Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
1
tfr 177.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändring i vämpliktslagen m. m.; given Stockholms
slott den 29 februari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967); samt
2) lag om ändring i lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet för
vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås förlängning av utbildningstiden för flertalet värnpliktiga.
Sålunda föreslås att utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet vid
samtliga försvarsgrenar bestämmes till 394 dagar.
För värnpliktiga vilka uttagits för underbefälsutbildning föreslås förlängning
av utbildningstiden, vid armén och kustartilleriet till 414 dagar och
vid flottan till 444 dagar — varav 30 dagar motsvara befälsövningar vid
övriga delar av försvaret — medan värnpliktiga av denna kategori vid flygvapnet
avses skola erhålla samma utbildningstid om 394 dagar som värnpliktiga
i allmänhet vid samma försvarsgren.
De föreslagna förlängningarna sammanhänga, såvitt angår en tid av 14
1—360 5ä Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
dagar, med sättet för beräkning av ett under sommarhalvåret förekommande
uppehåll i övningarna om samma tid. ♦
Beträffande kategorien sjökaptener och likställda föreslås motsvarande förlängning
som för flertalet värnpliktiga. Vad däremot angår värnpliktiga uttagna
för officers- eller underofficersutbildning samt huvuddelen värnpliktiga
uttagna för specialtjänst (läkare m. fl.) lämnas den nuvarande tjänstgöringstiden
orubbad.
Såsom en följd av den föreslagna förlängningen av utbildningstiden för
flottans underbefälselever föreslås upphävande av gällande stadgande om
skyldighet för radiotelegrafister m. fl. vid flottan att fullgöra fortsatt tjänstgöring.
De nu gällande provisoriska bestämmelserna om skyldigheten för
arméns befälsvärnpliktiga att fullgöra befälsövning om 10 dagar i anslutning
till repetitionsövning föreslås nu skola bli permanenta och överföras till
värnpliktslagen. Samtidigt föreslås att befälsövningar i anslutning till repetitionsövningar
skola införas även vid kustartilleriet och flygvapnet.
Propositionen innefattar vidare förslag om införande av systemet med
repetitionsövningar i krigsförband även vid kustartilleriet samt om härav
betingad utvidgning av lagen den 11 maj 1951 om skyldighet för vissa värnpliktiga
att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
3
Förslag
till
LAG
om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
Härigenom förordnas, att 6, 12, 12 a och 19 §§ samt 27 § 1 mom. värnpliktslagen
den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse.)
6 §•
De värnpliktiga---tilldelas
förband.
Värnpliktig, vilken---må
nttagas för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning
sker under värnpliktstjänstgöringen.
Uttagning för underofficersutbildning
eller för underbefälsutbildning
sker i samband med den värnpliktiges
inskrivning eller sedermera
under värnpliktstjänstgöringen.
Uttagning av värnpliktig för officersutbildning
samt uttagning under
värnpliktstjänstgöringen av värnpliktig
för underofficersutbildning
eller för underbefälsutbildning må
ske endast efter frivilligt åtagande
av den värnpliktige.
Om uttagning---förordnar
Konungen.
Vid tilldelning---sådan ut
bildning.
(Föreslagen lydelse.)
6 §■
De värnpliktiga — — — tilldelas
förband.
Värnpliktig, vilken---må
uttagas för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning
må ske endast efter den värnpliktiges
medgivande. Sådan uttagning
sker vid inskrivningen eller därefter.
Uttagning för underofficers- eller
underbefälsulbildning må ske även
utan medgivande av den värnpliktige.
Uttagning efter den värnpliktiges
medgivande må ske vid inskrivningen
eller därefter. Uttagning
utan medgivande av den värnpliktige
skall ske i samband med
den värnpliktiges inskrivning; dock
att värnpliktig, vilken i egenskap av
sjömanshusinskriv en blivit utan personlig
inställelse inskriven såsom
värnpliktig och därvid tilldelats flottan,
må uttagas för underbefälsutbildning
efter inskrivningen och
senast i samband med inryckningen
till tjänstgöring.
Om uttagning---förordnar
Konungen.
Vid tilldelning---sådan ut
bildning.
1 Senaste lydelse, se betriiffande 6 § och 27 § 1 mom. 1961:279 samt beträffande 12, 12 a
och 19 §§ 1960:225.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
(Nuvarande lydelse.)
12 §.
Det åligger---i 6 §;
att verkställa den uttagning av
värnpliktiga för underofficersutbildning
eller underbefälsutbildning
som enligt 6 § skall ske i samband
med inskrivning; samt
ätt i---eller tjänstgöring.
Uppkommer på — — — av inskrivningsnämnd.
De ärenden — — — benämnas
inskrivningsärenden.
12 a §.
På förbandschef ankommer att under
vederbörandes värnpliktstjänstgöring
verkställa uttagning av värnpliktiga
för officers-, underofficerscller
underbefälsutbildning.
19 §.
Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock att sådan uttagning av värnpliktiga
till underofficers- eller underbefälsutbildning,
som ej sker
under vederbörandes värnpliktstjänstgöring,
alltid skall verkställas
av inskrivningsnämnd.
Finner inskrivningschefen---
nämndens prövning.
(Föreslagen lydelse.)
12 §.
Det åligger---i 6 §;
att verkställa uttagning enligt 6 §
av värnpliktig för officers-, underofficers-
eller underbefälsutbildning,
därest uttagningen äger rum vid
den värnpliktiges inskrivning, ävensom
den uttagning i samband med
inryckning till tjänstgöring som enligt
samma paragraf i visst fall må
ske utan den värnpliktiges medgivande;
samt
att i---eller tjänstgöring.
Uppkommer på — — — av inskrivningsnämnd.
De ärenden — — — benämnas
inskrivningsärenden.
12 a §.
Uttagning av värnpliktig för officers-,
underofficers- eller underbefälsutbildning
i andra fäll än i 12 §
sägs ankommer på myndighet som
Konungen bestämmer.
19 §.
Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock att sådan uttagning av värnpliktig
till underofficers- eller underbefälsutbildning,
vartill den värnpliktige
icke lämnat medgivande,
alltid skall verkställas av inskrivningsnämnd.
Finner inskrivningschefen---
nämndens prövning.
Kungl. Maj ds proposition nr 177. ■>
(Nuvarande lydelse.)
27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid.
A. I den män ej nedan under
punkterna B, C, D och E annorlunda
föreskrives, skola följande bestämmelser
gälla i fråga om utbildningstiden
för värnpliktiga.
Värnpliktig är skyldig att, på sätt
Konungen närmare förordnar, för
sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt
trehundrasextio dagar, däri
inberäknat tid för i vederbörlig ordning
anbefallda övningsuppehåll.
Bär ej Konungen beträffande
värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst
annat bestämmer, skall
tjänstgöringen fullgöras i följande
ordning:
a) av armén eller kustartilleriet
tilldelad värnpliktig:
med en första tjänstgöring om
tvåhundrasjuttio dagar med början
före utgången av andra året efter
inskrivningsåret, vilken tjänstgöring
fullgöres i en följd eller i två orru
gångar, samt
med tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;
b) av flottan tilldelad värnpliktig
i en följd med början före utgången
av andra året efter inskrivningsåret;
ävensom
c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig;
antingen
i en följd med början
före utgången av andra året efter
i nslcrivnin g sår et
eller
med en första tjänstgöring om
(Föreslagen lydelse.)
27 §.
I. De värnpliktigas utbildningstid.
1 fråga om de värnpliktigas utbildningstid
skola gälla följande bestämmelser.
A. 1 den mån ej nedan under
punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,
är värnpliktig skyldig tjänstgöra
följande antal dagar, nämligen:
a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet trehundranittiofyra
dagar, vilken tjänstgöring
skall fullgöras med en första tjänstgöring
om trehundrafyra dagar och
tre repetitionsövningar, envar om
trettio dagar; dock att Konungen,
vad angår värnpliktiga tilldelade
kustartilleriet, äger förordna om
minskning av tiden för första tjänstgöringen
och därmed av sammanlagda
tjänstgöringstiden med högst
fjorton dagar;
b) värnpliktig tilldelad flottan
trehundranittiofyra dagar, vilken
tjänstgöring skall fullgöras i en
följd; samt
c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
trehundranittiofyra dagar, att
enligt Konungens bestämmande fullgöras
med en första tjänstgöring om
lägst trehundrafyra dagar samt högst
fyra repetitionsövningar, envar om
trettio eller femton dagar.
(i
Kungl. May.ts proposition nr 117.
(Ntivarande lydelse.)
tvåhundrasjuttio dagar med början
före utgången av andra året efter
inskrivningsåret, samt
med tre repetitionsövningar, envar
om. trettio dagar.
B. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till officer eller underofficer,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig
att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden., efter avslutandet
av första tjänstgöring (tjänstgöring
i en följd) fullgöra fortsatt tjänstgöring,
för utbildning till officer under
högst trehundrasextio dagar och för
utbildning till underofficer under
högst etthundraåttio dagar.
(Föreslagen lydelse.)
B. Följande för underbefäls- eller
underofficersutbildning uttagna värnpliktiga
äro skyldiga att enligt de
närmare bestämmelser Konungen
meddelar fullgöra tjänstgöring enligt
vad nedan sägs:
a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet:
den som uttagits för underbefälsutbildning
en första tjänstgöring om
trehundratjugufyra dagar samt tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar, och
den som uttagits för underofficersutbildning
en första tjänstgöring och
fortsatt tjänstgöring om sammanlagt
högst fyrahundrafemtio dagar
samt tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;
b) värnpliktig tilldelad flottan:
den som uttagits för underbefälsutbildning
tjänstgöring i en följd
om fyrahundrafyrtiofyra dagar, och
den som uttagits för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio
dagar; samt
c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
och uttagen för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio dagar.
Värnpliktig som uttagits för officersutbildning
är skyldig att utöver
den i föregående stycke för varje
särskilt fall angivna tiden för underofficersutbildning
fullgöra fortsatt
tjänstgöring om högst etthundraåttio
dagar.
7
Eungl. Maj:ts proposition nr 177.
(Nuvarande lydelse.)
0. Värnpliktig tilldelad mannen,
vilken vid navigationsskola avlagt
sjökaptens- eller styrmansexamen
eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden, i den ordning
Konungen bestämmer fullgöra
fortsatt tjänstgöring under en tid av
etthundratjugu dagar.
Värnpliktig, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen
och med godkännande
vitsord genomgått underofficersutbildning
vid flottan må efter frivilligt
åtagande genomgå officersutbildning.
Sådan värnpliktig är skyldig
att, utöver den i föregående stycke
angivna fortsatta tjänstgöringstiden,
undergå utbildning till officer under
nittio dagar.
D. För värnpliktig,---be
stämmelser
gälla.
Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de
närmare bestämmelser Konungen
meddelar den under A angivna,
tjänstgöringen om trehundrasextio
dagar skall, med rätt i förekommande
fall till avbrott under
viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens
fullföljande, fullgöras
med dels soldat- och befälsutbildning
eller enbart soldatutbildning,
dels ock fackutbildning och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande
vilken på grund av studier
sålunda förordnats, må, där så an
-
(Fö reslagen lydelse.)
C. Värnpliktig tilldelad flottan,
vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller
sjöingenjörsexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är skyldig
att, utöver den under A. b) angivna
tiden eller — om den värnpliktige
före examens avläggande genomgått
underbefälsutbildning — utöver den
under B. b) angivna tiden för tjänstgöring
i en följd, i den ordning
Konungen bestämmer fullgöra fortsatt
tjänstgöring under en tid av
etthundratjugu dagar.
Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen
och med godkännande
vitsord genomgått underofficersutbildning
vid flottan, må efter frivilligt
åtagande genomgå officersutbildning.
Sådan värnpliktig är skyldig
att, utöver den i föregående
stycke angivna fortsatta tjänstgöringstiden,
undergå utbildning till
officer under nittio dagar.
D. För värnpliktig,---be
stämmelser
gälla.
Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de
närmare bestämmelser Konungen
meddelar den under A. angivna
tjänstgöringen om trehundranittiofyra
dagar skall, med rätt i förekommande
fall till avbrott under
viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens
fullföljande, fullgöras
med dels soldat- och befälsutbildning
eller enbart soldatutbildning,
dels ock fackutbildning och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande
vilken på grund av studier
sålunda förordnats, må, där så an
-
8
Kungl. Maj.ts •proposition nr 177.
(Nuvarande lydelse.)
ses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter,
åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst
etthundraåttio dagar. Den fortsatta
tjänstgöringen skall kunna i omgångar
fördelas på hela vämpliktstiden.
Har ej---prövar skäligt.
E. Värnpliktig tilldelad flottan,
vilken utbildas till radiotélegrafist
och därvid erhåller civilt radiocertifikat
av första eller andra klass, är
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden och i omedelbar
anslutning till denna, fullgöra
fortsatt tjänstgöring under
högst nittio dagar.
F. Repetitionsövning må icke, där
ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna,
äga rum vid infanteriregementena
under tiden från och med den 11
juli till och med den 31 augusti.
(F öreslag en lydelse.)
ses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter,
åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex
dagar. Den fortsatta
tjänstgöringen skall kunna i omgångar
fördelas på hela värnpliktstiden.
Har ej---prövar skäligt.
E. Värnpliktig tilldelad armén,
kustartilleriet eller flygvapnet, vilken
genomgått befälsutbildning eller,
utan att hava genomgått sådan utbildning,
krigsplacerats såsom befäl,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna åläggas
att, utöver tjänstgöring enligt A. eller
B., i anslutning till honom åliggande
repetitionsövning fullgöra befälsövning,
omfattande tio dagar eller,
om repetitionsövningen omfattar femton
dagar, fem dagar.
F. Sättet för fullgörande av tjänstgöring
enligt detta moment bestämmes
av Konungen. I tjänstgöringen
skola inräknas tider för vederbörligen
anbefallda övningsuppehåll.
Konungen äger i särskilda fall bestämma
att tjänstgöringen skall
fullgöras i annan ordning än i detta
moment sägs. Första tjänstgöring
och tjänstgöring i en följd skola
taga sin början före utgången av
andra året efter inskrivningsåret.
Repetitionsövning må icke, där
ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna,
äga rum vid infanteriregementena
under tiden från och med den 11
juli till och med den 31 augusti.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 9
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1952, där ej annat följer av vad nedan
sägs.
Genom lagen uppliäves lagen den 11 maj 1951 (nr 196) med provisoriska
bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra
befälsövning.
I fråga om tillämpningen av den nya lagens bestämmelser om de värnpliktigas
tjänstgöringsskyldighet skola gälla följande inskränkningar:
a) Beträffande sådana värnpliktiga tilldelade armén — utom värnpliktiga,
vilka äro uttagna för officers- eller underofficersutbildning — vilka avslutat
eller under år 1952 komma att avsluta första tjänstgöring jämlikt den äldre
lagen skola den nya lagens bestämmelser om första tjänstgöringens längd
icke äga tillämpning.
b) Värnpliktiga tilldelade armén vilka uttagits för underbefälsutbildning
och vilkas första tjänstgöring börjat före lagens ikraftträdande äro icke skyldiga
fullgöra första tjänstgöring under längre tid än trehundrafyra dagar.
c) De nya bestämmelserna skola icke — utom såvitt angår skyldigheten att
fullgöra befälsövning — äga tillämpning å värnpliktiga tilldelade marinen,
vilkas tjänstgöring börjat eller kommer att börja före den 1 juli 1952, ej
heller å värnpliktiga tilldelade flygvapnet, vilkas tjänstgöring börjat före den
1 januari 1952.
De närmare bestämmelser som erfordras för övergång till den nya lagen
meddelas av Konungen.
Förslag
till
LAG
om ändring i lagen den 11 maj 1931 (nr 195) om skyldighet för vissa
värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.
Härigenom förordnas att 1 § lagen den 11 maj 1951 om skyldighet för
vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse.)
1 §•
Värnpliktiga tilldelade armén äro,
därest ej Konungen i särskilda fall
annorlunda förordnar, skyldiga att i
enlighet med vad nedan stadgas
fullgöra en eller flera repetitionsövningar
om 30 dagar, i den män sådan
(Föreslagen lydelse.)
1 §•
Värnpliktiga tilldelade armén eller
kustartilleriet äro, därest ej Konungen
i särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldiga att i enlighet med
vad nedan stadgas fullgöra en eller
flera repetitionsövningar om 30
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
(Nuvarande lydelse.)
skyldighet icke redan åvilar vederbörande.
Värnpliktiga födda under åren
1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.
Värnpliktiga födda imder åren
1914—1922 skola fullgöra två repetitions
övning ar.
Värnpliktiga födda år 1923 och
senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.
Repetitionsövning (efterutbild
ningsövning)---besiktnings
grupperna
1—3.
Undantagna från — — — 27 §
1 mom. D värnpliktslagen.
(Föreslagen lydelse.)
dagar, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
Värnpliktiga födda under åren
1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.
Värnpliktiga tilldelade kustartilleriet
vilka äro födda under åren
1914—1919 skola fullgöra en repeti
tionsövning.
Värnpliktiga tilldelade armén vilka
äro födda under åren 1914—1922
samt värnpliktiga tilldelade kustartilleriet
vilka äro födda under åren
1920—1922 skola fullgöra två repetitions
övning ar.
Värnpliktiga födda år 1923 och
senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.
