Iiungl. Maj:ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om
understödsföreningar; given Stockholms slott den 4
april 1952.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 24
mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I syfte att skapa ökade garantier för att revisionsarbetet inom understödsföreningarna
bedrives på ett tillfredsställande sätt föreslås i propositionen,
att vederbörande statliga tillsynsmyndighet tillerkännes rätt att i
Varje understödsförening förordna en revisor att med övriga revisorer deltaga
i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper.
Sålunda förordnad revisor skall enligt förslaget äga uppbära arvode av
föreningen med belopp, som tillsynsmyndigheten bestämmer.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 195.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar.
Härigenom förordnas, att 30, 77, 86, 87 och 89 §§ lagen den 24 mars
1938 om understödsföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
30 §.
---två revisorer.
--sätt utses.
styrelseledamots tjänst.
--utsett honom.
--ny revisor.
Då revisor eller revisorssuppleant
utsetts, skall anmälan härom ofördröjligen
göras hos tillsynsmyndigheten
genom styrelsens försorg, om
han valts å föreningssammanträde,
och eljest av den som tillsatt honom.
Tillsynsmyndigheten äger meddela
närmare föreskrifter rörande innehållet
i anmälan, som avses i detta
stycke.
Angående revisor, som förordnas
av tillsynsmyndigheten, stadgas i
77 §.
77 §.
Det åligger —--------under året.
Finner tillsynsmyndigheten------av styrelsen.
Styrelsen vare------till föreningssammanträde.
Tillsynsmyndigheten äger förordna
en revisor att med övriga revisorer
deltaga i granskningen av styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper.
Sådant uppdrag må när
som helst återkallas. Revisor, som
Styrelsens förvaltning
Revisorerna väljas —
Till revisor----
Den tid-----
Avgår av--— •—
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
förordnats enligt detta stycke, skall
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
tillsynsmyndigheten meddelar.
Revisorn äger av föreningen uppbära
arvode med belopp, som bestämmes
av tillsynsmyndigheten.
86 §.
Med dagsböter straffes
1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig
uppgift;
2) styrelseledamot eller likvidator,
där han mot bättre vetande i handling,
som framlägges å föreningssammanträde
eller jämlikt bestämmelserna
i 77 § ingives till tillsynsmyndigheten,
rörande föreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;
3) styrelseledamot, där han uppsåtligen
använder någon föreningens
tillgång för ett annat ändamål
än det, för vilket samma tillgång är
avsedd;
4) revisor, där han i berättelse eller
annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre
vetande lämnar oriktig uppgift rörande
föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra
anmärkning mot dylik uppgift i
handling, som av honom granskats;
5) där försäkringsteknisk utredning,
som jämlikt 7 § fjärde stycket
vid 4) eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten,
är oriktig, den som
mot bättre vetande upprättat utredningen
eller med vetskap om dess
oriktighet ingivit densamma.
Ej må------—----
Med dagsböter straffes
1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan för registrering
eller anmälan jämlikt 30 § sjätte
stycket mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift;
2) styrelseledamot eller likvidator,
där han mot bättre vetande i handling,
som framlägges å föreningssammanträde
eller jämlikt bestämmelserna
i 77 § ingives till tillsynsmyndigheten,
rörande föreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;
3) styrelseledamot, där han uppsåtligen
använder någon föreningens
tillgång för ett annat ändamål
än det, för vilket samma tillgång är
avsedd;
4) revisor, där han i berättelse eller
annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre
vetande lämnar oriktig uppgift rörande
föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra
anmärkning mot dylik uppgift i
handling, som av honom granskats;
5) där försäkringsteknisk utredning,
som jämlikt 7 § fjärde stycket
vid 4) eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten,
är oriktig, den som
mot bättre vetande upprättat utredningen
eller med vetskap om dess
oriktighet ingivit densamma.
strängare straff.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
‘ 87 §.
Åsidosättes föreskrift, som är meddelad
i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 31 § första stycket, 34 § sista
stycket, 44 § första eller tredje stycket,
47 § andra stycket, 64 § första
stycket eller 77 §, eller underlåter
förening, som erhållit föreläggande
enligt 15 § andra stycket, att ställa
sig föreläggandet till efterrättelse,
straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med trehundra
kronor.
Samma lag------—
Förseelse mot------—
Åsidosättes föreskrift, som är meddelad
i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 30 § sjätte stycket, 31 §
första stycket, 34 § sista stycket,
44 § första eller tredje stycket, 47 §
andra stycket, 64 § första stycket
eller 77 § första, andra eller tredje
stycket, eller underlåter förening,
som erhållit föreläggande enligt 15 §
andra stycket, att ställa sig föreläggandet
till efterrättelse, straffes den
försumlige med böter från och med
fem till och med trehundra kronor.
--61 § åligger.
--medlem därav.
89 §.
Försummelse att enligt bestämmelse
i denna lag göra anmälan för registrering
eller att göra anmälan, som
är föreskriven i 47 § andra stycket,
eller att underställa tillsynsmyndigheten
beslut, som i 43 § andra stycket
sägs, eller att till tillsynsmyndigheten
ingiva någon av de i 15 § första
och andra styckena samt 77 § omförmälda
handlingarna skall åtalas
vid allmän underrätt i den ort, där
föreningens styrelse enligt stadgarna
har sitt säte.
Försummelse att enligt bestämmelse
i denna lag göra anmälan för registrering
eller att göra anmälan, som
är föreskriven i 30 § sjätte stycket
eller 47 § andra stycket, eller att underställa
tillsynsmyndigheten beslut,
som i 43 § andra stycket sägs, eller
att till tillsynsmyndigheten ingiva
någon av de i 15 § första och andra
styckena samt 77 § omförmälda
handlingarna skall åtalas vid allmän
underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1952.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
5
Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar
Nilson, Lindell. .
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade bestämmelser
rörande revision i understödsföreningar samt anför.
Inledning.
Såsom framgår av propositionen nr 35 till årets riksdag, har pensionsstyrelsen
— tillsynsmyndighet för flertalet understödsföreningar -— den
21 december 1951 framlagt ett förslag till vissa ändringar i 1938 års lag
om understödsföreningar. Förslaget syftar till att skapa ökade garantier
för att revisionsarbetet inom understödsföreningarna bedrives på ett tillfredsställande
sätt. Vid förslagets uppgörande har pensionsstyrelsen strävat
efter att anpassa lagens bestämmelser om revision till motsvarande stadganden
i 1951 års lag om ekonomiska föreningar.
Över pensionsstyrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringsinspektionen, Understödsföreningarnas
riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, De fria sjukkassornas förbund,
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, Svenska revisorssamfundet
och Föreningen auktoriserade revisorer.
.lag anhåller nu att få lämna en närmare redogörelse för detta ärende.
Gällande bestämmelser.
Enligt 1 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar (nr 96; ändr.
457/1942, 190/1945 och 854/1946) förstås med understödsförening en sådan
förening för inbördes bistånd som avser att utan affärsmässigt drivande
av försäkringsrörelse idka verksamhet, vilken är att hänföra till personförsäkring.
Som exempel på föreningar med dylik verksamhet angivas i
paragrafen föreningar, som 1) bereda medlem pension efter avgång från
tjänst, efter uppnående av viss ålder eller vid bestående förlust eller ned
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
sättning av arbetsförmågan (invaliditet), 2) vid medlems död utbetala ett
kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna för hans begravning eller
såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt förmånstagare, 3) meddela
pension åt avliden medlems änka eller barn, 4) bereda sjukhjälp eller
moderskapshjälp, samt 5) bereda understöd vid arbetslöshet. Till understödsförening
räknas dock, enligt 90 §, icke anstalt, för vars utfästelser
av understöd staten eller kommun är ansvarig, eller sådan pensionskassa
för personer i offentlig tjänst, som av Konungen förklarats undantagen
från lagens tillämpning, eller fackförening, fackförbund eller annan liknande
förening för vårdande av yrlcesangelägenheter av anledning att den
lämnar understöd vid arbetslöshet.
Enligt 2 och 67 §§ skola samtliga understödsföreningar registreras hos
och stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet, som beträffande varje grupp
av föreningar med likartad verksamhet skall vara gemensam för hela riket.
Jämlikt 1 § kungörelsen den 8 november 1912 (nr 30i) angående tillsyn å
understödsföreningar m. m. i dess lydelse enligt kungörelse den 19 september
1947 (nr 670) är arbetsmarknadsstyrelsen tillsynsmyndighet för föreningar,
som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet, och
pensionsstyrelsen tillsynsmyndighet för övriga föreningar.
För varje understödsförening skall enligt 20 § i lagen finnas en styrelse,
bestående av en eller flera ledamöter. Styrelsen förvaltar föreningens angelägenheter.
Den väljes av föreningsmedlemmarna på föreningssammanträde,
såvida ej i stadgarna bestämts, att styrelsen eller ledamot därav skall
utses på annat sätt.
Bestämmelser om revision finnas i lagens 30—32 §§, vilka ha följande
lydelse.
30 §.
Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av
minst två revisorer.
Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.
Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.
Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta
längre tid än fyra år. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit
utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som
utsett honom.
Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit
vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta om val av ny revisor.
31 §.
Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens
kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,
7
Ilungl. Maj. ts proposition nr 195.
räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras.
Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas, och ej avse
inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot föreningens stadgar.
Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven
berättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,
skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i
36 § första stycket nämnda föreningssammanträdet.
Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde
stadgas i 37 §.
32 §.
Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller
uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling,
som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga
för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.
Av intresse i detta sammanhang äro vidare de bestämmelser, som återfinnas
i 37 § andra stycket och 40 § tredje stycket i lagen.
37 § andra stycket lyder.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröj ligen
giva tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej
inom en vecka revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde.
Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande,
gälle den mening, varom de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras
mening, som anse extra sammanträde ej böra hållas.
I 40 § tredje stycket stadgas.
Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, utan
så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.
Nämnas må i detta sammanhang ytterligare att 87 § stadgar straff bl. a.
för den, som åsidosätter föreskrifterna i 31 § första stycket.
Tillsynsmyndighetens kontrollerande verksamhet grundas i första hand
på vissa handlingar, som varje understödsförening årligen har att ingiva
enligt 77 § första stycket i lagen. Inspektion på ort och ställe kan emellertid
också förekomma; enligt sista stycket i samma paragraf är understödsförenings
styrelse skyldig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att granska
föreningens räkenskaper och övriga handlingar liksom också att lämna
dem tillträde till föreningssammanträde.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Beträffande vissa slag av understödsföreningar, nämligen erkända sjukkassor
och erkända arbetslöshetskassor, gälla utöver bestämmelserna i
understödsföreningslagen särskilda föreskrifter i förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor och förordningen den 15 juni 193b
(nr 26b) om erkända arbetslöshetskassor.
Enligt 36 § andra stycket sjukkasseförordningen skall tillsynsmyndigheten
utse en revisor i varje centralsjukkassa och vederbörande centralsjukkassa
en revisor i varje lokalsjukkassa. Centralsjukkassa äger utan
särskilt bemyndigande granska ansluten lokalsjukkassas räkenskaper och
handlingar samt inventera dess medel och värdehandlingar. Enligt det förslag
till ändring i sjukkasseförordningen, som genom den förut omnämnda
propositionen nr 35 förelagts årets riksdag och som numera bifallits av
riksdagen, skall sådan granskning och inventering verkställas i den utsträckning
tillsynsmyndigheten bestämmer.
I arbetslöshetskasseförordningen föreskrevs ursprungligen, att tillsynsmyndigheten
skulle utse en revisor i varje kassa jämte suppleant för
denne. I samband med att det för tillsynsmyndighetens räkning bedrivna
revisionsarbetet år 1943 centraliserades till denna myndighet, borttogs
emellertid denna föreskrift ur förordningen.
Såsom inledningsvis anmärkts har pensionsstyrelsen strävat efter att
anpassa understödsföreningslagens bestämmelser om revision till motsvarande
betämmelser i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar.
De föreskrifter i sistnämnda lag, som ha intresse i detta sammanhang,
äro följande.
45 §.
Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av
en eller flera revisorer. Revisor utses å föreningsstämma, såframt ej enligt
stadgarna revisor skall tillsättas i annan ordning.
Revisorer skola utses för tid intill dess stämma som i 57 § 1 mom. sägs
hållits och må icke utses för längre tid än till och med den stämma som
skall äga rum under andra räkenskapsåret efter det de utsetts. Revisor
må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas
från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Om revisor, som
är vald å föreningsstämma, entledigas eller eljest avgår eller avlider eller
hinder, som i 46 § 1 mom. avses, att vara revisor för honom uppkommer
och suppleant ej finnes, åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta
om val av ny revisor.
Den som utsetts till revisor skall därom ofördröjligen underrättas, om
han valts å föreningsstämma, genom styrelsens försorg och eljest av den
som tillsatt honom.
46 § 1 mom.
Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konungen eller
myndighet Konungen förordnar annat tillåter, här i riket bosatt svensk
medborgare. Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 195.
insikt i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till föreningens verksamhet
erfordras för uppdraget.
Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos föreningen eller
under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för
föreningen eller som intager en underordnad eller beroende ställning till
styrelseledamot eller till befattningshavare hos föreningen, åt vilken uppdragits
att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares make
eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller
svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den
ene är gift med den andres syskon.
47 §.
Hava revisorer ej utsetts till föreskrivet antal eller hava revisorer utsetts
utan iakttagande av bestämmelserna i 46 § 1 mom., åligger det styrelsen
och styrelseledamot att ofördröj ligen anmäla förhållandet för länsstyrelsen.
Anmälan må göras även av föreningsmedlem, röstberättigad, som ej är
medlem, eller borgenär.
På anmälan varom i första stycket sägs skall länsstyrelsen, i fall då
revisorer icke utsetts till föreskrivet antal, förordna revisorer. Är revisor
omyndig eller har någon, som ej är här i riket bosatt svensk medborgare,
utan vederbörligt tillstånd utsetts till revisor eller har någon utsetts till
revisor i strid mot vad i 46 § 1 mom. andra stycket stadgas, skall på anmälan
därom länsstyrelsen förklara honom entledigad och förordna revisor
i hans ställe. Har anmälan ej gjorts av styrelsen, skall före besluts meddelande
tillfälle beredas styrelsen att yttra sig i ärendet. Förordnande av
revisor skall avse tid till dess annan revisor blivit i föreskriven ordning
utsedd.
Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av föreningen
erhålla skäligt arvode.
48 §.
Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa
räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget
å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga
röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen
göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stående
varje röstberättigad fritt att göra sådan framställning.
Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper,
skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.
Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av föreningen
erhålla skäligt arvode.
50 §.
Det åligger revisorerna att vidtaga de åtgärder som äro erforderliga för
ett behörigt fullgörande av revisionsuppdraget. Särskilt åligger det revisorerna
att
granska föreningens böcker och andra räkenskaper,
att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av föreningens
kassa och övriga tillgångar,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
att tillse huruvida föreningens bokföring och medelsförvaltning så ock
kontrollen därav äro tillfredsställande,
att taga del av protokoll från föreningsstämmor och andra sammanträden,
samt
att, sedan de årliga redovisningshandlingarna avgivits, tillse att föreningens
tillgångar icke upptagits för högt och skulderna icke för lågt samt
i övrigt granska nämnda redovisningshandlingar.
Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som meddelas av föreningsstämman och ej innefatta inskränkning i deras
i lag stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag eller författning eller
mot stadgarna.
Styrelsen skall giva revisor tillgång till föreningens böcker, räkenskaper
och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av honom påkallas
för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen må
ej av styrelsen vägras.
51 §.
Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad
revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor
före den i 57 § 1 mom. omförmälda föreningsstämman. Revisorerna skola
ock inom samma tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.
Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas
granskning samt uttalande, huruvida anledning till anmärkning i
avseende å de till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, föreningens
bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande
förvaltningen av föreningens angelägenheter föreligger eller icke.
Föreligger anledning till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberättelsen.
Revisorerna äga ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse
böra komma till medlemmarnas kännedom.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande
angående fastställelse av balansräkningen;
angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna; samt
angående styrelsens förslag i anledning av föreningens vinst eller förlust
enligt balansräkningen, därvid skall angivas huruvida förslaget omfattar
stadgad avsättning till reservfonden.
Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena
skiljaktig mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till
revisionsberättelsen foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild
revisionsberättelse.
58 § 2 st.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningsstämma
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge
revisorerna själva utlysa stämma. Äro icke samtliga revisorer ense om
stämmas utlysande, gälle den mening varom de flesta förena sig eller vid
lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas. Revisor
som utsetts jämlikt 48 § äge påkalla extra föreningsstämma, oavsett övriga
revisorers mening.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 105.
65 § 3 st.
Talan enligt 106 § mot revisor må ej anställas sedan två år förflutit från
det revisionsberättelse framlades å föreningsstämma.
Lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse innehåller i 98—
100, 102—104 och 114 §§ bestämmelser, som i huvudsak motsvara 45—47,
50—51 och 58 §§ lagen om ekonomiska föreningar. Någon direkt motsvarighet
till 48 § sistnämnda lag finnes icke i lagen om försäkringsrörelse,
som emellertid i 285 § innehåller följande föreskrifter.
Försäkringsinspektionen skall förordna revisor att med övriga revisorer
deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
samt bolagets räkenskaper. Vad nu sagts gälle ej där med hänsyn till
rörelsens omfattning eller eljest förordnande av revisor icke finnes påkallat.
Försäkringsinspektionen äger när som helst återkalla uppdraget och i
stället förordna ny revisor.
För revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall inspektionen
utfärda instruktion. Revisorn äge av bolaget uppbära arvode till belopp,
som bestämmes av inspektionen.
Pensionsstyrelsens förslag.
Pensionsstyrelsen framhåller inledningsvis, att den utveckling på det
ekonomiska området och inom försäkringsverksamheten, som kännetecknat
de senaste årtiondena och som varit den främsta anledningen till att
de ekonomiska föreningarna och försäkringsbolagen blivit föremål för ny
lagstiftning, aktualiserat behovet av ändrade lagregler även för understödsföreningarna.
Erfarenheterna särskilt under den senaste tiden hade dessutom
visat, att i synnerhet de i understödsföreningslagen meddelade bestämmelserna
om revision i betydelsefulla delar icke motsvarade de fordringar,
som numera borde ställas på dem ur medlemmarnas och det allmännas
synpunkt. Dessa bestämmelser syntes därför så snart som möjligt
och utan att en allmän översyn av understödsföreningslagen avvaktades i
görligaste mån böra anpassas till motsvarande stadganden i den nya lagen
om ekonomiska föreningar och i övrigt omarbetas i syfte att möjliggöra en
effektivare övervakning från tillsynsmyndighetens sida av revisionsarbetet
inom understödsföreningarna.
Med hänsyn till de behov, som enligt pensionsstyrelsens mening sålunda
föreligga, har pensionsstyrelsen utarbetat ett förslag till ändrad lydelse av
30, 31, 37, 40 och 87 §§ understödsföreningslagen. Förslaget torde få såsom
bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Av de i förslagets 30 § 1 mom. upptagna bestämmelserna om revisorernas
antal, tillsättning, entledigande och mandattid
motsvara första och fjärde styckena 45 § första och andra styckena
lagen om ekonomiska föreningar. Beträffande övriga bestämmelser i detta
moment anför pensionsstyrelsen.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
I tillsynsmyndighetens övervakande verksamhet ingår kontroll över att
revisionen inom understödsföreningarna utövas på ett tillfredsställande sätt.
Vid granskning inom myndigheten av de handlingar, som enligt bestämmelserna
i 77 § understödsföreningslagen årligen skola ingivas av varje understödsförening,
eller vid inspektion på ort och ställe av sådan förening uppkommer
understundom anledning ifrågasätta, om kontrollen från revisorernas
sida över föreningsbokföring och medelsförvaltning varit av den
effektivitet, som är önskvärd. För att i sådana fall åstadkomma en förbättrevision
kan ofta vara erforderligt, att en i allmänna revisionsfrågor
väl förfaren person granskar föreningens bokföring och medelsförvaltning.
Bortsett från föreskrift i 36 § andra stycket sjukkasseförordningen, att
tillsynsmyndigheten skall utse en av centralsjukkassas revisorer, saknas
emellertid författningsbestämmelse om utseende genom tillsynsmyndighetens
försorg av revisor i understödsförening.
För att göra det möjligt att tillgodose sålunda i särskilda fall föreliggande
behov av förbättrad revision föreslår pensionsstyrelsen att i 30 §
1 inom. andra stycket upptages en bestämmelse, som berättigar tillsynsmyndigheten
att, om skäl därtill föreligga, utse en revisor att med övriga
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper. Pensionsstyrelsen förutsätter, att tillsynsmyndigheten -— sedan
den föreslagna bestämmelsen trätt i kraft — i likhet med vad för närvarande
är fallet beträffande utseende av revisor i centralsjukkassa, bör
kunna utse revisor även i annan understödsförening för tid som icke sammanfaller
med mandattiden för övriga revisorer. Den föreslagna bestämmelsen
om rätt för tillsynsmyndigheten att utse revisor, som har att deltaga
i den vanliga revisionen, föreslås emellertid kompletterad med en bestämmelse,
som ger tillsynsmyndigheten rätt att, för den händelse myndigheten
i visst fall skulle finna, att revisionsuppdrag lämpligen bör fullgöras
vid sidan av den vanliga revisionen, utse revisor med uppdrag att granska
föreningens verksamhet i den ordning och omfattning myndigheten bestämmer.
I sist angivet fall borde det åligga den utsedde revisorn att till
föreningssammanträde avgiva särskild berättelse över granskningen. (Jfr
48 § första och andra styckena lagen om ekonomiska föreningar och 285 §
första stycket lagen om försäkringsrörelse.)
I anslutning till förslaget att tillsynsmyndigheten skall äga utse revisor,
vars uppdrag icke sammanfaller med de övriga revisorernas, erinrar pensionsstyrelsen
om den möjlighet till granskning, som x-edan nu föreligger
jämlikt 77 § sista stycket understödsföreningslagen. Enligt detta stadgande
vore understödsförenings styrelse pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt
att granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar. Kostnad för
granskning med stöd av 77 § sista stycket stannade emellertid å tillsynsmyndigheten
under det att, om den föreslagna bestämmelsen om revisionsuppdrag
vid sidan av den vanliga revisionen infördes, kostnad för uppdrag
Kungl. Maj:ts proposition nr 195. 13
jämlikt sistnämnda bestämmelse komme att stanna å vederbörande understödsförening.
Beträffande innehållet i 30 § 1 mom. tredje stycket anför pensionsstyrelsen.
För tid, då i understödsförening finnes revisor, som är utsedd av tillsynsmyndigheten
och vars uppdrag sammanfaller med de övriga revisorernas,
föreslås föreningen — bl. a. av kostnadsskäl — äga möjlighet att, utan
hinder av vad i stadgarna finnes bestämt, minska antalet av föreningen utsedda
revisorer med en. En dylik bestämmelse kan medföra, att förening,
som enligt sina stadgar själv äger utse allenast en revisor, skulle kunna
besluta att sådan revisor icke skall finnas för tid, varom är fråga. Förening,
i vilken jämlikt stadgarna någon eller några av revisorerna skola utses i
annan ordning än genom val å föreningssammanträde — t. ex. av bolag,
vartill föreningsmedlemmarna äro knutna — skulle å andra sidan icke få
besluta minskning av antalet sistnämnda revisorer. Om förening begagnar
sig av den föreslagna möjligheten att minska antalet av föreningen utsedda
revisorer med en och därigenom antalet revisorssuppleanter, som föreningen
stadgeenligt har att utse, blir för stort, bör föreningen givetvis, utan hinder
av vad stadgarna föreskriva, minska jämväl antalet av föreningen utsedda
revisorssuppleanter med en. Skulle av tillsynsmyndigheten utsedd revisor
under någon tid vara förhindrad fullgöra sitt uppdrag, ankommer det av
naturliga skäl på tillsynsmyndigheten att utse ersättare.
De i 30 § 2 mom. av förslaget återgivna bestämmelserna om valbarhet
till revisor överensstämma med föreskrifterna i 46 § 1 mom.
lagen om ekonomiska föreningar. Undantag från kravet att revisor skall
vara här i riket bosatt svensk medborgare föreslås dock skola lämnas av
tillsynsmyndigheten och icke såsom enligt lagen om ekonomiska föreningar
av Konungen eller myndighet Konungen förordnar.
Pensionsstyrelsen erinrar i fortsättningen om att understödsföreningslagen
f. n. icke innehåller bestämmelser om arvode åt revisorer.
De av understödsföreningarna utsedda revisorernas rätt till ersättning fastställdes
sålunda av föreningssammanträde. Många gånger bestämdes ersättningen
till belopp, som icke kunde anses stå i skäligt förhållande till de
kvalifikationer och den tidsspillan som ett på tillfredsställande sätt utfört
revisionsuppdrag förutsatte. Erfarenheten hade visat, att detta förhållande
ibland medfört, att i allmänna revisionsfrågor förfarna personer icke varit
villiga åtaga sig revisorsuppdrag i understödsförening. I förslagets 30 §
3 inom. hade därför införts en bestämmelse, att revisor skall vara berättigad
att av föreningen erhålla skäligt arvode. Föreskriften skulle ge tillsynsmyndigheten
möjlighet att ingripa med stöd av 78 § understödsföreningslagen,
därest revisor ej tillerkänts skäligt arvode. Emellertid borde
tillsynsmyndigheten erhålla rätt att, där så befunnes påkallat, själv bestämma
arvodet till revisor, som myndigheten utsett. (Jfr 47 och 48 §§
lagen om ekonomiska föreningar och 285 § lagen om försäkringsrörelse.)
Förslagets 30 § 4 mom. innehåller bestämmelser om skyldighet att
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
hos tillsynsmyndigheten anmäla val av revisor och
revisorssuppleant. Härom yttrar pensionsstyrelsen.
Vid tillsynsmyndighetens kontroll av understödsföreningarnas ekonomiska
ställning och medelsdisposition kan behov uppkomma av upplysningar
från revisorerna. Även i andra fall kan behov förefinnas av kontakt mellan
myndigheten och revisorerna — t. ex. för lämnande av anvisningar och råd
för revisionsarbetets bedrivande. Dylik kontakt förutsätter att myndigheten
städse äger kännedom om namnen på personer, som utöva eller i egenskap
av revisorssuppleanter kunna komma att utöva revision inom understödsföreningarna,
samt om dessa personers yrke och hemvist. Då revisor eller
revisorssuppleant utsetts genom val å föreningssammanträde eller enligt
föreskrift i stadgarna utsetts i annan ordning än genom sådant val, är således
önskvärt, att i förra fallet föreningens styrelse och eljest den, som tillsatt
revisor eller revisorssuppleant, är pliktig att därom göra anmälan hos
myndigheten. För tillsynsmyndigheten är det av intresse att, förutom uppgifter
om revisorernas och suppleanternas namn och hemvist, erhålla upplysningar
till ledning vid bedömandet av huruvida vederbörande uppfylla
villkoren för att kunna vara revisor eller ej — exempelvis upplysningar
rörande verksamhet eller utbildning, på grund varav revisor eller suppleant
anser sig ha förvärvat kunskap och erfarenhet om bokföring och revision.
Jämväl vid bedömandet av frågan, huruvida skäl föreligga för tillsynsmyndigheten
att själv utse revisor, är det av värde att äga kännedom om de
av föreningen eller på annat sätt utsedda revisorernas namn och kvalifikationer.
Förutnämnda anmälan bör därför verkställas på av tillsynsmyndigheten
fastställt formulär, upptagande bland annat vissa i nyssnämnda syfte
framställda frågor.
Föreskrifterna i förslagets 30 § 5 mom. om skyldighet att lämna
den som utsetts till revisor underrättelse därom
motsvarar 45 § sista stycket lagen om ekonomiska föreningar och 99 §
tredje stycket lagen om försäkringsrörelse.
Rörande innehållet i förslagets 31 §, som innehåller bestämmelser om
vad revisorerna ha att iakttaga för fullgörande av revisionsuppdraget,
anför pensionsstyrelsen.
I fråga om revisorernas plikter föreslås stadganden, motsvarande dem
som finnas i 50 § första stycket nya lagen om ekonomiska föreningar (jfr
102 § 1 mom. första stycket lagen om försäkringsrörelse). Vidare föreslås
bestämmelser, motsvarande 50 § andra stycket i förstnämnda lag (jfr 102 §
1 mom. andra stycket lagen om försäkringsrörelse) med tillägg, att revisorerna
skola vara pliktiga ställa sig till efterrättelse jämväl av tillsynsmyndigheten
utfärdade föreskrifter samt att de icke skola rätta sig efter
av föreningssammanträde utfärdade instruktioner i den mån dessa strida
mot av tillsynsmyndigheten utfärdade föreskrifter. Nu föreslagna stadganden
avses skola ersätta gällande bestämmelser i 31 § andra stycket understödsföreningslagen.
Stadgandet i 31 § första stycket understödsföreningslagen rörande styrelsens
åligganden gentemot revisor föreslås ersatt med en i anslutning till
50 § sista stycket nya lagen om ekonomiska föreningar utformad bestämmelse
(jfr 102 § 1 mom. sista stycket lagen om försäkringsrörelse).
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Bestämmelserna rörande avgivande av revisionsberättelse och dennas innehåll
föreslås utformade under hänsynstagande såvitt möjligt till motsvarande
stadganden i 51 § nya lagen om ekonomiska föreningar (jfr 103 och
104 §§ lagen om försäkringsrörelse). På vissa punkter synas dock skiljaktigheter
i berörda hänseenden alltjämt böra finnas mellan lagen om ekonomiska
föreningar och understödsföreningslagen. Bland annat torde sålunda
vara obehövligt föreskriva att av revisor i understödsförening avgiven
berättelse skall innehålla särskilt uttalande angående fastställelse av
balansräkningen och angående styrelsens förslag i anledning av föreningens
vinst eller förlust enligt balansräkningen.
I 31 § föreslås slutligen ingå den för närvarande i samma paragrafs sista
stycke intagna hänvisningen till 37 § lagen rörande revisorers befogenhet
att utlysa extra föreningssammanträde.
I pensionsstyrelsens förslag har till det nuvarande andra stycket i 37 §
fogats ett tillägg, enligt vilket revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten,
äger påkalla extra föreningssammanträde oavsett övriga revisorers mening.
Tillägget har sin motsvarighet i 58 § andra stycket sista punkten lagen om
ekonomiska föreningar.
Den i 40 § föreslagna ändringen innebär endast att orden »revisorernas
berättelse» i paragrafens andra stycke utbytts mot »revisionsberättelse».
Ändringen är föranledd av den föreslagna bestämmelsen i 30 § 1 mom.
andra stycket, att av tillsynsmyndigheten för visst fall förordnad revisor,
vars uppdrag ej sammanfaller med de övriga revisorernas, skall avgiva
särskild revisionsberättelse (jfr 65 § andra stycket lagen om ekonomiska
föreningar).
Vad angår de föreslagna ändringarna i 87 § äro dessa uteslutande av
redaktionell natur.
Pensionsstyrelsen framhåller slutligen, att dess inspektionsverksamhet
beträffande understödsföreningarna utan dröjsmål borde utökas. Såväl en
intensifiering av inspektionsverksamheten som en erforderlig effektivisering
av den inom pensionsstyrelsen bedrivna tillsynsverksamheten krävde
ökad tillgång på kvalificerad arbetskraft. Denna fråga vore föremål för
prövning inom pensionsstyrelsen, som därvid samrådde med statens organisationsnämnd.
Förslag till åtgärder för förstärkning av den kvalificerade
arbetskraften komme att framläggas så snart det kunde ske.
Remissyttranden.
De myndigheter och organisationer, som hörts i ärendet, äro ense om
att understödsföreningslagens bestämmelser om revision snarast möjligt
böra omarbetas i syfte att möjliggöra en effektivare övervakning från tillsynsmyndighetens
sida av revisionsarbetet inom föreningarna.
Det av pensionsstyrelsen upprättade förslaget till ändring i dessa bestämmelser
lämnas helt utan erinran av De fria sjukkassornas förbund och
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Svenska revisorssamfundet. I fråga om den praktiska tillämpningen av förslaget
anför förbundet dock följande.
Förbundet har sig väl bekant att revisorsuppdragets vikt och betydelse
ofta underskattas, med påföljd, att revisorer utses vilka uppenbarligen
sakna kvalifikationer för uppdraget. Detta gäller dock långt ifrån flertalet
revisorsval. I regel söker man nog finna den lämpligaste. Med hänsyn härtill
är det önskvärt, att denna lag kommer att tillämpas så, att föreningarna
alltjämt äro medvetna om att ansvaret åvilar dem och att ansvaret för föreningens
förvaltning härigenom icke överflyttas på tillsynsmyndigheten.
För att så långt som möjligt bibehålla denna inställning är det önskvärt
att tillsynsmyndigheten först prövar om av föreningen valda revisorer äga
den kunskap och erfarenhet som erfordras för revisorsuppdragets fullgörande.
Såväl med hänsyn härtill som även ur rent praktisk synpunkt är
det även önskvärt, att av tillsynsmyndigheten tillsatt revisor utses för
samma tid som övriga revisorer, samt att för denne även för samma tid
utses ersättare.
Övriga remissinstanser tillstyrka förslaget med de modifikationer, som
framgå av det följande.
De bestämmelser i förslaget, som framför allt givit anledning till diskussion,
äro föreskrifterna i 30 § 1 mom. andra stycket om rätt för
tillsynsmyndigheten att utse revisor i understödsförening
och i 30 § 3 mom. om skyldighet för vederbörande
förening att utgiva arvode åt sådan revisor.
Föreningen auktoriserade revisorer anser de föreslagna bestämmelserna
om rätt för tillsynsmyndigheten att tillsätta revisor i understödsförening
innebära en väsentlig förbättring av möjligheterna att uppnå en god och
tillförlitlig revision inom föreningarna.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som är mera kritiskt inställd mot förslaget i
denna del, anför.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar uppfattningen att tillsynsmyndigheten
bör få möjligheter att på ett eller annat sätt intensifiera tillsynen över
understödsföreningarna. Dock kan styrelsen icke tillstyrka det av pensionsstyrelsen
framlagda förslaget i vad det avser den av tillsynsmyndigheten
bedrivna revisionen av understödsförening. Förslaget förutsätter att tillsynsmyndigheten
skall utse en revisor endast i de fall, då skäl därtill föreligger.
Med hänsyn till den misstänksamhet och irritation som ofta visas
vid ingripanden av den art, varom här är fråga, torde det vara svårt att
inskränka sig härtill. Förfarandet torde i praktiken vara möjligt endast
då påtagliga och objektiva grunder föreligga för att revisor bör utses av
tillsynsmyndigheten. Från allmänhetens sida och säkerligen även från understödsföreningarnas
sida riskerar man nämligen att den uppfattningen
kommer att göra sig gällande, att — även om i flertalet fall så icke skulle
vara det reella förhållandet — misstankar uppstått hos myndigheten om
oegentligheter e. d. vid de tillfällen tillsynsmyndigheten utser revisor i en
understödsförening. Den föreslagna anordningen kommer därför med
säkerhet att leda till att tillsynsmyndigheten, för att undgå för arbetet störande
konflikter och irritation mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten och
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
å andra sidan antingen understödsföreningens medlemmar eller dess ledning
eller bådadera, måste utse revisorer för alla understödsföreningar eller
för vissa schematiskt avgränsade kategorier eller grupper av dylika föreningar.
Skulle i understödsföreningslagstiftningen intagas bestämmelse om rätt
för tillsynsmyndigheten att utse revisor, borde därför enligt arbetsmarknadsstyrelsens
mening denna bestämmelse givas obligatorisk innebörd, dock
med möjlighet för tillsynsmyndigheten att underlåta att begagna sig av
denna rätt, då så kunde anses motiverat med hänsyn till föreningens ringa
storlek eller andra förhållanden. På grund av de olika praktiska konsekvenser,
som en sådan anordning skulle medföra, anser sig styrelsen emellertid
böra avstyrka även den obligatoriska formen. Tillsynsmyndigheten skulle
nämligen i ogynnsammaste fall kunna bli nödsakad att utse icke mindre
än drygt 2 000 revisorer. Att få fram tänkbara kandidater, att tillse att
samtliga i ett sådant revisorskollektiv både vid tillträdet och därefter uppfyllde
de föreslagna bestämmelserna i understödsföreningslagen om behörighet
samt att utse revisorer, när vakanser uppkomme, måste kräva ett
betydande och komplicerat administrativt arbete. Det kunde även ifrågasättas,
huruvida man nådde önskvärd effekt genom de föreslagna anordningarna,
såvida man icke från tillsynsmyndighetens sida kompletterade
dem med en omfattande instruktions- och övervakningsverksamhet beträffande
tillsynsmyndighetens revisorer. Denna erfarenhet hade tillsynsmyndigheten
för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen på sin tid
gjort, trots att det här gällde blott ett 30-tal understödsföreningar.
Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar härefter följande redogörelse för utvecklingen
av tillsynsmyndighetens revision i de erkända arbetslöshetskassorna.
I den ursprungliga arbetslöshetskasseförordningen intogs en bestämmelse
att tillsynsmyndigheten skulle utse en av kassans revisorer jämte suppleant
för denne. Kostnaderna härför bestreds av statsmedel. Tillsynsmyndigheten
(socialstyrelsen) fastställde en förhållandevis utförlig instruktion för denne
revisor.
I framställning om anslag för budgetåret 1943/44 framhöll socialstyrelsen,
att den ansåge det ovan angivna systemet med en revisor i varje kassa
böra ersättas av ett system med en gemensam revisor, utsedd av tillsynsmyndigheten,
en anordning som skulle vara mer effektiv och ändamålsenlig
än den tillämpade. För ändamålet begärdes inrättandet av en särskild revisorstjänst
i dåvarande lönegrad Eo 21. I 1943 års statsverksproposition
föreslog chefen för socialdepartementet en revisor stjänst i lönegrad Ex 21.
Riksdagen biföll detta förslag. I samband härmed centraliserades den för
tillsynsmyndighetens räkning bedrivna revisionen av arbetslöshetskassorna
till socialstyrelsen. Förordningen om erkända arbetslöshetskassor ändrades
1 överensstämmelse härmed genom att ur densamma borttogs föreskriften
om att tillsynsmyndigheten i varje kassa skulle utse en av revisorerna jämte
suppleant för honom.
Erfarenheten har givit vid handen, att det för arbetslöshetskassorna till
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 195.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
lämpade systemet är att föredraga framför det tidigare använda, som liknade
det av pensionsstyrelsen nu föreslagna. Dels har revisionsverksamheten
kunnat göras mera effektiv, dels har tillsynsmyndigheten erhållit en
intimare kontakt med arbetet inom de olika arbetslöshetskassorna. Det har
emellertid visat sig omöjligt för ovan nämnda revisor att ensam ombesörja
tillsynsmyndighetens revision av arbetslöshetskassorna, varför revisionsuppgifterna
för närvarande äro fördelade på ett flertal tjänstemän på
arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå.
Nu nämnda ordning för tillsynsmyndighetens revision av arbetslöshetskassorna
grundar sig icke på någon direkt uttalad föreskrift härom i arbetslöshetskasseförordningen
utan har tillkommit i enlighet med uttalanden av
vederbörande departementschef, vilka godkänts av 1943 års riksdag, samt
med stöd av den allmänna bestämmelsen i 32 § arbetslöshetskasseförordningen,
att erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper,
protokoll och övriga handlingar. — I § 56 i normalstadgarna för
arbetslöshetskassorna har införts en föreskrift, enligt vilken styrelsens förvaltning
och kassans räkenskaper skola granskas av därtill förordnad tjänsteman
hos tillsynsmyndigheten.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i fortsättningen om att understödsförenings
styrelse jämlikt 77 § understödsföreningslagen är pliktig att när som
helst bereda tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens
medel samt att granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar
liksom även att lämna dem tillträde till föreningssammanträde. Det
syntes därför redan inom ramen av nuvarande bestämmelser i understödsföreningslagen
vara möjligt för tillsynsmyndigheten att ordna viss revisionsverksamhet.
Detta hindrade emellertid icke att det torde vara lämpligt
att bestämmelser om sådan revision från tillsynsmyndighetens sida intoges
i lagstiftningen. Härtill komme att lagändring erfordrades för att
understödsföreningarna skulle kunna åläggas att bekosta den revisionsverksamhet
som tillsynsmyndigheten kunde komma att bedriva genom sina egna
revisorer. I detta sammanhang kunde dock framhållas att, även om det ur
statsfinansiell synpunkt kunde vara önskvärt med en dylik finansiering,
en sådan ordning vore principiellt otillfredsställande, enär den kunde innebära
risker för den fria ställning som en revisor borde intaga till understödsföreningen.
Skulle finansieringsfrågan vara utslagsgivande borde man
därför måhända överväga ett system, varigenom staten omhänderhade revisionen
genom inspektörer som dels gjorde byråmässig granskning, dels
gjorde lokalinspektion efter punktsystem, vilken anordning skulle finansieras
genom avgifter e. d., som understödsföreningarna ålades att betala.
I beaktande av dessa överväganden anser arbetsmarknadsstyrelsen den
lämpligaste lösningen av tillsynsmyndighetens revision och granskning av
understödsföreningarnas verksamhet vara, att inom pensionsstyrelsen inrättas
en inspektionsavdelning bestående av ett antal byråinspektörer och
revisorer, som specialiserat sig på understödsföreningarnas förvaltning.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Denna avdelning kunde givetvis ej få den storleken att tillsynsmyndigheten
erhölle möjlighet till revision årligen av varje understödsförening. Därför
måste varje år ett visst antal föreningar stickprovsvis efter någon lämplig
metod uttagas för en noggrann granskning och revision. Härjämte borde
revision verkställas i de föreningar, där särskilda skäl till revision förelåge.
Vetskapen om att en dylik specialrevision när som helst kunde företagas
av tillsynsmyndigheten torde ha minst samma verkan som en mera allmän
årlig revision av understödsföreningarna. Under alla förhållanden torde
denna anordning bli långt effektivare än den av pensionsstyrelsen föreslagna
och säkerligen billigare än denna.
Enligt den mening, som uttalas av försäkringsinspektionen, bör tillsynsmyndighetens
befogenhet att förordna revisor i understödsförening ej inskränkas
genom föreskrift, att myndigheten skall finna skäl därtill föreligga.
Beträffande bestämmelsens tillämpning kunde i övrigt framhållas,
att varken lagförslaget eller kommentaren gåve någon upplysning om i vilken
omfattning pensionsstyrelsen avsett att den ifrågavarande åtgärden
skulle tillgripas eller vilka regler, som därvid skulle följas. För lagtillämpningen
torde en vägledning i dessa hänseenden vara erforderlig. Enligt inspektionens
mening borde det åtminstone i fråga om de större föreningarna
göras till regel att tillsynsmyndigheten utsåge en revisor. Att en av tillsynsmyndigheten
förordnad revisor skulle kunna givas den mera begränsade
uppgiften »att i särskilt fall granska styrelsens förvaltning och räkenskaper
enligt myndighetens bestämmande» syntes vara tveksamt. En granskning
av denna art torde vara av i stort sett samma karaktär som sådan granskning
av understödsförenings räkenskaper och övriga handlingar, som avsåges
i 77 § sista stycket understödsföreningslagen och sålunda normalt
borde ingå i pensionsstyrelsens tillsynsverksamhet.
Försäkringsinspektionen ifrågasätter slutligen, huruvida icke tillsynsmyndigheten
alltid bör bestämma arvodet till revisor, som myndigheten
utsett.
Svenska sjukkasseförbundet finner det synnerligen välbetänkt, att tillsynsmyndigheten
beredes möjlighet att utse en revisor att med övriga revisorer
deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper,
men kan icke ansluta sig till förslaget, att tillsynsmyndigheten
skall kunna utse revisor att vid sidan av den vanliga revisionen på föreningens
bekostnad granska dess verksamhet i den särskilda ordning tillsynsmyndigheten
bestämmer. Förbundet vore av den uppfattningen att tvekan
lätt skulle kunna uppkomma om i vilka fall och i vilken utsträckning
möjlighet skulle kunna anses föreligga för tillsynsmyndigheten att lämna
revisionsuppdrag av sistnämnda slag och när det borde ankomma på myndigheten
att själv eller genom omhud verkställa granskning jämlikt 77 §
sista stycket understödsföreningslagen. Såsom den föreslagna bestämmelsen
vore utformad skulle, såvitt förbundet kunde finna, hinder icke möta
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
mot att dylika revisionsuppdrag lämnades i sådan utsträckning att granskning
med stöd av bestämmelserna i nyssnämnda lagrum bleve i det närmaste
överflödig. Eftersom ersättning för fullgörande av ifrågavarande särskilda
revisionsuppdrag skulle komma att få utgivas av föreningarna, skulle sålunda
följden kunna tänkas bli den, att föreningarna i en omfattning, som
icke på förhand kunde förutses, kunde komma att bli belastade med kostnader
för sådan granskning, som för närvarande utgjorde ett led i den statliga
tillsynen över understödsföreningsverksamheten. En dylik ordning
skulle innebära ett avsteg från den hittills gällande principen att tillsynsverksamheten
i sin helhet skulle bedrivas utan särskilda kostnader för understödsföreningarna.
Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge förbundet,
att en prövning av frågan om och i vad mån understödsföreningarna själva
borde bidraga till bestridande av kostnaderna för tillsynen borde föregå
ett ställningstagande till pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag. Lämpligen
borde denna prövning kunna komma till stånd i anslutning till övervägandena
i samband med en allmän översyn av understödsföreningslagstiftningen.
Förbundet vore angeläget framhålla att vid den sålunda önskvärda
allmänna prövningen av frågan om understödsföreningarnas deltagande
i kostnaderna för tillsynen särskilt borde beaktas den särställning,
som de erkända sjukkassorna intoge bland understödsföreningarna.
Sjukkasseförbundet fortsätter.
I likhet med pensionsstyrelsen är förbundet väl medvetet om att erfarenheten,
särskilt under senare tid visat, att tillsynsmyndighetens gentemot
understödsföreningarna riktade inspektionsverksamhet utan dröjsmål
måste utökas. Icke blott för tillgodoseendet av ett uppenbart förefintligt behov
av ökad kontroll från tillsynsmyndighetens sida över understödsföreningarnas
medelsförvaltning utan även med hänsyn till behovet av en
myndighetens informerande, vägledande och korrigerande verksamhet genom
personlig kontakt mellan myndighetens tjänstemän och föreningarnas
funktionärer, finner förbundet det vara i hög grad påkallat, att tillsynen
snarast effektiviseras så att flertalet understödsföreningar kan göras till
föremål för mera regelbundet återkommande inspektioner. Därest myndigheten
erhåller för möjliggörandet av en sålunda utvidgad inspektionsverksamhet
erforderliga resurser, torde behovet av sådana revisionsuppdrag vid
sidan av den vanliga revisionen, varom pensionsstyrelsen nu framlagt förslag,
i sådan utsträckning bortfalla att en bestämmelse, som skulle berättiga
myndigheten att lämna dylika uppdrag, skulle visa sig sakna praktisk
betydelse.
Även Understödsföreningarnas riksförbund är av den uppfattningen, att
förslaget om att tillsynsmyndigheten skall kunna utse en revisor med uppgift
att verkställa granskning vid sidan av den vanliga revisionen icke bör
genomföras. En dylik revisor skulle komma att tilldelas uppgifter, vilka
vore identiska med dem, som tillsynsmyndigheten redan enligt gällande lag
ägde utföra själv eller genom ombud. Hittills hade sådan granskning (inspektion)
icke medfört kostnader för den granskade föreningen. Godtoges
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
förslaget i oförändrat skick, bleve följden att vederbörande förening nödgades
bestrida kostnaderna icke blott för sedvanligt revisionsuppdrag, varemot
någon invändning icke kunde göras, utan även för de särskilda granskningsuppdrag,
tillsynsmyndigheten kunde anse behövliga. Dessa kostnader,
som sålunda skulle överflyttas från statsverket till de enskilda föreningarna,
vore omöjliga att i förväg ens uppskattningsvis bedöma. Förbundet kunde
icke finna, att bärande skäl förelåge för en i princip så genomgripande ändring,
vilken f. ö. kunde komma att framdeles åberopas som prejudicerande
med för föreningarna högst betänkliga och dessutom alltigenom oöverskådliga
ekonomiska konsekvenser.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation anser, att såväl principiella
som praktiska skäl tala för att revisorer, som tillsatts av tillsynsmyndigheten,
erhålla arvode av staten.
I fråga om arvode åt föreningens egna revisorer anför
organisationen.
Beslutar ett föreningsmöte om ett arvode, som står i alltför dålig proportion
till arbetet och ansvaret, bör det finnas någon möjlighet att få rättelse
häri, antingen genom att efter klagomål ärendet återförvisas till ny behandling
eller tillsynsmyndigheten medgives rätt att i sådant fall fastställa arvodet.
I det senare fallet bör emellertid en sådan rätt handhavas med stor varsamhet
och därför bör föreslås, att endast för arvode, som står i ett orimligt
förhållande till arbetet och ansvaret, och i övrigt särskilda omständigheter
påkalla ett sådant förfarande, skall tillsynsmyndigheten bestämma arvodet.
I sådant fall bör lämpligen också tillsynsmyndighetens beslut remitteras
till ett kommande möte med föreningen för godkännande.
Rörande den i förslagets 30 § 1 mom. tredje stycket intagna bestämmelsen,
att understödsförening under vissa förutsättningar
äger utan hinder av vad stadgarna innehålla
minska antalet av föreningen utsedda revisorer
med en, anför samorganisationen.
Det förefaller icke vara nödvändigt med en sådan bestämmelse. Har förening
en gång utsett ett bestämt antal revisorer och tillsynsmyndigheten
skulle finna det vara nödvändigt att utse ytterligare en, böra de av föreningen
utsedda revisorerna kunna deltaga i revisionen utan inskränkning. Stadgarnas
bestämmelser om antalet revisorer bör städse följas och tillfälliga
beslut i fråga om offentlig revision böra icke röna inverkan på stadgarnas
efterlevnad. Skulle så ske, bör det tydligt och klart i stadgarna inskrivas
bestämmelser om, i vilken ordning de valda revisorerna liksom suppleanterna
skola träda tillbaka.
För övrigt innefattar utkastet bl. a. att i fråga om suppleanter skall
endast en träda tillbaka i sådant fall, där en revisor träder tillbaka. Då
emellertid efter tillbakaträdandet av en revisor det är ett mindre antal än
tidigare och suppleanternas antal i regel brukar slå i bestämt förhållande
till revisorerna, böra i detta fallet två suppleanter träda tillbaka och den
revisor, som tillbakaträtt, i stället bli förste suppleant. Ett bifall till den
föreslagna bestämmelsen, skulle nödvändiggöra att revisorerna valdes i
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 195.
bestämd ordning, så att det klart framgick, vilken som var sist vald och
sålunda liade skyldighet att träda tillbaka. I annat fall måste i stadgarna
intagas en lottningsbestämmelse. En sådan kan emellertid icke rekommenderas,
då det bland revisorer kan tänkas ingå såväl personer med hög
kvalifikation som sådana med lägre och ett lottningsförfarande kunde
komma att inebära, att den bäst kvalificerade bortlottades.
Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer samorganisationen att
stadgandet i 30 § 1 mom. tredje stycket av förslaget utgår.
Även försäkringsinspektionen ifrågasätter lämpligheten av ifrågavarande
stadgande. Därest en understödsförening med hänsyn till att tillsynsmyndigheten
utsett revisor ville minska antalet egna revisorer, syntes föreningen
böra i föreskriven ordning fatta beslut om erforderlig stadgeändring.
Beträffande de villkor för valbarhet, som föreslagits av pensionsstyrelsen,
anför Föreningen auktoriserade revisorer.
I 30 § 2 mom. 2 st. i förslaget stadgas bland annat, att till revisor ej må
utses den, som intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot.
Ehuru i princip ingen som helst invändning finnes att göra mot
detta stadgande, synes det emellertid föreningen, som om detsamma i vissa
fall skulle leda till icke önskvärda konsekvenser. I som understödsföreningar
organiserade pensionskassor, vilkas medlemmar äro anställda i ett
visst bolag, förekommer det, att bolaget utser en del av styrelsen ävensom
någon av revisorerna. Det förekommer också, att bland de av bolaget utsedda
styrelseledamöterna befinner sig bolagets verkställande direktör eller
annan person i ledande ställning inom bolaget. Eftersom pensionskassans
samtliga ledamöter i sådant fall intaga en underordnad eller beroende ställning
till åtminstone någon av styrelseledamöterna, skulle det vara omöjligt
att utse någon av kassans medlemmar till revisor. Enligt föreningens
mening skulle detta innebära en olägenhet, då erfarenheten i många fall
torde visa, att de bland medlemmarna valda revisorerna ofta utföra ett
synnerligen intresserat och värdefullt arbete. Föreningen vill därför föreslå,
att nu ifrågavarande stadgande kompletteras med en bestämmelse,
som gör det möjligt att i sådana fall som de nu avsedda utse medlem i
understödsförening till revisor, därest minst två revisorer skola utses och
en av dessa intager fristående ställning. En analog bestämmelse finnes i
aktiebolagslagens 107 § 2 mom. 2 st., där det stadgas, att till revisor i dotterbolag
må av minst två revisorer en vara tjänsteman i moderbolaget, även
om någon eller några av dotterbolagets styrelseledamöter äro styrelseledamöter
eller direktörer i moderbolaget och jäv alltså skulle föreligga enligt
huvudregeln i samma paragrafs 1 mom. 3 st.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att förslaget ej angiver, hur man
skall förfara då en förening —- vilket understundom kan inträffa — till
revisor väljer en person, som redan vid valet icke uppfyller villkoren beträffande
kvalifikationer och behörighet. Med hänsyn till sina erfarenheter
på denna punkt föreslår styrelsen, att en föreskrift införes i understödsföreningslagen,
som giver tillsynsmyndigheten rätt att i dylikt fall förklara
valet ogiltigt.
Föreningen auktoriserade revisorer finner det tveksamt, om de i för -
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
slaget intagna bestämmelserna om vad revisorerna ha att iakttaga
för fullgörande av revisionsuppdraget medföra
någon verklig förbättring av revisionen. I princip vore det mindre lyckligt
att i en lagtext uppräkna revisorers åligganden. En sådan uppräkning
måste bli kortfattad. Dess förekomst kunde likväl bibringa mindre erfarna
revisorer den uppfattningen, att det under alla förhållanden vore till fyllest
att fullgöra de åligganden, som vore nämnda i lagtexten. Det vore enligt
föreningens mening bättre att överlåta åt rättstillämpningen att från fall
till fall fastställa revisorers skyldigheter. Då sådana regler emellertid
redan vore intagna i den nya lagen om ekonomiska föreningar, ansåge sig
föreningen icke ha anledning avstyrka, att likformighet i lagstiftningen
vunnes genom att i understödsföreningslagen intaga likartade bestämmelser.
Försäkringsinspektionen ifrågasätter, huruvida icke det i förslagets 31 §
1 mom. andra stycket intagna stadgandet om skyldighet för revisorerna
att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som tillsynsmyndigheten
utfärdar, bör begränsas till att avse allenast revisorer, som förordnas
av tillsynsmyndigheten.
Vad slutligen angår frågan, vid vilken tidpunkt de ifrågasatta
ändringarna i understödsförenings 1 a gen
böra träda i kraft, anför Svenska sjukkasseförbundet bl. a.
Till klargörande av förbundets ståndpunkt till frågan huruvida de föreslagna
lagändringarna kunna anses vara så angelägna att de böra förlänas
giltighet redan fr. o. m. den 1 juli 1952 och sålunda genomföras utan
avvaktande av den allmänna översynen av understödsföreningslagstiftningen
får förbundet anföra följande. Enligt 36 § andra stycket sjukkasseförordningen
föreligger skyldighet för tillsynsmyndigheten att utse en
revisor i centralsjukkassa och för centralsjukkassa att utse en av revisorerna
i envar till kassan ansluten lokalsjukkassa. Ur de erkända sjukkassornas
synpunkt synes under sådana förhållanden införande i understödsföreningslagen
av stadgande om utseende av revisor genom tillsynsmyndigheten
vara en angelägenhet, som utan olägenhet kan uppskjutas.
Beträffande övriga understödsföreningar förhåller det sig så, att tillsynsmyndigheten,
om den finner skäl till erinran mot revisionsarbetets bedrivande
inom en understödsförening föreligga, med tillämpning av 38 §
andra stycket understödsföreningslagen kan anmoda föreningens styrelse
att utlysa eller i förekommande fall själv utlysa föreningssammanträde
för dryftande av åtgärder till förbättrande av revisionsarbetet. Den nya
lagen om ekonomiska föreningar skall icke träda i kraft förrän den 1
januari 1953. Ett upptagande redan fr. o. in. den 1 juli 1952 i understödsföreningslagstiftningen
av motsvarighet till i nämnda lag införda stadganden
i fråga om revisionen är sålunda icke ur synpunkten av den önskvärda
kongruensen mellan de båda lagarna påkallat.
Departementschefen.
Den försäkringsverksamhet, som i vårt land bedrives av understödsföreningar,
har under årens lopp utvecklats kraftigt. F. n. äro över 2 200
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
dylika föreningar med sammanlagt omkring 5,5 milj. medlemmar inregistrerade
hos de statliga tillsynsmyndigheterna. Ungefär hälften av dessa föreningar
utgöres av erkända sjukkassor; deras medlemsantal uppgår till
omkring 3 milj. En annan viktig grupp är de erkända arbetslöshetskassorna,
som visserligen endast äro 38 till antalet men som tillhopa ha omkring
1,1 milj. medlemmar. Övriga understödsföreningar äro pensionskassor,
livförsäkrings- och begravningskassor, sjuk- och begravningskassor
samt fria sjukkassor. Tillsamman förvalta föreningarna tillgångar på över
1 000 milj. kronor, varav mer än hälften hänför sig till pensionskassorna.
Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum på detta område, kan det
ifrågasättas om den nu gällande lagen om understödsföreningar, vilken tillkom
år 1938 och sedan dess icke ändrats i något mera betydelsefullt hänseende,
numera helt motsvarar de krav, som böra ställas på en lagstiftning
av denna art. Frågan om en översyn av understödsföreningslagen har också
sedan flera år tillbaka stått på dagordningen och har ytterligare aktualiserats,
sedan lagstiftningen på vissa närgränsande områden moderniserats;
jag syftar här på de nya lagar om försäkringsrörelse och om ekonomiska
föreningar, som antagits den förra år 1948 och den senare år 1951. Det
är min avsikt att vid lämpligt tillfälle låta föranstalta om en allmän översyn
av lagen om understödsföreningar.
Emellertid har pensionsstyrelsen nu framlagt förslag till en genomgripande
omarbetning av de bestämmelser i understödsföreningslagen, som
handla om revision. Förslaget syftar till att skapa bättre garantier för att
revisionsarbetet inom föreningarna skall bedrivas på ett tillfredsställande
sätt. För detta ändamål föreslås bl. a., att tillsynsmyndigheten tillerkännes
ett vidgat inflytande, när det gäller att utse revisorer i föreningarna,
att villkoren för valbarhet till revisor skärpas och att revisorernas åligganden
preciseras. Både i sakligt och formellt hänseende har pensionsstyrelsen
vid förslagets uppgörande strävat efter att anpassa hithörande bestämmelser
i understödsföreningslagen till motsvarande föreskrifter i den nya lagen
om ekonomiska föreningar.
Innan jag går närmare in på dessa frågor, vill jag något uppehålla mig
vid den tillsyn från statens sida, som understödsföreningarna äro underkastade.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser
är arbetsmarknadsstyrelsen tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna
och pensionsstyrelsen tillsynsmyndighet för övriga understödsföreningar.
Tillsynen har till syfte att vara en garanti för att understödsföreningsverksamheten
är baserad på och bedrives i ekonomiskt sunda former
och att medlemmarna försäkringsmässigt sett få full valuta för det
kapital de tillskjutit. Vad arbetslöshetskassorna beträffar är tillsynen, såsom
utvecklas vidare i det följande, nära förknippad med revisionsarbetet
inom kassorna. För övriga föreningar åter grundas tillsynen huvudsakligen
på vissa handlingar, som föreningarna äro skyldiga att årligen insända till
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
tillsynsmyndigheten. Vid sidan härav förekommer emellertid i begränsad
omfattning inspektion på ort och ställe.
Inom ett par under pensionsstyrelsens tillsyn stående understödsföreningar
— andra än erkända sjukkassor — ha på senare tid inträffat ett
par uppmärksammade förskingringsfall, vilket medfört, att frågan om kontrollen
över ifrågavarande föreningar kommit i blickpunkten. Frågan härom
har tagits upp bl. a. av riksdagens revisorer, vilka i sin berättelse för år
1951 (del I s. 76 ff.) redogjort för vissa iakttagelser angående den av
pensionsstyrelsen bedrivna tillsynsverksamheten. I anslutning härtill framhålla
riksdagsrevisorerna bl. a., att förvaltningen i ett stort antal föreningar
utövas — ofta såsom bisyssla — av personer, vilka icke äga den insikt
och erfarenhet, som kräves för en riktig tolkning och tillämpning av gällande
bestämmelser. Många gånger syntes icke heller revisorerna i föreningarna
besitta önskvärd kompetens för en tillfredsställande kontroll
av föreningarnas verksamhet. Med hänsyn härtill vore det angeläget att
pensionsstyrelsen bereddes möjlighet att i den utsträckning, som kunde
befinnas påkallad, utbygga och intensifiera den av styrelsen utövade inspektionsverksamheten.
Även om en sålunda utvidgad inspektionsverksamhet
anordnades endast stickprovsmässigt, skulle utan tvivel tätare inspektioner
medföra en icke oväsentlig ökning av den preventiva effekten.
Självfallet borde även andra åtgärder i samma syfte prövas. I syfte att
förbättra kontrollen över föreningarnas ekonomiska ställning, medelsdisposition
m. in. kunde sålunda övervägas att för granskning inom verket
infordra vissa handlingar, vilka f. n. icke alls eller endast i ringa utsträckning
granskades av tillsynsmyndigheten. Till ledning för revisorerna borde
vidare meddelas anvisningar och råd för revisionsarbetets bedrivande. Av
betydelse vore självfallet också, att föreningarna till revisorer utsåge personer
med önskvärd kompetens.
I avgiven förklaring över vad riksdagsrevisorerna anfört har pensionsstyrelsen
helt anslutit sig till deras uttalanden. Även pensionsstyrelsen
finner således angeläget, att en effektivisering av tillsynen sker framför
allt genom utbyggande och intensifiering av inspektionsverksamheten men
också genom andra åtgärder i syfte att förbättra kontrollen över föreningarnas
ekonomiska ställning, medelsdispositionen m. in. Styrelsen framhåller
emellertid, att tillfredsställande förhållanden i dessa hänseenden
icke kunde åstadkommas utan att den för tillsynsverksamheten avsedda
personalen ökades, och styrelsen har därför i sin förklaring hemställt om
viss personalförstärkning på den byrå, sjukkassebyrån, som handhar ifrågavarande
verksamhet. Ärendet är f. n. beroende på riksdagens prövning.
Även om en utökning av den för tillsynsverksamhet avsedda personalstyrkan
inom pensionsstyrelsen skulle komma till stånd, synes man med
hänsyn till det stora antal understödsföreningar, som stå under styrelsens
tillsyn, icke enbart därigenom kunna nå den kontroll över föreningarnas
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
verksamhet som är önskvärd. Det är därför av vikt, att det primära granskningsarbetet,
d. v. s. revisionsarbetet inom föreningarna, bedrives på ett
tillfredsställande sätt. En bättre garanti härför bör kunna erhållas, om tillsynsmyndigheten,
såsom pensionsstyrelsen föreslagit, tillerkännes rätt att
i varje understödsförening utse en revisor att tillsammans med övriga revisorer
deltaga i revisionsarbetet. Denna anordning har sedan länge tillämpats
i de erkända centralsjukkassorna. Enligt en tvingande föreskrift i
sjukkasseförordningen skall nämligen tillsynsmyndigheten utse en av revisorerna
i varje centralsjukkassa, och nämnas må i detta sammanhang att
en av revisorerna i lokalsjukkassa skall tillsättas av centralsjukkassan. En
föreskrift om rätt för tillsynsmyndigheten att utse revisor fanns ursprungligen
även i arbetslöshetskasseförordningen. Stadgandet härom har numera
upphävts, och i stället utövas kontrollen över arbetslöshetskassorna genom
central revision hos arbetsmarknadsstyrelsen, där revisionsuppgifterna äro
fördelade på ett flertal tjänstemän å den byrå inom arbetsmarknadsstyrelsen,
försäkringsbyrån, som handhar tillsynen över kassorna. Det stora antalet
understödsföreningar, som stå under pensionsstyrelsens tillsyn, gör
emellertid, såsom redan anmärkts, att revisionsarbetet i dessa föreningar
ej lämpligen kan centraliseras på motsvarande sätt.
Vidare vill jag nämna att försäkringsinspektionen, som utövar tillsyn
över försäkringsbolagen, sedan gammalt haft rätt att förordna revisor för
dylikt bolag. Denna anordning har ansetts vara ägnad att fylla en så viktig
funktion i tillsynsverksamheten, att i den nya lagen om försäkringsrörelse
föreskrivits principiell skyldighet för inspektionen att förordna särskild revisor
i varje försäkringsbolag. För understödsföreningslagens vidkommande
synes det, såsom förhållandena här gestalta sig, icke påkallat att nu gå så
långt. Det synes tillräckligt med ett stadgande om rätt för tillsynsmyndigheten
att utse en revisor att jämte övriga revisorer deltaga i det av dem
bedrivna arbetet. Jag tillstyrker därför att en bestämmelse härom införes
i lagen. Härvid utgår jag ifrån att revisionsarbetet inom arbetslöshetskassorna
skall fortgå i samma ordning som hittills och att bestämmelsen
således kommer att få aktualitet endast för pensionsstyrelsens del. Det
torde få överlämnas åt pensionsstyrelsen att efter prövning från fall till
fall avgöra, när bestämmelsen bör tillämpas. Härvid bör hänsyn tagas icke
blott till de kvalifikationer, föreningens egna revisorer besitta, utan också
till rörelsens art och omfattning. För att undvika irritation från föreningarnas
sida bör tillsynsmyndigheten bemöda sig om att samarbeta med föreningarna
i hithörande frågor. Om så sker, torde förordnande av särskild
revisor i många fall kunna underlåtas av den anledningen, att vederbörande
förening själv väljer revisorer, som tillsynsmyndigheten anser sig kunna
godtaga.
Genomföres detta förslag, synes det huvudsakliga syftet med pensionsstyrelsens
nu föreliggande framställning bli tillgodosett. Med hänsyn härtill
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
och för att icke föregripa resultatet av de överväganden som komina att
ske i samband med en allmän översyn av understödsföreningslagen anser
jag, att frågan om en vidare omarbetning av lagens bestämmelser om revision
tills vidare bör anstå. Vad angår det av pensionsstyrelsen framförda
förslaget om rätt för tillsynsmyndigheten att utse en revisor att i särskilda
fall företaga revision vid sidan av den vanliga vill jag härutöver framhålla,
att det har ett nära samband med spörsmålet om en förstärkning av pensionsstyrelsens
personalresurser, varför det icke synes lämpligt att taga
ställning till detsamma innan sistnämnda spörsmål prövats.
De ändringar i understödsföreningslagen, som föranledas av vad jag föreslagit
i det föregående, ha inom socialdepartementet sammanfattats i ett
förslag till lag om ändring i lagen om understödsföreningar. Förslaget
berör 30, 77, 86, 87 och 89 §§ i lagen.
Till den nuvarande 30 §, som bl. a. föreskriver, att understödsförenings
revisorer skola väljas å föreningssammanträde såvida ej i stadgarna bestämts
att revisor skall utses på annat sätt, har i departementsförslaget
fogats ett sjätte stycke, enligt vilket anmälan ofördröjligen skall göras hos
tillsynsmyndigheten, då revisor eller revisorssuppleant utsetts i understödsförening.
Anmälningsskyldigheten föreslås vila på föreningens styrelse i de
fall, då vederbörande valts å föreningssammanträde, och eljest å den som
utsett honom. Syftet med bestämmelsen är att skapa möjlighet för tillsynsmyndigheten
att bedöma, huruvida skäl föreligga att förordna revisor i föreningen.
Anmälningen bör därför innehålla uppgifter icke blott om den
valdes namn utan också om hans erfarenhet av bokföring och hans insikt
i ekonomiska förhållanden o. d. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten
att meddela närmare föreskrifter härom. Jag förutsätter, att tillsynsmyndigheten
i samband med lagändringens ikraftträdande infordrar
erforderliga uppgifter rörande de revisorer, som utsetts dessförinnan, i
den mån dylika uppgifter icke redan äro tillgängliga för myndigheten.
I analogi med vad som skett i lagen om försäkringsrörelse har den
grundläggande bestämmelsen om att tillsynsmyndigheten äger utse en
revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper införts i det avsnitt av understödsföreningslagen,
som innehåller föreskrifter om tillsyn, nämligen i ett nytt
sista stycke av lagens 77 §. Härigenom markeras, att en dylik revisor intager
en särställning i förhållande till föreningens egna revisorer. Denna
särställning understrykes ytterligare därigenom, att den av tillsynsmyndigheten
förordnade revisorn — i motsats till övriga revisorer — föreslås
bli skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som tillsynsmyndigheten
meddelar. Förordnandet föreslås kunna återkallas när som
helst. Arvode till här avsedd revisor bör betalas av föreningen men bestämmas
av tillsynsmyndigheten, vilken har att utforma uppdraget och därför
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
bäst kan bedöma arbetets omfattning. En erinran om tillsynsmyndighetens
rätt att utse revisor har intagits i sista stycket av 30 §.
Med hänsyn till den ställning, som den särskilt förordnade revisorn enligt
min mening bör intaga i förhållande till övriga revisorer, kan jag icke
ansluta mig till pensionsstyrelsens förslag, att förening, i vilken dylik
revisor förordnats, skall äga minska det stadgeenliga antalet revisorer
med en.
Enligt 37 § andra stycket understödsföreningslagen äga revisorerna påkalla
extra föreningssammanträde, om deras granskning ger anledning
därtill. Äro revisorerna icke ense härom gäller den mening, varom de flesta
förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse, att extra sammanträde
ej bör hållas. Pensionsstyrelsen har föreslagit, att till dessa bestämmelser
fogas ett tillägg, enligt vilket revisor, som förordnats av tillsynsmyndigheten,
äger påkalla extra sammanträde oavsett övriga revisorers
mening. För egen del anser jag det lämpligare att den särskilt förordnade
revisorn i dylikt fall vänder sig till sin uppdragsgivare, d. v. s. tillsynsmyndigheten,
vilken enligt 38 § andra stycket i lagen när som helst
äger anmoda styrelsen att utlysa föreningssammanträde samt, om anmodan
härom ej efterkommes, själv utlysa dylikt sammanträde.
I 86 § understödsföreningslagen stadgas f. n. straff bl. a. för styrelseledamot
eller annan, som vid anmälan för registrering mot bättre vetande
lämnar oriktig uppgift. Straffet är dagsböter. Paragrafen har i departementsförslaget
ändrats på sådant sätt, att samma straff kommer att drabba
den, som mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift i anmälan enligt det
föreslagna sjätte stycket i 30 §. Försummas anmälningsskyldigheten helt
föreslås straffet •— i likhet med vad som enligt 87 § gäller för andra liknande
förseelser — bli böter fr. o. m. fem t. o. m. trehundra kronor. En
härav betingad ändring har företagits i 87 §, som därjämte underkastats
en mindre jämkning i formellt hänseende med anledning av den föreslagna
nya lydelsen av 77 §.
I departementsförslaget har slutligen den nuvarande forumregeln i 89 §
utvidgats till att avse även det fall, att anmälningsskyldighet enligt 30 §
sjätte stycket försummas.
Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1952.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över
ifrågavarande inom socialdepartementet upprättade förslag till lag angående
ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
__ _ Olof Särnmark.
1 Denna bilaga, som frånsett en redaktionell jämkning är lika lydande som det vid propositionen
fogade förslaget, har här utelämnats.
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
29
Utdrag av protokollet, hållet i Kiingl. Maj.ts lagråd den 21 mars
1952.
Närvarande:
justitieråden Ekberg,
Strandberg,
Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.
Enligt lagrådet den 20 mars 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll
övei* socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
7 mars 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96)
om understödsföreningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn G. Engström.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april
1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,
Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 21 mars
1952 avgivna utlåtande över det den 7 mars 1952 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 mars 1938 (nr 96) om
understödsföreningar.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget måtte, efter en redaktionell jämkning, jämlikt
§ 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. O. Widman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
31
Bilaga.
Pens ions s t y r els ens förslag
till
ändrad lydelse av 30, 31, 37, 40 och 87 §§ understödsföreningslagen.
30 §.
1 mom. Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
av två eller flera revisorer. Revisor utses å föreningssammanträde, såframt
ej enligt stadgarna eller enligt vad nedan eller eljest i lag eller författning
sägs revisor tillsättes i annan ordning.
Finner tillsynsmyndigheten skäl därtill föreligga, äger myndigheten utse
en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper eller att eljest i särskilt fall granska
nämnda förvaltning och räkenskaper enligt myndighetens bestämmande.
Då granskning som sist sagts skett, skall till föreningssammanträde avgivas
särskild berättelse över granskningen.
För tid, för vilken tillsynsmyndigheten utsett revisor, vars uppdrag sammanfaller
med de övriga revisorernas, äger förening, utan hinder av vad i
stadgarna finnes bestämt, minska antalet av föreningen utsedda revisorer
med en.
Revisorer, som avses i första stycket, skola utses för tid intill dess ordinarie
föreningssammanträde hållits och må icke utses för längre tid än till
och med det sammanträde, som skall äga rum under andra räkenskapsåret
efter det de utsetts. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd,
ej gått till ända, skiljas från uppdraget genoin beslut av den som
utsett honom. Om revisor, som är vald å föreningssammanträde, entledigas
eller eljest avgår eller avlider eller hinder, som i 2 mom. avses, att vara
revisor för honom uppkommer och supppleant ej finnes, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.
2 mom. Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall tillsynsmyndigheten
annat tillåter, här i riket bosatt svensk medborgare. Revisor
skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till föreningens verksamhet erfordras för
uppdraget.
Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos föreningen eller
under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för
föreningen eller som intager en underordnad eller beroende ställning till
styrelseledamot eller till befattningshavare hos föreningen, åt vilken uppdragils
att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares make
eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller
svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den
ene är gift med den andres syskon.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
3 mom. Revisor vare berättigad att av föreningen erhålla skäligt arvode.
Där så finnes påkallat, må tillsynsmyndigheten bestämma arvodet till revisor
som myndigheten utsett.
4 mom. Styrelsen skall ofördröj ligen på av tillsynsmyndigheten fastställt
formulär göra anmälan hos myndigheten om val av revisor eller revisorssuppleant.
Har revisor eller revisorssuppleant utsetts i annan ordning än
genom val å föreningssammanträde, skall sådan anmälan göras av den som
tillsatt honom.
5 mom. Den som utsetts till revisor skall därom ofördröj ligen underrättas,
om han valts å föreningssammanträde, genom styrelsens försorg och
eljest av den som tillsatt honom.
31 §.
1 mom. Det åligger revisorerna att vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga
för ett behörigt fullgörande av revisionsuppdraget. Särskilt åligger
det revisorerna
att granska föreningens böcker och andra räkenskaper,
att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av föreningens
kassa och övriga tillgångar,
att tillse huruvida föreningens bokföring och medelsförvaltning så ock
kontrollen därav äro tillfredsställande,
att taga del av protokoll från föreningssammanträden och andra sammanträden,
samt
att, sedan de årliga redovisningshandlingarna avgivits, tillse att föreningens
tillgångar icke upptagits för högt och skulderna icke för lågt samt i
övrigt granska nämnda redovisningshandlingar.
Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter
som tillsynsmyndigheten utfärdar så ock de särskilda föreskrifter, som
meddelas av föreningssammanträde och ej innefatta inskränkning i revisorernas
i lag stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag eller författning
eller mot föreningens stadgar eller mot de av tillsynsmyndigheten utfärdade
föreskrifterna.
Styrelsen skall giva revisor tillgång till föreningens böcker, räkenskaper
och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av honom påkallas för
uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen må ej av
styrelsen vägras.
2 mom. Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem
undertecknad revisionsberättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle
att taga del av densamma, jämte styrelsens förvaltningsberättelse skall
framläggas å det i 36 § första stycket nämnda föreningssammanträdet.
Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas
granskning samt uttalande, huruvida anledning till anmärkning i
avseende å de till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, föreningens
bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande
förvaltningen av föreningens angelägenheter föreligger eller icke.
Föreligger anledning till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberättelsen.
Revisorerna äga ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse
böra komma till medlemmarnas kännedom.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande angående ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena skil jaktig
mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till revisionsberättelsen
foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild revisionsberättelse.
3 inom. Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra
föreningssammanträde stadgas i 37 §.
37 §.
Styrelsen äge —---extra föreningssammanträde.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröj ligen giva
tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom
eu vecka revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde.
Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande, gälle
den mening, varom de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening,
som anse extra sammanträde ej böra hållas. Revisor som utsetts av
tillsynsmyndigheten äge påkalla extra föreningssammanträde, oavsett övriga
revisorers mening.
Extra föreningssammanträde---i stadgarna.
Då förslag---ordinarie bolagsstämma.
40 §.
Varder talan — ---styrelsen beviljad.
Utan hinder---den handling.
Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisionsberättelse framlades å föreningssammanträde, utan så är,
att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.
87 §.
Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 31 § 1 mom. sista stycket, 34 g sista stycket, 44 § första eller tredje
stycket, 47 § andra stycket, 64 g första stycket eller 77 g, eller underlåter
förening, som erhållit föreläggande enligt 15 g andra stycket att ställa sig
föreläggandet till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och
med fem till och med trehundra kronor.
Samma lag---61 g åligger.
Förseelse mot 31 § 1 mom. sista stycket, 34 § sista stycket eller 54 §
andra stycket må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl föreningen som varje medlem därav.
3 Hihang till riksdagens protokoll 1952. I samt. Nr 195.