Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn; given Stockholms
slott den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag angående dyrtidstillägg för år
1952 å särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås såsom ett provisorium, att under år 1952 dyrtidstillägg
skola utgå å de särskilda barnbidragen. Tilläggen föreslås utbetalade
under maj, augusti och december. Å särskilda barnbidrag enligt 5 § i 1947
års lag — bidrag om högst 420 kronor om året — föreslås tilläggen skola
utgå med 35 kronor under envar av nämnda månader samt å bidrag enligt
lagens 6 § — bidrag om högst 250 kronor om året — med 20 kronor under
vardera av månaderna maj och augusti och med 30 kronor under december.

Kostnaderna för dyrtidstilläggen föreslås fördelade mellan staten och
kommunerna efter samma grunder som gälla för de särskilda barnbidragen.
Kostnaderna beräknas till omkring 2,4 milj. kronor, varav omkring 1,7
milj. kronor skulle belöpa på staten och 0,7 milj. kronor på kommunerna.

För budgetåret 1952/53 äskas anslag till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn in. in. med 9,3 milj. kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 70.

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

Förslag

till

Lag

angående dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Å särskilt barnbidrag, som avses i 5 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, skall dyrtidstillägg
utgå med 35 kronor för envar av månaderna maj, augusti och
december 1952.

Å särskilt barnbidrag enligt 6 § nämnda lag skall dyrtidstillägg utgå med
20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti 1952 samt 30 kronor
för december 1952.

2 §•

Dyrtidstillägg enligt denna lag utbetalas från pensionsstyrelsen utan särskild
ansökning.

3 §•

Bestämmelserna i 14 § samt 17—20 §§ lagen om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn ävensom 38 § 2 inom. sista stycket lagen
den 29 juni 1946 om folkpensionering skola äga motsvarande tillämpning
å dyrtidstillägg enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 10.

3

Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari
1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om dyrtidstillägg
under år 1952 å de särskilda barnbidragen samt anför.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 94, har anmärkts,
att ett av pensionsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1951 framlagt förslag
om provisorisk förbättring av de särskilda barnbidragen då var föremål
för remissbehandling. Med anledning härav ansågs det under nämnda
punkt upptagna anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn in. m. böra upptagas med ett endast preliminärt beräknat belopp;
och i avbidan på en särskild proposition i ämnet föreslogs, att riksdagen
måtte för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag
av 9 200 000 kronor.

Sedan remissbehandlingen av pensionsstyrelsens förslag numera är avslutad,
hemställer jag att få upptaga detta ärende till fortsatt behandling.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders in. fl. barn trädde i kraft den 1 januari 1948. De enligt lagen
bidragsberättigade barnen kunna med hänsyn till förutsättningarna för
bidrags erhållande samt bidragsbeloppens storlek indelas i två huvudgrupper.
Den ena gruppen omfattar föräldralösa och med dem jämställda barn.
För barn tillhörande denna kategori utgör bidraget högst 420 kronor om
året (5 §). Den andra gruppen omfattar barn till änkor och invalider m. fl.
För dessa barn utgår bidraget med högst 250 kronor om året (6 §). Bidrag
utgår längst till och med den månad, under vilken barnet fyller sexton år.

Bidrag enligt 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes skäligt,
därest barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete och som

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för barnets uppehälle
och uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörj arens
inkomst. Barns egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek.
Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig utgiva sådant bidrag
samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å barnbidraget. I övrigt
gäller att annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill ett belopp
av 100 kronor om året, varefter avdrag sker med hela det överskjutande
inkomstbeloppet. Beträffande inverkan av försörjarens inkomst gäller, att
för ensamstående försörjare en årsinkomst av 1 800 kronor är avdragsfri.
Motsvarande belopp för sammanlevande makar eller föräldrar utgör 2 200
kronor. Överskjutande inkomster reducera barnbidraget med 25 procent av
inkomsten och med ytterligare SO procent — alltså med sammanlagt 75
procent — i vad inkomsten överstiger för ogift 3 200 kronor och för sammanlevande
makar eller föräldrar 4 600 kronor.

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten till
barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens årsinkomst uppgår till följande
belopp.

Årsinkomst vid vilken
rätten till barnbidrag
upphör

1

barn

Kr

2

barn

Kr

3

barn

Kr

4

barn

Kr

5

barn

Kr

6

barn

Kr

För ensamstående ......

2 800

3 200

3 400

4 200

3 740

4 800

4 070

5 140

4 400

5 470

4 740

5 800

För makar sammanlagt . .

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående
utbetalningen äro särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 26
september 1947 (nr 769) angående sättet och tiden för utbetalning av särskilda
barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn. Utbetalningen
sker genom postgiro månadsvis, dock att vad som av månadsbeloppet
överskjuter helt krontal utbetalas årsvis i samband med utbetalningen
för december månad. Barn, som uppbära högsta barnbidrag enligt 5 §,
erhålla i enlighet härmed 35 kronor i månaden och barn, som uppbära
högsta barnbidrag enligt 6 §, 20 kronor för envar av månaderna januari—
november och 30 kronor för december.

Kommunerna bidraga för varje kalenderår till kostnaderna för de särskilda
barnbidragen med viss andel — motsvarande 3/20 procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen — av kostnaden för bidrag,
som under året utbetalas för barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom
kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag
av det slag, varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst hälf*
ten av kostnaden (19 §).