Repetitionsövning (efterutbild
ningsövning)---besiktnings
grupperna
1—3.
Undantagna från — — — 27 §
1 mom. D. värnpliktslagen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 177.
11
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, frågor rörande utbildningstiden
för de värnpliktiga m. m. och anför därvid följande.
I. INLEDNING.
Genom 1941 års värnjiliktslag bestämdes utbildningstiden för det stora
flertalet värnpliktiga till 450 dagar, lika för alla tre försvarsgrenarna. Endast
värnpliktiga vilka uttagits för officers- eller underofficersutbildning, sjökaptener
och likställda samt värnpliktiga i specialtjänst, t. ex. läkare, skulle
undergå längre utbildning. Underbefälselever (gruppchefselever) hade alltså
samma utbildningstid som vanliga värnpliktiga; så är alltjämt förhållandet.
Utbildningstiden om 450 dagar skulle fullgöras i följande ordning:
vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 360 dagar och
två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning, envar övning om 30
dagar,
vid flottan antingen i en följd eller ock med en första tjänstgöring om
420 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, samt
vid flygvapnet med en första tjänstgöring om 360 dagar och med en repetitionsövning
om 60 dagar eller två sådana övningar om vardera 30 dagar samt
med en efterutbildningsövning om 30 dagar.
Efter beslut av 1947 och 1948 års riksdagar förkortades genom provisoriska
förordningar (SES 1947:228 respektive 1948:514) utbildningstiden, det
förra året med 30 dagar och det senare med ytterligare 60 dagar. Genom 1948
års förordning blev alltså den sammanlagda utbildningstiden bestämd till
360 dagar. Denna utbildningstid uppdelades vid armén och kustartilleriet
på en första tjänstgöring om 270 dagar samt repetitions- och efterutbildningsövningar
om tillhopa 90 dagar. Vid flottan och flygvapnet skulle tjänstgöringen
om 360 dagar fullgöras i en följd.
I samband med förkortningen av första tjänstgöringen till 270 dagar beslöts
för arméns del, att det 14 dagars uppehåll i utbildningen för huvuddelen av do
värnpliktiga, som med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft anordnas
12 Eungl. Maj:ts proposition nr 177.
under skördetiden, icke skulle inräknas i utbildningstiden men att till de
värnpliktiga skulle under uppehållet utgå samma ekonomiska förmåner som
under tjänstgöring.
År 1950 genomfördes efter beslut av riksdagen betydelsefulla ändringar
i flera avseenden (SFS 1950: 225). Sålunda infördes inom armén systemet med
repetitionsövningar i krigsförband. De tidsfrister som förut gällt för fullgörande
av repetitions- och efterutbildningsövningar upphävdes därvid; samtidigt
infördes beteckningen repetitionsövning som gemensam benämning för
nämnda övningar. De utbildningstider som bestämts genom 1948 års provisoriska
förordning — och som sedermera erhållit förlängd giltighet genom
en förordning 1949 (SFS 1949: 306) — blevo nu införda i lagen. Vid flygvapnet
infördes som ett alternativ till tjänstgöringen i en följd om 360 dagar
en tjänstgöring fördelad på 270 dagars första tjänstgöring och tre repetitionsövningar,
envar om 30 dagar; sistnämnda system avsågs för befälsvärnpliktiga
i luftbevakningstjänst. Samtidigt genomfördes ändrade bestämmelser
om uttagning av värnpliktiga för befälsutbildning av huvudsaklig
innebörd att uttagning för underbefäls- och underofficersutbildning skulle
ske redan vid inskrivningsförrättningarna; uttagning till såväl officers- som
underofficers- och underbefälsutbildning kunde även äga rum under pågående
tjänstgöring, men då endast efter frivilligt åtagande.
Följande år infördes s. k. befälsövningar som komplement till repetitionsövningarna.
Skyldigheten att fullgöra befälsövning ålades i huvudsak värnpliktiga,
vilka krigsplacerats i befälsbefattning. Befälsövningen skulle omfatta
10 dagar och fullgöras i anslutning till repetitionsövning som åvilade
vederbörande. Befälsövningar infördes endast vid armén. Bestämmelserna
inflöto i en lag, vars giltighetstid begränsades till den 1 juli 1952 (SFS
1951: 196).
Samtidigt verkställdes genom en annan lag (SFS 1951: 195) en reglering
av de värnpliktigas skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.
Lagen innebar bland annat ett upphävande av tidigare meddelade
beslut om tillgodoräknande av beredskapstjänst såsom fullgjorda repetitions-
eller beredskapsövningar.
Den utbildningstid som 1948 fastställdes för de värnpliktiga och den ordning
för tjänstgöringens fullgörande som då genomfördes består alltjämt,
bortsett från de ändringar som tillkommo 1950 och 1951 och för vilka redo
görelse nu lämnats.
För närvarande gäller alltså inom samtliga försvarsgrenar — bortsett från
befälsövningen — en sammanlagd utbildningstid av 360 dagar för flertalet
värnpliktiga (häri inberäknade underbefälselever). Denna utbildningstid skall
fullgöras i följande ordning:
vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 270 dagar
och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar,
vid flottan med tjänstgöring i en följd, samt
vid flygvapnet antingen med tjänstgöring i en följd eller med en första
tjänstgöring om 270 dagar och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Frågan om utbildningstiden för underbefälseleverna vid armén aktualiserades
genom de förkortningar av första tjänstgöringen som vidtogos i och
med 1947 och 1948 års provisoriska beslut. I propositionen 1948: 207 anmäldes
ett av arméchefen framlagt förslag om förlängd tjänstgöring för underbefälseleverna.
Då denna fråga ansågs kräva ytterligare utredning ansåg sig
föredragande departementschefen icke kunna tillstyrka förslaget. Riksdagen
beslöt (skrivelse 376) att utbildningen för underbefälselevema tills vidare
skulle omfatta samma tid som för huvuddelen av de värnpliktiga.
I direktiven för 1948 års värnpliktskommitté framhöll föredragande departementschefen,
bland annat, att frågan om utbildningen av värnpliktigt befäl
och specialister borde ytterligare utredas.
1948 års värnpliktskommitté föreslog i sitt den 15 augusti 1949 avgivna
betänkande (SOU 1949:46), att för underbefälsutbildningen vid armén och
kustartilleriet skulle anslås en tid som med 2 månader överstege den för
värnpliktiga i allmänhet fastställda. Kommitténs förslag på denna punkt var
icke enhälligt. Två av dess ledamöter förordade att utbildningstiden tills
vidare skulle bibehållas oförändrad och att en fortsatt försöksverksamhet
skulle bedrivas rörande möjligheterna att inom ramen för 9 månaders första
tjänstgöring erhålla en godtagbar gruppchefsutbildning; resultatet av en
dylik försöksverksamhet borde avvaktas innan det definitivt fastsloges att
den gällande utbildningstiden vore otillräcklig.
Min företrädare i ämbetet uppdrog i oktober 1949 åt den ene av reservanterna
i kommittén, ledamoten av riksdagens andra kammare Sigurd Lindholm,
att med biträde av en generalstabsofficer och en sekreterare inom departementet
verkställa ytterligare undersökningar rörande frågan om gruppchefsutbildningen
inom armén. Uppdraget avsåg ytterligare utredning av
frågan om gruppchefsutbildningens längd, närmast med tanke på möjligheten
att åstadkomma större effektivitet genom att bedriva gruppchefsutbildningen
avskild från utbildningen av övriga värnpliktiga för längre eller
kortare tid. Därvid borde närmare upplysningar lämpligen inhämtas rörande
de senaste erfarenheterna av pågående gruppchefsutbildning. Någon tidsram
för gruppchefsutbildningens längd uppställdes icke.
I skrivelse den 10 februari 1950 avgav Lindholm redogörelse för resultatet
av dittills verkställda undersökningar samt en översikt över behovet
av ytterligare undersökningar och fortsatt försöksverksamhet på området.
I anslutning härtill medgav departementschefen, att en civil pedagog och en
truppofficer finge efter utredningsmannens direktiv följa utbildningen vid
arméns förband och skolor.
Utredningsmannen med sina medarbetare har arbetat under benämningen
1949 års gruppchef sutredning.
Utredningen har med skrivelse den 21 december 1951 avgivit betänkande
rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande vämpliktsfrågor
(SOU 1951:57).
Utredningen har framhållit, att den i anslutning till sitt arbete rörande
14
Kungl. Maj ds proposition nr 177.
gruppchefsutbildningens framtida ordnande till behandling även upptagit
närliggande värnpliktsfrågor och i samband därmed, då så ansetts påkallat,
framlagt förslag som avse de värnpliktiga i allmänhet.
över utredningens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
efter hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,
statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet landsbygdens folk, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Svenska officersförbundet,
Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska
underofficersförbundet, Svenska reservunderofficersförbundet, Försvarsväsendets
underbefälsförbund, Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Högerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Centralförbundet
för befälsutbildning och Sveriges förenade studentkårer.
Jag torde nu få lämna en redogörelse för utredningens förslag, varefter
innehållet i remissutlåtandena kommer att redovisas. I samband därmed
ämnar jag upptaga till behandling vissa frågor som ej omfattas av utredningens
förslag.
II. FRÅGAN OM UTBILDNINGSTIDENS LÄNGD.
A. Gruppehefsutredningens förslag.
1) Målsättningen för gruppchefsutbildningen.
I sitt betänkande har utredningen såsom principiellt krav uppställt, att
alla värnpliktiga omedelbart efter avslutad första tjänstgöring skola vara
krigsplaceringsbara i den befattning, till vilken deras utbildning syftat. Som
utgångspunkt för sina studier, bedömanden och förslag har utredningen i
allmänhet tagit utbildningen av skyttegruppchefer vid infanteriet. Till stöd
härför har utredningen anfört att dessa gruppchefer utgöra den största av
arméns underbefälskategorier och att kraven på denna kategori beträffande
kunskap och förmåga måste ställas högre än på någon annan kategori.
Med utgångspunkt från de krav som utredningen ansett sig böra ställa
har utredningen sammanfattat sin målsättning för utbildningen av skyttegruppchef
— utöver den som i särskilda utbildningsbestämmelser angivits för
värnpliktiga i allmänhet — i följande punkter:
»Enskild soldatmässig färdighet.
a) Allmän soldatutbildning och grundläggande stridsutbildning.
God färdighet i orientering.
Färdighet i handhavande av inom skyttepluton förekommande eldhandvapen
(utom gevär m/96).
Någon färdighet i eldgivning med lätt kulspruta och med vid infanteriet
förekommande närpansarvämsvapen (pansarskott, raketgevär, granatgevär).
b) Fältarbeten.
God färdighet i spräng- och mintjänst.
15
Kungl. Maj:ts •proposition nr 177.
T ruppföringsförmåga.
a) Allmän soldatutbildning och grundläggande stridsutbildning.
God förmåga att föra grupp och någon förmåga att föra pluton vid exercis
i sluten ordning.
God förmåga att föra grupp och någon förmåga att föra pluton vid formella
grupperingsövningar.
Förmåga att öva grupp i uppträdande i sluten ordning och i formell
gruppering.
b) Underrättelsetjänst.
Förmåga att föra spaningspatrull.
c) Skydd.
God förmåga att föra skyddande patruller under marsch, förläggning,
gruppering och strid.
God förmåga att föra postering under förläggning, gruppering och strid.
d) Fältarbeten.
Någon förmåga att leda enklare befästningsarbeten inom grupp.
Förmåga att leda patrulls verksamhet i samband med förbindelseförstöring
inom av fienden besatt område.
God förmåga i att leda utläggande av truppminering.
Förmåga att leda utläggande av enklare stridsvagnsminering.
Färdighet i mineringars anordnande under särskilda förhållanden (försåtmineringar
m. m.).
e) Marsch och transport.
God förmåga att föra grupp under fotmarsch, cykelmarsch, motortransport
(cykeltolkning).
f) Förläggning.
God förmåga såsom tältlagschef.
g) Strid.
God förmåga att föra grupp under plutonens strid.
Någon förmåga att i enkla stridslägen tjänstgöra såsom plutonchefs ställföreträdare.
God förmåga att föra grupp vid eldöverfall.
Förmåga att föra grupp under fria kriget.
Gruppchef skall under första tjänstgöringen i tillämpliga delar bibringas
förmåga att utföra sina åligganden även under mörker- och vintertjänst.
Allmän befälsförmåga.
Väl utvecklat befälsmedvetande, d. v. s. vilja och förmåga att i alla situationer
handla i enlighet med det ansvar och de förpliktelser, som åvila en
chef i fält.»
Utredningen har uttalat den uppfattningen att den tid, som bedömes vara
tillräcklig för utbildning av skyttegruppchefer, även är tillräcklig för en
tillfredsställande utbildning av övriga värnpliktiga underbefälskategorier.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
2) Resultatet av gruppchefsutbildningen under utbildningsåret
1950—1951.
Utredningen har underkastat gruppchefsutbildningen under utbildningsåret
1950—1951 en ingående granskning, som omfattat fortlöpande egna
iakttagelser vid ett 20-tal förband.
Som sammanfattning av granskningsresultatet har utredningen konstaterat
att de gruppchefselever, som genomgått 9 månaders utbildning med den
under utbildningsåret tillämpade organisationen och därunder använda metoder,
i följande avseenden icke nått den målsättning som angivits i det föregående:
a)
Ett tillräckligt befälsmedvetande har icke uppnåtts.
b) Utbildningen på andrahandsvapen har varit otillräcklig och ofullständig.
c) Utbildning med närpansarvärnsvapen har icke ägt rum.
d) Utbildningen i spräng- och mintjänst har varit ofullständig.
e) Utbildningen i underrättelsetjänst (spaning m. m.) har icke varit tillräcklig.
f) Tillräcklig utbildning och rutin i truppföring har icke erhållits.
Utredningen har med hänsyn till det anförda funnit erforderligt att, om
utbildningen i fortsättningen skulle bedrivas med oförändrade utbildningsbestämmelser
och metoder och med samma organisation, giva gruppchefseleverna
längre utbildningstid. Den erforderliga ytterligare utbildningstiden
har utredningen med nämnda betingelser uppskattat till cirka 400 timmar
eller 50 utbildningsdagar. Motsvarande kalendermässiga tid bleve cirka 58
dagar eller 8 Va veckor.
3) Undersökningar rörande möjligheterna att inom
den nuvarande utbildningstidens ram eliminera
konstaterade brister.
Utredningen har verkställt undersökningar i syfte att utröna huruvida
möjligheter funnes att inom den nuvarande utbildningstidens ram avhjälpa
de konstaterade bristerna i gruppchefsutbildningen.
Resultatet av dessa undersökningar torde få framläggas i det följande.
Reglementariska bestämmelser och anvisningar.
Utredningen har anfört. Vid sitt studium av förbandens utbildningsplaner
hade utredningen funnit, att de med gruppchefsutbildningen sammanhängande
problemen icke överallt vunnit tillräckligt beaktande vid förbandens utbildningsplanläggning
för utbildningsåret 1950—1951. Detta intryck hade ytterligare
stärkts i samband med studiet av den praktiska utbildningen pa fältet.
Sålunda hade man på vissa håll icke insett gruppchefsutbildningens synnerligen
stora betydelse för såväl förbandsutbildningen i fred som framför allt
för krigsorganisationen. Befälsutbildningen hade varit sammankopplad med
utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet. Gruppchefsutbildningens särart
i förhållande till den övriga utbildningen hade härigenom icke kommit till
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 177. 17
uttryck i utbildningsarbetet. Väsentliga olikheter inom samma utbildningslinjer
hade vidare kunnat konstateras vid olika förband trots att utbildningen
vid dessa bedrivits under i övrigt likartade utbildningsbetingelser.
Utredningen hade kommit till den uppfattningen, att de angivna förhållandena
menligt inverkat på gruppchefsutbildningens effektivitet. En av
anledningarna till den mindre tillfredsställande planläggningen av gruppchefsutbildningen
å förbanden låge enligt utredningens mening däri att de
centralt, truppslagsvis utfärdade bestämmelserna rörande gruppchefsutbildningen
icke erhållit en lämplig utformning.
Utredningen har vidare som en brist påtalat att principiella riktlinjer för
gruppchefsutbildningen icke medtagits i Allmänna utbildningsbestämmelser
för armén.
Såsom ett led i sina studier av gruppchefsutbildningen har utredningen
verkställt en undersökning rörande förbandens planläggning av utbildningen
under utbildningsåret 1950—1951.
Om resultatet av denna undersökning har utredningen sammanfattningsvis
anfört följande.
. Utredningen bär funnit, att vissa förband i sin planläggning av utbildningen
för 1950—1951 års värnpliktskontingent icke helt följt de i Allmänna
utbildningsbestämmelser givna anvisningarna för bl. a. periodplanläggningen.
Särskilda föreskrifter för gruppchefsutbildningen ha i vissa fall saknats
och i andra fall varit ofullständiga.
„ Gruppchefsutbildningen har vid vissa förband följt samma plan som gällt
för de värnpliktiga i allmänhet. Kompletterande bestämmelser motsvarande
gruppchefsutbildningens större omfång ha saknats.
Vid planläggningen har icke överallt hänsyn i tillräcklig grad tagits till
lämplig stegringsföljd, varjämte en ändamålsenlig avvägning mellan enskild
utbildning och befälsutbildning icke kommit till stånd.
