Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

1

Nr 24.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal,
varmed skogsvårdsavgiften för år 1953 skall
utgå, jämte i ämnet väckta motioner.

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari 1953 (Bilaga 1
till statsverkspropositionen 1953: Inkomster å driftbudgeten) har chefen för
finansdepartementet nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan
och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1953/54
jämte därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har därvid
anmält riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1952 med inkomstberäkning
för nämnda budgetår.

I statsverkspropositionen har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen besluta,
att skogsvårdsavgift enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall
för år 1953 utgå med en och en halv promille.

Statsverkspropositionen har, såvitt angår det promilletal varmed skogsvårdsavgiften
för år 1953 skall utgå, remitterats till bevillningsutskottet.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 160 av herrar Tjällgren och Näsgård
samt II: 362 av herr Jansson i Aspeboda in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att inkomsterna av skogsvårdsavgifter för budgetåret
1953/54 måtte beräknas till 5,2 milj. kronor och att uttagningen av skogsvårdsavgifterna
i konsekvens härmed skall ske efter en promille av taxeringsvärdena
av skogsmark och växande skog å fastigheter, för vilka avgift
skall uttagas»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 161 av herr Velander in. fl. och II: 363
av herr Agcrberg in. fl., vari hemställts, »att promilletalet för uttagande av
skogsvårdsavgift för budgetåret 1953/54 fastställes till l,o och att i enlighet
härmed inkomsten av skogsvårdsavgiften upptages till 5,2 miljoner kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa til! motionerna I: 161 och II: 362.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas bl. a. följande.

Inkomsten å titeln skogsvårdsavgifter utgjorde under budgetåret
1951/52 4,57 miljoner kronor. Med hänsyn till att de nya taxerings 1

Bilumg till riksdagens protokoll 1953. T samt. Nr 24.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

värdena för skogsmark och växande skog nu föreligger fastställda anser
skogsstyrelsen tidpunkten vara inne för en omprövning av den promillesats
av 1,5, varmed skogsvårdsavgift utgår. Styrelsen anser — med beaktande av
de väsentligt höjda taxeringsvärdena — att promilletalet icke bör sättas
högre än till l,o, medförande ett inkomstbelopp av 5,2 miljoner kronor för
budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket har i avvaktan på den ifrågavasatta
omprövningen av promillesatsen för avgifternas uttagande tills vidare
utgått från oförändrad promillesats. I enlighet härmed har riksräkenskapsverket
upptagit inkomsttiteln med 7,8 miljoner kronor, innebärande en höjning
i förhållande till gällande riksstat med 3,2 miljoner.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget rörande skogsvårdsavgiften
har departementschefen anfört följande.

Beträffande titeln skogs vårdsavgifter har skogsstyrelsen i sitt
förslag till riksräkenskapsverket angående titelns beräkning ifrågasatt en
sänkning av promilletalet för avgiftens uttagande i samband med den höjning
av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog som föranletts
av den numera verkställda omtaxeringen. Med hänsyn till de successivt
ökade statliga kostnaderna för såväl skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som
övriga skogsvårdsåtgärder anser jag mig icke kunna förorda någon sänkning
av promilletalet. Jag gör därför i det följande hemställan om att skogsvårdsavgiften
för år 1953, liksom för år 1952, fastställes till det i förordningen
om skogsvårdsavgift angivna maximitalet 1,5 promille. I enlighet härmed
beräknar jag titeln skogsvårdsavgifter till av riksräkenskapsverket
föreslaget belopp av 7,8 miljoner kronor.

I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsterna
å driftbudgeten för budgetåret 1953/54 har i överensstämmelse med
departementschefens förslag inkomsten å titeln skogsvårdsavgifter upptagits
till 7 800 000 kronor.

Enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall
sådan avgift erläggas till staten för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering
åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, och utgå
med högst 1,5 promille av summan av nämnda värden. För varje år bestämmes
med vilket promilletal avgiften skall för det året utgå. Uppgår för viss
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet summan av värdena å
skogsmark och växande skog för fastigheter inom en och samma kommun
icke till 2 000 kronor, är fastigheterna undantagna från avgiftsplikt. Skogsvårdsavgift
skall erläggas av den, som enligt kommunalskattelagen är skyldig
att erlägga fastighetsskatt för fastigheten.

Jämlikt 42 § uppbördsförordningen gäller, att debetsedel å fastighetsskatt,
skogsvårdsavgift samt vissa annuiteter skall tillställas den skattskyldige
senast den 25 augusti under taxeringsåret.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkten av
jordbruksfastighet avdrag göras för speciella skatter eller avgifter till det
allmänna. I punkt 3 av anvisningarna till sistnämnda paragraf nämnes
.skogsvårdsavgift såsom en speciell skatt till det allmänna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.

3

Genom 1946 års förordning om skogsvårdsavgift upphävdes motsvarande
äldre förordning av den 11 oktober 1912 (nr 275), enligt vilken skogsvårdsavgift
skulle erläggas för avverkat virke, som taxerats till skogsaccis, med)
1,3 procent av virkets taxerade rotvärde. Skogsvårdsavgift erlades av den,
som enligt lagen om skogsaccis var skyldig att för det avverkade virket utgöra
dylik accis. Av de genom skogsvårdsavgiften inflytande medlen tillhandahölls
skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet 90 procent och redovisades
återstående 10 procent till statskontoret för att av Kungl. Maj :t i
män av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i
riket.

I proposition nr 126 till 1946 års riksdag framlades bl. a. förslag till nu
gällande förordning om skogsvårdsavgift. Till grund för propositionen låg
ett av 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning avgivet betänkande (SOU 1945:
58) med förslag angående skogsvårdsstyrelserna. I betänkandet framhölls
bl. a., att frågan i vilken form skogsvårdsavgiften lämpligen kunde uttagas
aktualiserats genom kommunalskatteberedningens förslag om slopande av
skogsaccisen och därmed av grunden för den dåvarande skogsvårdsavgiften.
Skogsvårdsstyrelseutredningen hade övervägt olika tänkbara utvägar att uttaga
skogsvårdsavgift i annan form än den dåvarande. Beträffande möjligheten
att uttaga skogsvårdsavgift i form av en avgift på fastighets taxeringsvärde
anförde utredningen bl. a. följande.

Mot de skogliga taxeringsvärdena som underlag för skogsvårdsavgifternas
uttagande torde man----icke kunna anföra några erinringar av prin cipiell

natur. En övergång från att belasta skogsavkastningen med en viss
avgift till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde —
taxeringsvärde — som kan anses vara bestämt av samma avkastning, bör
närmast vara att betrakta som en lämplighetsfråga och en teknisk angelägenhet.
Om det sålunda ansetts naturligt att anknyta skogsvårdsavgifterna
till accisen, så länge denna består, kan det vara lika naturligt att, om accisen
bortfaller, lägga skogsvårdsavgifterna på skogens taxeringsvärde. Skulle
skogsvårdsavgifterna ha varit höga, hade det kanske varit ömtåligt att belasta
skogsfastigheterna med årligen utgående avgifter, oavsett om skogen
lämnar någon avkastning till gäldande av sådana avgifter eller ej. De vanliga
betänkligheterna mot fastighetsbeskattning hade då kommit att inverka
på frågans bedömning. Om skogsvårdsavgifterna, lagda på taxeringsvärdena,
bibehållas på ungefär samma låga nivå som de hittillsvarande avgifterna,
torde de icke komma atl medföra någon sådan belastning på skogsbruket,
som kan anses bliva för skogsägaren kännbar.