Kungl. Maj. ts proposition nr 70. 5

Antalet barn, som äro berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och
6 §§, beräknas till 1 400 resp. 33 000.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen berör inledningsvis de allmänna synpunkter, som ledde
till att maximibeloppen för de särskilda barnbidragen fastställdes till resp.
420 och 250 kronor, samt anför härom.

Barnbidragens storlek diskuterades av 1941 års befolkningsutredning i
dess i januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas fördelning
(SOU 1946: 5) och utredningen fann, under åberopande av vissa för utredningens
räkning verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek,
att det inkomsttillskott, som makar med barn behövde erhålla för att kunna
anses vara tillförsäkrade samma standard som inom socialförsäkringen
godtagits såsom norm för makar utan barn, borde vara 500 å 550 kronor
per år för ett barn och 400 å 450 kronor för varje ytterligare barn utöver
det första. Under hänsynstagande till det allmänna barnbidraget, vilket av
utredningen föreslogs till 200 kronor om året, samt värdet av fria skolmåltider,
i förevarande hänseende uppskattade till 50 kronor om året, borde de
belopp, som ansetts motsvara den av samhället accepterade standarden,
minskas med 250 kronor. De särskilda barnbidragen borde därför uppgå
till 250 å 300 kronor för det första barnet och 150 å 200 kronor för varje
ytterligare barn.

Socialvårdskommittén ansåg i sitt betänkande angående särskilda barnbidrag
m. m. (SOU 1947: 21) att det särskilda barnbidraget borde vara lika
för alla barn oavsett barnantalet i familjen. Enligt kommittén borde man
vid fastställandet av maximibeloppet eftersträva en sådan storleksordning
på förmånerna att behov av komplettering med understöd efter fri beliovsprövning
skulle föreligga endast i undantagsfall. Under antagande att det
allmänna barnbidraget komme att bestämmas till 200 kronor och med hänsyn
till värdet av skolmåltiderna föreslog kommittén att det särskilda barnbidragets
maximibelopp skulle fastställas för föräldralösa barn till 480
kronor och för övriga barn till 300 kronor för barn och år.

Statsmakterna följde i princip socialvårdskommitténs förslag i fråga om
det särskilda barnbidragets maximibelopp. Då emellertid det allmänna barnbidraget
bestämdes till 260 kronor fastställdes det särskilda barnbidraget
till 420 och 250 kronor per barn inom vardera gruppen.

Pensionsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om den fr. o. in. den 1
januari 1952 företagna höjningen av de allmänna barnbidragen från 260
till 290 kronor om året samt påpekar, att denna höjning sammanhänger
med att barnavdragen vid den kommunala beskattningen slopats.

I fråga om storleken av den förhöjning av de särskilda
barnbidragen, som må ifrågakomma på grund av de ökade levnadskostnaderna,
anför pensionsstyrelsen.

Om man år 1947, då statsmakterna fattade beslut om dessa bidrag, fann
att de sammanlagda bidragsförmånerna skulle i princip svara mot de
totala kostnaderna för barnens försörjning vid eu av samhället accepterad

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

standard, är det uppenbart att de senaste årens avsevärt ökade levnadskostnader
medfört att de normerade bidragen blivit otillräckliga. Styrelsen
får erinra om att statsmakterna ansett att folkpensionärerna böra i princip
erhålla full täckning för den levnadskostnadsökning, som inträtt efter det
folkpensioneringslagen antogs. I anledning härav ha folkpensionerna indexreglerats.
Pensionspristalet — d. v. s. förhållandet mellan levnadskostnaderna
nu och i juni 1946 då lagen om folkpensionering utfärdades — har
för tiden november 1951—januari 1952 fastställts till 130, vilket innebär
att folkpensionernas grundbelopp (ej bostadstilläggen) under sagda tid
höjas med 30 procent.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt kungörelse den 18
januari 1952 (nr 10) pensionspristalet för månaderna februari—april 1952
fastställts till 133.

Pensionsstyrelsen fortsätter.

Pensionsstyrelsen saknar material för närmare bedömande av i vilken
omfattning kostnaderna för barns försörjning ökat sedan 1947, då barnbidragens
storlek bestämdes. Den korta tid som stått styrelsen till buds för
utredningsuppdraget har icke heller medgivit införskaffande av sådant
material. Styrelsen har därför måst grunda sitt ståndpunktstagande på
mera allmänna överväganden.

Den fråga som härvid först uppkommer är huruvida förhöjningen bör
sättas i relation enbart till storleken av det särskilda barnbidraget eller om
hänsyn bör tagas till den kostnadsökning som över huvud inträtt beträffande
barns försörjning. Då den ifrågasatta dyrtidskompensationen endast
är avsedd som ett provisorium och utredningsuppdraget icke omfattar
andra barn än sådana som uppbära särskilt barnbidrag, synes förhöjningen
böra beräknas allenast å den andel av barnkostnaderna som är avsedd att
täckas av det särskilda barnbidraget.

Vid en provisorisk lösning av dyrtidskompensationen bör man givetvis
tillse att denna icke lägges så att den försvårar en övergång till en mera
definitiv anordning. Håller man sig till en kompensation endast å det särskilda
barnbidraget och låter man denna stanna inom de 30 procent, som
för närvarande utgår som indextillägg å folkpension, synes några svårigheter
i nu nämnda hänseende icke behöva befaras.

I fråga om förhöjningens allmänna konstruktion avvisar
pensionsstyrelsen tanken på indextillägg, utformade efter samma
system som användes inom folkpensioneringen, d. v. s. tillägg som utbetalas
varje månad i samband med det särskilda barnbidraget i övrigt och som
lagtekniskt utgöra del av förmånen. Sådana tillägg kunde nämligen knappast
ges karaktären av provisorium, och dessutom skulle med det nuvarande
utbetalningssystemet utbetalningen av de förhöjda barnbidragen vara
förenad med vissa arbetstekniska svårigheter.

Pensionsstyrelsen anser därför, att en förhöjning av de särskilda barnbidragen
bör lagtekniskt utformas såsom ett fristående tillägg. I dylikt fall
kan tillägget, framhåller pensionsstyrelsen vidare, få form antingen av ett
procentuellt tillägg eller ett fixt tillägg. Pensionsstyrelsen utvecklar frågan
sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

7

Den ena metoden, procentuella tillägg, innebär, att tillägget
utgår med belopp, som står i proportion till barnbidragets storlek i varje
särskilt fall. Enligt den andra metoden, fixa tillägg, erhålla alla
barn, som tillhöra en och samma huvudgrupp (5 § resp. 6 §), lika stort tilllägg'',
vare sig barnbidraget utgår med oavkortat belopp eller med ett belopp
som reducerats i förhållande till barnets och/eller i förekommande fall försörjarens
inkomst. Resultatet av de båda metoderna blir olika endast när
det gäller barn, som ha reducerade barnbidrag. För dessa barn medför den
procentuella metoden, att tillägget sjunker kontinuerligt allteftersom
inkomsten stiger för att omärkligt4 försvinna då inkomstgränsen uppnås,
medan den fixa metoden leder till att alla inom samma huvudgrupp, som
ha någon om än aldrig så liten förmån, få lika stort tillägg som de, vilka
åtnjuta oavkortade förmåner.

Under det andra världskriget fram till 1948 förekommo dyrtidstillägg å
folkpensioner och barnbidrag enligt båda metoderna. Till en början utgåvos
endast procentuella tilläggsbelopp men då detta system med stegrad kompensation
var förenat med vissa svårigheter kompletterades det med tillägg,
som utgingo med lika stort belopp för alla eller för alla tillhörande en
viss kategori.

Fördelar och olägenheter hos de båda metoderna skola i fortsättningen
något närmare belysas, varvid huvudvikten fästes vid den ojämförligt
största gruppen särskilda barnbidrag eller dem som utgå enligt 6 §. Det
övervägande antalet av dessa eller omkring 90 procent utgå med oavkortat
belopp under det att de övriga — omkring 3 000 fördelade på omkring 1 700
betalningsmottagare — äro reducerade på grund av försörjarens och/eller
barnets inkomst. I fråga om barnbidrag, som utgå med högsta möjliga
belopp inom respektive grupper, d. v. s. med 420 respektive 250 kronor
om året, äro som nyss nämnts båda metoderna likvärdiga.

En fördel med procentuella tilläggsbelopp är att kompensationen utmätes
i förhållande till barnets (försörjarens) inkomster. Mot denna metod kan
riktas den invändningen att kompensationen i vissa fall blir ganska ringa
i kronor räknat, men denna olägenhet torde uppvägas av den omständigheten
att den inkomst — åtminstone hos för sörj aren — som ligger till
grund för barnbidragets beräkning ofta är av sådan natur att en kompensation
med hänsyn till dyrtiden redan ägt rum, varför det huvudsakligen blir
fråga om att uppväga minskningen i barnbidragets värde. Enligt pensionsstyrelsens
uppfattning uppskatta nämligen pensionsnämnderna som regel
arbetsinkomster och därmed jämförliga inkomster i underkant, i varje fall
till lägre belopp än dem som utgå under nu rådande exceptionella förhållanden.
Trots en i görligaste mån effektiv efterkontroll kan det heller icke
undgås alt barnbidrag åtminstone en viss tid utgå efter lägre inkomst än
den verkliga och sålunda med för höga belopp, enär alltför täta omprövningar
med hänsyn till ändrade inkomstförhållanden redan av praktiska
skäl äro uteslutna.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen framhålla i fråga om barnbidrag
enligt 5 S att styrelsen i sin verksamhet som beslutande myndighet
tillämpat och för de lokala pensionsmyndigheterna tillkännagivit vissa
bedöinningsregler som äro ägnade att mildra verkningarna av de under
senare tid ökade levnadskostnaderna. I de relativt få fall, då barnet har
egna inkomster av kapital, livränta, pension eller dylikt, som böra nedsätta
barnbidraget, hava sålunda de ökade kostnaderna beaktats vid bestäm -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

mandet av barnbidragets storlek, varigenom indirekt en dyrtidskompensation
erhållits.

En principiell olägenhet, som vidlåder metoden med procentuella tillägg,
är att densamma ej lämpligen kan begagnas om levnadskostnadsökningen
blir mycket stor, eftersom avdragsfaktorn — d. v. s. det procenttal, varmed
inkomsten reducerar barnbidraget — i så fall medför att summan av
inkomst och barnbidrag sjunker med större belopp än inkomstökningen.
Då inkomsten understiger hos ensamstående försörj are 1 800 kronor och
hos makar 2 200 kronor är avdragsfaktorn lika med noll. I inkomstintervallet
1 800 till 3 200 kronor för ensamstående och 2 200 till 4 600 för
makar är den i lagen angivna avdragsfaktorn 25 procent. För överskjutande
inkomster är den 75 procent. Begagnar man den procentuella metoden
stegras avdragsfaktorn i takt med ökningen av barnbidraget. Om man
bortser från fall, då samtidigt inkomstprövad folkpension utgår, kan denna
ökning vid avdragsfaktorn 75 procent uppgå till 33 % procent, innan man
uppnår den gräns, vid vilken ökning av inkomst hos försörjaren medför
en motsvarande eller större minskning av barnbidraget. Tidigare kunde
inkomstprövad folkpension icke utgå vid inkomster över 3 200 för ogift
och 4 600 kronor för makar, men numera kan på grund av de genom folkpensionernas
indexreglering höjda inkomstgränserna inkomstprövad pension
i bostadskostnadsgrupperna 3—5 utgå även vid inkomster som överstiga
nämnda belopp. I sådana fall kan avdragsfaktorn redan nu vara 125
procent, om särskilda barnbidrag utgå, och ökas ytterligare om procentuella
dyrtidstillägg å desamma införas. I det föregående har bortsetts från
de oförmånliga verkningar av avdragsfaktorn, som uppkomma, om även
särskilt bostadstillägg utgår. Sådant tillägg torde visserligen i regel icke
utgå i de inkomstlägen, då avdragsfaktorn för barnbidragen uppgår till 75
procent, men redan vid lägre inkomster kan den totala effekten av avdragsreglerna
för dels folkpensioner inklusive särskilda bostadstillägg och dels
särskilda barnbidrag bli att de sammanlagda förmånerna minskas med
125 % av en ökning av den egna inkomsten.

Med metoden att öka de särskilda barnbidragen med lika stora tillägg för
alla barn, som tillhöra en och samma huvudgrupp, bortfalla de oförmånliga
verkningarna av avdragsfaktorn. Den lämnar nämligen en i kronor uttryckt
lika stor dyrtidskompensation vare sig oavkortat eller reducerat barnbidrag
utgår. En mindre tilltalande följd härav är, då kompensationen har formen
av ett fristående tillägg, att i de fall, där försörjarens och/eller barnets
inkomst endast ger rätt till ett obetydligt särskilt barnbidrag, hela tilllägget
utgår, medan i de fall, där inkomsten nätt och jämnt utesluter från
rätt till barnbidrag, icke något tillägg alls kan utgå. Risk föreligger ock att
för sörj are med särskilt barnbidrag och inkomst i närheten av den gräns,
vid vilken barnbidraget upphör, till följd av en obetydlig ökning av den
egna inkomsten får sina totala inkomster ganska betydligt minskade. Medan
det proportionella tillägget enligt sin natur vid stigande inkomst kontinuerligt
sjunker för att vid inkomstgränsen omärkligt försvinna, upphör
det fasta tillägget sålunda helt plötsligt. Den diskontinuitet i fråga om
inkomstförhållandena, som härigenom kan uppkomma, uppgår högst till
dyrtidstilläggets belopp. Att mera exakt beräkna det antal barn, där inkomsten
nätt och jämt utesluter från rätt till särskilt barnbidrag men där
sådant bidrag skulle kunna utgå med belopp som helt eller delvis motsvarar
dyrtidstillägget, låter sig icke göra. Emellertid kunna vissa slutsatser dragas

<)

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

av de inkomstlägen i vilka de nu befintliga barnbidragen befinna sig. En
verkställd undersökning har givit vid handen att ett ytterst ringa tätal
barnbidrag befinna sig vid den gräns som utesluter från rätt till barnbidrag.
Sannolikt beror dock detta till icke ringa del på att man, då inkomsten
ligger nära inkomstgränsen, underlåter att söka barnbidrag med hänsyn
dels till ovissheten huruvida barnbidrag skulle komma att beviljas och dels
till att förmånen bleve relativt liten.

Pensionsstyrelsen påpekar i fortsättningen, att den med fristående fixa
tillägg sammanhängande diskontinuiteten visserligen kunde elimineras
genom att dyrtidstillägget utformades såsom en del av själva barnbidraget.
Därigenom skulle de nu gällande inkomstgränserna för rätt till dylik förmån
förskjutas uppåt. Denna förhöjning av barnbidragens grundbelopp
skulle dock medföra, att alla barnbidrag måste omräknas. Pensionsstyrelsen
erinrar därvid om de skäl, som i det föregående åberopats mot en indexreglering,
nämligen svårigheten att ge sådana dyrtidstillägg karaktären av
provisorium och de arbetstekniska svårigheterna.

På grund av det anförda och då olägenheterna med diskontinuiteten äro
begränsade till ett fåtal fall, är pensionsstyrelsen av den meningen, att vid
en provisorisk förbättring av de särskilda barnbidragen valet bör stå mellan
fristående procentuella eller fixa tillägg.

Piörande detalj utformningen enligt de båda alternativen med
fixa eller procentuella tillägg anför pensionsstyrelsen.

Med utgångspunkt från att förhöjningen i nuvarande läge icke bör överstiga
30 procent av barnbidragets maximibelopp och att den närmare
utformningen sker med hänsyn till det för närvarande använda tekniska
utbetalningssysfemet, böra enligt pensionsstyrelsens uppfattning, om förhöjningen
utformas enligt metoden med procentuella tillägg, dessa motsvara
tre månadsbelopp av barnbidraget. Då allmänt barnbidrag utbetalas under
envar av månaderna januari, april, juli och oktober, böra tilläggen utbetalas
under månader, då allmänt barnbidrag icke erhålles. Lämpligen bör
utbetalning av ett månadsbelopp ske i december och de två övriga kunna
förslagsvis förläggas till mars eller maj och augusti.

Med hänsyn till att det övervägande antalet barn med barnbidrag enligt
6 § erhålla 20 kronor i månaden under envar av månaderna januari—
november och 30 kronor i december utgör den föreslagna förhöjningen i
regel tillhopa 70 kronor (20 + 20 + 30) eller 28 procent av barnbidragets
maximibelopp. Fyra extra månadsbelopp inklusive decemberbeloppet skulle
beträffande det övervägande antalet barnbidrag enligt 0 § medföra en kompensation
med 36 procent.

Särskilda barnbidrag enligt 5 §, som utgå med högsta belopp, utbetalas
med 35 kronor i samtliga månader. Tre extra månadsbelopp medföra för
dessa barn en kompensation med 105 kronor eller 25 procent. Är barnbidraget
reducerat och årsbeloppet icke jämnt delbart med 12, överstiger
kompensationen något 25 procent.

Utformas dyrtidstillägget såsom ett fixt tilläggsbelopp bör i eu blivande
lag om dyrtidstillägg angivas med vilket belopp och under vilka månader
tillägget skall utgå. Tillägget bör utgå under samma månader som angivits

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

i fråga om alternativet med procentuella tillägg och med samma belopp som
detta utgår, då det särskilda barnbidraget är oavkortat.

Utanordnandet av dyrtidstillägg enligt metoden med procentuella tilllägg
är enkel och tillgår så att under ifrågakommande månader dubbla
postgiroanvisningar tryckas och expedieras samtidigt. Förfaringssättet är
likartat, om dyrtidstillägget utformas såsom ett fixt tillägg, i alla de fall,
då barnbidraget utgår oavkortat. Övriga fall, sammanlagt omkring 2 000,
måste utbrytas ur arbetsrutinen och postgiroanvisningarna för hand eller
med maskinskrift kompletteras med dyrtidstilläggets belopp, vilket emellertid
kan ske snabbt och utan nämnvärda kostnader.

Vad angår kostnaderna enligt de båda diskuterade alternativen
framhålles följande.

Statsverkets och kommunernas gemensamma kostnader för dyrtidstilllägg
enligt föreslagna normer beräknas till cirka 2,3 miljoner kronor vid
procentuella tillägg och 2,4 miljoner kronor vid fixa tillägg. Kostnaderna
torde principiellt böra fördelas efter samma grunder som nu gälla för det
särskilda barnbidraget. Detta innebär att på staten skulle falla cirka 1,6
miljoner vid ena och 1,7 miljoner vid andra metoden och på kommunerna
cirka 0,7 miljoner vid båda metoderna.

Med hänsyn till de anmärkningar, som riktats mot de nuvarande avdragsreglerna
enligt lagen om folkpensionering och lagen om de särskilda
barnbidragen, finner pensionsstyrelsen det mindre lämpligt att ens provisoriskt
tillämpa ett system, som innebär en skärpning av avdragsreglema.
Pensionsstyrelsen förordar därför systemet med fixa tillägg, vilket enligt
styrelsens mening också mera ansluter sig till konstruktionen av den dyrtidskompensation,
som förekommer inom folkpensioneringen.

Remissyttrandena.

Över pensionsstvrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, socialstyrelsen, änkepensioneringskommittén, Svenska socialvårdsförbundet,
Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund.

En förhöjning av de särskilda barnbidragen anses i samtliga remissyttranden
vara påkallad med hänsyn till den ökning av levnadskostnaderna,
som inträtt under tiden efter det storleken av bidragen fastställts. Det framhålles,
att en sådan förbättring vore särskilt motiverad, eftersom dessa
bidrag avsåge att stödja grupper i samhället vilka vore i stort behov
av hjälp.

I fråga om förhöjningens storlek och konstruktion förklara sig statskontoret,
änkepensioneringskommittén, Svenska socialvårdsförbundet och
Svenska stadsförbundet ej ha anledning till erinran mot pensionsstyrelsens
förslag, därvid dock stadsförbundet starkt understryker den föreslagna an -

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

ordningens provisoriska karaktär. Änkepensioneringskommittén upplysei,
att den i sitt slutliga betänkande kommer att avgiva förslag om en mera
definitiv dyrtidsreglering av de särskilda barnbidragen.

Socialstyrelsen anser, att dyrtidstillägget bör konstrueras såsom en förhöjning
av själva barnbidraget och ej såsom ett fristående tillägg, samt
fortsätter.

Pensionsstyrelsen har framlagt fyra alternativ, nämligen indextillägg,
procentuella tillägg, fixa tillägg samt en förhöjning av själva de särskilda
barnbidragen. De motiv, som föranlett pensionsstyrelsen att icke förorda
indextillägg, anser socialstyrelsen vara riktiga. Nackdelarna med skärpta
avdragsregler äro också stora, och styrelsen delar därför pensionsstyrelsens
uppfattning jämväl om de procentuella tilläggen. Vad det tredje alternativet
beträffar må särskilt framhållas, att de fixa tilläggen icke ge de grupper,
som på grund av höjda inkomster fallit bort under senare år men som
ligga strax ovanför inkomststrecken, möjlighet att komma i åtnjutande av
bidrag. Den nuvarande gränsdragningen bibehålies alltså, och förbättringen
når endast de i dag bidragsberättigade. Genom de fixa tilläggen
accentueras alltså det s. k. tröskelproblemet. Olägenheten härav blir allt
större, om ytterligare tillägg i en framtid måste lämnas vid en fortsatt penningvärdeförsämring.
Socialstyrelsen anser sig därför icke heller kunna tillstyrka
detta alternativ.

Styrelsen vill däremot förorda en förhöjning av själva de särskilda barnbidragen,
varigenom inkomstgränserna för rätt till dylikt bidrag även med
nu gällande bestämmelser om inkomstprövningen förskjutas uppåt. Pensionsstyrelsens
invändning att en sådan anordning knappast kan givas
karaktären av ett provisorium, finner styrelsen icke avgörande. I själva
verket finnes icke anledning att konstruera den nu avsedda förbättringen
av de särskilda barnbidragen såsom ett provisorium. Pensionsstyrelsen har
framfört invändning mot detta alternativ även ur arbetsteknisk synpunkt.
Socialstyrelsen vill icke bestrida riktigheten av detta argument men vill för
sin del hävda, att olägenheterna med samtliga andra alternativ äro så stora,
att man måste underkasta sig den administrativa omgång, som är förenad
med en höjning av bidragens belopp. Styrelsen vill också påpeka, att samtliga
reducerade barnbidrag ändock måste räknas om vid bifall till 19o0
års folkpensionsrevisions förslag.

Vad åter angår storleken av förhöjningen uttalar socialstyrelsen, att den
intet har att erinra mot de sammanlagda barnbidragsbeloppen enligt förslaget,
samt förordar att för år 1952 särskilt barnbidrag enligt 5 § skall
utgöra 525 kronor och bidrag enligt 6 § 320 kronor, innebärande en förhöjning
å 25 resp. 28 procent, d. v. s. något lägre än vad som gäller för folkpensionerna.
Socialstyrelsen erinrar dock om att pensionspristalet för tiden
februari—april 1952 fastställts till 133 och anser en uppgång till minst 135
vara att förvänta. Härav följde, att folkpensionärerna under större delen av
1952 skulle få ett indextillägg å 35 procent.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att konstruktionen av lörhöjningen
om möjligt bör bygga på samma system, som användes i fråga
om folkpensionerna, samt anför.

12

Kungl. Mai :ts proposition nr 70.

Indextillägget bör icke ha karaktären av ett fristående tillägg utan utformas
som en förhöjning av själva förmånen. Indexregleringen bör också
bygga på samma pristalsserie, som gäller indexregleringen för folkpensioner.
Det är naturligtvis icke möjligt för styrelsen att bedöma de arbetstekniska
svårigheter som föreligga för pensionsstyrelsen att tillämpa
systemet med indextillägg. Emellertid borde det med hänsyn till alt antalet
förmånsberättigade är förhållandevis begränsat vara möjligt att förstärka
pensionsstyrelsens tekniska resurser så att indextillägget kunde utbetalas
på här föreslaget sätt. I praktisk tillämpning är det värdefullt att förbättringarna
av likartade sociala förmåner få enhetlig utformning.

Departementschefen.

Den ekonomiska hjälp, som lämnas enligt lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, uppgår till högst
420 kronor om året för föräldralösa och med dem jämställda barn samt
högst 250 kronor om året för övriga bidragsberättigade barn. De särskilda
barnbidragen äro inkomstprövade, och bidragen reduceras alltså i den mån
vederbörande ha inkomster. Av de barn, för vilka särskilda barnbidrag utgå,
har dock den överväldigande majoriteten oavkortade bidrag.

De ökade levnadskostnaderna under senare tid ha medfört, att de särskilda
barnbidragen minskat i värde. En förbättring av dessa bidrag —-som utgå till kategorier vilka äro i särskilt behov av hjälp — är därför av
behovet påkallad.

Bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag äro för närvarande föremål
för översyn av särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt direktiven för
dessa sakkunniga, vilka antagit benämningen änkepensioneringskommittén,
skola de sakkunniga bl. a. uppmärksamma frågan om de särskilda
barnbidragens belopp. Enligt vad jag erfarit har änkepensioneringskommittén
för avsikt att innevarande år framlägga ett förslag i ämnet. Kommitténs
betänkande torde emellertid icke föreligga färdigt i sådan tid, att
något därpå grundat förslag kan underställas årets riksdag. Med hänsyn
härtill och då det ej syntes mig försvarligt att i avvaktan på de mera
ingående överväganden, som kunna föranledas av kommitténs förslag, nu
helt underlåta ''att förbättra de särskilda barnbidragen, erhöll pensionsstyrelsen
i slutet av föregående år under hand i uppdrag att utreda frågan
om en provisorisk förbättring av dessa bidrag under år 1952.

Detta uppdrag har numera fullgjorts av pensionsstyrelsen, som framlagt
ett förslag om dyrtidstillägg under år 1952 å de särskilda barnbidragen.
I sitt förslag erinrar pensionsstyrelsen om att statsmakterna vid fastställandet
av bidragens maximibelopp utgått från, att dessa bidrag skulle jämte
de allmänna barnbidragen i princip svara mot de totala kostnaderna för
barnens försörjning vid viss av samhället accepterad standard. Med hänsyn
till att det nu endast gällde ett provisorium avseende speciella kategorier av

13

Kungl. Maj ris proposition nr 70.

barn anser pensionsstyrelsen, att dyrtidstillägget ej bör sättas i relation till
den inträffade kostnadsökningen för barns försörjning överhuvudtaget utan
blott beräknas å den andel därav, som är avsedd att täckas av det särskilda
barnbidraget. Då emellertid något material för bedömande av kostnadsökningen
för barnens försörjning ej funnes tillgängligt, har pensionsstyrelsen
i stället ansett sig böra utgå från storleken av den dyrtidskompensation
om för närvarande 30 procent, som utgår inom folkpensioneringen. För att
svårigheter ej skola uppkomma vid övergången till en mera definitiv reglering
föreslår pensionsstyrelsen, att förhöjningen av de särskilda barnbidragen
håller sig inom nämnda ram.

Vid remissbehandlingen av pensionsstyrelsens förslag har allmänt tillstyrkts,
att en förbättring av dessa barnbidrag i den utsträckning pensionsstyrelsen
förordat genomföres utan dröjsmål. I fråga om hur dyrtidskompensationen
skall konstrueras ha emellertid framkommit något delade
meningar.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skall dyrtidskompensationen nu i ett
sammanhang fastställas för hela år 1952. Svenska landskommunernas förbund
förordar, att i stället ett system med indextillägg efter mönster av
folkpensioneringen kommer till användning, alltså ett system där varje
stegring av levnadskostnaderna med fem intervaller automatiskt utlöser en
förhöjning av förmånerna. Med hänsyn till att det här är fråga om ett
provisorium och för att icke föregripa resultatet av änkepensioneringskommitténs
överväganden — som bl. a. avse frågan om en indexreglering
av de särskilda barnbidragen — ansluter jag mig i detta hänseende till
pensionsstyrelsens mening, vilken såvitt nu är i fråga delas av dem som i
övrigt yttrat sig i ärendet.

När det från angivna utgångspunkt gäller att bestämma dyrtidskompensationens
storlek kunna två olika metoder komma till användning. Den ena
metoden innebär att man inför procentuella tillägg, d. v. s. tillägg som stå
i proportion till barnbidragets storlek i varje särskilt fall. Enligt den andra
metoden göras tilläggen fixa, varigenom alla barn inom samma huvudgrupp
erhålla lika stora tillägg, vare sig barnbidraget utgår med oavkortat
eller med reducerat belopp. Med hänsyn till att den proportionella metoden
medför den olägenheten, att avdragsfaktorn — d. v. s. det procenttal, varmed
egen inkomst reducerar barnbidraget — stegras i takt med dyrtidst
il läggets höjning, och då pensionsstyrelsen anser det mindre lämpligt att
ens provisoriskt ytterligare skärpa avdragsreglerna, har pensionsstyrelsen
föreslagit att tilläggen skola göras fixa. I remissyttrandena är man ense
om att förbättringen av de särskilda barnbidragen ej bör ske enligt den
proportionella metoden. Jag är av samma mening.

Enligt pensionsstyrelsens förslag böra de fixa tilläggen vidare konstrueras
såsom fristående tillägg och alltså ej såsom förhöjning av själva barnbidragen.
Systemet med fristående lillägg medför, konstaterar styrelsen,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

visserligen den effekten, att i de fall, då vederbörandes inkomst ligger obetydligt
under den gräns där rätt till särskilt barnbidrag upphör, t ull t tilllägg
kommer att utgå, medan en blott ringa ökning av inkomsten, varigenom
gränsen passeras, resulterar i att både barnbidraget och tillägget bortfalla. De
fall, där en sådan effekt teoretiskt kan inträda, skulle dock enligt styrelsens
mening i praktiken bli ytterst få. På grund härav och då det andra
alternativet — enligt vilket tilläggen utformas såsom en förhöjning av
själva barnbidragen — skulle nödvändiggöra en omräkning av alla barnbidrag
och medföra vissa arbetstekniska svårigheter samt dessutom starkt
undanskymma anordningens karaktär av provisorium, har pensionsstyrelsen
funnit sistnämnda alternativ ej böra ifrågakomma. Vid remissbehandlingen
har förslaget i denna del tillstyrkts, dock ej av socialstyrelsen
som förordat en förhöjning av själva barnbidragen.

Jag har redan förut givit tillkänna, att enligt min mening den nu företagna
förhöjningen av de särskilda barnbidragen bör givas en provisorisk
karaktär samt att tilläggen böra utformas på sådant sätt, att svårigheter
ej skapas vid övergången till en mera definitiv ordning. Ett system med
fristående dyrtidstillägg'' är härvid avgjort att föredraga. ''N isserligen uppkommer
i vissa fall en s. k. inkomsttröskel, men eftersom denna tröskel
blir obetydlig och de berörda fallen fåtaliga, anser jag mig kunna bortse
från denna olägenhet.

I fråga om det närmare bestämmandet av ett fristående dyrtidstillägg
har pensionsstyrelsen föreslagit, att tilläggen fördelas på tre månader, nämligen
maj, eventuellt mars, samt augusti och december. Med utgångspunkt
från vad tidigare anförts därom, att den provisoriska förhöjningen ej bör
överstiga 30 procent av barnbidragens maximibelopp, har pensionsstyrelsen
föreslagit, att tillägg å det stora flertalet barnbidrag — bidrag enligt 6 §
om högst 250 kronor — skola utgå med samma belopp, som nu vid oavkortat
barnbidrag utbetalas under nämnda månader, nämligen 30 kronor
i december och 20 kronor under vardera av de båda övriga månaderna. Tillläggen
skulle därmed komma att utgöra 70 kronor och motsvara 28 procent
av barnbidragets maximibelopp. Å de särskilda barnbidragen enligt
5 §, vilka nu utgå med 35 kronor under envar av årets månader, föreslås
tre tillägg om vartdera 35 kronor, alltså en dyrtidskompensation om sammanlagt
105 kronor, motsvarande 25 procent av maximibeloppet för dessa
barnbidrag. Med ifrågavarande system vinnes, att utanordningen av tillläggen
kan förenklas i alla fall, där barnbidragen utgå med oavkortat
belopp, genom att dubbla postgiroanvisningar tryckas och expedieras samtidigt
de tre månader tilläggen utgå. I de omkring 2 000 fall, då barnbidraget
är reducerat, få däremot postgiroanvisningarna å barnbidraget
kompletteras med dyrtidstilläggets belopp, något som emellertid ej behöver
bli nämnvärt tids- eller kostnadskrävande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

15

Vid remissbehandlingen ha inga erinringar framställts mot förslaget
speciellt i denna del, och enligt min mening synes den föreslagna anordningen
lämpligt utformad. Utbetalningen av det första tilläggsbeloppet
torde dock ej kunna ske förrän i maj.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn. Beträffande detta förslag torde här endast böra
anmärkas följande. I 1 § ha upptagits huvudreglerna angående ifrågavarande
dyrtidstillägg. Av formuleringen följer att rätten till dyrtidstillägg är knuten
till det förhållandet, att särskilt barnbidrag utgår för resp. maj, augusti och
december 1952. Tilläggen böra utbetalas från pensionsstyrelsen utan särskild
ansökning. Ett stadgande härom återfinnes i 2 §. Bestämmelserna om
innehållande av särskilt barnbidrag, om rätten att uppbära särskilt barnbidrag,
om utmätningsfrihet för sådant bidrag, om kommuns skyldighet att
bidraga till kostnaderna för de särskilda barnbidragen samt om Kungl.
Maj:ts rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter (14 § och 17—20 §§ lagen
om särskilda barnbidrag) samt om preskription av rätten till särskilt barnbidrag
(38 § 2 mom. sista stycket folkpensioneringslagen; jfr 16 § 1 mom.
andra stycket lagen om särskilda barnbidrag) synas böra äga tillämpning
även å dyrtidstilläggen. Härom har en föreskrift upptagits i 3 §.

Jag övergår nu till att beräkna medelsbehovet för nästa budgetår under
förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
in. m., vilket anslag för innevarande budgetår är uppfört med 7,2 milj.
kronor.

Enligt pensionsstyrelsens i vederbörlig anslagsframställning redovisade
beräkningar torde de totala kostnaderna under budgetåret 1952/53 komma
att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser, uppgå till 8,5 milj. kronor
för de särskilda barnbidragen och 2,5 milj. kronor för bidragen till
änkor och änklingar med barn, eller tillhopa 11 milj. kronor. Vid beräkningen
har förutsatts, att pensionspristalet — som reglerar indextillägget
å bidragen till änkor och änklingar med barn — förblir mellan 120 och
130. Den ökning i antalet skattekronor, som alltjämt torde kunna förväntas,
samt införandet av nya kommunala ortsavdrag vid 1953 års taxering
beräknas tillsammans ha den effekten, att kommunernas procentuella andelar
för nästa budgetår kunna uppskattas till 31 procent beträffande de
särskilda barnbidragen och 35 procent beträffande bidragen till änkor och
änklingar med barn. Med ledning härav beräknas kommunernas andel till
sammanlagt 3,5 milj. kronor och den på statsverket belöpande andelen av
kostnaderna till 7,5 milj. kronor.

Pensionspristalet har numera uppnått 133. Det synes lämpligt att vid
anslagsberäkningen för nästa budgetår förutsätta ett pensionspristal av 135.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Med anledning härav böra ytterligare 100 000 kronor beräknas för indextillägg.
I övrigt har jag icke något att erinra mot pensionsstyrelsens beräkning
i denna de!.

Kostnaderna för ett genomförande av föreliggande förslag kunna beräknas
till omkring 2,4 milj. kronor, varav omkring 1,7 milj. kronor skulle
belöpa på staten och 0,7 milj. kronor på kommunerna. Statens kostnader för
de dyrtidstillägg, som äro avsedda att utbetalas i maj 1952, kunna skattas
till omkring 0,5 milj. kronor. Sistnämnda belopp torde få belasta det för
budgetåret 1951/52 anvisade förslagsanslaget till förevarande ändamål.

Även om kostnaderna för den nu föreslagna dyrtidskompensationen till
viss del komma att belasta statsbudgeten för innevarande budgetår, synas
övervägande skäl tala för att någon motsvarande anordning kommer att
genomföras även avseende år 1953. Medelsbehovet för dyrtidsförbättring
av de särskilda barnbidragen torde vid sådant förhållande böra för budgetåret
1952/53 beräknas till samma belopp, som nyss angivits i fråga om
statens kostnader för det föreslagna dyrtidstillägget under år 1952, eller
till 1,7 milj. kronor.

Jag föreslår sålunda, att ett förslagsanslag av (7 500 000 + 100 000 +
1 700 000) 9 300 000 kronor äskas för nästa budgetår.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade förslag till
lag om dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn;

dels ock till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.
för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 9 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52
216149