Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1952/53, m. m.;
given Stockholms slott den 29 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om viss reglering av handeln
med fisk, m. m.

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den nu gällande förordningen om viss reglering av handeln med fisk,
m. m., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1952, föreslås skola ersättas av en
ny förordning i ämnet, gällande under tiden den 1 juli 1952 — den 30 juni
1954 och av väsentligen samma innehåll som den nuvarande.

Vidare begäres bemyndigande att under budgetåret 1952/53 reglera priserna
på fisk samt fiskexporten enligt i huvudsak de grunder, som tilllämpas
under innevarande budgetår.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 96.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

F örslag

till

Förordning

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom för ordnas som följer.

A. Inledande bestämmelser.

1 §•

Med fisk förstås i denna förordning såväl färsk som frusen, kryddad, saltad,
sockersaltad, torkad eller rökt fisk.

Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.

Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.

B. Om viss reglering av handeln med fisk.

2 §•

Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
eller sammanslutningar av sådana fiskare ensamma eller tillsammans
med personer eller företag, vilka idka handel med fisk, bildat ekonomisk
förening för omhändertagande och försäljning av fisk som ilandföres
inom visst område, må föreningen, därest den finnes äga förutsättning för
dylik verksamhet och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna erhålla
Kungl. Maj :ts tillstånd att såsom auktoriserad producentförening från fiskare
för försäljning mottaga fisk, som ilandföres inom området. Tillståndet
må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk som omfattas
av sådant tillstånd benämnes i det följande handelsreglerad fisk.

Auktoriserad producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som
gälla i fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga handelsreglerad
fisk, som inom föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan
antagas att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt
tillstånd, må producentförening efter medgivande av statens jordbruksnämnd
lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och
för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans.

I övrigt skall auktoriserad producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet
ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava
uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter,
som jordbruksnämnden kan komma att meddela.

Tillstånd, varom i första stycket förmäles, må av Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden återkallas, då skäl därtill
äro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

3 §•

Den som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad
fisk må mot vederlag överlåta denna, förutom till producentföreningen,
allenast till jordbruksnämnden eller eljest i den ordning och under
de villkor nämnden bestämmer.

I andra fall än i första stycket avses må handelsreglerad fisk allenast i
den ordning och under de villkor jordbruksnämnden bestämmer mot vederlag
överlåtas till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller
företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av
varor till avsalu.

4 §.

Vid handel med fisk skall priset, där ej jordbruksnämnden annat medgiver,
angivas per viktenhet.

C. Om prisregleringsavgift.

1. Svenskfångad fisk.

5 §.

För fisk som ilandföres här i riket skall, där fråga icke är om import,
prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer.

Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken samt
gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion
försäljes för förbrukning i köparens hushåll eller som ilandföres och försälj
es av person eller företag, som yrkesmässigt bedriver handel med fisk,
skall avgiften dock betalas av säljaren.

6 §.

Prisregleringsavgift enligt 5 § skall inbetalas till jordbruksnämnden i den
ordning nämnden bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara
skyldig att, om nämnden så föreskriver, uppbära och till nämnden redovisa
dylik avgift.

7 §•

Därest prisregleringsavgift, som avses i 5 §, ej inbetalas i föreskriven ordning,
må avgiften på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas
med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer
densamma.

Då särskilda skäl därtill äro, må jordbruksnämnden jämväl meddela den
avgiftspliktige förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan
verksamhet, som enligt 5 § medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.

2. Importfisk.

8 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
må, där så finnes erforderligt för att reglera priset på fisk, förordna,
att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk som importeras till
riket och förtullas.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att erlägga prisregleringsavgift
för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager
för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Beträffande fisk, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för
densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den
varit tullbelagd, hava åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen,
skall skyldighet att erlägga prisregleringsavgift föreligga allenast såvitt
fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförande erhållits återbäring av
förut erlagd prisregleringsavgift.

9 §•

Prisregleringsavgift för importfisk skall, såvitt ej jordbruksnämnden
med stöd av andra stycket annat bestämmer, erläggas till tullverket i den
ordning som är föreskriven beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande
av betalning skall angående sådan prisregleringsavgift gälla detsamma
som rörande tull.

I den mån det med hänsyn till förhållandena finnes lämpligare, att prisregleringsavgift
för importfisk erlägges i den ordning som sägs i 5 § andra
stycket, må jordbruksnämnden efter samråd med tullverket förordna därom.
Meddelas sådant förordnande, skola föreskrifterna i 6 och 7 §§ äga tillämpning
beträffande avgift som omfattas av förordnandet.

10 §.

Av tullverket uppburna prisregleringsavgifter för importfisk skola i den
ordning Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden.

3. Gemensamma bestämmelser om prisregleringsavgifter.

11 §.

Därest särskilda skäl föreligga, må jordbruksnämnden meddela befrielse,
helt eller delvis, från skyldighet att erlägga prisregleringsavgift så ock
medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift eller förordna om avkortning
därav.

12 §.

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av prisregleringsavgifter
skola enligt jordbruksnämndens bestämmande användas för
reglering av priset på fisk.

D. Antecknings- och uppgiftsskyldighet.

13 §.

En var, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk eller som använder
sådan fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu,
så ock en var som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att
erlägga prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden
föreskriver och i enlighet med de, närmare anvisningar
nämnden meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras
för kontroll av handelsregleringen eller över att prisregleringsavgift
behörigen erlägges.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anlordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud nämnda anteckning -

Kungl. Maj. ts proposition nr 96.

5

ar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom de
övriga uppgifter angående rörelsen nämnden föreskriver, dels att i den utsträckning
nämnden bestämmer och i enlighet med de närmare anvisningar
nämnden meddelar till nämnden eller dess ombud lämna regelbundna uppgifter
angående rörelsen.

E. Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

överlåter någon fisk i strid mot vad i 3 § är stadgat,
eller bryter någon mot vad i 2 § andra stycket stadgats eller mot villkor,
som föreskrivits jämlikt 2 § för tillgodonjutande av tillstånd som där
avses,

eller överträder någon sådana särskilda föreskrifter, som jämlikt 2 § meddelats
av jordbruksnämnden för auktoriserade producentföreningar,
eller bryter någon mot vad i 4 § stadgats,
straffes med dagsböter.

Sker överlåtelse, som står i strid mot bestämmelserna i 3 § första stycket,
till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller företag, som
använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till
avsalu, straffes jämväl förvärvaren med dagsböter.

15 §.

Den som bryter mot förbud, varom i 7 § andra stycket förmäles, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon att i anteckningar, varom i 13 § första stycket förmäles,
införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med
dagsböter.

Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,
eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet,
varom i 13 § andra stycket förmäles,

straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot bättre vetande,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej är fallet
men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig till
grov vårdslöshet, med dagsböter.

16 §.

Den som underlåter att fullgöra vad enligt 13 § andra stycket åligger honom,
böte från och med femton till och med trehundra kronor. Jordbruksnämnden
må jämväl förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.

17 §.

Upplysning, som inhämtats med stöd av 13 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes, där han ej för brottet är
underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.

18 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 14 eller 15 § omförmäld förseelse, som
begås av hans husfolk eller i lians arbete antagen person, liksom vore förse -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

elsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

19 §.

Åtal enligt 14 § andra stycket må av allmän åklagare väckas allenast efter
anmälan eller medgivande av jordbruksnämnden.

20 §.

Brott, varom i 17 § förmäles må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

21 §.

Jordbruksnämnden äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen
av denna förordning samt medgiva undantag från de i 3 § givna bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952 och gäller till och med
den 30 juni 1954. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av
tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden
för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter det förordningen
i övrigt upphört att gälla.

Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt
för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss
kuststräcka, skola fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående reglering
av priserna på fisk, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln
med fisk, m. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad
på auktorisation av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift
på fisk. Enligt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud
med däri genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 576)
gjorda ändringar fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för
export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 8 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd
att för tiden till och med den 30 juni 1952, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder som angivits i proposition nr 81 till 1951
års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 40/1951, anordna reglering
av priserna på fisk samt av exporten av fisk av vissa slag ävensom
förordna om upptagande av prisregleringsavgift å fisk enligt 5 § nyssnämnda
förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de lån å 500 000,
2 500 000 och 500 000 kronor som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut
år 1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,
centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,
förening u. p. a., skulle få innehavas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli
1951—den 30 juni 1952 såvitt gällde lånens halva belopp samt att lånen
till återstående del under nämnda tid skulle löpa med 3,5 procent ränta.
Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna för kvalitetskontroll vid export
av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke täcktes av exportörernas
kontrollavgifter, bestridas av medel, som stode till förfogande
för fiskprisregleringsverksainheten.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

I skrivelse den 29 januari 1952 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1952 m. m.
Nämnden har anmält, att den i förevarande frågor dels haft överläggningar
med nämndens råd i fiskregleringsfrågor, dels samrått med statens priskontrollnämnd
och fiskeristyrelsen. Därvid ha nämndens synpunkter och förslag
i sak biträtts.

Jordbruksnämnden har vidare i skrivelse den 12 februari 1952 framlagt
förslag till vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1948 om regleringav
handeln med fisk, m. m.

Prisregleringen m. m.

Innebörden av den nu tillämpade regleringen av priserna på fisk. Prisregleringen
innebär i huvudsak att jordbruksnämnden, i samråd med statens
priskontrollnämnd, för västkusten och sydkusten efter överläggningar
med fiskareorganisationerna därstädes fastställer minimipriser på de viktigaste
fiskslagen. Beträffande ostkusten har föreningen Ostkustfisk medgivits
rätt att utan nämndens hörande fastställa partinoteringar på färsk och frusen
strömming. Regleringen förutsätter vidare att fisk, för vilken minimipriser
eller garantipriser icke kunna utfås, övertages såsom överskott och
nyttiggöres av vederbörande regleringsförening. Till denna verksamhet erhålla
föreningarna av jordbruksnämnden vissa statliga bidrag, beträffande
strömming prisutjämningsmedel och i övrigt s. k. pristillägg. Bidragen utgå
för närvarande i princip oberoende av sättet för fisköverskottets tillvaratagande,
dock med vissa inskränkningar beträffande exporten. Ett bemyndigande
för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen å strömming
till foder- och konservströmming har hittills icke behövt tagas i anspråk.
Vad angår en tidigare ifrågasatt prisreglering på torsk på ostkusten norr
om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet pågå för
närvarande inom föreningen Ostkustfisk vissa undersökningar beträffande
möjligheterna för en dylik prisreglering.

Kostnaderna för prisregleringen täckas i första hand av prisregleringsavgifter.
Dessa utgå för svenskfångad fisk med fem procent av inköpssumman
för fisk, som ilandföres å västkusten och på sydkusten, samt med fyra
öre per kilogram för strömming. För färsk och frusen saltvattensfisk, som
importeras till riket, utgör regleringsavgiften fem procent av fiskens värde
på införselorten. Regleringsavgift upptages även på beredd importsill. Sistnämnda
avgift utgår med fyra procent av fiskens värde å införselorten.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av
de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen
Sydkustfisk åtnjuta enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den
9 juni 1950 därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta utbekomma
lån å belopp av intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Jordbruksnämndens framställningar. Jordbruksnämnden ger i sin skrivelse
den 29 januari 1952 inledningsvis en översikt av fångst- och prisutvecklingen
inom fisket samt lämnar i anslutning därtill vissa uppgifter angående exporten
av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom landet och prisutvecklingen
för fiskets förnödenheter.

Vad först fångstutvecklingen beträffar anför nämnden, bland annat, att
för det svenska havsfisket fångstkvantiteten år 1951, enligt hittills för nämnden
tillgängliga statistiska uppgifter, beräknas komma att något överstiga
fångstmängden år 1950 och ligga vid omkring 180 miljoner kilogram.
Fångstvärdet, som år 1950 enligt preliminära uppgifter utgjorde cirka 100
miljoner kronor, torde år 1951 komma att uppgå till inemot 115 miljoner
kronor.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarepriserna samt ininimipriserna
på fisk under tiden juli 1947—september 1951. Priserna i denna tablå, vilken
såsom bilaga 1 torde få fogas till detta protokoll, avse västkustfisk samt
torsk och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i Stockholm,
allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som belyses av tablån, anför jordbruksnämnden
följande.

För såväl väst- som sydkusten har en avsevärd höjning skett av genomsnittspriserna
på fisk under de tre första kvartalen 1951 jämfört med motsvarande
kvartal 1950. För västkustens vidkommande kan en prisstegring
redovisas redan under tredje kvartalet 1950, jämfört med motsvarande kvartal
1949, medan på sydkusttorsk och sydkustsill en prishöjning skett först
under fjärde kvartalet 1950 respektive första kvartalet 1951.

Minimipriserna ha, såsom tablån utvisar, under det gångna året undergått
vissa höjningar, vilka föranletts av, bland annat, ökade kostnader för fisket
och av den allmänna fördyringen av levnadsomkostnaderna. Under december
1951 ha, i anslutning till överläggningar mellan representanter för fiskarenas
organisationer och för myndigheterna, ytterligare höjningar skett av minimipriserna
på västkustsill samt på torsk och sill på sydkusten. Av västkustfiskarena
begärd höjning av minimipriserna på övriga fiskslag är beroende
av fortsatta förhandlingar, vilka avses skola upptagas inom den närmaste
tiden.

Under det gångna året ha fångstbegränsningar upprätthållits på västkustsill
och på makrill samt tidvis även på strömming. På sydkusttorsk har någon
fångstransonering däremot ej behövt genomföras under 1951.

Jordbruksnämnden upplyser, att exporten av fisk och fiskprodukter, inklusive
den utrikes ilandföringen, beräknas ha under år 1951 ganska avsevärt
överstigit exporten år 1950. Sålunda har exporten år 1951 utgjort 73,i
miljoner kg till ett värde av 48,i miljoner kronor, medan motsvarande siffror
för 1950 utgjorde 63,7 miljoner kg och 39,4 miljoner kronor. I samband
härmed påpekar nämnden, att ilandföringen av fisk i utlandet år 1951
minskat med omkring 4,5 miljoner kg.

För år 1951 anser sig jordbruksnämnden kunna räkna med ungefärligen
samma fiskkonsumtion som under år 1950. Enligt konsumtionsundersök -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ningar, som utförts inom nämnden, redovisas för sistnämnda år en konsumtion
av fisk och fiskprodukter, som efter avdrag av svinn uppgick till
110 miljoner kg mot 114 miljoner kg för år 1949.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,
att ytterligare prisstegringar under det senaste året skett
på flera viktigare förnödenheter. Sålunda har priset på motorbrännolja stigit
från 22 öre per liter (i 0-zon) i början av 1951 till 23 öre per liter. Priset
på 45-kilos fisklådor, vilket för ett år sedan var 2 kronor 40 öre per
styck, är nu uppe i 3 kronor 75 öre per styck. Samtidigt ha dock även
prissänkningar skett under år 1951, nämligen på vissa vanliga slag av fiskredskap.
De genomsnittliga priserna år 1951 på fiskredskap ligga emellertid
avsevärt över motsvarande priser för år 1950 och prisstegringen utgör mellan
25 och 50 procent.

I anslutning till redogörelsen för prisutvecklingen för fiskets förnödenheter
anför jordbruksnämnden, att utvecklingen av kostnaderna inom fisket
under det gångna året undersökts. Sålunda har material införskaffats och
sammanställts för belysande av kostnadsutvecklingen inom såväl väst- som
sydkustfisket mellan åren 1950 och 1951. Resultatet av undersökningarna
utvisar, att produktionskostnaderna inom fisket stigit starkt under år 1951,
jämfört med år 1950. Vidare ha fiskareorganisationerna på väst- och ostkusten
företagit undersökningar av fladenfiskets respektive strömmingsfiskets
lönsamhet för år 1950. Inom nämnden ha slutligen, i likhet med tidigare
år, sammanställningar gjorts av visst självdeklarationsmaterial för belysande
av inkomst- och kostnadsutvecklingen inom fisket. Resultatet av
dessa sammanställningar, vilka avse förhållandena 1949, ger enligt nämnden
vid handen, att inkomstläget försämrats jämfört med läget år 1948. Deklarationsmaterialet
är emellertid för närvarande i vissa delar behäftat
med bristfälligheter, ej minst i fråga om urvalet av de i undersökningarna
ingående yrkesfiskarena. Nämnden tillägger att den under hand inhämtat
att statistiska centralbyrån, vilken av nämnden övertagit bearbetningen av
ifrågavarande material, redan igångsatt förarbeten för en omläggning av
undersökningarna.

I fråga om det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet
beträffande prisregleringen å fisk hänvisar jordbruksnämnden till en inom
nämnden upprättad tablå, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga
2. Av denna framgår, bland annat, att på prisregleringsverksamheten
per den 1 januari 1952 föreligger en behållning av inemot 2,3 miljoner kronor,
medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 1,3 miljoner kronor.
Att behållningen i prisregleringskassan ökat anges huvudsakligen bero
på att avsättningsförhållandena för fisk, närmast i fråga om exporten, under
det gångna året varit relativt gynnsamma. Utbetalningarna av pristillägg
och prisutjämningsmedel för fisköverskott ha därför icke blivit av samma
storleksordning som under år 1950. Härtill kommer enligt nämnden att inkomsterna
av regleringsavgifter år 1951 ökat ej obetydligt jämfört med
nästföregående år, framför allt på grund av att området för avgiftsbelägg -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ningen utvidgats att omfatta även islandssill samt norsk stor- och vårsill.
Av tablån framgår vidare, att för väst- och ostkustens prisregleringsområden
utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg in. in. överstiga summan
av inom områdena influtna regleringsavgifter med omkring 165 000 respektive
765 000 kronor, medan sydkustens prisregleringsområde däremot uppvisar
en behållning av inemot 180 000 kronor. För att i möjligaste mån utjämna
den skillnad, som de senaste åren förelegat mellan avgiftsbeloppet
från strömmingsregleringen och utgifterna för samma reglering, har nämnden
emellertid, såsom framgår av det föregående, från och med den 1 december
1951 höjt regleringsavgiften på strömming till 4 öre per kilogram.

Nämnden betecknar de tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning
såsom relativt tillfredsställande. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk
innehade vid årsskiftet endast obetydliga varulager, medan föreningen
Västkustfisk redovisar ett ganska betydande lager av huvudsakligen
salt sill. Samtliga föreningar redovisa vid årsskiftet tillgångar överstigande
föreningarnas skulder.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om fortsatt handels- och
prisreglering på fisk efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden upplyser
därvid att den haft överläggningar med representanter för vederbörande
fiskareorganisationer samt för sammanslutningar av fiskhandlare och
saltsillhandlare m. fl., varvid dessa beretts tillfälle att anföra sina synpunkter
på frågan, överläggningar ha därjämte ägt rum med nämndens råd i
fiskregleringsfrågor.

Rörande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden
till en början, att det från fiskareorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Liksom tidigare
har uttryckts tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet
och förordats en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade
grunder. Dessa innebära, bland annat, att nämnden, om förutsättningar
härför föreligga, äger rätt att dels utvidga prisregleringen att omfatta foderoch
konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda
och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk på ostkusten norr
om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet.

Föreningen Ostkustfisk har anhållit, bland annat, att medel genom anslag
på riksstaten skola ställas till förfogande för en höjning av garantipriserna
på strömming samt för genomförande av prisreglering på torsk ilandförd
norr om Blekinge. Prisregleringsföreningarna ha vidare hemställt, att
de statslån de erhållit under nästkommande budgetår skola få åtnjutas
räntefritt till lånens fulla belopp och att i detta avseende en återgång sålunda
skall ske till vad som gällde under budgetåret 1950/51. Som grund
för denna hemställan har åberopats dels att statsverket räntefritt disponerar
i regleringskassan kvarstående behållningar och dels att ökade anspråk
i form av höjda garantipriser kunna komma att ställas på föreningarna. I
anslutning härtill ha prisregleringsföreningarna uttalat, alt det knappast är

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

möjligt för dem att påbörja amorteringen av statslånen under nästa budgetår,
enär någon skattelättnad ej medgetts för hos föreningarna uppkommande
årsvinst. Vad angår handelsregleringen på fisk ha fiskareorganisationerna
enhälligt tillstyrkt en förlängning av gällande förordning i ämnet. Föreningen
Ostkustfisk har anhållit att ifrågavarande förordning skall förlängas till
och med den 30 juni 1957. Sistnämnda förening har dessutom hemställt om
viss utvidgning av förordningens ansvarsbestämmelser.

Jordbruksnämnden anför vidare, att även färskfiskhandelns representanter
i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande
prisregleringssystemet. Däremot ha de i princip motsatt sig yrkandet från
fiskarehåll om en förlängning av förordningen om reglering av handeln
med fisk och om fortsatt giltighet av de auktorisationer som meddelats producentföreningarna
på ostkusten. I sistnämnda hänseende ha emellertid
fiskhandelns representanter i jordbruksnämndens råd väckt förslag om att
en statlig utredning borde närmare granska producentföreningarnas verksamhet
och utreda behovet av fortsatta auktorisationer. I avvaktan på det
resultat en dylik utredning kan komma till ha de icke velat motsätta sig, att
de för producentföreningarna meddelade tillstånden förlängas att gälla under
nästa budgetår. Från saltsillhandlarehåll har framhållits betydelsen
av att, bland annat, priser och fångstbegränsningar anpassas efter marknadsförhållandena.

För egen del anför jordbruksnämnden, att den finner övervägande skäl
tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk skall bibehållas
jämväl under budgetåret 1952/53. Nämnden framhåller att även om
produktions- och avsättningsförhållandena ha varit relativt gynnsamma under
det gångna året, har behov dock förelegat av visst prisstöd för fiskarena
med hänsyn, framför allt, till den fortgående prisstegringen på fiskets
förnödenheter och till den allmänna fördyringen. Minimipriserna synas
effektivt ha bidragit till att hålla priserna på fisk uppe på en högre nivå än
den marknadsmässigt betingade. En avveckling av prisstödet skulle därför
med all sannolikhet få till följd en ur fiskarenas synpunkt ej skälig sänkning
av genomsnittspriserna på fisk. Prisregleringen har vidare alltjämt
medverkat till en utjämning av de förluster, som eljest kunna drabba enskilda
fiskare i överskottssituationer.

Jordbruksnämnden framhåller även vikten av att försiktighet iakttages
vid ransonering eller annan reglering av fångsterna så att ett rationellt
bedrivande av fisket icke motverkas. Det är vidare enligt nämndens uppfattning
i nuvarande läge angeläget med återhållsamhet i fråga om nybeställningar
av fiskebåtar. Nämnden tillägger, att den uppmärksammat att under
den senaste tiden en påtaglig tendens till dylik återhållsamhet gjort sig gällande
och att den förutsätter att även i fortsättningen en viss försiktighet
skall iakttagas i förevarande hänseende.

Vad angår avsättningen av fisk på den inhemska marknaden anför jordbruksnämnden,
att under de senaste åren ansträngningar gjorts för att
öka fiskkonsumtionen inom landet. Sålunda ha åtgärder vidtagits för ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13

ökat tillhandahållande av en mera lagringsduglig vara, speciellt färsk och
frusen torskfilé. Vidare har eftersträvats en förbättring av kvaliteten på
fisk genom att förefintliga möjligheter i viss utsträckning utnyttjats för
att förkorta tiden mellan ilandföringen av fisk och försäljningen. Åtgärder
av hithörande slag, vilka möjliggöra en mera regelbunden tillförsel av
fisk till jämnare priser och bättre kvalitet, äro enligt nämnden av stor
betydelse. Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas dessa frågor. Nämnden
påpekar även, att från fiskets och fiskhandelns organisationer betonats angelägenheten
ur avsättningssynpunkt av att lämpliga transportmedel i erforderlig
omfattning samt goda kommunikationsförbindelser -—- ej minst
i fråga om järnvägarna -— finnas för befraktning av fisk.

