Bevillningsutskottets betänkande nr it.

1

Nr 41.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 25 maj 19il (nr 251) om
varuskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I en den 13 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 128, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30
juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över
pälsskinn.

Rörande lydelsen av ovannämnda författningsförslag tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen (s. 3—9).

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:435 av herr Osvald m. fl. och II: 516 av
herr Adolfsson in. 11., vari hemställts, »att riksdagen i samband med propositionen
nr 128 ville besluta att varuskatt icke vidare skall utgå för glass»;
samt

2) motionen 11:515 av herrar von Seth och Svensson i Krokstorp, vari
hemställts, »att riksdagen måtte uttala, att varuskatteförordningen icke skall
så tillämpas att affärssekretessen äventyras».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m ot
i o n e r, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 82 av herr Huss och II: 111 av herr Christenson
i Malmö, vari hemställts, »att riksdagen måtte 1) i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära skyndsam utredning rörande borttagande av de indirekta skatterna
på tandvårdsmedcl med hänsyn till att kostnaderna för tandvården
f. n. uppgår till ca 175 miljoner kronor årligen och 2) i avvaktan på denna
utredning besluta sådan ändring i varuskatteförordningen, att skatten på
1 liihanfi till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 41.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

munvatten nedsättes från 40 till 20 procent av beskattningsvärdet och att
tandvårdsinedlen bedöms enhetligt ur beskattningssynpunkt enligt statistiskt
nummer 591, som gäller för tandpasta och tandpulver»; samt

b) motionen 11:210 av herrar Sjölin och Dahlén, vari yrkats, »att riksdagen
måtte hemställa, att Kungl. Maj :t ville ge 1952 års kommitté för indirekta
skatter i uppdrag att utreda frågan om rätt för importör och grossist
att få avdraga beskattningsvärdet av varor, vilka återtagits eller vilkas
försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från
köparen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 111, II: 210, II: 515 och II: 516.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 januari 1953 har kontrollstgrelsen
framlagt förslag till ändring i vissa delar av varuskatteförordningen. Kontrollstyrelsen
har samtidigt överlämnat av styrelsen införskaffade yttranden
i ämnet från Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, svensk
industriförening, kooperativa förbundet, inköpscentralernas aktiebolag ICA,
kemisk-tekniska fabrikantförbundet, kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters
förening (KeLiFa), svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen
u. p. a., Sveriges glassindustriers riksförbund, Sveriges frisörgrossistförening
och Sveriges frukt- & konfektgrliandlareförbund.

över kontrollstyrelsens skrivelse har infordrade utlåtanden avgivits av

1952 års kommitté för indirekta skatter och av generaltullstyrelsen.

Sedermera har kemisk-tekniska fabrikantförbundet och svenska frisörföreningen
u. p. a. inkommit med särskilda yttranden i ärendet.

Kontrollstyrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 januari

1953 framlagt förslag till ändrad lydelse av den vid förordningen om skatt
å vissa pälsvaror fogade varuförteckningen. Förslaget har enligt vad i skrivelsen
upplysts utarbetats efter visst samråd med representanter för pälsbranschen.

Rörande innehållet i övrigt av nämnda statsrådsprotokoll hänvisar utskottet,
i den mån detta ej framgår av den nedan lämnade sammanfattningen av
propositionens huvudsakliga innehåll, till redogörelsen å nedan angivna sidor
i propositionen, nämligen

Ändringar i varuskatteförordningen s. 10—29.

Ändringar i förordningen om pälsvaruskatt s. 29—31.

Angående propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I varuskatteförordningen föreslås i första hand den ändringen, att det belopp,
å vilket skatten skall beräknas (beskattningsvärdet), skall utgöra priset
vid försäljning i större poster från tillverkaren. Enligt nu gällande be -

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

3

stämmelser är beskattningsvärdet ett högre värde, nämligen priset vid försäljning
till detaljhandlare. Ändringen, som ansetts nödvändig för att den
numera inträdda friare prisbildningen icke skall motverkas av gällande
skattekonstruktion, nödvändiggör en höjning av skattesatserna för att skatteintäkterna
skall bibehållas oförändrade. Därjämte föreslås viss jämkning
av skattesatserna för munvatten och s. k. ättiketerpreparat ävensom vissa
andra tekniska artiklar, varigenom den reella skattebelastningen på dessa
artiklar sänkes.

I följande tablå är sammanställda — förutom nuvarande skattesatser —
dels de skattesatser, som är erforderliga för att efter en omläggning av reglerna
för beskattningsvärdets bestämmande erhålla oförändrade skatteintäkter
(de inom parentes upptagna siffrorna anger procentsatsen före avjämningen
till närmast hela femtal), dels de av kontrollstyrelsen föreslagna
skattesatserna och dels de av departementschefen förordade skattesatserna.

Nuvarande

Omräknad

Kontroll-

Departements-

skattesats

skattesats

slyi élst/iis
förslag

förslaget

Choklad- och konfityrvaror.........

Kemisk-tekniska preparat

60

65 (66)

65

65

Tandkräm och schamponeringsmedel
Munvatten och ättiketerpreparat..

20

40

25 (24 4)1
50 (48 4)1

25

25

Hårvatten, parfym m. m.........

40

50 (48-4)1

55

50

Puder, smink m. in..............

75

90 (915)1

80

Essenser och extrakter...........

120

150 (150)

120

120

Ändringarna i pälsvaruskatteförordningen innebär väsentligen en jämkning
för vissa skinn av skattesatserna, vilka bör stå i viss relation till respektive
skinnpriser. För några skinnslag förordas dessutom av kontrolltekniska
skäl en sammanslagning av skattesatserna.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär återgivas följande.

Till stöd för de likalydande motionerna 1:82 och 11:111 har motionärerna
uttalat bl. a. att ur samhällsekonomisk synpunkt vore skatter på
tandvårdsmedel över huvud taget synnerligen diskutabla. Årligen uppginge
kostnaderna för tandvård i landet till ca 175 miljoner kronor, varav ca 155
miljoner kronor för den enskilda tandvården och ca 22 miljoner kronor för
folktandvården. Den största delen av dessa kostnader vore direkt förorsakad
av tandröta. Nödvändigheten alt motverka tandröta genom riktig tandhygien
vore också numera allmänt erkänd. Då man enligt senaste amerikanska undersökningar
kunnat nedbringa tandrötefrekvensen, i vissa fall enligt uppgift
till 00 procent, genom riktig tandhygien i form av planmässig rengöring
av tänderna medelst borstning, insåges det lätt av vilken oerhört stor ekonomisk
betydelse det skulle vara om landets invånare eller till och med endast
en del av dessa skötte sina tänder på riktigt sätt. Förbrukningen av munhygieniska
medel vore i Sverige enligt uppgift per individ och år endast
hälften av förbrukningen i Danmark och eu fjärdedel av den amerikanska.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

De indirekta skatterna på tandvårdsmedel vore självfallet ägnade att avsevärt
minska dessa medels användning bland de lägre inkomstgrupperna och
de barnrika familjerna. Tandvårdsmedel vore enligt det anförda ingen lyxvara,
och beskattning av dessa produkter vore en missriktad åtgärd ur samhällsekonomisk
synpunkt. Frågan om skattefrihet för tandvårdsmedel borde
sålunda utredas. I avvaktan på en sådan utredning vore det emellertid angeläget
att tandvårdsmedel beskattades på ett enhetligt sätt.

I de likalydande motionerna 1:4 3 5 och 11:516 har anförts bl. a.
följande. Skatt skulle alltjämt uttagas å glass och därmed även för gräddglass,
varmed enligt livsmedelsstadgan förstås glass, som innehåller minst
12 % mjölkfett. Gräddglassen vore numera att anse som ett livsmedel och
till och med ett synnerligen högvärdigt sådant. Bästa beviset därpå vore den
omfattning, som glasskonsumtionen uppnått i landet. Att till denna konsumtion
i högsta grad bidragit, att glassen innehölle mjölkfett, torde vara oomtvistligt.
Genom denna blandning av glass och mjölkfett tillfördes särskilt
barnen den livsviktiga mjölken på ett för dem begärligt sätt. Redan med
hänsyn till gräddglassens angivna karaktär av livsmedel syntes det främmande,
att varan skulle beläggas med skatt. Understrykas borde även att
den höga skattesatsen verkade i hög grad begränsande på konsumtionen.

Den inhemska mjölkproduktionen hade nu nått en sådan storleksordning,
att viss del därav måste exporteras för att jämvikt skulle erhållas inom landet
mellan tillgång och efterfrågan vid de av statsmakterna fastställda inhemska
priserna. För den exporterade delen uppnåddes därvid icke alltid
ett pris, som motsvarade de inhemska priserna, och skillnaden måste ifyllas
genom särskilda stödmedel. Att under dylika förhållanden genom en skatt å
ett livsmedel såsom glass begränsa den inhemska konsumtionen måste anses
anmärkningsvärt och ägnat att öka den kvantitet, som behövde exporteras
till för landet ogynnsamma priser.

Skatt utginge icke för glass, som färdigställts för hushåll, restauranger
eller matserveringar och som vore avsedd som efterrätter. Konsekvensen
hade blivit och konnne alltjämt att hli, att en väsentlig del av den inom landet
framställda glassen icke bleve beskattad. Även om i enlighet med de
skäl, som förestavat motionen, erinran i och för sig icke kunde göras mot
att glass icke bleve beskattad, finge dock erinras om den skillnad, som måste
uppstå mellan olika företagare, samt den kontroll, som det medförde att söka
riktigt få fram, vartill glassen använts i det särskilda fallet. Enligt vad som
inhämtats uppginge antalet registrerade redovisningsskyldiga glasstillverkare
för närvarande till 670. Den nu utgående skatten erlades till ca 85 % av
femton företagare, varav en ensam betalade 40 %. Vid sidan om dessa registrerade
redovisningsskyldiga funnes emellertid ett mycket stort antal
restauranger, andra näringsställen, konditorier och dylika, som tillverkade
skattefri glass. Det låge i sakens natur, att det kunde vara svårt att kontrollera
om där även tillverkats skattepliktig glass. På goda grunder torde
det också kunna antagas, att en dylik kontroll icke kunde bli effektiv, givet -

Bevillningsutskottets betänkande, nr 41.

5

vis inom gränsen för vad som vore ekonomiskt tillbörligt med hänsyn till
att skatten å glass icke tillförde statsverket mer än ca 3,5 miljoner kronor
per år.

Det är naturligt, att ett yrkande om skattens borttagande kunde mötas
med erinran om att spörsmålet om den indirekta beskattningen vore föremål
för en särskild utredning och att det därför kunde vara riktigt att avvakta
resultatet därav innan ställning toges till frågan om ett borttagande av skatten
å glass. Utan att vilja ifrågasätta, att en dylik erinran givetvis vore
befogad, ville motionärerna dock häremot framhålla, att ett borttagande av
skatten å glass knappast på något sätt kunde rubba förutsättningarna för
utredningsarbetet eller påverka det slutliga ställningstagandet. I enlighet
med det anförda skulle det riktiga vara, att skatten å gräddglass slopades
och att sålunda skatt skulle utgå endast å sådan glass, som innehölle mindre
än 12 % mjölkfett. Då det emellertid kunde antagas att kontrollsvårigheter
skulle uppstå, torde annat icke återstå än att slopa skatten å all glass.

Som motivering för yrkandet i motionen 11:210 har motionärerna
anfört i huvudsak följande. Enligt 6 § 2 mom. varuskatteförordningen ägde
tillverkare av choklad- och konfektyrvaror rätt att efter prövning erhålla
avdrag för varuskatt, för vilken förlust lidits på grund av bristande betalning
från köparen. Liknande avdragsrätt förelåge däremot ej för importörer
och ej heller för grossister i denna bransch. Dessa skilda behandlingssätt
torde icke vara tillfredsställande. Det måste uppfattas som en orättvis
behandling att den ena gruppen finge ersättning för förlust, medan den andra
icke finge sådan ersättning. Mot restitutionsrätt för importörer och grossister
skulle kunna anföras, att en sådan skulle medföra ett besvärligt kontrollförfarande
på grund av de olika varusortiment, som funnes på samma
laktura från importörer och grossister. Denna svårighet torde dock icke vara
så betydande, att den kunde väga tyngre än det obestridliga rältvisekravet
om en likformig behandling.

I motionen 11:515 har rörande förslaget om nya regler för beskattningsvärdets
bestämmande anförts, att ett ojusterat antagande av förslaget
skulle medföra, att fabrikanten tvingades frånkänna sig en av de
bärande rättigheterna han såsom fri företagare ovillkorligen måste äga,
nämligen rätten till affärssekretess. Eftersom han på sin faktura skulle, även
vid de minsta inköp, antingen debitera ett skattetillägg eller ange det beskattningsvärde
som motsvarade lägsta pris vid försäljning i större poster
och då skattesatsen vore känd, kunde de mindre köparna lätt räkna ut och
få exakt kännedom om vilka priser som större köpare erhölle. Detta medlörde
uppenbarligen ett allvarligt men för i varje fall de mindre fabrikanterna,
vilka kunde råka ut för beskyllningar om diskriminering av mindre
köpare och krav på samma förmåner för dessa. Detta skulle med säkerhet
skapa eu betydande irritation och medföra eu belastning för företagaren
som icke syntes erforderlig för alt tillgodose skattens fiskaliska sylte. Kon -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr ''it.

trollstyrelsen borde enligt motionärernas mening, utan att effekten av dess
kontrollarbete bleve mindre, kunna godtaga att fabrikanten — i stället för
att ange beskattningsvärde eller skattebelopp å själva fakturan till kunden
— å ett fakturakoncept eller enbart å fakturakopian angåve ettdera av dessa
båda belopp. Därigenom skulle beskattningsvärdet bli en mellan fabrikanten
och kontrollstyrelsen intern angelägenhet, i vilken ovidkommande
parter icke kunde komma att få insyn.

Över motionen 11:515 har utskottet under hand mottagit yttrande
av kontrollstyr elsen. Styrelsen framhåller däri bl. a. att en mycket betydelsefull
del i kontrollarbetet utgjorde den granskning av återförsäljares
inköpsfakturor, som regelmässigt utfördes av kontroll^ änstemännen
och som innebure undersökning av att skatt redovisats för de i fakturorna
angivna leveranserna från tillverkare och att skatt beräknats på riktigt
sätt. Skulle uppgift om beskattningsvärde eller skatt icke framgå av
fakturorna torde effektiv kontroll icke kunna genomföras. En fakturering
med helt dold skatt skulle bl. a. på grund av rådande rabattdifferentiering
kunna möjliggöra för illojala tillverkare att lägga sin fakturering så, att
skatteförtjänst uppstode, och detta utan möjlighet för kontrollmyndigheten
att annat än undantagsvis påtala sådant förhållande.

Vid bifall till propositionen komme kontrollstyrelsen att i särskilt cirkulär
lämna närmare anvisningar bl. a. angående fakturas innehåll med hänsyn
till dess funktion såsom grund för skatteredovisningen. Såvitt redan
nu kunde bedömas torde kontrollstyrelsen komma att kräva att antingen
beskattningsvärde eller skattebelopp skulle redovisas å ''sarje faktura, upptagande
försäljning av skattepliktiga varor. Mot en dylik anordning har vid
överläggningar erinran icke rests från kemisk-tekniska fabrikantförbundet,
svenska chokladfabrikantföreningen eller Sveriges grossistförbund. Från de
förstnämnda två organisationernas sida har bestämt uttalats, att skatten
borde vara synlig, d. v. s. att skatt eller beskattningsvärde utsattes å fakturan.
Grossistförbundet hade vid underhandsdiskussion framhållit att
förbundet icke hade någon som helst erinran mot öppen skatt; förbundets
önskemål vore tillgodosedda om å fakturan angåves pris som inkluderade
varuskatt, varför å fakturan skulle angivas skatt eller beskattningsvärde
samt pris inklusive skatt.

Då det för styrelsens vidkommande vore väsentligt att skatt eller beskattningsvärde
angåves, under det att skattens inarbetande i priset vore ett förhållande
som icke direkt berörde kontrollstyrelsen, torde styrelsen komma
att lämna avgörandet i sistnämnda hänseende åt respektive parter. Därigenom
skulle emellertid motionärernas önskemål icke kunna tillgodoses. Kontrollstyrelsen
kunde emellertid av kontrolltekniska skäl svårligen frångå
kravet på öppen redovisning av skatt eller beskattningsvärde. Det torde också
såvitt styrelsen kunde finna icke anses olämpligt att köparen kunde beräkna
till vilket pris han kunde köpa varan vid fördelaktigaste avslut, vilket
redan med nu gällande beskattningssystem i allmänhet vore möjligt genom

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

7

att i kataloger eller prislistor skilda priser eller rabatter angivits för olika
varupartier med hänsyn till dessas storlek.

Till utskottet har färghandelns leverantörförening, konfektgrgrossisternas
riksförbund, Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund samt Sveriges
parfgmeriengrossisters förening ingivit en gemensam, den 14 april 1953 dagtecknad
skrift, vari nämnda organisationer kraftigt understrukit betydelsen
av att en sådan ändring snarast vidtoges i varuskatteförordningen att importör
och grossist erliölle rätt att få avdraga beskattningsvärdet av varor,
vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning
från köparen, samt att tiden för ansökan om restitution av varuskatt
på grund av fel eller brist i godset för importör utsträcktes till minst C månader.

Utskottet.

I förevarande proposition föreslås vissa ändringar beträffande varuskatten
och pälsvaruskatten.

I varuskatteförordningen föreslås främst den ändringen i huvudregeln
för beskattningsvärdets bestämmande att detta värde skall utgöras av priset
vid försäljning i större poster från tillverkaren. Fortfarande skall beskattningsvärdet
i princip vara detsamma för inom landet tillverkade varor och
lör importerade varor. Enligt nu gällande bestämmelser är beskattningsvärdet
ett högre värde, nämligen priset vid försäljning till detaljhandlare. Den
sålunda förordade omläggningen av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande
har ansetts nödvändig för att icke skatten genom sin konstruktion
skall motverka konkurrensvilja och strävan att i största möjliga utsträckning
sätta pris efter prestation. Då skatten enligt förslaget sålunda
skall beräknas efter varans värde i ett tidigare handelsled och alltså efter
ett lägre värde än som sker med nu gällande regler, har jämväl föreslagits
en generell höjning av skattesatserna för att skatteintäkterna skall bibehållas
oförändrade. Därjämte förordas en reell skattesänkning för varor inom
grupperna munvatten och ättiketerpreparat, puder, smink in. in. samt essenser
och extrakter. 1 det hänseendet må bland annat nämnas att varugruppen
munvatten och ättiketerpreparat skall jämställas med tandvårdsmedel
och schamponeringsmedel, för vilka varugrupper föreslagits en enhetlig
skattesats av 25 procent. De förordade ändringarna i varubeskattningen
skall gälla provisoriskt i avvaktan på resultatet av den utredning, som nu
pågår genom 1952 års kommitté för indirekta skatter.

Såsom framhållits i propositionen kan det med hänsyn till den pågående
utredningen rörande den indirekta beskattningen vara tveksamt om varubeskattningen
nu bör ändras. Departementschefen har dock för sin del icke
haft något alt invända mot eu provisorisk lösning och bär som grund härför
anfört att flertalet remissinstanser ställt sig positiva till de föreslagna ändi
ingarna samt att utredningskommittén icke haft någon invändning mot
en dylik provisorisk reglering.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

Det är även enligt utskottets mening önskvärt att den förordade ändringen
av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande genomföres. Mot det
föreslagna systemet har i motionen II: 515 invänts att detsamma ur affärssekretessens
synpunkt vore mindre tillfredsställande på den grund att återförsäljarna
genom skatten skulle kunna räkna ut de priser, som tillverkarna
tillämpade vid större order. Denna invändning mot förslaget, vilken
ansluter sig till synpunkter som vid remissbehandlingen framförts av Svensk
industriförening, har föranlett motionärerna att hemställa om ett uttalande
från riksdagens sida att varuskatteförordningen icke skall så tillämpas att
affärssekretessen äventyras. Såsom framgår av det av kontrollstyrelsen över
motionen avgivna yttrandet torde styrelsen, därest den föreslagna ändringen
genomföres, komma att av kontrolltekniska skäl kräva att antingen beskattningsvärde
eller skattebelopp skall redovisas på varje faktura som upptar
försäljning av skattepliktiga varor. Denna anordning, som godtagits från
såväl fabrikant- som grossisthåll, torde enligt utskottets mening knappast
föranleda några olägenheter. På grund av det anförda tillstyrker utskottet
att de i propositionen föreslagna reglerna för beskattningsvärdets bestämmande
genomföres. Utskottet finner ej skäl förorda något uttalande från
riksdagens sida av den i motionen 11:515 angivna innebörden.

Utskottet har ej heller funnit anledning till erinran mot den justering
av skattesatserna, som föreslagits i propositionen. Därmed är även yrkandet
i de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:82 och
II: 111 tillgodosett i den mån detsamma går ut på en enhetlig beskattning av
munvatten och tandkräm. I samma motioner har jämväl hemställts om utredning
om borttagande av varuskatten på tandvårdsmedel. Rörande denna
fråga, som varit föremål för mycken diskussion, vill utskottet endast erinra
om att kontrollstyrelsen i förevarande sammanhang övervägt att föreslå
undantag från skatteplikt för nämnda varugrupp men ansett sig böra
avstå därifrån för att icke föregripa den nu pågående utredningens ställningstagande.
Då den av motionärerna väckta frågan sålunda är föremål för
uppmärksamhet saknas anledning förorda skrivelse i ämnet. Med det anförda
anser utskottet motionerna I: 82 och II: 111 besvarade jämväl i denna
del.

I de likalydande motionerna 1:435 och 11:516 har yrkats, att varuskatt
icke skall utgå å glass. Syftet med motionerna är att s. k. gräddglass, i likhet
med vad som gäller efterrätter innehållande glass, skall undantagas
från varubeskattning, vilket av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes
än genom att beskattningen av all glass upphävdes. Utskottet, som
är medvetet om att varubeskattningen av glass medfört vissa svårigheter i
den praktiska tillämpningen, är emellertid icke berett att taga ställning till
detta spörsmål innan resultatet av den pågående utredningen föreligger.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna I: 435 och II: 516.

I den vid riksdagens början väckta motionen 11:210 har hemställts om
utredning genom 1952 års kommitté för indirekta skatter om rätt för im -

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

9

portör och grossist till avdrag för beskattningsvärdet av varor, vilka återtagits
eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande
betalning. Enligt 6 § 2 mom. varuskatteförordningen har tillverkare
medgivits rätt att, efter särskild prövning av kontrollstyrelsen, vid redovisning
av skatt göra avdrag för bland annat beskattningsvärdet av varor,
vilka tillverkaren återtagit eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust
på grund av bristande betalning från köparen. Den avdragsrätt för
varureturer, som sålunda tillkommer tillverkare, motsvaras av en rätt för
importör att, enligt kontrollstyrelsens bestämmande, åtnjuta restitution av
skatt för till riket införd vara, som styrkes vara obrukbar på grund av fel
eller brist i godset (8 § 5 inom.). Ansökan om sådan restitution bör ske
inom en månad från införseln. Någon bestämmelse om restitution eller skatteavdrag
till följd av kundförluster finnes icke beträffande till riket införda
varor. Genom den här angivna regleringen har •— ehuru med olika teknisk
utformning av bestämmelserna — åsyftats att i möjligaste mån jämställa
tillverkare och importör när det gäller varureturer. Grossist, som nödgas
återtaga varor, torde i viss omfattning kunna få ersättning för skatten genom
vederbörande tillverkare eller importör. Syftet med motionen synes
väsentligen vara dels att importör och grossist skall jämställas med tillverkare
i fråga om kompensation för skatten vid kundförlust och dels en utsträckning
av den tid inom vilken importör bör ansöka om restitution för
varor som är obrukbara på grund av fel eller brist.

Frågan om den bristande likställigheten mellan importör och tillverkare
beträffande ersättning för kundförluster var föremål för ingående överväganden
av varubeskattningskommittén. I sitt den 29 mars 1947 avgivna
betänkande med förslag till slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten
samt till omläggning av varubeskattningen uttalade kommittén i
förevarande hänseende bland annat, att ett utsträckande av ifrågavarande
ersättningsrätt att omfatta andra än de hos kontrollstyrelsen såsom tillverkare
anmälda och kontrollerade skattskyldiga icke läte sig i praktiken
genomföra. Kommittén erinrade därvid även om att rätten till ersättning
för kundförluster för de inhemska tillverkarnas vidkommande vore av allenast
mindre ekonomisk betydelse.

Utskottet vill för sin del framhålla att vissa billighetsskäl talar för att
den som vid försäljning av skattepliktiga varor förorsakats förlust på grund
av bristande betalning från köparen beredes ersättning för den skatt han
crlagt för varorna. Intresset av att en sådan rätt till ersättning finnes måste
emellertid vägas mot angelägenheten av att en sådan reglering av hithörande
spörsmål ernås som av praktiska hänsyn är möjlig. Vid en dylik avvägning
lärcr det vara av betydelse dels om det är möjligt alt, på sätt motionärerna
förutsatt, bortse från detaljhandlarnas intressen i förevarande sammanhang
och dels huruvida fog finnes för all ett krav på likställighet mellan
tillverkare och importörer bör under alla förhållanden upprätthållas.
Utskottet, som med det anförda velat antyda arten av de i motionen II: 210
aktualiserade spörsmålen, anser sig icke nu kunna taga ställning till de

2 llihang till riksdagens protokoll /.9.r>.''i. 7 samt. Xr 41.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

frågor som här möter men vill samtidigt erinra om att 1952 års kommitté
för indirekta skatter har i uppdrag att verkställa en allmän översyn av
området för den indirekta beskattningen och därvid har att taga ståndpunkt
till utformningen av reglerna för beskattning av tillverkning och import
av varor. Med hänsyn härtill torde någon särskild skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran att kommittén skall upptaga de i motionen II: 210 avsedda
frågorna icke vara erforderlig.

De i propositionen föreslagna ändringarna i pälsvaruskatteförordningen
tillstyrkes av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 128, antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
fogade förteckningen över pälsskinn;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:82 av herr Huss och II:
111 av herr Christenson i Malmö,

2) de likalydande motionerna I: 435 av herr Osvald m. fl.
och II: 516 av herr Adolfsson m. fl.,

3) motionen II: 210 av herrar Sjölin och Dahlén samt

4) motionen II: 515 av herrar von Seth och Svensson i
Krokstorp,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson och Patrick
Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Olofsson, Brandt, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Christenson i Malmö
och Nilsson i Svalöv.

637404. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag