Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa tjänster
vid kommunikationsverken m. m.; given Stockholms
slott den 4 april 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikation särenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 april 1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
I skrivelser den 7 december 1951 resp. den 10 och den 31 januari 1952 har
generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen och telegrafstyrelsen framlagt förslag
angående antalet tjänster i Ca 24 och högre lönegrader, över framställningarna
har statens lönenämnd avgivit utlåtanden den 12 resp. den 14 och
22 februari 1952.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 219.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Efter samråd med chefen för civildepartementet framlägger jag i det följande
förslag om kontraktsanställning i viss omfattning av tjänstemän vid
statens vattenfallsverk. I övrigt torde ifrågavarande framställningar icke böra
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd i vidare mån än som framgår av prop.
nr 107 till årets riksdag eller kan komma alt framgå som resultat av pågående
förhandlingar mellan 1947 års tjänsteförleckningskommitté och vederbörande
personalorganisationer.
I skrivelse den 31 januari 1952 har telegrafstyrelsen upprepat i skrivelse
den 23 februari 1951 framlagda förslag om förbättrad löneställning för vissa
tjänstemän i ledande ställning inom telegrafverket, över framställningen
har statens lönenämnd avgivit utlåtande den 13 februari 1952.
Efter samråd med chefen för civildepartementet finner jag mig icke böra
tillstyrka, att vad styrelsen föreslagit för närvarande föranleder annan
åtgärd än att, på sätt jag i det följande närmare utvecklar, chefen för verkstadsbyråns
tillverkningsavdelning tillerkännes särskilt arvode utöver utgående
lön.
Den 27 juni 1947 tillkallade min företrädare i ämbetet jämlikt Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 6 juni 1947 utredningsmän för att verkställa utredning
rörande statens järnvägars organisation. Utredningen antog benämningen
1947 års järnvägsutredning.
Den 21 februari 1948 avgav utredningen betänkande angående den centrala
ledningen av statens järnvägar (SOU 1948: 13). Beträffande lokalförvaltningen
och biltrafiken in. in. avgav utredningen betänkande den 6 december
1949 (SOU 1949:61).
I skrivelse den 16 februari 1951 har järnvägsstyrelsen — efter det styrelsen
den 9 april 1948 utlåtit sig över utredningens förstnämnda betänkande
— framlagt vissa förslag rörande den centrala ledningens organisation. Vidare
har styrelsen den 26 februari 1952 avgivit utlåtande över utredningens
betänkande rörande lokalförvaltningen och biltrafiken.
I prop. nr 198 till 1951 års riksdag framhöll min företrädare i ämbetet i
anledning av järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 februari 1951, att enligt
hans mening samtliga organisationsförslag beträffande statens järnvägar
borde prövas i ett sammanhang. Han uttalade den förhoppningen all så
skulle kunna ske vid 1952 års riksdag.
Sedan järnvägsstyrelsen den 26 februari 1952 avgivit utlåtande över utredningens
förslag beträffande lokalorganisationen och biltrafiken, föreligger
ärendet i slutremitterat skick. Den av min företrädare angivna förutsättningen
för att organisationsfrågan skulle kunna underställas årets riksdag
föreligger alltså. Emellertid har riksdagen i skrivelse den 1 december 1951
(nr 365) anhållit, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en allsidig utredning
rörande de statliga företagsformerna. Statsutskottet har i sitt till grund för
riksdagens beslut liggande utlåtande (1951: 194) särskilt framhållit de affärsdrivande
verken som utövare av sådan statlig företagsamhet, som bör bli
föremål för den begärda utredningen. På grund av vad sålunda förekommit
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
har jag för avsikt att i anledning av järnvägsstyrelsens skrivelse den
16 februari 1951 i det följande föreslå vissa ändringar av den centrala ledningens
organisation. Huruvida de föreliggande organisationsförslagen i
övrigt bör påkalla några åtgärder från statsmakternas sida synes mig böra
bli beroende på resultatet av den av riksdagen begärda utredningen; frågan
om dess igångsättande är enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet
under övervägande inom departementet.
Den 17 februari 1951 avgav 1948 års personalkommission vid statens järnvägar
betänkande rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning
vid statens järnvägar (SOU 1951:3). Betänkandet omfattar tjänstemannapersonal
vid statsbaneföretaget med undantag av tjänstemän vid biltrafikbyrån
och bilrörelsens linjeorganisation. Kommissionens förslag rymmas
till övervägande delen inom den överenskommelse rörande lönegradsplaceringen
för vissa tjänster, som förelagts årets riksdag i prop. nr 107.
Vad kommissionen föreslagit beträffande löneställningen för byråchefer och
vissa andra högre tjänster, som icke beröras av överenskommelsen, anser
jag mig efter samråd med chefen för civildepartementet icke böra tillstyrka
i vidare mån än som följer av vad jag i det följande föreslår.
Telegrafverket.
Särskilt arvode till chefen för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning. Telegrafstyrelsen
har hemställt, att chefen för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning
uppflyttas från verkstadsöveringenjör i Cp 13 till överingenjör i Cp
14. Till stöd för förslaget anför styrelsen följande.
Under tillverkningsavdelningen sortera ett 20-tal tillverkningsavdelningar
på skilda håll i landet med en sammanlagd personalstyrka på 210 tjänstemän
och ca 2 000 arbetare. Till avdelningen höra vidare ett antal specialavdelningar,
nämligen en arbetsstudieavdelning med ackordsregister, en avdelning
för personal- och avtalsfrågor, en planeringsavdelning med leveranskontor,
ett verkstadsritkontor, en serviceavdelning för den inre tjänsten, ett
maskinritkonlor, en tillverkningskontrollavdelning och en verkstadsskola.
Chefen för avdelningen leder och övervakar den löpande tillverkningen
inom samtliga televerkstäder samt svarar för planering av sådana ny- och
l,lby&g)iader av verkstäderna, som betingas av drifts- och verkstadsmässiga
krav.
Etter samråd med chefen för civildepartementet förordar jag, alt chefen
för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning med hänsyn till de uppgifter, som
beträffande televerkstäderna åvila honom i hans egenskap av närmaste man
(ill vcrksladsdirektören, tillerkännes ett särskilt lönetillägg av 1 200 kronor
för år.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Statens järnvägar.
Vissa omorganisationsförslag. De förslag till omorganisation beträffande
den centrala ledningen av statens järnvägar, som jag i anslutning till vad jag
inledningsvis anfört anser böra underställas årets riksdag, avse ekonomibyrån,
trafik- och taxebyråerna samt rättsavdelningen. Jag kommer dessutom
att något beröra överdirektörens arbetsuppgifter.
Järnvägsstyrelsen. Såsom förut framhållits yttrade sig styrelsen över 1947
års järnvägsutrednings förslag till organisation av statens järnvägars centrala
ledning den 9 april 1948. Styrelsens förslag i skrivelsen den 16 februari
1951 grundar sig på den ytterligare erfarenhet, som vunnits efter gcneraldirektörsskiftet
den 1 januari 1949. I nämnda skrivelse anför styrelsen följande
allmänna synpunkter.
Under tiden efter den 1 januari 1949 har det i än högre grad än tidigare
visat sig önskvärt att åstadkomma en decentralisering från verkschefen av
ett ej obetydligt antal ärenden, varigenom han kan få större möjlighet att
ägna sig åt de omfattande och viktiga problem som vid ett företag av statens
järnvägars storlek oavlåtligt kräva sin lösning eller i vart fall uppmärksamhet.
En koncentrering av arbetet till ett färre antal ledande personer har vidare
framstått som ett viktigt önskemål, vars realiserande skulle medföra
förbättrade möjligheter till den särskilt i ett stort företag betydelsefulla ömsesidiga
informationen om händelseutvecklingen och än viktigare därjämte
även medföra en minskning av det stora antalet problem, som sträcka sig
över olika enheters kompetensgränser, samt härigenom en minskning av antalet
personer, som måste deltaga i besluten och de överläggningar och utredningar,
som måste dels föregå besluten, dels följa dem för kontroll av
deras verkningar, dels slutligen bli en följd av kravet att styrelsen kontinuerligt
följer utvecklingstendensen inom verksamhetsområdet och anpassar
sin målsättning därefter. Hittillsvarande diskussioner om styrelsens organisation
synas ej alltid ha ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt vikten av
att organisationen är anpassad — ej blott för de egentliga besluten — utan
även för här berörda moment av verksamheten.
Eu anpassning av organisationen till anförda önskemål kan och bör ske
genom dels den minskning av antalet självständiga enheter inom styrelsen
och därigenom föredragande, som kan vara möjlig att genomföra, dels överflyttande
på överdirektören av befogenheten att avgöra vissa generella eller
för visst tillfälle definierade grupper av ärenden, tillhörande annan byrås än
drifttjänstbyråns handläggning, dels slutligen en utvidgad befogenhet för
cheferna för styrelsens byråer. För att ernå en klar ansvarsfördelning skall
härvid eftersträvas, att styrelsens direktiv till distrikten skola, i den mån de
äro av beskaffenhet att mera påtagligt ingripa i distriktens förvaltning, gå
genom generaldirektören till distriktscheferna. Antalet föredragande har
under de två senaste åren — om distriktscheferna, med vilka samråd i avsevärd
utsträckning äger rum, även inräknas — ökat med chefen för det
provisoriska åttonde distriktet och minskat med chefen för reklamationskontoret,
som underställts ombudsmannen (chefen för rättsavdelningen). Antalet
har härigenom förblivit oförändrat 25. Minskningen av antalet föredragande
kan ej bliva omfattande, men i någon mån vinnas genom ändrad
byråindelning samt inordnande av självständiga kontor under byråer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
r>
Efter att ha erinrat, att 1947 års järnvägsutredning förordat dels en uppdelning
av den nuvarande ekonomibyrån på en kameralbyrå oeh en ekonomiexpedition
och dels en sammanslagning av persontrafik- och persontaxebyråerna,
å ena sidan, samt av godstrafik- och godstaxebyråerna, å andra sidan,
anför styrelsen till stöd för sina förslag följande.
Den uppdelning av ekonomibyrån, som av järnvägsutredningen föreslagits,
är i praktiken i viss mån genomförd, i det att en särskild utredningsavdelning
inrättats. Styrelsen har också hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag
till riksdagen, att sagda sedan ett antal år de facto bestående tudelning skulle
organisatoriskt komma till uttryck sålunda, att ledaren för utredningsavdelningen
erhölle byråchefs tjänsteställning. Med en dylik uppdelning skulle
emellertid följa, att de olika ekonomiska frågorna och utredningarna komma
att sammanstråla först hos verkschefen. Visserligen skulle denne härigenom
få utredningsorganet sig direkt underställt och härigenom komma i
närmast möjliga kontakt med detta för honom utomordentligt viktiga organ,
men olägenheterna med den samtidigt inträdande ytterligare splittringen
i fråga om de ekonomiska frågornas handläggning framstå nu som
större än fördelarna av den direkta kontakten, detta särskilt sedan det visat
sig alt icke blott utredningsarbetet utan även efterkalkyleringen av intäktsprognosen
samt drifts- och investeringskostnader behöva effektiviseras.
Vid sådant förhållande anser styrelsen numera, alt övervägande skäl tala
för att byrån bibehålies såsom en enhet och ställes under en persons ledning.
