Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
med förslag till lag om ändring av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 270 av herr Magnusson och herr Ebbe Ohlsson samt II: 351 av
herrar Gezelius och Severin i Stockholm har hemställts, »att riksdagen måtte
antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § skall erhålla
följande ändrade lydelse:

13. Ideell organisation---skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres också organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 270.

De föreliggande motionerna avser frågan om skytteorganisationernas inkomstbeskattning.

I fråga om idrottssammanslutningarna, vilka i rättsligt hänseende har karaktären
av Ideella föreningar, gäller att, i den mån de utövar ekonomisk
verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal och statlig
inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska personer (se
53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 §§ förordningen om statlig
inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet är de i samma mån skattskyldiga
(se 6 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt). Vad angår den
statliga inkomstbeskattningen intager de en förmånligare ställning än såväl
fysiska personer som flertalet ekonomiska föreningar. Skatten är nämligen
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 23.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

icke progressiv utan proportionell, varjämte skattesatsen, som för ekonomiska
föreningar utom sambruksföreningar är fastställd till 32 procent av
den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar är bestämd till allenast
15 procent. Genom beslut av 1948 års riksdag infördes i anvisningarna
till 29 § (punkt 13) och 36 § (punkt 4) kommunalskattelagen särskilda bestämmelser
rörande beskattningen av idrottsorganisationer. Dessa bestämmelser
innebär, att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att
främja icke professionell idrott eller gymnastik, från bruttointäkt av idrottstävlingar,
försäljning av idrottsmärken eller dylikt får åtnjuta avdrag för alla
omkostnader under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,
även om omkostnaderna endast medelbart eller delvis haft avseende å
intäktens förvärvande eller bibehållande. Med sådana omkostnader avses bl. a.
omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet, propaganda-
och upplysningsverksamhet samt administration. Att nämnda kostnader
tillika främjat organisationernas ideella syften inverkar icke på deras
egenskap av avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan. Avdrag medgives
dock icke för omkostnader, som bestritts av icke skattepliktiga bidrag av
allmänna medel in. in.

I 7944 års skattesakkunnigas betänkande II (SOU 1946: 56) med förslag
angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst har gjorts vissa
begreppsbestämningar i avsikt att åstadkomma en gränsdragning mellan vad
som är att hänföra till idrott och gymnastik å ena sidan samt vad som är
hänförligt till sport å andra sidan. De sakkunniga har härutinnan anfört:

Med idrott torde i allmänhet förstås utförandet av kroppsövningar inriktade
på att nå vissa mätbara resultat. Denna verksamhet kan utövas såväl utan
redskap, t. ex. vid löpning, simning och brottning, som med användande av
redskap, t. ex. vid stavhopp, skidåkning och tennis. Det väsentliga vid idrott
är dock enligt vedertagen uppfattning utövarens personliga, kroppsliga insats,
medan de redskap, som förekomma inom vissa idrottsgrenar, ej i nämnvärd
grad inverka på resultatet till förmån för den ene eller den andre
idrottsutövaren. Huvudsyftet med idrotten är att uppfostra och utveckla
människan både fysiskt och psykiskt. Idrotten skall befordra individernas
kroppsliga utveckling samt deras karaktärsdaning. Detta sker dels genom
idrottsutövarnas träning och dels genom deras deltagande i tävlingar. Tävlingsidrotten
är sålunda icke något slutmål för idrottsverksamheten, men den
är ett oumbärligt hjälpmedel för idrottens fortbestånd och utveckling.

Gymnastik brukar beskrivas såsom systematiskt ordnade, efter människokroppens
behov avpassade kroppsövningar, vilkas mål är att stärka och
utveckla människan såväl kroppsligt som andligt. Genom en harmonisk utbildning
av människans fysiska färdigheter och karaktärsegenskaper eftersträvas
ett sunt behärskande av kropp och själ. Gymnastik bedrives huvudsakligen
genom övningar och uppvisningar. Gymnastiktävlingar förekomma
endast i obetydlig omfattning. Till sin allmänna karaktär skiljer sig gymnastiken
från idrotten endast därigenom att den icke syftar till att nå direkt
mätbara resultat. Den hänföres också ofta till idrott, och då i det följande
talas om idrott, avses även gymnastik, såvida icke annat särskilt angives
eller framgår av sammanhanget.

Till sport brukar begreppsmässigt räknas sådana kroppsövningar för upp -

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

nående av vissa mätbara resultat, vari användandet av redskap utgör ett
väsentligt moment. Redskapens beskaffenhet är vid olika slags sport av stor
betydelse för resultatet, t. ex. vid segel-, motor- och hästsport. Inom sporten
tilldraga sig tävlingsresultaten oftast det allt överskuggande intresset, medan
anslutningens storlek och verksamhetens allmännyttiga karaktär framstå
såsom faktorer av mera underordnad betydelse. Utmärkande för såväl
idrott och gymnastik som sport får anses vara att de resultat, som primärt
eftersträvas, icke äro av ekonomisk art.

Uttrycket sport användes emellertid även i en vidsträcktare bemärkelse
såsom omfattande jämväl de olika slagen av idrott. Det talas sålunda om
simsport, skidsport, skridskosport o. s. v. fastän det är fråga om typiska
idrottsgrenar enligt den ovan antydda gränsdragningen mellan idrott och
sport.

Ett i betänkandet framlagt förslag till lösning av spörsmålet om idrottssammanslutningars
inkomstbeskattning blev föremål för ytterligare överväganden
inom finansdepartementet, varvid i en inom departementet utarbetad
promemoria framlades ett delvis nytt förslag. I promemorian anfördes rörande
omfattningen av de tilltänkta bestämmelserna följande:

Den ifrågasatta lagstiftningen nödvändiggör ett närmare angivande av
vilka ideella föreningar, som med densamma avses. Det synes därvid lämpligt
att i viss utsträckning anknyta till ordalagen i 15 § förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt. Stadgandets räckvidd bör sålunda
begränsas till sådana ideella organisationer, som hava till huvudsaklig uppgift
att främja icke professionell idrott eller gymnastik. Med en dylik avfattning
av stadgandet uteslutes bl. a. föreningar å sportens område. Bevillningsutskottet
har i sitt betänkande nr 63 vid 1933 års riksdag anfört, att
till sistnämnda område vore att hänföra »kroppsövningar, vid vilkas utövande
använda redskap eller djur ha en mera huvudsaklig betydelse och desamma
i regel äro jämförelsevis dyrbara». Som exempel å föreningar, som härigenom
ej skulle komma att omfattas av stadgandet, kunna då nämnas sådana,
som avse att främja segel-, motor- och hästsport.

I detta hänseende anförde departementschefen vid framläggandet av det
slutliga törslaget i proposition nr 164 för 1948 års riksdag följande:

I promemorian har föreslagits, att stadgandets räckvidd borde begränsas
till ideella organisationer med uppgift att främja icke professionell idrott
eller gymnastik. Jag har intet att erinra häremot. Vid remissbehandlingen
har emellertid framhållits, att vissa svårigheter kunde möta vid bedömandet
av vilka sammanslutningar, som omfattades av lagstiftningen. Vid prövningen
härav torde i första hand böra beaktas de sakkunnigas tidigare
återgivna begreppsbestämningar med avseende å idrott, gymnastik och
sport. Erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av 15 § förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, böra även i förevarande
sammanhang kunna vara vägledande. Av de sakkunnigas redogörelse för
idrottsrörelsens organisation framgår vidare, att det helt övervägande antalet
sammanslutningar å ifrågavarande område är anslutet till riksidrottstörbundet
och att i allt fall de nu anslutna organisationerna kunna förutsättas
1 yIla kraven för stadgandets tillämplighet. — 1 detta sammanhang
,nä även understrykas det i författningsförslaget upptagna villkoret, att
främjandet av idrott eller gymnastik skall — för att stadgandet må vinna
tillämpning — vara den ideella organisationens huvudsakliga uppgift.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Det i propositionen framlagda förslaget tillstyrktes av 1948 års bevillningsutskott
i dess betänkande nr 35, vilket godkändes av riksdagen.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Det hade
visat sig, att tveksamhet kunde uppstå rörande vad som vore att hänföra
till idrott. Någon klar definition av detta begrepp torde svårligen kunna givas.
Det ville synas, som om taxeringsmyndigheterna ansett anvisningarna
till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen närmast hänförliga till idrottsorganisation
som anslutit sig till Riksidrottsförbundet. Det vore givet, att man
därigenom nådde det stora flertalet i lagstiftningen avsedda organisationer.
Att helt och hållet följa en sådan gränsdragning kunde dock icke vara riktigt.
Under de senare åren hade flera specialförbund vunnit anslutning till
Riksidrottsförbundet, t. ex. de som omhänderhade bordtennis, varpa och
bågskytte. Självfallet kunde dessa förbunds beskattningsstatus icke med
en gång ha förändrats i och med att de sökt och vunnit inträde i Riksidrottsförbundet.
Av verkställda taxeringar framginge, att t. ex. Svenska pistolskytteförbundet
inte ansetts utgöra sådan organisation som ovan berörda
författningsrum avsett. Det förefölle dock motionärerna uppenbart att pistolskytte
— liksom gevärsskytte — med utgångspunkt från den av 1944 års
skattesakkunniga skisserade definitionen vore att hänföra till idrott. Den
som ville nå högklassiga resultat inom skytte måste liksom andra specialidrottsmän
bland annat ägna mycken tid åt gymnastik och löpning eller simning
för att skaffa sig erforderlig grundkondition. Att skytte icke vore professionell
idrott framginge bland annat av att grenen förekomme vid olympiska
spel. Motionärerna ansåge skytte vara sådan idrott som avsåges i anvisningarna
till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen. Då det emellertid visat
sig, att tveksamhet kunde vara till finnandes bland dem, som icke väl kände
verksamheten inom skyttesammanslutningarna, ville motionärerna förorda
ett tillägg till förenämnda anvisningar, som undanröjde osäkerheten.

Utskottet. I fråga om idrottssammanslutningars inkomsttaxering har med
hänsyn till desammas särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden införts
särskilda bestämmelser, vilka såvitt angår inkomst av rörelse återfinnes i
punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Dessa bestämmelser
innefattar en schablonregel för beräkning av sådana sammanslutningars
skattepliktiga inkomst men innebär icke i och för sig någon inskränkning
i principen om den fulla skattskyldigheten. Från bruttointäkt av rörelse,
som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken
och dylikt, medgives sålunda avdrag för alla omkostnader av betydelse för
intäkternas förvärvande eller bibehållande, oavsett om dessa omkostnader
jämväl eller i första hand främjat sammanslutningarnas ideella strävanden.
Som exempel på sådana omkostnader nämnes omkostnader för idrottsmateriel,
instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet
samt administration. I punkt 4 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
stadgas att motsvarande bestämmelser skall tillämpas vid

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

5

beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Bestämmelsernas
räckvidd har begränsats till ideella organisationer med uppgift att främja icke
professionell idrott eller gymnastik, varigenom föreningar å sportens område
uteslutits. I fråga om vad som vore att hänföra till idrott och gymnastik, å
ena, samt sport, å andra sidan, har 1944 års skattesakkunniga gjort vissa
uttalanden, vilka ovan i huvudsak återgivits.

I de föreliggande motionerna har anförts, att det förefölle motionärerna
uppenbart, att pistolskytte liksom gevärsskytte med utgångspunkt från de
skattesakkunnigas uttalanden vore att hänföra till idrott samt att ovannämnda
särskilda bestämmelser förty vore tillämpliga på skytteföreningar. Då
tveksamhet härom emellertid kunde råda bland dem som icke väl kände
verksamheten inom skyttesammanslutningar yrkar motionärerna, att i förenämnda
punkt 13 i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen måtte införas
särskilt stadgande av innebörd, att till ideell organisation, som har till
uppgift att främja icke professionell idrott eller gymnastik, också skall
hänföras organisation, som har till uppgift att främja färdighet i pistoleller
gevärsskytte.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har orsaken till att
förevarande bestämmelsers tillämpningsområde begränsats till icke professionell
idrott och gymnastik varit, att man vid lagstiftningens tillkomst
velat anknyta till dåvarande lydelsen av 15 § nöjesskatteförordningen. Det
har även förutsatts, att vid avgörandet av vilka sammanslutningar, som omfattades
av lagstiftningen, man skulle hava vägledning av de erfarenheter,
som vunnits vid tillämpningen av sagda paragraf i nöjesskatteförordningen.
Departementschefen har dock i första hand hänvisat till de begreppsbestämningar,
som gjorts av de skattesakkunniga. Såvitt utskottet kunnat finna
har emellertid frågan, huruvida skytteorganisationernas verksamhet vore att
hänföra till främjandet av idrott, ännu icke varit föremål för regeringsrättens
prövning.

Motionärerna synes intaga den ståndpunkten, att en ändring av ifrågavarande
lagrum på sätt i motionerna förordas endast skulle innebära ett
förtydligande av gällande bestämmelser. Huruvida skytteorganisationerna
omfattas av förevarande stadgande i dess nu gällande lydelse är emellertid
enligt utskottets förmenande en av skattedomstolarna ännu icke avgjord
tolkningsfråga, till vilken det icke ankommer på utskottet att taga ställning.
Det torde med hänsyn härtill icke kunna anses uteslutet, att ett bifall
till motionerna skulle innebära en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde
och sålunda en saklig ändring av lagtexten. Utskottet anser,
att först sedan ett klarläggande skett av bestämmelsernas räckvidd i förevarande
hänseende, kan ett ställningstagande ske till frågan, huruvida den
i lagstiftningen nu givna regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.
I sakens nuvarande läge kan utskottet icke göra något uttalande
härom. Utskottet vill dock givetvis icke ifrågasätta skytterörelsens betydelse,
särskilt för landets, försvar, och utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att sådana skytteföreningar, vilka har till huvudsakligt ändamål att under

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar, tillerkänts
viss skattelindring. De är nämligen jämlikt 53 § kommunalskattelagen
skattskyldiga endast för inkomst av fastighet och rörelse samt jämlikt
7 § förordningen om statlig inkomstskatt endast för inkomst av rörelse. För
sådana föreningar har alltså — till skillnad från idrottsföreningar — skattskyldigheten
inskränkts.

Med avseende å det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 270 av herr Magnusson
och herr Ebbe Ohlsson samt II: 351 av herrar Gezelius och
Severin i Stockholm med förslag till lag om ändring av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson,
Spetz, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg, Patrick Nilsson och
Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sundström, Hagberg i
Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Strandh, Kärrlander och Anderson i Sundsvall.

Reservation

av herrar Magnusson och Anderson i Sundsvall, vilka under åberopande
av innehållet i de föreliggande motionerna I: 270 och II: 351 ansett, att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1:270 av herr Magnusson och herr Ebbe Ohlsson
samt II: 351 av herrar Gezelius och Severin i Stockholm, för
sin del antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

7

Förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § skall erhålla
följande ändrade lydelse:

13. Ideell organisation ----— skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres också organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

53725S

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag