Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53, m. in.;
given Stockholms slott den 30 april 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 april 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
g Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, frågan om komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53 och vissa därmed sammanhängande
spörsmål. Föredraganden anför därvid följande.

I. Inledning.

I särskilda skrivelser den 24 mars 1952 har riksräkenskapsverket framlagt
dels redogörelse angående approximativ beräkning rörande utfallet av
driftbudgeten för budgetåret 1951/52 och dels förslag till slutlig beräkning
av statsverkets inkomster under budgetåret 1952/53.

1 ttihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Sr 233.

2 Kiingl. Maj:ts proposition nr 233.

I det följande redogöres först för utfallet av driftbudgeten för budgetåret
1951/52.

Härefter anmäles förslag om inrättande från och med budgetåret 1951/52
av en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.

Sedan kapitalinvesteringarna för budgetåret 1952/53 numera kan överblickas,
framlägges den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet för
dessa.

I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1952/53 redovisas till en början
förändringarna av utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen.
Härefter anmäles den nya beräkningen av inkomsterna för nästkommande
budgetår och i anslutning härtill lämnas en redogörelse för den
ekonomiska politiken i dagens läge. Vidare framlägges i samband därmed
förslag rörande den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten, som
bör tillämpas under nästa budgetår.

Beträffande kapitalbudgeten framlägges definitivt förslag till investeringsplan
för budgetåret 1952/53 jämte därtill fogade investeringsstater.

II. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1951/52.

I sin förenämnda skrivelse den 24 mars 1952 har riksräkenskapsverket
beräknat, att inkomstutfallet i förhållande till den för löpande budgetår
fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 6 406,4 miljoner
kronor, kommer att visa en ökning med 1 646,3 miljoner kronor.

Inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes
komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med 55,os
miljoner kronor, huvudsakligen motsvarande en ökning av fordonsskatten
med 5 miljoner kronor och av bensinskatten med 50 miljoner kronor.

För de inkomsttitlar, som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden, redovisas
i riksräkenskapsverkets beräkning en nettomerinkomst å 1 591,2 miljoner
kronor. Den mot budgetutjämningsfonden reglerade merinkomsten framkommer
som ett saldo mellan överskott och underskott för olika inkomsttitlar.
I fråga om de direkta skatterna förutses överskott för skatt å inkomst
och förmögenhet m. m. med 1 400 miljoner kronor. Bland övriga bevillningar,
för vilka större merinkomster redovisas, må nämnas omsättnings- och expeditionsstämplar
m. in. med 12 miljoner kronor, tullmedel med 30 miljoner
kronor, varuskatt med 10 miljoner kronor, tobaksskatt med 50 miljoner
kronor samt omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker med 40
miljoner kronor. Totalt sett uppgår nettoöverskottet å skattetitlarna till
1 569 miljoner kronor. Uppbörd i statens verksamhet beräknas lämna ett
nettoöverskott av 17 miljoner kronor. Under titlarna folkpensionsavgifter
och diverse inkomster upptages merinkomster av 5 resp. 13 miljoner kronor.
Inkomsterna för statens kapitalfonder beräknas däremot av riksräkenskapsverket
komma att nedgå med sammanlagt 14 miljoner kronor i
förhållande till riksstatens beräkningar. Sålunda har för postverket, tele -

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

3

grafverket och statens järnvägar upptagits minskningar med 21, 25 resp. 14
miljoner kronor. För statens vattenfallsverk och domänverket förutses å
andra sidan merinkomster med 5 resp. 30 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna
å driftbudgeten i fråga om de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen komma att utvisa en nettomerutgift å i runt tal
57 miljoner kronor, varvid ämbetsverket bortsett från uppkommande besparingar
å reservationsanslag. De belopp, som för de olika huvudtitlarnas
vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras
till budgetutjämningsfonden, anges i efterföljande sammanställning.

Merutgifter Besparingar
Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna................ — 0 02

II. Justitiedepartementet......................... 11-00 —

III. Utrikesdepartementet......................... 4-3 6 —

IV. Försvarsdepartementet....................... 10649 —

V. Socialdepartementet.......................... 81-66 —

VI. Kommunikationsdepartementet................ — 43-16

VII. Finansdepartementet......................... — 18-28

VIII. Ecklesiastikdepartementet..................... 75-86 —

IX. Jordbruksdepartementet....................... 23-03 —

X. Handelsdepartementet........................ 6-8 8 —

XI. Inrikesdepartementet......................... 66-86 —

XII. Civildepartementet .......................... — 273-39

XIII. Oförutsedda utgifter.......................... — 0-26

XIV. Riksdagen och dess verk m. m................ 0-07 —

Säger 376-21 335 11

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden.............................. 1-00

II. Riksgäldsfonden ............................. 15 00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

Säger 16-00

Summa 392-21 335 11

Nettomerutgift 57-10

I fråga om utfallsberäkningen å utgiftssidan anför riksräkenskapsverket
följande.

Såsom framgår av sammanställningen, utvisar civildepartementets huvudtitel
den största avvikelsen från beräkningarna i riksstat och tilläggsstat med
en uppskattad nettobesparing å 2 7 3,39 miljoner kronor. Denna besparing,
som är att hänföra till de å riksstaten och tilläggsstat II uppförda anslagen
till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löneoch
pensionsförmåner, sammanhänger emellertid med att dessa anslag i enlighet
med vad som förutsatts vid anslagens beviljande beräknas i allmänhet
icke bliva tagna i anspråk av de avlöningsutbctalande myndigheterna,

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

vilket leder till en motsvarande merbelastning av myndigheternas avlöningsanslag.
Efter korrigering med hänsyn härtill av de olika huvudtitlarnas belastning
märkas bland mera betydande merutgifter överskridanden av arméns
anslag till avlöningar m. in. till värnpliktiga, familjebidrag, bränsle
in. in. och mathållning med tillhopa 26,33 miljoner kronor, av anslaget under
socialdepartementets huvudtitel till indextillägg å folkpensioner med 83,oo
miljoner kronor, av anslaget under jordbruksdepartementets huvudtitel till
övriga utgifter för förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar
med 9,46 miljoner kronor och av anslaget till räntor å statsskulden
med 15,oo miljoner kronor. Bland större besparingar må nämnas den
besparing å 36,72 miljoner kronor, som beräknas uppkomma å anslaget under
finansdepartementets huvudtitel till provisorisk skatteersättning till
kommunerna in. in. Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsättes
på grund av merinkomster å de till automobilskattemedlens specialbudget
hörande inkomsttitlarna komma att via anslaget till avsättning till
statens automobilskattemedelsfond tillföras 51,82 miljoner kronor. Det enligt
riksstat och tilläggsstat beräknade underskottet å specialbudgeten, 30,40
miljoner kronor, beräknas sålunda vid realiserandet av budgeten förbytas i
ett överskott å 21,42 miljoner kronor.

I fråga om utfallet av driftbudgetens utgiftssida i vad avser de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen har riksräkenskapsverket slutligen
framhållit, att budgetutjämningsfonden beräknas komma att tillföras besparingar
å reservationsanslag å i runt tal 50 miljoner kronor. Då övriga
mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag enligt vad förut framhållits
beräknas komma att utvisa en nettomerutgift å 57,io miljoner kronor, skulle
budgetutjämningsfonden alltså genom utfallet av driftbudgetens utgiftssida
belastas med 7,io miljoner kronor.

Med ledning av de i det föregående redovisade beräkningarna över utfallet
av driftbudgetens inkomster och utgifter samt med hänsyn till de ytterligare
utgifter, för vilka medel anvisats eller äskats å tilläggsstat, har riksräkenskapsverket
beräknat överskottet å driftbudgeten att tillföras
budgetutjämningsfonden för löpande budgetår till i runt tal 1 800 miljoner
kronor. Ämbetsverket har därvid utgått från det i riksstaten beräknade
överskottet å 655 miljoner kronor, vilket dels ökats med de beräknade merinkomsterna
å 1 591 miljoner kronor och dels minskats med de beräknade
merutgifterna för vissa anslag å 7 miljoner kronor ävensom med det sammanlagda
beloppet av å tilläggsstat anvisade eller äskade anslag å 416 miljoner
kronor. För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska
utbetalningarna å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet
korrigeras med hänsyn till inträffade förändringar i behållningen av reservationer
å driftbugeten. Riksräkenskapsverkets beräkningar ger vid handen
att under löpande budgetår kan motses en minskning å 100 miljoner kronor
av de reserverade medlen. Fördelningen av denna summa framgår av
följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

5

Minskning (—)
resp.

Ökning (+ >
Milj. kr.

Reservationer som beräknas komma att överföras till budgetutjämningsfonden
............................................

Beräknad förändring i övrigt i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag:

IV. Försvarsdepartementet...................................

VI. Kommunikationsdepartementet............................

IX. Jordbruksdepartementet..................................

XI. Inrikesdepartementet ....................................

Övriga huvudtitlar.......................................

Utgifter för statens kapitalfonder:

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar...................

Summa

— 50-00

— 20-00

— 35-00

— 60-00
+ 15-00
— 10-00

4- 60-00
- 100-00

Från det förut framräknade budgetöverskottet å i runt tal 1 800 miljoner
kronor skall således dragas angivna reservationsminskning å 100 miljoner
kronor. Det belopp, varmed inkomsterna enligt riksräkenskapsverket beräknas
komma att överstiga utgifterna å driftbudgeten under innevarande
budgetår, skulle i enlighet härmed kunna uppskattas till omkring 1 700
miljoner kronor.

Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning av budgetutfallet kan också,
om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat
och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat har
utgifterna upptagits till sammanlagt (5 751,03 + 416,oo =) 6 167,03 miljoner
kronor. De faktiska utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket överstiga
detta belopp med 162,15 miljoner kronor, varav 112,15 miljoner kronor avser
överskridanden av anslag samt 50,oo miljoner kronor förbrukning av reservationer.
Samtliga utgifter kan sålunda beräknas till i runt tal 6 330 miljoner
kronor. Eftersom inkomsterna beräknas till omkring 8 050 miljoner kronor,
kan alltså det kassamässiga överskottet beräknas till ca 1 700 miljoner
kronor.

Enligt av riksräkenskapsverket numera lämnade uppgifter kommer ett
belopp av omkring 200 miljoner kronor att å inkomstsidan för innevarande
budgetår bortfalla och överföras till nästa budgetår till följd av inträffad förskjutning
av fyllnadsbetalningar av preliminärskatten avseende inkomståret
1951.

Efter avgivandet av utfall sberäkningen har Kungl. Maj :t i proposition
nr 226 hemställt om riksdagens bemyndigande att träffa avtal med Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet om ändring av gällande bestämmelser
rörande tidpunkterna för inleverans till staten av tobaksskattemedel. Vid
bifall till nämnda förslag och med beaktande av nämnda förskjutning å
inkomstsidan torde inkomsterna för budgetåret 1951/52 i förhållande till
riksräkenskapsverkets beräkningar kunna beräknas nedgå med i runt tal

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

250 miljoner kronor till ca 7 800 miljoner kronor. I det följande föreslås
inrättande av en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Avsättning till fonden förutsättes skola verkställas från inkomsttiteln
skatt å inkomst och förmögenhet in. in. i samband med bokslutet
för det sistförflutna budgetåret. Fonden föreslås inrättad från och
med innevarande budgetår. Enligt riksräkenskapsverkets beräkningar kan
det belopp, som är att anse som en tillfällig merinkomst för statsverket
under budgetåret 1951/52 på grund av det starkt stegrade kommunalskatteunderlaget
och som sålunda enligt förslaget bör reserveras för framtida
reglering av kommunalutbetalningarna, uppskattas till omkring 500
miljoner kronor. De förut framräknade inkomsterna å 7 800 miljoner kronor
skulle sålunda vid bifall till förslaget om inrättande av nämnda fond
minska till 7 300 miljoner kronor. Vidkommande utgiftssidan har Kungl.
Maj :t i proposition nr 176 under nionde huvudtiteln äskat ytterligare anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår med sammanlagt 310
miljoner kronor, varav 235 miljoner kronor till prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område och 75 miljoner kronor till kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Vidare har kostnaderna för
indextillägg å folkpensioner stigit med ytterligare 5,7 miljoner kronor med
hänsyn till förändringarna i levnadskostnadsindex. Med beaktande härav
kommer den av riksräkenskapsverket beräknade utgiftssumman att öka
från 6 330 miljoner kronor till 6 646 miljoner kronor. Budgetöverskottet kan
sålunda — under förutsättning att riksdagen godkänner de i det föregående
angivna förslagen — beräknas till (7 300 —- 6 646 =) 654 miljoner kronor.

Det bör emellertid framhållas, att det sålunda framräknade överskottet
icke helt motsvarar de faktiska in- och utbetalningarna under budgetåret
1951/52 å statsverkets kassa, bland annat med hänsyn till de olika transaktioner,
som förekommer vid sidan av budgeten.

III. Inrättande av en fond för reglering av utbetalningarna av

kommunalskattemedel.

Enligt gällande uppbördssystem uppbäres kommunalskatterna gemensamt
med skatterna till staten genom den preliminära skatten, som erlägges
i avräkning å den efter verkställd taxering påförda slutliga skatten till stat
och kommun. Till kommunerna utbetalas enligt särskilda regler vad de beslutat
utdebitera såsom skatt utan avdrag för restfört belopp. Uppkommande
förluster å restantier stannar helt å statsverket. Då det icke varit möjligt
att i redovisningen uppdela de preliminärt erlagda skatterna på stat
resp. kommun, framräknas kommunernas andel av de gemensamt inflytande
skattemedlen på visst sätt per den 1 januari varje år och utbetalas från
statsverket i fyra lika delar i mitten av varje kvartal. Utbetalningen utgöres
av dels förskott på den kommunala inkomstskatten, dels den debiterade fastighetsskatten
och dels slutavräkningen på det tidigare uppburna förskottet
å den kommunala inkomstskatten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

i

Förskottets storlek bestämmes av det vid inkomsttaxeringen närmast
föregående år framkomna skatteunderlaget och den under hösten samma
år beslutade utdebiteringen. Beräkningen sker alltså på grundval av ett inkomstläge
som ligger ytterligare ett år tillbaka i tiden. Slutavräkningen
sker sedan på grundval av det faktiska skatteunderlaget och utbetalas under
andra året efter det kommunala inkomståret i fråga, då även den kommunala
fastighetsskatten betalas ut på grundval av taxeringen året efter.
På grund av det kommunala skatteunderlagets ökning har genom det tillämpade
utbetalningssystemet kommunerna kommit att ha en oreglerad fordran
på statsverket motsvarande en viss del av de preliminärskattemedel,
som redovisas å skattetiteln i riksstaten. Storleken av förändringarna i det
kommunala skatteunderlaget åskådliggöres av följande sammanställning
av utbetalningarna av kommunala skattemedel under de sistförflutna fem
budgetåren samt av de beräknade utbetalningarna under budgetåren 1952/53
och 1953/54.

1947/48 1943/49 1949/50 1950/51 1951/53 1952/53 1953/54

1 295 1 729 1 960 1 934 2 110 2 730 3 300

Förhållandet mellan de till kommunerna utbetalade förskotten och de
vid slutavräkningarna framkomna korrigeringarna framgår av följande
sammanställning, som grundar sig på av riksräkenskapsverket i samband
med inkomstberäkningarna lämnade uppgifter.

Förskott år 1947

(taxering år 1946) .

1 000

Slutavräkning år

1949 (

» 1948) .

Saldo

1 375

+ 375

Förskott år 1948

(

»

> 1947) .

1 270

Slutavräkning år

1950 (

» 1949) .

Saldo

1 480

+ 210

Förskott år 1949

(

>

» 1948) .

1 400

Slutavräkning år

1951 (

>

, 1950) .

Saldo

1 575

+ 175

Förskott år 1950

(

» 1949) .

1 500

Slutavräkning år

1952 (

» 1951) .

Saldo

1685

+ 185

Enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar (jfr ämbetsverkets
årsbok 1951 s. 21 o. 25) har förskjutningarna av utbetalningarna till kommunerna
totalt sett inneburit, att de behållna inkomsterna på preliminärskattetiteln,
grovt räknat, ökats med 60 miljoner kronor under budgetåret
1947/48 samt minskats med 75 miljoner kronor under budgetåret 1948/49
och med 125 miljoner kronor under budgetåret 1949/50. Minskningarna under
budgetåren 1948/49 och 1949/50 får enligt riksräkenskapsverket ses mot
bakgrunden av att uppbörden av den kvarstående skatten enligt 1948 och

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

1945) års taxeringar, till skillnad från restitutionen av den överskjutande
skatten enligt dessa taxeringar, uppdelats på två budgetår. För budgetåret
1950/51 kan förskjutningen i utbetalningarna till kommunerna beräknas ha
lett till en ökning av preliminärskattetiteln med 150 miljoner kronor.

I sin inkomstberäkning i december 1951 uppskattade riksräkenskapsverket
statsverkets tillfälliga vinst till följd av eftersläpningen av utbetalningarna
av skatt till kommunerna på grund av stegringen av det kommunala
skatteunderlaget till drygt 500 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och
till bortåt halva detta belopp för budgetåret 1952/53 under de i inkomstberäkningen
gjorda antagandena om inkomstutvecklingen m. in. Med hänsyn
till de ändringar av inkomstberäkningen som numera framlagts av riksräkenskapsverket
och för vilka i det följande närmare redovisas kan den
under budgetåret 1952/53 uppkommande eftersläpningen i kommunalskattebetalningarna
enligt ämbetsverkets uppskattning beräknas stiga till omkring
500 miljoner kronor.

HI50 års långtidsutredning har i sitt betänkande (SOU 1951:30) vid behandlingen
av den statsfinansiella utvecklingen framhållit de olägenheter
som är förbundna med det tekniska förfarande som f. n. tillämpas i fråga
om betalningen av kommunalskattemedel. Enligt utredningen försvåras
härigenom överblicken av statsfinanserna och ett osäkerhetsmoment införes
i budgetplaneringen på längre sikt. Det är därför enligt utredningens
mening angeläget att snarast överväga hur statsverkets preliminära skatteutbetalningar
till kommunerna under ett givet år skall kunna bringas i närmare
överensstämmelse med de skattebelopp, som för detta år kan beräknas
slutligt tillkomma kommunerna. En budgetär form bör enligt utredningen
skapas som exempelvis genom fondering möjliggör ett automatiskt hänsynstagande
till kommunalskattebetalningarnas utveckling vid planeringen av
det totala utgiftsbelopp, varmed driftbudgeten under en given period anses
kunna belastas.

Riksräkenskapsverkct har i utlåtande över långtidsutredningens betänkande
närmare behandlat de av utredningen ifrågasatta åtgärderna för att
ernå en utjämning av de förskjutningar i balansen mellan olika budgetår,
som blir en följd av det rådande systemet för kommunalskaltebetalningarna
och därvid anfört bl. a.

Utredningen har här berört en konsekvens av de med preliminärskattesystemet
sammanhängande avräkningarna med kommunerna. Medan skattebetalningarna
från allmänheten till staten, även i vad avser kommunalskatt,
i princip grundas på skattebetalarnas aktuella inkomstnivå, utbetalar staten
till kommunerna såsom förskott deras beräknade andel i skatteintäkten med
utgångspunkt från den inkomstnivå, som var rådande två år tidigare. Vid
fallande penningvärde ökar skatteunderlaget och därvid erhåller staten genom
preliminärskattesystemet en omedelbar inkomstökning, som bereder
täckning för de av samtidiga prisstegringar förorsakade kostnadsökningarna.
Eftersom kommunalskatten ingår i preliminärskatten tillgodoföres statsbudgeten
i dylikt läge förutom .den inkomstökning som tillkommer staten
även den inkomststegring som skall tillkomma kommunerna. Kommunerna
erhålla emellertid — såsom nyss berörts — från staten skatteförskott, beräknade
på grundval av en två år äldre och i dylikt läge även lägre inkomst -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

nivå. På grund därav kunna kommunerna vid prisstegring bli nödsakade
genomföra skatteökningar, som varit onödiga om dem tillkommande medel
kunnat utbetalas snabbare. Detta förhållande var förutsett, när 1945 års
uppbördsreform genomfördes, men de ogynnsamma verkningarna härav synes
ha blivit mera markerade än man då räknade med.

Utredningen har i detta sammanhang framfört två alternativa önskemål,
antingen förhöjd utbetalning till kommunerna eller fondering av medel.

Den förra metoden skulle innebära, att man i ett läge, när skattenivån beräknas
stiga i sådan grad, att den preliminärt inflytande kommunalskatten
avsevärt överstiger det belopp som normalt skolat utbetalas till kommunerna,
ökar förskotten till kommunerna med ett procenttal, som kan anses stå
i rimlig relation till den med säkerhet förutsedda stegringen i skatteunderlaget.
Genom en sådan åtgärd kan man givetvis icke nå fram till ett belopp,
som motsvarar den faktiska skattestegringen, men man kan uppnå att förskotten
till kommunerna kunna beräknas till belopp, som visa mindre avvikelser
från den slutliga avräkningen än de nuvarande förskotten. Den
omständigheten att en sådan förskottsutbetalning grundas på ett preliminärt
beräknat belopp, behöver i och för sig icke möta några invändningar,
eftersom hela källskatteuppbörden är preliminär.

Den andra av utredningen antydda metoden skulle innebära, att man endast
utjämnar den snedbelastning på statsbudgeten, som blir en följd av de
av utredningen antydda förskjutningarna av kommunalskattebetalningarna.
Detta skulle kunna åstadkommas genom att man gör en preliminär beräkning
angående skillnaden mellan kommunalskattens faktiska storlek med
utgångspunkt från den aktuella inkomstnivån och utbetalningarna till kommunerna
samt överför det sålunda framkomna preliminärt beräknade beloppet
till en diversemedelstitel, vilken sedermera tages i anspråk, när utbetalningarna
till kommunerna skola verkställas. Denna metod saknar betydelse
för avräkningen med kommunerna men medför å andra sidan, att
man ej behandlar en ökad skuld till kommunerna som en disponibel inkomst
för budgeten.

De båda av utredningen antydda metoderna skilja sig sålunda från varandra
så till vida, att man enligt den förra metoden ökar utbetalningarna
till kommunerna men enligt den andra endast utjämnar förskjutningarna
i budgeten mellan olika budgetår.

Riksräkenskapsverket förordar att här berörda spörsmål göres till föremål
för närmare utredning.

Departementschefen.

På grund av redovisningstekniska svårigheter har det icke varit möjligt
att uppdela de preliminärt influtna skatterna på så sätt att kommunalskattemedlen
under det löpande inkomståret särskiljes från de statliga skatterna.
Enligt det nuvarande systemet för överförandet av de till staten influtna
kommunalskatterna till kommunerna, för vilket inledningsvis redogjorts,
kan därför utbetalningarna av kommunalskattemedlen icke anpassas efter
den successivt inflytande preliminärskatten. Att en eftersläpning skulle
kunna uppkomma vid utbetalningarna förutsågs redan vid genomförandet
av uppbördsrcformen, men man hade då icke anledning alt räkna med att
differenserna skulle bli så stora som under innevarande och nästa budgetår
väntas bli fallet.

Såsom framgår av de i det föregående lämnade uppgifterna uppkom
under budgetåren närmast efter uppbördsreformens genomförande, då ut -

10

Kungl. Ma j. ts proposition nr 233.

betalningssystemet hunnit verka, en viss merbelastning av driftbudgetens inkomstskattetitel.
Totalt sett ledde förskjutningarna i utbetalningarna till
kommunerna under budgetåren 1947/48—1950/51 till ökningar eller minskningar
mellan 60—150 miljoner kronor. Förändringar av denna storleksordning
synes i förhållande till de totala utbetalningsbeloppen föga anmärkningsvärda.
Under perioder med jämförelsevis små förändringar i skatteunderlaget
är den med rådande system sammanhängande eftersläpningen
knappast förenad med några större olägenheter. Inträffar däremot mera avsevärda
inkomststegringar, åtföljda av en stagnation, leder detta till en tillfällig
inkomstansvällning å driftbudgeten, som hänför sig till uppburna
kommunalskattemedel. När dessa kommunernas framtida fordringar gentemot
statsverket skall gäldas, föranleder detta kraftiga stegringar i utbetalningarna
från inkomstskattetiteln, vilket i sin tur kan förorsaka svårigheter
för driftbudgetens balansering. Ett liknande läge för kommunernas del
kan givetvis uppkomma vid större förskjutningar i skatteunderlaget i motsatt
riktning. Genom att förskottsutbetalningarna beräknas å ett inkomstläge,
som ligger två år före det aktuella kommunala inkomståret, skulle
nämligen vid slutavräkningarna, om det faktiska skatteunderlaget visat en
markant nedgång, en fordran från statsverkets sida kunna uppkomma. Om
kommunerna icke vidtagit åtgärder för att möta en sådan utveckling, kan
följden bli en betydande ökning av den kommunala utdebiteringen eller
utgiftsbegränsningar, vilka senare dock kan visa sig bli svåra att genomföra.
I proposition nr 228 till årets riksdag har sistberörda förhållanden närmare
behandlats och föranlett förslag till riksdagen om obligatorisk avsättning
till skatteregleringsfond av utbetalade skattemedel.

Långtidsutredningen har, som i det föregående redovisats, vid sin prognos
över den statsfinansiella utvecklingen uppmärksammat de svårigheter i
fråga om möjligheterna att få en överblick över inkomstläget för statsbudgeten
för en längre tidsperiod framåt, som vid det nuvarande utbetalningssystemet
inställer sig. Dessa svårigheter har även uppmärksammats från
andra håll. I årets remissdebatt berördes även denna fråga och jag gav därvid
uttryck åt den uppfattningen att även om i årets finansplan förskjutningarna
i utbetalningarna av kommunalskattemedlen siffermässigt belysts
anledning ändå kunde förefinnas till kritik mot det nuvarande systemet
för redovisning av kommunalskattemedlen i budgeten.

Den starka stegring i skatteunderlaget, som inträffat under 1951, och
den ytterligare förskjutning av inkomstnivån, som kan förutses för 1952,
har medfört, att inkomsttillflödet å driftbudgeten blivit långt större än vad
som skulle blivit fallet om de kommunala skattemedlen kunnat redovisas vid
sidan av riksstaten. I det föregående har erinrats om att eftersläpningen i utbetalningarna
av skatt till kommunerna på grund av det under 1951 starkt
stegrade kommunala skatteunderlaget beräknas för budgetåret 1951/52 tillföra
driftbudgeten en tillfällig ökning med drygt 500 miljoner kronor. För
nästa budgetår har man att räkna med ett tillskott, som nu kan uppskattas
till omkring samma belopp. Man kan vidare redan nu förutse en stark ökning
av utbetalningarna för budgetåret 1953/54 på grund av den inträffade steg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

11

ringen av skatteunderlaget utan att man har några hållpunkter för att bedöma
om preliminärskatteintäkterna kan komma alt öka i sådan omfattning
totalt sett att denna utgiftsökning elimineras. Om man utgår från i stort sett
samma inkomstberäkningar, för vilka i det följande redovisas, kan man
snarare räkna med att ett nettounderskott av betydande storlek uppkommer.

Mot bakgrunden av det nu sagda har jag funnit det angeläget att upptaga
till närmare prövning de alternativ som av långtidsutredningen antytts för
ett avhjälpande av olägenheterna med det nuvarande utbetalningssystemet.
Vad angår det första alternativet, eu uppräkning av det framräknade förskottet
till kommunerna, som awäges med hänsyn till en prognos om inkomstutvecklingen,
finner jag emellertid en sådan lösning mindre tilltalande. Härigenom
skulle nämligen till kommunernas förfogande ställas medel, om vilkas
slutliga storlek till viss del fortfarande stor osäkerhet kunde råda. Då förskottets
storlek fastställes vid ingången av kalenderåret, skulle — om en
dylik beräkning framlades i statsverkspropositionen — denna komma att
avse inkomstförhållanden som ligger ett år framåt i tiden och som till två
tredjedelar avser ett kommande budgetår, för vilket några inkomstberäkningar
icke föreligger. Preliminärskatten för ett år hänför sig nämligen på
grund av uppbördsterminernas förläggning med en tredjedel till det budgetår
som utgår under samma kalenderår och med två tredjedelar till det därpå
följande. Vidare skulle en dylik beräkning få ges generell karaktär och i
så fall kunna komma att för de enskilda kommunerna, för vilka inkomstförhållandena
kan gestalta sig olika, leda till större korrigeringar än som är
fallet med det nuvarande systemet.

Enligt det andra av de berörda alternativen och som väl närmast torde
vara den lösning långtidsutredningen siktat på skulle en fondering av viss
del av de preliminärt influtna skatterna komma till stånd i en situation när
en stegring av skatteunderlaget vore att förutse. Härigenom skulle medel
reserveras för att möta de ökningar av utbetalningarna till kommunerna
som kan föreligga när slutavräkningarna göres upp. Enligt båda alternativen
skulle en utjämning för statsverkets del komma att ske av de nuvarande
eftersläpningarna i utbetalningarna. Med hänsyn till de nyss anförda olägenheterna
av det förstnämnda alternativet har jag ansett, att vid ett genomförande
av en ändring av de nuvarande förhållandena det sistnämnda
alternativet bör tagas till utgångspunkt härför.

Jag föreslår därför, att ett visst belopp för budgetår räknat avföres från
titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. och avsättes till en särskild
regleringsfond för utbetalningarna av kommunalskatt, om den förutsedda
inkoinslutvecklingen därtill ger anledning. Storleken av fonderingen
bör motsvara den eftersläpning i kommunalskattebetalningarna, som
kan beräknas inträda under budgetåret, och framräknas i samband med
framläggande av riksstatsförslaget och den komplettering därav som regelmässigt
företages längre fram under riksdagen. Det torde ankomma på
Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksräkenskapsverket att göra de erforderliga
beräkningarna och framlägga förslag till fondering i den inkomstberäk -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

ning, som instruktionsenligt avlämnas till Kungl. Maj :t den 10 december,
ävensom alt vid den förnyade inkomstberäkning, som föregår nyssnämnda
kompletteringsförslag, föreslå erforderliga justeringar. Regleringsfonden
bör behandlas såsom en diversemedelstitel. Härav följer att
de å titeln avsatta medlen kommer att redovisas å statsverkets checkräkning
och sålunda liksom hittills kassamässigt stå till riksgäldskontorets
förfogande vid uppkommande medelsbehov. Avsättningarna till fonden
bör beräknas för varje halvår och verkställas i efterskott vid budgetårsskiftet
i samband med upprättandet av bokslutet för det förflutna budgetåret.
Det torde vara lämpligt att Kungl. Maj :t äger befogenhet att på
förslag av riksräkenskapsverket vid nämnda bokslut slutgiltigt fastställa
det sammanlagda belopp, med vilket avsättning skall göras. Inkomstutvecklingen
under den period avsättningen avser kan nämligen, vilket särskilt
beräkningarna för utfallet av det löpande budgetårets inkomster ger en
uppfattning om, föranleda, att justering av det i samband med riksstatens
fastställande beräknade beloppet bör göras för att närmare ansluta fonderingcn
till det föreliggande uppbördsresultatet. I samband med slutavräkningarna
bör tiil skattetiteln återföras med samma belopp de medel, som
för mötande av uppkommande merbelastningar å titeln tidigare fonderats.
De erforderliga bokföringstransaktionerna mellan skattetiteln och ifrågavarande
fond bör åvila riksräkenskapsverket och kommer således ej att påverka
den nuvarande ordningen för upprättandet av slutavräkningarna.
Dessa bör såsom hittills handhas av länsstyrelserna och utbetalningarna
avföras å inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de ytterligare föreskrifter som
kan befinnas påkallade.

Riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas om inrättande av den sålunda
föreslagna regleringsfonden. Beträffande de avsättningar, som vid slutet
av budgetåret må verkställas i den i det föregående angivna ordningen,
torde emellertid särskilt medgivande härtill böra inhämtas av riksdagen
för varje budgetår. Såsom i det föregående närmare utvecklats torde Kungl.
Maj :t böra äga befogenhet att förordna om storleken av det belopp som
må avsättas vid riksstatsbokslutet.

Regleringsfonden bör inrättas redan från och med budgetåret 1951/52
för att motverka den eftersläpning i fråga om utbetalningarna som eljest
följer av det starkt stegrade kommunala skatteunderlaget under åren 1951
och 1952. Såsom framgår av redogörelsen för utfallet av driftbudgeten för
budgetåret 1951/52 har förutsatts att avsättning till regleringsfonden från
inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. skall verkställas redan
i samband med bokslutet för detta budgetår med ett belopp av 500
miljoner kronor. Storleken av den avsättning till förenämnda fond, som
bör ske under de i det följande gjorda antagandena om inkomstutvecklingen
för nästa budgetår, har såsom nämnts uppskattats till 500 miljoner
kronor, med vilket belopp inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet
in. m. kommer att minska i förhållande till tidigare gjorda beräkningar.

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att medgiva

att en särskild fond för reglering av utbetalningarna av
kommunalskattemedel må från och med budgetåret 1951/
52 inrättas i enlighet med de grunder som av mig i det föregående
förordats samt att avsättningar till fonden må
verkställas för budgetåren 1951/52 och 1952/53.

IV. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar budgetåret 1952/53.

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med allenast beräknade belopp, huvudsakligen beroende på att
motsvarande investeringsanslag icke äskades definitivt. Jag hemställer nu
att få anmäla de förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena
samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen
beräknade.

Såsom i proposition nr 234 närmare berörts har Kungl. Maj :t genom
beslut den 25 april 1952 bemyndigat järnvägsstyrelsen att av statens
järnvägars dispositionsanslag ta i anspråk högst 262 500
kronor för utförande av vissa betlastningsanordningar vid statens järnvägar.
Nämnda belopp bör i enlighet med tidigare grunder avskrivas med 50 procent
över driftbudgeten.

Det under statens allmänna fastig lietsfond äskade investeringsanslaget
till byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalts filial i
Alnarp å 46 000 kronor bör avskrivas helt, då ifrågavarande arbeten inte
nämnvärt kominer att öka fastighetsvärdet. Avskrivning med 50 procent bör
enligt gällande grunder ske beträffande investeringsanslagen till ny ungdomsanstalt
för svårbehandlade å 2 000 000 kronor, till byggnadsarbeten för
försöksgård vid Röbäcksdalen å 605 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. in. å 19 632 000 kronor, till utbyggande av karolinska
sjukhuset å 2 110 000 kronor samt till utbyggande av akademiska
sjukhuset i Uppsala å 150 000 kronor. Anslaget till inköp, uppförande och
iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen å 3 000 000 kronor
bör enligt gällande regler avskrivas med 25 procent. Vad slutligen beträffar
anslaget till inköp av fastigheter i Visby å 650 000 kronor ingår i detta
kostnader dels för markförvärv med 125 000 kronor och dels för reparationsarbeten
som inte nämnvärt kommer att öka fastighetsvärdena med 175 000
kronor. Avskrivning med 25 procent torde sålunda böra ske i vad avser
ett belopp av 350 000 kronor och med 100 procent i vad avser ett belopp av
175 000 kronor.

Under försvarets fastighetsfond uppfördes i årets statsverksproposition
ett gemensamt avskrivningsanslag för envar av fastighetsfondens
delfonder. Avskrivningsbehovet beräknades schablonmässigt till 50 procent
av den totala investeringen — frånsett kostnader för markförvärv, vilka icke
avskrives — i vederbörande delfond med undantag för befästningars delfond
för vilken total avskrivning tillämpades. Såsom framgår av proposition nr

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

166 har sedermera under arméns delfond äskats slutligt belopp med 900 000
kronor till anordnande av lokaler för försvarets forskningsanstalt. Något
anslag till anordnande av vissa lokaler i berg för försvarets forskningsanstalt,
vartill i statsverkspropositionen beräknades ett preliminärt belopp av
250 000 kronor under befästningars delfond, har icke upptagits. Med hänsyn
till det anförda torde avskrivningsanslagen å arméns resp. befästningars delfond
böra uppföras med 2 300 000 resp. 51 300 000 kronor.

Under statens utlåningsfonder har investeringsanslaget till
lånefonden för bostadsbyggande definitivt äskats med det i statsverkspropositionen
beräknade beloppet, 450 000 000 kronor. Avskrivningsbehovet bör i
enlighet med gällande grunder beräknas efter 25 procent.

Under fonden för låneunderstöd har slutliga belopp äskats
till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet med 180 000 000 kronor
och till lån till anordnande av kollektiva tvätterier med 2 000 000 kronor.
Såsom preliminärt beräknats bör anslagen avskrivas med 100 resp. 25 procent.
Vidare har ett investeringsanslag å 90 000 kronor äskats till lån till
föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för
sanering av hemmets ekonomi. Då lånet avses skola vara ränte- och amorteringsfritt
bör total avskrivning ske.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinveste -

ringar framgår av följande översikt. ökning (-r)

Minskning (—)

Statens järnvägars fond: Kronor

Statens järnvägars dispositionsanslag (prop. nr 234) ........ + 131 300

Statens allmänna fastighetsfond:

Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utri kesrepresentationen

(prop. nr 152)...................... + 250 000

Inköp av fastigheter i Visby (prop. nr 161) ................ + 262 500

Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalts filial i Al narp

(prop. nr 99) .................................... + 46 000

Byggnadsarbeten för försöksgård vid Röbäcksdalen (prop.

nr 77) .............................................. + 302 500

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. (prop.

nr 123) .............................................. + 316 000

Utbyggande av karolinska sjukhuset (prop. nr 148) ........ + 55 000

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. nr 148) — 175 000

Försvarets fastighetsfond:

Arméns delfond (prop. nr 166) .......................... + 125 000

Befästningars delfond (prop. nr 166) .................... —250 000

Fonden för låneunderstöd:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier (prop. nr 128) .. + 125 000
Lån till föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka
sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi

(prop. nr 133) ........................................ + 90 000

Summa + 1 278 300

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

På riksdagen torde få ankomma att vidtaga de kompletteringar och justeringar
av de under förevarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning
av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1952/53 i härefter angivna fonder anvisa följande
reservationsanslag, nämligen

Kronor

Statens järnvägars fond:
Kommunikationsdepartementet:

Statens järnvägars dispositionsanslag...... 131 300

Statens allmänna fastighetsfond:

J ustitiedepartementet:

Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade____ 1 000 000

Utrikesdepartementet:

Inköp, uppförande och iståndsättande av
fastigheter för utrikesrepresentationen . . 750 000

Kommunikationsdepartementet:

Inköp av fastigheter i Visby .............. 262 500

Jordbruksdepartementet:

Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsan stalts

filial i Alnarp.................... 46 000

Byggnadsarbeten för försöksgård vid Rö bäcksdalen

............................ 302 500

Inrikesdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m............................. 9 816 000

Utbyggande av karolinska sjukhuset...... 1 055 000

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Upp sala

.................................. 75 000

*

Försvarets fastighetsfond:
Försvarsdepartementet:

Arméns delfond ........................ 2 300 000

Befästningars delfond.................... 51 300 000

Statens utlåningsfonder:
Socialdepartementet:

Lånefonden för bostadsbyggande

112 500 000

16

Knngl. Maj:ts proposition nr 233.

Kronor

Fonden för låneunderstöd:

Socialdepartementet:

Tillåggslån till viss bostadsbgggnadsverksam het

.................................. 180 000 000

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. . 500 000

Inrikesdepartementet:

Lån till föreningen Margarethahemmet för
vård av fallandesjuka sinnes slöa barn för
sanering av hemmets ekonomi .......... 90 000

V. Driftbudgeten för budgetåret 1952/53.

Förändringar av utgifterna.

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1952/53 upptogs utgifter å sammanlagt 6 809 miljoner kronor. Härav
föll 6 045 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 764 miljoner kronor
på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har Kungl. Maj :t framlagt förslag till ett flertal
ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida.

I fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden
har riksdagen i åtskilliga fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen
har emellertid totalt icke medfört någon större förändring av siffrorna.

Tredje huvudtiteln utvisar en minskning med 0,2 miljon kronor sammanhängande
med en nedräkning av förslagsanslaget till Förenta Nationerna. —
Fjärde huvudtiteln företer en nettoökning av 1,8 miljoner kronor. Å ena sidan
har sålunda tillkommit ett anslag å 2,75 miljoner kronor till bidrag till
utförande av vissa anordningar för luftvärn men a andra sidan hai vissa
avlöningsanslag samt ersättningsanslagen till försvarets fastighetsfond totalt
sett nedräknats med 0,4 resp. 0,6 miljon kronor. — Femte huvudtiteln
utvisar anslagsmässigt sett ökningar med tillhopa 39,4 miljoner kronor, varav
37 miljoner krono^ till extra tillägg å folkpensioner m. m. och 2 miljoner
kronor till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Å andra
sidan uppgå anslagsminskningarna till ca 2,4 miljoner kronor, varav
ca 2 miljoner kronor å vissa anslag till främjande av bostadsförsörjningen
och återstoden å vissa anslag till arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingen.
Det är emellertid att märka att i statsverkspropositionen endast
kalkylerats med sex indextillägg å folkpensioner, medan man nu med hänsyn
till inträdd och eventuell ytterligare stegring av levnadskostnadsindex
synes böra räkna med åtta tillägg innebärande en kostnadsökning med 68
miljoner kronor. Den faktiska nettoökningen under huvudtiteln kan sålunda

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

17

beräknas till 105 miljoner kronor. — För sjätte huvudtiteln föreligger en
ökning med 2,3 miljoner kronor, varav 0,5 miljon kronor till ersättningar
på grund av förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområden, närmare
0,3 miljon kronor till understöd åt skärgårdsrederier samt 1,5 miljoner
kronor till vissa åtgärder för ekonomisk försvarsberedskap. — Åttonde
huvudtitelns nettoökning uppgår till 0,5 miljon kronor. Bland anslagsökningarna,
som uppgår till 1,8 miljoner kronor, må nämnas 0,75 miljon kronor
till vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid högre skolor. I övrigt
fördelar de sig å ett stort antal anslag. Av anslagsminskningarna hänför sig
1 miljon kronor till avlöningsanslaget till allmänna läroverken. — För nionde
huvudtiteln beräknas en nettoökning av 53,8 miljoner kronor. Sålunda
ökar anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område med 93
miljoner kronor, medan anslagen till producent- och kontantbidrag till vissa
innehavare av mindre jordbruk, till kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet samt till omkostnader för statlig lagerhållning
nedgår med It, 30 resp. 2 miljoner kronor. Återstående anslagshöjningar
å tillhopa 3,8 miljoner kronor fördelar sig å ett stort antal anslag,
varav ca 1,4 miljoner kronor tillkommit vid riksdagsbehandlingen.
Bland ökningar i övrigt må nämnas 0,6 miljon kronor till bidragsanslagen
till hushållningssällskapen, samma belopp till bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland och 0,4 miljon kronor till gottgörelse
till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt. — Tionde huvud
titeln företer en ökning av 2 miljoner kronor, varav 1,9 miljoner kronor
faller å avlöningskostnaderna för befattningshavare å lots- och fyrstaten.
— För elfte huvudtiteln uppkommer en nettoökning av 3,3 miljoner kronor.
Bland större anslagsökningar må nämnas 1,2 miljoner kronor totalt
sett till anslagen till statens sinnessjukhus, 0,7 miljon kronor till ombyggnad
och utrustning av Spenshults reumatikersjukhus, l,o miljon kronor
sammanlagt till bidrag till Malmö allmänna sjukhus och till bidrag till
Göteborgs stad till driften av för undervisning upplåtna sjukhus, 0,5 miljon
kronor till länsstyrelsernas avlöningar samt 0,5 miljon kronor till kostnader
för särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri.
Minskningar redovisas för ett flertal anslag bl. a. för bidragsanslaget till
vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund
med ca 0,6 miljon kronor och för de båda civilförsvarsanslagen utbildningsoch
övningsverksamhet samt engångsanskaffning av materiel med sammanlagt
närmare 1 miljon kronor. — Tolfte huvudtiteln ökar med 268 miljoner
kronor, varav 230 miljoner kronor hänför sig till höjningen av de
statsanställdas rörliga tilläggsförmåner samt 38 miljoner kronor till förhandlingsöverenskommelsen
rörande ändrad lönegradsplacering för vissa
statliga tjänster. Belastningen av ifrågavarande utgifter kommer i huvudsak
att falla på vederbörande anslag under de olika huvudtitlarna. — För huvudtiteln
avskrivning av nya kapitalinvesteringar beräknas ett ökat medelsbehov
av 1,3 miljoner kronor.

Såsom av den efterföljande framställningen framgår torde till de här redo2
Uihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Xr 233.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

visade utgiftsökningarna böra läggas ett belopp av ca 150 miljoner kronor
utgörande beräknade anslagsöverskridanden för nästkommande budgetår.

Den totala nettoökning i förhållande till statsverkspropositionen, med vilken
man sålunda har att räkna, uppgår till ca 588 miljoner kronor.

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar.

I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa
av 7 865 miljoner kronor, varav 7 348 miljoner kronor hänförde sig till
egentliga statsinkomster och 517 miljoner kronor till inkomster av statens
kapitalfonder.

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades
i statsverkspropositionen skatten å inkomst och förmögenhet in. m. ge 4 200
miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, arvslottsskatt, gåvoskatt och
kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar
m. in. upptogs till 4, 65, 32 resp. 60 miljoner kronor. I
automobilskattemedel beräknades inflyta 505 miljoner kronor. Tullar och
acciser beräknades ge sammanlagt 2 076 miljoner kronor, varav i tullmedel
350 miljoner kronor, varuskatt 225 miljoner kronor, accis å margarin
och vissa andra fettvaror 3 miljoner kronor, skatt å kaffe 17 miljoner kronor,
tobaksskatt 550 miljoner kronor, skatter på alkoholhaltiga drycker och
läskedrycker sammanlagt 841 miljoner kronor, nöjesskatt 45 miljoner kronor
samt skatt å elektrisk kraft 45 miljoner kronor. Uppbörden i statens
verksamhet samt folkpensionsavgifterna upptogs med 96 resp. 155 miljoner
kronor. Under diverse inkomster inflytande medel beräknades till sammanlagt
150 miljoner kronor, varav 45 resp. 82 miljoner kronor i tips- och lotterimedel.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen
till sammanlagt 280 miljoner kronor, varav för postverket 35
miljoner kronor, telegrafverket 50 miljoner kronor, statens vattenfallsverk
75 miljoner kronor och för domänverket 120 miljoner kronor.

I skrivelse den 24 mars 1952 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande
instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster
under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1952/53. Vid beräkningens
verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare år från vederbörande
myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större inkomsttitlarna
ävensom vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Beträffande de
olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket i huvudsak anfört följande.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Den vid varje tidpunkt beräkneliga
utvecklingen å denna titel äger på grund av källskattesystemet ett
nära samband med de antaganden, som kunna göras beträffande inkomstutvecklingen
under hela den period beräkningen omfattar. I fråga om fysiska
personer gäller detta särskilt i fråga om löneinkomsten, enär variationerna
i densamma giva direkt utslag i avseende på den inflytande preliminärskattens
storlek. De från och med innevarande års taxering tillämpliga bestäm -

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

19

melserna om ränta å kvarstående skatt ha medfört, att förhållandet i högre
grad än tidigare blivit detsamma även i fråga om svenska aktiebolag. Dessa
bestämmelser kunna förväntas medföra en ökad inbetalning av preliminärskatt
under innevarande budgetår och en däremot svarande minskning av
den kvarstående skatt, som kommer att inflyta under nästkommande budgetår.
Ej minst med hänsyn härtill synes del lämpligt, att utfallet av skattetiteln
för budgetåret 1951/52 oeh beräkningen av titeln för budgetåret 1952/
53 bedömas i ett sammanhang.

I sin senast avgivna inkomstberäkning framhöll riksräkenskapsverket,
att det ej vore möjligt att bedöma i vilken omfattning då pågående eller väntade
avtalsrörelser komme att öka lönesumman. Riksräkenskapsverket ansåg
sig dock böra räkna med att den avtalsmässiga lönestegringen skulle
bli lägre än under 1951. Ämbetsverket framhöll emellertid, att löneläget vid
början av år 1952 komme att ligga vid en högre nivå än genomsnittet för år
1951. Beräkningen grundades på det antagandet, att den under år 1952 utbetalade
lönesumman skulle komma att med omkring 12 % överstiga lönesumman
för år 1951. Riksräkenskapsverket finner nu sannolikt, att stegringen
kommer att bliva större än vad sålunda antagits och anser sig här
böra utgå från att densamma kommer att röra sig om 17 å 18 %. Även beträffande
utvecklingen under våren 1953 har riksräkenskapsverket som följd
härav funnit sig böra räkna med någon stegring utöver vad tidigare förutsatts
i kalkylen.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än inkomst
av tjänst synes anledning ej föreligga att i detta sammanhang räkna
med ändrade antaganden i förhållande till vad som redovisades i den senaste
inkomstberäkningen.

Vad beträffar aktiebolagen framhöll riksräkenskapsverket i inkomstberäkningen,
att vissa fakta, som komme att påverka vinstsiffrorna för år
1951, vore kända. Ämbetsverket ansåg sig kunna antaga, att det sammanlagda
taxerade beloppet för massa- och pappersindustri, gruvor och vissa
bruksföretag skulle bli avsevärt högre än för år 1950. Samma antagande
gjordes beträffande rederier. Även för övriga bolag förutsattes en icke obetydlig
vinstökning. Sammanfattningsvis ansåg sig riksräkenskapsverket
kunna göra det antagandet att det totala taxerade beloppet för svenska aktiebolag
för verksamhetsåret 1951 skulle komma att stiga med omkring 50
procent. Beträffande utvecklingen under år 1952 lade riksräkenskapsverket
till grund för inkomstberäkningen det antagandet att aktiebolagens taxerade
inkomster för verksamhetsåret 1952 skulle komma att avsevärt sjunka.

Ehuru det uppenbarligen icke låter sig göra att med någon större grad av
säkerhet bedöma taxeringsutfallet, finner riksräkenskapsverket nu sannolikt
att den beräknade stegringen av det taxerade beloppet för verksamhetsåret
1951 i fråga om massa- och pappersindustrien skall stanna vid en lägre
nivå än vad som antogs i december. Som följd härav skulle skatten å aktiebolagens
inkomster under år 1951 kunna förväntas bliva omkring 100 miljoner
kronor lägre. I fråga om de tidigare gjorda antagandena beträffande
inkomstutvecklingen för bolagen under verksamhetsåret 1952 har riksräkenskapsverket
icke funnit anledning göra någon ändring.

I decemberberäkningen gjordes det antagandet att bestämmelserna om
ränta å kvarstående skatt skulle föranleda aktiebolagen alt i avsevärd utsträckning
erlägga fyllnadsbetalningar till den preliminärskatt, som i vanlig
ordning erlagts under uppbördsåret. I)å tiden för verkställande av sådana
fyllnadsbetalningar utgår först den 30 april, låter det sig ej göra att nu med
större säkerhet bedöma i vilken omfattning möjligheten härtill kommer att
utnyttjas, särskilt som man numera även bär att räkna med verkningarna

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

av den skärpta kreditpolitiken. Riksräkenskapsverket har vid denna beräkning
utgått från samma antagande som vid decemberberäkningen.

För såväl innevarande som nästkommande budgetår räknades i inkomstberäkningen
med att viss skatteuppbörd av mera extraordinärt slag skulle
tillföras Viksstatstiteln, nämligen sådana förtidsbetalningar av statlig inkomstskatt,
som föranledas av avtal med de stora branschorganisationerna
''inom skogsnäringen. Såvitt nu kan bedömas, kommer också titeln att för innevarande
budgetår tillföras det sålunda beräknade beloppet, 150 miljoner
kronor. Däremot synas övervägande skäl tala för det sannolika i att det för
nästa budgetår beräknade beloppet, 200 miljoner kronor, kommer att i huvudsak
bortfalla.

För investeringsskatten, som vid decemberberäkningen förutsattes huvudsakligen
komma till uttryck i form av ökade inbetalningar av inkomstskatt,
har nu ansetts böra bland inkomsterna å titeln för nästa budgetår upptagas
en särskild post av storleksordningen 50 miljoner kronor.

Slutligen bör erinras, att i statsverkspropositionen företogs en uppräkning
å 100 miljoner kronor av de av riksräkenskapsverket beräknade inkomsterna
å titeln för budgetåret 1952/53 med hänsyn till den av höstriksdagen
beslutade investeringsavgiften.

Beträffande de å titeln redovisade utgifterna har riksräkenskapsverket
icke funnit anledning göra någon ändring i de tidigare beräkningarna.

Efter de nu gjorda justeringarna skulle inkomsterna å titeln kunna beräknas
uppgå för innevarande budgetår till inemot 7 100 miljoner kronor
och för nästkommande budgetår till 7 900 miljoner kronor, medan utgifterna
skulle utgöra i runt tal 2 800 respektive 3 300 miljoner kronon

Den behållna inkomsten skulle sålunda uppgå för budgetåret 1951/52 till
4 500 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 4 600 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket vill starkt understryka det ovissa i de antaganden,
som gjorts i fråga om fyllnadsbetalningar av preliminär skatt för verksamhetsåret
1951. 1 den män kvarskatteräntan icke föranleder fyllnadsbetalningar
i den utsträckning riksräkenskapsverket här räknat med^ sker en
motsvarande förskjutning i skatteinkomsten från budgetåret 1951/52 till
budgetåret 1952/53. Vilken omfattning en sådan överflyttning kan komma
att få, kan icke överblickas förrän första veckan i maj.

Konjunkturskatt. I proposition nr 79 till innevarande års riksdag har
framlagts förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952. Skatten
har enligt vad i propositionen framhålles överslagsvis beräknats komma att
tillföra statsverket ca 150 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som finner
övervägande skäl tala för att en sadan skatt i likhet med vad fallet
var med krigskonjunkturskatten — bör redovisas å särskild riksstatstitel,
har i enlighet med propositionen upptagit konjunkturskatt i denna beräkning
med 150 miljoner kronor.

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. 1 statsverkspropositionen
är denna inkomsttitel upptagen till 65 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen,
som i november 1951 beräknade de totala inkomsterna under titeln i
fråga till 56 miljoner kronor, har i skrivelse den 15 mars 1952 efter förnyad
beräkning anfört, att titeln numera bör upptagas till förslagsvis 65 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet, 65 miljoner kronor, får kvarstå oförändrat.

Lotterivinstskatten har i statsverkspropositionen beräknats till 32 miljoner
kronor. I sin förnyade beräkning har även generalpoststyrelsen föreslagit
detta belopp mot tidigare 30 miljoner kronor. Med hänsyn bland annal
till inkomsttillflödet under innevarande budgetår anser riksräkenskapsverket,
att titeln i det slutliga riksstatsförslaget bör upptagas med ett till 34
miljoner kronor förhöjt belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

21

Omsättnings- och expeditionsstämplar. Denna titel beräknades i december
1951 av riksräkenskapsverket till 60 miljoner kronor, vilket belopp även
uppförts i statsverkspropositionen. Generalpoststyrelsen, som i sin ursprungliga
beräkning uppskattade inkomsterna å titeln till 53 miljoner kronor,
anser sig vid förnyad beräkning med utgångspunkt från nu kända uppbördssiffror
för innevarande budgetår kunna beräkna uppbörden till högst
60 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att det i statsverkspropositionen
uppförda beloppet på titeln bibehålies.

Fordonsskatt. I statsverkspropositionen har denna inkomsttitel i avvaktan
på det förslag angående motorfordonsskatten, som avsågs senare komma
att föreläggas riksdagen, preliminärt beräknats till 180 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket hade i december 1951, under förutsättning av oförändrade
skattesatser, föreslagit, att titeln skulle beräknas till ISO miljoner
kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade i skrivelse till riksräkenskapsverket
den 7 november 1951, under samma förutsättning beträffande
skattesatserna, inkomsterna på titeln till 140 miljoner kronor
och har i skrivelse den 7 mars 1952 meddelat, att intet därefter framkommit,
som föranleder ändring av denna beräkning. Länsstyrelserna uppskattade
i november 1951 fordonsskatten till 118 miljoner kronor och deras förnyade
beräkningar ha icke lett till ändring av detta belopp. Med ledning av vad
som nu är känt om ökningen av fordonsbeståndet under andra halvåret 1951
och om de faktorer, som kunna beräknas påverka utvecklingen under år
1952, anser riksräkenskapsverket, att de antaganden beträffande fordonsbeståndets
tillväxt, vilka lades till grund för verkets beräkning i december
1951, fortfarande kunna godtagas.

Kungl. Maj :t har i proposition nr 114 förelagt riksdagen förslag till vissa
höjningar av de för fordonsskatten gällande skattesatserna. Inkomstökningen
genom den föreslagna höjningen i beskattningen beräknas i propositionen
till omkring 52 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket
föreslår med anledning härav och med hänvisning till det ovan anförda,
att titeln fordonsskatt i det slutliga riksstatsförslaget upptages till
180 miljoner kronor eller samma belopp som preliminärt uppförts i statsverkspropositionen.

Bensinskatt. Riksräkenskapsverket föreslog i december 1951, att denna titel
skulle beräknas till 325 miljoner kronor, vilket belopp även uppförts i
statsverkspropositionen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade i november
1951 inkomsterna på ifrågavarande titel till 360 miljoner kronor och
har i skrivelse den 7 mars 1952 meddelat, att styrelsen icke ansett sig ha
anledning att frångå sin tidigare beräkning. Enligt generaltullstyrelsens,
kontrollstyrelsens och länsstyrelsernas förnyade beräkningar skulle skatten
på bensin och motorbrännoljor inbringa 321 miljoner kronor, vilket innebär
en mindre höjning i förhållande till samma myndigheters uppskattningar i
november 1951. Bränslekommissionen har i skrivelse den 15 mars 1952 meddelat.
att det enligt dess uppfattning icke föreligger skäl att frångå den av
kommissionen tidigare utarbetade prognosen beträffande bensinförbrukningen
under budgetåret 1952/53, vilken i stort sett överensstämmer med de
antaganden, som lågo till grund för riksräkenskapsverkets decemberberäkning.

Riksräkenskapsverket förordar, att det i statsverkspropositionen upptagna
beloppet på 325 miljoner kronor bibehålies.

Tullmedel. Inkomsterna på denna titel har i statsverkspropositionen beräknats
till 350 miljoner kronor. Detta belopp hade även föreslagits av generaltullstyrelsen.
Den 14 mars 1952 har generaltullstyrelsen meddelat, att styrelsen
icke funnit anledning frångå den i november 1951 gjorda beräkning -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

en av nettouppbörden på titeln. Det föreslagna beloppet, 350 miljoner kronor,
utgör nettot mellan en beräknad bruttouppbörd på 375 miljoner kronor
och restitutioner på 25 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket anser, att generaltullstyrelsens
beräkning bör godtagas. Riksräkenskapsverket föreslår
därför, att för ifrågavarande titel bibehålies det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet.

Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits
225 miljoner kronor, vilket belopp även föreslagits av riksräkenskapsverket.
Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade beräkningar ge tillsammans
ett belopp av 227 miljoner kronor. En viss osäkerhet vidlåder beräkningarna
av denna titel framför allt på grund av att erfarenheterna hittills
äro ringa beträffande effekten av den sänkta skattesatsen på chokladoch
konfityrvaror och av skatten vid tillverkning och import av personbilar
och motorcyklar in. in. Riksräkenskapsverket anser icke anledning föreligga
att ändra det i statsverkspropositionen upptagna beloppet på 225 miljoner
kronor för inkomsttiteln varuskatt.

Skatt a kaffe har i statsverkspropositionen upptagits till 17 miljoner kronor.
Statens jordbruksnämnd och generaltullstyrelsen hade beräknat denna
inkomsttitel till 17 resp. 16 miljoner kronor. Dessa båda myndigheters förnyade
beräkningar innebära, att jordbruksnämnden bibehåller sitt tidigare
belopp medan g''eneraltullstyrelsen höjt sin tidigare beräkning till 17 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet bibehållcs.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket föreslog i sin inkomstberäkning i december
1951, att för denna titel skulle upptagas ett belopp på 550 miljoner
kronor, vilket även uppförts i statsverkspropositionen. Aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet, som i oktober 1951 beräknade tobaksskatten till 515 miljoner
kronor, har i skrivelse den 10 mars 1952 framhållit, att den kraftiga
stegringen av omsättningen av tobaksvaror under innevarande budgetår motiverar
en uppräkning av det tidigare föreslagna beloppet till 565 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar tobaksskatten
till 550 miljoner kronor, föreslår med hänsyn till den fortgående
omsättningsökningen, att inkomsttiteln för budgetåret 1952/53 upptages
till 575 miljoner kronor. Härvid har icke hänsyn tagits till en eventuell
ändring av bestämmelserna om inleverans av tobaksskatten.

Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag har i statsverkspropositionen
beräknats till 31 miljoner kronor, vilket belopp även hade föreslagits
av kontrollstyrelsen. I skrivelse den 13 mars 1952 har styrelsen föreslagit
en höjning med en miljon kronor i förhållande till dess tidigare beräkning.
Riksräkenskapsverket föreslår därför, att ifrågavarande titel i det slutliga
riksstatsförslaget upptages till 32 miljoner kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Denna titel upptogs
i statsverkspropositionen till 625 miljoner kronor, vilket belopp även föreslagits
av riksräkenskapsverket. Kontroll styrelsen, som i sin beräkning i
november 1951 uppskattat inkomsterna på titeln till 600 miljoner kronor,
har i sin förnyade beräkning bibehållit detta belopp. Titeln beräknas av
riksräkenskapsverket för innevarande budgetår inbringa 600 miljoner kronor,
mot i riksstaten för nämnda budgetår upptagna 560 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har för budgetåret 1952/53 inte funnit anledning föreslå
ändring av det i statsverkspropositionen uppförda beloppet, 625 miljoner
kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin har i statsverkspropositionen
beräknats till 40 miljoner kronor. Detta belopp hade även föreslagits av kontrollstyrelsen.
Vid sin förnyade beräkning har nämnda myndighet uppskat -

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

23

tat dessa inkomster till 45 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår,
att detta belopp upptages i det slutliga riksstatsförslaget.

Maltdrycksskatt. Denna titel beräknades i november 1951 av kontrollstyrelsen
till 73 miljoner kronor. Detta belopp föreslogs även av riksräkenskapsverket
och finnes uppfört i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i
skrivelse den 13 mars 1952 vidhållit sin tidigare beräkning. Inkomsterna på
titeln beräknas för innevarande budgetår till 75 miljoner kronor. Enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning finnes ingen anledning att vänta en nedgång
av uppbörden under påföljande budgetår. Ämbetsverket anser därför, att
inkomsttiteln i det slutliga riksstatsförslaget bör upptagas till samma belopp,
som nu beräknas för innevarande budgetår, eller 75 miljoner kronor.

För skatt ä läskedrycker beräknade kontrollstyrelsen i november 1951
33 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslog för sin del, att titeln
skulle beräknas till 35 miljoner kronor, vilket belopp även upptogs i statsverkspropositionen.
Kontrollstyrelsen har vid sin förnyade beräkning uppskattat
inkomsterna på titeln till 34 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
finner ej anledning föreslå ändring av det i statsverkspropositionen uppförda
beloppet.

Statlig nöjesskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1951 denna
inkomsttitel till 45 miljoner kronor, vilken uppskattning godtagits i statsverkspropositionen.
Länsstyrelserna beräknade i november 1951 titeln till
43,8 miljoner kronor, medan deras förnyade uppskattningar upptaga en sammanlagd
inkomst av 45,6 miljoner kronor. Inkomsterna på ifrågavarande
titel ha under den hittills gångna delen av innevarande budgetår visat eu
stigande tendens och beräknas för hela budgetåret till 48 miljoner kronor
mot i riksstaten upptagna 40 miljoner kronor. Med hänsyn härtill anser
riksräkenskapsverket, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet,
45 miljoner kronor, bör höjas till 50 miljoner kronor.

Skatt å elektrisk kraft. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1951
inkomsterna på denna titel till 85 miljoner kronor. Under hänvisning till att
förslag till viss ändring av gällande bestämmelser med avseende på skattens
uttagande hos förbrukare avsågs senare komma att föreläggas riksdagen
upptogs titeln i fråga i statsverkspropositionen till 45 miljoner kronor. Sådant
förslag har sedermera framlagts i proposition nr 1(52, varvid statsverkets
inkomster under budgetåret 1952/53 beräknats till 45 miljoner kronor.
Inkomsterna på titeln böra i det slutliga riksstatsförslaget upptagas till
nämnda belopp.

Inkomst av myntning och justering. I statsverkspropositionen har för
denna titel upptagits 3,5 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas
inkomsterna till 4,o miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket bar i
skrivelse den 3 mars 1952 anfört, att den fortsatta efterfrågan på mynt av
lägre valörer jämte de höga metallpriserna synes motivera en ned justering
av det tidigare beräknade inkomstbeloppet till 2,5 miljoner kronor. i)å enligt
riksräkenskapsverkets mening denna beräkning synes vara väl försiktig, anser
ämbetsverket, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet bör
kvarstå oförändrat.

Fyr- och båkmedel. Inkomsterna på denna titel upptogos i statsverkspropositionen
till 5 miljoner kronor. I proposition nr 134 har emellertid Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen provisorisk höjning av fyr- och båkavgifterna
från den 1 juli 1952 på grundval av 1948 års lotskommittés förslag. Enligt
lotskommitténs beräkningar skulle böjningen av avgifterna öka statsverkets
inkomster till 10 miljoner kronor för helt budgetår. Titeln synes därför i det
slutliga riksstatsförslaget böra upptagas till detta belopp.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Lotspenningar. Även i fråga om lotstaxorna föreslås i propositionen nr
134 höjning, vilken enligt lotskommitténs beräkningar i detta fall skulle tillföra
statsverket en årlig inkomst av 8,8 miljoner kronor. Titeln synes med
anledning härav i det slutliga riksstatsförslaget böra upptagas till 9 miljoner
kronor i stället för i statsverkspropositionen beräknade 6 miljoner kronor.

Totalisatormedel. I statsverkspropositionen har denna titel upptagits till
10 miljoner kronor. Lantbruksstyrelsen, som i oktober 1951 beräknade inkomsterna
på titeln till 9,3 miljoner kronor, anför i skrivelse den 13 februari
1952, att titeln nu kan beräknas till omkring 11 miljoner kronor. Som skäl
härför anföres, att Kungl. Maj :t genom beslut den 28 december 1951 medgivit
att vadhållning med totalisator må äga rum under ett ökat antal dagar
under år 1952. Riksräkenskapsverket föreslår med anledning härav, att det
i statsverkspropositionen uppförda beloppet höjes till 11 miljoner kronor.

Tipsmedel. I statsverkspropositionen ha inkomsterna å denna titel beräknats
till 45 miljoner kronor. Under 1951 ha tipsinsatserna kraftigt stegrats
i förhållande till föregående år och titeln beräknas för innevarande budgetår
inbringa 48 miljoner kronor. Då ökningen av tipsinsatserna alltjämt fortgår,
föreslår riksräkenskapsverket, att det i statsverkspropositionen upptagna
beloppet höjes till 50 miljoner kronor.

För lotterimedlen beräknades i statsverkspropositionen 82 miljoner kronor.
Svenska Penninglotteriet Aktiebolag uppskattade i oktober 1951 ifrågavarande
inkomster till 78 miljoner kronor och har i skrivelse den 22 februari
1952 meddelat, att bolaget icke funnit anledning frångå sina tidigare
lämnade uppgifter. För innevarande budgetår beräknas inkomsterna på titeln
till 84 miljoner kronor. Med utgångspunkt från det belopp, som beräknas inflyta
under innevarande budgetår, föreslår riksräkenskapsverket, att det i
statsverkspropositionen upptagna beloppet höjes till 85 miljoner kronor.

Inkomsttiteln postverket har i statsverkspropositionen upptagits till 35
miljoner kronor. Denna beräkning byggde bland annat på antagandet om
oförändrade taxor samt, vad beträffar lönerna, samma rörliga tillägg som
utgått under år 1951. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 7 mars 1952
avgivit förnyad beräkning av inkomsterna på titeln i fråga. Styrelsen föreslår
där, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet sänkes till 10
miljoner kronor. Den nya beräkningen bygger bland annat på förutsättningen,
att propositionerna nr 60 angående höjning av statstjänstemännens löner
in. in., nr 61 angående provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på s. k. obekväm
arbetstid samt nr 107 angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster
in. in. vinna riksdagens bifall. Å andra sidan har styrelsen vid beräkningen
av postverkets inkomster tagit hänsyn till att den i skrivelse till
Kungl. Maj :t den 7 mars 1952 hemställt om vissa portohöjningar in. in. Styrelsen
har även meddelat, att den har för avsikt att ingå till Kungl. Maj :t
med hemställan, att postverkets ersättning för bestyret med skatteuppbörden
samt för utbetalning av folkpensioner och allmänna barnbidrag ökas för
tiden från och med den 1 januari 1952. Det av generalpoststyrelsen beräknade
överskottet på 10 miljoner kronor bygger på förutsättningen att dessa
förslag bifallas. Kungl. Maj :t har i proposition nr 160 förelagt riksdagen
förslag till vissa portohöjningar in. m., varvid postverkets överskott för budgetåret
1952/53 i händelse av bifall till propositionen uppskattas till 10 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att i det slutliga riksstatsförslaget
som inkomst av postverket uppföres 10 miljoner kronor.

Telegrafverket. Inkomsterna på denna inkomsttitel ha i statsverkspropositionen
beräknats till 50 miljoner kronor. I skrivelse den 15 mars 1952 har
telegrafstyrelsen meddelat, att med hänsyn till nu kända löneökningar samt
under förutsättning av bifall till av telegrafstyrelsen i anledning därav före -

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

25

slagna taxehöjningar det tidigare beräknade överskottet av 50 miljoner kronor
kan beräknas komina att sjunka till cirka 35 miljoner kronor. Under
åberopande av vad telegrafstyrelsen anfört föreslår riksräkenskapsverket, att
det i statsverkspropositionen upptagna beloppet i det slutliga riksstatsförslaget
nedräknas till 35 miljoner kronor.

Statens järnvägar. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel
upptagits ett formellt belopp av 100 kronor, då något driftöverskott ej var
att påräkna. Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 18 mars 1952 anfört, att
sedan nyssnämnda beräkning verkställdes såväl utgifts- som inkomstläget
för statens järnvägar radikalt förändrats i jämförelse med de direktiv och
antaganden, på vilka denna beräkning grundade sig. De beräknade utgifterna
ha påverkats av lönehöjningar samt stegrade priser på råvaror och material
för järnvägsdriften. I fråga om avsättningen till värdeminskningskonto är
att räkna med ett 10 miljoner kronor högre belopp än i styrelsens beräkning
i december. De redan inträdda och motsebara utgiftsökningarna ha föranlett
styrelsen att i skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 februari 1952 framlägga förslag
till höjning av befordringsavgifterna på statens järnvägar. Under förutsättning
att nyssnämnda förslag om taxehöjning vinner Kungl. Maj :ts bifall,
har järnvägsstyrelsen för budgetåret 1952/53 beräknat ett överskott av 7
miljoner kronor. Styrelsen framhåller emellertid, att detta belopp är mycket
obetydligt i förhållande till omslutningen och de osäkerhetsmarginaler som
kalkylen innehåller. Med hänsyn härtill saknas enligt järnvägsstyrelsens mening
skäl att nu räkna med större överskott från statens järnvägar än det
formella belopp, som upptagits i årets statsverksproposition.

Riksräkenskapsverket får med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda
anfört föreslå, att även i det slutliga riksstatsförslaget upptages ett formellt
belopp. Detta bör emellertid, då visst driftöverskott av statens järnvägars
rörelse likväl kan förväntas även om någon inleverans av överskottsmedel
icke nu beräknas ske under budgetåret 1952/53, upptagas till 1 miljon
kronor.

Statens vattenfallsverk. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen
till 75 miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen hade beräknat inkomsterna på
titeln till 60 miljoner kronor, varvid räknats med en extra avsättning till
värdeminskningskonto på 15 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som
ifrågasatte huruvida sådan extra avsättning erfordrades, föreslog i sin inkomstberäkning,
att titeln skulle beräknas till 75 miljoner kronor, vilket belopp
även godtogs i statsverkspropositionen. I skrivelse den 6 mars 1952 har
vattenfallsstyrelsen inkommit med förnyad beräkning. Styrelsen vidhåller
härvid, att nämnda extra avsättning är av behovet påkallad i avvaktan på
nya direktiv beträffande principerna för avsättning till värdeminskningskonto.
Styrelsen anför emellertid även, att dess tidigare beräkning av det
leveransbara överskottet grundade sig på förutsättningen, att den av styrelsen
begärda ökningen av den rörliga krediten hos riksgäldskontoret med
15 miljoner kronor med verkan under innevarande budgetår eller alternativt
anslag på tilläggsstat till inventarier in. in. med samma belopp skulle
beviljas. Med anledning av att i årets statsverksproposition föreslagits, att
ett anslag för ändamålet iiå 15 miljoner kronor ställes till vattenfallsstyrelsens
förfogande först under budgetåret 1952/53, anför vattenfallsstyrelsen
vidare, att härigenom inleveransen av överskottsmedel under nämnda budgetår
torde kunna ökas med 15 miljoner kronor jämfört med tidigare beräkning.
Vattenfallsstyrelsen anser därför, att det i riksstatsförslaget upptagna
beloppet 75 miljoner kronor för statens vattenfallsverks driftöverskott
bär bibehållas.

Riksräkenskapsverket, som beträffande den ifrågasatta extra avsättning -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

en till värdeminskningskonto inte funnit anledning frångå sin tidigare ståndpunkt,
godtager i övrigt vattenfallsstyrelsens beräkning och föreslår därför,
att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget upptages till
90 miljoner kronor.

Domänverket. I statsverkspropositionen beräknades inkomsterna på denna
titel till 120 miljoner kronor. I skrivelse den 13 mars 1952 med förnyad
beräkning anför domänstyrelsen, att den med hänsyn bland annat till det
prisfall på skogsprodukter, som inträffat sedan den tidigare beräkningen
utfördes, samt till inträdda lönestegringar numera anser sig böra uppskatta
utfallet av rörelsen för 1952 till omkring 100 miljoner kronor. På grund härav
får riksräkenskapsverket förorda, att inkomsttiteln i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med 100 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna
liksom den tidigare inkomstberäkningen är grundad på förutsättningarna,
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett
detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke
störes genom mera omfattande arbetskonflikter.

Departementschefen.

Den internationella ekonomiska utvecklingen har under de första månaderna
av innevarande år på viktiga områden kännetecknats av tendenser till
konjunkturavmattning, som framför allt tagit sig uttryck i vikande priser på
råvarumarknaderna. Prisfallet har varit särskilt framträdande i fråga om
konsumtionsråvarorna, där det återspeglar den begränsning i köparnas efterfrågan,
som gjort sig gällande i flertalet länder. I motsats till vad som i
stort sett gällde för föregående år, har prisfallet nu visat ansatser till att
sprida sig även till metallområdet. Det förefaller som om man tidigare överskattat
den brist på metaller, som väntades komma att göra sig gällande
under upprustningsperioden.

Med hänsyn till den omsvängning, som sålunda synes på väg i det ekonomiska
läget i utlandet, är det av särskilt intresse att söka bedöma den fortsatta
utvecklingen. Bakgrunden för denna har analyserats i en rapport från
konjunkturinstitutet, Konjunkturläget våren 1952, som i dagarna utkommer.
Med utgångspunkt från denna vill jag anföra följande.

Av särskild betydelse för den internationella prisutvecklingen är vad som
händer i Förenta staterna. Den relativa stabilisering, som kännetecknat det
amerikanska konjunkturläget under det senaste året, sammanhänger med
att den omfattande, ehuru i förhållande till tidigare planer något försenade,
upprustningen balanserats dels av en inskränkning av vissa investeringar,
särskilt bostadsbyggandet, dels av en stark återhållsamhet i inköpen från
konsumenternas sida och i samband därmed en betydande ökning av det
enskilda sparandet. Till en del kan detta senare utgöra en reaktion efter
hamstringen under köprushen efter Koreakonfliktens utbrott. Man bör
emellertid icke utesluta möjligheten att detta kan vara ett uttryck för en
mera bestående förändring, sammanhängande med att en viss mättnad nåtts
på olika konsumtionsområden.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Även om läget varit förvånande stabilt under det senaste året, rymmer den
fortsatta utvecklingen risker såväl för inflation som för en konjunkturförsämring.
Skulle det internationella politiska läget ytterligare skärpas, kan
upprustningen komma att forceras och konsumenterna ånyo börja frukta
stegrade priser. I så fall kan de inflationistiska tendenserna lätt flamma upp,
eftersom allmänhetens likvida tillgångar efter det senaste årets ökade sparande
är betydande och handelns lagerhållning för närvarande ganska måttlig.
Å andra sidan har den senaste tidens prisutveckling tolkats som inledningen
till en mera allvarlig konjunkturförsämring. En viss mättnad av
olika konsumtions- och investeringsbehov kan ha nåtts efter kriget. Förväntningar
om ett kommande prisfall påverkar också den aktuella köplusten.
Emellertid motverkas de depressiva tendenserna för närvarande av de stora
och alltjämt växande rustningsutgifterna. Konjunkturinstitutet pekar även
på en rad andra omständigheter, som är ägnade att motverka en bestående
konjunktur försämring. Konsumenterna har stora likvida tillgångar, som
kan komma att lockas fram. Handeln har en måttlig lagerhållning och kan
efter hand finna sig föranledd att öka sina inköp. Statsmakterna är beredda
att med stödåtgärder förhindra större prisfall på jordbruksprodukter. Kreditsystemet
präglas av större sundhet än före 1920 och 1929 års kriser.
Under upprustningen sker nu en ackumulering av investeringsbehov, som
kommer att tränga sig fram senare i tiden.

Även i andra länder synes en viss konjunkturavinattning'' vara på väg.
Konsumenternas efterfrågan på sådana varaktiga varor som kläder och
skodon synes i nästan alla länder ha nått en viss mättnad. Även på andra
områden har efterfrågan bromsats upp, delvis i samband med en åtstramning
av kreditpolitiken. Den snabba ökningen i produktionen under efterkrigstiden
synes nu hålla på att sakta av eller helt upphöra. Samtidigt härmed
gör sig dock alltjämt vissa inflationistiska tendenser på flera håll
gällande. I Frankrike bereder det uppenbarligen särskilda svårigheter att
komma till rätta med dessa. Även i Storbritannien synes problemet alltjämt
vara en alltför stor efterfrågan i förhållande till tillgängliga resurser, ett
problem som skärpts både på grund av upprustningen och på grund av
vissa internationella svårigheter.

Såväl Frankrike som Storbritannien har under det senaste året råkat i
betalningssvårigheter gentemot andra länder. Råvaruprisfallet minskar även
inkomsterna för med dessa länder förenade utomeuropeiska områden. Både
Frankrike och Storbritannien har sett sig nödsakade att återinföra och
skärpa sina importrestriktioner och liknande steg har tagits även av andra
länder tillhörande sterlingområdet.

Detta har även medfört en belastning på det europeiska ekonomiska samarbetet.
Underlättandet av handeln och betalningarna inom Västeuropa genom
tillkomsten av den europeiska betalningsunionen och handelns liberalisering
medförde på kort tid ett starkt uppsving i den intereuropeiska handeln.
Genom de nya betalningssvårigheterna och handelsrestriktionerna har
denna utveckling bromsats upp och eu viss minskning av handeln skett. Även

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

i detta läge behåller samarbetet emellertid sitt värde. Det är sålunda ägnat
att underlätta den ömsesidiga anpassning, som situationen kräver, och kan
därigenom förhindra en sådan spridning av importrestriktioner och därmed
ytterligare inskränkning av handelsutbytet, som eljest lätt skulle kunna
inträffa och som också inträffade under mellankrigstiden.

Den avmattning i konjunkturutvecklingen, som kunnat spåras, har först
givit sig tillkänna i fråga om råvarupriserna. Man får räkna med att den
efter hand också kommer att framträda i form av en skärpning av konkurrensen
också på andra områden, som för övrigt redan skett i fråga om
textilvaror. Även om omsvängningen inte skulle gå särskilt långt, kan den
likväl få vittgående konsekvenser på betalningsläget för olika länder. Skärpt
dollarbrist och ökade betalningssvårigheter för sterlingområdet har redan
framträtt.

Det ekonomiska läget inom landet. Innan jag i del följande övergår till
de inhemska konjunkturutsikterna vill jag här dröja vid den sida av utvecklingen
under fjolåret, som tilldragit sig den största uppmärksamheten
i de ekonomiska diskussionerna, nämligen den synnerligen starka prisuppgången.
I konjunkturinstitutets förutnämnda rapport åberopas en undersökning
av priskontrollnäinnden rörande den roll som olika faktorer spelat
för förändringarna av levnadskostnaderna under tiden december 1950—
december 1951. Den totala levnadskostnadsstegringen under denna tid utgjorde
enligt socialstyrelsens index 19,3 procent. Följande sammanställning
utvisar, hur denna stegring enligt priskontrollnämndens beräkningar fördelar
sig på olika orsaksfaktorer.

Procent

Importprisstegring ............................................ 5,7

Höjda exportprisers genomslag på hemmamarknaden ............ 2,5

Lantarbetarlöner och jordbrukarinkomster ...................... 4,i

Övriga löner.................................................. 4 0

Devalveringssubventioners avveckling............................ 0,8

Jordbrukssubventioners avveckling ............................. 0,6

Indirekta skatter .............................................. 0,7

Övrigt ....................................................... 0,9

Total prisstegring 19,3

Av priskontrollnämndens undersökning framgår, att förskjutningen av
levnadskostnadsnivån under 1951 praktiskt taget restlöst låter sig förklara
som en från primära förändringar på kostnadssidan framdriven prisstegring.
Inflytandena via utrikeshandeln å ena sidan och de höjda lönerna och
jordbrukarinkomsterna å andra sidan har vägt lika tungt såsom prisuppdrivande
faktorer. Tillsammans betyder de 16,3 procent av den totala prisstegringen
på 19,3 procent. Subventionsavvecklingen och vissa höjda indirekta
skatter svarar vidare för tillsammans 2,i procents prisstegring. Resultaten

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

29

av nämndens undersökning bekräftar den uppfattning som jag redan på
hösten 1951 framförde i samband med framläggandet av programmet för
den ekonomiska politiken i proposition nr 220 till 1951 års riksdag, nämligen
att verkningarna på prisnivån av den internationella prisutvecklingen
och lönehöjningarna visserligen blivit större än vad man från början hade
anledning räkna med, men att den inträdda prisförskjutningen likväl kunnat
begränsas till en av primära förskjutningar på kostnadssidan betingad
prisstegring, som icke i sin tur gett upphov till sekundära prisrörelser av
intern inflationistisk karaktär.

Den anpassningsprocess på pris- och löneområdet som genomfördes under
1951 har varit betydande och kan otvivelaktigt ha medfört svårigheter för
vissa samhällsgrupper. Såsom jag vid upprepade tillfällen framhållit, torde
emellertid prisanpassningen i rådande läge få anses ha varit oundviklig. Av
särskild vikt vid bedömningen av konsekvenserna av den utveckling som
sålunda ägt rum är att i möjligaste mån få klarlagt, huruvida den under
inflytande av olika kostnadsfaktorer inträdda förskjutningen i prisnivån
inneburit att vår internationella konkurrensförmåga försvagats. En dylik
utveckling skulle nämligen vara ytterst allvarlig. I syfte att belysa denna
frågeställning har vissa undersökningar rörande prisförskjutningarna under
de senaste åren i olika länder verkställts inom konjunkturinstitutet, vilka
redovisas i institutets rapport och som synes mig vara av stort intresse. Jag
torde därför få i korthet redogöra för undersökningarnas resultat.

Konjunkturinstitutet framhåller, att man i stort sett med hänsyn till prisutvecklingen
sedan 1948 kan indela länderna i tre grupper. Ett mindre antal
länder har haft en inflation som inte helt kunnat behärskas. Av europeiska
länder gäller detta Österrike, Island och Frankrike. I en andra grupp befinner
sig flertalet länder i sterlingområdet ävensom de skandinaviska staterna
och Nederländerna. Levnadskostnadsstegringen uppgår i dessa länder
till omkring 25 procent sedan 1948. Sverige befinner sig ungefär mitt i denna
grupp. Till en tredje grupp hör Förenta staterna och av europeiska länder
främst Schweiz, Västtyskland, Italien och Belgien med en levnadskostnadsstegring
av 0—10 procent. Redan av denna uppräkning framgår, anför institutet,
att devalveringarna hösten 1949 som naturligt är varit av största
betydelse; den andra gruppen innesluter i huvudsak de länder som devalverade
med omkring 30 procent i september 1949, medan den tredje gruppen
innefattar dem som inte devalverade eller devalverade mindre än sterlinggruppen.
Dessa samband belyses ytterligare i en i institutets rapport intagen
tabellarisk sammanställning av uppgifter rörande utvecklingen av partipriser,
levnadskostnader och arbetslöner sedan 1948 i åtta länder med olika
grad av devalvering. Länderna är Sverige, England, Frankrike, Tyskland,
Belgien, Italien, Schweiz och U. S. A. Denna tabell visar tydligt, att partipriserna
stigit mest i de länder som företog den största devalveringen. Omräknas
indextalen med hänsyn till devalveringen, finner man att den genomsnittliga
partiprisstegringen, uttryckt i dollar, varit av praktiskt taget samma
storlek i sex av de medtagna länderna: Sverige, England, Tyskland, Belgien,

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Schweiz och U. S. A. Endast Frankrike har en betydligt större prisstegring
och Italien en mindre. De genom devalveringarna hösten 1949 uppnådda
skillnaderna har sålunda, framhåller institutet, numera praktiskt taget helt
utjämnats.

Jämförelsen beträffande levnadskostnadernas utveckling visar tendenser i
samma riktning. Bortsett från inflationslandet Frankrike är stegringen i
respektive lands valuta störst i de länder som gick längst i devalvering,
England och Sverige. Vid en omräkning till dollar blir ordningsföljden omkastad.
Vid en jämförelse med Schweiz och Förenta staterna visar sig den
omedelbara devalveringseffekten för England och Sverige kvarstå åtminstone
till omkring hälften. Vid jämförelse med Västtyskland har den redan praktiskt
taget helt och med Belgien till större delen utjämnats.

Alla de medtagna länderna utom Schweiz visar vidare en rätt betydande
nominell lönestegring sedan 1948. Denna stegring är störst i Sverige, särskilt
om hänsyn också tages till innevarande års avtalsuppgörelser.

Vad produktivitetsutvecklingen beträffar anför institutet, att det förefaller
sannolikt att produktiviteten stigit i ungefär samma utsträckning i
länder som Sverige, England, Schweiz och Förenta staterna. Efter valutareformen
1948 har en stark produktivitetsstegring ägt rum i Västtyskland.

Konjunkturinstitutet framhåller till sist, att slutsatsen av den gjorda analysen
närmast synes vara den att den relativa sänkning av pris- och arbetskostnadsnivån
som devalveringen hösten 1949 innebar för de länder som devalverade
kraftigt i förhållande till dem med mindre eller ingen devalvering
numera till betydande del utjämnats. För Sveriges vidkommande kvarstod
dock vid början av innevarande år en relativ arbetskostnadssänkning i förhållande
till länder som Belgien, Italien och Schweiz av storleksordningen
10—15 procent, men denna torde praktiskt taget ha eliminerats genom årets
avtalsrörelser.

Utsikterna för den ekonomiska utvecklingen inom landet under återstoden
av året belyses genom den av nationalbudgetdelegationen planenligt framlagda
reviderade nationalbudgeten för år 1952, vilken torde få fogas såsom
bihang till detta protokoll (Bihang C). En viss förskjutning i det allmänna
konjunkturläget har inträffat sedan den preliminära nationalbudgeten uppgjordes
vid årsskiftet. De krafter, som verkar i riktning mot en ytterligare tillspetsning
av överkonjunkturen, har avtagit i styrka, samtidigt som avmattningstendenserna
på vissa områden accentuerats. Utvecklingen i detta hänseende
på den internationella konjunkturens område har jag redan berört i
det föregående. För Sveriges del synes man, så långt det går att döma av hittills
kända faktorer, under året få räkna med en tämligen entydig påverkan i
konjunkturdämpande riktning från utlandet. En reservation måste dock
göras beträffande riskerna för att den gradvis ökande upprustningen ånyo
kan stegra efterfrågetrycket och därigenom åter förstärka de inflationistiska
tendenserna. Inom landet har den inflationsbekämpande politiken nu nått
full effektivitet. Såsom en ny faktor har sedan årsskiftet tillkommit överens -

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

31

kommelsen mellan riksbanken och kreditinstituten angående en skärpt kreditbegränsning.
Denna aktivisering av kreditpolitiken har på kort tid satt
spår i hela det ekonomiska livet. Genom samspelet av de inhemska stabiliseringsåtgärderna
och de konjunkturdämpande impulserna utifrån har den
svenska överkonjunkturen på vida områden brutits. Det är emellertid ännu
för tidigt att avgöra, om den ernådda konjunkturdämpningen är av tillfällig
art eller uttryck för en djupgående balansförbättring som kan väntas bli bestående
även om den ekonomiska politiken uppmjukas. För närvarande har
dock balansen på både varu- och arbetsmarknaden förbättrats.

Samtidigt som expansionstendenserna i den svenska ekonomien nedtonats,
har problematiken i utvecklingen fått en i viss mån annan karaktär
än under de närmast föregående åren. Tidigare var frågeställningen huvudsakligen,
hur fördelningen skulle ske av de resurser, som framkom vid
ett maximalt utnyttjande av landets produktionskapacitet. Nu är det också
i hög grad fråga om att bedöma, i vilken utsträckning de tillgängliga produktionsfaktorerna
i landet kommer att tagas i anspråk. I och med att efterfrågan
i samhället bringas att krympa genom de olika stabiliseringsåtgärderna
av köpkraftsbegränsande natur, träder avsättningsförhållandena i förgrunden.
Den vikande avsättningen medför, att produktionen i landet
tenderar att växa långsammare än som från tekniska och kapacitetsmässiga
utgångspunkter skulle vara möjligt. Av denna anledning har nationalbudgetdelegationen
ansett nödvändigt att nedjustera beräkningen av produktionsökningen
i industrien under år 1952 till en procent mot två procent i den
preliminära budgeten. Vidare medför den nu beslutade omläggningen av
jordbrukets produktionsinriktning, att produktionsvolymen i denna sektor
under kalenderåret 1952 vid normal skörd kommer att bli oförändrad i förhållande
till fjolåret, medan man vid årsskiftet förutsåg en produktionsstegring
med tre procent. Närmast av dessa skäl har nationalbudgetdelegationen
ansett sig böra sänka uppskattningen av den totala produktionsökningen
från 1 100 miljoner kronor enligt årsskiftets kalkyler till 800 miljoner kronor.
Jag vill understryka, att detta icke är ett uttryck för en försämrad produktionsförmåga
i det svenska folkhushållet. Produktionsförutsättningarna
har tvärtom förbättrats genom den ökade balans mellan tillgång och efterfrågan
som uppstått på arbetsmarknaden, överrörligheten och frånvarofrekvensen
har nedgått, och det finnes nu större förutsättningar än förut för
de effektivt arbetande företagen att fylla sitt behov av arbetskraft.

I det rådande läget är det av största vikt, att den friställda arbetskrafl
e n genom en aktiv arbetsmarknadspolitik överföres till andra sysselsättningsområden.
Hittills har detta också i stort sett lyckats. Sysselsättningen
har därför alltjämt varit hög, genomsnittligt sett. Fackförbundens arbetslöshetsprocent
låg i januari rentav något lägre än för ett år sedan, nämligen 2,5
mot 2,7 i fjol. I februari var procenttalet 2,6 mot 2,4 förra året. I syfte att få
hållpunkter för en bedömning av utvecklingen under resten av året har arbetsmarknadsstyrelsen
på nationalbudgetdelegationens anmodan i början av
april verkställt en enkät hos de lokala arbetsförmedlingsorganen angående
läget i de skilda branscherna. Även om blickfältet måste bli relativt kort för

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

en enskild företagare eller bransehman, när det gäller att bedöma det framtida
sysselsättningsläget, varför dylika enkäter endast kan tillmätas ett
begränsat värde, synes det av denna undersökning kunna slutas, att utslagen
i nedåtgående riktning på arbetsmarknaden ännu är tämligen begränsade
och ingalunda ger fog för spekulationer om en allvarlig sysselsättningskris.

Beträffande utrikeshandeln har övervägandena i samband med
revideringen av nationalbudgeten lett fram till nya uppskattningar i fråga
om både export och import. För exportens vidkommande förutser numera
handels- och industrikommissionen en volymmässig nedgång med åtta procent
under kalenderåret 1952 i förhållande till 1951 års nivå. Importvolymen
beräknas minska med fyra procent i förhållande till fjolåret. Den väsentligaste
revideringen av utrikeshandelskalkylerna hänför sig emellertid
till prisantagandena. I den preliminära budgeten baserades dessa på förhållandena
vid nyinköp i oktober—november 1951. Utgångspunkten för de reviderade
uppskattningarna har varit, att de priser som gällt vid nyinköp, respektive
nyförsäljningar under februari—mars 1952 gäller för återstoden av
året. Med dessa antaganden skulle exportvärdet för hela år 1952 komma att
uppgå till 8 750 miljoner kronor mot 9 207 miljoner kronor i fjol, en minskning
med i runt tal 500 miljoner kronor. Importvärdet skulle vid den förutsatta
prisutvecklingen uppgå till cirka 9 200 miljoner kronor, eller ungefär
detsamma som i fjol, då värdet var 9 189 miljoner kronor. Innebörden av
prisantagandena är, att landets bytesförhållande gentemot utlandet under
kalenderåret 1952 skulle försämras med cirka två procent i förhållande till
förra året. Härvid skulle det inhemska försörjningsutrymmet reduceras med
omkring 200 miljoner kronor.

De nya beräkningarna resulterar i ett överskott av cirka 400 miljoner kronor
i bytesbalansen för år 1952, såsom framgår av nedanstående
sammanställning:

(Milj. kr.)

Export................................. + 8 750

Sjöfartsnetto............................ -f- 900

Övriga osynliga betalningar .............. — 100

Import ................................ —9 210

Saldo -f- 340

Då transaktionerna över kapitalbalansen beräknas ge ett underskott om
cirka 90 miljoner kronor under året, skulle valutareserven öka med
cirka 250 miljoner kronor, under förutsättning att några förskjutningar i
strömmen av för- och efterskottsbetalningar icke inträffar. Emellertid föreligger
otvivelaktigt risker för att exportpriserna i fortsättningen skall falla
snabbare än importpriserna. Med tanke på dessa risker och de stora osäkerhetselementen
över huvud taget i kalkylerna har nationalbudgetdelegationen
för sin del icke velat förutsätta att den framräknade påfyllningen av valutareserven
under rådande förutsättningar kommer till stånd. I den reviderade
nationalbudgeten utgår man därför från att valutareserven praktiskt taget
kommer att bli oförändrad under år 1952.

Kungl. Maj.ts proposition nr 233. 33

Valutareserven
(Milj. kr.)

Den centrala valutare-

31/u

1950

3I/3

1951

30/e

1951

“/»

1951

S1/l2

1951

sys

1952

serven:

Guld.................

+

466

+

588

+

666

+

664

+

690

+ 687

Dollar................

Guld och dollar under

+

493

+

443

+

377

+

348

+

217

+ no

EPU-överenskommel-

sen.................

—

—

—

—

+

166

+ 497

EPU-valutor...........

+

310

+

148

+

94

+

336

+ 1021

+ 1020

Övriga valutor........

—

115

130

+

5

4-

143

+

284

+ 99

Summa

+ 1 154

+ 1 049

+ 1 142

+ 1491

+ 2378

+ 2 413

Affärsbankernas valuta-

behållning...........

48

205

—

232

195

-

226

- no

Summa totalt

+ 1 106

+

844

+

910

+ 1 296

+ 2 152

+ 2 303

På investeringsområdet väntas kreditåtstramningen och övriga
ekonomiskt-politiska ingripanden i stabiliseringssyfte samt den allmänna
konjunkturavmattningen försvaga investeringsviljan jämfört med vad som
kunde bedömas vid årsskiftet. Vid revideringen av nationalbudgeten har
därför den samlade ökningen av investeringsvolymen under år 1952 nedjusterats
till fyra procent mot fem procent i den preliminära budgeten. För
den privata sektorn förutses en minskning av investeringsvolymen med cirka
50 miljoner kronor. Ökningen faller därför helt på staten och kommunerna,
vilka enligt uppskattningarna kommer att visa en stegring av investeringarna
med sammanlagt omkring 500 miljoner kronor. För den tillståndsberoende
byggnads- och anläggningsverksamheten ingår i prognosen oförändrade de
beräkningar, som utfördes i samband med upprättandet av 1952 års investeringsbudget.
Dessa innebär en tillväxt av den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
med fem procent i förhållande till fjolåret. Tillgången på byggnadsarbetare
är här alltjämt den trånga sektorn. Konjunkturdämpningen på
övriga områden kan dock komma att gradvis öka tillgången på byggnadsarbetare
och därigenom skapa gynnsammare betingelser för den fortsatta utvecklingen
beträffande investeringarna.

Att döma av de uppskattningar, som nu kan företagas, sedan löneförhandlingarna
i stort sett slutförts, skulle den privata konsumtionen
under året komma att växa i samma takt som investeringarna, nämligen
med fyra procent, volymmässigt räknat. Resultatet av de träffade löneuppgörelserna
i förening med löneglidning och förskjutning mot höglönegrupper
beräknas innebära en upplyftning av den genomsnittliga lönenivån under
1952 (årsmedeltalet) med cirka 17 procent i förhållande till medelnivån
under år 1951. Under förutsättning av en parallell utveckling i andra inkomstgrupper
skulle i enlighet härmed den totala inkomstsumman för fysiska
3 liihang till riksdagens protokoll 1952. i so ml. Nr 233.

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

personer komma att öka med i runt tal 4 500 miljoner kronor. Härifrån bortgår
genom marginalbeskattningen o. d. omkring 1 500 miljoner kronor. Det
personliga sparandet antages stiga med 400 miljoner kronor. Slutligen reduceras
det reala värdet av inkomstökningen genom den förskjutning av konsumtionsprisnivån
som uppkommer mellan år 1951 och år 1952. Med utgångspunkt
från de kostnadsstegringar, som är kända eller kan förutses,
har nationalbudgctdelegationen antagit, att konsumtionsprisnivån under år
1952 (årsmedeltalet) kommer att ligga omkring åtta procent över 1951 års
medelnivå. Detta antagande, som givetvis icke är någon prognos beträffande
den faktiska prisutvecklingen, utan en rent kalkylmässig hjälpkonstruktion,
motsvarar en köpkraftsreduktion av cirka 1 800 miljoner kronor. I ökad
real konsumtionsefterfrågan skulle enligt dessa kalkyler följaktligen återstå
800 miljoner kronor.

I fråga om den offentliga konsumtionen har någon revidering
av de preliminära budgetsiffrorna icke verkställts. Beträffande lagren
antages en mindre ökning — av storleksordningen 200 miljoner kronor jämfört
med omkring 1 400 miljoner kronor år 1951 — komma till stånd innevarande
år. På konsumtionsvaruområaet strävar man att nedbringa lagren,
men häremot får ställas fortsatt lageruppbyggnad på andra håll.

De nu redovisade beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten ger,
om de sammanställes, följande resultat:

Förändringar på tillgångssidan

Milj. kr.

Bruttonationalprodukt .................. + 800

Import ................................ — 400

Summa + 400

Förändringar på användningssidan

Privata bruttoinvesteringar.............. —- 50

Offentliga bruttoinvesteringar........... + 500

Lagerökning .......................... — 1 230

Export av varor och tjänster .......... — 800

Privat konsumtion

Inkomstökning för fysiska personer
..................... + 4 500

Beskattning.................. — 1 500

Sparande .................. — 400

Prisstegring.................. — 1 800 + 800

Offentlig konsumtion................... + 200

Summa — 580

Efterfrågeunderskott

980

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Enligt sammanställningen skulle alltså ett efterfrågeunderskott av storleksordningen
en miljard kronor föreligga under år 1952. Detta motsvarar
cirka två procent av den beräknade samlade tillgången på varor och tjänster
i samhället. I det totala sammanhanget är alltså efterfrågeunderskottet av
relativt blygsam storleksordning. Det framstår närmast såsom ett uttryck
för den nedtoning av konjunkturen som eftersträvas för att åstadkomma
ökad stabilitet på arbetsmarknaden och förstärkt hållfasthet mot prisstegringstendenserna.
Nationalbudgetens kalkyler kan därför icke tagas till intäkt
för ett krav på att den nu förda stabiliseringspolitiken för närvarande
borde uppmjukas. Resultatet av kalkylerna får i stället närmast anses aktualisera
behovet av en effektiv arbetsmarknadspolitik i syfte att underlätta
arbetskraftens överföring från stagnerande delar av näringslivet till
områden med fortsatta expansionsmöjligheter.

För den framtid som nu med någon grad av säkerhet kan överblickas
synes den fortsatta utvecklingen i vårt land på ett mera avgörande sätt
än tidigare komma att vara beroende av våra egna åtgöranden. Alltjämt föreligger
risker för en inhemsk pris- och kostnadsstegringskonjunktur av inflationistisk
natur. Det måste därför, såsom jag framhöll i samband med
förslaget till förordning om tillfällig begränsning av rätten till fri avskrivning
(prop. nr 200), bli en huvuduppgift för den närmaste tidens ekonomiska
politik att effektivt förhindra uppkomsten av interna inflationsskapande
krafter och att uppnå en ny ekonomisk stabilitet. En stram ekonomisk
politik måste sålunda alltjämt föras och det kan enligt min mening i
rådande läge icke ifrågakomma annat än att konsekvent fullfölja det program
för stabilisering av penningvärdet som uppställts.

Jag får i detta hänseende i första hand erinra om de riktlinjer för statsmakternas
ekonomiska politik som framlades i det s. k. 8-punktsprogrammet
hösten 1951 i samband med framläggandet av propositionen med förslag
till förordning om investeringsavgift. Den förda politiken har haft två
huvudsyften. I första hand har den inriktats på att motverka vinst- och investeringskonjunkturen
inom näringslivet och begränsa dess inflationistiska
verkningar. I detta syfte ingår i politiken sådana element som byggnadsreglering,
åtgärder inom skattelagstiftningen, prisutjämningsavgifter och kreditbegränsande
penningpolitik. Strävandena har vidare gått ut på att sä begränsa
det allmännas anspråk att de hålles inom ramen för våra tillgängliga
resurser och därigenom icke bidrager till ett inflationistiskt tryck. Bedrivandet
av en aktiv finanspolitik har i detta hänseende ingått som ett
ytterst betydelsefullt led.

Två förutsättningar har emellertid gällt för att det uppställda ekonomiska
programmet skulle kunna genomföras framgångsrikt. Det första villkoret
är att inga betydande prisstegringsimpulser utomlands påverkar den svenska
ekonomien. Under det gångna året har det prisuppdrivande trycket utifrån
varit en huvudfaktor i den interna prisbildningen. För återstoden av innevarande
år kan man emellertid enligt nationalbudgetdelegationen snarare
räkna med en påverkan i konjunkturdämpande riktning från utlandet. Ris -

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

kerna har i varje fall minskat för att utvecklingen av världsmarknadspriserna
skall komma att förorsaka en ytterligare uppdrivning av den svenska
prisnivån.

Den andra huvudförutsättningen för att det ekonomiska programmet
skulle få åsyftad verkan har varit att löne- och inkomstanspråken hålles
inom en måttlig ram och ej realiseras i sådan omfattning att de framkallar
mera betydande genomslag på prisnivån. Löne- och inkomstjusteringarna
under innevarande år är nu i huvudsak slutförda. Det kan konstateras att
den konsumtionsökning som enligt företagna uppskattningar kan väntas
följa av årets löne- och övriga inkomstökningar håller sig inom ramen för
det »ofördelade disponibla utrymme» som angetts i den preliminära nationalbudgeten.
Ett av skälen härtill är givetvis att en viss prisstegring samtidigt
ägt rum, varigenom de kvarstående, för konsumtion disponibla inkomstökningarna
ej blivit större än att de kan rymmas inom befintliga reala tillgångar.

De riktlinjer som upptagits i det tidigare omnämnda 8-punktsprogrammet
utgör alltjämt det sammanfattande handlingsprogrammet för regeringens
inflationsbekämpande politik. I finansplanen till årets statsverksproposition
inskränkte jag mig till att framlägga vissa kompletterande synpunkter på
de olika elementen i den ekonomiska politiken och att ange på vad sätt
det dåvarande läget gjorde en ytterligare utbyggnad av den förda politiken
påkallad. Det var i huvudsak två punkter — bortsett från behandlingen av
budgetläget — som jag mera ingående uppehöll mig vid i finansplanen, nämligen
dels frågan om en konjunkturskatt för år 1951, dels frågan om penningpolitikens
fortsatta utformning.

Förslag har sedermera framlagts för riksdagen om en särskild beskattning
av de extraordinära konjunkturvinster som uppkommit under år 1951.
Beträffande den närmare motiveringen för förslaget torde jag här kunna inskränka
mig till att hänvisa till propositionen. Denna har numera med vissa
jämkningar godkänts av riksdagen.

Vidare torde jag i detta sammanhang få erinra om att — såsom i det föregående
antytts — förslag nyligen framlagts för riksdagen rörande tillfällig
inskränkning i den fria avskrivningsrätten för beskattningsåren 1952 och
1953. Då jag ansett en begränsning av möjligheterna för företagare att vidtaga
vinstreglerande dispositioner i syfte att erhålla anstånd med beskattningen
av vinstmedel vara av väsentlig betydelse för uppnående av en konsekvent
genomförd kredit- och investeringsbegränsning har starka skäl synts
mig tala för ett genomförande av åtgärder i angivet syfte. Denna min uppfattning
grundas även därå att de föreslagna bestämmelserna framstår som
ett önskvärt komplement till investeringsavgiften. Såsom jag närmare utvecklat
i ifrågavarande proposition torde icke — under förutsättning att någon
exceptionell tillspetsning av vinstkonjunkturen icke kommer att inträda
— böra ifrågakonnna att samtidigt med ett införande av en begränsning i
avskrivningsrätten uttaga en konjunkturskatt.

Beträffande penningpolitikens utformning vill jag till en början erinra

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

37

om att jag i årets finansplan starkt underströk kravet på en åtstramning av
kreditgivningen. Jag framhöll, att mot årets slut överläggningar i sådant
syfte upptagits mellan regeringen och riksbanken å ena, och de enskilda
kreditinstitutionerna å andra sidan, varvid ett flertal spörsmål av betydelse
för den fortsatta kreditpolitiken behandlats. Jag uttalade vidare den förhoppningen
att dessa överläggningar, vilka fortsattes direkt mellan riksbanken
och kreditinstituten, skulle leda till ett positivt resultat.

Dessa överläggningar avslutades vid månadsskiftet januari/februari detta
år med att en överenskommelse träffades rörande riktlinjerna för den fortsatta
kreditpolitiken. Jag torde icke här behöva mera i detalj redogöra för
innebörden i denna överenskommelse utan kan i detta hänseende i huvudsak
hänvisa till bankoutskottets utlåtande nr 4 vid innevarande års riksdag.
Jag vill blott erinra om att enligt kreditöverenskommelsen ökad inlåning
ej skall läggas till grund för ökad utlåning utan helt tagas i anspråk för att
uppnå den åsyftade likviditetsförstärkningen. Härutöver får man räkna med
att det på åtskilliga håll är nödvändigt att avsevärt nedbringa den nuvarande
utlåningsvolymen. Kreditinstituten har vidare utfäst sig till viss bindning
av räntorna på inteckningslån (bottenlån), kommunlån samt på lån
mot säkerhet i guldkantade obligationer till nu gällande räntesatser. Å andra
sidan skapas genom riksgäldskontorets emission av två obligationslån på
3 år 3 månaders respektive 5 år 3 månaders löptid till 2 3/4 respektive 3 procents
ränta en kort obligationsmarknad med största möjliga frihet i kurssättningen.

Den föreliggande kreditöverenskommelsen är ett uttryck för den aktivisering
av kreditpolitiken som ingår som ett led i statsmakternas ekonomiska
politik. Man kan räkna med att härigenom kommer att uppnås en kraftig
kreditåtstramande effekt. Redan har tillämpningen av överenskommelsen
satt tydliga spår i det ekonomiska livet. Det är visserligen ännu icke möjligt
att närmare bedöma verkningarna av den skärpta kreditbegränsningen, men
det står klart att vissa svårigheter kan uppstå — och till en del har de
redan framkallats — för näringslivet. Överenskommelsen är av betydelse
icke minst ur den synpunkten att den innebär en förening av kraven på en
långtgående kvantitativ kreditbegränsning och på en bindning av de långa
räntorna, överenskommelsen ligger således helt i linje med de allmänna riktlinjer
för penningpolitiken som uppdragits av statsmakterna i programmet
för den ekonomiska politiken. Det råder enligt min uppfattning intet tvivel
om att en skärpt kreditbegränsning av den omfattning som följer av den
föreliggande överenskommelsen hade, om den skulle ha åstadkommits med
hjälp av räntevapnet, krävt en väsentlig räntehöjning för att kreditefterfrågan
skulle i sådan utsträckning låta sig påverka att den kvantitativa effekten
hade blivit densamma. Jag vill tillägga, att jag anser den vid förra årets
riksdag antagna fullmaktslagen om räntereglering ha utgjort en nödvändig
förutsättning för att man kunnat nå fram till den överenskommelse som nu
är träffad.

Såsom nyss antyddes ligger det i sakens natur, afl varje form av kredit -

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

begränsande åtgärder måste framkalla vissa svårigheter för näringslivet.
Detta blir följden också av den nu träffade överenskommelsen. Det är å
andra sidan lika klart, att samma svårigheter hade uppkommit vid en räntehöjning
— om nämligen räntehöjningen verkligen skulle ha fått någon
effekt och icke endast inneburit ett höjt pris på en oförändrad kreditvolym.
Jag anser det i detta sammanhang angeläget att understryka bankoutskottets
uttalande i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 4 vid årets riksdag
om att det ligger vikt uppå att de skärpta riktlinjerna för kreditgivningen
fullföljes konsekvent och att icke uppkommande svårigheter tages till intäkt
för krav på uppmjukningar av kreditrestriktionerna. I så fall skulle syftet
med de nu vidtagna åtgärderna förfelas. Om man över huvud vill med anlitande
av kreditpolitiska hjälpmedel medverka till en ekonomisk stabilisering,
så får man även vara beredd på att olägenheter följer därav. En aktiv
penningpolitik som ett led i en stram antiinflationistisk ekonomisk politik
kan därför icke föras utan att konsekvenserna för enskilda och företag blir
besvärande men dessa konsekvenser måste också accepteras som ett bidrag
till samhällets gemensamma ansträngningar att förhindra en fortgående
inflationistisk utveckling. Genom en konsekvent tillämpning av den nu
träffade kreditöverenskommelsen bör en sådan dämpning av överkonjunkturen
i vårt land kunna ernås att förutsättningarna för ett framgångsrikt
genomförande av stabiliseringspolitiken i väsentlig grad förstärkes.

Budgetläget. Såsom jag framhöll i årets statsverksproposition, var det tydligt
alt det statsfinansiella läget under budgetåret 1951/52 undergått avsevärda
förskjutningar. Det kunde därför förutses att budgetutfallet till följd
av den oväntat starka inkomststegringen, skulle komma att i hög grad avvika
från vad som förutsågs våren 1951, när riksstaten uppgjordes. I de av
riksräkenskapsverket senast företagna uppskattningarna har inkomsterna
uppräknats ytterligare. Av olika skäl blir likväl inkomstöverskottet å driftbudgeten
betydligt mindre än hälften av vad som beräknades vid årsskiftet
1951/52. För det första kommer enligt av riksräkenskapsverket numera företagna
kontrollundersökningar en förskjutning av fyllnadsbetalningarna av
preliminärskatt avseende inkomståret 1951 att äga rum till budgetåret 1952/
53. Det belopp varmed fyllnadsbetalningarna sålunda skulle minska och återkomma
som kvarstående skatt våren 1953, har av riksräkenskapsverket beräknats
bli av storleksordningen 200 miljoner kronor. Den sålunda skedda
förskjutningen innebär att aktiebolagen icke i den avsevärda utsträckning
— som enligt riksräkenskapsverkets beräkningar antagits — erlagt fyllnadsbetalningar
till preliminärskatten. Ämbetsverket har emellertid i sin i det
föregående redovisade inkomstberäkning framhållit möjligheten att verkningarna
av den skärpta kreditpolitiken skulle kunna få denna följd. För det
andra föranleder det av mig i det föregående framlagda förslaget om fondering
av de i inkomsterna ingående kommunalskattemedlen en minskning
av statsinkomsterna med 500 miljoner kronor. För det tredje har utgifterna
undergått en ökning, som uppgår till närmare 500 miljoner kronor. Den för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

39

sämring av budgetläget som de här framlagda uppgifterna kan tyda på är
emellertid mer skenbar än verklig. Det beräknade överskottet å driftbudgeten
är tillsammans med de fonderade kommunalskattemedlen i det närmaste
tillräckligt för att staten under innevarande budgetår ej skall behöva anlita
lånemarknaden för täckning av medelsbehov å kapitalbudgeten eller andra
liknande utgifter. Vad som härvidlag inträffat ansluter sig sålunda till vad
jag i statsverkspropositionen föregående år och sedermera i samband med
förslaget om komplettering av riksstatsförslaget (prop. 206: 1951) givit uttryck
åt, nämligen att den statliga upplåningen till mötande av kapitalutgifter
borde hållas vid lägsta möjliga belopp.

Givet är emellertid att planläggningen av finanspolitiken försvåras av att
förhandsberäkningarna av budgetutfallet slå fel i så avsevärd grad som nu
varit fallet. Å andra sidan ligger det i sakens natur att dylika beräkningar liksom
alla siffermässiga prognoser måste vara omgivna av felmarginaler. Dessa
felmarginaler måste bli mera betydande genom övergången till ett uppbördssystem
med källskattebetalning. Inkomstutvecklingen i samhället, som
naturligtvis är av avgörande betydelse för skatteinkomsternas storlek, är
utomordentligt svår att bedöma halvtannat till ett år i förväg. Dessutom inträffar
regelmässigt under budgetårets lopp oförutsedda omständigheter som
föranleder nya beslut både beträffande inkomster och utgifter. I all synnerhet
gäller detta under perioder, då den ekonomiska politikens huvuduppgift
blir att motverka uppkomsten av nya störningsmoment och bevara balans i
samhällsekonomien. Även på skattepolitikens område kan då motåtgärder
behöva tillgripas snabbt för att förhindra inflationistiska impulser att vinna
spridning i det ekonomiska livet. En rad åtgärder som vidtagits under
de senaste åren bör ses mot denna bakgrund. Hit hör exempelvis investeringsskatten,
investeringsavgiften, bilaccisen och den föreslagna begränsningen
av den fria avskrivningsrätten. Som jag tidigare framhållit har syftet
härmed varit att begränsa anspråken inom investeringssektorn. Samtidigt
härmed uppkommer emellertid en ökning av statsinkomsterna.

Sammanfattningsvis må framhållas att viss osäkerhet alltid vidlåder förhandsberäkningarna
av budgetutfallet. De största avvikelserna mellan slutligt
utfall och beräkning inträffar av naturliga skäl i tider av starka penningvärdeförändringar
och inkomstförskjutningar då också snabba förändringar
i den ekonomiska politiken kan bli erforderliga. Som följande uppgifter
visar går emellertid avvikelserna även i negativ riktning.

Budgetöverskott ( + ) eller underskott (—)
i miljoner kronor

statsv. prop.1 riksstat1 utfall

1947/48 .............. + 334 + 768 + 466

1948/49 .............. + 449 + 499 + 311

1949/50 .............. + 701 + 659 - 163

1950/51 .............. + 372 + 59 + 371

1 Inklusive beräknad förbrukning av medel å äldre reservationsanslag,

40

Knngl. Maj. ts proposition nr 233.

Under här angivna år har det oftare inträffat att budgetöverskottet i förhandsberäkningarna
överskattats än att det underskattats. Den största avvikelsen
framträder 1049/50 då både i det preliminära riksstatsförslaget och
i den slutliga riksstaten ett överskott av inkomster utöver utgifter å driftbudgeten
av storleksordningen 600—700 miljoner beräknades. Utfallet resulterade
emellertid i ett budgetunderskott å 163 miljoner.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1952/53 upptogs inkomsterna till
7 865 miljoner kronor och utgifterna om hänsyn togs till medelsförbrukning
å äldre reservationsanslag till 6 909 miljoner kronor. Bilden har sedan
dess i hög grad förändrats, beroende på förskjutningar såväl på inkomstsom
utgiftssidan. Enligt riksräkenskapsverkets senaste beräkningar skulle
inkomsterna å driftbudgeten komma att uppgå till 8 428 miljoner kronor
eller ett belopp som med (8 428 — 7 865 =) 563 miljoner kronor överstiger,
vad som angavs i finansplanen. Inkomsterna av konjunkturskatten beräknas
här i stort uppväga bortfallet av inkomster av skatt hänförlig till skogsindustriens
prisutjämningsavgifter. Skillnaden i inkomstberäkningarna beror
i huvudsak på att ämbetsverket i betraktande av årets avtalsuppgörelser
ansett sig böra räkna med avsevärt högre inkomstlägen för löntagare
under innevarande och nästa kalenderår, än som antogs i december
i fjol. För kalenderåret 1952 utgår man sålunda från en inkomstnivå som
med 17 till 18 procent överstiger fjolårsgenomsnittet. För år 1953 räknar
man med en icke oväsentlig inkomststegring härutöver. Som framhållits i
den reviderade nationalbudgetkalkylen är det icke säkert att denna inkomstnivå
för innevarande år verkligen kommer att uppnås. Detta blir beroende
på storleken av löneglidningen under året. Ännu osäkrare ter sig utsikterna
med hänsyn till konjunkturläget för fortsatta inkomststegringar under 1953.
Ehuru jag sålunda velat understryka att ett lägre inkomstunderlag för statsverket
är tänkbart, än det som riksräkenskapsverket utgått ifrån, har jag
likväl i nuvarande ovissa läge ansett mig böra godtaga de av riksräkenskapsverket
sålunda angivna grunderna för inkomstberäkningarna.

Med hänsyn till efter riksräkenskapsverkets inkomstberäkning eller i förevarande
sammanhang framlagda förslag torde emellertid följande ändringar
böra vidtagas i de av riksräkenskapsverket utförda beräkningarna
av inkomsterna under budgetåret 1952/53. Det torde emellertid böra framhållas
att vid redogörelsen härför inkomstförhållandena siffermässigt belysts
vid en uttagningsproccnt å inkomstskatten av såväl 100 som 110. Förslaget
om begränsning av den fria avskrivningsrätten har beräknats medföra
en ökad inkomst av bolagsskatten med 250 miljoner under budgetåret, såsom
jag framhållit i proposition nr 200. Inkomsterna bör således uppräknas
med detta belopp. Såsom i det föregående framhållits kommer förskjutningen
av fyllnadsbetalningarna av preliminärskatt avseende inkomståret 1951 att
medföra en inkomstförbättring av engångsnatur under budgetåret 1952/53
av omkring 200 miljoner kronor. Å andra sidan föranleder det i proposition
nr 213 framlagda förslaget till omläggning av den statliga direkta beskattningen
vid en uttagningsprocent av 100 ett inkomstbortfall av 630 miljoner

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

kronor per år, ocli under första budgetaret med hänsyn till att reformen tiäder
i kraft den 1 januari 1953 av 210 miljoner kronor. Då ett belopp av omkring
500 miljoner kronor är att hänföra till en under budgetåret tillfällig
merinkomst av preliminärt influtna kommunalskattemedel, vilka i enlighet
med vad jag i det föregående föreslagit bör avräknas från inkomstskattetiteln
och fonderas, skulle inkomsterna minskas med detta belopp. Å andra sidan
kommer för utbetalningar till kommunerna 125 miljoner kronor av de under
budgetåret 1951/52 enligt i det föregående framlagt förslag på motsvarande
sätt fonderade medlen att stå till förfogande. Nettot av dessa transaktioner
medför därför en minskning av statsinkomsterna under 1952/o3 med 375 miljoner
kronor. I det följande föreslår jag en smärre justering av vissa titlar
uppgående till sammanlagt ca 8 miljoner kronor. Under dessa förhållanden
skulle inkomsterna sammanlagt komma att upptagas till (8 428/- 250 -f- 200

_210— 500 + 125 + 8 =) 8 301 miljoner kronor och sålunda överstiga det

i statsverkspropositionen angivna beloppet med 436 miljoner kronor.

Beträffande utgifterna å driftbudgeten vilka i statsverkspropositionen upptagits
till 6 809 miljoner kronor underströk jag i finansplanen att ökade
utgifter var att emotse bl. a. till följd av förestående löneregleringar för de
statsanställda, subventioner å livsmedel och ytterligare utgifter för folkpensionerna.
Regleringarna av löner och pensioner medför en ytterligare anslagsbelastning
av 268 miljoner kronor. Här förtjänar inskjutas att detta
belopp ej får tolkas som ett uttryck för de verkliga kostnaderna för statsverket
av årets löne- och pensionsregleringar. I nyssnämnda siffra har nämligen
inga hänsyn tagits till kostnadsökningarna för affärsverken och ej
heller till lönehöjningarna för kollektivavtalsanställda. En överslagsberäkning
av totalkostnaderna för löneregleringarna i år ger till resultat ett belopp
av grovt räknat 550 — 600 miljoner kronor. Härav hänför sig omkring
45 miljoner kronor till kostnader för lönehöjningar för kollektivavtalsanställda
vid affärsverken och omkring 40 miljoner kronor till motsvarande
kostnader vid statsförvaltningen i övrigt. Hänsyn har även tagits till ytterligare
kostnader för pågående lönerevisioner. Då nämnda kostnader kommer
att belasta respektive avlönings- och sakanslag och föranleda överskvidanden
eller ytterligare anslagsäskanden å tilläggsstat till nästa års riksdag bör
hänsyn tagas härtill vid förevarande beräkningar av driftbudgetens utgiftssida.
Jordbruksregleringarna, livsmedelssubventionerna och kostnaderna för
spannmålsaktiebolaget föranleder såsom chefen för jordbruksdepartementet
framhållit i proposition nr 236 ett sammanlagt anslagsbehov av 293 miljoner
kronor, vilket med 50 miljoner kronor överstiger vad som preliminärt
beräknats i statsverkspropositionen. Här är emellertid att märka att hithörande
kostnader till ett belopp av 47 miljoner kronor därutöver beräknas
kunna bestridas av medel ingående i clearingkassan för fettråvaror och sålunda
ligger utanför budgeten. Kostnaderna för folkpensionerna torde böra
uppräknas med hänsyn först och främst till att antalet indextillägg nu kan
beräknas till sju mot sex i statsverkspropositionen. Dessutom bör en marginal
för ytterligare ett tillägg beräknas med hänsyn till eventuellt inträffande

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

stegring av levnadskostnadsindex under nästkommande budgetår. Härutöver
har på hemställan av chefen för socialdepartementet under hänvisning
till de till följd av jordbruksöverenskommelsen höjda livsmedelspriserna i
propositionen nr 238 förslag framlagts om ett extra tillägg å folkpensioner
in. in. Under dessa förhållanden bör medelsbehovet för folkpensionerna uppräknas
med 105 miljoner kronor utöver vad som angivits i statsverkspropositionen.
Med beaktande av de utgiftsökningar i övrigt, för vilka inledningsvis
redogjorts, kan utgiftsbehovet nu förutses komma att överstiga det i finansplanen
angivna beloppet med sammanlagt 588 miljoner kronor, varav
150 miljoner kronor hänför sig till beräknade överskridanden av förslagsanslag
och ytterligare erforderliga anslag till följd av löneregleringar ävensom
materialprisstegringar, särskilt under fjärde huvudtiteln.

Utfallet av driftbudgeten 1952/53 sådant det under här angivna förutsättningar
skulle komma att gestalta sig i jämförelse med tidigare gjorda
beräkningar framgår av följande sammanställning.

Driftbudgeten

(milj. kr.)

Budgetår

Inkomster

Utgifter

Överskott

Reserva-

tionsmedels-

förbrukning

Verkligt

överskott

1950/51 ...................

5 821

5 449

''372

175

372

1951/52 enl. riksstaten.....

6 406

5751

655

200

455

» stv.prop 1952..

7 827

5 967

1860

200

1660

ny beräkning......

7 300

8 6 596

704

50

654

1952/53 enl. stv.prop.......

