Bevillningsutskottets betänkande nr 4.
5
Nr 4.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning
till pensionsstiftelse m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Damström och II: 50 av herr
Östrand, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta om översyn av gällande
lagstiftning i avsikt att kommunalskattelagens anvisningspunkt 6 till
53 § och motsvarande lagrum i förordningen om statlig inkomstskatt gives
en sådan utformning, att såsom villkor för avdragsrätt vid inkomstbeskattning
föreskrives, att stiftelse skall ha särskild styrelse och att i densamma
skall ingå representanter för de anställda, vilka skall tillgodoses av stiftelsen,
att i samband med att medel avsättes till stiftelse pensionsvillkoren bekantgöres
för pensionsstiftelsens styrelse samt att såsom villkor för skattefri
avsättning till pensionsstiftelse stadgas, att stiftelsen i princip skall tillgodose
alla grupper anställda inom företaget»; ävensom
2) motionen 1:275 av herrar Anderberg och Lodenius, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om snabb utredning
av frågan om skattemässig avsättning till pensionsstiftelser och därefter
snarast framlägga förslag till om möjligt nästa års riksdag».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 39 och I: 275.
Aktiebolags pensionsstiftelse kan anordnas enligt lagen den 18 juni 1937
om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (s. k. bundna stiftelser).
Pensionsstiftelse kan också inrättas — och detta av såväl juridiska
som fysiska personer — med iakttagande av de allmänna, i stort sett ej lagfästa
regler som utbildat sig rörande stiftelsebildning (s. k. fria stiftelser).
Enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen föreligger
rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel som avsatts
till pensionsstiftelse. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna
till 22 § samma lag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt
bokföringsmässiga grunder. Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt
(i av anvisningarna till 53 §, förutom bunden stiftelse, sådan fri stiftelse, vilkens
kapital och avkastning må användas endast till pensioner på grund av
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.
tjänst, därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats
för att stiftelsen så länge den består skall ha sådant ändamål samt att vid
dess upplösning återstående medel antingen skall användas för dylik pensionering
eller anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Enligt
den lydelse nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § har sedan den 1
januari 1951 medges emellertid icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
med mindre dels pensioneringen anordnats på sätt som i kommunalskattelagen
föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hänföras till
pensionsförsäkring, dels ock de överförda medlen erfordras för att säkerställa
de pensioner jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tilllägg,
vilka enligt gjorda utfästelser eller inom vederbörande företag tillämpad
sedvänja högst skulle utgå. Nu angivna bestämmelser gäller jämväl vid
taxering till statlig inkomstskatt.
Vissa inskränkningar av tillfällig natur i rätten till avdrag har därefter
stadgats. Enligt den i huvudsak för beskattningsåret 1951 gällande förordningen
om investeringsskatt (SFS nr 151/1951) fick sålunda — utan att
taxering till sådan skatt därav föranleddes — avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
göras högst med belopp, som måste avsättas för att stiftelsens
förmögenhet vid beskattningsårets utgång skulle uppgå till det belopp, som
erfordrades för att jämte framtida avgifter säkerställa pensioner av ovan
angivet slag. Detta innebar, att avsättning till pensionsstiftelse föranledde
taxering till investeringsskatt till den del avsättningen avsåg att täcka framtida
kostnader för pensionering. Genom förordningen den 6 juni 1952
< SFS nr 380 ) om tillfällig begränsning av rätten till fri avskrivning å maskiner
och andra inventarier vid inkomsttaxeringen in. m. infördes även
begränsning av rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse under
beskattningsåren 1952 och 1953. Denna begränsningsregel är utformad i
huvudsak enligt samma princip, som låg till grund för lagstiftningen om investeringsskatt,
d. v. s. avdrag medges icke för den del av avsättningen, som
avser att täcka framtida kostnader för pensioneringen. Antecknas må slutligen,
att förordningen om konjunkturskatt för år 1952 (SFS nr 203/1952)
innehåller regler i förevarande hänseende, vilka i jämförelse med motsvarande
bestämmelser i förordningen om investeringsskatt innebär en ytterligare
begränsning av avdragsrätten.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 har chefen för
linansdepartementet tillkallat en kommitté för att verkställa en översyn av
vissa bestämmelser rörande företagsbeskattningen (Företagsbeskattningskommittén).