Jordbruksnämnden understryker vidare att vid bedömandet av avsättningsfrågan
framför allt måste beaktas, att det svenska havsfisket, särskilt
västkustfisket, i hög grad är beroende av exporten. Utfallet av exporten bidrager
därför i ej oväsentlig mån till det svenska fiskets lönsamhet. Enligt
nämndens åsikt torde det senaste årets goda exportkonjunkturer komma
att bestå under innevarande år. Vissa tendenser till importrestriktioner ha
emellertid gjort sig gällande, vilka kunna komma att försvåra avsättningen
på exportmarknaden. Särskilt nämnes i detta sammanhang, att i Frankrike
redan genomförts och i Storbritannien ifrågasatts vissa mera genomgripande
begränsningar i fråga om importen av fisk. Dylika åtgärder kunna enligt
nämnden med stor sannolikhet få till följd, att konkurrensen på för Sverige
mera betydelsefulla avnämareländer skärpes med ty åtföljande vikande exportpriser.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,
att regleringsföreningarna jämväl under nästa budgetår skola
få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland
den föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediten.
Plan för de egentliga lånens amortering anses böra fastställas
först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda för rörelsens bedrivande
erforderligt kapital.

Angående denna kapitalbildning anför nämnden följande.

Prisregleringsföreningarna ha framhållit, att möjligheterna för en dylik
kapitalbildning skulle komma att avsevärt underlättas, därest prisregleringsföreningarna
kunde beredas någon lättnad i beskattningen för hos dem
uppkommande årsvinst. I samband härmed ha förslag väckts om att antingen
i beskattningshänseende en utjämning finge ske av föreningens eventuella
vinster och förluster, så att dessa fördelades över en längre tidsperiod,
exempelvis 5 år, eller att skattefrihet borde medgivas för sådan del
av förenings årsvinst, som användes för amortering av det egentliga statslånet.
Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang erinra om att statens livsmedelskommission
i yttrande över 1945 års fiskeriutrednings betänkande
förordat skattefrihet åt prisregleringsföreningarna för hos dem möjligen
uppkommande årsvinst, samt att departementschefen i proposition nr 173
till 1949 års riksdag rörande förslag till ändrade regler angående avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringar icke ansett
sig kunna förorda att skattefrihet eller uppskov med beskattningen med -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96,

gåves i här ifrågavarande fall. I likhet med livsmedelskommissionen anser
nämnden, att skattefrihet bör medgivas för regleringsföreningarnas vinster,
då föreningarna, bland annat, fullgöra statliga uppgifter i prisreglerande
syfte samt ett indragande av föreningarnas vinster till det allmänna endast
föranleder, att ökade anspråk från föreningarnas sida ställas på statliga
bidrag till prisregleringen. Mot bakgrunden härav vill nämnden instämma i
föreningarnas förslag om genomförandet av lättnader i beskattningen av föreningarnas
vinster.

Vad beträffar den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten anför
jordbruksnämnden, att nämndens råd enhälligt förordat, att för nästa
budgetår räntefrihet skall utverkas för statslånen till deras fulla belopp.
Nämnden förklarar sig icke ha något att erinra emot att så sker. I den
mån emellertid en dylik förmån icke anses kunna beviljas, hemställer nämnden,
att prisregleringsföreningarna även under nästa budgetår skola vara
befriade från att betala ränta på lånens halva belopp.

Vad angår medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg och
prisutjämningsbidrag uttalar jordbruksnämnden att prisregleringen i princip
bör vara självförsörjande, d. v. s. den bör handhavas så att utgifterna
för densamma täckas av regleringsavgifter ävensom av det till prisregleringen
överförda beloppet från clearingkassan för fisk. I överensstämmelse
härmed finner nämnden det icke påkallat att nu ifrågasätta anslag på riksstaten
för prisreglering på fisk. Vid ändrade förhållanden kunna emellertid
sådana svårigheter eventuellt uppstå, att för regleringsverksamhetens upprätthållande
ekonomiskt stöd erfordras även i annan form än genom upptagande
av prisregleringsavgifter.

Jordbruksnämnden behandlar även frågan om förlängning av förordningen
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Enligt nämndens åsikt bör förordningen bibehållas i huvudsak oförändrad
även efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden erinrar, att
Kungl. Maj :t ännu icke med stöd av nu ifrågavarande förordning iämnat
ekonomisk förening tillstånd att med ensamrätt mottaga fisk från fiskare
för försäljning. Ansökningar om dylikt tillstånd ha inkommit endast från
vissa fiskförsäljningsföreningar på ostkusten, vilka ansökningar äro antingen
beroende av Kungl. Maj :ts prövning eller föremål för vidare utredning.
Vad angår de med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånden för producentföreningar
på ostkusten att med ensamrätt för försäljning mottaga
strömming anser nämnden — i likhet med tidigare livsmedelskommissionen
— det böra principiellt övervägas, huruvida icke det nuvarande systemet för
reglering av strömmingshandeln skulle kunna avvecklas med hänsyn till,
bland annat, att producentföreningarna i allmänhet redan vunnit för sina
uppgifters fullgörande erforderlig stadga. Enär emellertid från fiskhandelns
representanter i nämndens råd väckts förslag om att 1951 års fiskhandelsutredning
skulle företaga en undersökning angående producentföreningarnas
verksamhet och behovet för föreningarna av fortsatta tillstånd, förordar
nämnden att tillstånden skola förlängas att gälla i avvaktan på resultatet av

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ifrågavarande undersökning. Nämnden säger sig under hand ha erfarit, att
1951 års fiskhandelsutredning beslutat att verkställa en dylik undersökning.

I anslutning härtill föreslår nämnden, att förordningens giltighetstid skall
förlängas att gälla tills vidare till och med den 30 juni 1954.

Slutligen föreslår jordbruksnämnden i sina båda skrivelser vissa ändringar
i förordningen om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Jordbruksnämnden hemställer sålunda, att prisregleringsavgift för importfisk
regelmässigt skall uppbäras av tullverket i stället för att insändas
direkt till nämnden. Vidare föreslår nämnden, att bestämmelserna om skyldighet
att erlägga prisregleringsavgift på svenskfångad fisk skola ändras så,
att säljaren ålägges att betala avgiften för fisk, som ilandföres och försäljes
av person eller företag, som yrkesmässigt bedriver handel med fisk. Till
stöd för dessa ändringsförslag anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

För importfisk skall prisregleringsavgift erläggas i samband med införseln.
Inbetalning av regleringsavgifterna sker, såväl för svenskfångad fisk
som för importfisk, genom insättning på jordbruksnämndens postgirokonto
för fiskregleringsavgifter. Inom nämnden har undersökts möjligheten av att
förenkla uppbörden av regleringsavgifterna för importfisk. Därvid har
nämnden funnit att ett överflyttande av uppbörden på tullverket skulle,
bland annat, innebära en rationalisering av kontrollen rörande dessa avgifter.
Sålunda skulle importlicensgivningen kunna slopas för vissa fiskslag,
vilka äro frilistade men för vilka licenstvånget bibehållits på grund av
det nuvarande systemet för avgifternas inbetalande. Prisregleringsavgift för
importfisk skulle vidare, därest uppbörden överflyttades till tullverket, komma
att uppbäras redan vid förtullningen av den importerade varan i stället
för, såsom nu är fallet, först sedan licenserna utnyttjats eller deras giltighetstid
utgått. Även från importörhåll har man uttalat sig för ett överflyttande
på tullverket av uppbörden av regleringsavgifterna på importfisk. Enligt
upplysningar, som under hand inhämtats från tullverket, torde hinder
icke möta mot att ifrågavarande avgifter uppbäras och redovisas genom
tullverkets försorg i likhet med vad fallet är beträffande införselavgifter
(SFS 379/1951). Möjlighet bör finnas för jordbruksnämnden att för särskilda
fall bestämma att avgift för importerad fisk skall uppbäras i den
ordning, som gäller för svenskfångad fisk, exempelvis för importfisk, som
införes för försäljning på kommunal fiskauktion.

Regleringsavgift för fisk, som icke är importerad, skall erläggas i samband
med första försäljningen av fisken samt gäldas av köparen. Endast för
fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion försäljes för förbrukning
i köparens hushåll, skall avgiften betalas av säljaren. Denna föreskrift har
tillkommit av lämplighetsskäl och för att arbetet med avgiftskontrollen skall
kunna fullgöras utan alltför stora kostnader. För närvarande är kontrollverksamheten
begränsad till att omfatta i huvudsak kustgrossisternas inköp
av fisk direkt från fiskare. Det förhållandet att, särskilt på sydkusten, ett
flertal partifiskhandlare äro ägare helt eller delvis av eu eller flera fiskebåtar
kan emellertid få till följd, att betalningsskyldigheten för avgifterna
överflyttas från handlandena till de företag (företrädesvis inlandsgrossister),
som inköpa sin fisk av dessa. Så blir fallet, om fisket bedrives av partihandlaren
med tillhjälp av i dennes tjänst anställda fiskare. Partihandlaren
äger då fisken redan vid ilandföringen, varför första försäljningen äger rum

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

först då fisken av partihandlaren försäljes till detaljhandlare eller andra
kunder. Skyldigheten att erlägga avgift skulle därför enligt nuvarande regler
åvila dessa kunder. En dylik överflyttning av betalningsskyldigheten
skulle innebära, att kontrollverksamheten måste utsträckas till inlandsgrossister
och fiskdetaljhandlare med fördyrade kontrollkostnader såsom
följd och till olägenhet för en effektiv kontroll över att regleringsavgifterna
behörigen erläggas. Med anledning härav hemställer jordbruksnämnden,
att säljaren skall åläggas att betala prisregleringsavgift för svenskfångad
fisk, som ilandföres och försäljes av person eller företag, som yrkesmässigt
bedriver handel med fisk.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att statens livsmedelskommission
i skrivelse den 14 februari 1950 föreslog att förordningens ansvarsbestämmelser
skulle ändras så att, på anmälan eller efter medgivande av kommissionen,
rättsligt inskridande skulle kunna ske icke blott, såsom nu är fallet,
gentemot den, som överlåter handelsreglerad fisk i strid mot gällande
föreskrifter, utan även gentemot den som utan att vara därtill berättigad
inköper handelsreglerad fisk direkt från fiskare. Departementschefen
anförde i propositionen nr 202/1950 att en sådan utvidgning av ansvarsbestämmelserna
icke syntes erforderlig. Med anledning av en framställning i
saken från föreningen Ostkustfisk hemställer nämnden emellertid nu, att
Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för genomförande av den ändring
av förordningens ansvarsbestämmelser, som livsmedelskommissionen tidigare
föreslagit. Enligt jordbruksnämnden bör emellertid det av livsmedelskommissionen
föreslagna straffansvaret för förvärvare begränsas så, att
det blott skall gälla den som driver yrkesmässig verksamhet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
bland annat, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut i fråga om prisregleringen
på fisk under budgetåret 1952/53 i huvudsaklig överensstämmelse
med vad nämnden föreslagit.

Regleringen av exporten av fisk, m. m.

I sin framställning erinrar jordbruksnämnden om att det för export av
fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av jordbruksnämnden [kung.
den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud; ändrad genom
kung. nr 576/1950]. Fisk och fiskprodukter äro emellertid sedan den 1 december
1950 upptagna bland de varuslag, som äro föremål för s. k. villkorlig
exportfrilistning. Detta innebär att de under vissa förutsättningar tills
vidare få exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden inom
det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellanoch
Sydamerika med undantag numera av Argentina. Bland de förutsättningar,
som jordbruksnämnden uppställt för frilistningen, märkas dels att
den får utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-,
förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara
inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

17

om prisreglering beträffande fisk, dels alt företag som önskar utnyttja frilistningen
låter hos jordbruksnämnden registrera en förbindelse om iakttagande
av de för licensfriheten uppställda villkoren.

Jordbruksnämnden anför vidare att den i sådana frågor om export av fisk
och fiskprodukter, som äro av intresse för hela den svenska fiskerinäringen
eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande från det så kallade
fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarena, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien ■—
på västkusten (Bohuslän, Västergötland och Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att
utröna olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar,
diskutera fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter
i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen
av fisk och fiskprodukter är centraliserad, och rådgöra om olika
möjligheter att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Ett behov har
förelegat av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av
uppkommande spörsmål.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa
organ, vilka under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna
på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning
och de förutsättningar, som gälla för att exportlicenserna skola förbehållas
dem, anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,
som nämnden kan komma att bestämma, utställas exportlicenser för
närvarande endast på Västkustfisk, förening u. p. a. Såsom villkor för att
töreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt
nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln
och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med
den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller
export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett
särskilt organ, kallat Exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes
exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning. Frågan
om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de olika exportintressena
synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda parter,
för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan
komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser
tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande
exporten med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt
till licenser har bland annat föreskrivits, att föreningen och dess
verksamhet skall vara underkastad jordbruksnämndens överinseende och
att dess styrelse skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare
skall föreningens verksamhet bedrivas efter vissa av jordbruksnämnden
godkända riktlinjer och föreningen skall vara skyldig att ställa sig till
efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar,
stadgar, vinstutdelning och dylikt, som kunna komina att meddelas
av nämnden.

‘i Ilihang till riksdagens protokoll 19!>''2. 1 samt. Nr 96.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att alla berättigade
intressen av att deltaga i exporten bli tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt grunder
som fastställas av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen, om
nämnden så finner angeläget, skola (exempelvis genom att utlysa särskilda
exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes tävla om
exportleveranserna.

Jordbruksnämnden framhåller att behovet av ett organ motsvarande det
så kallade fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten till särskilda
organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har dokumenterats
vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens
mening är det, om exportmöjligheterna skola kunna tillvaratagas rationellt,
oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall
kunna regleras i den omfattning som nu tillämpas.

Nämnden behandlar därefter den i propositionen nr 81/1951 berörda frågan
om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande av
fiskexporten. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t, därest inom
fiskerinäringen verksamma organisationer och företag kunnat enas om att
anställa en gemensam sådan befattningshavare, haft befogenhet att för budgetåret
1951/52 lämna bidrag med 25 000 kronor ur clearingkassan för fisk.
Detta bidrag har emellertid icke kunnat tagas i anspråk, enär de berörda
organisationerna och företagen icke ansett sig kunna ställa de i övrigt erforderliga
medlen till förfogande. Nämnden erinrar vidare om att vid årets
riksdag väckts förslag (motionerna nr I: 45 och II: 44) om inrättande från
och med den 1 juli 1952 av en befattning som fiskeriattaché och om anvisande
för budgetåret 1952/53 av erforderligt anslag till bestridande av
kostnaderna för en sådan befattning. I anslutning till det anförda hemställer
nämnden, att, därest förslaget om inrättande av en fiskeriattachétjänst
icke bifalles av riksdagen, ett belopp av 75 000 kronor, varav 35 000
kronor från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget
till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. in., skall
ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för inrättande av en
befattning för stödjande av fiskexporten. Till stöd för sitt förslag har nämnden
anfört i huvudsak följande.

Frågan om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande
av fiskexporten har under det gångna året varit föremål för ytterligare
överläggningar med berörda parter. Härvid har framkommit, att man inom
fiskerinäringen alltjämt är av den bestämda uppfattningen, att en dylik
Defattning skulle vara till stor nytta för exporten. Bland annat har framhållits,
att innehavaren av befattningen i hög grad skulle kunna bidraga till
undanröjande av inom olika länder uppställda administrativa importhinder
ävensom till skapande av nya eller vidgade förutsättningar för avsättningen
av svensk fisk utomlands. I detta sammanhang har särskilt pekats på de
restriktiva importregleringar, som under den senaste tiden genomförts eller
ifrågasatts i vissa länder, däribland Frankrike och Storbritannien. Nämnden
erinrar vidare om att de förhandlingar, som nyligen förts i London med
representanter för de fiskexporterande länderna, resulterat i överenskom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

19

melse om tillsättande av en kommitté bestående av experter från olika
länder på fiskets område. Ovannämnda befattningshavare skulle enligt
nämndens uppfattning bland annat kunna företräda landets intressen i en
dylik kommitté.

De i fiskexportrådet ingående representanterna för exportnäringen ha —
under hänvisning till att i Danmark och Norge så kallade fiskeriattachéer
helt avlönas av statsmedel — förklarat att det i vart fall under nuvarande
förhållanden, då stigande svårigheter på vissa exportmarknader gjorde sig
gällande, finge anses ankomma på det allmänna att helt bekosta ifrågavarande
tjänst. Exportrådet har i överensstämmelse härmed uttalat, att hela
kostnaden för den så kallade fiskexportmannen borde bestridas av statsmedel.
Dessa skulle lämpligen kunna utgå dels ur reservationsanslaget till
Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och dels ur clearingkassan
för fisk. Kostnaderna ha därvid beräknats till omkring 75 000 kronor
per år, varav omkring 25 000 kronor till lön, 20 000 kronor till traktamente
samt återstoden till resor och expenser.

Jordbruksnämnden framlägger slutligen förslag i fråga om bestridande
av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter
under nästa budgetår. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t dels den
8 juni 1951 beslutat att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår,
i den mån de icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, skola bestridas
av medel som stå till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten, dels
efter framställning av jordbruksnämnden sedermera genom beslut den 5
oktober 1951 medgivit, att nämnda kostnader, dock endast i den mån de
icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning
och inläggning av salt strömming, avsedd för försäljning inom riket,
skola till ett belopp av högst 95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för
fisk. Jordbruksnämnden förklarar sig vara av den uppfattningen, att kostnaderna
för kvalitetskontrollen ej heller under nästa budgetår skola kunna
täckas av exportörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar erfordras
ett tillskott av andra medel med ungefärligen samma belopp som
det, vilket — utöver kontrollavgifterna — beräknas åtgå för kontrollen under
innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Enligt nämnden
bör detta belopp icke täckas ur prisregleringskassan för fisk. Denna kassa
kan nämligen i ett ansträngt konjunkturläge komma att helt behöva tillgripas
för sitt egentliga ändamål. Nämnden hemställer därför om bemyndigande
att för nästa budgetår för kontrollens genomförande ur clearingkassan
för fisk få använda sammanlagt högst 95 000 kronor. Av sistnämnda belopp
utgöra 35 225 kronor 33 öre tidigare inbesparade medel. I övrigt anför
nämnden i huvudsak följande angående kostnaderna för kvalitetskontrollen.

På föranstaltande av nämnden ha vissa utredningar igångsatts för utrönande
av de möjligheter, som kunna föreligga att dels höja avgifterna för
kvalitetskontroll vid export och dels nedbringa kostnaderna för kontrollen.
Av de utredningsresultat, som hittills föreligga, synes det ovisst, om förutsättningar
i nuvarande läge finnas för vidtagande av dylika åtgärder. Vad
särskilt angår frågan om en höjning av avgifterna för kvalitetskontroll har
från exportörhåll framhållits, att motsvarande avgifter i Norge och Danmark
genom tillskott av statsmedel äro lägre än de i Sverige tillämpade, samt åt!

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 96,

de svenska fiskvarorna, därest en höjning av avgifterna genomföres, skulle
få minskad konkurrenskraft på världsmarknaden.

Enligt av jordbruksnämnden tidigare gjorda beräkningar skulle vid ingången
av löpande budgetår kvarstå outnyttjade sammanlagt något över
130 000 kronor av de belopp, som för budgetåren 1949/50 och 1950/51 erhållits
ur clearingkassan för fisk för kvalitetskontrollens fullgörande. Av
ovannämnda belopp har för innevarande budgetår ställts högst 95 000 kronor
till förfogande för nämnda kontroll. Detta belopp kan beräknas komma
att helt åtgå på grund av ökade utgifter, särskilt för konservkontrollen. Av
tidigare inbesparade medel skulle sålunda, enligt nämndens beräkningar,
den 30 juni 1952 kvarstå 35 225 kronor 33 öre. Inberäknat dessa medel uppgår
behållningen i clearingkassan för fisk för närvarande til! omkring
265 000 kronor.

Nämndens råd i fiskregleringsfrågor, fiskexportrådet och fiskareorganisationerna,
ha — med undantag för en representant för konservindustrien —
tillstyrkt, att — i den mån utgifterna för kontrollen ej kunna bestridas av
inkommande avgifter — clearingkassan för fisk skall få tagas i anspråk
för täckning av underskottet. Härvid har framhållits, att prisregleringskassan
för fisk vore oundgängligen erforderlig för upprätthållandet av prisregleringarna
på fiskets område.

Jordbruksnämnden har vid överläggningar angående skydd för försäljningen
av fladensill på den inhemska marknaden även diskuterat frågan om
införande av kvalitetskontroll på saltsill, avsedd för försäljning inom riket.
Det torde få bli beroende av resultatet av fortsatta undersökningar i ämnet i
vad mån särskild framställning kommer att göras till Kungl. Maj :t om ytterligare
medel för utbyggnad av kontrollen. Av stor vikt synes vara, att åtgärder
från det allmännas sida vidtagas för att stödja kvaliteten av särskilt
saltsill, enär förutsättningar under den senaste tiden yppats för upparbetande
av betydande marknader för export av denna vara och exporten sker i
hård konkurrens med, bland annat, Norge, som upprätthåller en sträng kvalitetskontroll
på saltsill med kraftigt stöd av statliga medel.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
bland annat, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut i fråga om reglering av
fiskexporten under budgetåret 1952/53 i huvudsaklig överensstämmelse med
vad nämnden föreslagit.

Föredraganden.

Såväl år 1949 som år 1950 hade fiskerinäringen att kämpa med avsevärda
svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan. I dessa avseenden
synes en viss förbättring ha inträtt under år 1951. De genomsnittliga
fiskarepriserna ha sålunda under de tre första kvartalen av år 1951 legat
över priserna under motsvarande tidsperioder år 1950. Ehuru exakta uppgifter
ännu saknas för fjärde kvartalet 1951, torde förhållandet då ha varit i
stort sett detsamma som under de föregående kvartalen. Den inhemska avsättningen
har även hållit sig förhållandevis väl uppe under år 1951, och
exportvärdet har stigit ej oväsentligt.

Samtidigt som utvecklingen i nyss angivna hänseenden får betecknas som

21

Knngl. Maj.ts proposition nr 96.

någorlunda gynnsam, har fiskerinäringen emellertid under år 1951 fått vidkännas
betydande avbräck till följd av den i vissa fall synnerligen kraftiga
prisstegring, som under år 1951 inträffade å dess förnödenheter. Sistnämnda
förhållande har givetvis återverkat ogynnsamt på näringens lönsamhet.

Det stöd i strävandena att uppnå skäliga priser vid fiskarenas försäljning
av sina fångster, som den prisreglerande verksamheten på fiskets område
utgör, torde i detta läge vara erforderligt även under nästa budgetår.
Denna verksamhet torde därför böra fortsätta. Jämväl grunderna för regleringen
torde böra bibehållas i huvudsak oförändrade. Det torde sålunda få
ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens
jordbruksnämnd att handha prisregleringen i överensstämmelse med de allmänna
riktlinjer, som riksdagen godkänt.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 17 juni
1948 om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Giltighetstiden för denna
förordning utgår den 30 juni 1952. En ny förordning i ämnet torde därför
böra utfärdas. I avbidan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning
kan komma att framlägga, synes det lämpligt att den nya förordningen får
en giltighetstid av två år. Den nya förordningen torde böra ha i huvudsak
samma innehåll som den gamla. Till frågan om de av statens jordbruksnämnd
föreslagna ändringarna i förordningen återkommer jag i det följande.

Vad angår de allmänna riktlinjerna för prisregleringen vill jag i detta
sammanhang erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i
propositionen nr 81 till 1951 års riksdag angående regleringen av priserna
på fisk m. in. under budgetåret 1951/52 framhöll att de riktlinjer, som riksdagen
tidigare godkänt, bland annat inneburo att fiskerinäringens utövare
skulle ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella
produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla
sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Med utgångspunkt härifrån
gjorde han i sagda proposition vissa uttalanden angående sättet för handhavandet
av prisregleringen. Till dessa uttalanden kan jag för min del helt
ansluta mig.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållande av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg
och prisutjämningsmedel för år 1951, i motsats till år 1950, understigit
summan av influtna regleringsavgifter med bortåt 1 000 000 kronor.
Behållningen av prisregleringsmedel utgjorde sålunda den 1 januari 1952
närmare 2 300 000 kronor mot cirka 1 300 000 kronor den 1 januari 1951.
Att märka är dock att denna i och för sig gynnsamma utveckling delvis
beror på att området för avgiftsbeläggningen utvidgats. Behållningen är
vidare alltjämt avsevärt mindre än den tidigare varit. Erinras må sålunda
om att behållningen den 1 januari 1950 utgjorde omkring 3 400 000 kronor.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag att prisregleringen även under

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

nästa budgetår i princip bör bedrivas sä att den blir självförsörjande. Jag
anser mig alltså icke kunna föreslå att, såsom en av fiskarenas organisationer
ifrågasatt, anslag å riksstaten skulle utverkas för genomförande av prisregleringen.

Jordbruksnämnden har förordat att prisregleringsföreningarna skola få
disponera sina statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt
garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1952/53. Jag tillstyrker
detta förslag. Vad angår frågan om erläggande av ränta å lånen har
nämnden förklarat sig icke ha något att erinra emot att föreningarna, i enlighet
med ett av dem och jordbruksnämndens råd uttalat önskemål, för nästa
budgetår erhålla räntefrihet för lånen till deras fulla belopp. Därest en dylik
förmån icke ansåges kunna beviljas har nämnden hemställt att föreningarna,
i likhet med vad som är fallet för innevarande budgetår, under nästa
budgetår skola vara befriade från att betala ränta å lånens halva belopp.
Rörande denna fråga vill jag erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen nr 81/1951 uttalade att han tidigare förutskickat
att förmånen av räntefrihet skulle upphöra den 30 juni 1951 men att
han med hänsyn till de svårigheter, som utvecklingen inom fiskerinäringen
kunde väntas komma att medföra för föreningarna, såsom en övergångsåtgärd
ville förorda att föreningarna under budgetåret 1951/52 skulle vara
befriade fråu att betala ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånet
borde utgå ränta efter 3,5 procent. Vad sålunda anförts godkändes av riksdagen.
Några omständigheter, som kunna motivera ett återinförande av räntefrihet
för lånens hela belopp, föreligga enligt min mening icke. Med hänsyn
till de svårigheter, under vilka föreningarna alltjämt ha att arbeta, vill jag
däremot icke motsätta mig att föreningarna även under budgetåret 1952/53
skola bibehållas vid förmånen att vara befriade från skyldighet att betala
ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånen bör liksom under innevarande
budgetår utgå ränta efter 3,5 procent.

Den centralisering av exporten till särskilda organ, som under innevarande
budgetår tillämpats beträffande länder med centraliserad import, synes
ha fungerat tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en
dylik anordning erfordras även under nästa budgetår, om exportmöjligheterna
skola kunna utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Jag förordar därför,
att exporten jämväl under budgetåret 1952/53 skall regleras enligt i
huvudsak de grunder, som tillämpats under innevarande budgetår.

För såväl innevarande budgetår som budgetåret 1950/51 har Kungl. Maj :t
ägt befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunnat enas
om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,
medge att bidrag till täckande av kostnaderna för denne befattningshavare
finge utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000 kronor
för vartdera budgetåret. Någon sådan befattning har emellertid ej blivit
inrättad, beroende på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

23

av återstoden av kostnaderna. Jordbruksnämnden har nu förordat att det
allmänna under nästa budgetår skulle påtaga sig samtliga kostnader för en
dylik befattning. Dessa kostnader har nämnden uppskattat till sammanlagt
omkring 75 000 kronor om året. Enligt min mening kan det emellertid icke
anses lämpligt att statsmakterna skulle påtaga sig samtliga kostnader för
en dylik befattning, vars innehavare ju skulle ha till främsta uppgift att
tillvarataga en viss yrkesgrupps kommersiella intressen på utländska marknader.
Med hänsyn till den betydelse, som fiskexporten äger även ur det
allmännas synpunkt, och till de kostnadsökningar som inträtt vill jag dock
ej motsätta mig att den del av kostnaderna för en dylik befattning, som det
allmänna skall bära, skall höjas. Denna andel torde dock ej böra överstiga
50 000 kronor. I enlighet med det anförda torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet
att medge, att bidrag till täckande av kostnaderna för en sådan
befattningshavare som nu nämnts för budgetåret 1952/53 må utgå med intill
50 000 kronor. Av detta belopp torde hälften böra utgå ur clearingkassan
för fisk och hälften ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m.

I förevarande sammanhang torde jag jämväl få beröra frågan om finansieringen
av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter.
På sätt framgår av propositionen nr 81/1951 uttalade dåvarande
departementschefen år 1951 att dessa kostnader, eftersom verksamheten
hade till syfte att främja exporten av fisk och fiskkonserver, syntes i huvudsak
böra bestridas av avgifter som uttoges av exportörerna. Eftersom
kontrollen jämväl förbättrade möjligheterna för fiskarena att få godtagbara
priser på deras fångster, syntes det vidare rimligt att, i den mån icke
samtliga kostnader för kontrollen kunde täckas på nu angivet sätt, återstoden
skulle bestridas av regleringsavgifterna på fisk. Vad sålunda anförts
lämnades utan erinran av riksdagen. Genom beslut den 8 juni 1951 föreskrev
Kungl. Maj :t även att kostnaderna under budgetåret 1951/52 för kvalitetskontroll
vid export av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke
täcktes av exportörernas kontrollavgifter, bestridas av de medel, som stode
till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten. Efter en av jordbruksnämnden
i skrivelse den 10 juli 1951 gjord framställning fann Kungl. Maj :t
emellertid sedermera genom beslut den 5 oktober 1951 gott föreskriva, att
nämnda kostnader, dock endast i den mån de icke täcktes av exportörernas
kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning och inläggning av salt
strömning, avsedd för försäljning inom riket, skulle till ett belopp av högst
95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk. Jordbruksnämnden har
nu anfört att nämnden låtit igångsätta vissa utredningar för att utröna
möjligheterna att höja avgifterna för kontrollen och nedbringa kostnaderna
för denna. Av de utredningsresultat, som hittills förelågc, syntes det emellertid
ovisst om förutsättningar nu funnes för vidtagande av dylika åtgärder.
Nämnden vore därför av den uppfattningen, att kostnaderna för kvalitetskontrollen
ej heller under nästa budgetår skulle kunna täckas av ex -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

portörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar torde av andra
medel ett tillskott erfordras med ungefärligen samma belopp som det, vilket
— utöver kontrollavgifterna — beräknades åtgå för kontrollens fullgörande
innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Att täcka
detta belopp ur prisregleringskassan för fisk syntes icke böra ifrågakomma
med hänsyn till att denna kassa i ett ansträngt konjunkturläge kunde komma
att helt behöva tillgripas för sitt egentliga ändamål. Nämnden ville därför
föreslå, att den skulle erhålla bemyndigande att för nästa budgetår för
kontrollens genomförande ur clearingkassan för fisk använda sammanlagt
högst 95 000 kronor. I detta sammanhang har även pekats på att motsvarande
avgifter i Norge och Danmark vore lägre än de svenska, beroende
på det tillskott av statsmedel som lämnades i dessa länder, samt på att de
svenska fiskvarorna, därest avgifterna höjdes, skulle få minskad konkurrenskraft
på världsmarknaden.

