Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
1
Nr 234.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av sockernäringen
i riket m. m.; given Stockholms slott den 9
april 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag till avtal mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen m. m. under tiden
den 1 maj 1952—den 30 april 1953. Vidare föreslås, att rätten att till riket
införa socker från och med den 1 februari 1953 liksom hittills skall förbehållas
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 234.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
april 1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,
Sträng, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup.
Sockemäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med
år 1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien
tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien
täckning av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot
det att sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina inkomster av sockertillverkningen.
Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag. År 1936 uppgick Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna,
grundade å ett kontrakt mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit
i överensstämmelse med beslut av 1951 års riksdag (prop. nr 173;
r.skr. nr 240) och gälla för tiden till och med den 30 april 1952.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till sockerodlingens
stödjande m. m.
Genom förordning den 25 maj 1951 (nr 262) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 maj 1951, givits förlängd giltighet för tiden
till och med den 31 maj 1952. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Detta stadgande, sådant
det lyder jämlikt förordningen nr 169/1950, har dock ej avseende å
transitering, returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager
och under visst villkor provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt
viss tullfri införsel. Den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter införselrätt av
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
3
vara, som. avses i förordningen nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd
till införsel därav. Vara, som på grnnd av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas, må, därest densamma icke är enligt lagen om
straff för olovlig varuinförsel att anse såsom olovligen införd, åter utföras
under de pillkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget överensstämmer
med de! förslag i ämnet, som fogats vid nyssnämnda proposition nr
173/1951. Beträffande innehållet i kontraktet torde jag få hänvisa till berörda
förslag. Jag torde vidare här få erinra, att Kungl. Maj:t i brev till
generaltullstyrelsen den 25 maj 1951 tillkännagivit, att Kungl. Maj:t å
Svenska sockerfabriksaktiebolaget för tiden till och med den 30 april 1952
överlåtit rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120). Omförmälda
brev har intagits i SFS nr 261.
Sockerbetsodlingen och soekertillverkningen 1932—1951.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1951 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet
att tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Beträffande de grunder, efter vilka betpriset
bestämts under åren 1932—1947, torde få hänvisas till propositionen
nr 262/1948. För odlingen under ett vart av åren 1948 och 1949 utgjorde
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt 5 kronor
30 öre. Härjämte erhöllo odlarna inom vissa områden ett arealtillägg.
Tillägg utgick vidare för odling å särskilt stenbunden mark. Nu nämnda
tillägg ha utgått även under de följande åren. För 1950 års betodling höjdes
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt till 5
kronor 35 öre, varjämte infördes ett stimulanstillägg som gjordes beroende
av den odlade totalarealen på så sätt, att grundpriset ökades med ett
öre för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstigit 50 000 hektar.
Grundpriset fick dock icke överstiga 5 kronor 55 öre, vilket pris uppnåddes
vid en odling omfattande minst 54 000 hektar. Eftersom 1950 års odling
omfattade 54 400 hektar, uppnåddes sagda maximala grundpris. Vad angår
1951 års betodling har grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16
procent sockerhalt höjts till 6 kronor 25 öre. Härav ha 23 öre ansetts vara
ett för året utgående stimulanstillägg, vilket förutsatts skola inräknas i
jordbrukskalkylen. (Om odlingen kommit att understiga 50 000 hektar —
vilket den icke gjort — skulle enligt avtalet grundpriset ha minskats med
sagda 23 öre.) För att främja en i förhållande till år 1950 vidgad odling
av sockerbetor skulle utgå ett ytterligare stimulanstillägg, avsett att ligga
utanför jordbrukskalkylen, och beroende av den odlade arealen på så sätt,
4
Klingl. Mcij:ts proposition nr 234.
att grundpriset skulle ökas med ett öre för varje helt 200-tal hektar, varmed
odlingen överstege 54 000 hektar. Enär sockerbetsarealen 1951 utgjort cirka
54 100 hektar, har något tillägg av nu avsett slag icke utgått.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. torde såvitt avser kampanjåren
1936/37—1944/45 få hänvisas till propositionen nr 213/1950. För de
senare åren må följande uppgifter lämnas.
Kampanjår |
Betareal |
Skörderesultat |
Betpris, öre per deciton |
||||
Betskörd vi Hela riket ton |
, inköpt Deciton per hektar |
Socker- halt % |
Grund-pris för |
Tillägg för socker- halt |
Tillhopa |
||
1945/46 ............ |
54 586 |
1 814 414 |
332 |
17''51 |
465-00 |
43 88 |
1 508-88 |
1946/47 ............ |
54 664 |
1 777 062 |
325 |
17-50 |
465-00 |
4372 |
1 50872 |
1947/48 ............ |
48 203 |
1 493143 |
310 |
17-80 |
500-00 |
5625 |
1 556 25 |
1948/49 ............ |
47 544 |
1 808 162 |
380 |
17''47 |
530 00 |
48''69 |
1 578-69 |
1949/50 ............ |
49 287 |
1 770 050 |
359 |
17''69 |
530-00 |
55‘98 |
1 585-98 |
1950/51 ............ |
54 427 |
1 978 404 |
363 |
16''92 |
2 555-00 |
31-91 |
1 586-91 |
1951/52 ............ |
54 080 |
1 732 241 |
320 |
18-01 |
3 625-00 |
78-52 |
1 703-52 |
Beträffande tillverkningen i riket av råsocker och raffinad må i fråga
om åren 1936/37—1944/45 likaledes hänvisas till propositionen nr 213/1950.
Under åren därefter uppgick tillverkningen till de myckenheter, som redovisas
i följande tablå.
Tillverkat Tillverkad
Kampanjar råsocker, ton raffinad, ton
1945/46 .................... 294 405
1946/47 .................... 289 130
1947/48 .................... 242 706
1948/49 .................... 291 136
1949/50 .................... 290 154
1950/51 (def.) .............. 4310 989
1951/52 (beräkn.) .......... 5293 939
233 778
248 244
219 084
254 265
229 526
252 082
262 185
Försäljningen av socker inom riket m. in.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskulantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna
1 Därjämte har till betodlare som åren 1945—1951 tecknat kontrakt med Mörbylånga,
Roma, Linköpings eller (t. o. m. 1949) Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som
— utslaget på dessa odlares betskörd — utgjorde 8,33 öre per deciton för år 1945, 7,96
öre per deciton för år 1946, 8,85 öre per deciton för år 1947, 7,43 öre per deciton för år
1948, 7,08 öre per deciton för år 1949, 7,19 öre per deciton för år 1950 och 9,09 öre per
deciton för år 1951.
2 Inklusive stimulanstillägg av 20 öre. 3 Inklusive stimulanstillägg av 23 öre.
4 Härav 304 102 ton ur svenska betor. 5 Härav 286 278 ton ur svenska betor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
5
å övriga sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljdes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter
världsmarknaden, varvad dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort
ej behövde tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår
av följande tablå varierade under åren omedelbart före och efter krigsutbrottet.
Monopolåret |
|||
1/3 |
1936—28/2 |
1937 ____ |
• 1 31 |
1/3 |
1937—28/2 |
1938 ____ |
____ 32 |
1/3 |
1938—29/2 |
1940 ____ |
____ 32 |
Fastställda minimipriset å K 5
öre per kg för tiden 1/3—20/11 1936
öre per kg därefter
öre per kg
öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
Det har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Maj:t så avvägas,
att den staten åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom
bolagets sockerförsäljningar, en princip som emellertid under vissa av
krigs- och efterkrigsåren, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts
böra följas.
Även beträffande de under tidigare år faktiskt tillämpade priserna å socker
av de viktigaste märkena må hänvisas till propositionen nr 213/1950.
Från och med mitten av år 1942 ha berörda priser uppgått till de belopp,
som angivas i följande sammanställning.
Priskurantpriserna i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
13/7 |
1942— 1/1 |
1947 ......... |
Krossmelis .......... 49 |
Bitsocker 55 |
Toppsocker 56 |
2/1 |
1947— 6/5 |
1947 ......... |
.......... 60 |
66 |
— |
7/5 |
1947—17/5 |
1948 ......... |
.......... 63 |
69 |
— |
18/5 |
1948— 7/5 |
1950 ......... |
.......... 65,25 |
71,25 |
— |
8/5 |
1950— 9/2 |
1951 ......... |
.......... 67,25 |
73,25 |
— |
10/2 |
1951—16/3 |
1951 ......... |
.......... 77,25 |
83,25 |
— |
17/3 |
1951—30/4 |
1951 ......... |
.......... 80,25 |
86,25 |
— |
1/5 |
1951— 8/7 |
1951 ......... |
.......... 77,75 |
83,75 |
— |
9/7 |
1951—16/3 |
1952 ......... |
.......... 84,00 |
90,00 |
— |
17/3 |
1952— |
.......... 94,00 |
100,00 |
— |
Det bör anmärkas, att sockerbolaget t. o. m. den 30 april 1951 tillämpat
bruttoprissättning med 4 procent grossistrabatt. Härefter har bolaget övergått
till nettoprissättning med 1 procent kassarabatt.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Granskningen av Svenska sockerfabriksaktiebolagets
verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Maj:t den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Maj:t den 10
maj 1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända
till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. Enligt den nya ordningen
skulle sockernämndens viktigaste uppgift vara att granska sockerbolagets
verksamhet. Därtill kommo vissa andra uppdrag såsom att utöva upplysningsverksamhet
beträffande arbetslöner m. in. ävensom, enligt särskild
författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar för
utförande av lastningsanordningar för sockerbetor. Nämnden har slutligen
på särskilt uppdrag ägt att utöva tillsynen över den av bolaget på statens
uppdrag bedrivna sockerimporten. Nämndens uppgifter ha från och med
den 1 juli 1950 överförts till statens jordbruksnämnd (prop. nr 161/1950;
r. skr, nr 248).
Med skrivelse den 8 april 1952 har statens jordbruksnämnd överlämnat
en redogörelse för sockerbolagets verksamhet avseende avtalsåret 1950/51.
Redogörelsen har upprättats av revisorn A. Ljunggren, sockernämndens expert
i industriell bokföring och organisation, vilken jämte numera avlidne
landshövdingen C. Mannerfelt på sin tid erhållit jordbruksnämndens uppdrag
att biträda nämnden med granskningen av sockerbolagets verksamhet.
Beträffande det närmare innehållet av redogörelsen, vilken uppställts på
liknande sätt som sockernämndens tidigare verksamhetsberättelser, torde
jag få hänvisa till densamma. Här torde blott få beröras vad Ljunggren
anfört rörande det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och sockerbolaget.
Av redogörelsen framgår, att sockerbolagets bokslut för räkenskapsåret
1950/51 företer en statsregleringens fordran på bolaget å cirka 8 131 000
kronor mot en statsregleringens skuld till bolaget å 6 125 000 kronor vid
årets ingång. Det under året å sockerrörelsen uppkomna överskottet utgör
cirka 8 216 000 kronor. Gentemot närmast föregående år redovisas en resultatförbättring
å cirka 19 206 000 kronor. Förbättringen beror på att intäkterna
ökat i betydligt högre grad än kostnaderna — vilka i och för sig
stegrats väsentligt — på grund av under året vidtagna betydande prisökningar
på socker, sirap och melass samt de jämlikt bestämmelserna i statsavtalet
företagna lageruppskrivningarna å nämnda varor till dagspriser.
Ljunggren påpekar emellertid, att statsregleringens konto i dess i bokslutet
föreliggande skick icke ger ett definitivt uttryck för mellanhavandet mellan
staten och bolaget utan att det i viss mån kan komma att korrigeras genom
tillkommande eller avgående poster, hänförande sig till ett tidigare års
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
7
verksamhet. I detta sammanhang omnämner Ljunggren, bland annat, att
kontot under åren 1948/49—1950/51 påförts bränslekostnader med betydande
belopp, vilka kostnader enligt en mellan sockernämnden och bolaget
träffad överenskommelse skola regleras vart tredje år. Vidare nämner
han att kontot sannolikt kommer att krediteras för vissa vid räkenskapsgranskningen
vid bruken påtalade kostnader, varom överenskommelse
ännu ej träffats med bolaget.
Vad härefter angår det ekonomiska resultatet av sockerbolagets verksamhet
under innevarande avtalsår framhåller Ljunggren, att det givetvis
är svårt att under rådande labila förhållanden uttala sig därom. Ljunggren
anför vidare följande.
Sockerbolaget har i en i juni 1951 upprättad kalkyl beräknat, att vid då
gällande priser på betor, bränsle, emballage in. m. ävensom vid då gällande
försäljningspriser på socker, sirap och melass ett underskott å cirka
7 936 000 kronor skulle föreligga vid verksamhetsårets slut. Sedan dess ha
emellertid flertalet kostnader väsentligt stegrats. Samtidigt ha socker- och
sirapspriserna ökat med respektive 6,25 och 7 öre per kilogram och melasspriset
med 7,5—14 öre per kilogram, varjämte genom ändringar i kvalitetsoch
paketspänningarna eller genom bådadera betydande ytterligare intäkter
tillförts sockerrörelsen. Enligt en senare i januari 1952 upprättad kalkyl
skulle därför med beaktande av här senast anförda omständigheter det
tidigare beräknade underskottet vid räkenskapsårets slut komma att förvandlas
i ett överskott å 15 832 000 kronor. Enligt jordbruksnämndens i
september 1951 fattade beslut skall emellertid rörelseresultatet av importerat
socker ej längre redovisas till clearingkassan utan å statsregleringens
konto inom sockerrörelsen. Det å denna rörelse framkommande överskottet
är därför avsett att jämväl täcka det å importsockret redovisade underskottet.
Detta senare beräknas i nyssnämnda kalkyl i januari 1952 under
förutsättning av att inköpta kvantiteter utländskt socker inkomma i landet
före verksamhetsårets slut ävensom under viss antagen försäljning
komma att utgöra 21 265 000 kronor. Detta underskott skulle, påfört statsregleringens
konto, föranleda, att ■— sedan hänsyn även tagits till övriga
kontot berörande kostnader och intäkter — kontot, vid oförändrade
sockerpriser och under eljest lika förhållanden, komme att utvisa en statsregleringens
skuld till bolaget å 6 240 000 kronor. Då emellertid sockerrörelsens
ovan angivna överskott beräknats på basis av i december 1951 gällande
priser och hänsyn icke tagits till en av bolaget påfordrad jämkning
i den låsta kostnadsposten, torde statsregleringens slutliga skuld till bolaget
i 1951/52 års bokslut under förutsättning av oförändrade sockerpriser komma
att uppgå till ett icke oväsentligt större belopp.
Statens jordbruksnämnd har lämnat Ljunggrens redogörelse utan erinran.
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år
1940 särskilda åtgärder vidtagits genom att vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten byggts arbetsbesparande anordningar för lastning och loss
-
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
ning av betor. För ändamålet ha anvisats dels till Bidrag till lastnings- och
lossningsanordningar för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar
sammanlagt 4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från statens järnvägars dispositionsanslag
ha dessutom ställts till förfogande 3 079 200 kronor för dylika
anordningar vid statens järnvägar. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940
utfärdat kungörelse (nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till
lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats
genom kungörelsen nr 199/1943.
I skrift den 28 augusti 1951 har Sveriges betodlares centralförening meddelat
följande uppgifter om de nya lastningsanordningar och kompletteringar
av redan befintliga sådana, vilka föreningen anser böra komma till stånd
till 1952 års sockerbetskampanj vid nedannämnda stationer vid statens
järnvägar.
Inom III distriktet.
Åstorp
Norra Vram
Munka Ljungby
Åsbo Össjö
Röstånga
Arkelstorp
Osbyholm
Jordholmen
}•
}>
1
1
gemensam |
mobilkran . . |
/ 10 000 .............\ 11 000 |
gemensam |
mobilkran . . |
1 9 000 .............\ 12 000 |
mobilkran mobilkran |
............. 10 000 |
Denna sistnämnda mobilkran skulle komma
till väsentligt bättre utnyttjande under
sockerbetskampanjen, om den utnyttjades
jämväl vid stationen Ekestad, varvid kostnaden
för båda stationerna tillhopa beräknas
till 16 000 kronor.
El. transformator..................... 5 500
Ändring av spårsystem ................ 41 000
Inom VI distriktet.
Kullåkra |
1 mobilkran ........................ |
10 000 |
Johannishus |
1 bassäng, att betjänas av mobilkranen |
18 000 |
Bromölla |
1 bassäng, att betjänas av mobilkranen |
7 000 |
Mobilkranar, 5 st. 1/4 av totalkostnaden................. |
82 500 |
|
1/6 av totalkostnaden ................ |
57 500 |
|
Inom VIII distriktet. |
||
Rogslösa |
Flyttning av befintlig betlastningsanord-ning från Vreta Kloster till Rogslösa .... |
30 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
9
över centralföreningens skrivelse ha remissutlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens handels- och industrikommission
samt statens jordbruksnämnd, vilken tillika överlämnat yttrande
från Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Järnvägsstyrelsen omtalar inledningsvis att inom styrelsen verkställts en
utredning angående transporterna av sockerbetor under 1949 års betkampanj.
Enligt denna utredning är lönsamheten vid ifrågavarande transporter
otillfredsställande. Styrelsen anser det under sådana förhållanden icke vara
riktigt att den av dessa transporter berörda trafikantkategorien skall gynnas
framför andra, då det gäller att tillhandahålla mekaniska hjälpmedel för
lastning av gods. Med hänsyn till de ringa betkvantitetema på de berörda''
stationerna och de i regel korta transportavstånden till respektive sockerfabriker
anser sig styrelsen varken av trafiktekniska eller trafikekonomiska
skäl kunna tillstyrka att medel anvisas till något av de av centralföreningen
föreslagna företagen.
I fortsättningen anför järnvägsstyrelsen, att den — för den händelse
statsmakterna med bortseende från de järnvägsekonomiska synpunkterna
skulle besluta om nya betlastningsanordningar — vill föreslå vissa ändringar
i centralföreningens program. Kostnaderna för de av styrelsen ifrågasatta
anläggningarna jämfört med betodlarnas önskemål ha sammanfattats
i den härefter återgivna tablån. Styrelsen uttalar, att då statens järnvägar
icke inom överskådlig tid för sitt interna bruk har användning för flera
mobilkranar för kombinerad användning än de till 1951 års betkampanj anskaffade,
nyanskaffningen av mobila eller stationära betlastningsanordningar
icke — som tidigare varit fallet — till någon del borde belasta statens
järnvägar. Med hänsyn härtill har styrelsen ökat de av centralföreningen
upptagna kostnaderna med 70 000 kronor för vart och ett av de fall nyanskaffning
av mobilkran avsetts.
I jämförelse med centralföreningens framställning — med däri angivna
kostnader uppräknade på sätt förut nämnts — innebär sålunda järnvägsstyrelsens
under angivna förutsättningar och förbehåll framlagda förslag
ett medelsbehov av 178 500 kronor mot 550 500 kronor enligt centralföreningens
förslag.
Station |
Sveriges betodlares |
Järnvägsstyrel-sens förslag |
Åstorp |
25 000*) |
— |
Norra Vram |
70 000**) |
13 000 |
Munka Ljungby |
25 000*) |
— |
Åsbo Össjö |
70 000**) |
— |
Röstånga |
19 000*) 70 000**) |
| 89 000 |
Arkelstorp |
16 000 |
— |
Ekestad |
70 000**) |
— |
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 23A.
Station
Sveriges betodlares
centralförenings förslag
Järnvägsstyrelsens
förslag
Osbyholm
Jordholmen
Kullåkra
5 500
41 000
14 000*)
5 500
41 000
70 000**)
Johannishus
Bromölla
Rogslösa
Summa
18 000
7 000
30 000
550 500
30 000
178 500
*) Av betodlareföreningen uppgiven kostnad justerad på grund av senare vidtagen
omräkning.
**) Anskaffningskostnad för mobilkran.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att den förutsätter, att statens järnvägars
driftsräkning och kapitalkonto icke belastas med några anskaffnings- eller
anläggningskostnader för nu ifrågavarande anordningar. Styrelsen hemställer
till slut, att innan medel anvisas för berörda kapitalinvesteringar,
uppdrag gives åt jordbruksnämnden att förhandla och träffa avtal med
parterna i syfte att bereda statens järnvägar gottgörelse för dess driftsoch
underhållskostnader m. m. för befintliga och nytillkommande lastningsanordningar
så att järnvägens totala kostnader i samband med bettransporterna
bli täckta.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner sig ur de synpunkter, som styrelsen har
att beakta, böra tillstyrka centralföreningens förslag. Styrelsen framhåller,
att mekaniska lastningsanordningar ha visat sig vara arbetsbesparande och
sålunda bidraga till att minska arbetskraftsbehovet vid betlastningen.
Ej heller statens handels- och industrikommission, vilken för ärendets
prövning införskaffat vissa kompletterande uppgifter från centralföreningen,
har ur sina synpunkter något att erinra mot förverkligandet av föreningens
förslag.
Statens jordbruksnämnd lämnar till en början en redogörelse för det
yttrande, som nämnden införskaffat från Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
och anför härvid i huvudsak följande.
Bolaget har tillstyrkt framställningen om mobilkranar i Åstorp och
Norra Vram (gemensam), Röstånga samt under vissa förutsättningar Arkelstorp
och Kullåkra, varemot gemensam mobilkran för Munka Ljungby och
Åsbo-Össjö avätyrkts. Alternativet att den blivande mobilkranen i Arkelstorp
skulle utnyttjas jämväl vid Ekestad har sockerbolaget icke berört i sitt
skriftliga utlåtande. Under hand har bolaget förklarat sig avstyrka detta
alternativ. Vidare har bolaget tillstyrkt elektrisk transformator i Osbyholm
och ändring av spårsystemet i Jordholmen samt bassänger för mobilkranar
i Johannishus och Bromölla, under förutsättning att betodiingen inom
dessa båda stationers områden ökar till tillfredsställande omfattning. Flytt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
11
ning av betlastningsanordningen från Vreta Kloster till Rogslösa har även
tillstyrkts av bolaget. Denna flyttning har efter jordbruksnämndens medgivande
redan verkställts till innevarande års kampanj.
Jordbruksnämnden framhåller i fortsättningen, att centralföreningens
förslag innebär anläggningskostnader för 178 500 kronor, däri ej inräknat
anskaffningskostnaderna för fem mobilkranar. Sistnämnda kostnader kunna
anges till 61 500 kronor per kran, varav 1 500 kronor för vissa kompletteringar
med tippningsanordningar etc. Eftersom mobilkranarna användas
för sockerbetlastning endast en mindre del av året, har föreningen räknat
med att endast en fjärdedel eller en sjättedel av anskaffningskostnaden för
själva aggregaten böra påföras sockerbetsodlingen. Detta innebär en kostnad
av 16 500 respektive 11 500 kronor per mobilkran, eftersom kompletteringskostnaderna
i sin helhet böra bäras av betodlingen. För fem mobilkranar
skulle alltså kostnaderna uppgå till 82 500 eller alternativt 57 500
Kronor. Sockerbolagets förslag innebär en besparing av 27 000 kronor för
anläggningskostnader samt 16 500 alternativt 11 500 kronor för en mobilkran
i förhållande till vad föreningen föreslagit.
Jordbruksnämnden har till slut förklarat sig instämma i vad sockerbolaget
anfört.
Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget in. in.
Statens jordbruksnämnd har under februari och mars 1952 förhandlat
med styrelsen för Sveriges betodlares centralförening och representanter
för Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande villkoren för 1952 års betodling
och sockerproduktion. Statens priskontrollnämnd har som representant
vid förhandlingarna utsett sin ordförande, överdirektören H. Älmeby
med amanuensen H. Svensson som ersättare. Älmeby har icke personligen
deltagit i överläggningarna.
Med förenämnda skrivelse den 8 april 1952 har jordbruksnämnden redogjort
för nyssnämnda förhandlingar. Skrivelsen innehåller jämväl förslag
till villkor för 1952 års betodling och till överenskommelse mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Enligt vad jordbruksnämnden uppger
ha förslagen antagits av föreningens stämma och bolaget. För egen
del förklarar sig jordbruksnämnden biträda ifrågavarande förslag.
Vad angår jordbruksnämndens för h andligar med Sveriges
betodlares centralförening redogör nämnden först för två
produktionskostnadskalkyler, uppgjorda den ena av centralföreningen
och den andra inom nämnden och avsedda att belysa den kostnadsändring
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
för sockerbetsodlingen, som kan beräknas för år 1952 i jämförelse med
år 1951. Vidare redovisar nämnden vissa synpunkter och förslag, som
framförts under överläggningarna.
I anslutning till vad som förekommit vid förhandlingarna har nämnden
framlagt följande förslag till villkor för 195 2 års betodling.
1. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt skall
utgöra 7 kronor 35 öre. Härav äro 30 öre att anse såsom ett för året utgående
stimulansbelopp, som förutsatts skola inräknas i jordbrukskalkylen.
Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle förändras så att den
i 1952 års avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
ingående indexklausulen träder i tillämpning samt lantarbetarlönerna
eller betackordet till följd härav höjas ytterligare under 1952, skall
centralföreningen ha rätt att påyrka nya förhandlingar om grundpriset.
Det förutsättes att centralföreningen liksom i fjol medverkar till att
sockerbetsodlingen erhåller största möjliga omfattning.
2. Rörande frågan om sockerhaltsbestämningen har sockerbolaget utfäst
sig dels att de s. k. betsvansama ej skola ingå i sockersnitseln utan
tillföras betmassan eller betforen, dels att den internationella polarisationsskalan
skall införas.
3. Prisbestämmelserna å sockerbetor behållas i övrigt oförändrade från
år 1951.
4. Den i betodlingskontraktet intagna tabellen för fraktkostnadsberäkning
skall med hänsyn till beslutad höjning av frakttaxorna få följande
ändrade lydelse.
5. På grund av väntade stegringar i järnvägarnas betmassefrakter skola
följande regler rörande utjämning av dessa fraktkostnader tillämpas.
Envar odlare svarar för betmassefrakten t. o. m. 20 km, d. v. s. för en
fraktkostnad av högst 42 öre per 100 kilogram massa. På längre avstånd
betala odlarna 42 öre per 100 kilogram, medan överskjutande fraktkostnad
belastar statsregleringen
6. Beträffande frågan om rätt för odlare att i särskilda fall plöja upp
besått betfält antecknas, att centralföreningen och sockerbolaget överenskommit
om samråd för påskyndande av avgörandet av sådana frågor.
7. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt
behållas jämväl för år 1952 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid direkta förhandlingar mellan centralföreningen och sockerbolaget.
8. Beträffande melasstilldelningen år 1952 erhåller betodlare ett fat
om cirka 250 kilogram för varje påbörjat hektar till ett pris av 3 öre per
Fraktkostnader för 100 kg
sockerbetor
42 eller 44 öre
46 öre
48 öre och däröver
Betodlarnas
andel
10 öre
11 öre
12 öre
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
13
kilogram beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per
kilogram beträffande därefter uttagen kvantitet. Därjämte äger odlare
erhålla ett halvt fat för varje påbörjat hektar till ett pris av 14 öre per
kilogram.
9. Beträffande statsbidrag till kockahushåll, reseersättning för betarbetare
och vissa daghem skola de under 1951 härom gällande reglerna
kvarstå under 1952. Enligt dessa har sockerbolaget att ersätta vad arbetsmarknadsstyrelsen
utgiver under 1952 för ändamålet. Ersättningen ingår
under de av staten garanterade kostnaderna.
10. Beträffande arbetskraftfrågan i övrigt åberopas vad härom meddelats
vid årets förhandlingar.
11. Beträffande ersättning till centralföreningen för dess utbetalningar
och kostnader för bidrag till vissa odlare för arbetssvårigheter på grund
av stenförekomst skall vad härom för år 1951 gällt även tillämpas för
år 1952 med den ändringen att tidigare angivna högsta beloppet per hektar,
26 kronor 60 öre, höjes till 30 kronor 85 öre.
12. Beträffande betlastningsanläggningarna förutsättes, att de av Kungl.
järnvägsstyrelsen i yttrande den 30 januari 1952 till chefen för jordbruksdepartementet
under viss förutsättning tillstyrkta anläggningarna komma
till utförande, ävensom att en lastningsanordning anskaffas för Kullåkra
station. Detta innebär att mobilkranar anskaffas, en för Röstånga och en
för Kullåkra, varjämte en eltransformator anskaffas till Osbyholm, spårsystemet
ändras vid Jordholmen, betlastningsanordningen vid Vreta kloster
flyttas till Rogslösa samt att fasta anordningar för lastning med mobilkran
inrättas i Norra Vram. Anläggningskostnaderna, i vad de enligt järnvägsstyrelsen
anses böra hänföras till betleveranserna, skola till halva beloppet
påläggas de kostnader, vilka staten garanterar sockerbolaget, som alltså
har att ersätta järnvägsstyrelsen berörda del av kostnaderna, övrig del av
kostnaderna bestrides av järnvägsstyrelsen.
Det antecknas att enligt meddelande från järnvägsstyrelsen de s. k. kajavgifterna
under 1952 komma att utgå med 4 öre per deciton betor.
13. Beträffande villkor för odling och leverans av i Västergötland
odlade betor förutsättes att vad förra året härom blivit överenskommet
också i tillämpliga delar skall gälla även för 1952 under iakttagande tillika
att priset på legotorkad betfor rabatteras med 2V2 öre per kg år 1952 och
med 1 öre per kg för tiden därefter samt att odlarnas fraktandel vid transport
av betor höjes, så att den kommer i nivå med de fraktandelar, som
vid ett transportavstånd upp till 50 km belasta odlarna i Östergötland.
14. Det antecknas att statens jordbruksnämnd snarast ämnar tillsätta
en utredning om principerna för fraktutjämning vid transport av betor
och betmassa. I denna utredning skola ingå representanter för sockerbolaget
och betodlarna.
15. Det antecknas beträffande frakter för betor, där transporten genom
sockerbolagets försorg sker per bil, alt sockerbolaget förklarar sig vilja
såsom hittills söka att på ett för odlarna ekonomiskt sätt ordna dessa
transporter ävensom tillse att, därest dessa fraktkostnader skulle öka,
odlares procentuella andel av kostnaden ej skall bli högre än under 1951.
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
Jordbruksnämnden övergår härefter till en redogörelse för förhandlingarna
med sockerbolaget. Till förhandlingarna hade på
sedvanligt sätt från bolaget införskaffats erforderligt siffermaterial in. m.,
vilket siffermaterial legat till grund för dessa. Rörande innebörden av bolagets
kalkyler för verksamhetsåret 1952/53 i vad dessa avse den låsta
posten, hänvisar nämnden till den på sid. 15 intagna sammanställningen.
I denna ha till jämförelse även intagits vissa uppgifter, avseende motsvarande
kostnadsposter under innevarande och närmast föregående år.
I sin skrivelse behandlar jordbruksnämnden vidare frågan om fortlöpande
omräkningar av vissa kostnadsposter i multipeln med användning av
särskilda prisindices. Efter att ha erinrat om att indexmetoden icke kommit
till användning för år 1951/52 men att man då i stället beträffande
vissa kostnadsposter räknat med något starkare kostnadsstegringar än man
vid förhandlingstillfället med säkerhet kunnat konstatera, anför nämnden
härom bland annat följande.
Prisstegringarna för vissa i de låsta kostnaderna ingående poster ha
under 1951 i verkligheten blivit betydligt starkare än man förutsett. Bolaget
har därför vid årets förhandlingar påyrkat en justering av den i
1951/52 års avtal fastställda multipeln. Bolaget har beräknat den totala
ökningen av personalkostnader samt stegringen av kostnaderna för underhålls-
och förbrukningsmaterial nämnda år till 4 861 000 kronor utöver
vad som förutsatts i avtalet. Bolaget har vid årets förhandlingar begärt
täckning för hela detta belopp. Nämnden har funnit sig böra godtaga bolagets
beräkningar, men har ansett att man vid en jämkning av multipeln
icke bör taga hänsyn till hela beloppet, särskilt som den slutliga kostnadsstegringen
under avtalsåret 1951/52 ännu ej kan konstateras. Med hänsyn
härtill har nämnden föreslagit, att täckning skall lämnas för nyss berörda
kostnadsstegringar intill 90 procent av totalbeloppet eller med 4 375 000
kronor. Vid den i avtalet förutsatta råsockerkvantiteten (300 000 ton) svarar
mot sagda totalbelopp en jämkning av multipeln med 1,46 öre per
kilogram råsocker.
Jordbruksnämnden framhåller i fortsättningen, att den definitiva multipeln
år 1951/52 enligt anförda beräkningar skulle utgöra (26,61 + 1,46 =)
28,07 öre per kilogram råsocker. Nämnden upplyser, att bolaget godtagit
detta förslag till jämkning. Nämnden anför vidare, att den faktiska kostnadstäckningen
blir något lägre än nyssnämnda belopp 4 375 000 kronor
till följd av att råsockerproduktionen under 1951/52 icke uppnått den i
avtalet förutsatta myckenheten 300 000 ton.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Sammanställning av låsta kostnader (1 000-tal kronor),
15
Kostnadsslag |
Enligt socker- bolagets bokslut för 1950/51 |
Enligt sockerbolagets |
||
För |
För 1952/53 grun-dad på priserna i |
|||
råsocker |
ton rå-socker1) |
275 000 råsocker |
290 000 råsocker |
|
Underhåll .................................... |
12 325 |
12 878 |
9 424 |
9 424 |
Avskrivningar ................................ |
5 623 |
5 837 |
6 653 |
6 653 |
Meravskr. ber. på återansk.värdet............. |
3 567 |
8 392 |
12 021 |
12 021 |
Skatter ....................................... |
1022 |
275 |
5 200 |
5 200 |
Omkostnader (fri disposition) ................ |
300 |
300 |
300 |
300 |
Personalkostnader (avlöningar m. m.) ........ |
26190 |
30 907 |
31 839 |
32 294 |
Vågpersonalavlöningar ....................... |
908 |
1023 |
980 |
1050 |
Pensioner .................................... |
1 322 |
1469 |
1 510 |
1510 |
Försäkringar ................................. |
541 |
677 |
765 |
800 |
Betfrö ....................................... |
2 531 |
3 481 |
3 566 |
3 911 |
Kalksten ..................................... |
1 737 |
2 406 |
1838 |
1 970 |
Kalkstenstrakter ............................. |
247 |
344 |
328 |
352 |
Förbrukningsmaterial för drift .............. |
1440 |
1 541 |
1441 |
1520 |
Betfrakter .................................... |
4 258 |
4 667 |
4 956 |
5 308 |
Råsockerfrakter .............................. |
2 778 |
3 844 |
3 546 |
3 807 |
Omkostnader ................................. |
2 182 |
2 822 |
3 412 |
3 412 |
Regleringskonto .............................. |
67 |
175 |
— |
— |
Kapitalränta .................................. |
708 |
(—1 705)a) |
5 700 |
5 700 |
Förslag till låsning av följande poster: |
||||
Emballage .................................... |
— |
_ |
16 718 |
16 871 |
Raffinadfrakter .............................. |
— |
— |
3 535 |
3 625 |
Summa |
67 746 |
81 038 |
113 732 |
115 728 |
Belopp i öre per kilogram råsocker .......... |
21,74 |
27,57 |
41,36 |
39,91 |
Beträffande ifrågavarande sammanställning över den låsta kostnadsposten
framhåller jordbruksnämnden till en början, att den för år 1952/53
upptar dels sockerbolagets ursprungliga kalkyl, baserad på en framställning
av 275 000 ton råsocker, dels en på nämndens förslag framräknad
kalkyl, som utgår från en råsockermängd av 290 000 ton. Båda kalkylerna
äro grundade på de priser, som gällde i november—december 1951. I fråga
om förhandlingarna med sockerbolaget om de låsta kostnaderna anför
nämnden i huvudsak följande.
I fråga om råsockerkvantiteten har bolaget vid förhandlingarna bland
annat framhållit, att sockerskörden per hektar under senare år visat en
J) Prisstegring efter 1 jan. 1952 ej inräknad.
!) Förlust.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
nedåtgående tendens. Bolaget har i detta sammanhang understrukit, att
risk för fortsatt skördeminskning förelåge på grund av den under senare
år starkt ökade förekomsten av betnematoder. En bidragande orsak härtill
vore den förhållandevis stora odlingen av raps i Skåne. Nämnden har genmält,
att den totala sockerproduktionen i landet icke visade någon säker
tendens till minskning samt att nematodfaran icke borde överskattas. I
fråga om rapsodlingen har nämnden framhållit, att priserna på vårraps av
1952 års skörd avvägts så, att denna odling kunde väntas praktiskt taget
upphöra i Skåne. Odlingen av vårraps hade för övrigt redan under 1951
avtagit starkt därstädes.
Jordbruksnämnden upplyser härefter om att vid slutförhandlingarna
uppnåtts enighet om att multipeln skall beräknas på hasis av råsockerkvantiteten
290 000 ton, vilket är 10 000 ton mindre än föregående år. Beträffande
årets förhandlingar i övrigt om den låsta kostnadsposten anför
nämnden, att dessa huvudsakligen berört kapitalräntan, investeringsavgiften
och meravskrivningarna. Nämnden upplyser vidare, att bolaget därjämte
föreslagit låsning av ytterligare några kostnadsposter, nämligen
emballage och raffinadfrakter. Låsningen av sistnämnda poster förutsatte,
uttalar nämnden, att dessa samt ytterligare några poster skulle
under loppet av avtalsåret justeras med användning av prisindices.
Beträffande förhandlingarna om de nyssnämnda posterna kapitalränta,
investeringsavgift och meravskrivningar anför jordbruksnämnden i huvudsak.
I fråga om kapitalräntan har bolaget räknat med högre belopp än tidigare
medgivits. Bolaget har framhållit, att det redan föregående år önskat få
en höjning genomförd, dock utan att denna beviljats, samt att det vore ett
synnerligen starkt önskemål från bolagets sida att en justering nu komme
till stånd. Redan på ett tidigare stadium av förhandlingarna har emellertid
nämnden meddelat, att den i år icke kunde ingå till Kungl. Maj:t med förslag
om höjd kapitalränta. Nämnden har ansett sig böra utgå ifrån att
kapitalräntan skulle upptagas till oförändrat belopp, varvid skatteposten
i kalkylen i samband härmed borde justeras ned. Vid slutförhandlingarna
har bolaget godtagit detta förslag under förutsättning att bolaget, vid fastställandet
av sockerpriset, finge full täckning för den under 1952 utgående
investeringsavgiften, sålunda inklusive täckning för månaderna januari—
april under det löpande avtalsåret. Nämnden har ansett sig böra gå bolaget
till mötes på denna punkt.
I bolagets grundkalkyl ha meravskrivningar utöver tabellenliga avskrivningar
beräknats på fulla återanskaffningsvärdena för maskiner och inventarier.
Meravskrivningarna ha uppgått till 12 021 000 kronor. Nämnden
har uttalat, att principen om avskrivning beräknad på återanskaffningsvärdena
redan i fjol godtagits, men att den ansett att man nu liksom föregående
år i kalkylen endast borde upptaga 75 procent av avskrivningarna
på återanskaffningsvärdena, sedan från dessa avskrivningar dragits avskrivningarna
på de ursprungliga anskaffningsvärdena. Vid slutförhandlingarna
har bolaget godtagit detta förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
17
Den slutliga beräkningen av multipeln redovisar jordbruksnämnden i
den nedan återgivna kalkylen. Nämnden upplyser, att i enlighet med vad
som överenskommits under förhandlingarna i kalkylen avdrag gjorts i
fråga om posterna meravskrivningar, skatter och kapitalränta. Å andra
sidan ha tillägg gjorts i fråga om lönekostnader och frakter. Tilläggen
svara mot de faktiska kostnadsstegringarna, som blivit kända sedan grundkalkylen
upprättats.
Jordbruksnämnden upplyser vidare, att den för sin del godkänt att vissa
poster, nämligen underhållsmaterial, förbrukningsartiklar för drift, vissa
omkostnader, raffinadfrakter och emballage skola indexregleras. Nämnden
framhåller, att det vid förhandlingarna överenskomna multipelbeloppet
— 40,45 öre per kilogram råsocker — härigenom kan komma att justeras
under loppet av avtalsåret.
I anslutning till de förda förhandlingarna har jordbruksnämnden utarbetat
följande förslag till överenskommelse rörande villkoren
för sockertillverkningen m. m. under regleringsåret 1 maj
195 2—30 april 1953.
Låsta kostnaders kalkyl för 1952/53 vid 290 000 ton råsocker enligt
överenskommelse den 11 mars 1952.
Kostnadsslag |
Enligt 1 000 kr |
Avdrag 1 000 kr |
Tillägg |
Grund-kalkyl 1 000 kr |
|
1 000 kr |
i % på |
||||
Underhåll .......................... |
9 424 |
9 424 |
|||
Avskrivningar ...................... |
6 653 |
6 653 |
|||
Meravskr. ber. på återansk.värdet |
12 021 |
3 005 |
9 016 |
||
Skatter............................. |
5 200 |
1400 |
3 800 |
||
Omkostnader (fri disposition) ..... |
300 |
300 |
|||
Personalkostnader (avi. m. m.) .... |
32 294 |
5 090 |
15,8 |
37 384 |
|
Vågpersonalavlöningar ............. |
1 050 |
168 |
16,0 |
1 218 |
|
Pensioner .......................... |
1 510 |
227 |
15,0 |
1 737 |
|
Försäkringar ....................... |
800 |
800 |
|||
Betfrö ............................. |
3 911 |
3 911 |
|||
Kalksten ........................... |
1970 |
167 |
8,5 |
2137 |
|
Kalkstenstrakter ................... |
352 |
90 |
25,7 |
442 |
|
Förbrukningsmaterial för drift..... |
1 520 |
1 520 |
|||
Betfrakter ......................... |
5 308 |
940 |
17,7 |
6 248 |
|
Råsockerfrakter .................... |
3 807 |
887 |
23,3 |
4 694 |
|
Omkostnader ....................... |
3 412 |
3 412 |
|||
Kapitalränta ....................... |
5 700 |
1600 |
4 100 |
||
Låsning av ytterligare följande |
|||||
poster: |
|||||
Emballage ......................... |
16 871 |
16 871 |
|||
Raffinadfrakter .................... |
3 625 |
3 625 |
|||
Summa |
115 728 |
6 005 |
7 569 |
117 292 |
|
Belopp i öre per kilogram råsocker .. |
39,91 |
2,07 |
2,61 |
40,45 |
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 234.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 23A.
a) Det för tiden 1 maj 1951—30 april 1952 gällande kontraktet mellan
svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen
m. m. förnyas att gälla för tiden 1 maj 1952—30 april 1953,
därvid i det nya kontraktet skola gälla följande under b)—f) angivna ändrade
bestämmelser.
b) Vad i det äldre kontraktet sägs om tiden 1 maj 1951—30 april 1952
skall i stället gälla tiden 1 maj 1952—30 april 1953, liksom vad i det äldre
kontraktet sägs rörande förhållandena den 30 april 1952 i stället skall avse
den 30 april 1953.
c) § 2 första stycket erhåller följande ändrade lydelse: »Bolaget förbin
der
sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1952 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening
vid förhandlingar direkt eller inför statsdelegerade överenskomna
grunder. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt
skall utgöra 7 kronor 35 öre. Härav äro 30 öre att anse såsom ett för
året utgående stimulansbelopp, som skall inräknas i jordbrukskalkylen.
Dessutom skall---allenast 5 kronor.»
d) § 2 fjärde stycket erhåller följande ändrade lydelse: »Vid teckning
---grunder, som härom tillämpats år 1951.»
e) 4 § 1 mom. första stycket erhåller följande ändrade lydelse: »Statens
garanti---frakter för kalksten, betor, råsocker och raffinad, emballage,
försäkringar---belopp av 40,45 öre---produktionens
storlek. Beloppet 40,45 öre skall emellertid i nedan angivna utsträckning
indexregleras. Vissa däri ingående poster -— underhållsmaterial, förbrukningsartiklar
för drift, vissa omkostnader (porto, telefon, telegram och
järnvägsresor), raffinadfrakter och emballage — skola nämligen vid slutet
av avtalsåret justeras med hänsyn till då inträffade ändringar i prisutvecklingen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget i november—december
1951. Justering skall ske med tillämpning av vissa av bolaget uppgjorda
och av jordbruksnämnden granskade prisindex.»
f) 4 § andra mom. tredje stycket erhåller följande ändrade lydelse: »Där
lagret--— Därest bolaget på kontot brännmaterialier har brist i nor
mallagret
— — — skiljemän enligt lag.»
Jordbruksnämnden upplyser, att förslaget godkänts av sockerbolaget
samt att nämnden för egen del biträder detsamma. Jordbruksnämnden
anför slutligen, att vid förhandlingarna träffats överenskommelse innebärande
att bolaget äger påyrka nya förhandlingar om multipelns storlek
enligt kontraktet, därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle
förändras så att den i 1952 års avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen ingående indexklausulen träder i tillämpning samt
kollektivavtalslönerna till följd härav höjas ytterligare under 1952.
Slutligen anför jordbruksnämnden, att överdirektören Älmeby sedermera
anmält avvikande mening beträffande beräkningen av sockerbolagets
meravskrivningar. Herr Älmeby har till en början erinrat om att
meravskrivningarna enligt avtalet för år 1951/52 höjdes med 4,1 miljoner
kronor till 6,1 miljoner kronof. Han har med anledning härav
uttalat, att han därför icke nu vore beredd tillstyrka ytterligare höjning
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
19
av meravskrivningarna. Det totala avskrivningsbeloppet för maskiner och
inventarier skulle härigenom bli (5,155 + 6,100 =) 11,255 miljoner kronor,
vilken summa med bolagets genomsnittliga avskrivningsprocent 6,02 skulle
täcka cirka 65 procent av det av bolaget framräknade återskaffningsvärdet.
Som skäl för sin ståndpunkt har Älmeby anfört, att en stor del av de
föremål bolaget nu har i bruk icke äro avsedda att återanskaffas utan
ersättas av effektivare, varvid personalkostnaderna efter hand som effektiviseringen
fortskrider finge beräknas bli lägre än de som nu ingå i den
låsta posten. Älmeby har även anfört, att bolaget till följd av de speciella
förhållanden varunder det arbetar står små risker jämfört med stora
delar av industrin i övrigt.
Departementschefen.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen för
regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat Svenska
sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det att
bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt om sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder. Sedan ett antal år tillbaka garanterar
staten därjämte bolaget täckning av vissa med sockertillverkningen
förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt för sina
inkomster av sockertillverkningen.
I huvudsak synas samma principer böra gälla även för nästa tillverkningsår.
Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande sockerproduktionen
bör alltså även i år genomföras.
Vid förhandlingar mellan statens jordbruksnämnd och styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening har nämnden framlagt förslag rörande
villkoren för sockerbetsodlingen under år 1952. Dessa ha sedermera godkänts
av föreningen vid föreningsstämma den 29 mars 1952.
De sålunda utarbetade villkoren för 1952 års odling avvika i vissa avseenden
från dem, som gällde för 1951 års odling. Grundpriset för 100
kilogram betor med 16 procent sockerhalt avses sålunda skola höjas till
7 kronor 35 öre. Härav äro 30 öre att anse som ett för året utgående stimulanstillägg,
som inräknas i jordbrukskalkylen. I motsats till föregående år
skall däremot icke utgå något av odlingens omfattning beroende stimulanstillägg.
Ny för året är en klausul, enligt vilken betodlarföreningen har rätt att
påyrka nya förhandlingar om grundpriset för den händelse socialstyrelsens
levnadskostnadsindex skulle förändras så att den i 1952 års avtal mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen ingående indexklausulen
träder i tillämpning samt lantarbetarlönerna eller betackordet
till följd härav höjes ytterligare under år 1952.
Vidare må nämnas, att den i betodlingskontraktet intagna tabellen för
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
fraktkostnadsberäkning bär ändrats. Orsaken härtill är den höjning, som
skett av frakttaxorna. På grund av stegringar i järnvägarnas betmassefrakter
har vidare sockerbolaget medgivit att en viss utjämning av dessa
fraktkostnader skall ske. Envar odlare skall sålunda svara för betmassefrakten
t. o. in. 20 kilometer, d. v. s. för en fraktkostnad av högst 42 öre per
100 kilogram massa. Vid längre avstånd skall endast nämnda kostnadsbelopp
kvarstå, medan överstigande kostnad skall belasta statsregleringen.
Slutligen har det högsta bidraget till vissa odlare för arbetssvårigheter,
på grund av stenförekomst höjts från 26 kronor 60 öre till 30 kronor
85 öre per hektar.
I övrigt överensstämma villkoren för årets odling i huvudsak med de
hittillsvarande. Sålunda skall även i år till odlare, som tecknar kontrakt
avseende leverans till Mörbylånga, Roma eller Linköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade
betor. För odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, skall arealtillägget
dock utgå med allenast 5 kronor. I den mån intet särskilt omnämnes i förslaget
till odlingsvillkor skall gälla vad som tillämpats förra året.
De sålunda angivna villkoren för sockerbetsodlingen under år 1952 synas
böra godtagas.
Enligt gällande avtal mellan staten och sockerbolaget äro vissa av bolagets
kostnader ej föremål för statlig garanti. För täckande av ifrågavarande
kostnader (låsta kostnader) får bolaget i stället tillgodoräkna sig ett belopp
av 26,61 öre per kilogram råsocker. Nu nämnda belopp utgör den s. k.
multipeln för år 1951/52. Under nämnda år ha skett förhållandevis kraftiga
prisstegringar i fråga om de viktigare posterna i multipeln. Enligt av
bolaget utförda beräkningar, vilka godkänts av jordbruksnämnden, har
kostnadsstegringen under året uppgått till 4 861 000 kronor utöver vad som
förutsatts i avtalet med bolaget. Bolaget har godkänt ett av jordbruksnämnden
framlagt förslag om att täckning skall lämnas för 90 procent av nämnda
belopp eller med 4 375 000 kronor. Ersättning till bolaget med sistnämnda
belopp motsvarar en jämkning av multipeln med 1,46 öre per kilogram
råsocker. Den definitiva multipeln för år 1951/52 skulle härigenom komma
att uppgå till (26,61 + 1,46 =) 28,07 öre per kilogram råsocker.
Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Förslag till ett dylikt avtal har upprättats av
jordbruksnämnden efter överläggningar med bolaget och överensstämmer,
bortsett från vissa jämkningar och avvikelser med det nu löpande avtalet,
vilkets giltighetstid utgår den 30 april 1952.
Enligt gällande avtal omfattar statens kostnadsgaranti ej posterna underhåll,
avskrivningar, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens fria
disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, kalk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 23i.
21
sten, betfrö, frakter för kalksten, betor och råsocker, försäkringar samt
förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget får i stället, såsom jag
förut nämnt, under innevarande avtalsår för täckande av dessa poster tillgodoräkna
sig ett belopp av 28,07 öre per kilogram tillverkat råsocker.
Vissa ändringar föreslås nu i dessa bestämmelser. Sålunda äro frakter för
raffinad samt emballagekostnader avsedda att ingå i multipeln. Denna höjs
till 40,45 öre. Detta belopp skall emellertid i viss utsträckning indexregleras.
Vissa däri ingående poster avses nämligen vid slutet av avtalsåret
komma att justeras med hänsyn till då inträffade ändringar i prisutvecklingen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget i november—december
1951.
Förslaget torde kunna godtagas. I anslutning till detta har upprättats ett
förslag till kontrakt mellan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande sockertillverkningen m. m. under tiden den 1 maj 1952—den 30
april 1953 med därtill fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna
(bilaga 1). Förslaget, som godtagits av sockerbolaget, ansluter sig med de
i det föregående angivna undantagen i det väsentliga till nu gällande kontrakt.
I övrigt tillåter jag mig hänvisa till kontraktsförslagets lydelse, som
ej synes tarva ytterligare motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
tiden den 1 maj 1952—den 30 april 1953. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna att få giltighet även efter
sistnämnda tidpunkt.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under
avtalstiden vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats
av riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av
väsentligt ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1953, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Erforderliga
närmare föreskrifter torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Det bör givetvis
iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje
styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt då införselmonopolet
skall utlöpa är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget är
avsett alt utgå den 30 april 1953, det med hänsyn till statens garanti rörande
bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
riksdagens beslut om införselmonopolet får den innebörden, att Kungl.
Maj:t har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess
garantien infriats genom lagrets försäljning. Detta kan antagas ha skett
vid ingången av februari månad 1954.
Vad härefter angår det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och
sockerbolaget torde jag få erinra om de prishöjningar på socker och sirap,
som genomförts den 1 maj och den 9 juli 1951 samt den 17 mars 1952.
Dessa prishöjningar ha avvägts så, att de med hänsyn till nu rådande
prisförhållanden och till det nya avtalet mellan staten och bolaget kunna
beräknas täcka de ökade kostnaderna för sockerproduktionen. Åtminstone
så vitt nu kan bedömas synas därför icke några särskilda medel behöva
äskas på grund av statens åtaganden gentemot sockexbolaget.
Till slut torde jag få anmäla, att Kungl. Maj:t har för avsikt att bemyndiga
järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars dispositionsanslag taga i
anspråk högst 262 506 kronor för vidtagande av ytterligare betlastningsanordningar
vid statens järnvägar. I enlighet med de förut omförmälda villkoren
för 1952 års odling skall halva beloppet påläggas de kostnader, som
staten garanterar sockerbolaget. Frågan i vad mån avskrivning av återstoden
av investeringsbeloppet skall ske torde framdeles få anmälas av chefen för
finansdepartementet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1953
till och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1954, rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Maj:t stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller
den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
23
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget angående
sockertillvcrkningen ni. m. under tiden 1 maj 1952—30 april 1953.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 9 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 4 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
2 §•
Bolaget förbinder sig alt inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1952 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges
betodlares centralförening vid förhandlingar direkt eller inför statsdelegerade
överenskomna grunder. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16
procent sockerhalt skall utgöra 7 kronor 35 öre. Härav äro 30 öre att anse
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
såsom ett för året utgående stimulansbelopp, som skall inräknas i jordbrukskalkylen.
Dessutom skall till odlare, som år 1951 tecknar kontrakt
för leverans till Mörbylånga, Roma eller Linköpings råsockerfabrik, utgå
ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor,
dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall
utgå med allenast 5 kronor.
I betodlingskontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande
mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset eller
bestämts vid årets förhandlingar.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder, som härom
tillämpats år 1951.
Beträffande odling och leverans av i Västergötland odlade betor skola
gälla härom särskilt bestämda villkor.
3 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkningen
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av statens jordbruksnämnd.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos statens jordbruksnämnd.
4 §•
För avtalstiden 1 maj 1952—30 april 1953 är bolaget gentemot staten
iedovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av
bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
kalksten, betfrö, frakter för kalksten, betor, råsocker och raffinad, emballage,
försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets eget kapital (vinst),
utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det att bolaget äger
tillgodoräkna sig ett belopp av 40,45 öre för varje under räkenskapsåret i
fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående oavsett pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 23i.
2å
duktionens storlek. Beloppet 40,45 öre skall emellertid i nedan angivna utsträckning
indexregleras. Vissa däri ingående poster — underliållsmaterial,
förbrukningsartiklar för drift, vissa omkostnader (porto, telefon, telegram
och järnvägsresor), raffinadfrakter och emballage — skola nämligen vid
slutet av avtalsåret justeras med hänsyn till då inträffade ändringar i prisutvecklingen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget i november—
december 1951. Justeringen skall ske med tillämpning av vissa av bolaget
uppgjorda och av jordbruksnämnden granskade prisindex.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter, som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under
avskrivningar skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning,
kolkranen, cisternvagnarna in. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet
å respektive konton.
Skulle före kontraktstidens utgång den 30 april 1953 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget
rimligen undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller
nedgång i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera
parten förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav
föranledd skälig jämkning av förenämnda belopp per kilogram råsocker.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan
vara av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning
verkställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
Har den för bolagets raffinadtillverkning under avtalstiden använda myckenheten
svenskt råsocker överstigit respektive understigit bolagets tillverkning
av råsocker under samma tid, skall bolaget för överskottet, respektive
underskottet gottskrivas, respektive påföras den del av den enligt första
stycket bestämda multipeln för låsta posten, som enligt av statens jordbruksnämnd
granskad och godkänd redovisning belöper å raffineringskostnader.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund
av beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.
Under statsgarantien få inläggas av bolaget bestridda kostnader dels för
täckande av vad genom arbetsmarknadsstyrelsen under avtalsåret utgivits
i bidrag till kockahushåll och resekostnader för arbetskraft till betfälten
och till vissa daghem, dels för täckande av hälften av de till betleveranserna
hänförda anläggningskostnaderna för de 1952 vederbörligen beslutade av
statens järnvägar utförda betlastningsanordningarna.
2 mom. Beträffande de värden, varlill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 30 april 1953, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respek ti ve vara, än alt
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbeliållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås bär de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris
ej fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1953 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den
överskjutande delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga
inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1953 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från ä ena sidan det sist sagda gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller
får, under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning
av lagret. 1 syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än
nödigt är, skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens
jordbruksnämnd eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget
att, vid anfordran, till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond
ej åtgått för vederbörlig återställning av lagret. Därest bolaget på kontot
brännmaterialier har brist i normallagret men utanför normallagret har
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget
måst anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag,
är bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som
motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående
varor, därvid hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt
i bolagets drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå
i normallagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet
än som efter nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret.
— Därest enighet ej ernås mellan statens jordbruksnämnd och bolaget
rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter
eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt
för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
27
Vad i detta moment sägs avser ej förnödenheter, som ingå i någon av de
i 1 mom. första stycket omförmälda kostnadsposterna.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall
under avtalstiden 1952/53 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till
vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och
beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra
sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten
gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret
vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett
för åternedskrivning av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående
sockerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv,
som bolaget den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker
och raffinad. Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen
å sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan
tillkommande vinsten få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att
beträffande utförsäljning av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret
få tillämpa samma pris som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset
å socker.
Vid kontraktstidens utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktstiden av Kungl.
Maj:t fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att
till sagda pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktstidens utgång
överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes,
att avsättningen av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas,
att den ej intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska
marknaden. Därest efter särskilt medgivande bolaget upptager tillverkning
av socker ur melass samt importerar melass, skall rörande dylik sidorörelse
och härav berörda produkter i stället gälla vad härom särskilt bestämmes,
A mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer
genom återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de
sockerrörelsens biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den t augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntcbelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst lill socker rörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget lill mindre om
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
tänksamhet än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande,
iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet över huvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets,
utgång utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningsplilttiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång
överstiga vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att,
därest annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva
det sålunda överskjutande beloppet.
8 inom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunderna äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
5 §■
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
6 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av statens jordbruksnämnd.
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderliga för tillsynens utövande.
7 §•
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:t. Innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj:t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 4 § 2 mom. tredje stycket.
8 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj:t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
29
9 §•
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 maj 1952 till och
med den 30 april 1953 eller, i den män det av avfattningen av vissa bestämmelser
uttryckligen framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock sista stycket å s. 40
i prop. nr 243/1946).
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsattes, att mellan Kungl. Maj:t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det förutsättes, att import enligt 1 § första stycket ej sker annat än
efter medgivande av statens jordbruksnämnd.
4. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle förändras så att
den i 1952 års avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
ingående indexklausulen träder i tillämpning samt kollekiivavtalslönerna
till följd härav höjas ytterligare under 1952, äger bolaget
påyrka nya förhandlingar om multipelns storlek.