Ur direktiven för kommittén må här anföras följande:
Av det förut sagda framgår att utredningens främsta uppgift är att undersöka
möjligheterna att utforma de ifrågavarande beskattningsreglerna
så att avskrivningsrättens omfattning under en viss tidsperiod göres beroende
av vad som ur samhällets synpunkt kan anses vara för samma tidsperiod
önskvärt med hänsyn till investerings- och kreditsynpunkter. Vid en
närmare undersökning av detta spörsmål kan befinnas att en lagstiftning
av antydd innebörd måste, för att få tillräcklig effekt, kompletteras med en
7
Bevillningsutskottets betänkande nr i.
samtidig omläggning av de bestämmelser, som reglerar möjligheterna att
vidtaga andra vinstreglerande dispositioner än avskrivning å inventarier.
Jag åsyftar därvid — förutom reglerna om avdrag för avsättning till investeringsfonder
vilka uppenbarligen har ett mycket intimt samband med
den fria avskrivningsrätten — främst bestämmelserna om varulagervärdering
och avdrag för avsättning till personalstiftelser. Skulle utredningen
komma till en sådan uppfattning, bör i dess uppdrag ingå att undersöka
även dessa områden och framlägga förslag till ändrade bestämmelser. Under
utredningsarbetets gång torde få avgöras, huruvida eventuella förslag
till omreglering av samtliga nyssnämnda bestämmelser bör framläggas samtidigt
eller om de berörda spörsmålen bör successivt lösas. Vad särskilt angår
”avdrag för avsättning till pensionsstiftelser, synes det böra ankomma
på utredningen att, oavsett denna frågas samband med skattelagstiftningens
samordnande med konjunkturpolitiken, ompröva de nuvarande reglerna
härom; till denna fråga får jag längre fram närmare återkomma. -
Som jag förut framhållit hör ovedersägligen bestämmelserna om avdrag
för avsättning till pensions- och andra personalstiftelser till de skatteregler
som möjliggöra vinstreglerande dispositioner av mera avsevärd omfattning.
Redan på grund härav bör utredningen äga ompröva dessa bestämmelser.
'' Därtill kommer att bestämmelserna med deras nuvarande utformning
är komplicerade i tillämpningen och ur skilda synpunkter otillfredsställande
konstruerade. Från taxeringsmyndigheternas sida har vid upprepade tillfällen
anmärkts att bestämmelserna ofta utnyttjats i huvudsakligt syfte
att uppnå opåkallade skattelättnader samt att myndigheterna saknar möjligheter
att ingripa häremot. Sålunda har påpekats att avsättningar verkställes
till pensionsstiftelser, oaktat att företaget har sina anställda pensionsförsäkrade
i försäkringsanstalt eller direkt belastar omkostnadskontot med aktuella
pensionsutgifter. Dessa erfarenheter borde, har det framhållits, föranleda
att man prövade huruvida företag, som bildade pensionsstiftelser, skulle
åläggas föra sina samtliga pensioneringskostnader över stiftelsen. Vidare har
invänts att sedan avsättning till s. k. fri pensionsstiftelse verkställts — en
sådan avsättning behöver icke innefatta mer än utfärdandet av ett skuldebrev
och eu mot skuldebrevets belopp svarande utgiftsnotering i räkenskaperna
___förloras kontrollen över stiftelsen och hur dess förmögenhet an
vändes.
Även invändningar av annan art har riktats mot bestämmelserna på
förevarande område. Vad angår övriga personalstiftelser har framhållits att
avdrag enligt gällande bestämmelser visserligen skall medges blott om stiftelsens
tillgångar skall användas för omkostnader av för stiftelsebildaren i
och för sig avdragsgill natur, men att icke sällan förekommit att tillgångarna
i fråga, oaktat vad på förhand uppgivits, använts i icke obetydlig omfattning
för ändamål av annat slag än det nyss nämnda.
Vid en omprövning av de nu senast antydda bestämmelserna bör givetvis
iakttagas, att de synpunkter av social natur, som vid de nuvarande bestämmelsernas
utformning beaktades, bli i förevarande sammanhang i lika mån
tillgodosedda.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för del i de likalydande motionerna 1:3!) och 11:50
framförda yrkandet bar anförts bl. a., att inom många företag de anställda
|l;,de mycket bristfälliga informationer beträffande pensionsstiftelsernas storlek
och tillväxt, vilka pensionsbelopp som skulle komma att utbetalas, vilka
grupper inom företagen som skulle få åtnjuta pensionering från dessa me
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.
del, vilka villkor som företagen avsåge att tillämpa, när det gällde pensionsålder
och krav på visst antal anställningsår, om de verkställda avsättningarna
vore tillräckliga med hänsyn till de utfästelser eller löften om pensionering,
som lämnades de anställda, hur dessa medel vore placerade och vilken säkerhet
det funnes för att dessa medel verkligen existerade och vore disponibla
vid den tidpunkt de utlovade pensionerna skulle utbetalas. Det skulle för de
anställda vara en uppenbar fördel, om de erhölle bättre informationer om
de avsättningar, som gjordes för deras framtida välfärd. Endast de företag,
som gjorde dessa pensionsavsättningar främst eller kanske uteslutande på
grund av skattetekniska fördelar, torde ogilla, att de anställda skulle få tillgång
till uppgifter rörande deras framtida trygghet. Det borde ligga helt i
hnje med huvudsyftet med gällande lagstiftning på området att göra sådana
förtydliganden i gällande lagtext, att de om sina anställda måna företagens
och de anställdas gemensamma intressen tillgodosåges. En sådan ändring av
lagstiftningen stode i överensstämmelse med det samarbete, som i många frågor
bedreves inom företagen mellan företagsledningen, arbetarna och tjänstemannagrupperna
bl. a. genom företagsnämndernas verksamhet. Endast sådana
pensionsavsättningar, vilka i princip gällde samtliga grupper anställda
vid företagen, borde vara skattefria. Den förmån i form av avdragsrätt, som
företagen erhölle från det allmännas sida, borde icke kunna utnyttjas så ensidigt,
som nu vore förhållandet.
I motionen 1:2 75 har framhållits, att avsättning till pensionsstiftelse
mången gång skedde på så sätt att revers utfärdades av t. ex. ett familjebolag
till en stiftelse, som vanligen ej stode under tillsyn, men att någon
reell avsättning icke gjordes utan alt tillgångarna kvarhölles i rörelsen. Om
denna ginge omkull, saknades alltsa säkerhet för fullgörandet av pensionsförpliktelserna.
Även om kontant avsättning skedde utlånades medlen ofta
omedelbart till företaget med samma konsekvenser. Arrangemanget med
egen stiftelse ledde till ibland betydande skattelättnad, vilket förklarade,
varför icke en för de anställda säkrare metod användes. Det så att säga normala
borde vara, att företaget antingen tecknade försäkringen i ett allmänt
solitt pensionsförsäkringsföretag, exempelvis hos pensionsstyrelsen, varvid
avdrag för premien utan vidare erhölles, eller att motsvarande belopp utbetalades
till den anställde med skyldighet för denne afl teckna och vidmakthålla
motsvarande försäkring. Genom att en egen pensionsstiftelse
tillskapades möjliggjordes för företaget att dels erhålla avdrag för avsättningen
och dels kvarhålla medlen i rörelsen genom att reversformen användes.
Det ville därför synas som om reglerna för avdragsgill avsättning
till mer eller mindre fria pensionsstiftelser behövde förtydligas och skärpas.
Utskottet. Med de nu förevarande motionerna avses en omprövning av
kommunalskattelagens regler om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till pensionsstiftelse. Sålunda yrkas i de Jikalydande motionerna
I. 39 och II: 50, att riksdagen matte besluta om översyn av gällande lag
-
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 4.
stiftning i avsikt att såsom villkor för sådant avdrag föreskrives, att stiftelsen
i princip skall tillgodose alla grupper av anställda och att dessa skall
vara representerade i stiftelsens styrelse. I motionen 1:275 hemställes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en snabb utredning
av frågan om rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har den föregående år
tillsatta företagsbeskattningskommittén i uppdrag att verkställa en översyn
av vissa bestämmelser rörande företagsbeskattningen. Kommittén har därvid
att ompröva bestämmelserna om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.
I direktiven har bl. a. framhållits, att dessa bestämmelser med
deras nuvarande utformning vore komplicerade i tillämpningen och ur skilda
synpunkter otillfredsställande konstruerade. Från taxeringsmyndigheternas
sida hade vid upprepade tillfällen anmärkts, att bestämmelserna ofta
utnyttjats i huvudsakligt syfte att uppnå opåkallade skattelättnader samt
att myndigheterna saknade möjligheter att ingripa däremot. Vid denna omprövning
borde givetvis iakttagas, att de synpunkter av social natur, som
vid de nuvarande bestämmelsernas utformning beaktades, bleve i lika mån
tillgodosedda.
Då utredning angående rätten att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag
för avsättning till pensionsstiftelse således nu igångsatts och de i förevarande
motioner berörda spörsmålen därvid kommer att göras till föremål för
överväganden, finner utskottet anledning saknas alt nu förorda skrivelse
till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker fördenskull de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 39 av herr Damström
och II: 50 av herr östrand, angående vissa ändringar i villkoren
för skattefri avsättning till pensionsstiftelse m. m., icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
2) att motionen I: 275 av herrar Anderberg och Lodenius,
angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning
till pensionsstiftelser, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 3.
"2 Hihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 3-
4.