Med hänsyn till de prestationer från skogsvårdsstyrelsernas sida, som
skogsvårdsavgifterna skola utgöra ersättning för, kan det väl också med
fog göras gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna är mera
berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgifternas
uttagande blev fastlagd. Skogsvårdsstyrelserna ha nämligen
efter hand kommit all tilldelas ökade arbetsuppgifter i fråga om de enskilda
skogarnas skötsel och vård. Utöver de grundläggande uppgifterna all
kontrollera skogsvårdslagstiftningens efterlevnad och att biträda enskilda
skogsägare framförallt vid skogsodlingsarbeten ha skogsvårdsstyrelserna så
småningom kommit all omhändertaga övervägande delen av stämplingsarbetena
på sådana enskilda skogar, där skogligt utbildad arbetskraft saknas.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Härtill komma skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om röjnings- och
markberedningsåtgärder, skogsdikningar, vägbyggnader, skogsbetesreglering
in. m. samt deras handledning överhuvudtaget, när det gäller de enskilda
skogarnas skötsel och ekonomiska tillgodogörande på längre sikt. Det kan
med hänsyn härtill synas naturligt, att som motprestation från skogsägarna
lämnas ett fortlöpande ekonomiskt stöd, som icke bör vara beroende av om
avverkningarna ett visst år göras mindre eller större och av de växlande
priserna på skogens produkter. I många tall torde det väl vara sa, att skogar,
som av olika anledningar icke kunna lämna någon avkastning eller endast
obetydlig sådan, kunna vara i största behov av det biträde vid skogens återuppbyggnad,
som särskilt åligger skogsvårdsstyrelserna. Det kan då knappast
finnas något skäl för att, såsom fallet nu är, skogsägaren icke skall
behöva lämna "någon ersättning i form av skogsvårdsavgift, förrän sådana
skogsmarker komma i det skick, att de på nytt giva beskattningsbar avkastning.
I stället synes en årlig avgift även i sådana fall vara särskilt berättigad.
Med ökadbestockning följa kontinuerliga arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelserna
av alla övriga slag, som ovan nämnts, och en lämpligt avvägd
årlig skogsvårdsavgift som ersättning härför torde överhuvudtaget vara
väl motiverad.

I fråga om avvägningen av skogsvårdsavgifter och statsbidrag hade utredningen
förordat en uppdelning mellan staten och skogsbruket som näring
av nettokostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten så att »ordinarie-avlöningarna»
bestredes av ett statligt avlöningsanslag och »nettoomkostnaderna»
av skogsvårdsavgiftsmedel. Vad angår avgiftens storlek
hade det synts utredningen angeläget, att avgiftens maximum bestämdes så
högt, att avgiften kunde antagas bliva tillräcklig för sitt ändamål inom överskådlig
framtid. Utredningen hade funnit vissa skäl tala för en så hög
maximiavgift som 2,o promille men stannat för att föreslå, att avgiften sattes
till 1,5 promille. Den skogsvårdsavgift, som inom denna ram skulle uttagas
för de närmaste åren — förslagsvis för samma period som 1945 års
allmänna fastighetstaxering gällde — hade utredningen föreslagit till 1,3
promille, vilket med dåvarande taxeringsvärden beräknats innebära en sammanlagd
årlig inkomst av skogsvårdsavgiftsmedel om i runt tal 3 900 000
kronor.

Vederbörande departementschef, som fann det berättigat, att skogsvårdsityrelsernas
nettomedelsbehov — beräknat till 7 200 000 kronor — delvis
bestredes genom skogsvårdsavgifter, anförde i förenämnda proposition
bl. a., att en övergång från att belasta skogsavkastningen med en viss avgift
till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde — taxeringsvärde
— som kunde anses vara bestämt av samma avkastning, borde
såsom utredningen framhållit närmast vara att betrakta som en lämpligbetsfråga.

Rörande avvägningen av skogsvårdsavgiftens storlek anförde departementschefen
följande.

För avvägningen av skogsbrukets bidrag — genom skogsvårdsavgifter —•
till skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering saknas fasta hållpunkter.
Att .skilja mellan sådana styrelsernas arbetsuppgifter, som äro rent statliga,
och andra låter sig i regel icke göra. Ytterst syftar ju för övrigt hela verk -

Henillningsutskottets betänkande nr 2i.

