Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
1
Nr 10.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
utsträckning av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande
av självdeklaration.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 287,
av herr Karl Persson har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta
att första stycket i 36 § 1 mom. i taxeringsförordningen får följande lydelse:
Självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas utan anmaning,
skall försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnd senast
den 1 mars under taxeringsåret’.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 36 § 1 mom. taxeringsförordningen skall sådan självdeklaration,
som skall avgivas utan anmaning, vara avlämnad senast den 15 februari under
taxeringsåret. Från denna huvudregel medgives i samma författningsrum
undantag för vissa grupper av deklarationsskyldiga. Sålunda må bl. a.
aktiebolag och andra skattskyldiga, som nästföregående år enligt lag varit
skyldiga att föra handelsböcker, tillgodonjuta anstånd med självdeklarations
avlämnande till den 31 mars, därest räkenskapsåret gått till ända senare än
den 31 oktober året näst före taxeringsåret. Enligt lagrummets lydelse från
och med den 1 januari 1954 må sådant anstånd åtnjutas även av bokföringsskyldig
idkare av jordbruk och skogsbruk. Vidare finnes — fjärde stycket
nämnda mom. — en allmän bestämmelse, enligt vilken vederbörande taxeringsintendent
på ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av
hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder
möter att avlämna självdeklaration inom stadgad tid, må utsätta särskild tid
för avlämnandet.
Redan i den i samband med genomförandet av 1928 års skattereform antagna
taxeringsförordningen föreskrevs att självdeklaration som regel skulle
avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Vissa bokföringspliktiga
skattskyldiga skulle dock äga åtnjuta anstånd till den 31 mars. Vid
skilda tillfällen därefter har riksdagen haft att taga ställning till olika förslag
om ändring av vad sålunda stadgats rörande tidpunkten för avlämnande
av deklaration. Bland annat framlades sådant förslag i samband med den vid
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 10.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
1943 års riksdag genomförda omorganisationen av beskattningsnämnderna
m. m. I ett år 1942 avlämnat betänkande (SOU 1942:49) föreslog beskattningsorganisationssakkunniga
i syfte att bereda taxeringsnämndsordförandena
längre tid för granskningsarbete, att deklarationstiden för bland annat
bokföringspliktiga skattskyldiga så begränsades att densamma utginge senast
den 15 mars under taxeringsåret. Jämväl en begränsning av deklarationstiden
för sådana skattskyldiga, som hade att avlämna deklaration senast
den 15 februari, hade övervägts av de sakkunniga. Förslag härom hade
dock icke ansetts böra framläggas. I proposition nr 345 till 1943 års riksdag
(höstsessionen) med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna
in. in. tillstyrkte chefen för finansdepartementet de sakkunnigas förslag
att framflytta deklarationstiden för bokföringspliktiga skattskyldiga till
den 15 mars samt yttrade i övrigt bl. a., att ehuru en förkortning av deklarationstiden
för icke bokföringspliktiga skattskyldiga i och för sig syntes önskvärd,
han emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag därom.
I tre i anledning av propositionen väckta motioner (de likalydande motionerna
1:353 och 11:491 samt motionen 11:490) yrkades bland annat, att
anståndstiden för bokföringsskyldiga skattskyldiga måtte bibehållas oförändrad
till den 31 mars. Ett flertal näringsorganisationer instämde i skrivelser
till 1943 års bevillningsutskott i detta yrkande, varjämte organisationerna
förklarade sig villiga att, om deklarationsfristen lämnades oförändrad,
tillställa sina medlemmar en enträgen uppmaning att avlämna deklaration
snarast möjligt och endast, då så befunnes oundgängligen nödvändigt,
senare än den 15 mars. Bevillningsutskottet anförde i sitt i anledning
av propositionen jämte väckta motioner avgivna betänkande nr 57 angående
berörda fråga i huvudsak följande:
»Utskottet finner för sin del uppenbart, att ett bibehållande av den nuvarande
anståndstiden för bokföringspliktiga skattskyldiga kan komma att
medföra olägenheter med avseende å taxeringsnämndernas arbete. Framför
allt kan detta bliva fallet i fråga om de särskilda taxeringsnämnderna,
vilka — om alla skattskyldiga av detta slag skulle till fullo utnyttja anståndstiden
— knappast torde kunna utföra något egentligt taxeringsarbete
före mars månads utgång. Utskottet finner fördenskull skäl tala för den i
propositionen föreslagna begränsningen av anståndstiden. Därest skattskyldig,
varom här är fråga, icke medhinner att färdigställa deklarationen före
den lagstadgade tiden, förefinnes möjlighet att jämlikt 36 § 1 mom. fjärde
stycket efter ansökan erhålla ytterligare anstånd. Med hänsyn till de av näringsorganisationerna
gjorda utfästelserna att verka för ett tidigare avlämnande
av deklarationerna och under förväntan att dessa utfästelser även
leda till åsyftat resultat anser sig emellertid utskottet kunna förorda, att
den nuvarande anståndstiden tills vidare bibehålies oförändrad. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till de i de likalydande motionerna I: 353 och 11:491
samt i motionen 11:490 framställda yrkandena.»
1943 års riksdag biföll utskottets hemställan i denna del.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
3
I proposition nr 191 till 1051 års riksdag framlades förslag till sådan ändring
av gällande skatteförfattningar, att jordbrukare under vissa förutsättningar
medgåves rätt att, i likhet med vad som gällde beträffande rörelseidkare,
bliva taxerade enligt bokföringsmässiga grunder. Den för jordbrukare
sålunda föreslagna rättigheten avsåges i propositionen endast skola tillkomma
den jordbrukare, som underkastade sig skyldighet att föra räkenskaper
i huvudsak i den omfattning, som angåves i 1929 års bokföringslag.
I propositionen föreslogs vidare, att de jordbrukare, som taxerades enligt
bokföringsmässiga grunder, skulle i taxeringshänseende komma i åtnjutande
av samma förmåner som rörelseidkare ävensom åläggas motsvarande skyldigheter.
Sålunda förordades bl. a., att dessa jordbrukare skulle tillgodonjuta
anstånd med deklarations avlämnande till den 31 mars taxeringsåret,
därest räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före
taxeringsåret.
I sitt av riksdagen godkända betänkande, nr 63, tillstyrkte 1951 års bevillningsutskott
ett genomförande av propositionsförslaget i detta avseende samt
uttalade, att ett utsträckande av tiden för avlämnande av självdeklaration i
fråga om jordbrukare, som taxerades enligt kontantmetoden, enligt utskottets
mening icke vore möjligt.
I den föreliggande motionen 1:287 har framhållits, att under årens
lopp i samband med deklarationernas avlämnande fordrats mer och mer
detaljerade uppgifter, vilket gjort att menige man behövde i större utsträckning
än tidigare anlita hjälp för deklarationen. Deklarationsbyråer
och enskilda, som brukade vara folk behjälpliga med deklarationer, hunne
icke med detta arbete under den korta tidrymd som stode till förfogande.
Härtill konime att den som själv skreve sin deklaration många gånger måste
vänta till i sista stund, därför att han inte i tid kunde få de kontrolluppgifter,
som han i de flesta fall behövde för att kunna lämna så korrekta
uppgifter som möjligt. Då detta som påpekats gällde det stora flertalet deklaranter
och inte endast ett fåtal som möjligen efter ansökan kunde få
uppskov, torde det enda ändamålsenliga vara att flytta fram tiden till den
1 mars.
Utskottet. I den förevarande motionen I: 287 har yrkats, att riksdagen för
sin del måtte besluta sådan ändring av taxeringsförordningen, att tidpunkten
för avlämnande av självdeklaration i fråga om andra skattskyldiga än
bokföringspliktiga framflyttas från nu gällande 15 februari till den 1 mars
under taxeringsåret.
Utskottet får till en början framhålla, att yrkandet i motionen främst
har avseende å den stora grupp av skattskyldiga, som utgöres av löntagare,
jordbrukare och innehavare av annan fastighet. Såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen för taxeringsförordningens bestämmelser rörande
deklarationstiden gäller dock från och med 1954 års taxering för de jordbrukare,
vilka skall taxeras enligt bokföringsmässiga grunder, samma be
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
stämmelser angående tidpunkten för avlämnande av deklaration som nu är
fallet i fråga om bokföringsskyldiga rörelseidkare.
Taxeringsförordningens bestämmelser angående tidpunkten för avlämnande
av självdeklaration för de skattskyldiga, varom i motionen är fråga,
har varit gällande alltsedan år 1928. Därefter har vid skilda tillfällen
ändringar i förevarande hänseende varit under diskussion. Sålunda övervägdes
i samband med genomförandet av 1943 års omorganisation av beskattningsnämnderna
in. in. att förkorta deklarationstiden i syfte att bereda
taxeringsnämnderna längre tid för granskningsarbete. Någon ändring
vidtogs emellertid icke. Vad angår frågan om ett framflyttande av berörda
lidpunkt kan nämnas, att detta spörsmål för vissa skattskyldiga, nämligen
jordbrukare, vilka taxeras enligt den s. k. kontantprincipen, var föremål
för uppmärksamhet så sent som vid 1951 års riksdag i samband med lagstiftningen
om rätt för jordbrukare att bliva taxerade enligt bokföringsmässiga
grunder. Sistnämnda års bevillningsutskott uttalade därom i sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 63, att ett utsträckande av tiden för
avlämnande av självdeklaration i fråga om jordbrukare, som taxerades enligt
kontantmetoden, enligt utskottets mening icke vore möjligt.
Ett bedömande av det föreliggande motionsyrkandet måste ske mot bakgrunden
av gällande beskattningssystem och nuvarande taxeringsförfarande.
Dessa synpunkter har varit avgörande för tidigare överväganden i denna
fråga, och det har därvid icke ansetts görligt att framflytta tidpunkten
för deklarationernas avlämnande. För sin del kan utskottet ej heller finna
en sådan ändring möjlig för närvarande. Utskottet avstyrker fördenskull
lörevarande motion.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 287 av herr Karl Persson om utsträckning
av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande av
självdeklaration icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Falk, Söderquist, Damström, Rune Johansson och Patrick
Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Anderson i
Sundsvall och Jansson i Aspeboda.
537170. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag