Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
1
Nr 55.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m.; given
Stockholms slott den S februari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
1 :o.
Generalpoststyrelsen har i skrivelser den 9 februari respektive den 5 oktober
1951 hemställt, dels att av en brist å 5 010 kronor .32 öre, som den
S82 68 Bihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 55.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
20—21 december 1949 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven
11. A. P. S. Severin omhänderhavd kassa vid postkontoret i Vingåker, ett
belopp av 4 200 kronor måtte få efterskänkas, dels ock ■— under hänvisning
till Kungl. Maj:ts beslut den 13 juli 1951 angående fastställande av reglemente
för postverkets understödskassa -—- att generalpoststyrelsen måtte
bemyndigas att av under,stödskassans tillgångar disponera ett belopp av
3 000 kronor för täckande av återstoden av en brist å 3 750 kronor, som den
11—12 april 1950 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven Kerstin
Iröne Gunnarsdotter Sundler omhänderhavd kassa vid postkontoret i
Lindesberg.
Av generalpoststyrelsens framställningar inhämtas bland annat följande.
De ifrågavarande bristerna ha uppkommit i kassor för in- och utbetalning
av postanvisnings-, postgiro- in. fl. medel. Noggranna undersökningar
ha verkställts av tjänstemän från berörda postdirektioner och även av
landsfiskalerna i vederbörande distrikt. Någon förklaring till bristerna har
emellertid ej kunnat vinnas vare sig vid dessa undersökningar eller vid
numera avslutad granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar
av i förevarande sammanhang aktuella räkenskapshandlingar.
Några omständigheter, som skulle kunna giva stöd för antagande, att Severin
eller Sundler själva helt eller delvis tillgodogjort sig de saknade beloppen,
föreligga icke. Vid angivna förhållanden måste det enligt generalpoststyrelsen
antagas att bristerna uppkommit genom felräkning av kontanta
medel.
Sedan Severin, som är född år 1927, avbetalat 816 kronor 32 öre och
Sundler, som är född 1930, avbetalat 750 kronor å de för dem uppkomna
bristerna genom avdrag å dem tillkommande ersättning från postverket,
återstår oguldet ett belopp av för Severins del 4 200 kronor och för Sundlers
del 3 000 kronor. Med hänsyn till den korta tid Severin och Sundler
tjänstgjort inom postverket torde de uppkomna bristerna i väsentlig mån ha
föranletts av deras ovana och bristande rutin i postarbetet. Båda ha för sin
tjänstgöring i postverket förtjänat goda vitsord.
Principiellt intager generalpoststyrelsen den ståndpunkten, att kassabrist,
som uppkommer genom felräkning, bör ersättas av den person, som
omhänderhaft kassan. De felräkningspengar, som utgå till personal i kassatjänst,
ha tillkommit just för att täcka dylika förluster och i allmänhet äro
felräkningspengarna också — åtminstone för längre tid räknat •—- tillräckliga
för sitt ändamål. Framställning om efterskänkande av liden kassaförlust
bör därför enligt styrelsens uppfattning endast i undantagsfall, då särskilt
vägande skäl föreligga, vinna beaktande.
Enligt generalpoststyrelsens förmenande föreligga här två sådana undantagsfall.
De uppkomna bristerna äro nämligen så stora att de icke stå i rimligt
förhållande till de avlöningar, som Severin och Sundler uppburit från
postverket, och än mindre till de felräkningspengar, som utgått till dem.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
I utlåtanden den 17 augusti och den 26 oktober 1951 har statskontoret
förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till de gjorda framställningarna.
Departementschefen. Med hänsyn till vad i förevarande ärenden upplysts
finner jag mig böra tillstyrka, att Severin och Sundler befrias från vidare
betalningsskyldighet beträffande de kassabrister, som avses i generalpoststyrelsens
ifrågavarande framställningar. Såsom i propositionen 1951: 32
föreslagits, vilket av riksdagen lämnats utan erinran, skall medel ur postverkets
under stödskassa — vilken tillföres inkomster bland annat genom
i postkassor uppkomna överskott, som icke kunnat återställas till rätt
ägare — tagas i anspråk för täckande av i postkassor uppkommen brist i
sådana fall, då den ansvarige tjänstemannen erhållit befrielse från sin återbetalningsskyldighet.
Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen i anledning av propositioner behandlat
frågor om befrielse för posttjänstemän att ersätta i postkassor
uppkomna brister. Ehuru här avsedda ärenden äro fåtaliga, synas dock
ärendenas art motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om
dessa frågor kunna avgöras av Kungl. Maj :t. Jag anser mig sålunda böra
föreslå, att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att avgöra
frågor om befrielse från återbetalningsskyldighet i fall, som äro likartade
med dem, för vilka redogjorts i det föregående.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att med anlitande av medel
från postverkets understödskassa helt eller delvis meddela befrielse
från återbetalningsskyldighet vid brist i kassa inom
postverket, då anledning finnes att antaga att bristen uppkommit
genom felräkning och omständigheterna i det särskilda
fallet i övrigt äro sådana, alt synnerliga skäl för befrielsen
prövas föreligga.
2:o.
Vid postkontoret i Hultsfred uppkom den 2 juli 1940 i av dåvarande
postexpeditören K. E. Engstrand omhänderhavda kassor en brist å tillhopa
3 597 kronor 95 öre, vilket belopp Engstrand sedermera inbetalt till postverket.
I skrivelse den 21 december 1950 har Engstrand på anförda skäl hemställt
om dels återbekommande av det av honom inbetalta beloppet jämte
ränta därå efter fem procent från inbetalningsdagen, dels ersättning för
förlorad arbetsinkomst för viss tid beräknad efter 500 kronor för månad,
dels ock ersättning för psykiskt lidande med 5 000 kronor. Engstrand har
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
uppgivit bland annat, att han för att ersätta den uppkomna bristen, nödgats
upplåna 3 500 kronor, å vilket belopp han icke kunnat amortera något,
att han 1947 sökt och erhållit entledigande från sin ordinarie tjänst hos
postverket, att han 1948 avlagt folkskollärarexamen, samt att hans chef
vid postkontoret i Hultsfred, t. f. postmästaren B. K. G. Andersson, enligt
Engstrands förmenande medgivit, att han tillgripit det belopp, som fattades
i Engstrands postkassa.
I utlåtande den 12 januari 1951 har gcneralpoststijrelsen anfört bland
annat följande.
Efter viss provtjänstgöring samt teoretisk utbildning vid postverkets
undervisningsanstalt förordnades Engstrand att från och med den 1 juni
1940 uppehålla en postexpeditörsbefattning vid postkontoret i Hultsfred.
Såsom t. f. postmästare vid postkontoret tjänstgjorde vid denna tid numera
postkontrollören B. K. G. Andersson. Sedan Engstrand den 2 juli 1940
fullgjort sin tjänstgöring (huvudsakligen kassatjänst), uppgjorde han på
föreskrivet sätt redovisning och fann då, att postanvisningskassan utvisade
en brist på 3 536 kronor 9 öre. Vid den undersökning som verkställdes å
postkontoret på grund av bristen, kunde anledningen till denna icke klarläggas.
Vid uppräkning den 3 juli 1940 av den av Engstrand omhänderhavda
franko teckenskassan utvisade denna en brist på 61 kronor 86 öre. Såväl
vid den följande postala undersökningen som vid företagen polisutredning
uppgav Engstrand, att han under tjänstgöringen den 2 juli 1940 till en
okänd man utbetalat över 3 000 kronor på ett utbetalningskort, som dock
icke kunde återfinnas och ej heller var antecknat i den särskilda liggare,
vari alla ankomna postanvisningar och utbetalningskort på 100 kronor eller
däröver skulle införas. Det av Engstrand uppgivna händelseförloppet skulle
emellertid ha inneburit ett sammanträffande av så många i och för sig
mindre sannolika omständigheter, att detsamma redan från början måste
ha ansetts såsom ganska otroligt. Anledningen till bristen kunde ej heller
utrönas vid senare företagen granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar
av de i sammanhanget aktuella räkenskapshandlingarna.
Den 24 oktober 1950 erkände kontrollören Andersson att han ur huvudförrådet
av frankoteeken in. in. vid postkontoret i Göteborg 1 tillgripit frimärken
till ett värde överstigande 20 000 kronor. Några misstankar mot
honom för oärlighet hade icke funnits tidigare. Han intogs den 26 oktober
1950 på Lillhagens sjukhus i Göteborg för vård. Ej heller efter upptäckten
av Anderssons oegentligheter i Göteborg ansågs anledning föreligga
att misstänka honom för den mer än 10 år tillbaka i tiden liggande Engsfrandska
kassabristen. Sedan Engstrand emellertid hemställt, att Andersson
måtte tillfrågas om vad han hade sig bekant angående bristens uppkomst,
besökte en tjänsteman från postverket Andersson på sjukhuset den
24 november 1950. Andersson, som vid tillfället befann sig i ett mycket
deprimerat tillstånd, lämnade i saken endast synnerligen knapphändiga
Kungl. Majds proposition nr do. 5
uppgifter. Den 30 november 1950 blev Andersson omyndigförklarad pa
grund av sinnessjukdom.
På egen begäran frånträdde Engstrand den 21 september 1947 sin tjänst
såsom ordinarie postexpeditör men kvarstod därefter som reservpostexpeditör
till dess han, likaledes på egen begäran, entledigades från sistnämnda
befattning den 1 juli 1948. Han hade förordnats till aspirant, e. o. tjänsteman
och ordinarie tjänsteman i den ordning, till vilken hans placering vid
genomgången postexpeditörskurs och hans tjänstgöringstid berättigade
honom. Att Engstrand icke blivit antagen vid ansökan till postassistentkurs,
hade icke berott på omständigheterna vid uppkomsten av den ifrågavarande
kassabristen utan på att hans teoretiska kunskaper vid företagna
prov varit mindre goda och att han i sin praktiska tjänstgöring icke visat
säg särskilt lämplig för utbildning till postassistent.
Med hänsyn till det tillstånd, vari Andersson befann sig vid lämnande
av uppgifterna angående den Engstrandska kassabristen, kan enligt styrelsens
förmenande något större avseende icke fästas vid dessa. Av vad
som numera blivit utrett i ärendet torde det emellertid, förklarar styrelsen,
kunna med största säkerhet antagas, att Engstrand icke själv vållat den
uppkomna bristen. På grund härav tillstyrker styrelsen, att till Engstrand
utanordnas ett belopp motsvarande den uppkomna bristen. Om Kungl.
Maj :t skulle finna skäl tillerkänna Engstrand jämväl ränta å beloppet, har
styrelsen med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall intet
att erinra däremot. Engstrands framställning om ersättning därutöver
finner styrelsen sig emellertid icke kunna biträda.
Statskontoret har i utlåtande den 9 mars 1951 anfört, att statskontoret
med hänsyn till föreliggande omständigheter vill tillstyrka, att ersättning
tillerkännes Engstrand för det belopp om 3 597 kronor 95 öre, som av
honom inbetalts till postverket, ävensom att ränta mcdgives utgå med av
Engstrand begärd räntesats, 5 procent. Beträffande Engstrands hemställan
i övriga delar anser statskontoret, att avgörandet bör anslå i avvaktan på
polisutredning rörande postkontrollören Anderssons eventuella skuld till
den ifrågavarande bristen.
Departementschefen. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som
föreligga i förevarande ärende, finner jag mig i likhet med generalpoststyrelsen
och statskontoret höra förorda, att Engstrands framställning — i
avvaktan på det klarläggande av orsaken till den uppkomna kassabristen,
som framdeles möjligen kan erhållas — nu i så måtto bi fallos, att
till honom återställes det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som av honom inbetalts
till postverket, jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.
Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :l måtte föreslå riksdagen medgiva,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
att det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören
K. E. Engstrand inbetalt till postverket för täckande
av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist, må återbetalas
till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.
Till vad föredragande departementschefen under punkterna
1 :o och 2 :o med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Kahm.
Stockholm 3952. K. L. Beckmans Boktryckeri.