7 865

6 809

1056

100

956

ny beräkning (100%)

8 301

7 397

904

100

804

(110%)

8 391

7 397

994

100

894

Driftbudgeten skulle sålunda vid en uttagningsprocent å inkomstskatten
av 100 komma att giva ett inkomstöverskott å formellt 904 miljoner kronor
och reellt under hänsyntagande jämväl till förbrukningen av medel å äldre
reservationsanslag 804 miljoner kronor. Vid en uttagningsprocent av 110
skulle motsvarande siffror utgöra 994 resp. 894 miljoner kronor.

Det är emellertid att märka att de i sammanställningen redovisade budgetöverskotten
till huvudsaklig del är sammansatta av tillfälliga inkomster och
inkomster av engångsnatur enligt följande uppställning.

Tillfälliga statsinkomster i milj. kronor 1952/53:

Skatteinkomstökning på grund av begränsning

av rätten till fria avskrivningar ............ 250

Förskjutning av fyllnadsbetalningar av preliminärskatt
avseende inkomståret 1951.......... 200 * 8

1 Reservationsmedelsförbrukning å äldre anslag inräknad.

8 Därav riksstat 5 751, tilläggsstater I och II 726 samt överskridanden 119 mkr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

43

Investeringsavgift ........................... 100

Investeringsskatt ............................ 50

Konjunkturvinstskatt ........................ 150

Varuskatt (bilaccis) ........................ 70

Elskatt .................................... 45

865

Dessa inkomster härleder sig huvudsakligen från skattepolitiska åtgärder
av kortvarig natur som vidtagits för att dämpa överkonjunkturen inom näringslivet
genom begränsning av investeringsverksamheten. I ett annat konjunkturläge
är dessa åtgärder obehövliga och skulle därför slopas. De tillfälliga
inkomsterna för statsverket skulle försvinna och därmed också praktiskt
taget hela budgetöverskottet. Av en förändrad konjunktur föranledd uppmjukning
av kreditrestriktionerna skulle leda till att kvarskatteräntan finge
avsedd effekt och sålunda icke medförde någon förskjutning av fyllnadsbetalningarna
i så stor utsträckning som nu framträtt.

Det finns i och för sig ingen anledning till oro inför ett dylikt perspektiv,
utan detta ligger tvärtom i linje med en konjunkturdämpande ekonomisk
politik på något längre sikt.

Av vad nu sagts kan också vissa slutsatser beträffande skattepolitiken
dragas. De här framlagda beräkningarna av budgetutfallet visar enligt min
uppfattning att vissa förutsättningar skulle föreligga för ett genomförande i
full utsträckning av den å 1949 års skattekommittés förslag grundade statliga
beskattningsreformen, om blickfältet begränsas till det närmast framförliggande
budgetåret. Under här angivna förutsättningar skulle åtminstone
skenbart kravet på en överbalanserad driftbudget kunna förenas med en
skattesänkning av angiven omfattning.

Detta beror emellertid därpå att inkomstbortfallet på grund av skattereformen
under det första budgetåret som nämnts begränsas till endast en
tredjedel av årskostnaden. Om man gjorde det tankeexperimentet att reformen
genomfördes med verkan från budgetårets början skulle emllertid de
ordinarie statsinkomsterna ej förslå att täcka den ytterligare kostnaden för
skattereformen, eller 420 miljoner kronor. Om man räknar bort cirka 200
miljoner kronor i kostnaderna för jordbruksregleringarna, som är av natur
att kunna täckas av tillfälliga inkomster, föreligger för närvarande enligt
beräkningarna ett verkligt överskott av ordinarie inkomster av [804— (865
— 200) =] 139 miljoner kronor. Inte ens om man bortsåg från den till 100
miljoner kronor beräknade förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag
skulle sålunda överskottet av ordinarie statsinkomster förslå. Hade
däremot uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten utgjort 110
skulle överskottet av ordinarie statsinkomster vara tillräckligt stort för att
uppväga det inkomstbortfall som skattereformen förorsakar.

Vid bedömande av frågan om uttagningsprocentens storlek bör, såsom jag
upprepade gånger och senast i anslutning till skatteförslagets framläggande

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

för riksdagen understrukit, avgörande vikt fästas vid det slatsfinansiella
läget budgetåret 1953/öb då inkomstbortfallet till följd av skattereformen
kommer att i full utsträckning påverka statsinkomsterna. Härunder kommer
sålunda inkomstbortfallet vid en uttagningsprocent av 100 att uppgå
till 630 miljoner kronor motsvarande en inkomstminskning av 420 miljoner
kronor i förhållande till budgetåret 1952/53. Att man under budgetåret 1953/
54 har att emotse ett överskott å driftbudgeten av ordinarie statsinkomster
av sådan omfattning att det skulle uppväga detta ytterligare inkomstbortfall
kan man ej räkna med. Under budgetåret 1952/53 uppgår som den tidigare
redogörelsen ger vid handen, det formella överskottet av ordinarie statsinkomster
vid en uttagningsprocent av 100 till ett så blygsamt belopp som
(904 — 865 =) 39 miljoner kronor, vilket helt ligger inom felmarginalen för
beräkningarna. Jag vill här också erinra om att inkomstberäkningarna för
nästa budgetår motsvarar ett jämförelsevis optimistiskt antagande i fråga
om den fortsatta konjunktur- och inkomstutvecklingen. Vad budgetens utgiftssida
beträffar är det visserligen möjligt att en viss begränsning av statsutgifterna
skulle kunna ernås genom borttagande av jordbrukssubventionerna.
Maximalt skulle härigenom, som förut antytts, ett belopp på högst 200
miljoner kronor kunna inbesparas. Å andra sidan, såsom vissa överslagsberäkningar
utvisar, måste man räkna med utgiftsökningar av automatisk natur
framför allt på försvars-, social- och ecklesiastikhuvudlitlarna å ett belopp
av storleksordningen 400 miljoner kronor, vilket för övrigt stämmer väl med
de senaste årens erfarenheter. Eftersom någon täckning för dessa utgifter
icke kan väntas föreligga skulle budgeten sålunda ej kunna balanseras.
Härtill kommer att det knappast är realistiskt att räkna med att utgiftsökningarna
skall kunna begränsas till automatiska utgiftsökningar, som i
huvudsak varit fallet under de senaste åren. Så betydande eftersatta behov
inom den statliga sektorn av ekonomien särskilt vad gäller den sociala
reformverksamheten gör sig redan nu gällande, att en viss ökning av statsverksamheten
och kostnaderna härför blir ofrånkomlig i längden.

Mot bakgrunden av vad nu anförts framstår utsikterna för ett genomförande
i full utsträckning av skattereformen med bibehållande av en sund
finanspolitik som föga realistiska. Om man med hänsyn till det jämförelsevis
gynnsamma statsfinansiella läget under nästa budgetår skulle genomföra
skattereformen med bibehållande av nuvarande uttagningsprocent för
den direkta inkomstskatten skulle detta sålunda uppenbarligen medföra pårisker
för att man nödgades vidtaga en höjning av uttagningsprocenten
redan påföljande år. Detta är icke lämpligt. En hållbar grund för
skattereformen i nuvarande läge kan därför endast skapas om uttagningsprocenten
nu fastställes vid en nivå som ökar utsikterna att balansera budgeten
också 1953/54. Därest det skulle visa sig att budgetläget under detta
år skulle gestalta sig mera gynnsamt än man nu kan emotse kommer självfallet
frågan om sänkning av uttagningsprocenten att upptagas till prövning.
De överväganden som jag här redovisat leda sålunda fram till förslaget att
uttagningsprocenten för den direkta inkomstskatten fastställes till 110 från

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

och med den 1 januari 1953. Budgetutfallet under denna förutsättning framgår
närmare av den förut redovisade tablån för driftbudgeten.

Vad kapitalbudgeten beträffar får jag i anslutning till vad som framhållits
i det föregående beträffande lånemedelsbehov och möjligheterna till täckning
härav åberopa följande sammanställning.

Kapitalbudgeten

(milj. kr.)

Budgetår

vesterings-

anslag

Avskriv-ningsmedel
och övr.
likvida medel

Rörlig kredit

Låneme

enl. riks-staten

ilelsbehov

inkl. rörl.
kredit och be-räknad äldre
anslagslör-brukning

998

430

127

''568

695

1026

523

250

503

903

1 461

2 573

250

888

1288

31546

*619

250

927

1327

1591

850

235

741

1076

1628

836

290

792

1182

1950/51...................

1951/52 enl. riksstaten.....

> stv.prop. 1952

ny beräkning.....

1952/53 enl. stv.prop.......

ny beräkning.....

Även under nästkommande budgetår skulle kapitalutgifterna sålunda i
likhet med vad som blir fallet under innevarande budgetår täckas av överskottet
från driftbudgeten och de fonderade kommunalskattemedlen.

I anslutning till vad jag i det föregående förordat torde å riksstatens inkomstsida
böra uppföras en ny titel såsom bevillning under delrubriken
skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse, nämligen Konjunkturskatt. Under
rubriken uppbörd i statens verksamhet torde titlarna Inkomster vid statens
tvångsarbets- och alkoholistanstalter samt statens institut för folkhälsan
uppräknas med 15 000 resp. 75 000 kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets
förslag med hänsyn till vad som anförts i propositionerna
nr 117 och 131 till årets riksdag angående vissa avgifters förhöjning. Vidare
torde överskottet från telegrafverket uppräknas med 8 miljoner kronor i
förhållande till riksräkenskapsverkets förslag på grund av Kungl. Maj :ts
beslut den 28 mars 1952 angående taxehöjning vid telegrafverket. Ifrågavarande
titel under statens affärsverksfonder torde alltså uppföras med 43
miljoner kronor.

Jag torde därefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal
— jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för 1 2 3

1 Förbrukning av äldre anslagsmedel inräknad.

2 Avskri vningsanslag å tilläggsstat II ej inräknade.

3 Därav 520 mkr å tilläggsstat I och II.

*> 96 > > > >>».

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

innevarande budgetårs senare hälft d. v. s. till 100. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft, för vilken tid procenttalet icke är i förväg
bundet, förordar jag i anslutning till vad i det föregående anförts, att för
fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt,
som skall ingå i den preliminära skatten för budgetåret 1952/53 uttages
med 110 procent av grundbeloppet.

Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1952 års taxering vill
jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen
om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda procenttal av
grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära skatt för
kalenderåret 1951.

Titeln Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. skulle sålunda med hänsyn
till de föreslagna uttagningsprocenterna och de i det föregående gjorda
antagandena för nästa budgetår böra uppföras med 4 555 miljoner kronor.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen,
torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som
avses i 10 § 1 inom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret
1952/53 med 100 procent av grundbeloppet och för senare
hälften av samma budgetår med 110 procent av grundbeloppet;
samt

b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1952/53 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade
specifikationen.

VI. Kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53.

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1952/53 jämte därvid
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,
samt därjämte de nya investeringsanslag som i särskilda propositioner
äskats av riksdagen. En omräkning av hittills äskade resp. i förekommande
fall av riksdagen anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning
framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag
på 1 628 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida
har i de följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller an -

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

visningar under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar,
vilka hänför sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål,
samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänför sig till
senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte
har de i investeringsstaterna uppförda posterna Avskrivningsmedel
inom fonderna och Övriga kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna un -

der olika kapitalfonder ger följande resultat.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ....................... 8 201 000

B. Telegrafverkets fond ................... 200 452 000

C. Statens järnvägars fond ................ 301 441 000

D. Statens vattenfallsverks fond............ 255 600 000

E. Domänverkets fond.................... 980 000 766 674 000

II. Luftfartsfonden.......................................... 2 404 000

III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 63 165 100

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond ................. 85 950 000

B. Försvarets fabriksfond ................... 2 200 000 88 150 000

V. Statens utlåningsfonder .................................. 466 975 100

VI. Fonden för låneunderstöd................................ 190 830 200

VII. Fonden för statens aktier................................ 1300 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket ........................ 1 032 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds fond.

................................. 42 400 000

B. Jordfonden ........................... 5 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond....... 285 000 47 685 000

Summa kronor 1 628 215 400.

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ........................ 4 101 000

B. Telegrafverkets fond.....................139 501000

C. Statens järnvägars fond..................168 781 300

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 28 100 000

E. Domänverkets fond...................... 501 000 340 984 300

II. Luftfartsfonden ......................................... 471 000

III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 42 097 100

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond.................. 74 557 500

B. Försvarets fabriksfond.................... 2 251000 76 808 500

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

V. Statens utlåningsfonder .................................. 119 425 000

VI. Fonden för låneunderstöd .............................. 198 090 000

VII. Fonden för statens aktier................................ 1 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket......................... 1000 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 10 800 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ........ 136 000 jo 936 000

Summa kronor 789 812 900.

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgår av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1952 53.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond....................... 4 100 000

B. Telegrafverkets fond.................... 60 951 000

C. Statens järnvägars fond ................ 132 659 700

D. Statens vattenfallsverks fond............ 227 500 000

E. Domänverkets fond.................... 479 000 425 689 700

II. Luf tf artsfonden.......................................... 1 933 000

III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 21068 000

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond ................. 11 392 500

B. Försvarets fabriksfond.................... —51000 11 341 500

V. Statens utlåningsfonder.................................. 347 550 100

VI. Fonden för låneunderstöd...............................— 7 259 800

VII. Fonden för statens aktier................................ 1 299 000

VID. Fonden för förlag till statsverket......................... 32 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond
.................................. 31 600 000

B. Jordfonden ............................ 5 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ...... 149 000 36 749 000

Säger 838 402 500

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster.................— 15 000 000

övrig kapitalåterbetalning.......................— 31 601 000 —46601000

Summa kronor 791 801 500.

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B.

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Det torde böra erinras om att det i investeringsplanen beräknade lånemedelsbehovet
på grund av gällande principer för riksstatens uppställning
är av formell innebörd.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1952/53 jämte därtill fogade stater i enlighet med
här framlagda förslag samt

att i riksstaten för nämnda budgetår å kapitalbudgeten
upptaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel sålunda Lånemedel

........................ kronor 791 801500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson. 4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 233.

)• '' ! f

-iii

n >U f i:

■1 »i 1''

■ /. •? ! :

/ ih:. 1 ;■ ■

r.n f ? $./»? ?i( '' O }

l >;!i ; C.-‘ <>

l ''• •: ''

•1>. ..

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

51

Bihang A.

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster.

Kronor

Kronor

I. Skatter:

1.

Skatt å inkomst, förmögenhet och

rörelse:

a. Skatt å inkomst och förmögen-

het m. m., bevillning.........

4 555 000 000

b. Kupongskatt, bevillning......

c. Utskiftningsskatt och ersätt-

4 000 000

ningsskatt, bevillning........

1 000 000

d. Skogsvårdsavgifter, bevillning..

4 600 000

e. Konjunkturskatt, bevillning ...

f. Bevillningsavgifter för särskilda

150 000 000

förmåner och rättigheter, bevill-ning ......................

200 000

g. Arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt, bevillning.

65 000 000

h. Lotterivinstskatt, bevillning ..
i. Omsättnings- och expeditions-

34 000 000

stämplar m. m., bevillning...

60 000 000

4 873 800 000

2.

Automobilskattemedel:

• i

a. Fordonsskatt, bevillning......

180 000 000

b. Bensinskatt, bevillning.......

325 000 000

505 000 000

3.

Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning........

350 000 000

b. Varuskatt, bevillning........

c. Accis å margarin och vissa andra

225 000 000

fettvaror, bevillning.........

3 000 000

d. Skatt å kaffe, bevillning.....

17 000 000

e. Tobaksskatt, bevillning......

f. Brännvinstillverkningsskatt, be-

575 000 000

villning....................

24 000 000

g. Rusdrycksförsäljningsmedel av
partihandelsbolag, bevillning..

h. Rusdrycksförsäljningsmedel av

13 000 000

detaljhandelsbolag, bevillning..
i. Omsättnings- och utskänknings-

32 000 000

skatt å spritdrycker, bevillning
j. Omsättnings- och utskänknings-

625 000 000

skatt å vin, bevillning.......

45 000 000

k. Maltdrycksskatt, bevillning...

75 000 000

1. Skatt å läskedrycker, bevillning

35 000 000

m. Statlig nöjesskatt, bevillning ..

50 000 000

n. Skatt å elektrisk kraft, bevillning

45 000 000

2 114 000 000

7 492 800 000

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Kronor

Kronor

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.....................

100 000

2. Inkomster vid fångvården...................

1 300 000

3. Inkomster vid sjökarteverket................

300 000

4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk-

ringsrådet..............................

5 600 000

5. Bidrag till pensionsstyrelsen.................

125 000

6. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna-

och ungdomsvården......................

400 000

7. Inkomster vid statens geotekniska institut ....

350 000

8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion...

1 700 000

9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket .

600 000

10. Avgifter för registrering av motorfordon......

2 500 000

11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hyd-

rologiska institut........................

1 800 000

12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verk-

samhet.................................

25 000

13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen.....

1 500 000

14. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri

sprit m. m..............................

41 000

15. Inkomst av myntning och justering..........

3 500 000

16. Kontrollstämpelmedel......................

700 000

17. Bidrag till bank- och fondinspektionen.......

265 000

18. Bidrag till sparbanksinspektionen............

210 000

]

19. Bidrag för tillsyn över sparbankerna.........

275 000

20. Inkomster vid tandläkarhögskoloma..........

20 000

21. Avgifter för granskning av biografbilder......

260 000

22. Inkomster vid lantbruksnämnderna...........

1 000 000

23. Inkomster vid statens veterinärmedicinska an-

stalt ...................................

625 000

24. Inkomster vid statens centrala frökontrollan-

stalt...................................

1 300 000

25. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontroll-

anstalt.................................

225 000

26. Inkomster vid lantmäteriväsendet............

5 400 000

27. Inkomster vid rikets allmänna kartverk......

730 000

28. Avgifter för statskontroll å krigsmateriel tillverk-

ningen ................................

25 000

29. Inkomster vid statens provningsanstalt.......

1 400 000

30. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten....

l 800 000

31. Fyr- och båkmedel........................

10 000 000

32. Lotspenningar.............................

9 000 000

33. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt...

400 000

34. Patent- och varumärkes- samt registrerings-

avgifter................................

4 700 000

35. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register.

325 000

36. Bidrag till försäkringsinspektionen...........

525 000

37. Inkomster vid statens tvångsarbets- och alko-

holistanstalter...........................

340 000

38. Inkomster vid statens bakteriologiska labora-

torium.................................

1 375 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

53

Kronor

Kronor

39. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

350 000

40. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium

250 000

41. Inkomster vid statens sinnessjukhus..........

25 000 000

42. Inkomster vid statens skol- och yrkeshem på

Salbohed och i Vänersborg................

90 000

43. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka

300 000

44. Inkomster vid statens institut för folkhälsan .

275 000

45. Inkomster vid karolinska sjukhuset..........

11 600 000

46. Inkomster vid serafimerlasarettet............

5 000 000

103 606 000

III. Folkpensionsavgi/ter.............................

155 000 000

IV. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel..............................

8 000 000

2. Totalisatormedel..........................

11 000 000

3. Tipsmedel................................

50 000 000

4. Lotterimedel.............................

85 000 000

5. Övriga diverse inkomster..................

5 000 000

159 000 000

7 810 406 OOO

B. Inkomster av statens kapitalfonder.

I. Statens affärsverksfonder:

1. Postverket, bevillning.....................

10 000 000

2. Telegrafverket............................

43 000 000

3. Statens järnvägar.........................

1 000 000

4. Statens vattenfallsverk....................

90 000 000

5. Domänverket............................

100 000 000

244 000 000

II. Riksbanksfonden...............................

15 000 000

III. Statens allmänna fastighetslond:

1. Slottsbyggnadernas delfond..............

1 000

2. Fångvårdsstyrelsens » ..............

350 000

3. Beskickningsfastigheternas » ..............

465 000

4. Bvggnadsstvrelsens » ..............

11 359 000

5. Generaltullstyrelsens » ..............

120 000

6. Uppsala universitets » ..............

210 000

7. Lunds universitets > ..............

325 000

8. Lotsstyrelsens > ..............

60 000

9. Medicinalstyrelsens » ..............

2 080 000

10. Karolinska sjukhusets » ..............

360 000

15 330 000

IV- Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond...................

21 125 000

2. Försvarets fabriksfond.....................

2 000 000

23 125 000

V. Statens utlåningsfonder:

1. Värnpliktslånefonden......................

100

2. Statens bostadslånefond ...................

32 000

3. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby ................................

28 000

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

Kronor

Kronor

4. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre be-

medlade, bamrika familjer................

6 500 000

5. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen..................

143 000

6. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden .........................

1 100 000

7. Lånefonden för bostadsbyggande.............

21 500 000

8. Lånefonden för lantarbetarbostäder..........

700

9. Statens bosättningslånefond.................

1 850 000

10. Lånefonden för anskaffning av motorvagnar m. m.

åt enskilda järnvägar....................

100

11. Vattenkraftslånefonden.....................

150 000

12. Luftfartslånefonden........................

150 000

13. Tullverkets båtlånefond ....................

2 000

14. Statens lånefond för universitetsstudier.......

30 000

15. Allmänna studielånefonden..................

60 000

16. Statens lånefond för hästavelns befrämjande ..

100

17. Statens kaninavelslånefond..................

100

18. Gödselvårdslånefonden......................

10 000

19. Statens kalkbrukslånefond..................

4 000

20. Statens fruktodlingslånefond.................

100

21. Jordbrukets lagerhusfond...................

225 000

22. Statens mejerilånefond.....................

3 000

23. Jordbrukets maskinlånefond.................

750 000

24. Spannmålskreditfonden.....................

100

25. Statens sekundärlånefond för jordbrukare.....

350 000

26. Statens slakterilånefond....................

3 000

27. Kraftledningslånefonden.....................

120 000

28. Elektrifieringslånefonden....................

100

29. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för mo-

tordrift ................................

100

30. Egnahemslånefonden.......................

7 500 000

31. Arrendelånefonden.........................

100

32. Arbetarsmåbrukslånefonden.................

100

33. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond................

1 000

34. Kronotorparnas inventarielånefond ..........

100

35. Statens avdikningslånefond..................

1 375 000

36. Täckdikningslånefonden ....................

80 000

37. Bevattningslånefonden......................

3 000

38. Allmänna nyodlingsfonden .................

100

39. Fiskerilånefonden..........................

170 000

40. Statens fiskredskapslånefond.................

100

41. Kommunskogslånefonden....................

1 000

42. Virkesmätningslånefonden ..................

100

43. Skogsväglånefonden........................

1 000

44. Statens skogslånefond......................

100

45. Lånefonden för insamling av skogsfrö........

100

46 Hemslöjdslånefonderi.......................

120 000

47. Industrilånefonden.........................

10 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

55

Kronor

Kronor

48. Statens hantverkslånefond..................

51 000

49. Fonden för hantverks- och småindustrikredit..

18 000

50. Rederilånefonden..........................

100

51. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten..

41 000

52. Statens sekundärlånefond för rederinäringen...

66 000

53. Lotsverkets båtlånefond....................

130 000

42 579 400

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond...................

17 500 000

2. Statskontorets delfond......................

680 000

3. Lantbruksstyrelsens delfond.................

10 000

4. Riksbankens delfond.......................

570 000

5. Riksgäldskontorets delfond..................

1 640 000

20 400 000

VII. Fonden för statens aktier .......................

50 000 000

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.....................

26 700 000

2. Civila tjänstepensionsfonden.................

1 170 000

3. Militära tjänstepensionsfonden...............

150 000

4. Allmänna familjepensionsfonden..............

3 250 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond ........

6 950 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk......

20 000

38 240 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet........

27 000 000

2. Övriga diverse kapitalfonder................

5 300 000

32 300 000

480 974 400

Summa

8 391 880 400

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Bihang B.

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1952/53.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverkets fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 8 201 000

fonden................ 4 100 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 4 100 000

8 201 000 8 201 000

B. Telegrafverkets fond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 200 452 000

riksstaten............. 1 000

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 137 000 000

Övriga kapitalmedel...... 2 500 000

Investeringsbemyndigande. 60 951 000

200 452 000 200 452 000

C. Statens |lrnvlgars fond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 301 441 000

riksstaten............. 8 681 300

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 160 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 132 659 700

301 441 000 301 441 000

D. Statens vattenfaUsverks fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 255 600 000

fonden................ 28 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 227 500 000 _

255 600 000 255 600 000

E. Domänverkets fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 980 000

fonden................ 500 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 479 000 _

980 000

980 000

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

II. Luftfartsfonden.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 2 404 000

fonden................ 470 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 1 933 000 _

2 404 000 2 404 000

III. Statens allmänna fastighetsfond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 63 165 100

riksstaten............. 36 111 100

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 5 985 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 21 068 000 _

63 165 100 63 165100

IV. Försvarets fonder.

A. Försvaret» fastighetsfond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 85 950 000

riksstaten............. 65 087 500

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 9 469 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 11 392 500 __

85 950 000 85 950 000

B. Försvarets fabriWsfond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag.. 2 200 000

fonden................ 2 250 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. — 51000 _

2 200 000 2 200 000

V. Statens utlåningsfonder.

Värnpliktslånefonden.

Avskrivningsmedel från . onnftnn

riksstaten............. 200 000 Investeringsanslag ........ 200 000

Lånefonden för bostadsbyggande.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag.........450 000 000

riksstaten.............. 112 500 000

Investeringsbemyndigande. 337 500 000 _

450 000 000 450 000 000

L&netonden för masklnanskatfnlng inom byggnadsindustrien.

Investeringsbemyndigande.. 4 000 000 Investeringsanslag

4 000 000

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Statens bosättnlngslånefond.

Investeringsbemyndigande.. 100 Investeringsanslag ........ 100

Statens lånetond för universitetsstudier.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 2 500 000 Investeringsanslag ........ 2 500 000

Allmänna studiel&nefonden.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 3 700 000 Investeringsanslag ........ 3 700 000

Jordbrukets lagerhusfond.

Investeringsbemyndigande. 2 000 000 Investeringsanslag......... 2 000 000

Kronotorparnas lnventarlel&nefond.

Avskrivningsmedel från

riksstaten.............. 75 000 Investeringsanslag ........ 75 000

i >i>,ri -t /}

Statens avdikningsl&nefond.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag......... 1 000 000

riksstaten ............ 200 000

Investeringsbemyndigande. 800 000

1000 000 1 000 000

Fiskeril&nefonden.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag......... 1 000 000

riksstaten.............. 250 000

Investeringsbemyndigande. 750000

1 000000 1 000 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten.

Investeringsbemyndigande. 2000 000 Investeringsanslag ........ 2 000 000

Lotsverkets båtlånefond.

Investeringsbemyndigande. 500 000 Investeringsanslag ........ 500 000

Summa investeringsbemyndiganden
för statens utlåningsfonder.
......... 347 550 100

VI. Fonden för låneunderstöd.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 190 830 200

riksstaten............. 184 780 000

Övriga kapitalmedel...... 13 310 000

Investeringsbemyndigande. - 7 259 800

190 830 200

190 830 200

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

59

VII. Fonden för statens aktier.

Övriga kapitalmedel...... 1000 Summa investeringsanslag.. 1300 000

Investeringsbemyndigande. 1 299 000 _

1 300 000 1 300 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket.

Övriga kapitalmedel...... 1 000 000 Summa investeringsanslag.. 1 032 000

Investeringsbemyndigande. 32 000 _

1 032 000 1 032 000

IX. Diverse kapitalfonder.

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets tOrr&dsfond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag.. 42 400000

riksstaten ............ 3 700 000

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 7 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 31 600 000 _

42 400 000 42 400 000

B. Jordfonden.

Investeringsbemyndigande. 5 000 000 Investeringsanslag........ 5 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 285 000

fonden................ 135 000

Övriga kapitalmedel..... 1 000

Investeringsbemyndigande. 149 000 _

285 000 285 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag 1 628 215 400

riksstaten ............ 417 785 900

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 354 909 000

Övriga kapitalmedel...... 17 118 000

Investeringsbemyndigande 838 402 500 _

1 628 215 400

1 628 215 400

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

Bi h ang C.

Reviderad nationalbudget för år 1952.

I. Inledning.

I enlighet med den ordning, som numera utbildats, framlades vid årsskiftet
en nationalbudget för år 1952. När denna uppgjordes, saknades på viktiga
punkter underlag för en tillförlitlig bedömning av den reala utvecklingen under
det framförliggande året. Främst gällde detta nationalbudgetens poster
för privat konsumtion, utrikeshandel och lagerförändringar. Sålunda kunde
den privata konsumtionen icke beräknas, innan uppgörelser om lönerna för
året träffats mellan arbetsmarknadens olika parter. På utrikeshandelns område
höll en omsvängning på att inträda. I den därvid rådande labila och svåröverskådliga
situationen var det icke möjligt att realistiskt uppskatta vare
sig priser eller kvantiteter i utrikeshandeln. I fråga om lagerhållningen
inom landet var statistiken vid årsskiftet synnerligen bristfällig och medgav
ingen klar överblick över vare sig den totala lagerökningen under det gångna
året eller förhållandena i de skilda branscherna och handelsleden vid det
nya årets ingång. Under sådana förhållanden måste lägerposten i den vid
årsskiftet uppgjorda nationalbudgeten bli ytterst osäker. Detta gav hela
nationalbudgetkalkylen en villkorlig karaktär, eftersom storleken av den
förutsatta omkastningen från starkt växande lager under år 1951 till närmast
oförändrad lagerhållning under år 1952 spelade en strategisk roll i
sammanhanget.

över huvud taget var vid årsskiftet utgångsläget för nationalbudgetkalkylerna
mindre gripbart ur statistisk synvinkel än vanligt, emedan de våldsamma
prisförskjutningar, som ägt rum, gjorde det svårt att i reala termer
mäta resultatet av det samhällsekonomiska skeendet under fjolåret. Härtill
kom den alltid föreliggande nackdel med nationalbudgetkalkyler vid årsskiftet,
som består i den ofrånkomliga eftersläpningen av den ekonomiska statistiken.
Denna eftersläpning medför, att kalkylerna måste bygga på material
som icke täcker utvecklingen fram till det senaste årets slut och som
i vissa fall blott hänför sig till läget för 12 månader sedan. Med hänsyn
till de många osäkerhetselementen betecknades den nationalbudget, som
framlades i statsverkspropositionen, såsom preliminär. Det förutsattes, att
nationalbudgeten skulle revideras några månader in på året i anslutning
till konjunkturinstitutets vårrapport.

Vid den revidering av den preliminära budgeten, som nu planenligt företagits,
ha uppgifter i stort sett förelegat rörande utvecklingen på olika områden
under år 1951. På grundval av dessa uppgifter har också utfallet
av förra årets nationalbudget kunnat redovisas. Emellertid är denna redovisning
behäftad med större felmarginaler och luckor än tidigare av det
skälet, att de osedvanligt starka prisrörelserna under fjolåret dragit en del -

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

vis ogenomtränglig slöja över de reala förändringarna. De siffroi föi utfallet
av 1951 års nationalbudget, som för närvarande erhållas, kunna därför
icke betraktas som fullt tillfredsställande. En helt godtagbar bild av
samhällsekonomien under förra året kommer kanske aldrig att kunna givas
i försörjningsbalansens form med hjälp av hittills begagnad primärstatistik.
Ej heller lagerförändringarna under år 1951 ha kunnat
fullständigt kartläggas i statistiskt avseende, fastän uppgifter numera stå till
buds från de områden, som i normala fall bruka statistiskt beläggas vid den
allmänna lagerinventeringen i och för nationalräkenskaperna. Däremot finnas
nu väsentligt bättre hållpunkter än vid årsskiftet för att uppskatta den
privata konsumtionen under år 1952, sedan löneförhandingarna
med vissa undantag slutförts och uppgörelser natts i fråga om jordbrukets
inkomster. Nya beräkningar ha vidare verkställts inom handels- och industiikommissionen
angående utrikeshandeln under år 1952.

De nya data, som stå till förfogande vid tidpunkten för revideringen av
nationalbudgeten, föranleda huvudsakligen avvikelser från den reala budgeten
i fråga om export och import. Avvikelserna innebära i realt hänseende
en hopkrympning av båda sidorna i utrikeshandeln. Den andra viktigare
förändringen i nationalbudgetens utseende, jämfört med den preliminära
redovisningen, är att den privata konsumtionen utbrutits ur posten »Ofördelat
disponibelt utrymme» och uppförts separat. Det förtjänar i samband
härmed att påpekas, att den konsumtionsökning, som enligt de företagna
uppskattningarna kan väntas följa av årets löne- och övriga inkomstökningar,
väl håller sig inom ramen för ifrågavarande disponibla utrymme enligt
den preliminära budgeten. Beträffande övriga specificerade poster i den
preliminära nationalbudgeten har revideringen endast givit anledning till
smärre justeringar.

Utöver de förändringar, som direkt framträda på nationalbudgetens tillgångs-
och användningssidor, har emellertid under årets första kvartal en
viss förskjutning inträffat i det allmänna konjunkturläget. Denna förskjutning
betingas av såväl internationella som interna faktorer. På de ledande
internationella marknaderna har den brytning mellan inflationistiska
och depressiva tendenser, som präglade årsskiftet och som diskuterades
i den preliminära nationalbudgeten, de senaste månaderna övergått
i ett mindre splittrat läge. De krafter, som verka i riktning mot en ytterligare
tillspetsning av överkonjunkturen, ha avtagit i styrka, samtidigt som de
tidigare avmattningstendenserna på vissa områden accentuerats. Styrkan
och varaktigheten av avmattningstendenserna äro svårbedömbara, och den
gradvis ökande upprustningen kan ånyo stegra efterfrågetrycket. En reservation
måste därför göras beträffande riskerna för att de inflationistiska
krafterna åter flamma upp. Så långt det går att döma av hittills kända faktorer,
synes man dock för Sveriges del under återstoden av året få räkna
med en tämligen entydig påverkan i konjunkturdämpande riktning från utlandet.
I varje fall kan icke den nu observerade pristendensen på världsmarknaden
förorsaka en ytterligare uppdrivning av den svenska prisnivån.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Inom landet har den inflationsbekämpande politiken nått en alltmer
ökad slagkraft. Såsom en ny faktor har sedan årsskiftet tillkommit överenskommelsen
mellan riksbanken och kreditinstituten angående en skärpt
kreditbegränsning. Denna aktivisering av kreditpolitiken har på kort tid satt
spår i hela det ekonomiska livet.

Genom samspelet av de inhemska stabiliseringsåtgärderna och de konjunkturdämpande
impulserna utifrån har nu den svenska överkonjunkturen
på vida områden brutits. Balansen på både varu- och arbetsmarknaden har
förbättrats. Tecknen på vikande konjunkturer i konsumtionsvarubranscherna
och skogsindustrierna ha, som redan i den preliminära budgeten kunde
förutses, blivit mer markerade än vid årsskiftet. Samtidigt ha avmattningstendenserna
fått en allmännare spridning i det svenska näringslivet. Utslagen
i nedåtgående riktning äro dock ännu tämligen begränsade och ge ej fog
för spekulationer om en allvarlig sysselsättningskris. Över huvud taget är
det ännu för tidigt att avgöra, huruvida den inträdda förändringen i konjunkturläget
är av tillfällig art eller kan väntas bli bestående. Utvecklingen
i fortsättningen beror i övervägande grad på den ekonomiska politiken samt
på vad som händer på lönemarknaden och i fråga om prisbildningen på
jordbruksområdet. Vad som i den preliminära budgeten framhölls om riskerna
för en inhemsk pris- och kostnadsstegringskonjunktur jämsides med
en avsaktning i den reala utvecklingstakten äger alltjämt giltighet.

Även om utvecklingen kan komma att modifieras genom den ekonomiska
politiken och genom händelseförloppet på pris- och kostnadsområdet, synes
man nu få se fram emot en allmän nedtoning av expansionstendenserna i
den svenska ekonomien. Detta ger en annan karaktär åt nationalbudgetens
problematik än under de föregående åren. Tidigare var frågeställningen vid
nationalbudgetarbetet huvudsakligen, hur fördelningen skulle Ske av de
resurser, som framkommo vid ett maximalt utnyttjande av landets produktionskapacitet.
Nu är det emellertid också fråga om att bedöma, i vilken utsträckning
de tillgängliga produktionsfaktorerna i landet komma att tagas i
anspråk. I och med att efterfrågan i samhället bringas att krympa genom
de olika köpkraftsbegränsande åtgärderna i stabiliseringssyfte, träda avsättningsförhållandena
i förgrunden. Därmed bli produktionsuppskattningarna
i nationalbudgeten väsentligt mera relativa än i de kalkyler som hittills
verkställts. Detta gör hela blickfältet kortare. Av den anledningen kan
en avstämning av de här framlagda beräkningarna visa sig erforderlig i
höst.

Med förbehåll för den ökade villkorligheten i uppskattningen av de reala
nationalbudgelposterna till följd av ovan anförda omständigheter, framlägges
i det följande en reviderad nationalbudget för år 1952. Framställningen har
huvudsakligen utformats med tanke på avvikelserna från den vid årsskiftet
utarbetade preliminära budgeten. Det är därför icke fråga om någon fullständig
redovisning av läget på olika områden, så mycket mindre som konjunkturinstitutet
ungefär samtidigt utger sin vårrapport. Mellan national -

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

budgetdelegationen och konjunkturinstitutet har den uppdelningen gjorts,
att institutet svarar för översikten över utvecklingen under år 1951 och
tidigare år samt därutöver ger en allmän analys av konjunkturläget, medan
delegationen inskränker sig till att behandla de aspekter av läget, som direkt
höra samman med siffrorna i nationalbudgetsammanställningen. Med
hänsyn härtill har föreliggande redogörelse från nationalbudgetdelegationen
kunnat givas en tämligen summarisk utformning.

II. Nationalbudgetutfallet för år 1951.

Såsom i inledningen redan nämnts, försvåra de våldsamma prisförskjutningarna
under fjolåret en kartläggning av den reala utvecklingen och nationalbudgetutfallet
under år 1951. De sedvanliga beräkningar över försörjningsbalansens
poster för det senaste året, som vid årsskiftet 1951/52 utfördes
inom konjunkturinstitutet i anslutning till det pågående nationalbudgetarbetet,
gåvo därför icke ett tillfredsställande resultat. Vid sammanställningen
till en försörjningsbalans syntes de olika statistiska serierna strida
mot varandra inbördes. Av detta skäl var det icke möjligt att i den preliminära
nationalbudgeten för år 1952 presentera en försörjningsbalans för
det gångna året. Publiceringen uppsköts därför till den tidpunkt, då den reviderade
nationalbudgeten skulle framläggas. Härvid förväntades särskilt,
att den för fjolårets reala förändringar avgörande lagerutvecklingen skulle
framstå i klarare dager, sedan bättre kunskap om denna hade vunnits i och
med att den ordinarie lagerstatistiken, som bygger på inventeringar vid årsskiftet,
hade blivit tillgänglig några månader in på det nya året.

Numera ha nya kalkyler kunnat göras över försörjningsbalansens olika
poster under föregående år, bland annat med stöd av ovan berörda statistik
över lagerutvecklingen inom vissa branscher. En fullständig statistisk belysning
över de reala förändringarna har emellertid icke kunnat erhållas på
vanliga vägar. Sammanställas de för närvarande statistiskt verifierade förändringarna
mellan 1950 och 1951, erhålles det överraskande resultatet, att
bruttonationalprodukten praktiskt taget icke skulle ha undergått någon som
helst ökning under fjolåret, om produktionsresultatet uppskattas på grundval
av dess avspegling i utrikeshandel, konsumtion och investeringar samt
lagerhållning. Detta resultat står i bjärt motsats till den allmänna erfarenheten
av 1951 såsom ett år av full sysselsättning och stark aktivitet
på de flesta områden. Jordbrukets avkastning har visserligen sjunkit till
följd av den felslagna skörden, och handelns produktiva prestationer ha
automatiskt reducerats genom den privata konsumtionens avmattning, men
i stället ha de industriella sektorerna av näringslivet utmärkts av en påtaglig
expansion. Mot bakgrunden härav har det ansetts lämpligt att kontrollera
de vanliga beräkningarna med hjälp av den produktionsstatistiska
metoden. Detta innebär, att man försöker beräkna den totala produktionsökningen
genom att summera förändringarna på alla de skilda produktionsområden
som varit statistiskt åtkomliga. Eu sådan beräkning leder

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

fram till en ökning av bruttonationalprodukten under år 1951 med cirka 450
miljoner kronor (i 1950 års priser). Resultatet av denna beräkning jämte
kalkylerna över de tillgängliga resursernas användning redovisas i tabell 1.
I denna ha också för jämförelsens skull införts siffrorna från 1951 års
nationalbudget.

Tabell 1. Försörjningsbalans 1948—1951.

Miljoner kronor.
a) Löpande priser.

.1948

1949

1950

1951

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt till produktionskostnad

26 380

27 670

29 780

36 800+1

la. Plus Indirekta skatter......................

+ 2 340

+ 2 410

+ 2 470

+ 2 800

Ib. Minus Subventioner........................

- 370

- 410

- 550

- 450

2. Import av varor, eif ......................

4 950

4 330

6100

9190

3. Summa tillgång

33300

34000

37 800

48 340+ij

Användning

4. Privat inhemsk bruttoinvestering............

5210

5140

5880

7 050?

5. Offentlig inhemsk bruttoinvestering..........

2 510

2 750

2 970

3 750

6. Lagerförändring m. m.......................

+ 360

+ 100

- 200

+ 1430+r

7. Export av varor fob och nettot av tjänster..

4 540

4830

6 290

10 090

8. Privat konsumtion ........................

17 830

18160

19 640

22100

9. Offentlig konsumtion ......................

2 850

3 020

3 220

3 920

10. Summa användning

33300

34 000

37 800

48 340+x

b) 1950 års priser.

19 5 1

1948

1949

1950

Natio-

Utfall

nal-

budget

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt till produktionskostnad

1

la. Plus Indirekta skatter......................

128 690

30150

31700

32 150 + y

32 700

Ib. Minus Subventioner........................

J

2. Import av varor, eif........................

5 630

4 870

6100

7 220

6 400

3. Summa tillgång

34320

35 020

37 800

39 370 ±y

39100

Användning

4. Privat inhemsk bruttoinvestering............

5 480

5 290

5 880

5 930?

i

5. Offentlig inhemsk bruttoinvestering..........

2 620

2 820

2 970

3180

1- 9 150

6. Lagerförändring m. m.......................

+ 380

+ no

-200

+ 1 060+y

± o

7. Export av varor fob och nettot av tjänster..

4 450

5100

6 290

6 430

6 590

8. Privat konsumtion ........................

18480

18 640

19 640

19 390

19 990

9. Offentlig konsumtion ......................

2 910

3 060

3 220

3 380?

3 370

10. Summa användning

34 320

35020

37 800

89 370+y

39100

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

65

Enligt de i tabell lb återgivna beräkningarna blir, som nyss nämnts, ökningen
av bruttonationalprodukten under år 1951 cirka 450 miljoner kronor
i 1950 års priser. Det måste emellertid observeras, att detta belopp avser
förändringarna på de områden som kunnat statistiskt beläggas. Givetvis
måste reservationer uttalas för den osäkerhet, som fortfarande vidlåder
kalkylen och som i tabell lb markerats genom den obestämda faktorn + y.
Den ökning, som för närvarande kan redovisas, ligger betydligt lägre än motsvarande
tal för de närmast föregående efterkrigsåren. Exempelvis kan ökningen
under år 1951 — 450 miljoner kronor enligt tabellen — jämföras
med en produktionsstegring av drygt 1 500 miljoner kronor mellan 1949
och 1950.

I förhållande till nationalbudgetprognosen för år 1951, som angav en produktionsökning
av 1 000 miljoner kronor, skulle utfallet — av de här återgivna
beräkningarna att döma — visa en differens av icke mindre än drygt
500 miljoner kronor. Denna differens är emellertid delvis endast skenbar.
Till ett belopp av 80 miljoner kronor förklaras sålunda skillnaden av att
man vid den ovan berörda produktionsuppskattningen gjort ett avdrag för
variationer i virkesuttagen ur skogarna. När nationalbudgetprognosen för
år 1951 uppgjordes, tillämpades icke denna princip. Vidare får den produktionsökning,
som tagit sig uttryck i lagerpåfyllning, i nationalräkenskaperna
ett lägre värde än om motsvarande varuvolym direkt konsumerats. För
år 1951 kan denna omständighet uppskattas ha reducerat produktionsvärdet
i 1950 års priser med i runt tal 250 miljoner kronor. Den reducering av
produktionsresultatet som härigenom uppkommer, är emellertid icke uttryck
för eu försämring av landets försörjningsläge. Vill man göra en rättvisande
jämförelse mellan produktionsprognos och motsvarande utfall av 1951 års
nationalbudget, bör man därför till det ovan redovisade beloppet för produktionsökningen
— cirka 450 miljoner kronor — lägge de två korrektionsposterna
för variationer i virkesuttaget, respektive lagerpåfyllning. Man
kommer då fram till en ökning av i runt tal 800 miljoner kronor, vilket
belopp får ställas mot budgetens 1 000 miljoner kronor.

Kvar står dock, att produktionsutvecklingen — av de statistiska indicierna
att döma — som helhet varit svagare under 1951 än tidigare år. Det
är givetvis för tidigt att avgöra, om den nedgång i produktionsökningen,
som synes ha ägt rum, är av tillfällig art eller om man får moderera produktionsförväntningarna
för de närmaste åren till mellankrigsnivå (cirka 2l/2
procent per år).

I fortsättningen skall eu mycket kort granskning göras av 1951 års siffror
i försörjningsbalansen, bland annat mot bakgrunden av nationalbudgetens
uppskattningar vid början av året.

Även om produktionen icke ökat så mycket som man kanske haft anledning
att vänta sig med stöd av tidigare erfarenheter, erhöll landet i stället
ett betydande tillskott till försörjningen genom den förbättring av bytesförhållandet,
som ägde rum under 1951. Förbättringen i förhållandet mellan
export- och importpriser beräknas till 28 procent mellan 1950 och 1951. Pris5
Bihang till riksdagens protokoll 1952. I samt. Nr 233.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

utvecklingen på utrikeshandelns område kan sålunda sägas ha medfört, att
valutareserven rent formellt kunnat bli närmare 1 700 miljoner kronor
större än som annars varit fallet. Detta tillskott motsvarar eu produktivitetsökning
på drygt fem procent och kompenserar mer än väl försämringen av
bytesförhållandet åren 1949 och 1950. Utvecklingen blev sålunda på denna
punkt betydligt gynnsammare än som förutsågs i nationalbudgeten, där tillskottet
till försörjningen genom förbättrade bytesförhållanden uppskattades
till 100 miljoner kronor.

Beträffande export- och importvolymen skall i detta sammanhang blott
nämnas, att nationalbudgetens uppskattningar vida överträffades i fråga om
importen (en ökning på drygt 1 100 miljoner kronor mot uppskattade 300).
Budget och verklighet voro dock betydligt mer i samklang beträffande exporten,
som överskattades med cirka 150 miljoner kronor i budgeten.

De resurser, som tillfördes landet genom den starka förbättringen av bytesförhållandet
gentemot utlandet, konsumerades icke under året utan användes
till uppbyggnad av reserver. En stark ökning noterades sålunda såväl
för valutareserven som för lagren. Bytesbalansens överskott beräknas till
drygt 900 miljoner kronor.

Vad beträffar lagren, står mot nationalbudgetens uppskattning av en skillnad
i lagerförändring mellan 1950 och 1951 på 200 miljoner kronor det nu
framräknade resultatet på kanske 1 250 miljoner kronor, räknat i 1950 års
priser. Som alltid beträffande lageruppskattningar måste dock siffrornas
bräcklighet understrykas. Lagerökningen under året var bland annat ett resultat
av å ena sidan en stor import (främst av textilier), som stimulerats
av en tidigare förväntan om prishöjningar, å andra sidan ett köpmotstånd
inom landet. En viss beredskapslagring har också bidragit till att hålla lagerökningen
på en relativt hög nivå under året.

Den största lagerökningen faller på textilvaror. Mätt i genomsnittliga återanskaffningspriser
för år 1951 uppskattas den till cirka 450 miljoner kronor.
Det gäller såväl halvfabrikat som färdigvaror, men det är speciellt handelns
lager som synas ha ökat kraftigt. Även lagren av bränslen samt diverse
råvaror och halvfabrikat av olika slag, vilkas utveckling följes av kommissionerna,
uppvisa betydande ökningar. Å andra sidan representera skogsprodukterna
ett av de varuområden, för vilka icke mer betydande lagerökningar
förekommit. En ökning av livsmedelslagren uppvägdes av en lika
stor nedgång i kreaturskapitalet.

Bland övriga poster på försörjningsbalansens efterfrågesida i tabell 1 b ha
investeringarna och den offentliga konsumtionen enligt nu föreliggande beräkningar
utvecklats ungefär i takt med nationalbudgetens uppskattningar.
Den offentliga konsumtionens ökning uppskattas sålunda preliminärt vara
av storleksordningen 150 miljoner kronor, ökningen av privata och offentliga
investeringar i summa cirka 250 miljoner kronor.

Återstår den privata konsumtionen. I nationalbudgetens kalkyler räknades
med en måttlig ökning av denna post på omkring 250 miljoner kronor. Enligt
nu föreliggande beräkningar synes en nedgång av den privata konsum -

Kiingl. Maj. ts proposition nr 233.

67

tionens volym ha ägt rum av ungefär samma storleksordning, vilket gör
cirka två procent. Denna nedgång bör bland annat ses mot bakgrunden av
den särskilt mot slutet av år 1950 ökade inköpsbenägenheten till följd av de
då varslade prishöjningarna.

Den ekonomiska utvecklingen under år 1951 skulle mot bakgrunden av
nationalbudgetens uppskattningar kunna tolkas på följande sätt. En betydande
förbättring av bytesförhållandet gentemot utlandet och en mycket
måttlig produktionsökning ha under året (i samband med en nedgång av
den privata konsumtionens volym) möjliggjort dels en kraftig uppbyggnad
av valutareserv och lager, dels en ökning av investeringar och offentlig konsumtion
i ungefärlig överensstämmelse med de i nationalbudgeten redovisade
planerna.

Ökningen av bytesbalansens saldo, av lager och av investeringar under år
1951 i jämförelse med år 1950 innebär, att samhällets bruttoinvestering, eller
med andra ord bruttosparande, ökat kraftigt. Detta ökade sparande torde
kunna lokaliseras till såväl stat och företag som konsumenter, medan kommunala
myndigheters sparande sannolikt minskat.

Den statliga driftbudgeten var enligt belastningssiffror, som publiceras
månatligen i konjunkturjournalen, överbalanserad med 695 miljoner kronor
under kalenderåret 1951 mot en underbalansering på 149 miljoner kronor
1950.

Vinstkonjunkturen har, som ofta påpekats, varit mycket ojämn för olika
företag, och det ökade sparande, som ägt rum inom företagssektorn, skulle
främst kunna hänföras till skogsindustrierna.

Av allt att döma synes även en sparandeökning ha ägt rum hos de privata
konsumenterna. Om man jämför konsumtionsutgifter och skatter med sannolika
inkomster, erhålles en icke obetydlig ökning i sparandet som resultat.
Utvecklingen av konsumenternas sparande under år 1951 får i så fall bland
annat ses mot bakgrunden av att ett negativt sparande ägde rum år 1950, då
inköpen, som nyss antytts, intensifierades inför de väntade prishöjningarna.

I nationalbudgeten för år 1951 räknades med ungefärlig balans mellan
förutspådd ökning av tillgång och ökning av efterfrågan. Man fick med andra
ord icke fram något efterfrågeöver- eller underskott. Kalkylen byggde bland
annat på hypotesen om oförändrat sparande hos konsumenterna. Med —
av vad som numera framgår — mer realistiska antaganden bland annat om
detta sparande skulle ett efterfrågeunderskott sannolikt blivit resultatet av
kalkylen. I efterhand skulle då kunna sägas, att detta fått utlopp i en icke
förutsedd uppbyggnad av valutareserven och en icke förutsedd lageruppbyggnad.

III. Arbetskraften.

Allmän karakteristik. Den förskjutning av konjunkturbilden, som inträtt
sedan den preliminära nationalbudgeten för år 1952 utarbetades, och vilken
innebär att de inflationsdrivande krafterna försvagats och avmattningstendenserna
förstärkts i förhållande till vad som kunde överblickas vid

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

årsskiftet, förmärkes också på arbetsmarknaden. Balansen mellan tillgång
och efterfrågan har förbättrats. Detta kan bland annat utläsas i arbetsförmedlingsstatistiken.
Sålunda var antalet ansökningar på 100 lediga platser
i januari 128 mot 100 samma tid i fjol, i februari 123 mot 96 under februari
förra året och i mars 119 mot 94. Motsvarande siffror för antalet tillsatta
platser på 100 lediga voro för januari 72 mot 67 i fjol, för februari 70 mot
63 och för mars 68 mot 61. I vissa sektorer ha permitteringar och korttidsarbete
ägt rum. Den friställda arbetskraften har emellertid hittills i allmänhet
successivt kunnat överföras till nya arbetsplatser. Sysselsättningen har
därför alltjämt varit hög genomsnittligt sett. Fackförbundens arbetslöshetsprocent
låg i januari rentav något lägre än för ett år sedan, nämligen 2,5
mot 2,7 i fjol. I februari var procenttalet 2,6 mot 2,4 för ett år sedan. För den
fortsatta sysselsättningsutvecklingen blir frågan om arbetskraftens överföring
från krympande till växande näringsgrenar av utslagsgivande betydelse.

För att få hållpunkter för en bedömning av utvecklingen under återstoden
av året har nationalbudgetdelegationen anmodat arbetsmarknadsstyrelsen
att verkställa en enkät hos de lokala arbetsförmedlingsorganen
angående läget i de skilda branscherna. Svaren på denna enkät, vilka inkommit
i början av april, avspegla den allmänna konjunkturdämpningen,
men ge ej intryck av något skred på arbetsmarknaden. I stort sett anses
möjligheter föreligga att överföra den friställda arbetskraften till andra
näringsområden genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. Svårigheter anses
i detta hänseende i första hand uppkomma till följd av bostadsbristen
och arbetskraftens lokala bundenhet. Särskilt gör sig denna bundenhet gällande
beträffande de gifta kvinnorna. I viss utsträckning torde utvecklingen
leda till att dessa för tillfället utträda ur arbetsmarknaden. Som en närbesläktad
företeelse framstår den dolda arbetslöshet, som kan uppkomma
i jord- och skogsbruket, när till följd av konjunkturdämpningen utströmningen
till stadsnäringarna minskar och möjligheterna till sysselsättning i
jordbrukets biyrken försämras. I sammanhanget bör också erinras om nedgången
i bostadsbyggandet på landsbygden. En ökning av vägarbetena kommer
dock att i viss mån kompensera denna utveckling.

En ytterligare verkan av tendenserna till avmattning på arbetsmarknaden
kan antagas bli, att importen av utländsk arbetskraft nedgår och att en del
utländska arbetare lämnar landet. Nettotillskottet av förvärvsarbetande utlänningar
kan därför väntas bli obetydligt under år 1952, jämfört med en
ökning av omkring 15 000 år 1951.

Läget i olika arbetsmarknadssektorer. Även om en fortsatt minskning av
j ordbrukets personalbehov kan förutsättas under år 1952 som resultat
av den fortgående mekaniseringen, torde det på grund av stadsnäringarnas
minskade efterfrågan på arbetskraft vara realistiskt att för året räkna med
en något mindre utflyttning än under fjolåret. Uppskattningarna i den preliminära
nationalbudgeten, enligt vilka avgången från jordbruket för inne -

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

69

varande år beräknats till 13 000 personer eller lika många som under år
1951, torde därför böra justeras ned något. Inom skogsbruket ha de
ökade avverkningarna under vintermånaderna medfört ett betydande arbetskraftsbehov.
Tillströmningen har dock på grund av de goda förtjänstmöjligheterna
varit stark. Sålunda var antalet sysselsatta inom det större
skogsbruket i februari närmare 20 procent högre än vid motsvarande tid år
1951. Den goda tillgången på arbetskraft i förening med de på många områden
gynnsamma väderleksförhållandena ha bidragit till att de uppställda
avverkningsprogrammen kunnat fullföljas tidigare än beräknat. I och med
att vinteravverkningarna slutförts, aktualiseras de problem som den vikande
konjunkturen på skogsområdet innebär för sysselsättningen i skogarna. Under
sommaren beräknas dock arbetskraften till betydande del komma att
sysselsättas med skogsvårdsarbeten, där ett stort eftersatt behov föreligger.
Den minskning av arbetskraftsbehovet i skogsbruket, som avmattningen i
skogsindustrierna kan ge upphov till, väntas därför göra sig märkbar först
mot vintern 1952. Den egentliga skogsarbetarstammen hos de stora skogsbolagen
och domänverket torde dock i stort sett kunna beredas fortsatt
arbete. Nedgången skulle därför i första hand komma att drabba den tillfälliga
arbetskraften.

För den egentliga industrien ger den ovan nämnda enkäten
följande bild av läget i de olika branscherna:

Inom gruppen malmbrytning och metallindustri ha gruvor och järnverk
fortfarande ett betydande arbetskraftsbehov, och sysselsättningen väntas
bli god även inom de större verkstadsföretagen. De mindre verkstäderna
beräknas friställa viss arbetskraft, för vilken dock annan sysselsättning omedelbart
kan beredas inom branschen. Beträffande jord- och stenindustri ha
tegel- och torvindustrierna behov av ytterligare arbetskraft. Inom träindustrigruppen
väntas knappast någon minskning av försågningen vid de större
sågverken, medan svårigheter uppstått beträffande småsågarnas avsättningsläge.
För snickeri- och möbelindustrierna förutses i ajlmänhet ingen
väsentlig sysselsättningsnedgång, under det att läget är sämre för tillverkare
av wallboard, lådämnen och leksaker. Pappersindustrien räknar med
i stort sett oförändrad efterfrågan på arbetskraft. Kartong- och emballageindustrierna
ha däremot drabbats av avsättningssvårigheter. För livsmedelsindustrien
är läget oförändrat. Vad gäller textil- och beklädnadsbranschen
förefaller eu stabilisering på en något lägre sysselsättningsnivå vara på väg
att inträffa. Skoindustriens svårigheter fortsätta, och garverierna räkna med
permitteringar. Den kemiska industrien uppvisar som helhet betraktad en
oförändrad sysselsättningshild. Inom vissa kemisk-tekniska branscher synes
dock en neddämpning av aktiviteten trolig.

Som nettoresultat av sysselsättningsförändringarna inom den egentliga
industrien väntas enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppskattningar antalet
sysselsatta komma att visa en mycket obetydlig ökning, att jämföras med en
stegring om 18 000 under år 1951.

Under årets första månader har arbetslösheten inom byggnadsfac -

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

ken legat på ungefär samma nivå som motsvarande tid i fjol. Antalet sysselsatta
beräknas under året stiga med två procent eller 4 000 man. För en
fortsatt ökning av byggnadsvolymen är förbättrad tillgång på yrkesutbildad
arbetskraft nödvändig. Framför allt gäller detta murare. Åtgärder ha vidtagits
för att förbättra läget i detta hänseende. Samtidigt som bristen på
byggnadsarbetare är stark i städerna, har en tendens till vikande sysselsättning
i branschen gjort sig gällande på landsbygden till följd av att en minskning
inträffat i fråga om egnahemsbebyggelsen. I viss utsträckning kan
denna utveckling väntas bli uppvägd genom utvidgningen av vägarbetena.

I fråga om handel och samfärdsel räknas med en obetydlig
sysselsättningsökning. Sysselsättningsläget inom allmän tjänst är i
stort sett oförändrat. En viss fortsatt ökning av antalet anställda inom skolväsendet
och sjukvården kan motses. Den förbättrade balansen på arbetsmarknaden
har bidragit till att tillgången på sjukhusbiträden numera blivit
tillfredsställande. Även för husligt arbete synes en bättre relation
mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft ha inträtt.

Det finnes emellertid anledning understryka, att stor försiktighet måste
iakttagas, när man med ledning av enkätsvaren beträffande läget i de skilda
branscherna söker bilda sig en uppfattning om det allmänna sysselsättningsläget
under återstoden av året. Enkätsvaren kunna i stort sett endast belysa
förhållandena inom respektive branscher och företag under ett mycket kort
tidsperspektiv. Detta sammanhänger med att det i allmänhet icke är möjligt
för den enskilde företagaren eller branschexperten att förutse återverkningarna
på det egna företaget eller den egna branschen av utvecklingen i näringslivets
övriga sektorer. Den slutliga bedömningen av sysselsättningen
under fortsättningen av året måste därför anstå till diskussionen i det följande
angående den samhällsekonomiska balansen. Redan här bör dock
framhållas, att utvecklingen i hög grad blir beroende av möjligheterna att
genom en aktiv arbetsmarknadspolitik lösa det praktiska problemet att överföra
arbetskraften från områden med vikande sysselsättning till de delar av
näringslivet som ha förutsättningar för fortsatt expansion.

IV. Produktionen.

Utgångsläget. Av redogörelsen för utfallet av 1951 års nationalbudget har
redan framgått, att en summering av förändringarna på de områden, som
täckas av för närvarande tillgängligt statistiskt material, ger en produktionsökning
under år 1951 av 530 miljoner kronor, räknat i 1950 års priser.
I nationalräkenskaperna reduceras nu nämnda belopp till 450 miljoner
kronor genom att 80 miljoner kronor avdragas för variationer i uttaget
av virke i skogsbruket. Bruttonationalprodukten till marknadspris för år
1951 redovisas i enlighet härmed till cirka 39 miljarder kronor i 1951 års
priser. Om det emellertid gäller att bedöma utvecklingen av landets produktionsförmåga,
bör i beloppet för produktionsökningen också inräknas en
uppskattad korrigeringspost om cirka 250 miljoner kronor för den del av

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

71

produktionen som utmognat i ökade lager. Med tillägg för ifrågavarande
korrigeringspost och med inräknande av nyssnämnda belopp för variationer
i virkesuttaget, erhålles en summa av cirka 800 miljoner kronor såsom
mått på produktionsökningen under år 1951. Detta skulle innebära cirka
21/2 procents volymmässig produktionsstegring under år 1951. År 1947 uppgick
den totala produktionsökningen i landet till tre procent och under
vartdera av åren 1948—1950 till omkring fem procent. Avsaktningen under
år 1951 sammanhänger, som ovan nämnts, närmast med den privata konsumtionens
nedgång och med den dåliga skörden. Någon försvagning i de
föregående efterkrigsårens gynnsamma utveckling med avseende på de tekniska
produktivitetsförutsättningarna får alltså icke utläsas ur siffrorna
för fjolårets produktionsresultat.

En blick på utvecklingen i näringslivets olika grenar bestyrker det senast
sagda och kan vidare ge vägledning vid uppskattningarna för innevarande
år. Beräkningar på grundval av de för närvarande framkomna statistiska
uppgifterna ge följande bild av förskjutningarna i totalproduktionen
år 1951:

(Miljoner kronor i 1950 års priser)

Egentlig industri......................... + 400

Kraft- och belysningsverk................ + 45

Byggnads- och anläggningsverksamhet...... ± 0

Jordbruk................................ —135

Skogsbruk .............................. + 1501

Bostadsutnyttjande....................... + 70

Statens och kommunernas produktionsbidrag -j- 110

Handel............................''... 1

Samfärdsel.............................| — 110?

Övriga produktionsområden.............I

+ 530

Korrigeringspost......................... + 250

+ 780

Produktionsutsikterna för innevarande år. Utvecklingen sedan den preliminära
nationalbudgeten uppgjordes vid årsskiftet ger anledning att understryka
de reservationer angående avsättningsbetingelsernas betydelse för
produktionsutvecklingen, som framfördes i den preliminära nationalbudgeten.
I det inledande avsnittet ovan har berörts, hur avmattningstendenserna
på efterfrågesidan under de gångna månaderna av året fått en allmännare
utbredning både på hemmamarknaden och utomlands. Å andra
sidan ha produktionsförutsättningarna förbättrats genom den jämnare balans
mellan tillgång och efterfrågan som uppstått på arbetsmarknaden,
överrörligheten och frånvarofrekvensen ha nedgått. I dessa hänseenden har
därför situationen ljusnat, över huvud taget är tekniskt och kapacitetsmäs -

1 Varav 80 miljoner kronor svarar mot variationer i virkesuttaget.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

sigt läget minst lika gynnsamt som under de föregående åren. Gränsen för
produktionens storlek under år 1952 kommer därför på de flesta håll att
sättas av sådana faktorer som efterfrågan och försäljningsmöjligheter.

I särskilt hög grad gäller det som nu anförts den egentliga industrien.
Till följd av avsättningssvårigheter synes man enligt handels- och industrikommissionens
undersökningar i förhållande till fjolåret böra räkna med en
icke oväsentlig produktionsnedgång på textil- och konfektionsområdet samt
inom skobranschen. Detsamma gäller småsågarna. En viss mindre produktionsinskränkning
kan också förutses för viissa tillverkningsgrenar inom träförädlingsindustrien.
Likaså är en produktionsminskning icke utesluten beträffande
vissa tillverkningsgrenar inom pappersindustrien. Oförändrad produktion
motses för massafabrikerna, den kemiska industrien och livsmedelsindustrien.
Mot dessa för tillfället stagnerande eller tillbakagående industribranscher
kunna ställas gruvorna, järn- och stålverken, verkstadsindustrien,
byggnadsmaterialbranschen samt gummivaruproduktionen, där fortsatt stegring
anses vara att påräkna. Sålunda väntas järnmalmsbrytningen öka med
omkring fem procent. För järn- och stålverken anses ett produktionstillskott
om cirka 70 000 ton icke osannolikt, vilket skulle innebära en ökning med sju
procent. En uppskattning för verkstadsindustrien pekar på en möjlig ökning
av fem ä sex procent. Visserligen förmärkes också inom denna bransch
den allmänna konjunkturdämpningen, men tillströmningen av arbetskraft
från industrigrenar med avtagande sysselsättning gör det möjligt att täcka
tidigare personalbrister. Den betydande orderstocken utgör, åtminstone för
innevarande år, en buffert mot en nedgång i fråga om nya beställningar. Sålunda
motsvarade orderstocken i september förra året en produktion av i genomsnitt
16 månader för de företag i verkstadsbranschen, som ingå i den
av Industriens utredningsinstitut publicerade statistiken över orderbeläggningen.
Orderstockens längd hade då stigit med två månader i förhållande
till mars 1951 och september 1950.

Vid revideringen av den preliminära nationalbudgeten har det ansetts
lämpligt att taga större hänsyn till avsättningssvårigheternas neddämpande
effekt på produktionsutvecklingen i den egentliga industrien genom
att utgå från en ökning med en procent i stället för två procent enligt
den preliminära budgeten. Det bör erinras om att industriens produktionsvolym
under år 1951 växte med drygt fyra procent. Då den egentliga
industriens produktionsvärde (räknat såsom bidrag till bruttonationalprodukten)
år 1951 uppgick till nära 14 miljarder kronor, skulle en ökning i
år med en procent innebära i avrundat tal ett tillskott till bruttonationalprodukten
om 150 miljoner kronor i 1951 års priser. För kraft - och belysnings
verk en torde man kunna räkna med samma produktionsstegring
som under år 1951, d. v. s. drygt sex procent eller cirka 50 miljoner kronor i
fjolårets priser. Utvecklingen inom byggnads- och anläggning sindustrien
torde komma att innebära en ökning av bidraget till bruttonationalprodukten
med fem procent, vilket i 1951 års prisnivå betyder 125
miljoner kronor.

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

För det egentliga jordbruket måste en nedjustering göras i jämförelse
med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten. Nya uppskattningar
inom jordbruksnämnden tyda nämligen på att den förut kalkylerade
volymstegringen under kalenderåret 1952 med tre procent vid normalskörd
icke kan påräknas. Denna ändring förklaras främst av den numera planerade
omläggningen av produktionsstrukturen i jordbruket. Man får nu räkna
med en i förhållande till fjolåret i stort sett oförändrad produktionsvolym i
jordbruket under innevarande kalenderår. Även för skogsbrukets del
torde man för kalenderåret 1952 böra räkna med samma produktionsvolym
som föregående år. Visserligen synes man, såsom ovan i avsnittet om arbetsmarknaden
närmare berörts, få räkna med minskade avverkningar under
höstsäsongen, men under den gångna vintern har skogsbrukets produktion
legat högre än i fjol. Statens och kommunernas verksamhet
kan väntas höja bruttonationalprodukten med 125 miljoner kronor i 1951
års priser, motsvarande en stegring med fem procent. Tillskottet till bruttonationalprodukten
genom utnyttjande av bostadslägenheterna
torde komma att stiga med 4 1/2 procent eller 75 miljoner kronor,
räknat i 1951 års priser. Värdet av konsumenttjänsterna kan på
detta stadium uppskattas stiga med 50 miljoner kronor i 1951 års prisnivå.
Med den tillväxt av den privata konsumtionen, som enligt de i ett följande
avsnitt redovisade beräkningarna väntas inträda, skulle handelns produktiva
prestationer resultera i en höjning av bruttonationalprodukten med
grovt räknat 250 miljoner kronor i 1951 års priser. I fråga om samfärdseln
räknas med ett något minskat bidrag från handelsflottan. Utvecklingen
i fråga om järnvägarna och den yrkesmässiga biltrafiken är svårare
att överblicka. Uppskattningsvis kalkyleras här med oförändrad produktion
inom den totala samfärdseln. Hållpunkter saknas för en bedömning av
de volymmässiga förändringarna inom övriga produktionsområden.
Sättas dessa förändringar lika med noll, erhålles för den totala
bruttonationalprodukten en sammanlagd ökning av 825 miljoner
kronor eller avrundat 800 miljoner kronor i 1951 års priser, vilket
utgör en volymmässig stegring med två procent. I den preliminära nationalbudgeten
pekade produktionsuppskattningarna på en uppgång med 1 100
miljoner kronor. Nedräkningen vid revideringen betingas av dels den försiktigare
bedömningen av utvecklingen inom den egentliga industrien, dels
den nyss berörda omläggningen i avseende på jordbrukets produktionsstruktur.

V. Utrikeshandeln,
d. Allmänna förutsättningar.

Den väsentligaste revideringen av utrikeshandelskalkylerna i den preliminära
nationalbudgeten hänför sig till prisantagandena. I den preliminära
budgeten baserades kalkylerna på de export- och imporlpriser, som gällde vid
nyinköp i oktober—november år 1951. Utgångspunkten för de reviderade

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

uppskattningarna har varit, att de priser som gällt vid nyinköp respektive
nyförsäljningar februari—mars 1952 skola vara desamma hela året. Vid beräkning
av medelpriserna för hela år 1952 har hänsyn tagits till att kvantiteter
köpta respektive sålda före denna tidpunkt till andra priser, komma att
ingå i den faktiska införseln respektive utförseln år 1952.

B. Exporten 1952.

Globalkalkylen. I fråga om stora delar av varuområdet beror exportens
storlek numera på avsättningsmöjligheterna utomlands. Dessa äro ytterst
svåra att siffermässigt hedöma och kunna lätt förändras, varför beräkningarna
få tagas med stor reservation.

Mot en mindre ökning av järnmalmsexporten beräknas stå en väsentlig
nedgång i exporten av trävaror, papper och livsmedel och en viss minskning
av övrig varuexport, varför nettoresultatet av uppskattningen blir en nedgång
av exportvolymen för år 1952 med åtta procent i förhållande till 1951 års nivå
(att jämföra med en volymökning om två procent mellan 1950 och 1951). Exportvärdet
i löpande priser skulle därmed komma att uppgå till 8 750 miljoner
kronor för år 1952 mot 9 207 miljoner för år 1951, en minskning med
500 miljoner kronor.

Tiots den redan inträdda kraftiga prissänkningen på skogsprodukter torde
man icke kunna bortse från riskerna för ytterligare prisfall, vilket dock
endast skulle påverka en del av exportkvantiteterna för år 1952. Exempelvis
skulle en tioprocentig ytterligare prisnedgång å skogsprodukter med avseende
på andra halvåret medföra en sänkning av det nu beräknade exportvärdet
för innevarande kalenderår med omkring 200 miljoner kronor.

Exportens sammansättning. Tabell 2 visar exportens uppskattade totalvärde
och sammansättning i löpande priser.

Livsmedlens andel av exportvärdet beräknas nedgå ytterligare under år
1952 på grund av försvårad avsättning genom handelshinder och det dåliga
sköideutfallet år 1951. I fråga om skogsprodukterna beräknas importrestriktioner
i utlandet medföra avsevärda begränsningar av exporten, vilken för
trävaror beräknas till cirka 630 000 stds mot cirka 845 000 stds för år 1951.
För papp och papper, inklusive wallboard, antages exportvolymen minska
med 15—20 procent från år 1951. Massaexporten har däremot förutsatts bli
densamma som förra året eller två miljoner ton. Exporten av järnmalm begränsas
av brytningsförhållandena, men väntas öka något. För handelsfärdigt
järn och stål beräknas samma volym soin under år 1951, då den utgjorde
cirka 150 000 ton. Inom området för verkstadsprodukter har man räknat
med ungefär oförändrad exportvolym, vilket innebär en viss nedjustering
jämfört med läget under hösten 1951. Produktionsförutsättningar finnas visserligen
för en ökning av exporten, men handelshinder utomlands skapa
vissa avsättningssvårigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 75

'' Tabell 2. Exporten åren 1949—1952.

19 4 9

1 9

5 0

19 5 1

1 9

5 2

mkr

%

mkr

%

mkr

%

mkr

%

Livsmedel m. in...................

231

5-4

481

8-4

550

6-0

375

43

Trävaror och kork samt arbeten därav

572

13-5

667

11-7

1134

12-3

920

10-5

Massa, papper etc.................

1334

31-4

1755

30-7

3 897

42-3

3 260

373

Järnmalm, järn o. stål..............

Maskiner, instrument o. transportme-

863

20'' 3

1060

18-6

1464

15-9

1875

214

del..............................

955

22-5

1231

21-6

1524

16-6

1.675

19-1

Övrigt ............................

295

69

513

9-0

638

6-9

645

7''4

Summa

4 250

1000

5 707

1000

9207

1000

8 750

100-0

därav skogsindustriprodukter........

1906

44-9

2 422

42-4

5 031

546

4 180

47-8

C. Importen 1952.

Globalkalkylen. Då endast en ringa del av importen är föremål för reglering,
blir importens gestaltning under år 1952 i hög grad beroende av den
allmänna ekonomiska utvecklingen inom och utom landet. Även importkalkylen
blir därför bestämd av de valda förutsättningarna härvidlag.

Resultatet av gjorda uppskattningar innebär, att importvolymen för år
1952 skulle komma att understiga 1951 års nivå med cirka fyra procent. Under
fjolåret medgav importen, som då översteg 1950 års volym med cirka
17 procent, en mycket betydande upplagring. För år 1952 innebära beräkningarna
en fortsatt lagerökning på vissa områden, medan inom andra -främst textilier — en betydande lagernedgång förutses. Nettoresultatet skulle
bli en minskning av importvarulagren.

Värdemässigt skulle vid den förutsedda prisutvecklingen importen år 1952
uppgå till cirka 9 200 miljoner kronor, eller i det närmaste detsamma som
under år 1951, då den var 9 189 miljoner kronor.

Importens sammansättning. Importens totalvärde och sammansättning i
löpande priser framgå av tabell 3.

Tabell 3. Importen åren 1949—1952.

1 9

4 9

1 9

5 0

1 9

5 1

1 9

5 2 j

mkr

;

%

mkr

%

mkr

%

mkr

%

Livsmedel m. m...................

737

17-0

1 164

19 1

1 512

16 5

l 600

17*4

Mineraiiska och fossila ämnen ......

870

20-1

1 156

18-9

1 874

20''4

1995

21-6

Kemiska produkter, färger m. m.....

283

6*5

392

6-4

564

6-1

540

5*9

Hudar, skinn, pälsverk, kautschuk ..

160

3-7

207

3-4

359

3-9

340

3"

Spånadsämnen samt arbeten därav ..

760

17 6

1 052

17-2

1572

17-

1 065

11-5

Oädla metaller och arbeten därav ..

685

15-8

677

11-1

1 146

12-5

1 350

14-7

| Maskiner, instrument o. transportme-del ..............................

634

14-7

1 145

18-8

1649

17-9

1 825

19''8

Övrigt ............................

204

4-7

309

5* L

513

5-6

495

5-4

Summa

4 383

100-0

(i 102

100-o

9 189

1000

9 210

100-0

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

För livsmedel beräknas ungefär samma importvolym som under fjolåret.
Beträffande bränsleimporten räknas för år 1952 med fortsatt kvantitetsökning,
ehuru i mindre utsträckning än mellan åren 1950 och 1951. Inom det
kemiska området förutses en betydande volymmässig nedgång från år 1951,
då en stor lagerökning ägde rum. Även för importen av textil- och lädervaror
har räknats med en volymminskning, medan för kautschuk, vissa metaller
samt i mindre utsträckning handelsfärdigt järn och stål volymökningar
ha antagits. För maskinimporten väntas en avmattning under år 1952.

D. Prisutvecklingen i utrikeshandeln.

Under år 1951 förbättrades bytesförhållandet till utlandet med 23 procent
genom att exportpriserna stego med 58 procent över 1950 års nivå, medan
importprisstegringen endast var 29 procent. Vid oförändrad exportvolym innebar
detta ett extra importutrymme om cirka 1 700 miljoner kronor, vilket
disponerades till en betydande ökning av lagren och valutareserven.

Den starka förbättringen av bytesrelationerna under år 1951 inträdde till
stor del i slutet av året. Sålunda lag bytesförhållandet, uttryckt som exportprisindex
dividerat med importprisindex, under fjärde kvartalet 31 procent
över 1950 års medelnivå.

De beräknade medelpriser för år 1952, som ligga till grund för import- och
exportberäkningarna ovan, äro i genomsnitt fyra, respektive tre procent högre
än medelpriserna för år 1951. I förhållande till årsgenomsnittet för år
1951 innebära de en måttlig försämring av bytesförhållandet, nämligen med
knappt två procent, vilket motsvarar en minskning av det inhemska försörj
ningsutrymmet med cirka 200 miljoner kronor. Jämfört med fjärde
kvartalet 1951 blir dock försämringen av terms of trade nära åtta procent.
Utvecklingen belyses närmare i nedanstående sammanställning (genomsnittsrelationen
under år 1948 =100).

1951 1952

Ars- Års I

II III IV genom- genomsnitt
snitt

96 104 in 115 108 106

Att bytesrelationerna enligt här återgivna beräkningar blott skulle försämras
tämligen obetydligt under kalenderåret 1952 jämfört med genomsnittet
för år 1951, betingas i hög grad av att bytesförhållandet i fråga om
de varukvantiteter, som faktiskt exporterats och importerats under första
kvartalet i år, var synnerligen gynnsamt i förhållande till medeltalet för år
1951 och även i förhållande till vad de aktuella prisnoteringarna under
detta kvartal utvisade; dessa aktuella prisnoteringar få ju först med en
viss eftersläpning betydelse för det faktiska in- och utförselvärdet.

Exportprisindex

Importprisindex

1948 1949 1950

Ars- Års- Års genom-

genom- genomsnitt
snitt snitt

100

91

88

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

E. Betalningsbalansen 1952.

Sjöfartsnetto och övriga osynliga poster. Sedan export och import ovan
beräknats, återstå av bytesbalansens komponenter sjöfartsnetto och övriga
osynliga poster.

Sjöfartsnettots volym kan på grundval av för närvarande tillgängliga uppgifter
väntas komma att visa en mindre minskning under år 1952. Visserligen
räknar man med att handelsflottans transportkapacitet kommer att
öka med fyra procent på grund av nytillskott av fartyg, men den förutsedda
krympningen av den svenska utrikeshandeln under året kommer att minska
utnyttjandet av handelsflottan i trafik mellan Sverige och utlandet. Det
synes vidare icke uteslutet, att en internationellt vikande sjöfartskonjunklur
kan medföra svårigheter att kompensera denna nedgång i trafiken på
Sverige med ökad verksamhet i helt utländsk fart. Fraktnivån låg högt
under januari och februari, men därefter har fraktkonjunkturen undergått
en påtaglig försvagning. För återstoden av året torde man få räkna med en
viss tillbakagång på fraktområdet. Genomslaget härav i årets fraktinkomster
torde dock komma att något dämpas på grund av eftersläpningen mellan
noteringar och faktiska betalningar. — Resultatet av dessa volym- och
prismässiga förändringar skulle enligt riksbankens beräkningar bli, att sjöfartsnettot
för år 1952 kommer att uppgå till cirka 900 miljoner kronor
i löpande priser mot 970 miljoner år 1951.

Beträffande övriga osynliga poster räknas med ett jämfört med år 1951
volymmässigt oförändrat nettounderskott, varför beloppet för år 1952 avrundats
till 100 miljoner kronor i löpande priser.

Bytesbalansen. På grundval av de i det föregående diskuterade posterna
har en bytesbalans för år 1952 sammanställts i tabell 4.

Tabell 4. Bytesbalansen 1951 och 1952 1 löpande priser.

Miljoner kronor.

1951

1952

prognos

+ 9 207

+ 8 750

+

970

+ 900

- 90

- 100

Summa export av varor och tjänster

+ 10087

- 9 189

+ 9 550

- 9 210

Saldo

+

898

+ 1540

Volymmässigt innebära de i tabellen redovisade siffrorna för bytesbalansen
under år 1952 en sänkning av importen med omkring 400 miljoner kronor
räknat i 1951 års priser. På motsvarande sätt kan varuexportens volym
under innevarande år beräknas minska med cirka 750 miljoner kronor i
1951 års priser. Den sammanlagda nedgången av volymen exporterade varor

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

och tjänster kan på grund av den ovan antydda försvagningen i handelsflottans
sysselsättning uppskattas till inemot 800 miljoner kronor.

Valutareserven. Som framgått kan bytesbalansen för år 1952 beräknas ge
ett överskott om 340 miljoner kronor mot 928 miljoner kronor för år 1951.
Transaktioner över kapitalbalansen anses komma att ge ett underskott om
cirka 90 miljoner kronor, huvudsakligen utgörande nettot av svensk kreditgivning
till utlandet, amorteringar å svenska statskrediter m. m. Under år

1951 gåvo dessa transaktioner av kapitalnatur ett nettounderskott om 183
miljoner kronor. Dragés det utgående nettot av kapitaltransaktionerna från
bytesbalansens överskott, framkommer som slutresultat av beräkningarna
en ökning av valutareserven under år 1952 med i runt tal 250 miljoner kronor.
Detta förutsätter dock, att några förskjutningar i strömmen av för- och
efterskottsbetalningar icke inträffa. För att ge en föreställning om betydelsen
av dessa förskjutningar må här nämnas, att de under år 1951 netto uppgingo
till nära 300 miljoner kronor.

Här framräknade överskott, som grundas på kalkyler inom handels- och
industrikommissionen, är endast ett uttryck för i mars kända data och för
de prisrelationer som då voro radande. Resultatet blir detsamma, om under
årets lopp exportpriserna och importpriserna sjunka i ungefär samma
takt. Risker finnas likväl för att ett fortsatt prisfall i exporten icke kommer
att motsvaras av lika starka prissänkningar på importsidan. Innebörden även
sådan utveckling skulle bli en motsvarande minskning av det beräknade
överskottet i bytesbalansen, även om en fortsatt försämring av bytesrelationerna
i utrikeshandeln endast delvis hinner ge utslag i de faktiska betalningarna
under kalenderåret 1952. I sammanhanget bör erinras om att en ytterligare
sänkning av exportpriserna för skogsprodukterna med exempelvis
tio procent för andra halvåret skulle reducera exportvärdet för kalenderåret

1952 med cirka 200 miljoner kronor. Vid en bedömning av det framräknade
överskottet bör också hållas i minnet, att kalkylerna grundats på en minskning
av importvolymen. Skulle denna minskning utebli, höjes importvärdet

Tabell 5. Valutareserven.

Miljoner kronor.

31/n

*7»

S%

ao/9

“/it

BIL

1950

1951

1951

1951

1951

1952

1. Den centrala valutareserven:

Guld............................

+

466

+

sas

+

666

+

664

-1-

690

+ 687

Dollar ..........................

+

493

+

443

+

377

+

348

+

217

+ no

Guld och dollar under EPU-överens-

kommelsen ....................

—

—

—

_

+

166

+ 497 |

EPU-valutor ....................

+

310

+

148

+

94

+

336

+

1 021

+ 1 020

Övriga valutor ..................

-

115

-

130

5

+

143

+

284

+ 99

Summa

+ 1154

+ 104!)

+ 1142

f

1491

+

2378

+ 2 413

2. Affärsbankernas valulabehållning ...

-

48

—

205

—

232

—

195

_

226

- no

Summa totalt

+ 1 106

-L

S44

+

910

+ 1 296 +

2152

+ 2 303

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

för år 1952 med cirka 450 miljoner kronor, vilket helt skulle utplåna det
positiva saldot i betalningsbalansen. Ytterligare handelshinder utomlands
kunna också försämra balansen, liksom den nu planerade uppmjukningen
av importregleringen kan leda till en större import än handels- och industrikommissionens
här återgivna beräkningar utvisa. Av dessa skäl kan det
icke tagas för givet att det ovan framräknade betalningsöverskottet förverkligas.
Nationalbudgetdelegationen vill för sin del närmast utgå från att
valutareserven praktiskt taget kommer att bli oförändrad under år 1952
eller rentav uppvisa någon minskning.

VI. Investeringarna.

Den egentliga investeringsverksamheten. Förskjutningen i det allmänna
konjunkturläget, sedan investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten
gjordes i december 1951, kan tänkas få betydande konsekvenser
för den framtida investeringsutvecklingen, särskilt vad beträffar den privata
sektorn. Försämrade avsättningsmöjligheter med sjunkande produktion
minska i och för sig investeringsviljan. Den högt uppdrivna prisnivån
torde verka återhållande på vissa slag av investeringar, särskilt underhållsoch
reparationsinvesteringar. Därtill kommer, att förväntningar om fallande
priser på investeringsvaror under en övergångstid kunna verka ytterligare
tillbakahållande.

Investeringsmöjligheterna påverkas också i dagens läge av den kreditåtstramning,
som blivit en följd av överenskommelserna mellan riksbanken
och kreditinstituten angående skärpt restriktivitet vid utlåningen. Till detta
kommer den återhållsamhet som kan föranledas av den beslutade investeringsavgiften,
vars verkningar i ett mattare konjunkturläge kunna bli större
än de annars skulle ha blivit. Även konjunkturskatten kan väntas minska
företagens investeringsmöjligheter och investeringsvilja liksom de föreslagna
ändringarna i bestämmelserna rörande fri avskrivningsrätt för maskiner
m. m.

I den preliminära nationalbudgeten antogos industriens maskininvesteringar
komma att bli lika stora år 1952 som år 1951.1 Detta
antagande byggde på den investeringsenkät som i oktober 1951 företogs av
kommerskollegium. Någon senare undersökning, som skulle kunna belysa
eventuella förändringar i investeringsplanerna, föreligger inte. En viss
minskning i investeringsviljan måste förutsättas ha inträtt, men hur detta
kommer att påverka de faktiska investeringarna under år 1952 är ytterst
svårt att få någon mera bestämd uppfattning om. Leveranstiderna för vissa,
särskilt större maskiner äro ofta mycket långa, vilket delvis binder investeringsplanerna
på kort sikt. Det kan nämnas, att orderstockarna inom verkstadsindustrien
i september 1951 uppskattades till 16 månader totalt, 31
månader vid varven och 10—20 månader vid övrig verkstadsindustri. AU

1 Här och i fortsättningen kommenteras främst avvikelserna från den i den preliminära nationaibudgeten
framlagda investeringsprognosen. I övrigt hänvisas till denna.

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

för närvarande framlägga en statistiskt underbyggd prognos för industriens
maskininvesteringar under år 1952 är inte möjligt. När det därför i tabell 6
för industrimaskiner anges en volymmässig minskning med 100 miljoner
kronor från 1951 till 1952, får det betraktas som ett uttryck för att en minskning
är sannolik, men att den bland annat med hänsyn till investeringsplanernas
bundenhet inte kan antagas bli väsentlig. Något avgörande skäl
att stanna vid just detta belopp finnes icke. Skulle en avsevärd konjunkturförsämring
inträda, kunna annulleringar av redan gjorda beställningar leda
till att investeringsminskningen blir icke oväsentligt större än vad som här
antagits.

Bundenheten i investeringsplanerna gäller i särskilt hög grad för h a ndelsflottan.
I prognosen har trots den vikande fraktmarknaden antagits
en fortsatt ökning av investeringar i fartyg mellan åren 1951 och 1952.
Det sammanhänger med att leveranserna från varven kunna beräknas öka
under år 1952 till följd av tidigare beställningar. När det gäller försäljningar
och köp av gammalt tonnage äro investeringsplanerna dock lättare anpassningsbara.
En viss minskning i nettoinköpen från utlandet av äldre fartyg
har förutsatts.

För den tillståndsberoende byggnads- och anläggning
sverk sa in heten ingå i prognosen oförändrade de beräkningar
som utfördes i samband med upprättandet av 1952 års tillståndsbudget och
som även ingingo i den preliminära investeringsbudgeten. Detta innebär
totalt sett en ökning av den tillståndsberoende byggnadsverksamheten med
fem procent mellan åren 1951 och 1952, vilket för sitt förverkligande bland
annat förutsätter en viss förkortning av byggnadstiderna. Prognosen innefattar
investeringsökningar på de flesta områden utom industrien. Där beräknas
en minskning komma att inträda till följd av den under år 1951
minskade tillståndsgivningen.

Det är möjligt, att denna prognos i dagens läge borde underkastas vissa
justeringar, men i så fall skulle dessa sannolikt innebära förskjutningar
i båda riktningar inom olika delposter av den totala byggnadsverksamheten.
Dessa förskjutningar skulle i större eller mindre grad taga ut varandra. Å
ena sidan får man sannolikt räkna med en av kostnadsstegringar betingad
nedgång i reparationer och underhållsarbeten. Även egnahemsbyggandet
visar likaledes huvudsakligen av kostnadsskäl — en starkt sjunkande
tendens att döma av uppgifterna för vintern 1951/52. I samband med detta
står, att bostadsproduktionen på landsbygden synes bli mindre. Dessa förändringar
torde emellertid å andra sidan medverka till att öka utrymmet
för den reglerade byggnadsverksamheten i städerna — och detta måhända
i större utsträckning än vad man förut vågat räkna med. Det kan nämnas,
att tillståndsgivningen för flerfamiljshus hittills ökat jämfört med år 1951.
Lnder dessa förhållanden föreligger i varje fall icke nu någon grund för
en förändring av totalsiffrorna i de tidigare beräkningarna. Dessa presenteras
därför här i ojusterad form. Det kan tilläggas, att antalet lägenheter
i pågående byggnadsföretag per den 1/1 1952 enligt föreliggande rapporter

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 81

Tabell 6. Prognos för investerlngsutveckllngen 1951—1952.

Bruttoinvesteringar. Miljoner kronor i 1951 års priser.

19 5 1

Förändring 1951—1952

Byggna-

Byggna-

der och
anlägg-

övrigt

Summa

der och
anlägg-

övrigt

Summa

ningar

ningar

Bostäder............................

2270

_

2270

+ 45

+ 45

Jordbruk, skogsbruk, fiske ............

470

510

980

+ 20

+ 5

+ 25

Egentlig industri ....................

890

2080

2970

- 70

-100

-170

Kraft- och belysningsverk ............

450

130

580

+ 6o

+ 30

+ 95

Handel m. m. (endast byggnader)......

120

—

120

+ 20

—

+ 20

Samfärdsel..........................

540

1390

1930

+ 30

+ 70

+ 100

enskild: handelsflotta..............

—

380

380

—

+ 80

+ 80

motorfordon..............

—

650

650

—

- 50

- 50

övrigt ....................

30

10

40

—

—

—

statlig............................

420

270

690

+ 25

+ 40

+ 65

kommunal........................

90

80

170

+ 5

—

+ 5

Förvaltning etc.......................

210

100

310

+ 25

—

+ 25

sjuk- o. hälsovård, sociala ändamål

130

50

180

+ 15

—

+ 15

förvaltning o. diverse ändamål ....

80

50

130

+ 10

—

+ 10

Skolor och kyrkor....................

250

40

290

+ 40

—

+ 40

Väg- och gatuarbeten etc.............

570

50

620

+ SO

—

+ 80

vägar och gator ..................

vatten- och avloppsledningar, vatten-

410

40

450

+ 35

—

+ 35

verk............................

160

10

170

+ 45

—

+ 45

Militära investeringar ................

100

630

730

+ 20

+ 150

+ 170

Summa

5 870

4 930

10 800

+ 275

+ 155

+ 430

därav: enskilda....................

3 470

3 590

7 060

—

— 55

— 55

statliga ....................

1060

1 no

2170

+ 135

+ 205

+ 340

kommunala................

1340

230

1570

+ 140

+ 5

+ 145

Anm. Tabellen avses ge en grov bild av hur den totala investeringsprognosen sammansatts
av olika delposter. Det bör understrykas, att man särskilt för delposterna måste räkna med en
betydande osäkerhet. Detta gäller inte minst investeringarna i byggnader och anläggningar.
Den omständigheten, att delposter utförts med så exakta belopp som 5 miljoner kronor, är därför
inget uttryck för beräkningarnas tillförlitlighet.

för 53 städer var större än vid något tidigare årsskifte —• och större än det
antal lägenheter som fullbordats i dessa städer under något av åren 1947—
1951. Vidare gäller, att efterfrågan på byggnadstillstånd inom alla kvotområden
fortfarande är väsentligt större än vad som kan tillfredsställas inom
ramen för den vid årsskiftet fastställda byggnadstillståndsbudgeten. Bristen
på yrkesutbildad arbetskraft — vilken bland annat yttrat sig i onormalt
långa byggnadstider — utgör emellertid tills vidare ett hinder för en ytterligare
ökning av byggnadsvolymen. En förbättring i detta hänseende börjar
dock nu komma till stånd.

Beräkningen av de offentliga investeringarna bygger för
statens del på direkta uppgifter främst från försvars- och kommunikations(!
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 233.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

departementen samt de affärsdrivande verken. Omfattningen av de kommunala
investeringarna har, i den mån uppgifter icke kunnat hämtas från byggnadsbudgeten,
uppskattats i huvudsak med ledning av den investeringsenkät
som särskilt företogs till den preliminära nationalbudgeten. För posten
statlig samfärdsel noteras vissa ändringar i förhållande till den
preliminära budgeten. Ökningen mellan åren 1951 och 1952 har antagits
något större än tidigare. Detta sammanhänger främst med att investeringarna
under år 1951 synas ha blivit lägre än man tidigare beräknat, medan
det icke ansetts föreligga något skäl att frångå det absoluta värdet i prognosen
för år 1952.

Totalt stannar den beräknade investeringsökningen på 430 miljoner kronor,
eller avrundat till 450 miljoner, vilket utgör omkring fyra procent av
1951 års investeringar. Stegringen ligger främst på byggnader och anläggningar,
där den uppgår till närmare fem procent. Det bör vidare anmärkas,
att ökningen av bruttoinvesteringarna helt hänför sig till den offentliga
sektorn. De statliga och kommunala investeringarna beräknas nämligen
stiga med 485 miljoner kronor eller avrundat 500 miljoner, medan i stället
en nettominskning med 55 miljoner kronor eller avrundat 50 miljoner antages
för den privata sektorn .

Lagerutvecklingen. I den preliminära nationalbudgeten antogs — i avvaktan
på säkrare underlag för en mera ingående bedömning längre fram
på året — nettoresultatet av förändringarna på lagerområdet under år 1952
bli, att den totala lagerstocken i landet skulle bibehållas vid ungefär samma
volym som kring årsskiftet. Det framhölls, att man under år 1952 borde
räkna med en strävan att avveckla de onormalt ansvällda lagren av konsumtionsvaror.
I vilken utsträckning denna strävan komme att leda till en
faktisk minskning av lagren, måste i hög grad bli beroende av konsumtionsutvecklingen
under året. Samtidigt finge man utgå från att det på andra håll
i ekonomien alltjämt förefanns en önskan att förstärka lagerhållningen av
råvaror och bränslen in. in. Bland annat hade man att taga hänsyn till upplagringen
genom försorg av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Slutligen pekades i den preliminära nationalbudgeten på det långsiktiga behovet
att öka lagren i takt med den allmänna expansionen av samhällsekonomien.

Vid nationalbudgetens revidering har det ansetts realistiskt att räkna med
att den allmänna efterfrågesituationen i samhället kommer att innebära ett
något starkare motstånd mot ansträngningarna att avveckla överskottslagren
i konsumtionsvarusektorn än vad som kunde förutses vid årsskiftet.
Samtidigt synes man numera få tillmäta tendenserna till lagerökning på
andra områden större vikt än tidigare. Icke minst finnes det anledning att
vänta en ökning av lagren av sågtimmer och massaved samt trävaror och
massa. Det är givetvis icke möjligt att göra någon som helst prognos beträffande
det absoluta slutresultatet av de skiftande tendenser som kunna tänkas
göra sig gällande under år 1952. För att i någon mån markera den över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

83

vägande tendensen i utvecklingen, har dock i den reviderade nationalbudgeten
uppförts en nettoökning av den totala lagerstocken i landet med 200
miljoner kronor under år 1952. Då ökningen under år 1951 för närvarande
uppskattas ha belöpt sig till 1 430 miljoner kronor i 1951 års priser, skulle
följaktligen utrymmet för den löpande försörjningen under år 1952 bli
1 230 miljoner kronor större än under fjolåret till följd av förskjutningarna
på lagerområdet.

VII. Konsumtionen.

.4. Den offentliga konsumtionen.

Underlag för uppskattningen av den offentliga konsumtionens utveckling
mellan kalenderåren 1951 och 1952 utgöra för den statliga sektorns
del bearbetningar av den statliga driftbudgetens utgifter efter realekonomiska
principer. Riksräkenskapsverket har för nationalbudgetdelegationens
räkning verkställt en sådan bearbetning avseende budgetåren 1950/51—
1952/53. Beräkningen för budgetåret 1950/51 är preliminär och uppgjord
med utgångspunkt från budgetredovisningen. Uppgifterna för 1951/52, som
avse att ge en grov bild av budgetutfallet, ha vid riksräkenskapsverkets
beräkning byggts på den uppskattning av utfallet, som ämbetsverket enligt
sin instruktion verkställt i mars 1952. Siffrorna ha kompletterats inom
nationalbudgetdelegationen, så att hänsyn tagits till bland annat sådana
tillkommande utgifter för vissa subventioner (+ 275 miljoner kronor) och
böjda indextillägg på folkpensioner (+ 6 miljoner kronor), som kunna
beräknas falla på innevarande budgetår. För budgetåret 1952/53 har riksräkenskapsverkets
beräkning byggts på statsverkspropositionens riksstatsförslag.
Även i detta fall har inom delegationen kompletteringar gjorts i
syfte att så vitt möjligt taga hänsyn till de förändringar i förhållande till
det ursprungliga riksstatsförslaget, som den slutliga riksstaten kommer att
inrymma. Dessa förändringar avse främst utgiftsökningar, som direkt eller
indirekt hänga samman med höjda löner, samt ökade kostnader för folkpensioner
och vissa subventioner.

Resultatet av dessa beräkningar sammanfattas i tabell 7. (Beträffande
principerna för den realekonomiska bearbetningen hänvisas till Meddelanden
från konjunkturinstitutet, serie B: 13, kap. II.) Det bör påpekas, att
i tabell 7 för budgetåret 1952/53 hänsyn icke tagits till vissa utgifter, som
redan nu kunna beräknas tillkomma under budgetåret, t. ex. ytterligare
indextillägg på folkpensioner samt anslagsöverskridanden till följd av vissa
löneregleringar och materialprisstegringar. Icke heller har hänsyn tagits till
eventuella förändringar i de utestående reservationerna.

Beträffande inkomsterna i tabell 7 kan endast nämnas att, i enlighet med
de principer som böra ligga till grund för eu realekonomisk redovisning,
något avdrag icke gjorts för den avsättning av kommunalskattemedel, som
föreslås skola ske för budgetåren 1951/52 och 1952/53. För budgetåret

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Tabell 7. Realekonomisk fördelning av den statliga driftbudgetens inkomster och

utgifter budgetåren 1950/51—1952/53.

1950/51

Preliminär

1951/52
Approximativ
beräkning av
utfallet

1952/53

Enligt det kom-pletterade riks-statsförslaget

Milj.

kr.

Relativ

fördel-

ning

Milj.

kr.

Relativ

fördel-

ning

Milj.

kr.

Relativ

fördel-

ning

I. Inkomster å driftbudgeten.

1. Direkta skatter ..................

2 890

49-6

4 620

59-2

5 404

61-6

2. Indirekta skatter..................

2 414

415

2 655

340

2 765

3P5

3. Inkomster av kapital och rörelse ..

395

6-8

410

5-3

481

5 5

a) vinst från affärsverk ..........

194

3’3

195

2''5

244

2-8

b) övriga ........................

201

3-5

215

2''8

237

2-7

4. Avgifter och bidrag ..............

95

1-6

no

1-4

in

1-3

5. Övriga inkomster ................

27

05

5

0''1

5

Öl

Summa

5 821

lOOo

7 800

100o

8 766

100-0

II. Utgi/ter d driftbudgeten.

i 1. Konsumtion......................

1585

29 I

1925

291

2 055

28-0

a) löner och pensioner............

1076

19-7

1 270

19-2

1440

200

b) övriga omkostnader (inkl. hyror)

509

9-4

655

9''9

615

8-e

2. Bruttoinvesteringar (inkl. löner)....

814

14-9

1020

15-4

1155

16-1

3. Bidrag till internationell verksamhet

22

0-4

20

0-3

15

0-2

4. Direkta transfereringar............

2 436

417

2 795

42-3

3107

43-3

a) till enskilda personer och organ i-

sationer........................

1489

273

1645

24-9

1765

24-6

b) till kommunala myndigheter....

568

10-4

730

11-1

945

13-2

c) till statliga fonder och diverse

medel ........................

18

0-3

20

0-3

22

0-S

d) till statliga bolag etc...........

25

0''5

35

0-5

45

0-B

e) räntekostnader ................

336

6-2

365

5''5

330

4-6

5. Indirekta transfereringar..........

436

8-0

635

9-6

415

5-8

a) för konsumtion................

394

7-2

585

8-8

345

4-8

b) för investering ................

42

0-8

50

0-8

70

1-0

6. Avskrivningar....................

156

2-9

215

3-3

433

6o

Summa

5 449

100-0

6 610

1000

7180

lOOo

Saldo...............................

+ 372

+ 1190

+ 1586

1952/53 har hänsyn tagits till den omläggning av den statliga inkomstbeskattningen,
som avses skola träda i kraft den 1 januari 1953.

Den nya realekonomiska grupperingen av utgifterna å den statliga driftbudgeten
ger ej anledning till ändringar i de antaganden beträffande den statliga
konsumtionen som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. För
den kommunala sektorn finnes ej något nytt material utöver de uppgifter
som inhämtades genom den i samband med arbetet på den preliminära nationalbudgeten
företagna enkäten hos landsting, städer och landskommuner
rörande den kommunala utgiftsutvecklingen. Någon revidering är därför icke

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

85

heller påkallad beträffande den kommunala konsumtionen. Under sådana
omständigheter kan i den reviderade nationalbudgeten oförändrat uppföras
en ökning av den statliga konsumtionsvolymen med icke fullt fem
procent under kalenderåret 1952 (år 1951: fem procent). Den kommunala
konsumtionsvolymen kan — likaledes oförändrat i förhållande till
den preliminära budgeten — uppskattas växa med 4—5 procent under kalenderåret
1952 (år 1951: fem procent). I enlighet härmed skulle den totala
offentliga konsumtionsvolymen öka med närmare fem procent (år
1951: fem procent). År 1951 uppgick värdet av den totala offentliga konsumtionen
till i runt tal fyra miljarder kronor i löpande priser, ökningen
under år 1952 skulle följaktligen bli ungefär 200 miljoner kronor i 1951 års
priser. Härav faller 90 miljoner kronor på den statliga sektorn och 110 miljoner
kronor på den kommunala sektorn.

B. Den privata konsumtionsefterfrågan.

Den privata konsumtionsefterfrågans storlek under år 1952 blir beroende
av inkomstutvecklingen, beskattningen, sparandet och prisnivåns förskjutning.

Inkomstutvecklingen. I den preliminära nationalbudgeten kunde någon
uppskattning av den privata konsumtionsutvecklingen under år 1952 icke
ske, eftersom hållpunkter vid årsskiftet saknades för att bedöma, hur inkomstnivån
skulle komma att inställa sig under året. Sedan numera kollektivavtal
eller motsvarande överenskommelser slutits för så gott som hela
arbetsmarknaden och dessutom totalkalkyler uppgjorts för inkomstutvecklingen
inom jordbruket, finnas bättre möjligheter än vid årsskiftet att uppskatta
inkomstförändringarna och deras innebörd för konsumtionsefterfrågans
gestaltning under innevarande år. I fråga om andra slag av inkomster
än löner och jordbruksinkomster måste det likväl fortfarande bli fråga
om rena antaganden.

Såsom bas för bedömningen av inkomstförändringarnas storlek och betydelse
under år 1952 må anges, att en grov överslagskalkyl över inkomstsumman
för fysiska personer under kalenderåret 1951 leder fram till ett totalbelopp
av 25 miljarder kronor enligt nedanstående fördelning:

(Miljarder kronor)

Löner................................................... 190

Inkomster av jord- och skogsbruk (exklusive anställdas löner) 2-5

Räntor och utdelningar in. in.............................i ^ ^

Företagarinkomster (utanför jordbruket)...................|

Summa inkomster för fysiska personer 25''0

Till det ovan angivna beloppet, som ej får jämföras med taxeringsstatistiken
för år 1950, skall läggas i runt tal två miljarder kronor i inkomstöverföringar
från det allmänna. Det kan nu beräknas, att de avtalsmässiga
lönehöjningarna i förening med löneglidningen och förskjutningen mot

<86

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

höglönegrupper innebära en upplyftning av den genomsnittliga lönenivån
i samhället med cirka 17 procent i förhållande till 1951 års medelnivå,
som låg lägre än nivån vid utgången av året.1 Beräkningen ger en ökning
av lönesumman i landet med cirka 3 200 miljoner kronor. Utvecklingen på
övriga områden kan gå i olika riktningar. I fråga om aktieutdelningar o. d.
torde en icke obetydlig höjning kunna motses. Företagarinkomsterna — inkomst
av rörelse — borde däremot närmast visa tendens att gå ned såsom en
följd av den allmänna konjunkturdämpningen. En stegring med 17 procent i
fråga om andra inkomster än löner får därför med all sannolikhet anses
ligga i överkant. Om man emellertid för att få en fast utgångspunkt för de
fortsatta beräkningarna antager, att inkomsterna för samtliga fysiska personer
under år 1952 stiga med i genomsnitt samma procenttal som lönerna
(årsmedeltalen), torde följaktligen ökningen under året icke bli underskattad.
Den totala inkomstsumman för fysiska personer skulle med detta antagande
växa med cirka 4 250 miljoner kronor. Inkomstöverföringarna från
stat och kommun torde kunna beräknas stiga med cirka 250 miljoner kronor.
Den sammanlagda ökningen av den nominella köpkraften i samhället
skulle alltså uppgå till 4 500 miljoner kronor.

Hur mycket av detta belopp, som representerar en ökning av den reala
konsumtionsefterfrågan i samhället, bestämmes av beskattningen, sparandet
och konsumtionsprisnivåns förskjutning gentemot fjolårsnivån.

Beskattningen. Inkomstökningen kommer delvis att neutraliseras genom
beskattningen. I den preliminära nationalbudgeten beräknades, att nettoresultatet
av progressiviteten i skatteskalorna, uppgången i de kommunala
utdebiteringarna och höjningen av de kommunala ortsavdragen skulle motsvara
en höjning av marginalskatten till omkring 35 procent. Med utgångspunkt
härifrån får det nyss kalkylerade beloppet för inkomstökningen reduceras
med cirka 1 500 miljoner kronor. Någon särskild justering för den
kvarstående skatten är icke nödvändig, då nettot av den kvarstående respektive
överskjutande skatt, som betalas under år 1952, för fysiska personer är
ungefär lika stort som motsvarande belopp i fjol. I ökad disponibel köpkraft
under år 1952 i förhållande till i fjol skulle följaktligen återstå omkring tre
miljarder kronor.

Sparandet. Under fjolåret inträffade en betydande uppgång i det personliga
sparandet. Alternativa kalkyler inom konjunkturinstitutet tyda på en
ökning av det personliga sparandet med 1 å l1/2 miljard kronor. Denna

1 Det bör påpekas, att kalkylerna i nationalbudgeten avse medelförändringarna mellan kalenderår.
Följaktligen måste vid beräkningarna av löneutvecklingen hänsyn tagas till dels löneglidningen
under fjolåret, dels löneglidningen under det framförliggande året. För år 1951 resulterade
löneglidningen i att lönenivån för industriarbetare vid årets slut låg omkring fem procent
över medelnivån för hela året. För år 1952 har räknats med i genomsnitt tre procents
löneglidning för industriarbetare m. fl. från början av året till ingången av påföljande år. Detta
motsvarar l1/* procent i medeltal för året. En reservation får göras med hänsyn till att konjunkturavmattningen
kan tänkas medföra en negativ löneglidning ; i något enstaka fall förmärktes
en dylik negativ glidning redan under år 1951.

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

ökning torde delvis ha varit en engångsföreteelse, i det att den inneburit en
återhämtning av nedgången ett år tidigare. Vidare torde fjolårets ökning ha
varit ett uttryck för reaktionen mot den häftiga prisstegringen. Allteftersom
konsumenterna vänja sig vid de förhöjda priserna, kan det förmodas, att
detta speciella motiv för sparande bortfaller. Förutsättningar torde dock
finnas för en fortsatt tillväxt av det personliga sparandet under innevarande
år. Några direkta hållpunkter för en uppskattning av tillväxtens storlek
existera icke. Ett antagande att fem ä tio procent av inkomstökningen sparas,
förefaller emellertid icke orealistiskt utifrån vissa kalkyler rörande förhållandet
mellan inkomstutveckling och sparande under tidigare år. Gissningsvis
antages här en sparandeökning av närmare 400 miljoner kronor
äga rum under året. Om denna sparandeökning, vilken motsvarar nio procent
av inkomststegringen, kommer till stånd, blir det återstående köpkraftstillskottet
på det privata konsumtionsområdet omkring 2 600 miljoner kronor.
Det måste emellertid understrykas, att fluktuationerna i sparandet
bruka vara kraftiga och snabba. Här gjorda kalkyler kunna därför mycket
lätt kullkastas under årets lopp. Avgörande bli de faktiska prisförändringarna
och i kanske ännu högre grad förväntningarna om det framtida prisläget.

Konsumtionsprisnivåns förskjutning. Det gäller slutligen att undersöka,
vad det kalkylerade tillskottet till den nominella köpkraften i samhället innebär
med avseende på ökningen i den reala efterfrågan på konsumtionsvaror.
Eftersom de volymmässiga beräkningar, som nationalbudgetkalkylerna
utgöra, uttryckas i 1951 års priser, måste också konsumtionsefterfrågan
omräknas till samma prisnivå. Härvid gäller, att konsumtionsprisnivån vid
årets början till följd av den successiva prisglidningen under fjolåret låg
nära fem procent över föregående års medelprisnivå. Prisutvecklingen under
innevarande års lopp kommer, som inledningsvis anförts, i huvudsak att
bestämmas av interna faktorer, och då främst av kostnadsstegringarna till
följd av lönehöjningarna och förändringarna i anslutning till jordbrukskalkylerna.
På grundval av de kostnadsstegringar, som för dagen äro kända
eller kunna förutses och vilka implicera en prisstegring med fyra å fem
procent från december 1951 till december 1952, antages i föreliggande nationalbudgetberäkning
den genomsnittliga konsumtionsprisnivån (årsmedeltalet
för socialstyrelsens allmänna konsumtionsprisindex) under år 1952
komma att ligga omkring tre procent över utgångsläget vid årsskiftet, varvid
hänsyn tagits till att en stor del av prisökningarna beräknas inträffa
redan under första halvåret. Detta antagande, som erfordras för att det skall
bli möjligt att komma fram till eu ungefärlig föreställning om den reala
konsumtionsefterfrågans utveckling, får icke betraktas som en självständig
prognos, utan blott såsom en hjälpkonstruktion vid beräkningarna. Den faktiska
prisstegringen kommer bland annat att betingas av det allmänna köpkraftsläget.
Därest det köpkraftsmässiga underlaget icke finnes, kommer motstånd
att bjudas mot kostnadsstegringarnas genomslag i de faktiska försälj -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ningspriserna. Denna fråga kommer att närmare diskuteras i samband med
den senare behandlingen av de samhällsekonomiska balansproblemen. Med
reservation härför skulle följaktligen den nominella köpkraftsökningen få
reduceras med en summa som motsvarar cirka åtta procent (5 + 3) av
det totala konsumtionsvärdet för året. Detta innebär, att ett belopp av omkring
1 800 miljoner kronor får avdragas från den nominella ef ter f rågesumman.
Kvar står därefter såsom en real stegring av konsumtionsefterfrågan
800 miljoner kronor, vilket motsvarar en real uppgång av konsumtionen med
3Va procent.

VIII. Den samhällsekonomiska balansen.

Sammanställas kalkylerna i de föregående avsnitten över utvecklingen på
samhällsekonomiens olika områden under år 1952, erhålles följande resultat: Förändringar

på tillgångssidan.

Milj. kr.

Bruttonationalprodukt.............................. + 800

Import............................................ — 400

Summa + 400

Förändringar på användningssidan.

Privata bruttoinvesteringar.......................... — 50

Offentliga » .......................... -}- 500

Lagerökning....................................... — 1 230

Export av varor och tjänster....................... — 800

Privat konsumtion

Inkomstökning för fysiska personer....... + 4 500

Beskattning.............................. — 1 500

Sparande................................ — 400

Prisstegring............................. — 1 800 soo

Offentlig konsumtion............................... + 200

Summa — 580

Efterfrågeunderskott 980

Enligt sammanställningen skulle ett efterfrågeunderskott av storleksordningen
en miljard kronor föreligga under år 1952. Detta resultat av beräkningarna
avhänger i hög grad av antagandena beträffande lagerutvecklingen,
sparandet och konsumtionsprisnivåns förskjutning. Även alternativa
beräkningar tyda emellertid på att läget under år 1952 karakteriseras av en
viss tendens till efterfrågeunderskott och minskad spänning i samhällsekonomien.

Efterfrågeunderskottet bör bland annat yttra sig såsom ett motstånd
mot fortsatta prisstegringar och sålunda verka i riktning mot ökad prisstabilitet.
I vilken utsträckning de genom lönehöjningarna m. m. inträdda

89

Kungl. Maj. ts proposition nr 233.

kostnadsstegringarna härigenom förhindras slå igenom i prisnivån, beror
på elasticitetsförhållandena på prisbildningens olika områden. Att på förhand
överblicka återverkningarna i prishänseende av det beräknade efterfrågeunderskottet
är icke möjligt. Alternativt komma kvantitetsreaktioner
att inträda, d. v. s. förskjutningar i den reala utvecklingen. Frågan blir i
detta fall hur efterfrågeunderskottet kan väntas påverka gestaltningen av de
reala nationalbudgetposterna. I princip bör den bristande efterfrågan kunna
taga sig uttryck i lagerökningar och i nedskärningar av produktionsskalan.
Då emellertid lagertillväxten förra året närmast givit upphov till motsatta
krafter, d. v. s. till en strävan att nedbringa lagren på de berörda områdena,
bör av allt att döma motståndet mot en ytterligare lagerpåfyllning vara förhållandevis
stort. För året torde därför tendensen till efterfrågeunderskott
snarare framträda som en broms på produktionen. Fortfarande existera
emellertid produktionsområden som kännetecknas av knapphet på arbetskraft
i förhållande till avsättningsmöjligheterna. I den mån överföringsproblemen
kunna lösas, böra därför riskerna för en mindre produktionsökning
än som upptagits i de ovan redovisade försiktiga kalkylerna kunna avvärjas.
Upprätthålles den ovan förutsatta produktionsvolymen, är det i stället tänkbart,
att importen blir mindre än enligt handels- och industrikommissionens
utredning och att sålunda efterfrågeunderskottet inom landet på denna väg
leder till en önskad förstärkning av valutareserven. På samma gång bör efterfrågeunderskottet
inom landet kunna öva inflytande i positiv riktning på exportansträngningarna.
Med hänsyn till den nuvarande konjunkturen på
världsmarknaderna synes man likväl icke böra räkna alltför mycket med att
exportvolymen blir större än vad handels- och industrikommissionen kommit
fram till. Slutligen återstår att diskutera, vilken inverkan efterfrågeunderskottet
kan få på investeringsvolymen. Såsom påvisas i avsnittet angående
bruttoinvesteringarna, leda avmattningstendenserna i det ekonomiska livet
närmast till sjunkande privata investeringar. För de offentliga investeringarna
skänker emellertid den föreliggande situationen ett ökat utrymme, som
kan tagas i anspråk allteftersom förutsättningarna i fråga om material och
arbetskraft förbättras. Särskilt gäller, att konjunkturdämpningen i övriga
sektorer av ekonomien kan komma att gradvis öka tillgången på byggnadsarbetare.

Det förda resonemanget ger ej underlag för en exakt justering av de
ovan anförda förändringstalen, varför det ansetts riktigast att i den reviderade
nationalbudget, som redovisas i tabell 8, i likhet med i den preliminära
nationalbudgeten inskjuta en post benämnd »Ofördelat disponibelt utrymme»
såsom ett uttryck för det efterfrågeunderskott som uppskattningen av
de reala faktorerna implicerar.

När man diskuterar innebörden av det formella efterfrågeunderskottet
enligt den reviderade nationalbudgeten, får det hållas i minnet, att ifrågavarande
underskott blott motsvarar cirka två procent av den beräknade
samlade tillgången på varor och tjänster i samhället. I det totala sammanhanget
är alltså efterfrågeunderskottet av relativt blygsam storleksordning

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Tabell 8. Reviderad nationalbudget för år 1952.

Miljoner kronor i 1951 års priser.

Förändring

förhållande

1951

1952

till år 1951

Absolut

Procentuell

Tillgång:

Bruttonationalprodukt till marknadspris

39 150

39 950

+

800

+ 2-0

Import ............................

9190

8 790

-

400

- 4''4

Summa tillgång

48310

48 740

+

400

+ 0-8

Användning:

Privata bruttoinvesteringar ..........

7 060

7 010

—

50

- 0-7

Offentliga bruttoinvesteringar........

3 740

4 240

+

500

+ 13''4

Lagerökning ........................

1430

200

—

1230

—

| Export av varor och tjänster........

10 090

9 290

—

800

- 7-9

1 Privat konsumtion ..................

22100

22 900

+

800

+ 3-6

1 Offentlig konsumtion................

3 920

4120

+

200

+ 5-1

Ofördelat disponibelt utrymme ......

—

980

+

980

—

Summa användning

48 840

48 740

+

400

+ 0-8

och närmast ett uttryck för en pågående nedtoning av konjunkturen, vilken
framstår som en förutsättning för ökad stabilitet på arbetsmarknaden
och stärkt hållfasthet mot prisstegringstendenser. Efterfrågeunderskottet
kan också uppfattas såsom ett mått på styrkan i strävandena att
begränsa de inhemska anspråken på varor och tjänster till förmån för den
fortsatta uppbyggnaden av landets valutareserv. De redovisade kalkylerna
kunna därför icke för närvarande tagas till intäkt för en uppmjukning av
den förda stabiliseringspolitiken. Resultatet av kalkylerna får i stället närmast
anses aktualisera behovet av en aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte
att underlätta arbetskraftens överföring från stagnerande delar av näringslivet
till områden med fortsatta expansionsmöjligheter. Uteslutet är likväl
icke, att de konjunkturdämpande inflytelserna från utlandet under årets
lopp förstärkas och ge sådan kraft åt avmattningstendenserna i den svenska
ekonomien, att en omställning av den ekonomiska politiken kan komma
att visa sig nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

91

Innehåll till Bihang C.

I. Inledning............................

II. Naiionalbudgetutfallet för år 1951 ......

III. Arbetskraften ........................

Allmän karakteristik ..................

Läget i olika arbetsmarknadssektorer

IV. Produktionen........................

Utgångsläget...........................

Produktionsutsiktema för innevarande år

V. Utrikeshandeln.......................

A. Allmänna förutsättningar .,.........

B. Exporten 1952 .....................

C. Importen 1952 .....................

D. Prisutvecklingen i utrikeshandeln.....

E. Betalningsbalansen 1952.............

VI. Investeringarna.........................

Den egentliga investeringsverksamheten .
Lagerutvecklingen ......................

VII. Konsumtionen .........................

A. Den offentliga konsumtionen.........

B. Den privata konsumtionsefterfrågan .

VIII. Den samhällsekonomiska balansen .......

60

63

67

67

68
70

70

71
73

73

74

75

76

77
79
79
82
83
83
85
88

Anm. översikten har sammanställts för nattonalbudgetdelegationens räkning av den tekniske
ledaren för nationalbudgetarbetet, byråchefen Erik Westerlind, med biträde av amanuensen Lars
Kalderén. Såsom experter för särskilda områden ha medverkat assistenten Lennart Fastbom,
sekreteraren Ingvar Ohlsson, byråsekreteraren Olof Petersson, förste aktuarien Georg Ringström
och byrådirektören P. G. Wennersten. Uppgiftsmaterial har erhållits från arbetsmarknadsstyrelsen,
bränslekommissionen, centrala driftledningen, handels- och industrikommissionen, konjunkturinstitutet,
jordbruksnämnden, priskontrollnämnden, riksbanken och riksräkenskapsverket.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Driftbudgeten för

Inkomster.

Statsverks-propositionen
Milj. kr.

Senare
ändringar
Milj. kr.

Summa

Milj. kr.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ..........................

6 947-8

+ 545-0

7 492-8

It. Uppbörd i statens verksamhet........

95-5

+ 8-1

103-6

III. Folkpensionsavgifter................

1550

—

155-0

IV. Diverse inkomster..................

150-0

+ 9o

159-0

Säger

7 348-3

+ 562 1

7910-4

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder............

280-0

- 36-o

244-0

II. Riksbanksfonden ..................

15-0

_

15-0

III. Statens allmänna fastighetsfond......

15-3

—

153

IV. Försvarets fonder ..................

23i

_

23i

V. Statens utlåningsfonder..............

42-6

_

42-6

VI. Fonden för låneunderstöd ..........

20-4

_

20-4

VII. Fonden för statens aktier............

50-o

_

50-o

VIII. Statens pensionsfonder..............

38-2

_

38-2

IX. Diverse kapitalfonder ..............

32-3

—

32-3

Säger

517-0

- 36-o

481-0

Säger för inkomster å driftbudgeten

7 865-3

+ 526-1

8 391-4

Summa

7 865-3

8 391-4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

93

budgetåret 1952/53.

Bilaga.

Utgifter.

Statsverks-

Senare

propositionen

ändringar

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna ......

3-4

—

3-4

II. Justitiedepartementet ..............

50-9

—

50-9

in. Utrikesdepartementet ..............

47''7

—

0-2

47-5

IV. Försvarsdepartementet..............

1 503 0

+

1-8

1 504-8

V. Socialdepartementet................

1 760-8

+

105-0

1 865-8

VI. Kommunikationsdepartementet.......

568 9

+

2''3

571-2

VII. Finansdepartementet ...............

1654

+

o-i

165-5

VIII. Ecklesiastikdepartementet...........

785-0

+

05

785 5

IX. Jordbruksdepartementet ............

387-7

+

53-8

441-5

X. Handelsdepartementet..............

111-6

+

2-0

113-6

XI. Inrikesdepartementet................

428-2

+

33

431-5

XII. Civildepartementet .................

219-1

+

268 o

487 1

XIII. Oförutsedda utgifter ...............

l-o

—

l-o

XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....

123

—

123

Säger

6 045''o

+

436-6

6 481-6

Beräknade anslagsöverskridanden..........

—

+ 150-0

150-o

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden....................

7-6

—

76

II. Riksgäldsfonden....................

325 0

—

325 0

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar

416-ä

+

1-3

417-8

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalme-

delsförluster.....................

15-o

—

15-o

Säger

764 1

+

13

765 4

Summa utgifter å driftbudgeten

6 809-1

+ 587-9

7 397 0

Beräknat överskott.......................

1 056 1

994-4

Summa

7 865-3

8 391-4