Till byråns uppgift bör även höra att vara hjälporgan för övriga byråer
och linjemyndigheter i fråga om ekonomiska kalkyler. Avsikten är vidare,
att chefen för ekonomibyrån på generaldirektörens uppdrag skall kunna leda
vissa betydelsefulla utredningar, som spänna över flera byråers verksamhetsområden
men vid vilka den ekonomiska aspekten är framträdande. Härmed
skulle man konnna fram till en ordning analog med det arrangemang, som
redan träffats med överdirektören för drifttjänsten som ledande i sådana
gemensamma utredningar, där drifttjänstbyråns synpunkter dominera.
I och med genomförandet av ändringen av ekonomibyråns nuvarande organisation
kommer chefen för denna byrå att få ett betydande arbete och
högst avsevärt ansvar vid bedömandet av för statens järnvägar genomgripande
ekonomiska frågor. Han bör därför under benämningen ekonomidirektör
placeras i Cp 17.
Till skillnad från vad järnvägsutredningen föreslagit och vad styrelsen
tidigare förordat anser styrelsen nu, att de båda nuvarande trafikbyråerna.
person- och godstrafikbyråerna, böra sammanslås. Det kan nämligen med
skäl påstås, att dessa sistnämnda byråers verksamhet sammanhänger synnerligen
intimt. Sålunda fastställer för närvarande byråchefen för persontrafikbyrån
tidtabellen icke blott för de personförande tågen utan även för
godstågen. Byråchefen för godstrafikbyrån uppgör visserligen förslag till
godstågsplan, men tidtabellen för godstågen blir dock icke fastställd, förrän
byråchefen för persontrafikbyrån godkänt tågens lägen. Vid överläggningarna
om godslågslägena kunna meningsskiljaktigheter uppslå, som måste
dragas inför generaldirektören för avgörande.
Ett liknande förhållande föreligger beträffande transportplanerna för sådant
gods, som befordras med snäll- och persontågen. Det måste därför anses
vara till uppenbar fördel, alt eu person får i uppdrag tillse, att den inbördes
avvägningen mellan såväl tågplanerna som transportplanerna för person-
resp. godstrafiken göres så, att största möjliga effektivitet uppnås
med minsta möjliga kostnader. Eu sådan ordning eliminerar visserligen icke
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
att ett slags trafik kan komma att gynnas på det andras bekostnad, beroende
på vederbörandes personliga inställning, men ansvaret därför lägges på den
för de sammanslagna byråerna tillsatte chefen. Avvägning och samordning
göres emellertid i sådan instans, att resultatet kan föreläggas verkschefen.
Nämnda båda byråer böra därför sammanslås till en byrå benämnd trafikbyrån.
Chefen för den nya trafikbyrån bör under benämningen direktör placeras i
Cp lä.
Det finnes även skäl, som tala för eu sammanslagning av taxebgråerna.
godstaxe- och persontaxebyråerna, och styrelsen har för avsikt att föreslå
ett genomförande därav. Med hänsyn till att båda byråchefsbefattningarna
äro besatta med ordinarie innehavare, anser sig dock styrelsen för närvarande
ej vilja föreslå, att sammanslagningen kommer till stånd.
Den nuvarande chefen för rättsavdelningen — som är placerad som ombudsman
i Ca 31 men som enligt Kungl. Maj :ts beslut från och med den
1 juli 1949 erhållit byråchefs titel och ett lönetillägg, motsvarande skillnaden
mellan byråchefs och ombudsmans lön — bör såsom byråchef inplaceras
i Co 15. Genom att numera reklamationskontoret med dess omkring
60 tjänstemän underställts rättsavdelningen har denna blivit likvärdig med
andra byråer inom verket. För befattningen kräves en omfattande juridisk
sakkunskap. Arbetsuppgifterna omfatta bl. a. en med domartjänst i viss
mån jämförlig verksamhet i fråga om personalmål, rättegångsärenden, sammanhållning
av distriktssekreterarnas arbete, reglering av skadeärenden,
kontroll av affärsavtal av mångskiftande natur och då särskilt leveransavtal
med in- och utländska leverantörer. Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att
stvrelsen på denna post måste ha en verkligt kvalificerad och mångsidig
jurist. Om styrelsen framdeles på grund av löneställningen icke skulle kunna
förvärva en dylik jurist, skulle detta bli till stort men för verket.
Innehavaren av tjänsten som överdirektör är utom chef för drifttjänstbyrån
även generaldirektörens ställföreträdare. Åt honom har under senaste
året överlämnats befogenheten att avgöra huvuddelen av de ärenden, soni
beröra drifttjänsten, varjämte avsikten är att utvidga denna befogenhet till
alt avse även ärenden, tillhörande andra byråers verksamhetsområde. Härigenom
skulle han komma att i verkligheten fungera icke blott såsom ställföreträdare
utan även såsom souschef. Denna ordning anser styrelsen böra
fastslås genom att befattningens benämning ändras till överdirektör och
souschef. Härigenom är dock icke avsett att nu göra någon ändring av
hans chefsskap för drifttjänstbyrån. Med hänsyn till den salunda redan inträdda
och avsedda ytterligare utökningen av hans arbetsuppgifter och befogenhet
bör han såsom överdirektör och souschef placeras lägst i Cp 21.
Statens lönendmnd. Därest den av järnvägsstyrelsen föreslagna organisationsförändringen
kommer till stånd, har lönenämnden icke funnit anledning
till erinran mot att överdirektören såsom överdirektör och souschef erhåller
samma lönegradsplacering som motsvarande tjänsteman i statens
vattenfallsverk, d. v. s. Cp 21.
Förslaget med avseende å ekonomibyrån innebär, att chefen för denna
byrå skall erhålla avsevärt vidgade uppgifter i jämförelse med vad som nu
är fallet. Vid sådant förhållande och med hänsyn till den centrala ställning
inom järnvägsstyrelsen innehavaren av denna tjänst kommer att intaga, anser
lönenämnden motiverat, att han erhåller en förbättrad löneställning. Lö
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
7
nenämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida skäl finnas att upptaga
tjänsten i högre lönegrad än Cp 16, till vilken lönegrad verkstadsdirektören
och en av överingenjörerna hänföras.
Departementschefen. Delade meningar torde icke råda om betydelsen av
att de ekonomiska frågorna inom ett företag av statens järnvägars storleksordning
koncentreras till en byrå, organisatoriskt så uppbyggd att bästa
möjliga överblick, effektivitet och snabbhet kan uppnås. Icke minst med
hänsyn till de svåra ekonomiska problem, som statsbaneföretaget i rådande
läge har att lösa, anser jag angeläget, att statsmakterna nu lämnar sin medverkan
till att de önskemål, som motiverat styrelsens förslag, kan tillgodoses.
Härvid gäller det bl. a. att genom lämpligt avvägd löneställning skapa
förutsättningar för att styrelsen skall kunna förvärva och behålla en för
ledningen av en ekonomibyrå av angiven karaktär väl skickad arbetskraft.
Vid bedömandet av löneställningen bör uppmärksammas att innehavaren
av tjänsten, förutom chefskapet för ekonomibyrån, skall tilldelas funktioner,
som spänner över andra byråers verksamhetsområden. Med hänsyn härtill
förordar jag, att tjänsten under benämningen ekonomidirektör placeras
i Cp 17.
Jag tillstyrker vidare den av styrelsen föreslagna sammanslagningen av
de nuvarande persontrafik- och godstrafikbyråerna till eu trafikbyrå. Efter
samråd med chefen för civildepartementet föreslår jag, att chefen för den
nya byrån med tjänstetiteln byråchef placeras i Cp 14. Vid bifall härtill bör
antalet byråchefer i Ca 37 minskas med två.
Liksom järnvägsstyrelsen anser jag, att persontaxe- och godslaxebyråerna
vid lämplig tidpunkt bör sammanföras till en taxebyrå.
Ej heller har jag något att erinra mot styrelsens förslag om att den ombildning
av ombudsmannaexpeditionen till en byrå (rättsavdelningen), som
redan ägt rum och som lett till att ombudsmannen tilldelats särskilt lönetillägg
och tjänstetiteln byråchef, också kommer till uttryck i personalförteckningen.
Jag tillstyrker därför, att antalet byråchefer i Ca 37 ökas
med en.
I överdirektörens arbetsuppgifter ingår förutom chefskapet för drifttjänstbyrån
att vara verkschefens närmaste man. Åt honom har överlämnats att
avgöra huvuddelen av de ärenden, som berör drifttjänsten. I likhet med
järnvägsstyrelsen anser jag, att hans beslutanderätt bör utvidgas till ärenden,
som tillhör andra byråers verksamhetsområden, och att därför hans
tjänsteställning redan nu bör ändras till överdirektör och souschef. Frågan
i vad mån de vidgade arbetsuppgifterna bör leda till cn högre lönegradsplaeering
har jag för avsikt att upptaga, sedan någon lids erfarenhet vunnits
av de nya förhållandena.
*
Nya tjänster i anledning av förvärv av enskild järnväg. I prop. nr 165 föreslås,
att Köping—Uttersberg—Riddarhytlans järnväg införlivas med statens
järnvägar. Vid bifall härtill erfordras å övergångsstat från och med den 1
januari 1953 1 tjänst i Ca 30 och 1 tjänst i Ca 25.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Sammanfattning''. Vid bifall till vad jag föreslagit böra följande ändringar
göras i den av riksdagen för statens järnvägar fastställda personalförteckningen,
nämligen införande av 1 ekonomidirektör i Cp 17, införande av 1
byråchef i Cp 14 och minskning av antalet byråchefer i Ca 37 från 7 till 6
samt ändring av tjänstetiteln överdirektör till överdirektör och souschef.
Statens vattenfallsverk.
lvontraktsanställning av vissa tjänstemän. I skrivelse den (i oktober 1950
hemställde vattenfallsstyrelsen om extra ordinarie åtgärder för att säkerställa
styrelsens behov av ledande personal. Skrivelsen har icke föranlett
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Vattenfallsstyrelsen. 1 sin skrivelse den 10 januari 1952 anför styrelsen
följande.
Den stora avgången av kvalificerad personal har försatt stj^relsen i ett
svårt läge. Styrelsen måste beredas möjlighet att genom eu verklighetsbetonad
lönepolitik såväl i större utsträckning behålla sin kvalificerade personal
som väcka erforderligt intresse för anställning vid styrelsen av goda
yngre krafter. Att det från strängt ekonomisk synpunkt skulle vara en mycket
god affär atl kunna betala skickliga krafter bättre löner är ställt utom
allt tvivel. De nuvarande personalsvårigheterna orsaka styrelsen förluster
och ökade kostnader, som äro mångfaldigt större än den i och för sig mycket
blygsamma ökning på lönekontot, som skulle bli en följd av ett genomförande
av styrelsens förslag i skrivelsen av den 6 oktober 1950.
Rekryteringen av högskoleingenjörer motsvarar ej på långt när behovet
och få av de nyanställda torde ha för avsikt att för framtiden stanna i verket.
De nyanställda erhålla i verkets tjänst en värdefull praktik och utbildning,
så att de kunna skaffa sig goda anställningar inom det enskilda näringslivet.
Under sådana omständigheter är det uppenbart att det tjänstemannaskikt,
varur styrelsen skall rekrytera sin ledande personal är ytterligt
uttunnat. Det är därför av största vikt att de ledande tjänsterna äro förenade
med något så när konkurrenskraftiga löneförmåner, så att den kvalificerade
yngre personalen lockas att kvarstå i verkets tjänst.
Under åren 1945—1951 ha 94 högskoleingenjörer och 14 läroverks- eller
institutsingenjörer lämnat verket. Medelanställningstiden för nämnda personal
har under de senaste åren ej uppgått till fem år.
I skrivelsen den 6 oktober 1950 begärde styrelsen bemyndigande att vid
behov lämna särskilda lönetillägg till personal i ledande ställning. Styrelsen
angav dock, att andra utvägar t. ex. kontraktsanställning kunde tänkas.
Vid de diskussioner rörande denna skrivelse, som under hand förts med
representanter för civildepartementet och styrelsen, har antytts, att den
bästa lösningen torde vara en arvodesanställning i form av kontraktsanställning,
varvid vederbörande skulle taga avsked från sin ordinarie eller extra
ordinarie tjänst. Enligt uttalanden från civildepartementets sida skulle emellertid
riksdagens medverkan vara erforderlig även för genomförande av en
sådan anställningsform för den ledande personalen.
Styrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens bemyndigande
att vid behov använda kontraktsanställning för ledande personal
vid verket.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Statens lönenämnd. Enligt lönenänmdens vid olika tillfällen uttalade mening
föreligger behov av en allmän översyn av lönegradsplaceringen för de
högre tjänsterna inom vattenfallsverket. I avvaktan härpå kan lönenäinnden
icke tillstyrka det begärda bemyndigandet att kontraktsanställa ledande
personal. Det bör framhållas, att spörsmålet om kontraktsanställning har
vittgående betydelse icke blott för övriga affärsverk utan även för statsförvaltningen
i övrigt.
Departementschef en. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har
frågan om möjligheterna att genom kontraktsanställning av ledande personal
råda bot på de svårigheter, med vilka vattenfallsverket sedan länge
kämpar, varit föremål för uppmärksamhet. För egen del vill jag icke motsätta
mig tanken på att genom försök med en friare lönesättning än den
som står till buds med gällande lönegradsplaceringar komma till rätta med
de svårigheter, som är särskilt framträdande inom vattenfallsstyrelsens
verksamhetsområde på grund av konkurrensen från enskilda byggnadsföretag.
Efter samråd med chefen för civildepartementet förordar jag därför, att
Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande att bemyndiga vattenfallsstyrelsen
att i enlighet med vad jag i det följande förordar anställa tjänstemän
genom personliga avtal.
Bemyndigandet bör i regel avse ledande ingenjör spersonal vid byggnadsverksamheten.
Jag räknar härvid till byggnadsverksamhet även konstruktionsverksamhet
och av verkets byggande uppgifter i övrigt föranledd verksamhet.
Kontraktsanställning bör kunna användas vid såväl nyanställning
som då fråga uppkommer att vid verket kvarhålla viss tjänsteman. I sistnämnda
fall förutsättes, att tjänstemannen avgår från sin tjänst, vilken
därvid skall vakanssättas. Medgivande till sådan vakanssättning bör från fall
till fall inhämtas av Kungl. Maj :t. Kontraktsvillkoren bör det däremot ankomma
på styrelsen att bestämma.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj.l måtte
föreslå riksdagen att
l:o) medgiva, att chefen för tillverkningsavdelningen inom
telegrafstyrelsens verkstadsbyrå må tillerkännas ett särskilt
lönetillägg av 1 200 kronor för år;
2:o) bemyndiga Kungl. Maj :t att i den av riksdagen fastställda
personalförteckningen för statens järnvägar vidtaga
de ändringar, jag i det föregående förordat;
2 UiliaiHj till riksdagens protokoll l!),r>2. I sainl. AV 2/.9.
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
3:o) medgiva, att vattenfallsstyrelsen må bemyndigas att
i enlighet med vad jag i det föregående förordat anställa
tjänstemän genom personliga avtal;
4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat uppföra
de tjänster och utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt,
som vid genomförandet av förberörda förslag må erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hård af Segerstad.
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner