Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den
30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m.; given Stockholms slott den 28 december
1951.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av
3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor
m. in.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att gällande bestämmelse om att distriktsbarnmorskor
skola vara anställda med sex månaders uppsägningstid upphäves.
Uppsägningstidens längd avses i stället skola regleras genom avtal med
huvudmännen.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 21.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570)
om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 30 juni 1943 om anstäl -

lande av distriktsbarnmorskor m. m
nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med sex månaders
ömsesidig uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall — — -

skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid.

- hennes stationeringsort.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1953.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 december
1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,
Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om
viss ändring i förordningen om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
samt anför därvid följande.

Enligt en bestämmelse i 3 § förordningen den 30 juni 1943 om anställande
av distriktsbarnmorskor in. m. äro dessa barnmorskor anställda hos
vederbörande barnmorskedistrikt (landstingsområde eller stad, som ej deltager
i landsting) tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägningstid.
1 skrivelse den 3 mars 1951, nr 45, anhöll riksdagen att Kungl. Maj:t ville
taga upp spörsmålet om distriktsbarnmorskornas uppsägningstid till omprövning
samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde föranledas
därav. Med anledning härav upprättades inom inrikesdepartementet en den
25 oktober 1951 dagtecknad promemoria i ämnet med utkast till författningsändring.
Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av
medicinalstyrelsen, styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska
landstingsförbundet samt Svenska barnmorskeförbundet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta spörsmål till närmare behandling.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av
distriktsbarnmorskor in. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Vidare stadgas
i samma paragraf att varje landstingsområde samt varje stad, som icke
deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje barnmorskedistrikt tillkommer
enligt 2 § en barnmorskestyrelse.

I 3 § stadgas att barnmorskestyrelsen skall för distriktet anställa det
antal distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen skall ske tills vidare med sex
månaders ömsesidig uppsägningstid.

1943 års förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1944, ersatte lagen
den 4 juni 1937 (nr 298) om anställande av distriktsbarnmorskor m. in.
Sistnämnda lag trädde i sin tur i stället för lagen den 28 mars 1919 (nr 138)

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

om anställande av distriktsbarnmorskor m. in. Redan i 1919 års lag —•
dess 3 § — stadgades, att distriktsbarnmorskas uppsägningstid utgjorde
sex månader.

Sistnämnda bestämmelse förordades av medicinalstyrelsen i det utlåtande,
som låg till grund för propositionen i ämnet till 1919 års riksdag. Styrelsen
framhöll härvid, att barnmorskorna i regel anställdes utan uppsägningstid
och härigenom finge en osäker och oskyddad ställning. Sättet för tillsättandet
borde därför ändras. Barnmorska borde förordnas tills vidare med sex
månaders ömsesidig uppsägningstid. Därigenom skulle erhållas en garanti
för trygghet i barnmorskans ställning och för opartiskt bedömande av
hennes verksamhet. — Någon motivering har icke lämnats då den 1919
fastslagna uppsägningstiden bibehölls i 1937 och 1943 års barnmorskeförfattningar.

I gällande tjänstereglemente för landstingens befattningshavare fastslås
i 1 § att reglementet omfattar hos landstinget anställda befattningshavare
tillhörande någon av de yrkesgrupper, som äro upptagna i en till reglementet
fogad tjänsteförteckning.

Enligt § 3 mom. 8 förenämnda reglemente anställes, där ej annorlunda
är i allmän författning stadgat eller av landstinget för särskilt fall beslutat,
ordinarie befattningshavare tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid,
vars längd angives i tjänsteförteckningen. Av denna inhämtas, att
tre månaders uppsägningstid tillämpas för bl. a. barnmorskor i sluten vård
eller heltidsanställda på mödravårdscentral, sjuksköterskor i sluten och
öppen vård samt distriktssköterskor — distriktsbarnmorskor (kombinerad
tjänst) medan uppsägningstiden är fyra månader för bl. a. första distriktssköterska
och instruktionssköterska. Sex månaders uppsägningstid gäller
enligt reglementet — förutom för distriktsbarnmorskor — endast för vissa
befattningshavare i högre lönegrader såsom köksföreståndarinna, landstingsassistent
och syssloman.

I skrivelse den 14 augusti 1950 hemställde Svenska barnmorskeförbundet
hos medicinalstyrelsen, att förbundet måtte beredas tillfälle till muntliga
överläggningar med styrelsen, därvid förbundet avsåge att bl. a. framställa
önskemålet, att anställning av distriktsbarnmorska skulle ske tills vidare
med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Enligt förbundets uppfattning
borde distriktsbarnmorska ha samma uppsägningstid som barnmorska,
anställd i sluten vård.

Vid sammanträde den 23 augusti 1950 mellan medicinalstyrelsen och
förbundet förklarade sig styrelsen icke ha något att invända mot den av
förbundet föreslagna ändringen. Styrelsen uttalade dock att Svenska landstingsförbundet
först måste höras i ärendet.

I två likalydande motioner till 1951 års riksdag (I: 224 och II: 295) hemställde
fru Svensson och herr Ericsson i Näs, att riksdagen måtte besluta

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

att anställning av distriktsbarnmorska skall ske tills vidare med tre månaders
ömsesidig uppsägningstid. I motiveringen hänvisades till att denna
kortare uppsägningstid gäller för barnmorskor i sluten vård och vid mödravårdscentral
och att det knappast funnes anledning att olika lång uppsägningstid
skall gälla för olika slag av barnmorskor.

Andra lagutskottet uppgav i sitt utlåtande (nr 7) i anledning av motionerna,
att landstingsförbundet, enligt vad utskottet under hand erfarit, icke
hade något att erinra mot den föreslagna förkortningen av uppsägningstiden.
Utskottet har i utlåtandet vidare återgivit och åberopat bl. a. de här
ovan refererade uppgifterna om uppsägningstiden för befattningshavare
med liknande arbetsförhållanden. Vad som i ärendet förekommit fann utskottet
utgöra skäl för att frågan om distriktsbarnmorskornas uppsägningstid
omprövades av Kungl. Maj.t. Utskottet hemställde därför att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om omprövning av denna fråga samt de
förslag till riksdagen, som kunde föranledas därav.

Riksdagen godkände" utlåtandet (skr. nr 45).

Det utkast till ändring av distriktsbarnmorskeförordningen, som fanns
fogat vid den förut omförmälda departementspromemorian i ämnet, avsåg
en förkortning av uppsägningstiden från sex till tre månader. Vid promemorians
remissbehandling tillstyrktes detta förslag av Svenska barnmor
skeförbundet. Medicinalstyrelsen och styrelsen för Svenska landstingsförbundet
hade intet att erinra mot den föreslagna förkortningen av distriktsbarnmorskornas
uppsägningstid. Styrelsen för Svenska stadsförbundet förklarade
att det från förbundets sida ej syntes finnas anledning att motsätta
sig en sådan förkortning men tillfogade att frågan om uppsägningstidens
längd i detta fall liksom i andra liknande frågor borde regleras i samma
ordning som för kommunalanställda i allmänhet och således ej genom bestämmelse
i allmän författning. — Ett liknande uttalande gjordes av landstingsförbundets
styrelse. Styrelsen ansåg sålunda, att bestämmelsen om
distriktsbarnmorskornas uppsägningstid borde kunna utgå ur förordningen.

Departementschefen.

Den i distriktsbarnmorskeförordningen upptagna regeln om sex månaders
uppsägningstid för distriktsbarnmorskorna har ursprungligen tillkommit
i barnmorskornas eget intresse för att ge dem eu viss garanti för en
tryggad anställning. Numera synes bestämmelsen icke anses behövlig ur
denna synpunkt och barnmorskornas organisation har begärt en förkortning
av tiden till (re månader, vilken tid gäller bl. a. för barnmorskor i
sluten vård. Övriga berörda parter, huvudmännen genom sina centrala förbund,
ha förklarat sig icke lia något i och för sig all erinra häremot. Från
huvudmännens sida bar emellertid framhållits, att då dislriktsbarnmorskor -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

nas anställningsförhållanden numera regleras genom centrala överenskommelser,
det icke funnes någon anledning att överhuvud bibehålla författningsbestämmelser
på detta område. Jag är av samma mening. Uppsägningstidens
längd torde böra regleras genom avtal i vanlig ordning. Jag
vill därför förorda, att bestämmelsen om en till längden angiven uppsägningstid
utgår ur distriktsbarnmorskeförordningens 3 § och att där endast
stadgas, att anställningen av distriktsbarnmorska skall ske tills vidare med
viss i anställningsavtalet bestämd uppsägningstid. Förslag till författningsändring
med denna innebörd har uppgjorts inom inrikesdepartementet. Då
avtalen löper per kalenderår, torde ändringen böra träda i kraft den 1 januari
1953.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förenämnda
inom inrikesdepartementet utarbetade förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande
av distriktsbarnmorskor m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen
för antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Åke W. Formvall.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

116976