Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
1
Nr 192.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens övertagande
av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag
åvilande förpliktelser i fråga om underhåll av
farled m. m. i Hjälmaren; given Stockholms slott den
4 april 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att staten tills vidare från och med den 1 juli
1952 provisoriskt skall övertaga de skyldigheter i fråga om underhåll och
^prickning av Hjälmarens farleder samt skötseln av en regleringsdamm
vid Hyndevad, vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.
Kostnaderna för underhållsåtgärderna förutsättas liksom hittills skola
i första hand bestridas ur avkastningen av den fond, som inrättats för ändamålet.
I den mån denna icke förslår, anses kostnaderna böra få gäldas
från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 192.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 april 1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Norup, fråga om statens övertagande av Hjälmarens
och Kvismarens sjösänkningsbolag åvilande förpliktelser beträffande underhåll
av farled m. m. i Hjälmaren samt anför därvid följande.
Inledning.
Genom resolution den 12 maj 1865 förklarade Kungl. Maj :t på framställning
av direktionen för Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, att
från det allmännas sida hinder icke mötte för bolaget att under vissa villkor
sänka och reglera vattenståndet i sjöarna Hjälmaren och Kvismaren. I
resolutionen uttalades att fördelarna av sjösänkningen voro av sådan betydelse
för det allmänna, att desamma skäligen ej borde åsidosättas även om
sjöfarten, med bibehållande av de huvudsakliga villkoren för dess fortsatta
bedrivande till alla viktigare hamnar vid Hjälmaren med dåvarande segeldjup,
likväl under vissa förhållanden skulle bli underkastad olägenheter,
vilka icke inträffade vid sjöns dåvarande vattenstånd. Såsom villkor för
företagets genomförande föreskrevs, bland annat, att en fullständig plan
över arbetena ävensom de åtgärder, vilka befunnos nödvändiga för segeldjupets
framtida vidmakthållande och för det allmännas betryggande, dessförinnan
skulle ha fastställts av Kungl. Maj :t.
Sedan förslag till dylik plan upprättats och underställts Kungl. Maj ds
prövning, fastställde Kungl. Maj :t genom resolution den 2 februari 1877
planen. Samtidigt stadgades såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget avseende
den allmänna trafiken i Hjälmaren samt meddelades föreskrifter för
att trygga fullgörandet av dessa förpliktelser gentemot det allmänna.
Företaget, som berörde mark inom Örebro, Västmanlands och Södermanlands
län, fullbordades år 1888 samt godkändes den 13 augusti samma år
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det medförde en total båtnad av
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
38 083,276 kvadratrev vinstjord å en torrlagd areal av 15 129 hektar åker och
äng samt 3 592 hektar landvinning, eller tillhopa 18 720 hektar.
Kostnaderna för företaget beräknades till något mer än 2 000 000 kronor.
De verkliga kostnaderna — inklusive räntekostnader — uppgingo emellertid
till drygt 4 000 000 kronor. Till företaget beviljades ett statslån å
2 000 000 kronor, vilket slutbetalades år 1940.
För bolaget gäller fortfarande en av Kungl. Maj :t den 13 december 1895
fastställd bolagsordning.
I skrivelse den 31 januari 1950 har Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag
hemställt, att staten skall övertaga de bolaget åvilande förpliktelserna
i fråga om underhåll av farleden m. m. i Hjälmaren.
Över framställningen ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, kommerskollegium och lantbruksstyrelsen.
Vid kommerskollegii utlåtande ha fogats yttranden från lantbruksingenjören,
lantbruksnämnden och länsstyrelsen i Södermanlands län,
Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Föreningen för inre vattenvägar, handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, magistraten i Örebro, länsstyrelsen
i Örebro län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Lantbruksstyrelsen
har tillika överlämnat en till styrelsen inkommen, till chefen för
jordbruksdepartementet ställd skrift från bolaget med ytterligare synpunkter
i ärendet.
Jag torde härefter få övergå till en närmare redogörelse för bolagets framställning.
Sjösänkningsbolagets framställning.
I skrivelsen redogöres till en början för bolagets förpliktelser. Ifrågavarande
förpliktelser avse i huvudsak reglering av Hjälmarens vattenstånd,
bogsering, ersättning till Örebro stad för ökat underhåll av dess segelränna,
farled i Hjälmaren, hamnar och lastplatser vid samma sjö samt utprickning
av farled. Av bolagets förevarande redogörelse må här återgivas följande.
Vad först angår regleringen av Hjälmarens vattenstånd
gäller jämlikt 1865 års resolution, att detta icke får vara lägre än att ett
segeldjup av sju fot, d. v. s. 2,os meter, bibehålies. Sedan gammalt sker regleringen
genom en damm vid Hyndevad. Numera har dygnsreglering införts.
Kostnaderna för underhåll och skötsel av dammen vid Hyndevad skola
bestridas av bolaget. Vidare åligger det bolaget att avlöna och bereda bostad
åt en dammästare samt alt tillhandahålla erforderlig hjälp — dammvakt —
för dammens manuella skötsel. Bostad för de båda befattningshavarna är
uppförd å ett vid Hyndevads damm beläget område, som äges av bolaget.
Den nuvarande dammästaren har icke varit bosatt på platsen året om
utan i huvudsak endast sommartid. Med hänsyn till de erfarenheter, som
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
numera vunnits rörande regleringens utövande m. m., och då den nuvarande
dammästaren ej längre önskar uppehålla sin befattning föreligger det
enligt bolagets mening icke heller något behov av tjänstebostad vid Hyndevad
för en dylik befattningshavare. Däremot måste givetvis dammvakten
vara bosatt på platsen.
För dammästarens verksamhet gäller alltjämt en år 1888 utfärdad instruktion.
Kontrollen över verksamheten och därmed sammanhängande befogenheter
utövas numera enligt beslut den 30 juni 1949 av Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut. Bolaget äger sålunda icke något inflytande
över regleringens utövande.
I detta sammanhang upplyser bolaget vidare, att det i samband med avgörandet
av frågor om regleringsföretagets inverkan på enskild rätt ålagts
att inlösa den närmast nedanför Hyndevads damm belägna s. k. Rosenholms
kvarn. Intill år 1906, då kvarnen såldes, disponerades en därstädes
befintlig damm av bolaget för bättre reglering av Hjälmarens vattenstånd.
Vid försäljningen av anläggningarna vid Rosenholm förbehöll sig emellertid
bolaget genom inteckning rätt till viss reglering därstädes.
Beträffande bogsering stadgas i 1877 års resolution, bland annat, att
det skall åligga bolaget att vid alla de tillfällen, då efter sänkningen av Hjälmarens
vattenyta segling på den s. k. Örebro- eller Hemfjärden vid ofördelaktig
vind blir omöjlig eller försvårad, avgiftsfritt tillhandahålla fartyg
på väg till eller från Skebäcks hamn vid Örebro tjänligt ångfartyg för bogsering
i segelrännan emellan Essundet och det s. k. Oset.
Bogseringsskyldigheten gäller sålunda endast vid ofördelaktiga vindar
och icke vid vindstilla. Enligt vad bolaget framhåller torde ifrågavarande
skyldighet ha föreskrivits med anledning av att vid tiden för företagets
tillkomst sjöfarten i huvudsak utgjordes av segelfartyg. Dylika förekomma
emellertid ej numera i Hjälmaren, och bogsering av förevarande slag har
icke kommit i fråga under de senaste trettio åren.
I 1877 års resolution stadgas vidare skyldighet för bolaget att ersätta
Örebro stad för ökat underhåll av dess segel ränn a.
Före sjösänkningens genomförande fanns för sjöfartens bedrivande genom
Hemfjärden en uppmuddrad ränna med dimensioner, som fastställts
av Kungl. Maj :t. Underhållet av rännan ålåg Örebro stad mot rätt att uppbära
avgifter av segelfarten. Vid ogynnsam vind befordrades fartygen genom
rännan medelst varpning eller bogsering med roddbåt. Planen för sjösänkningsföretaget
innefattade fördjupning och utvidgning även av ifrågavarande
farled.
Enligt vad bolaget anför mötte det stora svårigheter att bestämma den
ersättning för ökade underhållskostnader, som sålunda skulle erläggas till
Örebro stad. Frågan har emellertid lösts på så sätt att bolaget och staden
underhålla var sin del av förevarande farled.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Såsom förut nämnts må segeldjupet i farleden i Hjälmaren
icke understiga sju fot eller 2,os meter. I anslutning härtill gäller vidare, att
farleden skall ha viss bottenbredd, olika för olika sträckor, samt att sektionens
slänter skola ha lämplig lutning.
Nu angivna bestämmelser medföra skyldighet för bolaget att ombesörja
erforderlig muddring i farleden, dock med undantag av den del, som enligt
vad förut angivits underhålles av Örebro stad. Behovet av muddring varierar
för de olika sträckorna. Sålunda uppgiver bolaget att å en sträcka, cirka
6 750 meter lång, muddring verkställes i medeltal vart tredje år och å en
annan sträcka, 2 300 meter lång, i medeltal vart femte år. Å andra sidan har
muddring icke behövts under de sista 40 åren å en sträcka och till följd av
strömdrag varit helt obehövlig å ytterligare en annan sträcka.
Vad härefter angår hamnar och lastplatser vid Hjälmaren
åligger det bolaget att hålla förut angivna segeldjup i fem hamnar.
Utöver iordningställandet av hamnarna i samband med sänkningsföretagets
utförande ha emellertid inga åtgärder varit erforderliga vid desamma och
torde, enligt vad bolaget anför, med all sannolikhet ej heller framdeles komma
i fråga.
Slutligen stadgades i 1877 års resolution beträffande utprickning
av farled, att sjösänkningsbolaget efter erforderliga undersökningar
skulle låta på sin bekostnad verkställa den förändrade utprickning
av segellederna i Hjälmaren, som bleve nödvändig på grund av sänkningsföretaget.
Tillika skulle bolaget för framtiden bestrida underhållet av det
eventuellt ökade antal prickar i segellederna som utöver dem, vilka Örebro
rederibolag dittills bekostat, kunde behövas till följd av företaget. Sistnämnda
prickar förutsattes alltså även i fortsättningen skola underhållas av rederibolaget.
Enligt sjösänkningsbolaget torde emellertid någon laga skyldighet
därutinnan icke ha ålegat rederibolaget, utan underhållet av ifrågavarande
prickar synes ha varit ett frivilligt åtagande.
Sänkningsföretaget medförde väsentliga förändringar beträffande prickar
och sjömärken. Emellertid mötte svårigheter att fullt bevisa, vad som rätteligen
borde ankomma på det ena eller det andra bolaget. På grund härav
övertog sjösänkningsbolaget efter sänkningens fullbordande tills vidare hela
prickningen mot ett årligt bidrag av 643 kronor 50 öre. Detta belopp utgjorde
medeltalet av de prickningsavgifter, som rederibolaget uppburit de närmaste
tio åren före sänkningen. Sedan Örebro hamn i relativt stor omfattning
börjat trafikeras av även andra fartyg än rederibolagets, upphörde
emellertid nyssnämnda bidrag. I stället uppbars och uppbärs allt fortfarande
genom särskild uppbördsman en avgift för in- och utgående fartyg av
0: 75 kronor för rederibolagets båtar och 1 krona för övriga fartyg. Denna
uppbörd, som tog sin början för omkring 35 år sedan, motsvarade tidigare
förutnämnda belopp å 643 kronor 50 öre men har på grund av den avtagande
trafiken vissa år nedgått till att inbringa endast några hundratal kronor.
Avgiften torde under åren närmast efter sänkningens genomförande
6
Kungl. Muj.ts proposition nr 192.
ha motsvarat kostnaderna för det av sjösänkningsbolaget frivilligt åtagna
prickningsbestyret. Kostnaderna ha emellertid undan för undan ökats och
inkomsterna minskats. Det gjorda prickningsåtagandet medför därför en
icke obetydlig ekonomisk belastning.
Genom sjösänkningsbolagets försorg underhållas emellertid endast vissa
av de å sjökortet angivna prickarna. Utprickningen verkställcs av strandägare
vid Hjälmaren, med vilka bolaget träffat skriftliga avtal om tillsyn
och underhåll av utsatta prickar och sjömärken. Genom bolagets muddermästare
utövas varje vår besiktning och kontroll av samtliga prickar och
sjömärken, vilka underhållas av bolaget.
Utprickningen i övrigt verkställes av vederbörande hamnägare eller av
personer, som äro intresserade av farlederna.
En viss oklarhet råder sålunda i fråga om sjösänkningsbolagets åligganden
rörande utprickningen i Hjälmaren. Enligt vad bolaget framhåller
har någon detaljerad undersökning i ämnet såvitt bekant icke ägt rum.
Såsom förut antytts meddelades i 1877 års resolution vissa bestämmelser
för att trygga fullgörandet av sjösänkningsbolagets förpliktelser gentemot
det allmänna. Sålunda föreskrevs att bolaget — för att bolaget om det så
önskade och Kungl. Maj :t funne skäligt att sådant medge skulle kunna befrias
från sina förpliktelser i fråga om den allmänna trafiken — skulle hos
statskontoret insätta tillhopa 100 000 kronor till en särskild fond. Räntan
å fonden skulle i mån av behov kunna användas för att bekosta de underhålls-
och andra åtgärder, som enligt vad förut angivits ålagts bolaget.
Kungl. Maj :t förbehöll sig dock rätt att förordna om användandet och förvaltningen
av fonden samt att framdeles avgöra, om den kunde anses tillräcklig
för sitt ändamål eller borde ökas av bolaget.
I enlighet med dessa föreskrifter inbetalade bolaget år 1881 det angivna
beloppet av 100 000 kronor. Med anledning av att fondens ränteavkastning
åren närmast efter företagets fullbordande ej helt togs i anspråk för farledsunderhållet
och dylikt, växte emellertid fonden så att densamma år 1894
uppgick till omkring 181 700 kronor. På initiativ av statskontoret höjdes
fonden samma år till 300 000 kronor. Med hänsyn till att kraven på utbetalning
från fonden alltmer ökade under årens lopp, höjdes fonden sedermera
vid olika tillfällen ytterligare genom att inbesparade räntemedel tillfördes
densamma. Den senaste höjningen skedde år 1917, då fondens belopp bestämdes
till 380 000 kronor.
Fondens behållning utgör för närvarande i runt tal 420 000 kronor.
Sjösänkningsbolaget redogör härefter närmare för sina ekonomiska förhållanden
m. m. och lämnar härvid till en början följande uppgifter angående
de utgifter, vilka jämlikt nyssnämnda bestämmelser skola bestridas avfondens
avkastning, ävensom angående storleken av denna avkastning, allt
för åren 1905—1949. Såvitt gäller tiden 1905—1944 avse uppgifterna medeltal
per femårsperiod.
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Summa kostnad Fondens ränte^
År per kalenderår, avkastning,
kronor kronor
1905—1909.................... 10 291 13 493
1910—1914.................... 8 677 14 837
1915—1919 .................... 21057 15 937
1920—1924.................... 14 356 15 635
1925—1929 .................... 14 207 15 718
1930—1934 .................... 17 339 16 282
1935—1939.................... 13118 15121
1940—1944 .................... 12 453 13 393
1945 .......................... 12 258 13 050
1946 .......................... 11410 13 050
1947 .......................... 33 642 12 956
1948 .......................... 10 880 13 066
1949 .......................... 52 300 13 066
I anslutning till sammanställningen anför bolaget bland annat följande.
Såsom framgår av sammanställningen har fondens avkastning tidigare i
regel varit större än den kostnad, som skolat bestridas från densamma. Detta
är anledningen till att fonden undan för undan kunnat ökas till nyssnämnda
belopp av omkring 420 000 kronor. Vissa år ha kostnaderna dock av olika
skäl avsevärt överstigit det belopp, som varit att motse från fonden. I sådant
fall har bolaget förskotterat överskjutande kostnad till ett kommande år, då
kostnaderna understigit fondens avkastning och utjämning ägt rum. Vid
några tillfällen har bolaget vidare medgivits utbetalning från fonden av
under flera år fonderade ränteöverskott.
Under den senaste tioårsperioden ha emellertid kostnaderna ständigt stigit,
under det att ränteinkomsten minskat. Denna kostnadsstegring har varit
särskilt stark de senaste åren.
I detta sammanhang bör vidare påpekas, att man till synes kan få det intrycket
av sammanställningen, att ränteinkomsterna under åren 1940—
1946 varit tillräckliga för omkostnadernas bestridande. Härvid är emellertid
att märka, att bolaget på grund av betydande svårigheter att anskaffa
bränsle till mudderverket och avsevärd kostnadsökning under världskriget
och åren närmast därefter inskränkt muddringen till det oundgängligen
nödvändigaste. Det oaktat ha övriga kostnader på grund av prisstegring tagit
så stor del av fondens avkastning i anspråk, att endast en mindre del
därav blivit disponibel för muddring.
I bolagets bokföring ha de kostnader, som a n k o in in a på f o nden,
uppdelats på följande huvudposter, nämligen mudderverket, segellederna
i Hjälmaren, Hjälmarens reglering, dammästarens bostad samt utskylder
för fonden. Beträffande de olika posterna anför bolaget bland annat
följande.
Mudderverket. Utgifterna under denna post avse underhåll. Verket äges
av bolaget och har under de senaste 30 åren uteslutande använts för muddring
av farleden. Tidigare har anvisats visst belopp från fondens avkastning
till nedskrivning av muddcrverkets värde. För närvarande är det bokförda
värdet 23 000 kronor, vilket emellertid är för högt. Sedan inånga år har sålunda
en nedskrivning med 8 000 kronor ansetts både önskvärd och befogad,
men så har icke kunnat ske på grund av otillräcklig avkastning från fonden.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Segelledernct i Hjälmaren. Under denna post upptagas kostnaderna för
muddring, prickning samt lön till den s. k. muddermästaren.
Av alla utgifter äro kostnaderna för muddring de dominerande. Medelkostnaderna
— inklusive prickning — voro per år under tiden 1920—1939
cirka 9 000 kronor och under tiden 1945—1949 cirka 18 600 kronor. På grund
av att arbetskostnaderna stigit avsevärt kan antas, att muddringsarbetet
framdeles kommer att kosta 2,5 å 3 gånger mer än under 1930-talet.
Under år 1947 verkställdes relativt omfattande muddringsarbeten, vilka
medförde en bolagets fordran hos fonden av i runt tal 33 700 kronor. Oaktat
någon muddring icke utfördes under år 1948, kunde denna fordran minskas
endast till omkring 29 900 kronor. Även under år 1949 ägde omfattande
muddring rum. Kostnaderna härför — jämte övriga på fonden ankommande
utgifter — uppgingo till så stora belopp att bolagets fordran på fonden
för ifrågavarande år uppgår till cirka 41 400 kronor. Bolagets fordran
på fonden för muddringsarbeten uppgår sålunda för närvarande till sammanlagt
i runt tal 71 300 kronor.
Prickningskostnaderna ha under åren 1939—1950 utgjort i medeltal omkring
2 200 kronor. Bolagets andel i muddermästarens lön är 1 100 kronor
om året.
Hjälmarens reglering. Ifrågavarande kostnader omfatta skötsel och underhåll
av regleringsdammen vid Hyndevad, löner till dammästaren och dammvakten
samt underhåll av den senares bostad.
Under åren 1939—1950 uppgingo kostnaderna för underhåll och reparation
av dammen till sammanlagt i runt tal 7 400 kronor. Dammästaren har
en årslön å 1 800 kronor samt fri bostad och ersättning för telefon in. m.
Dammvaktens lön är 600 kronor per år jämte fri bostad, lyse och telefon.
Dammästarens bostad. Bolaget har tidigare förskotterat 5 000 kronor för
reparationsarbeten vid dammästarbostället. Då beloppet icke kunnat gäldas
från fondens avkastning, har detsamma tills vidare balanserats i bolagets
räkenskaper.
Utskylder för fonden. Här avses skatter å det i statskontoret fonderade beloppet.
Bolagets övriga utgifter bestridas från dess egna tillgångar. Bland
dessa utgifter märkas framför allt förvaltningskostnader samt underhåll av
Kvismare kanal. Utgifterna upptogos i 1951 års bokslut till cirka 6 000 kronor.
Enligt vad bolaget anför har emellertid bolaget inom den närmaste
tiden att räkna med stora kostnader för nyssnämnda kanal. Sålunda måste
dels en raserad bro ersättas med en ny, dels två andra broar över kanalen
ombyggas. Vartdera företaget beräknas draga en kostnad av minst 30 000
kronor. Vidare måste en omfattande och dyrbar rensning av kanalen, som
är omkring två mil lång, utföras. Alla dessa utgifter komma att anstränga
bolagets tillgångar mycket hårt, särskilt som arbets- och materialkostnader
stigit.
I detta sammanhang erinrar bolaget slutligen om de utgifter, som föranletts
av förut omförmälda statslån å 2 000 000 kronor. Bolaget upplyser sålunda,
att i räntor på detta lån erlagts icke mindre än 3 800 000 kronor. De
enda förmåner staten beviljat ha varit ett mindre anslag å 2 000 riksdaler
banko till undersökningskostnader samt efterskänkande av räntor å omkring
360 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
9
Vad härefter angår bolagets tillgångar upptogos dessa i 1951
års bokslut till cirka 247 000 kronor. Bland tillgångarna voro emellertid
redovisade bolagets förenämnda fordringar på fonden å 71 300 kronor för
muddringsarbeten, 8 000 kronor för avskrivning å mudderverket samt 5 000
konor för reparationsarbeten vid dammästarbostället, eller tillhopa 84 300
kronor.
Bolaget uppger vidare, att det sett sig nödsakat att realisera vissa tillgångar
för att kunna finansiera nyssnämnda förskotteringar. Härtill kommer
att bolaget genom att ligga ute med ifrågavarande belopp åsamkas en
årlig ränteförlust å minst 2 500 kronor.
Avkastningen av bolagets tillgångar — huvudsakligen vissa arrendeavgifter
samt räntor — uppgick i 1951 års bokslut till närmare 8 000 kronor.
Såsom förut nämnts utmynnar bolagets framställning i en hemställan,
att statsverket skall övertaga de förpliktelser och därmed förenade kostnader,
som enligt vad förut angivits nu åvila bolaget. Bolagets hemställan innebär
sålunda, att det i fortsättningen skall ankomma på staten att svara för
underhåll och skötsel av regleringsdammen vid Hyndevad, underhåll av farleden
genom Hjälmaren och till vissa hamnar där samt den utprickning i
Hjälmaren, som åligger bolaget. Till stöd härför åberopar bolaget det förut
återgivna uttalandet i 1877 års resolution om möjlighet för bolaget att vinna
befrielse från förpliktelserna i vad de avse den allmänna trafiken. I övrigt
anför bolaget såsom motivering i huvudsak följande.
Av vad bolaget anfört framgår, att fondens avkastning numera ej är tillräcklig
för att bestrida de kostnader, för vilka densamma avsetts. Någon
ändring till det bättre genom minskade omkostnader och höjd ränteavkastning
från fonden torde ej heller vara att räkna med inom överskådlig tid.
Bolaget vill framhålla att den vinst, som företaget medfört för dess delägare,
varit blygsam i förhållande till den ekonomiska betydelse som detsamma
haft för det allmänna. Frånsett själva jordbruksintresset har företaget
sålunda varit till utomordentlig nytta för handel och industri, för befolkningsfrågans
och kommunikationsväsendets utveckling samt i sanitärt
hänseende in. in. inom såväl sjösänkningsområdet som närliggande trakter.
Värdet av denna nytta för det allmänna kan givetvis icke beräknas, men
det torde vara uppenbart att det rör sig om belopp som vida överstiga sjösänkningsintressenternas
vinst av företaget.
Oaktat den avsevärda betydelse företaget medfört för andra än företagets
delägare, ha dessa ändock hittills under mer än 60 år själva fått betala
samtliga med företagets utförande och underhåll förenade kostnader. Det
torde emellertid ej kunna anses skäligt och rättvist att ett företag, som medfört
så betydande allmännytta som sjösänkningsföretaget, ensamt skall bära
alla kostnader för denna nyttas vidmakthållande. Det synes därför ej mer
än rimligt, att sjösänkningsintresset i fortsättningen icke belastas med större
kostnad för ifrågavarande underhållsåtgärder än som i jämförelse med det
allmännas vinst är rättvist och riktigt samt att sålunda en mera skälig
fördelning av underhållsbördan kommer till stånd.
I anslutning till det anförda framhåller bolaget vidare, att om staten övertager
regleringen och därmed sammanhängande åligganden, främst mudd
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
ringsarbetet, böra kostnaderna kunna hållas inom en rimlig nivå med hänsyn
till de stora maskinella resurser som staten har. För bolaget med dess
begränsade möjligheter i detta hänseende torde däremot kostnaderna komma
att uppgå till sådana belopp, att den ekonomiska situationen inom få år blir
ohållbar.
Slutligen framhåller bolaget i detta sammanhang, att en uttaxering på bolagets
delägare skulle komma att medföra stora kostnader och avsevärda
svårigheter med hänsyn till de omfattande förändringar som numera ägt
rum i fråga om fastighetsbildningen inom den av sjösänkningsföretaget berörda
marken.
Därest staten övertager bolagets ifrågavarande förpliktelser, förklarar sig
bolaget villigt till vissa åtaganden.
Till en början förbinder sig bolaget sålunda att till Kungl. Maj :t överlämna
den av statskontoret förvaltade fonden, dock först sedan gottgörelse
erhållits för de förut omförmälda förskotterade beloppen å tillhopa 84 300
kronor. Vidare åtager bolaget sig att mot skälig hyra tillhandahålla den
bostad med tillhörande trädgårdsland och uthus, som är avsedd för dammvaktens
behov, samt att på betryggande sätt bereda tillträde till regleringsdammen
och å bolaget tillhörig mark ställa erforderlig plats till förfogande
för reparationer. Slutligen förklarar sig bolaget vilja överlämna förenämnda
inteckning till rätt för viss reglering vid Rosenholms damm, i vad avser nuvarande
regleringsförhållanden.
Yttrandena.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner den i ärendet förebragta utredningen
icke vara tillräcklig för att man skulle kunna bedöma de förpliktelser,
som vid bifall till framställningen skulle komma att överföras å staten.
Styrelsen ifrågasätter därför, om icke en särskild utredningsman bör
tillsättas för att närmare utreda nämnda spörsmål. Denna uppfattning delas
av kommerskollegium. Lantbruksstyrelsen framlägger förslag till en
provisorisk lösning av frågan i avbidan på att utredning verkställes i vissa
av styrelsen närmare angivna avseenden. Övriga remissinstanser tillstyrka
däremot sjösänkningsbolagets framställning eller lämna densamma utan
någon mera väsentlig erinran. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
samt Föreningen för inre vattenvägar anse dock samtidigt, att viss
utredning bör ske.
Av remissutlåtandena må här återgivas följande.
Lantbruksingenjören i Södermanlands län tillstyrker bolagets framställning.
Lantbruksnämnden i Södei-manlands län tillstyrker likaledes framställningen
med hänsyn till att de åtaganden, som avses skola övertagas av staten,
äro av allmänt intresse och därför icke enbart böra belasta jordbrukar
-
Kangl. Maj:ts proposition nr 192.
11
na. Å andra sidan anser nämnden, att sjösänkningsboiaget allt framgent
bör bära ansvaret och kostnaderna för eventuella arbeten i samband med
den del av företaget, som har direkt anknytning till de berörda jordbruken.
Länsstyrelsen i Södermanlands län ansluter sig helt till vad lantbruksnämnden
anfört.
Föreningen Sveriges inrikessjöfart uttalar endast önskvärdheten av att åtgärder
vidtagas för att säkerställa farledens upprätthållande.
Föreningen för inre vattenvägar finner att det ur föreningens synpunkt
är av underordnad betydelse, vem som handhar underhållet av ifrågavarande
farled, blott detta sköttes på ett för sjöfarten fullgott sätt. Föreningen har
därför i princip icke något att erinra mot bifall till framställningen, dock
under den förutsättningen att statens övertagande av underhållet icke kommer
att medföra någon försämring av rådande förhållanden för sjöfarten.
Innan slutlig ställning tages till förevarande spörsmål böra emellertid enligt
föreningens mening flera i sammanhanget betydelsefulla frågor utredas
och klarläggas. Härom anföres följande.
I första hand kommer därvid frågan om farledens tekniska och transportekonomiska
förutsättningar som allmänt transportorgan. Dessa torde nu vara
helt andra än vid den tidpunkt, då bolagets underhållsförpliktelser fastställdes.
De måste sålunda ha ett avgörande inflytande på frågan om vilket intresse
statsmakterna kunna ha av att övertaga farledens underhåll, ävensom
på de ekonomiska anspråk staten bör kunna ställa på bolaget för dess fritagande
från gällande underhållsförpliktelser. En mängd andra frågor av ekonomisk
och juridisk art torde också behöva klarläggas innan ärendet avgöres.
Föreningen förordar att en allsidig utredning liknande den som föregick
statens övertagande av Säffle kanal och som av 1944 års hamnutredning
föreslagits för rikets samtliga inre farleder snarast kommer till stånd.
Enligt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län beror sjösänkningsbolagets
brydsamma ekonomiska läge väsentligen på penningvärdets
fall. Bolaget kan sålunda enligt handelskammaren icke göras ansvarigt för
sin nuvarande ställning. Handelskammaren anser sig också kunna vitsorda,
att det skulle möta betydande svårigheter att nu verkställa en uttaxering på
delägarna i bolaget. Då dessutom trafiken på Hjälmare kanal torde komma
att förlora alltmera i betydelse och därigenom kostnaderna för det allmänna
vid övertagande av bolagets förpliktelser att minska, tillstyrker handelskammaren
för sin del framställningen.
Magistraten i Örebro åberopar såsom eget utlåtande ett av stadsfullmäktige
i staden avgivet yttrande. I detta yttrande anföra stadsfullmäktige att
staden — som icke ingått på eu granskning av bolagets redogörelse för
dess förpliktelser — ansett sig sakna anledning att göra invändning mot
bifall till framställningen, då onekligen vissa skäl tala för densamma.
Länsstyrelsen i Örebro län tillstyrker bifall till framställningen i vad
denna avser övertagandet av bolagets förpliktelser i fråga om underhåll och
skötsel av regleringsdammen vid Hyndevad, underhåll av farleden genom
Hjälmaren och vissa hamnar där samt bolaget åliggande prickning i samma
sjö. Däremot anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att från den av
statskontoret förvaltade fonden skall utbetalas ett belopp av 8 000 kronor
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
för avskrivning å mudderverket. Då bolaget avser att behålla den numera
överflödiga dammästarbostaden ifrågasättes vidare, om icke det begärda
beloppet å 5 000 kronor för arbeten å densamma bör minskas med nuvarande
värdet av bostaden.
Såsom förut nämnts anser väg- och vatt enbyggnads styr ds eu, att utredningen
i ärendet icke är helt till fyllest för att belysa de förpliktelser ur såväl
kostnads- som andra synpunkter, vilka vid bifall till bolagets framställning
komma att överföras å staten. Med hänsyn härtill bör enligt styrelsens
mening en närmare utredning verkställas i ämnet och förslag till avtal
mellan staten och bolaget upprättas. Styrelsen föreslår, att en särskild utredningsman
skall förordnas för ändamålet.
Vid styrelsens utlåtande har fogats en inom styrelsen upprättad promemoria,
däri angivits de olika spörsmål, vilka i första hand ansetts böra beaktas
vid den föreslagna utredningen. Tillika har överlämnats en i anledning
av promemorian till styrelsen inkommen skrift från statens ombud i bolaget,
lantbruKsingenjören i Örebro län G. Kindblom. Beträffande det närmare
innehållet i dessa båda handlingar torde emellertid få hänvisas till desamma.
Kommerskollegium delar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning
och föreslår likaledes, att en särskild utredningsman skall förordnas för att
handlägga ärendet.
Svei-iges meteorologiska och hydrologiska institut vitsordar, att ifrågavarande
regleringsföretag varit av stor betydelse icke blott för de närmast
berörda markägarna ulan också för hela bygden och för landet i sin helhet.
Företaget har även tillfört det allmänna betydande skatteintäkter. Vidare
erinrar institutet om att bolaget åtnjutit tämligen små förmåner från statsmakterna
— 2 000 riksdaler banko för undersökningar och 360 000 kronor
i efterskänkta räntor — samt framhåller, att företaget skulle ha varit berättigat
till statsbidrag av en helt annan storleksordning om det utförts i
närvarande tid. Beträffande frågan om en ny uttaxering på bolagets delägare
med därtill erforderlig revidering av kostnadsfördelningslängden håller
jämväl institutet för troligt, att kostnaderna för dessa åtgärder skulle bli
avsevärda. Enligt institutets mening är det för övrigt önskvärt att man skall
slippa ett så improduktivt arbete.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då bolagets ekonomiska
svårigheter bero på förhållanden, varöver bolaget icke kan råda, finner institutet
det skäligt att bolaget i enlighet med innebörden av 1877 års resolution
skall befrias från de i framställningen angivna förpliktelserna mot avstående
från den av statskontoret förvaltade fonden. Enligt institutet kan
det dock ifrågasättas, om icke bolaget därjämte även bör avstå från äganderätten
till dammbyggnaden.
Emellertid anser sig institutet samtidigt böra fästa uppmärksamheten på
en del förhållanden rörande regleringen, vilka kunna vara av betydelse vid
frågans avgörande. I fråga om vad institutet anfört härutinnan torde dock
få hänvisas till utlåtandet. I anslutning till sin redogörelse i ämnet framhåller
institutet, att regleringen icke kunnat skötas efter de fastställda be
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
stämmelserna men att en viss praxis tillämpats under de senaste 35—40
åren. Institutet anser därför, att bestämmelserna för regleringen måste ändras
så, att de kunna efterlevas. Sammanfattningsvis anför institutet härom
följande.
Bestämmelserna böra härvid utformas så att jordbruks- och kraftverksintressenterna
i största möjliga utsträckning få ökad nytta av regleringen.
En mera avsevärd sänkning för jordbruksändamål synes böra ställas på
längre sikt, då den är svårgenomförbar och kostsam samt medför en besvärlig
rättsprocedur. Däremot torde det vara möjligt att relativt lätt få igenom
en års- och korttidsreglering i huvudsak inom ramen för regleringen sådan
den i verkligheten tillämpats men med vissa förbättringar för jordbruket
och kraftverken dock utan försämring för sjöfarten.
Till en sådan reglering borde kraftverken stå som sökande. De torde ha
viss nytta av den nuvarande regleringen och skulle genom ändringen kunna
få ytterligare fördelar. Kraftverken ha hittills icke bidragit till kostnaderna
för regleringen annat än med viss handräckning för dammens manövrering
men synas, då de genom ändringen av regleringen få större nytta av denna,
böra i viss utsträckning deltaga i kostnaderna. De förpliktelser som sänkningsbolaget
önskar bli befriat ifrån, synas därför böra fördelas på statsverket
och kraftverken. Förhandlingar mellan de intresserade parterna borde
därför snarast föras för att få fram ett godtagbart förslag till ändring av
regleringsbestämmelserna och till fördelningen av kostnaderna för farleder
in. in. i Hjälmaren samt regleringsdammens underhåll och skötsel.
Under hänvisning till det anförda föreslår institutet, att Kungl. Maj :t skall
inbjuda sjösänkningsbolaget, kraftverken, Hjälmare kanalbolag och Örebro
stad till överläggningar med statliga representanter om hur regleringen
bör ordnas och de ekonomiska förpliktelserna fördelas. De utredningar som
erfordras anses lämpligen böra utföras genom lantbruksstyrelsens och kraftverkens
försorg, varjämte institutets erfarenheter i liydrologiska frågor och
om regleringars skötsel bör tagas i anspråk. Slutligen framhåller institutet
att sänkningsbolaget, om vid dessa överläggningar enighet kan uppnås, torde
kunna befrias från vissa i ansökningen angivna förpliktelser utan att
vattendomstolens slutbehandling av frågan behöver inväntas.
Lnntbriiksstyrelsen berör i sitt utlåtande inledningsvis de olika intressen,
som äro beroende av ifrågavarande sänkningsföretag. Härom anföres bland
annat följande.
Riktlinjerna för den sänkning av Hjälmaren, som genomfördes under
åren 1878—1888, drogos upp för snart 100 år sedan. De tre intressegrupper,
som vid denna tidpunkt berördes av sänkningen, nämligen markägarna kring
sjön, sjöfartsintressena såväl på Hjälmaren som i Hjälmare kanal samt
kraftverksägarna i Eskilstunaån, äro fortfarande beroende av regleringens
skötsel och eventuella förändringar av densamma.
Efter sänkningens genomförande har emellertid den därvid uppnådda
torrläggningen successivt försämrats på grund av markernas sättning, vilket
medfört, att stora markområden nu äro i behov av ytterligare torrläggning.
Detta behov ökar från år till år och blir aktuellt för allt större områden.
Betydelsen av Hjälmaren som allmän farled för den av sjön berörda bvgden
synes tidigare ha varit relativt större än för närvarande. Numera torde
Örebro vara den enda ort, för vilken trafiken genom Hjälmaren och Hjälmare
kanal kan anses ha någon betydelse. Enär staden under senare år ut
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
fört en del hamnanläggningar synes dock vara anledning förmoda, att sjöfartsintresset
även framdeles kommer att vara av viss betydelse vid utformningen
av nyare regleringsbestämmelser för Hjälmaren.
Utvecklingen har vidare medfört vissa förändringar beträffande kravet på
vattenhushållning för kraftverksändamål. Kraftverksägarnas anspråk vid tiden
för sänkningens utförande var i huvudsak att få en i möjligaste mån
jämn vattenföring året om. Kraftverkens vattenbehov har visserligen ökat,
men behovet av en jämn vattenföring året om är numera, då kraftverken
kunna utnytlja möjligheterna till samdrift med landets kraftnät i övrigt,
ej längre så starkt. Man önskar i stället utvinna största möjliga kraft under
vinterhalvåret, då den är som mest värdefull.
Utöver förenämnda tre intressen torde vid kommande planeringar avseende
förändringar i sjöns vattenstånd även erfordras att hänsyn tages till
naturskyddsintresset, fisket och sanitära krav.
Styrelsen kommer härefter in på frågan om vilka åtgärder, som böra vidtagas
för att uppnå en förbättring av nuvarande förhållanden, samt anför
härom i huvudsak följande.
Det synes uteslutet att genom enbart ytterligare sänkning av Hjälmaren
uppnå en bestående förbättring av de berörda markerna. Efter ett visst antal
år skulle nämligen en stor del av markerna på grund av ytterligare sättning
och erosion åter befinna sig i samma torrläggningstillstånd som i dag.
Med anledning härav och med hänsyn till de övriga intressen vid sidan om
jordbruket, som äro beroende av vattenförhållandena i Hjälmaren, måste de
tekniska åtgärderna noga avvägas. Genom förbättrade tappningsbestämmelser
i kombination med en mindre sänkning av såväl hög- som lågvattenytan
torde kunna skapas ett större regleringsmagasin till nytta för såväl jordbruks-
som kraftverksintressena. Förutsättningen för genomförande av en
dylik reglering torde dock vara dels en ökning av kapaciteten hos Hjälmarens
utlopp vid lågvatten, dels en ombyggnad av regleringsdammen. För
jordbrukets del erfordras vid sidan om denna mindre reglering utförandet av
separata invallningar av härför lämpliga områden.
För genomförande av en sådan begränsad reglering torde knappast vara
möjligt att få markägarna att ställa sig som sökande till en förrättning enligt
vattenlagen, enär denna skulle bliva mycket tids- och kostnadskrävande
därigenom att uppskattningsvis 2 000 fastigheter skulle komma att beröras.
Regleringen torde i stället böra komma till stånd genom statens medverkan,
varvid möjligheter böra finnas att träffa överenskommelse med
kraftverksintresset om deltagande i kostnaderna för såväl eventuella ombyggnader
som den framtida skötseln av regleringen. Överenskommelsen bör
i "vanlig ordning fastställas av vattendomstolen. Däremot synes torrläggningsintresset
böra befrias ifrån ansvaret för Hjälmarens farleder och skäl
kunna anföras för att det allmänna helt eller delvis övertager detsamma.
Initiativet till utförande av invallningsåtgärderna åter torde i huvudsak
böra utgå från de enskilda markägarna, varvid emellertid planläggningen
av desamma bör ske genom statens försorg i och för frågornas gemensamma
bedömning i stort. Sålunda torde vid utförandet av invallningar i Kvismaredalen
bland annat erfordras, att det gemensamma avloppet, Kvismare
kanal, samtidigt förbättras i och för bättre utnyttjande av en blivande mindre
reglering av Hjälmaren.
Även vid en sådan mindre reglering, som här omnämnts, torde sjöfarlsintresset
komma att beröras. Innan regleringen kan utformas i detalj och
läggas till grund för vidare åtgärder erfordras, att utredningar verkställas
beträffande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett bibehål
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 192.
15
lande av trafiken å ifrågavarande farled. Utredningen bör i huvudsak genomföras
i enlighet med 1944 års hamnutrednings förslag. Den torde böra komma
till stånd omedelbart och bedrivas parallellt med övriga utredningar
rörande Hjälmarefrågan i och för bedömning, huru de olika intressena bäst
kunna samordnas.
Om frågan om Hjälmarens reglering utvecklas i den riktning som nu angivits
tyder enligt lantbruksstyrelsen mycket på att frågan går in i ett skede,
då ansvaret för de framtida åtgärderna till största delen bör ligga i statens
hand. Nu föreliggande ansökan från sjösänkningsbolaget bör ses som ett led
i samma utveckling. En befrielse för bolaget från vissa underhållsskyldigheter
torde även kunna motiveras med de stora förändringar i fråga om med
sjösänkningen sammanhängande förhållanden, som inträtt under de senaste
decennierna. Enligt styrelsen måste det sålunda numera anses vara uteslutet
att ett torrläggningsföretag ålägges underhåll och prickning av allmän farled
samt skötsel av en regleringsdamm, varav stora kraftintressen äro beroende.
Om man dessutom betänker, att Hjälmarens sjösänkning under liden
1890—1940 kostat de därav berörda fastigheterna dels i utförande
4 000 000 kronor, dels i räntor å statligt lån 3 800 000 kronor, under det att
statens bidrag genom avskrivning av låneränta endast uppgått till omkring
360 000 kronor, framstå de bolaget alltjämt åvilande kostnaderna för tillgodoseende
av allmänna intressen såsom osedvanligt betungande. Härtill
kommer slutligen, att ett fortsatt underhåll av farleden i Hjälmaren genom
bolagets försorg skulle kräva en utdebitering av kostnaderna på de enskilda
markägarna, vilket i sin tur skulle medföra en besvärlig och dyrbar revision
av den för sänkningsföretaget fastställda kostnadsfördelningslängden. En
dylik revision är enligt styrelsens mening icke lämplig i Hjälmarefrågans
nuvarande läge.
Med hänsyn till det anförda finner lantbruksstyrelsen det rimligt, att beläget
skall befrias från skyldigheten att bekosta underhållet av allmän farled
och skötseln av regleringsdammen vid Hyndevad. Däremot bör bolaget
svara för de kostnader, som beröra jordbrukets intressen. De tillgångar, över
vilka bolaget för närvarande disponerar, torde sålunda böra utnyttjas för
sådant underhåll, som direkt gagnar jordbruket.
Samtidigt anser emellertid styrelsen det kunna ifrågasättas, om det är
lämpligt att staten skall övertaga samtliga sjösänkningsbolagets förpliktelser
i fråga om den allmänna trafiken redan nu, innan de av styrelsen skisserade
undersökningarna klargjort huru de olika intressena bäst kunna samordnas
för framtiden. Starka skäl tala dock för att staten, intill dess undersökningarna
slutförts, bör befria bolaget från det ekonomiska ansvaret. För
sin del föreslår styrelsen såsom ett provisorium följande fördelning av kostn
aderna.
Under eu övergångstid torde såsom ett provisorium kostnaderna för underhållet
av farleden, prickning i sjön samt underhållet och skötseln av
regleringsdammen, i den omfattning dessa åtgärder för närvarande ombesörjas
av bolaget, böra bestridas dels med avkastningen av den av sjösänkningsbolaget
bildade fonden för ifrågavarande ändamål, dels genom att stat
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
liga medel ställas till förfogande för vad därutöver erfordras. Eventuellt torde
efter överenskommelse med kraftverksintresset skötseln av regleringsdammen
vid Hyndevad böra överflyttas på kraftverken. Vid ett sådant förfarande
synes det emellertid som nyss sagts vara för tidigt att nu närmare
bedöma de ekonomiska detaljerna för ett slutligt övertagande, utan torde
det vara lämpligast, att den av statskontoret förvaltade underhållsfonden
tills vidare ej utnyttjas eller uppdelas på de olika slag av underhåll, vartill
den avsetts. Fondens avkastning torde i stort sett täcka kostnaderna för ifrågavarande
åtgärder med undantag av de muddringsarbeten, vilka eventuellt
kunna komma att erfordras.
Vad angår prickningen i Hjälmaren torde det vara mest ekonomiskt, att
bolaget tills vidare erhåller uppdraget att verkställa denna. Vid en eventuellt
erforderlig muddring torde däremot för ernående av effektivt utförande
till rimliga kostnader böra utnyttjas mera modern maskinutrustning än den
bolaget för närvarande disponerar.
För att bolaget skall ha möjlighet att under den närmaste tiden kunna
fullgöra sina skyldigheter beträffande det hitintills eftersatta underhållet i
Kvismaredalen anser styrelsen skäl tala för att sjösänkningsbolaget redan
nu kompenseras för de kostnader bolaget åsamkats under senare år på
grund av att farledens underhåll ej kunnat helt finansieras genom fondens
årliga avkastning. Enligt sjösänkningsbolagets årsberättelse i mars 1951 var
bolagets fordran å fonden per den 31 december 1950 omkring 66 000 kronor.
Styrelsen anser att bolaget nu i varje fall är berättigat att erhålla sedan
år 1917 — då fonden senast ökades genom påföring av inbesparade räntemedel
— ej utnyttjade räntemedel med avdrag av eventuella kursförluster
på grund av fondmedlens placering i obligationer. Den resterande delen av
bolagets fordran å fonden bör, om fondens minimibelopp anses tills vidare
böra stå oförändrat, utgå i form av statsbidrag från statens avdikningsanslag.
Under hänvisning till det anförda uttalar styrelsen, att utredningar omedelbart
böra igångsättas för utrönande av i vad man det allmänna eller
andra intressen än jordbruksintresset böra övertaga sjösänkningsbolaget
åvilande underhåll av farleder m. m. i Hjälmaren. I samband härmed bör
även trafiken på Hjälmaren och i Hjälmare kanal bli föremål för undersökning.
Dessa utredningar böra ingå som ett naturligt led i den undersökning
rörande förbättrad torrläggning av marker invid Hjälmaren och i
Kvismaredalen, som genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1949 uppdragits
åt lantbruksstyrelsen. Styrelsen förklarar sig ha för avsikt att i samband
med nu angivna åtgärder hos Kungl. Maj :t föreslå lämplig utredningsman
för utredning av de med farledsintressena förenade spörsmålen och att
samtidigt även taga kontakt med övriga berörda intressegrupper för att
åstadkomma en provisorisk lösning av reglerings- och kostnadsfrågorna intill
dess utredningen i sin helhet kunnat slutföras. Styrelsen föreslår vidare,
att det ekonomiska ansvaret för de sjösänkningsbolaget åvilande skyldigheterna,
i den mån de beröra andra intressen än jordbruket, skall övertagas
av staten intill dess överenskommelser med övriga grupper kunnat träffas.
Härvid kunna olika alternativ tänkas. Antingen kan bolaget såsom hittills
verkställa ifrågavarande åtgärder, eller också kan staten i lämplig omfattning
ombesörja desamma. Kostnaderna för underhåll in. m. böra enligt
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
styrelsens mening bestridas dels genom ränteavkastningen från den av statskontoret
förvaltade fonden, dels genom att statliga medel därutöver årligen
ställas till förfogande.
Sammanfattningsvis föreslår styrelsen, att staten tills vidare från den 1
juli 1952 — intill dess slutlig utredning föreligger eller annat efter överenskommelse
kan bliva bestämt —- i huvudsaklig överensstämmelse med vad
förut angivits skall övertaga sjösänkningsbolagets underhållsskyldigheter
i fråga om Hjälmarens farleder ävensom skötseln av regleringsdammen vid
Hyndevad samt att bolaget skall ersättas för de omkostnader, som bolaget
kan styrka sig ha åsamkats under senare år på grund av att fondens årliga
avkastning varit otillräcklig. Ersättningen föreslås skola bestridas dels av i
fonden innestående, ej tidigare utnyttjade räntemedel, dels av statliga medel
i form av bidrag från statens avdikningsanslag.
Departementschefen.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes på 1880-talet
en sänkning och reglering av sjöarna Hjälmaren och Kvismaren av ett för
ändamålet särskilt bildat bolag, Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsboiag.
Av sänkningsföretaget berördes tre intressegrupper, nämligen markägarna
kring sjöarna, sjöfartsintressena såväl på Hjälmaren som i Hjälmare
kanal samt kraftverksägarna i Eskilstunaån. Företaget bekostades
emellertid helt av markägarna, sammanslutna i nyssnämnda bolag. Kostnaderna
för företaget beräknades till något över 2 000 000 kronor men visade
sig sedermera uppgå till drygt 4 000 000 kronor. Till företagets utförande
erhöll bolaget ett statslån på 2 000 000 kronor, vilket slutbetaladfes
år 1940. Bolaget hade då i räntor på lånet erlagt icke mindre än cirka
3 800 000 kronor. Av statsmedel ha till företaget utgått endast 2 000 riksdaler
banko till undersökningskostnader, varjämte räntor efterskänkts till ett
belopp av cirka 360 000 kronor.
I samband med att bolaget erhöll tillstånd att genomföra företaget stadgades
såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget för att trygga de övriga
intressen, som berördes av företaget. Bolaget ålades sålunda, bland annat,
att underhålla farlederna i Hjälmaren, att underhålla och bekosta skötseln
av en regleringsdamm vid Hyndevad samt att ombesörja viss utprickning
i Hjälmaren. Dessa skyldigheter åligga alltjämt bolaget. Av de olika åtgärder,
vilka bolaget i enlighet härmed har att vidtaga, är muddring av farlederna
den som föranleder de väsentligaste kostnaderna.
Samtidigt förutsattes emellertid att bolaget, om det så önskade och Kungl.
Maj :t medgav detta, skulle kunna befrias från sina förenämnda förpliktelser
beträffande den allmänna trafiken. För att möjliggöra detta och för
att trygga genomförandet av bolagets åligganden gentemot det allmänna
föreskrevs, att bolaget skulle avsätta 100 000 kronor till en av statskontoret
förvaltad fond, vars avkastning skulle användas till att bekosta de bolaget
2 Bihtmg till riksdagens protokoll 19!>2. 1 samt. Nr 192.
18
Kungl. Maj ds proposition nr 192.
ålagda underhållsåtgärderna. Fondens belopp har sedermera ökats till
380 000 kronor. Behållningen uppgår nu till cirka 420 000 kronor och avkastningen
till omkring 13 000 kronor per år.
I förevarande framställning har nu bolaget under hänvisning till nyssnämnda
stadgande hemställt att bli befriat från sina ifrågavarande förpliktelser.
Till stöd härför har bolaget anfört, att avkastningen från omförmälda
fond numera icke förslår till att täcka de kostnader, som skola bestridas
av densamma. Bolaget uppger sålunda, att det under de senaste åren måst
av egna tillgångar förskottera kostnader för muddringsarbeten å tillhopa
cirka 71 300 kronor ävensom vissa andra kostnader å 13 000 kronor. Enligt
bolaget föreligger därför för närvarande en bolagets fordran hos fonden
å sammanlagt 84 300 kronor. Samtidigt har bolaget — jämte vissa andra
åtaganden — förklarat sig villigt att vid bifall till framställningen överlämna
fonden till Kungl. Maj :t, sedan nyssnämnda fordringar gäldats.
I remissyttrandena har någon erinran icke gjorts mot att bolaget skall befrias
från sina ifrågavarande förpliktelser. Från några håll har emellertid
uttalats, att dessförinnan närmare utredning bör verkställas i olika hänseenden.
Denna ståndpunkt intages av, bland andra, lantbruksstyrelsen. I
avbidan på sådan utredning har nämnda remissmyndighet föreslagit en provisorisk
lösning av frågan.
För egen del finner jag starka skäl tala för ett bifall till bolagets framställning.
Vid bedömande av frågan bör enligt min mening avgörande vikt
fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om åtgärder vilka huvudsakligen
gagna andra intressen än jordbruksintressena. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit torde det numera knappast kunna komma i fråga, att
ett torrläggningsföretag skulle åläggas underhåll och prickning av allmän
farled samt skötsel av en regleringsdamm, varav stora kraftverksintressen
äro beroende. Hänsyn bör vidare tagas till att ifrågavarande sänkningsföretag
otvivelaktigt på många sätt medfört en betydande nytta för det allmänna,
ehuru de avsevärda kostnaderna för dess genomförande helt bestridits
av bolagsdelägarna. Dessutom bör i detta sammanhang erinras om att
en fortsatt underhållsskyldighet för bolaget skulle nödvändiggöra en uttaxering
på delägarna. En sådan åtgärd skulle, enligt vad i ärendet uttalats,
med hänsyn till de numera ändrade fastighetsförhållandena bli både dyrbar
samt besvärlig och måste därför redan av dessa skäl anses mindre lämplig.
Emellertid torde frågan om det ekonomiska ansvaret för de nu förevarande
underhållsåtgärderna böra ses som en del av det större spörsmålet om huru
de olika intressena vid Hjälmaren bäst skola kunna samordnas för framtiden.
En lösning av detta spörsmål torde, såsom framhållits i några remissyttranden,
kräva särskilda utredningar. Med hänsyn härtill är även jag av
den uppfattningen, att definitiv ståndpunkt till underhållsfrågan icke bör
fattas redan nu utan först senare, då nyss antydda utredningar slutförts.
Jag har därför ansett mig böra stanna vid att föreslå en provisorisk anordning
av huvudsakligen den innebörd, som lantbruksstyrelsen angivit.
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
19
I enlighet härmed tillstyrker jag, att staten tills vidare från och med den 1
juli 1952 skall övertaga sjösänkningsbolagets skyldigheter i fråga om underhåll
och utprickning av Hjälmarens farleder samt skötseln av regleringsdammen
vid Hyndevad. Härvid synes mest ändamålsenligt, att ifrågavarande
uppgifter uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Givetvis bör
styrelsen vid fullgörandet av uppdraget vid behov samråda med Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut samt lotsstyrelsen ävensom med
bolaget. Jag förutsätter dock, att sagda institut alltjämt skall ha kvar sina
befogenheter enligt Kungl. Maj:ts förut nämnda beslut den 30 juni 1949
i fråga om kontrollen av själva regleringsföretaget såsom sådant. Vidare
utgår jag från att bolaget i enlighet med sina i framställningen gjorda åtaganden
skall medgiva de intrång i dess enskilda rätt och övriga förmåner,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan finna nödvändiga för uppdragets
fullgörande.
Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit böra kostnaderna för de åtgärder,
som sålunda skola ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i första
hand bestridas av fondens avkastning. Denna bör alltså ställas till sistnämnda
styrelses förfogande. Emellertid torde man böra räkna med att
dessa medel icke skola förslå för ändamålet, särskilt om mera omfattande
muddringsarbeten komma att befinnas erforderliga. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kan följaktligen komma att behöva ytterligare medel till sin
disposition. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot torde sådana
kostnader, som icke kunna täckas genom berörda fondavkastning, få
bestridas från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder.
Vad slutligen angår bolagets begäran om ersättning från fonden för vissa
av bolaget förskotterade belopp är jag mera tveksam, huruvida sådan ersättning
bör lämnas. Det bör nämligen ihågkommas, att fonden närmast
tillkommit för att bereda det allmänna en garanti för att bolaget skulle fullgöra
sina underhållsskyldigheter. Med hänsyn till den ståndpunkt jag intagit
i ärendet torde emellertid denna fråga icke böra avgöras nu utan först i
samband med att slutlig ställning tages till frågan om det ekonomiska ansvaret
för ifrågavarande underhållsåtgärder ävensom till övriga förut antydda
spörsmål berörande Hjälmaren och intressena där.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter,
som kunna bli erforderliga vid bifall till vad jag sålunda föreslagit.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att staten i enlighet med vad som förut angivits
tills vidare från och med den 1 juli 1952 skall övertaga
de förpliktelser i fråga om underhåll av farled m. m. i
Hjälmaren, vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 192.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Grass.
527362. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.