Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
1
Nr 77.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnaden
av ett försöks- och forskningsinstitut på jordbrukets
område vid Röbäcksdalen i Västerbottens lån; given
Stockholms slott den 8 februari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framläggas förslag om vissa ytterligare åtgärder fgr förverkligandet
av det principbeslut om inrättande av en försöksgård m. m.
vid Röbäcksdalen utanför Umeå som fattades vid 1949 års riksdag. Sålunda
förordas att medel nu skola anvisas till uppförande av de byggnader, som
erfordras för att verksamheten vid försöksgården skall kunna igångsättas
— institutionsbyggnad, ekonomibyggnader och en tjänstebostad m. m. —
ävensom till viss utrustning samt för utvändiga ledningar, vägar och planeringsarbeten
vid försöksgården. I detta sammanhang äskas vidare medel till
vissa byggnadsarbeten vid Stenstugu försöksgård och till visst markförvärv
vid Öjebyns försöksgård. För dessa ändamål begäras för budgetåret 1952/53
följande anslag, nämligen dels å driftbudgeten ett reservationsanslag av
86 000 kronor till Inventarier och utrustning m. in. för försöksgård vid Röbäcksdalen,
dels å kapitalbudgeten ett investeringsanslag av 605 000 kronor
under Statens allmänna fastighetsfond till Byggnadsarbeten för försöksgård
vid Röbäcksdalen samt ett investeringsanslag av 480 000 kronor
under Statens affärsverksfonder: Domänverket till Byggnadsarbeten in. m.
vid statens försöksgårdar.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 77.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga angående utbyggnaden
av ett försöks- och forskningsinstitut på jordbrukets område
vid Röbåcksdalen i Västerbottens län samt anför därvid följande.
Inledning.
I sitt betänkande angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets
område i Norrland (SOU 1946: 16) föreslog norrlandskommittén,
att en försöksgård och en central forskningsinstitution för norrländska
jordbruksfrågor skulle inrättas vid Röbäcksdalen utanför Umeå i Västerbottens
län. På grundval av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena
föreslog Kungl. Maj:t i propositionen nr 41 till 1949 års riksdag, bland
annat, att principbeslut skulle fattas om att inrätta en försöksgård vid
nämnda plats och att dit förlägga viss forskningsverksamhet på jordbrukets
område. Riksdagen biföll detta förslag (skr. nr 347).
Den 2 december 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa utredning
och avgiva förslag angående utbyggnaden av den centrala forskningsinstitutionen
för norrländska jordbruksfrågor m. m. Med stöd av detta
bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen, statsrådet Sträng,
den 5 december 1949 såsom sakkunniga generaldirektören E. F. L. Lindeberg,
tillika ordförande, överinspektören för försöksväsendet på lantbrukets
område Y. A. Gustafsson samt direktören i Sveriges lantbruksförbund
E. Sjögren, Stockholm.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen Röbäcksdalsutredningen, avlämnade
den 12 december 1950 ett delbetänkande angående den första utbyggnaden
av försöksgården vid Röbäcksdalen (stencilerat). På grundval
av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena föreslog Kungl. Maj:t
i propositionen nr 45 till 1951 års riksdag, att till markförvärv m. m. för
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
en försöksgård vid Röbäcksdalen skulle å kapitalbudgeten under Statens
affärsverksfonder: Domänverket för budgetåret 1951/52 anvisas ett investeringsanslag
av 412 200 kronor. Propositionen bifölls av riksdagen (skr.
nr 334).
Utredningens fortsatta arbete har avsett den forsknings- och försöksverksamhet,
som enligt utredningens uppfattning i första hand bör komma
till utförande vid Röbäcksdalen, samt de byggnadsföretag och investeringar
som erfordras härför. Resultatet av detta arbete har framlagts i ett betänkande
med förslag rörande fortsatt utbyggnad av forsknings- och försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen (stencilerat), vilket betänkande utredningen
avgivit den 17 november 1951.
över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök, som jämväl överlämnat gemensamt yttrande av
lärarkollegiet och försökskollegiet, styrelserna för statens växtskyddsanstalt,
statens centrala frökontrollanstalt, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, jordbrukets
forskningsråd samt länsstyrelserna, lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen
i de fem norrländska länen utom länsstyrelserna i
Gävleborgs och Västernorrlands län samt lantbruksnämnderna i Jämtlands
och Norrbottens län.
I sitt nu avgivna betänkande föreslår kommittén att den planerade försöksgården
vid Röbäcksdalen skall erhålla de byggnader som erfordras för
verksamheten. Utredningen anser att medel under budgetåret 1952/53 böra
anvisas för uppförande av en institutionsbyggnad, en försökslada, ekonomibyggnader
samt en tjänstebostad för driftsledaren vid gården. Vidare
böra medel anvisas för anskaffande av erforderlig maskinell utrustning
för jordbruksdriften och viss utrustning för verksamheten ävensom för anläggande
av vissa vägar m. m. Kostnaderna för nu nämnda byggnadsarbeten
och utrustning beräknas till sammanlagt 1 113 000 kronor. Härjämte
behövs enligt utredningen ett anslag å 25 000 kronor för täckande av gårdens
driftskostnader under budgetåret 1952/53.
Utredningen förordar vidare att medel för budgetåret 1952/53 skola anvisas
för uppförande och inrättande av erforderliga lokaler för en filial till
statens växtskyddsanstalt och en filial till statens centrala frökontrollanstalt.
Om dessa båda filialer inrymmas i en gemensam institutionsbyggnad,
beräknas kostnaden för ändamålet komma att uppgå till 662 000 kronor.
För utrustning åt statens centrala frökontrollanstalts filial beräknar utredningen
ett belopp av 45 000 kronor. För avlöningar och driftskostnader vid
växtskyddsanstaltens filial beräknas ett belopp av 27 700 kronor bli erforderligt
för nästa budgetår. Utredningen föreslår slutligen att vid 1952 års
riksdag skall fattas principbeslut om att vid Röbäcksdalen skall inrättas
cn avdelning under statens jordbruksförsök med eu statsagronom som föreståndare.
Utredningen förordar även ett av styrelsen för statens maskin
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
och redskapsprovningsanstalter tidigare framlagt förslag om inrättande av
en särskild provningsavdelning vid Röbäcksdalen.
Utredningen avser att i ett följande betänkande framlägga förslag till
slutlig utbyggnad av ifrågavarande forskningsinstitution.
I detta sammanhang torde jag slutligen få erinra att styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök i skrivelse den 6 oktober 1951
hemställt att för budgetåret 1952/53 ett belopp av 236 500 kronor skall anvisas
till olika byggnadsarbeten m. in. vid statens försöksgårdar. Då samtliga
frågor rörande anslag till byggnadsarbeten vid statens försöksgårdar
synts böra behandlas i ett sammanhang, har Kungl. Maj :t i riksstatsförslaget
för nästa budgetår (bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet,
p. 2) på min hemställan upptagit anslaget med allenast beräknat belopp.
Anslaget har därvid preliminärt uppförts med ett belopp av 1 000 000 kronor.
Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga.
Röbäcksdalsutredningens förslag.
Allmänna synpunkter.
Utredningen framhåller, att vid planeringen av organisationen av forsknings-
och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland hänsyn
måste tagas till såväl allmänt norrländska jordbruksproblem som till geografiskt
mera begränsade sådana. Utredningen anför rörande dessa olika
problem bland annat följande.
De allmänt norrländska jordbruksproblemen äro ej likartade över hela
Norrland. I södra delen av Norrland, i första hand då i Gästrikland, förete
problemen exempelvis betydande likheter med dem som föreligga i norra
Svealand. I den norrländska skogsbygden och norr därom framträda de
speciella norrlandsproblemen mer och mer tydligt. Mest utpräglade möta
vi dem i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Vegetationsperiodens längd i Sverige varierar betydligt. Exempelvis uppgår
den till ungefär 250 dagar i Skåne mot knappt 160 i höjd med Luleå.
Ännu kortare är vegetationsperioden i det inre Norrlands högläntare områden.
Den kan på samma breddgrad anses avtaga 5 å 6 dagar för varje
100 in stigning, vilket t. ex. för Storsjobygden innebär en förkortning av
växttiden med 15—20 dagar i jämförelse med förhållandena i kustbygden
vid Härnösand. Under vegetationsperioden är emellertid medeltemperaturen
icke mycket lägre i t. ex. Luleå än i Skåne. För månaden juli är normaltemperaturen
vid 56 breddgraden -j-17,o° mot -j-15,9° vid 65 breddgraden.
Norrlands nordligaste del sträcker sig omkring 2,5 breddgrader in över
polarområdet, vilket innebär, att solen här under en del av vegetationsperioden
står över horisonten under hela dygnet. Något större odlat område
finnes dock ej norr om polcirkeln. Även inom det övriga Norrland råda
speciella ljusförhållanden, som tillsammans med vissa andra omständigheter
under sommarhalvåret och särskilt under vegetationstiden måste anses
ha en gynnsam inverkan på växtligheten.
Temperatur- och ljusförhållanden äro två för växtproduktionen mycket
betydelsefulla klimatelement, i det de utöva inflytande på assimilationen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
5
växternas tillväxtfaser, blomning, mognad in. m. Det norrländska klimatet
anses i allmänhet lämpligt för odling av vallväxter och grönsaker. Men den
kombination av temperatur och ljus, som är rådande i stora delar av Norrland,
är även mestadels gynnsam för odling av stråsäd. Genom de gynnsamma
ljusförhållandena förkortas mognadstiden i norr. Enligt utförda
undersökningar mognar exempelvis havresorten Guldregn II 17 dagar tidigare
i Ångermanälvens dalgång (Lännäs) än i Svalöv (Skåne). Försök med
den tidiga norrlandshavresorten Orion II har givit ett liknande resultat.
Norr om Ådalen synes ej förbättringen i ljusförhållandena vara tillräcklig
för en ytterligare förkortning av havrens mognadstid. Denna förlänges i
stället.
Det i Norrland ofta ansenliga snötäcket är av särskild betydelse för växtodlingen,
dels genom att det hindrar kylan att tränga ner i jorden, varigenom
växternas övervintring underlättas, och dels genom att det i viss grad
ackumulerar vinternederbörden för vegetationsperioden. Nederbörden under
denna växlar. Den är i vissa områden, t. ex. övre Norrlands kustområde,
under våren något väl knapp men har i odlingsbygderna i allmänhet ej några
för växtodlingen besvärande värden.
Klimatet i norra Sverige återverkar icke endast på växtodlingen därstädes,
utan även på husdjursskötseln (raser och utfodring), utformningen av
ekonomibyggnader, omhändertagandet och förädlingen av jordbrukets produkter
m. m. Vi möta därför även av dessa förhållanden betingade specifika
problem.
De lokalbundna problemen äro i viss mån av annan art än de allmänt
norrländska jordbruksproblemen och äro föranledda av jordart, till sin utbredning
begränsade klimattyper m. m.
De i det föregående berörda allmänt norrländska jordbruksproblemen
böra enligt utredningens uppfattning särskilt beaktas. Genom en gemensam
förläggning till Röbäcksdalen av vissa filialer till olika riksinstitutioner på
jordbruksforskningens område skulle bättre förutsättningar skapas härför
än som hitintills varit rådande. Utredningen understryker att de enskilda
filialernas arbetsprogram beträffande såväl nyssnämnda problem som geografiskt
mera begränsade sådana givetvis bli beroende av vederbörande riksinstitutions
organisation och tillgång till lokala försöksorgan m. m. Den
gemensamma förläggningen torde emellertid i och för sig kunna medföra
att de allmänt norrländska jordbruksproblemen komma att ägnas en större
uppmärksamhet och ges ökat utrymme i filialernas arbetsprogram. En förutsättning
härför är givetvis även att tillräcklig och kvalificerad personal
anställes vid filialerna.
Utredningen anser att utbyggnaden av filialerna av olika skäl bör ske
etappvis. I direktiven för utredningen framhålles detta som önskvärt med
hänsyn till de relativt stora kostnader, som man måste räkna med att en
fullständig utbyggnad kommer att medföra. Härtill kommer enligt utredningen
att försöksgårdens jord icke är i sådan hävd, att den kan användas
till försök för samtliga institutionsfilialer förrän om något år. Jordens
nuvarande tillstånd är nämligen växlande från skifte till skifte på grund
av att dessa burit olika grödor och behandlats på olika sätt. Dessutom måste
hänsyn tagas till den tillfälliga ojämnhet i jorden, som kommer att uppstå
genom täckdikningen. Det föreligger vidare olika angelägenhetsgrader förde
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
ifrågasatta filialerna. Utredningen har därför valt att i förevarande betänkande
huvudsakligen behandla de filialer, som enligt utredningens uppfattning
snarast böra upprättas vid Röbäcksdalen. Utredningen avser att i ett
slutbetänkande framlägga förslag angående de övriga forskningsinstitutioner,
som synas böra förläggas till Röbäcksdalen.
Enligt utredningens uppfattning bör efter den första utbyggnaden följande
forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område påbörjas vid
Röbäcksdalen:
1. Växtodlingsförsök vid en avdelning under statens jordbruksförsök;
2. Maskin- och redskapsprovningar vid en filial till statens maskinprovningar;
3.
Växtskyddsverksamhet vid en filial till statens växtskyddsanstalt;
4. Frökontrollverksamhet vid en filial till statens centrala frökontrollanstalt;
samt
5. Täckdikningsförsök genom avdelningen för dräneringsförsök vid lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution.
Utredningen har vidare övervägt möjligheterna för följande forskningsoch
försöksverksamhet vid Röbäcksdalen;
1. Utfodringsförsök under ledning av statens husdjursförsök;
2. Växtförädling vid en substation eller filial till Sveriges utsädesförening;
3. Trädgårdsförsök vid en försöksstation under statens trädgårdsförsök;
4. Kemisk analysverksamhet vid en filial till lantbrukshögskolans och statens
lantbruksförsöks analyslaboratorium.
Statens lantbruksförsöks arbetsuppgifter vid försöksgården och försöks
gårdens
organisation.
Växtodlingsförsök. Utredningen berör inledningsvis den försöksverksamhet,
som för närvarande bedrives av statens jordbruksförsök, och anför härom
följande.
Den av statens jordbruksförsök bedrivna försöksverksamheten utföres
förutom vid Ultuna i olika delar av landet dels vid fasta försöksstationer
och försöksfält och dels i samarbete med hushållningssällskapen genom s. k.
skrivelseförsök och lokala försök. Skrivelseförsöken utföras av hushållningssällskapen
efter anmodan av statens jordbruksförsök och för dess räkning,
under det att de lokala försöken tillhöra sällskapens eget försöksprogram.
Växtodlingsförsök utföras vidare vid de statliga försöksgårdarna, vilkas försöksprogram
upprättas i samråd med föreståndaren för statens jordbruksförsök
och fastställas av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Dessa försöksprogram äro i vissa avseenden fristående från försöksanstaltens
arbetsprogram och ha delvis lokal karaktär. En viktig uppgift
för försöksgårdarna är sålunda att bearbeta sådana lokala problem, som
ej kunna lösas genom annan lokal försöksverksamhet. De härav föranledda
försöken ingå delvis i s. k. serieförsök, vilka utföras på ett flertal platser,
men utgöras även av s. k. specialförsök, för vilka särskild försöksteknisk
Kungl. Maj. ts proposition nr 77.
7
utrustning erfordras. De senare kunna utföras antingen i försöksgårdarnas
egen regi eller i samarbete med någon forsknings- eller försöksinstitution.
Arbetsuppgifterna för statens jordbruksförsök avse huvudsakligen frågekomplex
inom större jordbruksområden. För att belysa sådana problem utlägges
företrädesvis samma försöksserie på ett flertal platser. Resultaten
från dylika serier bli därigenom vägledande för hushållningssällskapens lokala
försök. Sällskapen ha nämligen som en viktig uppgift att kontrollera
reproducerbarheten av på andra håll eller från ett begränsat material uppnådda
utslag.
I betänkandet uttalas härefter, att den ifrågasatta forsknings- och försöksverksamheten
på växtodlingens område vid Röbäcksdalen huvudsakligen
bör inriktas på mera allmänt norrländska problem. Då verksamheten
därmed i vissa avseenden får en annan karaktär än verksamheten vid en vanlig
försöksgård, anser utredningen det riktigast, att den organiseras som en
underavdelning till statens jordbruksförsök och får en sådan organisation,
att den kan jämställas med de nuvarande avdelningarna vid Ultuna.
Utredningen framhåller att en dylik åtgärd möjligen kan anses innebära
ett avsteg från jordbruksförsökens nuvarande organisation med samtliga
avdelningar förlagda till Ultuna och med ett för varje avdelning bestämt,
från övriga avdelningar avgränsat arbetsområde. Den finner det emellertid
uppenbart, att de allmänt norrländska jordbruksproblemen på växtodlingsområdet
böra bearbetas av en härpå särskilt inriktad forsknings- och försöksavdelning.
Växtodlingen i Norrland domineras nämligen av foderväxtodlingen,
vars problem där äro olikartade dem som föreligga i mellersta
och södra Sverige. De arbetsuppgifter, som med anledning härav torde komma
att åligga den ifrågasatta nya avdelningen för statens jordbruksförsök,
bli enligt utredningens uppfattning betydande och specifika. Inrättandet av
Norrlandsavdelningen, vilket kommer att medföra en önskvärd förstärkning
av jordbruksförsökens arbetskapacitet på växtodlingsområdet, synes
därför icke innebära någon annan förändring i statens jordbruksförsöks organisation
än den som föranledes av avdelningens förläggning till Röbäcksdalen.
Det understrykes även, att denna avdelning givetvis måste ha ett mycket
intimt samarbete med övriga avdelningar inom statens jordbruksförsök
och att samråd med dessa bör ske i fråga om arbetsprogram, arbetsuppgifter
m. in.
I betänkandet anföres, i anslutning till det nu föreslagna, alt försöksjorden
vid Röbäcksdalen utgöres av skiften, vilka icke varit särskilt intensivt
brukade. Den bör därför lämpa sig särskilt väl för undersökningar angående
effekten av olika produktionsstegrande faktorer. Av stort intresse vore att
på densamma utföra växtföljdsförsök. Även betesförsök böra komma i fråga.
Efter samråd med betesavdelningen vid statens jordbruksförsök ha redan vissa
åtgärder vidtagits för att bland annat, så snart förhållandena det medge,
påbörja jämförande försök mellan lång- och kortvariga betesvallar. Sistnämnda
försök avses skola ingå som ett led i den av statens jordbruksförsök
med särskilt statsanslag bedrivna betesförsöksverksamheten i Norrland.
Med det anförda har utredningen enligt vad den understryker endast an -
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 77.
tytt några få av de arbetsuppgifter, som kunna tilldelas Norrlandsavdelningen
av statens jordbruksförsök.
Husdjursförsök. Utredningen anför att husdjursförsöksverksamheten i
Norrland hitintills huvudsakligen bedrivits vid statens försöksgård öjebyn.
Smältbarhetsförsök ha även utförts vid Offers försöksgård. I det av 1949
års försöksgårdskommitté avgivna betänkandet med förslag till utbyggnad
av det statliga försöksgårdssystemet framlade kommittén beträffande öjebyn
ett byggnadsprogram, vars genomförande skulle möjliggöra en husdj ursförsöksverksamhet
av ganska betydande omfattning. Utredningen har ej
funnit anledning att föreslå någon förändring i de planer, som utformats
av försöksgårdskommittén. Enligt utredningens mening bör öjebyns försöksgård
utbyggas så, att där även kunna utföras utfodringsförsök i större
skala med nötkreatur och svin samt möjligen även med fjäderfä. En fullständig
utbyggnad för ifrågavarande ändamål torde emellertid förutsätta en utökning
av försökspersonalen vid gården. Utredningen avser att i sitt slutbetänkande
framlägga förslag härom.
En viss husdjursförsöksverksamhet bör dock enligt utredningen bedrivas
även vid Röbäcksdalens försöksgård. För de betesförsök, som planeras där,
erfordras betesdjur. Vidare bör djurbesättningen vid gården utnyttjas för
försöksändamål i den utsträckning, som befinnes lämplig och är erforderlig
för statens husdjursförsök. Utredningen framhåller att statens husdjursförsök
uttryckt önskemål om att få utföra smältbarhetsförsök med nötkreatur
vid Röbäcksdalen. Vidare erinras om att lantbruksstyrelsen i sitt betänkande
den 23 februari 1946 med förslag angående svinstamkontrollens organisation
in. in. ansett det önskvärt att en avdelning för svinstamkontroll skulle
förläggas till Norrland. Då denna kontroll bör vara helt skild från den
försöksverksamhet med svin, som förutsättes komma att bedrivas vid Öjebyn,
anser utredningen Röbäcksdalen vara en lämplig förläggningsort för
densamma.
Jordbruksdriften vid försöksgården. I utredningens första betänkande framlades
ett preliminärt förslag rörande jordbruksdriften vid Röbäcksdalen. Utredningen
har ej funnit anledning till några väsentliga förändringar i detta
förslag. Det behov av ekonomibyggnader och maskinell utrustning, som utredningen
tidigare beräknat, kvarstår sålunda. Utredningen anser det synnerligen
angeläget, att uppförandet av ekonomibyggnaderna påbörjas under
budgetåret 1952/53, så att de kunna tagas i bruk sommaren 1953. Därefter
bör en kreatursbesättning anskaffas successivt. Anslag härtill kommer att
begäras i utredningens slutbetänkande. Staten har från och med den 1 juli
1951 övertagit ansvaret för jordens skötsel. Enligt utredningen är det därför
önskvärt att den maskinella utrustningen kan anskaffas under budgetåret
1952/53.
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
9
Personalbehov. Utredningen betonar, att en utformning av forsknings- och
försöksverksamheten vid Röbäcksdalen på växtodlingens och husdjursskötselns
område enligt förenämnda förslag medför ett personalbehov, vilket
avsevärt avviker från det som vanligen föreligger vid de statliga försöksgårdarna.
Arbetsuppgifternas art och omfattning vid den föreslagna avdelningen
av statens jordbruksförsök synas motivera att en på växtodlingens
område väl kvalificerad person skall anställas för att handha ledningen av
desamma. Utredningen anser att denne person bör ha statsagronoms tjänsteställning.
Statsagronomen bör vid sin sida ha en assistent med uppgift att
biträda vid skötseln och bearbetningen av försöken. För de föreslagna husdjursförsöken
synes närmast komma att erfordras en assistenttjänst. Sistnämnda
befattning kommer att närmare behandlas i utredningens slutbetänkande.
I betänkandet anföres vidare, att tidpunkten, då tjänstemännen vid växtodlingsavdelningen
böra anställas, är beroende av frågan hur förvaltningen
av försöksgårdens jordbruksdrift kommer att ordnas. Utredningen erinrar
rörande denna fråga först om att den i sitt betänkande den 12 december
1950 föreslog, att förvaltningen skulle anförtros en tillfälligt anställd person
och alt denne skulle påbörja sin verksamhet den 1 juli 1951. Emellertid
ansåg dåvarande departementschefen i propositionen nr 45/1951 icke erforderligt,
att en särskild förvaltare skulle tillsättas eller att de medel, som utredningen
äskat till försöksgårdens förvaltning, skulle anvisas. I stället
föreslogs i propositionen att förvaltningen skulle handhas av domänverket
med biträde av lantbruksnämnden i länet och — vid behov — i samråd med
utredningen. Riksdagen däremot förordade att försöksgården tills vidare
skulle förvaltas av lantbruksnämnden. Utredningen anför nu att den anser
behovet av förvaltare ännu mera trängande än tidigare. Anställandet av en
förvaltare med uppgift att förutom försöksgårdens skötsel ha överinseende
över planläggnings- och byggnadsarbetena vid Röbäcksdalen synes nämligen
vara en förutsättning för att dessa arbeten skola kunna genomföras. Utredningen
är av den uppfattningen att förvaltaren tills vidare bör vara arvodesavlönad
och att arvodet till honom bör bestämmas till 12 000 kronor om
året. En lönegradsplacerad befattning bör nämligen icke inrättas, förrän
verksamheten vid Röbäcksdalen pågått någon tid och klarhet vunnits, huruvida
denna befattning bör förenas med andra uppdrag, exempelvis uppdrag
inom studiegårdsverksamheten.
Om utredningens förslag angående anställande av en förvaltare bifalles,
böra enligt betänkandet de för försöksverksamheten erforderliga tjänstemännen
icke tillsättas omedelbart. Det kommer nämligen att dröja något år,
innan försöksgården är så iordningställd att försöksverksamhet i större omfattning
kan påbörjas. Emellertid finner utredningen det angeläget, att avgörande
snarast fattas angående de tjänster, som framdeles böra inrättas.
Detta gäller särskilt den föreslagna statsagronombefattningen, vars tillsättande
med hänsyn till den sakkunnigbedömning, som föreskrives i stadgarna
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, tar nära ett år i
anspråk.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Med anledning av det anförda anser utredningen att vid 1952 års riksdag
bör dels anvisas ett anslag av 12 000 kronor till anställande av en förvaltare
vid Röbäcksdalen för tiden 1 juli 1952—30 juni 1953, dels fattas principbeslut
om att där skall inrättas en avdelning för växtodling till statens jordbruksförsök
med en statsagronom som föreståndare.
Byggnader och utrustning. Utredningen påpekar att de byggnader, som
finnas på försöksgårdens område, endast till obetydlig del äro sådana, att de
kunna tagas i anspråk för gårdens behov. Ett tämligen omfattande byggnadsprogram
måste därför genomföras, om en försöksverksamhet av förut
angiven omfattning skall kunna bedrivas vid gården. Sålunda erfordras institutionsbyggnad,
försökslada, ekonomibyggnader och vissa bostäder. För
att nedbringa kostnaderna för försöksgårdens utbyggnad har utredningen
emellertid sökt begränsa byggnadsprogrammet så långt detta varit möjligt
utan att äventyra tillgodoseendet av erforderligt lokalbehov under de närmaste
åren. Beträffande de olika byggnaderna anför utredningen bland
annat följande.
Institutionsbyggnad. Institutionsbyggnaden är avsedd att disponeras av
statsagronomavdelningen och försöksgården, varjämte utrymmen i viss utsträckning
erfordras för tillfällig personal för specialundersökningar m. m.
Byggnaden, till vilken byggnadsstyrelsen med ledning av beräknat lokalbehov
uppgjort skisser och kostnadsberäkningar, synes böra utföras i två
etapper.
Första byggnadsetappen.
Arbetsrum, sammanlagt 140 m2
Laboratorierum å 40 m‘.......
Kollegierum och bibliotek.....
Arkivrum ...................
Grovarbetsrum ..............
Arbetshall, garage.
Växthus 5 X 15 m.
Erforderliga källarutrymmen.
Antal
. 7
. 2
. 1
. 1
. 2
Andra byggnadsetappen.
Lunchrum .............................. 1
Elevhushåll rum + kök .................. 2
Praktikantrum .......................... 3
Gästrum ................................ 1
Arkivrum, mörkrum ...................... 2
Förvaringsrum i källare m. m.
Enligt byggnadsstyrelsens beräkning skulle efter prisläget den 1 juli
1951 kostnaden för utförandet av den första byggnadsetappen uppgå till
416 000 kronor och kostnaden för den andra byggnadsetappen till 201 500
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
11
kronor. Utredningen anser att den första byggnadsetappen bör genomföras
under budgetåret 1952/53.
Försökslada. För försöksverksamheten erfordras särskilda utrymmen
för tröskning och rensning, förvaring av försöksutrustning och utsäden,
torkning av prover av olika slag m. m. Sådana utrymmen skulle visserligen
kunna inrymmas i ekonomibyggnaderna, om dessa dimensionerades med
hänsyn härtill. Men då lokalbehovet vid gården i sin helhet måste tillgodoses
genom nybyggnad, finner utredningen det ändamålsenligare att en fristående
försökslada uppföres. Enligt skisser, som byggnadsstyrelsen uppgjort
på uppdrag av utredningen, bör ifrågavarande lada uppföras som en
vinkelbyggnad med ena delen (yta 340 kvm) i två våningar och den andra
delen (yta 180 kvm) i en våning. I sistnämnda del av byggnaden skall
därtill inrymmas två förvaringsrum för redskap. Dessa rum äro avsedda
för de i det föregående nämnda filialerna till statens växtskyddsanstalt och
statens centrala frökontrollanstalt. Ladan, vilken bör uppföras under budgetåret
1952/53, beräknas kosta 227 500 kronor.
Ekonomibyggnader. Utredningen erinrar om att den till sitt betänkande
den 12 december 1950 fogat även ett av lantbruksstyrelsens byggnadsbyrå
upprättat förslag till ekonomibyggnader. Utredningen har ej funnit anledning
att ändra detta förslag, vilket uppgjorts med utgångspunkt från ett i
sagda betänkande framlagt program angående jordbruksdriften och kreatursbesättningen
vid Röbäcksdalen. Den har emellertid nu låtit byggnadsbyrån
överarbeta förslaget. Byggnadsbyrån har därvid samrått med statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Denna översyn av förslaget har
enligt utredningen närmast föranletts av en önskan att undersöka möjligheterna
för viss byggnadsteknisk forskning i samband med byggnadernas
uppförande. I remissyttranden över nyssnämnda betänkande framhöll nämligen
bland andra lantbruksnämnden i Västernorrlands län önskvärdheten
av att få till stånd vissa byggnadsförsök vid försöksgården. Som motivering
härför åberopade nämnden den utomordentliga betydelse, som byggnadsproblemet
hade för det norrländska jordbruket, då en omfattande förnyelse
av ekonomibyggnaderna i Norrland framstode som ett livsvillkor för
jordbruksdriften. Med anledning av nämnda översyn ha nya skisser utarbetats
och ny kostnadsberäkning uppgjorts. Härvid har det enligt utredningen
visat sig erforderligt att med hänsyn till den prishöjning, som inträtt
sedan sommaren 1950, uppräkna de i den ursprungliga kostnadsberäkningen
angivna beloppen med 35 procent. Byggnadsprogrammet omfattar
stall för nötkreatur och hästar, vartill anslutits loge för hö och halm,
siloavdelning för ensilage och spannmål jämte rotfruktsutrymme samt
dessutom ett friliggande gödsvinstall. Med utformningen av ett detaljerat
program för byggnadsteknisk forskning vid Röbäcksdalen bör enligt utredningen
anstå till dess de slutliga ritningarna för ekonomibyggnaderna uppgöras.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
Kostnaderna för nämnda byggnader, vilka enligt utredningens mening
om möjligt böra uppföras under budgetåret 1952/53, beräknas nu för
nötkreatursstallet in. in. till 185 000 kronor och för gödsvinstallet till
25 000 kronor. I dessa belopp ingå kostnader för installationer av elektricitet,
vatten och avlopp men icke för erforderlig maskinell utrustning. Denna
utrustning beräknas kosta 20 000 kronor.
Utöver nämnda ekonomibyggnader erfordras enligt utredningen jämväl
ett lagerhus för potatis. Storleken och utformningen av detta är emellertid
beroende av huruvida den förutnämnda avdelningen för svinstamkontroll
kommer att förläggas till Röbäcksdalen. Med anledning härav anser sig utredningen
icke nu böra föreslå att något dylikt lagerhus skall byggas.
Bostäder. Beträffande personalens bostäder anför utredningen att Tegs
municipalsamhälle ligger så nära den blivande försöksgården, att de flesta
tjänstemännen i vart fall till en början utan allt för stora olägenheter kunna
bo i samhället. Emellertid bör, med hänsyn till erforderlig tillsyn och
övervakning av gården, åtminstone en tjänsteman i ansvarig ställning ha
bostad vid denna. Då dessa arbetsuppgifter tillkomma gårdens driftsledare,
anser utredningen att bostad i första hand bör anskaffas för denne. Byggnadsstyrelsen
har beräknat kostnaderna härför till 70 000 kronor, vilket
belopp ungefärligen motsvarar kostnaderna för tjänstebostad åt en befattningshavare
i 24 lönegraden.
Utredningen framhåller vidare att bostäder böra anskaffas efter hand
för vissa av de helårsanställda arbetarna vid försöksgården. Företagna undersökningar
ha visat, att endast ett av de befintliga bostadshusen är så
beskaffat, att det kan ombyggas och moderniseras. Kostnaden härför skulle
emellertid bli ganska hög. På grund härav och då det ej nu kan avgöras,
om dessa byggnader böra vara kvar i en framtida bebyggelse, anser utredningen,
att ombyggnadsfrågan tills vidare bör stå öppen. Utredningen avser
att i sitt slutbetänkande framlägga förslag härom liksom om bostäder för
arbetare över huvud taget. Den anser det dock vara möjligt att använda
de befintliga bostadshusen som ett provisorium för en kortare tid.
Maskinell utrustning och övriga inventarier. Utredningen utgår från att den
för gårdens drift erforderliga maskinella utrustningen måste helt nyanskaffas.
Kostnaderna härför ha beräknats till 50 000 kronor. I denna summa ingår
icke det förut angivna beloppet av 20 000 kronor till maskinell utrustning
av ekonomibyggnaderna.
Angående den utrustning, som erfordras för försöksverksamheten, har
utredningen inhämtat uppgifter av statens jordbruksförsök. Denna utrustning,
som föreslås innefatta såmaskin, försökströskverk, mindre traktor,
vågar, rensningsmaskiner, skördesäckar, jeep med släpvagn samt diverse
mindre redskap och utrustning, beräknas kosta sammanlagt 32 000 kronor.
Utredningen föreslår, att utrustningen skall anskaffas i två etapper. För
budgetåret 1952/53 anser den ett belopp av 10 000 kronor vara tillräckligt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 77.
13
Kostnaderna för anskaffande av erforderliga inventarier i institutionsbyggnaden
ha av utredningen beräknats till 10 000 kronor. I beloppet ha även
inräknats kostnader för viss utrustning för växthuset. Ifrågavarande inventarier
och utrustning böra enligt utredningen anskaffas under budgetåret
1952/53.
Utvändiga ledningar, vägar, planeringsarbeten. Kostnaderna för utvändiga
ledningar, vägar och planeringsarbeten anges i betänkandet, på grundval
av den 1 juli 1951 gällande priser, till sammanlagt 100 000 kronor. Utredningen
framhåller att Tegs municipalsamhälle ställt i utsikt att utan kostnad
för statsverket framdraga vattenledning till en punkt vid gränsen mellan
samhället och försöksgården nära det för gården utsedda tomtområdet. Avlopp
måste emellertid enligt utredningen anordnas genom en ledning till
Degernäsbäcken. Vidare erfordras en särskild reningsanläggning vid gården.
Sammanfattningsvis skulle alltså enligt utredningens beräkningar för bestridande
av kostnader för byggnader, utrustning och utvändiga ledningar
m. m. under budgetåret 1952/53 erfordras ett belopp av 1 113 500 kronor med
följande fördelning å de olika ändamålen.
Kronor
Byggnader.
Institutionsbyggnad jämte arbetshall och garage.............. 386 000
Växthus ................................................ 30 000
Nötkreatursstall med loge m. m........................... 185 000
Svinstall ................................................ 25 000
Försökslada ............................................ 227 500
Bostad till driftsledare.................................... 70 000
Utrustning.
Inventarier i stallar och loge.............................. 20 000
Maskinell utrustning å försöksgården...................... 50 000
Försöksutrustning ...................................... 10 000
Inventarier till institutionsbyggnad ........................ 10 000
Utvändiga ledningar, vägar, planeringsarbeten
.................................................. 100 000
Summa 1 113 500
Kostnader för driften av försöksgården under budgetåret 1952/53. Utöver
det arvode till driftsledaren å 12 000 kronor, som utredningen föreslagit, erfordras
enligt betänkandet för budgetåret 1952/53 medel till resor för driftsledaren
samt till expenser och övriga kostnader. Medelsbehovet för resor
och expenser beräknas till sammanlagt 2 000 kronor. Övriga omkostnader,
utöver intäkter genom försåld gröda och hyror, har utredningen preliminärt
uppskattat till 11 000 kronor. Utredningen betonar dock, att sistnämnda
summa är i hög grad approximativ med hänsyn till att det icke varit möjligt
att uppgöra en någorlunda tillförlitlig inkomst- och utgiftsstat för gården.
Gårdens nettoutgifter under budgetåret 1952/53 antagas sålunda komma
att uppgå till sammanlagt 25 000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Filial till statens maskinprovningar.
Utredningen erinrar om att den i sitt föregående betänkande behandlat
frågan om inrättande av en provningsavdelning för statens maskinprovningar
vid Röbäcksdalen. Därvid föreslog utredningen att provningsavdelningen
skulle förläggas inom försöksgårdens område i enlighet med ett såsom
alternativ I betecknat förslag i ämnet (jfr IX ht 1951 p. 118).
I betänkandet erinras vidare om att styrelsen för statens maskinprovningar
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 ånyo hemställt om
medel för ifrågavarande provningsavdelning och därvid alternativt föreslagit
att avdelningen som ett provisorium skulle inrymmas i förhyrda lokaler.
Utredningen anser, att den föreslagna avdelningen om möjligt bör inrättas
nu. Med hänsyn till den omfattande mekanisering, som det norrländska
jordbruket för närvarande genomgår, vänta nämligen betydelsefulla problem
av ekonomisk art på sin lösning. Utredningen tillstyrker därför liksom
tidigare, att avdelningen skall inrättas och att särskilda byggnader för densamma
skola uppföras å försöksgårdens område. Enligt utredningen är det
därvid fördelaktigt, om byggnadsprogrammet kan genomföras snarast, så att
avdelningen kan börja vissa provningar i anslutning till planerade grundförbättringsarbeten
vid försöksgården. För avdelningen har preliminärt utsetts
en byggnadsplats helt skild från de byggnadstomter, som ifrågasättas för
övriga filialer.
Utredningen uttalar även, att den alternativt föreslagna provisoriska lösningen
av provningsavdelningens lokalfråga synes böra ifrågakomma endast
om en förläggning till Röbäcksdalen av statsfinansiella skäl för närvarande
icke skulle befinnas möjlig.
Filial till statens växtskyddsanstalt.
I betänkandet erinras om att frågan om en intensifierad växtskyddsverksamhet
i Norrland behandlats i olika sammanhang under senare år och
sist av 1949 års växtskyddsutredning. Röbäcksdalsutredningen har under
arbetets gång vid ett flertal tillfällen haft förbindelse med växtskyddsutredningen.
Detta har resulterat i att de båda utredningarna kunnat enas om
samma program beträffande frågan om en Norrlandsfilial till växtskyddsanstalten.
Växtskyddsutredningen har i sitt betänkande den 2 november
1951 bland annat erinrat om Norrlandskommitténs förslag år 1946 (SOU
1946: 16), att filialer till ett antal centrala forskningsinstitutioner på jordbrukets
område skulle förläggas till Röbäcksdalen utanför Umeå i anslutning
till en planerad försöksgård. Växtskyddet var ett av de verksamhetsområden,
som skulle representeras vid institutionen. Kommittén motiverade
detta förslag med att växtskyddet har arbetsuppgifter av stor betydelse inom
Norrland och påvisade de stora ekonomiska förluster, som växtsjukdomar
och parasiter vålla jordbruk och trädgårdsskötsel där.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
Röbäcksdalsutredningen anför vidare, att växtskyddsutredningen uttalat
att det enligt dess mening kunde anses ligga i sakens natur, att växtskyddsverksamhet
i form av växtpatologisk forskning och upplysning måste utgöra
en integrerande del av forskningsinstitutionen.
För egen del anför Röbäcksdalsutredningen, att växtskyddsutredningens
motivering för inrättande av eu växtskyddsfilial i Norrland och dennas förläggning
till Röbäcksdalen synes vara fullt bärande. Utredningen är i likhet
med växtskyddsutredningen av den bestämda uppfattningen att en dylik
filial snarast bör inrättas, så att den kan träda i viss verksamhet redan vid
ingången av budgetåret 1952/53.
I betänkandet anföres härefter, att växtskyddsutredningen räknat med
att det vid full utbyggnad av filialen kommer att erfordras en föreståndare
i Ce 27, en assistent i Cf 19, en förman i Ce It samt ett kontorsbiträde i
Cf 4. Detta växtskyddsutredningens förslag beträffande personal och dennas
lönegradsplacering kan Röbäcksdalsutredningen för sin del helt biträda.
Emellertid synes filialen successivt böra utbyggas till denna storleksordning.
För första verksamhetsåret böra enligt Röbäcksdalsutredningens uppfattning
endast anställas en föreståndare och ett kontorsbiträde. Utgifterna
härför beräknas till 20 200 kronor. Befattningen som filialföreståndare bör
enligt Röbäcksdalsutredningens förslag intagas i personalförteckningen för
växtskyddsanstalten.
Röbäcksdalsutredningen framhåller vidare, att förläggningen av en växtskyddsfilial
till Röbäcksdalen förutsätter, att filialens lokalbehov tillgodoses
genom nybyggnad. I samband med beräknandet av lokalbehovet för de
institutionsfilialer, som föreslås skola förläggas till Röbäcksdalen, har utredningen
övervägt, i vilken utsträckning flera institutioner kunna och
böra inrymmas i samma byggnad. Såsom framgår av det följande föreslår
utredningen under viss förutsättning jämväl inrättandet av en filial till
statens centrala frökontrollanstalt vid Röbäcksdalen. Det synes ej vara förenat
med några olägenheter att inrymma växtskydds- och frökontrollfilialerna
i en gemensam byggnad. Om båda filialerna upprättas samtidigt anser
utredningen därför att en för dem gemensam institutionsbyggnad bör
uppföras.
Med ledning av uppgifter från växtskyddsutredningen och statens centrala
frökontrollanstalt har Röbäcksdalsutredningen gjort vissa beräkningar
angående lokalbehovet för de båda filialerna. På grundval av det sålunda
beräknade lokalbehovet har byggnadsstyrelsen sedan uppgjort skisser och
kostnadsberäkning för dels särskild byggnad för växtskyddsfilialen, dels gemensam
byggnad för denna filial och frökontrollfilialen. Det första alternativet
bär beräknats kosta 300 000 kronor och det senare 037 000 kronor.
För anskaffning av nödvändig utrustning till växtskyddsfilialen erfordras
enligt växtskyddsutredningens förslag, till vilket Röbäcksdalsutredningen
ansluter sig, ett belopp av 25 000 kronor.
Röbäcksdalsutredningen framhåller, att den föreslagna institutionsbygg -
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
naden knappast kan beräknas vara färdig att tagas i bruk förrän sommaren
1953. En förutsättning för att verksamheten vid filialen skall kunna
börja vid ingången av budgetåret 1952/53 är således att tillfälliga lokaler
kunna anskaffas. Utredningen har i samråd med Västerbottens läns hushållningssällskap
undersökt möjligheterna härför. Den bär därvid funnit
att det bör vara möjligt att som ett provisorium hyra lämplig lokal. Förutom
härför erforderligt belopp behövas medel till bestridande av kostnader
för resor, sjukvård, expenser och övriga utgifter. Vad resekostnaderna
angår är det önskvärt, att föreståndaren skall ha möjlighet att följa växtskyddsverksamheten
i Norrland. Med hänsyn till de stora avstånden därstädes
torde emellertid dessa kostnader komma att bli förhållandevis höga
redan under filialens första verksamhetsår. Utredningen har beräknat driftskostnaderna
för filialen för budgetåret 1952/53 till följande belopp:
Kronor
Hyra .................................... 1500
Resor ................................... 3 000
Sjukvård ................................ 100
Expenser ................................ 1 000
Övriga utgifter ............................ 1 900
Summa driftskostnader 7 500
Filial till statens centrala frökontrollanstalt.
Röbäcksdalsutredningen erinrar om att även frågan om inrättande av en
filial i Norrland till statens centrala frökontrollanstalt behandlats av ett
flertal utredningar och senast av 1950 års frökontrollutredning i dess den
27 juni 1951 avgivna betänkande med förslag rörande organisationen av
frökontrollverksamheten. Ur detta återger Röbäcksdalsutredningen i sitt betänkande
bland annat följande.
Frökontrollutredningen har för sin del icke tagit ställning till de speciellt
norrländska önskemål, som kunna läggas på denna fråga, utan inskränkt
sig till att bedöma spörsmålet ur synpunkten, om behov av en sådan filial
kan sägas förefinnas. Vid sådant förhållande torde först antalet norrländska
utsädesprov, som sistförflutna räkenskapsår undersöktes vid statliga
eller statsunderstödda frökontrollanstalter, böra redovisas.
Antalet norrländska prov undersökta budgetåret 1949/50 vid
Anstalten i Anstalten i Statens centrala Summa
Törsta Luleå frökontrollanstalt prov
1 370 1 001 1 549 3 920
Även om all norrländsk frökontrollverksamhet koncentreras till den föreslagna
filialen, synes sålunda verksamheten bli av förhållandevis ringa
omfattning, särskilt då oljeväxtundersökningar i nämnvärd utsträckning
knappast kunna påräknas som komplement till de egentliga utsädesanalyserna.
Enligt utredningens mening torde beaktansvärda skäl kunna anföras
mot en centralisering av den norrländska frökontrollverksamheten. De
stora avstånden äro otvivelaktigt en faktor, som i detta sammanhang kräver
uppmärksamhet. Det synes nämligen med hänsyn härtill i hög grad
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
17
tveksamt, om en statlig filialanstalt kan tänkas utöva den stimulerande
inverkan på de skilda landsdelarnas jordbruk, som kanske särskilt i Norrland
måste krävas av en frökontrollanstalt. Av de prov, som skulle undersökas
vid en till Norrland förlagd filial, torde en betydande del falla på
Gävleborgs län. Dess jordbrukare och utsädeshandlare kunna emellertid
knappast betjänas bättre av en filial vid Röbäcksdalen än av frökontrollanstaltens
huvudinstitution å Bergshamra. 1 anledning av lantbruksstyrelsens
förslag i denna del förklarade också Gävleborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott sig starkt betvivla, att någon för fröodling och frökontroll
stimulerande kontakt skulle kunna uppstå mellan fröodlare i södra
Norrland och filialen vid Röbäcksdalen. Det synes sålunda kunna ifrågasättas,
om icke verksamheten vid filialen blir än mera begränsad genom att
den får svårt att till sig knyta intressena i södra Norrland. Enligt utredningens
mening skulle filialen i vart fall icke bli av den omfattning, att
tillräckliga skäl för närvarande finnas för dess inrättande. Med hänsyn till
det anförda och då flertalet norrländska hushållningssällskap ej synas övertygade
om förslagets lämplighet, har utredningen icke ansett erforderligt
att i sitt betänkande till närmare övervägande upptaga frågan om inrättande
av en till Norrland förlagd filial av statens centrala frökontrollanstalt. Utredningen
vill dock betona, att utredningen härmed icke velat bestrida betydelsen
av att en viss frökontrollverksamhet bedrives i Norrland. Enligt
utredningens mening torde dock frågan om organisationen och omfattningen
av denna verksamhet böra uptagas till ett mera ingående övervägande
först i samband med utbyggande av forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen.
Tills detta spörsmål fått sin lösning, torde de lokala frökontrollanstalterna
i Törsta och Luleå utan olägenhet kunna bibehållas vid sin nuvarande
verksamhet.
Röbäcksdalsutredningen uttalar rörande denna fråga, att vad frökontrollutredningen
anfört synes ge den uppfattningen, att behovet av en ytterligare
frökontrollverksamhet i Norrland icke vare sig är eller kan bli särskilt stort.
Röbäcksdalsutredningen anser emellertid att frågan bör övervägas från något
andra synpunkter än dem, från vilka frökontrollutredningen utgått. Den
framhåller sålunda att den norrländska utsädesodlingen utvecklats ganska
snabbt under senare år. Detta gäller såväl odling av stråsäd som odling av
vallväxtutsäde. Härför kunna många bevis anföras men utredningen anser
tillräckligt att hänvisa till följande siffermässiga översikt över de mängder
vallväxtfrö, som utvunnits vid renserierna i de två nordligaste länen.
Västerbottens län
Norrbottens län
Kg rensat frö
Kg rensat frö
Rödklöver Timotej
Summa
vallväxtfrö
Rödklöver Timotej
Summa
vallväxtfrö
1924 ..... 8 043 4 169
20 356
13 413
11 417
34 524
48 666
96 737
110 491
2 582 5 203
1 789 1 903
437 2 912
2 596 7 601
1 772 11 092
3 796 26 446
19 311 39 299
9 619
5 141
5 024
19 232
16 105
38 854
86 546
1928 ..... 2 539 5 098
1932 ..... 1 935 6 235
1936 ..... 15 043 12 166
1940 ..... 16 246 19 966
1944 ..... 19 503 41 241
1948 ..... 26 921 43 824
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 77.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Av det anförda siffermaterialet framgår enligt utredningen, att utsädesrensningen
ökat anmärkningsvärt från mitten av 1930-talet. År 1948 rensades
sålunda i både Västerbottens och Norrbottens län mer än tio gånger så
mycket utsäde som år 1932. Denna ökning av vid renserier utvunnen mängd
utsäde motsvaras givetvis av en liknande ökning i den totala utsädesproduklionen.
1 betänkandet anföres vidare, att det i Norrland producerade utsädet till
övervägande del användes i egen odling. Endast en begränsad del därav
saluföres. Rensningen utföres vid ett stort antal mindre renserier, vilkas
resurser för utsädesrensning äro ganska varierande. Utsädet blir därför av
tämligen ojämn kvalitet. Enligt utredningen äro jordbrukarna själva tyvärr
ofta ej angelägna om att förvissa sig om den framställda utsädesvarans kvalitet.
Analysering av utsädet förekommer i synnerligen begränsad omfattning
i Norrland. Anledningen härtill torde bland annat vara att analyskostnaderna
bli betungande, då utsädespartierna i regel äro förhållandevis
små. Utredningen anser därför att behov föreligger av ett analysförfarande,
som är speciellt anpassat för den norrländska utsädesodlingen.
Vid en bedömning av behovet utav en frökontroll för norrländsk utsädesproduktion
bör enligt utredningen hänsyn tagas till följande speciella förhållanden:
1.
Den norrländska utsädesodlingens utveckling.
2. Utsädesodlingen är till huvudsaklig del en husbehovsodling.
3. Renseriernas behov av speciella analyser av den rensade varans utsädesvärde.
4. Behovet av ett särskilt med hänsyn till utsädespartiernas ringa storlek
anpassat analysförfarande.
För en frökontrollverksamhet med uppgift att stödja norrländsk utsädesproduktion
erfordras enligt utredningens mening dels ingående kännedom
om denna produktions speciella karaktär, dels en sådan organisation, att
produktionen kan följas i detalj. Ur dessa synpunkter är det ett berättigat
önskemål att frökontrollverksamheten får så stark lokal förankring som
möjligt. För närvarande finnas två lokala frökontrollanstalter i Norrland,
förlagda till Törsta vid Östersund och till Luleå. Dessa betjäna i första hand
jordbrukarna och utsädeshandlarna i Jämtlands och Norrbottens län. Kontrollen
av den omfattande utsädesproduktionen i de tre övriga länen utövas
till övervägande del av den centrala anstaltens huvudstation i Bergshamra.
Utredningen anser att en utvidgning av den lokala frökontrollverksamheten
i Norrland kan genomföras efter olika linjer. Exempelvis skulle de
båda befintliga anstalternas analysverksamhet kunna utökas. En sådan lösning
av problemet är emellertid icke möjlig med hänsyn till anstalternas
relativt begränsade maximala årskapacitet (2 500 prov per anstalt). Vidare
vore det enligt utredningen tänkbart att inrätta lokala anstalter inom varje
län. En dylik organisation skulle emellertid icke endast erfordra stora anslag
utan även medföra en icke önskvärd splittring av frökontrollarbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
19
Utredningen vill för sin del föreslå dels att de nuvarande lokala anstalterna
skola bibehållas så länge de kunna drivas med oförändrade statsanslag
samt lokalt intresse finnes för dem, dels att en filial till den centrala frökontrollanslalten
skall inrättas i Norrland. Filialens arbetsområde skulle
till en början omfatta Västerbottens och Västernorrlands län samt Hälsingland.
Om de norrländska jordbrukarna kunna göras uppmärksamma på värdet
av en effektiv frökontroll, torde framdeles från detta område med dess
omkring 40 000 brukningsdelar över 2 hektar kunna emotses minst 10 000
prov årligen. En synnerligen viktig uppgift för föreståndaren för ifrågavarande
filial skulle således vara att bland jordbrukarna verka för upplysning
om utsädesfrågor och behovet av utsädets analysering. Vid utövande av
denna upplysningsverksamhet skulle han få tillfälle att följa allmänna utsädesfrågor
för Norrland. Därigenom skulle det bli möjligt för honom att
lämna värdefulla råd och anvisningar till hushållningssällskapen för dessas
arbete och upplysningsverksamhet för främjandet av utsädesodlingens utveckling.
Utredningen påpekar även att den utveckling, som norrländsk utsädesodling
och växtförädling genomgått, har gjort att ökad fältkontrollverksamhet
i Norrland blivit behövlig. En sådan kontrollverksamhet kan icke enbart
lörläggas till södra och mellersta Sverige med hänsyn till att vid odling särskilt
av korsbefruktare icke alltid samma egenskaper framträda på sydligare
växtplatser som i Norrland. Sålunda framkomma vissa egenskaper, såsom
exempelvis resistens mot för norra Sverige specifika växtsjukdomar, endast
vid odling i Norrland. Behovet av fältkontrollverksamhet i Norrland motiverar
enligt utredningen särskilt att en filial till frökontrollanstalten skall
inrättas. Sådan verksamhet är nämligen förbehållen den centrala anstalten
eller filial till denna.
För det fältkontrollarbete för Norrland, som utredningen ifrågasätter vid
filialen, fordras ett inom landsdelen förhållandevis nordligt beläget kontrollfält.
Med hänsyn härtill och då lämplig försöksjord finnes tillgänglig vid
Röbäcksdalen, synes det utredningen väl motiverat att den föreslagna frökontrollfilialen
skall förläggas till Röbäcksdalen. Detta anses förmånligt
även ur andra synpunkter, icke minst med hänsyn till det samarbete, som
då skulle kunna äga rum mellan denna filial och de övriga filialerna. Därtill
kommer enligt utredningen, att fröodlingen i Västerbottens län, som tidigare
nämnts, befinner sig i mycket kraftig utveckling och har nått eu omfattning
fullt jämförbar med vad som är fallet i övriga norrländska län.
Utredningen finner starka skäl tala för att utbyggnaden av filialen bör
genomföras så, att verksamheten vid denna kan börja vid ingången av budgetåret
1953/54. Det framhålles emellertid samtidigt, att denna fråga kan
komma att påverkas utav de åtgärder, vilka kunna föranledas av frökontrollutredningens
förslag. En förutsättning för alt verksamheten skall kunna
börja vid nyssnämnda tidpunkt är vidare att erforderliga laboratorier
och utrustning då finnas tillgängliga. Angående erforderliga lokaler och
kostnader för uppförande av dessa hänvisar Röbäcksdalsutredningen till vad
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
härom anförts i samband med behandlingen av växtskyddsfilialens lokalbehov.
Kostnaderna för utrustning till frökontrollfilialen har utredningen
beräknat till 45 000 kronor.
Någon personal anses icke behöva anställas under budgetåret 1952/53.
Utredningen förordar i stället att erforderlig tillsyn över filialens utbyggnad
och inredning under detta budgetår skall handhas av den centrala anstalten.
Från och med budgetåret 1953/54 bör en befattning som föreståndare
för filialen inrättas. För denna befattning ifrågasätter utredningen en
placering i lönegrad Ce 27. Utredningen har för avsikt att efter samråd med
styrelsen för frökontrollanstalten i ett följande betänkande framlägga förslag
om anslag för anställande av föreståndare och till bestridande av omkostnader
för filialen för budgetåret 1953/54.
Täckdikningsförsök.
I sitt betänkande den 12 december 1950 föreslog utredningen, att viss
täckdikningsförsöksverksamhet skulle bedrivas vid Röbäcksdalen. Som motivering
härför anförde utredningen, att behov av sådan verksamhet förelåge
i Västerbottens kustland samt att Röbäcksdalsområdet vore lämpligt härför.
Mot ifrågavarande förslag ha inga erinringar gjorts. Med anledning härav
ha planer för sådan försöksverksamhet uppgjorts och särskilt försöksområde
utsetts. Verksamheten, som avses skola börja våren 1952, kommer att
bestridas av medel från tillgängliga anslag.
Organisationen av forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen.
I betänkandet anföres, att utredningen ingående övervägt frågan, hur den
föreslagna forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen lämpligen
bör organiseras. Därvid har det varit erforderligt att taga hänsyn till ett
flertal olika faktorer. Utredningen hyser den uppfattningen, att var och en
av de föreslagna filialerna vid Röbäcksdalen i organisatoriskt hänseende bör
jämställas med befintliga filialer till respektive riksinstitutioner. Riksinstitutionerna
böra alltså ha liknande befogenheter i fråga om godkännande av
försöksplaner, ekonomiska frågor m. m. gentemot filialerna vid Röbäcksdalen
som gentemot andra filialer. Å andra sidan synes det utredningen vara
lämpligt, att filialerna få sin gemensamma karaktär av allmän norrländsk
institution på något sätt markerad. Med hänsyn till sin uppgift att behandla
specifikt norrländska jordbruksproblem böra filialerna ha goda förbindelser
med de län, som beröras av deras verksamhet. Sådana förbindelser skulle
exempelvis kunna upprättas genom att för ändamålet lämpliga representanter
för det praktiska jordbruket inom respektive län utsågos med särskild
uppgift att tillvarata det norrländska jordbrukets intressen. Dessa länsrepresentanter
skulle tillsammans kunna bilda en nämnd med uppgift bland
annat att fungera som ett samordnande organ för sådana frågor av för filia
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
21
lerna gemensam natur, som kunna avgöras utan att styrelserna för respektive
riksinstitutioner behöva höras.
Utredningen anser att ett dylikt organ på ett eller annat sätt bör inlemmas
i den nuvarande organisationen av forsknings- och försöksverksamhet
på jordbrukets område. Då det emellertid, enligt vad utredningen erfarit,
är att vänta att 1950 års lantbruksförsökskommitté även kommer att framlägga
förslag till organisationsformer för försöksverksamheten, vilka måste
beröra forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen, har utredningen icke ansett
sig nu böra närmare ingå på denna organisationsfråga. Utredningen
framhåller emellertid att den därför ingalunda underskattar betydelsen av
densamma utan tvärtom anser det synnerligen viktigt, att frågan snarast
löses. Utredningen kommer därför att framlägga förslag om organisationen
i sitt slutbetänkande.
Yttrandena.
Allmänt. Samtliga remissinstanser utom statskontoret tillstyrka utredningens
förslag eller lämna desamma utan väsentliga erinringar. Statskontoret
anför att ämbetsverket med hänsyn till rådande statsfinansiella läge
finner det uppenbart, att väsentliga reduceringar måste vidtagas i det utbyggnadsprogr-am,
som utredningen uppgjort såsom en första etapp. Några
konkreta förslag till nedsättning av de belopp, som för nästa budgetår äskats
för anläggande av filialer m. m. vid Röbäcksdalen, anser sig dock ämbetsverket
svårligen kunna framlägga.
Beträffande de yttranden, där mera allmänna synpunkter anförts, kan i
övrigt nämnas, att lantbruksnämnden i Gävleborgs län och hushållningssällskapet
i samma län i princip livligt tillstyrka utredningens förslag med
hänsyn till den intensifiering av arbetet för jordbrukets utveckling, som
ägt rum under senare år. Sistnämnda länsorgan hälsa förslagen med tillfredsställelse
särskilt därför att forsknings- och försöksverksamheten på
jordbrukets område hittills icke utvecklats i Norrland i samma grad som i
övriga delar av landet. Genom förslagen fastställes enligt ifrågavarande länsorgan
en förbättrad turordning för Norrland i fråga om jordbrukets främjande.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner de av utredningen framlagda förslagen
erforderliga. Först om dessa förverkligas torde enligt länsstyrelsen
försöksgården med dess vetenskapliga institutioner få sådan omfattning och
betydelse, att den kan verksamt bidraga till en intensifiering och förbättring
av jordbruket i Norrland. Länsstyrelsen understryker emellertid vikten av
att icke all verksamhet skall centraliseras till Röbäcksdalen. Norrbottens
läns hushållningssällskap tillstyrker utredningens förslag, då därigenom förutsättning
skapas för att specifika norrlandsproblem på hithörande områden
bättre än hittills kunna lösas på ett för den praktiske jordbrukaren
tillfredsställande sätt.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Jämtlands läns hushållningssällskap erinrar i sitt yttrande, vilket även
åberopas av länsstyrelsen i samma län, att sällskapet redan tidigare framhållit
det stora värde, som inrättandet av ifrågavarande forskningsinstitution
kommer att få för det norrländska jordbruket och dess fortsatta utveckling.
Sällskapet understryker det angelägna i att arbetet vid institutionen
snarast möjligt kommer i gång. De utbyggnadsarbeten, som förordats
av utredningen, böra därför enligt sällskapet icke längre uppskjutas. Det
synes sällskapet även nödvändigt att den föreslagna personalen skall tillsättas,
därest institutionen inom rimlig tid skall kunna bli funktionsduglig.
Styrelsen för statens maskin och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukets
forskningsråd finna utredningens förslag väl motiverade. Liksom
Jämtlands läns hushållningssällskap betonar rådet angelägenheten av att
ifrågavarande förslag snarast möjligt blir förverkligade samt att därvid behovet
av försöksjord och de övriga resurser, som erfordras för verksamhetens
bedrivande, tillgodoses. Anstaltsstyrelsen understryker att behovet av
den föreslagna forsknings- och provningsverksamheten är påtagligt. Styrelsen
för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader tillstyrker förslagen
med hänsyn till behovet av en utvidgad försöksverksamhet vid det
norrländska jordbruket.
Rörande de olika avsnitten av förslaget anföres i övrigt i yttrandena i
huvudsak följande.
Statens lantbruksförsöks arbetsuppgifter vid försöksgården och försöksgårdens
organisation. De förslag, som utredningen framlagt beträffande
lantbruk sförsökens arbetsuppgifter vid försöksgården
och försöksgårdens organisation, tillstyrkas eller lämnas
i huvudsak utan erinran av samtliga remissinstanser, som yttrat sig
i frågan, utom av tre reservanter inom styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök, nämligen landshövdingen T. Å. Hovgård, lantbrukaren
K. G. Brofalk och t. f. föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt
K. J. S. Gadd. Sistnämnda tre reservanter framhålla såsom sin
åsikt, att försöksgården vid Röbäcksdalen bör organiseras på samma sätt
som övriga försöksgårdar och sålunda bland annat stå under ledning av eu
försöksgårdsföreståndare.
Beträffande de föreslagna växtodlings- och husd j ursförsöken
vid försöksgården anser Västernorrlands läns hushållningssällskap
det mycket angeläget att försöksgården snarast möjligt beviljas anslag så
att viktiga dylika försök kunna påbörjas. Såsom stöd härför anför sällskapet
bland annat följande.
Det norrländska jordbrukets produktion har efter hand stegrats, vilket
under senare år främst tagit sig uttryck i en kraftigt uppgående mjölkproduktion.
Jordbrukets lönsamhet företer icke samma positiva utveckling.
Möjligheterna att effektivt utnyttja arbetskraften på de förhållandevis små
brukningsenlieterna äro ej gynnsamma. Å andra sidan har brist på arbetskraft
vid de inom norrländskt jordbruk kraftigt markerade arbetstopparna
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
23
bidragit till en mekaniseringsgrad, som i många fall ej är räntabel. En ytterligare
intensifiering av jordbruksdriften med sikte på bättre utnyttjande
av arbetskraften och maskinerna är dock en förutsättning för att lönsamheten
skall förbättras. Men härvid måste man inrikta sig på andra produktionsområden,
då ytterligare ökning av mjölkproduktionen för närvarande
kan anses mindre önskvärd. Jordbruket har också sådana produktionsförutsättningar,
att det jämsides med den nuvarande mjölkproduktionen i betydande
utsträckning kan använda jorden för annan produktion. Den differentiering
och intensifiering, som det norrländska jordbruket står inför,
skärper dock angelägenheten av att hithörande problem skola lösas.
Även lantbruksnämnden i Västernorrlands län framhåller, att förutsättningar
böra skapas för att verksamheten på försöksgården skall kunna upptas
så snart som möjligt.
Med hänsyn till att antalet kreaturslösa jordbruk i Norrland redan är betydande
anse lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Gävleborgs län
det angeläget, att bland växtodlingsförsöken även skola inrymmas försök till
ledning för växtodlingens ordnande vid driften av kreaturslösa jordbruk.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans
lärarkollegium och för sökskollegiet föreslå att verksamheten vid
Norrlandsavdelningen av statens jordbruksförsök skall benämnas jordbruksförsök
i stället för växtodlingsförsök. Därigenom skulle omfattningen av den
verksamhet, som skall bedrivas inom avdelningen, komma att framhävas
tydligare.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, i anslutning till vad den förut
framhållit om vikten av att icke all verksamhet skall centraliseras till Robäcksdalen,
att den finner det tillfredsställande att utredningen föreslagit en
utbyggnad av Öjebyns försöksgård i Norrbottens län så att husdj ursförsöken
där kunna utökas.
Norrbottens låns hushållningssällskap upptar i detta sammanhang frågan
om att till Röbäcksdalen förlägga även en avdelning för svinstamkontroll.
Beträffande detta spörsmål anför sällskapet bland annat.
Enligt sällskapets mening böra svinförsöken koncentreras till den försöksgård
för husdjursfrågor, som redan anlagts vid Öjebyn. Sällskapet anser ej
att sådana försök i och för sig omöjliggöra svinstamkontroll på samma gård.
Men även bortsett från detta faktum synes det sällskapet i varje fall mindre
tillfredsställande att nu låta uppföra ett svinhus vid Röbäcksdalen endast
för att utnyttja eventuellt tillgängligt specifikt svinfoder såsom potatis och
vassle. Med hänsyn till den differentieringssträvan som försiggår, ej minst
inom det norrländska jordbruket, torde det vara olyckligt att åstadkomma ett
motsatt förhållande mellan det praktiska jordbruket och de allmänna institutionerna.
Ett sådant motsatsförhållande kan eventuellt uppstå om eu statlig
försöksgård genom utnyttjande av exempelvis vassle från det gemensamma
mejeriet åstadkommer en utökad fläskproduktion samtidigt som kanske
andra producenter, åtminstone tidvis, få för ringa tillförsel av sådant
foder. Den fläskproduktion, som utredningen ifrågasatt vid Röbäcksdalens
försöksgård, kan ej anses utgöra något försöksmoment i och för sig. Den
försöksverksamhet som eventuellt erfordras beträffande tillgängliga fodermedel
för fläskproduktionen, bör som redan anförts koncentreras till öjebyn.
Att vid Röbäcksdalen finnes jord lämplig för potatisodling utgör enligt
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
sällskapets mening ej något avgörande skäl för fläskproduktionen. Försöksmoment,
som här torde spela större roll för Norrlands jordbrukare, äro frågan
om produktion av kvalitetspotatis för direkt konsumtion och de krav
på jordmån, förkultur och gödsling som måste uppfyllas för att säkerställa
höga skördar av sådan potatis.
Beträffande jordbruksdriften vid försöksgården betona styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans lärarkollegium
och försökskollegiet, att en utökning av försöksgårdens skogsmarksareal
är synnerligen önskvärd. Erfarenheterna från andra norrländska
försöksgårdar ha nämligen visat, att skogsmark i dessa trakter är nödvändig
för jordbruksdriften.
I fråga om personalbehovet understryker Västerbottens läns hushållningssällskap
att en driftsledare, såsom utredningen föreslagit, bör anställas
vid försöksgården. Därigenom skulle enligt sällskapet skapas förutsättningar
för en mera planmässig jordbruksdrift å gården. Sällskapet erinrar
att den odlade jorden förvärvats från ett stort antal personer och att
såväl hävd som grödornas art är mycket växlande. Det fordras därför rätt
omfattande grundförbättringar och förberedelser, innan jorden kan tagas i
anspråk för försöksändamål. En enhetlig ledning av arbetet är sålunda
mycket betydelsefull för att försöksarbetet så snart som möjligt skall kunna
sättas i gång.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans
lärarkollegium och försökskollegiet erinra i detta sammanhang om
att försökskollegiet redan i sitt yttrande över utredningens betänkande del I
förordat antingen att en föreståndare skulle tillsättas för försöksgården eller
att den föreslagna förvaltarbefattningen skulle underställas icke blott utredningen
utan även lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (se prop.
nr 45/1951, s. 10). Högskolestyrelsen och kollegierna understryka nu vad
försökskollegiet anfört vid detta tillfälle. De anse det därför synnerligen
angeläget, att en ordinarie föreståndare snarast möjligt skall utses för Norrlandsavdelningen
av statens jordbruksförsök och att sålunda den statsagronombefattning,
som utredningen föreslagit, kan tillträdas redan den 1 juli
1953.
Statskontoret ställer sig däremot avvisande till utredningens förslag om
tillsättande av en förvaltare. Ämbetsverket hänvisar därvid till vad dåvarande
departementschefen i propositionen nr 45/1951 anfört om att det icke
syntes erforderligt att särskild förvaltare skulle tillsättas, innan verksamheten
vid försöksgården igångsatts. Då detta knappast torde vara möjligt
redan nästkommande budgetår, anser statskontoret att den nuvarande förvaltningsformen
tills vidare bör bibehållas. Vad angår förslaget om inrättande
av en statsagronombefattning i 29 lönegraden vid Norrlandsavdelningen
av statens jordbruksförsök, finner statskontoret det icke välbetänkt att en
dylik tjänst tillskapas på nuvarande stadium av planläggningsarbetet för
försöksgårdens utbyggande. Ämbetsverket framhåller därvid även, att arbetsuppgifterna
för ifrågavarande befattningshavare närmast torde motsvara
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
dem, som åvila försöksgårdsföreståndare vid statens lantbruksförsök. Sistnämnda
befattningar hänföras emellertid till 27 lönegraden.
Rörande byggnadsfrågorna anför byggnadsstyrelsen att den biträtt
utredningen vid planläggningen av dessa frågor utom beträffande ekonomibyggnaderna.
Styrelsen understryker emellertid därvid att den icke ingått
på någon detalj granskning av de lokalprogram, som utredningen överlämnat
till styrelsen. Vad angår de föreslagna ekonomibyggnaderna anser
sig styrelsen icke kunna bedöma behovet och storleken av desamma. Styrelsen
har emellertid för sin del i princip icke något att erinra mot sistnämnda
förslag. De kostnader, som angivits för dessa byggnader, 185 000 kronor för
nötkreatursstallet m. in. och 25 000 kronor för gödsvinstallet, synas styrelsen
lågt beräknade.
Västerbottens läns hushållningssällskap understryker det angelägna i att
uppförandet av ekonomibyggnader vid försöksgården snarast kan påbörjas.
Tillgång på erforderliga byggnader är en av förutsättningarna för att försöksarbetet
skall kunna sättas i gång så fort som möjligt. Norrbottens läns
hushållningssällskap, som i övrigt tillstyrker utredningens byggnadsförslag,
ifrågasätter om det icke bör anstå med uppförandet av ett svinhus till dess
klarare riktlinjer uppdragits för en eventuell svinstamkontroll vid försöksgården.
Styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader förutsätter
att anstalten får tillfälle att medverka vid projektering av djurstallar och
andra ekonomibyggnader vid försöksgården. Anstalten behöver pröva vissa
väggkonstruktioner och grundisoleringar samt utöva kontroll över klimatet
i djurstallarna in. m. Vissa prov böra även utföras rörande värmeisoleringen
i grönfodersilos under olika förhållanden. Anstalten betonar att nämnda försöksarbeten
icke komma att belasta byggnadskostnaderna vid gården. Med
försöken avses snarare att nedbringa dessa kostnader. Lantbruksnämnden i
Västernorrlands län konstaterar med tillfredsställelse att utredningen i sitt
betänkande upptagit den livsviktiga frågan om byggnadsteknisk forskning.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans
lärarkollegium och för sökskollegiet påpeka att det föreslagna provisoriet
i fråga om bostäder för personalen ej bör bli långvarigt.
Förslaget beträffande anskaffning av den maskinella utrustninge
n vid försöksgården har endast berörts i det yttrande, som styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans lärarkollegium
och försökskollegiet avgivit. De påpeka att det belopp, som i betänkandet
upptagits för ändamålet, 32 000 kronor, torde behöva uppräknas med
hänsyn till inträffade prisstegringar. Vidare anse samma remissinstanser att
det delbelopp å 10 000 kronor, som föreslagits skola utgå för en första anskaffningsetapp
under budgetåret 1952/53, torde vara för lågt för ändamålet.
Denna summa kan knappast räcka till mer än inköp av en traktor med
plog, som måste anskaffas redan från början. Då jämväl andra maskiner
och redskap äro erforderliga, så snart försöksgården börjar sin verksamhet,
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
föreslå de att beloppet för nämnda budgetår skall bestämmas till 20 000
kronor.
Statskontoret anmärker att utredningen räknat med synnerligen omfattande
kapitalinvesteringar för den första utbyggnadsetappen vid Röbäcksdalen,
för vilken medel skola anvisas under budgetåret 1952/53. Sålunda har utredningen
enbart för byggnader och utrustning in. in. för avdelningen av statens
lantbruksförsök ansett ett belopp av 1 113 500 kronor vara behövligt.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget finner ämbetsverket det emellertid
uppenbart, att väsentliga reduceringar måste vidtagas i detta utbyggnadsprogram.
Några konkreta förslag till nedsättning av det belopp, som för
nästa budgetår äskats för ändamålet, anser sig ämbetsverket emellertid svårligen
kunna framlägga.
Filial till statens maskinprovningar. Inrättandet av en provningsavdelning
vid Röbäcksdalen tillstyrkes helt eller delvis med vissa
reservationer i de yttranden, där frågan berörts.
Sålunda framhåller lantbruksstyrelsen vikten av att bland de föreslagna
filialerna särskilt provningsavdelningen kommer till stånd. Västerbottens
läns hushållningssällskap anför, att det livliga intresse för maskindrift och
mekanisering, som nu råder inom det norrländska jordbruket, gör det angeläget
att de lokala förhållandena noga beaktas vid den officiella provningen
av jordbruksmaskiner och redskap. Detta önskemål kan tillgodoses i ökad
omfattning, när en särskild provningsavdelning för Norrland inrättas.
Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter påpekar att
utredningens synpunkter beträffande den föreslagna provningsavdelningen
helt ansluta till det förslag, som anstaltsstyrelsen i detta hänseende framlagt
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53. Anstaltsstyrelsen anser, att
ett genomförande av detta förslag är väsentligt för maskinprovningarnas
möjligheter att bedriva verksamhet av reell betydelse för norrländskt jordbruk.
Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Västernorrlands län ifrågasätta
emellertid huruvida icke provningsavdelningen i det första skedet
bör få stå tillbaka för den ur norrländsk synpunkt för närvarande mera angelägna
växtskyddsverksamheten. Enligt lantbruksnämnden synes i så fall
maskinprovningen i vad avser norrlandsförhållanden ännu någon tid kunna
bedrivas vid anstalten i Ultuna.
Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Gävleborgs län understryka
behovet av en maskinprovning, som är organiserad för norrländska
förhållanden, men framhålla samtidigt önskvärdheten av att den nya institutionen
i detta hänseende i första hand får karaktär av administrativt centrum.
Nämnda remissinstanser anse nämligen med hänsyn till de särskilda
och starkt skiftande förhållandena i fråga om topografi och jordmån, som
utmärka stora delar av de norrländska jordbruksområdena, att redskap och
maskiner böra provas under alla de olika faktiska fältförhållanden, som det
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
norrländska jordbruket bjuder. Detta förutsätter, att de redskap och maskiner,
som äro avsedda särskilt för det mindre jordbruket i Norrland, böra —
med Röbäcksdalsfilialen som administrativt centrum ■— undergå prov inom
såväl kust- som inlandsområdena.
Beträffande byggnadsfrågan för provningsavdelningen finner lantbruksstyrelsen
i likhet med utredningen att särskilda byggnader böra uppföras för
avdelningen. Den som alternativ föreslagna provisoriska lösningen av provningsavdelningens
lokalfråga kan dock enligt styrelsen godtagas intill dess
en särskild institution kommer att uppföras vid Röbäcksdalen.
Jämtlands och Norrbottens läns hushållningssällskap tillstyrka det i betänkandet
såsom alternativ I betecknade förslaget, vilket innebär nybyggnad
för provningsavdelningen i omedelbar anslutning till försöksgården.
Enligt sällskapen är det med hänsyn till den snabba utveckling, som mekaniseringen
av jordbruket i Norrland genomgått under den senaste tiden,
synnerligen angeläget, att de norrländska maskinfrågorna ägnas ett större
intresse. En provisorisk lösning av lokalfrågan torde icke kunna tillgodose
ett sådant önskemål och bör därför icke komma ifråga.
Filial till statens växtskyddsanstalt. Beträffande förslaget att förlägga en
avdelning av statens växtskyddsanstalt till Röbäcksdalen
understrykes i samtliga yttranden, där frågan berörts, med undantag av statskontorets
yttrande, vikten av att förslaget skall genomföras utan dröjsmål.
Statskontoret har förklarat sig vilja taga ställning till frågan i samband med
att ämbetsverket avger yttrande över 1949 års växtskyddsutrednings betänkande.
Såsom motivering för ett omedelbart inrättande av en växtskyddsfilial vid
Röbäcksdalen anföres i flera av nyssnämnda yttranden att växtskyddet i
Norrland hittills blivit mycket försummat. Uttalanden i denna riktning göras
sålunda av, bland andra, lantbruksstyrelsen samt Västernorrlands läns hushållningssällskap
och länsstyrelsen i Västerbottens län. Ifrågavarande hushållningssällskap
och länsstyrelse erinra därvid att växtsjukdomar och insektshärjningar
utbreda sig alltmera i Norrland. Särskilt potatisen och grönsakerna
angripas, varigenom stora värden gå förlorade. Det är därför nödvändigt
att effektivisera motåtgärderna. Detta kan ske genom den föreslagna
växtskyddsfilialen.
Västerbottens läns hushållningssällskap framhåller att inom övre Norrland
föreligga så särpräglade betingelser i fråga om växtskyddsverksamheten, att
det i hög grad är önskvärt och nödvändigt att den föreslagna växtskyddsfilialen
kommer till stånd.
De två alternativa byggnadsförslagen — särskild byggnad för växtskyddsfilialen
eller gemensam sådan för nämnda filial och filialen till statens centrala
frökontrollanstalt — anser styrelsen för statens växtskyddsanstalt vara
likvärdiga.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
Lantbruksstyrelsen finner att ifrågavarande filialer med fördel kunna inrymmas
i en gemensam institutionsbyggnad. Detta alternativ torde även
vara mindre kostnadskrävande. Utredningen räknar emellertid icke med att
den föreslagna institutionsbyggnaden skall kunna tagas i bruk förrän tidigast
sommaren 1953. Med hänsyn härtill och då i Norrland synnerligen betydelsefulla
uppgifter på växtskyddets område vänta på en lösning, förordar
styrelsen att verksamheten skall sättas igång i provisoriska lokaler. På så
sätt skulle verksamheten vid filialen kunna börja vid ingången av budgetåret
1952/53. Filialen skulle därigenom få tillfälle att snabbare vinna erfarenheter
från det nya och i detta avseende föga kända verksamhetsfältet. Även
Västernorrlands läns hushållningssällskap föreslår att —• ifall nybyggnad
icke omedelbart kommer att uppföras för växtskyddsfilialen — möjligheten
bör undersökas att förlägga filialen till hyrda lokaler.
Filial till statens centrala frökontrollanstalt. Förslaget att förlägga en
filial till cent,ralanstalten till Ro bäcksdalen tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i yttrandena från styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök jämte högskolans lärarkollegium och försökskollegiet,
styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, länsstyrelserna i
Jämtlands och Norrbottens län samt hushållningssällskapen i Västerbottens
och Norrbottens län. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Gävleborgs
län tillstyrka förslaget men ifrågasätta samtidigt, om filialen kan komma
att utöva någon stimulans på fröodling och frökontroll inom södra Norrland.
Västernorrlands läns hushållningssällskap slutligen förordar, att inrättandet
av ifrågavarande filial skall uppskjutas till dess bättre erfarenhet vunnits
angående behovet av densamma. Såsom stöd härför anför sällskapet, att
man även vid en viss utökning av frökontrollverksamheten bör kunna utnyttja
kapaciteten hos de lokala frökontrollanstalterna i Törsta och Luleå.
Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anför, jämte det styrelsen
i princip tillstyrker förslaget, vissa speciella synpunkter. Härvid berör styrelsen
först frågan om arbetsuppgifterna vid filialen och anför därom bland
annat följande.
I likhet med Röbäcksdalsutredningen anser styrelsen kanske icke filialens
— i vart fall ej dess blivande föreståndares — främsta uppgift ligga i att
undersöka norrländska utsädesvaror utan fastmera i att verka som en propaganda-,
upplysnings- och rådgivningscentral för att höja den hittills sorgligt
försummade utsädeskulturen i Norrland. Filialföreståndarens verksamhet
måste, åtminstone de första åren, huvudsakligen bestå i en utåtriktad
tjänstgöring. Sålunda bör han vid resor söka personlig kontakt med odlarna
inom vidsträckta områden, väcka och stimulera deras intresse för utsädesfrågor,
särskilt beträffande vallutsäde, meddela dem nödiga kunskaper
i att rätt bedriva utsädesodling samt upplysa dem om nödvändigheten av
att låta rensa och analysera det egna utsädet. Han bör söka kontakt med
en större allmänhet genom föredrag och demonstrationer vid alla de tillfällen,
då jordbrukare komma tillsammans, såsom vid utsädesutställningar
och dylikt. För detta ändamål bör han även utnyttja radio, press och film.
Vidare måste han stå i intim förbindelse med hushållningssällskapens tjäns
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
29
temän och föreståndarna för renserierna samt arbeta för inrättandet av flera,
större och bättre utrustade renserier. Hans arbete skulle sålunda kunna jämföras
med ett arbete som skulle utföras av en konsulent i utsädesfrågor för
Norrland. Han bör också organisera uppsamlingsställen för utsädesprov,
vilka därifrån kunna sändas till frökontrollfilialen. Kan ett sådant program
genomföras med hjälp av en kunnig och energisk föreståndare, som dessutom
bör äga grundlig kännedom om speciellt norrländska förhållanden i övrigt,
bör utredningens förhoppning om förbättrade utsäden för Norrland och en
väsentligt utvidgad analyseringsverksamhet vid den planerade filialen ej behöva
bli en utopi. Att en statskonsulent för fröodling eller hushållningssällskapen
genom sina tjänstemän skulle kunna uppnå samma resultat, förefaller
fullständigt uteslutet. Verksamheten måste ha en fast replipunkt att
falla tillbaka på, nämligen en välorganiserad frökontrollanstalt som ligger
inom räckhåll.
Styrelsen anmärker vidare, att Röbäcksdalsutredningen överskattat behovet
av kontrollodlingar i Norrland. Fältkontrollverksamheten är enligt
styrelsen av så speciell natur att den — vilket även framhållits av 1950 års
frökontrollutredning — måste vara centraliserad. Styrelsen anför härom
bland annat följande.
Det är av stor betydelse, att kontrollodlingarna förläggas till de delar av
landet, där det mildaste klimatet är rådande. Skulle till exempel ett parti
av norrlandsrödklöver ha blivit uppblandat med medelsen eller tidig rödklöver
eller mindre härdig senklöver, skulle dessa typer gå ut under vintern
och icke kunna upptäckas vid en kontrollodling i Norrland. Genom vissa
särkaraktärer kunna erfarenhetsmässigt tvärtom de speciella norrländska
stammarna mycket väl identifieras vid kontrollodling i södra Sverige.
Då det erfordras lång utbildningstid, stor erfarenhet och träning samt
ständigt fortsatta studier för att rätt handha kontrollodlingarna, kan det
knappast förutsättas, att filialföreståndaren, vars huvuduppgift måste ligga
inom helt andra verksamhetsgrenar, även skall besitta nödvändiga kunskaper
på det speciella fältkontrollområdet. De av Röbäcksdalsutredningen som
motivering anförda undersökningarna rörande resistens mot vissa speciella
sjukdomar hos rödklöver höra väl närmast hemma hos växtskyddsanstaltens
och försöksverksamhetens arbetsuppgifter. Resistensegenskaper av nämnt
s_Jug kunna knappast göras till föremål lör fältkontrollmässig bedömning.
Följden av att förlägga kontrollodlingar till Röbäcksdalen skulle alltså bli
att, om centralanstaltens fältkontrollavdelning såsom föreslagits förlägges
till Skåne, reseavståndet per järnväg skulle bli nära 150 mil. Ty var och en
av fältkontrollens specialister maste da bära ansvaret även för kontrollodlingarna
av sina olika växtslag i Norrland. Ett dylikt system skulle kräva
alltför stora kostnader och tidsförlust i förhållande till det relativt ringa
antal kontrollparceller, som kan förväntas från Norrland; särskilt som
dessa utan olägenhet och sannolikt säkrare kunna bedömas å de ordinarie
kontrollfalten i Skåne. Eu dubblering i Skåne är dessutom ofrånkomlig.
.hgt Röbäcksdalsutredningen motiverar behovet av fältkontrollverksamhet
i Norrland särskilt, att en filial till frökontrollanstalten skall inrättas
Sadan verksamhet är nämligen enligt utredningen förbehållen den centrala
anstalten eller filial av denna. Av vad som nyss anförts framgår, att denna
motivering icke överensstämmer med den centraliserade organisation, som
faltkontrol en har och alltjamt måste bibehålla. Alt fältkontrollen skulle
f-in a ?n ,faval huvudanstalten som filialen är ej riktigt. Tvärtom
t,!lhor fallkontrollen odelat huvudanstallen, även om personal vid filialen
i Skane i viss utsträckning anlitas för fältanalyserna.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Så vitt nu kan bedömas behöver således enligt styrelsen — utom viss
mindre areal för studier av de norrländska rödklöverstammarna på ort
och ställe — icke reserveras jord i någon större utsträckning vid Röbäcksdalen
för centralanstaltens fältkontrollavdelning. Självfallet kunna och
höra däremot tjänstemännen vid frökontrollfilialen medverka vid fältkontrollens
besiktningar av utsädesodlingar i Norrland, vilket dock torde få
anses vara en anordning av mera intern natur.
Styrelsen berör slutligen frågan om de ekonomiska konsekvenserna av att
inrätta en statlig frökontrollfilial i Norrland och anför härom följande.
Frökontrollutredningen utgick från det antagandet, att en statlig frökontrollfilial
i Norrland skulle komma att ytterligare belasta statskassan och
vidga klyftan mellan frökontrollanstaltens inkomster och utgifter. Det är
också styrelsens fasta övertygelse, att en filial för Norrland skulle komma
att i hög grad försämra frökontrollens finanser och ytterligare öka dess deficit.
Bortsett från de relativt stora engångskostnaderna för nybyggnad och
utrustning av filialen måste man nämligen räkna med stora årliga underskott
för en verksamhet av antytt slag, förlagd till Norrland. Där finnas i regel
inga större utsädesföretag, för vilka ett större antal fullständiga analyser
kunde utföras eller en omfattande, inkomstbringande plombering verkställas.
Huvudmassan av proven måste komma från jordbrukarna själva, för
vilka en starkt rabatterad taxa är gällande. Proven äro därtill ofta av låg
kvalitet och därmed svåranalyserade. Det blir då närmast statsmakternas
sak att överväga, huruvida det gagn, direkt eller indirekt, för det norrländska
jordbruket — och det gagnet kan enligt styrelsens mening skattas mycket
högt — som inrättandet av en statlig frökontrollverksamhet i Norrland kommer
att medföra, kan uppväga de ökade kostnaderna för statsverket. Om svaret
blir jakande, bör denna frökontroll i fråga om medelsanskaffningen helt
ställas i paritet med andra för jordbruket arbetande statliga forsknings- och
försöksanstalter, vilkas verksamhet helt upprätthålles med statsmedel, t. ex.
statens växtskyddsanstalt. Det går i detta fall ännu mindre än i andra att
uppställa något krav på att den statliga frökontrollen skall vara självförsörjande.
Även styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller
i sitt yttrande, att filialen icke bör ha fältkontroll på sitt program, då
sådan kontroll kan utföras billigare och bättre i södra Sverige.
I några yttranden understrykes önskvärdheten av att de nuvarande lokala
frökontrollanstalterna, såsom utredningen föreslagit, skola få möjlighet att
fortsätta sin verksamhet, så länge de kunna drivas med oförändrade statsbidrag.
Samtidigt framhålles dock att det synes rimligt att de statsbidrag
som nu utgå, skola få höjas i den mån så är motiverat med hänsyn till penningsvärdets
försämring. Dylika uttalanden göras särskilt av länsstyrelserna
och hushållningssällskapen i Jämtlands och Norrbottens län.
Som stöd för sin ståndpunkt beträffande frökontrollfilialens begränsade
betydelse för fröodling och frökontroll inom södra Norrland anföra lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Gävleborgs län i huvudsak följande.
Utredningen framhåller att behovet av en frökontrollfilial vid Röbäcksdalen
icke kan ses mot bakgrunden av det antal utsädesanalyser, som under
senare år utförts vid frökontrollanstalterna i Törsta och Luleå, utan fastmer
31
Knngl. Maj.ts proposition nr 77.
mot bakgrunden av den snabba utveckling, som fröodlingen genomgått inom
Västerbottens och Norrbottens län. Läggas dylika synpunkter på behovet av
cn frökontrollfilial, anse nämnden och sällskapet att i så fall Gävleborgs län,
eventuellt Västernorrlands län, bör sättas först vid en utbyggnad av frökontrollväsendet.
Som exempel kan nämnas att årsproduktionen av vallfrö, som
passerar renserierna inom Gävleborgs län, är minst lika stor som den jämförbara
kvantiteten i Västerbottens och Norrbottens län tillsammans. Nämnden
och sällskapet äro emellertid icke villiga att tillmäta en större frökontrollanstalt
avgörande betydelse för fröodlingens främjande inom deras intresseområde.
Snarare anse de, att fröodlingens utveckling i första hand blir
beroende av en kraftfull insats från respektive hushållningssällskaps sida.
Men också en samverkan mellan ett hushållningssällskap och en mindre,
lokal frökontrollanstalt innebär de största garantierna för intresse från odlarnas
sida. Nämnden och sällskapet förorda således, att vid utbyggnad av
frökontrollväsendet hänsyn skall tagas till samspelet mellan odlare, hushållningssällskap
och frökontrollanstalt.
Organisationen av forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen.
Spörsmålet om organisationen av verksamheten vid Röbäcksdalen
beröres endast i ett fåtal yttranden.
Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter anför att
den av utredningen föreslagna organisationen med filialer av samma typ
som de, vilka redan finnas vid respektive riksinstitutioner, är den enda tänkbara.
Vidare anser styrelsen utredningens synpunkter beträffande filialernas
lokala anknytning vara värda allt beaktande. En nämnd av föreslagen typ
ingår även i det organisationsförslag, som styrelsen framlagt beträffande
provningsavdelningen vid Röbäcksdalen. Ifrågavarande nämnd överensstämmer
till sin sammansättning helt med de provningsnämnder, som länge varit
knutna till maskinprovningarnas nuvarande avdelningar och där visat sig
vara värdefulla.
Norrbottens läns hushållningssällskap finner den organisationsform beträffande
verksamheten vid Röbäcksdalen, som utredningen föreslagit, tills
vidare kunna vara lämplig.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans
lärarkollegium och försökskollegiet uttala sig slutligen om de filialer,
som enligt utredningens förslag eventuellt vid en senare tidpunkt skola
förläggas till Röbäcksdalen. Bland dessa anse nyssnämnda remissinstanser en
kemisk avdelning till lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks analyslaboratorium
vara särskilt välbehövlig. Om ett kemiskt laboratorium
med tillräckliga resurser inrättas vid Röbäcksdalen kunna där utföras dels
analyserna för de övriga filialerna och dels en del av analyserna för lokala
försök i Norrland. Därigenom skulle analyslaboratoriet, vilket för närvarande
är överbelastat med arbete, kunna beredas en viss lättnad.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Framställning om anslag till byggnadsarbeten m. m. vid
statens försöksgårdar för budgetåret 1952/53.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (skr. 6/10
1951) hemställer, att för nästa budgetår ett belopp av 236 500 kronor skall
anvisas till byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar. Beloppet för
-
delar sig å följande ändamål.
1. Flahult
Dränering ............................................. 4 500
2. Gisselås
a) Upprustning av byggnader ...................... 87 000
b) Förbättring av dränering....................... 35 000 122 000
3. öjebyn
Inköp av markområde.................................... 10 000
4. Stenstugu
Upprustning ............................................ 100 000
Summa kronor 236 500
Till motivering anför styrelsen i huvudsak följande.
1. På grund av en alltmer framträdande försumpning av stora delar av
Flahults vitmossjord verkställdes redan under åren 1946 och 1947 täckdikning
av en areal om cirka 12 hektar. Den dränering, som nu föreslås, avser
återstående delen av det utsatta området.
2. Beträffande motiveringen för detta förslag torde få hänvisas till prop.
nr 76/1950 s. 7. Högskolestyrelsen framhåller nu att det — därest statsmakterna
skulle fatta beslut i ärendet under år 1952 och detta beslut skulle
innebära att Gisselås bibehålies som försöksgård — är särskilt angeläget att
den föreslagna upprustningen snarast äger rum. Styrelsen erinrar vidare i
detta sammanhang om att försöksgårdsutredningen föreslagit inköp av föreståndarbostaden
jämte tillhörande tomt och uthus för 51 000 kronor samt
fastmarksjord och skog för 15 000 kronor. Under den nyss angivna förutsättningen
anser styrelsen nödvändigt att medel anvisas även för dessa
ändamål.
3. Ifrågavarande markområde, som ligger inom försöksgårdens område,
omfattar något mer än fyra hektar åker och tomt. Bebyggelsen utgöres av ett
bostadshus om ett rum och kök i mindre gott skick, en uthusbyggnad samt
två lador. Fastigheten är taxeringsvärderad till 7 000 kronor, brandförsäkrad
för 13 000 kronor och intecknad för 2 300 kronor. Med hänsyn till det
värde, som markförvärvet har för försöksgården, finnes enligt styrelsen icke
något att erinra mot köpeskillingens storlek.
4. I anslagsäskandena för innevarande budgetår begärdes för upprustning
av Stenstugu gård å Gotland ett belopp av 200 000 kronor (kapitalbudgeten,
jordbruksdepartementet, s. 3 under 6). Därav beviljades emellertid endast
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
33
100 000 kronor för en första etapp. Det återstående beloppet är avsett till
reparation och ombyggnad av flera byggnader, bland annat mangårdsbyggnaden.
Departementschefen.
Vid 1949 års riksdag fattades principbeslut om att en statlig försöksgård
skulle inrättas vid Röbäcksdalen utanför Umeå ävensom att dit skulle förläggas
viss forskningsverksamhet på jordbrukets område. Det första steget
för förverkligande av detta beslut togs därefter vid 1951 års riksdag. Efter
hemställan av Kungl. Maj:t (prop. nr 45/1951) anvisades nämligen då medel
för inköp av den mark, som var avsedd att ingå i försöksgården, ävensom
för iordningställande av markområdet.
Nyssnämnda proposition byggde på ett av Röbäcksdalsutredningen den 12
december 1950 avgivet betänkande. I detta hade utredningen framhållit, att
den första åtgärden för förverkligande av 1949 års principbeslut borde vara
att utbygga själva försöksgården. Utredningen hade i betänkandet även föreslagit
att för budgetåret 1951/52 medel skulle anvisas ej blott för inköp och
iordningställande av marken utan även för uppförande av vissa ekonomibyggnader.
I propositionen framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
att det syntes nödvändigt att forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen
skulle igångsättas etappvis. Eftersom en förutsättning för större
delen av ifrågavarande verksamhet vore att för ändamålet lämpad mark
stode till förfogande, borde enligt hans mening den första åtgärden vara att
den erforderliga marken skulle förvärvas och sättas i lämpligt skick. Däremot
fann han övervägande skäl tala för att beslut om uppförande av ekonomibyggnader
skulle fattas först i samband med beslut om uppförande av
övriga för försöksgården behövliga byggnader.
Röbäcksdalsutredningen har nu framlagt förslag om vissa ytterligare åtgärder
för förverkligande av 1949 års principbeslut. Förslaget innebär till
en början, att medel nu skola anvisas till uppförande av de byggnader, som
erfordras för att verksamheten vid försöksgården skall kunna igångsättas
— institutionsbyggnad, ekonomibyggnader och en tjänstebostad in. in. --samt till viss utrustning vid försöksgården. Härjämte föreslår utredningen
emellertid även att filialer till statens växtskyddsanstalt och statens centrala
frökontrollanstalt skola förläggas till Röbäcksdalen och att en institutionsbyggnad
skall uppföras för dessa filialer. Slutligen tillstyrker utredningen
ett av styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter i annat
sammanhang framlagt förslag, att en till sagda anstalter knuten provningsavdelning
skall inrättas för Norrland och förläggas till Röbäcksdalen. Förslagen
ha i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna.
För egen del anser jag, med hänsyn ej minst till den alltmer ökade betydelse
som det norrländska jordbruket fått, det angeläget att den av 1949 års
:! Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 77.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
riksdag i princip beslutade forsknings- och försöksverksamheten rörande
det norrländska jordbruket snarast skall komma till stånd. En dylik verksamhet
torde kunna väntas ge resultat av stort värde för jordbrukarna i
denna del av landet och verksamt bidraga till att förbättra det norrländska
jordbrukets lönsamhet. Såsom redan min företrädare i ämbetet framhållit,
torde det emellertid vara nödvändigt, att forsknings- och försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen skall igångsättas etappvis. Den första etappen synes
därvid böra omfatta försöksgårdens inrättande och försättande i arbetsdugligt
skick. Då marken redan inköpts biträder jag alltså utredningens förslag,
att medel nu skola anvisas för uppförande av de byggnader, som erfordras
vid försöksgården, ävensom för anskaffande av viss utrustning för
gårdens drift och för försöksverksamheten.
Det byggnadsprogram, som utredningen uppgjort beträffande försöksgården,
upptager institutionsbyggnad jämte arbetshall och garage, ett mindre
växthus, nötkreatursstall med loge in. in., svinstall, försökslada samt bostad
till driftsledare. Kostnaderna för genomförande av detsamma har utredningen
beräknat till sammanlagt 923 500 kronor. I stort sett kan jag godtaga
detta byggnadsprogram. Vissa nedskärningar av de däri förutsatta utrymmena
torde dock kunna vidtagas. Denna fråga torde därför böra uppmärksammas
vid den vidare behandlingen av byggnadsärendet. Med hänsyn till
kostnadsutvecklingen efter det beräkningarna gjordes anser jag det dock
icke möjligt att på grund av det nu anförda nedräkna de av utredningen
angivna beloppen i någon större omfattning. Jag förordar därför att för nu
angivna ändamål skall beräknas ett belopp av sammanlagt 875 000 kronor.
Vad angår utredningens uppskattning av medelsbehovet för maskinell utrustning
för gårdens drift ävensom för anskaffande av försöksutrustning
synas de av utredningen angivna beloppen, 50 000 respektive 10 000 kronor,
i och för sig kunna godtagas. Jag vill emellertid erinra om att jag i
årets statsverksproposition (IX ht. s. 58) vid behandlingen av frågan om
anslag till statens försöksgårdar uttalat, att Gisselås försöksgård bör nedläggas.
Därest så sker, torde det bli möjligt att till Röbäcksdalen överföra en
del av den utrustning, som nu finnes vid Gisselås. Med hänsyn härtill synes
förstnämnda belopp kunna minskas från 50 000 till 35 000 kronor. Även beloppet
för anskaffande av försöksutrustning skulle måhända kunna nedsättas
något. Den summa, som utredningen här angivit som erforderlig för
budgetåret 1952/53, representerar emellertid endast en mindre del av det
totala medelsbehovet för nu nämnda ändamål. Med hänsyn härtill och till
önskvärdheten av att försöksgården så snart som möjligt skall erhålla en tillfredsställande
försöksutrustning, anser jag någon nedprutning av det för
ifrågavarande ändamål begärda beloppet icke böra komma i fråga.
Utredningens beräkning av medelsbehovet för anskaffande av inventarier
till institutionsbyggnaden har icke givit mig anledning till erinran.
För utrustning och inventarier torde alltså böra beräknas sammanlagt
(35 000 + 10 000 + 10 000 + 20 000 =) 75 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
35
Mot utredningens beräkning av kostnaderna för själva driften av försöksgården
under budgetåret 1952/53 har jag intet att erinra. För sagda ändamål
torde alltså för nästa budgetår böra beräknas ett belopp av 11 000 kronor.
Likaså förordar jag att för utvändiga ledningar, vägar och planeringsarbeten
i enlighet med utredningens förslag skall beräknas ett belopp av
100 000 kronor.
I detta sammanhang torde jag även få beröra arbetsuppgifterna vid försöksgården
samt dennas ställning i förhållande till statens jordbruksförsök
ävensom personalbehovet vid densamma.
Vad först arbetsuppgifterna angår är det självfallet icke vare sig möjligt
eller lämpligt att i förväg uppgöra något exakt arbetsprogram. Såsom
utredningen anfört torde emellertid verksamheten vid Röbäcksdalens försöksgård
i främsta rummet böra taga sikte på de problem, som föreligga på
växtodlingsområdet, medan husdjursförsöksverksamheten, på sätt även tidigare
avsetts, huvudsakligen bör vara förlagd till Öjebyn. Detta bör självfallet
ej utesluta, att även vissa husdj ursförsök utföras vid Röbäcksdalen.
Av ekonomiska skäl torde dock härvid i regel endast sådana försök böra
komma i fråga, som kunna genomföras utan nämnvärda extra kostnader.
I anslutning till vad jag i årets statsverksproposition (IX ht. s. 127) anfört
angående organisationen av svinstamkontrollen anser jag att det i vart fall
för närvarande ej bör övervägas att vid Röbäcksdalens försöksgård inrätta
någon statlig station för svinstamkontroll.
I fråga om försöksgårdens ställning till statens jordbruksförsök har utredningen
föreslagit en lösning, vilken avviker från vad som gäller för övriga
försöksgårdar. Utredningen anser nämligen att försöksgården bör organiseras
såsom en underavdelning inom statens jordbruksförsök och jämställas
med jordbruksförsökens nuvarande avdelningar vid Ultuna. Förslaget
har motiverats med att verksamheten vid Röbäcksdalens försöksgård
huvudsakligen bör inriktas på mera allmänna norrländska problem och
därför i vissa avseenden får en annan karaktär än verksamheten vid en
vanlig försöksgård. I överensstämmelse med denna sin inställning har utredningen
även föreslagit, att försöksgården skall stå under ledning av
en befattningshavare i högre tjänsteställning än den, som gäller för försöksgårdsföreståndarna,
nämligen av en statsagronom i 29 lönegraden. Enligt
min mening har emellertid utredningen icke förebragt tillräckliga skäl för
att man här skulle göra någon avvikelse från vad som gäller för övriga försöksgårdar.
Jag vill erinra om att exempelvis även vissa delar av den verksamhet,
som bedrives vid Öjebyn, äro inriktade på problem av mera allmänt
norrländsk karaktär. Jag anser alltså, att Röbäcksdalens försöksgård icke
bör organiseras som cn avdelning av statens jordbruksförsök utan i stället
i organisatoriskt avseende bör intaga samma ställning som övriga försöksgårdar.
Härav följer även att enligt min mening den av utredningen föreslagna
statsagronombefattningen ej bör inrättas utan att ledningen av försöksgården
bör omhänderhavas av en försöksgårdsföreståndare i den för
denna befattning gällande lönegraden.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
Sedan staten den 1 juli 1951 övertog den mark, som skall ingå i försöksgården,
ha vissa förberedande arbeten utförts. Bland annat har fullständig
täckdikningsplan upprättats, och täckdikningen beräknas skola utföras under
våren och sommaren 1952. Någon egentlig försöksverksamhet kan dock
knappast tänkas bli påbörjad förrän nästföljande år. Utredningen har med
hänsyn härtill även ansett, att någon försökspersonal ej erfordras under
budgetåret 1952/53. I stället har den föreslagit dels att under sagda budgetår
skall finnas en arvodesavlönad förvaltare vid försöksgården med uppgift
att handha gårdens skötsel ävensom att ha överinseendet över planläggningsoch
byggnadsarbetena vid gården, dels att vid 1952 års riksdag principbeslut
skall fattas om att en statsagronombefattning skall inrättas vid ingången
av budgetåret 1953/54. Vad angår frågan om förvaltningen av
egendomen vill jag erinra om att min företrädare i ämbetet i den förut
omförmälda propositionen nr 45/1951 uttalade att det icke syntes erforderligt,
att en särskild förvaltare skulle tillsättas innan verksamheten vid
försöksgården satts i gång. Området borde i stället tills vidare kunna förvaltas
av domänverket. Detta borde därvid kunna erhålla biträde från lantbruksnämnden
beträffande skötseln av åkerjorden och arbetena för att iordningställa
marken. I vad gällde frågan om en särskild förvaltare skulle anställas
eller ej biträdde riksdagen (jordbruksutskottets uti. nr 37; r. skr.
nr 334) förslaget. Däremot förordade riksdagen att markområdet tills vidare
skulle förvaltas av lantbruksnämnden. Någon anledning att nu intaga en
annan ståndpunkt i denna fråga synes ej föreligga. Jag anser alltså, att
någon särskild förvaltare ej heller bör anställas för budgetåret 1952/53 utan
att förvaltningen under sagda år bör vara anordnad på det sätt, som angivits
i jordbruksutskottets utlåtande nr 37/1951. Därest det skulle visa sig
möjligt att i viss utsträckning börja verksamheten vid försöksgården redan
våren 1953, torde emellertid hinder ej böra möta mot att förvaltningen övertages
av en försöksgårdsföreståndare med avlöning i form av arvode. Kostnaderna
härför torde i så fall få bestridas ur lantbrukshögskolans och statens
lantbruksförsöks avlöningsanslag, vilket i dylikt fall i mån av behov
bör få överskridas med erforderligt belopp.
Vad angår den av utredningen föreslagna statsagronombefattningen framgår
av vad jag redan tidigare anfört, att jag ej kan biträda utredningens
åsikt, att en sådan befattning bör inrättas. Spörsmålet om inrättande av en
ny tjänst som försöksgårdsföreståndare torde, liksom frågan om personalbehovet
i övrigt vid försöksgården, få upptagas vid 1953 års riksdag.
Vad jag hittills anfört har endast gällt försöksgården vid Röbäcksdalen.
Utredningen har emellertid föreslagit ett ytterligare utbyggande av den planerade
forsknings- och försöksinstitutionen vid Röbäcksdalen. Utredningen
har sålunda förordat, att medel under nästa budgetår skulle anvisas för
uppförande av en institutionsbyggnad, vilken skulle inrymma filialer till
statens växtskyddsanstalt och statens centrala frökontrollanstalt eller alternativt,
allenast en filial till växtskvddsanstalten. Härjämte har utredningen
Ktingl. Maj.ts proposition nr 77.
37
uttalat sig för att en till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter hörande
provningsavdelning skulle inrättas vid Röbäcksdalen.
Rörande dessa förslag vill jag först helt allmänt framhålla att det, om
verksamheten vid Röbäcksdalen skall kunna få den betydelse för det norrländska
jordbruket, som från början varit avsedd, uppenbarligen icke är
tillräckligt att en försöksgård inrättas där. För att så skall bli fallet torde
det nämligen fordras mera omfattande personella och materiella resurser,
som göra det möjligt att ingående beakta de olika sidorna av det norrländska
jordbrukets skiftande problem. Ur dessa synpunkter kan jag i princip
ansluta mig till utredningens uppfattning om det önskvärda i att samtliga
de nu nämnda tre grenarna av det statliga forsknings- och försöksarbetet
till jordbrukets tjänst skola bli representerade vid Röbäcksdalen.
Särskilt angeläget synes det mig härvid vara, att filialen till statens växtskyddsanstalt
skall komma till stånd. Såsom jag redan tidigare framhållit
är det emellertid nödvändigt att igångsätta forsknings- och försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen etappvis. Redan de investeringar, som erfordras
för själva för söksgården, representera ett mycket avsevärt belopp. Med hänsyn
även till den begränsning, som måste iakttagas i fråga om byggnadsverksamheten,
kan jag ej förorda att därutöver betydande medel skulle anvisas
till byggnadsarbeten vid Röbäcksdalen under nästa budgetår. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att jag i årets statsverksproposition vid
behandlingen av anslagen till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
(IX ht. s. 202) förklarat mig icke för närvarande vara beredd att tillstyrka
inrättandet av en särskild provningsavdelning i Norrland. Jämväl
lösningen av frågan om inrättande av en särskild Norrlandsfilial till statens
centrala frökontrollanstalt torde under rådande förhållanden få uppskjutas.
Vad till slut angår frågan om inrättande av en filial till statens växtskyddsanstalt
har utredningen ansett, att denna filial borde komma till stånd redan
innan dess byggnadsfråga blivit definitivt löst och då tills vidare inrymmas
i förhyrda lokaler. Utredningen har även framlagt beräkningar rörande medelsbehovet
för en dylik filial under budgetåret 1952/53. Såsom tidigare
nämnts har emellertid 1949 års växtskyddsutredning framlagt ett förslag
rörande organisationen av den statliga växtskyddsverksamhcten. I detta
förslag behandlas frågan om behovet av filialer till växtskyddsanstalten såväl
i Norrland som i övriga delar av landet. Det synes lämpligt, att ställningstagandet
till frågan om en dylik Norrlandsfilial skall ske i samband med
behandlingen av växtskyddsutredningens övriga förslag. Beredningen av
dessa beräknas bli avslutad inom den närmaste tiden. Jag anser mig därför
ej för närvarande böra taga ställning till frågan, huruvida någon dylik filial
bör inrättas redan under budgetåret 1952/53, utan torde åter få anmäla
denna fråga för Kungl. Maj :t i samband med övriga frågor rörande organisationen
av växtskyddsverksamheten.
Till slut torde jag bär även få behandla den framställning, som styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök gjort om anslag till bygg
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
nadsarbeten m. in. vid övriga försöksgårdar för budgetåret 1952/53. Enligt
min mening böra kostnaderna för dränering vid Flahult bestridas inom ramen
för det anslag å 192 000 kronor, som äskats under nionde huvudtiteln
för nästa budgetår. Däremot synas i enlighet med vad högskolestyrelsen
hemställt för inköp av ett markområde vid Öjebyn böra beräknas 10 000 kronor.
Jag anser det vidare angeläget, att upprustningen av byggnaderna vid
Stenstugu gård på Gotland skall fortsättas och tillstyrker alltså högskolestyrelsens
hemställan om anvisande av 100 000 kronor för detta ändamål.
Vad däremot angår Gisselås har jag i annat sammanhang uttalat att denna
för söksgård bör nedläggas. Under sådana förhållanden kan jag ej förorda,
att medel skola anvisas för upprustning av byggnaderna eller förbättring
av dräneringen vid denna försöksgård. Sammanlagt skulle alltså för
nu angivna ändamål erfordras 110 000 kronor.
Sistnämnda summa å 110 000 kronor ävensom det belopp å 100 000 kronor,
vilket jag förordat skola beräknas för utvändiga ledningar, vägar och
planeringsarbeten vid Röbäcltsdalen, torde böra anvisas å kapitalbudgeten
för nästa budgetåret såsom ett investeringsanslag med titeln Byggnadsarbeten
in. m. vid statens försöksgårdar under Statens affärsverksfonder: Domänverket.
Jag har i det föregående föreslagit, att 875 000 kronor skola anvisas
till uppförande av byggnader vid Röbäcksdalen. I den mån byggnaderna
erfordras för försöksgårdens drift, vilket torde vara fallet med nötkreatursstallet,
svinstallet och bostaden till driftsledare, torde jämväl denna anvisning
böra ske under nyssnämnda anslag. Kostnaderna för uppförande av
dessa byggnader torde böra beräknas till sammanlagt 270 000 kronor. Förevarande
anslag torde sålunda böra uppföras med (110 000 100 000 +
270 000 =) 480 000 kronor.
Återstående del av beloppet 875 000 kronor, 005 000 kronor, vilken huvudsakligen
avses för byggnader för försöksverksamheten, torde böra anvisas
såsom ett investeringsanslag under Statens allmänna fastighetsfond och benämnas
Byggnadsarbeten för försöksgård vid Röbäcksdalen.
De medel, som jag i det föregående föreslagit skola anvisas för anskaffande
av inventarier och utrustning till försöksgården, torde böra anvisas å
driftbudgeten för nästa budgetår i form av ett reservationsanslag. Av praktiska
skäl torde jämväl det belopp å 11 000 kronor, vilket ansetts erforderligt
för att täcka kostnaderna för gårdens drift under budgetåret 1952/53,
böra bestridas från nämnda anslag. Detta, som torde böra benämnas Inventarier
och utrustning in. in. för försöksgård vid Röbäcksdalen, skulle sålunda
behöva uppföras med (75 000 -(- 11 000 =) 86 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
till Inventarier och utrustning in. m. för försöksgård
vid Röbäcksdalen anvisa ett reservationsanslag av
86 000 kronor;
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
39
2) å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53 anvisa
a) under Statens allmänna fastighetsfond till Byggnadsarbeten
för försöksgård vid Röbäcksdalen ett investeringsanslag
av 605 000 kronor,
b) under Statens affärsverksfonder: Domänverket till
Byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar ett investeringsanslag
av 480 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.