5

samheten till skogsbrukets förkovran. Med hänsyn till skogsägarnas starka
intresse av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet anser jag skäligt att skogsbruket
får bära större delen av den kostnadsökning, som beräknas bliva följden
av ett genomförande av föreliggande förslag. Jag förordar därför att skogsvårdsavgift!
bestämmes till så högt belopp, att omkring 4 500 000 kronor,
vilket motsvarar närmare två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade
totala nettomedelsbehov (»ordinarie-avlöningar» och »nettoomkostnader»)
för den närmaste tiden, komma att täckas av inflytande avgiftsmedel. Detta
innebär enligt utredningens kalkyler med utgångspunkt från 1945 års taxeringsvärden,
att skogsvårdsavgift i hela landet skulle behöva uttagas med 1,5
promille, eller alltså det promilletal, som utredningen förordat såsom maximum.
I enlighet med det nu anförda föreslår jag, att skogsvårdsavgift enligt
förut angivna grunder skall utgå med högst 1,5 promille.'' För varje år torde
böra bestämmas, hur stor avgift som för året bör uttagas.

Med nu förordade anordning skulle skogsvårdsavgiftsmedlen icke, såsom
utredningen föreslagit, vara knutna till vissa bestämda ändamål.

I anledning av propositionen nr 126 väcktes inom riksdagen flera motioner.
I vissa av dessa motioner ifrågasattes, huruvida det kunde vara riktigt
att upptaga skogsvårdsavgift, vilket skulle innebära en särskild beskattning
av skogsbruket.

Jordbruksutskottet, som tillstyrkte bifall till propositionen i förevarande
del, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 61 bl. a., att enligt
utskottets mening frågan om uttagande av skogsvårdsavgift knappast syntes
genom den ifrågasatta reformen ha kommit i det läget att därefter förelåge
mindre starka skäl än tidigare att belasta skogsägarna med dylik avgift.
Utskottet ville därför ansluta sig till departementschefens uppfattning
att skogsvårdsavgift borde utgå även i fortsättningen. Den ifrågasatta omläggningen
av grunden för beräkning av densamma funne utskottet ändamålsenlig.
Utskottet — som likaledes beräknat skogsvårdsstyrelsernas totala
medelsbehov till 7 200 000 kronor — ville heller icke motsätta sig att avgiftens
belopp fastställdes så att den motsvarade ungefär två tredjedelar av
förutnämnda totala medelsbehov hos skogsvårdsstyrelserna, dock högst
4 500 000 kronor. Detta torde betyda — framhöll utskottet vidare — att avgiften
för det dåvarande behövde uttagas med 1,5 promille, vilket utskottet
ansåge vara det högsta promilletal som finge ifrågakomma.

Den år 1946 genomförda reformen för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten
innebär, såvitt nu är i fråga, att inflytande skogsvårdsavgiftsmedel
helt tillföres riksstatens inkomstsida. För täckande av skogsvårdsstyrelsernas
totala nettomedelsbehov (det medelsbehov, som icke täckes av
skogsvårdsstyrelsernas egna inkomster, frånsett vissa lokala bidrag) beviljas
anslag på riksstaten. Detta anslag har till och med budgetåret 1948/49 i
form av ett reservationsanslag beviljats under utgiftstiteln Skogsvård in. m.:
Bidiag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Därefter har medelsanvisningen
uppdelats på ett avlöningsanslag med karaktär av förslagsanslag
och ett omkostnadsanslag av reservationsanslags natur, i samband varmed

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

anslagen benämnts Skogsvård m. in.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar
respektive Omkostnader.

Enligt statsliggaren för respektive budgetår har på sätt nedan angives på
riksstaten under nionde huvudtiteln sasom bidrag till skogsvårdsstyrelserna
anvisats medel enligt följande sammanställning.

Budgetår Anslag kr. Summa kr.

1946/47.............. 6 200 000, r. 6 200 000

1947/48.............. 8 250 000, r. 8 250 000

1948/49.............. 9 015 000, r. 9 015 000

1949/50.............. 5 898 700, avi., f.

3 961 600, omk.,r. 9 860 300

1950/51.............. 5 978 000, avi., f.

4 662 000, omk.,r. 10 640 000

1951/52.............. 6 013 000, avi., f.

4 562 000, omk.,r. 10 575 000

1952/53.............. 7 323 000, avi., f.

5 241 000, omk, r. 12 564 000

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att
för budgetåret 1953/54 såsom bidrag till skogsvårdsstyrelserna anvisa, under
posten avlöningar ett förslagsanslag av 8 952 000 kronor samt under posten
omkostnader ett reservationsanslag av 5 441 000 kronor (tillhopa 14 393 000
kronor).

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:160 och 1 1:3 62 har motionärerna
erinrat om att skogsvårdsavgiften genom 1946 års beslut om ändring
av förordningen om skogsvårdsavgift förvandlats till en skatt av rent statlig
natur, som hade karaktär av en speciell skatt å ett visst slag av fastighetsobjekt.
Härefter har motionärerna anfört i huvudsak följande. I de likalydande
motionerna 1:290 och 11:449 vid 1946 års riksdag hade yrkats, att
skogsvårdsavgiften skulle helt borttagas och att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
skulle finansieras med statsmedel. Motionärerna hade framhållit, att
skogsvårdsavgiften i sin nya form skulle bli en ny särskild fastighetsskatt
för skogsbruket och att de till statskassan inflytande avgiftsmedlen inte till
någon del skulle få användas lokalt inom länen för skogsvårdande uppgifter.
De inflytande medlen skulle i stället centralt fördelas mellan de olika
skogsvårdsstyrelserna enligt de årliga stater, som skulle upprättas. Skogsvårdsstyrelsernas
självbestämmanderätt skulle inte komma att bli större
därigenom att en del av deras verksamhet finansierades genom uttagande av
skogsvårdsavgift. De i de nämnda motionerna framförda skälen för skogsvårdsavgiftens
borttagande ägde alltjämt giltighet. Det skulle ur principiella
synpunkter vara riktigt att avgiften avskaffades. Motionärerna ansåge sig
emellertid icke nu, bland annat med hänsyn till det statsfinansiella läget,
kunna framställa något yrkande därom. Däremot ansåge motionärerna i lik -

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

7

het med skogsstyrelsen, att promillesatsen borde sänkas från en och en halv
till en promille. I riksstaten för innevarande budgetår vore intäkterna av
skogsvårdsavgifterna upptagna till 4,6 milj. kronor. Detta belopp vore baserat
på de taxeringsvärden, som åsatts enligt 1945 års fastighetstaxering.
Den numera verkställda omtaxeringen av skogsmark och växande skog å
fastigheter, för vilka skogsvårdsavgift skulle uttagas, innebure en väsentlig
höjning av de tidigare gällande fastighetsvärdena. Om promillesatsen
förbleve oförändrad, skulle inkomsterna av skogsvårdsavgifterna väsentligt
ökas, d. v. s. skogsägarna måste betala högre avgiftsbelopp än tidigare. Intäkten
skulle i så fall uppgå till 7,8 milj. kronor för nästa budgetår. Med
hänsyn till att höjningen av taxeringsvärdena till större delen berodde på
penningvärdets fall kunde detta icke anses riktigt eller rättvist.

I de likalydande motionerna 1:161 och 1 1:363 har motionärerna
framhållit bl. a. att av proposition nr 126 till 1946 års riksdag framginge,
att avsikten icke varit att åstadkomma någon höjning av skogsvårdsavgiften
i förhållande till de belopp varmed avgiften tidigare utgått. Ändringen
hade motiverats dels med att det genom dåvarande skogsvårdsavgifts
konstruktion uppkommit stora ojämnheter i skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska
förhållanden, dels med att kommunalskatteberedningens förslag om
slopande av den då utgående skogsaccisen hade kunnat komma att genomföras,
varigenom grunden för uttagande av dåvarande skogsvårdsavgift skolat
bortfalla, eftersom man knappast kunnat räkna med att behålla särskild
virkestaxering enbart för skogsvårdsavgift. Departementschefen hade betonat
att det borde vara fråga om »en årlig mindre avgift från skogsägarna
till finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten». Den omständigheten
att den nya avgiften skulle komma att uttagas, oavsett om skogen lämnade
någon avkastning eller ej, hade departementschefen ansett icke böra vålla
några betänkligheter, »då ju avgiften, om den bibehålies på ungefär samma
låga nivå som den nuvarande, icke torde komma att medföra någon mera
kännbar belastning på skogsbruket». Motionärerna har därefter erinrat om
att finansministern i årets statsverksproposition förordat att promilletalet
1,5 skulle bibehållas och att i enlighet därmed inkomsterna av skogsvårdsavgiftcn
upptagits till 7,8 miljoner kronor. Den höjning av inkomsterna av
skogsvårdsavgiften — som skulle uppkomma, om promilletalet 1,5 bibehölles
för budgetåret 1953/54 — i förhållande till det i statsverkspropositionen
för 1952/53 upptagna beloppet motsvarade drygt 70 procent. Det förefölle
motionärerna uppenbart att en sådan höjning icke stode i god överensstämmelse
med uttalandena vid genomförandet av 1946 års författningsändring.

I likhet med skogsstyrelsen förordade motionärerna att avgiften sattes till
en promille och att inkomsten följaktligen upptoges till 5,2 miljoner kronor.

1 förhållande till tidigare upptagna inkomstbelopp betydde detta eu höjning
på 0,6 miljoner kronor eller 14 procent.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Utskottet. I samband med den omorganisation av skogsvårdsstyrelseverksamheten,
som genomfördes vid 1946 års riksdag, infördes nya bestämmelser
om skogsvårdsavgiften, vilka upptogs i förordningen den 28 juni 1946
om skogsvårdsavgift. Dessa bestämmelser innebär, att sådan avgift skall
erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda
värden för skogsmark och växande skog, och utgå med högst 1,5 promille
av summan av nämnda värden. Uppgår för viss ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet summan av värdena a skogsmark och växande skog
för fastigheter inom en och samma kommun icke till 2 000 kronor, är fastigheterna
undantagna från avgiftsplikt. Avgiften erlägges av den, som enligt
kommunalskattelagen är skyldig erlägga fastighetsskatt för fastigheten, och
tillfaller staten. För varje år bestämmes med vilket promilletal avgiften skall
för det året utgå.

