Nr 1—2.
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
1
Nr 1.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om fortsatt
tillämpning av förordningen den 11 maj 1951 (nr 230)
med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier
och lagertillgångar.
I en den 12 december 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 13, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska
bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av
förlorade inventarier och lagertillgångar.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att bestämmelserna om avdrag vid taxering
för avsättning till särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade
inventarier och lagertillgångar, vilka bestämmelser gäller t. o. in. 1953 års
taxering, skall tillämpas jämväl vid taxering åren 1954—1956.
Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 1).
Beträffande vad departementschefen anfört vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj :t får utskottet, i den mån detta icke framgår av den nedan
lämnade redogörelsen härutinnan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande. Bestämmelser
om avsättning till investeringsfonder har meddelats i förordningen den 2
maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder. Enligt denna medges rätt till avdrag
vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för avsättningar
till vissa angivna investeringsfonder. Dessa bestämmelser, som är av permanent
karaktär, har tillkommit i syfte att befordra konjunkturutjämningen.
Vid sidan härav finns vissa provisoriska bestämmelser avseende investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier eller lager tillgångar (s. k.
eldsvådefonder). Dessa har upptagits i förordningen den 11 maj 1951 (nr
230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för
ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar. Syftet med denna
lagstiftning är att bereda möjlighet till uppskov viss tid med beskattningen
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 1—2.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
av medel, som framkommer i samband med förlust av inventarier och lager.
Med uppskovet kan förhindras, att en betydande del av dessa medel konsumeras
av skatter; under uppskovstiden kan ersättningsanskaffning verkställas.
De bestämmelser om begränsning av rätt till avdrag för avsättning till
investeringsfonder, som enligt 10 § förordningen den 6 juni 1952, nr 380,
gäller beträffande 1953 och 1954 års inkomsttaxeringar, har icke avseende
å de i 1951 års förordning avsedda investeringsfonderna.
I skrivelse den 27 augusti 1952 har företag sbeskattning skommittén föreslagit,
att 1951 års förordning måtte förlänas förlängd giltighet under ytterligare
tre år.
I överensstämmelse med vad företagsbeskattningskommittén föreslagit
förordar departementschefen att giltighetstiden för 1951 års lagstiftning förlänges
tre år. Departementschefen har tillika anfört, att då ifrågavarande år
1951 antagna provisoriska bestämmelser komme att överses av företagsbeskattningskommittén
han icke ansett erforderligt att i nu förevarande
sammanhang låta verkställa någon formell översyn av bestämmelserna.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts ifrågavarande förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 13, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser
om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade
inventarier och lagertillgångar.
Stockholm den 3 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson, Velander,
Falk, Ramberg, Niklasson, Söderquist, Einar Eriksson och Patrick
Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt,
Kollberg och Strandh.