Kunyl. Maj.ts proposition nr SO,

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22
juni 1939 (nr 293), m. in.; given Stockholms slott den
22 februari 1952.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll får
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen dels, jämlikt § 87 regeringsformen,
att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna
förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), dels ock bifalla det förslag i
övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att allmänna förfogandelagen, vars giltighetstid
utgår den 31 december 1952, skall erhålla fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1953.

Vidai’e begäres riksdagens samtycke till förordnande, att 2—5 gä; förfogandelagen
skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni
1953.

I llihang till riksdagens protokoll tOö2. / samt. Nr SO.

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 80.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939 (nr 293).

Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939’,
vilken jämlikt lag den 3 juni 1949 (nr 273) gäller till och med den 31 december
1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

1 Senaste lydelse, se SFS 1940: 1G3, 1942:251 och 1949:273.

Kungl. Mai:ts proposition nr 80.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Skörd, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om fortsatt giltighet
av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) samt om til 1-lämpning under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 av vissa bestämmelser
i nämnda lag och anför därvid följande.

Allmänna förfogandelagen utfärdades den 22 juni 1939 och gällde ursprungligen
till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid förlängdes
sedermera år från år till och med den 30 juni 1949. Efter förslag av Kungl.
Maj :t i proposition nr 210 till 1949 års riksdag (r. skr. nr 317) har lagen i
något förändrad form genom lag den 3 juni 1949 (nr 273) erhållit fortsatt
giltighet till och med den 31 december 1952.

Till grund för propositionen hade lagts ett betänkande av särskilda sakkunniga,
vilka tillkallats för att biträda med en allmän översyn av allmänna
förfogandelagen. De sakkunniga hade bland annat föreslagit, att lagen skulle
gälla för obestämd tid. I propositionen föreslogs emellertid, att lagen i sitt
förändrade skick skulle gälla endast till och med den 31 december 1952. I
detta sammanhang framhöll föredragande departementschefen bland annat
följande. De sakkunnigas översyn av lagen hade icke varit fullständig, utan
åtskilliga problem funnes, som borde upptagas vid en grundligare översyn
av lagen i belysning av erfarenheterna från den gångna kristiden. Olika ändringsförslag,
som framförts till de sakkunniga eller i yttrandena över deras
förslag, borde därvid prövas. En fullständig utredning i ämnet borde därför
igångsättas.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1950 har jag
tillkallat generaldirektören O. A. V. Söderström med uppdrag att utreda frågan
om revision av allmänna förfogandelagen och därmed sammanhängande
spörsmål och avgiva förslag i ämnet. Vissa sakkunniga och experter ha sedermera
förordnats att biträda utredningsmannen. Enligt direktiven för utredningen
borde den bedrivas i sådan takt, att proposition i ämnet kunde

I

KijivjI. Maj:tv proposition nr SO.

föreläggas 1952 års riksdag. Utredningsmannen har emellertid nu meddelat,
att utredningen visserligen kommer att vara slutförd under första halvåret
1952 men icke i sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas årets riksdag.

Beträffande allmänna förfogandelagens innehåll kan anmärkas följande.

1 1 § angivas förutsättningarna för lagens tillämplighet och förfarandet,
när lagen skall sättas i tillämpning. Enligt första stycket äger Kungl. Maj :t
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, utan medverkan av riksdagen
förordna alt lagens fullmaktsbestämmelser skola träda i tillämpning. Riksdagens
godkännande av sådant tillämpningsförordnande är dock förutsättning
för förordnandets giltighet utöver viss kortare tid. Jämlikt andra stycket
äger Kungl. Maj :t under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
med riksdagens samtycke förordna om tillämpning av vad i 2—
7 §§ stadgas. Förordnandet gäller i sådant fall under viss tid, högst ett år,
och kan inskränkas till att avse endast vissa av bestämmelserna ifråga eller
vissa ändamål.

Med stöd av 2—7 §§ förfogandelagen äger Kungl. Maj:t meddela föreskrifter
av följande slag.

2 §: om avstående till kronan av förnödenhet för att tillgodose behovet
för befolkningen eller produktionen eller för krigsbruk eller annat ändamål
av betydelse för det allmänna samt om viss skyldighet att verkställa sedvanlig
beredning av förnödenheterna;

3 §: om beslag å sådan förnödenhet;

4 §: om upplåtelse med nyttjanderätt till kronan av fastighet, byggnad,
järnväg eller annan anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel
för behov som avses i 2 § eller för sjukvårdsändamål, för beredande
av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål;

5 §: om skyldighet för ägare eller innehavare av fastighet, fabrik eller annan
anläggning, järnväg, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel att
för behov som avses i 2 £ frambringa, tillverka, bereda, iståndsätta eller tillhandahålla
respektive verkställa forsling av förnödenhet;

ti $: om upplåtelse av byggnad eller del därav eller markområde eller annat
utrymme till kronan för att bereda bostad åt husvilla eller för förvaring
av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål;

7 §; om tillhandahållande av elektrisk kraft från starkströmsanläggning
för kronans räkning eller upplåtelse av sådan anläggning eller del därav till
kronan för att tillgodose befolkningens eller produktionens behov av elektrisk
kraft eller eljest för ändamål av betydelse för det allmänna.

Övriga paragrafer (8—31 §§) innehålla specialstadganden samt bestämmelser
om ersättning, påföljder m. in.

Sedan 1959 års riksdag enligt skrivelse nr 94 lämnat samtycke, varom i
1 § andra stycket allmänna förfogandelagen förmäles, förordnade Kungl.
Maj:t genom förordning den 14 april 1950 (nr 108), att 2—5 §§ skulle äga
tillämpning under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951, 2 § andra stycket
samt 4 och 5 dock endast i den mån det erfordrades för att tillgodose
krigsmaktens beredskapsbehov.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO. 5

På sätt närmare framgår av proposition nr (59 förelädes 1951 års riksdag
förslag om att 5 § allmänna förfogandelagen skulle under liden den 1 april—
den 30 juni 1951 få tillämpas även för andra ändamål än för att tillgodose
krigsmaktens behov. Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 76), varefter
Kungl. Maj :t den 16 mars 1951 utfärdade förordning i ämnet (nr 136).

Kungl. Maj: t föreslog sedermera i proposition nr 193 till 1951 års riksdag,
att Kungl. Maj :t skulle erhålla riksdagens samtycke att förordna om ti 11-lämpning utan begränsning av 2-5 §§ allmänna förfogandelagen för tiden
den 1 juli 1951—den 30 juni 1952. Sedan propositionen bifallits av riksdagen
(skr. nr 237), föreskrev Kungl. Maj :t i förordning den 1 juni 1951 (nr
320), att paragraferna ifråga skulle äga tillämpning under nyssnämnda tid.

I skrivelse den 16 januari 1952 har riksnämnden för ekonomisk försvnrsheredskap
framlagt förslag rörande tillämpningen efter den 30 juni 1952 av
allmänna förfogandelagens bestämmelser. Vid skrivelsen ha fogats yttranden
av överbefälhavaren, armé-, marin- och flygförvaltningarna, krigsmateriel''
verket, fortifikationsförvaltningen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
sjukvårdsberedskapsnämnden, civilförvarsstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, statens handels- och industrikommission, statens priskontrollnämnd
och statens bränslekommission, vilka myndigheter förklarat
sig biträda riksnämndens framställning.

I riksnämndens skrivelse anföres bland annat:

Samma skäl som föranledde beslutet om tillämpningen av lagens 2 5 §S

under tiden till och med den 30 juni 1952 torde tala för att paragraferna
skola få tillämpas även under återstoden av lagens giltighetstid. Beträffande
åtskilliga viktiga importvaror råder en, väsentligen av det utrikespolitiska
läget betingad brist på världsmarknaden. Den kontroll av den internationella
handeln, som tillkommit på grund härav, har i vissa hänseenden medfört eu
fortsatt försämring av våra importmöjligheter. Här må sålunda erinras om
alt del under hösten 1951 blivit nödvändigt afl införa beslag ä koppar och
vissa kopparlegeringar in. in.

Från statens handels- och industrikommission har framhållits, att den
kommande utvecklingen är synnerligen vansklig att överblicka, varför det
syntes uppenbart alt Kungl. Maj :ts befogenheter att sätta i kraft olika bestäinmelser
i förfogandelagen icke borde minskas i rådande läge.

Från statens bränslekommission bär uppgivits att importsvårigheterna
på hränsleområdet alltjämt kvarstå. Möjligheten att tillämpa allmänna förfogandelagens
5 § om erforderligt tonnage för bränsleimporten ej skulle
kunna anskaffas på annat sätt måste därför fortfarande finnas. Gällande
handelsreglering av koks, antracit och stenkol torde tills vidare få bibehållas.

Från statens priskontrollnämnd har inhämtats, att dess avsikt är att
inom den närmaste tiden slopa prisregleringen på textilvaror i den utsträckning,
alt ett bibehållande av kungörelsen 1945: 714 om viss inskränkning i
rätten alt använda textilvaror för viss tillverkning etc. på vilken prisregleringen
hittills i viss utsträckning baserats — med hänsyn härtill icke
längre skulle vara erforderligt. Priskontrollnämnden anser det dock ur beredskapssynpunkt
nödvändigt, att författningen bibehålies tillsvidare. Enligt
priskontrollnämndcns uppfattning är det likaledes ur beredskapssynpunkt
erforderligt att författningarna rörande beslag på hudar och skinn, vilka

0 Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

utgöra en nödvändig förutsättning för gällande prisreglering av skodon, tills
vidare bibehållas.

Enligt vad sålunda anförts skulle det aktuella försörjningsläget kräva, att
förfogandelagens 2 § första och tredje styckena, .‘1 § samt 5 §, den sistnämnda

1 vad avser forslingsåläggande, äro i tillämpning även i fortsättningen. Ur
försvarsberedskapens synpunkt är det dessutom i nuvarande utrikespolitiska
läge av största vikt att kraftiga ansträngningar göras för att bota de allvarligaste
bristerna i den materiella beredskapen. För dessa ändamål kunna
2—5 §§ bliva erforderliga. Även om, enligt riksnämndens mening, i så
fall förutsättningarna torde föreligga för Kungl. Maj :t att tillämpa paragraferna
under åberopande av 1 g första stycket, torde, då flertalet av paragrafernas
bestämmelser ändock behöva vara i tillämpning av hänsyn till den
löpande försörjningen, paragraferna i sin helhet böra innefattas i riksdagens
nu ifrågasatta bemyndigande.

Departementschefen. Giltighetstiden för nu gällande allmänna förfogandelag
utgår den 31 december 1952. Bland annat ur beredskapssynpunkt
föreligger behov av eu allmän förfogandelag även efter 1952 års utgång. Det
kan i detta sammanhang framhållas, att såsom led i eu allmän beredskapsplanering
kungörelser den 22 juni 1951 (nr 551 och 552) utfärdats med bestämmelser
om utnyttjande av landets transportmedel under krig eller krigsfara
m. in. och om förfogande över fastigheter under krig eller krigsfara.
Dessa författningar förutsätta, att allmänna förfogandelagen är i kraft.

Såsom i det föregående nämnts pågår utredning av frågan om revision
av förfogandelagen och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen
kan dock icke beräknas bliva slutförd i så god tid, att proposition om ny
förfogandelagstiftning kan föreläggas delta års riksdag. Ett på utredningen
grundat förslag i ämnet kommer därför att kunna framläggas för riksdagen
först under år 1953.

Vid nu nämnda förhållanden finner jag mig böra förorda, att giltighetstiden
för allmänna förfogandelagen utsträckes till och med den 30 juni 1953.
På grund härav har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag
om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293).

Med riksdagens samtycke har Kungl. Maj :t förordnat, att 2—5 §§ allmänna
förfogandelagen skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1951
—den 30 juni 1952. Av de regleringar som kvarstodo den 1 juli 1951 har
ransoneringen av kaffe upphävts den 17 augusti 1951. Sedan den 1 juli 1951
har med stöd av förfogandelagen genomförts allenast eu reglering, i det att
genom kungörelse den 28 september 1951 (nr 634) förordnats om beslag på
koppar och vissa kopparlegeringar från och med den 30 september 1951.
Meddelande härom lämnades i proposition nr 220 till 1951 års riksdag med
förslag till förordning om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift),
m. m. (s. 39).

Vad angår det aktuella läget inom olika försörjningsområden har en detaljerad
redogörelse för produktionen och försörjningsläget inom viktigare
industriella varuområden lämnats i Bihang 2 (Preliminär nationalbudget för
år 1952, s. 24—38) till årets statsverksproposition, bilaga 1, Inkomsterna.
Uppgifter rörande den inhemska livsmedelsproduktionen och tillgången på

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

7

jordbruksförnödenheter återfinnas i en av statens jordbruksnämnd upprättad,
till Kungl. Maj:t den It januari 1952 ingiven kalkyl, vilken kommer
att fogas såsom bilaga till den proposition angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1951/
52, som kommer att framläggas för riksdagen. Till dessa redogörelser torde
jag i detta sammanhang få hänvisa.

I vilken utsträckning allmänna förfogandelagens bestämmelser komma att
behöva tillämpas under tiden efter den 30 juni 1952 beror på hur försörjningsläget
inom landet kan komma att utveckla sig. I det läge som nu råder
är det mycket vanskligt att göra några uttalanden härom. Det kan emellertid
förutses, att de försörjningssvårigheter, som nu finnas på vissa områden,
bland annat i vad avser bränsle, komma att i allt väsentligt bestå om den
hittillsvarande ruslningskonjunkturen i världen fortfar. Om så bliver fallet,
måste nu gällande ransonering av stenkol, koks och antracit bibehållas.
Samma torde vara förhållandet med den reglering av användningen av koppar
och kopparlegeringar som för närvarande tillämpas.

Riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap har, efter samråd med av
frågan berörda myndigheter, föreslagit, att Kungl. Maj :t begär riksdagens
bemyndigande att för det år som börjar den 1 juli 1952 förordna om tilllämpning
av allmänna förfogandelagens fullmaktsbestämmelser i samma utsträckning
som för närvarande. Med hänsyn till att ett mycket labilt politiskt
läge alltjämt råder i världen och med beaktande av att det nu är
omöjligt att med någon större grad av säkex-het förutspå hur försörjningsläget
kommer att bliva under det närmaste året, anser jag att Kungl. Maj :t
på sätt riksnänmden föreslagit bör erhålla förnyat bemyndigande att tilllämpa
allmänna förfogandelagen. Jag får alltså förorda, att bemyndigande
utverkas för Kungl. Maj :t att förordna om tillämpning av 2— 5 §§ allmänna
förfogandelagen under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag
till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni
1930 (nr 293J, liv den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisai-, måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Lennart Groll.

'' Bilagan, sum är likulydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, liar liar uteslutits.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utdrag ap protokollet, hullet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 f ebruari
1952.

N ä r v a r a n d e:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 8 februari 1952 tillhandakonimet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25
januari 1952, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
lör det i § 87 regeringsformen oinfönnälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om forisatt giltighet an allmänna förfogandelagen (ten 22
juni 1989 (nr 298).

Förslaget, som finnes bilagl detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
förste kanslisekreteraren S. Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 80,

9

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets den 12 februari
1952 avgivna utlåtande över det den 25 januari 1952 till lagrådet remitterade
förslaget till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939 (nr 293), därvid föredraganden hemställer dels att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande, dels ock att Kungl.
Maj :t i samma proposition måtte föreslå riksdagen att lämna sitt samtycke
till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 § andra stycket allmänna förfogandelagen
förordnar, att 2—5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden
den 1 juli 1952—den 30 juni 1953.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lennart Groll.

Mhäng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 8!)