Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse från
återbetalning av statsbidrag, som utbetalats till Rotasjöns
torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs län,
m. m.; given Stockholms slott den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att ett belopp av It 400 kronor, vilket utbetalats
såsom statsbidrag till Rotasjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs
län, icke skall återkrävas, ehuru företaget avvecklats, ävensom att
visst anstånd skall beviljas med gäldandet av ett till företaget utbetalat lån.

1 Biliuntj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 21.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup.

Genom beslut den It november 1938 beviljade Kungl. Maj:t statsbidrag
med 18 670 kronor från statens avdikningsanslag och lån med 6 180 kronor
från statens avdikningslånefond till Rotasjöns torrläggningsföretag av
år 1937 i Angelstads och Berga socknar samt Ljungby stad, Kronobergs
län. Samtidigt fastställdes arbetsplan för företaget. Sedermera beviljade
lantbruksstyrelsen den 4 november 1939 ett ytterligare lån å 450 kronor till
vissa nytillkomna lånesökande. De för företaget godkända kostnaderna, inklusive
ersättningar och förrättningskostnader, hade beräknats till 37 604
kronor. Båtnaden var uppskattad till 37 833 kronor 54 öre. Av företaget
berörd mark utgjorde i runt tal 10 hektar åker, 80 hektar äng och 75 hektar
annan duglig mark.

Arbetet påbörjades år 1939 men måste redan påföljande år avbrytas på
grund av brist på arbetskraft och drivmedel. Till företaget utbetalades under
dessa två år, i proportion till utfört arbete, 11 400 kronor av det beviljade
bidraget och 4 050 kronor av det beviljade lånet eller tillhopa 15 450 kronor.

Det avbrutna arbetet ansågs sedermera icke kunna återupptagas och fullbordas
till rimliga kostnader. Företaget avvecklades enligt delägarnas beslut
den 28 augusti 1948 och någon ansökan till vattendomstolen om förlängning
av arbetstiden, vilken utgick den 1 oktober 1948, har icke gjorts.

Enligt gällande författningsbestämmelser (kung. nr 431/39 och 432/39)
äro medel, som utbetalats av beviljat statsunderstöd, förfallna till återbetalning
därest arbetet icke fullföljts inom föreskriven tid. Å lyftade belopp
skall i dylikt fall därjämte erläggas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen
tills återbetalning sker. I förevarande fall äro sålunda bidragsbelopp
å 11 400 kronor och lånebelopp å 4 050 kronor förfallna till återbetalning
jämte ränta. Räntan uppgår, beräknat per den 1 april 1951, till 6 413 kronor
för bidraget och 2 258 kronor beträffande lånet.

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 24.

Företagets styrelse har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1948
anhållit att företaget måtte befrias från skyldigheten att återbetala det uppburna
bidraget samt att ränta å det uppburna lånebeloppet måtte beräknas
efter de grunder, som skulle ha gällt, om företaget fullbordats, d. v. s. efter
3,6 procent om året från och med fjärde året efter lyftningsdagen. Företagsstyrelsen
har till stöd för ansökningen anfört bland annat följande.

Sedan statsunderstöd beviljats den 11 november 1938 tecknades den 12
april 1939 kontrakt om företagets utförande för en kostnad av 29 700 kronor.
Omkring 55 procent av företaget hade utförts, då av krisförhållandena
orsakade svårigheter i form av brist på arbetskraft och drivmedel började
göra sig gällande. Entreprenörerna förklarade därför att de ej kunde fullfölja
arbetet utan en viss ökning av entreprenadsumman. På grund av de svårigheter,
som entreprenörerna genom de ändrade förhållandena — ej minst
i fråga om löner — råkat i, beslöts sedermera att tills vidare bevilja dem en
ökning av entreprenadsumman med 1 000 kronor. På grund av bland annat
militära inkallelser måste arbetet dock snarast nedläggas. Sedan inkallelserna
upphört upptogs åter förhandlingar med entreprenörerna, som dock
nu ej voro sinnade att fullfölja kontraktet, även om de erhöllo en avsevärd
ökning av entreprenadsumman. Delägarna beslöto därför år 1947 att på
nytt utlysa företaget på entreprenad. För utförande av resterande arbete
inkom under året endast två anbud, det ena å 119 540 kronor och det andra
å 65 750 kronor, vilka båda förkastades. Vid förnyat utbud i mars år 1948
inkom ett anbud å 58 828 kronor, som dock bland annat med hänsyn till
därmed förknippade villkor ej ansågs böra antagas.

En beräkning av kostnaderna med hänsyn till gällande arbetspriser gav
vid handen att företaget ej kunde utföras för ett pris understigande 55 000
kronor. Då havda kostnader uppgått till cirka 19 000 kronor, skulle således
totalkostnaden bli omkring 74 000 kronor. En sådan kostnad skulle kanske
i och för sig ej verkat avskräckande med hänsyn till markens beskaffenhet
m. m. Andra omständigheter gjorde emellertid att företaget beräknades
draga dryga kostnader utöver de nämnda. Vid båtnadsberäkningen 1937
hade räknats med låga jordvärden med hänsyn till att markerna för huvuddelen
av delägarna voro mindre välbelägna. Vid den tiden ansågs i allmänhet
sådant förhållande spela mindre roll, men då kostnaderna för såväl vägbyggen
som transporter nu ökat avsevärt, under det att jordprisernas stegring
varit betydligt blygsammare, skulle förhållandet bli ett annat. Dessa
omständigheter tillsammans med de mindre lämpliga skiftesförhållandena
gjorde att delägarna ansågo sig hellre böra avveckla företaget och taga
förlusten än att försöka fullborda det.

Företagets styrelse påpekar vidare att någon direkt nytta av det utförda
arbetet praktiskt taget ej uppkommit. Båtnaden för de marker, som erhållit
töi''bättrad torrläggning genom det utförda arbetet, uppginge nämligen endast
till cirka 1,5 procent av hela den för företaget beräknade båtnaden. De
utförda arbetena vore således helt att betrakta såsom förarbeten. Företagets
intressenter utgjordes så gott som uteslutande av småbrukare. För dessa vore
de redan erlagda kostnaderna — av vilka i runt tal 5 000 kronor utdebiterats
bos delägare som ej sökt lån - kännbara. Styrelsen vore övertygad om
att en återbetalning av statsbidraget skulle sätta de flesta delägarna i ekonomisk!
trångmål. Med hänsyn till alt ett stort antal av företagets intressenter
ej sökt lån utan kontant betalat de medel som — utöver statsbidraget -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

erfordrats för täckande av företagets kostnader, ville styrelsen för sin del
ej ifrågasätta någon avskrivning av statslånet.

Länsstyrelsen har i skrivelse den 8 november 1949 till lantbruksstyrelsen
tillstyrkt företagsstyrelsens ansökning. Länsstyrelsen, som hört lantbruksingenjören,
bar därvid framhållit i huvudsak följande.

Torrläggningsföretaget har icke fullföljt arbetena i enlighet med den för
företaget uppgjorda planen, utan arbetet har nedlagts, innan någon nämnvärd
båtnad å det med torrläggningen avsedda området uppkommit. Företaget
har under sådana förhållanden jämlikt vattenlagens bestämmelser
förfallit och i samband härmed uppstår frågan, vilka i företaget delaktiga
fastigheter som skola anses skyldiga att slutligt bära de av företaget uppkomna
kostnaderna. Det synes knappast antagligt, att andra deltagare i
företaget än sökandena och med dem likställda fastighetsägare kunna
åläggas betalningsskyldighet för företagets kostnader. Huruvida nuvarande
nya ägare till de fastigheter, vilkas tidigare ägare sökt företaget, äro
betalningsskyldiga i likhet med sökandena är ytterligare en fråga, som måste
anses oviss. Enligt lantbruksingenjörens utredning voro sökandena till företaget
allenast sju till antalet, varjämte ytterligare en delägare i företaget
gjort gemensam sak med dem. Av dessa fastighetsägare synas icke med säkerhet
fler än tre fortfarande vara ägare till de fastigheter, som de ägde
vid tiden för syneförrättningen.

Orsaken till att arbetet inom företaget icke fullföljdes i föreskriven ordning
i vidare män än som skett har angivits vara den brist på arbetskraft
och drivmedel, som uppkom under kristiden. Då dessa svårigheter sedermera
lättade, hade arbetslönerna stigit till sådan höjd, att företagets slutförande
ej längre kunde anses ekonomiskt utförbart. Med hänsyn till dessa
förhållanden, varöver torrläggningsföretagets ledning icke kunnat utöva något
inflytande, anser länsstyrelsen billighetsskäl tala för att företagets skuldbörda
för de nedlagda kostnaderna i företaget lindras genom eftergift å
statsverkets fordran om återbetalning av det utbetalade statsbidraget. Den
ekonomiska ställningen för de nuvarande ägarna till sökandenas fastigheter
är varierande. Därest utgifterna för företaget skola bäras enbart av ägarna
till de fastigheter som sökt företaget, torde flertalet av dessa råka i ekonomiska
svårigheter. Skulle vidare av de nuvarande ägarna till samma fastigheter
allenast de, som ägde desamma vid syneförrättningens avslutande,
vara betalningsskyldiga för företagets kostnader, bli de ekonomiska konsekvenserna
för dessa ännu mera betungande. Det måste slutligen enligt länsstyrelsens
mening anses av vikt, att processer och andra tvistigheter mellan
delägarna i torrläggningsföretaget kunna förebyggas. Länsstyrelsen får därför
tillstyrka, att krav på återbetalning av det till torrläggningsföretaget utbetalade
statsbidraget, It 400 kronor, måtte eftergivas samt att vid återbetalningen
av de av företaget uppburna lånemedlen, 4 050 kronor, ränta icke
måtte utkrävas i större omfattning än som skolat ske, om företaget blivit i
föreskriven ordning fullbordat.

Även lantbruksstyrelsen, som med utlåtande den 22 mars 1951 underställt
ärendet Kungl. Maj :ts prövning, har tillstyrkt företagsstyrelsens framställning.

Till motivering av sin tillstyrkan har lantbruksstyrelsen anfört bland annat
följande.

Att företaget icke slutförts synes i huvudsak bero på sådana omständigheter,
varöver delägarna icke kunnat utöva något inflytande. Hade före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

5

taget blivit fullbordat till de höga kostnader, vartill de efter kriget erhållna
anbuden uppgingo, hade hela merkostnaden drabbat dem som voro sökande
till förrättningen. Dessa, vilka enligt 1937 års förrättning sammanlagt skulle
ha svarat för cirka 50 procent av den beräknade kostnaden, skulle därvid
fått betala ungefär tre gånger det belopp, som ursprungligen beräknats.
Om dessutom beaktas, att arronderingen inom det berörda området är föga
ändamålsenlig, måste företaget för närvarande med nu rådande avsevärt
ökade kostnader för vägbyggen och transporter framstå såsom i hög grad
oekonomiskt. Enär företaget förfallit och de hittills utförda arbetena i stort
sett icke medfört någon nytta, synas kostnaderna få bäras av ett fåtal bland
de fastigheter, som beröras av företaget. För ägarna av dessa fastigheter
kunna de ekonomiska konsekvenserna bli ytterst betungande och vissa
bland dem torde råka i ekonomiska svårigheter.

Beträffande storleken av delägarnas återbetalningsskyldighet har lantbruksstyrelsen
anfört.

De vid företaget utförda arbetena ha enligt uppgift dragit en kostnad av
omkring 19 000 kronor. De av företagets delägare, som äro betalningsskyldiga,
skulle sålunda komma att drabbas av en totalkostnad, som inklusive
nämnda räntebelopp uppgår till cirka (19 000 + 8 671 =) 26 671 kronor,
utan att samtidigt ha erhållit någon nytta för sina marker. Därest återbetalning
av statsbidraget ej skulle fordras, skulle kraven på de betalningsskyldiga
minskas med (11 400 + 6 413 =) 17 813 kronor till 9 858 kronor.
En ytterligare minskning skulle ernås om de lyftade lånemedlen finge återbetalas
på samma villkor, som om företaget blivit i föreskriven ordning
fullbordat. Enär återbäring av det lyftade lånet jämlikt gällande lånebestämmelser
påbörjats från och med sjunde året efter första lyftningsdagen, hade
av låntagarna inbetalats ett sammanlagt belopp av 1 044 kronor. Företagets
skuld per den 1 april 1951 skulle sålunda alternativt utgöra 23 077 kronor
vid återbetalning av såväl bidrag som lån jämte fem procent årlig ränta,
5 264 kronor vid återbetalning av enbart lån jämte fem procent årlig ränta
samt 4 321 kronor vid återbetalning av lån efter samma villkor, som om företaget
blivit i föreskriven ordning fullbordat.

Statskontoret har i remissyttrande den 9 april 1951 förklarat, att ämbetsverket
med hänsyn till föreliggande omständigheter icke har något
att erinra mot vad lantbruksstyrelsen hemställt.

Departementschefen.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser även jag,
alt åtgärder äro påkallade för att avhjälpa de ekonomiska svårigheter, som
uppstått för delägarna i ifrågavarande torrläggningsföretag till följd av att
detta måst avvecklas. Jag tillstyrker därför förslaget, att delägarna skola
befrias från skyldigheten att återbetala uppburen del av statsbidraget, 11 400
kronor, jämte därå belöpande ränta. Att därutöver även medge ändring av
grunderna för beräknande av räntan å det lån, som förelaget erhållit, kan
enligt min mening — med hänsyn särskilt till det förhållandevis obetydliga
belopp del här gäller — ej anses påkallat. För all återbetalningen av lånet
jämte ränta skall underlättas vill jag dock förorda, all låntagarna skola
erhålla anstånd därmed till utgången av år 1953. Det torde få ankomma på

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter rörande återbetalningen av
lånet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att medgiva de ändringar i villkoren för återbetalning av
utbetalat statsunderstöd till Rotasjöns torrläggningsföretag
av år 1937 i Kronobergs län, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

527013. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.