För egen del finner jag, i överensstämmelse med vad dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet år 1951 uttalat i frågan, det riktigt att kostnaderna
för kontrollen i huvudsak skola bäras av exportörerna. Jag finner det därför
nödvändigt att frågan om en höjning av dessa avgifter skall övervägas
ytterligare. För att den svenska exporten ej skall komma i ett alltför ogynnsamt
konkurrensläge vill jag emellertid ej motsätta mig att en viss del av
de medel, som nu finnas i clearingkassan för fisk, skall få användas för nu
ifrågavarande ändamål. Beloppet torde emellertid ej böra överstiga 75 000
kronor. I den mån de avgifter, som exportörerna erlägga, jämte nyssnämnda
tillskott ur clearingkassan ej skulle förslå för att täcka kostnaderna för
kontrollen, torde det felande beloppet böra få tagas ur prisregleringsavgifterna
på fisk.

Jag har tidigare uttalat att nu gällande förordning om viss reglering av
handeln med fisk, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1952, bör efterföljas
av en ny förordning i ämnet med en giltighetstid av två år. I anslutning
härtill torde jag till slut få upptaga de av jordbruksnämnden berörda frågorna
om vissa ändringar i förordningen. Vad nämnden föreslagit i fråga
om ändring av sättet för uppbörden av prisregleringsavgift för importfisk
föranleder ingen erinran från min sida. Det synes likaså lämpligt att skyldigheten
att erlägga prisregleringsavgift för annan fisk i de fall, som nämnden
berört, skall åvila säljaren. Förordningen torde följaktligen böra ändras
på dessa punkter. Vad till slut angår nämndens förslag att förordningens
ansvarsbestämmelser skola utvidgas så att vid olovlig överlåtelse av handelsreglerad
fisk straff skall kunna ådömas även förvärvaren har, enligt
vad jag inhämtat, behov av en dylik utvidgning visat sig föreligga i vissa
fall. Jag vill därför ej motsätta mig densamma. Straffbestämmelsen torde
dock ej böra avse enskild förbrukare utan — i överensstämmelse med vad
som angivits i jordbruksnämndens senare skrivelse — böra äga tillämpning
endast vid överlåtelse till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till
person eller företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller
beredning av varor till avsalu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

25

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Detta förslag
torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

1) antaga förut omförmälda förslag till förordning om
viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1953
reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk
av vissa slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

:j Rihang till riksdagens protokoll i952. 1 samt. Nr 96.

Genomsnittliga fiskarepriser och minimiprlser på fisk under tiden Juli 1947—september 1951,

Bilaga 1.
öre kg.

oi

Tid

Västkusten

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser8

All

fisk2

Sill

Torsk

Mak-

rill

An-

nan

fisk*

Sill

nr l4

Sill
nr 3‘

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Mak-rill (ej
liten)

1947

3:e kv.....

49-6

38-1

61-1

82-6

75-6

49

(40)

22

45

32

30

4:e kv.....

50-3

33-7

75-4

72-5

71-6

40

(29)

22(20)

45

32

30

1948

l-.a kv.....

34-4

24-9

63-5

98-3

84-0

33

(24)

18(13)

45

32

30

2:a kv.....

69-7

41-4

641

50-2

92-3

33

(24)

18(13)

50

32

40

3:e kv.....

57-9

44"7

97-8

88-4

77-6

49

(42)

22

50

32

40

4:e kv.....

52-8

35-7

105-7

91-0

57-2

40

(33)

22

50

35

40

1949

l:a kv.....

51-8

35-2

75-3

106-2

91-9

35-5

(33)

20

50

35

40

2:a kv.....

64-6

28-8

60-9

52-8

83-6

35-5

(33)

20

50

35

40

3:e kv.....

473

34-9

53-5

58-5

79-6

49

(40)

22

50

35

40

4:e kv.....

401

30-5

78-2

588

85-6

40

(33)

22

50

35

40

1950

l:a kv.....

40-6

27-3

57-4

20-8

81-2

33

(22)

22

50

35

40

2:a kv.....

51-1

28-2

34-4

459

67-9

33

(22)

22

50

35

40

3:e kv.....

50-0

36-9

58-6

63-0

76-5

47

(36)

22

50

35

40

4:e kv.....

51-2

33-5

89-0

40-8

88-7

44

(31)

22

50

35

40

1951

•l:a kv.....

47-9

33-7

693

391

85-7

40

(30)

27

50

35

40

2:a kv.....

60-6

37-1

68-1

48-6

77-4

40

(30)

27

55

45

40

3:e kv.....

53-7

421

78-3

68-0

98-3

53

(42)

28

55

45

40

Sydkusten

Genomsnitt-

liga fiskare-

Minimipriser3

priser

Sill

Torsk

Sill
nr 1

Sill
nr 3

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

48-6

30-7

35

20

38

28

471

33-4

35

20

38

28

51-3

33-6

35

20

38

28

56-2

31-6

35

20

38

28

630

33-2

35

20

38

28

61-7

40-6

45

20

39

30

55-6

36-5

45

20

39

30

57-6

32-6

45

20

39

30

53-9

35-2

45

20

39

30

557

38-2

45

20

39

30

49-1

31-9

45

20

39

30

400

340

45

20

39

30

46-1

34-6

45

20

39

30

52-6

47-4

45

20

39

30

52-3

42-4

45

20

42

38

45-7

39-0

45

20

42

38

51-1

4L9

55

20

42

38

Genomsnittet

av partinoteringar
på
strömming
i Stockholm

89- 4
928

1046

92-6

981

100-1

100-0

86-8

90- 0
90-1

84-6
81-6
92 0
100-8

101-2

107-7

1080

1 Uppgifterna avse försäljningen vid fiskauktionen i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

8 Minimipriserna på sill och makrill avse orensad vara; minimipriserna på torsk avse rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på

s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

över Inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen p& fisk under tiden

“/** 1946—91/t» 1951, allt i kronor.

<N

O

O»

O

03

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

— l a

i|ää

t " «c

0-858

tfi

C 1*
*E "

3*3)

u £
tf. C3

cot^-o» *«#< no
t>. ce 00

s

h do **« ©*

CO ©* 05 00 nO ©
©0 (M CC 05 CO

© no © r» -*< co

50 05 co co

<M CO <M CO CO

*- «.
JO c

2 s
SS
Jäg
*•=
^ CU

-91 r»

05 t* ©

05 00 t* O
»ONCOO
CO —* KO »O

2S3S

■31 Öl

s s

eu ac

g

* CO ^ H \0

) 05 CO CO co

i) T? CO ^
» CÖ CD 05 »-•
5 CO O CO iC
4 vft *31 CO ©
> lO CO H
i(N(NlNW

B *-c «

v £.

«3*Q)

C In

•n 5

^ C

*3)''Sb
t >
fe «

3

H

ce

tx

SCB

•c

eu

O) CO 30 £''• CO (M 0) ^ <M

r>-co co t» os t''- -a 05 co

CO <M CO no CO Q

i> s-i <M 05 o

(NiOCOHN''»''

O t* CO (M —'' 00 $ vO H

00 <M 05 CO CO ■* «<J1 D»

CM O*iC

C H l®

w b* H

s

o

os

tO nT. 1

CO CO '' 05 -*Ji CD

ao o« O ä? —• ao

O CO ^*1 O 05 CO
Tf» CO CO »O ^
<N 05 CO O OJ —''
<-» 03 ce Öl ce

) <M <

5COO

1©

3

© <M CO ce in "H

ao ce CO CO no 05
t>» no ao co 05
!>• 05 05 Q CO CD
— 05 CO©
HtOCJOiOO
hhNNhN

tONoor.OH

■**» -31 ■** no na

05 05 05 05 05 05

l I I I I!

3

5

6
3

aO

o

XJ

c

CB

tx

o

*n

so

3

5

*0

3

3

12

>

3

CO

s

c «

E £•
o o .

3 B £j

« 22‘S

:3

CO

-F

05

5fo

.S

s e
— 0)
-3 TJ
X3 c
<U 3
CQ

vi

JS* a »ca •«

ill?

S a£ 2

« I •« 2

■a !M i 3

£ =

.2 b ä _

IS o 8j g
i: i t: 0

M SS O OC

ca in ta 2

H fl « fl

jQ

27

Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter* avse under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna
»utgifter* avse de pristillägg, som belöpa på respektive år.