Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1952/53 till den statliga och statsunderstödda
frökontrollverksamheten m. in.; given Stockholms
slott den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas till en början vissa av 1950 års frökontrollutredning
framlagda förslag rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda
frökontrollverksamheten. Därvid förordas en begränsad decentralisering
av frökontrollverksamheten genom överförande av vissa arbetsuppgifter
från statens centrala frölcontrollanstalt till de lokala frökontrollanstalterna.
Vidare föreslås att Allmänna svenska utsädesaktiebolaget
och W. Weibull aktiebolag under vissa förutsättningar skola kunna erhålla
auktorisation av den innebörden att en av företagen själva utövad kontroll
över de egna utsädesvarorna skall bli jämställd med sådan kontroll, som
utövas av statsunderstödd frökontrollanstalt. Slutligen uttalas, att de s. k.
efterkontrollodlingarna i huvudsak böra förläggas till Skåne och att även
centralanstaltens fältkontrollavdelning bör förflyttas dit. Frågan om förläggningsplatsen
anses emellertid böra övervägas ytterligare.

I anslag till avlöningar och omkostnader vid statens centrala frökontrollanstalt
äskas för budgetåret 1952/53 respektive 1 351 000 kronor och
560 700 kronor. Vidare äskas för understöd åt lokala frökontrollanstalter
ett anslag av 5 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1!)52. 1 samt. Nr 50.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om
anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten
m.. m. samt anför därvid följande.

A. Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 87) har Kungl. Maj:t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1952/53 beräkna dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Statens centrala frökontrollanstalt: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag
å 1 405 000 respektive 330 000 kronor, dels till Befrämjande av fröodlingen
m. m.: Understöd åt lokala frökontrollanstalter ett anslag av 5 000
kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa frågor och vissa därmed sammanhängande
problem.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 juni 1950 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, tre sakkunniga
för att verkställa utredning rörande organisationen av den statliga och
statsunderstödda frökontrollverksamheten. De sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1950 års frökontrollutredning, ha utgjorts av landshövdingen
B. Fallenius, tillika ordförande, dåvarande frökontrollanten vid statens centrala
frökontrollanstalt, numera t. f. föreståndaren för anstalten K. I. S.
Gadd samt dåvarande rektorn vid Bollerups lantbruksskola, numera landshövdingen
T. Å. Hovgård.

De sakkunniga ha den 27 juni 1951 överlämnat betänkande med förslag
rörande organisationen av frökontrollverksamheten (stencilerat). T. f. föreståndaren
Gadd har avgivit särskilt yttrande beträffande vissa av utredningen
behandlade frågor.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelserna för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
samt statens centrala frökontrollanstalt, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision, styrelserna för frökontrollanstalterna i Linköping, Skara,
Örebro och Luleå, samtliga hushållningssällskap utom sällskapet i Kopparbergs
län, 1949 års växtskyddsutredning, Röbäcksdalsutredningen, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmännens
riksförbund, Sveriges utsädesförening, Svenska utsädesfirmornas förening,
Sveriges förenade utsädesodlare, W. Weibull aktiebolag, Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget, Sveriges fröodlareförbund, Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Tjänstemännens
centralorganisation samt Sveriges akademikers centralorganisation.
Härjämte ha skrifter inkommit från Aktiebolaget Hallands frökontor
samt J. E. Ohlsens Enke aktiebolag.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har vid sitt
yttrande fogat utlåtanden från lärarkollegiet och försökskollegiet. Vid yttrandet
från Sveriges akademikers centralorganisation har fogats utlåtande
av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Utredningens uppgift har varit att pröva organisationen av den statliga
och statsunderstödda frökontrollverksamheten för att om möjligt kunna anvisa
vägar att förenkla och förbilliga denna kontroll utan eftersättande av
kravet på att kontrollen skall vara effektiv. Någon principiell ändring i förhållandet
mellan den statliga och den statsunderstödda frökontrollverksamheten
har emellertid enligt direktiven ej ansetts böra ifrågasättas.

Utredningens betänkande innehåller förslag till en rad ändringar i de bestämmelser,
som nu gälla angående frökontrollverksamheten. Med utgångspunkt
från dessa ändringar har utredningen sedan föreslagit en betydande
nedskärning av personalorganisationen vid den centrala frökontrollanstalten.

De frågor angående ändringar i organisationen av frökontrollverksamheten,
som utredningen berört, äro till övervägande delen av rent administrativ
karaktär. Med hänsyn till den inverkan, som ställningstagandet till desamma
har på medelsbehovet för centralanstalten ävensom till frågornas betydelse
för jordbruksnäringen anser jag det emellertid lämpligt att i samband
med behandlingen av anslagsfrågorna även redogöra för utredningens förslag
i förstnämnda delar ävensom för min ståndpunkt till desamma.

B. Nuvarande förhållanden.

Utredningen redogör i sitt betänkande till en början ingående för den
statliga och den statsunderstödda frökontrollverksamhetens arbetsuppgifter
och organisation. Härom torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet (s.
14—75). Här skall endast erinras om att denna verksamhet för närvarande

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ombesörjes av dels statens centrala frökontrollanstalt, vars huvudinstitution
är förlagd till Bergshamra utanför Stockholm och vilken har en filial i Akarp
i anslutning till Alnarps egendom, dels fem lokala statsunderstödda frökontrollanstalter,
nämligen i Linköping, Skara, Örebro, Törsta i Jämtland och
Luleå. Statsbidraget till de senare utgår med 1 000 kronor till varje anstalt.

Den främsta uppgiften för såväl centralanstalten som de lokala anstalterna
är att utföra olika slag av analyser av utsädesvaror. Härvidlag spelar
statsplomberingen av utsäde den viktigaste rollen. Statsplombcringen består
i att frökontrollanstalt efter provtagning av anmälda utsädespartier åsätter
varje säck i partiet plomb och bevis om varans beskaffenhet. En förutsättning
för att statsplombering skall få ske är att den undersökta varan uppfyller
vissa av lantbruksstyrelsen fastställda minimifordringar. I fråga om
statsplombering skiljer man för närvarande på fem olika typer, nämligen

1) vanlig statsplombering;

2) statsplombering av kvalitetsvara;

3) statsplombering med kontrollodlingsbevis;

4) statsplombering av originalvara; samt

5) statsplombering av inregistrerad rödklöver stam.

Härutöver kan även nämnas den från och med år 1934 införda statsplomberingen
av utsädespotatis.

Beträffande innebörden av de förstnämnda fyra plomberingsformerna och
förutsättningarna för att plombering skall få ske torde här få återgivas följande
uppgifter ur betänkandet.

Statsplombering av utsädesvara utföres endast hos sådana odlare och
utsädeshandlare, som ha tillgång till av lantbruksstyrelsen godkända magasinslokaler
och anordningar för rensning av utsäde. För att kunna godkännas
skola lokalerna vara ändamålsenliga och innehålla ljust och tillräckligt
stort utrymme för uppställande av utsädespartierna vid provtagning,
varjämte rensningsanordningarna skola vara fullt användbara och
lämpliga för sitt syfte. Frökontrollanstalt är skyldig att hos sådan odlare
eller utsädeshandlare förse utsädesparti, som uppfyller de stipulerade fordringarna,
med statsplomb och plomberingsbevis. Det ma dock anmärkas,
att de lokala frökontrollanstalterna endast äga rätt att utföra vanlig statsplombering
och statsplombering av kvalitetsvara.

För vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara ha uppställts
vissa fordringar å renhetsgrad, ogräshalt, grobarhet och vattenhalt
m. in. Fordringarna äro i vissa avseenden högre beträffande statsplombering
av kvalitetsvara än beträffande vanlig statsplombering.

Vid vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara skall å
plomberings- eller provtagningsbeviset i allmänhet angivas det stam- eller
sortnamn, som uppdragsgivaren åsatt varan. Ur denna uttages ett generalprov
för efterkontrollodling, vilken verkställes av statens centrala frökontrollanstalt.
Det åligger de lokala frökontrollanstalterna att insända generalprovet
till centralanstalten omedelbart efter verkställd plombering. Å plomberingsbevisets
baksida angives, att prov uttagits till efterkontrollodling
samt att köpare av varan, sedan kontrollodlingen avslutats, kan erhålla
upplysning om undersökningens resultat hos centrala frökontrollanstalten.

De nu återgivna bestämmelserna gälla i tillämpliga delar även vid statsplombering
med kontrollodlingsbevis. Därutöver maste emellertid \id denna

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

kontrollform utsädesvaran dels ha anmälts till förkontrollodling och fältbesiktning
och godkänts vid sådan odling och besiktning samt dels vid
laboratorieanalys ha visat sig vara av fullgod frökvalitet.

Till förkontrollodling få anmälas, beträffande rotfruktsväxter, endast från
stamägaren erhållet stamfrö samt, beträffande övriga växtslag, i regel endast
originalvara, med kontrollodlingsbevis statsplomberat utsäde eller utsäde
av egen skörd, vilket vid förkontrollodling och fältbesiktning godkänts
till statsplombering som originalvara eller med kontrollodlingsbevis. För
nyinköpt utsäde, statsplomberat som originalvara eller med kontrollodlingsbevis,
må på särskild begäran efterkontrollodlingen härav gälla jämväl som
förkontrollodling.

Vid fältbesiktning åligger det odlaren att visa samtliga med det under
förkontrollodling stående utsädet besådda fält. Alla försiktighetsåtgärder
för att förhindra inblandningar, inkorsningar eller överförande av smittosamma
växtsjukdomar skola vidtagas. Vidare bör odlaren ha eget tröskverk
och för varans rensning erforderliga maskiner.

För att frövara skall få statsplomberas som originalvara fordras att varan
dels uppfyller de fordringar, som uppställas vid statsplombering med kontrollodlingsbevis,
dels utgöres av en genom svensk förädling uppdragen
sort, som efter att ha ingått i ett tillräckligt antal officiella eller eljest representativa
och tillförlitliga försök av originalutsädesnämnden förklarats
vara av betydelse för svensk växtodling. Statsplombering av originalvara
får endast verkställas av statens frökontrollanstalt.

Statsplombering av utsädesvara gäller endast under viss kortare tid.

I samband med behandlingen av bestämmelserna om statsplombering
torde här även få erinras om att statsplomberad utsädesvara är undantagen
från de bestämmelser om uppgiftsskyldighet in. m., som föreskrivas i lagen
den 14 juni 1928 angående handeln med utsädesvaror. Enligt 3 § sagda
lag skola nämligen de i 2 § i lagen meddelade bestämmelserna om uppgiftsskyldighet
vid försäljning av frö, som är ämnat till utsäde, ävensom
föreskrifterna i 6 och 7 §§ samma lag ej gälla, om fröet är förpackat i
emballage, försett med obruten plomb i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av frövara, och tiden för plomberingsbevisets
giltighet ej utgått vid tiden för varans avlämnande.

Vid statens centrala frökontrollanstalt utföras samtliga
förekommande slag av statsplombering och andra undersökningar av utsädesvaror.
Totala antalet prov vid anstalten har sedan anstaltens tillkomst
stigit successivt och utgjorde budgetåret 1949/50 cirka 71 000, därav omkring
58 000 vid huvudanstalten och 13 000 vid filialen i Alnarp. Anstaltens
totala årskapacitet beräknas till 45 000— 50 000 utsädesprov och 20 000—
25 000 oljeväxtprov vid huvudinstitutionen samt cirka 10 000 prov av vartdera
slaget vid filialen. Även antalet kontrollodlingar har efter hand ökat
kraftigt. Medan antalet åren 1925—1929 uppgick Ull mindre än 1 000 om
året, utfördes under femårsperioden 1945—1949 i genomsnitt över 10 000
prov om året. Fältbesiktningarna, med undantag för dem som på uppdrag
av statens centrala frökontrollanstalt verkställas av Sveriges utsädesförening
och W. Weibull aktiebolag, omfattade under åren 1936—1942 i runt

6 Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

tal 3 000 hektar årligen men ha sedan stigit så att de år 1949 omfattade
cirka 9 400 hektar.

Arbetsuppgifterna vid de lokala frökontrollanstalterna äro
mera begränsade än vid statens centrala frökontrollanstalt. Vissa göromål,
t. ex. undersökningar av prov enligt frölagen, få sålunda ej utföras vid de
lokala anstalterna. Bland annat på grund av att de lokala anstalterna ej
ha resurser att verkställa kontrollodlingar medverka de ej heller vid statsplombering
med kontrollodlingsbevis eller av originalvara. Av de olika statsplomberingstyperna
kunna sålunda endast vanlig statsplombering och statsplombering
av kvalitetsvara utföras vid lokal frökontrollanstalt. Slutligen
äga de lokala anstalterna enligt nu gällande föreskrifter endast rätt att
utöva sin plomberingsverksamhet inom det område, som lantbruksstyrelsen
bestämt. Genom skrivelse den 10 november 1926 har lantbruksstyrelsen
förordnat, att de lokala anstalterna vid sidan av statens centrala frökontrollanstalt
skola äga verkställa statsplombering inom följande områden,
nämligen

Linköpingsanstalten inom Östergötlands och Jönköpings län;

Skaraanstalten inom Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs
län;

örebroanstalten inom Värmlands, Örebro och Kopparbergs län;

Torstaanstalten inom Jämtlands län; samt

Luleåanstalten inom Västerbottens och Norrbottens län.

De lokala frökontrollanstalternas årskapacitet har av vederbörande föreståndare
beräknats till, vid Linköpingsanstalten minst 30 000, vid Skaraanstalten
ungefär 15 000, vid örebroanstalten minst 20 000 samt vid var
och en av Törsta- och Luleåanstalterna ungefär 2 500 prov. Verkliga antalet
utförda prov var budgetåret 1949/50 i runda tal vid Linköpingsanstalten
23 000, vid Skaraanstalten 13 500, vid Örebroanstalten 14 000, vid Torstaanstalten
1 400 och vid Luleåanstalten 1 000.

För provtagning utgår ersättning enligt en av lantbruksstyrelsen fastställd
taxa. Denna taxa, vilken gäller för såväl centralanstalten som de
lokala frökontrollanstalterna, är utformad så att den innehåller fasta avgifter
för olika slag av uppdrag. Med större kunder får dock vederbörande
anstalts styrelse träffa särskild skriftlig överenskommelse om rabatt. Dylikt
avtal skall underställas lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande.
Centralanstalten beviljar för närvarande dylika rabatter åt sex företag,
däribland Allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Då statens centrala frökontrollanstalt inrättades, beräknade man att inkomsterna
å verksamheten i stort sett skulle täcka utgifterna. I själva
verket har emellertid rörelsen, särskilt under senare år, visat betydande
underskott. Beträffande utvecklingen under den senaste 10-årsperioden kan
hänvisas till följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

7

Budgetår

Nettoutgifter

Nettoinkomster

Underskott

Inkomster
1 % av ut-gifterna

1939/40 ................

490 500

239 000

251500

49

1940/41 ................

602 600

330 000

272 600

55

1941/42 ................

811700

509 100

302 600

63

1942/43 ................

947 000

488 500

458 500

52

1943/44 ................

1104 000

818 700

286 000

74

1944/45 ................

1136 700

707 600

429100

62

1945/46 ................

1179 400

691100

488 300

59

1946/47 ................

1194100

776 300

417 800

65

1947/48 ................

1 659 200

722 000

937 200

43

1948/49 ................

1 663 000

''762 000

''901000

46

(900 000)

(763 000)

(54)

1949/50 ................

1 624 300

''1 032 800

''591500

64

(894 800)

(729 500)

(55)

Medan den centrala frökontrollanstaltens verksamhet sålunda lämnat
betydande underskott har rörelsen vid de lokala frökontrollanstalterna i regel
lämnat tillfredsställande ekonomiskt resultat och stundom givit ej oväsentliga
överskott.

Antalet befattningshavare vid statens centrala frökontrollanstalt framgår
av följande av utredningen gjorda sammandrag avseende förhållandena
den 1 juli 1950.

Föreståndare................................ 1

Huvudanstalten:

Groningsavdelningen......................... 51

Renhetsavdelningen.......................... 62

Fältkontrollavdelningen ...................... 23

Kassaavdelningen............................ 10

Analysexpeditionen .......................... 15

Svalöfsavdelningen .......................... 3

Gemensam personal.......................... 10

Filialen:

Groningsavdelningen ....................... 9

Renhetsavdelningen ........................ 17

Analysexpeditionen .......................... 4

Gemensam personal.......................... 1

Summa befattningshavare 206

I betänkandet anmärkes i anslutning till de nu lämnade uppgifterna, att
personalen vid centralanstalten den 1 april 1951 nedgått till 195 befattningshavare.

1 Den redovisade inkomsten för 1948/49, omkring 762 000 kronor, bör enligt anstaltens beräkning
ökas till 900000 kronor på grund av onormalt stor eftersläpning i influtna likvider.
Härtill bör hänsyn tagas vid bedömning av resultatet för 1949/50. Beloppen inom parentes ange
härav följande korrigering.

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver de angivna befattningshavarna har centralanstalten i olika delar
av landet anställt provtagare. Dessa ha till uppgift att verkställa provtagning
av utsädesvaror. För närvarande finnas cirka 70 provtagare. Dessa
äro samtliga arvodesanställda.

Vid sidan av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten
bedrives frökontrollverksamhet även inom den enskilda frö- och utsädeshandeln.
I viss utsträckning saluföres också utsäde under företagens egen
plomb. I dessa fall läggas alltså de analyser, som företaget självt utfört,
till grund för de uppgifter rörande utsädets beskaffenhet som lämnas köparna.
Särskilt förekommer detta beträffande de utsädesvaror, som saluföras
av W. Weibull aktiebolag, Landskrona. Enligt uppgift i betänkandet
undersökas å bolagets frökontrollanstalt omkring 15 000 prov årligen till
en beräknad kostnad av cirka 100 000 kronor.

Här torde vidare böra erinras om de speciella förhållanden, som gälla i
fråga om Allmänna svenska utsädesaktiebolagets utsädesförsäljning. Ur betänkandet
torde härom få återges följande.

Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som bildades år 1891, har enligt
bolagsordningen till ändamål att verkställa inköp, försäljning och odling
av fullgott utsäde ävensom fabriksmässigt utöva verksamhet med förädling
av utsäde samt annan i samband härmed stående verksamhet. Även
om bolaget sålunda driver utsädeshandel i allmänhet, torde dock den närmaste
anledningen till bolagets bildande ha varit, att man, omedelbart
efter det Sveriges utsädesförening grundades, funnit lämplighetsskäl tala
för tillskapandet av en särskild försäljningsorganisation, som kunde åtaga
sig att till jordbrukarna föra ut de ■ sorter och eliter, som frambringats
av föreningen. Förhållandena äro i detta hänseende i stort sett desamma i
dag, som då bolaget började sin verksamhet, och det förädlingsarbete, som
utföres av föreningen, kommer sålunda bolaget till godo. Enligt särskilt
avtal mellan föreningen och bolaget har nämligen föreningen förbundit
sig att i princip överlämna de sorter och eliter av lantbruksväxter av olika
slag, som av föreningen anses värda att utsläppas till allmän odling, till
bolaget. Såsom ersättning för denna rätt erlägger bolaget till föreningen
dels en grundavgift och dels en tilläggsavgift, som utgår med viss procent
å försäljningssumman. Bolagets försäljning av utsädesvaror står numera,
enligt bolagets i särskilt avtal gjorda åtagande, helt under statens centrala
frökontrollanstalts kontroll. Sort- och stamkontrollen utövas emellertid
delvis av utsädesföreningen, ensam eller i samarbete med frökontrollanstalten,
varjämte de förberedande analyserna, som uppgå till ett antal av
ungefär 7 000 årligen, överlåtits till föreningen. För detta arbete uppbär
föreningen ersättning av statens centrala frökontrollanstalt. För frökontrollarbetet
åt utsädesbolaget finnas vid utsädesföreningen anställda en assistent
samt ett första och tre andra avdelningsbiträden. Vid behov inkallas
dessutom extra personal. Under högsäsongen uppgår antalet befattningshavare
vid frökontrollbyrån till 12.

Det kan slutligen påpekas att i frökontrollarbetet såväl vid W. Weibulls
aktiebolag som vid Sveriges utsädesförening tillämpas samma principer
som de, vilka gälla för de statliga och statsunderstödda frökontrollanstalterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

9

Tidigare omorganisationsförslag.

I samband med redogörelsen för den statliga och den statsunderstödda
frökontrollverksamhetens nuvarande organisation torde även böra nämnas
att frågan om en omorganisation av denna verksamhet tidigare varit aktuell.
Sålunda behandlade lantbruksstyrelsen denna fråga i ett den 28 oktober
1946 avlämnat betänkande. Frökontrollutredningen har i sitt betänkande
redogjort för huvuddragen av lantbruksstyrelsens då framlagda
förslag och av de yttranden, som avgåvos över detta. Sammanfattningsvis
kan nämnas att enligt förslaget de lokala frökontrollanstalterna borde bibehållas
i nuvarande utsträckning. Vidare förordades en betydande utvidgning
av den statliga frökontrollverksamheten. Denna utbyggnad borde enligt
lantbruksstyrelsens mening genomföras främst på så sätt att dels
Skånefilialen skulle utbyggas och fältkontrollavdelningen förflyttas dit från
huvudanstalten, dels en ny filial skuller inrättas vid Röbäcksdalen i Norrland.
Styrelsens förslag beräknades medföra en ökning av personalen i den
statliga frökontrollverksamheten med omkring 60 befattningshavare.

Vidare har statens organisationsnämnd i en den 13 oktober 1947 dagtecknad
promemoria framlagt vissa förslag angående personalorganisationen
vid centralanstalten. Nämnden har i denna promemoria bland annat
förordat, att den nuvarande huvudanstalten successivt skall avvecklas genom
inrättande av en ny anstalt, förslagsvis belägen i Skåne.

Slutligen har statens sakrevision med skrivelse den 10 oktober 1950 till
Kungl. Maj :t överlämnat en promemoria angående taxesättningen vid statens
centrala frökontrollanstalt. I denna framhålles att taxorna skulle behöva
höjas högst avsevärt om full kostnadstäckning skulle erhållas. Sakrevisionen
påpekar vidare att det, när man skall bedöma möjligheterna
att genomföra en sådan taxehöjning, är nödvändigt att beakta det förhållandet,
att den nuvarande taxan ger överskott vid de tre större lokala
anstalterna. Om man vill undvika att belasta landets utsädeshandel med
avgifter, som skulle medföra opåkallat höga vinster för vissa anstalter, synes
man därför vara nödsakad att antingen bestämma en gemensam taxa
så, att den centrala anstalten går med förlust, eller ock fastställa en taxa
för den centrala anstalten, som ligger högre än taxan för de lokala anstalterna.
Sakrevisionen anför, att sistnämnda förfaringssätt troligen skulle
medföra en nedgång i den centrala anstaltens omslutning och en ökning
av de lokala anstalternas. Till och med en betydande minskning av omslutningen
vid den centrala anstalten skulle emellertid knappast medföra
några ekonomiska olägenheter, då de minskade inkomsterna i stort sett
torde kunna uppvägas genom löne- och omkostnadsbesparingar. En dylik
förskjutning av frökontrollverksamheten mot ett intensivare utnyttjande
av de lokala anstalterna kan enligt revisionens mening möjligen vålla betänkligheter
med hänsyn till angelägenheten att uppehålla en enhetlig standard
för landets frökontroll, men eu icke önskvärd utveckling torde kun -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

na motverkas genom skärpt kontrollverksamhet från den centrala anstaltens
sida. Sakrevisionen har emellertid till slut anfört, att den icke för det
närvarande ville taga ställning till taxefrågan men att man icke kan bortse
från denna vid frökontrollverksamhetens omorganisation.

C. Frökontrollutredningens betänkande.

Huvuddragen av utredningens förslag.

Utredningen anser att statens centrala frökontrollanstalt även i fortsättningen
bör intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten. Denna
verksamhet bör emellertid decentraliseras något. Som huvudsakliga
skäl för en decentralisering anföras dels att verksamheten därigenom
kan förbilligas, dels att läget på detta område på grund av den ökade kunnigheten,
förståelsen och ansvarskänslan hos jordbrukets utövare och utsädeshandelns
representanter nu är ett helt annat än det var då centralanstalten
inrättades.

Den önskade decentraliseringen avses till en början skola åstadkommas
genom en utvidgning av vissa av de distrikt, som nu äro bestämda för de
lokala statsunderstödda frökontrollanstalternas plomberingsverksamhet.
Därigenom skulle de mellansvenska anstalternas kapacitet kunna utnyttjas
bättre än vad som för närvarande är fallet. Utredningen föreslår även att
lokal statsunderstödd frökontrollanstalt i vissa fall skall äga åtaga sig statsplombering
utanför sitt eget distrikt.

I betänkandet föreslås vidare att sådana enskilda företag, som bedriva en
mera omfattande växtförädlingsverksamhet, skola kunna få särskild auktorisation.
Sådan auktorisation skall ha den verkan att en av företagen själva
utövad kontroll över de egna utsädesvarorna blir jämställd med sådan kontroll,
som utövas av statsunderstödd frökontrollanstalt. Denna auktorisation
skall dock icke omfatta sortrenhetskontroll, kontrollodlingar eller kontroll
över utsädespartier avsedda för export.

Utredningen har även undersökt andra decentraliseringsmöjligheter. Därvid
har den bland annat prövat frågan om lämpligheten av att inrätta nya
lokala frökontrollanstalter eller en Norrlandsfilial till centralanstalten. Den
anser dock icke att några åtgärder i dessa hänseenden för närvarande äro
påkallade. Beträffande filialen i Norrland framhålles, att utredningen med
sitt ställningstagande icke velat bestrida betydelsen av att viss frökontrollverksamhet
förlägges till Norrland. Denna fråga anses emellertid böra övervägas
mera ingående först i samband med utbyggandet av den planerade
forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen.

I samband med decentraliseringsspörsmålen har utredningen övervägt
frågan om erforderliga åtgärder för att samordna frökontrollverksamheten.
I detta hänseende pekar den på betydelsen av att allmänna
anvisningar för verksamhetens bedrivande skola meddelas fortlö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50- 11

pande samt föreslår att tillsynen från centralanstaltens sida skall intensifieras.

I fråga om organisationen av fältkontrollen föreslås en
väsentlig ändring. Utredningen anser nämligen att den obligatoriska efterkontrollodlingen
i samband med vanlig statsplombering och statsplombering
av kvalitetsvara bör slopas. Samtidigt föreslås att frölagen skall ändras så att
den blir tillämplig å sådan statsplomberad frövara som nu nämnts.

Beträffande fältbesiktningarna föreslår utredningen en decentralisering
såtillvida att de lokala statsunderstödda frökontrollanstalterna
skola tillerkännas viss rätt att verkställa sådana besiktningar efter uppdrag
av centralanstalten. Samma befogenhet bör enligt förslaget tillkomma auktoriserade
frökontrollorgan beträffande deras egna varor.

Utredningen har även prövat frågan om förläggningen av centralanstaltens
fältkontrollavdelning. Med hänsyn till att
kontrollodlingarna av klimatologiska skäl i huvudsak måste ske i Skåne
förordar utredningen, att avdelningen skall förläggas i anslutning till den
nuvarande filialen i Åkarp. I så fall måste emellertid en ny institutionsbyggnad
uppföras för filialen. Byggnadskostnaderna, inbegripet kostnaderna för
en vaktmästarebostad, uppskattas till i runt tal 450 000 kronor.

Med utgångspunkt från den minskning av arbetsuppgifternas omfattning
vid statens centrala frökontrollanstalt, som ett genomförande av utredningens
olika förslag väntas medföra, har utredningen ansett att personalorganisationen
vid anstalten kan begränsas avsevärt.

Utredningens förslag till ny personalorganisation innebär en minskning
med 60 befattningshavare eller nära 30 procent av det nuvarande antalet.
Härigenom ävensom genom vissa andra besparingar räknar utredningen med
att utgifterna för statens centrala frökontrollanstalt skola kunna nedbringas
med cirka 530 000 kronor. Å andra sidan komma emellertid även inkomsterna
att nedgå, om vissa arbetsuppgifter överflyttas till lokala organ. Den
härav föranledda inkomstminskningen uppskattar utredningen till cirka
250 000 kronor.

Utredningens förslag är icke enhälligt. En av de sakkunniga, t. f. föreståndaren
för statens centrala frökontrollanstalt H. Gadd, är nämligen på flera
punkter skiljaktig från utredningens övriga ledamöter. Sålunda biträder han
ej förslaget om en överföring av vissa arbetsuppgifter från ccntralanstalten
till lokala organ. Vidare anser han att auktorisering av enskild frökontrollverksamhet
endast bör ifrågakomma beträffande två företag, nämligen Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget samt W. Weibull aktiebolag. Han uttalar
jämväl att efterkontrollodling åtminstone i viss utsträckning bör ske
även beträffande de lägre statsplomberingsformerna.

Efter denna översikt över huvuddragen av utredningens förslag torde jag
1''å närmare ingå på de olika avsnitten av detta.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Decentralisering från centralanstalten till lokala anstalter m. m.

Utredningen behandlar till en början den principiella frågan, huruvida
man bör eftersträva en ökad centralisering av frökontrollverksamheten
eller ej. Utredningen uttalar härom att den vid sina överväganden kommit
till den uppfattningen, att någon mera fullständig centralisering av
frökontrollväsendet ej kan anses vare sig ur säkerhetssynpunkt behövlig
eller ur ekonomiska bedömanden försvarlig i nuvarande läge. Utredningen
anser i stället, att tiden nu är mogen för en viss om än ganska begränsad
decentralisering av frökontrollverksamheten. Som skäl härför anföres bland
annat följande.

Statens centrala frökontrollanstalt har genom sitt arbete kunnat få fram
gemensamma arbetsmetoder för de olika frökontrollanstalterna. Statens
centrala frökontrollanstalt och de lokala anstalLerna arbeta sålunda numera
efter samma metoder och med i stort sett samma bedömningsgrunder. Under
de överläggningar, som utredningen haft med intresserade parter, har icke
heller uttalats något, som tyder därpå, att resultaten av arbetet vid den
centrala och de lokala anstalterna nämnvärt skulle skilja sig åt ur säkerhetssynpunkt
eller eljest. Samtidigt som utvecklingen inom frökontrollorganisationen
sålunda fortgått gentemot större enhetlighet, ha emellertid
även jordbrukets och utsädeshandelns organisationer genom sitt arbete i
hög grad höjt kunnigheten, förståelsen och ansvarskänslan på detta område
hos jordbrukets utövare och utsädeshandelns representanter. Det torde
vara höjt över varje tvivel, att jordbrukarna numera äga en betydligt bättre
förståelse för vikten av att få ett gott utsäde, även om kostnaderna härför
skulle ställa sig något högre; liksom deras kunnighet och fordringar i fråga
om utsädets kvalitet i hög grad vuxit. De större utsädesfirmorna känna
också nu ett stort ansvar gentemot sina kunder och skulle icke vilja riskera
sitt anseende hos jordbrukarna genom att föra ett underhaltigt utsäde i
handeln. Läget är alltså nu ett helt annat på detta område än för tjugufem
år sedan, då centrala frökontrollanstalten inrättades. Det står å andra sidan
klart för utredningen, att handeln med utsäde på många håll ännu lämnar
mycket övrigt att önska. Men detta är icke ett organisatoriskt spörsmål
i fråga om frökontrollverksamheten utan ett problem angående kontroll
av utsädeshandeln över huvud och ligger såsom sådant utanför ramen för utredningens
arbete. Enligt utredningens mening torde den allmänna situationen
i och för sig i dag tillåta en decentraliserad frökontrollorganisation,
utan att brister i kontrollens effektivitet behöva befaras. Det torde även
böra framhållas, att man vid en helt centraliserad frökontrollorganisation
i vårt land ej kan bortse från riskerna, alt kontakten med jordbrukets
representanter i de olika landsdelarna förloras. Det torde nämligen numera
allmänt erkännas, att de lokala frökontrollanstalterna genom sin närmare
kontakt med jordbrukarna ute i landet nedlägga ett betydelsefullt arbete
för att vidmakthålla och stimulera jordbrukarnas intresse och förståelse
för betydelsen av ett gott utsäde. Var och en i sin landsända utgöra de
lokala anstalterna ett viktigt centrum för denna verksamhet, liksom det är
av betydelse, att jordbrukarna så att säga själva genom dessa anstalter
få ett medintresse i frökontrollverksamheten i orten.

Som ett skäl mot ökad centralisering anför utredningen vidare att verksamheten
vid statens centrala frökontrollanstalt nått en sådan omfattning,

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

13

att arbetet icke synes kunna ledas och bemästras på ett tillfredsställande
sätt. Det framhålles i betänkandet att erfarenheten visar, att statliga anstalter
av ifrågavarande slag icke längre synas kunna administreras på ett
ekonomiskt sätt, när de nå en viss storlek, och att arbetet då ej heller kan
bedrivas rationellt och utan onödig omgång, utan verksamheten i stället
lätt blir tungrodd. I detta sammanhang åberopas även, att erfarenheterna
från exempelvis industriell verksamhet givit vid handen, att stordrift av
ekonomiska skäl icke bör utbyggas över ett visst optimum. Då detta uppnåtts,
synes en decentralisering ekonomiskt fördelaktigare. Även om frökontrollverksamheten
naturligen icke är att jämställa med industri, synas
dock i detta hänseende samma ekonomiska lagar verka.

Till belysande av de ekonomiska förhållandena vid centralanstalten hänvisas
i betänkandet till de i det föregående återgivna uppgifterna rörande
antalet undersökta prov och storleken av de årliga underskotten vid anstalten
under tiden från och med budgetåret 1939/40 till och med budgetåret
1949/50. Utredningen uttalar i anslutning härtill att man, även om några
säkra slutsatser ej kunna dragas av dessa siffror, dock skulle kunna våga
det påståendet att en centralisering av landets hela frökontrollverksamhet
till en enda statlig anstalt med all säkerhet skulle höja de årliga förlusterna.
Detta omdöme gäller enligt utredningens åsikt i princip även om anstalten,
på sätt statens organisationsnämnd förordat, skulle förläggas till
Skåne.

Då utredningen sålunda ansett, att frökontrollverksamheten icke lämpligen
bör centraliseras, har den övervägt möjligheterna att bättre utnyttja
lokala organ i frökontrollarbetet. Den framhåller att det mot en sådan
decentralisering av frökontrollverksamheten kanske kommer att invändas,
att den måste leda till större oenhetlighet och mindre effektivitet i arbetet.
Utredningen understryker emellertid, att den allmänna situationen på jordbrukets
och utsädeshandelns område numera är en helt annan än den var,
då centralanstalten inrättades. Genom sina organisationers arbete ha jordbrukets
utövare fått en ökad insikt om betydelsen av ett fullgott utsäde.
Samtidigt har utsädeshandelns kunnighet på detta område säkerligen blivit
större. Man bör därför enligt betänkandet icke överdriva farhågorna för
att en decentralisering kan sänka frökontrollens effektivitet. Med en fast
ledning, kontroll och samordning från centralanstaltens sida bör i stället
den lokala verksamheten kunna utökas inom vissa gränser utan att kontrollen
försämras.

Vad angår de ekonomiska konsekvenserna av en sådan decentralisering
hänvisar utredningen till en början till att verksamheten vid de lokala
statsunderstödda frökontrollaristalterna i Linköping, Skara och Örebro regelmässigt
lämnat vinst, medan den gått med betydande förlust vid centralanstaltcn.
Den framhåller vidare, att skillnaderna i fråga om det ekonomiska
resultatet vid centralanstalten och de lokala anstalterna kunna
tillskrivas ett flertal olika faktorer. Till det förhållandevis ogynnsamma
resultatet vid centralanstalten medverkar sålunda enligt utredningens upp -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fattning otvivelaktigt det förhållandet, att denna anstalt har att ägna sig
åt ett flertal arbetsuppgifter, vilka ej ge några inkomster. Såsom exempel
på dylika uppgifter nämnes forskning, upplysnings- och inspektionsverksamhet
samt undersökning av prov tagna vid kontroll rörande efterlevnaden
av bestämmelserna i frölagen. En annan omständighet av betydelse anges
vara, att centralanstalten i större utsträckning än de lokala anstalterna
får åtaga sig analyser av svårare fröslag, vilka kräva längre undersökningstid
och därför äro förhållandevis mera förlustbringande än de vanligen
förekommande proven. Vidare har personalorganisationen kunnat göras
smidigare vid de lokala anstalterna. Bland annat har nämligen centralanstalten
nödgats att i stor utsträckning arbeta med fast anställda befattningshavare,
vilket medfört en viss överdimensionering av personalorganisationen
under de tider, då arbetsbelastningen varit ringa.

Med ledning av bland andra de överväganden som nu nämnts finner utredningen,
att frökontrollverksamheten kan förbilligas genom decentralisering.
Denna decentralisering bör dock enligt utredningens mening icke vara
mera omfattande än att centralanstalten även i fortsättningen blir i stånd
att fylla sin viktiga uppgift inom frökontrollväsendet. Centralanstaltens huvudsakliga
uppgift bör enligt betänkandet vara att genom forskning leda
den svenska frökontrollverksamhetens utveckling samt att genom samordnande
och kontrollerande arbete tillse, att kravet på enhetlighet och effektivitet
i de olika frökontrollorganens arbete tillgodoses. För att anstalten
skall kunna fylla denna uppgift måste den även i fortsättningen utföra ett
betydande antal mera rutinbetonade undersökningar. Detta antal bör vara
så stort att centralanstaltens verksamhet blir större än de lokala anstalternas.
Såsom ett tillfredsställande underlag för forsknings- och tillsynsverksamheten
betecknar utredningen från nu angivna utgångspunkter en provningsverksamhet
motsvarande cirka 30 000 utsädesprov om året. Detta innebär
en viss nedskärning i förhållande till verksamhetens nuvarande omfattning.

I fråga om valet mellan olika decentraliseringsmöjligheter anser utredningen
att man i första hand bör överväga en överföring av arbetsuppgifter
till de lokala statsunderstödda frökontrollanstalterna. Vidare bör det undersökas
om och i vilken utsträckning en auktoriserad frökontrollverksamhet
från utsädesföretagens sida kan komma i fråga. Utredningen framhåller att
en redan utbyggd organisation där finnes att tillgå och att det knappast torde
kunna förnekas att den statliga kontrollen över sådana företag, som uppbyggt
egna frökontrollavdelningar, innebär ett visst dubbelarbete. I andra
hand bör därefter prövas huruvida behov kan föreligga av att nu inrätta filialer
till statens centrala frökontrollanstalt eller nya lokala, statsunderstödda
frökontrollanstalter.

I betänkandet framhålles härefter att en decentralisering till de lokala,
statsunderstödda frökontrollanstalterna i första hand bör genomföras genom
en utökning av de distrikt, som fastställts för dessa anstalters plombe -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringsverksamhet. Distriktsindelningen tager visserligen i och för sig sikte
endast på rätten att verkställa statsplombering. Utredningen anser emellertid,
att man torde kunna antaga, att denna indelning påverkar även analysverksamheten
i övrigt. Den framhåller att utsädesföretagen av naturliga
skäl i stor utsträckning torde låta utföra vanliga analyser vid den anstalt,
där de kunna få sina utsädespartier statsplomberade.

Med hänsyn till att de mellansvenska lokala frökontrollanstalterna för
närvarande ha en betydande outnyttjad kapacitet föreslår utredningen en
utvidgning av dessa anstalters plomberingsdistrikt på så sätt att dessa skola
utökas, Linköpingsanstalten med Kronobergs och Kalmar län, Skaraanstalten
med Hallands län och örebroanstalten med Västmanlands län. Däremot
anser den att någon ändring ej bör göras i fråga om de norrländska lokala
anstalternas distrikt. Utredningens ståndpunkt i sistnämnda hänseende motiveras
på följande sätt.

De norrländska lokala anstalterna intaga i viss mån en särställning. Såsom
tidigare påvisats äro deras resurser relativt små och kapacitetsöverskottet
är icke stort. Härtill kommer emellertid, att avstånden i Norrland tala
mot en distriktsutökning. Anstalterna i Törsta och Luleå ha tilldelats Jämtlands
län respektive Norrbottens och Västerbottens län såsom områden för
statsplomberingen. En ändrad distriktsindelning måste innebära, att Västernorrlands
och Gävleborgs län helt eller delvis tillföras någon av dessa anstalter.
En sådan åtgärd torde emellertid icke kunna motiveras med den
starkare anknytning till ortsintressena, som enligt vad utredningen tidigare
anfört kan antagas vara en av fördelarna med decentraliseringen. Statens
centrala frökontrollanstalt torde vidare kunna befaras mista den omedelbara
kontrollen över det norrländska utsädet, som i många avseenden skiljer sig
från utsädet i övriga delar av landet. Med hänsyn till centralanstaltens viktiga
uppgift såsom forsknings- och tillsynsinstitution torde en sådan utveckling
icke vara önskvärd. På grund av anförda förhållanden och med beaktande
av att de norrländska lokala anstalterna ha en relativt obetydlig kapacitet,
vill utredningen för sin del icke förorda någon utökning av dessa
anstalters plomberingsdistrikt. Det mindre kapacitetsöverskott, som finnes
vid anstalterna, torde kunna utfyllas på andra vägar.

Utredningen framhåller härefter att en viss outnyttjad kapacitet kommer
att finnas vid de lokala anstalterna, även om man genomför den nyss förordade
utvidgningen av de mellansvenska anstalternas plomberingsområden.
Med hänsyn härtill föreslår utredningen att bestämmelserna om distriktsindelningen
skola uppmjukas ytterligare på så sätt att de lokala statsunderstödda
frökontrollanstalterna skola medgivas rätt att från fall till fall, dock
först efter samråd med statens centrala frökontrollanstalt eller med lokal
anstalt som heröres av åtgärden, åtaga sig statsplombering även utanför det
fastställda plomberingsområdet.

Ett genomförande av de nu nämnda decentraliseringsförslagen kan enligt
utredningen beräknas medföra en överföring av i runt tal 3 500 prov om året
från centralanstalten till de lokala anstalterna. Även efter en sådan överföring
finnes emellertid eu betydande outnyttjad kapacitet vid de lokala anstalterna
i Linköping och Örebro. Ledningen för centralanstalten bör därför

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fortlöpande uppmärksamma möjligheterna att överflytta ytterligare arbetsuppgifter
från centralanstalten till de lokala anstalterna. Utredningen betonar
även vikten av att de lokala anstalterna genom ökad upplysningsverksamhet
skola söka utveckla verksamheten inom sina distrikt. Ur sistnämnda
synpunkt anser utredningen det önskvärt att samtliga de län, som ingå i
en lokal anstalts plomberingsområde, skola vara representerade i anstaltens
styrelse.

Auktorisering av enskilda utsädesföretag.

Utredningen ingår härefter på frågan om den enskilda frökontrollverksamheten.
Den framhåller härom inledningsvis att den nuvarande utformningen
av den statliga kontrollen över sådana företag, som uppbyggt egna
frökontrollavdelningar, otvivelaktigt medför ett betydande dubbelarbete. Det
påpekas vidare att den officiella prägel, som statsplomberingen bär, gör det
lättare att sälja statsplomberade varor. Även sådana företag, vilka i och för
sig ha resurser att själva utföra de analyser som ligga till grund för statsplomberingen,
använda sig därför i stor utsträckning av den statliga kontrollen,
trots att i viss mån samma arbete utföres på deras egna laboratorier.
Ett undantag från denna princip utgör emellertid enligt utredningen W. Weibull
aktiebolag, vilket företag så gott som uteslutande saluför varor under
egen plomb.

Rörande sistnämnda förhållande anför utredningen bland annat följande.

Den statliga frökontrollverksamheten har härigenom avlastats i runt tal
4 000 prov årligen, i viss utsträckning bestående av svåranalyserade fröslag,
vilka med nuvarande taxor med all sannolikhet skulle åsamkat statens centrala
frökontrollanstalt ytterligare förluster å verksamheten. Det förhållandet,
att W. Weibull aktiebolag har egen växtförädlingsanstalt, till vars verksamhet
utgår statsbidrag, utan att likväl staten förbehållit sig kontrollen
över försäljningen av anstaltens produkter, torde vara en i väsentlig utsträckning
bidragande orsak till att bolaget kunnat fortsätta med sin ej§e_n
verksamhet på detta område. Bolagets frökontroll har ju härigenom erhållit
en viss statlig auktorisering, och dess egna plomber torde av allmänheten
betraktas som jämställda med statsplomben.

Utredningen anför vidare att det system, som tillämpas beträffande W.
Weibull aktiebolag, såvitt utredningen kunnat finna, icke medfört någon
sänkning av standarden på de av bolaget saluförda varorna. Tvärtom torde
bolagets produkter ha ett gott anseende hos allmänheten. Då det sålunda
varit möjligt att beträffande ett företag avstå från att tillämpa den statliga
kontrollen i full omfattning, utan att utsädeskontrollens effektivitet eftersatts
därigenom, finner utredningen det naturligt att det spörsmålet uppställes,
om icke en liknande organisation skulle kunna genomföras även
beträffande kontrollen över andra företags utsädesförsäljning. Detta skulle
innebära att man skulle införa ett system med auktoriserad enskild frökontrollverksamhet.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen har vid behandlingen av detta spörsmål först upptagit frågan
om lämpligheten av att tillämpa ett och samma kontrollsystem beträffande
W. Weibull aktiebolags och Allmänna svenska utsädesaktiebolagets
försäljning av utsäde. Utredningen framhåller att dessa båda företag
äro knutna till landets två statsunderstödda växtförädlingsanstalter.
Enligt dess mening kan det icke vara motiverat att vidmakthålla någon
skillnad mellan dem i kontrollhänseende. En jämställdhet kan åvägabringas
på två sätt. Antingen måste Weibullsbolaget, i likhet med vad som nu är
fallet med utsädesbolaget, helt läggas under kontroll av statens centrala
frökontrollanstalt eller också bör utsädesbolaget ges samma möjlighet som
Weibullsbolaget att självt ansvara för kontrollen av sina varor. Den förstnämnda
lösningen avvisar utredningen på grund av att den för Weibullsbolaget
skulle medföra en betydande ökning av kostnaderna för kontrollverksamheten.
Nämnda kostnadsökning har av bolaget självt uppskattats
till omkring 140 000 kronor om året. Utredningen anser i stället, att den
önskade jämställdheten mellan de båda bolagen bör genomföras på så sätt,
att även utsädesbolaget får möjlighet att självt ansvara för sin frökontroll
i likhet med vad som gäller för Weibullsbolaget.

Utredningen anför emellertid vidare att det, även om nyssnämnda två
utsädesföretag i viss mån intaga en särställning inom svensk utsädeshandel,
ur principiella synpunkter knappast är rimligt att de ensamma skola
erhålla en smidigare och billigare frökontrollorganisation. Den omständigheten,
att nämnda företag äro knutna till landets två statsunderstödda
växtförädlingsanstalter, kan icke motivera att andra företag, som bedriva
en omfattande växtförädlingsverksamhet utan statsbidrag, skola ställas
utanför möjligheten att förbilliga sin frökontrollverksamhet genom en aukiorisering.
Då utredningen funnit, att utsädesbolaget bör få rätt att utöva
kontroll över de egna varorna på samma sätt som Weibullsbolaget, anser
den alltså det av denna ståndpunkt följa, att även alla andra företag, som
driva en mera omfattande växtförädlingsverksamhet, böra kunna få samma
förmån. Möjligheten att erhålla auktorisering bör dock icke utsträckas till
företag, som ej alls bedriva växtförädlingsverksamhet eller endast bedriva
sådan verksamhet i obetydlig omfattning. Först om en betydande dylik
verksamhet förekommer, kan nämligen företaget anses ha erforderliga resurser
att handha kontrollen över de egna varorna.

Auktorisationen bör enligt utredningen utformas med utgångspunkt i
stort sett från de förhållanden, som för närvarande råda vid Weibullsbolaget.
Den bör sålunda innebära, att endast sortrenhetskontrollen och kontrollodlingarna
samt kontrollen över sådana utsädespartier, som avses för
export, bibehållas hos statens centrala frökontrollanstalt, och att det auktoriserade
företaget självt skall handha frökontrollverksamheten i övrigt.
Denna kontroll bör förklaras likställd med kontroll, utövad av statsunderstödd
frökontrollanstalt.

Enligt utredningens mening bör frågan om auktorisering efter ansökan
prövas från fall till fall. Med hänsyn till den stora principiella vikten hos
2 Uihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 50.

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

avgörandena och i avvaktan på att en fast praxis utbildar sig bör ärendenas
prövning ankomma på Kungl. Maj:t. Utredningen förutsätter, att
yttrande i auktoriseringsärende skall inhämtas från iantbruksstyrelsen
och styrelsen för statens centrala frökonlrollanstalt. Då en lokal statsunderstödd
frökontrollanstalts verksamhet kan påverkas av auktoriseringen,
bör även styrelsen för den lokala anstalten höras.

Enligt betänkandet bör vidare auktoriseringen åtföljas av vissa föreskrifter
rörande handhavandet av frökontrollverksamheten. Utredningen anför
härom följande.

Uppenbarligen böra sålunda de företag som auktoriseras förpliktas att
ställa sig till efterrättelse motsvarande föreskrifter i detta hänseende, som
av Iantbruksstyrelsen eller föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt
utfärdats för den statsunderstödda frökonlrollverksamheten. Den
auktoriserade frökontrollverksamheten kommer sålunda att i stort sett
regleras av samma bestämmelser, som gälla för de statsunderstödda frökontrollanstalterna.
Som villkor för auktoriseringen torde vidare böra uppställas,
att det auktoriserade företaget underkastar sig inspektion och tillsyn
av statens centrala frökontrollanstalt, som vid utövandet av denna sin
verksamhet äger meddela de anvisningar och utföra de kontrollanalyser,
som kunna finnas erforderliga. Med hänsyn till den stora vikten av att den
auktoriserade frökontrollen ledes av kvalificerad personal synes slutligen
det företag, som söker auktorisering, böra vara skyldigt att som föreståndare
för verksamheten anställa person, som av Kungl. Maj :t godkännes.
Utredningen har övervägt om icke föreståndaren för att få en tillräckligt
fri ställning i förhållande till sin arbetsgivare borde anställas av statlig
myndighet. En så långtgående och på företagens självbestämmanderätt inkräktande
föreskrift synes dock icke erforderlig. Emellertid torde föreståndaren
böra beredas trygghet i sina anställningsförhållanden. Som villkor
för auktorisering torde sålunda böra föreskrivas, att föreståndaren anmäles
till delaktighet i lämplig pensionsförsäkringsanstalt. Slutligen torde
företaget, om det har för avsikt att skilja föreståndaren från sin anställning,
böra till Kungl. Maj :t göra anmälan därom med uppgift om orsakerna
till den tänkta åtgärden.

Vissa skäl kunna otvivelaktigt tala för att auktorisering endast sker för
begränsad tid. Uppenbarligen följer emellertid härmed ett tyngre administrativt
förfarande, än om tillstånd till auktorisering lämnas tills vidare.
Enligt utredningens mening kunna några olägenheter knappast vara förknippade
med det sistnämnda tillvägagångssättet, därest tillståndet meddelas
under villkor att detsamma, om skäl därtill äro, återkallas. Om frökontrollverksamheten
handhaves på ett otillfredsställande sätt, bör detta
givetvis föranleda tillståndets återkallande.

Vad särskilt gäller Allmänna svenska utsädesaktiebolaget anför utredningen
till slut att det synes troligt att bolaget kommer att ansöka om auktorisation,
därest utredningens förslag genomföres. I så fall torde bolaget
emellertid komma att vilja förlägga kontrollen över sin försäljning till
Sveriges utsädesförening, vilken redan nu utför vägledande analyser åt
bolaget. Utredningen anser att en sådan organisation är lämplig och ej
bör hindra auktorisering. Den framhåller emellertid att utsädesföreningens
ställning som statsunderstödd växtförädlingsanstalt uppenbarligen icke kan

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

motivera, att staten skall bidraga även till kostnaderna för en till föreningen
förlagd kontroll över utsädesbolagets försäljning. Bolaget bör i
stället bära kostnaderna för kontrollen, vare sig bolaget självt åtager sig
den, överlåter den till utsädesföreningen eller alltfort låter statens centrala
frökontrollanstalt utöva den.

Utredningen har ej ansett det möjligt att exakt ange hur stor minskning
av antalet prov vid statens centrala frökontrollanstalt, som ett genomförande
av dess förslag om auktorisering av enskild frökontrollverksamhet kan
väntas medföra. Den har emellertid räknat med att en dylik åtgärd skulle
medföra att i runt tal 8 000 prov per år komma att frångå centralanstalten.
Denna skulle därefter enligt utredningens beräkningar ha kvar ett underlag
av cirka 30 000 prov årligen, d. v. s. det antal som utredningen i och
för sig anser lämpligt.

Behovet av nya filialer till centralanstalten eller nya lokala anstalter.

I samband med behandlingen av decentraliseringsfrågorna har utredningen
även upptagit spörsmålet om inrättande av nya lokala frökontrollanstalter
samt en Norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt.
Något behov av nya lokala statsunderstödda frökontrollanstalter anser utredningen
ej föreligga för närvarande. Vad angår frågan om en Norrlandsfilial
till centralanstalten framhåller utredningen till en början, att den
för sin del icke tagit ställning till de speciellt norrländska önskemål, som
kunna läggas på denna fråga, utan inskränkt sig till att bedöma spörsmålet
ur synpunkten av, om behov av en sådan filial kan sägas föreligga. Rörande
detta problem erinrar utredningen om att antalet norrländska prov under
budgetåret 1949/50 endast uppgick till cirka 3 900. Av dessa undersöktes
omkring 1 500 vid statens centrala frökontrollanstalt, 1 400 vid anstalten
i Törsta samt 1 000 vid anstalten i Luleå. Med hänvisning härtill framhålles,
att verksamheten vid en särskild norrlandsfilial skulle bli av ganska ringa
omfattning, även om all norrländsk frökontrollverksamhet skulle koncentreras
till densamma. Utredningen anser vidare beaktansvärda skäl kunna
anföras mot en sådan decentralisering av den norrländska frökontrollverksamheten.
Den anför härom bland annat följande.

De stora avstånden äro otvivelaktigt en faktor, som i detta sammanhang
kräver uppmärksamhet. Det synes nämligen med hänsyn härtill i hög grad
tveksamt, om en statlig filialanstalt kan tänkas utöva den stimulerande
inverkan på de skilda landsdelarnas jordbruk, som kanske särskilt i Norrland
måste krävas av en frökontrollanstalt. Av de prov, som skulle undersökas
vid en till Norrland förlagd filial av statens centrala frökontrollanstalt,
torde en betydande del falla på Gävleborgs län, vars jordbrukare och
utsädeshandlare emellertid knappast kunna betjänas bättre av en filial å
Röbäcksdalen än av statens centrala frökontrollanstalts huvudinstitution å
Bcrgshamra. I anledning av lantbruksstyrelsens förslag i denna del förklarade
också Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sig
starkt betvivla, att någon för fröodling och frökontroll stimulerande kon -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

takt skulle kunna uppstå mellan fröodlare i södra Norrland och den blivande
frökontrollanstalten å Röbäcksdalen. Det synes sålunda kunna ifrågasättas,
om icke verksamheten vid den föreslagna filialen blir än mera begränsad,
genom att den får svårt att till sig knyta intressena i södra Norrland.
Enligt utredningens mening skulle filialen i vart fall icke bliva av
den omfattning, att tillräckliga skäl för närvarande finnas för dess inrättande.

Med hänsyn till det anförda och då flertalet norrländska hushållningssällskap
ej synts övertygade om förslagets lämplighet har utredningen icke
ansett det erforderligt att närmare överväga frågan om inrättande av en
till Norrland förlagd filial av statens centrala frökontrollanstalt. Utredningen
betonar dock, att den därmed icke velat bestrida betydelsen av att
en viss frökontrollverksamhet bedrives i Norrland. Enligt utredningens mening
bör emellertid frågan om organisationen och omfattningen av denna
verksamhet övervägas mera ingående först i samband med utbyggandet av
forskningsinstitutionen å Röbäcksdalen. Till dess detta spörsmål fått sin
lösning anses de lokala frökontrollanstalterna i Törsta och Luleå utan olägenhet
kunna bibehållas vid sin nuvarande verksamhet.

Samordning av verksamheten.

Utredningen behandlar vidare i sitt betänkande frågan om behovet av
en ökad samordning av verksamheten vid de olika organen för frökontrollen.
Den framhåller härom, att det i första hand synes angeläget att allmänna
regler för verksamheten skola fastställas fortlöpande, allteftersom
en fast arbetsmetodik utarbetas. För att underlätta kontroll över hur verksamheten
handhaves i detalj böra de möjligheter att utbyta s. k. samarbetsprov
för parallella analyser och personal för fortsatt utbildning, som nu
finnas, bibehållas och utvecklas. Härjämte bör emellertid statens centrala
frökontrollanstalt ges de resurser som behövas för att den skall kunna
utöva en relativt intensiv flygande kontroll. Vid denna bör verksamheten
vid de lokala organen noggrant studeras och kontrollprov i erforderlig utsträckning
tagas. Vidare bör samarbete mellan anstalterna förekomma i
fråga om provtagningen.

För att möjligheter skola finnas till ett regelbundet utbyte av erfarenheter
mellan centralanstalten och de lokala anstalterna föreslår utredningen slutligen
att föreståndarna för de lokala anstalterna skola erhålla rätt att närvara
vid sammanträde med styrelsen för centralanstalten liksom att chefen
för centralanstalten skall äga rätt att närvara vid sammanträden med styrelserna
för lokalanstalterna. Kostnaderna härför anses böra bäras i det
förra fallet av vederbörande lokalanstalt och i det senare fallet av centralanstalten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

21

Organisationen av fältkontrollen.

Utredningen framhåller på tal om organisationen av fältkontrollen till en
början, att dess tidigare berörda decentraliseringsförslag framför allt tagit
sikte på de egentliga utsädesanalyserna samt plomberingsanalyserna i samband
med vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara,
d. v. s. på sådana arbetsuppgifter, som utföras helt laboratoriemässigt och
äro att hänföra till gronings- och renhetsavdelningarna å statens centrala
frökontrollanstalt. Den tredje avdelningen å centralanstalten, fältkontrollavdelningen,
vilken huvudsakligen har att utföra undersökningar av sortrenhet
samt sort- och stamäkthet, arbetar emellertid i motsats till förstnämnda
avdelningar i synnerligen stor omfattning fältmässigt genom kontrollodlingar
och fältbesiktningar. Av skilda anledningar kan enligt utredningen
denna avdelnings verksamhet ej på samma sätt som gronings- och
renhetsavdelningarnas generellt överföras på lokala organ. Om man vill
åstadkomma några kostnadsbesparande förenklingar i fråga om fältkontrollavdelningen
är man därför nödsakad att använda andra vägar än decentralisering.

Beträffande kontrollodlingarna framhålles, att dessa kunna uppdelas i
tre olika huvudgrupper, nämligen vanlig kontrollodling, vägledande kontrollodling
och kontrollodling i samband med statsplombering. Sistnämnda
grupp anges upptaga den största delen av odlingarna. Vid de högre plomberingsformerna
förekomma såväl förkontrollodling som efterkontrollodling.
Vid vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara sker
åter endast efterkontrollodling. I betänkandet understrykes att statsplomberingen
i fråga om de båda sistnämnda plomberingsformerna icke innefattar
något uttalande om varans sortrenhet utan endast avser de egenskaper,
som laboratoriemässigt prövas på gronings- och renhetsavdelningarna.
Den sortkontroll, som i fråga om dessa plomberingsformer sker genom efterkontrollodling,
tjänar därför snarast syftet att bereda köpare av statsplomberad
vara möjlighet att i efterhand hos statens centrala frökontrollanstalt
kunna få uppgift om den köpta varans sortäkthet och sortrenhet.
Utredningen anför att resultatet av efterkontrollodlingarna enligt vad utredningen
inhämtat efterfrågats endast beträffande omkring 5 procent av
de undersökta proven. Utsädesvara, som statsploinberats med vanlig statsplomb
eller kvalitetsplomb, bör även i princip endast användas såsom bruksvara
och ej för utsädesproduktion. Sortrenheten får vid sådant förhållande
anses vara av mindre avgörande betydelse för odlaren. Även om efterkontrollodlingarna
vid de lägre statsplomberingsformerna torde ha en viss psykologisk
betydelse anser utredningen dock att denna betydelse, med hänsyn
till att resultaten av odlingarna relativt sällan komma till vederbörande
köpares kännedom, icke är så stor, att odlingarna böra bibehållas enbart
av detta skäl.

Bland annat av nu nämnda skäl bär utredningen kommit till det resultatet,
att sortkontrollen vid de lägre statsplomberingsformerna kan och bör

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

förenklas. I fråga om sättet för en sådan förenkling diskuteras först möjligheten
att anordna kontrollen stickprovsvis. Utredningen framhåller att
en sådan lösning givetvis är tänkbar rent principiellt men dock synes vara
behäftad med väsentliga brister. Såvitt utredningen kunnat finna måste en
stickprovskontroll utformas så, att en viss procentuell andel av de statsplomberade
partierna efterkontrollodlas. Emellertid kunna resultaten av en
sådan kontroll icke generaliseras. Till och med inom olika delar av samma
parti kunna föreligga olikheter beträffande inblandning, korsningsdegeneration
och sjukdomsförekomst. En stickprovskontroll får sålunda endast
begränsad betydelse och tillåter icke några slutsatser beträffande annat än
just det undersökta utsädespartiet. Med hänsyn härtill finner sig utredningen
icke kunna förorda en dylik kontrollform. I stället har utredningen
ansett sig böra föreslå en annan lösning av frågan. Utredningen erinrar
nämligen om att lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror
efter de ändringar, som vidtogos i densamma år 1950, är tillämplig även å
utsäde av stråsäd och trindsäd. Säljare av sådan vara är sålunda numera
skyldig att bland annat uppgiva utsädesvarans sort och är underkastad ansvar,
därest de i detta hänseende lämnade uppgifterna ej äro riktiga. Den
statsplomberade utsädesvaran är emellertid för närvarande undantagen från
frölagens tillämpning. En lagändring i denna del skulle emellertid öppna
möjligheter att genom s. k. frölagsprov kontrollera sortrenheten även hos
sådan vara. Enligt utredningens mening är en sådan kontrollform att föredraga
framför en stickprovskontroll av viss procentuell del av de statsplomberade
utsädespartierna. Utredningen förutsätter härvid att tillsynen
över frölagens efterlevnad skall intensifieras.

Utredningen förordar sålunda, att all obligatorisk sortkontroll i samband
med vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara skall borttagas.
I samband härmed bör en på dylikt sätt statsplomberad vara underkastas
frölagens bestämmelser, så att ansvar för felaktiga sortuppgifter kan
utkrävas och kontroll häröver utövas enligt lagens stadganden.

Utredningen anmärker härjämte att dess förslag givetvis icke betager
jordbrukarna och handeln rätten att göra framställning om efterkontrollodlingar.

Utredningen framhåller att kostnaderna för centralanstalten torde kunna
nedbringas i viss mån genom den förenkling av fältkontrollverksamheten,
som utredningen förordat. Vidare kan genom en sådan förenkling vinnas en
icke oväsentlig minskning av den areal som erfordras för efterkontrollodlingarna.
Utredningen har dock icke ansett det möjligt att med någon
säkerhet beräkna, hur stor denna nedgång kan bli med hänsyn bland annat
till möjligheten att utsädeshandeln i större utsträckning kommer alt begära
vägledande kontrollodlingar.

I fråga om kontrollodlingarna i samband med de högre plomberingsformerna,
d. v. s. statsplombering med kontrollodiingsbevis och statsplombering
av originalvara, framhåller utredningen att dessa böra bedömas ur del -

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

23

vis andra synpunkter än de odlingar, som utföras efter vanlig statsplombering
och statsplombering av kvalitetsvara. Genom de högre plomberingsformerna
kontrolleras nämligen i stor utsträckning sådan vara, som lägges
till grund för utsädesproduktion, och det är för vårt lands jordbruk av den
största betydelse att en hög standard på utsädet kan vidmakthållas. I detta
hänseende anser utredningen, att statens centrala frökontrollanstalts verksamhet
och därvid icke minst fältkontrollavdelningens på såväl för- som
efterkontrollodlingar baserade sortbestämningar lämna mycket betydelsefulla
bidrag. Utredningen har även här övervägt olika möjligheter att förenkla
kontrollen men har stannat för att icke för närvarande vilja föreslå
någon åtgärd i detta hänseende.

I fråga om de fältbesiktningar, som förekomma i samband med statsplombering
med kontrollodlingsbevis och statsplombering av originalvara, föreslår
utredningen en decentralisering så till vida att enligt dess mening de lokala
statsunderstödda frökontrollanstalterna inom sina områden böra kunna erhålla
uppdrag av centralanstalten att utföra fältbesiktningar för den sistnämndas
räkning. Om betydande besparingar kunna vinnas därigenom bör
vidare sådant uppdrag kunna lämnas även såvitt angår fältbesiktning utanför
viss lokal anstalts plomberingsområde. I den mån utsädesföretag, på sätt
utredningen tidigare förordat, erhåller auktorisation att verkställa plombering
bör slutligen motsvarande befogenhet kunna lämnas sådant företag
i fråga om fältbesiktning av dess egna utsädesvaror.

Till motivering av de nu nämnda förslagen framhålles i betänkandet bland
annat att ett genomförande av desamma skulle medföra dels att rese- och
traktamentskostnaderna för centralanstalten skulle kunna nedbringas, dels
att de lokala anstalterna skulle komma att känna sig mera knutna till och
få medverka vid de högre plomberingsformerna. Det sistnämnda bör enligt
utredningen vara till fördel för landets jordbruk.

Vid behandlingen av frågan om organisationen av fältkontrollen har utredningen
till slut upptagit frågan om förläggningen av fältkontrollavdelningen.
Utredningen anför härom att själva fältkontrollodlingarna ur klimatologiska
synpunkter och med hänsyn till jordmånen i huvudsak böra
förläggas till Skåne. Den avveckling av kontrollodlingarna vid huvudanstalten,
som redan påbörjats, bör därför främjas. Om själva kontrollodlingarna
skola vara förlagda i Skåne är det emellertid ur arbetssynpunkt och kostnadssynpunkt
lämpligt att även själva fältkontrollavdelningen flyttas dit
och anknvtes till den redan befintliga Skånefilialen. Beträffande förläggningsfrågan
anför utredningen att olika förslag tidigare prövats. Vissa av
dessa, nämligen förläggning till kronoegendomen Hospitalsgården söder om
Lund, till Trollenäs slott och till trakten av Landskrona, ha av olika anledningar
förfallit. Härjämte har även möjligheten alt förlägga filialen till
Råby boställe utanför Lund diskuterats. Utredningen har emellertid för sin
del främst övervägt att låta filialen kvarligga i Åkarp.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

En förutsättning härför har utredningen emellertid ansett vara att behovet
av mark för fältkontrollavdelningens odlingar, av utredningen uppskattat
till omkring 20 hektar, kan tillgodoses genom att tillskottsjord anskaffas
till Alnarps egendom. Denna kan nämligen ej ställa mark till förfogande
för ändamålet. Sådan tillskottsjord kan enligt betänkandet erhållas
genom arrende av en Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhörig
egendom i Åkarp, vilken är belägen i omedelbar anslutning till Alnarps
egendom och vilken bolaget anges vara villigt att utarrendera för ändamålet.
I betänkandet anföres härom bland annat följande.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget äger i Åkarp jordbruksfastigheterna
Åkarp 1“ och 81, vilka äro belägna i omedelbar anslutning till Alnarps egendom
och sålunda kunna utgöra lämplig tillskottsjord som ersättning för
den mark, som upplåtes till statens centrala frökontrollanstalts kontrollodlingar.
De synas däremot icke, i varje fall ej i sin helhet, lämpliga att
direkt utnyttjas för sådana odlingar. Fastigheterna äro för närvarande utarrenderade
till enskild person, men arrendet utgår den 14 mars 1953 och
avses, enligt vad utredningen inhämtat, icke att förnyas annat än beträffande
dels ett område om cirka 4,5 hektar som för närvarande utnyttjas
för fruktodling, dels ock ett område om cirka 1 hektar söder om den nuvarande
arrendatorns villa. Såsom tillskottsjord till Alnarps egendom skulle
kvarstå cirka 33 hektar åkerjord och ungefär 1 hektar ej utdikningsbar
betesmark. Enligt vad Svenska sockerfabriksaktiebolaget meddelat utredningen,
är bolaget villigt att utarrendera nämnda delar av fastigheterna
Åkarp l3 och 81. Såsom villkor för arrendet torde uppställas, att bolaget
bibehålies vid rätten att försälja tomter. Ett sådant villkor kan möjligen
med hänsyn till fastigheternas centrala läge i Åkarps samhälle vara ägnat
att väcka tveksamhet rörande lämpligheten att utarrendera desamma. Enligt
vad som upplysts för utredningen, råder i avbidan på pågående detaljplaneutredning
avstycknings- och byggnadsförbud å fastigheterna. Tomtförsäljningen
från fastigheterna torde dock icke inom överskådlig tid taga
en sådan omfattning, att den för Alnarps egendom disponibla arealen blir
otillräcklig såsom tillskottsjord. Skälen för ett sådant påstående synas desto
starkare, som tätbebyggelsen inom Åkarps samhälle under senare år utvecklats
i en annan riktning.

Vad angår behovet av byggnader för Skånefilialen erinrar utredningen
om att centralanstaltens nuvarande filial i Åkarp för sin verksamhet disponerar
dels nedre våningen av en av sagda filial och en filial för statens växtskyddsanstalt
gemensamt innehavd institutionsbyggnad och dels en särskild
förhyrd villa. Att inrymma även fältkontrollavdelningen i dessa utrymmen
är enligt utredningen icke möjligt. Med hänsyn till att även växtskyddsanstaltens
filial i Åkarp behöver utökade lokaler föreslår utredningen
efter samråd med växtskyddsutredningen att frågan skall lösas så att
växtskyddsanstaltens filial tår disponera hela den nuvarande institutionsbyggnaden
och att en ny institutionsbyggnad uppföres för frökontrollanstaltens
filial i Skåne. Utredningen framhåller att flera skäl tala för denna
lösning. Om fältkontrollavdelningen flyttas till Skåne erbjuda nämligen institutionsbyggnaden
i sin helhet jämte den förhyrda villan icke tillräckliga
utrymmen. Förutom en nybyggnad för växtskyddsanstalten skulle sålunda

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

25

en mer eller mindre omfattande tillbyggnad av institutionsbyggnaden bli
erforderlig. Det framhålles vidare att den splittring av filialens verksamhet,
som i så fall skulle uppstå och som skulle innebära, att groningslaboratoriet
bleve förlagt i en byggnad medan renhetsanalyserna och expeditionsarbetet
skulle utföras på annat håll, uppenbarligen framstår som mindre
rationell.

Utredningen har i sakens nuvarande läge icke ansett det erforderligt att
uppgöra fullständiga ritningar och kostnadskalkyler rörande den föreslagna
nybyggnaden och därför endast verkställt en överslagsberäkning angående
de ungefärliga kostnaderna. Dessa ha därvid uppskattats till omkring
415 000 kronor, utgifter för inventarier och dylikt icke medräknade. Förutom
institutionsbyggnaden erfordras emellertid även en särskild vaktmästarebostad.
Denna beräknas kosta omkring 40 000 kronor. Slutligen torde
man enligt utredningen åtminstone på något längre sikt böra räkna med
att några mindre växthus böra uppföras. Kostnaden för de sistnämnda har
utredningen i nuvarande kostnadsläge uppskattat till omkring 100 000
kronor.

Personalorganisationen m. in.

Utredningen har i sitt betänkande till slut ingått på frågan om de ändringar
i personalorganisationen vid statens centrala frökontrollanstalt, som
äro påkallade vid ett genomförande av utredningens förslag. Utredningen
finner det härvid möjligt att nedskära den nuvarande personalen ej obetydligt.
Samtidigt förordas att personalorganisationen skall ändras på så sätt
att personalbehovet i högre grad än vad nu är fallet skall täckas med tillfälligt
anställd arbetskraft. En sådan omläggning anses motiverad med
hänsyn till de stora variationer i arbetsbelastningen, som föreligga vid
olika årstider. Utredningen anför rörande sistnämnda fråga, efter att ha
lämnat vissa uppgifter rörande arbetsbelastningen under olika tider av
året, att den helårsanställda personalen bör utgöra cirka 50 procent av
den totala personalstyrka, som erfordras under vinterhalvåret.

Sammanlagt räknar utredningen med att det vid ett genomförande av
dess olika förslag skall bli möjligt att nedbringa avlöningskostnaderna med
närmare 400 000 kronor om året genom indragning av ett antal befattningar.
Härjämte anses en ytterligare besparing, uppskattad till 20 000
kronor om året, kunna göras genom att viss personal permitteras tillfälligt
under dödsäsongen. Vidare räknar utredningen med att avlöningskostnaderna
vid en lörllyltning av fältkontrollavdelningen skola sjunka med omkring
10 000 kronor till följd av att den tilltänkta förläggningsplatsen är
belägen i lägre ortsgrupp än den nuvarande. Slutligen skulle genom indragning
av de nuvarande befattningarna som magasinskontrollanter hos Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget kunna vinnas omkring 40 000 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda medclsbehovet under centralanstaltens avlöningsanslag
enligt utredningens beräkningar nedgå med omkring 475 000
kronor.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

De föreslagna personalinskränkningarna beröra så gott som uteslutande
biträdesper sonalen. I fråga om de högre tjänstemannabefattningarna anses
någon motsvarande inskränkning icke möjlig. Utredningen framhåller härom,
att hänsyn måste tagas till att forsknings- och tillsynsarbetet måste
kunna bedrivas i erforderlig omfattning och på ett tillfredsställande sätt.
Vad särskilt angår tillsynsarbetet understrykes, att ett genomförande av
utredningens förslag förutsätter en intensifierad tillsyn från centralanstaltens
sida.

Innebörden av de personalindragningar, som utredningen föreslagit vid
själva centralanstalten, och storleken av de besparingar, som skulle kunna
göras genom desamma, framgår närmare av en å nästfoljande sida återgiven,
av utredningen gjord uppställning.

I fråga om personalorganisationen framhålles i betänkandet slutligen, att
utredningen icke i något fall föreslagit justeringar av gällande lönegradsplaceringar.
Utredningen understryker emellertid, alt den är väl medveten
om att det i vissa fall kan påstås, att befattningshavarna tillagts nya och
kanske mera kvalificerade arbetsuppgifter. Sålunda har exempelvis föreståndaren
för fältkontrollavdelningen ålagts uppgiften att vara föreståndare
för Skånefilialen. Denna ökning i arbetsuppgifterna bör dock enligt utredningens
mening i betydande utsträckning uppvägas av den lättnad, som
genom fältkontrollavdelningens förflyttning till Skåne måste följa av minskat
antal resor m. m. För assistenternas och liknande befattningshavares
del har utredningen förutsatt, att dessa i betydligt större utsträckning än
vad nu sker skola deltaga i arbetet med inspektion av de lokala frökontrollorganen.
Härmed följer betydligt ökat ansvar. I avbidan på att erfarenhet
vinnes om den nya organisationen har utredningen dock ej velat
framlägga några förslag om inrättande av en eller flera inspektörsbefattningar
eller taga ställning till frågan om högre lönegradsplacering för den
personal, som närmast beröres av den utökade tillsynsverksamheten. Detta
spörsmål anses böra övervägas, sedan den nya organisationen varit i verksamhet
något år.

Vad angår omkostnaderna uttalar utredningen, att det är ytterligt svårt
att med någon större grad av sannolikhet beräkna storleken av de besparingar
å centralanstaltens omkostnadsanslag, som skulle bli möjliga vid
ett genomförande av utredningens förslag. Med hänsyn till de kostnadsstegringar,
som ägt rum på sista tiden, anser den att de för budgetåret
1950/51 anslagna beloppen till expenser, publikationstryck och diverse förbrukningsartiklar
över huvud taget knappast kunna nedräknas. Ett genomförande
av utredningens förslag bör dock motverka en eljest ofrånkomlig
höjning av dessa anslag. Vad angår anslagen för sjukvård samt provtagning
och plombering torde det vidare vara möjligt att räkna med en viss
besparing. Med hänsyn tagen till den beräknade nedgången i verksamheten
vid statens centrala frökontrollanstalt uppskattas denna besparing till i
runt tal (4 000 -f 25 000 —) 29 000 kronor. Genom fältkontrollavdelningens

Kungl. Maj.ts proposition nr 50. 27

Beräknad besparing genom indragning av beiattnlngar.

Befattning

Besparing i
kronor per år
(runda tal)

Anmärkningar

A. Huvudanstalten.

Kassaavdelningen

Kansliskrivare ................

1300

Denna befattning utbytes mot ett kansli-biträde.

Två kontorsbiträden ..........

12 500

Ett tillfälligt kontorsbiträde....

4 700

Analgsexpeditionen

Tvä kontorsbiträden ..........

12 500

Svalöfsavdelningen

Ett expeditionsbiträde ........

7 300

Två kontorsbiträden...........

12 500

Groningsavdelningen

Assistent......................

9 800

Femton frökontrollbiträden ....

94 300

Ytterligare besparing torde göras genom
att en del biträden endast anställas till-fälligt.

Renhetsavdelningen

Två frökontrollbiträden (Ce It)

14 700

Tjugotre frökontrollbiträden....

144 600

Ytterligare besparing torde göras genom
att en del biträden endast anställas till-fälligt.

Gemensam personal

En vaktmästare...............

6 600

B. Filialen.

Fällkontrollavdelningen

Fältassistent..................

12 100

Assistent......................

9 800

Två frökontrollbiträden........

12 500

Groningsavdelningen

! Ett frökontrollbiträde.........

5 500

Viss ytterligare besparing torde kunna göras
genom att ett biträde endast anställes
tillfälligt.

Renhetsavdelningen

Filialföreståndare..............

2 300

Denna befattning ersättes av en assistent-tjänst.

Fyra frökontrollbiträden ......

22 000

Viss ytterligare besparing torde kunna göras
genom att två biträden endast anställas

Summa (il befattningshavare

tillfälligt.

Summa kronor

385 000

59 befattningar föreslås indragas, medan
två befattningar ersättas av andra i lägre
lönegrad.

förflyttning till Skåne och den av utredningen förordade decentraliseringen
av fältbesiktningarna synes en besparing i fältkontrollavdelningens reseoch
traktamentskostnader med inemot 25 000 kronor bli möjlig.

De av utredningen redovisade övervägandena tyda sålunda, enligt vad
som framhålles i betänkandet, på en möjlig årlig besparing å statens centrala
frökontrollanstalts avlönings- och omkostnadsstat med (475 000 -f29
000 -|- 25 000 =) 529 000 kronor. Utredningen påpekar emellertid i an -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

slutning härtill, att den intensifierade tillsynsverksamhet, som torde bli nödvändig
vid ett genomförande av utredningens förslag, kommer att medföra
en viss kostnadsstegring genom att reseverksamheten blir mer omfattande.
Utredningen anser sig, innan erfarenhet av denna verksamhet vunnits, icke
kunna närmare beräkna vilket belopp som blir erforderligt härför. Enligt
utredningens mening synas merkostnaderna dock ej behöva överstiga 15 000
kronor om året.

Utredningen har slutligen ingått på frågan om det ekonomiska resultatet
över huvud av verksamheten vid centralanstalten och det därmed sammanhängande
spörsmålet om taxesättningen inom den statliga och statsunderstödda
frökontrollverksamheten. Den framhåller, att verksamheten vid
centralanstalten kommer att minska, om utredningens förslag genomföres,
eftersom detta bland annat avser en överflyttning av arbetsuppgifter till
andra organ. Detta kommer att medföra en minskning ej blott av utgifterna
utan även av inkomsterna. Vissa av de av utredningen förordade åtgärderna
synas emellertid kunna påverka utgifterna utan att inkomsterna bliva
mindre. Bland åtgärder, som torde verka enbart utgiftsminskande, nämnas
förflyttningen av fältkontrollavdelningen till Skåne samt en del av den förordade
personalinskränkningen.

För att få ett underlag för en diskussion rörande en provisorisk lösning
av taxefrågan gör emellertid utredningen härefter det antagandet att inkomsterna
skola sjunka i samma relativa omfattning som utgifterna. Den
erinrar om att under budgetåret 1949/50 utgifterna uppgingo till omkring
1 624 000 kronor och inkomsterna till 894 000 kronor, varför underskottet
sagda år sålunda blev cirka 730 000 kronor. Med nyssnämnda antagande
rörande förändringarna i inkomsterna skulle vid ett genomförande av utredningens
förslag utgifterna sjunka till cirka 1 100 000 kronor och inkomsterna
till omkring 650 000 kronor. Verksamheten skulle i så fall ge ett
underskott av i runt tal 450 000 kronor.

I betänkandet betonas härefter, att en höjning av taxorna för frökontrollverksamheten
synes ofrånkomlig med hänsyn till att taxorna ej anpassats
efter de kostnadsstegringar, som inträffat under senare år. Ett
definitivt ställningstagande till denna fråga anses dock knappast vara möjligt,
förrän erfarenhet vunnits av den nya organisationen. Spörsmålet bör
därför enligt utredningen upptagas till förnyad prövning längre fram. Intill
dess så skett, böra avgifterna utgå enligt provisoriskt höjda taxor.

För att en skälig proportion mellan inkomster och kostnader skall ernås
förordar utredningen, att ett av styrelsen för centrala frökontrollanstalten
redan framlagt förslag om en provisorisk höjning av analystaxorna med 30
procent samt provtagnings- och plomberingsavgifterna med cirka 50 procent
skall genomföras. Om så sker samt utredningens förslag i övrigt genomföras
anser utredningen det möjligt att räkna med att underskottet på
centralanstaltens verksamhet skall kunna begränsas till omkring 150 000
kronor. Med hänsyn till att verksamheten vid anstalten delvis är av sådan
art, att utgifterna böra stanna å statsverket, uttalar utredningen som sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

29

uppfattning, att ett underskott av denna storleksordning icke är större
än vad som kan anses skäligt med hänsyn till omfattningen av centralanstaltens
forsknings- och tillsynsverksamhet.

Utredningen påpekar i detta sammanhang även att vissa större utsädesföretag
för närvarande av centralanstalten åtnjuta avsevärda rabatter på
de avgifter, som skola utgå enligt taxorna, samt förordar att frågan om
dessa rabatter skall omprövas så snart detta är möjligt enligt föreliggande
avtal.

I betänkandet beröres till slut jämväl frågan om den inverkan, som ett
genomförande av den av utredningen förordade taxehöjningen kan få för
de lokala anstalternas vidkommande, med hänsyn till att det ekonomiska
resultatet av dessas verksamhet hittills i stort sett varit tillfredsställande.
Utredningen anför emellertid att, enligt vad den inhämtat, de kostnadsstegringar,
som inträtt under den senaste tiden, göra att en taxehöj ning
är ofrånkomlig, om de lokala anstalterna skola kunna bära de ökade utgifterna.
I samband härmed uttalar utredningen, att skilda taxesättningar
ur principiella synpunkter icke synas böra komma i fråga.

D. Yttrandena.

Allmänt.

I yttrandena ha delade meningar rörande utredningens förslag kommit
till uttryck. I det övervägande antalet yttranden har förslaget i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Detta är bland annat fallet i yttrandena
från statskontoret, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för Älvarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska utsädesfirmornas förening samt
flertalet hushållningssällskap och lokala frökontrollanstalter. I åtskilliga av
de yttranden, där förslaget i huvudsak biträtts, ha dock erinringar gjorts beträffande
något eller några avsnitt av förslaget. Speciellt ha invändningar
riktats mot utredningens ståndpunkt i fråga om auktorisation av enskilda
utsädesföretag samt om slopande av den obligatoriska efterkontrollen vid
vissa plomberingsformer.

Helt eller i huvudsak avstyrkande utlåtanden ha avgivits av, bland andra,
lantbruksstyrelscn, statens centrala frökontrollanstalt, den lokala frökontrollanstalten
i Örebro, Stockholms läns och slacls hushållningssällskap, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges fröodlarcförbund samt Sveriges agronom- och
lantbrukslärareförbund. I flertalet av sistnämnda yttranden har även överarbetning
av förslaget påyrkats.

I de yttranden, där förslaget i huvudsak tillstyrkts, hänvisas i allmänhet
till de ekonomiska skäl för en omorganisation av frökontrollverksamheten,
som utredningen anfört. Sålunda framhåller exempelvis statskontoret, att

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ämbetsverket i likhet med utredningen finner det angeläget, att åtgärder i
olika hänseenden vidtagas för att rationalisera verksamheten vid statens centrala
frökontrollanstalt. Utgångspunkten härvid bör enligt ämbetsverkets
mening vara att kostnaderna för anstaltens drift —- såsom förutsattes vid anstaltens
tillkomst — i stort sett skola täckas av inkomsterna.

Utöver de rent ekonomiska skälen för en omorganisation hänvisa bland
andra Svenska utsädesfirmornas förening och Värmlands läns hushållningssällskap
till att väntetiden på analyser, som utföras vid centralanstalten,
vanligen är mycket lång och att en omorganisation enligt de linjer, som utredningen
angivit, bör vara ägnad att förkorta denna väntetid.

Som skäl för avstyrkandena anföres i huvudsak, att de av utredningen
föreslagna åtgärderna, vilka främst synas syfta till att nedbringa statsutgifterna
för frökontrollen, kunna medföra en försämring av frökontrollens
effektivitet och en återgång till vad som en gång gav anledning till centralanstaltens
inrättande, nämligen ett flertal fristående lokala anstalter och
organ. I flera av de yttranden, vilka gå i avstyrkande riktning, uttalas även
den uppfattningen, att de statsekonomiska synpunkterna i förevarande fall
icke få tillmätas den betydelse, som utredningen givit dem, eller att utredningens
beräkningar rörande den besparing, som skulle kunna vinnas geom
omorganisationen, icke äro hållbara.

Rörande remissinstansernas ståndpunkttagande till de olika avsnitten av
betänkandet kan i övrigt nämnas följande.

Decentralisering från centralanstalten till lokala anstalter m. m.

Beträffande den principiella frågan, huruvida man bör
eftersträva en decentralisering av frökontrollverksamheten
eller ej, uttala sig de flesta av de remissinstanser, som behandlat
denna fråga, för utredningens uppfattning och tillstyrka sålunda att
vissa decentraliseringsåtgärder skola vidtagas. I denna riktning uttala sig,
bland andra, statskontoret, statens sakrevision, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, flertalet hushållningssällskap och lokala frökontrollanstalter,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmännens riksförbund,
W. Weibull aktiebolag och Svenska utsädesfirmornas förening. I åtskilliga
av dessa yttranden betonas dock samtidigt, att decentraliseringen
icke får föras så långt, att centralanstalten förlorar sin ledande ställning
inom frökontrollverksamheten.

Mot en decentralisering uttala sig åter, bland andra, lantbruksstyrelsen,
statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund. Även i några andra yttranden, däribland
yttrandena från Uppsala läns hushållningssällskap, Sveriges utsädesförening
och Sveriges fröodlareförbund, anföras betänkligheter mot en decentralisering
i den omfattning, som utredningen föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

31

Bland de remissinstanser, som biträda utredningens ståndpunkt, anför
Riksförbundet Landsbygdens folk, att förbundet för närvarande icke finner
en ytterligare centralisering av frökontrollväsendet vara motiverad. Några
vägande skäl att nu omforma de lokala, statsunderstödda frökontrollanstalterna
till statliga filialer synas ej heller föreligga. Förbundet ansluter sig
därför till utredningens åsikt på denna punkt. Förslaget att överföra vissa
områden från centralanstalten till de lokala anstalterna kan enligt förbundets
uppfattning icke väntas medföra sådan nedgång i fråga om arbetsuppgifter
för centralanstalten, att överblicken över utsädesmarknaden eller möjligheten
att anställa specialister i erforderlig omfattning äventyras. Innebär
en dylik omfördelning dessutom, att de lokala anstalternas kapacitet bättre
utnyttjas, samtidigt som lokalsvårigheterna för huvudanstalten avhjälpas,
måste eu begränsad decentralisering vara att förorda.

Statens sakrevision hänvisar till att sakrevisionen redan tidigare uttalat,
att centralanstaltens kostnader böra nedbringas genom ett intensivare utnyttjande
av de lokala anstalterna, vilka ha möjlighet att arbeta billigare.
Sakrevisionen ansluter sig därför i princip till de åtgärder, som utredningen
föreslagit för att minska omfattningen av centralanstaltens verksamhet. Sakrevisionen
ifrågasätter jämväl, om man ej till de lokala anstalterna kan överföra
ytterligare utsädesprov utöver vad utredningen föreslagit samt uttalar
att denna fråga bör noga prövas. Vidare framhåller sakrevisionen, att åtskilligt
kan vinnas genom rationalisering och mekanisering av centralanstaltens
verksamhet. För att dessa besparingsmöjligheter verkligen skola kunna tillvaratagas
föreslår sakrevisionen dels att centralanstalten skall bemyndigas
att försöksvis anställa en driftsingenjör, dels att till anstaltens förfogande
skola ställas erforderliga medel för försök med och anskaffning av mekaniska
hjälpmedel m. in.

Sakrevisionen ifrågasätter härjämte, om ej decentraliseringen kan göras
ännu mera omfattande än utredningen föreslagit, samt anför härom.

Utredningen har beräknat att antalet utsädesprov skall nedbringas till
ungefär 30 000 per år, vilket antal ansetts erforderligt för att anstalten skall
kunna bibehålla en tillräcklig kontakt med utvecklingen på frökontrollens
område. Vid bedömningen därav bör emellertid beaktas dels att det nämnda
minimiantalet något överstiger antalet år 1949/50 behandlade utsädesprov
vid samtliga lokala anstalter och dels att den centrala anstalten, som av
olika skäl har högre kostnader per arbetsuppgift än de lokala anstalterna,
näppeligen kan räkna med så höga taxor, att anstaltens kostnader bli
tillfredsställande täckta för arbeten, som utföras såväl vid centrala anstalten
som vid de lokala anstalterna. En taxesättning vid en sådan nivå skulle
föranleda onödigt höga avgifter för de lokala anstalternas vidkommande.
Med hänsyn härtill och då ett tillämpande av särskilda taxor för samma
arbeten vid de olika anstalterna icke anses praktiskt genomförbart, vill sakrevisionen
ifrågasätta nödvändigheten av att centralanstalten behandlar ett
så stort antal utsädesprov som 30 000 per år. Möjligheterna att till de lokala
anstalterna överföra ytterligare utsädesprov synas fördenskull höra noga
prövas. Genom en minskning av dessa prov för centralanstaltens vidkommande
skulle dennas arbetsuppgifter av ifrågavarande art och de därav
förorsakade, av allt att döma ofrånkomliga förlusterna kunna nedbringas.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför —
jämte det styrelsen i princip uttalar sig för en viss decentralisering av
verksamheten vid centralanstalten —• att förslaget i vad det avser decentraliseringens
omfattning bör överarbetas. Vid en sådan överarbetning bör
bland annat uppmärksamhet ägnas åt frågan hur centralanstaltens forskningsarbete
på frökontrollområdet skall kunna tillgodoses i erforderlig omfattning.

Samtliga lokala frökontrollanstalter ävensom de flesta hushållningssällskapen
uttala sin tillfredsställelse över utredningens klara avståndstagande
från tanken på en ytterligare centralisering och framhålla de lokala anstalternas
stora betydelse för bland annat kontakten med odlarna. Sålunda anför
exempelvis Värmlands läns hushållningssällskap bland annat följande.

Det av utredningen förebragta materialet i fråga om omfattningen av
verksamheten vid statens centrala frökontrollanstalt ger vid handen att anstalten
med nuvarande resurser i fråga om utrymmen icke lämpligen kan
eller bör anförtros mera omfattande arbetsuppgifter än för närvarande.
Tvärtom synes anstalten redan för rätt länge sedan ha uppnått och till och
med överskridit gränsen för vad som med hänsyn till arbetets fortgång kan
anses lämpligt. Det är nämligen icke obekant för utskottet att väntetiden på
vid anstalten utförda analyser vanligen är mycket lång. Då därtill det ekonomiska
resultatet visar tendenser att försämras i takt med ansvällningen
av arbetet torde en decentralisering och viss förenkling av frökontrollverksamheten
vara av behovet påkallad.

Sedan de mellansvenska lokala frökontrollanstalterna under senare år utbyggts
och moderniserats, synas desamma vara väl ägnade och rustade att
övertaga åtskilligt arbete från den statliga anstalten. Detta så mycket mer
som ingen av ifrågavarande lokala anstalter utnyttjas i full utsträckning.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de lokala
frökontrollanstalterna — i likhet med vad utredningen föreslagit — även i
fortsättningen bibehållas som enskilda, statsunderstödda anstalter. De upprätthålla
som sådana en värdefull kontakt med jordbruket och dess utövare
inom sina verksamhetsområden och kunna smidigt anpassa sig efter uppkommande
behov.

Statens organisationsnämnd — vilken tidigare ifrågasatt en ytterligare
centralisering av frökontrollverksamheten — anför i sitt yttrande över betänkandet,
att tillräcklig erfarenhet av rationellt driven statlig frökontrollverksamhet
ännu icke finnes för att definitiv ståndpunkt skall kunna tagas
till frågan om den lämpligaste graden av centralisering eller decentralisering.
Nämnden vill emellertid ej motsätta sig, att de föreslagna decentraliseringsåtgärderna
prövas, dock under förutsättning att investeringar ej behöva
göras för att de lokala anstalterna skola kunna öka sin kapacitet. Efter
några års verksamhet bör säkrare grund ha erhållits för bedömning av
frågan, utan att man för den skull föregripit utvecklingen genom allt för
stora investeringar. Organisationsnämnden kan emellertid ej ansluta sig till
vad utredningen anfört angående de ekonomiska skälen för en decentralisering
utan anmärker härom bland annat följande.

Utredningen framhåller såsom ett viktigt argument mot centralisering,
att verksamheten vid statens centrala frökontrollanstalt nått en sådan om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

33

fattning, att arbetet icke synes kunna ledas och bemästras på ett tillfredsställande
sätt. Man säger även, att erfarenheten visar, att statliga anstalter
av ifrågavarande slag, när de nå en viss storlek, icke längre synas kunna
administreras på ett ekonomiskt sätt. Vissa jämförelser göras även med erfarenheten
från den industriella verksamheten, som givit vid handen att
stordrift av ekonomiska skäl icke bör uppbyggas över ett visst optimum.
Utredningen har icke angivit vilka statliga anstalter, som avses i det citerade
uttalandet, varför riktigheten av detta ej kan verifieras. Den gjorda
jämförelsen med stordrift inom industriell verksamhet kan däremot betecknas
såsom direkt felaktig. Den för ett industriellt företag inom det verksamhetsområde,
som här är fråga om, optimala företagsstorleken skulle
med all säkerhet ligga avsevärt högre än frökontrollanstaltens, även om
hela den svenska verksamheten skulle tänkas centraliserad till ett ställe.

Såsom förklaring till de lokala anstalternas bättre ekonomiska resultat
har tidigare av centralanstaltens ledning framhållits, att de lokala anstalterna
otvivelaktigt haft lättare och mer lukrativa arbetsuppgifter än den
centrala anstalten. Om ytterligare arbeten överföras från den centrala till
de lokala anstalterna, torde man få räkna med att det blir centralanstaltens
nuvarande lättare arbetsuppgifter, som komma att överflyttas, medan de
kvarvarande bli ett ytterligare koncentrat av svårbehandlade och förlustbringande
uppgifter.

I utredningens förslag till personalorganisation vid centralanstalten angives
att laboratoriepersonalens antal bör kunna minskas i proportion till
minskningen av arbetsuppgifterna, medan endast en mindre minskning av
antalet högre befattningar kan bli möjlig. Detta medför sålunda en procentuell
ökning av de fasta kostnaderna för anstalten och måste minska anstaltens
möjlighet att bära dessa, då de skola slås ut på ett mindre antal
analyser än för närvarande. En ökning av anstaltens arbetsuppgifter i förening
med en någorlunda riktig taxesättning måste under sådana förhållanden
i stället öka anstaltens möjligheter till bättre ekonomi.

Organisationsnämnden gör även vissa erinringar mot utredningens slutsatser
angående den förbättring av driftsresultatet vid anstalten, som skulle
bli en följd av decentraliseringen.

Lantbruksakademien anför att den icke anser sig böra taga ställning
till frågan, huruvida och i vad mån en minskning nu bör ske i den centrala
anstaltens rutinmässiga frökontrollarbete. I princip bör enligt akademiens
mening gälla, att det inom landet föreliggande frökontrollarbetet bör fördelas
mellan de olika anstalterna så, att varje anstalts resurser bli på lämpligt
sätt utnyttjade och att jordbrukarna och utsädeshandeln bli betjänade
så säkert och snabbt som möjligt. Mellan de olika anstalternas arbetsområden
böra icke dragas gränser, som äro så fasta, att frökontrollarbetets
fördelning på administrativ väg icke kan anpassas efter från tid till tid
växlande förhållanden. Akademien tillägger emellertid atl enligt dess mening
en viss minskning av den rutinmässiga frökontrollens omfattning vid
centralanstalten icke behöver innebära ett försvagande av denna anstalt.
Tvärtom kan eu dylik avlastning gc anstalten en stabil ställning genom
att anstalten på så sätt får ökade möjligheter att ägna sig åt de särskilda
uppgifter, vilka tillkomma densamma såsom den på området ledande institutionen.
Akademien föreslår därför, att centralanstalten skall få möjlig!t
liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 50.

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

het att bedriva forskning i ökad omfattning samt anför åtskilliga exempel
på föreliggande aktuella forskningsuppgifter.

De remissinstanser, som avstyrka förslaget om en decentralisering av frökontrollverksamheten,
åberopa framför allt två skäl för sin ståndpunkt.
Dels hävda de att decentraliseringen skulle få till följd att centralanstalten
skulle förlora sin ledande ställning i fråga om verksamheten och därmed
också leda till en sänkning av hela frökontrollens standard. Dels göra de
gällande, att utredningen överskattat den statsekonomiska vinsten av decentraliseringen.

Rörande den förra frågan anför lantbruksstijrelsen bland annat följande.

Lantbruksstyrelsen vill erinra om att föredragande departementschefen i
Kungl. Maj :ts proposition nr 134 till 1924 års riksdag angående inrättande
av statens centrala frökontrollanstalt in. m. uttalade, att det som i särskild
grad saknades hos frökontrollverksamheten i vårt land torde vara enhetlighet
samt, som en följd därav, också auktoritet. Det syntes vara denna
brist, som i högst väsentlig grad bidragit till att frökontrollverksamheten
i vårt land icke hållit jämna steg med den utveckling, som på förevarande
område under de senaste årtiondena ägt rum i andra länder. För att frökontrollverksamheten
skulle kunna fylla de anspråk, som numera ställdes
på densamma, syntes oundgängligen nödvändigt, att verksamheten kom under
enhetlig och på området speciellt sakkunnig ledning med vederbörlig
auktoritet samt med förmåga och möjlighet att tillgodogöra sig — och i
samma mån också verksamheten i övrigt — de rön, som kunde vinnas genom
undersökningar och försök utom den direkta kontrollverksamheten.
Sådana egenskaper, uttalade departementschefen vidare, torde ej kunna förväntas
av en lokal anstalt, som — låt vara genom rikligare statsunderstöd
försatt i en avsevärt bättre ställning än de andra anstalterna — dock icke
kunde besitta erforderlig auktoritet vare sig gent emot dessa eller utåt, liksom
icke heller i övrigt de möjligheter till framgångsrikt arbete för frökontrollverksamheten
i dess helhet, vilka skulle stå till buds för en statens
frökontrollanstalt.

Under de 25 år som förflutit efter omorganisationen av frökontrollverksamheten
har denna kommit att nå en förhållandevis hög standard. Anledningen
härtill torde främst vara att söka i den av statens centrala frökontrollanstalt
bedrivna verksamheten. I stor utsträckning torde även de tvingande
bestämmelserna på frölagstiftningens område ha bidragit till detta
resultat. Anledningen till framåtskridandet på hithörande område torde
också — ehuru endast i mindre utsträckning —- vara att söka i jordbrukarnas
egna initiativ till en förbättrad utsädeskontroll.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle ett förverkligande av vissa av
de utav utredningen föreslagna åtgärderna, som främst synas syfta till att
nedbringa statsutgifterna för frökontrollen, kunna medföra en återgång på
ifrågavarande område till förhållandena före omorganisationen. Då en sådan
tillbakagång måste anses såsom olycklig, har styrelsen icke kunnat biträda
utredningens principiella inställning och ej heller vissa av utredningens
detaljförslag.

Utredningen har bland annat förordat en omläggning av de nuvarande
distrikten för de lokala statsunderstödda frökontrollanstalternas plomberingsverksamhet
i syfte att bättre utnyttja de mellansvenska anstalternas
kapacitet. För att en smidigare kundservice skall erhållas har vidare före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

35

slagits att anstalterna i fråga skulle tillåtas åtaga sig statsplombering även
utanför det fastställda distriktet.

Förslaget om en ändrad distriktsindelning för de lokala anstalterna finner
sig styrelsen icke kunna tillstyrka. Ett förverkligande av förslaget skulle
tvivelsutan medföra att centrala frökontrollanstalten förlorade den omedelbara
kontrollen rörande utsädet i ett flertal viktiga jordbruksområden. En
sådan utveckling synes ej vara lycklig med tanke på denna anstalts viktiga
uppgift såsom forsknings- och tillsynsinstitution. Följden av en tillämpning
av utredningsförslaget skulle jämväl kunna bliva att centralanstaltens
kapacitet ej utnyttjades medan de lokala anstalterna erhölle en arbetsbelastning,
som de svårligen skulle kunna avklara på ett tillfredsställande
sätt med mindre personalen förstärktes och lokalutrymmena utökades. För
den centrala anstalten skulle en sådan utveckling vara ofördelaktig även
ur den synpunkten att anstalten främst skulle frånhändas de inkomstbringande
statsplomberingarna.

Enligt styrelsens mening böra nuvarande arbetsområden för såväl den
centrala anstalten som de lokala anstalterna i stort sett bibehållas. Detta
utesluter emellertid ej att lantbruksstyrelsen bör kunna jämka på arbetsområdena
när så prövas ändamålsenligt. Styrelsen delar utredningens uppfattning
att de lokala anstalternas kapacitet tillfullo skall utnyttjas. Detta
synes vara möjligt att genomföra, om den centrala anstalten — efter medgivande
av uppdragsgivarna — överlåter på de lokala anstalterna sådana
arbetsuppgifter, som ej medhinnas av centralanstalten. Därest dylika överlåtelser
avse uppdrag av större ekonomisk betydelse eller för lång tidsperiod,
torde ärendet böra underställas lantbruksstyrelsen för godkännande.
Härigenom skulle man alltså kunna bereda de lokala anstalterna jdterligare
sysselsättning utan att beskära centralanstalten möjlighet till den omedelbara
översyn som tidigare berörts.

Lantbruksstyrelsen pekar i detta sammanhang även på möjligheten för
de lokala anstalterna att i ökad omfattning ägna sig åt analyser av jordbrukarnas
utsäde av egen skörd, samt anför härom.

Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att de lokala anstalterna i
större omfattning än som för närvarande är fallet synas böra ägna sig åt
så kallade jordbrukaranalyser. På många håll i landet avsätta jordbrukarna
av egen skörd viss del till frö och utsäde att användas på den egna gården.
Man anskaffar sålunda ej utsädet hos spannmålshandlare eller utsädesfirma.
Hittills torde emellertid endast en mindre del av det sålunda producerade
utsädet ha kommit under kontroll. Orsaken härtill synes främst vara
att söka i bristande förståelse från jordbrukarnas sida för värdet av en fullgod
utsädesvara. En ökad upplysning och propaganda på hithörande område
från bland annat de lokala frökontrollanstalternas sida skulle säkert medföra
en ökad anslutning för kontroll av jordbrukarnas eget utsäde. De lokala
anstalterna skulle på sådant sätt även beredas ytterligare sysselsättning inom
ramen för deras nuvarande verksamhet och på det område, som särskilt
motiverar deras existens.

Statens centrala frökontrollanstalt anför i sitt yttrande, att den måste uttrycka
sina allvarliga betänkligheter över den radikala omläggning av frökontrollvcrksamheten,
som föreslås i betänkandet. I yttrandet uttalas vidare,
att utredningen icke bevisat riktigheten av sina ekonomiska premisser.
Den har sålunda bland annat icke beräknat den automatiska merkostnad,

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

som uppkommer för centralanstalten genom att denna årligen utför procentuellt
betydligt fler analyser av hög svårighetsgrad än de lokala frökontrollanstalterna.
Därtill kommer att vid centralanstalten mindre än en fjärdedel
av analyserna är knuten till den inkomstbringande plomberingen, medan
motsvarande analyser vid exempelvis Linköpingsanstalten uppgå till
mer än hälften av samtliga. Vidare utföra de högre tjänstemännen vid centralanstalten
förutom speciell forskning samtidigt med rutinarbetet metodikundersökningar
av högt praktiskt värde. Resultaten härav komma landets
övriga frökontrollanstalter gratis tillgodo, medan dessa undersökningar draga
rätt avsevärda kostnader för centralanstalten. Just med hänsyn till metodikforskningens
intima och ekonomiskt fördelaktiga sammankoppling med
rutinanalyserna är det enligt anstaltens mening olyckligt om största delen
av det sydsvenska odlingsdistriktet i enlighet med utredningens förslag
kommer att undandragas anstaltens kontroll. De lokala anstalternas eventuella
kapacitetsöverskott bör i stället enligt centralanstaltens uppfattning, i
enlighet med syftet med deras verksamhet, först och främst utnyttjas för en
utökning av antalet analyser av jordbrukarnas utsäde av egen skörd. En sådan
ökning skulle avsevärt gagna svensk växtodling. Anstalten framhåller
därjämte särskilt, att det synes betänkligt, att utredningen blott obetydligt
berört forskningens betydelse för frökontrollarbetet, och hemställer, att den
vid centralanstalten pågående forsknings- och undersökningsverksamheten,
av såväl praktisk som teoretisk natur, skall tillbörligt beaktas och ytterligare
utbyggas. Många ännu icke utforskade problem och av utvecklingen
ständigt aktualiserade frågor kräva här sin lösning. Centralanstalten kan
bland annat av denna anledning icke godtaga utredningens uppfattning,
att ett tillskott av statsmedel av 150 000 kronor om året skulle vara tillräckligt,
utan anser ett vida större tillskott vara skäligt.

Sveriges lantbruksförbund betonar särskilt det angelägna i att centralanstaltens
arbetsmaterial är tillräckligt stort för att anstalten skall kunna
intaga en ledande ställning och fylla sin uppgift som det forskande organet
inom landets frökontrollverksamhet. Förbundet hävdar att denna funktion
är så betydelsefull, att allt för extrema kostnadsbesparande synpunkter icke
få lägga hinder i vägen för densamma.

Sveriges fröodlareförbund anför, att landets utsädesodling och utsädesproblem
synas fordra lokalt spridda anstalter i viss omfattning. Men för
landets utsädesodling och icke minst för utsädeshandeln inom riket och för
export erfordras jämväl en stark central anstalt. Hur avvägningen mellan
den centrala och de lokala anstalterna i fråga om arbetsuppgifterna skall
ske, är svårt att precisera. Sett enbart med hänsyn till kostnaderna för staten
kunna utredningens förslag om överförande av ett flertal arbetsuppgifter
från den centrala till de lokala anstalterna anses vara riktiga. Det förefaller
emellertid som om i dessa förslag den centrala anstaltens arbetskapacitet
och arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktats. Skall centralanstalten kunna
fungera som en central institution måste detta klarare preciseras i ett arbetsprogram.
En fixering av analysmaterialets omfattning på sätt som skett i

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

37

betänkandet synes knappast möjlig. En ytterligare översyn av relationerna
mellan den centrala och de lokala anstalterna i fråga om arbetsuppgifter
förefaller förbundet befogad. Genom ett intimt samarbete mellan anstalterna
bör efter hand en lämplig avvägning kunna ske under hänsynstagande till
utvecklingen av utsädesodlingen och utsädeshandeln.

Sveriges utsädesförening samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
understryka i sina yttranden bland annat, att enligt deras uppfattning
det antal prov, som enligt utredningens förslag årligen skulle behandlas av
centralanstalten, är för litet för att ge denna tillräckligt erfarenhetsmaterial.

Uppsala läns hushållningssällskap framhåller att det visserligen är riktigt
att tillmäta de lokala frökontrollanstalterna stor betydelse men att sällskapet
likväl i likhet med reservanten herr Gadd vill påtala vanskligheten
av att beskära centralanstaltens verksamhet på det sätt, som utredningen
föreslagit. Sällskapet anför att den begränsning av verksamheten vid centralanstalten
till 30 000 prov om året jämte vissa analyser av oljeväxtfrö, som
förordas i betänkandet, synes otillräckligt motiverad och att utredningen i
vart fall icke företett någon driftsekonomisk analys, som talar för en sådan
begränsning.

Utöver det nu anförda kan beträffande ståndpunkttagandena till de konkreta
decentraliseringsförslag, som utredningen framlagt, nämnas följande.

I fråga om den föreslagna utökningen av de lokala anstalternas
plo in be ringsdistrikt ansluta sig de lokala frökontrollanstalterna
i huvudsak till utredningens förslag i denna del. Dock framföras
vissa betänkligheter beträffande vad utredningen uttalat om anstaltsstyrelsernas
sammansättning. Sålunda motsätta sig Östergötlands läns hushållningssällskap
och anstalten i Linköping en utvidgning av denna anstalts
plomberingsdistrikt, om detta kommer att medföra en utökning av anstaltsstyrelsen
med en ledamot för varje hushållningssällskap, som anslutes till
anstalten. Även anstalten i Örebro förklarar, att den ansluter sig till utredningens
förslag endast under förutsättning att ledamöterna utanför länets
hushållningssällskap icke få något inflytande på äganderätten till anstalten.

Även de flesta hushållningssällskapen tillstyrka utredningens förslag i
denna del. Sålunda framhåller exempelvis hushållningssällskapet i Älvsborgs
läns norra område, att sällskapet finner den föreslagna utökningen av de
mellansvenska lokala frökontrollanstalternas distrikt synnerligen välmotiverad.
Sällskapet påpekar, att den alltjämt ökade yrkesskickligheten hos jordbrukets
utövare framkallat ett stort behov av personlig kontakt mellan odlare
och utsädesspecialister och att den föreslagna organisationen kommer
att väl tillgodose detta behov. Områdena bli så stora, att anstalterna få full
sysselsättning, men dock icke större än att deras föreståndare kunna lära
sig känna alla mera betydande utsädesodlare och försäljare inom respektive
distrikt.

Några erinringar mot utredningens förslag framföras dock. Hallands läns
hushållningssällskap iirågasättcr sålunda huruvida Hallands län bör föras
till frökontrollanstalten i Skara, då kommunikationerna dit äro relativt otill -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fredsställande. Sällskapet förordar i stället, antingen att Hallands län skall
tillföras centralanstaltens filial i Åkarp eller också att en särskild anstalt
skall inrättas i Halmstad. Till den sistnämnda böra i så fall, förutom Hallands
län, lämpligen hänföras Kronobergs och Jönköpings län.

Förslaget att de lokala anstalterna skola kunna åtaga sig statsplombering
jämväl utanför det fastställda distriktet har endast upptagits
till behandling av några av remissinstanserna. Bland dessa hälsar
Svenska lantmännens riksförbund förslaget med tillfredsställelse. Förbundet
framhåller, att det därigenom blir möjligt för handeln att under toppbelastning
få anlita anstalt med outnyttjad kapacitet. Under de bråda vårmånaderna
är det nämligen ytterst viktigt för handeln att kunna få analys- och
plomberingsarbetet utfört utan varje försening. Del av utredningen förutsatta
samrådet mellan anstalterna vid sådan överflyttning torde normalt kunna
fungera friktionsfritt. För att den smidigare och bättre kundservice, som
eftersträvas, under alla förhållanden skall bli tryggad, bör dock någon överordnad
myndighet, exempelvis lantbruksstyrelsen, få i uppdrag att träffa
avgöranden i tveksamma fall.

Centralanstalten däremot anser, såsom redan nämnts, att förslaget i denna
del kommer att leda till en osund konkurrens anstalterna emellan, något
som nuvarande system avser att förebygga. Denna anstaltens uppfattning
delas i stort sett av, bland andra, Stockholms läns och stads samt Värmlands
läns hushållningssällskap ävensom Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund.

Östergötlands läns hushållningssällskap förordar en uppmjukning av
gränsbestämmelserna på så sätt, att lokal anstalt skall äga åtaga sig plomberingsuppdrag
utanför sitt eget distrikt endast efter medgivande från centralanstalten
respektive från annan lokal anstalt.

Auktorisering av enskilda utsädesföretag.

Vad utredningen här föreslagit, nämligen att enskilda utsädesföretag under
vissa förutsättningar skola kunna erhålla auktorisation av Kungl. Maj :t
att verkställa statsplombering, har föranlett ett flertal erinringar.

Förslaget tillstyrkes av, bland andra, hushållningssällskapen i Gotlands,
Kristianstads och Värmlands län, W. Weibull aktiebolag samt Riksförbun.
det Landsbygdens folk. Svenska utsädesfirmornas förening samt Aktiebolaget
Hallands frökontor anse, att auktorisation bör kunna ges i vidare omfattning
än utredningen förordat, nämligen även till företag som — utan
att bedriva växtförädlingsverksamhet — idka handel med utsädesvaror och
ha erforderlig kontrollorganisation.

Flertalet remissinstanser uttala dock betänkligheter mot förslaget och
hävda antingen att någon auktorisation över huvud ej bör komma i fråga
eller att auktorisationen bör ha mer begränsad omfattning än utredningen
förordat. De remissinstanser, som intaga den senare ståndpunkten, förorda
därvid i regel, att auktorisation endast skall få lämnas W. Weibull aktie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

39

bolag och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges utsädesförening.
Helt avvisande till tanken på en auktorisation ställa sig, bland andra,
lantbruksstyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt samt Stockholms läns
och stads hushållningssällskap, medan en auktorisation i den begränsade
omfattning, som sist nämnts, förordas eller lämnas utan erinran av, bland
andra, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbruksakademien,
flertalet lokala frökontrollanstalter och hushållningssällskap
samt Svenska lantmännens riksförbund. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget
och Sveriges utsädesförening synas i första hand vilja helt avstyrka
förslaget om auktorisation.

I de yttranden, där förslaget i denna del tillstyrkts, hänvisas i huvudsak
till den motivering, som utredningen lämnat. W. Weibull aktiebolag understryker
särskilt, att de enskilda företagen under det ansvar, som åvilar dem
inför kundkretsen och den kontrollerande myndigheten, väl böra vara skickade
att omhänderha analyserings- och plomberingsverksamheten. Därjämte
föreslår bolaget, att hinder icke skall möta för auktoriserad anstalt att utöva
kontroll jämväl över utsädespartier avsedda för export. Bolaget framhåller,
att det vid exportaffärer ofta rör sig om avslut med korta leveranstider,
där någon dags dröjsmål kan omintetgöra affären. I allmänhet godkänna
också utländska köpare analysbevis utfärdat av egen frökontrollanstalt
och blott i undantagsfall kräves internationellt analysbevis. Beträffande
utfärdandet av dylikt internationellt bevis bör internationell sedvänja
råda, varvid förutsattes, att auktoriserad enskild anstalt skall äga samma
rätt som lokal frökontrollanstalt.

Svenska utsädesfirmornas förening anser, att utredningens förslag i denna
del utgör ett steg i rätt riktning för att nedbringa kostnaderna för kontrollverksamheten.
Föreningen menar emellertid, att man här bör kunna
gå ett steg längre och lämna möjlighet till auktorisation för varje företag,
som genom kvalificerad personal, lämpliga lokaler och ändamålsenlig utrustning
är lämpat för uppgiften, oavsett om företaget bedriver växtförädlingsverksamhet
eller ej. Att vederbörande företag bedriver förädlingsverksamhet
bör alltså icke utgöra en nödvändig förutsättning för auktorisation
och förmånen därav bör därför icke förbehållas växtförädlingsanstalterna.
Det finnes nämligen utanför växtförädlingsanstalternas krets firmor inom
utsädesbranschen, vilka själva ha eu egen kontrollverksamhet av fullt tillfredsställande
format. Det är att märka att växtförädling och kontrollverksamhet
äro två skilda ting med helt skilda syften. Kontrollverksamheten behöver
icke med nödvändighet tillgodose de stora krav på vetenskaplighet,
som måste ställas på växtförädling. I vart fall kan det laboratoriemässiga
frökontrollarbetct bedrivas i full utsträckning oberoende av växtförädlingsverksamhet.
Ur trygghetssynpunkt kunna några invändningar icke riktas
mot att även kvalificerade utsädesfirmor auktoriseras.

Samma uppfattning uttalas av Aktiebolaget Hallands frökontor.

Bland de remissinstanser, som liclt avstyrka förslaget, erinrar lantbruksstyrelsen,
att Allmänna svenska utsädesaktiebolagets försäljning av utsädes -

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

varor enligt de åtaganden, som bolaget gjort i särskilt avtal med Sveriges
utsädesförening respektive statens centrala frökontrollanstalt, helt står under
centralanstaltens kontroll. Detta medför att bolaget är förhindrat att
sälja utsäde under egen plomb. Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning
att det av W. Weibull aktiebolag tillämpade systemet att bolaget
självt plomberar sina utsädesvaror visat sig kunna fungera utan att därigenom
utsädeskvaliteten blivit eftersatt. Auktorisation av bolaget synes då
icke erforderlig. Om annan firma vill sälja sina utsäden under egen plomb,
synes det icke böra möta något hinder eller fordra någon auktorisation.
Finner sålunda Allmänna svenska utsädesaktiebolaget med sina intressen
förenligt att försälja sina utsäden under egen plomb, synes ej hinder böra
resas däremot.

Lantbruksstyrelsen anför vidare, att den föreslagna auktoriseringen tvivelsutan
kan öka utsädesfirmornas goodwill gentemot köparna. Styrelsen
anser det likväl ej lämpligt att staten ikläder sig de garantier för enskilda
utsädesfirmors kontrollsystem, som förslaget synes innebära. Man får sålunda
ej bortse från de allvarliga konsekvenser, som kunna uppstå då meddelad
auktorisation behöver återkallas på grund av att frökontrollverksamheten
i visst fall handhafts på ett otillfredsställande sätt. I ett dylikt fall
blir det mycket svårt att bibringa allmänheten sådan upplysning om indragningen
av auktorisationen, att utsädesköparna ej i god tro alltfort lita till
firmans uppgifter. En annan olägenhet med förslaget synes ligga däri att
allt större delar av den svenska utsädeshandeln komma att falla utanför
den statliga kontrollen, varigenom centralanstalten kommer att förlora möjligheten
att överblicka utsädesmarknadens tillstånd.

Statens centrala frökontrollanstalt framhåller, att utredningen icke tagit
tillräcklig hänsyn till det förhållandet, att Sveriges utsädesförening och Weibullsholms
växtförädlingsanstalt obestridligen inta en särställning, både
vad statsanslag, uppnådda praktiska resultat och forskningsverksamhet beträffar.
De två anstalterna kunna helt enkelt icke jämföras med övriga i
landet verksamma växtförädlingsorgan. Trots den höga uppskattning, som
centralanstalten hyser för båda dessa anstalter, kan den emellertid ej finna
att utredningen tillfredsställande motiverat en auktorisation av de med dem
samverkande två utsädesföretagen. Under sådana förhållanden anser den en
auktorisation av övriga utsädesföretag jämväl utesluten.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap finner det principiellt felaktigt,
att staten skulle lämna sanktion och officiell stämpel åt en utsädesfirmas
kontroll över egen verksamhet. Den föreslagna auktoriseringen kan
enligt sällskapets åsikt föra med sig att varje någorlunda stor utsädesfirina
kommer att inrätta sin egen frökontroll. De statliga frökontrollanstalternas
verksamhet kommer då att reduceras till en obetydlighet, vilket icke kan
anses förenligt med jordbrukets intresse. Vad särskilt angår Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget och W. Weibull aktiebolag anser hushållningssällskapet,
att dessa företag böra vara underkastade den statliga anstaltens kontroll
beträffande samtliga sina försålda utsädesvaror.

41

Iiungl. Maj.ts proposition nr 50.

Allmänna svenska utsådesaktiebolaget beklagar livligt om en sådan förändring
skall behöva vidtagas att bolaget, som allt sedan år 1925 underkastat
sig centralanstaltens kontroll, skall bli nödsakat att av ekonomiska skäl
upphöra med ett för båda parter betydelsefullt och fruktbärande arbete. Om
bolaget självt nödgas övertaga kontrollen, kommer det visserligen att på
alla sätt söka upprätthålla den nuvarande standarden. För kundkretsen kan
dock garantien aldrig bli densamma vid egen kontroll som då kontrollen utövas
av landets centrala statliga kontrollorgan. Bolaget yrkar alltså i första
hand, att nuvarande form för kontrollen över dess utsädeshandel skall bibehållas.
Om det i arbetsfördelningssyfte anses lämpligt, att kontrollen över bolagets
försäljning överflyttas till Sveriges utsädesförenings kontrollbyrå,
kan bolaget acceptera även ett sådant arrangemang, under förutsättning att
nämnda kontrollbyrå auktoriseras att plombera därtill berättigade, av bolaget
försålda utsädespartier med verklig statsplomb. Bolaget anför vidare,
att förutsättningen för att något av de nu nämnda alternativen skall kunna
accepteras är att avgifterna icke komma att ökas så att de allt för mycket
komma att överskrida nuvarande kostnader. Kravet på en officiell kontroll
över försäljningen av de vid Sveriges utsädesförening uppdragna sorterna är
enligt bolagets uppfattning ett allmänintresse av sådan betydelse, att det
är skäligt att det offentliga övertager så stor del av de extra kostnaderna för
en sådan kontroll, att bolagets egna kostnader kunna hållas inom affärsmässigt
sett rimliga gränser. Skulle för bolaget acceptabla ekonomiska villkor
icke kunna vinnas med officiell kontroll, anhåller bolaget i sista hand om
auktorisation av egen kontroll i enlighet med utredningens förslag. I sistnämda
fall bör dock auktoriserat företag jämväl kunna utfärda analysbevis avsett
att användas vid export.

Sveriges utsädesförening anför, att intet synes vara att erinra mot att vissa
större utsädesfirmor med därför erforderliga resurser själva ombesörja kontrollen
av det av dem saluförda utsädet och själva verkställa plombering av
saluförda utsädespartier, såsom redan nu är fallet med firma W. Weibull
aktiebolag. Emellertid böra firmorna i sådant fall själva bära ansvaret gentemot
kunderna genom användande av egen plomb. I överensstämmelse härmed
finner utsädesföreningen det ej heller riktigt att Allmänna svenska
utsådesaktiebolaget i enlighet med utredningens förslag erhåller auktorisation
för kontroll av egen utsädesför sälj ning och plombering med statsplomb.
Bland annat med hänsyn till att sorterna från utsädesföreningen, vilken är
landets officiella växtförädlingsanstalt, böra i originalkvalitet säljas under
verklig statsplomb samt att full statlig kontroll över Allmänna svenska
utsådesaktiebolaget såsom landets ledande utsädesföretag ger hela utsädeskontrollen
en behövlig fast ryggrad, anser utsädesföreningen det önskvärt,
att nuvarande form för kontrollen över bolaget bibehålies. Om detta av
ekonomiska skäl anses olämpligt, bör kontrollen överlåtas åt utsädesföreningen.
Därvid förutsältes att utsädesföreningens kontrollbyrå skall få
samma officiella karaktär som de statsunderstödda frökontrollanstalterna ha.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I flertalet av de yttranden, där allenast en begränsad auktorisation förordas,
framhålles, att det i så fall finns möjlighet för det allmänna att öva
en tillfredsställande kontroll över det sätt, på vilket plomberingsverksamheten
bedrives, men att denna möjlighet icke kommer att föreligga, om auktorisationen
får den omfattning, som skulle kunna bli fallet vid ett genomförande
av utredningens förslag. Så till exempel framhåller Svenska lantmännens
riksförbund, att förbundet icke har något att erinra mot att auktorisation
meddelas W. Weibull aktiebolag och Svenska utsädesaktiebolaget.
Den underliggande statsunderstödda förädlingsverksamheten, som medför
insyn från det allmännas sida över sagda företag, dessas resurser och storleksordningen
av den rörelse de bedriva synas utgöra garantier för att en
sådan auktorisation utan risk bör kunna ske i den omfattning utredningen
föreslagit, nämligen för grobarhets- och renhetsanalyserna men icke för sortrenhetskontroll,
kontrollodlingar eller kontroll över utsädespartier för export.
Däremot kan förbundet icke instämma i utredningens tanke att auktoriseringen
av enskild frökontrollverksamhet bör kunna utvidgas ytterligare.

Jämväl den lokala frökontrollanstalten i Luleå samt några hushållningssällskap,
däribland hushållningssällskapen i Jönköpings och Kronobergs län
samt i Kalmar läns norra område och Norrbottens län, förorda att endast
W. Weibull aktiebolag och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget skola
kunna erhålla auktorisation.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt den
lokala frökontrollanstalten i Linköping framhålla, att auktorisationen bör
begränsas att gälla de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna, d. v. s.
för närvarande Weibullshoims växtförädlingsanstalt och Sveriges utsädesförening.
Genom att statsunderstöd uppställes som villkor kommer frågan
om auktorisation av andra förädlingsanstalter automatiskt under riksdagens
prövning, vilket synes önskvärt. Samma synpunkt uttalas av, bland
andra, hushållningssällskapen i Östergötlands län samt Älvsborgs läns södra
och norra områden ävensom av den lokala anstalten i Örebro och Sveriges
fröodlareförbund. De två sistnämnda remissinstanserna framhålla därjämte,
att föreståndaren för en sålunda auktoriserad frökontroll bör tillsättas av
centralanstalten och vara anställd hos denna, eftersom denna kontrollform
måste ges i möjligaste mån officiell karaktär.

Den lokala frökontrollanstalten i Skara betonar, att auktorisation endast
bör kunna ges sådant utsädesföretag, till vilket är knuten en självständig
och helt fri från den merkantila rörelsen arbetande växtförädlingsavdelning.
Denna avdelning bör vidare i så fall åläggas att handha frökontrollarbetet
för företaget i fråga. Analys- och plomberingsverksamheten bör vara underkastad
centralanstaltens kontroll samt ledas av person, som centralanstalten
förklarat kompetent. Vidare bör denna plombering icke likställas med statsplomb.
Den inregistrerade plomben med krona bör alltså icke få användas.
I annat fall kommer statsplomben att i högsta grad mista sin officiella karaktär.
Till denna uppfattning ansluter sig i huvudsak även lantbruksakademien.
Såsom ett ytterligare villkor för auktorisation anser lantbruksaka -

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

demien vidare böra uppställas, att de sorter och stammar, som saluföras av
det kontrollerade företaget, i huvudsak skola härröra från större, i väsentlig
grad statsunderstödd växtförädlingsverksamhet.

Behovet av nya filialer till statens centrala frökontrollanstalt eller nya

lokala anstalter.

I fråga om behovet av nya filialer till centralanstalten
eller nya lokala anstalter framhåller Gävleborgs läns hushållningssällskap
att det vid de nya driftsformer, som växa fram i och med
övergång till kreaturslöst jordbruk, icke blott inom Gävleborgs län utan
även inom vissa delar av de övriga norrlandslänens större jordbruksbygder
kommer att vara av största värde för växtodlingen att ha tillgång till norrlandsodlat
utsäde. Då Gävleborgs län under normala år till stor del kan fylla
de övriga norrlandslänens köpbehov av vanliga utsädesvaror, synes det hushållningssällskapet
välbetänkt att en frökontrollanstalt, med allt vad en
sådan innebär av stimulans, förlägges till länet.

Vad angår frågan om inrättande av en filial till centralanstalten
i Norrland uttalar lantbruksstyrelsen, att denna fråga
enligt styrelsens mening icke blivit till fullo utredd i betänkandet. Styrelsen
anser det i hög grad önskvärt, att en sådan filial kommer till stånd snarast
möjligt. Filialen bör förläggas till den föreslagna centrala forskningsinstitutionen
i Röbäcksdalen invid Umeå stad. Verksamheten vid densamma bör
planläggas så att möjligheter finnas till successiv utökning. Uppförandet av
erforderliga byggnader, vilka lämpligen böra anslutas till forskningsinstitutionen,
bör därför komma i främsta rummet liksom anställandet av en fältkontrollant.
För att den sistnämnde skall kunna beredas full sysselsättning
bör hans tjänst till en början kombineras med annan verksamhet vid institutionen.
Ett slutgiltigt förslag i fråga om Norrlandsfilialen anser lantbruksstyrelsen
böra utformas av Röbäcksdalsutredningen.

Jämväl lantbruksakademien framhåller, att en frökontrollfilial i Norrland
skulle kunna få stor betydelse för norra Sveriges växtodling och att en dylik
anstalt därför enligt akademiens mening snarast möjligt bör upprättas.

Västerbottens läns hushållningssällskap betonar att upplysning och rådgivning
samt forskningsverksamhet rörande norrländska utsädesfrågor äro
i hög grad av behovet påkallade. Med hänsyn till den norrländska frö- och
utsädesodlingens förutsättningar och stora ekonomiska betydelse för jordbruket
inom landsdelen i fråga föreligga enligt hushållningssällskapets uppfattning
starka skäl för att en filial till statens centrala frökontrollanstalt
snarast möjligt inrättas i anslutning till den föreslagna forsknings- och försöksstationen
i Röbäcksdalen.

Jämväl Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Sveriges fröodlareförbund
anse att behovet av en Norrlandsfilial till centralanstalten är
ostridigt.

Jämtlands läns hushållningssällskap anser intet vara att erinra mot utred -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningens uttalande, att frågan om organisationen och omfattningen av frökontrollverksamheten
i Norrland bör upptagas till ett mera ingående övervägande
först i samband med utbyggandet av forskningsinstitutionen i Röbäcksdalen.
Däremot vill hushållningssällskapet med skärpa framhålla, att
det för länets jordbruk och dess fröodling är av största betydelse, att verksamheten
vid den lokala frökontrollanstalten i Törsta bibehålies oavsett huruvida
någon statlig filial inrättas i Röbäcksdalen eller ej. Förekomsten av
den lokala frökontrollanstalten i Törsta har nämligen en utomordentligt
stor betydelse för vallfrö- och utsädesodlingen inom länet. Speciellt vallfröodlingen
har hittills haft en mycket begränsad omfattning, men intresset för
densamma synes nu vara i stigande. Jämväl utsädesodlingen av spannmål
har under senare tid utvecklats avsevärt, vilket är av stort värde för genomförandet
av en mera differentierad produktionsinriktning inom områdets
jordbruk. Den fortsatta utvecklingen är emellertid i mycket hög grad beroende
av möjligheten till den stimulerande verkan, som tillgången till en
lokal anstalt innebär. Den nuvarande anstalten i Törsta är väl känd och
inarbetad bland länets jordbrukare och kan ingalunda ersättas av en till
Röbäcksdalen förlagd filial till centralanstalten. Härvid inverkar icke minst
de stora avstånden inom Norrland.

Norrbottens läns hushållningssällskap ansluter sig helt till utredningens
syn på en ifrågasatt statlig filialanstalt för den norrländska frökontrollverksamheten.
Ett sådant förstatligande kommer knappast att utöka den stimulerande
inverkan på områdets jordbruk som den lokala anstalten i Luleå visat
sig kunna göra. Även om en lokal anstalt kommer till stånd i Västerbotten,
anser hushållningssällskapet det värdefullt, att den nuvarande anstalten
i Luleå bibehålies med hänsyn till den befrämjande inverkan, som dess verksamhet
visat sig ha på fröodlingen i Norrbottens län.

Röbäcksdalsutredningen anför i sitt utlåtande, att utredningen i ett betänkande,
som framdeles kommer att avgivas, ämnar framlägga förslag rörande
frökontrollens utbyggnad i Norrland. Detta förslag innebär bland annat
att en filial till statens centrala frökontrollanstalt skall inrättas vid Röbäcksdalen.
Filialen anses böra uppbyggas under budgetåret 1952/53 och
börja sin verksamhet vid ingången av budgetåret 1953/54, såvida icke den
allmänna omorganisation utav frökontrollverksamheten, som eventuellt kan
bli följden av frökontrollutredningens förslag, medför tidsförskjutningar.

Samordning av frökontrollverksamheten.

De åtgärder, som utredningen föreslagit för samordning av frökontrollverksamheten,
ha berörts endast i remissutlåtandena från
lantbruksstgrelsen och de lokala frökontrollanstalterna samt några hushållningssällskap.
De föreslagna åtgärderna tillstyrkas därvid med vissa undantag.

I fråga om övervakningen från huvudanstaltens sida framhålla sålunda
den lokala frökontrollanstalten i Linköping samt Östergötlands låns hus -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

45

hållningssällskap såsom huvudman för sistnämnda anstalt önskvärdheten
av att övervakningen får sådana former, att den ej onödigtvis irriterar personalen.
Ur denna synpunkt är det mindre lämpligt med täta, intensiva och
överraskande inspektioner. Systematiskt genomförda parallella analyser ha
mycket större värde, verka mindre irriterande på personalen och ge övertygande
bevis.

Vad utredningen föreslagit beträffande rätt för föreståndarna vid de lokala
anstalterna att närvara vid sammanträde med styrelsen för centralanstalten
liksom om rätt för chefen för centralanstalten att närvara vid sammanträden
med styrelserna för lokalanstalterna finner lantbruksstyrelsen
olämpligt. Vid styrelsesammanträden dryftas nämligen vanligtvis frågor av
ekonomisk och administrativ natur. Ehuru dessa frågor ha stor betydelse,
bör utbytet mellan de olika anstalterna främst inriktas på de tekniska och
fältmässiga spörsmålen. Det utbyte, som utredningen önskar få till stånd,
bör därför enligt lantbruksstyrelsens mening planläggas så, att personalen
vid de olika anstalterna beredes tillfälle till samråd och diskussioner i hithörande
frågor.

Den lokala anstalten i Linköping samt hushållningssällskapet i Östergötlands
län anföra i detta sammanhang även, att provtagningen är det största
osäkerhetsmomentet inom frökontrollen och samtidigt det problem, som
det är svårast att komma till rätta med. Dyrbara analyser, som utföras av
förstklassig personal i välutrustade laboratorier, ha ringa värde om man
ej har fullgoda garantier för att provtagningen på magasinen skötes på
ett tillfredsställande sätt. De föreslå därför, att provtagarna skola beredas
möjlighet till enhetlig utbildning vid centralanstalten samt att denna anstalt
skall utrustas med inspektörer, som bland annat kontrollera provtagarna.

Organisationen av fältkontrollen.

Vad utredningen här föreslagit har på två punkter, nämligen i fråga om
slopandet av den obligatoriska efterkontrollen vid de lägre plomberingsformerna
samt valet av förläggningsplats för fältkontrollavdelningen, mött
gensagor i flertalet yttranden, men i övrigt i huvudsak godtagits.

Förslaget om slopande av den obligatoriska efterkontrollen
vid de lägre plomberingsformerna tillstyrkes eller
lämnas utan erinran av, bland andra, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut samt hushållningssällskapen i Gotlands och Västernorrlands
län. Förslaget avstyrkes å andra sidan helt av, bland andra,
lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt,
den lokala frökontrollanstalten i Örebro, hushållningssällskapen i Uppsala,
Kronobergs, Värmlands och Gävleborgs län ävensom i Stockholms län och
stad samt Kalmar läns norra och Älvsborgs norra och södra områden, Sveriges
utsädesförening, Svenska lantmännens riksförbund samt Sveriges lantbruksförbund.
I flera yttranden, där förslaget ej uttryckligen avstyrkes, uttalas
vidare betänkligheter mot detsamma. Så är till exempel fallet i ytt -

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

randena från några hushållningssällskap ävensom Svenska utsädesfirmornas
förening. Några av remissinstanserna, däribland styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, Sveriges fröodlareförbund, de lokala
frökontrollanstalterna i Linköping och Skara, hushållningssällskapen i Östergötlands,
Jönköpings och Örebro län ävensom Sveriges agronom- och
lantbrukslårareförbund, ansluta sig närmast till den ståndpunkt, som reservanten
herr Gadd intagit i frågan, d. v. s. att man möjligen kan tänka
sig att övergå till en stickprovskontroll i fråga om vanlig statsplombering
men ej bör vidtaga någon ändring beträffande efterkontrollen vid statsplombering
av kvalitetsvara. Samma uppfattning uttalas i andra hand även av
lantbruksstyrelsen.

Några remissinstanser, däribland W. Weibull aktiebolag, Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget och hushållningssällskapet i Kristianstads län, förklara
sig kunna tillstyrka utredningens förslag endast under förutsättning
att s. k. obrutet samband införes mellan de högre och de lägre plomberingsformerna.

Såsom skäl för sitt avstyrkande av förslaget i denna del anför lantbruksstyrelsen,
att värdesättningen av statsplomberat utsäde i förhållande till
icke plomberad vara kommer att äventyras, om den utsädesköpande allmänheten
får vetskap om att kontroll av sortäktheten ej längre förekommer.
Styrelsen framhåller, att utredningen i detta avseende underskattat
statsplomberingens betydelse. Resultaten av efterkontrollen ha även undanröjt
många tvister och därför varit till nytta för såväl köpare som
säljare. Vidare finner styrelsen förslaget att statsplomberad vara av
lägre form skall underkastas frölagens bestämmelser mindre lyckligt.
Enligt frölagen uttagna prov komma av praktiskt-tekniska skäl oftast att
insändas för sent för att kunna medtagas till odling det år, då varan försålts.
Detta medför att resultaten förlora sin aktualitet. Ett ökat antal frölagsprov
medför ökade statsutgifter, enär dylika prov icke kunna avgiftsbeläggas.
Om emellertid svårigheterna att anskaffa tillräcklig mark för
efterkontrollodlingar bli för stora, kan det måhända anses lämpligt med
stickprovsvis utförda efterkontrollodlingar vid vanlig statsplombering. Enligt
styrelsens mening är det däremot uteslutet att förenkla efterkontrollodlingen
beträffande övriga plomberingsformer.

Enligt Svenska lantmännens riksförbunds uppfattning ligger den största
betydelsen av efterkontrollen icke i den upplysning, som köparen kan erhålla
genom densamma, utan i den kontroll av egna åtgärder, som vederbörande
utsädesföretag får. Förefintliga brister bli klarlagda, osäkra odlare
kunna avstängas och företagen få den ledning som är behövlig. Att man
inom utsädeshandeln, i vart fall inom den mera ansvarskännande delen därav,
räknar med sortkontrollen framgår enligt förbundet även av att det inom
partihandeln med utsädesvaror numera är regel att en köpare infordrar
uppgift om kontrollodlingsresultatet från säljaren.

Liknande synpunkter anföras i åtskilliga av de andra yttranden, vilka gå i
avstyrkande riktning.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver vad lantbruksstyrelsen anfört betona Gävleborgs läns hushållningssällskap
samt Sveriges fröodlareförband, att kravet på sortäkthet särskilt
för Norrlands vidkommande är av avgörande ekonomisk betydelse med hänsyn
till att olika sorters odlingsbarhet sammanhänger med breddgrad och
höjd över havet. Nämnda hushållningssällskap ifrågasätter, om icke efterkontroll
av statsplomberat utsäde bör förläggas till lämplig plats i Norrland,
exempelvis till sällskapets undervisningsgård Kungsgården i Ovansjö
socken. Fröodlareförbundet framhåller, att man för sortäkthetskontrollen
av i första hand mellan- och nordsvenska stammar från korsbefruktade
växtslag bör räkna med kompletterande fält i mellersta och norra Sverige.

Statens centrala frökontrollanstalt anför, att den finner förslaget om upphävande
av efterkontrollodlingarna för de lägre plomberingsformerna vara
olyckligt. Anstalten betonar, att efterkontrollen har en betydelsefull, sanerande
verkan på utsädeshandeln. Då fältkontrollavdelningen för närvarande
endast visar ett obetydligt deficit i sin budget, borde ett dylikt upphävande
för övrigt icke vara aktuellt.

Beträffande sistnämnda förhållande anför jämväl sakrevisionen, att en av
revisionen verkställd undersökning visat att underskottet på fältkontrollavdelningens
verksamhet är relativt begränsat och att man genom en lämplig
avvägning av avgifterna kan få en tillfredsställande täckning av statsverkets
utgifter för dessa odlingar, därest de anses böra bibehållas såsom ett led i
frökontrollverksamheten.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vilken närmast
ansluter sig till herr Gadds reservation, uttalar att den finner de skäl,
som utredningen anfört för borttagande av efterkontrollen, beaktansvärda
men anser det vanskligt att helt borttaga kontrollen i dess nuvarande form
utan att motsvarande garantier skapas på annat sätt. Styrelsen ifrågasätter
om ej en godtagbar ersättning för den nuvarande fullständiga efterkontrollen
kan erhållas genom införandet av ett stickprovsförfarande, vilket skulle
ställa sig avsevärt billigare. En komplettering av utredningen i detta hänseende
synes erforderlig. Samma synpunkt anföres av Riksförbundet Landsbygdens
folk.

Den lokala frökontrollanstalten i Skara, vilken likaledes, såsom förut
nämnts, biträder herr Gadds reservation, anför att ett genomförande av
utredningens förslag kommer att innebära en allvarlig tillbakagång för den
höga utsädeskultur, som efter många års strävanden på ett högst föredömligt
sätt genomförts i vårt land och som är ett av de viktigaste resultaten av
den statliga anstaltens verksamhet. Av den totala mängd statsplomberad utsädesvara,
som årligen säljes, är en högst betydande del att hänföra just till
vara, som underkastas de enklare plomberingsformerna, d. v. s. vanlig statsplombering
och kvalitetsplombering. I samband med att insikten om fordringarna
på eu fullgod utsädesvara allt mer vunnit insteg hos centralföreningarna
in. fl. har även under senare år kvaliteten på dessa utsädesvaror
starkt förbättrats och de motsvara numera eu ur olika synpunkter fullgod
utsädesvara, väl tjänlig som underlag för produktion av utsäde för vanliga
bruksodlingar.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Svenska ntsädesfirmornas förening ställer sig tveksam rörande lämpligheten
av förslaget om borttagande av efterkontrollodlingarna i samband med
vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara. Efterkontrollodlingarna
fylla nämligen enligt föreningens mening en betydelsefull uppgift
för klargörande av varans sortsäkerhet och sortrenhet.

W. Weibull aktiebolag förklarar att bolaget vill tillstyrka slopandet av
obligatorisk efterkontroll vid de lägre plomberingsformerna endast under
förutsättning att s. k. obrutet samband införes mellan de högre och lägre
plomberingsformerna. Bolaget understryker särskilt, att sjukdomsfrihet och
bibehållandet av vissa värdefulla egenskaper hos de korsbefruktade växtslagen
endast genom sådant samband kunna tillförsäkras köparen. Till
denna bolagets ståndpunkt ansluta sig Allmänna svenska utsädesaktiebolaget
och Kristianstads läns hushållningssällskap.

I samband med behandlingen av den nu nämnda frågan ha i några yttranden
berörts vissa speciella spörsmål rörande frölagens
tillämpning. Sålunda uttalar Södermanlands läns hushållningssällskap,
att sällskapet icke utan särskild ersättning kan verksamt utöva kontroll
över frölagens tillämpning. Västmanlands läns hushållningssällskap anser
att såväl analys- som provtagningsarbetet vid den av utredningen föreslagna
intensifierade tillsynen av frölagens efterlevnad helt bör övertagas av centralanstalten.
Därigenom skulle hushållningssällskapens tjänstemän bli befriade
från åligganden i samband med frölagens efterlevnad. Kontrollen
över frölagens praktiska verkan bör enligt sällskapet i viss mån kunna
kombineras med den inspektionsverksamhet, genom vilken centralanstalten
förutsättes skola kontrollera de lokala frökontrollanstalternas arbete.
Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller att det är önskvärt att
statsplomberad utsädesvara skall gå in under frölagens tillämplighetsområde,
även om efterkontrollodlingen bibehålies. Sällskapet anser nämligen,
att det kommer att skänka ännu större trygghet, om fullständiga analysuppgifter
finnas på förpackningarna även på den statsplomberade varan.
Därigenom skulle jordbrukarna få möjlighet att omedelbart kunna avläsa
varans förtjänster och eventuella smärre brister.

I fråga om de högre plomberingsformerna, vilka nu i sin
helhet äro förbehållna centralanstalten, har utredningen stannat för att icke
för närvarande föreslå någon annan åtgärd än att de lokala frökontrollanstalterna
på uppdrag av centralanstalten skola äga utföra fältbesiktningar
för den sistnämndas räkning. Detta spörsmål beröres särskilt endast i yttrandena
av de lokala frökontrollanstalterna i Linköping, Skara och Örebro
samt av Örebro läns hushållningssällskap, Sveriges utsädesförening, Sveriges
fröodlareförbund och föreningen Sveriges förenade utsädesodlare. Samtliga
dessa remissinstanser med undantag av utsädesföreningen och föreningen
Sveriges förenade utsädesodlare föreslå att de lokala anstalterna
skola få möjlighet att icke endast deltaga i fältbesiktningen utan även utföra
det med kontrollen av dylika utsädesvaror förenade laboratoriearbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

49

Som skäl härför framhålles i huvudsak, att om de lokala anstalterna kunna
medverka vid dessa kontrollformer, komma de sannolikt också att bidraga
till att öka omfattningen av kontrollformen i fråga, vilket är önskvärt för
att främja utsädesproduktionens kvalitativa utveckling.

Den lokala frökontrollanstaltcn i Skara framhåller härom, att det synes
inkonsekvent att föreslå, att de lokala anstalterna skola biträda den statliga
anstalten i dess arbete med fältbesiktning av sådana utsädesodlingar, som
utgöra underlaget för vara, plomberad med kontrollodlingsbevis, men samtidigt
icke ha rätt att handha den rutinmässiga laboratoriekonlrollen av de
berörda utsädesvarorna.

Den lokala frökontrollanstaltcn i Örebro betonar bland annat, att de
lokala anstalterna vid skilda tillfällen framhållit önskvärdheten av att de
skola få aktivt deltaga vid laboratorieanalysen för statsploinbering med
kontrollodlingsbevis. Genom att de lokala anstalterna hittills varit utestängda
från denna högre plomberingsform ha de ej ägt möjlighet att i önskvärd
utsträckning deltaga i arbetet med att intressera odlarna för dylikt kvalitetsutsäde.
Följden har också blivit, att denna önskvärda kvalitétsklass av
utsäde hittills förekommit i ringa omfattning. Enligt anstaltens mening är
det ett allmänt intresse att utsädesvaror av högre kvalitet få största möjliga
användning. Detta är icke möjligt, med mindre de lokala anstalterna aktivt
medverka inom sina plomberingsområden. Om laboratorieanalysen utföres
vid lokal anstalt, kommer detta vidare att ytterligare bidraga till en avlastning
för centralanstalten.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges fröodlare förbund.

Sveriges utsädesförening förklarar, att den icke finner det tillrådligt, att
en del av den för de högre plomberingsformerna nödvändiga fältbesiklningsverksamheten
skulle överflyttas till de lokala anstalterna. Föreningen anser
det å andra sidan lämpligt att dessa anstalter få handhava en del av de vanliga
laboratorieanalyserna för dessa högre kontrollformer, under förutsättning
att centralanstalten beredes möjlighet att på annat sätt erhålla prov
från de distrikt, som i övrigt tilldelas de lokala anstalterna. Föreningen anser
det nämligen vara mycket viktigt, att centralanstalten får tillfälle att undersöka
material från hela landet och ej blott från de delar av detsamma,
som tillhöra dess distrikt.

Föreningen Sveriges förenade ulsädesodlare hävdar såsom sin bestämda
uppfattning, att det är av allra största betydelse för erhållande av tillräcklig
mängd högklassigt utsäde, att kontrollformen statsploinbering med kontrollodlingsbevis
bibehålies i huvudsak enligt nu gällande stränga bestämmelser
och att de därmed sammanhängande arrangemangen, såväl vid fältbesiktning
som övriga kontrollformer, helt omhändertagas av ccntralanstaltcn.
Detta är enligt föreningens uppfattning en förutsättning för att det
med kontrollodlingsbevis statsplomberade utsädet skall bli av ensartad beskaffenhet
i hela landet och att av utvecklingen betingade förbättringar
på frökontrollens område snabbt och effektivt skola komma ulsädesproduktionen
till godo.

4 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 50.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I anledning av de sakkunnigas uttalande, att centralanstalten bör medverka
till erforderlig utbildning av befattningshavare hos lokala frökontrollanstalter
för att dessa anstalter skola kunna utföra förekommande fältbesiktningar,
framhåller slutligen statskontoret, att ämbetsverket förutsätter
att denna utbildning icke skall föranleda särskilda utgifter för statsverket.

Vad angår förläggning sorten för centralanstaltens fältkontrollavdelning
förordas i samtliga yttranden, vari frågan berörts, att fältkontrollavdelningen
skall förläggas till Skåne. Beträffande förläggningsorten skilja
sig däremot åsikterna. Sålunda anse de flesta remissinstanserna, att fältkontrollavdelningen
bör förläggas till en staten tillhörig egendom och i så
fall lämpligen till kronoegendomen Råby boställe invid Lund. Några remissinstanser
påpeka därjämte, att fältkontrollen icke kan fullgöra sin
verksamhet genom kontrollodling uteslutande i Skåne utan att den behöver
kontrollfält även inom andra delar av landet.

Utredningsförslaget tillstyrkes i sin helhet endast av 1949 års växtskyddsutredning,
den lokala anstalten i Luleå samt hushållningssällskapen i Gotlands
och Kristianstads län.

Såsom skäl mot en förläggning till Alnarp anföres huvudsakligen, att
den av utredningen föreslagna lösningen medför åtskilliga olägenheter,
nämligen den ojämna jorden, de långa avstånden, svårigheten att erhålla
arbetskraft samt risken för tomtförsäljning och avstyckning från den tillläggsjord,
som skulle arrenderas från Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut avstyrker
bestämt utredningens förslag om fältkontrollens förläggning till Alnarp.
Det finns enligt styrelsens förmenande stor risk för att detta endast skulle
bli en lösning på kort sikt. Styrelsen anser, att filialen bör förläggas till
en plats, där filialens behov av jord och arbetskraft kan tillgodoses även
på längre sikt. Styrelsen anför härom bland annat följande.

För Alnarps vidkommande kunde det visserligen synas glädjande att få
denna kontrollverksamhet anknuten till Alnarpsinstitutionerna, men denna
synpunkt får icke övervärderas, då det här icke är fråga om större samverkan
utan i stället kan bli stor konkurrens om både jord och arbetskraft.
Vid Alnarpsinstitutet finnes redan statens trädgårdsförsöks huvudstation,
som för sin verksamhet behöver ganska mycket av tillfällig arbetskraft
under sommarmånaderna och för närvarande måste söka sådan arbetskraft
i alla kringliggande samhällen. En rätt betydande konkurrens har
redan framkommit, i det att fältkontrollen av köksväxter är förlagd till
Alnarp. Ett gammalt önskemål är att fältförsöksverksamhet med lantbruksväxter
skulle komma till stånd vid Alnarp, då särskild försöksgård icke
finnes för Sveriges bästa jordbruksbygd i sydvästra Skåne. Genom förläggning
av fältkontrollen till Alnarp skulle försöksverksamheten få ännu större
svårigheter än för närvarande, och en ytterligare utveckling av denna i
framtiden bli omöjliggjord.

Skulle fältkontrollen framdeles få ännu större omfattning, blir svårigheterna
mycket stora och kunna inverka menligt på Alnarpsinstitutionernas
arbete. Det må vidare understrykas, att jordarna vid Alnarp ingalunda äro
av den jämna beskaffenhet, som erfordras för anläggande av fältkontroll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

51

Därutöver är det för lantbruksundervisningens de! ett starkt krav att egendomens
skiften icke plottras sönder med kontrollparceller, då möjligheterna
till rationell drift minskas betydligt.

Styrelsen instämmer helt i utredningens uttalande, att det föreliggande
behovet av areal för fältkontrollavdelningens odlingar icke kan tillgodoses
å Alnarps egendom, om icke tillskottsjord anskaffas genom arrende eller
på annat sätt. Utredningens förslag att Alnarps egendom skulle från den
14 mars 1953 arrendera jordbruksfastigheterna Åkarp l3 och 8‘ med en
areal av cirka 33 hektar åker avser att tillföra Alnarps egendom dylik tillskottsjord.
Härvid bör emellertid observeras, att ägaren av ovannämnda
jordbruksfastigheter, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, visserligen förklarat
sig villig att utarrendera denna areal till Alnarps egendom från den 14
mars 1953, men som villkor för utarrenderingen torde uppställa, att bolaget
bibehålies vid rätten att från denna areal försälja tomter. Det bör även
observeras, att den areal, som är ifrågasatt att av bolaget utarrenderas till
Alnarps egendom, gränsar på tvenne sidor intill Åkarps municipalsamhälles
tättbebyggda område och att den fortsatta dispositionen av denna areal
därför är i hög grad beroende av municipalsamhällets utveckling och behov
av tomtmark.

Ur brukningssynpunkt är större delen av jordbruksfastigheterna Åkarp l3
och Åkarp 81 obekvämt belägen i förhållande till Alnarps egendom. Järnvägslinjen
Lund—Malmö, vilken för närvarande, enligt uppgift erhållen å
Åkarps järnvägsstation, trafikeras av nära 200 tåg per dygn, skär genom
områdets nordvästra del. Omkring en sjättedel av området är beläget nordväst
om järnvägen och omkring fem sjättedelar äro belägna sydost om
denna. Till denna sistnämnda del av dessa fastigheter finnes ej annan vägförbindelse
än via järnvägsövergången strax söder om Åkarps järnvägsstation
ot* vägsträckan dit från Alnarp blir därför förhållandevis lång.
På grund av den mycket täta tågtrafiken möter det stora svårigheter att
för rimlig kostnad ordna bekvämare vägförbindelse mellan Alnarps egendom
och detta område.

Av det ovan anförda torde framgå att den åkerareal, som utredningen
föreslagit som tillskottsjord till Alnarps egendom till större delen är ur
brukningssynpunkt föga välbelägen för egendomen och att man ej kan
bortse ifrån, att området inom en nära framtid kan komma att starkt reduceras
genom tomtförsäljning.

Enligt utredningens förslag skulle nya byggnader, såväl institutionsbygge
nåd som vaktmästarbostad och växthus, uppföras för frökontrollanstaltcns
Skånefilial och de för närvarande disponerade byggnaderna skulle disponeras
för annat ändamål. Denna omständighet talar enligt styrelsens uppfattning
mycket starkt för att filialen redan nu förlägges till annan plats än
Alnarp. För att uppnå stabila arbetsförhållanden vid frökontrollanstaltens
Skånefilial anser styrelsen det vara synnerligen betydelsefullt, att den förlägges
till plats där erforderlig åkerareal även på längre sikt står till förfogande
och där behövlig arbetskraft kan erhållas.

Jämväl .7. E. Ohlsens Enke aktiebolag framhåller särskilt, att ett synnerligen
svårlöst arbetskraftsproblcm kommer att uppstå om fältkontrollen förlägges
till Alnarp.

Rörande behovet av k o n t r o 11 f ä 11 i andra delar av 1 a lidet anför
lantbruksakademien att sådana kontrollfält erfordras i första hand i
mellersta Sverige och i Norrland. För centralanstaltens forskningsverksamhet
ävensom för vissa praktiska uppgifter kunna kontrollfält vid Bergs -

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

hamra eller i dess närhet icke undvaras. Ett icke mindre viktigt önskemål
är att kontrollfält i erforderlig omfattning ordnas i Norrland, främst för
kontrollodling av korsbefruktade växter, t. ex. norrländska stammar av klöver
och timotej. För stamäkthetens bestämmande avgörande egenskaper,
såsom tidighet, stjälk- och stråskjutning, vinterhärdighet och resistensförhållanden
i fråga om skador och sjukdomar, kunna icke tillfyllest bedömas
utanför odlingsområdet. Den för Norrland erforderliga fältkontrollodlingen
bör enligt akademiens mening ordnas i samband med upprättandet av den
föreslagna Norrlandsfilialen till statens centrala frökontrollanstalt i Röbäcksdalen.

Liknande synpunkter uttalas av, bland andra, hushållningssällskapen i
Norrbottens och Uppsala län. Sistnämnda sällskap tillfogar att Uppsala län
med sin betydande klöverodling och sitt för Mälar-Hjälmarbygden representativa
klimat synes vara den för Mellansverige lämpligaste placeringsorten.

Vad angår byggnaderna för Skånefilialen anför 19^9 års
växtskgddsutredning, att växtskyddsanstaltens filial i Åkarp, vilken för närvarande
delar institutionsbyggnad med frökontrollanstaltens filial, har ett
trängande behov av utökade lokaler. Den närmast till hands liggande lösningen
är att växtskyddsfilialen får övertaga hela institutionsbyggnaden.
Då möjlighet härtill öppnas genom den av frökontrollutredningen föreslagna
anordningen att frökontrollfilialen erhåller en egen institutionsbyggnad,
tillstyrker växtskyddsutredningen livligt att frökontrollutredningens förslag
i denna del förverkligas.

Statens organisationsnämnd anför att den nya institutionsbyggnaden i
första hand bör planeras så att den kan inrymma hela fältkontrollavdelningen
och den nuvarande filialen i Skåne. Planlösningen av byggnaderna bör
emellertid vara sådan att lokalerna utan svårighet kunna tillbyggas så att
en väsentlig kapacitetsökning i en framtid blir möjlig. Även nya kontorslokaler
böra framdeles kunna uppföras utan att den rationella planlösningen
av de i första hand uppförda byggnaderna spolieras. Kontakt bör sökas
med nämnden, som kan ställa expertis till förfogande för att biträda
vid planläggningen. Även vid igångsättandet av själva verksamheten bör
nämnden beredas tillfälle att medverka.

Lantbruks styr elsen finner den föreslagna utbyggnaden av Skånefilialen
nödvändig. Enligt styrelsens mening har dock utredningen räknat med alltför
låga kostnader för ändamålet. En höjning med 25—30 procent av de
belopp, som utredningen angivit, anses erforderlig. Styrelsen påpekar därjämte,
att utredningen ej räknat med bostad åt den trädgårdsmästare, som
måste anställas för skötseln av odlingarna i de föreslagna växthusen. Ej
heller synes utredningen ha tagit hänsyn till kostnaderna för erforderliga
maskiner och redskap eller till erforderliga utrymmen för maskiner m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

63

Personalorganisationen vid statens centrala frökontrollanstalt.

Gentemot de föreslagna ändringarna i personalorganisationen
vid centralanstalten framföras invändningar av, bland andra,
lantbruksstyrelsen, centralanstalten, statens oi-ganisationsnämnd, Kristianstads
läns hushållningssällskap, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges agronom- och lantbrakslärareförbund samt Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund, vilka samtliga anse de av utredningen angivna
nedskärningarna väl stora och även i övrigt göra erinringar mot förslaget.

Sålunda anser lantbruksstyrelsen det ej vara försvarligt med en så kraftig
nedskärning av personalorganisationen som den, vilken utredningen föreslagit.
Styrelsen anser det icke vara möjligt att under förhandenvarande omständigheter
fullt tillfredsställande bedöma, i vad mån beräkningarna rörande
besparingar för statsverket äro riktiga. Detta gäller främst de inkomster
och utgifter, som utredningen räknat med vid en inskränkning av
verksamheten vid centralanstalten. Ett slutligt ställningstagande i denna
fråga kräver enligt styrelsens åsikt ytterligare utredning.

Centralanstalten anför i huvudsak samma synpunkter som lantbruksstyrelsen
samt betonar, att den personal, som sysslar med gronings- och renhetsanalyser
ävensom med fältkontrollarbete, måste vara kunnig, pålitlig
och noggrann. En långt gående nedskärning av den fast anställda personalen
är därför omöjlig att genomföra, om analyserna även i framtiden skola
bli tillförlitliga och samtidigt högsta möjliga arbetseffekt skall kunna upprätthållas.
Centralanstalten ansluter sig till reservanten herr Gadds uttalande
i så måtto, att alla möjliga besparingar böra vidtagas, att överflödig personal
bör avvecklas samt att en rationalisering av arbetet bör åstadkommas men
att en drastisk nedskärning av personalen icke är möjlig att genomföra.
Den önskade rationaliseringen kan emellertid i full utsträckning överblickas
först, då fältkontrollavdelningen lösgjorts från Stockholmsanstalten och de
nuvarande lokalerna bättre kunna disponeras.

Statens organisationsnämnd anför, att utredningen utgått från att åtminstone
den lägre laboratoriepersonalen kan minskas i proportion till
minskningen av arbetsuppgifterna. Organisationsnämnden ställer sig i viss
mån tveksam till detta, bland annat på grund av att man kan befara, att
det kommer att bli centralanstaltens lättare arbetsuppgifter, som komma att
övergå till de lokala anstalterna. En minskning i antalet anställd personal
med 60 personer anser nämnden på denna grund väl stor.

Civila statsförvaltningens ijänstemannaförbund hemställer att, därest en
omläggning av centralanstaltens verksamhet kommer till stånd, ytterligare
utredning företages i avsikt att därvid bereda all vid anstalten anställd personal
helårsanställning med reglerad anställning. Om personalindragning
äger rum böra vidare de befattningshavare, som entledigas, beredas möjlighet
till lämplig omskolning genom statsverkets försorg. Förbundet åberopar
därvid särskilt alt den ensidiga utbildning, som dessa tjänstemän er -

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

hållit, saknar all praktisk betydelse för erhållande av annat arbete efter ett
entledigande från anstalten. Därjämte anser förbundet att anstaltens verksamhet
även vid en viss rationalisering bör kunna organiseras så, att rimliga
arbetsförhållanden kunna beredas anstaltens samtliga befattningshavare
och att sålunda icke, såsom utredningen föreslagit, viss del av personanalen
skall anställas mot arvode och tillfälligtvis inkallas till tjänstgöring.

I förbundets yttrande instämmer Tjänstemännens centralorganisation till
alla delar. Centralorganisationen framhåller särskilt, att det ur tjänstemannarörelscns
synpunkt icke kan accepteras, att man inom ifrågavarande
gren av statsverksamheten återgår till en tidigare, otillfredsställande ordning
i fråga om personalens anställningsformer. Detta står i ldar motsättning
till de principer i detta hänseende, vilka efter förhandlingar med personalorganisationerna
uppdrogos av 1945 års lönekommitté. Centralorganisationen
yrkar sålunda bestämt, att den personal vid frökontrollanstalten,
som icke kan beredas fortlöpande tjänstgöring, under tjänstgöringsperioderna
beredes anställning såsom extra tjänstemän. I den mån en rationalisering
av verksamheten medför en mera väsentlig minskning av personalstyrkan,
vilket utredningen förutsätter vara möjligt, är det vidare angeläget, att
särskilda åtgärder vidtagas för omskolning och överföring till annan verksamhet
av den övertaliga personalen.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund hemställer, att personalorganisationen
skall bli föremål för ny översyn och att avsevärda lönegradsjusteringar
skola vidtagas beträffande de högre befattningshavarna. Förbundet
anför härom.

Enligt förbundets uppfattning måste de föreslagna inskränkningarna anses
vara högst diskutabla. Detta gäller icke minst sammanslagningen av
avdelningsföreståndarebefattningen vid fältkontrollavdelningen med befattningen
som föreståndare för Skånefilialen. De med den förstnämnda befattningen
förenade arbetsuppgifterna torde efter förflyttningen icke minska,
ej heller torde ansvaret bli mindre. Vad föreståndarebefattningen för filialen
beträffar torde förhållandena vara enahanda. En sammanslagning av befattningarna
synes därför vara mindre välbetänkt. Därest detta i alla fall
skulle ske, vill förbundet framhålla, att det i så fall måste anses oundgängligen
nödvändigt med en motsvarande kompensation i löne- och andra hänseenden,
därest för sysslan lämplig kraft över huvud taget skall stå till förfogande.

Utredningen föreslår vidare indragning av fältassistentbefattningen i Ce
22. Motiveringen härför synes vara slopandet av efterkontrollodlingarna och
decentraliseringen av fältbesiktningarna. Enligt förbundets mening saknas
hållbara skäl för indragning av förenämnda befattning.

Beräffande de högre tjänsterna i övrigt har utredningen framhållit, att
den är väl medveten om att det i vissa fall torde kunna påstås, att befattningshavarna
tillagts nya och kanske mera kvalificerade arbetsuppgifter.
Trots detta är utredningen icke beredd att föreslå några justeringar av rådande
lönegradsplaceringar utan anser, att detta spörsmål bör upptagas till
övervägande sedan den nya organisationen varit i verksamhet något år.

Förbundet vill gentemot detta utredningens uttalande framhålla, att löneställningen
för den högre personalen även med rådande organisation måste
anses vara synnerligen oförmånlig i jämförelse med andra befattningshava -

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

re med likvärdiga arbetsuppgifter och ansvarsställning. Förbundet vill i
detta sammanhang anföra följande.

Det bör förutsättas, att lönegradsplaceringen för anstaltens föreståndare
vid kommande lönereglering kommer att ansluta sig till den, som kan
komma att bli fastställd för professorer vid högskolor och universitet. Beträffande
frö- och fältkontrollanterna vill förbundet understryka, att de
sistnämnda befattningshavarnas löneställning rent principiellt måste anses
för låg. Frö- och fältkontrollanterna äro föreståndare för avdelningar inom
anstalten och som sådana böra de beredas samma löneställning som avdelningsföreståndarna
vid exempelvis statens växtskyddsanstalt. Tjänstebenämningen
bör ändras till avdelningsföreståndare. Samma löneställning
bör för övrigt tillkomma föreståndaren vid Alnarpsfilialen, vilken bör benämnas
filial- och avdelningsföreståndare i likhet med vad som är fallet vid
vissa av Sveriges utsädesförenings filialer. Förbundet vill även framhålla,
att det i samband med pågående statliga tjänsteförteckningsrevision påyrkar
inplacering av avdelningsföreståndarna vid Alnarpsinstitutet, Sveriges
utsädesförening, statens växtskyddsanstalt och statens frökontrollanstalt
samt stalsagronomerna och de laboratorer, vilka tillika äro avdelningsföreståndare,
i samma lönegrad, som fastställes för byråchefer med i huvudsak
administrativa arbetsuppgifter, eller Ca 37, därvid förutsättande att byråchefer
med även inspekterande, kontrollerande och rådgivande arbetsuppgifter
med lokalförvaltningar sig underställda beredas en något högre löneställning
med inplacering på löneplan 2.

Den nuvarande andra fältkontrollanten bör benämnas förste fältkontrollant
och i lönehänseende likställas med laborator med inplacering i lönegraden
Ca 35.

I fråga om de nuvarande förste assistentbefattningarna, vilka måste betraktas
som sluttjänster, föreslår förbundet, att de i lönehänseende likställas
med hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas konsulenter, för
vilka i samband med tjänsteförteckningsrevisionen påyrkas inplacering i lönegraden
Ca 32. Tjänstebenämningen bör ändras till frö- eller fältkontrollant,
beroende på den avdelning, inom vilken vederbörande är verksam.

Någon reglerad befordringsgång för akademiskt utbildad personal anser
förbundet icke böra förekomma vid anstalten, då nyrekrytering kan förutsättas
ske från lantbrukshögskolans assistentkår. Fältassistentbefattningen
bör med hänsyn till att innehavaren under sina assistentår vid lantbrukshögskolan
kan förutsättas ha tjänstgjort under ungefär samma betingelser
som agronomer i reglerad befordringsgång, betraktas som en befordringstjänst
och därför lönegradsplaceras ovanför den reglerade befordringsgången.
Därest befordringsgångens slutlönegrad skulle fastställas till Ce (Ca) 27,
bör fältassistentbefattningen inplaceras i 29 lönegraden.

Frågan om taxesättningen beröres endast i ett fåtal yttranden. I
allmänhet ansluter man sig därvid till utredningens ståndpunkt, att denna
fråga bör upptagas till prövning längre fram. Vissa synpunkter och erinringar
framföras dock i några yttranden.

Lantbruksst ij re Is en erinrar till en början om att styrelsen redan under år
1951 förordnat, bland annat, att avgifterna för analysering vid centralanstalten
och de lokala frökontrollanstaltcrna tills vidare, i avvaktan på utarbetande
av en ny taxa, skola höjas med 30 procent samt att avgifterna för provtagning,
plombcring och generalprovtagning tills vidare skola böjas med 50
procent. I anslutning härtill uttalar styrelsen, att frågan om taxesättningen

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

bör omprövas. För att rationaliseringsfrågorna skola kunna ägnas all erforderlig
uppmärksamhet bör man därvid även beakta resultaten av de undersökningar,
som sakrevisionen utfört.

Statens sakrevision anser, att utredningens kalkyler rörande den förbättring
av driftsresultatet, som skulle inträda vid ett genomförande av dess förslag,
icke äro hållbara, och att en ytterligare taxehöjning därför kan bli
erforderlig, om man vill hålla underskottet å verksamheten vid den nivå,
150 000 kronor om året, som utredningen angivit. Sakrevisionen anför härom
bland annat följande.

Utredningen har visserligen räknat med den redan från och med den 1
juli 1951 genomförda provisoriska höjningen av anstaltens taxor, men de
uppskattningsvis gjorda beräkningarna av underskottet efter genomförd
omorganisation äro, såvitt sakrevisionen kan finna, icke hållbara, även om
man godtager utredningens beräkning av utgiftsbesparingarna till 529 000
kronor. Sålunda må framhållas, att utredningen vid beräkningen av anstaltens
utgifter icke tagit hänsyn till statsverkets kostnader för under år 1951
inträdda löneökningar, för pensionering av personalen, för av anstalten disponerade
lokaler samt för tjänstebrevsrätten, vilka kostnader kunna uppskattas
till cirka 300 000 kronor. Vidare kan enligt under hand från den centrala
anstalten inhämtade upplysningar inkomstbortfallet beräknas till något mer
än 400 000 kronor eller omkring 150 000 kronor mera än utredningen angivit.
Nu berörda förhållanden medföra, att ett genomförande av utredningens
förslag med all sannolikhet icke resulterar i att underskottet nedbringas till
det belopp av 150 000 kronor, som utredningen med hänsyn till den centrala
anstaltens forsknings- och tillsynsverksamhet ansett skäligt. I stället torde
man ha att räkna med ett underskott av lägst 500 000 kronor. Om man vill
åvägabringa den av utredningen förutsatta kostnadstäckningen, måste sålunda
ytterligare en väsentlig höjning av taxorna vidtagas.

Några remissinstanser, däribland Riksförbundet Landsbggdens folk, framhålla
att taxesättningen bör vara sådan, att de lokala frökontrollanstalterna
få full täckning. Det underskott, som kan uppstå för anstalten, bör med
hänsyn till denna anstalts ställning som forskningsinstitution och övervakningsorgan
täckas genom statsbidrag. Norrbottens läns hushållningssällskap
framhåller i detta sammanhang att de i herr Gadds reservation anförda skälen
för att de ökade inkomsterna för plombering skola tillfalla centralanstalten,
oaktat de lokala anstalterna utfört arbetet, icke synas bärande. Taxorna
böra enligt sällskapets åsikt avpassas så att jordbruket, vilket dock till
sist skall erlägga kostnaderna för frövarornas kontroll och plombering, skall
kunna erhålla varorna till billigast möjliga pris. Västernorrlands läns hushållningssällskap
föreslår att — därest en taxehöjning är ofrånkomlig —
denna skall ske genom justering av taxan enbart beträffande sådana slag
av analyser, som äro förlustbringande. Vidare bör lokal frökontrollanstalt
få rätt att lämna jordbrukare rabatt, om överskott uppstår å verksamheten
vid anstalten.

Även lantbruksstgrelsen berör frågan om vad som eventuellt bör göras,
därest en taxesättning, som finnes skälig med hänsyn till driftskostnaderna
vid centralanstalten, skulle leda till överskott vid de lokala anstalterna. Sty -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

57

relsen erinrar om att styrelsen behandlat denna fråga i ett utlåtande, som
styrelsen den 24 januari 1951 avgivit över en av statens sakrevision upprättad
promemoria angående taxesättningen vid centralanstalten. I detta utlåtande
hade styrelsen anfört bland annat följande.

Centralanstalten har i jämförelse med de lokala anstalterna att utföra de
mera tidsödande men mindre lönsamma analyserna. Det kan därför ifrågasättas,
om icke de lokala anstalterna borde erlägga en viss avgift för rätten
att bedriva den lönsamma plomberingsverksamheten, vilken avgift borde
tillfalla den centrala anstalten såsom en kompensation för att denna måste
vidkännas extra kostnader för upprätthållande av kontroll av den för mera
vidlyftiga analyser erforderliga standarden beträffande såväl personal som
utrustning. Om nyssnämnda avgift förslagsvis skulle sättas till 20 öre för
varje stalsplomberat kolli och uttaxeras genom en med 20 öre förhöjd plomberingsavgift,
skulle en rätt väsentlig inkomstökning erhållas. En sådan
höjning, som knappast skulle betunga utsädeshandeln, skulle även tillämpas
av den centrala anstalten. På grundval av antalet under verksamhetsåret
1948/49 statsplomberade kollin beräknar styrelsen att inkomstökningen för
centrala frökontrollanstalten härigenom skulle bli i runt tal 151 000 kronor.

Statens sakrevision ifrågasätter om icke en särskild ersättning för den
kontroll och tillsyn, som den centrala anstalten skall utöva över de lokala
anstalterna, bör uttagas av dessa, därest den gemensamma taxan med hänsyn
till centralanstaltens ekonomi måste avvägas så, att mera avsevärda överskott
uppstå för de lokala anstalterna. På liknande sätt ifrågasätter statskontoret
om icke en skälig avgift bör uttagas av lokala frökontrollanstalter
och enskilda auktoriserade företag i syfte att täcka de resekostnader, som
uppstå vid kontrollen av dem.

Vad angår de rabatter, som för närvarande lämnas till större utsädesföretag
ävensom, i vissa fall, till jordbrukare och utsädesutställningar, understryka
bland andra statens organisationsnamnet, statens sakrevision och
statskontoret, att frågan om dessa rabatter snarast bör upptagas till omprövning.
Även lantbruksstyrelsen ansluter sig till denna uppfattning, såvitt angår
rabatterna till utsädesföretag. Styrelsen framhåller, att syftet med dessa
rabatter varit att centralanstalten skulle få dels ett fast underlag för sin verksamhet,
dels ett grepp om den kvalificerade fröhandeln. Rabatterna utgöra
sammanlagt en stor belastning på anstaltens ekonomi. Ett borttagande av
dem synes motiverat, eftersom rabatterna i realiteten innebära en subvention
till vissa företag och personer. Vad särskilt angår rabatterna till svenska utsädesaktiebolaget
anser styrelsen systemet icke tilltalande. Däremot anser
lantbruksstyrelsen samma skäl icke föreligga beträffande de rabatter, som
i vissa fall utgå till jordbrukare och utsädesutställningar. Styrelsen framhåller
att dessa rabatter lämnats under en lång följd av år för att stimulera intresset
bos jordbrukarna för analyserna och därmed öka möjligheterna att
få fram fullgoda utsädesvaror. Dessa rabatter ha enligt styrelsens mening ej
heller varit av avgörande betydelse för anstaltens ekonomi.

1 motsats till lantbruksstyrelsen anför statens sakrevision, att den icke
kan dela utredningens åsikt, att de rabatter, som nu utgå till jordbrukare

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

och utsädesutställningar, böra bibehållas. Sakrevisionen anser i stället, att
dessa rabatter, vilka för budgetåret 1948/49 uppgingo till i runt tal 15 000
kronor, icke äro motiverade, då de berörda proven medföra samma kostnader
för anstalten som andra liknande prov. Enligt sakrevisionens mening
äro rabatterna därför av subventionskaraktär. Sakrevisionen understryker
vidare, att den i andra sammanhang hävdat, att dylika dolda subventioner
av principiella skäl icke böra förekomma utan böra ersättas av statsbidrag
eller annan form av bidrag, därest ändamålet anses värt att främjas. Därtill
kommer att förekomsten av rabatter vid en institution av centralanstaltens
karaktär försvårar bokföring och debitering samt överblicken över det ekonomiska
resultatet i så hög grad, att redan de praktiska olägenheterna av
rabatterna i dessa hänseenden motivera deras avskaffande.

Vid behandlingen av de ekonomiska spörsmålen berör statskontoret jämväl
frågan om fortsatt statsbidrag till de lokala frökontrollanstalterna.
Ämbetsverket anför härom att det med anledning av de i
betänkandet lämnade uppgifterna rörande det ekonomiska utfallet av dessa
anstalters verksamhet icke kan finna anledning föreligga för fortsatt bidrag
av statsmedel. En anstalt (Törsta) uppvisar visserligen ett mycket ringa
överskott, men då är att märka, att anstalterna enligt utredningens förslag
komma att tillföras ett ökat antal prov, varigenom en bättre relation mellan
inkomster och utgifter bör kunna uppnås. Indrages statsunderstödet böra
anstalterna erhålla annan benämning.

Den lokala frökontrollanstalten i Luleå anser åter att statsbidragen till anstalterna
i Luleå och Törsta böra höjas. Anstalten framhåller därvid, att
dessa båda anstalter ha att arbeta under de mest ogynnsamma förhållanden.
Så till exempel förekommer den största inkomstkällan d. v. s. statsplomberingen,
nästan icke alls vid Luleå-anstalten. Intresset för fröodling är
emellertid i stadig tillväxt och en avsevärd utvidgning av verksamheten kan
förutses, men denna utvidgning kommer att taga lång tid. Under denna tid
ha Törsta- och Luleåanstalterna en stor uppgift att fylla. Proven vid dessa
båda anstalter äro dessutom mycket arbetskrävande, beroende dels på mycket
höga ogräshalter dels på ofta förekommande frostskador. Det synes därför
anstalten vara ett rättvist krav, att statsbidragen till anstalterna i Törsta
och Luleå höjas.

E. Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt har i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår (skr. 31/8 1951) hemställt, att anstaltens avlöningsoch
omkostnadsanslag skola höjas från 1 172 000 respektive 330 000 kronor
till 1 403 500 respektive 68G 800 kronor.

I fråga om avlöningsanslaget innebär anstaltsstyrelsens förslag
en uppräkning med 231 500 kronor i enlighet med följande sammanställning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 50. 59

ökning Minskning

Tjänsteförändringar:

a) l kamrerare i Ca 27 i st. för Ca 25 ................. 1 644

b) 2 laboratorieföreståndarinnor i Ca 17 i st. för 2 labora toriebiträden

i Ca 15 å renhets- respektive groningsavdelningen.
......................................... 1 872

c) 1 laboratoriebiträde i Ca 15 i st. för 1 frökontrollbiträde i

Ce 11 å fältkontrollavdelningen...................... 1 440

d) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 kontorsbiträde i Ca 8 å fältkontrollavdelningen
................................. 1728

e) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 expeditionsbiträde i Ce 11 696

f) 3 ställföreträdande laboratorieföreståndarinnor i Ca 13 i st.

för 3 frökontrollbiträden i Ca 11 respektive Ce 11____ 2 088

g) 1 expeditionsföreståndare i Ca 18 i st. för Ce 18...... —

h) 2 kontorsbiträden i Ca 8 i st. för Ce 8.............. —

2. Personalförstärkningar:

3 inspektörer i Ce 14 ................................. 25 272

3. Personalindragningar:

9 frökontrollbiträden i Ce 8 och Cg 8 .................. 56 592

4. Löneklassförändringar................................. 20 000

5. Löneregleringen för chefstjänstemän.................... 2 664

6. Rörliga tilläggets höjning.............................. 230 700

288 104 56 592

+ 231512

Beträffande motiveringen för anstaltsstyrelsens förslag torde få anföras
följande.

1 a. Uppflyttningen föreslås på grund av en allmän ökning av de kvalificerade
juridiska och administrativa uppgifterna. Vidare åberopas omfattningen
av den medelsförvaltning som åvilar kamreraren. Denne är tillika
personalchef och föredragande i samtliga personalärenden.

1 b—e. Beträffande motiveringen för dessa förslag hänvisas till IX ht
1950 s. 153.

1 f. Motiveringen för detta förslag återfinnes i IX ht 1951 s. 159.

1 g. Förslaget motiveras med att behovet av tjänsten är av permanent
karaktär.

1 h. Under budgetåret 1952/53 beräknas ytterligare två kontorsbiträden
komma att uppfylla förutsättningarna för att enligt gällande grunder för
reglerad befordringsgång för kontorspersonal överföras å ordinarie stat.

2. Beträffande motiveringen för detta förslag se IX ht 1950 s. 153.

3. Detta förslag har icke närmare motiverats.

4—6. ökningarna äro av automatisk natur.

Anstaltsstyrelsens beräkning av om kostnads anslaget för nästa
budgetår innebär en höjning med 356 800 kronor enligt följande fördelning.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1. Sjukvård m. m.............

2. Reseersättningar........

3. Bränsle, lyse och vatten----

4. Övriga expenser...........

5. Publikationstryck..........

6. Provtagning och plombering

7. Fältkontroll...............

8. Utsädeskontroll vid Svalöv .

9. Diverse förbrukningsartiklar.

1951/52

ökning

14

000

4

000

3

500

26

000

18

000

4

000

34

000

16

000

2

000

1

000

89

700

124

800

115

000

115

200

24

000

36

100

28

000

29

700

356

800

Beträffande styrelsens motiveringar för uppräkningen av omkostnadsanslaget
må här återgivas följande.

1. Höjningen betingas av medelsåtgången, vilken under de tre senaste
budgetåren uppgått till i medeltal 18 500 kronor.

2. Av ökningen hänföra sig 22 500 kronor till förslaget att inrätta tre
inspektörsbefattningar. Ökningen i övrigt motiveras i huvudsak med dels de
höjda resekostnads- och traktamentsersättningarna, dels ökat antal resor på
grund av den ifrågasatta omorganisationen.

3—5. Höjningarna bero i huvudsak på de ökade materiel- och, arbetskostnaderna.

6. Medelsåtgången under denna post har under de tre senaste budgetåren
uppgått till i medeltal 143 000 kronor. Härtill beräknas en höjning med 50
procent på grund av höjda papperspriser samt ökade kostnader för resor och
traktamenten.

7. Ökningen betingas av medelsåtgången, vilken under de tre senaste budgetåren
uppgått till i medeltal 153 500 kronor. Detta belopp har uppräknats
med 50 procent på grund av höjda resekostnads- och traktamentskostnader
samt ökade lönekostnader för viss personal, som avlönas från denna post.

8. Posten har uppräknats med 30 100 kronor på grund av medelsåtgången.
Återstoden av ökningen, 6 000 kronor, hänför sig till en mellan anstalten
och Sveriges utsädesförening överenskommen höjning av kontraktsavgiften
angående stamsädeskontroll.

9. Under de tre senaste budgetåren har medelsåtgången uppgått till i runt
tal 38 500 kronor, vilket belopp med hänsyn till prisstegringarna uppräknats
med 50 procent.

Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla, att anstaltsstyrelsen
(skr. 16/11 1951) hemställt, att den i anstaltens omkostnadsstat för innevarande
budgetår upptagna delposten till övriga expenser måtte få överskridas
med högst 4 370 kronor för anskaffande av en ny elektrisk dupliceringsmaskin.
Styrelsen anför att den nuvarande maskinen, vilken oavbrutet varit
i gång sedan år 1948, är starkt försliten och att den numera åstadkommer
ett för personalen synnerligen störande buller. En ny maskin beräknas

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

kunna erhållas för 6 370 kronor. Då emellertid leverantören förklarat sig
villig att återköpa den gamla maskinen för 2 000 kronor skulle nettokostnaden
belöpa sig till förenämnda belopp, 4 370 kronor.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1952/53 (skr. 24/8 1951) hemställt, att till understöd åt lokala frökontrollanstalter
skall anvisas ett oförändrat anslag av 5 000 kronor. Styrelsen har
vidare hemställt om bemyndigande att fördela anslaget mellan anstalterna
efter föreliggande behov av statsbidrag.

F. Departementschefen.

Den utveckling på utsädesområdet, som ägt rum efter det statens centrala
frökontrollanstalt inrättades år 1924, synes mig helt ha bestyrkt riktigheten
av den då uttalade uppfattningen, att frökontrollverksamheten borde ställas
under ledning av en central statlig anstalt med erforderliga resurser. Även
om frökontrollfrågan numera — till stor del beroende på att förståelsen för
betydelsen av ett fullgott utsäde har ökat — är i ett annat läge än den var
vid nyssnämnda tidpunkt, anser jag det uppenbart, att en central statlig
frökontrollanstalt ej heller i fortsättningen kan undvaras.

Då centralanstalten inrättades räknade man, såsom tidigare nämnts, med
att kostnaderna för densamma i stort sett skulle täckas av inflytande inkomster.
Utvecklingen har emellertid blivit en annan, i det att kostnaderna
ständigt avsevärt överstigit inkomsterna. Såsom framgår av de i det föregående
återgivna siffrorna angående det ekonomiska resultatet av rörelsen
vid centralanstalten ha under senare år inkomsterna i regel endast uppgått
till omkring hälften av utgifterna och stundom till ändå mindre del av dessa.
Beträffande denna jämförelse är vidare att märka, att i densamma icke tagits
någon hänsyn till vissa i och för sig betydande utgiftsposter såsom kostnader
för pensionering av personalen, utgifter för lokaler m. in. Inräknas även
dessa poster å kostnadssidan, ökas underskottet å verksamheten ytterligare
avsevärt.

Det synes under sådana förhållanden naturligt, att man skall överväga
vad som kan göras för att åstadkomma en bätfre proportion mellan inkomster
och kostnader vid centralanstalten och på så sätt minska det allmännas
utgifter för frökontrollverksamheten. Utredningen har även framlagt ett
flertal förslag i denna riktning. Åtskilliga av dessa ha mottagits välvilligt i
det övervägande antalet remissyttranden. På vissa punkter ha dock flertalet
yttranden gått i negativ riktning.

Då det gäller att taga ställning till de framlagda förslagen bör enligt min
mening utgångspunkten vara att effektiviteten i frökontrollverksamheten
under inga förhållanden får minskas. Att frökontrollen skall bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt är uppenbarligen — med hänsyn till de ekonomiska
värden som denna kontroll kan skapa och bevara — av utomordentligt stor

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vikt. Det synes då ej böra komma i fråga att äventyra denna kontroll genom
åtgärder, vilka visserligen kunna medföra någon begränsning av de direkta
statsutgifterna för verksamheten men å andra sidan kunna medföra risk för
att jordbrukarnas möjligheter att erhålla ett fullgott utsäde minskas. Med
denna utgångspunkt finner jag det angeläget, att statens centrala frökontrollanstalts
ställning som det ledande och övervakande organet för frökontrollverksamheten
ej skall rubbas. Av vad jag nu anfört följer vidare, att det avgörande
vid bedömningen av de föreliggande förslagen enligt min mening
bör vara icke huruvida ett genomförande av desamma kan medföra någon
minskning av de direkta statsutgifterna utan huruvida ett förverkligande av
desamma kan ske utan men för frökontrollverksamheten. Där det senare är
förhållandet är det åter självfallet, att föreliggande besparingsmöjligheter
böra tillvaratagas.

Av de förslag från utredningen, för vilka jag redogjort i det föregående,
torde jag först få behandla frågan om en decentralisering av frökontrollverksamheten
i form av en överföring av vissa arbetsuppgifter från centralanstalten
till de lokala frökontrollanstalterna. Såsom skäl för en dylik överföring
har i betänkandet bland annat åberopats att densamma skulle medföra
en viss minskning av statsverkets utgifter för frökontrollverksamheten.
Riktigheten av denna uppfattning har visserligen ifrågasatts i några yttranden.
Med hänsyn till att de lokala anstalter, som närmast beröras av förslaget,
synts kunna arbeta med genomsnittligt lägre kostnader än centralanstalten,
är jag närmast böjd för att ansluta mig till utredningens åsikt
i fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en dylik överföring. Av vad
jag nyss anfört framgår emellertid att det förhållandet, att överföringen
må kunna medföra någon minskning av statsutgifterna, enligt min mening
icke i och för sig bör tillmätas utslagsgivande betydelse. Av större vikt är
enligt min uppfattning att en dylik överföring, såsom framhållits både i betänkandet
och i åtskilliga yttranden, synes kunna medföra fördelar även ur
andra synpunkter. Sålunda skulle densamma möjliggöra ett mera effektivt
utnyttjande av de lokala anstalternas kapacitet. Vidare skulle den göra det
lättare att bevara den direkta kontakten mellan jordbrukets representanter i
de olika landsdelarna och depi, som syssla med frökontrollarbetet. Det sistnämnda
synes mig vara av särskild betydelse med hänsyn till angelägenheten
av att jordbrukarnas intresse för utsädesfrågan skall kunna bibehållas och
ökas. De farhågor, som i några yttranden uttalats för att centralanstalten, om
en dylik överföring kommer till stånd, skulle förlora den allmänna överblicken
över frökontrollarbetet, synas ej heller böra tillmätas avgörande betydelse.
Det antal prov, som genom den av utredningen ifrågasatta överföringen
skulle komma att frångå centralanstalten, representerar ju endast en
förhållandevis obetydlig del av det sammanlagda antal prov, som undersökes
vid anstalten. Jag ansluter mig därför i princip till utredningens tanke på en
viss decentralisering av den rutinmässiga frökontrollverksamheten från centralanstalten
till de lokala frökontrollanstalterna. Denna decentralisering sy -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

63

nes böra ske dels genom en utvidgning av de mellansvenska lokala anstalternas
plomberingsdistrikt, dels genom att de lokala anstalterna medgivas rätt
att i vissa fall åtaga sig statsplombering utanför det för vederbörande anstalt
fastställda plomberingsområdet. Sådan avvikelse från områdesindelningen,
som sist nämnts, torde dock böra få ske endast efter medgivande från centralanstalten
eller från annan lokal anstalt, som beröres därav.

I några yttranden, där förslaget om decentralisering avstyrkts, har uttalats
att de lokala anstalter, som nu ha en outnyttjad kapacitet, i stället borde söka
intressera jordbrukarna att i ökad omfattning analysera utsäde av egen
skörd. Jag vill i anledning härav framhålla, att jag helt delar uppfattningen
om det önskvärda i att dylika analyser skola ske i ökad omfattning. En sådan
utveckling torde emellertid ej behöva hindras av den decentralisering, som
jag nu förordat.

Det torde icke vara erforderligt att redan nu taga ställning till frågan,
hur den av mig förordade utvidgningen av vissa lokala anstalters plomberingsområden
skall genomföras. Denna fråga torde jag senare få anmäla för
Kungl. Maj :t. I anledning av vad Hallands läns hushållningssällskap anfört
vill jag emellertid framhålla, att det icke synes tillräckligt motiverat, att en.
ny lokal anstalt skulle inrättas i Halland.

Utredningen har ifrågasatt att sammansättningen av styrelserna för de
lokala anstalter, vilkas plomberingsdistrikt kunna komma att utvidgas, skall
ändras så, att varje i distriktet ingående hushållningssällskapsområde blir
representerat i styrelsen. Goda skäl tala enligt min uppfattning för en sådan
ändring. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva denna
fråga med beaktande av de förhållanden, som kunna föreligga beträffande
varje särskild anstalt.

Som en ytterligare åtgärd i syfte att nedbringa arbetsbelastningen och förlusten
vid statens centrala frökontrollanstalt har utredningen föreslagit, att
möjlighet skulle öppnas för Kungl. Maj :t att medgiva auktorisering av vissa
enskilda utsädesföretag. Sådan auktorisering skulle ha den innebörden att
en av företaget självt verkställd kontroll i fråga om de lägre plomberingsformerna
skulle bli likställd med kontroll, utövad av statsunderstödd frökontrollanstalt.
Förutsättning för att auktorisering skulle få meddelas skulle
dock enligt förslaget vara, att företaget självt bedreve växtförädlingsverksamhet
i betydande omfattning och hade sådana resurser, som erfordrades
för kontrollverksamheten.

Mot detta utredningens förslag ha invändningar framställts i ett flertal
yttranden. Därvid har man i regel antingen helt avstyrkt förslaget eller ock
förordat att möjligheten att erhålla auktorisation skulle begränsas till W.
Weibull aktiebolag samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges
utsädesförening.

Mot ett genomförande av utredningens förslag på denna punkt i hela
dess vidd har framför allt anförts, att det måste befaras att genom en sådan
åtgärd alltför stora delar av frökontrollverksamheten skulle komma att un -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

dandragas den statliga kontrollen ävensom att garantien för köparna ej
skulle kunna bli densamma som vid en av centralanstalten eller statsunderstödd
lokalanstalt utövad kontroll. För min del har jag ej kunnat undgå att
finna dessa farhågor i viss mån befogade. Om ett auktorisationsförfarande
skall införas bör det därför enligt min uppfattning, i överensstämmelse med
vad som förordats i ett flertal yttranden, begränsas till W. Weibull aktiebolag
samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges utsädesförening
i Svalöv. På sätt framhållits både i betänkandet och i yttrandena
intaga dessa förelag obestridligen en särställning — både genom verksamhetens
omfattning och genom det förhållandet att de åtnjuta betydande
statsunderstöd för sin växtförädlingsverksamhet och i samband därmed äro
underkastade insyn från det allmännas sida. Beträffande Weibullsbolaget
är emellertid att märka, att detta företag redan så gott som uteslutande
saluför sina varor under egen plomb. Detta system synes ha fungerat tillfredsställande
även ur köparnas synpunkt. Något större behov av en auktorisation
— vilken ju i stort sett endast skulle innebära att bolagets kontroll
skulle få en mera officiell prägel — kan därför knapppast föreligga här. Vad
vidare angår Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har detta i första hand
förklarat sig önska att det nuvarande systemet, enligt vilket bolagets försäljning
är ställd under centralanstaltens kontroll, skall bibehållas eller att
eventuellt kontrollen skulle överflyttas till utsädesföreningens kontrollbyrå,
vilken i så fall borde äga befogenhet att plombera med verklig statsplomb.
Härvid har bolaget förutsatt, att kontrollavgifterna icke skulle ökas så att de
alltför mycket komme att överskrida de nuvarande kostnaderna. Såsom i
annat sammanhang berörts har emellertid centralanstalten beviljat bolaget
en betydande rabatt å de eljest gällande taxeavgifterna. Denna rabatt är av
sådan storleksordning, att den måste anses innebära en avsevärd subvention
till bolaget. I likhet med bland andra lantbruksstyrelsen och statens sakrevision
anser jag att någon sådan subvention till visst eller vissa utsädesföretag
icke bör förekomma. Rabatten bör därför enligt min mening avvecklas,
då giltighetstiden för nu löpande avtal mellan centralanstalten och bolaget
utgår, d. v. s. den 30 juni 1953. Därest bolaget då ej skulle vilja bära kostnaden
för en statlig kontroll, möter givetvis ej hinder för detsamma att
sälja sina varor i samma ordning som W. Weibull aktiebolag, d. v. s. under
egen kontroll och under egen plomb. Av bolagets yttrande synes emellertid
framgå, att bolaget i en dylik situation skulle föredraga att erhålla auktorisation
i enlighet med utredningens förslag. Ur det allmännas synpunkt torde
några allvarligare betänkligheter icke behöva möta mot bifall till en framställning
härom. Detsamma gäller, därest Weibullsbolaget skulle önska
erhålla auktorisation.

Av skäl som nu anförts kan jag alltså ansluta mig till utredningens förslag
på denna punkt endast i så måtto att sådan auktorisation, som avses i betänkandet,
bör efter ansökan kunna beviljas W. Weibull aktiebolag och Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget. Rörande förutsättningarna och villkoren
för auktorisation har jag i stort sett intet att invända mot vad utred -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

65

ningen anfört. Till de hithörande detaljproblemen torde jag emellertid lämpligen
få återkomma senare. Här må allenast framhållas, att därest Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget i samband med sökande av auktorisation skulle
önska uppdraga kontrollen åt Sveriges utsädesförenings kontrollbyrå, synes
hinder i och för sig ej böra möta mot en dylik anordning.

I samband med behandlingen av decentraliseringsfrågorna har utredningen
även upptagit spörsmålen om inrättande av nya lokala frökontrollanstaller
samt en Norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt. Vad angår
förstnämnda fråga har jag redan tidigare anfört, att det enligt min mening
icke kan anses påkallat att inrätta någon ny lokal anstalt i Halland.
Även i övrigt delar jag utredningens uppfattning, att någon ny lokal anstalt
ej för närvarande behövs. Vad angår frågan om inrättande av en Norrlandsfilial
till centralanstalten vill jag erinra om att Röbäcksdalsutredningen i
sitt den 17 november 1951 avgivna betänkande angående utbyggnaden av en
central forsknings- och försöksinstitution på jordbrukets område vid Röbäcksdalen
i Norrland föreslagit att en filial till statens centrala frökontrollanstalt
skall upprättas och förläggas till Röbäcksdalen. Jag torde senare
denna dag få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om framläggande för riksdagen
av förslag, grundade på sistnämnda betänkande. Därvid torde jag även
få upptaga den nu nämnda filialfrågan.

Som ett led i strävandena att åstadkomma en förenkling av frökontrollverksamheten
och minska kostnaderna för denna har utredningen föreslagit
vissa ändringar i fråga om organisationen av fältkontrollen. Utredningen förordar
sålunda till en början, att den obligatoriska efterkontrollen vid de
lägre plomberingsformerna skall slopas och att sådan kontroll i stället
skall företagas endast då framställning därom göres. I likhet med flertalet
remissmyndigheter anser jag emellertid att ett borttagande av den obligatoriska
efterkontrollen kan komma att innebära vissa risker för frökontrollverksamheten.
Såsom bland andra statens sakrevision framhållit har vidare
underskottet å denna kontrollverksamhet hittills varit relativt begränsat
och man kan genom en lämplig avvägning av avgifterna få en tillfredsställande
täckning av statens kostnader för kontrollodlingarna. Den i några
yttranden framförda tanken att den nuvarande obligatoriska efterkontrollen
skulle ersättas av en stickprovsvis anordnad kontroll synes ej heller innebära
en tillfredsställande lösning. Under dessa förhållanden anser jag alt den
obligatoriska efterkontrollen bör bibehållas och kan alltså ej ansluta mig till
utredningens förslag på denna punkt.

I fråga om fältkontrollen föreslår utredningen vidare den organisatoriska
förändringen, att fältkontrollodlingarna i huvudsak skola förläggas till Skåne
och att i samband därmed även fältkontrollavdelningen vid statens centrala
frökontrollanstalt skall förflyttas till Skåne och sammanföras med den nuvarande
Skånefilialen. Detta förslag har genomgående tillstyrkts i remissyttrandena,
såvitt det avser en förflyttning av fältkontrollodlingarna och fältkon
trolla vdel ningen till Skåne. Även jag anser en sådan förflyttning lämp5
Hihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Sr SO.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

lig. Jag anser det likaså ändamålsenligt, att den nuvarande Alnarpsfilialen
till centralanstalten skall sammanföras med fältkontrollavdelningen. Lokalfrågan
torde i så fall, såsom utredningen föreslagit, lämpligen böra lösas så,
att statens växtskyddsanstalts filial i Alnarp får övertaga de lokaler, som
nu disponeras av centralanstaltens filial, och att en ny institutionsbyggnad
uppföres, vilken kan inrymma både sistnämnda filial och fältkontrollavdelningen.

I fråga om valet av förläggningsort delar jag åter den av ett flertal remissinstanser
uttalade uppfattningen, att en förläggning till Alnarp skulle
komma att medföra sådana olägenheter, att man om möjligt bör söka finna
en annan lösning.

Med hänsyn till den begränsning, som måste iakttagas i fråga om den
offentliga byggnadsverksamheten, torde vidare den lösning av lokalfrågan,
som jag nyss förordat, under inga omständigheter kunna genomföras redan
under loppet av nästa budgetår. Under sådana förhållanden synes det lämpligast,
att frågan om valet av förläggningsplats för fältkontrollavdelningen
och filialen skall ytterligare övervägas. Det torde i första hand få ankomma
på anstaltens styrelse att verkställa vidare undersökning i saken samt att
inkomma till Kungl. Maj :t med det förslag, vartill denna undersökning kan
föranleda.

I fråga om fältbesiktningarna har utredningen ansett, att de lokala statsunderstödda
frökontrollanstalterna borde kunna tillerkännas rätt att verkställa
sådana besiktningar efter uppdrag av centralanstalten. Jag ansluter
mig till utredningens uppfattning. I vad mån de lokala anstalterna jämväl,
såsom föreslagits i en del yttranden, böra få utföra laboratorieanalyser för
de högre plomberingsformerna synes vara en lämplighetsfråga, som det i
första hand bör ankomma på centralanstalten att avgöra.

Vad angår personalorganisationen har utredningen ansett att det, om dess
förslag genomfördes, skulle bli möjligt att indraga ett sextiotal befattningar,
så gott som samtliga av biträdeskaraktär. Vidare har utredningen räknat
med att en ytterligare besparing skulle kunna göras å avlöningsanslaget genom
att man i ökad omfattning skulle tillfälligt permittera en del av personalen
under dödsäsongen.

På sätt jag i det föregående angivit ansluter jag mig i väsentliga delar till
utredningens förslag. Jag har sålunda biträtt förslagen om en viss överföring
av arbetsuppgifter från centralanstalten till de lokala anstalterna och
om förläggning av efterkontrollodlingarna och fältkontrollavdelningen till
Skåne. Vidare har jag ansett att möjlighet bör öppnas för W. Weibull aktiebolag
och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget att, därest de så önska,
erhålla auktorisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen
förordat. Såvitt angår nästa budgetår torde dessa åtgärder dock ej kunna
beräknas få någon större inverkan på medelsbehovet vid centralanstalten. Innan
frågan om förläggningsort för efterkontrollodlingarna och fältkontroll -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

67

avdelningens lokalfråga blivit lösta kan man uppenbarligen ej räkna med
någon besparing på detta område. Då kontrollfrågan för Allmänna svenska utsädesaktiebolagets
del för närvarande är reglerad genom ett avtal, vilket gäller
till utgången av budgetåret 1952/53, torde man vidare knappast kunna
räkna med att frågan om auktorisation för sagda bolags del skall bli aktuell
förrän avtalet utlöpt och följaktligen ej heller på denna punkt kunna
räkna med någon personalminskning. Däremot bör den av mig förordade
decentraliseringen från centralanstalten till vissa lokala anstalter kunna genomföras
med verkan redan under nästa budgetår. Härigenom torde det bli
möjligt att något minska biträdespersonalen vid centralanstalten. Jag vill i
detta sammanhang även understryka angelägenheten av att centralanstaltens
ledning skall tillse, att de möjligheter, som kunna finnas att rationalisera
arbetet och undvika spilltid för personalen, tillvaratagas. Med hänsyn till
svårigheten att i förväg bedöma, vad som kan vinnas genom dylika åtgärder
ävensom genom den nyss angivna överföringen av vissa arbetsuppgifter, anser
jag det dock icke tillrådligt att för nästa budgetår räkna med avsevärt
större minskning av personalbehovet vid centralanstalten än vad styrelsen
för denna angivit i sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53. Jag finner
det under nu angivna förhållanden ej heller sannolikt att några särskilda
åtgärder för omskolning av överflödig personal kunna komma att
erfordras under nästa budgetår. Jag förutsätter emellertid att anstaltens
styrelse skall uppmärksamma denna fråga.

Av de frågor, som behandlats i betänkandet, torde jag till sist få beröra
spörsmålet om taxesättningen och det därmed sammanhängande problemet
om de rabatter, som för närvarande tillämpas i vissa fall.

Vad angår taxesättningen vill jag först framhålla, att en betydande del
av centralanstaltens verksamhet givetvis är av sådan natur, att det ej kan
anses rimligt att kostnaderna för densamma skola bäras av dem, som anlita
anstalten för undersökningar. Däremot synes det i princip riktigt, att den
löpande analyserings- och plomberingsverksamheten skall vara självbärande,
och att taxorna skola avvägas med hänsyn härtill. Driftsresultaten vid de
statsunderstödda frökontrollanstalterna synas utgöra en lämplig utgångspunkt
för bedömningen av hur taxorna vid tillämpning av denna princip
böra bestämmas. Såsom bland andra lantbruksstyrelsen påpekat måste emellertid
hänsyn tagas även till att de analyser, som utföras vid centralanstalten,
i stor utsträckning äro mera tidsödande och mindre lönsamma än de
analyser, som utföras vid de lokala anstalterna. Jämväl detta förhållande
torde därför böra beaktas vid taxesättningen. Jag finner det vidare ej obefogat,
att centralanstalten skulle äga att såsom gottgörelse för sina kostnader
för kontroll över de lokala anstalternas verksamhet in. m. uttaga en mindre
plomberingsavgift av de sistnämnda. Hinder bör därför ej möta för Kungl.
Maj :t att föreskriva, att erläggandet av dylik avgift skall utgöra ett villkor
för att lokal anstalt skall äga verkställa statsplombering. Eu sådan plomberingsavgift
torde dock ej böra komma i fråga annat än om taxesättningen

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

leder till driftsöverskott vid lokala anstalterna, vilka måste anses överstiga
vad som behövs för konsolidering av dessas ekonomi.

Vad härefter slutligen angår rabatterna anser jag, såsom jag angivit redan
vid behandlingen av frågan om meddelande av auktorisation till vissa utsädesföretag,
att de rabatter, som nu lämnas till några dylika företag, böra
avvecklas. Däremot föreligga enligt min mening ej samma skäl för att även
de rabatter, som nu i vissa fall lämnas till jordbrukare och utsädesutställningar,
skulle borttagas. Jag vill erinra om att dessa rabatter endast uppgå
till förhållandevis obetydliga belopp men det oaktat spela en ej oväsentlig
roll i strävandena att höja utsädesvarornas kvalitet.

Sedan jag nu angivit min ståndpunkt till de förslag, som 1950 års frökontrollutredning
framlagt, och vissa därmed sammanhängande spörsmål
torde jag få övergå till att behandla frågan om anslag till centralanstalten
och de lokala frökontrollanstalterna för budgetåret 1952/53. Vad då först
angår centralanstaltens avlöningsanslag har jag redan i det föregående behandlat
frökontrollutredningens förslag till personalorganisation vid anstalten.
Jag har därvid uttalat, att det enligt min mening icke vore tillrådligt
att för nästa budgetår räkna med avsevärt större minskning av personalbehovet
än vad anstaltsstyrelsen angivit i sina anslagsäskanden. I dessa
har styrelsen förutsatt en indragning av nio frökontrollbiträden, vilket
skulle medföra en minskning av avlöningsanslaget med 56 600 kronor. Då
biträdespersonalen enligt min mening bör kunna reduceras något mer, föreslår
jag att nämnda belopp skall höjas till 75 400 kronor. Beträffande de av
anstaltsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna och personalförstärkningarna
anser jag arbetsuppgifterna å den kontorsbiträdestjänst i Ca 8 å
fältkontrollavdelningen, vilken styrelsen föreslagit skola ändras till en kontoristtjänst
i Ca 13, motivera en placering som kanslibiträde i Ca 11. För
detta ändamål torde anslaget böra uppräknas med 1 000 kronor. Styrelsens
förslag att en tjänst som expeditionsbiträde i lönegrad Ce 11 skall ändras
till en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 anser jag mig ej för närvarande
kunna taga ställning till med hänsyn till ovissheten, huruvida denna tjänst
kommer att behövas i fortsättningen. Ifrågavarande befattningshavare handhar
nämligen anstaltens kontroll över Allmänna svenska utsädesaktiebolagets
försäljning av utsäde. Jag är icke heller beredd att nu biträda det ånyo
framlagda förslaget att tre inspektörstjänster i lönegrad Ce 14 skola inrättas.
Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången ha två kontorsbiträden
i Ce 8 föreslagits skola få ordinarie tjänster. Med hänsyn till svårigheten
att redan nu bedöma vilket behov av biträdespersonal som kommer
att föreligga när de förslag, som jag i det föregående biträtt, blivit genomförda,
anser jag att dessa kontorsbiträden böra kvarstå å extra ordinarie
stat. Däremot förordar jag i enlighet med anstaltsstyrelsens förslag att en
expeditionsföreståndare i lönegrad Ce 18 skall överföras å ordinarie stat.
Till övriga av styrelsen eller i remissyttrandena ifrågasatta tjänsteförändringar
kan jag för närvarande icke taga ställning. Vad slutligen angår sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

69

relsens beräkning av raedelsbehovet med anledning av de automatiska utgiftsökningarna
föranleder denna icke någon erinran från min sida. På
grund av beräknade löneklassförändringar, löneregleringen för chefstjänstemän
samt det rörliga tilläggets höjning bör anslaget följaktligen uppräknas
med respektive 20 000, 2 700 och 230 700 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 206 000 (-f- 14 000)
kronor;

avlöningar till icke-ordinarie personal 820 000 (—50 300)
kronor;

rörligt tillägg 325 000 (+ 215 300) kronor.

Centralanstaltens avlöningsanslag skulle alltså för nästa budgetår behöva
uppföras med (206 000 + 820 000 + 325 000 ==) 1 351 000 (+ 179 000)
kronor.

Å personalförteckningen bör i anslutning till det nyss anförda
uppföras en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ca 11 varjämte antalet kontorsbiträdestjänster
i lönegrad Ca 8 bör minskas med en.

Beträffande centralanstaltens omkostnadsanslag anser jag i likhet med
anstaltsstyrelsen att posten sjukvård m. in. med hänsyn till medelsåtgången
bör uppräknas med 4 000 kronor. Vad angår posten reseersättningar vill jag
erinra att jag i det föregående ej ansett mig kunna biträda förslaget om
inrättande av tre inspektörsbefattningar. Detta medför att det belopp å
22 500 kronor, vilket äskats till reseersättningar åt nämnda befattningshavare,
icke erfordras. Den av anstaltsstyrelsen beräknade ökningen av medelsbehovet
till reseersättningar reduceras sålunda till 3 500 kronor. Med
hänsyn såväl till den stegring, som inträffat i fråga om rese- och traktamentskostnaderna,
som till önskvärdheten av att centralanstalten skall få
ökade möjligheter till tillsyn över de lokala anstalterna anser även jag en
höjning av ifrågavarande post påkallad. Jag anser mig emellertid icke kunna
tillstyrka, att posten skall höjas med mer än 2 500 kronor. Jämväl övriga
i anstaltsstyrelsens förslag angivna poster torde med hänsyn till medelsåtgången
och den allmänna kostnadsökningen böra uppräknas. Höjningen
torde dock beträffande vissa poster kunna begränsas något, bland annat
med hänsyn till den överföring av en del arbetsuppgifter från centralanstalten
till de lokala anstalterna, som jag tidigare förordat. Jag föreslår sålunda,
att posterna bränsle, lyse och vatten samt utsädeskontroll vid Svalöv i enlighet
med styrelsens äskanden skola höjas med 4 000 respektive 36 100
kronor. I fråga om posterna övriga expenser, publikationstryck, provtagning
och ploinbering, fältkontroll samt diverse förbrukningsartiklar vill jag förorda
uppräkningar med respektive 12 000, 700, 85 000, 75 000 och 7 000 kronor.
Vad slutligen angår styrelsens framställning, att medel skola ställas till förfogande
för anskaffande av eu ny dupliceringsmaskin, synes denna böra bifallas.
Enligt min mening äro emellertid utgifterna för inköp av denna maskin
icke av den natur att de böra bestridas genom överskridande av inne -

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

varande budgetårs anslag. För ändamålet torde i stället böra beräknas ett
belopp av 4 400 kronor under nästa budgetårs omkostnadsanslag. Vid bifall
till vad jag nu föreslagit skulle förevarande anslag sålunda uppföras med
(330 000 + 4 000 + 2 500 + 4 000 + 36 100 -f 12 000 + 700 + 85 000
+ 75 000 + 7 000 + 4 400 =) 560 700 kronor. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att i sinom tid fastställa ny omkostnadsstat för centralanstalten.

Vad slutligen angår medelsanvisningen för nästa budgetår till understöd
åt lokala frö kontrollanstalter kan jag biträda lantbruksstyrelsens förslag,
att ett oförändrat anslag å 5 000 kronor skall anvisas för ändamålet. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bemyndiga lantbruksstyrelsen att
fördela detta anslag mellan anstalterna efter föreliggande behov av statsbidrag.
Denna fördelning torde böra göras efter i viss mån schematiska
regler. Någon anledning synes ej längre föreligga att såsom villkor för statsbidrag
uppställa att vederbörande hushållningssällskap eller landsting lämna
understöd med minst motsvarande belopp. Nu gällande föreskrift härom
torde därför böra upphävas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens centrala frökontrollanstalt,
som angivits i det föregående;

2) godkänna följande avlöningsstat för statens centrala
frökontrollanstalt, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

.................................... 206 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för slagsvis

................................ 820 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 325 000

Summa kronor 1 351 000;

3) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Statens centrala
frökontrollanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 351 000 kronor,

b) till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Statens centrala
frökontrollanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av
560 700 kronor,

c) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Understöd åt
lokala frökontrollanstalier ett anslag av 5 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

71

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.