Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
1
Nr 67.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende
år 1952, m. m.; given Stockholms slott den S februari
1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1. förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952;
2. förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa
exportavgifter avseende år 1952, m. m.;
3. förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende fjärde
kvartalet 1951; samt
4. förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa
exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, in. in.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Mellan staten och företag inom skogsindustrien ha överenskommelser träffats
om att vid export under 1952 av vissa skogsindustriprodukter exportavgifter
skola inbetalas till riksgäldskontoret. Åtgärden syftar bl. a. till att
bidraga till en prisstabilisering på hemmamarknaden och sterilisera en del
av exportvinsterna. Den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten skall
såsom förskottsskatt omedelbart inlevereras till statsverket. Återstoden av
avgifterna skall framdeles (med början 1959) utbetalas till företagen samt
till vissa i överenskommelserna angivna fonder och stiftelser.
I propositionen föreslås, i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelserna,
att staten skall äga uppbära 26 procent av avgifterna såsom förskottsskatt.
Vidare föreslås att företagen skola få njuta avdrag för avgifterna
vid taxering för inkomst för det år dessa erlagts samt att fonderna
och stiftelserna icke skola vara skattskyldiga för erhållna medel. Till företagen
återbetalade belopp, för vilka förskottsskatt erlagts, skola icke upptagas
såsom skattepliktig inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid
taxering till kommunal inkomstskatt skall däremot hela det återbetalade
1 Ilihang Ull riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 67.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
beloppet jämte den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas såsom inkomst
av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget till godo.
I anslutning till särskilda mellan parterna träffade tilläggsavtal föreslås
liknande bestämmelser med avseende å exporten under fjärde kvartalet
1951. I detta fall skall dock förskottsskatten utgå med 28 procent.
Förslag
till
förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter
avseende år 1952.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Av de belopp, som enligt särskilda, mellan statens handels- och industrikommission
för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska cellulosaförtningen,
Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,
Bowalers svenska trämassefabriker aktiebolag och Aktiebolaget Högfors träsliperi,
å andra sidan, den 15 november 1951 respektive den 1 februari 1952
träffade avtal inbetalats till riksgäldskontoret, skola 26 procent tillfalla
staten såsom skatt.
Det ankommer på riksgäldskontoret att till statskontoret inleverera sålunda
uppburna skattebelopp.
2 §.
Äger företag jämlikt paragraf 12 i det med Svenska pappersbruksföreningen
träffade avtalet eller jämlikt paragraf 3 i något av de övriga i 1 §
angivna avtalen återfå erlagd avgift, skall statskontoret återbetala den ä
avgiften belöpande skatten.
3 §•
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och äger tillämpning jämväl med avseende å inbetalningar till riksgäldskontoret,
som skett före nämnda dag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
3
Förslag
till
förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för
avgifter, som under beskattningsåret erlagts enligt särskilda avtal, ingångna
den 15 november 1951 respektive den 1 februari 1952 mellan statens handels-
och industrikommission för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt
Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,
Bowaters svenska trämassefabriker aktiebolag och Aktiebolaget
Högfors träsliperi, å andra sidan, avseende exportleveranser under
1952.
2 §•
Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger icke
för de stiftelser och fonder, som avses i ovannämnda avtal, nämligen företagsstiftelser
för social verksamhet, Stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut,
stiftelser för teknisk och skoglig forskning samt utbildning, skogsvårdsfonden
och lågkonjunkturfonden, såvitt angår i 1 § avsedda medel
eller avkastning därav.
3 §.
Vid återbetalning av den del av inbetalade avgifter, som enligt ovannämnda
avtal skall återgå till vederbörande företag, utgör vid taxering enligt förordningen
om statlig inkomstskatt det återbetalade beloppet icke skatteplik(ig
inkomst, därest för detsamma utgått särskild skatt jämlikt förordningen
den 1952, nr
Vid taxering enligt kommunalskattelagen skall såsom intäkt av rörelse
för det beskattningsår, då medlen kommit den skattskyldige till godo, upptagas
det återbetalade beloppet jämte därå belöpande särskild skatt jämlikt
nyssnämnda förordning.
4 §•
Medel, vilka utbetalas från någon av de i 2 § angivna stiftelserna eller fonderna
till skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola
hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse vid taxering enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt för det "beskattningsår,
då medlen kommit honom till godo.
Vad i första stycket sägs angående av stiftelse eller fond till den skattskyldige
utbetalade medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande
sådana stiftelsens eller fondens medel, vilka eljest kommit den skattskyldige
till godo.
5 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
F örslag
till
förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter
avseende fjärde kvartalet 1951.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Av de belopp, som enligt särskilda, mellan statens handels- och industrikommission
för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,
å andra sidan, den 15 november 1951 respektive den 1 februari 1952 träffade
tilläggsavtal till mellan parterna den 5 respektive 8 december 1950 ingångna
överenskommelser inbetalats till någon av följande stiftelser, nämligen cellulosafonden
för fjärde kvartalet 1951, trämassefonden för fjärde kvartalet
1951 och pappersfonden för fjärde kvartalet 1951, skola 28 procent tillfalla
staten såsom skatt.
Det ankommer på riksgäldskontoret att till statskontoret inleverera dylika
skattebelopp.
2 §.
Äger företag jämlikt paragraf 4 i det den 5 december 1950 eller paragraf 2
i något av de den 8 december 1950 ingångna överenskommelserna återfå erlagd
avgift, skall statskontoret återbetala den å avgiften belöpande skatten.
3 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och äger tillämpning jämväl med avseende å inbetalningar till ovannämnda
stiftelser, som skett före nämnda dag.
Förslag
till
förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för
vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för belopp,
som enligt särskilda, mellan statens handels- och industrikommission
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen, å andra
sidan, den 15 november 1951 respektive den 1 februari 1952 träffade tilläggsavtal
till mellan parterna den 5 respektive 8 december 1950 ingångna avtal,
under beskattningsåret tillgodoförts någon av följande av föreningarna bildade
stiftelser, nämligen cellulosafonden för fjärde kvartalet 1951, trämassefonden
för fjärde kvartalet 1951 och pappersfonden för fjärde kvartalet 1951.
2 §•
Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger icke
för de i 1 § nämnda stiftelserna, såvitt angår i samma paragraf avsedda medel
eller avkastning därav. Ej heller föreligger dylik skyldighet för följande
stiftelser, som avses i de i december 1950 ingångna avtalen, nämligen Stiftelsen
Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien,
Stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut, länsstiftelser för det enskilda
skogsbruket och företagsstiftelser för social verksamhet.
3 §•
Vid återbetalning av den del av inbetalade avgifter, som enligt ovannämnda
tilläggsavtal skall återgå till vederbörande företag, utgör vid taxering enligt
förordningen om statlig inkomstskatt det återbetalade beloppet icke
skattepliktig inkomst, därest för detsamma utgått särskild skatt jämlikt
förordningen den 1952, nr
Vid taxering enligt kommunalskattelagen skall såsom intäkt av rörelse
för det beskattningsår, då medlen kommit den skattskyldige till godo, upptagas
det återbetalade beloppet jämte därå belöpande särskild skatt jämlikt
nyssnämnda förordning.
4 §■
Medel, vilka utbetalas från någon av de i 2 § angivna stiftelserna till skattskyldig,
för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola hos mottagaren
upptagas såsom intäkt av rörelse vid taxering enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då medlen
kommit honom till godo.
Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade
medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens
medel, vilka eljest kommit den skattskyldige till godo.
5 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderiiga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om behandlingen
i beskattningshänseende av vissa enligt särskilda avtal utgående exportavgifter
å skogsindustriprodukter samt anför därvid följande.
Tidigare bestämmelser om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för avgifter till vissa av skogsindustrien
bildade stiftelser.
Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1947 (nr 339) om rätt att vid taxering
för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. in. ägde skattskyldig
vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt njuta avdrag
för belopp, som enligt särskilda, mellan statens bränslekommission för
Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska cellulosaföreningen, Svenska
trämasseföreningen och Svenska trävaruexportföreningen, å andra sidan,
den 1 april respektive den 8 maj 1947 träffade avtal under beskattningsåret
tillgodoförts Stiftelsen Cellulosaindustriens konjunkturutjämningsfond, Stiftelsen
Trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond eller Stiftelsen Trävaruindustriens
konjunkturutjämningsfond. I samma paragraf stadgas vidare,
att medel, vilka utbetalas från någon av stiftelserna till skattskyldig,
som äger njuta avdrag för till stiftelsen inbetalade belopp, skola hos mottagaren
upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, då medlen
kommit honom till godo. Enligt 2 § äro stiftelserna icke skyldiga att erlägga
skatt för inkomst och förmögenhet.
I 1 § förordningen den 30 juni 1948 (nr 497) om rätt att vid taxering för
inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. in. stadgas, att vid
beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förord
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 67.
7
ningen om statlig inkomstskatt skattskyldig äger njuta avdrag för belopp,
som enligt särskilda, mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj :t och kronan,
å ena, samt trävaruexportföreningen, cellulosaföreningen och trämasseföreningen
ävensom Kopparfors aktiebolag och Storviks sulfit aktiebolag, å
andra sidan, den 18 mars respektive den 30 april och den 13 maj 1948 träffade
avtal under beskattningsåret tillgodoförts nyssnämnda tre konjunkturutjämningsfonder
eller Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder. Enligt vad i
2 § stadgas föreligger icke skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet
för nyssnämnda fyra stiftelser, ej heller för följande enligt avtalen
med cellulosaföreningen och trämasseföreningen grundade stiftelser,
nämligen Stiftelsen Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien,
länsstiftelser för det enskilda skogsbruket och företagsstiftelser
för social verksamhet. Enligt 3 § skola medel, vilka utbetalats från någon
av de i 2 § angivna stiftelserna till skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger
enligt 1 §, hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse för det
beskattningsår, då medlen kommit honom till godo; och skall vad sålunda
stadgats angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade medel äga
motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens medel, vilka eljest
kommit den skattskyldige till godo.
Genom beslut den 10 september 1948 har Kungl. Maj :t bemyndigat bränslekommissionen
medgiva, att de i 1948 års förordning omförmälda avtalen
om avsättning av medel till konjunkturutjämningsfonder vid export av
pappersmassa finge upphävas i vad avsåge pappersmassa, som exporterades
den 11 september 1948 eller senare. Sedan dylikt medgivande lämnats, ha
inbetalningarna till cellulosa- och trämasseindustriernas konjunkturutjämningsfonder
upphört.
Enligt 1 § förordningen den 17 februari 1950 (nr 25) om rätt att vid taxering
för inkomst njuta avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens
konjunkturutjämningsf ond, m. in. äger skattskyldig vid beräkning av nettointäkt
av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig
inkomstskatt njuta avdrag för belopp, som enligt ett mellan statens bränslekommission
för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,
å andra sidan, den 24 februari 1949 träffat avtal under beskattningsåret
tillgodoförts Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.
Denna stiftelse är enligt 2 § icke skyldig att erlägga skatt för inkomst
och förmögenhet. Enligt 3 § skola medel, vilka utbetalas från stiftelsen
till skattskyldig, som äger njuta avdrag för till stiftelsen inbetalade belopp,
hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,
då medlen kommit honom till godo.
Den 24 februari 1950 träffades ett nytt avtal mellan bränslekommissionen
och trävaruexportföreningen rörande avsättning av medel till förening
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
ens konjunkturutjänmingsfond. Avtalet hade i stort sett samma innehåll
som 1949 års avtal mellan samma parter.
Som en följd av stegringen av exportpriserna på skogsindustriens produkter
under 1950 upptogos under hösten nämnda år förhandlingar mellan
staten och skogsindustrierna i syfte att söka uppnå en prisstabilisering på
hemmamarknaden och trygga det inhemska behovet av dessa produkter
samt att sterilisera en del av exportvinsterna. Förhandlingarna resulterade
i fyra den 5 respektive 8 december 1950 dagtccknade överenskommelser mellan
handels- och industrikommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena,
samt Svenska trävaruexportföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,
Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan,
om att vid export under år 1951 av skogsindustriens produkter viss avgift
skulle inlevereras till i avtalen närmare angivna fonder.
I likhet med vad som skett i motsvarande äldre avtal förutsattes såväl i
avtalet den 24 februari 1950 som i de fyra i december 1950 träffade avtalen,
att frågan om beskattningen av de inbetalade medlen skulle genom särskilda
bestämmelser lösas på i avtalen närmare angivet sätt.
Sådana bestämmelser ha av riksdagen antagits och finnas intagna i förordningen
den 30 mars 1951 (nr 148) om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. in. Enligt 1 § äger skattskyldig
vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt njuta avdrag för belopp, som enligt
nyssnämnda avtal under beskattningsåret tillgodoförts stiftelsen Trävaruindustriens
konjunktur utjämningsfond eller någon av följande stiftelser,
nämligen 1951 års trävarufond, 1951 års pappersfond, 1951 års cellulosafond
och 1951 års trämassefond. Enligt vad i 2 § stadgas föreligger icke
skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet för nyssnämnda
fem stiftelser. Ej heller föreligger dylik skyldighet för följande stiftelser,
som avses i de i december 1950 ingångna avtalen, nämligen Stiftelsen Centralfonden
för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien, Stiftelsen
Pappersbrukens forskningsinstitut, länsstiftelser för det enskilda skogsbruket
och företagsstiftelser för social verksamhet. Medel, vilka utbetalas från
någon av de i 2 § angivna stiftelserna till skattskyldig, för vilken avdragsrätt
föreligger enligt 1 §, skola hos mottagaren upptagas såsom intäkt av
rörelse för det beskattningsår, då medlen kommit honom till godo; och skall
vad sålunda stadgats angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade
medel äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens medel,
vilka eljest kommit den skattskyldige till godo. Bestämmelser i nu angivna
hänseende ha intagits i 3 § i förordningen.
Rörande fondmedlens användning skall enligt de i december 1950 ingångna
avtalen följande gälla. Företagen skola återfå 70 procent av sina inbetalade
avgifter. Enligt avtalen med cellulosaföreningen, trämasseföreningen
och trävaruexportföreningen skola återstående 30 procent fördelas med
en tredjedel på envar av förut omnämnda slag av stiftelser, nämligen länsstiftelserna,
företagsstiftelserna och centralstiftelsen. Enligt avtalet med
pappersbruksföreningen skola berörda 30 procent fördelas sålunda, att 7
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
9
procent tillfalla länsstiftelserna, 20 procent företagsstiftelserna och 3 procent
den år 1944 bildade Stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut.
Utbetalning av innestående medel, varå ränta ej utgår, skall ske med
1/5 årligen med början under januari 1958. Det är dock Kungl. Maj :t obetaget
att vid vikande konjunkturer med sysselsättnings- och avsättningssvårigheter
inom förevarande industrier medgiva tidigare utbetalning.
Slutligen har genom förordningen den 30 mars 1951, nr 149, meddelats
särskilda bestämmelser om rätt för Aktiebolaget Tegefors verk att njuta
avdrag för belopp, som enligt ett mellan statens bränslekommission för
Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt bolaget, å andra sidan, i juli 1948 träffat
avtal tillgodoförts stiftelsen Tegefors verks fond för konjunkturutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder. Enligt 2 § är stiftelsen icke
skyldig erlägga skatt för inkomst och förmögenhet. I fråga om beskattningen
av medel, som utbetalas till bolaget från stiftelsen, gälla samma
bestämmelser som i den här ovan omnämnda förordningen den 30 mars 1951,
nr 148.
Bestämmelser om beskattningen av 1952 års exportavgifter, m. m.
Under hösten 1951 upptogos förhandlingar mellan representanter för
statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom skogsindustrien
i syfte att undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan i fråga
om exportvinsternas sterilisering och användning. Förhandlingarna resulterade
i att särskilda överenskommelser träffades mellan handels- och
industrikommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska
cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,
å andra sidan, om att vid export under 1952 av skogsindustriprodukter
viss avgift skulle inlevereras till riksgäldskontoret. Liknande
överenskommelser ha jämväl träffats mellan handels- och industrikommissionen
samt Bowaters svenska trämassefabriker aktiebolag och Aktiebolaget
Högfors träsliperi.
Chefen för handelsdepartementet kommer senare idag att för Kungl.
Maj:t anmäla frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift,
varvid även en redogörelse lämnas för ingångna överenskommelser
angående konjunkturutjämningsavgifter för år 1952. I detta sammanhang
lorde det därför icke vara erforderligt att återgiva andra bestämmelser i
avtalen än de som ha ett mera direkt samband med frågan om behandlingen
i beskattningshänseende av de inbetalda avgifterna.
Enligt avtalet mellan handels- och industrikommissionen samt cellulosaföreningen,
vilket slutits den 15 november 1951, förbinder sig föreningen
att av de medlemmar i föreningen, som biträtt avtalet, uppbära och — efter
avdrag av eventuella utbetalningar för förvaltningskostnader och vissa kompensationer
— till riksgäldskontoret för under år 1952 på export levererad
kemisk massa inbetala avgifter, som skola beräknas per ton på sätt i av
-
1U Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
talet närmare angives. Inbetalning av avgift skall ske senast en månad efter
utgången av den kalendermånad, varunder leveransen ägt rum. Företag, som
inbetalt avgift för visst parti och som sedermera visar sannolika skäl för
att betalning för partiet ej kommer att inflyta, äger återfå den inbetalda
avgiften.
Av de till riksgäldskontoret inbetalade beloppen skola 26 procent tillfalla
staten såsom skatt, 4 procent tillfalla de i överenskommelsen mellan parterna
den 8 december 1950 omnämnda företagsstiftelserna, 3 procent tillfalla
en av föreningen grundad stiftelse för teknisk och skoglig forskning
samt utbildning, 12 procent tillfalla en inom riksgäldskontoret bildad fond
för åtgärder till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden), 15 procent
tillfalla en inom riksgäldskontoret bildad fond för arbetsanskaffning inom
skogsindustrierna vid lågkonjunktur eller liknande ändamål (lågkonjunkturfonden)
samt 40 procent återgå till de företag, som inbetalat avgifterna.
Med undantag av staten tillkommande 20 procent, som omedelbart skola
inlevereras till statsverket, skola avgiftsmedlen steriliseras av riksgäldskonioret.
Företagsstiftelserna och forskningsstiftelsen tillkommande medel skola
utbetalas till respektive stiftelse med 1/5 varje år med första utbetalning
under januari 1959, såvida icke Kungl. Maj :t medgiver tidigare utbetalning.
Företagen tillkommande 40 procent skola utbetalas med 1/5 varje
ar med första utbetalning under januari 1959. Kungl. Maj :t kan under vissa
i avtalet angivna förutsättningar medgiva tidigare utbetalning. Företag
tillkommande andel i inbetalade avgifter får som regel ej överlåtas och får
ej heller utnyttjas såsom säkerhet för lån.
De båda inom riksgäldskontoret bildade fonderna (skogsvårdsfonden och
lågkonjunkturfonden), till vilka avsättningar kunna ske jämväl på grund
av avtal ingångna mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt respektive
Svenska trämasscföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska
pappersbruksföreningen, å andra sidan, skola användas, när detta ur konjunktursynpunkt
finnes lämpligt. Kungl. Maj:t bestämmer tidpunkten för
användningen och den omfattning i vilken medlen vid olika tidpunkter få
lagas i anspråk. Beträffande skogsvårdsfonden må beslut om utbetalning
icke fattas senare än att utbetalning kan påbörjas med ingången av år 1962.
Om lågkonjunkturfondens medel icke till fullo tagits i anspråk före den
t januari 1967 kunna de därefter även disponeras för skogsvårdens främjande,
vägbyggnader och dylikt samt för skoglig och teknisk forskning och
utbildning. Skulle skogsvårdsfondens respektive lågkonjunkturfondens medel
icke vara förbrukade den 1 januari 1972, äga företagen då erhålla vad
som återstår i proportion till erlagda avgifter.
Som förutsättning för överenskommelsens giltighet skall gälla bl. a. följande.
Inbetalade avgifter skola vara avdragsgilla vid taxeringen för det år
de erläggas. Stiftelser och fonder skola vara befriade från skyldighet att
erlägga skatt för inkomst och förmögenhet. Vid återbetalning av de 40 procent
av avgifterna, som skola tillfalla företagen, skall någon statlig beskattning
icke äga rum. Vid kommunaltaxeringen skall återbetalat belopp jämte
11
Iiiingl. Maj:ts proposition nr 67.
de 26 procent, som inlevererats till statsverket i form av skatt, upptagas till
beskattning. Motsvarande kommunalskatt skall bli på vanligt sätt avdragsgill
vid taxeringen till statlig skatt. Belopp, som utbetalas till företag frän
skogsvårdsfonden respektive lågkonjunkturfonden eller som tillfalla förelag
såsom kompensation för viss prissättning på den inhemska marknaden
enligt bestämmelserna i ett till avtalet fogat protokoll, skola beskattas i
vanlig ordning.
Avtalet mellan handels- och industrikommissionen och trämasseföreningen,
vilket likaledes ingåtts den 15 november 1951, innebär att föreningen
förbinder sig att av de medlemmar i föreningen, som biträda överenskommelsen,
uppbära och -— efter avdrag av eventuella utbetalningar för vissa
förvaltningskostnader — till riksgäldskontoret för under 1952 på export levererad
mekanisk massa inbetala avgifter, som skola beräknas per ton på
sätt i överenskommelsen närmare angives.
I fråga om de inbetalade beloppens behandling i beskattningshänseende
gälla samma bestämmelser som enligt avtalet den 15 november 1951 mellan
handels- och industrikommissionen och cellulosaföreningen. Även i övrigt
innehåller nu förevarande avtal stadganden, som i huvudsak överensstämma
med här förut återgivna regler i överenskommelsen med cellulosaföreningen.
Enligt avtalet mellan handels- och industrikommissionen och pappersbruksföreningen,
vilket slutits den 1 februari 1952, förbinder sig föreningen
att —- efter avdrag av eventuella utbetalningar för vissa förvaltningskostnader
— till riksgäldskontoret inbetala en efter i avtalet angivna beräkningsgrunder
fastställd avgift för under år 1952 exporterat papper och papp. Av
de till riksgäldskontoret inbetalade beloppen skola 26 procent tillfalla staten
såsom skatt, 6 procent tillfalla de i överenskommelsen mellan parterna den
5 december 1950 omnämnda företagsstiftelserna, 3 procent tillfalla den av
föreningen år 1944 bildade stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut, 10
procent tillfalla skogsvårdsfonden och 15 procent lågkonjunkturfonden.
Återstående 40 procent skola enligt i avtalet angivna regler återgå till de
företag, som inbetalat avgifterna.
I övrigt gälla enligt detta avtal i tillämpliga delar huvudsakligen samma
bestämmelser som enligt avtalet den 15 november 1951 mellan handels- och
industrikommissionen och cellulosaföreningen.
De särskilda avtalen mellan handels- och industrikommissionen samt Bowaters
svenska trämassefabriker aktiebolag och Aktiebolaget Högfors träsliperi,
vilka träffats den 1 februari 1952, ansluta sig nära till bestämmelserna
i det med trämasseföreningen ingångna avtalet. Sålunda förbinda
sig bolagen alt, efter avdrag av eventuella utbetalningar för vissa kostnader,
till riksgäldskontoret för under tiden 1 januari—31 december 1952 på
export levererad mekanisk massa inbetala avgifter, som skola utgå per ton
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
på sätt i avtalen närmare angives dock lägst med de belopp, som skola erläggas
för sådan massa enligt det med trämasseföreningen träffade avtalcl.
Om särskild skatt å inbetalade medel och om övriga med beskattningen
av avgifterna sammanhängande frågor innehålla nu ifrågavarande överenskommelser
med trämasseföreningens avtal i stort sett överensstämmande
stadganden.
I anslutning till de sålunda ingångna överenskommelserna om inbetalning
av avgifter för under 1952 exporterade produkter träffades mellan
handels- och industrikommissionen för Kungl. Maj:t och kronan, å ena,
samt cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen,
å andra sidan, tre särskilda tilläggsavtal till de mellan samma parter i december
1950 ingångna överenskommelserna.
Enligt tilläggsavtalet med cellulosaföreningen skola de avgifter för exportleveranser
under fjärde kvartalet 1951, som enligt 1950 års överenskommelse
skolat inbetalas till 1951 års cellulosafond, i stället betalas till en särskild
fond, benämnd cellulosafonden för fjärde kvartalet 1951. Av de inbetalade
avgifterna skola 28 procent tillfalla staten såsom skatt att omedelbart
inlevereras till statsverket. Skattebeloppet skall tagas av de 70 procent,
som enligt överenskommelsen den 8 december 1950 skulle tillfalla företagen.
Av de å fjärde kvartalet 1951 belöpande avgifterna skola sålunda
endast 42 procent sedermera återbetalas till företagen. Det förutsättes att
vid denna återbetalning någon statlig beskattning icke sker. Vid koinmunaltaxeringen
skall återbetalat belopp jämte de 28 procent, som erlagts såsom
statsskatt, upptagas till beskattning.
De med trämasseföreningen och pappersbruksföreningen ingångna tillläggsavtalen
innehålla liknande bestämmelser. För fjärde kvartalet 1951
skall sålunda inbetalning ske till särskilda fonder, benämnda trämassefonden
för fjärde kvartalet 1951 respektive pappersfonden för fjärde kvartalet
1951.
I en till Kungl. Maj :t ställd den 11 januari 1951 dagtecknad skrivelse har
Kopparfors aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjort framställning om
skattefrihet för vissa medel, som bolagen avsågo att låta överföra till den
av bolagen år 1948 bildade Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder. Efter att ha
erinrat om att bolagen godkänt respektive anslutit sig till de i december
1950 mellan handels- och industrikommissionen samt trävaruexportföreningen
och cellulosaföreningen ingångna överenskommelserna ha bolagen anfört
bl. a. följande.
Härigenom komma vi att lämna bidrag till bl. a. det enskilda skogsbrukets
förkovran i samma omfattning som övriga berörda företag. Emellertid föreliggI
* 3 för vårt vidkommande vägande skäl för en ytterligare komplettering
av dessa bidrag. Vi äro för våra fabriker, särskilt i Storviks-Hammarby och
Fors, starkt beroende av virkesleveranser från relativt begränsade områden,
inom vilka vi ha ett stort antal gamla förbindelser. Då virkesproduktionen
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
13
inom dessa områden för framtiden kommer att bliva av utslagsgivande betydelse
för våra industriers bestånd, framstår det för oss såsom en vår
viktiga uppgift att i möjligaste mån verka för virkesproduktionens vidmakthållande,
förbättrande och förökande inom just dessa områden. Då vidare de
medel, som via länsstiftelserna komma att tillföras det enskilda skogsbruket,
sannolikt måste fördelas efter ganska schematiska grunder, finna vi
det synnerligen angeläget att vid det tillfälle, som nu erbjudes oss, få ur
vår s. k. företagsandel från 1951 års fonder tillföra det enskilda skogsbruket
inom vårt virkesfångstområde ytterligare medel. Detta skulle enligt vårt
förmenande lämpligen ske genom att medlen tillfördes Kopparforsstiftelsen,
i vars verksamhet redan ingår handhavandet av medel enligt 1948 års avtal
för sådant ändamål och i vars styrelse sitta reprensentanter för såväl de
enskilda bondeskogsägarna som skogsvårdsstyrelserna. Mot bakgrunden av
att 10 % av de utbetalade avgiftsbeloppen skola tillföras länsstiftelserna för
fördelning mellan företagens och övriga enskildas skogar och att icke någon
del av här ifrågavarande medel skulle disponeras för våra egna skogar, anse
vi att 5 % av avgiftsbeloppen skulle vara ett för detta ändamål rimligt belopp.
Vår avsikt är sålunda att, när den första återbetalningen av de av oss till
1951 års trävarufond resp. 1951 års cellulosafond inbetalade medlen blir
aktuell, anmoda förvaltarna av resp. fonder att minska ifrågavarande återbäring
med ett belopp, motsvarande fem procent av hela det av oss till resp.
fond inbetalade avgiftsbeloppet och överföra detta till Kopparforsstiftelsen.
att av denna förvaltas och disponeras till gagn för det enskilda skogsbruket
— företagets egna skogar dock undantagna — inom företagets virkesfångstområde.
Under hänvisning till ovanstående få vi i underdånighet hemställa, att
Kopparforsstiftelsen måtte — i likhet med vad som gäller för övriga till stiftelsen
inflytande medel — få komma i åtnjutande av skattefrihet för även
detta medelstillskott.
Bolagen ha vidare hemställt att icke behöva upprätta särskild företagsstiftelse,
utan att de medel som skolat tillföras en sådan stiftelse i stället
iinge, när så bleve aktuellt, överföras till Kopparforsstiftelsen och av denna
disponeras för sociala åtgärder för anställda.
Statens handels- och industi-ikommission samt länsstyrelsen i Gävleborgs
län, vilka myndigheter efter remiss avgivit utlåtande i ärendet, ha tillstyrkt
bolagens framställning.
Departementschefen.
I de avtal, som under åren 1947—1950 träffades mellan staten och skogsindustrierna
om erläggande av vissa avgifter vid export, förutsattes att frågan
om beskattningen av avgifterna skulle lösas på i avtalen närmare angivet
sätt. Så har även skett och Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens
beslut, för de olika årens taxeringar utfärdat särskilda förordningar
i ämnet. Bestämmelserna innebära i huvudsak, alt avgifterna få av förelagen
avdragas vid inkomsttaxeringen för det år de erläggas samt att beskattning
enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
hos företagen av återbetalade medel skall ske först vid utbetalning enligt avtalen.
Vidare gäller att de fonder och stiftelser, som bildats i överensstämmelse
med avtalens föreskrifter, äro fritagna från skyldighet att erlägga skatt
för inkomst och förmögenhet.
Jämväl i de nu förevarande avtalen och tilläggsavtalen har förutsatts
att frågan om avgifternas behandling i beskattningshänseende skall göras
till föremål för särskild reglering. Därvid ha emellertid parterna överenskommit
om en delvis annan ordning än den som gällt enligt de äldre avtalen.
Sålunda innehålla avtalen bestämmelser om att viss del av avgifterna
skall inlevereras till statsverket såsom skatt. Detta innebär att staten
skall äga att omedelbart uppbära den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten.
Den kommunala beskattningen skall däremot, liksom hittills,
ske först i samband med den framtida återbetalningen av medel till företagen.
I fråga om rätt att vid inkomsttaxeringen njuta avdrag för erlagda
avgifter innehålla de nya avtalen bestämmelser, som i stort sett överensstämma
med motsvarande regler i de tidigare avtalen.
För skottsskatten till staten skall i princip motsvara den ordinarie 40-procentiga
bolagsskatten å den del av avgifterna, som icke skall fonderas för
olika ändamål. Såsom tidigare angivits föreskrives i de avtal, som avse 1952
års export, att 34 procent av avgifterna skola tillföras särskilda fonder. 1
enlighet härmed har förskottsskatten i dessa avtal bestämts till 40 procent
av 66 procent av avgifterna eller sålunda till, i avrundat tal, 26 procent.
I tilläggsavtalen för fjärde kvartalet 1951 bär statens skatteandel bestämts
något högre eller till 28 procent. Detta sammanhänger med att fonderingsdelen
enligt dessa avtal endast uppgår till 30 procent av avgifterna. Skatten
skall sålunda i detta fall beräknas på 70 procent av avgifterna.
Den i avtalen förutsatta tidigare inbetalningen av statlig inkomstskatt har
jag tidigare berört i samband med att riktlinjerna för den ekonomiska politiken
redovisades i proposition nr 220 till 1951 års riksdag. Jag framhöll
därvid, bland annat, att medan det kunde beräknas att enligt 1950 års avtal
företagens slutliga andel av överpriserna skulle med hänsynstagande till
ränteförlusten bliva ungefär 40 procent, hade i de preliminära avtalen för
1952 denna sänkts till cirka 33 procent. Skillnaden bleve i verkligheten än
större med hänsyn till att staten skulle äga uppbära 26 procent av avgifterna
såsom förskottsskatt, gentemot vilken några avskrivningsanspråk ej
kunde resas från företagens sida. Jag uttalade vidare, att jag beträffande
förskottsskatten avsåg att inom den närmaste tiden föreslå proposition till
riksdagen, grundad på de med branschföreningarna träffade avtalen. I statsverkspropositionen
till årets riksdag har angivits att statens inkomster genom
förskottsskatten kunde beräknas till 150 miljoner kronor för budgetåret
1951/52 och 200 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Sedan slutliga avtal numera träffats med branschföreningarna får jag
tillstyrka att särskilda bestämmelser utfärdas rörande beskattningen av berörda
avgifter. Bestämmelserna böra i sak ha den innebörd, som förutsatts
i avtalen. Genom att förskottsskatten konstruerats såsom en staten tillkom
-
Kungl. Mnj.ts proposition nr 67.
15
mande andel av de till riksgäldskontoret inbetalade medlen konnna de vanliga
beskattningsmyndigheterna icke att taga befattning med påföring och
uppbörd av denna skatt. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt, att
bestämmelserna om förskottsskalten behandlas i en författning och övriga
bestämmelser, som ha avseende å den årliga inkomsttaxeringen, i en annan
författning.
Enligt avtalen äger företag, som inbetalat avgift för visst parti och som
sedermera visar sannolika skäl för att betalning för partiet ej kommer att
inflyta, återfå den inbetalade avgiften. I regel torde det väl bli möjligt för
vederbörande branschförening att reglera eventuella återbetalningar utan att
behöva påkalla att redan inlevererad skatt skall återbetalas. Möjlighet bör
emellertid finnas att få den å avgiften belöpande skatten restituerad för den
händelse till riksgäldskontoret inlevererade belopp behöva tagas i anspråk
för återbetalning. Det bör ankomma på statskontoret att i förekommande
fall verkställa skatterestitutionen. Med hänsyn till att avtalen innehålla särskilda
föreskrifter om kontroll av avtalens efterlevnad och om revision torde
någon saklig prövning från statskontorets sida icke behöva ifrågakomma.
Såsom förutsatts i avtalen bör vederbörande företag vid beräkning av
nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig
inkomstskatt få njuta avdrag för avgifter, som under beskattningsåret erlagts.
Fonder och övriga stiftelser böra icke vara skattskyldiga till inkomst- eller
förmögenhetsskatt för de medel, som enligt avtalen inflyta till desamma,
eller för därav härflytande avkastning. Vid återbetalning av medel till företagen
måste i beskattningshänseende skillnad göras mellan sådana medel för
vilka förskottsskatt erlagts och övriga medel, som kunna komma att utbetalas
till företagen. I förra fallet har statlig inkomstskatt redan erlagts och
det återbetalade beloppet bör sålunda icke upptagas som skattepliktig inkomst
vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid taxering till kommunal inkomstskatt
bör däremot beloppet jämte därå belöpande förskottsskatt upptagas
såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget
tillgodo. Om exempelvis återbetalning äger rum med en femtedel
av de medel, som enligt avtalen skola återgå till företagen, skall nämnda
femtedel jämte en femtedel av den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas
såsom intäkt av rörelse vid kommunal taxeringen.
Medel, vilka kunna komma att utbetalas till företagen från någon av de
i avtalen angivna stiftelserna eller fonderna, böra beskattas hos företaget
såsom intäkt av rörelse såväl vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.
I detta fall har ju tidigare icke utgått någon förskottsskatt till staten.
Det nu sagda bör gälla även i fråga om räntemedel, som utbetalas till
företaget. Skulle bidrag från fond eller stiftelse formellt icke utbetalas till
vederbörande företag men likväl komma företaget till godo bidrag utbetalas
t. ex. till annan än förelaget för utförande av vägbyggnad å företagets
egendom — bör även dylikt bidrag upptagas såsom intäkt av rörelse hus
företaget för del beskattningsår, då bidraget kommit företaget till godo.
Huruvida förelaget vid taxering må åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande
sådant bidrag eller del därav, får avgöras enligt vanliga regler.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
I vissa fall kunna inbetalade avgiftsmedel komma att utbetalas såsom
kompensation för viss prissättning på den inhemska marknaden. Sålunda
utbetalat belopp skall — såsom även uttryckligen föreskrivits i avtalen —
beskattas i vanlig ordning hos det mottagande företaget.
Har ett företag, som erhållit avdrag för erlagd avgift under ett beskattningsår,
sedermera berättigats återfå avgiften och den därå belöpande förskottsskatten
på den grund att företaget visat sannolika skäl för att betalning
för partiet ej kommer att inflyta, skall givetvis hela det återbekomno
beloppet uppgivas till beskattning.
Att gåvoskatt icke ifrågakommer för de enligt avtalet inbetalade eller överförda
medlen torde ligga i sakens natur.
Anmärkas må att de föreslagna bestämmelserna icke avse att reglera frågan
om skattskyldighet för medel, som från fonderna eller stiftelserna kunna
komma att utbetalas till annan än de ifrågavarande företagen. Denna
fråga får alltså bedömas enligt eljest gällande regler.
I de förordningar som skola reglera beskattningsförhållandena i anledning
av de nu angivna avtalen bör lämnas befogenhet åt Kungl. Maj :t att meddela
tillämpningsföreskrifter till förordningarna. Denna befogenhet bör anses
innefatta även rätt för Kungl. Maj :t att förordna om återbetalning av
inbetald skatt i sådana fall då felräkning eller eljest misstag skett.
I detta sammanhang torde jag få behandla ytterligare en fråga på detta
område. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har Kopparfors
aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjort framställning om att den
av bolagen år 1948 bildade Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder skulle få komma
i åtnjutande av skattefrihet för vissa medel, som bolagen avsågo att
överföra till stiftelsen från 1951 års trämasse- och cellulosafonder. Framställningen
har tillstyrkts av de hörda remissinstanserna. Med hänsyn till att
här endast är fråga om en omfördelning av redan inbetalade belopp kan
jag för min del tillstyrka att stiftelsen medgives den begärda skattefriheten.
Enligt min mening torde det icke vara erforderligt att utfärda särskild
författningsbestämmelse i ämnet. Jämlikt 2 § förordningen den 30 juni 1948,
nr 497, föreligger nämligen icke skyldighet att erlägga skatt för inkomst
och förmögenhet för bl. a. ifrågavarande stiftelse. Även om denna bestämmelse
ursprungligen närmast haft avseende å de medel, som tillförts stiftelsen
enligt avtal den 13 maj 1948, torde hinder icke möta att anse bestämmelsen
tillämplig jämväl å nu ifrågavarande medelstillskott, vilka till
sin natur äro av samma slag som de som tidigare tillkommit stiftelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
17
Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952;
2) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa
exportavgifter avseende år 1952, m. m.;
3) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende fjärde
kvartalet 1951; samt
4) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa
exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, m. m.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda fyra författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Birgit Warholm.
2 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 67.