Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott
den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—17 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam B. Norup.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anför.

Till behandling föreligga vissa förslag angående försäljningar av kronoegendomar
m. in., vilka synas böra föranleda framställning till riksdagen.
Jag torde nu få upptaga dessa frågor. Innan jag ingår närmare på de olika
försäljningsärendena vill jag emellertid först beröra vissa spörsmål av mera
allmän räckvidd.

Jag torde då först få erinra om att Kungl. Maj :t i en den 22 december 1950
avlåten proposition nr 15 till 1951 års riksdag föreslog riksdagen att medgiva
försäljning av vissa i propositionen närmare angivna kronoegendomar m. m.
I sitt utlåtande över propositionen (nr 38/1951) uttalade riksdagens jordbruksutskott,
alt de saluvärden, som åsatts egendomarna, i flera fall syntes
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

vara väl låga i förhållande till egendomarnas verkliga värden. Vid övervägande
av frågan, hur saluvärderingen bäst borde företagas, hade utskottet funnit, att
det kunde ifrågasättas huruvida icke de för värderingsförfarandet gällande
bestämmelserna borde omprövas. Utskottet vore emellertid icke berett att
för det dåvarande förorda någon lösning av frågan men hade velat fästa
uppmärksamheten på förhållandet för att erforderliga åtgärder måtte kunna
vidtagas. I anslutning till detta uttalande och under förmenande att de
föreslagna köpeskillingarna vore för låga, hemställde utskottets majoritet,
att riksdagen måtte avslå propositionen så vitt avsåge fem av försäljningsärendena.
Vid propositionens behandling inom riksdagen biföll första kammaren
Kungl. Maj :ts förslag, under det att andra kammaren godkände utskottets
hemställan. Dessa fem försäljningsfrågor förföllo alltså för 1951
års session.

VJ» -

‘I samband med framläggande av förslag om försäljning av.-kronoegendomen
Jäleby l1 i Östergötlands län, till vilken fråga jag återkommer (punkt
1) har domänstijrelsen (skr. 27/11 1951) meddelat, att styrelsen med anledning
av vad som inom riksdagen förekommit vid behandlingen av nämnda
proposition vidtagit vissa åtgärder till utrönande av möjligheterna att
åstadkomma ett värderingsförfarande, som på ett säkrare sätt än för närvarande
kunde åskådliggöra det riktiga värdet av en egendom och medföra
större enhetlighet vid värderingarna. Förevarande fråga hade sålunda varit
ett av överläggningsämnena vid ett under november månad 1951 hållet möte
med rikets domänintendenter. Den påbörjade undersökningen i ämnet borde
emellertid icke hindra, att sådana försäljningsfrågor, beträffande vilka såvitt
kunde bedömas anledning till erinran icke förelåge, skulle upptagas till
avgörande. Styrelsen har ock i anslutning härtill underställt vissa sådana
ärenden Kungl. Maj :ts prövning.

Domänstyrelsen har sedermera — i samband med framläggande av förslag
om försäljning av kronoegendomen Skärstad 31 i Östergötlands län, till
vilken fråga jag jämväl återkommer (punkt 2) — upptagit frågan om de
grunder, som framdeles böra tillämpas vid värdering och disposition av arrendelediga
kronoegendomar.

Styrelsen berör därvid först vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr
38/1951 anfört om att de saluvärden, som åsatts kronoegendomar, i vissa
fall synts vara väl låga i förhållande till egendomarnas verkliga värden. Styrelsen
anför härom följande.

En starkt bidragande orsak till att saluvärdena vid tiden för riksdagsbehandlingen
av då föreliggande fastighetsförsäljningsärenden tedde sig
låga i förhållande till då gällande priser i marknaden torde vara den efter
värderingen inträffade snabba uppgången i prisnivån. Med den omständliga
och tidskrävande handläggning, som kronofastigheternas försäljning måste
undergå, uppstå givetvis svårigheter att följa dylika språngvis skeende förändringar
i konjunkturerna. Vid tiden för försäljningsfrägornas avlåtande
till Kungl. Maj :t år 1950 kunde den utveckling, som därefter ägt rum, icke
förutses. De försäljningsförslag, som upprättats under år 1951, ha anpassats

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

efter den högre prisnivån. Av de 19 fastigheter, som nu undergått saluvärdering,
ha emellertid endast i 11 fall värdena godkänts av vederbörande arrendator.
I övriga 8 fall har ett inköp av fastigheten avböjts och begäran
framställts att få bli kvar som arrendator. Sist nämnda fastigheter göras nu
till föremål för förnyad utarrendering, och kommer med hänsyn till det vid
dem föreliggande byggnadsbehovet domänverkets byggnadskonto att ytterligare
belastas.

Vad angår de uppskattade saluvärdena vid försäljning med hembud för
arrendator bör vidare uppmärksammas bestämmelsen i 4 § kungörelsen den
22 juni 1945 (nr 386) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av 1945
års försäljningsförordning, vilken bestämmelse lyder: »Har vid försäljning
efter hembud nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare,
vars rätt övergått å denne, genom större överbyggnadsarbete eller annan förbättring
utöver sådan, för vilken jordägaren jämlikt lagen om nyttjanderätt
till fast egendom är skyldig ersätta nyttjanderättshavaren, väsentligen höjt
egendomens värde, må skäligt avdrag ske å saluvärdet i deji.måhfnyttjanderättshavaren
icke genom den nytta han dragit av anläggningen eller annorledes
kan anses goltgjord för sin nödiga kostnad.» Vid värdering för försäljning
till arrendator göres avdrag icke blott i överensstämmelse med bestämmelsen
i fråga utan även för förbättring, som jordägaren enligt nyttjanderättslagen
är skyldig gälda. Då dylika förhållanden oftast föreligga vid
egendomarna, blir följaktligen dessa saluvärden icke jämförbara med den
allmänna marknadens priser.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att styrelsens jordbruksförvaltning
åren 1945 och 1946 varit föremål för granskning av statens sakrevision.
Revisionen besökte för ändamålet ett antal kronoegendomar, däribland
Slättåkra nr 9 i Jönköpings län. Vid detta tillfälle förklarade sig revisionen
anse, att erforderliga byggnadsarbeten icke blott å egendomens ladugård
utan även å mangårdsbyggnaden skulle bli så omfattande och dyrbara
att de icke borde komma till utförande. I stället syntes en försäljning
av egendomen böra genomföras. Enlig sakrevisionens mening borde, hellre
än att kronan skulle bekosta dyrbara nybyggnader, saluvärdet sänkas till ett
sådant läge att arrendatorn kunde godtaga detsamma. Om arrendatorn till
billigt pris kunde förvärva salulotten, skulle han vara i stånd att verkställa
behövliga nybyggnader till betydligt lägre pris, därigenom att han själv kunde
utföra en väsentlig del av arbetet (jfr prop. 171/1946 p. 4). Denna princip
vid bedömningen av saluvärdena har styrelsen följt såväl före som efter
det sakrevisionen gjorde sitt berörda uttalande, och riksdagen har till och
med år 1950 utan erinran godkänt dylika förslag. År 1951 uppstodo inom
riksdagen skilda uppfattningar på denna punkt i det att första kammaren
fortfarande godkände principen men andra kammaren underkände densamma.
Härtill torde den samtidigt inträffande starka prishöjningen på jordbruksfastigheter
ha bidragit. Enligt styrelsens uppfattning hade det säkerligen
varit fördelaktigare för statsverket att i de åtta fallen, där arrendatorn riu
icke velat betala det av uppskattningsnämnden beräknade salupriset, undersöka
möjligheterna att något sänka detta och såmedelst underlätta en försäljning
i stället för att draga på sig ytterligare stora byggnadskostnader.

Domänstyrelsen erinrar vidare om alt den, såsom redan förut nämnts, undersöker
vad som kan göras för att åstadkomma en säkrare och mera enhetlig
värdering vid försäljning. Styrelsen uttalar alt det vill förefalla som
om förfarandet fungerar ganska tillfredsställande under normala och stabila
tider. Om tendensen i den snabba prisutvecklingen fortfar, kan det där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

emot, på grund av omgången och tidsutdräkten vid handläggningen, understundom
möta svårigheter att städse hålla värdet i nivå med förhållandet
vid köpets avslutande. För att i någon mån råda bot härpå och med hänsyn
särskilt till utvecklingen på virkesmarknaden har styrelsen i de förslag, som
under hösten 1951 avlåtits till Kungl. Maj:t, när skäl därtill förelegat, låtit
omvärdera skogsmark och skog. Därvid har skog, som utan vidare kan avverkas
och realiseras i marknaden, undantagits från försäljningen för att
senare i samband med försäljningens genomförande antingen erbjudas arrendatorn
till då rådande dagspris eller avverkas i domänverkets regi.

Härjämte berör domänstyrelsen frågan, i vilken utsträckning kronoegendomar,
då fråga om försäljning uppkommer, böra utbjudas i allmänna marknaden.
Styrelsen anför härom.

Vid försäljning av kronoegendom under 1920-talet föreskrevo statsmakterna,
att egendom skulle, där hembudsrätt ansåges höra tillerkännas arrendatorn,
säljas antingen till arrendatorn för den beräknade köpeskillingen
eller, därest arrendatorn icke begagnade sig av medgivandet att förvärva
egendomen, å offentlig auktion till den högstbjudande. Efter antagandet av
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom in. in. har större hänsyn tagits till arrendatorns intressen. Det
har sålunda ansetts att, om arrendatorn icke ville förvärva egendomen på
de uppskattade villkoren men i stället önskade fortfarande arrendera denna,
egendomen borde ånyo utarrenderas. Mot bakgrunden av den diskussion, som
förekommit vid 1951 års riksdag, bör övervägas en återgång till det försäljningsförfarande,
som tillämpades tidigare. Den nu gällande försälj ningsförordningen
av den 25 maj 1945 lägger intet hinder mot en sådan ordning.
Under rådande konjunkturer torde man kunna räkna med att egendom vid
utbud i allmänna marknaden kommer att betinga saluvärdet och i många
fall ett icke oväsentligt pris därutöver. Skälig hänsyn finge emellertid tagas
till förhållandena i de enskilda fallen. Rimligen borde sålunda en arrendator,
då han själv eller före honom hans släkt brukat egendomen under lång tid,
icke tvingas att antingen betala köpeskillingen eller också tävla om denna
i öppna marknaden. Enligt 1929 års försäljningsförordning (9 §) förelåg
icke rätt till hembud vid försäljning av kronoegendom med mindre arrendatorn
själv eller hans släkt före honom under minst tio år i följd innehaft
egendomen.

Styrelsen kommer hädanefter att vid prövning av de särskilda försäljningsförslagen
överväga, huruvida icke egendom bör utbjudas i allmänna marknaden,
om arrendatorn innehaft egendom endast under sådan kortare tid
och efter av staten lämnat hembud icke velat begagna sig av förköpsrätten.
Saluvärdet bör då ökas med dels det belopp kronan har att gälda arrendatorn
för förbättring enligt nyttjanderättslagen dels ock det belopp, som
skäligen bör tillerkännas honom för annat större förbättringsarbete. I

I en den 1 februari 1952 dagtecknad skrivelse har domänstyrelsen härjämte
— i anslutning till ett ärende angående försäljning av skogsmark
från kronoparken Nösslingehöjden i Hallands län, till vilket jag återkommer
längre fram (punkt 10) — upptagit frågan om befogenhet för domänstyrelsen
att under vissa förutsättningar ändra upprättade kontraktsförslag,
därest så skulle befinnas motiverat med hänsyn till nedgång i virkespriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Domänstyrelsen har i sagda skrivelse erinrat om att styrelsen den 1 december
1951 underställt Kungl. Maj :ts prövning frågan om försäljning av
vissa områden av kronoparken Nössl ingehöj den i Nösslinge socken, Hallands
län, däribland en lott till ägaren av Körshult Lilla l2, Sven Johan Larsson.
Enligt vad styrelsen nu uppger har Larsson i skrivelse till styrelsen den
29 januari 1952 meddelat, att han med hänsyn till den prissänkning, som
inträffat på virkesprodukter, icke vore villig att betala den köpeskilling för
lotten, som domänstyrelsen föreslagit och han tidigare godkänt. Domänstyrelsen
anför med anledning av skrivelsen att vid värderingen av lotten förfarits
så att på lotten verkställts en utstämpling med rödfärg (s. k. klappalättstämpling)
av den skog, som kunde uttagas omedelbart. Denna skog hade
värderats efter 1951/52 års förslagspris, under det att övrig del av den
växande skogen värderats efter på vanligt sätt beräknade medelpris, vilka
icke påverkats av den hösten 1951 inträffade prishöjningen. Efter värderingstillfället
har, framhåller styrelsen, inträffat en viss sänkning av virkespriserna.
Styrelsen finner det icke möjligt att nu avgöra, om ytterligare förändringar
i prisläget komma att ske intill den tidpunkt då försäljningarna,
efter det Kungl. Maj :t och riksdagen fattat beslut, kunna slutföras. Om den
skedda prissänkningen blir bestående eller ytterligare prissänkningar inträffa,
är det emellertid att förvänta att det kan bli svårt att till de köpeskillingar,
som angivits i kontraktsförslagen, genomföra försäljningen av
såväl ifrågavarande lott som övriga på enahanda sätt värderade skogsområden.
En möjlighet att övervinna dessa svårigheter synes vara att klappalättstämplingarna
undantagas och att domänstyrelsen bemyndigas att träffa
överenskommelse med köparna om försäljning av detta virke till de dagspriser,
som gälla vid försälj ningstillfället. Därest köparna icke önska förvärva
stämplingsposten, kan denna helt undantagas och köpeskillingen
minskas med värdet av denna.

Domänstyrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga styrelsen
att i samtliga ärenden, vilka äro avsedda att underställas riksdagens
prövning, verkställa sådan ändring i upprättade kontraktsförslag att utförd
klappalättstämpling undantages vid köpet och hembjudes köparen till det
vid försäljningstillfället gällande dagspriset.

Departementschefen.

Innan jag ingår på de aktuella försäljningsärendena torde jag i korthet
få ange min ståndpunkt till de mera allmänna frågor, som domänstyrelsen
berört. Jag vill då först framhålla vikten av att de saluvärderingar, som
läggas till grund för behandlingen av försäljningsärendena, skola företagas
efter enhetliga grunder och på ett sådant sätt att de så säkert som möjligt ge
uttryck för fastigheternas verkliga värde. Jag finner det därför tillfredsställande,
att domänstyrelsen nu ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga,
och förutsätter att styrelsen även i fortsättningen kommer alt noga följa
densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Oavsett vad som göres i nu angivna hänseende kvarstår emellertid i tider
med starka prisfluktuationer svårigheten att avgöra, i vad mån man skall
taga hänsyn till ett prisläge, om vars långvarighet inga som helst slutsatser
kunna dragas. För min del finner jag det fullt befogat, att värderingen skall
baseras på det aktuella prisläget, då det är fråga om tillgångar, som kunna
och böra realiseras snabbt, exempelvis skog, som lämpligen kan avverkas
omedelbart. I övriga fall synes det däremot motiverat att saluvärderingen
skall ske under hänsynstagande till det allmänna prisläget under en någon
längre tidsrymd. Med bland andra de utgångspunkter som nu angivits har
jag i huvudsak ej funnit anledning till erinran mot de värderingsgrunder,
vilka tillämpats i de försälj ningsärenden som nu föreligga till behandling.

En tillämpning av dessa värderingsgrunder beträffande avverkningsmogen
skog kan emellertid, på sätt domänstyrelsen framhållit i sin skrivelse
den 1 februari 1952, medföra vissa svårigheter i händelse virkespriserna
skulle falla mellan den tidpunkt, då värderingen gjordes, och den tidpunkt,
då köpet skall avslutas. Den utväg att undvika dessa svårigheter, som styrelsen
föreslagit, synes ge möjlighet att i skälig utsträckning beakta köparnas
intressen. Domänstyrelsen torde därför böra äga befogenhet att i sådana
fall, där Kungl. Maj:t eller riksdagen medgivit försäljning av kronoegendom,
jämka de fastställda försäljningsvillkoren på sätt angives i nyssnämnda
skrivelse. Vid behandlingen av de frågor om försäljning av kronoegendomar,
som jag i det följande skall behandla, förutsätter jag att dylik möjlighet
till jämkning skall föreligga.

Med anledning av vad domänstyrelsen anfört angående eventuellt vidgad
tillämpning av förfarandet med utbjudande av kronoegendomar på offentlig
auktion vill jag framhålla, att det enligt min uppfattning är önskvärt att
den praxis som, på sätt domänstyrelsen anfört, tillämpats efter antagandet
av förordningen nr 176/1929, alltjämt skall följas, såvida ej speciella skäl
föranleda till annat.

Vad härefter angår de föreliggande försäljningsärendena torde jag få anföra
följande.

1 :o.

Jäleby l1 i Östergötlands län.

Domänstyrelsen (skr. 27/11 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
korpralsbostället 1 mantal Jäleby l1 i Gistads socken, Östergötlands län,
skall säljas till egendomens arrendator Gösta Pettersson.

Om egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 20 kilometer från Linköping och 4 kilometer
från Gistads järnvägsstation, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot
en årlig avgäld av 1 700 kronor. Ägorna äro utlagda i ett skifte. De innehålla
50,i hektar, därav 27,6 hektar tomt och åker, 12,8 hektar äng och
betesmark, 8 hektar skogsmark och 1,7 hektar impediment. Åkern utgöres
i huvudsak av mullfattig lera och i övrigt av mullhaltig lera av tämligen
god beskaffenhet. Egendomen drives för närvarande kreaturslös.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Byggnadsbeståndet är i mindre gott skick. Arbetarbostad saknas. Ett antal
mindre byggnader och den elektriska anläggningen tillhöra arrendatorn.
Elektriska ledningar, tillhörande Norsholmstraktens elektriska distributionsförening
och Forsaströms kraftaktiebolag, äro framdragna över ägorna.
Egendomen har del i Kumlaåns vattenavledningsföretag år 1951.

Taxeringsvärdet utgör 46 800 kronor, därav 43 700 kronor jordbruksvärde
och 3 100 kronor skogsvärde.

Vppskattningsnämnden har vid förrättning den 2 december 1948 icke
funnit skäl föreligga att behålla egendomen i statens ägo utan föreslagit
försäljning av densamma. Saluvärdet har uppskattats till 74 400 kronor,
därav 11 200 kronor för skogsmark och skog enligt en av revirförvaltaren
verkställd och av domänstyrelsen fastställd värdering.

Domänintendenten har meddelat att mark från egendomen icke erfordras
för komplettering av angränsande jordbruk.

Lantbruksnämnden har instämt häri samt vidare meddelat, att arrendatorn
Pettersson, vilken för närvarande icke är ägare av någon jordbruksfastighet,
synes kunna erhålla förvärvstillstånd beträffande egendomen.

Efter erhållen del av försäljningsförslaget har arrendatorn först förklarat
sig icke vara villig inköpa egendomen, även om det uppskattade saluvärdet
kommer att sänkas med 10 procent. Han har emellertid sedermera i skrivelse
till domänstyrelsen den 27 februari 1951 anhållit att få köpa egendomen
för uppskattningsvärdet, 74 400 kronor. Domänintendenten har
funnit anbudet böra godtagas med hänsyn dels till att egendomen efter
saluvärderingen i december 1948 blivit delaktig i förut nämnda vattenavledningsföretag
till en kostnad av 16 766 kronor, vartill statsbidrag beräknats
utgå med 5 500 kronor, och dels till att kostnaderna för erforderliga
byggnadsarbeten stigit högst betydligt efter uppskattningstillfället.

På föranledande av domänstyrelsen bär domänintendenten sedermera
i skrivelse den 18 november 1951 föreslagit förhöjning av köpeskillingen
till 84 000 kronor. Vid skrivelsen har fogats en av arrendatorn avgiven förklaring
att han önskar köpa egendomen för sagda köpeskilling.

Domänstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot det av domänintendenten
föreslagna förhöjda saluvärdet. Styrelsen meddelar vidare,
att egendomen icke upptagits i förteckning över kronoegendomar,
som av särskilda skäl ansetts böra behållas i kronans ägo. Då arrendatorn
Pettersson brukat egendomen sedan år 1944 och den dessförinnan innehafts
av hans fader och farfader sedan år 1892 förordar styrelsen att egendomen
säljes till arrendatorn för 84 000 kronor. Försäljningen bör enligt
styrelsens mening ske under följande villkor.

Egendomen överlåtes i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk
mellan kronan och arrendatorn, dock med undantag av eventuellt oguldna
arrendeavgälder och skatter, skola anses vara reglerade genom försäljningen.
Köparen skall svara för på egendomen belöpande annuiteter och
övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag. Innehavare
av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

Kungl. Maj.ts proposition, nr 88.

ledningar förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för
köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skola bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Jag biträder försäljningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Jäleby l1 i Gistads socken, Östergötlands
län, må säljas till egendomens arrendator Gösta Pettersson
för en köpeskilling av 84 000 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

2:o.

Skärstad 31 i Östergötlands län.

Domänstyrelsen (skr. 17/1 1952) hemställer, att kronoegendomen förra
korpralsbostället 1/2 mantal Skärstad 31 i Aska (Varvs) socken, Östergötlands
län, skall säljas till egendomens arrendator Karl Erik Varverud.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 km från Motala och 3,5 km från Varvs
järnvägsstation, är till den 14 mars 1953 utarrenderad mot en avgäld, som
för arrendeåret 1950/51 utgick med 3 067 kronor. Ägorna äro utlagda i ett
skifte innehållande 48,5 hektar, därav 27 hektar tomt, trädgård och åker,
8,5 hektar äng och betesmark, 12,7 hektar skogsmark och 0,3 hektar impediment.
Åkerjorden är till större delen av mindre god beskaffenhet. Av
åkerjorden bestå 3,5 hektar av mullhaltig lera, 7,5 hektar av mullhaltig syrsand,
9 hektar av sandjord och 6 hektar av dyjord. Omkring 23 hektar äro
täckdikade. Till egendomen hör andel i byallmänning (samfällt grustag om
cirka 2 hektar). Av egendomens mark har till Motala stad mot en engångsersättning
av 50 kronor upplåtits ett område om ca 100 m2 som vändplats
för vägmaskiner.

Byggnadsbeståndet är i huvudsak i gott skick. Boningshuset är ombyggt
år 1947 för ca 26 000 kronor. Ekonomibyggnaderna äro medelgoda. Vissa
anläggningar i boningshuset ha bekostats av arrendatorn. Denne äger den
elektriska anläggningen å egendomen, en potatiskällare samt yttre vattenledningar
till boningshuset och ladugården. Svartådalens elektriska distributionsförening
och Motala ströms kraftaktiebolag ha elektriska ledningar
framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet utgör 54 500 kronor, därav 46 800 kronor jordbruksvärde
och 7 700 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnåmnden har vid förrättning den 23 oktober 1951 uttalat,
att anledning icke föreligger att behålla egendomen i kronans ägo. Saluvärdet
har uppskattats till 90 600 kronor, därav 64 100 kronor för in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

ägorna, 500 kronor för andelen i byallmänningen och 26 000 kronor för
skogsmark och skog enligt en av domänstyrelsen den 24 september 1951
fastställd värdering. Nämnden har föreslagit att egendomen, som brukats
och väl hävdats av arrendatorn sedan år 1942 samt dessförinnan av hans
fader och farfader sedan år 1893, skall säljas med optionsrätt för arrendatorn.

Lantbruksnämnden har icke funnit något att erinra mot egendomens försäljning
till arrendatorn.

Vederbörande jägmästare och över jägmästare ha lämnat försälj ningsförslaget
utan erinran.

Arrendatorn har förklarat sig godkänna det föreslagna saluvärdet.

Domänstgrelsen har med hänsyn till åkerjordens mindre goda beskaffenhet
icke funnit anledning till erinran mot det uppskattade saluvärdet.
Enligt vad styrelsen meddelat har egendomen icke upptagits i förteckning
över kronoegendomar, som ansetts böra bevaras i kronans ägo. Försäljningen
bör enligt styrelsen ske under i huvudsak samma villkor, som under föregående
punkt föreslagits för försäljning av kronoegendomen Jäleby l1, samt
därutöver följande.

Motala stad förbehålles rätt att utan ersättning nyttja å egendomens mark
befintlig vändplats om ca 100 m2.

Det skall åligga Varverud såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs 22 i Motala stad
lämna medgivanden och ikläda sig förpliktelser av följande innehåll. Vattenfallsstyrelsen
skall äga rätt att kostnadsfritt för all framtid hava en över
egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot att ersätta skada som därav
må uppkomma äger styrelsen att borttaga för ledningen hinderliga och för
dess säkerhet farliga träd och buskar; dessa skola sedan såsom tillhörande
markägaren tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga
obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll och reparation.
Till säkerhet för nämnda rättigheter må inteckning meddelas i
egendomen. Intill dess sådan inteckning meddelats skall ägaren av egendomen
vara skyldig att vid överlåtelse av densamma eller del därav göra
förbehåll om rättigheternas bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse
göra enahanda förbehåll.

Departementschefen.

Jag tillstyrker domänstyrelsens förslag och hemställer alltså, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Skärstad 31 i Aska socken, Östergötlands
län, må säljas till egendomens arrendator Karl Erik
Varverud för en köpeskilling av 90 600 kronor kronor samt
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

3 ro.

Krakstad Östergård 31 i Östergötlands län.

Domänstyrelsen (skr. 27/11 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
mönsterskrivarebostället 1 mantal Krakstad östergård 31 i Hogstads socken,
Östergötlands län, skall säljas till egendomens arrendator Ivar Andersson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Mjölby och 1 kilometer från
Hogstads järnvägsstation, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot en avgäld,
som för arrendeåret 1951/52 utgår med 2 100 kronor. Ägorna äro utlagda
i tre skiften, hemskiftet, utskiftet och skogsskiftet. Sammanlagda arealen
utgör 58,6 hektar, därav 21,5 hektar tomt, trädgård och åker, 16,3 hektar
äng och betesmark, 19,i hektar skogsmark och 1,7 hektar impediment. Åkern
på hemskiftet utgöres av mull- och grushaltig lera.

Byggnadsbeståndet är medelmåttigt. Ett antal mindre byggnader, vattenledningar
och den elektriska anläggningen tillhöra arrendatorn. Motala kraftverk
och Krakstads elektriska distributionsförening ha elektriska ledningar
framdragna över ägorna. Egendomen har del i Torp—Krakstads dikningsföretag
av år 1924 samt i Göstrings häradsallmänning, varifrån under de
senaste tio åren erhållits en utdelning av 10 kubikmeter virke per år.

Taxeringsvärdet utgör 53 100 kronor, därav 46 800 kronor jordbruksvärde
och 6 300 kronor skogsvärde.

Domänintendenten har framhållit bland annat, att egendomens arrondering
är dålig med ett längsta avstånd av 4,4 kilometer mellan skiftena. Enligt
hans mening bör den del av utskiftet, som består av ägofigurerna nr 36
—56 å en av förste lantmätaren Joh. Er. Linder år 1907 över egendomen
upprättad karta, avstås till egendomen Lilla Ljuna in. fl. (ägare Axel Junaeus)
i utbyte mot jord intill södra gränsen mot hemskiftet. Vid försäljningen
bör köparen tillförbindas att senast fem år från tillträdet till ägaren
av det ofullständiga jordbruket Fridhem till av uppskattningsnämnden bestämt
pris avstå den åkerjord om 3,19 hektar av skogsskiftet, som motsvaras
av ägofiguren nr 80 å kartan. I yttrande den 3 november 1948 har lantbruksnämnden
instämt i vad domänintendenten anfört och därvid framhållit lämpligheten
av att det av den sistnämnde föreslagna ägoutbytet genomföres innan
försäljningen kommer till stånd.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 3 november 1950 förklarat
anledning icke föreligga att behålla egendomen i kronans ägo samt vidare
meddelat att förenämnde Junaeus icke önskar medverka till ägoutbytet, enär
han därvid mot avhändande av åkerjord skulle erhålla endast betesmark.
Vid sådant förhållande bör enligt nämnden bytet icke komma till stånd.
Nämnden har uppskattat saluvärdet till 97 000 kronor. Därvid har den
bättre delen av åkern värderats efter 3 000 kronor per hektar. Skogsmark
och skog har enligt särskild av domänstyrelsen den 6 oktober 1950 fastställd
värdering upptagits till 27 700 kronor. Bland försäljningsvillkoren har
nämnden föreslagit, att köparen skall förbindas att senast fem år från tillträdesdagen
mot en köpeskilling av 1 920 kronor till ägaren av lägenheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Fridhem, Karl Forsberg, avstå den åkerjord, som utgör ägofiguren nr 80
å kartan, under förutsättning att Forsberg även erhåller tillskotts jord från
fastigheten Stora Gullstigen (ägare Axel Junaeus) och Krakstad litt. C
(ägare Hugo Jonsson). Då arrendatorn brukat egendomen sedan år 1924 och
väl hävdat densamma samt egendomen dessförinnan innehafts av arrendatorns
fader sedan år 1890, har nämnden tillstyrkt optionsrätt för arrendatorn
vid försäljningen.

Arrendatorn Andersson har den 20 november 1950 förklarat sig villig inköpa
egendomen för 97 000 kronor på föreslagna villkor.

Lantbruksnämnden har i förnyat yttrande den 12 december 1950 meddelat,
att arrendatorn, som förut icke äger någon jordbruksfastighet, synes kunna
erhålla förvärvstillstånd till egendomen samt att nämnden icke har något
att invända mot försäljningen trots att det i nämndens tidigare yttrande
föreslagna ägoutbytet mot Lilla Ljuna icke kommer till stånd.

Domänstyrelsen har låtit omvärdera egendomens skogsmark och skog
samt genom beslut den 12 oktober 1951 med hänsyn till gällande dagspriser
fastställt värdet därå till 37 400 kronor. Mot det egendomen i övrigt åsatta
värdet har styrelsen icke funnit anledning till annan erinran än att till detsamma
bör läggas kapitaliserade värdet av utdelningen från Göstrings häradsallmänning,
vilket värde styrelsen beräknat till 2 000 kronor. Med iakttagande
härav skulle saluvärdet uppgå till 109 000 kronor. Styrelsen upplyser
att arrendatorn förklarat sig godkänna detta värde. Styrelsen förmäler
vidare att, enligt vad domänintendenten under hand meddelat, det av uppskattningsnämnden
föreslagna försäljningsvillkoret beträffande ägofiguren
nr 80 varit avsett att innebära, att förenämnde Forsberg skulle ha fem år
på sig att bestämma, om han önskade köpa marken i fråga. Under denna tid
skulle Forsberg kunna få besked, huruvida han kunde erhålla den jord från
Junaeus och Jonssons fastigheter, som erfordras för att lägenheten Fridhem
skall bli ett bärkraftigt jordbruk. Enligt styrelsens mening saknar emellertid
det av nämnden i detta hänseende föreslagna villkoret rättsverkan och
bör därför utgå. Styrelsen tillstyrker, att egendomen säljes till arrendatorn
Andersson för en köpeskilling av 109 000 kronor. Vid försäljningen böra enligt
styrelsens mening föreskrivas samma villkor, som under punkt 1 föreslagits
för försäljning av kronoegendomen Jäleby l1, samt därutöver följande.

Det skall åligga Andersson såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs 22 i Vinnerstads
socken lämna medgivanden och ikläda sig förpliktelser av följande innehåll.
Vattenfallsstyrelsen skall äga att kostnadsfritt för all framtid hava
en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot att ersätta skada, som
därav må uppkomma, äger styrelsen att borttaga för ledningen hinderliga
och för dess säkerhet farliga träd och huskar. Dessa skola sedan såsom tillhörande
markägaren tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal
skall äga obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll
och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter må inteckning
meddelas i egendomen. Intill dess sådan inteckning meddelats skall ägaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

av egendomen vara skyldig att vid överlåtelse av densamma eller del därav
göra förbehåll om rättigheternas bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse
göra enahanda förbehåll.

Departementschefen.

Försälj ningsförslaget föranleder icke någon erinran från min sida, varför
jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Krakstad Östergård 3l i Hogstads
socken, Östergötlands län, må säljas till egendomens arrendator
Ivar Andersson för en köpeskilling av 109 000 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

4:o.

Högby 41 i Östergötlands län.

Domånstijrelsen (skr. 15/12 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
korpralsbostället 1 mantal Högby 41 i Vreta Klosters socken, Östergötlands
län, skall säljas till egendomens arrendator Erik Johansson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 14 kilometer från Linköping och 1 kilometer
från Vreta Klosters järnvägsstation, är till den 14 mars 1952 utarrenderad
mot en årlig avgäld av 2 061 kronor. Ägorna äro utlagda i ett skifte och innehålla
41,2 hektar, därav 35,4 hektar tomt, trädgård och åker, 5 hektar äng
och betesmark samt 0,8 hektar impediment. Av åkerjorden består 16 hektar
av godartad mullrik lera medan återstoden, som lider av torka, utgöres av
klapperstensjord på kalkbergsgrund.

Byggnadsbeståndet är medelgott. Det bör dock kompletteras med maskinhall
och traktorgarage. Vidare bör manbyggnaden moderniseras om fem år.
Ett antal mindre byggnader och byggnadsdelar samt den elektriska anläggningen
tillhöra arrendatorn. Elektriska ledningar, tillhörande Linköpings
elektriska kraft- och belysningsaktiebolag, äro framdragna över ägorna.
Egendomen har del i Sjögestads-Glanstads dikningsföretag år 1946. Å egendomen
belöpande andel i kostnaden för företaget, 1 964 kronor 16 öre, har
erlagts av arrendatorn. Till egendomen hör andel i Gullbergs häradsallmänning,
varifrån under åren 1940—50 erhållits en årlig utdelning av 32 kronor.

Taxeringsvärdet utgör 57 000 kronor jordbruksvärde.

Enligt uppskattningsnämnden föreligger icke någon anledning att behålla
egendomen i kronans ägo. Nämnden har erinrat att egendomen jämte ytterligare
två kronoegendomar ifrågasatts skola nyttjas som bytesobjekt därest
socknens prästgård skulle tagas i anspråk som statlig försöksgård. Saluvärdet
har uppskattats till 90 231 kronor, därav 530 kronor för andelen i häradsallmänningen.
Nämnden har slutligen meddelat att arrendatorn innehaft
egendomen sedan år 1932 samt att den dessförinnan arrenderats av hans fader
och farfader sedan år 1871. Nämnden har vid sådant förhållande tillstyrkt
hembudsrätt för arrendatorn vid försäljningen.

Lantbruksämnden bär icke haft något att erinra mot försäljning av egendomen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Domänstyrelsen har vidkommande den av uppskattningsnämnden berörda
frågan om inrättande av en försöksgård i Vreta Klosters socken hänvisat
till vad 1949 års försöksgårdskommitté därutinnan anfört i sitt den 20
december 1949 avgivna betänkande med förslag till det statliga försöksgårdssystemets
utbyggnad (prop. nr 76/1950). Styrelsen säger sig under
hand ha inhämtat, att försöksgården i fråga icke torde komma till stånd inom
överskådlig tid. Med hänsyn härtill och då förevarande kronoegendom ifrågasatts
endast som eventuellt bytesobjekt, anser styrelsen försöksgårdsprojektet
icke böra hindra, att arrendatorn nu beredes tillfälle förvärva den
gamla släktgården. Mot saluvärdet har styrelsen icke haft annat att erinra
än att detsamma bör höjas till 91 000 kronor med hänsyn till att andelen
i häradsallmänningen torde vara för lågt uppskattad. Arrendatorn
har på förfrågan av styrelsen förklarat sig villig inköpa egendomen till det
sålunda förhöjda saluvärdet. Enligt uppgift är arrendatorn icke ägare av
jordbruksfastighet. Försäljningen bör enligt styrelsens förslag ske på enahanda
villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Jäleby ll.

Departementschefen.

Även jag biträder försäljningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Högby 41 i Vreta Klosters socken,
Östergötlands län, må säljas till egendomens arrendator
Erik Johansson för en köpeskilling av 91 000 kronor samt
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

5:o.

Upplanda kronogård 31 och Upplanda 61 i Jönköpings län.

Domänstyrelsen (skr. 21/12 1951) hemställer, att huvudgården av kronoegendomen
y2 mantal Upplanda Kronogård 31 och 21/, mantal Upplanda
61 i Vetlanda stad och Vetlanda socken, Jönköpings län, skall säljas till
egendomens arrendator Erik Karlander.

Om egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen är belägen å ömse sidor om Emån, omkring 5 kilometer från
Vetlanda stads centrum. Ursprungligen innehöll egendomen en areal av
363,43 hektar. Från densamma har emellertid genom avstyckning, avsöndring
eller expropriation frånskilts tillhopa 61,54 hektar, därav till Vetlanda
stad försålts 54,20 hektar (prop. nr 32/1950 p. 6). Återstående arealen utgör
sålunda 301,89 hektar. Från denna har genom avstyckningsförrättning
år 1951 frånskilts huvudgården med en areal av 123,50 hektar. Återstoden
om 178,39 hektar utgör i ett sammanhängande skifte produktiv skogsmark,
som är avsedd att även i fortsättningen bilda särskild skogsfastighet med
natur av kronopark. Av huvudgårdens areal, 123,50 hektar, utgöra 38,30
hektar åker, 9,40 hektar äng, 15 hektar betesmark, 51,70 hektar produk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

tiv skogsmark och 9,io hektar impediment. Huvuddelen av inägorna med
åbyggnaderna är belägen inom staden. Av åkerarealen består cirka 26
hektar av god eller medelgod sandmylla på alv-, sand- eller grusbotten,
medan återstoden av åkern jämte ängen utgöres av intill Emån liggande,
tidvis översvämmade marker. Omkring 3 hektar av åkern är täckdikad.
Huvudgården ligger i sambruk med Getinge gård, som tillhör arrendatorns
moder.

Byggnadsbeståndet, med undantag av ladugården, logen och stallet, har
om- eller nybyggts åren 1943—1944. Ladugården är i dåligt skick och i behov
av snar ombyggnad. Ett antal mindre hus, två silostorn, en borrad
brunn och vissa kompletteringar av den elektriska anläggningen tillhöra
arrendatorn. Elektriska ledningar, tillhörande Vetlanda stad, äro framdragna
över ägorna.

Taxeringsvärdet utgör 78 700 kronor jordbruksvärde inom staden och
8 500 kronor jordbruksvärde inom landskommunen. Skogen är samtaxerad
med annan kronoskog. • .

Uppskattningsnämnden har meddelat att huvudgården, som nu är försedd
med övertaliga hus, saluvärderats med hänsynstagande till de byggnader,
som erfordras för gårdens behov. Under denna förutsättning har värdet å inägorna,
inberäknat tomtvärde å vissa delar av den bästa åkern, uppskattats
till 130 000 kronor samt värdet å övertaliga hus — två bostadshus och ett
uthus — till 50 000 kronor.

Vederbörande skogstaxator har värderat skogsmarken med växande skog
till 62 000 kronor, vilket värde fastställts av domänstyrelsen den 3 december
1951. I detta belopp ingår icke en i samband med värderingen utstämplad
virkespost om 1 239 in3 sk, vilken avses skola undantagas från försäljningen.

Drätselkammaren i Vetlanda har förklarat sig icke ha något att erinra
mot att de inom staden belägna delarna av egendomen säljas till arrendatorn.

Lantbruksnämnden har, sedan vederbörande jägmästare uppgjort förslag
till skogsmarkstilldelning till gården, den 23 november 1950 uttalat i huvudsak
följande.

På grund av indelningsändring kommer den inom staden belägna delen
av egendomen, å vilken byggnaderna och den värdefullare delen av egendomen
äro tillfinnandes, att i fastighetshänseende skiljas från den del, som är
belägen i landskommunen, där huvuddelen av skogsmarken är belägen. Trots
att egendomen fastighetstekniskt uppdelas sålunda, torde den likväl under
överskådlig tid komma att bestå såsom en brukningsenhet och bör därför
med hänsyn till bl. a. skogsmarkstilldelning vid eventuell försäljning behandlas
såsom en enhet. På grund av egendomens storlek erfordras icke
skogsmark för att enheten skall betraktas som bärkraftig och torde behov
av stödskog därför icke föreligga. Behovet av skog för husbehov, beräknat
till 200 fm3 per år, torde dock i varje fall böra tillgodoses. Den skogsmark,
som erfordras för att tillgodose husbehovet, har föreslagits skola förläggas
som ett särskilt skifte i egendomens sydöstligaste del. Även om detta förslag
ur fastighetsbildningssynpunkt icke är den bästa lösningen, har nämnden
dock icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, då vägförbindelsen till
skogsskiftet är god. Med hänsyn till det anförda tillstyrker nämnden egendomens
försäljning till arrendatorn enligt det upprättade förslaget med den
ändringen, att skogsmarken utökas så att husbehovet om cirka 200 fm3 per
år blir tillgodosett.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Jägmästaren har tillstyrkt den ifrågasatta försäljningen.

Distriktslantmätaren har anfört, att egendomen med hänsyn till storlek
och ägosammansättning in. m. torde vara väl lämpad som särskild jordbruksenhet
samt att skogsmarken gott och väl torde kunna tillgodose enhetens
husbehov av virke.

Arrendatorn Karlander har efter förhandlingar förklarat sig godkänna de
föreslagna försäljningsvillkoren. Han har dock hemställt att få erlägga köpeskillingen
under loppet av 20 år.

Domänstyrelsen har meddelat, att egendomen innehafts av arrendatorn
sedan år 1946 och dessförinnan av hans fader sedan år 1925. Styrelsen tillstyrker
egendomens försäljning till arrendatorn till det uppskattade saluvärdet
av (130 000 -j- 50 000 -j- 62 000 =) 242 000 kronor. Styrelsen erinrar vidare
att styrelsen enligt tillämpningsföreskrifterna till gällande försäljningsförordning
äger medgiva jämkningar i sättet för köpeskillingens erläggande
när skäl därtill äro samt förklarar sig icke ha något att erinra mot att arrendatorn
medgives erlägga köpeskillingen på sätt han hemställt. Vid försäljningen
böra enligt styrelsens mening föreskrivas samma villkor som under
punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen Jäleby l1 samt därutöver,
att kronan eller eventuell köpare av förberörda utstämplade virkespost
om 1 239 m3sk, vilken icke ingår i försäljningen, förbehålles rätt att
behålla posten å rot intill den 1 juni 1953 samt att ha virket kvarliggande
högst ett år därefter.

Departementschefen.

Jag tillstyrker för sälj ningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att huvudgårdslotten om 123,50 hektar av kronoegendomen
Upplanda Kronogård 31 och Upplanda 61 i Vetlanda stad
och Vetlanda socken, Jönköpings län, må säljas till lottens
arrendator Erik Karlander för en köpeskilling av 242 000 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

6:o.

Kronoparken Asa i Kronobergs län.

Domänstyrelsen (skr. 27/11 1951) hemställer, att från kronoparken Asa i
Asa socken, Kronobergs län, skola till innehavarna säljas arrendelägenheterna
Skattegården (Asa ll3), Erikstorp (Asa 11*) och Brunnstorp (Asa ll2).

Kronoparken Asa omfattar i ett sammanhängande komplex de tidigare
till Asa säteri hörande fastigheterna. Huvudgården är belägen invid Äsasjön,
37 kilometer från Växjö stad och 14 kilometer från Lammhults järnvägsstation.
Arealen utgör omkring 3 720 hektar, varav cirka 233 hektar
åker, 115 hektar äng, 3 000 hektar skogsmark och 372 hektar övrig mark.
Asa säteri har, sedan egendomen genom flyktkapitalbyråns försorg utbju -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

dits till försäljning, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1949 förvärvats
av domänstyrelsen och förvaltas numera enligt de grunder som gälla
för förvaltning av kronoparker.

Från kronoparken har enligt statsmakternas beslut (1950: prop. nr 162;
r. skr. nr 190) till skogsvårdsgård upplåtits ett område om cirka 400 hektar
beläget i kronoparkens södra del, öster om Asasjön.

Jag vill erinra om att Riksförbundet Landsbygdens folk under tiden för
flyktkapitalbyråns handhavande av egendomen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställde om utredning rörande ett rationellt ordnande av följande sex
arrendejordbruk under säteriet, nämligen Skattegården, Erikstorp, Enekullen,
Brunnstorp, Sandshagen och Sandbäcken. Häröver avgav lantbruksnämnden
i länet yttrande den 5 juli 1949, vari anfördes bland annat följande.

Förutom de sex arrendatorer, som framställningen åsyftade, hade under
utredningens gång även arrendatorn av lägenheten Mörkevik anmält intresse
för friköp. De av arrendatorerna framställda önskemålen om friköp avsåge
i första hand de områden jämte byggnader, som för det dåvarande och
tidigare brukats av dem. Dessa arrendelägenheter utgjorde emellertid i befintligt
skick till övervägande del ofullständiga brukningsenheter. Lantbruksnämnden
hade därför med de förslag som komme att framläggas sökt åstadkomma
brukningsenheter av sådan beskaffenhet och storleksordning, som
för varje särskilt fall ansetts lämpligast. Hänsyn hade därvid också tagits
till att säteriet ej berövades ur arronderingssynpunkt välbelägna åkerarealer.

Av lägenheterna Skattegården, Erikstorp och E n e k u 1 1 e n
kunde bildas fullt bärkraftiga enheter dels genom komplettering med angränsande
åkerjord och dels genom att till dem lades erforderlig skogsmark,
beräknad till omkring 50 hektar per enhet. De odlade arealerna, som skulle
kunna tillföras dessa fastigheter, varierade mellan 8,5 och 9,75 hektar, vartill
komme betesmarker av varierande storlek. Totalarealen per fastighet skulle
uppgå till omkring 70 hektar. Avstyckning av dessa lägenheter komme icke
att medföra svårigheter vid brukningen av under säteriet kvarvarande åkerarealer
och skogsmark.

Lägenheten Brunnstorp kunde närmast betecknas såsom bostadslägenhet.
Den brukade arealen uppginge till endast 1,9 hektar, varav 1,4
hektar åker, fördelad på tre skiften och genomskuren av allmänna vägen
Asa—Lammhult. För friköp av lägenheten talade det förhållandet, att bostadshuset
för något år sedan renoverats. Avskiljandet av lägenheten skulle
icke heller medföra intrång å eller olägenhet för Asa säteri, då lägenheten vore
belägen i utkanten av säteriets ägor. Ekonomibyggnaden vore emellertid så
dålig att den i fortsättningen icke kunde nyttjas. Under sådana förhållanden
och då brukaren och hans hustru vore över 70 år och intet av deras barn
hade intresse att slå sig ner å fastigheten, borde enligt nämnden frågan om
friköp lämpligen lösas så, att brukaren gåves tillfälle att förvärva den del
av arrendelotten, som vore belägen söder om nyssnämnda väg och där
bostadshuset vore uppfört.

Lägenheten Sandshagen borde utläggas såsom stödjordbruk med en
areal av 16 hektar, varav 4 hektar åker, omkring 5 hektar skogsmark samt
återstoden betesmark.

Lägenheten Sandbäcken bildade en enklav i säteriets skogsmarker.
Nämnden ställde sig av detta och andra skäl tveksam till lämpligheten av
friköp beträffande lägenheten och ansåge att, därest friköp komme till
stånd, arealen borde begränsas till omkring 10 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Vad slutligen anginge lägenheten Mörkevik, där 9 hektar vore under
bruk, förelåge sådana förhållanden, att lantbruksnämnden ifrågasatte, om
brukaren borde givas tillfälle till friköp. Denne och hans hustru vore i 65-årsåldern. Samtliga nio barn hade lämnat hemmet och intet av dem syntes
ha för avsikt att efterträda fadern. Lägenheten vore såsom jordbruk svag.
Därest lägenheten över huvud taget skulle friköpas, borde den enligt nämndens
förmenande utläggas såsom bestående småbruk med en areal av omkring
10 hektar, varav 4 hektar åker, 1 hektar betesmark och omkring 5
hektar skogsmark.

Genom beslut den 11 november 1949 anbefallde Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att i samråd med statens lantbruksorganisation verkställa närmare
utredning rörande försäljning av mark från egendomen till de i lantbruksnämndens
yttrande omnämnda arrendatorerna ävensom att till Kungl. Maj :t
inkomma med av utredningen föranleddda förslag.

I sin skrivelse den 27 november 1951 har domänstyrelsen meddelat, att
styrelsen med anledning av Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut uppdragit åt
skogstaxatorn Anton Hellström att föranstalta om utredningen. På grund
härav hade förrättning å marken hållits den 23 februari 1950 i närvaro av
respektive nyttjanderättshavare, lantmätare och representanter för lantbruksnämnden
samt domänverket. Samtliga av lantbruksnämnden i dess
yttrande den 5 juli 1949 ifrågasatta upplåtelser från säteriet hade därvid
undersökts. Utredningsresultatet hade redovisats i ett av Hellström den 7
mars 1950 avgivet utlåtande. Av detta framginge i huvudsak följande.

Lägenheterna Skattegården, Erikstorp och Brunnsto r p
ansågos böra försäljas.

Någon brukare å lägenheten Enek ullen funnes numera icke sedan
Alfred Karlsson, som tidigare önskat inköpa lägenheten, numera avflyttat
från densamma. Karlsson hade emellertid tillstädeskommit vid förrättningen
och därvid meddelat, att han önskade inköpa lägenheten, dock icke för
egen räkning enär han vore för gammal (omkring 65 år), utan för sin sons.
Denne vore för närvarande anställd vid tändsticksfabriken i Jönköping.
Karlsson framhöll att bostaden å Enekullen vore obrukbar och jorden dålig.
Detta konstaterades utan svårighet av de närvarande; åkerjorden bestode
av grusjord av svag beskaffenhet. Enligt framkommet förslag skulle vid upprättande
av Enekullen som bärkraftig jordbruksenhet åkerarealen till största
delen tagas från huvudgården och skulle dennas hästskötarebostad och travarstall,
belägna omkring 400 meter söder om Enekullen, omändras till boningshus
resp. ladugårdsbyggnad. Byggnadernas iordningställande beräknades
av de närvarande skola draga en kostnad av omkring 30 000 kronor. En
försäljning av den sålunda planerade jordbruksenheten innebure emellertid
icke ett friköp av ett redan befintligt jordbruk utan avyttring av ett nyskapat
dylikt. En av ledamöterna i lantbruksnämnden framhöll, att nybildningen
skulle innebära att till huvudgården hörande jord, som kunde brukas
med maskinell arbetskraft, överfördes till mindre rationellt utrustat jordbruk.
Med hänsyn härtill och till övriga angivna förhållanden kunde han
icke tillstyrka fastighetsbildningen. Om Karlsson önskade förvärva jordbruk
för egen eller sin sons räkning kunde detta lämpligast ske genom inköp av
redan befintlig jordbruksfastighet. Vederbörande jordbrukskonsulent instämde
i yttrandet. Detta överensstämde också helt med den uppfattning

u Biharig till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr SS.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88.

domänverkets representanter hade i saken. Dessa framhöllo dessutom, att
det vore angeläget att huvudgårdens jordbruk, som omfattade en areal av
omkring 90 ha åker och vore avsett att drivas som föreningsjordbruk, berövades
åkerareal i så ringa omfattning som möjligt. På grund av vad sålunda
framhållits beslöto de närvarande avstyrka bifall till Karlssons framställning
om friköp av lägenheten samt föreslå att den tills vidare behölles i
kronans ägo för att sambrukas med huvudgården.

I fråga om lägenheterna Sandshagen och Sandbä c k e n framhöllo
skogsstatstjänstemännen att för förvaltningen av Asa kronopark liksom för
andra kronoparker fordrades tillgång till skogsarbetare och dragare. Kronan
hade för avsikt att i närheten av kyrkan upprätta en del bostadslägenheter
för skogsarbetare. För att säkra tillgång på dragare erfordrades skogsjordbruk
av karaktären stödjordbruk med sådan omfattning att därå kunde
födas åtminstone en häst. Dessa skogsjordbruk skulle upplåtas med viss
arbetsskyldighet för brukaren, upp till 200 dagsverken årligen. Då de båda
lägenheterna i fråga vore väl lämpade till skogsjordbruk, vore avsikten att
genom reparation eller ombyggnad sätta boningshus och ekonomibyggnader
i fullgott skick och upplåta dem till nuvarande brukare, om de så önskade.
Dessa vore kända som duktiga jordbrukare och skogsarbetare.

Arrendatorn å Sandshagen, Ernst Svensson, vore i 50-årsåldern och hade
en fosterson i 25-årsåldern, för vars räkning Svensson önskade inköpa lägenheten.
Sedan Svensson informerats om de skyldigheter samt rättigheter
och förmåner, som vore förknippade med arrendering av lägenheten, hade
han förklarat, att han helst önskade inköpa lägenheten. Av lantbruksnämndens
representanter framhölls att kronan även om brukaren bleve ägare till
lägenheten helt säkert kunde påräkna dennes arbetskraft. Lägenheten borde
få friköpas. Från domänverkets sida framhölls, att lägenheten vore belägen
endast omkring 1 kilometer från den å egendomen befintliga sågen, vilken
vore utarrenderad till skogsägareföreningen. Konkurrens om arbetskraften
kunde därför uppkomma och kunde även en hel del andra arbetstillfällen
tänkas i framtiden taga brukaren från skogsarbetet. Man hade sålunda
ej alls samma säkra tillgång till arbetskraft, om lägenheten friköptes som
om den utarrenderades och arrendatorn frivilligt förbunde sig att utföra visst
antal dagsverken åt kronan. Domänverkets representanter ville därför på
det bestämdaste motsätta sig försäljning av lägenheten. Mot försäljning talade
även det förhållandet att därigenom skulle bildas en enklav inom egendomen,
vilket ej vore önskvärt.

Brukaren av Sandbäcken, Karl Johansson, vore i 50-årsåldern och barnlös.
Han innehade tjänsten som kyrkovaktmästare vid Asa kyrka. Han önskade
i första hand inköpa förutom Sandbäcken två andra jordområden,
»mossen» och lägenheten Rosendal, belägna omkring 500 respektive 700
meter från Sandbäcken jämte mellanliggande skogsmark. Då en dylik fastighetsbildning
ej torde gå att genomföra, önskade Johansson i andra hand
inköpa endast Sandbäcken som stödjordbruk. Skulle detta ej medgivas, önskade
han tillsvidare arrendera lägenheten som skogsjordbruk med viss dagsverksskyldighet.
Som huvudsakligt motiv för sin önskan att förvärva lägenheten
hade han framhållit den omständigheten att jorden till största delen
uppodlats av honom och hans förfäder. Domänverkets representanter hade
beträffande friköp av denna lägenhet samma inställning som beträffande lägenheten
Sandshagen. Enligt över jägmästarens instrument vid värdering
för inköp av Asa säteri skulle reparation av boningshuset och ombyggnad
av ladugården draga en kostnad av sammanlagt drygt 30 000 kronor. Lantmätaren
uttalade att han ansåg den ifrågasatta fastighetsbildningen olämplig.
Lantbruksnämndens representanter erinrade om den tvekan beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

friköp av lägenheten, som nämnden uttalat i yttrandet den 5 juli 1949. På däri
framhållna motiv mot friköp och jämväl med hänsyn bl. a. till de olägenheter
för domänverket, som en avhändelse av lägenheten skulle innebära,
ville de ej motsätta sig att lägenheten behölles i kronans ägo.

Vad slutligen anginge lägenheten Mörkevik hade innehavaren återkallat
sin ansökning om förvärvstillstånd.

I domänstyrelsens skrivelse anföres vidare, att lantbruksnämnden i yttrande
över utredningen den 25 april 1950 i huvudsak tillstyrkt förslaget om
försäljning av lägenheterna Skattegården, Erikstorp och Brunnstorp. I fråga
om lägenheten Sandshagen hade nämnden alltjämt hyst den uppfattningen
att lägenheten borde säljas till arrendatorn som stödjordbruk. Vad
anginge lägenheterna Enekullen, Sandbäcken och Mörkevik hade nämnden
icke haft något yrkande.

I sitt yttrande den 25 april 1950 har lantbruksnämnden till motivering
av sin ståndpunkt beträffande Enekullen anfört, att nämnden ansett sig
kunna avstå från tidigare yrkande rörande denna lägenhet, med hänsyn till att
den person, som närmast varit intresserad av att förvärva lägenheten, nu
avflyttat från orten och till att nämnden delade de synpunkter, som nämndens
representanter framfört vid förrättningen å marken den 23 februari
1950. Att nämnden ej hade något yrkande beträffande Sandbäcken och Mörkevik
har motiverats i fråga om den förra lägenheten med att arrendatorn,
enligt vad utredningen gåve vid handen, avstått från friköp och rörande
den senare lägenheten med att arrendatorn återkallat sin ansökan om friköp
och att nämnden redan tidigare uttalat tveksamhet beträffande friköp.

Domänstyrelsen anför härefter i sin skrivelse den 27 november 1951 att
styrelsen med hänsyn till vad sålunda förekommit och då enighet nåtts beträffande
den framtida dispositionen av arrendelägenheterna Skattegården,
Erikstorp och Brunnstorp hade uppdragit åt Hellström att fullfölja det
honom av styrelsen lämnade uppdraget med erforderliga värderingsförslag,
därvid försäljningsförslag skulle framläggas jämväl beträffande lägenheten
Sandshagen. Efter det erforderliga avstvcknings- och uppskattningsförrättningar
jämte skogsvärderingar verkställts, hade Hellström redovisat ärendet
i skrivelse till styrelsen den 18 oktober 1951.

Av de härvid inkomna handlingarna inhämtas bl. a. följande.

Avstyckningsförrättningar äro avslutade och vederbörligen fastställda beträffande
Skattegården, Erikstorp och Brunnstorp. Avstyckning av Sandshagen
har däremot ännu ej ägt rum men lägenheten upptages i förslaget
med den areal den anses böra omfatta såsom särskild fastighet.

Uppskattningsnämndens förslag till saluvärden för respektive lotter framgår
av nedanstående uppställning.

För att tillmötesgå lantbruksnämndens önskemål har till salulotten Erikstorp
lagts ett genom särskild lantinäteriförrättning avstyckat område om
3,52 hektar, huvudsakligen inägojord ingående i den till den 14 mars 1957
utarrenderade huvudgårdslotten av säteriet.

Efter förfrågan ha köparna av salulotterna Skattegården, Erikstorp och
Brunnstorp skriftligen förklarat sig villiga inköpa lotterna till de av uppskattningsnämnden
åsatta saluvärdena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Salulott	Areal ha	Saluvärde kr.
åker	äng	avrösn. jord	Summa	Summa	därav skogsvärde
Skattegården (Asa It3)...	10 2640	7-9020	53-1840	71-3500	85 000	81 700
Erikstorp (Asa It4)......	9-9040	8-3700	48-6260	66-9000	151 800	149 600
Brunnstorp (Asa It2)....	0-2900	0-4230	0-31 20	1-0250	2 000	—
Sandshagen.............	3-1000	5-9650	6-1350	15-2000	25 400	23 900

Uppsknttningsnämnden har icke ansett sig böra tillstyrka försäljning av
lägenheten Sandshagen, då lägenheten enligt nämndens mening är erforderlig
för skötseln av kronoparken Asa och bör disponeras som skogsarbetarebostad.
Försäljningsförslaget beträffande salulotten har emellertid delgivits
arrendatorn. Denne har förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna
köpeskillingen. Någon förklaring att han är spekulant på salulotten
har han emellertid icke avlämnat, enär han anser skogsmarkstilldelningen
till lotten alltför snävt tilltagen.

Domänstgrelsen har för egen del i ärendet anfört följande.

Styrelsen vill framhålla, att de framlagda förslagen så långt det varit möjligt
utarbetats med hänsynstagande till de synpunkter som lantbruksnämnden
framfört.

För värderingen av växande skog till lägenheterna Erikstorp och Sandshagen
har verkställts utstämpling medelst rödfärg (s. k. klappalättstämpling)
av den skog, som omedelbart kan uttagas. Stämplingen har verkställts
enligt av reviret tillämpade skogsvårdsmässiga principer med hänsyn tagen
till lägenheternas framtida behov av stödskog och av husbehovsvirke. För
Erikstorp har uttaget beräknats till 1 004 m3sk och för Sandshagen till
107 m3sk. Detta uttag har för den förra lägenheten värderats till 35,40 kronor/m3sk
och för den senare till 36,60 kronor/nrsk. Sedan värderingen utförts
har en stark stegring av virkespriserna inträffat. Med tillämpning av
1951/52 års förslagspriser skulle priset per m3sk för nämnda uttag utgöra
för Erikstorp 58 kronor och för Sandshagen 62,30 kronor. Vid sådant förhållande
finnes enligt styrelsens mening fog för en ökning av köpeskillingen
för Erikstorp med 22 700 kronor till 174 500 kronor och för Sandshagen med
2 750 kronor till 28 150 kronor. Med hänsyn emellertid till i ärendet förevarande
omständigheter ävensom de underhandlingar som förekommit anser
sig dock styrelsen böra tillstyrka, att arrendatorerna av såväl Skattegården
som Erikstorp beredas tillfälle inköpa salulotterna till de av uppskattningsnämnden
föreslagna saluvärdena. Mot försäljning av lägenheten Brunnstorp
på sätt uppskattningsnäinnden föreslagit har styrelsen intet att erinra.

Av praktiska skäl böra salulotterna få tillträdas av köparna den 14 mars
1952. På grund härav bör den del av köpeskillingen för salulotten Erikstorp
(Asa 1 ls), som belöper å det i huvudgårdsarrendet för Asa säteri ingående
särskilt avstyckade området om 3,52 hektar, diskonteras till nämnda tidpunkt
med hänsyn till att köparen, som bör tillförbindas att respektera gällande
arrendeavtal, först från och med den 14 mars 1957 får disponera området.
Köpeskillingen för lotten bör till följd härav bestämmas till i avrundat
tal 151 100 kronor. Vid försäljningen av lotterna böra föreskrivas de
villkor som för en var lott angivas i särskilda inom styrelsen upprättade förslag
till köpekontrakt.

Vad slutligen angår salulotten Sandshagen, bör denna lott enligt jämväl
styrelsens mening tillsvidare behållas för att disponeras som skogsjordbruk

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

för kronoparkens skötsel. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle besluta, att
jämväl denna salulott med dess enligt styckningsförslaget angivna omfattning
om 15,20 hektar skall säljas till nuvarande innehavaren, Ernst Svensson,
torde för försäljningen av salulotten böra gälla följande villkor:

Köpeskillingen utgör 25 400 kronor och skall erläggas kontant till domänstyrelsen
vid tillträdet. Salulotten säljes med tillträde den 14 mars 1952 i då
befintligt skick, därvid det för arrendelotten Sandshagen gällande arrendeavtalet
skall upphöra att gälla och samtliga mellan köparen och kronan
förefintliga, på arrendeavtalet grundade fordringsanspråk med undantag av
till äventyrs oguldna arrendeavgälder och skatter skola anses vara reglerade
i och genom försäljningen. Köparen betalar samtliga å salulotten på tiden
från och med tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom ansvarar
ensam för kostnaderna för salulottens avstyckning, lagfart och övriga med
köpet förenade utgifter. Köparen har att omedelbart efter köpets avslutande
ombesörja att den påbörjade lantmäteriförrättningen för salulottens avstyckning
från säteriet fullföljes. I köpet ingår ej andra å salulotten befintliga
byggnader och anläggningar än sådana som tillhöra kronan. Innehavare av
över salulotten med vederbörligt tillstånd framdragen elektrisk ledning förbehålles
rätt att behålla och nyttja ledningen utan rätt för köparen till annan
ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd av reparation,
förändring eller tillsyn av ledningen. Köparen är skyldig att respektera
avtal den 2 juni 1951, varigenom jakträtten å kronoparken Asa utarrenderats
för tiden till den 30 juni 1952, i vad nämnda avtal rör salulotten.

Lantbruksstyrclsen har beträffande de till försäljning ifrågasatta lägenheterna
anfört följande.

Såsom framgår av handlingarna råder enighet mellan såväl statliga myndigheter
som arrendatorer beträffande försäljningen av arrendelotterna
Erikstorp, Skattegården och Brunnstorp. Enligt lantbruksstyrelsens mening
hade det visserligen varit önskvärt, om de båda förstnämnda lotterna tilldelats
mera åker. Enär de även enligt förslaget torde vara att betrakta som
fullt bärkraftiga enheter, får dock styrelsen tillstyrka en försäljning av
nämnda lotter med den föreslagna utformningen och för den angivna köpeskillingen.

Beträffande lotten Sandshagen anser domänstyrelsen, att den tillsvidare
bör bibehållas som skogsjordbruk, emedan kronoparken bar behov av den
där bosatte brukarens arbetskraft. Lantbruksnämnden åter har tillstyrkt
en försäljning. Enligt förrättningslantmätarens utlåtande föreligger intet
hinder mot en avstyckning av lotten ur fastighetsbildningssynpunkt. Enligt
lantbruksstyrelsens åsikt torde kronoparken även efter en försäljning kunna
påräkna huvudparten av brukarens arbetsinsats utanför det egna jordbruket.
Ur allmän social synpunkt torde det närmast vara eu fördel, att brukaren
har möjlighet att i viss mån utnyttja även andra arbetstillfällen i orten. Med
hänsyn härtill samt vidare med hänsyn till att arrendatorn är uppfödd på
och i mer än trettio år brukat ifrågavarande arrendclott får lantbruksstyrelsen
tillstyrka försäljning av densamma enligt utstakade gränser och med
den angivna köpeskillingen.

•lag får vidare anmäla, att Kronobergs länsförbund av Riksförbundet
Landsbygdens folk i skrivelse den 24 oktober 1951 gjort framställning i fråga
om dispositionen av vissa av de i det föregående omförmälda lägenheterna,
nämligen Sandshagen, Enckullen och Sandbäcken. Länsförbundet hemstäl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

ler vidare, att lantbruksnämnden i länet inå erhålla uppdrag att i samråd
med riksförbundet omedelbart uppgöra förslag till komplettering av sådana
Asa säteri angränsande ofullständiga brukningsdelar som lämpa sig härför.
Över framställningen ha domänstyrelsen, lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
yttrat sig.

Rörande lägenheterna Sandshagen, Enekullen och Sandbäcken anföres i
framställningen och yttrandena i huvudsak följande.

Lägenheten Sandshagen. Länsförbundet anser att det saluvärde av
25 400 kronor, som åsatts lägenheten, är oskäligt högt. Enligt länsförbundets
mening är särskilt barrskogen om 1 203 in3 värderad för högt, enär den
består uteslutande av yngre bestånd, från vilka inga större uttag kunna
göras åt gången. Lägenheten bör enligt förbundet få friköpas för 14 330
kronor. Vidare bör undersökas möjligheten att komplettera lägenheten med
ytterligare skogsmark. Domänstyrelsen erinrar, att styrelsen i ett i annat
sammanhang avgivet yttrande motsatt sig försäljning av lägenheten. Om
emellertid lägenheten skall avyttras avstyrker styrelsen, att lägenheten kompletteras
med skog utöver avstyckningsförslaget. Vid avstyckningsförrättningen
har, anför styrelsen, tilffullo iakttagits, vad lantbruksnämnden uttalat
i fråga om salulottens omfattning, nämligen dels i yttrandet den 5 juli
1949 att lägenheten borde utläggas såsom bestående småbruk med en totalareal
av 16 hektar, varav 4 hektar åker och 5 hektar skogsmark jämte betesmark,
dels i yttrandet den 25 april 1950 att fastigheten borde utläggas
såsom ett stödjordbruk med den areal och ägosammansättning, som lagen
föreskriver. Vid avstyckningsförrättningen har, fortsätter styrelsen, distriktslantmätaren
icke ansett erforderligt att, såsom arrendatorn begärt, tilldela
salulotten mera betesmark. Vidare har förrättningslantmätaren förklarat,
att den föreslagna fastighetsbildningen överensstämmer med de villkor,
som äro stadgade i 19 kap. jorddelningslagen. Under sådana förhållanden
finnes enligt styrelsens mening icke anledning att tilldela salulotten ytterligare
skogsmark. I samband med 1947 års ändring av jorddelningslagen
har för övrigt uttalats, att ett stödjordbruk icke kan på samma sätt som
ett egentligt jordbruk anses vara beroende av stöd av skog. Lantbruksnämnden
vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att lägenheten bör bestå
såsom arbetarsmåbruk och såsom sådant säljas till nuvarande brukaren.
Nämnden ifrågasätter emellertid om icke vid prissättningen av lägenheten
skulle kunna tillämpas en beräkningsgrund där skogen åsattes
samma pris, som gällde vid domänstyrelsens förvärv av Asa säteri, med de
jämkningar uppåt, som förekomsten av överårig och omedelbart salufärdig
skog kan motivera. Lantbruksnämnden anser sig icke kunna biträda förslaget
om utvidgning av lägenheten på sådant sätt att fastigheten skulle fä
karaktären av familjejordbruk. Enligt nämndens mening torde domänverket
tillförsäkras arbetskraft även om brukaren av lägenheten blir ägare
till fastigheten. Lantbruksstyrelsen, som i tidigare yttrande tillstyrkt försäljning
av lägenheten med omfattning enligt avstyckningsförslaget, anser
det icke lämpligt att förändra fastighetens karaktär genom en utökning
av densamma på sätt länsförbundet föreslagit. Styrelsen avstyrker
fördenskull förslaget härutinnan. Vad angår prisfrågan anser styrelsen
lantbruksnämndens synpunkt värd beaktande.

Lägenheterna Enekullen och Sandbäcken. Länsförbundet anser
att lägenheterna böra efter komplettering med ytterligare skog omedelbart
avstyckas och hembjudas innehavarna. Domänstyrclsen hänvisar till
sitt tidigare yttrande, vari styrelsen på de skäl, som anförts i lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

nämndens utredning, avstyrkt försäljning av lägenheterna. Lantbruksnämnden
framhåller i fråga om lägenheten Enekullen att de inägor, som
vid eventuell avstyckning skulle tilldelas styckningslotten, nu ingå i arrendet
av Asa säteri och således icke kunna disponeras förrän vid arrendetidens
utgång år 1957. Vad lägenheten Sandbäcken angår framhåller nämnden,
att några särskilda skäl, som skulle motivera en försäljning av lägenheten,
icke anförts. Därest avstyckning enligt länsförbundets förslag genomfördes
skulle inom säteriets ägor bildas en enklav, vilken ur flera synpunkter
måste anses olämplig. Den sålunda bildade fastigheten skulle ingalunda
bilda ett önskvärt familjejordbruk. Åkerarealen skulle komma att ligga
splittrad på fyra skiften, därav ett mer än 1 000 meter från brukningscentrum.
Arronderingen skulle således bli mindre god och jordbruket måste
bli svårbrukat. Lantbruksstyrelsen framhåller beträffande Enekullen, att
det med hänsyn till byggnadernas dåliga tillstånd måste bli fråga om
fullständig nybyggnad, om denna lägenhet skall säljas. Såväl arrendatorn
som hans son ha emellertid avflyttat till annan ort. Vidare är att märka,
att en del av arrendelotten tagits i anspråk för förstärkning av den till
försäljning föreslagna arrendelotten Erikstorp. Även en försäljning av
Sandbäcken anser styrelsen vara olämplig med hänsyn till lottens läge och
utformning. Styrelsen anser det också vara osäkert, huruvida en avstyckning
av denna lott är möjlig. Styrelsen finner sig av angivna skäl icke
kunna biträda förslaget om en försäljning av lägenheterna.

Vad angår länsförbundets hemställan att lantbruksnämnden måtte få i
uppdrag att i samråd med förbundet omedelbart uppgöra förslag till komplettering
av ofullständiga brukningsenheter, som gränsa intill Asa säteri,
anför domäns ty re.ls en att den finner förslaget opåkallat, då dylika uppdrag
ingå i lantbruksnämndens ordinarie verksamhet. Det synes för övrigt självfallet,
framhåller styrelsen vidare, att riksförbundet icke kan medverka i
en officiell utredning av denna karaktär annat än som representant för de
jordbrukare, vilka eventuellt kunna beröras av frågan och som lämna riksförbundet
dylikt uppdrag. Även lantbruksnämnden erinrar om att undersökningar
av hithörande art ingå i de arbetsuppgifter, som instruktionsmässigt
åvila nämnden. Lantbruksnämnden ifrågasätter också, huruvida
lidpunkten för komplettering med skogsmark är väl vald med hänsyn till
att nu gällande höga priser på virke och massaved påverka priserna på
jordbruksfastigheter med skogsmark. Det synes också nämnden lämpligt att
det får anstå med en dylik utredning, till dess förslag i ämnet framlagts av
den kommitté, som har i uppdrag att utreda bland annat frågan om skogstilldelning
till ofullständiga jordbruk. Lantbruksstyrelsen hänvisar till vad
lantbruksnämnden sålunda anfört.

I sitt yttrande över länsförbundets förberörda framställning anför lantbruksnämnden
slutligen till komplettering av sitt tidigare yttrande rörande
lägenheten Erikstorp följande.

Salulotten Erikstorp är bildad av styckningslotterna Asa 11'' och ll3. Den
senare registerfastigheten, som omfattar 3,52 hektar, kan icke disponeras av
köparen förrän å fastigheten vilande arrendeavtal utgår den 14 mars 1957.
Det vore emellertid önskvärt, att köparen finge tillträde till hela fastigheten
omedelbart. Detta synes också kunna ordnas, därest domänstyrelsen därtill
lämnar sitt medgivande. Köparen av Erikstorp och arrendatorn å Asa säteri

Knngl. Maj.ts proposition nr 88.

hava nämligen samrått och arrendatorn är villig avstå sin rätt till Asa IT
mot att han får arrendera vissa områden söder om brukningscentrum på
säteriet, vilka torde vara avsedda såsom framtida sågplats. Lantbruksnämnden
vill för sin del tillstyrka en sådan anordning och framhålla önskvärdheten
av att köparen till Erikstorp redan i samband med försäljningen finge
full dispositionsrätt till hela den salulott, som han står i begrepp att förvärva.

Departementschefen.

Vad angår de sex arrendelägenheter under Asa säteri, beträffande vilka
önskemål om friköp alltjämt föreligga från arrendatorernas sida, nämligen
Skattegården, Erikstorp, Brunnstorp, Sandshagen, Enekullen och Sandbäcken,
råder enighet beträffande försäljningen av de tre förstnämnda. Jämväl
jag anser att dessa lägenheter, sådana de utbrutits från säteriet vid numera
verkställda avstyckningsförättningar, böra överlåtas till arrendatorerna
med tillträde den 14 mars 1952. Om möjligt bör därvid genom domänstyrelsens
förmedling ordnas så att tillträde sagda dag kan äga rum även
av det salulotten Erikstorp tillagda, i huvudarrendet för Asa säteri ingående
särskilt avstyckade området om 3,52 hektar. De priser, som åsatts lägenheterna,
synas med hänsyn till förhållandena böra godtagas. Jag biträder
alltså försäljningsförslaget i denna del. I fråga om lägenheterna Enekullen
och Sandbäcken tala enligt min mening övervägande skäl för att dessa
lägenheter, såsom myndigheterna ansett, böra bibehållas i kronans ägo.
Vad den senare lägenheten angår vill jag i detta sammanhang särskilt erinra
om att en utbrytning av denna lägenhet ur fastighetsbildningssynpunkt
måste anses mindre lämplig samt att det under ärendets förberedande handläggning
uttalats tveksamhet, huruvida avstyckning av densamma är möjlig.
Jag förutsätter emellertid att innehavaren av lägenheten skall beredas
möjlighet att kvarbo å densamma eller, om tillfälle därtill skulle uppstå och
han så skulle önska, att förvärva någon annan lägenhet inom säteriet, som
är mera lämpad att utbrytas som särskild fastighet. Vad slutligen angår lägenheten
Sandshagen ha uppskattningsnämnden och domänstyrelsen avstyrkt
försäljning medan lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen tillstyrkt,
att densamma skall säljas till arrendatorn såsom stödjordbruk. För
egen del ansluter jag mig till sistnämnda myndigheters uppfattning. Den
skogsmarkstilldelning, som ifrågasatts till denna lägenhet, synes emellertid
även vid lägenhetens bibehållande såsom stödjordbruk väl knapp, och frågan
om möjligheterna att bereda denna lägenhet något större skogsmarksareal
bör därför enligt min mening utredas. Med hänsyn härtill är jag ej för närvarande
beredd att framlägga förslag rörande försäljning av denna lägenhet.

Av de skäl, som lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen anfört, torde
anledning ej finnas att nu igångsätta någon särskild utredning angående
komplettering av säteriet angränsande fastigheter med skogsmark. Jag förutsätter,
att lantbruksnämnden kommer att ägna denna fråga uppmärksamhet.

För genomförande av försäljningen av lägenheterna Skattegården och
Erikstorp är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan om försäljning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 88. 25

lägenheten Brunnstorp torde i samband därmed böra underställas riksdagens
prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj : t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från kronoparken Asa i Asa socken, Kronobergs län,
må säljas fastigheten Asa It3 (Skattegården) till arrendatorn
Josef Lilja för en köpeskilling av 85 000 kronor, fastigheten
Asa It* (Erikstorp) till arrendatorn Gustav Johansson
för en köpeskilling av 151 800 kronor och fastigheten
Asa ll2 (Brunnstorp) till Johan August Bern för en köpeskilling
av 2 000 kronor, samtliga salulotter på i huvudsak de
villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

7 :o.

Kronoparken Bergebo i Kalmar län.

Domänstyrelsen (skr. 1/2 1952) hemställer, att av den i kronoparken
Bergebo ingående fastigheten Bergebo l1 i Kristdala socken, Kalmar län,
skall till arrendatorn av skogsjordbruket Bergebo John Andersson säljas
ett område om cirka 129,269 hektar mot en köpeskilling av 118 000 kronor
och på villkor i övrigt som angivits i ett rörande försäljningen upprättat
köpekontrakt. Avtalet, vilket innehåller sedvanliga försäljningsvillkor, förutsätter
godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Förra piparebostället V4 mantal Bergebo nr 1, Bergebo l1, innehåller en
areal av 228,671 hektar, därav 8,900 hektar åker, 3,941 hektar äng och 215,830
hektar avrösningsjord. Cirka 50 hektar av avrösningsjorden utgöras av vägmark
och vattenområden. Av fastigheten har till John Andersson på arrende
för tiden till den 14 mars 1957 upplåtits ett skogsjordbruk om cirka
19 hektar, benämnt Bergebo. All fastighetens inägojord ingår i området.
Före Andersson har området brukats av hans förfäder alltsedan omkring
1875.

Andersson är ägare till fastigheterna Skinshult l4 i Kristdala socken och
Vederhult 241 i Vena socken. Båda fastigheterna sambrukas med skogsjordbruket
Bergebo. Förstnämnda fastighet, som varit i släkten Anderssons ägo
med säkerhet sedan år 1533, innehåller i två skiften en areal av cirka 23
hektar, därav cirka 5 hektar inrösningsjord. På densamma finnes ett omkring
år 1935 uppfört boningshus i gott skick, vilket användes som arbetarbostad.
Fastigheten Vederhult 241, varav 2/3 varit i släkten Anderssons ägo
ungefär 150 år och återstoden sedan år 1943, innehåller en areal av cirka
134 hektar, därav cirka 14 hektar inrösningsjord. Fastigheten är obebyggd.

Sedan Andersson hos domänstyrelsen anhållit att få inköpa det av honom
arrenderade skogsjordbruket Bergebo jämte erforderlig skogsmark har
avstyckningsförrättning påbörjats den 8 maj 1951. Därvid har såsom salulott
utlagts ett område om 129,269 hektar, betecknat med litt. Aa å en i ärendet
företedd karta. Området är beläget omkring 7 kilometer från Vena järnvägsstation
och 2 kilometer från allmän väg. Utfartsväg finnes. Av arealen

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

utgöra 8,900 hektar åker, 3,941 hektar äng, 52,7io hektar skogsmark, 14,663
hektar fastmarksimpediment och 49,oss hektar vattenområde. Uppskattningsförrättning
för saluvärdering av området har därefter hållits den 20 november
1951. Härav inhämtas bland annat följande.

Åkern är i stort sett av medelgod till svag beskaffenhet. Omkring hälften
därav ligger i mycket splittrade ägofigurer och består av starkt stenbunden
mull- och lerblandad grusjord. Övrig del av åkern utgör en sammanhängande
äga belägen över en kilometer från byggnationen och består här
av mullblandad dyjord på lerbotten. Ängsmarken utgöres av hårdvallsäng
av relativt god beskaffenhet. Skogsmarkens ideala bonitet utgör 5,i m3sk.
Virkesförrådet har uppskattats till 4,879 m3sk, motsvarande 93 m3sk/ha.

Å salulotten finnas boningshus, ladugårdsbyggnad, stallbyggnad samt uthus.
Byggnaderna, vilka samtliga tillhöra kronan, äro i gott till medelgott
skick. Boningshuset är reparerat och moderniserat år 1950.

Värdet av jordbruket har beräknats till 29 916 kronor. Vid värdesättningen
har hänsyn tagits till att å salulotten befintliga byggnader äro utbyggda
för en åkerareal betydligt större än vad salulotten omfattar. Å salulotten
befintlig skog, som domänverket skall avverka, har utmärkts med
gul klappalättstämpling och innehåller en kubikmassa av 2 000 m3sk. Värdet
härå har med tillämpning av 1951—52 års förslagspriser beräknats till
125 600 kronor. Värdet av återstående skog med skogsmark har beräknats
till 88 200 kronor. Saluvärdet av lotten har sålunda uppskattats till (29 916
+ 88 200 =) 118 116 kronor, som avrundats till 118 000 kronor.

Saluområdet angränsar åt väster den av Andersson ägda fastigheten
Skinshult l4. Nordöstra delen av denna fastighet utgör ett utmarksskifte
om 13,234 hektar, vilket angränsar den del av kronoparken som skall kvarbliva
i kronans ägo. Nämnda skifte har Andersson förbundit sig att avyttra
till kronan för en köpeskilling av 14 500 kronor. Skiftet avses skola sammanläggas
med kronoparken.

Därest Andersson medgives tillstånd att förvärva salulotten, komma de av
honom sambrukade fastigheterna att omfatta omkring 27,6 hektar åker, 10
hektar äng och 150 hektar skogsmark.

Lantbruksnämnden har tillstyrkt försäljningen.

Överlantmätaren har ansett att hinder icke möter mot lottens avstyckning.

Vederbörande jägmästare avstyrker försäljningen medan överjägmästaren
tillstyrker densamma. Jägmästaren har dock icke haft något att erinra emot
den verkställda värderingen.

Domänstgrelsen tillstyrker, att lotten skall säljas till Andersson till ett
pris motsvarande saluvärdet.

Departementschefen.

Jag biträder försäljningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå i iksdagen medgiva,

att av fastigheten Bergebo l1 i Kristdala socken, Kalmar
län, förenämnda lott med en areal av omkring 129,269 hektar
må säljas till John Andersson för en köpeskilling av
118 000 kronor samt på de villkor i övrigt, som finnas angivna
i det rörande försäljningen upprättade köpekontraktet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88. 27

8:o.

Slite 31 i Gotlands län.

Länsstyrelsen i Gotlands län (skr 13/10 1950) hemställer, att kronofastigheten
Slite 31 i Othems socken, Gotlands län, skall utan vederlag med äganderätt
överlåtas till hamndirektionen för Slite lanthamn. över framställningen
ha yttranden avgivits av hamndirektionen för Slite lanthamn, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kammarkollegiet.

Rörande förvaltningen av lanthamnarna på Gotland har Kungl. Maj :t den
22 oktober 1875 meddelat bland andra följande bestämmelser.

Lanthamnarna skola stå under länsstyrelsens kontroll och förvaltning. Av
de medel, som vid 1875 års slut tillhörde den för lanthamnarna på Gotland
gemensamma fonden, lanthamnsfonden, skulle bildas en för lanthamnarna
gemensam reservfond, som efter länsstyrelsens anordnande skall anlitas dels
då någon väsentlig skada inträffat å lanthamn genom olyckshändelse dels
ock till gemensamt behov och gemensamma förvaltningskostnader. Varje
lanthamns årliga inkomster skola bokföras såsom denna lanthamns enskilda
tillhörighet och därav bestridas de utgifter, som äro erforderliga för hamnens
utvidgande, underhåll eller förbättrande samt för dess enskilda förvaltningskostnad.
En mindre del av dess inkomster skall dock överföras till reservfonden.
Länsstyrelsen skall utse räkenskapsförare, som skall föra samtliga
lanthamnars räkenskaper och under länsstyrelsens kontroll redovisa inflytande
medel. Vid varje lanthamn skall finnas, utom uppbördsman, av länsstyrelsen
utsedd hamndirektion eller föreståndare, åt vilken den närmaste
tillsynen och vården av hamnen skall vara anförtrodd. Lanthamnarnas räkenskaper
skola årligen granskas av två av landstinget utsedda revisorer.
Länsstyrelsen skall för räkenskapsförare, uppbördsmän, hamndirektioner
och hamnföreståndare utfärda nödiga instruktioner ävensom för räkenskapsförare
och uppbördsmän bestämma lämpliga arvoden.

Kungl. Maj :ts beslut innefattade vidare fastställelse av de hamnavgifter,
som finge uttagas av fartyg vid lanthamnarna.

I fråga om fastigheten Slite 31 inhämtas av handlingarna i ärendet följande.

Fastigheten utgör en gammal kronolastageplats, som enligt kammarkollegiets
beslut den 26 april 1934 upptagits i jordebok och jordregister såsom
kronojordlägenheten under allmän disposition Slite 31. Genom köpehandling
den 9 december 1871 överläts av fastigheten Österby nr 1 ett område
om 0,i966 hektar för vägändamål till »lanthamnsbyggnadsfonden». Ä denna
lägenhet har fonden erhållit fasta. Länsstyrelsen har emellertid hos vederbörande
inskrivningsdomare gjort framställning all hamndirektionen för
Slite lanthamn måtte antecknas som ägare till fastigheten. I jordregistret
redovisas lägenheten såsom Österby V. Vid ett den 28 november 1877 fastställt
laga skifte å Othems sjunde skifteslag upptogs lastageplatsen i hävdelörteckningen
med en areal av 0,8277 hektar. Vid skiftet utlades gemensamt
ägoområde för lastageplatsen och fastigheten Österby 1. I delningsbeskrivningen
redovisas Slite lastageplats med en totalareal av 1,4659 hektar. I beskrivningen
angives emellertid tillika, att i arealen för lastageplatsen inbegripits
även avsöndrade lägenheten österby l7 om 0,i966 hektar.

I sin förberörda skrivelse framhåller länsstyrelsen, att de gotländska lanthamnarna
fylla en för länet och den allmänna samfärdseln synnerligen viktig

Kungi. Maj.ts proposition nr 88.

funktion. Länsstyrelsen erinrar vidare att en överlåtelse av fastigheten
Slite 31 till hamndirektionen för Slite lanthamn icke innebär någon ändring
i rådande faktiska förhållanden, enär fastigheten redan nu disponeras
av lanthamnen, men är av betydelse såsom ett led till den slutliga lösningen
av lanthamnens gränser och äganderättsförhållanden.

Hamndirektionen för Slite lanthamn anför, att den oklarhet, som råder
beträffande äganderätten till de i Slite hamn ingående markområdena, delvis
torde ha sin grund i att, efter allt att döma, flera felaktigheter begåtts vid
de förrättningar som under tidernas lopp verkställts å markområdena. Härigenom
hade även ägogränserna blivit oklara och delvis uppenbart olämpliga.
Hamndirektionen framhåller vidare, att det område vari fastigheten Slite 31
ingår är nödvändigt för hamnens verksamhet, samt tillstyrker länsstyrelsens
framställning.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker framställningen.

Kammarkollegiet erinrar, att fastigheten Slite 31 har gemensam ägovidd
med den lanthamnen tillhöriga fastigheten österby l7. För att bringa reda
i lanthamnens äganderättsförhållanden synes det därför lämpligt, att lanthamnen
genom överlåtelse från kronan skall erhålla äganderätt till fastigheten
Slite 31. överlåtelsen av fastigheten bör enligt kollegiet ske vederlagsfritt.
Kollegiet erinrar därvidlag om att Kungl. Maj :t tidigare medgivit, att
område av kronodonationsjord finge utan ersättning överlåtas till landsting
för att användas som plats för sjukhus. Såsom villkor hade därvid, anför
kollegiet vidare, föreskrivits att området, därest det icke användes för ändamålet
eller liknande ändamål, skulle i gravationsfritt skick återlämnas utan
ersättning men med rätt för landstinget att tillgodogöra sig därå uppförda,
landstinget tillhöriga byggnader. I anslutning härtill bör enligt kollegiet
såsom villkor för nu ifrågavarande överlåtelse uppställas att fastigheten, därest
den icke vidare användes för hamnändamål, skall utan ersättning i gravationsfritt
skick återställas till kronan med rätt likväl för hamndirektionen
att tillgodogöra sig å det gemensamma ägoområdet för fastigheten och fastigheten
österby l7 uppförda, hamndirektionen tillhöriga byggnader.

Departementschefen.

Såsom av utredningen framgår disponeras kronofastigheten Slite 31 redan
nu av Slite lanthamn och är nödvändig för dennas verksamhet. Med hänsyn
härtill ävensom för att bringa reda i lanthamnens fastighetsförhållanden
har det ansetts önskvärt, att lanthamnen skall få förvärva äganderätten till
fastigheten. Jag har intet att erinra häremot. Jag tillstyrker jämväl att överlåtelsen
skall ske vederlagsfritt men på de villkor i övrigt, som kammarkollegiet
föreslagit. För överlåtelsen erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronofastigheten Slite 31 i Othems socken, Gotlands
län, må utan vederlag och på de villkor, som kammarkollegiet
föreslagit, för hamnändamål överlåtas till hamndirektionen
för Slite lanthamn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

9:o.

Brösarp 741 i Kristianstads län.

Domänstyrelsen (skr. 8/2 1952) hemställer, att av kronoegendomen Brösarp
l1, 31, 41 och 161 i Brösarps socken, Kristianstads län, skall till arrendatorn
Sture Månsson säljas ett område om 107,225 hektar, vilket utbrutits
såsom särskild fastighet med beteckningen Brösarp 741.

Rörande kronoegendomens beskaffenhet m. m. inhämtas följande.

Egendomen innehåller en areal av 176,60 hektar, förlagd i två skiften, ett
hemskifte om 103 hektar och ett utskifte om 73,60 hektar. Hemskiftet är beläget
intill landsvägen Kristianstad—Simrishamn, omkring 40 kilometer
från Kristianstads stad samt omkring 1 kilometer från Brösarps by med
kyrka, skolor in. in. Utskiftet ligger 3 kilometer västerut från egendomens
åbyggnader intill vägen Brösarp—Andrarum.

Av ägorna har till Sture Månsson för tiden till den 14 mars 1956 utarrenderats
ett område om 96,60 hektar, omfattande 91 hektar av hemskiftet och
5,60 hektar av utskiftet. Avgälden härför utgick för arrendeåret 1950/51 med
2 549 kronor. Återstoden av egendomen, 80 hektar, förvaltas som kronopark.

Åkern å hemskiftet är genomgående av ytterst lätt och sandig beskaffenhet
samt består huvudsakligen av kampermylla. Å utskiftet förekommer
mest mulljord. Hävden är mycket god. Avdikningen, i den mån sådan
erfordras, är tillfredsställande. Egendomen har ej del i avdikningslån. På
grund av jordens utomordentligt lätta beskaffenhet kan vårsäd ej odlas
med fördel, varför huvudsakligen förekommer odling av råg, potatis och på
senare år sötlupin. Backarna i egendomens norra del äro i det närmaste sterila.
Till förhindrande av sandflykt plöjas å dem då och då dälder, vilka
besås med råg, varpå dälderna åter få gro igen med vildgräs eller insått billigt
gräsfrö. Av angivna orsaker kan ingen ordnad växtföljd tillämpas, utan
måste jorden smidigt utnyttjas för de grödor, vartill den under de givna
förhållandena kan lämpa sig.

Av byggnaderna är boningshuset av god beskaffenhet men måste byggnaden
inom kort förses med hårt tak i stället för det nuvarande halmtaket.
Loglängan är medelgod, stallängan mindre god, svinhuset knappast medelgott
samt vagnsporten mindre god.

Egendomen har del i samfällt fiske (i Verkeån). Värdet av detta är emellertid
obetydligt. Taxeringsvärdet enligt 1945 års taxering är 55 200 kronor.
Beredningsnämnden för 1952 års fastighetstaxering har föreslagit ett taxeringsvärde
av 91 000 kronor, därav 4 000 kronor skogsvärde.

Sedan arrendatorn Månsson gjort framställning att få förvärva den till
honom upplåtna delen av egendomen jämte viss skogsmark samt domänintendenten
i länet förklarat sig icke ha något att erinra mot försäljning av
egendomen, har genom förrättning, som fastställts av överlantmätaren den
6 oktober 1951, från densamma avstyckats dels hela hemskiftet med undantag
av ett område om 1,0905 hektar, vilket disponeras av vederbörande vägförvaltning
jämlikt ett mellan vägförvaltningen och Månsson den 23 november
1945 träffat och av domänstyrelsen godkänt avtal, dels ock en mindre
del, 5,686 hektar, av utskiftet. Arealen av den sålunda utlagda lotten, vil -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

ken i jordregistret införts under beteckningen Brösarp 741, uppgår till
107,225 hektar. Därav utgöra 44,190 hektar åker, 36,912 hektar äng och odlingsmark,
11,815 hektar skogsmark samt 14,308 hektar annan avrösningsjord.

Vid en den 4 januari 1952 avslutad uppskattningsförrättning har uppskattningsnämnden
åsatt salulotten ett värde av 105 600 kronor. Härav belöpa
15 000 kronor på i lotten ingående skogsmark med växande skog enligt
en av domänstyrelsens skogstekniska byrå den 14 december 1951 fastställd
uppskattning.

Lantbruksnämnden har i ett före uppskattningsförrättningen avgivet
yttrande förklarat sig icke ha något att invända mot att egendomens åkerjord
jämte del av utmarken avyttras.

över jägmästaren har lämnat uppskattningsnämndens saluvärdering utan
erinran.

Arrendatorn Månsson har uppgivit sig vara beredd att för avstyckningslotten
erlägga en köpeskilling, motsvarande det föreslagna saluvärdet, ävensom
att ensam bära kostnaderna för lottens avstyckning, upprättandet av
den nya ägokartan och uttagandet av viss utfartsväg över en grannfastighet.
Nämnda kostnader ha för tiden intill ingivandet av domänstyrelsens
föreliggande skrivelse uppgått till cirka 2 640 kronor.

Även domänstgrelsen förordar att avstyckningslotten skall säljas till arrendatorn
Månsson. Enligt vad styrelsen meddelat har Månsson innehaft
arrendelotten sedan den 14 mars 1943 och dessförinnan har den brukats av
en nära släkting till honom. Försäljningen av salulotten bör enligt styrelsen
ske under enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning
av kronoegendomen Jäleby l1, dock att lotten överlåtes med tillträde räknat
från dagen för underskrivandet av köpekontraktet rörande densamma
samt att kronan, därest tillträdet äger rum under löpande arrendeår, skall
äga uppbära den del av arrendeavgiften, som belöper på tiden intill tillträdesdagen.

Departementschefen.

Försäljningsförslaget föranleder icke erinran från min sida, varför jag
hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fastigheten Brösarp 741 i Brösarps socken, Kristianstads
län, må säljas till arrendatorn Sture Månsson för en
köpeskilling av 105 600 kronor samt under de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.

10:o.

Kronoparken Nösslingehöjden m. m. i Hallands län.

Domänstyrelsen (skr. 21/12 1951) hemställer, att från kronoparken Nösslingehöjden
i Nösslinge socken, Hallands län, skola till ägarna av fastigheterna
Körshult Lilla l3, Ollered l3 och Åkerkulla l1 säljas tre lotter om

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

tillhopa 45,06 hektar samt att från fastigheten Dalagärde F i samma socken
skall säljas eu lott om 44,62 hektar till ägaren av fastigheten Dalagärde 1*.

I fråga om den förberedande behandlingen av ärendet må här nämnas
följande.

I en till Kungl. Maj :t år 1946 ingiven framställning anhöllo ägarna av fastigheterna
Körshult F, 22 och 23 samt Ollered l2 och F att såsom tillskottsjord
till fastigheterna få förvärva erforderliga markområden från kronoparken
Nösslingehöjden. Vidare anhöll ägaren av fastigheten Dalagärde 1''
att få för sammanläggning med sin fastighet förvärva den då till inköp av
kronan hembjudna fastigheten Dalagärde F. Sedan yttranden häröver avgivits
av domänstyrelscn, egnahemsnämnden i länet och egnahemsstyrelsen
fann Kungl. Maj :t genom särskilda beslut den 21 mars 1947 gott dels bemyndiga
domänstyrelsen att för kronans räkning inköpa fastigheten Dalagärde
F, dels ock uppdraga åt egnahemsstyrelsen att i samråd med domänstyrelsen
uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag rörande eventuell
försäljning till sökandena av tillskottsjord i lämplig omfattning från
kronoparken Nösslingehöjden och fastigheten Dalagärde F.

I sin skrivelse den 21 december 1951 —- vilken jämväl innefattar yttrande
över en till jordbruksdepartementet ingiven, till styrelsen remitterad framställning
den 4 november 1951 från ägaren av fastigheten Dalagärde l5 —
anför domänstyrelsen inledningsvis följande.

Vid samråd mellan styrelsen och dåvarande egnahemsstyrelsen, innefattande
jämväl överläggningar å marken, hade förslag framlagts om förstärkning
av fastigheterna Körshult Lilla F, Ollered F och Dalagärde 1‘. Härjämte
hade föreslagits att ett mindre område med hänsyn till belägenheten
borde hembjudas ägaren av fastigheten Åkerkulla l1. Fastigheterna Körshult
22 och 23, vilka vore att betrakta som stödjordbruk av lämplig omfattning,
borde enligt ämbetsverkens mening icke förstärkas. Någon utökning av fastigheten
Ollered F, vilken utgjorde bostadslägenhet, borde icke heller ifrågakomma.
Sedan överenskommelse sålunda träffats om omfattningen av försäljningarna,
hade lantbruksstyrelsen hemställt, att domänstyrelsen måtte
vidtaga åtgärder för genomförande av försäljningarna. I anledning härav
hade domänstyrelsen uppdragit åt skogstaxatorn Anton Hellström att föranstalta
om värdering av nämnda områden.

Enligt förrättningsmannens förslag böra nedan angivna fastigheter utökas
till omfattning på sätt angives i följande uppställning.

Salulotterna ha närmare angivits å fyra av distriktslantmätaren Per Söderpalm
år 1951 upprättade kartor.

Å lott nr 1 finnas två kronan tillhöriga kojbyggnader, vilka äro avsedda
att bortföras. 1 övrigt äro lotterna obebyggda.

Vid förslagets genomförande komma enligt förrättningsmannen de nu
ofullständiga fastigheterna Körshult Lilla l2, Ollered l2 och Dalagärde F
att få en sådan utökning av skogsmarksarealen att de torde bli fullt bärkraftiga.
I fråga om fastigheten Åkerkulla l1 uttalar förrättningsmannen
att den föreslagna avstyckningen och sammanläggningen visserligen icke i
och för sig koinme att inverka på fastighetens möjlighet att hestå såsom
särskild fastighet för jordbruksändamål. Åtgärden vore emellertid med hänsyn
till områdets belägenhet synnerligen ändamålsenlig ur arronderingssynpunkt
samt därför lämplig ur fastighetsbildningssynpunkt och till gagn
för jordbruket i orten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Åker	Äng	Prod. skogs- mark	Imp.	Summa hektar	Virkes- förråd ms/sk	Saluvärde kronor
8-05	6''35	9-60	4''35	28-35
		20-61	0-69	2P30	49-65	2	050	40	500
7-86	3-15	19	09	30-10
		20-20	1-75	21 95	52-05	2	320	56	000
3''30	r—	10-10	2-50	16-90
		36-84	7-78	4462	61-52	5	980	126	000
6-80	0''20	67	20	74-20
CN5	0-04	1-72		181	76-01		36		930

Körshult Lilla l2

nuvarande ägor ....
tillskottsjord (lott 1)

Ollered P

nuvarande ägor ....
tillskottsjord (lott 2)

Dalagärde 14
nuvarande ägor ....
tillskottsjord (lott 4)

Åkerkulla ll
nuvarande ägor ....
tilläggsjord (lott 3) ..

Köparna av lotterna nr 1, 2 och 3 ha förklarat sig villiga att kontant inköpa
respektive lotter till de saluvärden, som åsatts dem. Såsom framgår
av vad jag inledningsvis anfört har emellertid köparen av lotten nr 1 sedermera
i skrivelse till domänstyrelsen anfört, att den föreslagna köpeskillingen
för denna lott syntes vara för hög med hänsyn till att virkespriserna visade
en nedåtgående tendens, samt hemställt att köpeskillingen måtte reduceras
avsevärt.

Ägaren till Dalagärde l4 har i särskilda skrifter fäst uppmärksamheten på
att han redan vid tidpunkten för kronans förvärv av fastigheten Dalagärde
l5 önskade förvärva denna fastighet samt att han då möjligen kunnat genomföra
köpet. I anledning härav anser han, att han bör medgivas rätt att inköpa
lotten nr 4 enligt den värdering, som kronan verkställde år 1946 (55 000
kronor för hela fastigheten). Han har dock inför förrättningsmannen förklarat
sig villig inköpa lotten till det pris, som Kungl. Maj :t och riksdagen
kunna komma att fastställa.

Domänstijrelsen har icke funnit skäl föreligga till nedsättning av köpeskillingen
för lott nr 4 och tillstyrker därför, att såväl denna som övriga
lotter skola säljas till de av förrättningsmannen angivna saluvärdena. Försäljningarna
böra enligt styrelsen ske på villkor, som finnas intagna i fyra
inom styrelsen upprättade förslag till köpekontrakt rörande lotterna. Villkoren
äro i huvudsak de sedvanliga.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot domänstyrelsens förslag. Beträffande möjligheten
att nedsätta köpeskillingarna i händelse av nedgång i virkespriserna
vill jag hänvisa till vad jag inledningsvis anfört därom. För en försäljning
av lotterna nr 1, 2 och 4 är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan
om försäljning av lotten nr 3 torde i samband därmed böra underställas riksdagens
prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från kronoparken Nösslingehöjden respektive fastigheten
Dalagärde T i Nösslinge socken, Hallands län, må säljas
omförmälda fyra lotter, varav lott nr 1 till ägaren av
fastigheten Körshult Lilla l2, Sven Johan Larsson, för en
köpeskilling av 40 500 kronor, lott nr 2 till ägarna av fastigheten
Ollered l2, Jonas Artur och Gustaf Hilmer Johansson,
för en köpeskilling av 56 000 kronor, lott nr 3 till ägarna av
fastigheten Åkerkulla l1, Gustaf Evert och Ester Linnea
Albinsson, för en köpeskilling av 930 kronor och lott nr
4 till ägarna av fastigheten Dalagärde l4, Hjalmar och Ellen
Cecilia Börjesson, för en köpeskilling av 126 000 kronor,
samtliga lotter på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

11 :o.

Torsby Mellangård 21 och Torsby Norgård 31 i Göteborgs och Bohus län.

Domänstyrelsen (skr. 15/12 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
fältväbelsbostället 3/4 mantal Torsby Mellangård 21 och 3/i mantal Torsby
Norgård 31 i Torsby socken, Göteborgs och Bohus län, skall säljas till egendomens
arrendator Gunnar Olsson.

Rörande egendomens beskaffenhet in. m. inhämtas följande.

Egendomen, som är belägen 14 kilometer från Kungälv och 12 kilometer
från Ytterby station, är till den 14 mars 1956 utarrenderad mot en avgäld,
som för arrendeåret 1950/1951 utgick med 2 066 kronor 32 öre. Ägorna
äro utlagda i ett hem skifte och ett skogsskifte. Arealen uppgår till 60,9
hektar, därav 20,4 hektar tomt och åker och 9,5 hektar äng samt 31 hektar
annan mark. Åkerjorden består huvudsakligen av mer eller mindre mullblandad
ganska styv lera på botten av gullera och blålera. Den är av god beskaffenhet.
All åker å hemskiftet har gammal dränering frånsett 2,75 hektar,
som äro nytäckdikade. Arronderingen är god. Skogsmarken är mycket
bergig. Egendomen har del i en Torsby skifteslag tillhörig mosse, som användes
till bete.

Av kronans hus är manbyggnaden i mycket gott skick sedan den år 1946
moderniserats av arrendatorn med ett bidrag av kronan å 26 200 kronor.
Ekonomibyggnaderna äro däremot gamla och otidsenliga men dock tillräckliga
för gårdens behov. De befinna sig i knappt medelgott skick. Ett
traktorgarage jämte de elektriska anläggningarna, med undantag av elektriska
installationen i manbyggnaden, tillhöra arrendatorn. Torsby—Harestads
elektriska distributionsförening har kraftledningar framdragna över
egendomen.

Taxeringsvärdet utgör 49 200 kronor, därav 47 000 kronor jordbruksvärde
och 2 200 kronor skogsvärde.

Sedan arrendatorn Olsson i en av vederbörande domänintendent till domänstyrelsen
överlämnad skrift den 19 januari 1951 anhållit få köpa egen3
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

domen samt tillstyrkande yttranden över ansökningen avgivits av jägmästaren
i Uddevalla revir och över jägmästaren i Västra distriktet, har uppskattningsförrättning
hållits å egendomen den 18 oktober 1951. Vid denna
förrättning har uppskattningsnämnden under hänsynstagande till att arrendatorn
för moderniseringen av manbyggnaden tillskjutit 4 300 kronor
av egna medel såsom skäligt pris vid egendomens försäljning till arrendatorn
föreslagit 64 100 kronor, därav 12 500 kronor för skogsmark och
växande skog enligt en av vederbörande skogstaxator den 4 augusti 1951
verkställd, av domänstyrelsens skogstekniska byrå den 22 september samma
år fastställd värdering. Vid prissättningen har nämnden förutsatt att
samtliga kontraktsenliga mellanhavanden mellan arrendatorn och kronan
med undantag för eventuellt ogulden arrendeavgäld skola anses reglerade
genom försäljningen. Enligt anteckning i uppskattningsprotokollet har arrendatorn
Olsson, som innehaft gården sedan 1938, skött densamma väl.
Av det av skogstaxatorn upprättade instrumentet inhämtas, att det totala
virkesförrådet utgör 1 045 kubikmeter samt att skogens kvalitet är dålig.

Vederbörande lantbruksnämnd har icke haft något att erinra mot egendomens
försäljning. Nämnden har tiilika uttalat, att hinder icke synes
föreligga för Olsson att erhålla tillstånd till förvärvet enligt jordförvärvslagen.

Vederbörande jägmästare har uttalat att egendomen ur skogssynpunkt
icke är eftersträvansvärd att behålla i kronans hand på grund av dess
avlägsna läge i förhållande till övriga kronoskogar och svårigheten att erhålla
arbetskraft för skötseln av skogen. Han förklarar sig icke ha något att
invända mot att skogsmarken och skogen säljes till det av värderingsmannen
angiva värdet, 12 500 kronor, om icke ett skäligt realisationsvärde om
minst 14 000 kronor kan erhållas. Överjägmästaren har icke haft något
att erinra mot jägmästarens uttalande.

Arrendatorn Olsson har förklarat sig villig att för egendomen erlägga den
föreslagna köpeskillingen.

Domänstyrelsen förordar egendomens försäljning till arrendatorn för
64 100 kronor. Försäljningen bör enligt styrelsens förmenande ske på i tilllämpliga
delar enahanda villkor som under punkt 1 föreslagits för försäljning
av kronoegendomen Jäleby 1\

Departementschefen.

Jag tillstyrker försäljningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Torsby Mellangård 21 och Tor sby
Norgård 31 i Torsby socken, Göteborgs och Bohus län, må
säljas till egendomens arrendator Gunnar Olsson för en köpeskilling
av 64 100 kronor samt på i huvudsak de villkor
i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

12:o.

Valsta 4" samt Yalsta 423—28 i Örebro län.

Domänstyrelsen (skr. 3/12 1951) hemställer, dels att kronoegendomen
a5/ioo mantal Valsta nr 4 litt. Aa Valsta 4L’ i Askers socken, Örebro län, skall
säljas till egendomens arrendator Erik E. Eriksson, dels ock att de fyra därifrån
avstyckade ägolotterna Valsta 423, 424, 4“ och 4M skola säljas till dessas
brukare Adolf Carlsson.

Rörande beskaffenheten in. in. av egendomen Valsta 42, i det följande benämnd
huvudgården, inhämtas följande.

Egendomen, som är belägen 2 kilometer från Odensbacken, är till den 14
mars 1959 utarrenderad mot en årlig avgäld av 2 900 kronor. Ägorna äro
förlagda i två skiften, hemskiftet och skogsskiftet. Arealen uppgår till 38,5
hektar tomt, trädgård och åker samt 31,4 hektar skogsmark. Åkerjorden,
som är av mycket god beskaffenhet, består av godartad lera och sandmylla.
Cirka hälften därav är systemtäckdikad. Hävden är förstklassig.

Byggnaderna äro i gott eller medelgott skick. Manbyggnaden är dock dragig
och kall samt i behov av ombyggnad. Arrendatorn äger en i logen inbyggd
siloanläggning, den elektriska installationen samt en hydroforanläggning.
Ladugården har av arrendatorn försetts med ny inredning med bidrag av
kronan allenast för materialkostnaderna.

Egendomen har intill år 1961 andel i Sibbasbäckens dikningsföretag. Annuiteten
uppgår till 266 kronor 76 öre. Egendomen är vidare delaktig i Askers
häradsallmänning. Utdelningen per år uppgår till 45 kronor 50 öre.

Taxeringsvärdet utgör 49 800 kronor jordbruksvärde. Skogen är samtaxerad
med annan kronoskog.

Domänintendenten har i anledning av en av arrendatorn gjord ansökan
att få köpa huvudgården förordat att denna skall säljas till honom, därest
han är beredd att erlägga en köpeskilling, som kan godtagas av kronan.

Vederbörande jägmästare har anfört, att skogsmarken ej är större än att
den kan avyttras i händelse andra skäl tala för försäljning av lotten. Samtidigt
har jägmästaren emellertid uttalat att det, trots att det knappast vore
möjligt att i statlig drift få fullt ekonomiskt utbyte av små skogar, dock
närmast vore till nackdel att nu sälja bort delar av en bevakningstrakt, som
redan funnes. Över jägmästaren har biträtt den uppfattning, som domänintendenten
uttalat.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 7 september 1950 saluvärderat
egendomen under hänsynstagande till dels nödvändigheten att
restaurera manbyggnaden, dels de kostnader arrendatorn fått vidkännas
vid nyinredning av ladugården, dels ock kostnaderna för förutberörda dikningsföretag.
Hänsyn har däremot icke tagits till att egendomen äger del i
häradsallmänning. Saluvärdet har därvid fastställts till 146 100 kronor, varav
65 500 kronor för skog och skogsmark enligt en av domänstyrelsens
skogstekniska byrå den 1 december 1950 fastställd uppskattning.

Lantbruksnämnden har upplyst, att ur de synpunkter, som nämnden har
att tillvarataga, hinder icke synes möta mot egendomens försäljning till arrendatorn
Eriksson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Domänstyrelsen har med hänsyn till prisutvecklingen på virkesmarknaden
låtit omvärdera egendomens skogsmark och skog. Genom beslut av
skogstekniska byrån den 22 oktober 1951 har värdet därå fastställts till
45 200 kronor. I beloppet ingår icke en i samband med värderingen medelst
färgstämpling utmärkt virkespost om 1 178 m3sk, vilken avses skola undantagas
från försäljningen för att sedermera i samband med dennas genomförande
antingen erbjudas arrendatorn till då rådande dagspris eller avverkas
i domänverkets regi. På grund härav och då det kapitaliserade värdet
av utdelningen från häradsallmänningen beräknas kunna bestämmas till
1 200 kronor anser domänstyrelsen egendomens saluvärde böra fastställas
till 127 000 kronor. Arrendatorn Eriksson har på förfrågan godkänt detta
värde. Egendomen har innehafts av Eriksson sedan år 1944 och dessförinnan
av hans fader sedan år 1890. I likhet med domänintendenten och överjägmästaren
förordar styrelsen att gården skall säljas till Eriksson, vilken skött
densamma väl. Vid försäljningen böra enligt styrelsens mening föreskrivas
enahanda villkor som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Jäleby l1 samt därutöver att kronan eller eventuellt köparen av
förberörda utstämplade virkespost om 1 178 skogskubikmeter, vilken post
icke ingår i försäljningen, förbehålles rätt att behålla posten å rot intill den
1 juni 1953 samt att ha virket kvarliggande högst ett år därefter.

Rörande beskaffenheten m. m. av ägolotterna Valsta 423, 434, 423 och 4M inhämtas
av domänstyrelsens skrivelse och övriga handlingar följande.

Lotterna innehålla arealer om respektive 0,786, 0,83i5, 0,818 och 0,8i hektar,
allt åker. De bilda ett från huvudgården friliggande skifte, som gränsar till
bebyggelsen vid Odensbackens samhälle. Lotterna, vilka sakna byggnader,
ha jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 22 april 1938 utbjudits till försäljning
under hand men ha hittills icke funnit köpare. Lotterna äro för tiden
till den 14 mars 1954 upplåtna på arrende till Adolf Carlsson mot en årlig
avgäld av 280 kronor. De sambrukas med den av Carlsson ägda jordbruksfastigheten
Valsta 131 om 10,785 hektar.

Lotterna ha intill år 1961 andel i Sibbasbäckens dikningsföretag med en
annuitet uppgående till 39 kronor 7 öre.

Taxeringsvärdet är 3 900 kronor jordbruksvärde.

Domänintendenten har, sedan Carlsson anhållit att få köpa lotterna, uttalat
att skäl icke syntes föreligga att motsätta sig Carlssons ansökan, under
förutsättning att jämväl huvudgården bleve försåld. Domänintendenten upplyser
att lotterna bestå av sankmark, som troligen aldrig kommer att införlivas
med bebyggelsen vid Odensbackens samhälle.

Vppskattningsnämnden har vid nyssberörda förrättning den 7 september
1950 åsatt lotterna ett gemensamt saluvärde av 9 750 kronor.

Lantbruksnämnden har förordat försäljning av lotterna under framhållande
av att försäljningen kan betraktas som ändamålsenlig ur arronderingssynpunkt.

På domänstyrelsens förfrågan har arrendatorn Carlsson förklarat sig villig
att för lotterna erlägga ett pris motsvarande saluvärdet.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 88.

I likhet med domänintendenten förordar domänstyrelsen att lotterna skola
säljas till Carlsson, vilken brukat dem sedan år 1929. Styrelsen erinrar att
det lotterna åsatta saluvärdet av 9 750 kronor väsentligt understiger det
tidigare saluvärdet å desamma eller 16 230 kronor. Med hänsyn till att
sistnämnda saluvärde åsatts under antagande att lotterna kunde nyttjas för
bostadsbebyggelse, vilket icke är fallet, har styrelsen emellertid icke funnit
anledning till erinran mot den nya värderingen. Lotterna böra enligt styrelsens
mening säljas under i tillämpliga delar samma villkor, som föreslagits
beträffande huvudgården.

Departementschefen.

Dispositionsförslaget har icke givit mig anledning till erinran. För försäljning
av huvudgården är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan om försäljning
av de avstyckade fyra lotterna torde i samband därmed böra underställas
riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att försäljning må ske av kronoegendomen Valsta 42 i
Askers socken, Örebro län, till egendomens arrendator Erik
E. Eriksson för en köpeskilling av 127 000 kronor samt av de
från egendomen avstyckade ägolotterna Valsta 423, 4M, 4^
och 413 14 * * * * * 20 till arrendatorn av desamma Adolf Carlsson för en
köpeskilling av 9 750 kronor, båda försäljningarna på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

13 :o.

Björka 21 i Örebro län.

Domänstyrelsen (skr. 28/12 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
kaptensbostället 1 mantal Björka 21 i Kumla socken och Hallsbergs köping,
Örebro län, skall avyttras sålunda, att huvudgården om 50,9 hektar säljes
till egendomens arrendator Harry Karlsson samt återstoden av egendomen
om 6,i hektar säljes till Hallsbergs köping.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomens huvudgård, som är belägen i Kumla socken, 4 kilometer från
Kumla stad och 5 kilometer från Hallsbergs järnvägsstation, är till den

14 mars 1952 utarrenderad mot en avgäld av 3 190 kronor för arrendeåret

1951/52. Ett område om cirka 4 kvadratmeter av huvudgården disponeras

till år 1999 av Svenska Skifferoljeaktiebolaget för försöksändamål mot en

engångsavgäld av 5 kronor. Ett till egendomen hörande, i Hallsbergs köping

beläget område, benämnt Södra ängen, är utarrenderat till samma tid och
till samme arrendator mot en avgäld av 470 kronor för nämnda arrendeår.

Detta område har inkorporerats med köpingen enligt Kungl. Maj :ts beslut
den 22 mars 1946. Huvudgården omfattar två skiften innehållande samman lagt

50,9 hektar, därav 35,4 hektar tomt, trädgård och åker, 6,4 hektar äng.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 88.

8 hektar skogsmark samt l,i hektar annan mark. Området Södra ängen innehåller
6 hektar åker och 0,i hektar annan mark. Åkern å hemskiftet består
till övervägande del av god lermylla och i övrigt av delvis sandblandad lerjord.
Omkring 20,2 hektar av åkern är täckdikad enligt plan. Till egendomen
hör andel i Kumla häradsallmänning, varifrån för år 1950 erhållits en utdelning
av 400 kronor.

Åbyggnaderna äro övervägande i gott skick. Ett antal mindre byggnader
och den elektriska anläggningen i arbetarbostaden och ekonomibyggnaderna
tillhöra arrendatorn. Elektriska ledningar, tillhörande Lantbrukarnas elektriska
aktiebolag, äro framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet utgör å huvudgården 57 900 kronor, därav 53 400 kronor
jordbruksvärde och 4 500 kronor skogsvärde, samt å området Södra ängen
8 500 kronor jordbruksvärde.

Kommunalnämnden i Hallsbergs köping har den 18 juni 1949 anmält sig
som köpare till Södra ängen. Nämnden har därvid framhållit bland annat,
att det ställde sig svårt att fastställa någon plan för området, enär avloppet
på grund av nivåskillnad icke kunde intagas i befintligt avloppsnät och
lång tid kunde komma att förflyta innan exploatering av området bleve
aktuell. Köpingen hade emellertid redan nu stort intresse av marken, enär
en planerad utfartsväg från lasarettet komme att korsa området och ett
Aktiebolaget Hallsbergs tegelbruk tillhörigt lerspår måste omläggas för ernående
av skenfri korsning med landsvägen.

Domänintendenten har tillstyrkt köpingens framställning under förutsättning
att egendomen i övrigt komme att säljas. Domänintendenten har
samtidigt upplyst, att arrendatorn Karlsson förut är ägare av en jordbruksfastighet.

Bostadsstyrelsen har åberopat innehållet i en den 17 september 1949 dagtecknad
promemoria, vari anförts bland annat, att någon exploatering av
området Södra ängen för bostadsändamål icke kunde ske för det dåvarande
på grund av högt grundvattenstånd, att bebyggelse av området torde vara
lämplig först sedan nytt avloppssystem utlagts för samhällets norra del
samt att marken icke borde åsättas annat värde än jordbruksvärdet.

Uppskattningsnämnden har enligt protokollet vid en den 20 april 1950
börjad och den 10 augusti 1951 avslutad förrättning betonat manbyggnadens
förstklassiga skick samt framhållit att åbyggnaderna, vilka avpassats
efter egendomens tidigare större jordareal, äro för stora för den jord som
nu tillhör egendomen men bli väl avpassade för den areal som kommer att
tillhöra arrendatorn, därest han blir ägare till huvudgården. Nämnden har
saluvärderat huvudgården till 150 000 kronor, därav 15 500 kronor för skogsmark
och skog enligt särskild av domänstyrelsen fastställd värdering samt
30 000 kronor övervärde hos byggnadsbeståndet. Området Södra ängen har
värderats till 30 475 kronor. Nämnden har föreslagit, att arrendatorn vid försäljning
av Södra ängen till köpingen skall tillförsäkras förhandsrätt till
arrende av området i den mån detsamma skall utarrenderas av köpingen.

Lantbruksnämnden har icke haft något att erinra mot försäljning av
huvudgården till arrendatorn samt uttalat att hinder att meddela honom
förvärvstillstånd icke torde föreligga. Nämnden har slutligen under fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

hållande av sin kännedom om de lokala förhållandena ansett sig böra tillstyrka
köpingens förvärv av Södra ängen.

Vederbörande jägmästare har anfört, att det med hänsyn till skogsmarkens
ringa omfattning ur skogsförvaltningens synpunkt har mindre betydelse
om egendomen säljes eller behålles i kronans ägo. Han tillstyrker
emellertid uppskattningsnämndens förslag.

Överjägmästaren har ansett, att egendomen bör säljas.

Efter erhållen del av försäljningsförslaget ha kommunalfullmäktige i
köpingen på förslag av kommunalnämnden beslutat inköpa Södra ängen på
föreslagna villkor.

Domänstyrelsen har anmärkt, att uppskattningsnämnden förbisett att
egendomen har andel i Kumla häradsallmänning. Värdet å nämnda andel har
styrelsen beräknat till 13 300 kronor. Värdet å skogen har styrelsen funnit
skäligt nedsätta till 11 500 kronor, enär man med hänsyn till den ringa
skogsarealen icke kan räkna med ett engångsuttag utan endast med ett avkastningsvärde.
Till följd härav bör saluvärdet å huvudgården enligt styrelsens
mening fastställas till (134 500 + 11 500 + 13 300 =) 159 300 kronor,
vilket värde arrendatorn Karlsson efter förhandlingar accepterat. Styrelsen
har vidare framhållit, att egendomen icke upptagits i förteckning
över kronoegendomar, som ansetts böra behållas i kronans ägo. Under erinran
att egendomen brukats av arrendatorn Karlsson sedan år 1934 och
dessförinnan av hans fader sedan år 1919 tillstyrker styrelsen att huvudgården
skall säljas till arrendatorn för 159 300 kronor samt att området
Södra ängen skall säljas till Hallsbergs köping för 30 475 kronor. Vid försäljningen
av lotterna böra enligt styrelsens mening föreskrivas i tillämpliga
delar enahanda villkor som under punkt 1 föreslagits för försäljning av
kronoegendomen Jäleby U samt därutöver beträffande huvudgården att köparen
respekterar ett mellan domänstyrelsen och Svenska Skifferoljeaktiebolaget
träffat, den 3 och 17 februari 1950 dagtecknat nyttjanderättsavtal
angående ett för försöksändamål upplåtet område om cirka 4 kvadratmeter,
samt beträffande området att egendomens arrendator förbehålles rätt att i
första hand få av köpingen arrendera området i den mån detsamma icke
behöver tagas i anspråk för köpingens egna ändamål.

Departementschefen.

Försälj ningsförslaget föranleder icke erinran från min sida. För försäljning
av huvudgården är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan om försäljning
av området om 6,i hektar torde i samband därmed böra underställas
riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronoegendomen Björka 21 i Kumla socken och Hallsbergs
köping, Örebro län, skall avyttras sålunda, att huvudgården
om 50,9 hektar säljes till egendomens arrendator
Harry Karlsson för en köpeskilling av 159 300 kronor samt
att området Södra ängen om 6,i hektar skall säljas till Halls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

bergs köping för en köpeskilling av 30 475 kronor, båda lotterna
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

14:o.

Kronoparken Laxå i Örebro län.

Domänstyrelscn (skr. 7/1 1952) hemställer, att av fastigheten Lindåsen
l1 under kronoparken Laxå i Laxå köping, Örebro län, skola säljas två områden
om tillhopa 1,3166 hektar till Elektriska svetsningsaktiebolaget för en
köpeskilling av 100 000 kronor och på villkor i övrigt som angivits i ett rörande
försäljningen upprättat förslag till köpekontrakt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Sedan bolaget hos domänstyrelsen anhållit att för industriändamål få inköpa
vissa områden av kronoparken Laxå har på uppdrag av styrelsen skogstaxatorn
Anton Hellström verkställt värdering av salulotten. Denna består
av två områden, vilka närmare utmärkts å en av distriktslantmätaren Harry
Näslund under åren 1950—51 upprättad karta. Områdena äro belägna utmed
allmänna vägen Laxå—Svartå, det ena 500 meter och det andra en kilometer
från Laxå järnvägsstation. Det närmast stationen liggande området
är beläget helt inom mark tillhörande bolaget. Det andra området gränsar
i väster till kronoparken Laxå och omgives på övriga sidor av bolaget tillhörig
mark. Enligt upplysning av länsarkitekten äro områdena belägna inom
område, som i blivande stadsplan är avsett att avsättas till industriområde.

Å områdena finnas tre bostadshus inrymmande tillsammans två lägenheter
om två rum och kök samt åtta lägenheter om ett rum och kök. De
användas av reviret till arbetarbostäder. Dessutom finnas fyra uthus. Byggnaderna
äro gamla och tarva omfattande reparationer.

Bolaget har genom sitt dotterbolag, Laxå tomt- och byggnadsaktieblag, förbundit
sig att, därest köpet kommer till stånd, till kronan försälja en välbelägen
tomt i köpingen i och för uppförande av nya arbetarbostäder.

Domänstyrelsens byggnadskontor har uppskattat värdet av de tre boningshusen
till sammanlagt 101 400 kronor, vilket värde beräknats såsom skillnaden
mellan å ena sidan kostnaden för nybyggnad av boningshusen och å
andra sidan kostnaden för ombyggnad och modernisering av de befintliga
boningshusen. Värdet av uthusen har beräknats till 6 800 kronor och markvärdet
till 13 166 kronor. Sammanlagda värdet utgör alltså 121 366 kronor,
som avrundats till 120 000 kronor. Efter underhandlingar med bolaget har
köpeskillingen överenskommits till 100 000 kronor.

För försäljningen har i förslaget till köpekontrakt stadgats följande bestämmelser.

Områdena försäljas i vid tillträdesdagen befintligt skick. Såsom tillträdesdag
skall anses den 1 juli 1952, då köparen har att av köpeskillingen erlägga
50 000 kronor kontant till domänstyrelsen. Återstående del av köpeskillingen
erlägges likaledes kontant till domänstyrelsen den dag dispositionsrätten
till å områdena befintliga byggnader överlämnas till bolaget. Områdena
överlåtas fria från penninginteckningar. Köparen är skyldig ombesörja
att påbörjad förrättning för områdenas avstyckning för sammanlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

ning med köparen tillhöriga, områdena angränsande fastigheter fullföljes.
Parterna äro skyldiga tåla de jämkningar i områdenas areal, gränser och
eljest, vilka kunna komma att bestämmas vid områdenas avstyckning. Köparen
betalar samtliga å områdena belöpande skatter och onera ävensom
kostnaderna för avstyckning och sammanläggning samt lagfart och övriga
med köpet förenade utgifter i den mån de belöpa på tiden fr. o. in. den dag
dispositionsrätten till å områdena befintliga byggnader överlämnats till köparen.
I köpet ingå ej andra å saluområdena befintliga byggnader och anläggningar
än sådana, som tillhöra domänverket. Å områdena befintliga byggnader
skola fritt disponeras av domänverket intill dess fastigheten Bj ursnäs
114S i Laxå köping genom domänverkets försorg blivit bebyggd med boningshus
och lägenheterna där äro fullt färdiga att tagas i bruk, dock begränsas
denna dispositionsrätt till längst den 31 december 1953. Kronan bestrider
under nämnda tid alla kostnader för byggnadernas underhåll och drift. Köparen
är skyldig ensam svara för uppförande och underhåll av stängsel i
gränsen mellan de försålda områdena och kronans mark. Innehavare av över
områdena med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles
rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan
ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd
av reparation, förändring eller tillsyn av ledningar.

Bostadsstijrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra emot det föreslagna
markpriset.

Vederbörande jägmästare och överjägmästare ha tillstyrkt försäljning av
områdena.

Domånstijrelsen har med hänsyn till fördelen av att erhålla nya byggnader
ansett sig böra godtaga köpeskiilingsbeloppet. Styrelsen framhåller vidare
att köpeskillingen för den fastighet kronan skall inköpa av bolaget med
hänsyn till dennas belägenhet måste anses vara för kronan mycket förmånlig.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot försäljningsförslaget och hemställer därför,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av fastigheten Lindåsen l1 i Laxå köping, Örebro län,
förenämnda två områden med en areal av tillsammans 1,3166
hektar må säljas till Elektriska Svetsningsaktiebolaget för en
köpeskilling av 100 000 kronor samt på i huvudsak de villkor
i övrigt, som finnas angivna i förberörda förslag till köpekontrakt.

15 :o.

Flåcksta l1 och 21 i Västmanlands län.

Domänstgrelsen (skr. 3/12 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
löjtnantsbostället 1 mantal Flåcksta l1 och T i Hubbo socken, Västmanlands
län, skall säljas till egendomens arrendator E. Th. Pettersson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Om egendomens beskaffenhet in. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Tillberga järnvägsstation
och 13 kilometer från Västerås, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot
eu avgäld, som för arrendeåret 1950/51 utgick med 2 967 kronor 36 öre.
Ägorna, som äro utlagda i ett skifte, innehålla en areal av 98,i hektar, därav
42,3 hektar tomt och åker, 0,2 hektar äng, 53,8 hektar backar och skogsmark
och 1,8 hektar impediment. Åkern, varav cirka 23 hektar är täckdikad enligt
plan, består av god lermylla med i östra delarna fattigare och i de södra delarna
rikligare humusinblandning. Arronderingen är i stort sett fördelaktig.

Av kronans byggnader är mangårdsbyggnaden moderniserad 1944. Logen,
nybyggd 1938, är i utmärkt skick. Ladugården däremot är mycket dålig. Bostad
för gift arbetare saknas. Egendomens arrendator äger ett magasin i utmärkt
skick, den elektriska installationen och vissa andra anläggningar.
Elektriska ledningar, tillhörande Hubbo—Tillberga elektriska distributionsförening,
äro framdragna över ägorna.

Egendomen har del i Siende häradsallmänning och i Aberga dikningsföretag
år 1927. Årliga amorteringen och räntan å beviljat statslån för nämnda
företag utgör 120 kronor 16 öre till och med år 1960 och 109 kronor 25 öre
år 1961.

Taxeringsvärdet utgör 56 800 kronor, varav 43 300 kronor jordbruksvärde
och 13 500 kronor skogsvärde. Brandförsäkringsbeioppet för kronans hus
utgör sammanlagt 87 500 kronor.

Uppskattningsnämnden har vid en den 21 augusti 1950 börjad och den 10
juli 1951 avslutad förrättning uttalat att, därest egendomen ånyo skall utarrenderas,
erfordras ny ladugård och bostad för gift arbetare måste inordningställas.
Då dessa byggnadsarbeten bli förhållandevis dyrbara, har nämnden
förordat egendomens försäljning. Nämnden har vitsordat, att arrendatorn
Pettersson väl skött egendomen. Under hänsynstagande till nödvändigheten
att uppföra ny ladugård och iordningställa arbetarbostad för gift personal
samt värdet av de byggnader och anläggningar, som ägas av arrendatorn, har
nämnden saluvärderat egendomen till 98 500 kronor. Därav utgöra 60 100
kronor värdet av skog och skogsmark enligt en av domänstyrelsens skogstekniska
byrå den 6 oktober 1950 fastställd värdering.

Lantbruksnämnden har efter verkställd undersökning funnit att mark
från egendomen icke erfordras i rationaliseringssyfte.

Vederbörande jägmästare har ej haft något att erinra mot uppskattningsförslaget.
Över jägmästaren har tillstyrkt egendomens försäljning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

kespost. Styrelsen meddelar vidare, att arrendatorn brukat egendomen sedan
år 1916 och att den dessförinnan innehafts av hans fader sedan år 1902.
Styrelsen tillstyrker vid sådant förhållande, att egendomen säljes till arrendatorn
som, enligt vad styrelsen under hand inhämtat, förut icke är ägare
av någon jordbruksfastighet. Försäljningen bör enligt styrelsen ske på samma
villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Jäleby l1, samt därjämte att kronan eller eventuell köpare av förberörda
utstämplade virkespost om 526 skogskubikmeter, vilken icke ingår i försäljningen,
förbehålles rätt att behålla posten å rot intill den 1 juni 1953
samt att ha virket kvarliggande högst ett år därefter.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot försälj ningsförslaget och hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1 mantal Flåcksta l1 och 21 i Hubbo
socken, Västmanlands län, må säljas till egendomens arrendator
E. Th. Pettersson för en köpeskilling av 107 300 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

16:o.

Östjädra 21 i Västmanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 3/12 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
kompanichef sbostället 1 mantal Östjädra 21 i Dingtuna socken, Västmanlands
län, skall säljas till egendomens arrendator Birger Ekbom.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen som är belägen 13 kilometer från Västerås och 2 kilometer
från Dingtuna järnvägsstation, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot
en avgäld, som för arrendeåret 1950/51 utgick med 2 689 kronor 13 öre.
Ägorna äro utlagda i ett skifte och innehålla 86,3 hektar, därav 43 hektar
tomt och åker, i,5 hektar äng, 39,8 hektar skogsmark och 2 hektar annan
avrösningsjord. Åkern består av tämligen styv, delvis stenbunden lerjord.
Den är till större delen täckdikad.

Av åbyggnaderna äro ekonomihusen gamla och i mindre gott skick. Ladugård
och stall behöva nybyggas. Manbyggnaden och arbetarbostaden äro i
behov av modernisering. Den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn.
Elektriska ledningar, tillhörande Älvkarleby kraftverk och Dingtuna elektriska
distributionsförening, äro framdragna över ägorna.

Egendomen har del i Ellberga-Västjädra dikningsföretag 1950 och i
Tuhundra häradsallmänning.

Taxeringsvärdet utgör 63 800 kronor, därav 41 900 kronor jordbruksvärde
och 21 900 kronor skogsvärde.

Domänintendenten har med hänsyn till byggnadernas tillstånd och för
domänverket rådande investeringsbegränsning tillstyrkt en av arrendatorn
gjord ansökan att få köpa egendomen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Vederbörande jägmästare har ur skoglig synpunkt avstyrkt försäljning av
egendomen. Över jägmästaren har anfört, att anledning icke finnes till försäljning
av egendomen om frågan skall ses enbart ur skogens synpunkt, men
att av de skäl, som domänintendenten anfört, försäljning till arrendatorn
måste förordas, om skälig köpeskilling kan ernås med hänsyn till skogskapitalet.

Uppskattningsnämnden har vid en den 5 september 1950 börjad och den
10 juli 1951 avslutad förrättning saluvärderat egendomen under hänsynstagande
till dels kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten och förut
nämnda dikningsföretag, dels rivningsvärdet av befintliga ekonomihus och
dels arrendatorns ansvarighet för husrötebrister. Nämnden har därvid funnit
saluvärdet böra fastställas till 105 800 kronor. Därav utgöra 57 800 kronor
värdet av skog och skogsmark enligt av domänstyrelsens skogstekniska
byrå den 6 oktober 1950 fastställd värdering.

Lantbruksnämnden har uttalat att egendomen ej kan anses erforderlig
för yttre rationalisering samt att enligt jordförvärvslagen hinder ej torde
möta för arrendatorn Ekbom att förvärva egendomen.

Domänstyrelsen har med hänsyn till prisutvecklingen på virkesmarknaden
efter uppskattningstillfället låtit omvärdera egendomens skogsmark och
skog samt genom beslut den 22 oktober 1951 fastställt värdet därå till 44 000
kronor. I beloppet ingår icke en i samband med värderingen utstämplad virkespost
om 1 067 m3sk, vilken avses skola undantagas från försäljningen för
att senare i samband med försäljningens genomförande antingen erbjudas
arrendatorn till då rådande dagspris eller avverkas i domänverkets regi.
Med iakttagande av nämnda omvärdering av skog och skogsmark anser styrelsen
egendomens saluvärde böra bestämmas till 92 000 kronor. Arrendatorn
har på förfrågan av styrelsen godkänt detta värde och därjämte förklarat
sig villig inköpa även nämnda rotpost. Styrelsen meddelar vidare, att egendomen
innehafts av arrendatorn Ekbom sedan år 1943 och dessförinnan av
hans fader sedan år 1916, samt förordar i likhet med domänintendenten
och över jägmästaren att egendomen skall säljas till arrendatorn. Vid försäljningen
böra enligt styrelsen föreskrivas enahanda villkor, som under punkt 1
föreslagits för försäljning av kronoegendomen Jäleby l1, samt därjämte följande.

Kronan eller eventuell köpare av förberörda utstämplade virkespost om
1 067 skogskubikmeter, vilken icke ingår i försäljningen, förbehålles rätt att
behålla posten å rot intill den 1 juni 1953 samt att ha virket kvarliggande
högst ett år därefter.

Det skall åligga Ekbom såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten Söderfors l2 i Älvkarleby
socken lämna medgivanden och ikläda sig förpliktelser av följande innehåll.
Vattenfallsstyrelsen skall äga att kostnadsfritt för all framtid ha
en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot att ersätta skada som
därav må uppkomma äger styrelsen att borttaga för ledningen hinderliga
och för dess säkerhet farliga träd och buskar; dessa skola sedan såsom tillhörande
markägaren tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal
skall äga obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

håll och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter må inteckning
meddelas i egendomen. Intill dess sådan inteckning meddelats, skall ägaren
av egendomen vara skyldig att vid överlåtelse av densamma eller del därav
göra förbehåll om rättigheternas bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse
göra enahanda förbehåll.

Departementschefen.

Biträdande försäljningsförslaget hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendoinen Östjädra 21 i Dingtuna socken, Västmanlands
län, må säljas till egendomens arrendator Birger
Ekbom för en köpeskilling av 92 000 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

17 :o.

Kronoparken Björnsjö l1 m. m. i Västernorrlands län.

I skrivelse den 27 januari 1951 hemställer domänstyrelsen, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att ett byte av markområden mellan
å ena sidan kronan samt å andra sidan Mo och Domsjö Aktiebolag ävensom
Gideå och Husums aktiebolag må äga rum i den utsträckning och på
de villkor, som finnas angivna i ett den 11 i samma månad dagtecknat bytesavtal,
samt att därvid befrielse må erhållas för båda parter från taxering
för inkomst genom avyttring av växande skog på grund av avtalet samt för
bolagen från erläggande av stämpelavgift. Styrelsen hemställer vidare att
Kungl. Maj :t, därest framställningen om bytet bifalles, måtte uppdraga åt
styrelsen att ombesörja de för bytesavtalets fullgörande erforderliga åtgärderna
ävensom förordna, att de områden, som genom bytet tillfalla kronan,
skola av skogsförvaltningen omhändertagas för att förvaltas enligt de grunder
som gälla för förvaltning av kronoparker.

Bytesavtalet är av följande lydelse.

Mellan Kungl. Domänstyrelsen å kronans vägnar, här nedan kallad kronan,
och Mo och Domsjö Aktiebolag och Gideå och Husums Aktiebolag, här
nedan kallade bolagen, har denna dag följande bytesavtal träffats. Avtalet
gäller dock endast under följande förutsättningar, nämligen:

a) Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande av avtalet.

b) Tillstånd för bolagen att förvärva här nedan under § 4 angivna fastigheter
och områden.

c) Frihet för båda parter från taxering för inkomst genom avyttring av
växande skog på grund av avtalet samt frihet för bolagen från erläggande
av stämpelavgift.

§ 1. Mo och Domsjö Aktiebolag överlåter till kronan följande i Anundsjö
socken, Västernorrlands län, belägna fastigheter och områden, nämligen

dels fastigheterna 6 a/5 seland Knäsjö l4, 3 seland Sanna 1“ och 1 seland
Sanna 1”,

dels å bilagda utdrag från lantmäterikartan (Bil. A1) med röd kantfärg
och grön tvärstreckning utmärkta område om ca 853 hektar landareal av
23 "A seland Tällmo Södra 1”.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Gideå och Husums Aktiebolag överlåter till kronan följande i Västernorrlands
län belägna fastigheter och områden, nämligen: I Anundsjö socken:
dels fastigheterna 13 seland Kalvbäcken l2, 15 V, seland Lägsta i2 och 3 1 /■>
seland Svartsjö l2, dels å bilagda utdrag från lantmäterikartan (Bil. B'')
med röd kantfärg och grön tvärstreckning utmärkta område om ca 291
hektar landareal av 10 seland Stavsro 1’ samt i Björna socken följande
å bilagda utdrag från lantmäterikartan (Bil. C1) med röd kantfärg och grön
tvärstreckning utmärkta område om ca 262 hektar landareal av 3 7, seland
Locksta 1*.

Å bilagorna A—C angivna områden skola genom avstyckning frånskiljas
i bolagets ägo kvarvarande fastigheter. Därvid skall gälla att med de avstyckade
områdena icke skall följa någon rätt till andel i samfällighetcr
och ej heller rätt till vattenområde, där så icke erfordras av lantmäteritekniska
skäl.

Med de avstyckade områdena skall följa rätt att för framforsling av
skogsprodukter taga väg över stamfastigheternas mark ävensom rätt att
utnyttja stamfastigheterna eventuellt tillkommande rätt att för samma ändamål
taga väg över skifteslagens övriga fastigheter.

§ 2. Kronan övertager mot överenskommet vederlag bolagens skyldigheter
i fråga om de rättigheter till vedbrand och mulbete in. in., som tillkomma
i bilagda förteckning angivna personer (Bil. D‘). Bolagen svara för att ifrågavarande
rättigheter icke ha karaktären av servitut ävensom att de fastigheter
och de områden, som till kronan överlåtas, ej heller i övrigt besväras
av servitut.

§ 3. I § 1 angivna fastigheter och områden överlåtas av bolagen fria från
gravationer och åligger det bolagen att senast 6 månader efter det samtliga
områden genom avstyckning blivit frånskilda med gravationsbevis styrka
friheten från inteckningar.

§ 4. Kronan överlåter till Mo och Domsjö Aktiebolag

dels kronoparken Björnsjö l1,

dels följande å bilagda tre utdrag från lantmäterikartan (Bil. E1 och F1)
med grön kantfärg och röd tvärstreckning utmärkta områden, nämligen:

ett område om ca 1 006 hektar landareal av kronoparken Tällsj örnar ken
l1 (Bil. E1),

ett område om ca 1 197 hektar landareal av kronoparken Selsta ll (Bil.1
F1 och F2)1,

allt i Anundsjö socken, Västernorrlands län.

Kronan överlåter till Gideå och Husums Aktiebolag

dels följande kronoparker, nämligen: Nyåker l1 i Björna socken, Västernorrlands
län, Herrbergskullen l1 i Trehörningsjö socken, Västernorrlands
län,

dels följande å bilagda två utdrag från lantmäterikartan (Bil. G1 och H1)
med grön kantfärg och röd tvärsträckning utmärkta områden inom Anundsjö
socken, Västernorrlands län, nämligen: ett område om ca 480 hektar
landareal av kronoparken Rödvattensmarken l1 (Bil. G), ett område om ca
182 hektar landareal av kronoparken Anundsjö östra 21 (Bil. H).

Å bilagorna E—H angivna områden skola genom avstyckning frånskiljas
i kronans ägo kvarvarande fastigheter. Därvid skall gälla att med de avstyckade
områdena icke skall följa någon rätt till andel i samfälligheter och
ej heller rätt till vattenområde, där så icke erfordras av lantmäteritekniska
skäl.

Med de avstyckade områdena skall följa rätt att för framforsling av
skogsprodukter taga väg över stamfastigheternas mark ävensom rätt att ut -

1 Här utesluten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

nyttja den stamfastigheterna tillkommande rätten att för samma ändamål
taga väg över skifteslagens övriga fastigheter.

§ 5. 1 § 4 angivna fastigheter och områden överlåtas av kronan fria från
gravationer frånsett dem, som framgå av bilagda avtal, bilaga Jk

§ 6. I skogen kvarliggande upphuggna virkesprodukter skola vara bortforslade
senast den 1 juli 1952.

§ 7. Som mellangift erlägger Mo och Domsjö AB vid tillträdet kontant
till kronan ett belopp av 42 023 kronor enligt här bilagda kontokurant,
bilaga K1.

§ 8. I bytet ingå inga andra än kronan och bolagen tillhöriga å bytesområdena
befintliga byggnader och anläggningar.

§ 9. Kronan och bolagen förbinda sig att intill tillträdesdagen icke avverka
skog å bytesområdena.

§ 10. På tiden från och med tillträdesdagen å respektive bytesområde
belöpande arrenden eller andra avgälder skola, evad de utgå kontant eller
in natura, tillfalla den tillträdande.

§ 11. Kronan och bolagen skola å ömse sidor svara för alla å respektive
bytesområde intill tillträdesdagen belöpande utskylder och besvär. Från
och med tillträdesdagen belöpande utskylder och besvär skola gäldas för
kronans bytesområde av bolagen och för bolagens bytesområde av kronan.

§ 12. Kostnaderna för avstyckning skola bestridas av kronan och bolagen
var för sig för de områden, de lämna i bytet. Lagfartskostnaderna för vad
kronan och bolagen förvärvat betalas av var och en för sig.

§ 13. Fastigheterna tillträdas den 1 juli 1951 och avlämnas då i befintligt
skick.

Efter det domänstyrelsens framställning gjorts har frågan om befrielse från
inkomstskatt av styrelsen och bolagen underställts riksskattenämndens prövning.
Sedan riksskattenämnden meddelat besked beträffande de skatterättsliga
konsekvenserna av markbytet, har styrelsen med skrivelse den 19 december
1951 överlämnat ett den 18 i samma månad dagtecknat tillägg till
förberörda bytesavtal. Enligt detta tillägg ha styrelsen och bolagen överenskommit
att befrielse från inkomstskatt och stämpelavgift ej längre skall
utgöra förutsättning för markbytet. I tilläggsavtalet beröres vidare den situation,
som uppstått genom att fastigheterna icke, på sätt stadgats i § 13 i
bytesavtalet, kunnat avlämnas respektive tillträdas den 1 juli 1951. I tillläggsavtalet
föreskrives härom att den 1 juli 1951 likväl skall anses såsom
tillträdesdag samt att parterna å de likvider, som enligt bytesavtalet skulle
ha fullgjorts nämnda dag, skola erlägga ränta efter 3 procent om året från
sagda dag tills betalning sker.

I skrivelsen den 27 januari 1951 har domänstijrelsen inledningsvis anfört
följande.

Frågan om byte av mark mellan kronan och enskilda uppkommer tid efter
annan. I de flesta fall har det varit skogsbolag som tagit initiativ i frågan
och som till domänstyrelsen framlagt förslag om markbyten. De väckta förslagen
ha i regel icke kunnat realiseras och de ifrågasatta markbytena ha
sålunda i de flesta fall icke kommit till stånd beroende på ett flertal orsaker.
Sålunda har det för kronan som ägare till i genomsnitt högre bestockade
marker icke tett sig lockande att byta dessa marker mot sämre be -

1 Här utesluten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

stockade. Hiirtill har givetvis bidragit att i tider med fortskridande penningvärdesförsämring
det även för kronan ansetts förmånligast att i möjligaste
mån ha tillgångarna placerade i realvärden. Vidare ha byten av mark
omöjliggjorts eller försvårats genom att parterna icke kunnat enas om värderingsprinciperna
vid bytet. Därjämte ha som hindrande orsak bidragit för
bytet många gånger nödvändiga omfattande utredningar och stora kostnader
för uppskattning och värdering m. m. Slutligen har förekomst av mulbetes-
och skogsfångstservitut ävensom vissa bestämmelser på beskattningens
område medverkat till att framkomna förslag om markbyten icke kunnat
genomföras.

Styrelsen erinrar härefter om att norrlandskommittén i olika sammanhang
understrukit det angelägna i att arronderingsförhållandena i Norrland
förbättras samt anför vidare.

Styrelsen finner i likhet med norrlandskommittén det angeläget att arronderingsförhållandena
förbättras; detta gäller icke enbart i Norrland utan
även i andra delar av landet. För att skapa möjligheter för bedrivande av
en aktiv arronderingspolitik har styrelsen velat närmare undersöka på vad
sätt de föreliggande, nyss skisserade svårigheterna för åstadkommande av
markbyten lämpligen skulle kunna bemästras. Då Mo och Domsjö AB förklarat
sig även vara intresserat av en dylik undersökning, igångsatte styrelsen
och detta bolag år 1948 gemensamt en utredning för ett markbyte
mellan parterna, vilket byte avsågs att få karaktär av ett försöksbyte. Till
en början medtogos därvid vissa av parternas fastigheter inom Fredrika
och Åsele socknar av Västerbottens län samt inom Anundsjö socken av
Västernorrlands län. Redan på ett tidigt stadium visade det sig dock att
bytet icke kunde erhålla den sålunda planlagda omfattningen, med hänsyn
till att i bytet icke kunde ingå kronoparker varå funnes skogstorp, odlingslägenheter
och kronotorp. Oaktat bolaget förklarade sig villigt att övertaga
kronans skyldigheter mot lägenhetsinnehavarna ville dessa icke frivilligt
godkänna ett dylikt överförande av kronans skyldigheter till bolaget. Parterna
voro överens om att vid sådant förhållande borde i detta fall vid bytet
icke medtagas kronoparker varå funnes sådana lägenheter. Skola rationella
markbyten i fortsättningen kunna genomföras i Norrland kan dock
enligt styrelsens åsikt en dylik vägran från ifrågavarande lägenhetsinnehavare
icke få utgöra hinder för ett genomförande av byten.

Innan taxerings- och utredningsarbetet igångsattes enades parterna som
allmän princip för bytet bl. a. om att de båda bytesområdena skulle avpassas
så, att de ägde samma avkastningsförmåga (produktion, beräknad med
ledning av areal och bonitet) samt vara likvärdiga ur avsättnings-, belägenhets-
och bonitetssynpunkt. Värderingsnormerna borde även vara på förhand
fastställda innan värderingen verkställdes. Parterna träffade därvid
överenskommelse om de förutsättningar som skulle ligga till grund för
värdeberäkningen. På uppdrag av parterna utarbetades sedan värderingsnormerna
av professorn vid statens skogsforskningsinstitut E. Hagberg. Insamlandet
av taxeringsmaterialet i fältet verkställdes genom domänverkets
tjänstemän medan däremot bearbetningen av materialet och värdeberäkningen
skedde genom statens skogsforskningsinstitut.

När resultatet av taxeringen och värdeberäkningen förelåg visade sig skillnaden
i markens bonitet vara obetydlig. Genom en avsevärt större bestockning
i medeltal för kronans bytesområden än för bolagets blev dock skillnaden
i värde så stor att parterna icke kunde överenskomma om genomförandet
av bytet i då planerad omfattning. Man enades då om att söka

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

genomföra bytet i begränsad omfattning avseende huvudsakligen fastigheter
inom Anundsjö socken av Västernorrlands län. Efter viss verkställd
komplettering av taxeringsarbetet och av den ändrade omfattningen föranledd
omvärdering av parternas bytesområden kunde enighet uppnås om
bytets genomförande i den omfattning bytesavtalet anger.

Rörande bytet inhämtas av handlingarna i huvudsak följande.

Bytesområdena finnas närmare angivna i bytesavtalet och å därtill fogade
utdrag ur lantmäterikarta ävensom å utdrag av generalstabskarta. De äro
belägna inom Anundsjö, Björna och Trehörningsjö socknar, Västernorrlands
län.

Arealer, virlcesförråd och ideal medelbonitet ha uppskattats till:

					Virkesförråd	Ideal medel-
Bytesområde	Skogsmark	Impedi- ment ha	Inägor	Summa landareal ha	å skogsmark
ha	ha	Tot. m3sk	m8sk / ha	bonitet m3sk
kronans........	3 686	566	3	4 255	213 550	57''ft	3''19
botagens........	3 983	960	1	4 944	2t''5 609	51-6	305

Den verkställda värdeberäkningen utvisar i sammandrag följande:

Bytesområde	Produktions- förmåga m3sk	Markvärde kronor	Skogsvärde kronor	Summa mark- och skogsvärde kronor	Värde av björk och asp kronor	Kultur- kostnad kronor
kronans ........	11770	281350	931100	1 215 450	66 230	99 615
bolagens........	12 149	264 900	804 830	1 069 730	52 920	94 345
Differens ......	- 379	+ 16 450	+ 129 270	+ 145 720	+ 13310	5 270

Enligt förslaget är sålunda skogsmarkens beräknade avkastningsförmåga
i det närmaste lika stor för båda parternas områden. Dock föreligger en värdeskillnad
av icke oväsentlig storleksordning. Efter förhandlingar ha parterna
enats om reglering av värdeskillnaden på följande sätt:

Skillnaden i markvärde, i värdet av björk och asp samt i kulturkostnad,
sammanlagt (16 450 —|— 13 310 — 5 270=) 24 490 kronor, skola enligt överenskommelsen
bolagen kontant erlägga till kronan.

Skillnaden i skogsvärde har enligt överenskommelsen evalverats i kubikmeter
med tillhjälp av den vid taxeringen utförda provstämplingen, varigenom
erhållits den virkeskvantitet rå barrskog, fördelad på trädslag och dimensionsklasser,
som motsvarar den uppkomna värdeskillnaden, erhållen
enligt de för bytet överenskomna värderingsnormerna. Domänstyrelsen har
träffat avtal om upplåtelse till bolaget av en avverkningsrätt omfattande den
på så sätt beräknade kubikmassan uppgående till 18 283 m3sk. Genom detta
förfarande ha bytesområdena gjorts likvärdiga även beträffande skogsvärdet.
Då den beräknade avverkningsrätten representerar en relativt stor
kvantitet — som därest ifrågavarande skog skulle kvarbliva i kronans ägo
icke i sin helhet skulle uttagas på ett enda år — har styrelsen ansett skäligt
och principiellt riktigt att vid åsättandet av värde på avverkningsrätten kvantiteten
beräknas komma att uttagas på ett visst antal år. Parterna ha därvid
enats om en fördelning av kvantiteten på fem år och att endast en femtedel
4 Dihang till riksdagens protokoll 19,r>2. I samt. Nr SS.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

av angivna kvantitet skall åsättas dagspris. Beloppet skall erläggas till kronan
vid bytesområdenas tillträdande. Under vart och ett av följande fyra år
skall erläggas samma belopp jämkat med hänsyn till ändringar i bruttopris-
och omkostnadsindex, varvid överenskommelse även träffats rörande
beräkningen av dessa index. På dessa fyra senare årsbelopp skall bolaget
erlägga 3 procent enkel ränta.

Som mellangift för bytet skall Mo och Domsjö AB vid tillträdet av bytesområdena
kontant till kronan erlägga ett belopp av 42 023 kronor, avseende
dels nämnda skillnad i markvärde m. in., dels ersättning för kronans övertagande
av bolagets skyldigheter i fråga om rättigheter till vedbrand och
mulbete m. m., dels ersättning för vissa kojor som kronan i samband med
bytet överlåter till bolagen, dels ock kapitaliserat värde av skillnaden i beräknad
bortaliggningsersättning in. m. Kostnaderna för avstyckning skola
bestridas av kronan och bolagen var för sig för de områden de lämna i bytet.
Lagfartskostnaderna för vad kronan och bolagen förvärva skola betalas av
var och en för sig.

Överlantmätaren har meddelat, att ur fastighetsbildningssvnpunkt hinder
icke synes möta för ett genomförande av bytesavtalet.

Vederbörande jägmästare och överjägmästare ha tillstyrkt bytet.

Jämväl domänstyrelsen tillstyrker bytet på de föreslagna villkoren. Styrelsen
erinrar särskilt om att avtalet, såsom tidigare angivits, gäller endast
under förutsättning — förutom av godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen
— att tillstånd lämnas bolagen att förvärva ifrågavarande i kronans
bytesområde ingående fastigheter och områden.

Departementschefen.

Ändamålet med ifrågavarande markbyte är att förbättra arronderingsförhållandena
inom såväl kronans som bolagens marker. Jag tillstyrker därför
att markbytet må äga rum. Enligt bytesförslaget ha bytesområdena avpassats
så att skogsmarkens beräknade avkastningsförmåga är i det närmaste
likvärdig. Vad angår mark- och skogsvärdena förete dessa en värdeskillnad
till förmån för kronan av 24 490 respektive 129 270 kronor. Skillnaden i
markvärde jämte ersättning för kojor m. in., tillhopa (24 490 + 17 533 =)
42 023 kronor, skola bolagen vid tillträdet kontant erlägga till kronan. Skillnaden
i skogsvärde har utjämnats genom upplåtelse till bolagen av viss avverkningsrätt,
vilken skall uttagas under en femårsperiod med en femtedel
årligen. Härigenom ha sålunda bytesområdena gjorts likvärdiga även beträffande
skogsvärdet. Vad sålunda och i övrigt avtalats har icke givit mig anledning
till erinran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ett byte av markområden mellan å ena sidan kronan
och å andra sidan Mo och Domsjö Aktiebolag samt Gideå och
Husums Aktiebolag må äga rum i den utsträckning och på
de villkor, som finnas angivna i förberörda den 11 januari
1951 dagtecknade bytesavtal med däri genom tilläggsavtal av
den 18 december samma år gjorda ändringar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—
17 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Malte Olsson.