Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
1
Nr 65.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fullmakt att
i arbetslöshetsbekämpande sgfte igångsätta arbeten,
för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för
budgetåret 1950/51, m. m.; given Stockholms slott
den 15 februari 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1952.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
Allmän beredskapsstat fastställdes senast av 1950 års riksdag (prop. nr
126, r. skr. nr 370—379, 401 och 417). Beredskapsstaten, som avsåg budgetåret
1950/51, upptog anslag å driftbudgeten om tillhopa ca 840 miljoner
kronor och anslag å kapitalbudgeten å sammanlagt ca 380 miljoner kronor.
Denna sysselsättningsreserv beräknades omfatta i runt tal 35 miljoner
dagsverken, motsvarande ett antal årsarbetare av ca 140 000. Investeringsreserven
— som icke vore avsedd att kunna realiseras i sin totala omfattning,
utan inrymde alternativa sysselsättningsprogram — upptog anslag
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 65.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
såväl för en allmän investeringsreserv som för en särskild grovarbetsreserv.
Den allmänna investeringsreserven innefattade arbeten, som utvalts främst
på grund av angelägenhetsgraden. I grovarbetsreserven upptogos ytterligare
arbeten som särskilt väl lämpade sig för sysselsättning av oskolad arbetskraft
och därtill vore mindre materialkrävande.
Beträffande statsbidragsgrunderna för kommunala och enskilda arbeten
gällde, att bidragsgrunderna kunde jämkas där så erfordrades med hänsyn
till de särskilda förhållanden under vilka investeringsverksamheten kunde
komma att bedrivas. Vid beräkningen av erforderligt anslag till kostnader
för arbetslöshetens bekämpande hade hänsyn tagits till det medelsbehov
som kunde uppkomma till följd av dylik jämkning av statsbidragsgrunderna.
Då en betryggande sysselsättningsberedskap under budgetåret 1951/52
syntes kunna upprätthållas utan att en allmän beredskapsstat fastställdes,
utverkade Kungl. Maj :t, i likhet med tidigare år, riksdagens bemyndigande
(prop. nr 87, r. skr. nr 132) att under budgetåret 1951/52, därest arbetsmarknadsläget
så påfordrade, inom ramen av en särskild finansfullmakt
—- för budgetåret 1951/52 fastställd till 200 miljoner kronor — meddela
beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag voro uppförda å allmän
beredskapsstat för budgetåret 1950/51. Därest utvecklingen på arbetsmarknaden
senare skulle giva anledning därtill, borde på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens
framlagda utredningar om revidering och komplettering
av investeringsreserven ett förslag till allmän beredskapsstat upprättas
och underställas riksdagen. Bemyndigandet har hittills icke tagits i anspråk.
Med utgångspunkt från att förtidsplaneringen av företag ingående i investeringsreserven
— särskilt i rådande läge på arbetsmarknaden — bedreves
med försiktighet och under hänsynstagande till utsikterna för företagens
utförande inom rimlig tid, förutsattes vid anmälan av förenämnda
proposition, att några särskilda kostnader för planeringsarbetet — utöver
dem som bestredos från resp. myndigheters egna anslag — i allmänhet
icke skulle behöva uppkomma. Med hänsyn härtill föreslogs, att vid utgången
av budgetåret 1951/52 kvarstående behållningar å de å riksstaten
för samma budgetår med formella belopp uppförda reservationsanslagen
till planering av allmänna arbeten skulle indragas till budgetutjämningsfonden.
Förslaget föranledde icke någon riksdagens erinran. I enlighet
härmed har några särskilda anslag för ändamålet i fråga icke äskats för
budgetåret 1952/53.
I skrivelse den 25 januari 1952 har arbetsmarknadsstyrelsen behandlat
frågan om sysselsättningsberedskapen under budgetåret 1952/53. Härvid
har styrelsen anmält, att arbetet med upprättande av förslag till investeringsreserv
för budgetåret 1952/53 pågår inom styrelsen, huvudsakligen i
form av en revidering och komplettering av till Kungl. Maj :t ingivet förslag
till investeringsreserv för innevarande budgetår. Arbetsmarknadsstyrelsen
har förutsatt, att ny allmän beredskapsstat icke kommer att upprättas
för budgetåret 1952/53, då, enligt styrelsens mening, i nuvarande
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
arbetsmarknadsläge tillräcklig beredskap mot arbetslöshet under nästa budgetår,
vad gäller tillgången på statsmedel, kan tillgodoses genom en finansfullmakt
av det slag, som under innevarande budgetår står till Kungl. Maj :ts
förfogande.
I fråga om arbetet med uppgörande av förslag till investeringsreserv för
nästa budgetår har styrelsen — under framhållande att de å allmän beredskapsstat
för budgetåret 1950/51 uppförda anslagen till följd av de inträffade
kostnadsstegringarna icke äro tillräckliga för att genomföra samma
investeringsvolym, som då avsetts —- bl. a. anfört följande.
I huvudsak har det verkställda arbetet begränsats till en revidering och
komplettering av investeringsreserven för innevarande budgetår med hänsyn
till de förändringar, som under året skett beträffande företag, som ingingo
i den tidigare investeringsreserven. Sålunda avses företag, som överförts till
det ordinarie arbetsprogrammet eller av annan anledning avgått ur reserven,
att ersättas med nya företag, då så ansetts lämpligt med hänsyn till planeringsmöjligheterna,
företagens angelägenhet och å riksstat eller allmän
beredskapsstat upptagna anslag. I den mån de avgångna företagen varit
avsedda att finansieras med anslag till kollektiva investeringsändamål, torde
de inom respektive anslags ram kunna ersättas med nya företag utan riksdagens
särskilda godkännande. Då arbetsmarknadsstyrelsen utgått från,
att ny allmän beredskapsstat för nästa budgetår icke kommer att upprättas,
avser styrelsen med undantag för ett fåtal speciella fall icke att
tillföra förslaget till investeringsreserv för budgetåret 1952/53 sådana företag,
för vilka särskilda till företagen knutna anslag äro erforderliga.
Förutsättningarna för att inom berörda finansfullmakts ram disponera
de å den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1950/51 upptagna anslagen
har styrelsen vidare angivit vara dels att det å beredskapsstaten upptagna
allmänna anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. m. må anlitas för utvidgning av arbeten, till vilka särskilda anslag anvisats
å riksstat eller å allmän beredskapsstat, dels ock att från investeringsreserven
för budgetåret 1950/51 överförda företag, vilka avsetts att finansieras
genom ett anslag, som är gemensamt för ett antal särskilt angivna
företag, få inom anslagets ram utföras för den högre kostnad, som kan ha
förorsakats av prisstegringar eller nödvändiga ändringar av planerna. Med
hänsyn till att de kostnader för företagen i investeringsreserven, som lagts
till grund för beräkning av anslagen å allmän beredskapsstat för budgetåret
1950/51, beräknats senast år 1950 och kostnaderna därefter i regel stigit
avsevärt, har styrelsen i fråga om företagens finansiering utgått från att
dylika ökade kostnader därjämte få bestridas i vissa fall av anslaget å beredskapsstaten
till kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m. Styrelsen
har i detta sammanhang åberopat, att i propositionen nr 87 till 1951
års riksdag gjorda uttalanden i de angivna finansieringsfrågorna icke föranlett
någon riksdagens erinran.
Beträffande förtidsplancringen av företag ingående i investeringsreserven
har arbetsmarknadsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse redovisat eu under
våren 1951 gjord undersökning i hithörande frågor och därvid framhållit
följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Vid detta tillfälle voro, enligt av respektive myndigheter lämnade uppgifter,
ca 30 % av företagen i investeringsreserven så planlagda att de kunde
igångsättas efter kort varsel, vad beträffar byggnads- och anläggningsarbeten
under den förutsättningen att arbetsmaskiner, material och arbetsledning
jämte specialarbetare kunde erhållas i erforderlig omfattning och utan
större tidsutdräkt. Ytterligare ca 30 % av företagen bedömdes så planlagda
att de kunde igångsättas efter upp till sex månaders förberedelser,
medan återstoden bedömdes kräva längre tid. Av upplysningar, som arbetsmarknadsstyrelsen
nyligen under hand erhållit, beträffande de ur sysselsättningssynpunkt
viktigaste verksamhetsområdena, synes framgå, att den
del av investeringsreserven, som kan igångsättas med kort varsel, sedan
nämnda tidpunkt ytterligare minskat. De nuvarande planeringsresurserna
äro i hög grad ianspråktagna för planläggning av ordinarie byggnads- och
anläggningsverksamhet, varför någon mera betydande ökning av den planlagda
reservens omfattning under det kommande året knappast torde kunna
åstadkommas. De färdigplanerade eller nära färdigplanerade företagen synas
sålunda under alla förhållanden få en mindre volym än summan av i investeringsreserven
ingående företag. Ehuru kostnaderna och anslagsbehovet för
investeringsreserven, i den mån de avgångna företagen ersatts med nya
företag, beräknas bliva betydligt större än som motsvarar de å allmän
beredskapsstat för budgetåret 1950/51 upptagna anslagen, torde med hänsyn
till planeringsläget anledning icke föreligga att för nästa budgetår
föreslå någon höjning av de å allmän beredskapsstat för budgetåret 1950/
51 upptagna anslagen.
Departementschefen. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen framhållit torde arbetsmarknadsläget
för närvarande icke giva anledning till att ett utformat
förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret 1952/53 nu underställes
riksdagen. Kravet på beredskap synes i stället kunna tillgodoses genom
en finansfullmakt av det slag, som under innevarande budgetår står till
Kungl. Maj:ts förfogande. Därest utvecklingen på arbetsmarknaden senare
skulle giva anledning därtill, bör på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens
utredningar om revidering och komplettering av investeringsreserven ett
förslag till allmän beredskapsstat upprättas och underställas riksdagen.
Den erforderliga fullmakten synes böra bestämmas till oförändrat belopp
av 200 miljoner kronor. Fullmakten bör liksom för innevarande budgetår
anknytas till de på allmän beredskapsstat för budgetåret 1950/51 uppförda
anslagen.
För den händelse ifrågavarande fullmakt tages i anspråk bör fortfarande
gälla, att grunderna för statsbidrag till kommuner och enskilda vid utförande
av arbeten tillhörande investeringsreserven kunna jämkas där så erfordras
med hänsyn till de särskilda förhållanden under vilka investeringsverksamheten
kan komma att bedrivas.
Mot vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört i fråga om förutsättningarna för
att inom den föreslagna finansfullmaktens ram disponera anslagen å beredskapsstaten
—- vilket ansluter sig till vad som gäller i fråga om innevarande
budgetårs fullmakt — har jag ingen erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
att bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret 1952/53,
därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom ramen av
ett belopp av 200 miljoner kronor meddela beslut om utförande
av arbeten, för vilka anslag äro uppförda å allmän
beredskapsstat för budgetåret 1950/51.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Otto Winther.