Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
1
Nr 28.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade grunder för beskattningen av icke börsnoterade
aktier.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:286 av herr Lindblom samt 11:353 av herrar Åqvist och
Kollberg har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag rörande värdesättning av icke börsnoterade
aktier vid förmögenhetsbeskattningen.
Beträffande motiveringen för det i motionerna framförda yrkandet, får
utskottet, i den mån densamma icke framgår av den nedan lämnade redogörelsen,
hänvisa till motionen II: 353.
Enligt 4 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall vid förmögenhetstaxering
värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs,
upptagas till det noterade värdet, om det kan antagas, att detta motsvarar
vad som må ha varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.
Beträffande värderingen av icke börsnoterade aktier gäller den i samma
författningsrum givna huvudregeln för värdering av lös egendom i allmänhet,
nämligen att dylika tillgångar skall upptagas till det värde de kan anses
ha betingat vid försäljning under normala förhållanden.
Då ett representativt försäljningsvärde mera sällan kan erhållas för icke
börsnoterade aktier, användes i praxis vissa värderingsmetoder för utrönande
av det värde, dessa aktier kan anses ha betingat vid försäljning under normala
förhållanden. De värden, som med tillämpning av de olika metoderna framkommer,
är i huvudsak antingen ett matematiskt värde, varmed förstås aktiens
värde beräknat på grundval av bolagets behållna förmögenhet, därvid
vanligen viss hänsyn tages till s. k. dolda reserver, eller ett förräntningsvärde,
som motsvarar det kapitaliserade värdet av den påräkneliga utdelningen.
Såsom allmän regel vid förmögenhetstaxeringen gäller vidare enligt punkt
1 av anvisningarna till 3 och 4 §§ förordningen om statlig förmögenhetsskatt,
att skattepliktig tillgång skall upptagas, även om den under beskattningsåret
icke lämnat avkastning, och att aktier och andra värdehandlingar
alltså skall medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.
I sitt år 1949 avgivna betänkande med förslag om inrättande av en riksskattenämnd
in. in. (SOU 1949:62) framhöll 19W års taxeringssakkunniga
bl. a., att undersökningar som de sakkunniga verkställt visade att behov
1 Dihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 28.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
förelåge av åtgärder för åstadkommande av större likformighet vid taxeringen.
Vad särskilt beträffade värdesättningen av aktier erinrade de sakkunniga
i betänkandet om att de aktier, som noterades å fondbörsen eller i
fria marknaden, vid förmögenhetstaxeringen i allmänhet brukade upptagas
till de närmast före utgången av kalenderåret näst före taxeringsåret noterade
värdena. Dessa bekantgjordes genom en av fondhandlareföreningen
sammanställd lista å deklarationskurser å aktier in. fl. värdepapper. Medan
i fråga om sådana aktier enhetlighet rådde vid taxeringen, hade däremot beträffande
flertalet övriga aktier svårighet yppats att vinna enhetlig värdering,
särskilt i sådana fall, då aktier i ett och samma bolag ägdes av skattskyldiga
i olika län. I anledning därav hade sedan åtskilliga år tillbaka åtgärder
vidtagits till förebyggande av att dylika aktier bleve föremål för olika
värdesättning inom skilda län. Sålunda upprättades årligen inom överståthållarämbetets
skatteavdelning och å landskontoren förteckningar över sådana
i Stockholm eller vederbörande län hemmahörande aktiebolag, vilkas
aktier icke upptoges å fondhandlareföreningens lista över deklarationskurser
å aktier. I dessa förteckningar angåves de värden, som ansåges böra
tillämpas vid förmögenhetsuppskattningen. Förteckningarna upptoge dock
långt ifrån alla aktier av dylikt slag utan blott aktier i sådana bolag, vilkas
aktiekapital överstege visst av skattedirektören hos överståthållarämbetet
eller landskamreraren bestämt belopp. I allmänhet avsåges därvid näringsidkande
bolag med ett flertal aktieägare, medan s. k. enmansbolag ej medtoges.
Enligt uppgift bleve aktier i omkring 10 000 bolag på detta sätt föremål
för förhandsvärdering.
De sakkunniga framhöll vidare, att även om genom det skildrade förfaringssättet
värdesättningen å aktier blivit i viss grad likformig, vidlådde
dock vissa ojämnheter dessa värden. Detta kunde bero på att fullt enhetliga
principer icke tillämpades de olika förvaltningsområdena emellan vid upprättandet
av förteckningarna, liksom även att primärmaterialet icke alltid
möjliggjorde ensartat bedömande.
De sakkunniga, som övervägt huruvida genom riksskattenämndens medverkan
åtgärder borde vidtagas för vinnande av en tillfredsställande förhandsvärdering
av icke börsnoterade aktier, erinrade om den av dem intagna
ståndpunkten, att nämnden icke borde beklädas med befogenheter att annorledes
än som förhandsbesked meddela för beskattningsmyndigheterna
bindande förhandsuttalanden. Med hänsyn därtill förordades ett utbyggande
av det genom praxis tillkomna förfaringssättet med länsvis upprättade förslag
till aktievärden att vara allenast vägledande men ej bindande för taxeringsmyndigheterna
och de skattskyldiga. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle riksskattenämnden utarbeta allmänna direktiv rörande de grunder, som
borde följas vid upprättande av förteckningarna över värden å icke börsnoterade
aktier. Dessa direktiv skulle årligen utsändas till överståthållarämbetets
skatteavdelning och landskontoren, vilka därefter hade att upprätta förslag
till aktievärden. Förslagen jämte från bolagen eventuellt inkomna erinringar
avsåges skola insändas till riksskattenämndens kansli. Sedan för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
3
slagen underkastats granskning på kansliet skulle enligt de sakkunnigas
mening riksskattenämnden fastställa värden å de i förteckningarna upptagna
aktierna.
I proposition nr 64 till 1951 års riksdag framlades förslag om inrättande
av en riksskattenämnd. Rörande nämndens befattning med värdesättningen
av aktier yttrade chefen för finansdepartementet i propositionen följande.
Frågan om värderingen av icke börsnoterade aktier i och för förmögenhetstaxeringen
hör till de skattespörsmål, som i synnerhet under senare
år tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Därvid har framför allt värderingsgrunderna
ställts under diskussion i samband varmed konstaterats
att värderingen inom de olika länen i icke ringa omfattning ägde rum efter
olika principer eller att i allt fall de omständigheter, som ansåges böra
inverka på värdesättningen, beaktades i olikartad omfattning inom de skilda
länen. Ej heller hade enhetliga principer tillämpats, när det gällde urvalet
av de aktier, som gjordes till föremål för en förhandsvärdering.
Från de skattskyldigas sida har — som framgår av vad de sakkunniga
anfört och i remissyttrandena framhållits — ett icke helt obefogat missnöje
rått med den nuvarande ordningen. Även från näringslivets sida har
under senare år missnöje anmälts och åtgärder till undanröjande av detta
påyrkats. De sakkunnigas förslag torde vara att se mot denna bakgrund.
Ehuru verkställandet av förmögenhetstaxeringen i det enskilda fallet är
en beskattningsnämndernas angelägenhet, är det uppenbart att i flertalet
fall varken den skattskyldige eller än mindre taxeringsnämnden har förutsättningar
för en tillfredsställande beräkning av aktievärdet. Härför erfordras
eu ingående kännedom om det ifrågakommande bolagets ställning,
och sådan kännedom har den skattskyldige eller taxeringsnämnden allenast
rent undantagsvis. Med hänsyn härtill är en anordning med en central
värdering ofrånkomlig, och denna bör göras av myndighet, som härför
har erforderligt material, och i samråd med det bolag vars aktier värderingen
avser. Vid en sådan värdering framkomna värden bliva för de skattskyldiga
och beskattningsnämnderna vägledande samtidigt som möjlighet
föreligger att — när skäl därtill föreligga — avvika från dessa värden.
Det är också efter dessa linjer arbetet för närvarande bedrives, i det
varje länsstyrelses taxeringsavdelning upprättar förslag till värden å aktier
i sådana bolag, vilka äro hemmahörande inom länet i fråga. Samtliga värden
sammanställas därefter genom överståthållarämbetets skatteavdelnings
försorg och tillhandahållas landets taxeringsmyndigheter.
De sakkunniga förordar nu, att riksskattenämnden till vinnande av likformighet
icke blott i fråga om värderingsgrunderna utan även i avseende
å urvalet av de aktier, som böra bliva föremål för förhandsvärdering, skulle
utfärda allmänna anvisningar och rekommendationer för värderingsarbetet.
Detta skulle — i den mån så funnes erforderligt — ske efter samråd
med särskilt tillkallade sakkunniga.
Detta de sakkunnigas förslag och vad de sakkunniga i anslutning därtill
uttalat har vid frågans remissbehandling icke mött erinringar. Även för
egen del vill jag ansluta mig till förslaget i denna del; det synes mig bliva
eu angelägen uppgift för nämnden att — utifrån nämndens erfarenhet och
med beaktande av regeringsrättens inställning till de hithörande frågorna
— på detta sätt verka för en bättre ordning.
Ej heller finnes anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, att
det egentliga arbetet med värderingen skall, som hitintills, verkställas inom
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
varje läns taxeringsavdelning- Utredningsarbetet måste uppenbarligen där
göras, och kontakt med bolagsledningen kan smidigast etableras lokalt. Riksskattenämndens
tilltänka personalutrustning skulle heller icke vara tillräcklig
för en sådan arbetsuppgift.
Emellertid ha de sakkunniga tänkt sig, att riksskattenämndens verksamhet
med aktievärderingen även skulle innefatta en kontroll och eventuellt
ett fortsatt bearbetande av de av taxeringsavdelningarna föreslagna värdena.
För möjliggörande härav skulle eu förteckning över sistnämnda värden tillställas
riksskattenämnden senast den 10 november året före taxeringsåret.
I åtskilliga remissyttranden ha bestämda erinringar riktats mot detta
förslag. Därvid har särskilt framhållits, att en sådan ordning nödsakade
taxeringsavdelningarna att förlägga dessa avdelningars arbete med värderingen
till en ur deras synpunkt mycket olämplig tid, att taxeringsavdelningarna
åsamkades ett avsevärt merarbete genom att för riksskattenämnden
nödgas detaljerat redogöra för de föreslagna värdena, så snart dessa
skilde sig från värden som skulle framkommit vid en vanlig schablonberäkning,
samt att riksskattenämnden, därest förslaget genomfördes, finge
en mycket betydande arbetsbörda.
De framställda erinringarna synas mig bärande. Det torde knappast böra
ifrågakomma, att i detta sammanhang föreskriva en anordning, som gåve
de förut hårt ansträngda taxeringsavdelningarna ett merarbete eller som
nödgade dessa att förlägga det hithörande arbetet till en för dem otjänlig
tid. Vad riksskattenämnden beträffar, vill det synas som om — därest det
över huvud skulle vara någon mening med den ifrågasatta eftergranskningen
— nämnden finge en så omfattande och tidsödande arbetsuppgift, att
denna menligt måste påverka nämndens möjligheter att fullgöra övriga arbetsuppgifter.
Det synes mig därför lämpligare, att — i allt fall till dess det visat sig
att ett tillfredsställande resultat på detta sätt icke kan uppnås — riksskattenämndens
medverkan vid aktievärderingen inskränkes till den av mig
förut förordade uppgiften att meddela allmänna anvisningar eller rekommendationer
för värderingsarbetet. Därjämte bör det arbete med sammanställandet
av förhandsvärdena, som hitintills utförts av överståthållarämbetets
skatteavdelning, övertagas av riksskattenämnden. Skyldighet bör alltså
föreligga för länsstyrelsernas taxeringsavdelningar att på av riksskattenämnden
angiven tid till nämnden överlämna de gjorda värdeförslagen.
Det bör tilläggas, att riksskattenämnden givetvis bör vara beredd att på
förfrågan lämna råd och anvisningar rörande värderingens utförande i enskilda
fall. samt att nämnden i samband med besök å taxeringsavdelningarna
bör hålla sig underrättad om värderingsarbetets bedrivande.
I anledning av några vid remissbehandlingen gjorda påpekanden vill jag
framhålla, att de av riksskattenämnden meddelade värderingsanvisningarna
givetvis icke böra vara hemliga, att i särskilda fall värdering även bör
kunna ifrågakomma beträffande vissa börsnoterade aktier, att värderingen
regelmässigt synes böra avse jämväl aktier i s. k. enmansbolag och i förvaltningsbolag,
alt riksskattenämnden bör överväga lämpligheten av att utarbeta
en särskild blankett för inhämtande av uppgifter från bolagen i och
för aktievärderingen, samt att frågan om obligatorisk uppgiftsskyldighet för
bolagen synes tills vidare böra lämnas öppen i avvaktan på ytterligare erfarenhet
rörande behovet härav.
Riksdagen godkände propositionsförslaget, vilket i nu ifrågavarande del
icke föranledde något särskilt riksdagens yttrande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
5
I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande.
För de börsnoterade aktierna vore börsvärdet bestämmande för värdesättningen
vid förmögenhetsbeskattningen. Eftersom i dessa fall ett samband i
regel rådde mellan avkastning och värde erhölles en viss relation mellan
dessa storheter, och vederbörande bolags ställning enligt balansräkningen
vore i allmänhet ej av avgörande betydelse för aktievärdet. Beträffande värdesättningen
av icke börsnoterade aktier hade däremot taxeringsmyndigheterna
att söka bilda sig eu uppfattning om vad dessa aktier kunde anses
betinga vid försäljning under normala förhållanden. Någon viss relation mellan
avkastning och det av taxeringsmyndigheterna åsatta värdet funnes i
regel icke, vilket vanligen ledde till en för sådana skattskyldiga, som innehade
icke börsnoterade aktier, väsentligt hårdare beskattning.
Grunden till denna olikhet i förmögenhetsbeskattningshänseende torde ha
varit att de icke börsnoterade bolagen betecknats som familjebolag, där
åtgärder kunde vidtagas, som påverkade räntabiliteten eller utdelningen och
vilka svårligen ansetts kunna bedömas av utanför stående personer eller
myndigheter. Numera hade dock taxeringsmyndigheternas bokgranskningsavdelningar
erhållit en sådan bemanning, att något hinder för granskning
i tillräcklig omfattning ej kunde anses föreligga. Vidare hade numera genom
uttalanden i förarbetena till den vid 1951 års riksdag genomförda ändringen
av 54 § kommunalskattelagen i viss mån klarlagts vad som skulle förstås
med familj ebolag. Genom inrättande av riksskattenämnden hade ytterligare
ett medel erhållits för auktoritativa uttalanden.
Den svenska akticbolagsfloran kunde ej anses tillfredsställande uppdelad
genom beteckningarna börsnoterade bolag och icke börsnoterade bolag, där
man med de senare skulle förstå s. k. familj ebolag. Det vore uppenbart, att
bland de icke börsnoterade aktiebolagen funnes både s. k. familjebolag och
andra, där antalet delägare vore så pass stort eller där vissa delägare hade
så litet inflytande på ledningen eller förvaltningen av bolaget, alt det väsentliga
intresset måste vara en viss avkastning av vederbörandes aktieinnehav.
Kriterierna för att ett företag ej hade karaktär av familjebolag finge väl
anses vara — förutom att antalet aktieägare ej vore elt fåtal fysiska personer
— att företagets vinstmedel i skälig omfattning användes för utdelning till
delägarna eller att företagen ej medverkade till att bereda fysisk person
skattelättnad.
Svårigheter förelåge att bedöma de kvantitativa relationerna mellan börsnoterade
och icke börsnoterade aktiebolag. Det material, som möjligen kunde
erhållas ur 1951 års företagsräkning, vore ännu ej bearbetat. Det senast
bearbetade material, som funnes tillgängligt, vore det som statistiska centralbyrån
behandlat och som hänförde sig till år 1934 (SOU 1941:9). Antoges
reservfonden ha utgjort It) procent av aktiekapitalet eller den i lag vid denna
tid som minimum angivna, skulle de börsnoterade bolagens aktiekapital
och reservfonder ha utgjort ca 2(5 procent av samtligas och de icke börsnoterades
sålunda ca 74 procent. Än större svårigheter uppstode när det sedan
gällde att ur de icke börsnoterade bolagen söka utskilja vad som kunde an
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
ses vara familjebolag, enär begreppet familjebolag vore ytterst vagt. I den
bearbetning, som statistiska centralbyrån utfört, utgjorde år 1934 antalet
bolag, vari en aktieägare innehade minst 75 procent av aktiekapitalet, 5 711,
medan det totala antalet aktiebolag uppginge till 13 587. Huvuddelägaren
vore aktiebolag eller annan juridisk person i 2 354 och fysisk person i 3 357
av nämnda 5 711 bolag. En bearbetning av dessa 3 357 bolag gåve vid handen,
alt bolag med ett kapital på något över 300 miljoner kronor vid angiven
tidpunkt skulle på detta sätt innehavas av en fysisk huvuddelägare, vilket
skulle utgöra omkring 5 procent av det sammanlagda aktiekapitalet i landet,
6 miljarder kronor.
Med understrykande av materialets bristfällighet skulle man sålunda komma
till att av det samlade aktiekapitalet fölle år 1934 ca 26 procent å börsnoterade
bolag, ca 69 procent å icke börsnoterade bolag, som ej hade karaktär
av familj ebolag, och ca 5 procent å icke börsnoterade bolag med denna
karaktär. Det syntes vara uppenbart, att icke börsnoterade bolag utan familjebolags
karaktär hade en helt annan position och storleksordning än man
antagit, och det torde inte vara för djärvt att påstå, att så vore förhållandet
även i dag.
Det torde vara befogat att med större skärpa resa kravet på likhet och
rättvisa i fråga om förmögenhetsbeskattning av aktieägare, som innehade
börsnoterade och icke börsnoterade aktier, när de senare ej vore av familjebolags
natur. Om de s. k. familjebolagen hänfördes till särskild behandling
skulle övriga icke börsnoterade aktiebolags aktier kunna värdesättas enligt
avkastnings- och förräntningsprinciper i likhet med vad som gällde för aktier
i börsnoterade aktiebolag. Den hårdare beskattning, som nu utan saklig
grund åvilade innehavare av icke börsnoterade aktier, skulle därigenom
justeras och större rättvisa ernås.
Representanter för riksskattenämnden har inför utskottet lämnat vissa
upplysningar i det föreliggande ärendet.
Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om utredning och förslag rörande värdesättning av icke börsnoterade
aktier. Till stöd för yrkandet har anförts bl. a., att de icke börsnoterade
aktierna i allmänhet och utan saklig grund värdesattes strängare än
de börsnoterade aktierna. Enligt motionärernas mening borde de icke börsnoterade
aktierna, vilka nu oftast åsattes värde på grundval av det matematiska
värdets princip, i betydligt högre grad värderas efter den princip,
som regelmässigt bestämde de börsnoterade aktiernas värde, nämligen förräntningsprincipen,
vilken grundade sig på aktiens avkastning. Motionärerna
åsyftade därvid icke aktier i rena familj ebolag.
Ovan har redovisats ett yttrande av chefen för finansdepartementet i proposition
nr 64 till 1951 års riksdag, i vilken proposition förslag framlades
om inrättande av en riksskattenämnd. Av departementschefsyttrandet framgår
bl. a. att nämnden avsetts skola verka för större likformighet vid värde
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
7
sättning av icke börsnoterade aktier. Från såväl enskilda skattskyldiga som
representanter för näringslivet hade yppats missnöje med den dittillsvarande
ordningen för denna värdesättning. Ett bättre sakernas tillstånd ansåges
kunna vinnas genom att riksskattenämnden tillädes uppgift att utfärda allmänna
anvisningar och rekommendationer för värderingsarbetet, vilket även
framdeles avsåges skola bedrivas hos länsstyrelsernas taxeringsavdelningar.
Propositionen i denna del lämnades utan erinran av riksdagen.
Enligt vad som upplysts för utskottet har riksskattenämnden insamlat
material till belysande av nu tillämpade metoder för värdering av icke börsnoterade
aktier. Efter bearbetning av materialet och införskaffande av därutöver
erforderliga upplysningar kommer nämnden att söka utarbeta allmänna
anvisningar för aktievärdering. Därest andra arbetsuppgifter av mer
brådskande natur icke lägger hinder i vägen, avser nämnden att till ledning
för nästa års taxering lämna rekommendationer till taxeringsmyndigheterna.
Vid utarbetande av de anvisningar för värdering av icke börsnoterade aktier,
som sålunda kan förväntas, kommer givetvis att beaktas den kritik,
som under senare år riktats mot nuvarande ordning. Synpunkter av den art,
som framförts i de föreliggande motionerna, kan därvid icke förbigås.
Enligt vad utskottet kan finna torde nu gällande lydelse av förordningen
om statlig förmögenhetsskatt icke innebära något hinder för användandet av
vissa värderingsmetoder i sådana fall där saluvärde icke är känt. Denna uppfattning
kom även till uttryck vid riksskattenämndens inrättande. Utskottet är
därför av den meningen att förbättringar på förevarande område kan förväntas
utan att lagstiftningsåtgärder vidtages.
Det huvudsakliga syftet med motionerna kan sålunda sägas vara tillgodosett,
och utskottet finner förty skäl icke föreligga för skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om särskild utredning i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:286 av herr Lindblom
samt II: 353 av herrar Åqvist och Kollberg om ändrade grunder
för beskattningen av icke börsnoterade aktier måtte anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 10 april 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
8
bevillningsutskottets betänkande nr 28.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist, Rune Johansson och Patrick
Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Sundström,
Olofsson, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Åqvist, Nilsson i Svalöv och
Jansson i Aspeboda.
537328.
Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag