Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillfällig ökning au regeringsrådens antal; given Stockholms
slott den 11 januari 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Antalet regeringsråd föreslås tillfälligt ökat från tio till elva.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 27.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

Förslag

till

Lag

om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Härigenom förordnas, att i stället för vad som stadgas i 1 § lagen den
26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall, med upphävande
av lagen den 29 mars 1946 (nr 113) om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal, från och med den 1 oktober 1952 och intill dess regeringsrådens
antal efter vad i denna lag sägs nedbragts till sju gälla följande.

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall till och med den 30 september 1955 eller,
om särskilda förhållanden föranleda därtill, den tidigare dag som
Kungl. Maj :t bestämmer utgöras av elva regeringsråd. Därefter skall antalet
regeringsråd, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske,
nedbringas till sju. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall, enligt
vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

2 §•

Regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året.

3 §•

I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske,
skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.

Regeringsrättens avdelningar äro lika behöriga att upptaga de till regeringsrättens
handläggning hörande ärenden, vilkas fördelning endast beror
av den ordning, vari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §.

Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i regeringsrätten
tjänstgörande regeringsråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

5 §.

Vad om måls handläggning i vissa fall av högsta domstolen i dess helhet
finnes föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ökning av
antalet ledamöter i regeringsrätten. Föredraganden anför följande.

Regeringsrättens organisation och arbetssätt.

Enligt lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall regeringsrätten
utgöras av sju regeringsråd, av vilka dock en tjänstgör i lagrådet.
Regeringsrätten är enligt § 22 regeringsformen domför med fem ledamöter,
så ock med fyra, där tre av dein äro ense om slutet. Genom särskild lag den
29 mars 1946 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal bestämdes, att
regeringsrätten från och med den 1 oktober samma år skulle tillfälligt förstärkas,
så att den kom att bestå av tio regeringsråd. Syftet härmed var att
möjliggöra en avarbetning av då föreliggande, alltför stora balans av oavgjorda
mål. Enär en sådan avarbetning beräknades kunna genomföras på
jämförelsevis kort tid, föreskrevs i 1 § av lagen att den tillfälliga utökningen
skulle äga bestånd till och med den 30 september 1949 eller, om särskilda
förhållanden föranledde därtill, den tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämde.
Därefter skulle, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kunde ske,
antalet regeringsråd åter minskas till sju.

Emellertid blev utvecklingen mindre gynnsam än man vid utökningens
genomförande beräknade. Måltillströmningen till regeringsrätten var alltfort
mycket stark och dessutom inträdde en förskjutning i fråga om målens
beskaffenhet i riktning mot en högre andel av stora och invecklade mål. Härigenom
minskade målavverkningen, räknat i antalet mål, och balansen ökade
ytterligare. Med anledning härav bestämdes genom lag den 25 februari 1949,
att utökningen av regeringsrådens antal skulle bestå till och med den 30
september 1952 eller den tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämde.

Sedan antalet regeringsråd den 1 oktober 1946 ökades till tio, därav en

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

tjänstgörande i lagrådet, har som regel tillämpats följande schema för tjänstgöringen
i regeringsrätten.

Måndag

Antal timmar
för föredragning

varannan vecka____ 1

Avd. 1

5

Antal ledamöter

Avd. 2 Hemarbetande

4 —

Tisdag

varje

vecka....... 4

5

4 —

Onsdag

»

» ....... 4

5

4 —

Torsdag

»

» ....... 4

—

4 5

Fredag

»

» ....... 4

4

— 5

Lördagen är hemarbetsdag för samtliga ledamöter. Måndagen ägnas, förutom
åt föredragning, åt justering av tidigare avgjorda mål.

Antalet föredragningstimmar i veckan uppgår alltså varannan vecka till
26 och varannan vecka till 24 eller i medeltal till 25.

Medan antalet i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter utgjorde sex, uppgick
föredragningstiden i regel till 17 timmar i veckan. För år räknat har den
planenliga föredragningstiden — med reduktion för mellankommande helgdagar
— uppgått, år 1942 till omkring 580 timmar, åren 1943—45 till omkring
655 timmar samt därefter med nio ledamöter till omkring 955 timmar.
Fördelat på antalet ledamöter motsvara dessa föredragningstider 97, 109
och 106 timmar.

I propositionen nr 32 till 1946 års riksdag har intagits en inom regeringsrätten
utarbetad promemoria, däri bland annat behandlas frågan hur föredragningsschemat
i regeringsrätten borde uppgöras under förutsättning av
att antalet ledamöter ökades. Med tio i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter
skulle schemat bli följande.

Antal timmar
för föredragning

Måndag............ 1

Tisdag........... 4

Onsdag................... 4

Torsdag................... 4

Fredag............... 4

Antal ledamöter

Avd. 1 Avd. 2 Hemarbetande

5 4 1

5 4 1

4 4 2

5 — 5

4 4 2

Lördagen skulle vara hemarbetsdag för samtliga ledamöter. Antalet föredragningstimmar
komme med denna beräkning att uppgå till 30 eller 5 mer
än för närvarande. Varje ledamot finge liksom nu ledigt för hemarbete —
utom lördagar — en dag i veckan och dessutom en timme var tionde mån*
dag.

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda m. m.

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1933 (vilket år en år
1928 beslutad tillfällig utökning av regeringsrätten med fyra ledamöter slutgiltigt
avvecklades) må lämnas följande uppgifter rörande antalet inkomna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

5

avgjorda och balanserade mål. I antalet avgjorda mål inbegripas återkallade,
till annan myndighet överlämnade eller eljest avförda mål.

Under året

Vid årets utgån:

inkomna

avgjorda

balanserade

1933 ............

........... 2 385

2 210

1 261

1934 ............

........... 2 602

2 658

1 205

1935 ............

........... 2 259

2 465

999

1936 ............

........... 2 033

2 078

954

1937 ............

.......... 1 928

1 963

919

1938 ............

.......... 2 252

2 098

1 073

1939 ............

.......... 2174

2 262

986

1940 ............

.......... 1 888

2 081

792

1941............

.......... 2 206

2 068

933

1942 ............

.......... 2 283

2 207

1 009

1943 ............

.......... 2 664

2 592

1 082

1944 ............

.......... 3 009

2 473

1 618

1945 ............

.......... 3 027

2 368

2 281

1946 ............

.......... 3 333

2 466

3 150

1947 ............

.......... 3171

2 898

3 425

1948 ............

.......... 2 937

2 703

3 657

1949 ............

.......... 3 012

2 633

4 036

1950 ............

.......... 3 221

2 668

4 589

1951............

.......... 3 022

2 708

4 905

Eftersom skattemålen utgöra den ojämförligt största gruppen av mål i
regeringsrätten må här även lämnas vissa uppgifter rörande förhållandena
inom kammarrätten under tiden från och med år 1939.

Antal till kammarrätten inkomna mål.

Andra beskatt-

Värnskattemål

Krigskonjunktur-

skattemål

ningsmål, ej
tillhörande

Summa

fast. avd.

1939 ........

—

—

6 188

6 188

1940 ........

......... 1 310

—

5 576

6 886

1941........

......... 121

371

5 212

5 704

1942 ........

......... 52

2 033

6 936

9 021

1943 ........

......... 5

2 092

7 924

10 021

1944 ........

......... 1

2 946

7 505

10 452

1945 ........

......... .

2 702

7 311

10 013

1946 ........

......... .

2 755

8 438

11 193

1947 ........

......... .

3 980

7 007

10 987

1948 ........

......... .

1 355

5 281

6 616

1949 ........

......... .

736

8 085

8 821

1950 ........

......... .

333

8 281

8 624

1951........

......... .

103

8 104

8 207

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
Kammarrättens arbetsresultat.

Avgjorda mål Vid årets utgång balanserade mål

Krigskonjunktur-

skattemål

Andra

Summa

Krigskonjunktur-

skattemål

Andra

Summa

1939 .

—

6 318

6 318

—

4 231

4 231

1940 .

—

6 994

6 994

—

4 123

4 123

1941 .

...... 152

5 596

5 748

219

3 860

4 079

1942 .

...... 595

6 286

6 881

1 657

4 562

6 219

1943 .

...... 1 561

5 569

7 130

2 188

6 922

9 no

1944 ,

...... 1 888

6 516

8 404

3 426

7 912

11 158

1945

...... 2 702

7 101

9 803

3 246

8 122

11 368

1946 .

...... 2 712

7 210

9 922

3 289

9 350

12 639

1947

...... 2 517

6 869

9 386

4 752

9 488

14 240

1948

...... 2 698

7 033

9 731

3 389

7 736

11 125

1949

...... 2 565

6 697

9 262

1 560

9 124

10 684

1950

...... 1 203

7 442

8 645

690

9 963

10 653

19511

...... 458

7 338

7 896

306

10 058

10 364

Behandlingen vid

1951 års riksdag av frågan om en
regeringsrätten.

utökning

av

I motioner vid 1951 års riksdag väcktes fråga om en ytterligare, tillfällig
förstärkning av regeringsrätten. Första lagutskottet anförde i sitt i anledning
av motionerna avgivna utlåtande, nr 11, att enligt utskottets mening starka
skäl talade för att en tillfällig ytterligare förstärkning av regeringsrätten
snarast genomfördes. Det syntes därvid utskottet ligga närmast till hands att
tänka sig en utökning med tre ledamöter. Frågan om förstärkningens omfattning
och varaktighet krävde emellertid närmare övervägande, och utskottet
kunde därför icke förorda att riksdagen omedelbart genomförde en lagändring.
Utskottet hemställde att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl.
Maj :t med anhållan att förslag snarast måtte framläggas för riksdagen till
erforderlig utökning av regeringsrådens antal så att den alltför stora balansen
av oavgjorda mål i regeringsrätten kunde inom skälig tid nedbringas till
normal storlek. Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 74).

Regeringsrättens promemoria.

I en inom regeringsrätten upprättad, den 31 oktober 1951 dagtecknad promemoria,
vilken behandlar läget vid utgången av september månad 1951, anföres
följande angående regeringsrättens arbetsbalans.

Utöver balansen av krigskonjunkturskattemål, som den 30 september 1951
i regeringsrätten utgjorde 1 101 och vid årets slut beräknas utgöra omkring
900, beräknas ytterligare inkomma inemot 100 sådana mål. Sammanlagt
skulle således efter instundande årsskifte omkring 1 000 krigskonjunkturskattemål
återstå för föredragning, vilket beräknas motsvara en föredragningstid
av 350 å 400 timmar.

1 Siffrorna för 1951 avse beträffande avgjorda mål månaderna januari—september och beträffande
balanserade mål läget den 1 november.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

7

I fråga om andra finansmål har tillströmningen till kammarrätten under
de nio första månaderna år 1951 jämfört med föregående år obetydligt ökats.
Såvitt nu kan bedömas torde antalet såväl inkommande som avgjorda beskattningsmål
i kammarrätten i fortsättningen komma att hålla sig omkring
8 000 mål årligen, vilket beräknas medföra, att till regeringsrätten inkomma
1 500 å 1 600 mål årligen, motsvarande en föredragningstid av omkring 500
timmar. Balansen av dessa mål, som den 30 september 1951 utgjorde 3 528
och för årsskiftet uppskattas till omkring 3 600, borde vid nämnda antal årligen
inkommande mål icke gärna tillåtas överstiga 500 mål. Balansen borde
därför nedbringas med omkring 3 100 mål, vilket beräknas motsvara en
föredragningstid av omkring 1 000 timmar.

Antalet från andra departement till regeringsrätten inkomna mål, som under
senare år utgjort, år 1943 1 372, år 1944 1 335, år 1945 1 127, år 1946
1 320, år 1947 1 377, år 1948 1 225, år 1949 1 203 och år 1950 1 253 eller sålunda
i genomsnitt 1 264, torde även i fortsättningen böra antagas hålla sig
till omkring 1 200 å 1 300 mål årligen. Med den avverkningstakt, som för sådana
mål uppnåtts under de första nio månaderna år 1951 motsvarar detta
en årlig föredragningstid av omkring 450 timmar. Balansen av dessa mål,
som den 30 september 1951 utgjorde 469 mål, kan anses för årstiden vara av
normal omfattning.

Sammanlagt kan antalet till regeringsrätten inkommande mål, med undantag
för krigskonjunkturskattemål, i fortsättningen antagas utgöra omkring
2 700 å 2 900, motsvarande eller obetydligt överstigande den föredragningstid
av omkring 955 timmar, som kan uppnås med nuvarande antal avnio
i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter. För nedbringande av balansen
till önskvärd storlek samt avverkning av återstående krigskonjunkturskattemål
beräknas därutöver en föredragningstid av 1 350 å 1 400 timmar vara
erforderlig. Läget har i detta avseende icke undergått någon anmärkningsvärd
förändring sedan föregående år. Tendensen till växande balans ingiver
dock betänkligheter.

Det framgår av det ovanstående, att regeringsrättens arbetsbalans icke kan
väntas bliva minskad utan att antalet ledamöter utökas under en övergångstid.
Om ett regeringsråd tillkomme bleve det möjligt att ordna föredragning
på två avdelningar under ännu en veckodag, motsvarande en ökning av den
årliga föredragningstiden med omkring 150 timmar. Detta tillägg i tid skulle
då helt, eller i varje fall till övervägande del stå till förfogande för nedbringande
av balansen, vilken alltså borde kunna utjämnas under en tioårsperiod.

Om det anses önskvärt, att balansen reduceras till normal nivå på kortare
tid, erfordras givetvis en större utökning av antalet ledamöter i regeringsrätten.
Härvid är emellertid att märka, att effektiviteten kan bli något lidande
på utökningen enär denna försvårar konstruktionen av en rimlig arbetsordning.
Svårigheterna bliva särskilt stora, om antalet i regeringsrätten
tjänstgörande ledamöter skulle bestämmas till elva. Med tolv ledamöter blir
den årliga arbetstiden den dubbla mot vad som uppnåddes med sex ledamöter
eller sålunda omkring 1 310 timmar per år. Därvid skulle för reduktion
av balansen disponeras omkring 300 timmar per år. Normal balans borde
alltså i detta fall kunna förväntas inträda efter fyra å fem år.

Departementschefen.

Som framgår av de i det föregående meddelade uppgifterna föreligger sedan
flera år tillbaka eu betydande balans av oavgjorda mål i regeringsrätten.
För alt nedbringa balansen ökades antalet ledamöter i regeringsrätten år 1946

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

tillfälligt med tre, och denna utökning, som ursprungligen antogs kunna avvecklas
inom tre år, blev genom beslut år 1949 förlängd för ytterligare tre
år. Det nuvarande provisoriet gäller till och med september månad innevarande
år, varefter en avveckling skall äga rum i mån av uppkommande ledigheter.
Genom regeringsrättens förstärkande har åstadkommits en ökad
arbetsprodukt. Denna har dock ej blivit så stor som man hoppats, i det att
en förskjutning skett i arbetsmaterialet i riktning mot större och mera svårbedömda
mål. Samtidigt har måltillströmningen fortsatt att hålla sig på en
mycket hög nivå. Följden har blivit att balansen, i stället för att minska,
undan för undan vuxit. Den utgjorde vid utgången av år 1951 ej mindre än
4 905 mål, vilket motsvarar nära två års arbetsprodukt av regeringsrätten
med nuvarande antal ledamöter.

Balansen är alltså betydande och uppenbarligen äro svåra olägenheter förknippade
härmed. Enligt den inom regeringsrätten verkställda beräkningen
skulle det antal mål som under den närmaste framtiden kan antagas komma
att fullföljas till regeringsrätten ungefärligen motsvara den avverkning som
kan påräknas med nuvarande arbetskrafter. Någon möjlighet att avarbeta
balansen skulle således icke föreligga utan särskilda åtgärder. Denna beräkning
synes, såvitt nu kan bedömas, vara riktig.

Av det sagda framgår att åtgärder äro erforderliga för att minska balansen.
Flera utvägar äro i och för sig möjliga. Vid tidigare tillfällen har
övervägts att öka regeringsrättens arbetsprodukt genom att föreskriva att
domstolen skall vara domför med lägre antal ledamöter än för närvarande
är fallet. Tanken har emellertid avvisats och det torde ej föreligga anledning
att nu ånyo upptaga den. Ej heller torde man kunna ifrågasätta att
genom utökning av föredragningstiden eller genom andra liknande åtgärder
kräva en större målavverkning. Därefter återstå utvägarna att öka antalet
ledamöter i regeringsrätten och att begränsa fullföljden. Vad först beträffar
en begränsning av måltillströmningen må erinras om att denna utväg att
vinna en lättnad i regeringsrättens arbetsbörda flera gånger tidigare valts.
I propositionen nr 32/1946 redogjorde jag för de åtgärder som under 1920-talet vidtagits i sådant avseende och som väsentligen bestått i att man
gjort kammarrätten till sista instans i vissa grupper av mål och överflyttat
andra grupper från regeringsrättens till annan myndighets prövning. Jag
anförde i anslutning till denna redogörelse att det icke syntes vara tillrådligt
att, utöver vad som sålunda skett på 1920-talet, minska tillströmningen
av mål till regeringsrätten genom att avskära vissa grupper av mål från
fullföljdsrätt. Ej heller syntes mig då möjlighet förefinnas att till annan
myndighet överlämna avgörandet av vissa mål, i vart fall ej i nämnvärd
omfattning. Inför det synnerligen otillfredsställande arbetsläge som nu förefinnes
synes man emellertid, trots vad jag sålunda då yttrade, nu böra
till förnyat övervägande upptaga frågan om möjligheterna att på olika sätt
minska tillströmningen. Jag avser att låta närmare utreda dessa spörsmål
och att därefter ånyo pröva dem.

I avbidan på att en eventuell fullföljdsbegränsning kan hinna inverka på

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

9

måltillströmningen äro emellertid omedelbara åtgärder erforderliga för att
nedbringa den föreliggande balansen. Som framgår av det anförda torde i
sådant hänseende icke kunna ifrågakomma någon annan åtgärd än att tillfälligt
ytterligare förstärka regeringsrätten. Någon större utökning anser jag
dock knappast böra komma i fråga i avvaktan på den nyss berörda utredningen,
och jag vill därför föreslå att förstärkningen begränsas till en ledamot.
Sammanlagda antalet ledamöter skulle således bliva elva, varav
en tjänstgörande i lagrådet. Rörande den tid som det med denna förstärkning
skulle taga att nedbringa balansen till önskad omfattning kan intet
bestämt uttalande göras. Uppenbarligen blir därvid av största betydelse
vilka möjligheter som kunna erbjuda sig att genomföra en fullföljdsbegränsning
eller eljest minska tillströmningen av mål. Tills vidare torde
förstärkningen böra beslutas för en tid av tre år räknat från den 30 september
1952, då det nuvarande provisoriet upphör. Liksom nu är fallet
bör Kungl. Maj :t äga att, om särskilda förhållanden föranleda därtill,
bestämma en tidigare slutdag. Efter utgången av september månad 1955
eller den av Kungl. Maj :t eventuellt fastställda dagen bör antalet regeringsråd,
i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, åter nedbringas
till sju. Även i övrigt torde den nya lagen böra utformas i överensstämmelse
med den nu gällande. Till belysande av möjligheterna att åter
minska antalet regeringsråd kan nämnas att, enligt gällande pensionsbestämmelser,
av regeringsrättens nuvarande ledamöter två avgå under år
1956, en under år 1959 och en under år 1961.

I enlighet med det nu anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Frågan om det ökade anslag som erfordras för förstärkningen av regeringsrätten
under budgetåret 1952/53 har av mig anmälts i statsverkspropositionen
under andra huvudtiteln.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Olle Lundberg. 1 2

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär
uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. t samt. yr 27.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 10 januari
1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 4 januari 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet B. F. C. Lassen.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 10
januari 1952 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 januari 1952
remitterade förslaget till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olle Hellberg.