Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
1
Nr 37.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till B. E. 11. Carlsson ro., fl.; given Stockholms
slott den 18 januari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över förs^arsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
I
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson.
Sammanfattning.
I propositionen underställas riksdagens prövning ett ärende angående ersättning
för skada ådragen under militärtjänstgöring och ett ärende om ersättning
för skada i följd av olycksfall i arbete.
1—105 »* Rihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. Nr 37.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
Utdrag av ''protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 januari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Anderson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med, cheferna för social-, finans- och civildepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten
Nilsson, följande.
1.
Den 26 oktober 1948 inträffade ombord på kryssaren Gotland en olyckshändelse
vid skjutning med automatkanon varvid, bland andra, värnpliktige
nr 3909-17-48 B. E. R. Carlsson träffades av splitter och skadades så svårt
att högra underbenet måste amputeras och vänstra foten opereras.
Olyckshändelsen var föremål för undersökning vid stationskrigsrätten vid
Karlskrona örlogsstation som, enär åklagaren ansett sig icke böra föra någon
talan i målet, genom beslut den 30 juni 1949 avskrev målet från vidare handläggning.
I skrivelser den 3 juni och den 6 oktober 1950 till marinförvaltningen har
Carlsson genom ombud framställt anspråk på ersättning för sveda och värk
samt lyte och framtida men med 9 000 kronor, för förlorad arbetsförtjänst
för tiden den 22 juni 1949—den 15 februari 1950 med 4 088 kronor 4 öre, för
utgifter för resor och intyg m. in. med 47 kronor, för ombudskostnader med
529 kronor 80 öre ävensom yrkat livränta från och med den 16 februari 1950
efter en årsinkomst av 9 550 kronor och en invaliditetsgrad av 45 % med avdrag
för från riksförsäkringsanstalten till följd av olycksfallet utgående ersättning.
Advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning har i en till marinförvaltningen
den 9 mars 1951 överlämnad promemoria i ärendet anfört, att Carlsson
skadats under sådana omständigheter att kronan icke kunde undgå att utgiva
ojämkat skadestånd till Carlsson, samt föreslagit, att ersättning skulle utgå
för sveda och värk samt lyte och framtida men med i ett för allt 8 000
kronor, för förlorad arbetsförtjänst under tiden den 22 juni 1949—den 15
februari 1950 med 3 408 kronor 43 öre, för utgifter för resor m. m. med
Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 3
fordrade 47 kronor, för ombudskostnader med fordrade 529 kronor 80 öre
ävensom att Carlsson skulle tillerkännas livsvarig livränta från och med den
16 februari 1950 med 3 000 kronor för år, vilket sistnämnda belopp skulle
nedsättas till hälften efter fyllda 67 år.
Försvarets skaderegleringsnämnd har i ett den 6 april 1951 avgivet yttrande
biträtt advokatfiskalens förslag, dook att enligt nämndens mening med
hänsyn till Carlssons låga ålder någon reducering av livräntan icke borde ske
vid fyllda 67 år.
Marinförvaltningen har med överlämnande av handlingarna i ärendet i
skrivelse den 17 april 1951 förklarat sig icke ha något att erinra mot de av
advokatfiskalen förordade ersättningsbeloppen, som godtagits av Carlssons
ombud, och hemställt att ersättning måtte tillerkännas Carlsson i enlighet
med advokatfiskalens förslag.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 24 april 1951 tillstyrkt bifall
till marinförvaltningens framställning.
Genom beslut den 18 maj 1951 medgav Kungl. Maj:t att Carlsson finge
beredas ersättning för sveda och värk, lyte och framtida men, förlorad arbetsförtjänst
under tiden den 22 juni 1949—den 15 februari 1950, utgifter för
resor m. m. samt ombudskostnader med tillhopa 11 985 kronor 23 öre ävensom
livränta för tiden den 16 februari 1950—den 30 juni 1952 med 3 000
kronor för år. Härav föranledda kostnader skulle bestridas av anslaget till
vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. in. Tillika
förklarade Sig Kungl. Maj.t vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta
till Carlsson för tiden efter den 30 juni 1952.
Departementschefen.
Beträffande engångsersättning och livränta till Carlsson för tiden till och
med den 30 juni 1952 föreligger beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter
synes på sätt marinförvaltningen föreslagit livränta böra utgå till Carlsson
med 3 000 kronor för år med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå
någon sådan tilläggsförmån som eljest tillkommer pensionstagare. I överensstämmelse
med gällande praxis synes, isåsom skaderegleringsnämnden
framhållit, livräntan icke böra reduceras efter det Carlsson fyllt 67 år. Livräntan
synes böra bestridas från det under tolfte huvudtiteln uppförda för
slagsanslaget Diverse pensioner och understöd m. in.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd nr. m. må från och med den
1 juli 1952 till B. E. B. Carlsson utgå livsvarig livränta med
3 000 kronor för år med iakttagande att å den sålunda bestämda
livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt
gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
2.
Under arbete vid ammunitionsfabriken Zakrisdal—Marieberg i Stockholm
den 22 februari 1944 skadades arbeterskan Syster Anna Cecilia Pettersson,
född Derwén, av en excenterpress med påföljd att delar av vänstra handens
pekfinger och långfinger måste amputeras.
Genom dom den 5 december 1947, vilken vunnit laga kraft, förpliktade
Svea hovrätt på grund av det inträffade kronan att utgiva ersättning till
Cecilia Pettersson för sveda och värk med 800 kronor, för lyte och framtida
men med 3 000 kronor samt för förlorad arbetsförtjänst under tiden den 15
maj 1944—den 14 mars 1947 i form av livränta, beräknad efter en antagen
årsinkomst av 4 668 kronor och en invaliditetsgrad av 10%, med avdrag för
vad hon för samma tid uppburit från riksförsäkringsanstalten.
Enligt beslut av försvarets fabriksstyrelse har efter enahanda grunder
beräknad livränta utbetalats till Cecilia Pettersson för tiden den 15 mars
1947—den 13 juni 1949.
Riksförsäkringsanstalten har sedermera genom beslut den 16 augusti 1949
tillerkänt Cecilia Pettersson livsvarig livränta från och med den 14 juni 1949,
varvid invaliditetsgraden fastställts till 12 %.
Genom ombud har Cecilia Pettersson hos försvarets fabriksstyrelse framställt
krav på ytterligare ersättning av kronan med 2 000 kronor för sveda
och värk och likaledes 2 000 kronor för lyte och bestående men ävensom
livsvarig årlig livränta från och med den 14 juni 1949 beräknad efter 12 %
av förenämnda belopp å 4 668 kronor.
Försvarets fabriksstyrelse, som i ärendet inhämtat yttrande från försvarets
skaderegleringsnämnd, har med skrivelse den 16 juni 1950 överlämnat ärendet
med därtill hörande handlingar.
Försvarets skaderegleringsnämnd har i ett den 6 juni 1950 avgivet yttrande
förklarat att nämnden, med hänsyn till de förnyade operationer Cecilia
Pettersson genomgått efter den tid hovrättens dom avsåge, ansåge henne
berättigad till ytterligare ersättning för sveda och värk samt lyte och framtida
men med tillhopa 1 500 kronor. Vidare tillstyrkte nämnden att livsvarig
livränta tillerkändes Cecilia Pettersson från och med den 14 juni 1949,
beräknad efter en nedsättning av arbetsförmågan med 12 % och en antagen
årsinkomst av 4 668 kronor, med avdrag för från riksförsäkringsanstalten
utgående livränta jämte därå belöpande tillägg.
Fabriksstyrelsen, som anslutit sig till skaderegleringsnämndens förslag,
har hemställt att Cecilia Pettersson måtte beredas ersättning i enlighet
därmed.
Försvarets civilförvaltning har i ett den 27 juni 1950 avgivet utlåtande
tillstyrkt bifall till fabriksstyrelsens framställning. Med hänsyn till att skadan
inträffat före inrättandet av försvarets fabriksverk har civilförvaltningen
ifrågasatt, huruvida icke kostnaderna borde bestridas i samma ordning som
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
eljest gäller beträffande skador vid militär verksamhet och sålunda icke belasta
fabriksverkets driftsmedel.
Genom beslut den 14 juli 1950 medgav Kungl. May.t att Cecilia Pettersson
finge beredas ersättning för sveda och värk samt lyte och framtida men med
— utöver henne av hovrätten i samma avseenden tillerkända belopp — ytterligare
tillhopa 1 500 kronor ävensom för nedsatt arbetsförmåga under tiden
den 14 juni 1949—den 30 juni 1951 i form av livränta i enlighet med av
skaderegleringsnämnden föreslagna grunder, dock med iakttagande att å den
sålunda bestämda livräntan icke finge utgå någon sådan tilläggsförmån som
enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Genom beslut
den 19 oktober 1951 medgav Kungl. Maj:t att Cecilia Pettersson finge
fortsättningsvis för tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952 beredas ersättning
i form av livränta enligt nyss angivna grunder. Kostnaderna skulle bestridas
av anslaget till vissa ersättningar i anledning av skador vid militär
verksamhet m. m. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela
beslut i fråga om livränta till Cecilia Pettersson för tid efter den 30
juni 1952.
Departementschefen.
Beträffande engångsersättning och livränta till Cecilia Pettersson för tiden
till och med den 30 juni 1952 föreligger redan beslut av Kungl. Maj:t. För
tiden därefter synes livränta böra utgå på sätt skaderegleringsnämnden och
fabriksstyrelsen föreslagit med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå
någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer
pensionstagare. Livräntan synes böra bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd m. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olyckshändelse från och med den 1 juli 1952 till Syster
Anna Cecilia Pettersson utgå årlig livränta efter en invaliditetsgrad
av 12 % och en antagen årsinkomst av 4 668 kronor, med
avdrag av från riksförsäkringsanstalten utgående livränta jämte
därå belöpande tillägg samt med iakttagande att å den sålunda
bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1 och 2 hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Magnus T. Möller.