Uttagandet av skogsvårdsavgift motiveras av intresseprincipen. På grund
av det särskilda intresse skogsägarna har av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
för skogarnas skötsel och vård har det ansetts befogat att av skogsägaina
uttaga ett speciellt bidrag till täckande av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov.
Detta medelsbehov har emellertid icke satts i direkt relation till skogsvårdsavgiftens
storlek utan täckes, förutom av skogsvårdsstyrelsernas egna
inkomster — framför allt biträdesersättningar — av anslag på riksstaten,
skogsvårdsavgiftsmedlen tillföres i stället helt riksstatens inkomstsida. Så
till vida har emellertid förhållandet mellan skogsvårdsavgiftens storlek och
skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov beaktats, att vid genomförandet a\
1946 års reform man vid avvägningen av skogsbrukets bidrag utgick från att
skogsbruket skulle bära större delen av den kostnadsökning, som beräknades
bliva följden av reformens genomförande. Av vederbörande departementschef
förordades sålunda att skogsvårdsavgiften bestämdes till så högt belopp,
att omkring 4,5 miljoner kronor, vilket motsvarade närmare två tredjedelar
av skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala nettomedelsbehov för den
närmaste tiden, komme att täckas av inflytande avgiftsmedel. Av 1946 års
jordbruksutskott, som behandlade skogsvårdsstyrelsereformen i utlåtande nr
61, uttalades, att utskottet icke ville motsätta sig att avgiftens belopp fastställdes
så att den motsvarade ungefär två tredjedelar av förutnämnda totala
medelsbehov hos skogsvårdsstyrelserna, dock högst 4,5 miljoner kronor. Detta
torde betyda, framhöll utskottet vidare, att avgiften för det dåvarande behövde
uttagas med 1,5 promille, vilket utskottet ansåge vara det högsta promilletal
som finge ifrågakomma. I enlighet med dessa överväganden föreskrevs
i förordningen om skogsvårdsavgift att avgiften skulle utgå med
högst en och en halv promille och att för varje år skulle bestämmas med
vilket promilletal avgiften skulle för det året utgå. Enligt särskilda, för varje
år av riksdagen fattade beslut har skogsvårdsavgiften för åren 1947—1952
utgått med 1,5 promille.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1952 har skogsstyrelsen,
under erinran att 1952 års allmänna fastighetstaxering inneburit en
väsentlig höjning av de tidigare taxeringsvärdena, uppgivit att till grund
för bedömande av inkomsten av skogsvårdsavgifter torde böra läggas ett

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

9

sammanlagt taxeringsvärde å skogsmark och växande skog av i runt tal 5,2
miljarder kronor. I anslutning härtill har skogsstyrelsen beräknat inkomsterna
av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53 till 7,8 miljoner kronor.
Då de nya taxeringsvärdena nu förelåge fastställda, ansåge skogsstyrelsen
tidpunkten vara inne för en omprövning av den promillesats varmed skogsvårdsavgift
utginge. Med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena ansåge skogsstyrelsen
att promilletalet icke borde sättas högre än l,o medförande ett inkomstbelopp
av 5,2 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket
har i avvaktan på den föreslagna omprövningen av promillesatsen
upptagit inkomsttiteln med 7,8 miljoner kronor, innebärande en höjning i
förhållande till gällande riksstat med 3,2 miljoner kronor.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t, på hemställan av chefen
för finansdepartementet, bl. a. föreslagit riksdagen besluta, att skogsvårdsavgiften
skall jämväl för år 1953 utgå med 1,5 promille. Inkomsten av skogsvårdsavgifter
har i anslutning härtill upptagits med 7,8 miljoner kronor mot
4,6 miljoner kronor i gällande riksstat. Departementschefen har som motivering
för detta förslag uttalat, att han med hänsyn till de successivt ökade
statliga kostnaderna för såväl skogSA''årdsstyrelsernas verksamhet som övriga
skogsvårdsåtgärder ansett sig icke kunna förorda någon sänkning av
promilletalet för skogsvårdsavgiftens uttagande.

I de föreliggande motionerna yrkas, att skogsvårdsavgift skall för år 1953
uttagas med en promille samt att i enlighet härmed inkomsten av skogsvårdsavgifter
skall för budgetåret 1953/54 upptagas med 5,2 miljoner kronor.
Till stöd för yrkandet anföres i de likalydande motionerna I: 160 (av
herrar Tjällgren och Näsgård) samt 11:362 (av herr Jansson i Aspeboda
m. fl.) att det ur principiella synpunkter skulle vara riktigt att skogsvårdsavgiften
avskaffades, men att bl. a. med hänsyn till det statsfinansiella läget
något yrkande därom icke kunde framställas nu. Med utgångspunkt från att
Kungl. Maj :ts förslag innebure en höjning av inkomsten av skogsvårdsavgifter
från 4,6 miljoner kronor enligt gällande riksstat till 7,8 miljoner kronor,
vilken höjning vore baserad på en av penningvärdets fall föranledd höjning
av taxeringsvärdena, kunde det enligt motionärernas mening icke anses
riktigt eller rättvist att uttaga skogsvårdsavgift med 1,5 promille. I de likalydade
motionerna I: 161 (av herr Velander in. fl.) och II: 363 (av herr
Agerberg in. fl.) har framhållits bl. a. att uttagande av skogsvårdsavgift
med oförändrad promillesats skulle medföra en höjning av inkomsten av
skogsvårdsavgifter, som i förhållande till det i statsverkspropositionen för
budgetåret 1952/53 upptagna beloppet motsvarade drygt 70 procent. Det
förefölle motionärerna uppenbart att cn sådan höjning icke stode i god överensstämmelse
med gjorda uttalanden vid genomförandet av 1946 års författningsändring.

Då nu framföres krav på att skogsvårdsavgift skall uttagas med ett lägre
totalbelopp än som föreslagits av Kungl. Maj:t, vill utskottet erinra om att
ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett inkomstbortfall för statsverket
under budgetåret 1953/54 i förhållande till vad som faktiskt influtit i
2 lliliung till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 24.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53, eftersom samma taxeringsvärden
ligger till grund för skogsvårdsavgifternas uttagande för år 1952 och 1953.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t i årets
statsverksproposition under nionde huvudtiteln föreslagit en medelsanvisning
såsom bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1953/54 å tillhopa
14 393 000 kronor mot sammanlagt 12 564 000 kronor för innevarande
budgetår. På hemställan av jordbruksutskottet i utlåtande nr 1 har riksdagen
anvisat medel i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Bevillningsutskottet
anser sig icke böra, samtidigt som anslagen till skogsvårdsstyrelserna för
budgetåret 1953/54 väsentligt höjts i förhållande till nu löpande budgetår,
förorda en sänkning av skogsägarnas bidrag till samma ändamål.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag att skogsvårdsavgift för år 1953
skall uttagas med en och en halv promille. Detta innebär dels att utskottet
avstyrker de i ämnet väckta motionerna och dels att jordbruksutskottets
förutnämnda uttalande 1946 om skogsvårdsavgiftens storlek, d. v. s. att den
ej får överstiga 1,5 promille, givetvis fortfarande står fast. Härav följer vidare
att en omprövning av det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften skall
utgå, årligen kommer att ske.

Den höjning av inkomsten av skogsvårdsavgifter, som följer av att skogsvårdsavgift
uttages med en och en halv promille av de genom 1952 års allmänna
fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena, har till sin storlek
kunnat angivas först sedan resultatet av nämnda fastighetstaxering blivit
känt. Såsom tidigare nämnts utgör höjningen av berörda inkomst ca 3,2 miljoner
kronor från och med innevarande budgetår. Inom utskottet har uttryckts
önskemål om att denna ökade tillgång på skogsvårdsavgiftsmedel
skulle tillgodoföras skogsnäringen i form av ökat statligt stöd åt de skogsvårdande
åtgärderna. Utskottet kan för sin del ge dessa önskemål sin anslutning.
Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj :t att taga denna fråga
under övervägande och framlägga eventuella förslag så snart förutsättningar
föreligga härför.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag angående skogsvårdsavgiften
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 160
av herrar Tjällgren och Näsgård samt II: 362 av herr Jansson
i Aspeboda m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 161 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr Agerberg
m. fl. besluta, att skogsvårdsavgift enligt förordningen om
skogsvårdsavgift skall för år 1953 utgå med en och en halv
promille.

Stockholm den 26 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Spetz, Velander,
Niklasson*, Söderquist, Damström, Snygg och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Sjölin,
Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Wiklund i öjebyn och
Asp.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander och Hagberg i Malmö, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 160 av herrar Tjällgren och Näsgård samt 11:362
av herr Jansson i Aspeboda m. fl. ävensom de likalydande
motionerna I: 161 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr
Agerberg m. fl. samt med avslag å Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag i ämnet besluta, att skogsvårdsavgift
enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall
för år 1953 utgå med en promille.

637262.

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag