Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående studiehjälpverksamheten
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter;
given Stockholms slott den 4- april 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag angående studiehjälpsverksamheten
vid de allmänna läroverken m. fl. läro- och utbildningsanstalter. Det studiehjälpssystem,
som därvid föreslås, avses skola börja tillämpas först budgetåret
1953/54 och omfatta studielån eller stipendier eller en kombination
av studielån och stipendier. Studielånens maximibelopp höjes till 3 000
kronor per år. Stipendierna uppdelas i icke behovsprövade stipendier (studiebidrag,
utbildningsbidrag) och behovsprövade stipendier. Studiebidragen
motsvara närmast de nu vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
utgående, icke behovsprövade grundstipendiema. Den nuvarande lämplighetsprövningen
för grundstipendierna föreslås dock icke bibehållen i fråga
om studiebidragen. Icke behovsprövade stipendier (studiebidrag) föreslås
nu jämväl för elever vid ett stort antal nya läroanstalter, t. ex. vissa anstalter
för yrkesundervisning, folkhögskolor och lantmannaskolor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr S20.
2
Kungl. May.ts ''proposition nr 220.
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,
Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.
Statlig studiehjälp har sedan länge utgått till elever vid statligt kontrollerade
undervisningsanstalter i form av stipendier eller studielån. Gemensamt
för både stipendier och lån har varit, att de utdelats endast till dem,
som varit i behov av ekonomisk hjälp för sina studier och att de till beloppen
differentierats alltefter behovets storlek. Genom ett principiellt viktigt
beslut av 1946 års riksdag bröts emellertid denna dittills undantagslösa
norm. På förslag av Kungl. Maj:t beslöt nämligen riksdagen, att till vissa
lärjungar vid de allmänna läroverken m. fl. därmed jämförbara läroanstalter
skulle kunna utgå stipendier, i en del fall med bestämda belopp, lika för alla,
utan prövning av elevens behov av studiehjälp. De lärjungar, som hade sitt
hem så avlägset från den högre skola, de för sin utbildning bevistade, att de
måste antingen vara inackorderade i skolorten eller dagligen resa en längre
sträcka till och från hemorten, skulle sålunda utan behovsprövning få vissa
penningbidrag, s. k. grundstipendier, till kostnaderna för antingen inackordering
eller för de dagliga resorna och frukostmål i skolorten. Utöver dessa
grundstipendier skulle behövande lärjungar erhålla s.k. behovsstipendier,
vilka skulle utgå med olika belopp alltefter lärjungens behov av studiehjälp.
Bidragens erhållande förbands med villkoret att eleven skulle ha visat god
studielämplighet och ingiva grundade förhoppningar om framgång i sina
studier. Denna nya form av stipendier gav anledning till framställningar om
införande av icke behovsprövade stipendier även för eleverna vid folkhögskolorna,
yrkesundervisningens anstalter och den lägre lantbruksundervisningens
anstalter. Behovsprövade stipendier hade också ifrågasatts för
elever i seminarierna.
3
Kungl. May.ts proposition nr 220.
I yttrande över framställningarna framhöll studielånenämnden, att det
icke utan vidare vore klart, att studiehjälp av samma slag som för läroverksungdomen
skulle förefinnas för andra lärjungekategorier. De skäl, som
legat till grund för särskilt landsbygdsstipendierna, voro nämligen av så
speciell art, att de icke, åtminstone icke med samma styrka, kunde anföras
i alla andra fall. Det vore snarare sannolikt, att studiehjälp, där den borde
utgå, borde differentieras på olika sätt vid olika slag av utbildningsanstalter.
I vissa fall kunde sålunda studielånen vara den riktiga formen,
i andra fall åter stipendier, antingen såsom grund- och behovsstipendier eller
såsom enbart behovsstipendier, och i ytterligare andra fall en kombination
av stipendier och studielån. Särskilt viktigt syntes det vara att få fastslaget,
vilken utbildning som borde stödjas med studielån och vilken med stipendier.
Avvägningen av de olika slagen av studiehjälp fordrade emellertid en
ingående prövning. Det syntes därför ofrånkomligt, att statens understödjande
verksamhet bland ungdomen i sin helhet underkastades en allsidig
och grundlig översyn. Det borde också övervägas, huruvida statens studiehjälpverksamhet
i administrativt hänseende borde ytterligare centraliseras
eller eventuellt helt eller delvis decentraliseras.
Genom beslut den 6 december 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt studielånenämnden
att verkställa utredning i av nämnden angivna hänseenden samt
att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.
Efter verkställd utredning avgav studielånenämnden ett den 23 juni 1949
dagtecknat betänkande (SOU 1949:41) med förslag angående studiehjälpverksamheten
vid de allmänna läroverken m. fl. statliga och statsunderstödda
läroanstalter.
Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av länsstyrelserna i Härnösand,
Karlstad, Luleå, Malmö, Västerås och Växjö, statskontoret, riksräkenskapsverket,
skolöverstyrelsen efter hörande av vissa läroverkskollegier, överstyrelsen
för yrkesutbildning efter hörande av underställda skolstyrelser
eller kollegier, 1946 års skolkommission, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,
direktionen över gymnastiska centralinstitutet, arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen, domänstyrelsen, generalpoststyrelsen, medicinalstyrelsen,
1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen, statens lönenämnd,
styrelsen för seminariernas elevförbund, tekniska läroverkens elevförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska landsbygdens
ungdomsförbund och Högerns ungdomsförbund.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
I. Studiehjälpens nuvarande former.
Studiehjälpens huvudformer äro nu studielån och stipendier.
Studielånen tillkommo genom riksdagens beslut år 1919 och utdelningen
regleras numera genom Kungl. Maj:ts reglemente den 29 juli 1943 för
utdelning av studielån från allmänna studielånefonden.
Lånen utdelas av studielånenämnden. För att erhålla lån skall sökande
visa utpräglad studiebegåvning och vara obemedlad eller mindre bemedlad.
Den, som erhållit lån och med framgång och omsorg sköter sina studier,
äger företräde att erhålla fortsatt lån. Lånen utdelas utan borgen och äro
räntefria under låntagarens studietid och två år därefter. Från och med
tredje året efter det, under vilket låntagaren lyftat sista delen av sitt lån,
skall han betala ränta. Amortering av skulden fastställes av nämnden och
kan utsträckas till 15 år, i särskilda fall längre. Uppskov med amorterings
fullgörande kan medgivas, då skäl därtill äro. Lånen finansieras genom en
särskild av statskontoret förvaltad fond, allmänna studielånefonden, vilken
bildas genom anslag å kapitalbudgeten och influtna amorteringar från
låntagarna. För att tillgodose de alltmer ökade kraven på studielån har riksdagen
årligen beviljat tillskott till fonden.
De individuella lånebeloppen variera med hänsyn till sökandens behov av
lån för sin utbildning. Detta är icke enbart beroende av sökandens ekonomiska
ställning, utan hänsyn tages också till kostnaderna för den avsedda
utbildningen. Maximum för lån är f. n. 1 500 kronor för läsår, en summa,
som med hänsyn till särskilda skäl kan ökas med högst 500 kronor.
Lånen utdelas av studielånenämnden i två omgångar årligen, en under
höstterminen och en under vårterminen. Enstaka lån utdelas dessemellan,
då särskilda skäl härför föreligga. Nämnden meddelar lånebesluten genom
cirkulär till låntagarna och vederbörande myndigheter. För varje låntagare
utfärdar generalpoststyrelsen, sedan skuldförbindelse å lånet lämnats av
låntagaren, genom sin bankavdelning kontobevis å lånebeloppet med angivande
av de terminer, under vilka lånet får uttagas. Lånebeloppen får
låntagaren sedan rekvirera från sagda bankavdelning.
Berättigade att erhålla studielån äro elever i statliga eller under statligt
inseende ställda läroanstalter. De studerande vid universiteten och högskolorna,
farmaceutiska institutet, socialinstituten, gymnastiska centralinstitutets
gymnastiklärarlinje och högre mejeritekniska avdelningen vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, vilka studerande tidigare
erhållit lån från allmänna studielånefonden, erhålla emellertid numera
studielån från statens lånefond för universitetsstudier.
Vissa läroanstalters elever, som kunna få lån från allmänna studielånefonden,
erhålla även stipendier av olika slag. Dessa äro eleverna vid sjuksköterskeskolorna,
skogsmästarskolan, skogsskolorna, konstfackskolan,
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
tekniska läroverken, socialpedagogiska instituten (förskoleseminarierna),
specialgymnasiet å Vilan, handelsgymnasiema, tekniska skolorna i Hässleholm,
Katrineholm och Örnsköldsvik, tekniska institutet i Stockholm samt
statens skolköksseminarium.
Stipendier utgå enligt skiftande grunder till olika elevgrupper.
1. Stipendier vid läroverken m.fl. läroanstalter utgå enligt Kungl. Maj:ts
kungörelse den 28 juni 1946, nr 552. Denna form av stipendier kallas i det
följande läroverkssystemet. Det är tillämpligt på lärjungar vid allmänt
läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola och flickskola,
praktisk mellanskola, högre folkskola, folkskolans frivilliga högre avdelning,
tekniskt läroverk, konstfackskolan (ej konstindustriella aftonskolan
och teckningslärarinstitutet), bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås
(ej kursen för textil- och konfektionsingenjörer), Lennings textil tekniska
institut, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium samt sådan
enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende
ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med nyssnämnda
läroanstalters.
Stipendierna utdelas av studielånenämnden två gånger varje läsår. De
sökas enligt ansökningsformulär, som fastställts av nämnden. Ansökan inlämnas
till vederbörande rektor, som översänder ansökningarna till nämnden
med förslag till stipendier. Nämnden meddelar beslut angående utdelning
av stipendierna genom cirkulär till länsstyrelserna, för skolor i Stockholm
statskontoret, och till rektorerna, vilka skola underrätta de lärjungar,
för vilka stipendium sökts. Statskontoret och länsstyrelserna utbetala stipendiebeloppen
till rektorerna med hälften varje termin och beloppen tillställas
av rektorerna vederbörande målsmän eller stipendiaten själv, därest
denne är myndig.
För erhållande av stipendium första gången gäller som villkor, att lärjungen
skall ha visat god studielämplighet och ingiva grundade förhoppningar
om framgång i sina studier. Studielämpligheten skall bestyrkas genom
senast erhållna skolbetyg i avskrift samt intyg av lärare. Har lärjunge
undergått testning, skall resultatet av denna därjämte meddelas. Den som
erhållit stipendium kan erhålla fortsatt stipendium, så länge han med omsorg
och framgång sköter sin utbildning.
I fråga om stipendierätt indelas lärjungarna i två grupper: landsbygdslärjungar
och hemortslärjungar.
Landsbygdslärjunge är principiellt den, som icke kan erhålla önskad skolutbildning
i bostadsorten eller dess närhet.
För att stipendiegrunderna för landsbygdslärjunge skola kunna tillämpas,
skall avståndet mellan lärjungens bostadsort och skolan vara minst 5 km.
Hemortslärjunge är annan lärjunge.
6
Kungl. Maj:ts -proposition nr 220.
Stipendierna äro av två slag: grundstipendier och behovsstipendier.
Grundstipendier utgå utan behovsprövning och kunna tilldelas endast
landsbygdslärjungar.
Grundstipendierna utgöra:
1. åt lärjunge, som i och för sin skolgång är inackorderad i skolorten eller
dess närhet, 500 kronor för helt läsår.
2. åt dagligen resande lärjunge dels ett belopp, som motsvarar lägsta
kostnaden för resorna, minskad med 50 kronor för läsår eller 25 kronor för
termin, dels ock ett belopp, som motsvarar halva kostnaden för frukostmål
i skolorten.
Behovsstipendier utdelas efter prövning av lärjungens behov av studiehjälp
och kunna tilldelas såväl landsbygdslärjungar som hemortslärjungar.
Högsta stipendiebeloppet per läsår är 5401 kronor. I enstaka särskilt ömmande
fall kan högre belopp utgå. Normala högsta stipendiet motsvarar
60 kronor per läsmånad.
Lärjungar i klasserna l4 och l5—2® av realskolan eller motsvarande klasser
av övriga stipendieberättigande läroanstalter kunna erhålla endast
grundstipendier, ej behovsstipendier. Hemortslärjunge har således stipendierätt
först andra året i fyrårig realskola, tredje året i femårig.
Vid beräkningen av beloppen för behovsstipendierna tillämpas följande
grunder.
Därest den stipendiesökande lärjungens ekonomiska förhållanden äro
skilda från föräldrahemmets, bestämmes behovsstipendiet med hänsyn till
de egna medel sökanden må kunna disponera för sin utbildning. Vid avgörande
om lärjunge kan räknas till denna kategori tages hänsyn även till
lärjungens ålder. Vid utmätandet av stipendiebeloppet beaktas, å ena sidan
om lärjungen har försörjningsplikt, å andra sidan huruvida föräldrarnas
ekonomiska förhållanden skäligen giva anledning antaga, att lärjungen kan
erhålla ekonomisk hjälp från hemmet. För denna kategori lärjungar ha
stipendierna vanligen varit 540, 405 eller 270 kronor för läsår.
För övriga lärjungar bestämmes stipendiebeloppet på grundval av de
upplysningar, som i ansökningen lämnats om föräldrarnas ekonomiska förhållanden
m. m. Hänsyn tages också till antalet barn i familjen. Stipendierna
per läsår äro normalt 540, 475, 425, 375, 300, 225, 150 eller 75 kronor.
Stipendium kan höjas, om hemmets ekonomiska förhållanden efter ansökningens
avgivande undergått väsentlig förändring, t. ex. genom faderns
eller moderns frånfälle.
''Särskilt stipendium kan tilldelas inackorderad lärjunge med behovsstipendium
såsom bidrag till kostnaden för skäligt antal resor mellan bostadsorten
och skolorten. Resekostnad beräknas därvid icke för längre resor
än till närmaste ort, där skola finnes för avsedd utbildning, och för högst
sex enkla resor per år.
1 I statsverkspropositionen till 1952 års riksdag har föreslagits höjning till 630 kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Besvär över studielånenämndens beslut får icke anföras. På därom hos
nämnden gjord ansökan av rektor eller sökande har likväl nämnden omprövat
ansökningar, varvid med hänsyn till nytillkomna omständigheter,
exempelvis nya betyg och intyg eller ändrade ekonomiska förhållanden, åtskilliga
lärjungar erhållit nytt eller förhöjt stipendium.
2. Stipendier vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis-_
ning regleras genom Kungl. Maj:ts kungörelse de.n 29 juni 1945, nr 572.
Stipendierna fördelas av överstyrelsen för yrkesutbildning. I stipendiehänseende
indelas lärjungarna i tre behovsgrader, vilka i regel erhålla 90, 60
respektive 30 kronor per månad1.
Stipendium utgår i regel endast till lärjungar i kurser om minst fem månaders
längd. Överstyrelsen äger dock medgiva, att stipendium må utgå
jämväl till elev i sådan kortare yrkesutbildningskurs med heldagsundervisning,
som på ett betydelsefullt sätt kompletterar i näringslivet eller eljest
pågående eller genomgången praktisk yrkesutbildning och som med hänsyn
till sitt ändamål icke behöver omfatta fem månader eller mera.
Ansökan om stipendium ingives på av överstyrelsen fastställt formulär
till vederbörande skolas styrelse, som insänder ansökningarna till överstyrelsen
med förslag till stipendiebelopp för envar av eleverna. Överstyrelsen har
därefter att på grundval av verkställd behovsprövning beräkna det stipendiebelopp,
som skall tillkomma varje skola. Vid denna beräkning verkställes
i första hand en bedömning av varje elevs stipendiebehov med hänsyn
till föräldrarnas beskattningsbara inkomst för statlig skatt och sedan
en slutlig bedömning med hänsyn till samtliga i ansökan omnämnda övriga
faktorer, som kunna ha avgörande betydelse för elevs ekonomiska förhållanden
under kurs vistelsen.
Det belopp, som erhålles vid förstahandsbedömningen, kallas »grundbelopp»
.
För elev, som under kursvistelsen kan bo i sitt hem och där intaga sina
måltider, sker ett avdrag av 30 kronor å grundbeloppet. Har hemmaboende
elev extra kostnader för måltider, som regelbundet måste intagas utom
hemmet, minskas dock grundbeloppet endast med 15 kronor.
Därest den stipendiesökande elevens ekonomiska förhållanden före kursvistelsen
varit helt skilda från hemmets, bestämmes grundbeloppet med
hänsyn till det bidrag, som sökanden skäligen kan antagas erhålla från
hemmet under kursvistelsen.
Beträffande det erhållna grundbeloppet vidtagas de jämkningar, som i
förekommande fall kunna visa sig behövliga på grund av förekomsten av
skulder, utgifter på grund av sjukdom, dödsfall och dylikt inom den sökandes
familj, ägandet av fastighet eller förmögenhet i annan form, ävensom
andra förhållanden, vilka påverka hemmets eller elevens ekonomi eller
1 I statsverkspropositionen till 1952 års riksdag har föreslagits höjning av dessa belopp till
105, 70 respektive 35 kronor per månad.
8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr %20.
kunna inverka på kostnaderna för elevens kursvistelse, t. ex. kostnader för
resor till skolan.
För elev från annan ort än skolorten, som icke kan beredas inackordering
i elevhem, och vars kostnader för inackordering mer väsentligt överstiga
kostnaderna för inackordering i elevhem, kan stipendium utgå med
högst 115 kronor per månad.1
Sedan överstyrelsen granskat ansökningarna och bedömt elevernas stipendiebehov,
fastställer överstyrelsen det stipendieanslag, som skall tillkomma
varje anstalt. I beslutet angivas de lärjungar, vilka såsom behövande
medräknas vid bestämmandet av anslaget. Beträffande de enskilda
elevernas stipendiebelopp är emellertid överstyrelsens bedömning icke definitiv,
utan det tillkommer sedan skolans styrelse att efter förslag av dess
lärare fördela det av överstyrelsen bestämda anslaget bland de behövande
eleverna.
Omprövning av stipendieansökan kan ske, om elevens ekonomiska förhållanden
avsevärt förändrats, sedan ansökningen ingavs.
Stipendierna rekvireras av skolstyrelsen månatligen hos länsstyrelsen, för
skola i Stockholm hos statskontoret, och utbetalas till eleverna månadsvis.
3. Överstyrelsen för yrkesutbildning utdelar även stipendier åt elever vid
tandtekniker- och tandsköterskeskolor. Stipendierna utgå efter samma grunder,
som gälla för stipendier åt elever vid statsunderstödda kommunala och
enskilda anstalter för yrkesundervisning. Stipendiebeloppen utbetalas av
skolans ledning månadsvis i efterskott till vederbörande elever.
4. Stipendier vid tekniska fackskolor. Sedan länge upptages i budgeten
ett anslag till stipendier åt elever vid högre tekniska läroverk, från vilket
anslag stipendier utdelas av överstyrelsen för yrkesutbildning till behövande
elever vid fackskolorna. Anslaget är nu uppfört med 30 000 kronor.
5. Stipendier vid folkhögskolorna utgå enligt Kungl. Maj:ts kungörelse
den 30 juni 1934, nr 399. Stipendiebeloppen äro desamma som för eleverna
i kommunala och enskilda undervisningsanstalter, d. v. s. maximalt 90 kronor
per månad, dock med möjlighet att öka detta belopp till högst 115 kronor
för helt obemedlad elev, vars inackorderingskostnader mer avsevärt
överstiga kostnaden för inackordering i elevhem (intemat). Central myndighet
för dessa stipendier är skolöverstyrelsen, vars befattning med stipendierna
överensstämmer med den, som utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning
beträffande stipendierna åt yrkesskoleeleverna. Beräkningen av
stipendierna sker efter i huvudsak samma grunder som beträffande yrkesskolestipendierna.
Ett särskilt stipendieanslag är i riksstaten upptaget för folkliga musikskolan
i Arvika. I fråga om utdelningen av stipendier från anslaget gälla i
tillämpliga delar föreskrifterna rörande stipendier åt folkhögskoleelever.
1 Detta belopp föreslås i 1952 års statsverksproposition höjt till 125 kronor.
9
Kungl. May.ts proposition nr 220.
Elever i specialgymnasiet vid- Vilans folkhögskola erhålla stipendier enligt
folkhögskolegrunderna.
6. Stipendier vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m.m. Bestämmelser
härom äro meddelade i kungörelsen den 30 juni 1949, nr 453.
Stipendium må tilldelas obemedlad eller mindre bemedlad elev vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs, mejeriskola,
trädgårdsskola samt kurs i hovbeslag och maskinreparation, vid statens
lantbruksskolor samt vid med statsmedel understödd lantbruksskola,
lantmannaskola, lanthushållsskola, trädgårdsskola, fruktodlingsslcola, trädgårdskurs
vid folkhögskola, lägre mejeriskola, kurs för ladugårdsskötare,
kurs för svinskötare, kurs för kontrollassistenter, anordnad vid statsunderstödd
lantbruksundervisningsanstalt, samt hovslagarkurs vid veterinärhögskolan.
Stipendieberättigade elever uppdelas i tre behovsgrader, nämligen en
första behovsgrad för mindre bemedlade samt en andra och tredje behovsgrad
för obemedlade, varvid till högsta (tredje) behovsgraden endast bör
räknas elev, som i synnerlig grad är i behov av stipendium.
Stipendium utgår med högst följande belopp1 nämligen
vid annan huvudkurs vid lantbruksskola än ladugårdsförmanskurs och
maskinskötarkurs samt vid lägre mejeriskola med 400 kronor till elev av
tredje behovsgraden, med 300 kronor till elev av andra behovsgraden samt
med 200 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för läsår;
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs,
mejerishola samt kurs i hovbeslag och maskinreparation ävensom vid mar
skinskötarkurs vid lantbruksskola, annan huvudkurs vid lantmannaskola än
ladugårdsförmanskurs, lanthushållsskola, trädgårdsskola, fruktodlingsskola,
trädgårdskurs vid folkhögskola, kurs för ladugårdsskötare, teoretisk kurs
för svinskötare, kurs för kontrollassistenter och hovslagarkurs med 90 kronor
till elev av tredje behovsgraden, med 60 kronor till elev av andra behovsgraden
och med 30 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat
för månad;
vid ladugårdsförmanskurs med 450 kronor för envar därtill berättigad
elev för hela kursen; samt
vid praktisk kurs för svinskötare med 225 kronor för envar därtill berättigad
elev för hela kursen.
Stipendierna sökas hos och beviljas av lantbruksstyrelsen, sedan förslag
i ämnet avgivits av skol- eller kursstyrelsen eller vederbörande föreståndare
för skolan eller kursen. Efter prövning av ansökningarna översänder
lantbruksstyrelsen det åt eleverna beviljade stipendiebeloppet till vederbörande
styrelse eller föreståndare för att tillställas stipendiaterna.
7. Stipendier vid lärarutbildningsanstalter. Stipendiemöjligheterna äro
mycket ojämnt fördelade på de olika typerna av anstalter. Följande sakna
stipendier: högre handarbetsseminarier, fackskolan för huslig ekonomi i
I 1952 ura statsverksproposition ha dessa belopp föreslagits höjda med omkring 15 procent.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium, Fredrika Bremerförbundets lanthushållsseminarium
i Rimforsa, teckningslärarinstitutet, musikhögskolan,
Slagsta seminarium för utbildning av lärarinnor för sinnesslöanstalter. Vid
några folk- och småskoleseminarier utgå stipendier till elever, som förbinda
sig att vissa år efter slutad utbildning tjänstgöra i finsk- eller lapsktalande
skoldistrikt, men i övrigt saknas stipendier vid dessa seminarier. Behovsprövade
stipendier på maximalt 90 respektive 115 kronor per månad finnas
för utbildning av vävlärarinnor vid Johanna Brunssons vävskola, Föreningen
Handarbetets Vänners vävskola och Katrineholms stads praktiska
skolor samt för utbildning av yrkeslärarinnor i sömnad vid Fredrika
Bremerförbundets skola och Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium.
Dessa stipendier utdelas av överstyrelsen för yrkesutbildning
enligt de regler, som gälla för yrkesskolornas stipendier. Genom socialstyrelsen
utdelas behovsprövade stipendier på högst 90 kronor per månad
för utbildning till barnträdgårdslärarinnor vid Göteborgs förskoleseminarium,
Pedagogiska institutet i Uppsala, Socialpedagogiska seminariet
(HSB) i Stockholm, Södra KFUK:s pedagogiska institut i Stockholm,
Örebro socialpedagogiska institut och Fröbelinstitutet i Norrköping. Den
förberedande, ettåriga utbildningen av teckningslärare vid konstfackskolan
i Stockholm ingår i konstfackskolans dagskoleundervisning. Eleverna
kunna därför erhålla stipendier som övriga elever i dagskolan, d. v. s.
enligt läroverkssystemet. Den egentliga teckningslärarutbildningen, som
är förlagd till teckningslärarinstitutet, saknar däremot stipendierätt. Till
stipendier åt elever vid statens skolköksseminarium finnes nu i riksstaten
upptaget ett anslag å 3 000 kronor. Stipendierna utdelas av direktionen
över Stockholms stads undervisningsverk.
8. Stipendier vid skogsskolor o.d. utgå enligt följande. Elever i statens
skogsmästareskola erhålla stipendier efter de grunder, som gälla för stipendier
åt elever vid lantmannaskolor.
Elever vid statens skogsskolor kunna genom domänstyrelsen från anslaget
till statens skogsskolor erhålla stipendier å högst 300 kronor.
Studielånenämndens iakttagelser och synpunkter i fråga om studiehjälpens
nuvarande utformning. Den form av studiehjälp, som
studielånen utgöra, är enligt studielånenämndens mening en synnerligen
lämplig typ av studiehjälp för åtskilliga kategorier av studerande. Såsom
för den studerande särskilt förmånligt villkor har av låntagarna själva ofta
framhållits, att lånen utlämnas utan borgen. Även räntefriheten under
studietiden och vissa år efter denna, den låga räntan därefter och den långa
amorteringstiden ha anförts såsom välkomna fördelar. Låntagare ha emellertid
med beklagande framhållit, att lånen icke räckt till för att helt finansiera
ett studieår. Visserligen har också understrukits, att innehavet av ett
studielån, erhållet i hård konkurrens, betydligt underlättat låntagarens
möjligheter att från andra håll erhålla ytterligare medel för studiernas
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 220.
finansiering, men vanlig har önskan varit, att de erforderliga studiemedlen
kunnat erhållas genom ett större lån från studielånenämnden. Om effektiv
hjälp lånevägen skall kunna lämnas i alla berättigade fall, måste, framhåller
nämnden, ökade medel ställas till förfogande för ändamålet, så att
både betydligt flera lån kunna utdelas och de individuella lånen göras så
stora, att helt obemedlade studerande kunna få rimliga studiekostnader
täckta. Härigenom skulle för de studerande, som komma i åtnjutande av
fullt tillräckliga studielån, de ekonomiska bekymren under utbildningstiden
avlyftas och den studie- och arbetsro lättare kunna vinnas, som är nödvändig
för ett gott resultat av studierna. Nämnden finner också ett stöd
för en vidgad låneverksamhet i det förhållandet, att statens utgifter för
studielånen äro små i jämförelse med utgifterna för stipendierna.
Om stipendiesystemet för läroverksungdomen har nämnden den bestämda
uppfattningen, att ett efter dess principer uppbyggt stipendiesystem är för
läroverksungdomen lämpligt och i sina huvuddrag bör bibehållas. Den
erfarenhet, som nämnden genom tillämpningen i praktiken förvärvat av
systemet, har emellertid övertygat nämnden därom, att vissa ändringar i
reglerna äro motiverade. De principer, som legat till grund för systemets utformning,
äro nämligen icke i allt konsekvent genomförda, och stipendierna
tillgodose därför icke tillfredsställande de syftemål, som de borde tillgodose.
I åtskilliga hänseenden bör dessutom precisering av bestämmelserna ske och
förenkling av stipendiegivningen eftersträvas.
Stipendiesystemet vid anstalterna för yrkesutbildning, vilket väsentligen
också tillämpas vid folkhögskolorna och huvudparten av lantbruksundervisningens
anstalter, skiljer sig, anför studielånenämnden vidare, principiellt
från läroverkssystemet däruti, att samtliga stipendier utdelas efter behovsprövning.
Men även i övrigt äro olikheterna beaktansvärda. Någon prövning
av elevernas studielämplighet förekommer ej. De behovsprövade stipendierna
i läroverkssystemet och stipendierna i detta system utmätas icke
efter samma normer. Tillvägagångssättet vid beräkningen av elevernas
stipendiebelopp är också olika. Enligt nu behandlade system utmätes först
på grundval av inkomsten ett belopp, vilket sedan i förekommande fall
antingen minskas för elev som bor i sitt hem eller som erhåller större arbetspremier
av skolans överskott å produktionen eller ock ökas för elev, som
dagligen reser till och från skolan, har höga kostnader för läroböcker och
undervisningsmateriel eller som för inackordering har väsentligt högre kostnader
än för inackordering i elevhem. Avdraget för arbetspremier och tilllägget
för läroböcker m. m. ha icke någon motsvarighet i läroverkssystemet.
I övrigt är tillvägagångssättet tekniskt rakt omvänt mot det, som tillämpas
i läroverkssystemet, där först belopp för elevens så att säga extra kostnader
för sin utbildning, såsom kostnaderna för inackordering, dagliga resor och
måltid utom hemmet utmätas och sedan beloppet med hänsyn till inkomst
och förmögenhet eller skulder bestämmes efter enhetliga grunder för alla.
12
Kung t. Maj:ts proposition nr SSO.
Även sedan de individuella stipendiebeloppen uträknats av den centrala
myndigheten, äro föreskrifterna för det fortsatta förfarandet olika. Enligt
läroverkssystemet bestämmas stipendierna definitivt av centralmyndigheten,
stipendier åt elever i yrkesskolor m. fl. bestämmas för varje elev
slutgiltigt först av vederbörande skolstyrelse inom gränsen för det av
centralmyndigheten för skolan bestämda beloppet. Enär skolstyrelsernas
möjligheter att ändra de av centralmyndigheten för eleverna uträknade beloppen
äro mycket begränsade, torde endast i ringa utsträckning ändringar
företagas av skolstyrelserna, utan myndighetens stipendiebelopp bliva de
facto slutgiltiga.
Ehuru stipendiesystemet är detsamma vid de tre här behandlade stora
elevgrupperna, synes det, framhåller nämnden, icke tillämpas på alldeles
samma sätt för de olika grupperna. Och detta är helt naturligt, eftersom den
centrala behandlingen av stipendieansökningarna är fördelad på tre myndigheter.
Visserligen är föreskrivet, att dessa skola samråda i fråga om
särskilt beräkningen av stipendiebeloppen, men det är självklart, att olika
myndigheter kunna bedöma de faktorer, som inverka på stipendiebeloppen,
något olika. Stipendiebeloppen kunna därför ibland bli olika för elever från
samma familj, för vilka i ansökningen om stipendium lämnats exakt samma
upplysningar men som tillhöra skolor, vilkas stipendier handläggas av olika
myndigheter.
Studiehjälpen vid lärarutbildningsanstaLterna företer, anför studielånenämnden,
en egendomlig bild. Samtliga anstalter ha såsom statligt kontrollerade
utbildningsanstalter studielånerätt, men den hjälp, som lånen skulle
kunna ge, har på grund av lånemedlens begränsning och splittring på många
studiegrupper, hittills icke varit tillfredsställande. Eleverna ha därför varit
ogynnsamt ställda. Vissa av anstalterna ha jämte studielånerätt haft stipendierätt,
men härvid måste anses som anmärkningsvärt, att liknande
utbildningsgrenar icke behandlats lika. Så ha exempelvis blivande vävlärarinnor
och lärarinnor i sömnad vid yrkeskurser stipendiemöjligheter,
medan de, som utbilda sig till handarbetslärarinnor, sakna sådan rätt. Av
anstalter för utbildning av skolkökslärarinnor har endast en stipendiemöjligheter.
Blivande teckningslärare kunna det första året av sin utbildning
få stipendier enligt läroverkssystemet men förlora stipendierätt, när de
fortsätta, och bli då hänvisade till studielån.
Även åtskilliga andra läroanstalters elever ha, framhåller nämnden, möjlighet
att erhålla såväl stipendium som studielån. De båda formerna av
studiehjälp handläggas emellertid icke för alla elevgrupperna av samma
myndighet. Gemensam utdelare är för alla studielånenämnden i fråga om
studielån, men stipendierna utdelas av sju olika organ, nämligen socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, direktionen över Stockholms stads undervisningsverk
och studielånenämnden. I de fall, där studielånenämnden varit
13
Kungl. May.ts ''proposition nr 220.
både stipendie- och studielåneutdelare såsom beträffande tekniska läroverk
och handelsgymnasier, har nämnden följt den principen, att elev, som tilldelats
stipendium, i fråga om studielån fått vika för sådan studerande, som
endast haft studielån att tillgå som hjälp för sin utbildning. Endast där
stipendiat ansetts böra få ett tillskott, vilket särskilt gällt äldre elever med
försörjningsplikt (gifta), har studielån, i regel med begränsat belopp, lagts
till stipendiet.
Vid åtskilliga undervisningsanstalter betala eleverna, anför nämnden
vidare, kursavgifter, som på sina håll äro ganska avsevärda. Den studiehjälp,
som elev i sådan skola erhåller, går till mycket stor del — ibland helt
— till kursavgiftens täckande. Där studiehjälpen utgöres av stipendium,
blir på så sätt den skolans elever tilldelade stipendiesumman ett slags statsbidrag
till skolan. Särskilt markerat framträder detta förhållande vid vissa
av de kommunala fackutbildningsanstalterna, till vilkas elever stipendier
utgå från anslaget till stipendier åt elever vid kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning. Det rör sig här om högst betydande stipendiebelopp,
t. ex. vid de tekniska avdelningarna av skolorna i Hässleholm,
Katrineholm och Örnsköldsvik, vilka skolor, drivna som de äro av kommunen
med endast otillräckligt statsbidrag, måste för sitt bestånd uttaga
ganska avsevärda kursavgifter av eleverna. Till de två förstnämnda skolornas
elever utgick läsåret 1947/48 en sammanlagd stipendiesumma av omkring
785 000 kronor. Det synes nämnden knappast riktigt, att betydande
stipendiesummor på detta sätt användas som indirekta statsbidrag till skolornas
drift.
Stipendierna vid läroverken äro, framhåller nämnden, så till vida gynnsammare,
som eleverna kunna erhålla vissa bidrag utan behovsprövning,
vilket icke är fallet vid andra läroanstalter. Men det är svårare att erhålla
bidrag till utbildningskostnaderna för en läroverkselev, därför att stipendierna
förbundits med lämplighetsprövning. Följden härav har blivit, att
läroverkseleverna i betydligt mindre omfattning få del av studiehjälp än
andra elever och att stipendiebeloppet per månad och elev bli lägre än vid
andra skolor. Då lämplighetsprövning enligt nämndens mening varken bör
eller kan införas för eleverna i andra skolor, exempelvis folkhögskolor eller
lantmannaskolor, kan, framhåller nämnden, icke det nuvarande »läroverkssystemet»
tillämpas på andra skolor.
II. Studielånenämndens förslag till studiehjälpens utformning.
Riktlinjer för studiehjälpen. Eftersom de många olika utbildningslinjerna
äro synnerligen skiftande till karaktär, studietid och mål och deras
elever så olika till ålder och behov av ekonomisk hjälp, bör, anför nämnden,
understödet till eleverna icke lämpligen vara detsamma i alla kategorierna.
Det är enligt nämndens mening oriktigt, att i en stel rättvisas namn
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
fordra samma studiehjälp åt alla elever. I stället bör man söka nå fram
till ett differentierat system av studieunderstöd, scrm tillfredsställer rimliga
krav på ekonomisk hjälp åt de studerande och som tar hänsyn till elevkategoriernas
olika sammansättning, studiegång och behov av ekonomiskt stöd.
Den oenhetlighet, som vidlåder studiehjälpen i dess hittillsvarande utformning,
utgör vidare en anledning att söka åvägabringa större enhetlighet
i studiehjälpen och skapa samma regler för tillämpningen inom de olika
elevkategorierna.
Vid valet av studiehjälpstyp för olika skol- och elevgrupper bör vidare
den huvudlinjen följas, att lika behandlas lika. Då fullständig likhet icke
finnes mellan några skol- eller elevkategorier, måste principen tillämpas så,
att kategorier, som i väsentliga drag äro lika, behandlas lika. Likartade
skolor och elevgrupper böra sålunda sammanföras till större kategorier, så
enhetliga som möjligt, och få samma form av studiehjälp.
Liksom hittills bör statens bidrag till den enskilda elevens utbildning utgå
enligt två huvudtyper, d. v. s. antingen så att staten försträcker eleven ett
belopp till utbildningskostnaden (studielån) eller så att staten lämnar ett
kontantbidrag, som eleven får till skänks (f. n. och vanligen kallat stipendium).
En kombination av båda typerna kan också tänkas.
Den första frågan gäller kategoriklyvningen mellan låneberättigade och
stipendieberättigade elever.
Lån eller stipendium? Motiv för lån. Valet mellan lån och stipendium bör,
framhåller studielånenämnden, först diskuteras med hänsyn till vilken form
av ekonomiskt stöd, som ger den effektivaste hjälpen i det enskilda fallet.
Effektiviteten sammanhänger nära med bidragsbeloppets storlek, vilket i
sin tur beror på storleken av de medel, som staten ställer till förfogande för
ändamålet. Härvid torde man kunna utgå ifrån, att av statsfinansiella hänsyn
den studiehjälp, som skall utgå i form av lån, kan göras jämförelsevis
rikligare än den som har form av stipendium. Detta innebär med andra
ord, att statens hjälp till utbildning kan givas med i det enskilda fallet
större belopp i form av lån än i form av stipendium.
Ur den enskilde elevens synpunkt kan det visserligen synas, som om
stipendiet, som fås som gåva, alltid skulle innebära en större förmån än lånet,
vilket i sinom tid måste återbetalas. Och om stipendiet är så stort, att det
täcker kostnaden för utbildningen, är naturligtvis stipendiet att föredraga.
Då emellertid stipendiet i regel kan utgå endast som ett studiebidrag av
begränsad storlek, förutsätter det i de flesta fall en kapitalinsats som utfyllnad
från elevens sida för hans utbildning. En sådan insats är för många
elever svår att prestera, och särskilt besvärligt blir det för elever, som
måste upplåna medel mot borgen. Stipendiet är därför mindre värdefullt
för eleven i de fall, då hans kostnader under utbildningstiden äro jämförelsevis
höga, d. v.s. då den erforderliga egna kapitalinsatsen blir relativt stor.
Detta är bland annat fallet, då eleven jämte de egna levnadskostnaderna
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
under utbildningstiden jämväl måste bestrida höga kursavgifter eller (och)
utgifter för egen familj. Ju större kostnaden är, desto större blir också disproportionen
mellan stipendiet och det egna tillskottet, vilket medför, att
stipendiets betydelse som hjälp i samma mån reduceras. Lånet är sålunda
i allmänhet att föredraga som den effektivaste hjälpen, då de kostnader, som
eleven har under och för sin utbildning, äro stora, konstaterar nämnden.
Elevernas ålder och det därmed sammanhängande beroendet av föräldrarnas
ekonomi har varit vägledande för tillkomsten av lån respektive stipendier.
Detta anser nämnden också principiellt riktigt. Det bör sålunda
vara klart, att för en ung elev lån icke bör komma i fråga. I realiteten vore
det föräldrarna och icke eleven, som skulle bli sökande och även i stor utsträckning
ansvariga för återbetalningen, vilket ur ingen synpunkt kan
vara lämpligt. Lånelinjen bör därför användas för äldre elever, vilka själva
få anses ta ansvaret för sin ekonomi.
Sammanhängande med elevernas ålder gäller för vissa utbildningslinjer,
särskilt av teknisk art, att eleverna där ofta före sina studier under flera år
varit verksamma i det yrke, vari de vidare utbilda sig, de ha ofta hunnit
bilda familj och de måste under sina studier vid fackskolan avstå från den
inkomst, som tidigare varit deras. I regel ha de sin ekonomi skild från föräldrarnas,
kunna därför icke påräkna någon hjälp av närstående och ha icke
kunnat spara erforderligt kapital att bekosta sin utbildning med. De måste
därför utifrån skaffa medel för sin utbildning. Ett stipendium kan icke tänkas
bli så stort, att det täcker de utgifter, som utbildningen medför i form
av kostnader för eget och familjs uppehälle. Ett studielån kan däremot av
tidigare angivna skäl utgå med så mycket större belopp, att den ekonomiska
hjälpen under utbildningen blir effektiv.
Utom elevernas ålder, vilken gör dem mogna att åtaga sig de förpliktelser
till återbetalning, som åtfölja ett lån, äro, framhåller nämnden,
framför allt målet för utbildningen och den arbetsinkomst, eleverna kunna
beräkna att få omedelbart efter dess avlutande, viktiga faktorer vid valet
mellan lån och stipendium. Varje utbildning syftar till att föra dem som
begagna sig av den framåt på det område utbildningen omfattar, vare sig
detta är mer teoretiskt eller huvudsakligast praktiskt. Men målet för utbildningen
kan mer eller mindre föra direkt ut i förvärvsarbetet, vara en
mer eller mindre omedelbart »matnyttig» utbildning. Så ger t. ex. genomgången
av en lärarutbildningsanstalt i regel en avslutad utbildning på ett
helt annat sätt än den i ett gymnasium, vars elever i stor utsträckning
måste fortsätta sin utbildning, innan de inlemmas i förvärvslivet. Den som
får sin examen i en teknisk fackskola kan genast efter utbildningens slut
påräkna en bättre inkomst än den, som går igenom en verkstadsskola. Det
synes nämnden rimligt, att de som genomgå en utbildning, avslutad med
omedelbart »matnyttig» examen, för studietiden påtaga sig större ekonomisk
belastning än elever i skolor, efter vars genomgång de icke utan fortsatt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
utbildning ägna sig åt förvärvsarbete eller också erhålla endast mer blygsamma
inkomster. För förstnämnda kategori utbildningsanstalter är därför
lånen motiverade.
Utbildningen bör slutligen, anför nämnden, vara av icke allt för kort
längd för att lånet skall vara den lämpliga formen för studieunderstödet.
Praktiska skäl tala för att icke anlita lånevägen vid det stora antalet kurser
av en eller annan månads längd, som särskilt inom den lägre yrkesutbildningen
äro vanliga.
Beträffande lånevillkoren anför studielånenämnden, att erhållandet av
lån icke bör som nu vara beroende av att sökande skall ha utpräglad begåvning,
utan vid lånens utdelning skall främst behovet av studieunderstöd
vara avgörande och lån utdelas till alla dem som vunnit inträde i läroanstalten
och enligt lärares uppfattning äga förutsättningar att med tillfredsställande
resultat fullfölja sin utbildning samt äro i behov av ekonomisk hjälp
för utbildningen. Bedömningen av lånebehovet bör utgå från de faktiska
möjligheterna för eleven eller hans föräldrar att av egna medel (inkomster
och kapital) bekosta den utbildning, för vilken lån sökes, och således ej
bindas vid en viss högsta inkomstgräns. Lånet bör vara så stort, att det
för helt obemedlad täcker rimliga kostnader för utbildningen. Nämnden har
därför tänkt sig, att lånens normala högstbelopp per år skall vara 2 500
kronor, vilket belopp, då särskilda skäl föreligga, skulle kunna höjas upp
till 3 000 kronor.
Utbildningsanstalter med l ån er ätt för eleverna.
Studielånenämnden framhåller, att de utbildningsanstalter, på vilka samtliga
de av nämnden angivna riktlinjerna för låns utgående i huvudsak
kunna tillämpas, äro lärarutbildningsanstalterna och fackskolorna av teknisk
eller annan art, och anser, att eleverna vid härefter angivna grupper
av läroanstalter skola erhålla studielån.
1. Folks kol e semin ar i er, s m å sk o t e s e min ar ie r samt
övriga lärarutbild ni ng sanstalter.
Barnavårdslärarinnor: Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Bamträdgårdslärarinnor: Fröbelinstitutet, Göteborgs förskoleseminarium,
Pedagogiska institutet i Uppsala, Socialpedagogiska seminariet
(HSB), Södra KFUK:s socialpedagogiska institut, Örebro socialpedagogiska
institut.
Handarbetslärarinnor: Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium,
Maria Nordenfelts handarbetsseminarium, Fackskolan i Uppsala:
skolköks- och handarbetslärarinnor.
Lanthushållslärarinnor: Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium
i Rimforsa, Fackskolan i Uppsala: skolköks- och lanthushållslärarinnor.
Sinnesslölärarinnor: Slagsta seminarium.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Skolkökslärarinnor: Göteborgs skolköksseminarium, Fackskolan i Uppsala,
statens skolköksseminarium, skolköksseminariet i Umeå.
Teckningslärare: Teckningslärarinstitutet vid Konstfackskolan.
Vävlärarinnor: Johanna Brunssons vävskola, Föreningen Handarbetets
Vänners vävskola, Katrineholms stads praktiska skolor, Maria Nordenfelts
högre handarbetsseminarium, Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Yrkeslärare i sömnad: Fredrika Bremerförbundets skola, Maria Nordenfelts
högre handarbetsseminarium (klädsömnad).
2. Fackskolor vid högre tekniska lär o ve'' r k och vissa öv
riga
tekniska fackutbildningsanstalter (Konstfackskolan
HKS, Slöjdföreningens skola HKS, Grafiska institutet, Bergsskolan
i Filipstad, Textilinstitutet i Borås, Lennings textiltekniska
institut, Karlskoga praktiska läroverks och Kristinehamns praktiska
skolas yrkesavdelningar samt tekniska skolorna i Hässleholm,
Katrineholm och Örnsköldsvik, Tekniska institutet i Stockholm).
3. Ettåriga studentkur s er vid handelsgymnasier och
vissa därmed jämförliga högre handelsskolor (Bar-Lockinstitutet,
Br. Påhlmans handelsinstitut, Berghs reklamskola).
4. Övriga fackutbildningsanstalter (navigationsskolor, sjuk
sköterskeskolor,
fortbildningskurser för sjuksköterskor, kurser för
tandtekniker, barnmorskeutbildning, Sv. Socialförbundets utb. av
ålderdomshems- och barnhemsföreståndarinnor, utbildning till sjukgymnaster
vid G Cl, mejeriskolan i Alnarp, ev. skogsmästarskolan).
5. Aftonkurser vid allmänna och tekniska läroverk.
I anslutning härtill framhåller studielånenämnden, att gränsdragningen
mellan skolor med lånerätt för eleverna och skolor med stipendierätt ibland
kan vara vansklig, varför det kan vara tveksamt, huruvida en skola bör
hänföras till den ena eller andra kategorien av studiehjälp. Nämnden har
emellertid för sin del ansett, att eleverna i de utbildningsanstalter, som
nyss angivits, böra hänvisas till lån. Enligt detaljundersökningar, som
nämnden med hjälp av de tillkallade experterna utfört, falla eleverna beträffande
åldern till övervägande antalet inom de kategorier, som väsentligen
måste sörja för sin egen ekonomi, och som kunna göra det därför att de
uppskattningsvis veta, vilken inkomst de normalt kunna räkna med omedelbart
efter sin fullgjorda fackutbildning. För vissa av dessa elevgrupper
innebär hänvisningen till enbart lån, att nuvarande rätt till stipendium
upphör. Nämnden anser emellertid, att det för det stora flertalet av dessa
elever är fördelaktigare att erhålla ett lån, som befriar dem från ekonomiska
bekymmer under studietiden, än att erhålla ett mindre belopp i form av
stipendium. Detta bekräftas också därav, att de i stor utsträckning tidigare
2 — Bihang till riksdagens jtrotokoll 1952. 1 saml. Nr 220.
18
Kungl. May.ts proposition nr 220.
sökt lån antingen utöver de erhållna stipendierna av läroverks- eller yrkesskoletyp
eller ock i stället för ett stipendium, som de enligt läroverksgrundema
icke kunnat få, därför att deras studielämplighet icke varit tillräckligt
god. I det senare fallet ha de på grund av de hittills gällande ganska
rigorösa villkoren för lån i regel icke heller kunnat få sådant, varför de varit
verkligt ogynnsamt ställda.
I folk- och småskoleseminarierna finnes ett icke oväsentligt antal elever,
som i ålder äro jämförbara med eleverna i de allmänna läroverkens treåriga
gymnasier. Det är elever, som omedelbart eller något år efter avlagd realexamen
vunnit inträde i småskoleseminarium eller fyraårig linje vid folkskoleseminarium.
Under överlägggningarna om studiehjälpens differentiering
har nämnden även diskuterat möjligheten att för sådana elever föreslå
stipendier enligt läroverkssystemet. För eleverna i folkskoleseminariernas
tvååriga linjer (s. k. studentklasser) eller i handarbets- och skolköksseminarier
är emellertid läroverkssystemet enligt de av nämnden angivna principiella
grundlinjerna för studiehjälpen icke motiverat. Stipendier för eleverna
i vissa linjer av lärarutbildningsanstalterna skulle därför medföra
en uppdelning av eleverna, t. o. m. inom samma seminarium. Då även andra
skäl (effektiv hjälp, med »matnyttig» examen avslutad utbildning) tala för
lån, har nämnden därför för samtliga elever i lärarutbildningsanstalter föreslagit
lån. Som ett särskilt skäl för att icke införa stipendier enligt läroverkssystemet
vid folk- och småskoleseminarierna kan anföras, att lärarutbildningens
framtida förläggning till den föreslagna lärarhögskolan måste
medföra eu senare omprövning av studiehjälpen på detta område. Det synes
därför mindre lämpligt att föregripa denna omprövning genom att nu för
blivande lärare i folkskolans olika stadier fastställa ett stipendiesystem,
som troligen icke kommer att anses tillämpligt på studerande i en högskola
för lärare.
I två av fackskolorna finnas avdelningar, vilka äro att betrakta mera
som yrkesskolelinjer än som egentliga fackskolor. Det är de lägre avdelningarna
i konstfackskolan och slöjdföreningens skola. För denna utbildning äro
lånen icke motiverade, utan linjernas elever, i allmänhet yngre, böra erhålla
stipendier.
Även en annan grupp studerande bör särskilt omnämnas, nämligen eleverna
i läroverkens och de tekniska fackskolomas aftonkurser. Kurserna
äro avsedda för dem, som vid sidan av sitt förvärvsarbete önska studera
för att avlägga antingen studentexamen eller avgångsexamen vid fackskola.
Eleverna äro i allmänhet äldre, i gymnasiekurserna dock i mindre
utsträckning än i fackkurserna, och en del ha försörjningsplikt. Den dagliga
arbetsbördan kan för många elever bli mycket betungande. Det är
därför icke ovanligt, att de tvingas skaffa sig någon ledighet från sitt
förvärvsarbete, särskilt synes detta gälla under sista kursåret. Om elev
anser sig för sin utbildnings skull vara nödsakad avstå från arbetsförtjänst
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
och är i behov av ekonomisk hjälp, bör han ha möjlighet få studiehjälp.
För att denna skall bli effektiv och kunna kompensera förlusten i inkomst,
bör den ha formen av ett lån.
I speciella fall kunna dock, fortsätter nämnden, stipendier vid sidan av
lån vara motiverade. Vissa elever exempelvis med försörjningsplikt mot
egen familj torde nämligen behöva extra hjälp för att fullfölja sin utbildning.
För att skuldsumman för dessa ej skall bliva alltför betungande synes
det lämpligt, att de erhålla en del av sitt studieunderstöd i form av stipendium.
Nämnden föreslår därför, att till gift elev, som prövas vara i behov
av förstärkt studiehjälp, må utgå, utöver studielån, jämväl behovsprövat
stipendium på högst 600 kronor per läsår. Stipendierna böra utgå från ett
anslag, motsvarande det som nu är upptaget i riksstaten såsom stipendieanslag
åt elever vid tekniska fackskolor. Detta anslag skulle då utgå ur
riksstaten och ett nytt anslag med ändamål att tillgodose elever vid vissa
fackutbildningsanstalter upptagas. Med hänsyn till att detta nya anslag
skall tillgodose stipendier åt betydligt fler elever än det förutvarande, bör
det höjas, tills vidare intill dess erfarenhet vunnits om dess utnyttjande,
till förslagsvis 150 000 kronor. Nämnden har därvid räknat med att ungefär
5 procent av totala låneklientelet är i behov av förstärkt studiehjälp.
Stipendier. Sedan de låneberättigade kategorierna i enlighet med nyss
angivna riktlinjer avskilts, återstå, fortsätter nämnden, utbildnings- och
läroanstalter, på vilka icke samtliga kriterier för studielån kunna tillämpas
utan för vilkas elever stipendierna bli den lämpliga understödsformen. Dessa
övriga anstalter och deras elevklientel äro emellertid i åtskilliga hänseenden
synnerligen heterogena och varandra olika. Hit höra exempelvis kurser för
utbildning av kontrollassistenter, elektriska installatörer, målare, skoarbetare,
ladugårdsskötare, hembiträden, husmödrar, hemsömmerskor, barnsköterskor,
hemsystrar, kockor, byggmästare, kurser i hemslöjd, tvätt, hovbeslag,
maskinreparation, blomsterbindning, vävning, konststoppning,
barnavård, handel, skogsbruk, jordbruk, djurskötsel, trädgårdsskötsel, kurser
för inträde till tekniska fackskolor, här finnas lantmanna- och lanthushållsskolorna,
folkhögskolorna och verkstadsskolorna av olika längd, samt
allmänna läroverken, kommunala gymnasier, mellanskolor, flickskolor,
praktiska mellanskolor, högre folkskolor, tekniska gymnasier, handelsgymnasier
och härmed jämförbara enskilda s. k. högre läroanstalter. Utbildningens
längd varierar från några veckor (ex. installatörskurser) upp till
sju eller åtta år (fullständig genomgång av högre allmänt läroverk). Elevernas
ålder i de olika utbildningsgrenama äro högst olika, i vissa kurser äro
samtliga vuxna, i andra samtliga omyndiga, i andra slutligen av högst olika
ålder. Vissa skolor avslutas med offentlig examen, andra meddela graderade
avgångsbetyg, andra åter lämna endast vitsord om genomgången kurs. Det
har från början stått klart för nämnden, att oenhetligheten i denna grupp av
skolor och kurser gör det nödvändigt att differentiera utformningen av
20
Kungl. May.ts proposition nr 220.
stipendierna. Med tillämpning av principen, att likartade skolor och elevgrupper
böra sammanföras till större kategorier och få samma typ av studiehjälp,
har nämnden funnit sig kunna begränsa studiegrupperna till tre
huvudgrupper.
Den princip, som nämnden ansett riktig att följa vid uppdelningen av
elevgrupperna på olika stipendiekategorier, är den, att eleverna i den längre,
fleråriga utbildningen böra erhålla rikligare bidrag än de i den kortare,
endast vissa månader omfattande.
Det måste nämligen enligt nämndens åsikt anses rimligt, att en elev, som
har en lång studiegång och vars sammanlagda utgifter för lärotiden därför
måste bli mer betungande, erhåller proportionsvis störrre bidrag till sin
utbildning än den, som efter en kortare utbildning snabbare kan omsätta
sina nyförviirvade kunskaper eller färdigheter i förvärvsarbete. Den egna
ekonomiska insatsen av en elev i en kortare kurs bör med andra ord enligt
nämndens uppfattning vara proportionsvis något större än av en elev i en
flerårig utbildning. Gynnsammare stipendier böra därför utmätas åt elever
i en sådan längre utbildning.
Var gränsen skall dragas mellan längre och kortare utbildning och vilka
skolgrupper som därför skola hänföras till den ena eller andra kategorien
av studiehjälp kan diskuteras. Nämnden har för sin del vid en detaljgenomgång
av kurslängderna vid de utbildningsanstalter, som här ifrågakomma,
ansett att en naturlig gräns går vid två år. Under denna falla alla de kortare
yrkeskurserna om några månader upp till högst ett år, huvudparten av lantbrukets
skolor samt folkhögskolorna. Över gränsen ligga alla de s. k. högre
skolorna, läroverk och likställda, samt den fullständigare utbildningen inom
yrkesundervisningen. Denna kategori, som nämnden kallar »ungdomsskolor»,
bör sålunda enligt nyss uttalade huvudprincip erhålla större utbildningsbidrag
än den förra, som nämnden av skäl, vilka framgå av det följande,
uppdelar på två grupper.
Översynen av stipendieverksamheten har bland annat till syfte att åvägabringa
större enhetlighet i studiehjälpen och skapa samma regler för tilllämpningen
inom de olika elevkategorierna. När den önskade differentieringen
av studiestödet mellan olika elevkategorier åstadkommes enligt nyss
anförda huvudprincip, kan nu angivna syfte nås genom att stipendierna
utformas efter enhetliga grunder. Efter att ha prövat olika stipendieförslag
har nämnden stannat för ett system, som utgör en sammanjämkning och
modifiering av reglerna från hittillsvarande olika stipendietyper. Nämnden
har därvid letts av följande överväganden.
I det föregående har nämnden påpekat, att läroverkssystemet äger den
förmånen, att vissa elever kunna erhålla studieunderstöd utan behovsprövning
men att förmånen på grund av det villkor, god studielämplighet, som
är förbundet med förmånen, icke lämpligen kan överföras till andra elevgrupper.
Nämnden har emellertid funnit sig böra föreslå, att bidrag, mot
-
21
Kungl. Maj:ts -proposition nr 220.
svarande de nuvarande grundstipendiema, skola utgå utan lämplighetsprövning
åt läroverkselever. Om så blir fallet, kan förmånen av icke behovsprövade
stipendier överföras till eleverna vid yrkesskolorna, folkhögskolorna
och lantbrukets skolor, vilket representanterna för dessa skolor framhållit
som synnerligen önskvärt. Härför tala också enligt nämndens mening
skäl av kanske mest psykologisk natur.
Att de icke behovsprövade grundstipendiema, vanligen kallade landsbygdsstipendierna,
varit synnerligen väl motiverade som en gärd av rättvisa
mot landsbygdens ungdom, kan av ingen med fog bestridas. Men det
torde å andra sidan icke kunna förnekas, att de kunna locka landsbygdsungdomen
till de huvudsakligast teoretiska skolorna i städerna och tätorterna.
Om även elever i andra skolor tillerkännas grundstipendier, behöver
valet mellan läroverket i staden eller tätorten och andra skolor icke
påverkas av den omständigheten, att endast den ena kategorien elever kan
få studiehjälp utan behovsprövning, utan mera avgöras av håg och fallenhet
för den ena eller andra utbildningen. Av samma anledning böra icke
heller de teoretiska och de praktiska utbildningslinjerna skiljas genom olika
stipendietyper. Nämnden anser dessa skäl vara av den vägande natur, att
nämnden finner sig böra föreslå icke behovsprövade bidrag för alla nyss
berörda elevgrupper. För behövande elever böra därjämte kunna utgå
behovsprövade stipendier enligt för alla grupper gemensamma regler. På
detta sätt uppnås enhetlighet i studiehjälpen och tillämpningen kan ske
efter samma regler i alla elevgrupper.
Det system av stipendier, som nämnden sålunda anser böra komma till
användning för stipendieberättigade skolor, har det gemensamma draget,
att för alla elevgrupper skola utgå behovsprövade stipendier på visst högstbelopp,
av nämnden föreslaget till 75 kronor per månad. (För ett fåtal linjer
av lantbrukets skolor göres dock undantag, vilket närmare behandlas i det
följande.) Samma regler för bedömning av behovet och utmätande av
stipendiebeloppets storlek skola gälla inom alla grupperna. Vid sidan av
detta efter behovet utmätta bidrag skola kunna erhållas vissa förmåner
såsom bidrag till extrakostnader, som elever med speciella utgifter ha för
sin utbildning, d. v. s. för inackordering, resor till och från skolan, frukostmål.
Dessa särskilda bidrag skola utgå utan behovsprövning och vara efter
vissa regler fixerade till beloppen. De elevgrupper, som anses böra erhålla
fördelaktigare bidrag till sin utbildning, skola då kunna bli delaktiga av
större sådana bidrag än övriga. Vissa modifikationer härutinnan föreslås
dock av speciella skäl i det följande.
Stipendier vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter.
Elevkategorier. För lärjungar vid här avsedda läroanstalter föreslår
studielånenämnden, att »läroverkssystemet» tillämpas med vissa modifikationer.
Detta system innebär, att bidrag utan behovsprövning utgå till
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr %20.
elever, som i sin hemort eller dess närhet icke ha tillgång till önskad skolutbildning,
antingen till inackordering eller till kostnader för dagliga resor
och måltid under skoldagen, vartill komma behovsprövade stipendier och
resebidrag för inackorderad elev. Förstnämnda bidrag föreslår nämnden
skola kallas studiebidrag, de behovsprövade bidragen stipendier. Systemet
bör enligt nämndens mening liksom nu är fallet tillämpas för lärjungar i
realskolor och gymnasier och med dessa jämställda s. k. högre skolor. Kurslängden
är minst två år och eleverna äro i regel i åldern 14—20 år. Utbildningen
börjar omedelbart efter avslutad folkskola och för i »examensskolorna»
fram till real- eller studentexamen, teoretisk eller praktisk. Jämförbara
med dessa äro de kommunala och enskilda anstalter för yrkesutbildning
med heldag sundervisning, vilka liksom läroverken anknyta till folkskolan,
äro av minst två års längd och ha elever i samma åldrar som läroverken.
Dessa linjer inom yrkesutbildningen kunna betraktas som parallella med
de teoretiska ungdomsskolorna. Nämnden anser därför naturligt, att de
böra få samma stipendiesystem som läroverken. Någon skillnad i ekonomiskt
stöd för den fortsatta utbildningen efter folkskolan finnes då icke
mellan de teoretiska och de yrkesbestämda ungdomsskolorna, och valet
av fortsatt utbildning för en lärjunge, som avslutat sin folkskola, behöver
därför icke avgöras av olika möjligheter till stipendier på den ena eller
andra utbildningsvägen. ^
Samma sak gäller för de ungdomsskolor, som äro parallella med gymnasiet,
vilket delvis är fallet med de mera fullständiga verkstadsskoleavdelningarna
på fyra år. Väsentligt och typiskt för dessa ungdomsskolor, som
nämnden alltså vill jämställa med läroverken i studiehjälpshänseende, är
att de skola vara så fullständiga och genomgången av dem för eleven eller
hans familj av så stor ekonomisk räckvidd, att ett verkligt yrkesval kan
bli beroende av det ekonomiska stöd från det allmänna, man kan räkna
med att erhålla. Detta gäller huvudparten av verkstadsskolor, centrala
eller kommunala och enskilda, samt vissa handelsskolor. Beträffande villkoren
för erhållande av behovsstipendium förutsättes en annan regel än
för läroverken m. fl., nämligen att intet annat krav skall uppställas på
lämplighet för den valda studielinjen än det, som ligger däri, att eleven
efter eventuell vid början av kursen befintlig prövotid följer utbildningen
på tillfredsställande sätt. Detta överensstämmer med nu för yrkesskolstipendierna
gällande regler men utgör en väsentlig skillnad mot villkoren för
de nuvarande läroverksstipendierna och än mera mot det av nämnden i det
följande föreslagna något skärpta kravet på studielämplighet hos eleven
för att denne skall berättigas till behovsstipendium. Därigenom sker emellertid
enligt nämndens mening ett sakligt motiverat gynnande av den praktiska
utbildningsvägen i jämförelse med den teoretiska; vid valet att placera
en pojke eller flicka, som avslutat folkskolan, i en realskola eller en minst
tvåårig yrkesskola gäller, att man måste vara säker på att begåvningen
23
Kunql. Maj:ts proposition nr 220.
för teoretiska studier är tillräckligt stark för att i realskolan kunna räkna
med samma bidrag som automatiskt utgår, om han eller hon väljer dert
praktiska linjen, där lämpligheten för utbildningen redan är klar genom att
vederbörande har normalt handlag och att lärarna icke under första årskursens
första veckor i övrigt finna honom olämplig.
De tekniska gymnasierna och handelsgymnasierna äro visserligen fackutbildningsanstalter
och de tekniska gymnasierna så till vida jämställda
med de tekniska fackskolorna, att de liksom dessa leda fram till ingenjörsexamen,
men till elevrekrytering, elevernas ålder och utbildning sstadium
äro de i stort sett parallella med de allmänna läroverkens gymnasier. En
viss skillnad även beträffande de utexaminerades möjlighet att i förvärvslivet
omedelbart räkna med inkomst föreligger mellan de från tekniskt
gymnasium och teknisk fackskola utexaminerade. Dels går ett visst antal,
omkring 5 procent av gymnasiets elever, vidare till teknisk högskola, och
dels måste ofta den från gymnasiet examinerade ingenjören på grund av sin
lägre ålder och sin ringa praktik inom industrilivet under normala tider
räkna med någon period av lägre avlönad aspiranttjänstgöring, vilken
ingenjören från fackskolan icke är belastad med, enär han som förutsättning
redan för inträde i skolan måste ha verksamhet inom industrien och
i regel har mycket lång och värdefull sådan. Än viktigare och avgörande
är emellertid, att såväl de tekniska gymnasierna som handelsgymnasierna
bygga på realexamens kunskaper och ha elever i ungefär samma åldersklasser
som de allmänna, gymnasierna. 1946 års skolkommission räknar även
klart in dessa båda linjer som gymnasielinjer, och så även i det kommande
gymnasiet, där de betraktas som två av totalt fem typer av gymnasielinjer.
Nämnden finner alltså, att de skola anses som ungdomsskolor och deras
elever liksom nu ha rätt till läroverksstipendier.
Även eleverna i specialgymnasiet vid Vilans folkhögslcola böra erhålla
studiehjälp enligt detta system. Avlagd examen vid detta gymnasium berättigar
till inträde vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan, och gymnasiet
är därför jämförbart med andra gymnasier. Skäl finnas därför att
jämställa dess elever med övriga gymnasiers i stipendiehänseende.
Enligt nu gällande bestämmelser kunna elever i enskild läroanstalt, som
ställts under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning
och vars bildningsmål är jämförligt med de stipendieberättigade
offentliga läroanstalternas, erhålla stipendier enligt läroverkssystemet.
Denna rätt böra de givetvis behålla.
En särställning bland de skolor, vilkas elever haft rätt till läroverksstipendier,
intaga folkskolans frivilliga högre avdelningar. De äro helt kommunala
folkskoleavdelningar och kursplanerna äro olika alltefter lokala
önskemål. Kurslängden är avsevärt kortare än i övriga s. k. högre skolor,
till vilka de hittills räknats, vanligen ett år. Eleverna äro i regel hemmaboende
i skol orten. Nämnden anser icke skäl föreligga, att dessa avdelning
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
ars elever i fortsättningen erhålla stipendier och detta desto mindre som
avdelningarna på grund av den fortsatta utvecklingen av folkskolorna i allt
större utsträckning komma att försvinna som frivilliga.
Ett fåtal elever vid de tekniska gymnasierna och även vid handelsgymnasierna
äro gifta och ha försörjningsplikt mot egen familj. Det synes
nämnden motiverat att dessa elever, då behov verkligen föreligger, få möjlighet
att utöver stipendiet erhålla studielån, som bör sökas samtidigt som
stipendium sökes.
Vid vissa handelsgymnasier och handelsskolor finnas ettåriga kurser,
byggande på studentexamens kunskaper. Dessa ligga otvivelaktigt utanför
ungdomsskolornas ram och stå närmast fackskoloma. Deras elever böra
därför hänvisas till lån.
Studiebidragen. Lämplighetsprövning. För erhållande av stipendium gäller
enligt nuvarande bestämmelser som första villkor, att lärjunge skall
visa god studielämplighet. Nämnden har ansett, att för villkorets uppfyllande
bör fordras, att studiebegåvningen dokumenteras i en betygssumma,
vars medeltal för realskolan ligger något under Ba och för gymnasiets
huvuddel är minst Ba. Samma villkor gäller för erhållande av såväl grundstipendium
som behovsstipendium. Denna likställdhet mellan de båda stipendietyperna
medför emellertid bestämda olägenheter. För att så mycket
som möjligt tillmötesgå syftet att med grundstipendierna hjälpa landsbygdens
studerande ungdom genom utjämningsbidrag har nämligen nämnden
tvingats att sätta kraven på betyg lägre än som borde ha skett, om
begåvningsvillkoret gällt endast de stipendier, behovsstipendierna, som
skola hjälpa de begåvade och behövande lärjungarna. Då nu den, som
prövats berättigad erhålla grundstipendium, automatiskt också erhåller
behovsstipendium, om hans ekonomi berättigar därtill och han tillhör klass,
där behovsstipendium får utgå, så ha åtskilliga lärjungar, vilka näppeligen
tillhöra den skara, som av lärare i allmänhet anses ha god studiebegåvning,
erhållit dessa, särskilt för begåvningarna ämnade behovsstipendier. Behovsstipendierna
skjuta därför över det mål, som avsetts med dessa, eller begåvningarnas
tillvaratagande och understödjande. Det gemensamma begåvningsvillkoret
har vidare till en del omöjliggjort förverkligandet av det
andra syftet med stipendierna eller att minska det handikap för landsbygdens
ungdomar, som består däri, att de för sin skolgång i städer eller
tätorter ha direkta utgifter, vilka skolorternas ungdom icke har. Skall
nämligen detta syfte förverkligas, bör man icke uppställa ett villkor, som
utestänger många att få del av den erbjudna förmånen av grundstipendium.
Detta har emellertid skett, då villkoret om god studielämplighet uppställts
för erhållande av stipendium. Resultatet härav blir, att medelst grundstipendiema
beredas visserligen de landsbygdsungdomar, som befinna sig
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
på överbetygsstadiet i huvudsak samma möjligheter, som tätorternas ungdom
ha att genomgå högre skolor, men undanhållas dem, som i likhet med
många ungdomar i skolortema hålla sig på B-stadiet eller något däröver.
Men då har man icke nått det mål, som grundstipendierna skola bidraga
till att uppnå, nämligen att bereda ungdomen, oberoende av bostadsort,
i huvudsak samma möjligheter att få högre skolutbildning.
För att undanröja nu framhållna brister i stipendiesystemet böra de
principer, varpå systemet bygger, renodlas och konsekventare än vad nu
är fallet genomföras. Förutsättningen för att erhålla grundstipendium
bör sålunda icke vara densamma som för
attfåbehovsstipendium. Först bör då fastslås, att grundstipendiet
är enbart utjämningsbidrag, avsett att i görligaste män kompensera en
landsbygdselevs merkostnader för sin utbildning. Det skall därför icke
förbindas med villkor av pedagogisk art. Några krav på en högre grad av
studielämplighet böra därför ej uppställas för detta slag av studiehjälp.
Däremot bör kravet på god studielämplighet behållas
för läroverkseleverna beträffande behovsstipendierna
och i någon mån skärpas. Den landsbygdslärjunge,
vars lämplighet för studier tillåter honom att vinna inträde i högre skola
och sedan erhålla flyttning till högre klasser, bör sålunda vara berättigad
erhålla utjämningsbidraget. Den, som av studieoförmåga eller uppenbar
lättja blir kvarsittare, bör däremot icke för det år, han går om en klass, ha
förmånen av grundstipendium. Detta avsteg från det fulla genomförandet
av utjämningsprincipen torde icke behöva en närmare motivering. Nämnden
anser också, att det icke minst ur uppfostringssynpunkt bör fordras,
att lärjungens uppförande icke ger anledning till allvarligare erinringar.
I analogi med vad som nu gäller i fråga om befrielse från terminsavgifter
bör därför lärjunge ha minst betyget B i uppförande och ordning för att
erhålla och behålla det s. k. grundstipendiet.
För övriga skolors elever förutsättas inga särskilda krav på studielämplighet.
Den elev i exempelvis en yrkesskola, som har tillräckliga anlag och
övriga förutsättningar för att utbildas till en användbar yrkesman i det
yrke han valt, bör sålunda utan särskild prövning av studieförutsättningarna
erhålla det stöd för sin utbildning, som stipendiet utgör.
Nämnden är medveten om, att utsträckandet av rätten till studiebidrag
kan väcka betänkligheter. Redan stipendierna efter nu gällande grunder
ha stimulerat tillströmningen till de högre, huvudsakligast teoretiska skolorna.
Villkoret att god studielämplighet skulle prövas föreligga och att
den i läroverk intagne därför icke kunde vara viss om att erhålla stipendium
har dock haft en återhållande verkan. Slopas detta villkor, torde tillströmningen
av inträdessökande komma att än ytterligare ökas och trängseln
vid intagningen med därav följande olägenheter för barnen, deras målsmän
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
och rektorerna bli större än nu. Lämplighetsvillkoret beträffande stipendierna
(= behovsstipendierna) skulle emellertid behållas för läroverkens
elever, och det i något skärpt form. Yrkesskolornas elever skulle däremot
kunna erhålla stipendierna utan särskild lämplighetsprövning. Denna förmån,
innebärande att stipendium lättare erhålles vid en praktisk skola än
vid en teoretisk, bör enligt nämndens åsikt vara ägnad att i viss utsträckning
avleda strömmen av inträdessökande till läroverken över till de praktiska
skolorna. Förslaget innebär vidare väsentligt ökade statsutgifter.
Med hänsyn härtill har nämnden ansett sig böra undersöka, huruvida icke
studiebidragsbeloppen böra jämkas något nedåt. Det är också rimligt att
så sker, om förmånen av icke behovsprövade bidrag utsträckes till så gott
som samtliga landsbygdslärjungar inom läroverken och stora grupper av
yrkesundervisningens elever. En revision av bestämmelserna är påkallad
även av den anledningen, att en förenkling är mycket önskvärd. Nämnden
vill emellertid betona, att en för övrigt ganska måttlig sänkning av studiebidragen
enligt nämndens mening icke får inverka sänkande på det sammanlagda
studiehjälpsbelopp, som i form av studiebidrag och stipendium kan
tilldeles en studiebegåvad och behövande lärjunge. Nämnden föreslår därför
bland annat av detta skäl en höjning av stipendierna till 75 kronor per
månad, varigenom också en bättre balans mellan de bada stipendietyperna
vinnes. Städernas och tätorternas studerande ungdomar, vilka erhålla endast
stipendier, bliva också härigenom bättre tillgodosedda än hittills
iiksom överhuvud helt obemedlade lärjungar med god studielämplighet härigenom
erhålla ett bättre ekonomiskt stöd för att genomgå eu skola, vilket
nämnden utifrån sin erfarenhet av detta klientel anser synnerligen välmotiverat.
Studiebidragens belopp. Det nu utgående grundstipendiet för inackordering
är fastställt till 500 kronor för helt läsår eller omkring 55 kronor
per läsmånad. Del av månad har nämnden icke ansett böra beräknas särskilt.
Stipendierna vid yrkesundervisningens anstalter beräknas däremot
för närvarande per månad och dag, vilket ansetts nödvändigt med hänsyn
till den högst skiftande längden av kurserna. Yrkeskurser av minst två års
längd äro emellertid mera enhetliga, och beräkningen av stipendierna kan
för dessa begränsas till månadsbelopp. För att samma beräkningsgrund
skall kunna tillämpas både för läroverken och de berörda yrkesskolorna,
föreslår därför nämnden, att inackorderingsbidraget bestämmes per månad,
icke som nu per läsår. För inackordering i enskilt hem föreslår nämnden
ett bidrag av 50 kronor per månad. För de läroverkselever, som nu ha enbart
grundstipendium för inackordering, innebär detta en minskning per
läsår av 50 kronor, men minskningen kompenseras för dem, som tillerkännas
behovsstipendium, genom högre belopp å detta. Helt obemedlad landsbygdslärjunge
skulle erhålla 1 125 kronor per läsår mot nuvarande maxi
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
malt 1 040 kronor. En självklar förutsättning för att en elev skall få inackorderingsbidrag
är att han saknar möjlighet att erhålla önskad utbildning
i sin hemort och att han för sin skolutbildning är tvungen att inackordera
sig i skolorten.
Vid åtskilliga av yrkesundervisningens anstalter äro eleverna inackorderade
i internat. Intematen äro ofta uppförda med avsevärda bidrag av
allmänna medel. Även för läroverksungdomen kunna numera uppföras
internat med bidrag från staten. Inackorderingen i internaten är i regel
billigare än i enskilda hem. Där så är fallet, bör skälig reducering av studiebidraget
ske, då eljest eleverna i internaten skulle få förhållandevis större
bidrag till sin utbildning än övriga inackorderade elever. Det bör därför
ankomma på den centrala stipendiemyndigheten att i sådana fall bestämma
ett lägre studiebidrag, dock minst 25 kronor per månad.
Även bestämmelserna om stipendium för dagliga resor anknyta i sin nuvarande
avfattning till läsåret. Ett belopp motsvarande resekostnaden kan
nämligen erhållas, i den mån densamma överstiger 25 kronor för termin.
För att kunna tillämpas på skolor, som icke ha samma terminsindelning
som läroverken, bör denna bestämmelse ändras så att bidraget beräknas
för månad. Förutsättning för att stipendium skall kunna utgå är för närvarande
att avståndet mellan lärjungens bostadsort och skolan är minst
5 km. Bestämmelsen har vållat stora svårigheter att rättvist tillämpa.
Efter att ha påvisat åtskilliga nackdelar med bestämmelsen framhåller
nämnden som sin bestämda uppfattning, att rätten till studiebidrag för
dagliga resor icke skall göras beroende av avståndet från en plats till en
minan utan i stället knytas till kostnaderna för resorna. Kostnaderna kunna
nämligen exakt uppgivas och verifieras och de elever, som ha samma kostnader,
kunna då få samma bidrag till sina resor.
Nämnden anser, att resebidraget bör utgå med det belopp per månad,
varmed den verkliga resekostnaden överstiger 6 kronor, dock med de inskränkningarna,
att på detta sätt beräknat resebidrag om mindre än 2 kronor
per månad icke utgår, samt att det högsta bidraget per månad är 20
kronor. För läroverkens hela läsår böra motsvarande belopp vara 60 kronor,
20 kronor och 200 kronor respektive. De resekostnader, som uppgivas, skola
avse det billigaste färdsätt som kan användas med hänsyn till att eleven
på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra skolarbetet. Det bör påpekas,
att, eftersom de verkliga kostnaderna för resorna bli avgörande för
bidragen, eventuella höjningar av taxorna automatiskt bliva kompenserade
intill maximibeloppet. Genom den föreslagna spärren undgår man, att
skäligen betydelselösa summor utanordnas. Den gräns för resekostnader,
intill vilken intet bidrag utgår, d. v. s. 8 kronor per månad eller 80 kronor
per läsår för läroverken, ligger även över kostnaderna för enbart spårvägskort
inom en storstad, varigenom den kategori av elever, varom bär är
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
fråga, för vilken icke bidragsgivning av denna typ varit avsedd, icke heller
kommer i fråga.
För färd med bil till och från skolan har studielånenämnden beviljat
högst 200 kronor per läsår, då det styrkts, att andra färdmedel icke kunna
användas. Bidrag till bilresor torde även i fortsättningen böra medgivas
under enahanda villkor och med samma högstbelopp, som beträffande
övriga resor. Nödvändigheten av bilresan och de verkliga kostnaderna för
densamma måste dock noggrant kontrolleras.
Vid bedömning av, om bidrag för hållande av cykel även enligt de nya
grunderna bör utgå, finner nämnden övervägande skäl tala för, att så icke
bör ske. Avståndsspärren för berättigandet har nu enligt det föregående
föreslagits bortfalla beträffande resorna med vanliga trafikmedel och, om ett
bidrag för cykel bibehölles, så skulle man dock här nödgas införa en avståndsgräns
med nya svårigheter och ojämnheter i tillämpningen som följd.
Då vidare den del av kostnaden för resa med vanliga trafikmedel, som
eleven själv får bära, d. v. s. 60 kronor eller i gränsfallen 80 kronor per år,
överstiger eller åtminstone är av ungefär samma storlek som kostnaderna
för hållande av cykel för skolresoma, tala även rättviseskälen för ett
slopande av cykelbidragen.
Utöver de ordinärt utmätta stipendierna för inackorderade elever har
särskilt stipe?idium kunnat utgå för ett skäligt antal resor under läsåret
mellan hemorten och skolorten. Bidragen äro av behovsstipendietyp och
utgå endast till behövande elever. Bidragen ha utgått med belopp, motsvarande
kostnaden efter billigaste färdsätt för sex enkla resor, minskad
med 50 kronor, dock högst 100 kronor per läsår. Det synes nämnden
uppenbart, att dylika stipendier även i det följande böra utgå för att utjämna
skolgångskostnaderna för de elever, som ha lång resväg mellan hem
och inackorderingsort. Dock synes det skäligt att begränsa bidragen till
högst fyra enkla resor per läsår, och låta dem utgå med det belopp, varmed
den verkliga kostnaden för resa i billigaste klass överstiger 60 kronor för
år räknat, dock högst med 100 kronor. Vidare bör det villkoret kvarstå, att
bidrag kan utgå endast med det belopp, som beräknas för resa från elevens
hemort till närmast belägna skola med avsedd utbildningslinje, samt att
dessa resebidrag endast utgå till elever, som berättigats till de behovsprövade
stipendierna.
Stipendiet för frukostmål i skolorten har automatiskt följt med stipendiet
för dagliga resor, d. v. s. den som befunnits fylla villkoret angående
avståndet hemorten—skolan och därför erhållit resestipendium har också
fått frukostbidrag. Samma inkonsekvenser och av ännu större ekonomisk
betydelse för eleverna, som förut visats medfölja avståndsvillkoret, ha
därför framträtt beträffande frukoststipendiet, och nämnden finner därför
lämpligast, att särskilda bestämmelser utfärdas för detta. Nämnden före
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
slår den bestämmelsen, att viss ersättning för måltid utom hemmet lämnas
åt elev, som bor så långt från skolan, att han för att bevista den dagliga
undervisningen måste äta något eller några mål utanför hemmet. Nuvarande
bestämmelse, att bidraget skall utgå med halva kostnaden för frukostmål
under huvudrasten har visat sig olämplig av flera skäl. Nämnden
föreslår att ett och samma belopp för frukostbidraget fastställes. Ersättningen
bör dock differentieras med hänsyn dels till måltidens art, dels ock
till antalet måltider.
Åtskilliga lärjungar medföra matsäck från hemmet, i regel smörgåsar,
ibland någon lagad mat jämte smörgåsar, vilket mål intages i skolans
frukostrum jämte mjölk, antingen medtagen från hemmet eller tillhandahållen
i skolan. För sådant frukostmål beviljas f. n. 50 kronor per läsår.
Bidraget synes böra behållas t. v. och nämnden föreslår, att eleven till matsäck
erhåller bidrag med 5 kronor per månad. För mål lagad mat i skolorten
bör eleven erhålla 10 kronor per månad. Dessa belopp äro desamma, som
nu maximalt utgå till läroverksungdomen. Om elev på grund av skoldagens
längd under minst fyra dagar i veckan nödgas intaga ännu ett mål i skolorten,
bör han få 15 kronor per månad.
Stipendier. Prövning av studielämpligheten. För erhållande av behovsprövat
stipendium har nämnden för eleverna i läroverken och med dem
jämförliga läroanstalter föreslagit prövning av studielämpligheten. Till
grund för prövningen måste enligt nämndens mening ligga huvudsakligen
skolbetygen. Efter en kritisk granskning av det värde, som betygen ha för
bedömande av studielämpligheten, framhåller nämnden, att betygen böra
kompletteras med uppgift om lärjungens platssiffra i klassen och om hans
hälsotillstånd. Läraren bör därjämte lämna de övriga upplysningar, som
kunna vara av värde för att bedöma lärjungens studieförutsättningar,
såsom om hans hemförhållanden. De hittills använda särskilda intygen
om begåvning m. m. skulle försvinna.
Stipendier vid folkhögskolor, vissa yrkesskolor,
lantbrukets skolor m.fl. De i det föregående behandlade skolorna
med stipendierätt bilda en tämligen enhetlig grupp. De läro- och utbildningsanstalter,
som efter dessa skolors avskiljande återstå som lämpade för
stipendietilldelning, erbjuda däremot en betydligt mer skiftande bild. Icke
endast den mycket växlande längden av utbildningen i de olika kurserna
— från några veckor upp till 11 ä 12 månader — utan även skolornas olika
mål, elevernas mycket olika ålder och olikartade verksamhet eller utbildning
före kursgenomgången göra bilden oenhetlig. Samma grunder för
studiehjälpen kunna därför ej tillämpas för alla.
Till denna grupp höra kurserna vid folkhögskolorna, den lägre lantbruksundervisning
ens olika långa teoretiska och praktiska skolor och de många
kortare yrkeskur serna. Att införa för varje kurs siirskilt avpassade stipen
-
30
Kunql. Maj:ts proposition nr 220.
diegrunder är knappast möjligt av praktiska skäl. Så långt görligt är böra
kurserna i studiehjälpshänseende sammanföras till större grupper, och
nämnden föreslår därför två huvudtyper av studiehjälp, vartill komma
några få specialbehandlade skolor.
Nämnden bär som huvudprincip i fråga om stipendietilldelningen angivit,
att eleverna vid samtliga skolor, för vilka icke speciella stipendietyper bli
nödvändiga, böra erhålla behovsprövade stipendier å högst 75 kronor per
månad. De icke behovsprövade bidrag, studiebidrag, som därjämte kunna
utgå för extra kostnader, t. ex. för inackordering, böra däremot differentieras
med hänsyn till utbildningens längd. Vad beträffar nu behandlade
skolor och kurser har nämnden efter detaljundersökning av desamma
funnit, att en lämplig gräns går vid fyra månader. För hithörande kurser
om minst fyra månader anser nämnden, att studiebidraget till elev, som
för sin utbildning är inackorderad å skolorten, bör utgå med 25 kronor eller
hälften av det inackorderingsbidrag, som med hänsyn till den längre utbildningstiden
föreslagits för eleverna i »ungdomsskolorna». Eleverna böra
dessutom erhålla resebidrag på samma villkor som ungdomsskolornas elever.
Bidrag för dagliga resor och frukostmål sakna egentlig betydelse vid
nu behandlade skolor och anledning att belasta stipendiesystemet därmed
finnes därför icke. Nämndens förslag innebär, att för en elev i denna grupp
stipendiemaximum höjes från nuvarande 90 kronor till 100 kronor per
månad. Elever i folkhögskolor och yrkesskolor, som ej bo i internat, kunna
enligt nu gällande provisoriska bestämmelser erhålla förhöjt stipendium
upp till totalt 115 kronor i månaden. Förhöjningen bör vara möjlig även
i fortsättningen. Nämnden föreslår därför, att elever tillhörande denna
grupp, vilka icke bo i internat och vilkas inackorderingskostnad mer väsentligt
överstiger kostnaden för intematsinackordering, skola genom den centrala
stipendiemyndighetens beslut kunna erhålla förhöjt studiebidrag å
högst 40 kronor per månad.
För elever i kurser, kortare än J+ månader, anser nämnden, att studiebidrag
icke bör utgå utan endast behovsprövat stipendium å högst 75 kronor
per månad. Stipendium med detta högstbelopp bör enligt nämndens
mening vara skäligt och tillräckligt stöd för genomgång av dessa korta
yrkeskurser. Eftersom eleverna i regel äro äldre och skilda från föräldrarnas
hem, komma, de också vid stipendiebehandlingen att behandlas individuellt
och efter gynnsamma grunder.
Samma stipendiegrunder som för sist behandlade korta kurser böra också
tillämpas för eleverna i inträdeskurserna till tekniskt gymnasium eller fackskola.
Kurserna kunna enligt nämndens mening på grund av sin karaktär
av huvudsakligen förberedande utbildning icke jämställas med de vanliga
yrkeskurserna av samma kurslängd. Till denna grupp böra också hänföras
B- och C-kurser för elektroinstallatörer till den del, kurserna äro heldagskurser.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Nämnden föreslår sålunda,
att eleverna i folkhögskolornas olika kurser, i kurser inom yrkesundervisningen
med kurslängd av 4 månader och längre men ej 2 år, i lantmannaskolor,
lanthushållsskolor, trädgårdsskolor, driftsledarkursen och handélsträdgårdsmästarkursen
vid Alnarp samt i trädgårdskurser vid folkhögskolorna
erhålla dels utan behovsprövning studiebidrag för inackordering med
25 kronor per månad (höjning till högst 40 kronor möjlig), dels efter behovsprövning
stipendium å högst 75 kronor per månad, dels ock resebidrag
enligt reglerna för ungdomsskolor; samt att
elever i yrkeskurser, kortare än 4 månader, samt i inträdeskurser till tekniska
gymnasier eller fackskolor erhålla stipendium efter behovsprövning
å högst 75 kronor per månad.
Särskilt vid folkhögskolorna äro kurserna av mycket varierande längd.
En detaljundersökning av ett års stipendieansökningar har visat, att stipendier
uträknats icke blott för hela månader utan för varje överskjutande
dag. Sålunda ha stipendier beräknats för icke mindre än 38 olika kurstider.
Samma detaljerade beräkning av stipendierna sker också beträffande yrkesskolorna.
Nämnden vill i fråga om de behovsprövade stipendierna icke för
närvarande föreslå någon ändring i detta noggranna beräkningssätt, enär
stipendieansökningarna skola handläggas centralt. Beräkningen av studiebidragen,
vilka enligt nämndens nedan framlagda förslag böra uträknas
och rekvireras av rektorerna utan central granskning, bör däremot för att
underlätta rektorernas arbete förenklas. Nämnden föreslår, att de icke
behovsprövade studiebidragen beräknas utgå för varje hel vecka av kurstiden
med en fjärdedel av månadsbeloppet. För kursdagar, överskjutande
hel vecka, bör således enligt nämndens mening studiebidrag icke beräknas,
vilket är analogt med vad som föreslås beträffande läroverkssystemet, där
studiebidragen beräknas per hela kursmånader men ej för överskjutande
dagar.
Studiehjälp enligt grunderna för folkhögskolor m. fl. bör också tillkomma
eleverna i tandsköterskesJcolorna. Utbildningen av tandtekniker, som hittills
i stipendiehänseende varit likställd med den av tandsköterskor, är däremot
en typisk fackutbildning av det slag, som nämnden anser böra stödjas
med studielån. Nämnden har därför upptagit tandteknikerskolor bland
låneberättigade utbildningsanstalter.
För folkliga musikskolan i Arvika finnes för närvarande i riksstaten upptaget
särskilt anslag till stipendier åt eleverna. Nämnden föreslår, att
skolans elever erhålla studiehjälp från samma anslag som eleverna vid folkhögskolorna
och på samma villkor som dessa.
Eleverna i lantbruksslwlornas två- eller ettåriga kurser samt de ettåriga
mejeriskolorna kunna för närvarande erhålla stipendier å högst 400 kronor
och ha dessutom fri bostad och i de längre kurserna även kost. För dessa
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
elever kan studiehjälpen icke skäligen utgå enligt samma villkor som för
eleverna i exempelvis lantmannaskolorna, där eleverna betala för sin inackordering.
För att stimulera till inträde i dessa för jordbruksnäringen
mycket viktiga skolor bör emellertid studiehjälpstypen ansluta sig till den
för andra elevgrupper föreslagna och därför uppdelas i en behovsprövad
och en icke behovsprövad del. Nämnden anser, att den icke behovsprövade
delen bör vara 200 kronor och den behovsprövade delen uppgå till högst
300 kronor per år. För elever i de ettåriga ladug år ds förmanskurserna, vilka
nu kunna erhålla behovsprövade 450 kronor för hel kurs, föreslår nämnden,
att stipendiet får karaktären av utbildningsbidrag utan behovsprövning
och utgår med 500 kronor.
Nu föreslagna icke behovsprövade del av studiehjälpen torde lämpligen
benämnas utbildningsbidrag.
En särställning bland lantbrukets skolor intar mejeriskolan vid Alnarp.
Den utbildar blivande föreståndare för mejerier och är närmast att betrakta
som och jämställd med de fackutbildningsanstalter, som förut behandlats.
Skäl kunna därför anföras för att hänvisa dess elever till studielån, och
nämnden har därför för dess elever beräknat studielån. Om så icke anses
lämpligt, böra dess elever i stipendiehänseende jämställas med lantmannaskolornas
elever.
En särställning inom yrkesskoleväsendet intaga de lägre dagavdelningarna
av konstfackskolan och slöjdföreningens skola i Göteborg. De äro till
sin typ artskilda från vanliga yrkesskolor av motsvarande kurslängd. Läsåret
är kortare, eleverna kunna bedriva fria studier och ibland begränsa de
sig till att förkovra sig i något fack, för vilket de ha särskild lust, t. ex.
målning, vävning, konstsmide, keramik, samt avse icke alltid att utnyttja
sin utbildning i förvärvsarbete eller att ens fullfölja utbildningen. För eleverna
i dessa avdelningar anser nämnden lämpligast föreslå, att studiehjälpen
utgöres av behovsprövade stipendier å högst 75 kronor per månad.
För vissa elever från annan ort än skolorten kan dock vara befogat att
utmäta högre studiehjälp. Stipendiemyndigheten bör därför ha befogenhet
att då särskilda skäl föreligga höja stipendiebeloppet, dock med högst 25
kronor per månad.
Domänverkets skolor, vilkas stipendieförmåner icke tillhörde nämndens
utredningsuppdrag, borde även kunna inordnas i det system av studiehjälp,
som nämnden föreslår. Skogsmästarskolan och de likaledes ettåriga skogsskolorna
kunna betraktas som fackutbildningsanstalter av det slag, som
nämnden ansett böra vara låneberättigande anstalter. Särskilt gäller detta
skogsmästarskolan med dess högre skogliga utbildning. Skäl kunna därför
anföras för att låta studiehjälpen vid dessa skolor, främst skogsmästarskolan,
utgå i form av studielån. Därest likväl hjälpen anses böra utgå med kontanta
bidrag, böra eleverna vid skogsmästarskolan, vilka för närvarande
erhålla stipendier enligt samma grunder som eleverna vid lantmannasko
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
lorna, även i fortsättningen få samma slag av studiehjälp som dessa. Samma
stipendiegrunder böra då enligt nämndens mening tillämpas även för eleverna
i de ettåriga skogsskoloma, vilka för närvarande erhålla var och en
ett bidrag å 300 kronor för kurs. Deras kostnader för utbildningen äro per
månad i huvudsak desamma som för skogsmästarskolans elever. En översikt
över föreslagna studiebidrag, stipendier och utbildningsbidrag lämnas
härefter.
A. Läroverkssystemet: Studiebidrag: a. för inackordering 50 kronor per månad. b. för dagliga resor: för kostnad, som uppgår till minst 8 c. för måltid utanför hemmet: 5 resp. 10 och 15 kronor per månad. För inackorderad elev med stipendium: bi-drag till högst 4 resor hemorten—skol-orten för reskostnad över 15 kronor per |
»Ungdomsskolor»: allmänna läroverk, kom-munala gymnasier, mellanskolor och flick-skolor, praktiska mellanskolor, högre folk-skolor, tekniska gymnasier, 2-årig kurs vid Specialgymnasiet vid Vilans folkhögskola. |
B. Studiebidrag till inackordering å 25 kronor Stipendium å högst 75 kronor per kursmå-nad efter behovsprövning. Besebidrag för inackorderad elev med sti-pendium = A ovan. |
Anstalter för yrkesutbildning med kurslängd Skolor för tandsköterskor. Folkhögskolor. Lantmannaskolor. Lanthushållsskolor. Trädgårdsskolor. Driftsledarkursen vid Alnarp. Skogsskolor. |
C. Stipendium å högst 75 kronor per kursmå-nad efter behovsprövning. |
Anstalter för yrkesutbildning med kurslängd Inträdeskurser till tekniska gymnasier och Kurser för elektriska installatörer för för-värvande av B- eller C-behörighet. Konstindustriella dagskolan vid konstfacksko-lan och lägre konsthantverksskolan vid slöjd-föreningens skola i Göteborg. (Stipendium Lantbruksundervisningens kurser, kortare än 4 månader. |
D. Utbildningsbidrag å 200 kronor per år utan Stipendium å högst 300 kronor per år efter |
Lantbruksskolor. Mejeriskolor. |
E. Utbildningsbidrag å 500 kronor per kurs |
Ladugårdsförmanskurs. |
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 220.
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 220.
Normer för beräkning av behovsprövade stipendier. Denna fråga
behandlar nämnden å s. 68—73 i betänkandet och framlägger därvid förslag
till tabeller för beräkning av stipendierna. Jag torde beträffande denna
fråga få hänvisa till betänkandet.
Kostnadsberäkningar. I fråga om de av nämnden gjorda kostnadsberäkningarna
för genomförande av dess förslag torde få hänvisas till s. 61—
67 i betänkandet.
Studiehjälpens administration. Studiehjälpen administreras enligt nu
gällande ordning av ett flertal centrala myndigheter. Nämnden har enligt
sitt utredningsuppdrag undersökt, huruvida administrationen bör ytterligare
centraliseras eller eventuellt helt eller delvis decentraliseras. Beträffande
organisationen av studiehjälpsverksamheten har nämnden haft överläggningar
med statens organisationsnämnd, som därefter till nämnden
överlämnat »P. M. med förslag till organisation m. m. av studiehjälpsverksamheten»,
vilken promemoria som bilaga 10 fogats till betänkandet.
Nämndens förslag innefattar tre huvudtyper av studiehjälp: studiebidrag,
stipendier och studielån. Skäl föreligga enligt nämndens mening att administrera
dessa på olika sätt.
Vad först beträffar studiebidragen föreslår studielånenämnden i enlighet
med organisationsnämndens förslag, att dessa skola beslutas och utbetalas
av läroanstalternas rektorer (föreståndare), vilka ha att rekvirera erforderliga
medel från statskontoret. Besvär över rektors beslut föreslås skola
kunna anföras hos en av studielånenämnden föreslagen central myndighet,
studieh j älpsnämnden.
I fråga om stipendierna föreslår studielånenämnden, att dessa skola beslutas
av en central myndighet, studiehjälpsnämnden, som jämväl skall
ombesörja utbetalningen av stipendierna, vid läroverken och med dem jämförliga
läroanstalter direkt till eleverna eller målsmännen och vid övriga
skolor till rektorerna. Till stöd för förslaget, att den centrala handläggningen
av stipendieärendena förlägges till ett centralt organ har nämnden
anfört bland annat följande.
De behovsprövade stipendierna i alla de olika elevkategorierna skola
utgå efter samma beräkningsgrunder. Om då stipendierna skulle fördelas
av flera myndigheter, förutsätter detta ett organiserat samarbete mellan
myndigheterna. Såsom förut antytts, kunna dock icke därigenom ojämnheter
i behandlingen på olika håll undvikas. Enhetlighet i principer och tilllämpning
uppnås endast om samtliga ärenden helt behandlas på ett håll.
Även om myndigheterna överenskomma om gemensamma riktlinjer för
stipendieärendenas behandling, uppstå ständigt principiella spörsmål av
den betydelse, att nya överläggningar böra komma till stånd. Härav fördröj
es stipendieärendenas handläggning. Den tekniska utrustning, som
organisationsnämnden föreslagit för expediering av stipendierna, kan bättre
utnyttjas, om ärendena behandlas på ett ställe.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr %£0.
Det synes vidare vara betydelsefullt, att representanter för olika utbildningsområden
sammanföras till ofta återkommande överläggningar om för
alla gemensamma spörsmål och frågor. Det samarbete, som därigenom sker
på ett område mellan olika utbildningsgrupper, den kontakt, som på så sätt
upprätthålles mellan dessa, och de erfarenheter och synpunkter, som från
olika håll tillföras överläggningarna, äro enligt nämndens mening värdefulla
fördelar av ett gemensamt organ för studiehjälpsverksamheten.
Förslag om ett enda centralorgan för statens studiehjälpsverksamhet har
tidigare framförts. Skolöverstyrelsen föreslog år 1945 en särskild nämnd för
administreringen av de då föreslagna stipendierna åt landsbygdens studerande
ungdom och ansåg, att om studiehjälpsverksamheten utökades, även
de nya uppgifterna borde läggas till denna nämnd, som också skulle fungera
som upplysningscentral för rådfrågning på hithörande områden och därmed
fylla ett uppenbart behov. Statskontoret ansåg vid samma tillfälle, att
stipendiegivningen borde anförtros studielånenämnden, som förutsattes bli
ombildad till ett gemensamt centralorgan för statens studieunderstödsverksamhet.
Vad beträffar studielånen anser studielånenämnden, att ärenden härom
liksom nu böra handläggas centralt, och föreslår, att beslut i dessa ärenden
fattas av studiehjälpsnämnden.
Denna nämnd föreslås skola bestå av ordförande och högst sju ledamöter,
vilka utses av Kungl. Maj:t för viss tid och representera allmänna och
fackliga intressen. Nämndens kansli föreslås omfatta — förutom tillfällig
personal — en förste byråsekreterare i Ce 27, en byråsekreterare i Ce 24,
ett kanslibiträde i Ce 11 och två kontorsbiträden i Cf 4—Ce 8.
III. Remissyttranden.
Allmänna uttalanden, principer. De principer, enligt vilka studielånenämnden
ansett studiehjälpen böra ordnas, ha vunnit allmän anslutning
hos de myndigheter, som yttrat sig om principerna, och myndigheterna
tillstyrka, att studielånenämndens förslag i huvudsak lägges till grund för
studiehjälpens ordnande.
Arbetsmarknadsstyrelsen yttrar: Tillgång till studiehjälp i olika former
är en väsentlig förutsättning för att yrkesvägledningen i det enskilda
fallet på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sin uppgift. Erfarenheterna
ge vid handen, att det ofta är de ekonomiska hindren, som avhålla
ungdomen från att skaffa sig den utbildning, som är lämplig och önskvärd.
Ett stipendiesystem, som i huvudsak utformas enligt studielånenämndens
förslag, skulle säkerligen möjliggöra, att ungdomar, som bo på avlägset
belägna orter, kunde skaffa sig en utbildning, som de eljest ej skulle kunnat
förvärva. Systemet borde alltså kunna leda till ett bättre utnyttjande av
arbetskraftsreserverna i de yngre årgångarna.
Statskontoret anför: Den i betänkandet lämnade redogörelsen över den
nuvarande statliga studiehjälpens olika former vid ifrågavarande läroanstalter,
det administrativa förfarandet vid prövning av stipendieansökningar
och utbetalningen av tilldelade belopp ger ett starkt belägg för
36
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 220.
angelägenheten av att åtgärder snarast vidtagas för en mera planmässig
organisation av den statliga studiehjälpverksamheten och för ett enhetligare
bedömande av hjälpbehovet. Av alldeles särskild betydelse synes vara,
att klarare linjer skapas mellan hjälpformerna lån och stipendium. Studielånenämndens
föreliggande förslag till omläggning av verksamheten innebär,
såvitt statskontoret kunnat finna, en i väsentliga delar godtagbar lösning
av problemet. Ämbetsverket anser sig sålunda kunna i huvudsak tillstyrka
studielånenämndens förslag.
Skolöverstyrelsen instämmer i förslagets huvudsyften: strävan till större
enhetlighet i studiehjälpssystemet och en principiell uppdelning i studiebidrag,
stipendier och lån. Överstyrelsen önskar dock en viss uppmjukning
av gränserna mellan dessa hjälpformer. Överstyrelsen anser det självklart,
att vad ett folk satsar på sin uppväxande ungdoms utbildning kan det
räkna med att skörda med vinst i såväl andlig som materiell kultur. Överstyrelsen
framhåller slutligen betydelsen av att den föreslagna reformen
genomföres så snart ske kan i syfte, icke minst, att skapa en av förutsättningarna
för en bättre balans mellan tillströmningen till teoretiska och
till praktiska utbildningsbanor.
Länsstyrelsen i Malmö finner nämndens förslag i fråga om uppdelning
av studielån, studiebidrag och stipendier mellan olika elevkategorier vara i
stort sett väl avvägt och länsstyrelsen i Västerås anser, att det förslag till
ordnande av den statliga studiehjälpen, som studielånenänmden framlagt,
är förtjänt av allt erkännande.
Länsstyrelsen i Växjö har ej funnit anledning till erinran mot det sätt,
på vilket nämnden utformat studiehjälpen till elevgrupperna vid de olika
skolorna, och anser de föreslagna principerna samt de nya formerna för
studiehjälpen på ett lämpligt sätt åstadkomma ett likformigt stöd åt alla
elevkategorierna.
Studielån. I fråga om principerna för studielån framhåller statskontoret,
att en väsentlig vinst med nämndens förslag är, att man sökt
klargöra de principer, efter vilka bedömning bör ske, om studiehjälpen skall
ges i form av lån eller stipendium. Mot de av nämnden anförda synpunkterna
finner statskontoret i och för sig icke anledning till erinran.
Om den föreslagna utökningen av låneverksamheten
och om villkoren för låns erhållande råder enighet.
Länsstyrelsen i Västerås vitsordar studielånen såsom en synnerligen
lämplig form av studiehjälp för åtskilliga kategorier av studerande med
hänsyn till de förmånliga villkor, på vilka lånen utlämnas. Denna hjälp till
självhjälp utgör ett betydelsefullt led i statens understödjande verksamhet
för studier och utbildning och särskilt då en elev har stora utbildningskostnader
blir i allmänhet studielånet den effektivaste hjälpen. Länsstyrelsen
anser därför i likhet med studielånenämnden, att låneverksamheten bör
vidgas, och att ökade medel för sådant ändamål äro erforderliga.
Föreslagna maximibelopp för studielån föranleda erinran endast
från skolöverstyrelsen, som föreslår 4 000 kronor som normalt högstbelopp,
reservanter i slcolkommissionen, vilka anse en väsentlig höjning nödvändig,
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, som anser det föreslagna
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 37
maximibeloppet 3 000 kronor vara hållet i underkant. Statskontoret har
(år 1949) med hänsyn till det statsekonomiska läget motsatt sig höjning
av maximibeloppen.
Elevkategorier med lånerätt. Förslaget att seminariernas
elever hänföras till lånekategorien tillstyrkes av bland andra
alla hörda kollegier utom ett vid folk- och småskoleseminarierna, skolöverstyrelsen,
1946 års skolko-mmission och styrelsen för seminariernas elevförbund.
Kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå föreslår stipendier för eleverna
i de två lägsta klasserna av det fyraåriga seminariet och lån för övriga
seminarieelever.
Beträffande övriga fackutbildningsanstalter, vilkas elever
hänförts till lånekategorien, förekomma olika meningar.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bland andra direktionen
över gymnastiska centralinstitutet, kollegiet eller/och rektor vid
högre tekniska läroverket i Örebro, elektrotekniska fackskolan i Västerås,
konstfackskolan, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, Lennings
textiltekniska institut, grafiska institutet, i vad gäller tvåårskursen,
handelsgymnasierna i Hälsingborg, Sundsvall och Örebro, Stockholms handelsgymnasium,
(Frans Schartaus handelsinstitut), Bar-Lock-institutet
samt tekniska institutet i Stockholm.
Möjlighet för eleven att välja mellan studielån och stipendium
föreslås av styrelsen för Örnsköldsviks stads tekniska skola,
1946 års sholkommission och socialstyrelsen.
Skolkommissionen har dessutom föreslagit, att elev, som valt stipendium
och tillerkänts behovsprövat stipendium och har egen ekonomi, må kunna
erhålla ett efter behovet avpassat studielån, då oundgängligt behov föreligger
och eleven visar god studielämplighet och med framgång och omsorg
sköter sina studier.
Statskontoret ifrågasätter, om icke eleverna i de tekniska gymnasierna
borde hänföras till lånelinjen eller i vart fall eleverna i avgångsklassen och
eventuellt även näst högsta klassen.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser, att flera skäl tala
för att eleverna vid fackutbildningsanstalterna och aftonkurser vid allmänna
och tekniska läroverk samt vissa gifta elever böra vara berättigade
till stipendier.
Kollegiet vid högre tekniska läroverlcet i Stockholm föreslår, att eleverna
i fackskolan berättigas till studiebidrag samt dessutom efter
eget val antingen behovsprövade stipendier eller
studielån. Alternativt föreslås för fackskoleeleverna studiebidrag och
studielån. Gift elev, som behöver förstärkt studiehjälp eller visar framstående
studiebegåvning, skulle dessutom kunna erhålla behovsprövat stipendium.
Även tekniska läroverkens elevförbund föreslår studiebidrag
och efter elevens val studielån eller behovsprövat
stipendium.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
Rektor vid högre tekniska läroverket i Malmö anser, att fackskoleeleverna
böra i studiehjälpshänseende vara jämställda med de tekniska
gymnasiernas elever.
Rektor vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna, som
vitsordar, att de från teknisk fackskola utexaminerade genom sin långa och
i regel mycket värdefulla praktik inom industrin icke behöva räkna med
någon lägre avlönad aspiranttjänstgöring efter examen, anser emellertid,
att fackskoleeleverna böra erhålla stipendier jämte möjlighet
till lån.
Kollegiet vid Göteborgs handdsgymnasium anser, att stipendier
böra vara det normala för alla elever i handelsgymnasierna med möjlighet
för äldre elever att söka studielån. Kollegiet
vid Malmö handels gymnasium ifrågasätter, huruvida icke elev i ettårig
kurs borde beredas samma stipendiemöjligheter som elev i tvåårig
kurs och rektor vid Norrköpings handdsgymnasium förordar, att eleverna
i ettårig kurs erhålla studiehjälp enligt läroverkssystemet.
Styrelsen för Hässleholms stads skolor för yrkesundervisning föreslår, att
elever vid Hässleholms tekniska skola under första året erhålla studiebidrag
och stipendier utan lämplighetsprövning och efter ett år studiebidrag
och stipendier med lämplighetsprövning samt dessutom möjlighet
till studielån.
Överstyrelsen för yrkesutbildning åberopar och ansluter sig till de yttranden
från kollegier och styrelser, som intaga en annan ståndpunkt än studielånenämnden
i fråga om fackutbildningsanstalterna, samt avstyrker
förslaget om borttagande av s t i p e n d i e m ö j 1 i g heterna
för elever i tekniska fackskolor, handelsgymnasiernas ettåriga kurser
och övriga tekniska fackutbildningsanstalter, för vilkas elever studielånenämnden
föreslagit studielån som regelmässig studiehjälp. Stipendiemöjligheter
borde också bibehållas för eleverna i grafiska institutets ettåriga
kurs, som kunde sägas ha yrkesskolekaraktär. Däremot borde eleverna
i den tvååriga kursen, som hade karaktär av fackhögskola, erhålla studielån.
Överstyrelsen framhåller, att stipendier åt elever i nämnda utbildningsanstalter
nu funnes. I fråga om de tekniska fackskolorna vore de den
äldsta formen av statliga stipendier. Det vore därför orimligt att eleverna
fråntoges möjligheten att erhålla studiehjälp utan återbetalningsskyldighet.
Mellan elever i tekniska fackskolor och gymnasier funnes icke någon markerad
skillnad i ålder och löneförmåner. Eleverna i fackskolorna komme i
allmänhet från hem med svagt ekonomiskt underlag.
Överstyrelsen anser slutligen, att eleverna vid under överstyrelsens inseende
stående läroanstalter liksom nu skola kunna erhålla studielån. Att
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 220. 39
enbart elever med försörjningsplikt (gifta) skulle kunna erhålla lån, finner
överstyrelsen icke motiverat.
Förslaget om studielån åt elever i tandteknikerskolorna tillstyrkas
av medicinalstyrelsen, som dessutom föreslår studielån under andra
året av den tvååriga förberedande elevutbildningen å av medicinalstyrelsen
auktoriserad arbetsplats. Överstyrelsen för yrkesutbildning avstyrker däremot
borttagandet av stipendiemöjligheter vid dessa skolor.
Studielån åt elever i aftonkurser vid allmänna och tekniska läroverk
tillstyrkas av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Skolöverstyrelsen påpekar dessutom, att bland de låneberättigande läroantaltema
böra inräknas de enskilda aftonskolorna. Förberedande kurser
vid småskoleseminariet i Haparanda samt vid utbildningsanstaltema för
lärarinnor i husligt arbete borde räknas till stipendiegrupperna, liksom de
rent yrkesbetonade kurserna vid sistnämnda anstalter. Överstyrelsen för
yrkesutbildning anser, att studielån böra utgå också till elever, som deltaga
i aftonundervisning vid handelsgymnasier.
Kommerskollegium framhåller, att eleverna vid navigationsskolorna
närmast äro jämförliga med eleverna i de tekniska fackskolorna
med hänsyn till föregående praktisk utbildning och förvärvsmöjligheterna
efter avlagd examen, och anser, att de böra få samma studiehjälp
som dessa.
Medicinalstyrelsen anser, att eleverna vid sjuksköterskeskolorna,
barnmorskeläroanstalterna och gymnastiska
centralinstitutets sjukgymnastlinje även i fortsättningen
böra få behålla de specialstipendier, som nu stå dem till buds.
Socialstyrelsen föreslår, att som komplement till det statliga studiehjälpssystemet
möjlighet måtte beredas vederbörande verk och myndigheter att
få tillgång till stipendiemedel för att stimulera tillströmningen till vissa
utbildningsanstalter, när ett påtagligt arbetskraftsbehov föreligger inom
respektive yrkesområden.
Studiehjälpen vid läroverken och minst två-åriga kurser. Principen
om uppdelning av studiehjälpen på icke behovsprövade studiebidrag
och behovsprövade stipendier tillstyrkes allmänt.
Studiebidragen, lämplighetsprövning. Förslaget att
studiebidragen skola utgå utan lämplighetsprövning tillstyrkes allmänt i
vad avser andra skolor än läroverken och därmed jämförliga. Även i fråga
om läroverken råder mycket stor anslutning till förslaget. Sålunda ha av de
hörda kollegierna vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter omkring
70 utan tvekan tillstyrkt, medan 10 uttala tvekan eller avstyrka förslaget.
De som tillstyrka ansluta sig till studielånenämndens motivering och framhålla,
att förslaget befordrar utjämning så långt som är möjligt av den
40
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 230.
orättvisa skillnaden mellan tätorternas och landsbygdens barn. De övriga
framhålla risken av att ytterligare öka tillströmningen till de redan överfyllda
läroverken eller önskvärdheten av att i de teoretiska skolorna icke
intagas andra än begåvade.
Skolkommisionen har intet att erinra mot att lämplighetsprövningen för
studiebidragen slopas vid läroverk och finner det välbetänkt, att sådan
prövning överhuvud ej ifrågasättes för yrkesskolorna.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund finner det tillfredsställande,
att studiebidragen skola utgå utan lämplighetsprövning. Härigenom undanröjes
en mycket vanlig och berättigad anmärkning mot det nuvarande
systemet.
Skolöverstyrelsen intar (år 1949) en avvaktande ståndpunkt och yttrar:
I den föreliggande utredningen ha enligt överstyrelsens mening anförts
vägande skäl för det berättigade i och för sig att slopa det krav, som nu
gäller i fråga om studiebegåvning. Överstyrelsen finner det emellertid tveksamt,
om tidpunkten nu är inne för en sådan åtgärd. Det är av väsentlig
vikt, att tillströmningen till de teoretiska studiebanorna ej underlättas på
de praktiska banornas bekostnad. Även om utredningen innefattar vissa
korrektiv mot en sådan konsekvens av nämnda förslag, hyser överstyrelsen
farhågor för att dessa korrektiv icke kunna i tillräcklig grad göra sig gällande,
innan yrkesutbildningsväsendet utbyggts i tillräcklig omfattning,
så att en bättre balans mellan tillgången på teoretiska respektive praktiska
utbildningsbanor uppnåtts. Överstyrelsen finner det även tillrådligt, att
man avvaktar ytterligare erfarenheter av det nya förfarandet för intagning
av elever vid läroverken och jämförliga skolor, som i år för första gången
prövats över hela landet, innan man skrider till åtgärder, som kunna avsevärt
påverka tillströmningen till dessa skolor. Av dessa skäl anser sig överstyrelsen
icke kunna f. n. biträda nämndens förslag på denna punkt utan
föreslår i stället, att för rätt till studiebidrag fortfarande och tills vidare
skola uppställas vissa krav i fråga om studielämplighet.
Två reservanter inom skolöverstyrelsen tillstyrka förslaget och anföra:
Vi anse nämndens förslag vara att förorda icke blott med hänsyn till att
studiehjälp i denna form är avsedd att vara ett utjämningsbidrag i geografiskt
hänseende utan även enär förslaget enligt vår mening måste innebära
betydande lättnader vid administrerandet av bidragsverksamheten. Med
hänsyn till den sålunda angivna arten av bidraget synas vid bedömande av
ansökningar om dylikt bidrag icke böra anläggas studielämplighetssynpunkter,
helst som man icke lärer kunna skapa garantier för enhetligt bedömande
i betygs- och begåvningshänseende av lärjungar vid olika skolor
samt de för sådant ändamål föreslagna instrumenten därför icke böra komma
till användning annat än när så oundgängligen må anses erforderligt.
Det av överstyrelsen förordade systemet torde vidare — ehuru mera ägnat
att tillgodose aktuella statsfinansiella synpunkter — innebära, att fortfarande
komma att uteslutas från möjlighet till studier vid läroverk m. fl.
utbildningsanstalter åtskilliga av dem, vilka i högre grad än mången på
skolorten borde ha denna möjlighet.
41
Kungl. Mai ds ''proposition nr 220.
Statskontoret anför:
I likhet med studielånenämnden finner statskontoret goda skäl tala
för att förutsättningarna för erhållande av grundstipendium (studiebidrag)
icke skola vara desamma som för behovsstipendium. Då förstnämnda
understöd avses kompensera en landsbygdselevs merkostnader
för sin utbildning, bör konsekvensen fordra, att något särskilt villkor
av pedagogisk eller ekonomisk art icke uppställes. I nuvarande statsfinansiella
läge måste emellertid följderna av ett eftergivande av nu föreskrivna
villkor för studiehjälp bli föremål för noggrant övervägande. I detta sammanhang
bör även beaktas, att ett sådant eftergivande på ett icke önskvärt
sätt torde stimulera tillströmningen till de teoretiska skolorna. Mot
bakgrunden härav finner sig statskontoret icke för närvarande kunna utan
vidare acceptera nämndens förslag i detta avseende. Enligt ämbetsverkets
mening bör man söka ett lämpligt korrektiv mot nämnda verkningar av
studiehjälpen för att därmed ernå en minskning av anslagsbehovet. I sådant
syfte anser statskontoret böra övervägas, om icke någon eller några av realskolans
lägre klasser böra undantagas från de stipendieberättigade klasserna.
Skulle grundstipendierna liksom behovsstipendierna utgå först
fr. o. m. klass 24 respektive 33, torde kostnadsbesparingen måhända kunna
beräknas till omkring en miljon kronor. Därest denna utväg icke skulle
anses böra tillgripas, lärer bli erforderligt, att kravet på studielämplighet
bibehålies i en eller annan form för grundstipendium vid de teoretiska
skolorna.
Studiebidragens belopp m. m. I flertalet yttranden från kollegierna
godtagas de föreslagna beloppen. Sänkningen av inackorderingsbidraget
beklagas dock av åtskilliga, bidraget för färd med cykel vilja några
behålla, och andra anse, att samma bidrag bör utgå för matsäck eller
frukostmål på näringsställe. Skolöverstyrelsen anser jämväl, att bidraget
till frukostmål bör utgå med ett enhetligt belopp av 10 kronor. Statskontoret
ifrågasätter ett odifferentierat måltidsbidrag å förslagsvis högst 10 kronor
för månad.
Beträffande vissa villkor för erhållande av studiebidrag
anser skolöverstyrelsen, att som regel bör krävas högsta betyget i
uppförande men att möjlighet bör stå öppen att med hänsyn till särskilda
omständigheter lämna bidrag även till elev, som fått betyget nedsatt till B.
Stipendier. Skolöverstyrelsen anser, att det föreslagna maximibeloppet
å 75 kronor bör kunna överskridas, där speciella skäl påkalla detta, såsom
för särskilt begåvad medellös elev, framför allt elever över 16 år, för
vilka barnbidrag upphört att utgå. Överstyrelsen föreslår också, att verkligt
studiebegåvade elever i första klasserna skulle kunna undantagsvis
erhålla stipendium.
llesebidrag för inackorderade lärjungar med stipendium.
I några remissvar riktas kritik mot förslaget om bidrag till
endast fyra resor om året. Skolöverstyrelsen anser sålunda, att bidrag bör
utgå för åtminstone sex enkla resor om året med hänsyn till de olika längre
lovperioderna.
42
Kunql. Maj:ts proposition nr 220.
Studiehjälpen vid folkhögskolor, vissa yrkesskolor och vissa av
lantbruksundervisningens skolor m. fl. (Kurslängd minst 4 månader
men ej två år). Folkhögskolor. Mot studielånenämndens förslag, i
vad detsamma avser studiebidragens storlek, har erinringar framförts av
folkhögskolinspektören samt fyra av de hörda folkhögskolerektorerna. Därvid
har framhållits, att nämndens princip att tillämpa olika grunder för
studiebidrag beträffande skolor med olika studielängd faller inför omöjligheten
att garantera att studietiden blir av beräknad omfattning. En läroverkselev
kan avbryta sina studier efter ett år, medan en folkhögskoleelev
kan utbygga sina kurser till över två år.
Skolöverstyrelsen är ej beredd att taga ståndpunkt till frågan om studiebidragens
storlek utan närmare utredning om elevernas behov och om
erfarenheterna av den nuvarande stipendiegivningen vid folkhögskolorna.
Reservanter i skolkommissionen, Svenska landsbygdens ungdomsförbund
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslå, att studiebidraget
utgår med 50 kronor per månad.
Förslaget att resebidrag får beräknas endast för resa till närmaste skola,
som meddelar avsedd utbildning, har accepterats av skolöverstyrelsens majoritet,
medan sex reservanter avstyrka bestämmelsen under framhållande
av att det i många fall skulle bli ytterst svårt att exakt bestämma, om en
skola hade avsedd utbildningslinje.
Vissa yrkesskolor. Från några skolor inom yrkesundervisningen
föreslås, att »läroverkssystemet» tillämpas även på kurser under 2 år. Överstyrelsen
för yrkesutbildning delar uppfattningen, att läroverkssystemet bör
komma till vidare användning än vad studielånenämnden föreslagit och påyrkar,
att systemet åtminstone tillämpas för elever i heldagskurser,
som pågå minst ett läsår. Härigenom skulle t. ex. 1-åriga verkstadsskolor,
handelskurser, husmodersskolor och kurser för kokerskor i storkök
erhålla stipendier enligt detta system.
Skolkommissionen anför, att en sänkning av tvåårsgränsen skulle medföra
svåröverskådliga konsekvenser och yttrar vidare:
När nämnden satt gränsen vid två år, har detta av allt att döma skett
med hänsyn till att tvåårsgränsen är entydig och utan risk för svårbedömbara
gränsfall. Några skolor eller kurser på i det närmaste två år finnas
nämligen ej vid de skolor, som hänförts till stipendielinjen. Sättes gränsen
exempelvis till ett år, uppkommer genast frågan, vad som skall förstås med
ett »år». Är det 12 månader, eller ett läsår? I senare fallet: Vilket läsår?
8, 9, 10 eller 11 månader? Kurstyper finnas av snart sagt varje längd upp
till 12 ä 15 månader. — Det kan måhända befinnas lämpligt att avvakta ett
eller annat års försöksverksamhet, innan linjerna definitivt utformas. Därvid
bör särskilt uppmärksammas huruvida någon eller några skoltyper
kunna anses vara av den art, att de, oaktat utbildningstiden är förhållandevis
kort, böra hänföras till ett förmånligare stipendiesystem än nämnden
föreslagit.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr £20.
Från några skolor, bland annat skolor för husligt arbete i Stockholm,
framhålles, att resekostnaderna för eleverna ofta äro höga, då eleverna bo
i förorterna eller kommunerna äro vidsträckta, samt att eleverna ha obligatoriska
kostnader för frukost- och middagsmål i skolan. Eleverna böra därför
erhålla bidrag till rese- och måltidskostnaderna.
Vissa av lantbruksujidervisningens skolor. Lantbruksstyrelsen
hälsar med tillfredsställelse förslaget att även eleverna vid
lantbruksundervisningsanstaltema skola kunna erhålla studiebidrag utan
behovsprövning. Styrelsen anser emellertid, att studiebidraget bör utgå med
högst 50 kronor per elev och månad, vilket belopp vid inackordering i elevinternat
må kunna nedsättas till lägst 25 kronor.
Styrelsen föreslår vidare, att eleverna i den praktisk-teoretiska ettåriga
kursen vid mejeriskolan i Alnarp skola erhålla samma studiehjälp som eleverna
i lantmannaskolorna. Denna kurs borde enligt styrelsens mening icke
räknas till fackutbildningsanstalterna utan till de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
Styrelsen anser, att resebidrag till inackorderad elev bör utgå för fyra
enkla resor mellan hemorten och den skola, som eleven bevistar, oavsett om
skolan är den närmast belägna.
Skogsskolor. Domänstyrelsen tillstyrker studielånenämndens förslag,
i vad det avser studiehjälpen åt elever vid statens skogsskolor, men
’ föreslår, att studielån därjämte skall kunna erhållas, då verkligt behov föreligger.
Studiehjälpen vid anstalter för yrkesutbildning med kurslängd
kortare än fyra månader m. fl. läroanstalter. Styrelsen för Västerås
stads skolor för yrkesundervisning föreslår, att eleverna i elektriska
installatör skurser av B-typ skola erhålla samma studiehjälp
som elever vid yrkesundervisningsanstalter med längre kurstid än 4 månader.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att eleverna i förstnämnda
kurser icke böra behandlas oförmånligare än elever i annan heldagskurs av
samma omfattning.
Lärarkollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås framhåller, att
en kurs för inträdessökande till teknisk fackskola
med de höga fordringar i matematik, som gälla för elektrotekniska och
maskintekniska fackskolor, icke är någon repetitionskurs, vars huvudändamål
är att trimma eleverna till en god inträdestentamen, utan att en dylik
kurs fyller en lucka i skolsystemet med vars hjälp många för samhället synnerligen
värdefulla medborgare få möjlighet att tillägna sig grundläggande
kunskaper, svåra att skaffa på annat sätt, för fortsatt utbildning till ganska
högt kvalificerade ingenjörer. Kurserna böra, i den mån de äro dagkurser
på mer än 4 månader, behandlas som andra kurser av samma längd. Liknande
synpunkter anläggas av överstyrelsen för yrkesutbildning.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Styrelsen för slöjdföreningens skola i Göteborg framhåller, att den lägre
konsthantverksskolan vid nämnda skola lämnar en obligatorisk, grundläggande
utbildning före inträde i den högre konsthantverksskolan och har ett
lika omfattande veckoschema och ett lika långt läsår som skolan i övrigt.
Rektor vid konstfackskolan i Stockholm framhåller, att konstindustriella
dagskolan är tvåårig och att flertalet elever ämna fullfölja sin utbildning i
högre konstindustriella skolan. Han förordar därför, att eleverna i dagskolan
erhålla stipendier enligt »läroverkssystemet».
Lantbruksstyrelsen kan icke finna bärande skäl tala för att elever i sådana
kurser vid lantbrukets skolor, som pågå mindre än fyra månader, icke
skola komma i åtnjutande av studiebidrag. Flera av dessa kurser, t. ex.
kontrollassistentkurser och ladugårdsskötarkurser, utgöra ofta ett led i en
påbörjad eller pågående utbildning. Lantbruksstyrelsen föreslår därför, att
den av nämnden föreslagna 4-månadersgränsen slopas.
Behovsprövade stipendiers beräkning. Studielånenämnden har utgått
ifrån att vid stipendieberäkningen hänsyn skall tagas till antalet av
stipendiatens syskon under 18 år utan egen deklarationspliktig inkomst.
Statskontoret kan icke biträda denna uppfattning. De åtgärder, som från
statsmakternas sida under senare tid i olika sammanhang vidtagits för ett
stödjande av barnfamiljerna, torde numera få anses vara så betydande, att
en differentiering av stipendiaterna efter antalet syskon och utan hänsyn *
till om även dessa erhålla stipendier icke synes påkallad. Då även praktiska
skäl tala för enhetlighet i förevarande avseende, får statskontoret förorda,
att behovstabellerna tillämpas utan hänsynstagande till barnantal.
I motsats till studielånenämnden anser länsstyrelsen i Karlstad, att någon
nedräkning av förmögenhet, avseende fastighet, inventarier, lager och
övriga sakvärden, icke skall ske i förhållande till förmögenhet, som redovisas
i kontanter, aktier eller obligationer. I fastighet eller i rörelse bundet
kapital upptoges vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt icke till sitt
verkliga värde, varigenom väsentliga förmögenhetsreserver faktiskt förelåge.
Studiehjälpens administration. Riksräkenskapsverket avstyrker förslaget,
att statskontoret ensamt skall utanordna medel till studiebidragen,
och föreslår, att det sker genom länsstyrelserna och statskontoret.
Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om en central administration genom
den föreslagna studiehjälpsnämnden av stipendier och studielån, under
förutsättning att studiehjälpsnämnden handlägger studiehjälpsärenden
inom samtliga områden av hjälpverksamheten och att överstyrelsen blir
representerad i nämnden av två ledamöter, varav eventuellt en suppleant.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att skäl i princip torde kunna
anföras för en centralisering av samtliga stipendieärenden till en studiehjälpsnämnd.
Överstyrelsen befarar emellertid, att försening av stipendie
-
45
Kungl. Maj:ts ''proposition nr SSO.
ärendena skall uppkomma, om så sker, och understryker, att samtliga stipendieärenden
skola behandlas i den ordning de inkomma och att behovet
av arbetskraft maste tillgodoses så, att stipendieärendena icke taga längre
tid än en månad.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att den föreslagna centraliseringen av
stipendieärendena till en enda myndighet med all säkerhet kommer att
medföra en väldig anhopning av stipendieansökningar, speciellt i början
av skolornas läsår. Det förefaller ämbetsverket tveksamt om den av lånenämnden
föreslagna studiehjälpsnämnden skall inom rimlig tid kunna klara
granskningen av stipendieansökningarna och utbetala stipendiebeloppen till
skolorna. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde en väsentlig personalförstärkning
av den föreslagna studiehjälpsnämnden vara erforderlig, vilket i
sin tur komme att medföra betydligt ökade kostnader för nämndens verksamhet.
Den intima kontakt, som råder mellan skolorna och det ämbetsverk,
under vilket de närmast lyda, och den kännedom, som tillsyningsmyndigheten
har om skolorna och deras elever, vore av icke ringa betydelse vid
stipendiebeviljandet. Då det av lantbruksstyrelsen hittills tillämpade systemet
med stipendiernas beviljande och utbetalning fungerat väl, ställer sig
lantbruksstyrelsen tveksam mot förslaget om att nu inrätta ett särskilt
ämbetsverk för ändamålet.
Genom årliga överläggningar mellan de stipendiebeviljande myndigheterna
torde överenskommelse kunna träffas angående de gemensamma
och enhetliga grunder, som skola tillämpas vid stipendiernas beviljande.
Härigenom torde de av nämnden påtalade olägenheterna av att flera myndigheter
bevilja stipendier kunna elimineras. Lantbruksstyrelsen anser sig
därför icke kunna tillstyrka, att beviljandet av stipendier åt elever vid
lantbrukets skolor överflyttas till den av studielånenämnden föreslagna studieh
j älpsnämnden.
Departementschefen.
Vid sin översyn av studiehjälpen vid de behandlade undervisnings- och
utbildningsanstalterna har studielånenämnden föreslagit, att studiehjälpen
fortfarande skall utgå i form av studielån och stipendier. Villkoren för
studielån ha emellertid föreslagits bli gynnsammare än hittills och stipendierna
ha ansetts böra som regel uppdelas på icke behovsprövade studiebidrag
och behovsprövade stipendier. Jag ansluter mig till denna principiella
uppläggning av studiehjälpen.
Det nu gällande villkoret för erhållande av studielån, att eleven skall
visa utpräglad studiebegåvning, kan, om det tillämpas efter bokstaven,
från lånemöjligheter utestänga många, som behöva lån för sin utbildnings
fullföljande och vilka, utan att tillhöra de utpräglade studiebegåvningarna,
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘220.
likväl kunna komma att göra goda insatser i samhällslivet. Jag finner det
därför välbetänkt, att studielånenämnden föreslagit en avsevärd uppmjukning
av nämnda villkor av innebörd, att vid lånens utdelning främst behovet
av studieunderstöd skall vara avgörande och lån utdelas till alla
dem, som vinna inträde i läroanstalten och anses äga förutsättningar att
med tillfredsställande resultat fullfölja sin utbildning samt äro i behov av
ekonomisk hjälp.
Studielånenämnden har otvivelaktigt anfört goda skäl för att studielånens
nuvarande högstbelopp böra höjas, och jag ansluter mig till förslaget,
att lånens normala högstbelopp bör vara 2 500 kronor för helt läsår
av vanlig längd och att lån må kunna uppgå till högst 3 000 kronor, då
särskilda skäl föreligga. Ytterligare höjning av maximibeloppen, vilket föreslagits
av några remissinstanser, anser jag mig nu icke kunna förorda. Det
torde böra påpekas, att vid utdelning av lån till elev, som även tilldelas
stipendium, lånets storlek bör bestämmas med hänsyn jämväl till det
eleven tilldelade stipendiebeloppet.
De riktlinjer, som i utredningen uppdragits för valet mellan studielån
och stipendier, synas mig i huvudsak kunna godtagas. Den strikta tillämpningen
av principerna har emellertid i utredningen lett till att flera elevkategorier,
som nu ha stipendiemöjligheter, upptagits bland dem, som föreslagits
få sin studiehjälp enbart i form av studielån. Förslaget har därför
föranlett flera ändringsförslag i remissvaren, och hur mångskiftande och
ibland för speciella skolor särskilt avpassade förslagen än äro, ha de alla
det gemensamma draget, att stipendierätten i någon form föreslås bevarad
för eleverna. För att undgå alltför stora ändringar i nu utgående studiehjälp
torde också vid tillämpningen av principerna enligt min mening böra
iakttagas, att vissa elevgrupper, som principiellt böra få sin huvudsakliga
studiehjälp i form av studielån men som nu ha möjlighet att erhålla stipendier,
även i fortsättningen erhålla en del av sin studiehjälp i form av stipendier.
Jag anser därför, att eleverna i tekniska fackskolor, ett är.skurser vid
handelsgymnasierna och de övriga fackutbildningsanstalter av teknisk eller
annan art, för vilka studielånenämnden föreslagit enbart studielån, böra
kunna erhålla, förutom studielån, de för alla större stipendiekategorier föreslagna
behovsprövade stipendierna å högst 75 kronor per månad. Jag räknar
härvid till fackutbildningsanstaltema, såvitt avser konstfackskolan och
slöjdföreningens skola i Göteborg, jämväl de lägre dagavdelningarna. Särskilt
villkor om studielämplighet synes icke böra föreskrivas för nyssnämnda
stipendier utan främst behovet av ekonomiskt stöd för utbildningen vara
avgörande, varvid hänsyn skall tagas till de övriga ekonomiska förmåner,
som kunna utgå till eleverna under utbildningstiden.
För elever i anstalter för utbildning av lärare och lärarinnor, vid vilka
anstalter studiehjälpen varit mycket oenhetlig och stipendier endast i ringa
utsträckning förekommit, har studielånenämnden föreslagit huvudsakligen
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 2%0.
enbart studielån samt för elever med försörjningsplikt (gifta) därjämte efter
behovsprövning fyllnadsstipendier å högst 600 kronor per läsår. Jag biträder
förslaget, dock med den ändringen att stipendierna böra kunna utgå
med högst 800 kronor och kunna tilldelas icke blott elever med försörjningsplikt
utan även andra elever, då ömmande skäl föreligga. I den mån
vid berörda anstalter förekomma sådana kurser för yrkesutbildning, som
icke enbart taga sikte på utbildning av lärare, skola givetvis vid dessa
kurser utgå stipendier i likhet med vad som gäller för motsvarande kurser
vid andra utbildningsanstalter.
För eleverna i aftonkurser vid läroanstalter under statligt inseende finner
jag i likhet med studielånenämnden och de hörda myndigheterna studielånen
vara den lämpliga formen av studiehjälp. Studielån böra vidare kunna
tilldelas elever i läroanstalter, vilka studielånenämnden icke behandlat
men vilkas elever enligt nu gällande bestämmelser kunna erhålla studielån,
t. ex. elever vid konsthögskolan och musikhögskolan.
Vad beträffar stipendierna har studielånenämnden föreslagit, att stipendiestödet
skall differentieras med hänsyn till utbildningens längd. Nämnden
har därvid räknat med den längd, som utbildningen vid de olika skolorna
och kurserna normalt uppgår till enligt gällande stadgor och kursplaner.
För alla stipendieberättigade elevgrupper föreslås behovsprövade
stipendier på maximalt 75 kronor per månad, och differentieringen av stipendiestödet
mellan längre och kortare utbildning föreslås ske på så sätt,
att olika bidragsnormer för inackordering, resor och måltider i skolorten
skola gälla alltefter utbildningens längd. Bidrag för dessa ändamål föreslås
utgå utan behovsprövning och benämnas studiebidrag. Nämnden har med
hänsyn till utbildningens längd föreslagit huvudsakligen tre stipendiekategorier,
omfattande den första kurser på minst två år, den andra kurser på
mindre än två år men minst fyra månader och den tredje kurser kortare än
fyra manader. Skillnaden i stipendiestödet mellan de två första kategorierna
består däri, att vid den längre kurstiden studiebidraget för inackordering
är något högre per månad, och att studiebidrag för dagliga resor och måltid
i skolorten där kunna utgå. Detta senare har sin förklaring däri, att
till denna kategori höra läroverken, vilka ha många dagligen resande elever,
vilket icke är regel i den andra kategorien, till vilken höra bland annat
folkhögskolorna och lantmannaskolorna. I båda kategorierna skulle därjämte
förekomma bidrag till resor hemmet—skolorten för inackorderade
elever med behovsprövat stipendium. För den tredje kategorien ha föreslagits
behovsprövade stipendier men icke studiebidrag.
I likhet med studielånenämnden anser jag det rimligt, att elever, som
ge sig in på de längre utbildningslinjerna, erhålla ett förhållandevis bättre
stipendiestöd än de elever, som räkna med endast en kortare utbildningstid.
De föreslagna gränserna mellan de tre stipendiekategorierna finner jag
mig också kunna acceptera. Jag kan därför icke biträda de i vissa yttran
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
den gjorda förslagen om ändring av dessa gränser, vilka förslag i realiteten
innebära, att någon skillnad icke skulle göras i stipendiestödet för längre
eller kortare utbildning.
Till den första stipendiekategorien har studielånenämnden fört eleverna
i allmänna läroverk och därmed jämförliga s. k. högre läroanstalter, tekniska
gymnasier, tvååriga handelsgymnasier, kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning med en utbildningstid av minst två år samt
specialgymnasiet vid Vilans folkhögskola. Mot nämndens förslag att sammanföra
dessa skolor och anstalter till samma stipendiekategori har jag
ingen erinran. Det för kategorien föreslagna stipendiesystemet motsvarar i
sina huvudrag det för läroverkens elever nu gällande systemet, dock med
en principiellt viktig ändring. Nämnden föreslår nämligen, att studiebidragen,
vilka motsvaras av grundstipendierna enligt nuvarande bestämmelser,
icke som hittills skola vara förbundna med villkoret, att elev för att erhålla
bidragen skall ha visat god lämplighet för studier. Studiebidragen föreslås
skola utdelas utan särskild prövning av elevens lämplighet för den valda
utbildningen och tilldelas alla »landsbygdslärjungar», som vunnit inträde
i läroanstalten och tillfredsställande sköta sin fortsatta utbildning. Efter
slopandet av lämplighetsprövningen få studiebidragen sin av rättviseskäl
välmotiverade karaktär av utjämningsbidrag mellan sko Ikostnaderna för
elever i skolorter och icke-skolorter klarare framhävd, och de många svårigheter
och olägenheter elimineras, vilka den nu föreskrivna lämplighetsprövningen
visat sig medföra vid utväljandet av stipendiater, särskilt när
det gällt begynnelseklassernas elever. Lämplighetsprövningens försvinnande
i vad angår läroverkens elever underlättar också införandet av studiebidrag
vid andra skolor, där sådan prövning icke lämpligen kan ske. För
min del hyser jag ingen tvekan att biträda studielånenämndens i denna
del framlagda förslag, som jag finner synnerligen väl motiverat och ägnat
att undanröja den missuppfattning och det missnöje, som nuvarande bestämmelse
förorsakat.
I fråga om principerna för studiebidragens beräkning ansluter jag mig
till studielånenämndens förslag. Jag finner det sålunda välbetänkt, att
studiebidragen för dagliga resor icke skola göras avhängiga av att eleven
bor på visst avstånd från skolan utan beräknas på grundval av de faktiska
kostnaderna för resorna.
Beträffande studiebidragens belopp anser jag mig med hänsyn till förändringen
i penningvärdet, sedan studielånenämndens förslag framlades,
böra föreslå vissa justeringar. Studiebidraget för inackordering bör sålunda
höjas från föreslagna 50 kronor till 60 kronor per månad och för elev, intagen
i skolas internat, icke reduceras mer än till lägst 30 kronor. Studiehjälpen
till helt obemedlad inackorderad elev skulle därmed uppgå till 135
kronor per månad och för i internat intagen dylik elev till lägst 105 kronor
per månad.
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 220.
Studiebidragen till måltid i skolorten böra utgå med 12 kronor per
månad för ett mal och 18 kronor för två mål, oberoende av måltidens
beskaffenhet. De av nämnden föreslagna gränserna för beräkningen av
studiebidrag till dagliga resor böra höjas från 8 respektive 6 kronor per
manad till 9 respektive 7 kronor för månad. Skäl synas mig slutligen föreligga
för att bidraget till längre resor hemmet—skolorten för inackorderade
elever med behovsprövat stipendium må kunna utgå för högst sex enkla
resor per läsår i den mån resekostnaden per resa överstiger 15 kronor.
För erhållande av studiebidrag synes mig böra fordras, att eleven har
högsta betyget i uppförande, dock att möjlighet bör finnas att med hänsyn
till särskilda omständigheter lämna studiebidrag även till elev, som fått
betyget sänkt.
Vad beträffar de behovsprövade stipendierna böra dessa liksom hittills
vid läroverken och därmed jämförliga skolor utgå först från och med andra
klassen av fyraåriga och tredje klassen av femåriga realskolor eller motsvarande
klasser i jämförliga skolor samt utdelas efter prövning av elevens
studielämplighet. Skolöverstyrelsens förslag att stipendier undantagsvis
skulle kunna utgå även i lägre klasser kan jag sålunda icke biträda. I likhet
med vad som nu är fallet i fråga om läroverksstipendiema torde maximibeloppet
75 kronor per månad böra få överskridas för särskilt begåvad
elev med påtagligt stort behov av stöd för studiernas fullföljande.
Till den andra stipendiekategorien — elever i skolor med kurslängd om
minst fyra månader men ej två år — har studielånenämnden fört vissa
anstalter för yrkesundervisning, skolor för tandsköterskor, folkhögskolor,
lantmannaskolor, lanthushållsskolor och vissa andra skolor inom lantbruksundervisningen
samt skogsskolor. Jag har ingen erinran mot förslaget
men anser, att till denna kategori bör av skäl, som anförts av lantbruksstyrelsen,
hänföras den praktisk-teoretiska ettårskursen vid mejeriskolan
i Alnarp. I konsekvens med vad jag med hänsyn till penningvärdets förändring
förordat beträffande inackorderingsbidragen vid läroverken m. fl.
läroanstalter böra de föreslagna studiebidragen för inackordering höjas
från 25 respektive 40 kronor per månad till 30 respektive 50 kronor, varigenom
studiehjälpen i högsta behovsklassen skulle uppgå till 105 respektive
125 kronor per månad, vilket sistnämnda belopp är 10 kronor lägre än i
första stipendiekategorien.
Beträffande resebidragen för inackorderad elev med behovsprövat stipendium
har studielånenämnden föreslagit, att bidragen skulle utgå endast
för resor till närmaste skola, som meddelar den önskade utbildningen
Från representanter för folkhögskolorna och lantbruksundervisningen har
påyrkats, att denna begränsning i rätten till resebidrag icke skulle finnas.
Jag anser emellertid, att bestämmelsen, som nu gäller för läroverken och
där den icke lämpligen kan slopas, bör vara densamma för alla elevkate
4
— Bihang till riksdagens protokoll 1 saml. Nr SSO.
50
Kungl. Maj:ts -proposition nr £20.
gorier och därför behållas. Dock bör föreskrift meddelas, att den stipendieutdelande
myndigheten äger rätt att medgiva resebidrag även för resor
till annan skola än den närmaste, om skäl därtill äro. Sadana skäl kunna
t. ex. vara, att närmaste skola icke har plats för eleven eller att han önskar
bevista en s. k. rörelseskola. Antalet enkla resor torde i denna stipendiekategori
kunna begränsas till av studielånenämnden föreslagna fyra resor
per år, vilket tillstyrkts av företrädare för berörda skolor.
I ett fåtal skolor inom denna kategori ha vissa elever, såsom framhållits
i några yttranden, kostnader för dagliga resor och måltider under skoltiden.
Att emellertid för dessa elevers skull föreskriva, att studiebidrag för resor
och måltider skall utgå för hela stipendiekategorien, synes mig knappast
motiverat. Det torde få anförtros åt den stipendieutdelande myndigheten
att i särskilda fall bevilja studiebidrag för sagda ändamål efter vanliga
normer.
Vad slutligen den föreslagna tredje stipendiekategorien — kurser kortare
än fyra månader — beträffar anser jag i likhet med studielånenämnden,
att studiehjälpen kan begränsas till behovsprövade stipendier på högst 75
kronor i månaden. Bland de av nämnden i denna kategori upptagna kurserna
finnas emellertid sådana heldagskurser, som kunna ha längre kurstid
än fyra månader. I sådant fall böra de givetvis erhalla studiehjälp enligt
bestämmelserna för den andra stipendiekategorien. Kurser av detta slag
kunna exempelvis vara elektriska installatörskurser av B-typ och kurser
för inträdessökande till teknisk fackskola.
Enligt studielånenämndens förslag skola vid lantbruksskolor och mejeriskolor
utgå utbildningsbidrag å 200 kronor per år utan behovsprövning
och stipendier å högst 300 kronor per år efter behovsprövning. Dessa belopp
torde med hänsyn till penningvärdets förändring böra höjas till 240
kronor, respektive 360 kronor. Utbildningsbidraget till ladugårdsförmanskurser,
vilket föreslagits utgå med 500 kronor per kurs utan behovsprövning,
torde av samma skäl böra höjas till 600 kronor.
Vid beräkningen av de behovsprövade stipendiernas storlek anser studielånenämnden,
att hänsyn bör tagas till antalet av stipendiatens syskon
under 18 år utan egen deklarationsskyldig inkomst. Jag delar nämndens
uppfattning. Däremot kan jag icke biträda nämndens förslag, att förmögenhet,
bestående av bland annat fastighet, skulle ha mindre inverkan på
stipendiebeloppets storlek än annan förmögenhet. De av nämnden framlagda
beräkningstabellerna böra emellertid omräknas med hänsyn till penningsvärdesförändringen
och 1951 års fastighetstaxering.
Såsom förutsättning för att stipendier av statsmedel skola kunna utgå
till eleverna vid andra än statliga läroanstalter (kurser) synas för närvarande
regelmässigt gälla, att läroanstalten står under tillsyn av statlig
myndighet. Därutöver kräves i åtskilliga fall, att läroanstalten (kursen) är
statsunderstödd. I fråga om de nu gällande principerna i berörda avseen
-
51
Kicngl. Maj:ts proposition nr 220.
den ifrågasätter jag icke någon ändring. Jämväl studielån bör kunna utgå
till äldre, stipendieberättigade elever, vilka med hänsyn till försörjningsplikt
eller andra särskilda skäl ha behov av förstärkt studiehjälp.
Vad beträffar frågan om studiehjälpens administration tillstyrker jag
studielånenämndens förslag, att beslutanderätten i fråga om studiebidragen
anförtros åt vederbörande rektorer (föreståndare). Däremot delar jag riksräkenskapsverkets
mening, att den föreslagna centraliseringen till statskontoret
av utanordningen av medel till dessa bidrag icke bör genomföras.
Studielånenämnden har föreslagit, att administrationen av studielån och
behovsprövade stipendier skulle anförtros åt en central myndighet, studiehjälpsnämnden.
De skäl, som anförts för denna centralisering av studiehjälpsverksamheten,
synas mig i och för sig vägande. Jag är emellertid
icke beredd att föreslå en nämnd med den omfattande verksamhet, som
utredningen förutsatt, utan dessa studiehjälpsärenden torde tills vidare i
huvudsak böra handläggas av samma myndigheter som hittills. Samtliga
ärenden rörande studielån böra sålunda handhavas av studielånenämnden,
som dock lämpligen bör benämnas studiehjälpsnämnden. Av praktiska skäl
torde till denna nämnd i regel böra överföras de studiehjälpsärenden, som
avse både studielån och stipendier åt samma elever. På grund av sin karaktär
av specialmyndighet i fråga om studiehjälp och med hänsyn till sin
sammansättning av representanter för det allmänna och fackmän från olika
skoltyper bör studiehjälpsnämnden vara det sammanhållande och ledande
organet för studiehjälpen och i nära samarbete med de andra stipendiemyndigheterna
uppdraga de principer, som skola vara gemensamma för
alla studiehjälpskategoriema.
Beräkning av kostnaderna för den av studielånenämnden föreslagna studiehjälpen
med de av mig förordade ändringarna har på min anmodan
verkställts inom studielånenämnden. Härvid har ansetts lämpligt att grunda
beräkningen på den förutsättningen, att det nya systemet tillämpades
under budgetåret 1952/53. Kostnaderna för studiebidrag och stipendier ha
därvid beräknats till sammanlagt 29 000 000 kronor, varav 17 200 000
kronor för elever vid läroverken m. fl. högre läroanstalter, 2 900 000 kronor
för elever vid folkhögskolor, 1 000 000 kronor för elever vid tekniska
fackskolor och andra fackutbildningsanstalter, 6 400 000 kronor för elever
vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning samt 1 500 000
kronor för elever vid anstalter för lantbruksundervisningen m. m. Totalsumman
29 000 000 kronor överstiger med i runt tal 4 000 000 kronor summan
av de anslag till stipendier, som för samma elevgrupper äskats i 1952
års statsverksproposition.
För studielån skulle behövas medel från allmänna studielånefonden och
anslag å kapitalbudgeten av den storlek, att lån kunde utdelas med omkring
7 000 000 kronor, vilket är i runt tal 2 500 000 kronor mer än vad
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
som beräknats stå till förfogande för utdelning vid bifall till i 1952 års
statsverksproposition framlagt förslag om kapitalinvestering för budgetåret
1952/53 i nämnda fond.
Det av mig nu förordade systemet för studiehjälpen torde böra tilllämpas
från och med budgetåret 1953/54, dock ej vid sadana utbildningskurser,
som påbörjats redan före budgetårets ingång.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig förordade grunder för studiehjälpen
vid allmänna läroverk m. fl. läro- och utbildningsanstalter.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Arne Sönnerlind.
Stockholm 1952 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
620915