Materiella betingelser.
Utredningen har framhållit att — oaktat de materiella betingelserna för
gruppchefsutbildningen förbättrats under de senare åren — brister dock
alltjämt förelåge i dessa avseenden.
Bland de åtgärder på området som vore av väsentlig betydelse för effektivisering
av gruppchefsutbildningen har utredningen särskilt angivit följande.
Modernisering av lektionssalar.
ökad tilldelning av åskådningsmateriel.
Ytterligare utbyggnad av fasta utbildningsanordningar, framförallt avseende
förbandens stridsskjutningsområden samt anläggande av fasta stridsbanor
för befälsutbildningen.
Ökad användning av redan befintliga anordningar, såsom krigsspelsrum,
terränglådor och filmskjutbanor.
ökad boktilldelning.
Införande av speciell lärobok för underbefälsutbildning.
Förbättrad film- och bildbandsundervisning.
Inspelning av kortfilmsserier och uppgörande av bildband, speciellt lämpade
för underbefälsutbildningen.
2—»60 sa Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 177.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Förbättrad distribution av ammunitionen samt ändamålsenligare planläggning
av dess fördelning under utbildningsåret.
Tilldelning av närpansarvärnsammunition för skyttegruppchefsutbildningen.
Gruppchefsutbildningens organisation.
Utredningen har framhållit att enligt dess mening gruppchef seleverna icke
på ett tillfredsställande sätt inplacerats i utbildningsorganisationen. Sålunda
förekomme ej sällan att gruppchefselever och värnpliktiga i allmänhet under
hela första tjänstgöringen erhölle gemensam utbildning inom samma utbildningsavdelningar.
I de fall då gruppchefseleverna från början avskilts till
särskilda befälsutbildningsenheter hade eleverna på ett alltför tidigt stadium
— innan deras befälsförmåga ännu blivit befäst — utplacerats till befälstjänstgöring
å trupp.
Till belysning av det nu anförda må här hänvisas till de grafiska sammanställningarna
å sid. 57—73 i betänkandet.
Utredningen har framlagt förslag till organisatoriska förändringar beträffande
gruppchefsutbildningen och därvid anfört i huvudsak följande.
Utredningen har för sin del funnit, att en organisation, i vilken gruppchefseleverna
först under en tillräckligt lång tid bibringas utbildning avskilda
från övriga värnpliktiga för att därefter under sista tiden av tjänstgöringen
huvudsakligen tjänstgöra såsom gruppchefer (motsvarande) vid utbildningsförband,
sammansatta av värnpliktiga i allmänhet, är att föredraga framför
den nuvarande. Utredningen har den bestämda uppfattningen, att genom en
dylik koncentration till särskilda övningsavdelningar större enhetlighet och
ökad effektivitet i befälsutbildningen skulle kunna ernås. För en ändring
av utbildningsorganisationen i sådan riktning synes även det förhållandet
tala, att de intellektuella betingelserna hos de till underbefälsutbildning utvalda
värnpliktiga äro i stort sett enahanda, varjämte de genom bättre fysisk
och psykisk standard skilja sig från de värnpliktiga i allmänhet. Vidare
skulle genom en sådan koncentration en fördelaktigare disponering av utbildningsbefälet
kunna ske. Slutligen må framhållas att, därest såsom nu är
fallet inom vissa utbildningsgrenar rekrytutbildningen av befälseleverna sker
samtidigt med utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet, utbildningstempot
för de förras vidkommande kommer att försenas, enär utbildningsmetoderna
och tempot måste vara och även äro avsedda för flertalet värnpliktiga.
Denna allvarliga nackdel för den värnpliktiga befälsutbildningen kommer
genom den ifrågasatta anordningen att försvinna.
Det synes utredningen möjligt och lämpligt, att gruppchefselever i skyttetjänst
vid infanteriet fr. o. m. inryckningsdagen sammanföras till gruppchefskompanier
vid varje infanteriförband. Utbildningslinjer, där elevantalet per
förband icke uppnår en för effektiv utbildning lämplig styrka, böra sammanslås
militärområdesvis. Genom en dylik organisation utnyttjas utbildningsbefälet
med säkerhet mera rationellt. Några kommenderingar i dylika fall
av befäl utanför eget förband synas icke behöva ske i större omfattning, enär
utbildningen kan förläggas till förband, som förfoga över för utbildningslinjen
ifråga lämpligt befäl.
Gruppchef selevernas trupptjänstgöring synes böra påbörjas efter juluppehållet
(d. v. s. efter omkring 8 månaders utbildning) och ske vid eget truppförband.
Den stora betydelse, som utbildningen av befäl av olika kategorier har för
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
arméns verksamhet, bör, anser utredningen, mera än vad som nu sker komma
till uttryck rent organisatoriskt. En åtgärd i sådan riktning torde vara att
samordna de olika befälsutbildningsuppgifterna inom ett förband och giva
dem en enhetlig ledning inom ramen för en befälsutbildningsbataljon (motsvarande).
På samma sätt bör i så fall utbildningen av de övriga värnpliktiga
ske inom en soldatutbildningsbataljon. Genom införande av en befälsutbildningsbataljon
såsom nyss angivits ernås flera fördelar. Sålunda erhålles eu
enhetlig ledning av befälsutbildningen, bättre och ökade möjligheter att utnyttja
kvalificerat befäl, delvis i form av s. k. lärarsystem, samt ökade möjligheter
att effektivt utnyttja lokaler och fasta utbildningsanordningar.
Utredningen har i detta sammanhang erinrat om en viss kategori av värnpliktiga
i allmänhet, nämligen de s. k. föregångsmännen, vilkas utbildning
enligt utredningens uppfattning icke vore ändamålsenligt organiserad.
I anslutning härtill har utredningen anfört:
Någon särskild kategori »föregångsmän» återfinnes visserligen icke i nuvarande
bestämmelser för utbildningen, men av speciella orsaker ha dock
mångenstädes i praktiken en sådan kategori uppstått. Den knappa befälstillgången
tillåter nämligen ofta icke, att vid varje underavdelning av grupps
storlek ett stamanställt underbefäl fast placeras som gruppchef. På avdelningar,
vid vilka icke värnpliktiga gruppchefselever placerats utspridda redan
från utbildningens början, utvälje.s i stället lämplig värnpliktig att som föregångsman
så långt möjligt är söka fylla en gruppchefs funktioner. Bland
dessa värnpliktiga återfinnas ej sällan goda befälsämnen, som av en eller
annan orsak icke blivit uppmärksammade vid inskrivningarna och därför icke
från början uttagits till särskild befälsutoildning. De göra ofta god nytta
och vissa berömvärd ambition i sitt arbete. Det må också sägas, att de i
dagens ansträngda befälsläge i all sin begränsning dock utgöra en nödvändig
del av utbildningsorganisationen. Med nuvarande uppläggning av gruppchefsutbildningen
utsättas emellertid föregångsmännen för påfrestningar av
psykologisk natur vid de tillfällen, då gruppchefseleverna från de särskilda
befälsskolorna skickas ut till tjänstgöring på trupp. Härvid tillgår mestadels
så, att gruppchefseleverna fr. o. m. 3. skedet (omkring den 1 oktober) att
börja med en till två, efter hand flera dagar i veckan tjänstgöra som gruppchefer
respektive gruppchefs ställföreträdare, varvid i allmänhet föregångsmännen
nedflyttas till vanlig menigs plats inom samma grupp. Vid slutet
av utbildningen tjänstgöra gruppchefseleverna nästan ständigt utplacerade
på trupp, vilket givetvis i och för sig är riktigt och ändamålsenligt. Det
nu relaterade medför emellertid, att utbildningen kommer för föregångsmannen
att kännetecknas av en gradvis förskjutning från föregångsmannaskap
med visst ansvar och självständiga uppgifter till tjänst som menig i en grupp.
Den som av omständigheternas makt »trängt» honom undan till den senare
platsen står i stället som chef för gruppen.
Det är lätt att inse, att sådana förhållanden icke kunnat gynnsamt inverka
på föregångsmännens intresse för utbildningen utan tvärtom varit ägnade att
skapa olycldig irritation och spänning mellan gruppchefselev och föregångsman
och mellan dem och gruppens övriga medlemmar. Utredningens egna
iakttagelser på fältet har bekräftat dessa farhågor.
Även för plutonehofcrna innebär tjänstgöringen växelvis mellan gruppchefselever
och föregångsmän en mången gång påfrestande extra belastning,
som ej är ägnad att bidraga till att göra utbildningsarbetet effektivt. Anordningen
ger, som redan nämnts, ofta anledning till onödig irritation och olust
bland do värnpliktiga och ställer dessutom på plutonchefen kravet att samtidigt
svara för utbildningen av såväl egen pluton som till denna mer ellor
mindre tillfälligt kommenderade befälselever.
20
Kungl. Maj ds proposition nr 177.
Utredningen har för sin del funnit att systemet med föregångsmän borde
bibehållas. Vid utbildningsavdelningar bestående av värnpliktiga i allmänhet,
där det på grund av befälsläget icke vore möjligt att fast placera stamunderbefäl
som gruppchefer, borde sålunda lämpliga värnpliktiga utväljas
att fungera som föregångsmän — allt i stort sett efter de principer, som
redan tillämpades. Men föregångsmännen borde, i motsats till vad som nu
skedde, under den tid då gruppchefseleverna vore under skolutbildning,
d. v. s. under tiden intill juluppehållet, ständigt så långt möjligt tjänstgöra
som chefer för respektive grupper. Ett varje vecka upprepat »fram- och tillbakasystem»,
där deras ställning inom gruppen skiftade från föregångsman till
menig och åter till föregångsman, borde icke få förekomma. Gruppchefselevemas
trupptjänstgöring skulle enligt utredningens förslag påbörjas efter
den sammanhållna skolutbildningens avslutning. De borde då få det fulla
ansvaret som chefer respektive ställföreträdare för de grupper, där de placerades.
Enligt utredningens mening borde föregångsmännen vid detta tillfälle
flyttas ur sina grupper och sammandragas till en sammanhållen, särskild
befälsutbildning, som syftade till att med deras föregående praktiska trupptjänstgöring
som underlag genom teknisk-taktisk skolning göra dem skickade
att i fält tjänstgöra som gruppchefs ställföreträdare. Denna befälsutbildning
borde ske vid de befälsskolor inom befälsutbildningsbataljonen som gruppchefseleverna
just lämnat. Skolorna borde för detta ändamål i behövlig omfattning
kvarstå organiserade intill utbildningsårets slut. Utredningen vore
väl medveten om att det nu föreslagna systemet icke överallt läte sig helt
genomföra men ansåge att allt borde göras för att i största möjliga utsträckning
underlätta dess förverkligande.
Personella betingelser.
Utredningen har framhållit att en påtaglig brist på fast anställt underbefäl
vore rådande vid flertalet av arméns truppslag. Bristen syntes vara
mest markant vid infanteriet och vissa förband inom artilleriet. Vid vissa
truppslag förelåge emellertid även brist på yngre kompaniofficerare.
Bristen på aktivt befäl hade enligt utredningens uppfattning gjort sig särskilt
kännbar i samband med repetitionsövningarna, vilka sedan 1950 inom
armén bedreves i krigsförband. Befälskadrarna vore icke beräknade för den
belastning som repetitionsövningarna medförde. De starkt märkbara vakanserna
bland det stamanställda underbefälet medförde ytterligare påfrestningar
på utbildningsbefälet vid truppförbanden. För att en effektiv utbildning vid
repetitionsövningsförbanden skulle kunna ernås måste därför en avvägning
ske mellan de olika utbildningsuppgifter vilka åvilade organisationen. Sålunda
kunde man icke för närvarande räkna med att en effektiv utbildning i
full omfattning kunde bedrivas samtidigt med såväl rekrytomgången som
repetitionsövningsförbanden. Att utöka det disponibla utbildningsbefälet
vore enligt utredningens mening ett spörsmål av första ordningen.
I fråga om tillgången på instruktörer för utbildning av värnpliktiga be -
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
fälselever har utredningen framhållit som önskvärt att vid den grundläggande
utbildningen av befälselever varje avdelning om grupps storlek tilldelades
ett stamunderbefäl. Vid en genomsnittlig befälstillgång per pluton av
exempelvis 1 officer, 1 underofficer och 3 underbefäl borde därför plutoner
bestående av befälselever tillgodoses med 1 + 1 + 4, under det att plutoner
sammansatta av värnpliktiga i allmänhet i så fall tilldelades instruktörer i
relationen 1 + 1 + 2. Det vore enligt utredningens mening rationellt att
på detta sätt satsa mera på utbildningen av befälselever.
Beträffande utbildningens genomförande har utredningen gjort en ingående
analys rörande det sätt på vilket de värnpliktiga skulle kunna aktivt
engageras i utbildningsarbetet och i samband därmed uttalat vissa synpunkter
på principerna för utbildningen av befälselever (betänkandet s. 89—109).
Enligt utredningens mening vore spörsmålet om utbildningstidens längd
direkt avhängigt av frågan om sättet för utbildningens bedrivande. Det funnes
många utbildningsmoment, som under aktiv insats av de värnpliktiga
kunde medhinnas på betydligt kortare tid än om dessas attityd till utbildningen
vore passiv eller negativ.
Utredningen har ansett sig kunna konstatera att utbildningen av de värnpliktiga
— såväl befälselever som värnpliktiga i allmänhet — icke alltid bedrivits
på ett ur pedagogiska och utbildningsmetodiska synpunkter effektivt
sätt. En orsak härtill hade redan berörts i det föregående, nämligen den rådande
bristen på aktivt befäl. Den viktigaste orsaken vore dock enligt utredningens
mening den mindre goda standard i fråga om utbildningsförmåga
som kunde förmärkas framför allt inom den yngre delen av befälskårema.
Detta sammanhängde åter därmed att det aktiva befälet under sin egen utbildning
ej erhölle tillräcklig praktisk handledning i rätta sättet att utbilda
värnpliktiga.
Den inre tjänsten.
Vid sina undersökningar av möjligheterna att inom nuvarande ram utvinna
ytterligare utbildningstid har utredningen funnit, att en rationalisering
skulle kunna göras av den inre tjänsten, främst den del av denna som
ägde rum vid veckosluten. Härigenom skulle enligt utredningens beräkningar
en tidsvinst av inemot en vecka kunna uppnås.
Befordringsgång.
Enligt nuvarande ordning erhålla gruppchefseleverna befordran till den
lägsta befälsgraden, vicekorpral (motsvarande), vid avslutandet av första
tjänstgöringen.
Utredningen har som sin mening uttalat att bättre betingelser för gruppchefselevernas
befälsutövning skulle ernås om de redan under första tjänstgöringens
gång befordrades till vicekorpraler. Möjligheten att efter kvalificerande
prestationer uppnå befälsgrad torde dessutom säkerligen i sig
själv för flertalet befälselever utgöra en stimulerande faktor av värde. En
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
sådan befordran borde lämpligen ske i samband med att gruppchefseleverna
vid jul avslutade den skolmässiga delen av sin utbildning.
Utredningen bar därför föreslagit att gruppcliefselev vid slutet av gruppchefsskolan
skall befordras till värnpliktig vicekorpral. Det högre penningbidrag,
som skulle medfölja denna befordran, ansåges komma att ytterligare
främja gruppchefselevernas aktiva medverkan.
I syfte att även fortsättningsvis öka gruppchefselevernas intresse har utredningen
föreslagit att gruppcliefselev, som med godkännande vitsord fullgjort
trupptjänstgöringen efter juluppehållet, vid utryckningen från första
tjänstgöringen skulle förordnas till värnpliktig korpral. Sistnämnda befordran
komme dessutom att innebära, att den värnpliktige gruppchefen vid
fullgörande av repetitionsövning innehade en tjänstegrad, som närmare
överensstämde med den befattning han i krig skulle bekläda.
Samma skäl som anförts till stöd för förslaget om befordran av underbefälselever
talade enligt utredningens mening för att de förut nämnda föregångsmännen
ur kategorien värnpliktiga i allmänhet förordnades till vicekorpraler
vid utryckningen från första tjänstgöringen, detta under förutsättning
att de förklarats lämpliga som gruppchefs ställföreträdare.
Premier.
Enligt 29 § kungörelsen den 21 december 1945 om värnpliktsavlöning
(senaste lydelsen i SFS 1951:380) utgå premier till vissa kategorier av
värnpliktiga vilka genomgått förlängd tjänstgöring.
Utredningen har nu föreslagit att även gruppchefseleverna skola komma
i åtnjutande av premie. Härom har utredningen anfört.
Hittills har den principen gällt, att premie utgått till värnpliktiga, vilka
på grund av särskilda kvalifikationer åläggas längre tjänstgöring än huvuddelen
av de värnpliktiga. Då de till underbefälsutbildning uttagna enligt utredningens
förslag komma att fullgöra något längre tjänstgöring än de värnpliktiga
i allmänhet bör alltså redan av denna anledning någon kompensation
i form av premie kunna tillerkännas dem. Huvudsyftet med en premie i
förevarande fall bör emellertid icke vara att kompensera längre tjänstgöring
utan i stället att utgöra en för utbildningen stimulerande faktor. Utredningen
vill i premien sålunda se en möjlighet att påverka de värnpliktiga i den riktningen,
att gruppchefsutbildningen blir mera eftersträvansvärd och att de
värnpliktiga själva under denna utbildning söka göra sitt bästa. Av denna anledning
vill utredningen föreslå, att gruppchefseleverna tilldelas premie. Densamma
bör utgå med 200 kronor. Såsom villkor för premie bör gälla, att utbildningen
genomgåtts med godkännande vitsord. — Utredningen vill föreslå,
att även till underbefälsutbildning uttagen värnpliktig, som ehuru icke
godkänd dock under utbildningen visat ambition och intresse, må, enligt
regementschefs bestämmande och efter prövning i varje särskilt fall, kunna
tilldelas premie. Man måste nämligen räkna med att vissa värnpliktiga trots
att de gjort sitt bästa under utbildningen icke visa sig ha sådana egenskaper,
att de kunna bli befäl. Dylika värnpliktiga synas skäligen icke böra gå miste
om premie.
Utredningen har ansett premier böra ifrågakomma även för kategorien
föregångsmän. Dessa värnpliktiga finge visserligen icke längre utbildnings
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
tid än huvuddelen, men de hade större ansvar och måste utföra större prestationer
än sina kamrater. Det syntes därför utredningen skäligt, att även
föregångsmännen, under förutsättning att de godkändes som gruppchefs ställföreträdare
vid den sammandragna befälsutbildningens slut, i stimulerande
syfte tillerkändes en premie, vilken dock med hänsyn till att tjänstgöringens
längd icke överstege vad som gällde för huvuddelen av de värnpliktiga syntes
böra sättas till 100 kronor. Premien borde utbetalas i samband med utryckningen.
Enligt utredningens mening borde även hädanefter efter frivilligt åtagande
värnpliktiga i allmänhet kunna övergå till underbefälsutbildning. Därest
dylik övergång komme att äga rum, borde samma befordringsgång gälla för de
sålunda överflyttade som för de värnpliktiga vilka redan vid inskrivningen uttagits
för underbefälsutbildning, medan däremot premien till de överflyttade
— vilka ej avsåges skola fullgöra längre första tjänstgöring än värnpliktiga i
allmänhet — icke borde utgå med högre belopp än som föreslagits för föregångsmännen,
eller 100 kronor.
Sammanfattning.
Utredningen har uppskattat den effektiva tid som genom de föreslagna
åtgärderna stode att utvinna inom den nuvarande gruppchefsutbildningens
ram till cirka 130 timmar, varav cirka 50 timmar beräknades belöpa å tidsvinst
som erhölles genom effektivisering och omdisponering av den inre
tjänsten medan cirka 80 timmar — motsvarande cirka 5 % av den disponibla
utbildningstiden — belöpte å tid som kunde inbesparas genom övriga förut
angivna åtgärder.
Utredningen har ansett, att tidsvinsten å 130 timmar borde utnyttjas närmast
för utbildning med andrahandsvapen samt utbildning i underrättelsetjänst
och även lämna utrymme för ett ökat antal momentövningar i gruppoch
patrulltaktik. Härigenom kunde enligt utredningens uppfattning de påtalade
bristerna i nyssnämnda hänseenden i stort sett avhjälpas. Som framginge
av det tidigare anförda hade utredningen såsom en brist konstaterat
att ett tillräckligt befälsmedvetande icke skapats hos gruppchefseleverna med
nuvarande ordning. Genom de nu föreslagna åtgärderna — främst i fråga
om organisation och befordringsgång — komme enligt utredningens mening
ökade förutsättningar för skapande av ett sådant befälsmedvetande att uppstå.
Den tid som krävdes för avhjälpande av de övriga konstaterade bristerna
i gruppchefsutbildningen — avseende mörkerutbildning, förbandsutbildning,
närpansarvärnsutbildning samt spräng- och mintjänst — kunde, ansåge utredningen,
beräknas till omkring 270 timmar. De mest tidskrävande av dessa
utbildningsmoment vore förbandsutbildning samt spräng- och mintjänst.
Yad anginge förbandsutbildningen vore att märka, att frågan om en förbättrad
gruppchefsutbildning i detta avseende vore direkt avhängig av den tid, som
stode till förfogande för utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet. Det
vore nämligen av väsentlig betydelse att gruppchefseleverna under senare
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 177,
delen av sin tjänstgöring kunde få föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga
i allmänhet. Utredningen hade därför ansett det vara nödvändigt
att närmare undersöka betingelserna för utbildningen av huvuddelen av de
värnpliktiga.
4) Undersökningar rörande ytterligare åtgärder för
att avhjälpa konstaterade brister.
Utredningen har konstaterat att även utbildningen av de värnpliktiga i
allmänhet företedde brister i flera hänseenden, nämligen i fråga om andrahandsvapen,
spräng- och mintjänst samt utbildning i högre förband. Bristerna
i fråga om andrahandsvapen och spräng- och mintjänst kunde enligt
utredningens uppfattning avhjälpas genom att även för värnpliktiga i allmänhet
en effekti visering av inre tjänsten företoges, varigenom inemot 50
utbildningstimmar kunde utvinnas inom nuvarande utbildningstid. Däremot
hade utredningen funnit, att denna tidsvinst icke gåve utrymme för en tillräcklig
utökning av antalet övningar i högre förband.
Då ett behov av ytterligare utbildningstid för såväl värnpliktiga i allmänhet
som för gruppchefseleverna visat sig föreligga, hade utredningen ansett
det nödvändigt att undersöka vilka möjligheter som funnes att med ytterligare
utbildningsuppgifter belasta den nuvarande utbildningsorganisationen.
Dessa undersökningar hade givit vid handen, att för huvuddelen av de värnpliktiga
ytterligare cirka 20 dagars utbildning kunde uttagas samt att en
mindre del av värnpliktskontingenten kunde erhålla 2 å 3 veckors utbildning
därutöver.
I anslutning härtill har utredningen anfört följande.
För att möjliggöra ett ökat antal nödvändiga övningar i bataljons- och
högre förband synes en förlängning med 20 dagar av den nuvarande tiden
för första tjänstgöringen böra ske. Den nuvarande 9-månaderstjänstgöringen
omfattar en egentlig övningstid av endast 8V3 månader, enär från densamma
avgår ett uppehåll vid jul- och nyårshelgerna om i regel 17 dagar. Därest
tjänstgöringstiden ökas med 20 dagar (cirka 135 utbildningstimmar), motsvarande
i stort sett nämnda övningsuppehåll, kommer den verkliga tjänstgöringstiden
att uppgå till 9 månader. Vid ett eventuellt genomförande av
en första tjänstgöring om 290 dagar vill utredningen även förorda att, för
att undvika onödig splittring av utbildningen, en dylik tjänstgöringstid alltid
inpassas så att utryckning kommer att ske före påsk. Brister om 135 timmar
beträffande förbandsutbildningen bli genom dessa 20 dagars eller inemot 3
veckors förlängning täckta för alla värnpliktiga, vilken förlängning för gruppchefernas
del dessutom lämnar rum för en viss utbildning med närpansarvärnsvapen.
De brister, som kvarstå i gruppchefernas utbildning efter genomförandet
av hittills föreslagna åtgärder, gälla spräng- och min tjänst, innebärande ett
behov av ytterligare cirka 20 dagars övningstid. Utredningen har då det
gäller spräng- och mintjänst funnit det vara av synnerlig vikt, att utbildningen
i dessa ämnesgrenar sker så, att i varje detalj som skall inläras fullgod
färdighet uppnås. Denna synpunkt måste ej minst beaktas, då det gäller
befälsutbildning. Om de tidsvinster som kunna erhållas genom de föreslagna
effektiviseringsåtgärderna tagas i anspråk för avhjälpande av andra väsent
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
liga brister på sätt utredningen förordat, finner utredningen det oundgängligen
nödvändigt att, för att en fullgod spräng- och minutbildning skall
kunna komma till stånd, utbildningstiden för gruppchefseleverna utökas med
ytterligare 20 dagar utöver den, som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet.
Härigenom blir den återstående bristen på 135 utbildningstimmar täckt.
Genom de nu redovisade åtgärderna synas samtliga konstaterade brister
beträffande gruppchefsutbildningen kunna avhjälpas.
Utredningen har understrukit att, om de föreslagna nya utbildningsuppgifterna
bleve pålagda utbildningsorganisationen, en övre gräns beträffande
belastningen uppnåddes vilken icke kunde överskridas om icke effekten av
det totala utbildningsresultatet skulle äventyras. Ej minst de uppgifter i
form av repetitionsövningar i krigsförband och därmed sammanhängande befälsövningar
som åvilade organisationen måste därvid beaktas. Sistnämnda
övningar vore enligt utredningens mening av sådan betydelse för såväl gruppchefer
som övrigt värnpliktigt befäl, att de borde göras permanenta.
I detta sammanhang har utredningen vidare anfört. Ett uppehåll om 1 Va
—2 månaders längd mellan utryckningen för en rekrytomgång och inryckningen
för nästa omgång rekryter anses nödvändigt för att bereda utrymme
åt såväl förberedelser för de värnpliktigas utbildning som det aktiva befälets
vidareutbildning och för att tillfredsställande kunna genomföra vårens repetitionsövningar.
Utredningen vill särskilt framhålla angelägenheten av befälets
vidareutbildning, en verksamhet som är ägnad att i hög grad höja värnpliktsutbildningens
effektivitet och som utredningen anser vara av väsentlig
betydelse för resultatet av arméns utbildningsverksamhet som helhet betraktad.
5) Frågan om övningsuppehåll under sommarhalvåret.
I samband med frågan om en ändamålsenlig disposition av utbildningsåret
bär utredningen även berört det s. k. skördeuppehållet. Utredningen har härvid
funnit det ur olika synpunkter nödvändigt, att ett övningsuppehåll om
14 dagar inlägges under sommarhalvåret. I detta sammanhang har .utredningen
framhållit, att en på många håll uttalad uppfattning, att skördeuppehållet
inlagts uteslutande för att tillmötesgå speciella önskemål från jordbrukets
sida icke kunde anses riktig. Utredningen har anfört följande.
Först må påpekas, att den nu använda beteckningen skördeuppehåll icke
är fullt adekvat. Det synes vara riktigare att i stället införa begreppet
övningsuppehåll och undersöka om ett sådant är önskvärt eller ej. Då det
gäller konsekvenserna för det militära utbildningsarbetet, bör till en början
fastställas, om under utbildningsåret organisationen momentant utsättes för
särskilt stark belastning och om i så fall ett övningsuppehåll skulle kunna
tänkas ha en utjämnande verkan och på så sätt bidraga till höjandet av den
totala effekten av utbildningsarbetet. — Som exempel må här tagas ett infanteriregemente
av normal typ. I fråga om utbildning har detta i stort
följande uppgifter under ett arbetsår. Regementet skall inom ramen av förefintlig
organisation (kader och materiella utbildningsbetingelser såsom kaser
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
ner, övningsfält, fasta utbildningsanordningar etc.) utbilda och öva dels en
åldersklass under första tjänstgöring (f. n. 800—850 värnpliktiga) jämte eleverna
i plutonchefsskolor och stamskolor dels ock mellan 2 500 och 3 000 värnpliktiga
under krigsförbandsvisa repetitionsövningar om 30 dagar jämte 500—
600 värnpliktiga vid till dessa övningar knutna särskilda befälsövningar om
10 dagar. Den starkaste belastningen ur arbetssynpunkt inträder i samband
med de krigsförbandsvisa övningarna. Dessa komma i allmänhet att inplaceras
med en våromgång (april—maj) med i huvudsak lokalförsvarsförband
samt en höstomgång med i huvudsak fältförband jämte vissa lokalförsvarsförband.
Vid båda omgångarna tillkomma de nämnda särskilda befälsövningarna.
Vårinkallelserna inträffa under det relativt sett truppfria uppehållet mellan
de två rekrytomgångarna och medföra alltså icke några direkta störningar för
utbildningen. Härvid är dock att märka att under det truppfria uppehållet
utbildning äger rum vid såväl plutonchefs- som stamskolor, varjämte denna
tid även måste användas för viss vidareutbildning av det aktiva befälet.
Huvuddelen av de repetitionsskyldiga fullgöra emellertid sin tjänstgöring
på hösten. Befälsövningen blir då också av denna anledning större än på
våren. Följande kan härvid konstateras. Därest under hösten de 14 första
dagarna av krigsförbandens utbildning infalla samtidigt som rekrytomgången
är i tjänst, synes detta medföra antingen att utbildningen av krigsförbanden
under de betydelsefulla skedena av befälsutbildning och repetition av enskild
utbildning i stor utsträckning måste ske utan medverkan av det aktiva befälet
och utan tillgång till tidsbesparande och effektiviserande fasta utbildningsanordningar,
skjutbanor o. s. v. eller — om det aktiva befälet och utbildningsanordningarna
till huvuddelen ställas till krigsförbandens disposition — att
utbildningen av rekrytomgången under c:a en halv månad avsevärt försämras.
Vad nu anförts synes starkt tala för ett övningsuppehåll under hösten för
rekrytomgången.
Då det gäller frågan om ett övningsuppehåll bör finnas eller icke synes
hänsyn även böra tagas till en annan omständighet. Det måste betraktas
som ett oavvisligt krav, att alla möjligheter tillvaratagas för att ge de värnpliktiga
ett maximalt utbyte av utbildningen. Detta gör det både önskvärt
och nödvändigt, att utbildningen drives i en intensiv och för individen
fordrande takt. För att det totala utbytet av en så driven utbildning skall
bli så stort som möjligt, torde det vara nödvändigt att inlägga en andningspaus,
som låter det inlärda stabiliseras och som genom möjligheten till
miljöväxling stimulerar den enskilde till maximal anspänning, då utbildningen
på nytt tar vid. Erfarenheten visar också, att man ej någon gång
under de senaste decennierna funnit det lämpligt att låta huvuddelen av de
värnpliktiga oavbrutet genomgå utbildning under så långa perioder, som detbär
kan bli fråga om.
Då det gäller att bedöma frågan om önskvärdheten av ett övningsuppehåll
ur arbetsmarknads synpunkt är att märka att tillgången på manlig arbetskraft
varje år i samband med de krigförbandsvisa repetitionsövningarna och de
därtill knutna befälsövningarna kommer att tillfälligt minskas. Oavsett nyssnämnda
inkallelser är efterfrågan på arbetskraft för landet i dess helhet i
allmänhet störst under vårmånaderna samt under augusti—september.
Med hänsyn härtill synes det vara angeläget att beakta varje möjlighet
att motverka de eventuella brister i tillgången på arbetskraft, som framför
allt torde bli kännbara under höstmånaderna, då omfattningen av de krigsförbandsvisa
övningarna är störst. Ett övningsuppehåll under denna tid frigör
c:a 26 000 man för arbetsmarknaden.
Ur arbetsmarknadssynpunkt torde alltså det för närvarande praktiserade
27
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 177.
ekördeuppeliållet lämpligen böra ersättas med ett övningsuppeliåll under
september. En dylik övergång från skörde- till övningsuppehåll torde ej
kunna få någon avgörande inverkan på jordbruket i dess helhet, men man
bör dock ej bortse från de svårigheter, som i det enskilda fallet kunna tänkas
uppstå vid många brukningsenheter. Åtgärder synas därför böra vidtagas
för att ge lämplig instans (förslagsvis regementschef eller motsvarande) rätt
att efter individuell prövning bevilja speciell tjänstledighet åt vissa värnpliktiga
för att på så sätt tillgodose särskilt utsatta brukningsenheters behov
av arbetskraft. Längden av sådan ledighet bör vara maximerad till c:a 14
dagar. Den som erhåller tjänstledighet under annan tid än övningsuppehållet
torde måhända böra åläggas att göra tjänst motsvarande antal dagar under
detta uppehåll, för så vitt icke även under denna tid hans arbetskraft är
oundgängligen nödvändig för brukningsenheten.
Det anförda syntes enligt utredningens uppfattning visa, att bärande skäl
förelåge för att fortsättningsvis i utbildningsåret under september månad
inlägga ett övningsuppehåll om c:a 14 dagar. Beträffande VI militärområdet
kunde de klimatiska förhållandena motivera att övningsuppehållet och repetitionsövningen
förlädes till en tidigare tidpunkt under året.
Utredningen har slutligen som sin mening uttalat att genom de åtgärder
av olika slag, för vilka i det föregående redogjorts, betingelser skapades för
att gruppchefseleverna efter avslutad underbefälsutbildning skulle kunna
motsvara den uppställda målsättningen nämligen att de vid första tjänstgöringens
slut skulle vara krigsplaceringsbara i den befattning för vilken de
utbildats.
6) Repetitionsövningarnas betydelse för bibehållande
av det värnpliktiga befälets truppföringsförmåga.
Utredningen har framhållit, att det enligt dess mening vore av väsentlig
betydelse att den befälsförmåga som det värnpliktiga befälet av olika kategorier
uppnått under sin första tjänstgöring och den däri innefattade befälsutbildningen
i största möjliga utsträckning kunde bibehållas under den
fortsatta tjänstetiden. Utredningen hade därför bedrivit särskilda studier
av repetitionsövningarna krigsförbandsvis hösten 1950.
Det må här erinras om att de s. k. befälsövningarna vid nämnda tid ännu
ej införts.
Om resultatet av sina studier har utredningen bland annat anfört. Det
värnpliktiga befälets truppföringsförmåga hade under dessa övningar företett
brister. Utredningen hade kommit till den uppfattningen att det icke vore
möjligt att genom rationaliseringsåtgärder inom ramen för repetitionsövningarna
avhjälpa bristerna. Utredningen hade därför befästs i sin redan
förut uttalade uppfattning att i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna
borde anordnas särskilda övningar för de befälsvärnpliktiga, vilka
därunder kunde få möjlighet att repetera vad som förut inlärts och i övrigt
förbereda sin verksamhet som befäl vid krigsförbanden.
Sedermera hade utredningen följt don under år 1951 anordnade arméfält -
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
tjänstövningen i Västergötland. Det i denna övning deltagande värnpliktiga
befälet hade dessförinnan genomgått sådan befälsövning om 10 dagar, varom
beslut fattats tidigare samma år. Utredningens iakttagelser vid arméövningen
hade klart ådagalagt värdet av den sålunda införda befälsövningen.
Utredningen har sammanfattat sina synpunkter beträffande befälsövningen
sålunda.
Befälsövningen innebär en välbehövlig repetition i militära kunskaper och
främjar truppföringsförmågan.
Själva repetitionsövningarna kunna därigenom bedrivas mera rationellt,
vilket medför ett större utbyte för samtliga i repetitionsövningarna deltagande
kategorier.
Befälsövningen bidrager till ett höjande av de militära enheternas funktionsduglighet
vid uppträdande i högre förband.
Med hänsyn till vad utredningen sålunda anfört har utredningen föreslagit,
att de av 1951 års riksdag genom provisorisk lag beslutade befälsövningarna
skola göras permanenta.
Utredningen har slutligen framhållit vissa synpunkter rörande betydelsen
av fortsatt kontakt mellan den värnpliktige och hans förband efter första
tjänstgöringens upphörande. Utredningen har därvid särskilt framhållit
önskvärdheten av att den värnpliktige fortlöpande bleve informerad om de
uppgifter, som hans krigsplacering innebär, och förmenat att en sådan information
lämpligen kunde åstadkommas genom utsändande av promemorior
i ämnet. Utredningen har även framhållit, att på motsvarande sätt tid efter
annan lämnade upplysningar till det värnpliktiga befälet rörande viktigare
militära nyheter vore till icke oväsentlig nytta. En sådan informationsverksamhet
vore av betydelse ur ren utbildningssynpunkt men bidroge även till
att skapa en känsla av befälsmedvetande och samhörighet med förbandet. I
detta sammanhang ville utredningen även betona den frivilliga befälsutbildningens
betydelse för det värnpliktiga befälets insatsförmåga.
Utredningen har gjort jämförelser mellan sitt förslag och 1948 års
vämpliktskommittés förslag i fråga om vissa i förslagen gjorda tidsberäkningar.
Därvid framginge bland annat, anför utredningen, att värnpliktskommittén
ansett att gruppchefselevemas första tjänstgöring måste omfatta 330
dagar för att ge dem 1576 effektiva utbildningstimmar. Utredningen däremot
hade beräknat det behövliga antalet utbildningstimmar till 1627.
Genom noggranna undersökningar hade utredningen funnit detta timantal
kunna utvinnas inom en tjänstgöringstid av 310 dagar, vilket alltså innebure
att utredningens förslag i förhållande till kommittéförslaget gåve ett större
antal effektiva utbildningstimmar inom en kortare utbildningstid. Det vore
därvid att märka, att utredningen beträffande reservtid räknat med samma
procentuella belastning som de ansvariga militära myndigheterna ansett
vara-rimlig.
29
Kungl. May.ts proposition nr 177.
7) Sammanfattning av utredningens förslag.
Utredningen har sammanfattat sina förslag beträffande tjänstgöringstidens
längd och inpassning i utbildningsåret samt om befordran och premier för
värnpliktiga tilldelade armén sålunda:
Uttagning av värnpliktiga till underofficers- och officersutbildning skall
ske enligt nu gällande bestämmelser. Längden av utbildningstiderna för
sådana värnpliktiga skall förbli oförändrad.
Uttagning av värnpliktiga till underbefälsutbildning (gruppchefsutbildning)
skall ske enligt nu gällande normer. Ifrågavarande värnpliktiga inrycka
till första tjänstgöring i början av maj månad och utrycka i slutet av
mars nästpåföljande år. Första tjänstgöringen, som skall omfatta 310 dagar,
vari övningsuppehåll (skördeledighet) om 14 dagar icke inräknas, inpassas
så att utryckningen kommer att ske före påskhelgen.
Värnpliktiga i allmänhet inrycka till första tjänstgöring i slutet av maj
månad och utrycka samtidigt med gruppchefseleverna i slutet av mars månad
nästpåföljande år. Första tjänstgöringen skall omfatta 290 dagar, vari övningsuppehåll
(skördeledighet) om 14 dagar icke inräknas. Under tiden från
första tjänstgöringens början intill juluppehållet må bland värnpliktiga i allmänhet
utväljas föregångsmän i den omfattning som ur utbildningsorganisatorisk
synpunkt bedömes erforderlig, dock högst till det antal, som motsvarar antalet
grupper (motsvarande) inom respektive utbildningsenheter. Föregångsmännen
skola utbildas tillsammans med de värnpliktiga i allmänhet intill juluppehållet
och därefter i sammanhållen befälsskola för utbildning till gruppchefs
ställföreträdare.
Värnpliktiga gruppchefselever med godkännande vitsord förordnas omedelbart
före juluppehållets början till värnpliktiga vicekorpraler och efter godkänd
trupp tjänstgöring till värnpliktiga korpraler i samband med utryckningen
från företa tjänstgöringen, varvid de tillika tilldelas en premie om
200 kronor.
De till föregångsmän utvalda värnpliktiga med godkännande vitsord förordnas
till värnpliktiga vicekorpraler i samband med första tjänstgöringens slut
och tilldelas därvid en premie om 100 kronor.
Värnpliktiga i befälsbefattning skola inkallas till särskild befälsövning om
10 dagar före och i omedelbar anslutning till envar dem åliggande repetitionsövning.
B. Yttranden över gruppcliefsutredningens förslag.
Av de yttranden som avgivits i anledning av gruppchefsutredningens förslag
berör flertalet, i likhet med utredningens eget betänkande, endast
utbildningsfrågorna inom armén, medan vissa remissvar avhandla motsvarande
spörsmål sedda ur övriga försvarsgrenars synpunkter.
Jag lämnar först en redogörelse för innehållet i yttrandena i vad de avse
armén.
30 Kunql. Maj:ts proposition nr 177.
1) Yttranden beträffande armén.
Chefen för armén berör i sitt yttrande till överbefälhavaren de strävanden
som hittills gjorts att rationalisera utbildningen inom armén och anför härom:
Målet för utbildningen av värnpliktiga gruppchefer är enligt betänkandet
att de skola kunna krigsplaceras vid fältförband omedelbart efter första tjänstgöringens
slut. Detta mål har icke kunnat nås under de senaste utbildningsåren
trots de rationaliseringsåtgärder som vidtagits i syfte att inom den nuvarande
utbildningstidens ram utvinna större effekt. Svårigheterna att erhålla
byggnadstillstånd och brist på medel för utbildningsanordningar, otillräcklig
tillverkningskapacitet beträffande ammunition m. m. ha inverkat fördröjande
på dessa åtgärder. Det ogynnsamma befälsläget, främst i underbefälsgradema,
har likaledes inverkat försvårande. Även om dessa planlagda
rationaliseringsåtgärder — av vilka underbefälsfrågans lösning framstår som
särskilt betydelsefull —- skulle kunna genomföras fullständigt, kommer fortfarande
ett behov av ytterligare utbildningstid utöver den nuvarande att kvarstå.
Det erfordras sålunda alltjämt både fortsatt rationalisering av utbildningen
och förlängd utbildningstid.
Arméchefen övergår härefter till en granskning av utredningens förslag
och yttrar. Vad angår den besparing i tid som utredningen ansett kunna utvinnas
genom rationaliseringsåtgärder kunna utredningens beräkningar i
detta avseende icke helt godtagas. Beräkningarna, om vilka i vissa fall praktiska
erfarenheter saknas, synas vara alltför löst grundade såväl i vad avser
underbefälseleverna som värnpliktiga i allmänhet. För att möjliggöra den
såväl för gruppchefema som för värnpliktiga i allmänhet nödvändiga förbandsutbildningen
i bataljon och högre förband måste enligt utredningens
uppfattning utbildningstiden även för sistnämnda kategori förlängas, enligt
förslaget med 20 dagar. Chefen för armén delar denna uppfattning — dock
icke helt beträffande dagantalet — och vill understryka utredningens slutsats,
att underbefälselevernas och de övriga värnpliktigas utbildningstid
måste behandlas såsom en gemensam fråga. Utan att en förlängning av utbildningstiden
för värnpliktiga i allmänhet äger rum, är enligt arméchefens
uppfattning utredningens förslag beträffande underbefälselevema icke genomförbart.
Chefen för armén ansluter sig till utredningens förslag om befordringsgång
för underbefälseleverna och premier till dem men biträder icke
motsvarande förslag såvitt angår föregångsmännen.
Chefen för armén framhåller sammanfattningsvis att utredningens förslag
otvivelaktigt innehåller förbättringar och många beaktansvärda synpunkter
rörande utbildningen men anser att de förslag som utredningen framlagt
rörande rationalisering av utbildningen icke i alla avseenden komma att
inverka förrän efter en viss övergångsperiod. Det synes då rimligt, att under
denna övergångsperiod bristerna i rationaliseringshänseende kompenseras
med en något längre utbildningstid än vad utredningen föreslagit. Utredningens
synpunkter beträffande möjligheten att inom ramen för nuvarande
utbildningsorganisation effektivt utnyttja de av utredningen föreslagna förlängningarna
överensstämma i stort sett med verkliga förhållandet, så länge
31
Kungl. AIaj:ts proposition nr 177.
nuvarande befälsläge består. Enligt arméchefens uppfattning komma möjligheterna
att effektivt nyttiggöra en längre utbildningstid än utredningen föreslagit
att bli gynnsammare om arméchefens i annat sammanhang framlagda
förslag till lösande av underbefälsfrågan vinner bifall. Med ledning av erfarenheterna
från värnpliktsutbildningen 1948—1951 samt på grundval av utredningens
beräkningar synes en ytterligare utbildningstid för flertalet värnpliktiga
av minst 10 dagar, utöver den av utredningen föreslagna, bli erforderlig,
åtminstone intill den tidpunkt då de föreslagna rationaliseringsåtgärderaa
fullt genomförts och även efter denna tidpunkt, därest rationaliseringen
icke skulle ge den av utredningen uppskattade tidsbesparingen. Härigenom
komme första tjänstgöringen för gruppchefema att ökas till högst 320 dagar
och för värnpliktiga i allmänhet till högst 300 dagar. Med hänsyn bland annat
till bristande tillgång på utbildningsbefäl bör emellertid Kungl. Maj:t bemyndigas
att begränsa dessa utbildningstider till lägst 310 respektive 290
dagar.
Arméchefen biträder utredningens förslag att de särskilda befälsövningama,
som infördes genom provisoriska lagbestämmelser år 1951, skola göras permanenta.
Mot utredningens förslag att förlägga övningsuppehållet under sommarhalvåret
till början av september har arméchefen ej heller något att erinra.
Beträffande däremot den speciella tjänstledighet som enligt vad utredningen
förordat skulle kunna beviljas värnpliktiga tillhörande jordbruKet anför
chefen för armén följande:
Det synes ur rättvisesynpunkt riktigast, att inom en viss kategori värnpliktiga
somliga icke erhålla längre tjänstledighet än övriga. Principiellt
synes därför tjänstledighet för att tillgodose jordbrukets behov böra inrymmas
i den tjänstledighet, som nu för samtliga värnpliktiga inräknas i tjänstgöringstiden
och bland annat omfattar övningsuppehåll på omkring 2 dagar
vid midsommar och omkring 17 dagar vid jul och nyår. Vid dessa helger
förefinns ett behov av vakt- och stallpersonal m. m., som skulle kunna fyllas
av personal, vilken beviljats tjänstledighet på annan tid. Att kompensera
speciell tjänstledighet genom tjänstgöring motsvarande antal dagar under
septemberuppehållet, avstyrkes bestämt, så mycket mera som ifrågavarande
värnpliktiga ofta behövas i jordbruket även under denna tid.
Slutligen behandlar arméckefen i sitt yttrande vissa problem rörande tjänstgöringsskyldigheten
för de värnpliktiga vilka efter utbildning vid flottan eller
flygvapnet överförts till armén.
Jag berör i det följande dessa problem i avsnittet Vissa särskilda frågor.
överbefälhavaren ansluter sig till de synpunkter och förslag som framförts
av arméchefen. Vad angår den ytterligare förlängning om 10 dagar som föreslås
av arméchefen anför överbefälhavaren, att förlängningen icke kan inpassas
i den för utbildningsåret 1952—1953 planlagda utbildningsverksamheten,
och lämnar öppet när så kan ske.
Försvarets civilförvaltning understryker vad utredningen anfört rörande
angelägenheten av att alla möjligheter att effektivisera utbildningen tillvara
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
tagas och framhåller betydelsen av att i utbildningsarbetet tekniska hjälpmedel
i största möjliga utsträckning utnyttjas.
Civilförvaltningen delar utredningens uppfattning, att den föreslagna be
fordringsgången är ägnad att stimulera de värnpliktigas intresse för utbildningen.
Förvaltningen tillstyrker även utredningens förslag beträffande premier.
Skäl synas därvid enligt civilförvaltningens uppfattning tala för att till
gruppchefsutbildning uttagen värnpliktig, som på grund av sjukdom nödgas
avbryta utbildningen, bör, därest han under viss tid deltagit i utbildningen
och därvid visat intresse, kunna erhålla premie med reducerat belopp. Yidare
böra föregångsmän, därest de undantagsvis övergå till underbefälsutbildning,
erhålla den högre premien om 200 kronor i stället för den av utredningen för
detta fall föreslagna lägre premien om 100 kronor.
Beträffande det av utredningen förordade uppehållet i september om 14
dagar, vilket enligt förslaget icke skulle inräknas i tjänstgöringstiderna om
310 respektive 290 dagar, finner civilförvaltningen det ur teknisk synpunkt
vara ändamålsenligare att inbegripa uppehållet i första tjänstgöringen, vars
längd i så fall borde angivas till 324 respektive 304 dagar.
Statskontoret har ej något att erinra mot utredningens förslag om premie
till värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått gruppchefsutbildning,
men finner icke påkallat, att premie med samma belopp efter bedömande
av vederbörande regementschef skulle kunna tilldelas även värnpliktig,
som icke godkänts såsom gruppchef. Det anses vidare kunna ifrågasättas,
huruvida tillräckliga skäl föreligga att tilldela föregångsmännen en premie.
Föregångsmännen, vilka icke avsetts få längre tjänstgöringstid än de värnpliktiga
i allmänhet, skulle ju enligt förslaget kunna befordras till vicekorpraler
i samband med första tjänstgöringens slut och sålunda komma i
åtnjutande av högre penningbidrag under den fortsatta tjänstgöringen, vadan
motiv knappast föreligga att härutöver tillerkänna dem särskild premie. Yad
sålunda anförts anses böra äga motsvarande tillämpning å föregångsmän, vilka
överförts till underbefälsutbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i princip intet att erinra mot de förslag i utredningens
betänkande, som beröra styrelsens verksamhetsområde. Då det
gäller utökning av första tjänstgöringen samt stadfästande av de hittills provisoriska
befälsövningarna, vilka förlängningar i och för sig kunna bli olägliga
för arbetsmarknaden, vill styrelsen framhålla att, om dessa förlängningar
ur utbildningssynpunkt anses nödvändiga, arbetsmarknadssynpunkterna synas
böra få vika. De föreslagna tiderna för inryckning till första tjänstgöring anses
likaledes böra godtagas.
Styrelsen, som i likhet med utredningen ansett ett övningsuppehåll under
sommarhalvåret vara motiverat, har lämnat utan erinran den föreslagna förläggningen
av uppehållet till början av september, då det gäller värnpliktiga
från södra och mellersta Sverige. Även om det ur jordbrukets synpunkt i
och för sig vore önskvärt att för de fyra nordligaste länen samt stora delar
av Kopparbergs och Gävleborgs län förlägga ett sådant uppehåll till mitten
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
av juli—mitten av augusti, tan styrelsen även för dessa områden godtaga en
förläggning av uppehållet till tiden för höstrepetitionsövningarna, om, såsom
utredningen föreslagit, en speciell tjänstledighet om högst 14 dagar kan
beredas vissa värnpliktiga jordbrukare för att tillgodose särskilt utsatta brukningsdelars
behov av arbetskraft.
Svenska Arbetsgivareföreningen anför att arbetsmarknadspolitiska skäl
icke tala mot de av utredningen föreslagna förlängningarna av utbildningstiderna.
Föreningen hälsar med tillfredsställelse att utredningen sökt mera
effektivt utnyttja tjänstgöringstiden. Det torde nämligen vara otvivelaktigt
att, trots vidtagna förbättringar, åtskillig spilltid uppkommer med nuvarande
utbildningssystem.
Landsorganisationen anser, att utredningen synes ha ådagalagt att det påvisade
behovet av ytterligare utbildning av gruppchefseleverna till icke obetydlig
del kan tillgodoses genom rationalisering inom den nuvarande utbildningstidens
ram. Då det gäller att täcka de likväl återstående bristerna, vill
det synas som om möjlighet knappast finnes att fastställa en kortare utbildningstid
än den av utredningen ifrågasatta. Gentemot de krav som från olika
håll framförts om förlängning av utbildningstiden utöver den föreslagna vill
landsorganisationen erinra om den utökning, som kommer att bli en följd av
den av utredningen föreslagna permanentningen av de särskilda befälsövningarna.
Mot utredningens förslag avseende förläggningen av första tjänstgöringen
respektive övningsuppehållen har landsorganisationen intet att
erinra.
Riksförbundet landsbygdens folk, som i princip intet haft att erinra mot
de i betänkandet framförda förslagen, har med tillfredsställelse mottagit utredningens
förslag om ett övningsuppehåll men hemställt att frågorna om
tidpunkten och längden för uppehållet måtte noga prövas med hänsyn till
deras betydelse för jordbruket. Det vore nämligen till stor fördel ur arbetskraftssynpunkt,
om uppehållet kunde börja redan i augusti månad inom de
landsdelar, där skördearbetet kunde beräknas infalla under denna månad.
Förbundet hemställer dessutom att uppehållet om möjligt utsträckes till 21
dagar. Slutligen biträder förbundet utredningens förslag om speciell ledighet
åt vissa värnpliktiga efter individuell prövning; de skäl utredningen härvidlag
anfört överensstämma helt med jordbrukarnas synpunkter.
Tjänstemännens centralorganisation har funnit betänkandet icke föranleda
något yttrande från dess sida.
Sveriges lantbruks förbund har biträtt utredningens förslag om förlängd
första tjänstgöring för flertalet värnpliktiga. Denna förlängning anses med
hänsyn till jordbrukets arbetskraftsförhållanden icke möta något hinder, förutsatt
att utryckning från första tjänstgöringen sker å tid som av utredningen
föreslagits. Ej heller den särskilda förlängningen med 20 dagar för gruppchefselevema
anses medföra någon direkt olägenhet för jordbruket i dess
helhet. Beträffande det av utredningen föreslagna övningsuppehållet under
3—3Go 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
förra hälften av september äro de fördelar som ur militär synpunkt skulle
ernås genom att låta uppehållet infalla under tiden för höstens krigsförbandsvisa
repetitionsövningar otvivelaktigt av betydande värde. Även ur allmän
arbetsmarknadssynpunkt synas vissa fördelar vara att vinna genom ett på
föreslaget sätt inplacerat övningsuppehåll. Däremot skulle ett ovillkorligt
tillämpande av uppehållet i de enskilda fallen vara ägnat att medföra avsevärda
olägenheter för jordbruket. Förbundet bär därför ansett sig kunna
godtaga den ändrade förläggningen av uppehållet endast under den bestämda
förutsättningen att, såsom av utredningen föreslagits, förbandschef skulle
kunna, bevilja speciell tjänstledighet för värnpliktiga inom jordbruket i de
fall där trängande behov av arbetskraft under skörden föreligga.
Svenska officersförbundet har ur de intressesynpunkter förbundet har att
företräda icke något att erinra mot utredningens förslag.
Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund har icke ansett sig
kunna biträda utredningens förslag rörande längden av'' utbildningstiderna
vilka förbundet betecknat såsom otillräckliga.
Svenska underofficersförbundet har anslutit sig till utredningens synpunkter
rörande det aktiva befälets fortsatta utbildning. I anslutning härtill har
förbundet uttalat den meningen, att så länge nuvarande befälsorganisation
består, regeln borde vara att fänrikar och nyutnämnda sergeanter placerades
såsom ställföreträdare vid pluton och att äldre erfarna löjtnanter, fanjunkare
eller sergeanter finge bestrida plutonchefseysslan. Allmänt tillämpad skulle
en sådan princip bland annat tillgodose en god del av de synpunkter, som utredningen
anfört rörande behovet av en fortlöpande handledning av de yngre
militära utbildarna.
Svenska reservunderofficersförbundet har i huvudsak lämnat utredningens
förslag utan erinran.
För svar sväsendets underbefälsförbund har betonat nödvändigheten av den
av utredningen gjorda avgränsnimgen av gruppchefsutbildningens målsättning
till att avse uppgiften som truppförare i fält, därest det både för samhället
och den enskilde självfallna kravet på kortast möjliga tjänstgöringstid för de
värnpliktiga skulle kunna tillgodoses. Förbundet har vidare funnit inrättandet
av den föreslagna befälsutbildningebataljonen utgöra en grundförutsättning
för uppnående av en verkligt effektiv utbildning av det värnpliktiga befälet.
Förbundet har tillstyrkt den av utredningen föreslagna befordringsgången
för värnpliktiga befälselever till vicekorprals- och korpralsgraderna,
dock med det förbehållet att de fast anställda korpralselevema borde befordras
till vicekorpraler samtidigt med gruppchefselevema. Förbundet har
biträtt utredningens förslag och synpunkter i övrigt.
S ver ges socialdemokratiska ungdomsförbund har framhållit att utredningens
grundliga undersökningar klargjort, att utbildningstiden för värnpliktiga
gruppchefer, även väl utnyttjad, behöver vara något längre än för
värnpliktiga i allmänhet, och förbundet har godtagit den av utredningen
föreslagna förlängningen för gruppchefselevema. Förbundet delar utred
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
ningens uppfattning att ett större antal övningar i bataljons- och högre förband
är behövligt och att detta förhållande nödvändiggör en utökning av den
nuvarande första tjänstgöringen om 270 dagar. Dock är det enligt förbundets
mening icke tillräckligt styrkt att denna utökning måste bli så omfattande
som utredningen föreslagit. Trots detta anser förbundet sig böra tillstyrka
utredningens förslag i hopp om att denna fråga liksom frågan om utbildningstiden
för gruppchefselevema därmed skulle kunna anses slutdiskuterad.
Med anledning av utredningens förslag om rätt för regementschef att
efter individuell prövning bevilja speciell tjänstledighet åt vissa värnpliktiga
för att tillgodose jordbrukets behov har förbundet framhållit, att dylik tjänstledighet
borde kunna beredas alla värnpliktiga som efter prövning anses vara
i behov därav. Beviljad ledighet bör dock icke medföra, att den värnpliktige
ålägges göra tjänst motsvarande antal dagar under övningsuppekållet. Utredningens
förslag om rationalisering av den inre tjänsten, främst den del
av denna, som äger rum vid veckosluten, godtagas av förbundet. Det får dock
förutsättas att rationaliseringen icke innebär en förlängning av lördagens
tjänstgöring jämfört med tidigare samt att den -icke heller kommer att medföra
en sådan tillämpning av permissionsbestämmelsema som omöjliggör för
värnpliktiga med lång resväg att få största möjliga utbyte av ledigheten vid
veckoslutet.
Vad angår utredningens förslag om eu premie å 100 kronor till föregångsmännen
hävdar förbundet att sådan premie borde utgå även till övriga värnpliktiga
i allmänhet. Enligt förbundets mening är nämligen en utryckningspremie
att betrakta icke endast som en stimulans till ökade insatser i försvarets
tjänst utan också som ett bidrag till den värnpliktige för att göra
övergången till civil verksamhet smidigare och mera lättburen ur ekonomisk
synpunkt. Till skillnad från 1948 års värnpliktskommitté har utredningen
framhållit att vad som främst kräves vid gruppchefsutbildningen är skolning
av gruppchefselevens ledarförmåga. Denna grundsyn godtages till alla delar
av förbundet. Liksom utredningen anser förbundet, att de frågor som sammanhänga
med en reell ökning av det disponibla utbildningsbefälet äro spörsmål
av företa ordningen. En ökning eller ett ändamålsenligare utnyttjande
av befälet kan medföra ännu större effekt i utbildningsverksamheten än hittills.
Förbundet understryker utredningens konstaterande, att det med hänsyn
till den nödvändiga längden av det truppfria uppehållet icke är möjligt
att förlänga utbildningstiden mera än vad som föreslagits. Fortsatta krav på
längre utbildningstid än den av utredningen föreslagna måste därför enligt
förbundets uppfattning betecknas som verklighetsfrämmande.
Högerns ungdomsförbund finner det vara tvivelaktigt om den av utredningen
beräknade tidsbesparingen om 130 övningstimmar kan helt genomföras,
med hänsyn ej minst till de nuvarande luckorna i befälskadrama och
svårigheterna att anskaffa vissa slag av utbildningsmateriel. Det s. k. truppfria
uppehållet på våren, vilket utredningen ansett böra omfatta IV2—2 månader,
finner förbundet vara nödvändigt. Huruvida dock uppehållets längd
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
kan något reduceras undandrar sig förbundets bedömande. I fråga om utbildningstidens
längd finner förbundet med hänsyn till att de personella resurserna,
närmast vad angår aktivt utbildningsbefäl, avsevärt försämrats
under senare år, det måhända nödvändigt att som övre gräns godtaga den
tid utredningen angivit trots att densamma enligt förbundets mening i nu
varande läge icke är tillräcklig.
Folkpartiets ungdomsförbund accepterar utredningens principiella ståndpunkt
att alla värnpliktiga omedelbart efter avslutad första tjänstgöring skola
vara krigsplaceringsbara i den befattning, till vilken utbildningen syftat, och
noterar med tillfredsställelse utredningens strävan att så långt som möjligt
effektivisera utbildningen inom den nuvarande första tjänstgöringens ram.
Förbundet tillstyrker utredningens förslag beträffande systemet med föregångsmän
liksom förelaget om ökad centralisering av befälsutbildningen. I
sistnämnda avseende förordas snabba och effektiva åtgärder för att öka befälstillgången.
Särskild vikt måste enligt förbundets mening läggas vid strävandena
att vinna de värnpliktigas aktiva medverkan i utbildningsarbetet och
förbundet understryker i detta sammanhang utredningens krav att intresseskapande
tillämpningsövningar måtte komma till användning i istörre utsträckning
än hittills. Utredningens förslag om förlängning av utbildningstiden
finner förbundet motiverade. Ej heller har förbundet något att erinra
mot förslagen om befordran och avgångspremier för gruppchefer och föregångsmän.
Förbundet anser emellertid att en utryckningspremie bör införas
för alla värnpliktiga. En dylik premie bör dock för gruppchefer och föregångsmän
utgå med något högre belopp än för värnpliktiga i allmänhet.
Centralförbundet för befälsutbildning understryker vad utredningen anfört
rörande betydelsen av fullgoda materiella betingelser för utbildningen. Mot
den föreslagna befordringsgången för de värnpliktiga gruppchefselevema har
förbundet intet att erinra och förbundet biträder även förslaget om premier,
vilka förbundet vill tillerkänna visst värde. Förbundet vill slutligen i likhet
med utredningen betona vikten av att kontakt upprätthålles mellan förband
och värnpliktiga under tid då dessa icke äro inkallade.
Sveriges förenade studentkårer finner utredningens förelag beträffande
gruppchefsutbildningens längd och innehåll övertygande motiverade och understryker
de synpunkter utredningen anfört rörande de allmänna förutsättningarna
för uppnående av goda ufbildningsresultat. \ idare förordas utredningens
förslag att befälsövningarna i anslutning till repetitionsövningama
göras permanenta. Organisationen framhåller emellertid att utredningens
förslag om inryckning till första tjänstgöring i början av maj för underbefälselever
ur studenternas synpunkt medför en allvarlig konsekvens. Denna
inryckningstid innebär nämligen att de till underbefälsutbildning uttagna
studenterna i fortsättningen nödgas inrycka till första tjänstgöring föret ett
år efter studentexamen, ett förhållande som är ägnat att medföra avsevärd
olägenhet för dem som avse att bedriva akademiska studier. Å andra sidan
framhålles att antalet till gruppchefsutbildning uttagna studenter sannolikt
37
Kungl. Maj:is proposition nr 177.
är litet i jämförelse med hela gruppchef skontingenten, högst ca 500 av 7 600,
en omständighet som synes kunna underlätta problemets lösning. Man bör
därvid i första hand överväga, huruvida icke de studenter, som vid inskrivningsförrättningen
förklara sig ha för avsikt att bedriva akademiska studier
eller undergå annan fortsatt utbildning och för vilka påbörjandet av värnpliktstjänstgöringen
först året efter studentexamens avläggande skulle medföra
väsentligt hinder, böra uttagas till annan utbildning än gruppchefsutbildning.
Om detta icke skulle låta sig göra bör föreskrivas att till underbefälsutbildning
uttagna studenter få inrycka till första tjänstgöring i början
av juni månad, omedelbart efter avlagd studentexamen, och då underkastas
en forcerad utbildning under några månader i särskilda utbildningsavdelningar.
Alternativt föreslås att de till gruppchefsutbildning uttagna etuden
tema erhålla anstånd med första tjänstgöringen tills avsedd akademisk examen
avlagts.
2) Yttranden och förslag beträffande övriga försvarsgrenar.
Marinen.
Marinchefen framhåller inledningsvis vissa allmänna synpunkter rörande
de två under honom lydande vapengrenarna. Vid kustartilleriet är utbildningskravet
utslagsgivande och värnpliktsorganisationen där kan närmast jämföras
med arméns; dock finnas med hänsyn till kustartilleriets övningar vid sjöfronten
vissa skiljaktigheter beträffande de lämpligaste tiderna för vissa utbildningsavsnitt.
Vid flottan åter är värnpliktsorganisationen i hög grad betingad
av de rustade fartygens och materielens behov av personal för tillsyn och
vård under hela året och bestämmes sålunda här ej enbart med hänsyn till
utbild ningsb eho vet.
Kustartilleriet.
Marinchefen anser erforderligt, att utbildningstiden förlänges även vid kustartilleriet
och anför härom närmare följande.
Erfarenheten har givit vid handen, att en första tjänstgöring om 9 månader
för kustartilleriets värnpliktiga i allmänhet icke är tillräcklig. Det är sålunda
icke möjligt att med denna utbildningstid bibringa de värnpliktiga erforderlig
utbildning i s. k. andrahandsbefattningar. Detta försvårar i krig
personalersättningen. Utbildningen i så viktiga övningsgrenar som närförsvarstjänst
och fälttjänst kan icke medhinnas i den utsträckning som är önskvärd.
Tillräcklig tid kan ej heller avses för tillämpningsövningar i förband.
Olägenheterna framträda med särskild skärpa i fråga om utbildningen av det
värnpliktiga underbefälet. Denna kategori skall icke blott bibringas den utbildning,
som krävs av de meniga värnpliktiga, utan även göras skickad att
tjänstgöra som chefer vid mindre avdelningar inom kustartilleriförbanden i vad
avser såväl den rent kustartilleristiska tjänsten som närförsvarstjänsten. De
avses därjämte bestrida nyckelbefattningar vid den komplicerade materielen.
Med hänsyn härtill är en utökning av tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring
nödvändig. För värnpliktiga i allmänhet erfordras en utökning av
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
första tjänstgöringen med minst 30 dagar, varvid förutsattes att tjänstgöringstiden
ges en ur utbildningssynpunkt lämplig placering under året. Den nuvarande
första tjänstgöringen om 9 månader har ansetts böra inplaceras
under tiden från början av januari till början av oktober. Under den sista
månaden ha de värnpliktiga deltagit i de under tiden från början av september
till början av oktober anordnade regementsövningama. På motsvarande
sätt avses rekrytåldersklassen fr. o. m. hösten 1952 deltaga i de krigsförbandsvisa
repetitionsövningarna.
I fråga om den lämpliga inplaceringen av den föreslagna första tjänstgöringen
om 10 månader anför marinchefen.
De krigsförbandsvisa repetitionsövningarna vid armén äga i huvudsak rum
under tiden den 15 september—den 15 oktober. Under denna tid avses för
krigsmakten gemensamma övningar äga rum. För att kustartilleriet skall beredas
möjlighet att delta i dessa betydelsefulla övningar, bör utryckningstiden
för kustartilleriets värnpliktiga sättas till omkring den 15 oktober.
Under förutsättning att det övningsuppehåll om 14 dagar, som för kustartilleriets
värnpliktiga är inlagt sommartid, icke inräknas i tjänstgöringstiden, såsom
ej heller sker med motsvarande uppehåll vid armén, kommer inryckningen
till första tjänstgöring i så fall att ske omkring den 5 december. Denna
tidpunkt, som ligger helt nära jul- och nyårshelgerna, är givetvis mindre
lämplig, enär ledighet i viss utsträckning måste beredas de värnpliktiga under
nämnda helger, vilket icke kan undgå att ofördelaktigt inverka på effektiviteten
i utbildningen.
Beträffande underbefälseleverna föreslår marinchefen en förlängning av
första tjänstgöringen med 50 dagar eller till 320 dagar. Underbefälselevema
komme enligt detta förslag att fullgöra 20 dagars längre företa tjänstgöring
.•in som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet och borde i enlighet härmed
rycka in omkring den 15 november.
Chefen för marinen förordar att utredningens förslag om befordringsgång
och premier för underbefälselever genomföres även såvitt angår kustartilleriet.
I detta sammanhang torde jag få anmäla en av chefen för marinen i skrivelse
den 31 augusti 1951 gjord framställning om införande av systemet med
repetitionsövningar i krigsförband även vid kustartilleriet. Framställningen
kan sammanfattas sålunda.
Enligt en inom maiinledningen verkställd utredning anses systemet med
repetitionsövningar krigsförbandsvis trots vissa olägenheter vara åndamalsenligare
även för kustartilleriets vidkommande än det tillämpade systemet
med repetitionsövningar åldersklassvis. En förutsättning för övergång till
det nya systemet angives vara att skyldigheten för kustartilleriets värnpliktiga
att fullgöra repetitionsövningar regleras på motsvarande sätt som i fråga
om de värnpliktiga vid armén skett genom lagen den 11 maj 1951 (nr 195;
om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.
Dock möter för kustartilleriets del ej hinder att nagot begränsa
den i lagen stadgade tjänstgöringsskyldigheten. Medan värnpliktiga vid
armén födda åren 1914—1919 ha att fullgöra två repetitionsövningar, anses
det sålunda tillräckligt om värnpliktiga vid kustartilleriet tillhörande mot
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
svarande åldersklasser fullgöra allenast en repetitionsövning. Med nu angivna
avvikelse bör alltså nyssnämnda lag göras tillämplig även å kustartilleriets
värnpliktiga, I sammanhang härmed böra de befälsövningar som in
förts vid armén som komplement till repetitionsövningama genomföras även
vid kustartilleriet.
I sitt nu förevarande yttrande ansluter sig marinchefen till utredningens
förslag att befälsövningarna göras permanenta.
Flottan.
I sitt yttrande rörande flottan erinrar chefen för mannen inledningsvis om
den rådande bristen på fast anställt manskap vid flottan och anför.
Genom beslut av 1946 års riksdag minskades det genom 1942 års försvarsbeslut
bestämda antalet beställningar för fast anställt manskap i korprals och
högre grad från 3 395 till 2 526. I realiteten kom emellertid den beslutade
minskningen ej att spela någon direkt roll, eftersom rekryteringen -blev så
dålig att ej ens den nedskurna staten kunde hållas fylld. Den minskning av
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga som beslöts år 1948 hade emellertid till
följd att utbildningen av underbefäl ur vämpliktskategorien praktiskt taget
måste upphöra. Samtidigt som denna avtappning skedde från underbefälskategorien
undergingo emellertid stridsmedlen en omfattande utveckling och
stridsfartygens farter ökades alltmer. Dessa omständigheter medförde att allt
större krav måste ställas på hög yrkesskicklighet hos personalen ombord och
att en allt större del av besättningarna måste utgöras av den yrkesutbildade
personalkategorien. Antalet underbefäl och 2. klass sjömän utgör enligt
gällande krigsorganisation c:a 50 % av den totala manskapsstyrkan. Antalet
värnpliktiga, som årligen måste utbildas för sådana befattningar, beräknas
f. n. uppgå till c:a 1 000.
Den förkortning av de värnpliktigas utbildningstid som beslöts år 1948
—- anför marinchefen vidare — medförde som konsekvens att flottan måste
övergå till ett nytt övningssystem.
Tidigare tillämpades ett årsprogram, innebärande att besättningarna kvarstode
orubbade ombord under ett år. Då utbildningstiden förkortades till 360
dagar fanns uppenbarligen ej längre utrymme för såväl den nödvändiga grundläggande
utbildningen i land som tjänst ombord under ett år. Flottan måste
därför övergå till det s. k. kvartalssystemet som innebar att de värnpliktiga
ryckte in successivt kvartalsvis. Genom detta system kunde de rustade fartygen
trots förkortningen av utbildningstiden erhålla lika stor bemanning året
runt, varigenom bland annat kostsamma rustningar och avrustningar av fartygen
kunde undvikas. Den kvartalsvis återkommande grundläggande fartygsutbildningen
för nyembarkerade värnpliktiga visade sig emellertid tids- och
personalkrävande till förfång för den övriga personalens utbildning och för
materielens skötsel. Då systemet beslöts räknade man med att kunna undvika
dessa nackdelar genom att stampersonalen skulle utgöra en relativt stor del av
besättningarna och tjänstgöra lång tid på samma fartyg. Detta omintetgjordes
emellertid genom de kort tid efter systemets införande uppkommande och
sedermera allt mer kännbara vakanserna bland stampersonalen. För att likväl
i stort sett genomföra de planerade övningsprogrammen måste man sänka målsättningarna
för övningarna. Fartygen äro visserligen rustade men de ha ofta
en så okvalificerad och reducerad bemanning, att beroendet av varven blir
40
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 177.
större än normalt. Vidare tar det rutinmässiga underhållet av fartygen och
materielen onormalt lång tid i anspråk, på bekostnad av stridsutbildningen
ombord. Denna kan ej drivas så långt att personalen verkligen lär sig cffek
tivt utnyttja fartygen med deras komplicerade utrustning.
Marinchefen sammanfattar det nuvarande läget sålunda. Medan för fartygsmaterielens
betjäning år från år kräves allt mer yrkeskunniga besättningar, har
tillgången av stamunderbefäl på grund av dålig rekrytering katastrofalt minskat,
samtidigt som utnyttjandet av värnpliktigt underbefäl nära nog omöjliggjorts
på grund av att tjänstgöringstiden ej räckt till för både yrkesutbildning
och därjaå följande stridsmässig utbildning ombord.
Om den nuvarande värnpliktsutbildningen och dess uppdelning på olika
avsnitt anför marinchefen.
Utbildningen omfattar i stort sett skolmässig utbildning, huvudsakligen i
land, samt stridsmässig fartygsutbildning förlagd ombord. För värnpliktiga
meniga, vilka ej äro avsedda för vidareutbildning, omfattar den skolmässiga
utbildningen endast en rekrytskola om c:a 11 veckor. För värnpliktiga uttagna
till vidareutbildning (till 2. klass sjöman och underbefäl) innefattar den skolmässiga
utbildningen till en början en rekrytskola av samma omfattning som
för de meniga, varjämte viss yrkesutbildning påbörjas. Därefter följer en
yrkeskurs om c:a 11 veckor, vilken som regel äger rum vid speciella skolor
för de olika yrkesgrenarna. — Den nu angivna skolmässiga utbildningen kan
i stort sett anses vara tillräcklig för tjänst i befattning som 2. ldass sjöman
ombord. Timantalen äro dock i förhållande till de nödvändiga kursomfången
hårt nedpressade. Målsättningen för denna underbefälsutbildning kan därför
ej ändras på annat sätt än genom föreskrift att den värnpliktige skall kunna
bestrida endast en eller ett par av de befattningar, som normalt tillkomma
stamunderbefälet inom yrkesgrenen i fråga. Det blir med andra ord nödvändigt
att uppdela de nuvarande yrkesgrenarna i specialiserade underavdelningar.
Detta är självfallet en svaghet, eftersom därigenom möjligheten att vid inträffade
personalförluster under strid bibehålla ett fartygs kamp- och motståndskraft
inskränkes. —- För den stridsmässiga utbildningen ombord stå nu
till förfogande endast 9 månader för meniga värnpliktiga och G månader för
underbefälseleverna. Emellertid visar mångårig erfarenhet att kvalificerat
befäl och underbefäl tillhörande stampersonalen behöver ända upp till c:a 6
månader för att själva bli helt förtrogna med tjänsten ombord på ett stridsfartyg
av en typ på vilken de tidigare ej tjänstgjort och att det oftast kräves
åtskillig tid därutöver för att sammansmälta hela. besättningen till ett effektivt
lag. Då fartyget är något så när stridsmässigt samövat, kan den taktiska
utbildningen i lägre förband påbörjas. Först då denna fortskridit så långt, att
förbandscheferna ha underlydande fartyg i sin hand, kan utbildningen i högre
förband vidtaga. För att flottans samtliga personalkategorier skola kunna bli
tillfredsställande utbildade böra därför fartygens besättningar enligt marinchefens
uppfattning stå kvar ombord minst ett år i sträck utan större byten.
Ett årsprogram, framhåller marinchefen, åstadkommer lugnare förhållanden
och skapar större samhörighetskänsla ombord. Härtill kommer att vid en under
ett helt år stegrad utbildning befälet kan finna den arbetsglädje som är nödvändig
för en effektiv utbildning och som med kvartalsvisa besättningsbyten
är svår att nå, då något bestående resultat av det nedlagda arbetet ej kan
spåras. Eu längre sammanhängande utbildningstid medger även att materielen
Kungl. Maj ds proposition nr 177. 41
kan prövas på sådant sätt att nödvändiga erfarenheter om dess funktionsduglighet
erhållas.
Chefen för marinen sammanfattar det anförda sålunda.
a) Åtgärder måste vidtagas för att fylla de stora vakanserna inom underbefälsgraden.
Personalläget vid såväl en eventuell mobilisering som under den
ordinarie fredsutbildningen inger allvarlig oro.
b) Med nuvarande tjänstgöringstid kunna värnpliktiga i fred icke utnyttjas
såsom ersättning för stamunderbefäl. De kunna vid mobilisering icke bestrida
furirsbefattningar och endast i ett fåtal fall korpralsbefattningar.
c) Utbildningsgången för de värnpliktiga kan med nuvarande första tjänstgöringstid
icke ordnas så att tillfredsställande utbildning uppnås för besättningarna
på de för stridsmässig utbildning rustade fartygen. Dessa fartyg —
vilka tillsammans bilda vår beredskapsstyrka till sjöss -— måste ha sina besättningar
orubbade under ett helt utbildningsår.
Slutsatsen härav är, att värnpliktsutbildningen vid flottan bör omfatta så
lång tid, att de värnpliktiga efter avslutad skolmässig utbildning i land kunna
tjänstgöra ett år i följd på de för stridsmässig utbildning rustade fartygen.
I anslutning till det anförda anger marinchefen såsom sitt egentliga önskemål
följande utbildningstider: för underbefälselever 18 månader, varav 6
månader för skolmässig utbildning, och för meniga 15 månader, varav 2 månader
för skolutbildning och en månad för repetitionsövning (avsedd för omskolning
i samband med överföring till armén).
Chefen för marinen förklarar att han dock icke ansett lämpligt att i detta
sammanhang föra fram kxav på så omfattande ökningar av tjänstgöringstiden
som nyss nämnts. Det anmärkes dock att inom de flesta andra mariner utbildningsbehovet
bedömes ligga rätt avsevärt över de sålunda uttalade önskemålen.
För att i möjligaste mån kunna ansluta sig till de resultat, vartill
gruppchefsutredningen kommit, har marinchefen utarbetat ett förslag som går
mindre långt än nyss angivits men som dock bedömes vara ur militär synpunkt
godtagbart och i varje fall medföra erforderlig förbättring av de värnpliktigas
utbildning och möjlighet att i krigsorganisationen fylla ställda krav.
Marinchefen framlägger härefter följande förslag till utbildningstider för
flottans värnpliktiga.
1) Värnpliktiga i allmänhet.
Den nuvarande tjänstgöringen om 360 dagar bör, i anslutning till vad
gruppchefsutredningen föreslagit, utökas med i första hand 20 dagar. Härtill
bör komma ett övningsuppehåll under sommaren om 14 dagar, som ej inräknas
i tjänstgöringstiden och som infaller under tiden för tjänsten ombord.
Tiden från inryckning till utryckning skulle således omfatta sammanlagt
394 dagar. — Med denna utgångspunkt och under förutsättning
att för tjänsten ombord avses ett år (365 dagar) bli för rekrytskolan i
land disponibla (394—365 =) 29 dagar eller endast hälften av vad marin
chefen enligt vad nyss nämnts ansett erforderligt. Härvid är att märka att
av denna tid minst en vecka åtgår för prov och undersökningar rörande de
42
Eungl. Maj:ts proposition nr 177.
nyinryckta. Det anses därför angeläget att nyssnämnda förlängning med 20
dagar ökas till 30, detta för att kunna eliminera de mest framträdande av de
brister i utbildningen, vilka i annat fall komme att uppstå. Med den sålunda
föreslagna ytterligare ökningen skulle 39 dagar eller något mindre än 6 veckor
stå till förfogande för rekrytskolan. Detta är chefen för marinen nu beredd att
acceptera som ett hårt pressat minimum och föreslår sålunda att för huvuddelen
av flottans värnpliktiga fastställes en första tjänstgöringstid av 390 dagar
jämte ett övningsuppehåll om 14 dagar, som ej inräknas, eller sammanlagt 404
dagar mellan in- och utryckning. Till denna tid bör läggas en repetitionsövning
om 30 dagar i och för omskolning.
2) Värnpliktiga underbefälselever.
Underbefälseleverna vid armén skola enligt gruppchef sutredningens förslag
tjänstgöra, utöver nu föreskrivna 360 dagar, ytterligare 20 + 20 dagar, vartill
komma tre befälsövningar om vardera 10 dagar. Sammanlagda tjänstgöringstiden
för dem skulle alltså bli 430 dagar.
Flottans underbefälselever, vilkas tjänstgöring avses skola ske i en följd,
böra fullgöra lika lång sammanlagd tjänstgöring som motsvarande värnpliktiga
vid armén. Härtill bör emellertid komma samma ökning av 10 dagar som föreslagits
beträffande värnpliktiga i allmänhet vid flottan. Den sammanlagda
tjänstgöringen för underbefälselevema bör alltså omfatta 440 dagar
eller — med tillägg av nyssnämnda övningsuppehåll — en tid mellan in- och
utryckningen av 454 dagar.
Marinchefen framhåller att trots den föreslagna utökningen vissa —- i yttrandet
närmare angivna — åtgärder måste vidtagas för att genomföra en godtagbar
skolmässig underbefälsutbildning i land utan att bryta det önskvärda
årsprogrammet för den stridsmässiga utbildningen ombord.
3) Sjökaptener och likställda.
Tjänstgöringstiden för denna kategori, som nu utgör (360 + 120 =) 480
dagar, bör utökas till 540 dagar.
Marinchefen sammanfattar sin ståndpunkt sålunda.
Genomförandet av den föreslagna utökningen av tjänstgöringstiden kommer
att mycket snabbt medföra en väsentlig förbättring av mobiliseringstillgången
av underbefäl.
För flottan i stort innebär förslaget en bättre utbildning. Den taktiska skolningen
av befälet kan drivas fram betydligt effektivare genom den längre sammanhängande
stridsmässiga fartygsutbildningen.
De värnpliktiga bliva i allmänhet betydligt mer användbara än för närvarande.
Fartygens underhåll kan bättre tillgodoses under den ordinarie tjänsten,
vilket medför minskade kostnader.
Tillgången på disponibel värnpliktig personal ökas, varigenom vakanser
kunna undvikas på fartygen. Härjämte kan, enligt nuvarande bedömande, den
årliga värnpliktskontingenten vid flottan minskas med c:a 300 man.
Återgången till ett årsprogram ombord på fartygen kommer säkerligen dess -
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
utom att skänka besättningarna bättre arbetsro och medföra en bättre samhörighetsanda
ombord.
Marinchefen tillstyrker gruppchefsutredningens förslag om premier och befordran
för underbefälselever, dock att tidpunkterna för befordran med hänsyn
till olikheterna i utbildning och tjänstgöring böra lämpas efter de för
flottan specifika förhållandena. — Något behov att vid flottan införa en organisation
med föregångsmän anses icke föreligga. De värnpliktigas uppdelning
på en mångfald yrkesgrenar och tjänstgöringsplatser av skiftande storlek medger
ej ett rättvist sådant system.
Slutligen upptar marinchefen till behandling de frågor som sammanhänga
med omskolningen av de värnpliktiga tillhörande flottan vilka skola överföras
till armén. I detta avseende hänvisar jag till ett senare avsnitt.
överbefälhavaren biträder de av chefen för marinen framförda synpunkterna
och förslagen.
Flygvapnet.
Chefen för flygvapnet berör i sitt yttrande till överbefälhavaren inledningsvis
de senaste årens utredningar beträffande värnpliktstjänstgöringens längd.
Han omnämner därvid att han i en utredning 1947 angående värnpliktstjänstgöringens
organiserande inom ramen av 12 månader framhöll att en sammanlagd
tjänstgöringstid om 12 månader för flygvapnets vidkommande måste
betraktas som ett provisorium och icke finge utgöra en principlösning på längre
sikt. För flygvapnet vore 13 månader lämplig tjänstgöringstid. I anslutning
härtill hänvisar flygvapenchefen till dåvarande departementschefens uttalande
i propositionen 1948: 207, av vilket uttalande han återger följande:
»--- — Vid de fortsatta övervägandena rörande värnpliktsutbildningen
synes dock böra övervägas, huruvida den sammanlagda utbildningstiden vid
flygvapnet borde bestämmas till 13 månader. Utrymme skulle därigenom erhållas
för en repetitionsövning, vilken på längre sikt lärer vara erforderlig,
om större övningar skola kunna anordnas vid flygvapnet. Utan repetitionsövning
skulle flygvapnets värnpliktiga dessutom ej kunna utnyttjas i dess
krigsorganisation under lika lång tid som hittills varit fallet, vilket skulle
ställa krav på utökning av flygvapnets värnpliktskontingent.---»
I detta sammanhang återges av flygvapenchefen även ett utdrag ur sammansatta
stats- och andra lagutskottets utlåtande 1948 över nämnda proposition:
»----Till vad i propositionen särskilt anförts rörande övningstiden
vid marinen och flygvapnet och därmed sammanhängande frågor vill utskottet
ansluta sig.---»
Flygvapenchefen framhåller fortsättningsvis vissa förhållanden inom flygvapnet,
som enligt hans mening vid ett bedömande av värnpliktstjänstgöringens
längd böra tillmätas principiell betydelse. Framförallt måste hänsyn
tagas till behovet av arbetskraft för flygutbildningens bedrivande samt till
nödvändigheten av repetitionsövningar för vidmakthållandet av krigsorganisationens
effektivitet. Härom anför flygvapenchefen:
Flygutbildningen — flygvapnets huvuduppgift i fred — måste kunna bedrivas
året om. Härför kräves tillgång på markpersonal som till större delen
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
utgöres av värnpliktiga. Dessa värnpliktiga skola för att kunna utnyttjas i
yrkestjänst lia fullgjort den grundläggande utbildningen, i medeltal IV2 månad.
Även om flygintensiteten tidvis nedgår måste materielen skötas varför
året runt tillgång på arbetskraft i form av yrkeskunnig värnpliktig personal
erfordras.
Behov av repetitionsövningar föreligger för att förbanden vid större övningar
så långt möjligt skola kunna krigsorganiseras. Härför erfordras att
den inneliggande värnpliktsstyrkan förstärkes med repetitionsövande värnpliktiga.
Luftbevakningsförbanden måste helt uppsättas med repetitionsövande
värnpliktiga eftersom värnpliktiga, som i fred utbildas för luftbevakningstjänst,
erhålla denna utbildning vid sidan av ordinarie tjänst vid flygförbanden
och därför icke vid större övningar under första tjänstgöring kunna
frigöras från flygförbanden.
Flygvapnets snabba materielförnyelse kräver att de värnpliktiga få tillfälle
att under repetitionsövning underhålla och förnya sina färdigheter för
krigsbefattningarna. I annat fall måste den tid under vilken de värnpliktiga
kunna vara krigsplacerade i respektive befattningar begränsas, vilket medför
behov av större fredskontingent.
Införandet av flottiljpolisorganisationen medför att värnpliktiga för närvarande
ej utbildas för markstridstjänst. För att täcka krigsbehovet av vaktmanskap
måste därför mekanikerpersonal, som icke längre behövs i ursprunglig
krigsbefattning, överföras till markstridstjänst. För denna omskolning
kräves en repetitionsövning. Utan sådan måste flygvapnets värnpliktskontingent
i fred ökas med markstridspersonal.
Därest första tjänstgöringen är kortare än 13V2 månader, uppstår en period
med minskad arbetskraftstillgång under tiden för de värnpliktigas grundläggande
utbildning. Härvid behövas repetitionsövande värnpliktiga för att
avhjälpa åtminstone de allvarligaste bristerna på värnpliktig arbetskraft.
Beträffande den nuvarande värnpliktstjänstgöringen om 360 dagar, vilken
fullgöres i en följd, framföras följande synpunkter.
Årskontingenten uppdelas i två lika stora inryckningsomgångar, vilka
rycka in på hösten med IV2 månads förskjutning. Den grundläggande utbildningen,
som ej inrymmer praktisk yrkestjänst, uppgår som nämnts i medeltal
till IV2 månad. Härav följer en nedgång med 50 % i tillgången på värnpliktig
arbetskraft 3 månader under hösten. Genom inkallelse av repetitionsövande
värnpliktiga (av 1946 års klass och äldre) under denna period har arbetsstyrkan
hittills kunnat hållas uppe, så att flygtjänsten icke i nämnvärd grad
måst inskränkas på grund av arbetskraftsbrist, Att detta kunnat undvikas
sammanhänger emellertid även med en viss nedgång i flygintensiteten under
höstmånaderna till följd av väderleksförhållandena. Efter hand som flygmaterielen
utvecklas och flygfälten förses med permanenta banor blir dock
beroendet av väderleksförhållandena allt mindre. Då möjligheterna att bedriva
flygtjänst under sämre väderleksförhållanden alltså alltmer ökas, kommer
arbetskraftsbristen att efterhand vara enda hindret för normal flygintensitet
under höstmånaderna. Bristen på arbetskraft blir akut vid den tidpunkt
då värnpliktiga med skyldighet att fullgöra repetitionsövning icke längre stå
till förfogande för förstärkning av arbetsstyrkan.
12 månaders tjänstgöring, som fullgöres i en följd, är således i och för
sig otillräcklig. Om repetitionsövande värnpliktiga kunna inkallas för att
bland annat täcka de allvarligaste bristerna i arbetskrafttillgången under
»svaghetsperioden» om 3 månader, kan man dock — om än med svårigheter
— ännu några år framåt nöja sig med en första tjänstgöring om 12 månader.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
Det förhållandet att repetitionsövning för närvarande icke kan uttagas av
1947 års klass och senare — här bortsett från befälsvärnpliktiga i luftbevakningstjänst
— medför enligt flygvapenchefen följande konsekvenser.
Förbanden kunna ej uppsättas i erforderlig utsträckning vid större övningar.
Krigsplaceringstiden blir, utan repetitionsövning, längre för ett flertal
kategorier än kvalitetskraven medge.
Mekanikerpersonal kan ej omskolas till vaktmanskap.
Arbetsstyrkan kan ej förstärkas under »svaghetsperioden».
Dessa förhållanden — framhåller flygvapenchefen — medföra krav på
bland annat en betydande ökning av flygvapnets värnpliktskontingent i fred.
Chefen för flygvapnet anför vidare i detta sammanhang:
För närvarande löses som nämnts frågan om arbetskraftsbehovet genom
inkallelse till repetitionsövning av åldersklasserna 1946 och äldre, vilka påbörjade
värnpliktstjänstgöring innan 12-månadersalternativet genomfördes.
Då denna tillgång upphör blir läget ohållbart beträffande möjligheterna att
ordna större fredsövmngar samt täcka bristen på arbetskraft i fred. De allvarliga
olägenheterna av att krigsplacerad personal icke kan beredas tillfälle
att underhålla och förnya sina under första tjänstgöring förvärvade kunskaper
ha redan börjat göra sig gällande. Dessa olägenheter ökas för varje år som
beslut om en repetitionsövning vid flygvapnet uppskjutes.
Som framgår av det föregående förordar flygvapenchefen principiellt en
uppdelning av tjänstgöringen på en första tjänstgöring samt repetitionsövning
(-ar). Beträffande första tjänstgöringen framhålles härvid bland annat:
Första tjänstgöringen bör om arbetsstyrkan skall vara fulltalig under hela
året vara 13V2 månader. En första tjänstgöring av denna längd bedömes därför
bli nödvändig på längre sikt med hänsyn till möjligheterna att efter
hand bedriva flygtjänst i full utsträckning året runt. Under den närmaste
framtiden torde flygvapnet dock hjälpligt kunna tillgodose sitt arbetskraftsbehov
i fred med 12 månaders första tjänstgöring, under förutsättning att en
repetitionsövning tillkommer, varigenom möjligheter skapas att täcka de
allvarligaste bristerna på arbetskraft under svaghetsperioden. För att ytterligare
förbättra arbetskraftstillgången under denna period bör det 14 dagars
avbrott i utbildningen, som normalt måste göras under sommarhalvåret, icke
inräknas i övningstiden.
I fråga om regetitionsövningar i det förordade utbildningssystemet anför
flygvapenchefen:
Ärskontingenten är för närvarande omkring 5 000 man. Repetitionsövning
bör med hänsyn till krigsplaceringstiden fullgöras efter i medeltal 5 år. Vid
denna tidpunkt beräknas årskontingenten till följd av olika avgångar ha
minskat till omkring 4 700 man. 900 av dessa böra årligen omskolas till vaktmanskap
för att krigsbehovet av denna värnpliktskategori skall kunna omsättas
på tillfredsställande sätt. Det återstående antalet värnpliktiga som
årligen kan inkallas till repetitionsövning — omkring 3 800 man, varav 700
under första tjänstgöring utbildas jämväl i luftbevakningstjänst — bedömes
tillräckligt för att dels täcka behovet av repetitionsövande värnpliktiga under
större övningar dels hjälpligt täcka bristen på arbetskraft i fred vid 12 månaders
första tjänstgöring. En repetitionsövning är således i här berörda avseenden
tillfyllest. Möjlighet bör dock finnas, att för de kategorier, där det med
46
Kungl. Maj ds proposition nr 177.
hänsyn till krigsplaoeiingstiden är önskvärt och med hänsyn till arbetskraftsbehovet
är möjligt, förkorta första tjänstgöringen till förmån för ytterligare
repetitionsövning. Vidare bör möjlighet föreligga att för handräckningspersonal,
som med hänsyn till krigsplaceringstiden icke behöver inkallas till re
petitionsövning, uttaga den för repetitionsövning avsedda månaden i direkt
anslutning till första tjänstgöringen. Genom att tjänstgöringen för handräckningspersonal
blir 13 månader i en följd, varav en månad avses för grundläggande
militärutbildning, kan arbetskraftsbehovet beträffande denna personal
tillgodoses året runt.
Vad beträffar den lämpliga längden för repetitionsövningen bör det beaktas
— framhåller flygvapenchefen — att större övningar, inberäknat tid
för in- och utryckning, organisation samt ombasering, i allmänhet kräva en
tid av 30 dagar. I vissa fall kan det emellertid vara fördelaktigt att uppdela
repetitionsövningen i två 15-dagarsperioder, t. ex. vid renodlad luftbevakningsövning.
Vare sig repetitionsövningen fullgöres under en eller två perioder,
kan den för repetition anslagna tiden icke utan allvarliga olägenheter
understiga en månad.
I detta sammanhang påpekar chefen för flygvapnet, att av nu krigsplacerade
årsklasser fyra icke kunna med nuvarande bestämmelser repetitionsövas
nämligen de som fullgjort tjänstgöring 1948 och senare. För att fylla
behovet av värnpliktiga vid större övningar etc. måste därför inkallas äldre,
repetitionsskyldiga värnpliktiga, som till stor del icke äro krigsplacerade.
Förhållandet är, framhålles det, otillfredsställande främst därför att yrkeskunnigheten
icke kan upprätthållas hos de krigsplacerade värnpliktiga. Dessa
olägenheter kunna avhjälpas om de värnpliktiga som fullgjort första tjänstgöring
1948 och senare retroaktivt åläggas att fullgöra en repetitionsövning.
Flygvapenchefen anser att det är önskvärt att även vid flygvapnet införes
befälsövningar i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna och anför
härvid:
Inom vissa delar av flygvapnets krigsorganisation är tillgången på aktivt
befäl ringa. Detta är särskilt förhållandet vid bas- och luftbevakningsförbanden.
För att bibringa de värnpliktiga vid dessa förband som äro krigsplacerade
i befälsbefattning tillräcklig yrkeskunskap och befälsförmåga är det
önskvärt, att de kunna inkallas för särskild utbildning, innan huvuddelen av
de värnpliktiga påbörja sin repetitionsövning. Utbildningen för värnpliktigt
befäl bör omfatta en period om 10 dagar samt förläggas före och i direkt anslutning
till repetitionsövningen.
För värnpliktiga uttagna till officers- och underofficersutbildning erfordras,
enligt flygvapenchefens mening, ingen annan förändring av nu gällande bestämmelser
angående värnpliktstjänstgöring än att de böra åläggas skyldighet
att fullgöra befälsövning i anslutning till varje repetitionsövning.
Chefen för flygvapnet har sammanfattat sina synpunkter och förslag sålunda.
För att flygvapnets arbetskraftsbehov i fred skall kunna tillgodoses i full
utsträckning bör första tjänstgöringen på längre sikt uppgå till ISVa månader.
Härtill bör komma en repetitionsövning om 30 dagar. På längre sikt bör
47
Eungl. Maj:ts proposition nr 177.
sålunda tjänstgöringstiden för flygvapnets värnpliktiga uppgå till 14Va månader.
Då arbetskraftsbehovet emellertid under de närmaste åren bedömes
kunna hjälpligt tillgodoses med en första tjänstgöring om 12 månader —
under förutsättning att en repetitionsövning om 30 dagar tillkommer —
föreslås, att tjänstgöringstidens längd fastställes att för huvuddelen av flygvapnets
värnpliktiga tills vidare vara 13 månader.
Den ledighet om 14 dagar som de värnpliktiga för närvarande erhålla i
samband med ett motsvarande uppehåll i utbildningsverksamheten under sommarhalvåret
föreslås bliva ersatt med ett lika långt övningsuppehåll som icke
räknas in i tjänstgöringstiden.
Tjänstgöringstiden föreslås bliva fullgjord:
antingen i en följd,
eller (för huvuddelen av de värnpliktiga) med 12 månaders första tjänstgöring
och en repetitionsövning om 30 dagar,
eller med 11 månaders första tjänstgöring och två repetitionsövningar om
vardera 30 dagar,
eller med 10 månaders första tjänstgöring och tre repetitionsövningar om
vardera 30 dagar.
Vid de tre sistnämnda alternativen föreslås en repetitionsövning kunna
uppdelas i två perioder om vardera 15 dagar.
Utbildningstiden för värnpliktiga uttagna till officers- och underofficersutbildning
föreslås förbliva oförändrad.
Värnpliktiga krigsplacerade i befälsbefattningar föreslås kunna inkallas
till befälsövning om 10 dagar före och i direkt anslutning till repetitionsövning
om 30 dagar eller då det gäller repetitionsövning om 15 dagar, till
befälsövning om 5 dagar.
Slutligen föreslås, att värnpliktiga inskrivna 1947 eller senare, vilka hittills
ålagts 12 månaders värnpliktstjänstgöring i en följd, retroaktivt åläggas
en repetitionsövning om 30 dagar.
Chefen för flygvapnet anför att han avser den föreslagna tjänstgöringstiden
endast för tjänstgöring inom flygvapnet. Behov av repetitionsövning för
omskolning av de värnpliktiga som, efter att ha utgått ur flygvapnets krigsorganisation,
överföras till armén anser han böra bedömas av chefen för
armén. Enligt flygvapenchefens mening måste sådan repetitionsövning uttagas
utöver den vid flygvapnet erforderliga tjänstgöringstiden.
överbefälhavaren biträder de av chefen för flygvapnet framförda synpunkterna
och förslagen.
C. Departementschefen.
För närvarande gäller inom samtliga försvarsgrenar en sammanlagd utbildningstid
av 360 dagar för flertalet värnpliktiga, häri inbegripna underbefälselever.
Härtill komma särskilda befälsövningar för värnpliktiga i befälsbefattning
inom armén.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Tjänstgöringstiden om 360 dagar skall fullgöras i följande ordning:
vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 270 dagar och
tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar,
vid flottan med tjänstgöring i en följd, samt
vid flygvapnet antingen med tjänstgöring i en följd eller — för befälsvärnpliktiga
i luftbevakningstjänst — med en första tjänstgöring om 270
dagar och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar.
Utbildningstiden om 360 dagar, som gällt alltsedan tillkomsten av 1948
års provisoriska förordning om avkortning av tjänstgöringstiden, infördes
år 1950 i värnpliktslagen. Dåvarande departementschefen underströk vid sin
anmälan av frågan för 1950 års riksdag (prop. 1950: 224, s. 20 och 21) att
han ej avsåg att taga definitiv ställning till frågorna om utbildningstidens
längd; han räknade nämligen med att dessa frågor komme att ånyo underställas
riksdagen sedan 1949 års försvarsutredning avgivit sitt betänkande.
En närmare redogörelse för nu berörda förhållanden har lämnats i inledningen.
Frågan om utbildningstiden har nu blivit aktuell genom det av gruppchefsutredningen
den 21 december 1951 avgivna betänkandet (SOU 1951:57). Betänkandet
avser — i enlighet med givna direktiv — endast förhållandena vid
armén. I samband med remissbehandlingen av betänkandet ha emellertid, •
med utgångspunkt från de resultat vartill gruppchefsutredningen kommit,
framlagts förslag om ökad utbildningstid även vid de övriga försvarsgrenarna.
Jag behandlar i det följande de särskilda försvarsgrenarna var för sig.
Armén.
Gruppchefsutredningen har ansett sig kunna konstatera att utbildningen
av de underbefälselever (gruppchefselever) som under utbildningsåret
1950—1951 fullgjort 9 månaders tjänstgöring företett brister i åtskilliga hänseenden.
Sålunda har utbildningen i spräng- och mintjänst samt underrättelsetjänst
ävensom i användning av andrahandsvapen varit ofullständig,
varjämte det otillräckliga antalet övningar i förband medfört att tillräcklig
utbildning och rutin i truppföring icke erhållits.
Den ytterligare utbildningstid som med nu tillämpad organisation och
nu använda metoder erfordras för att avhjälpa nämnda brister uppskattar
utredningen till cirka 8 veckor (motsvarande cirka 400 utbildningstimmar).
Vid sin undersökning av möjligheterna till en rationalisering av utbildningen
har utredningen kommit till den slutsatsen att för gruppchefsutbildningen
inom den nuvarande utbildningstidens Tam kan utvinnas en ökad
effekt motsvarande inemot tre veckor.
De brister som härefter återstå i gruppchefsutbildningen beräknar utredningen
i tid till omkring 5Vs veckor (cirka 270 utbildningstimmar). Av dessa
brister anses de som hänföra sig till förbandsutbildningen samt utbildningen
i spräng- och mintjänst kräva mest tid. Då det gäller förbandsutbildningen
anmärker utredningen att frågan om en förbättrad gruppchefsutbildning i
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
detta avseende är direkt avhängig av den tid som står till förfogande för utbildningen
av de värnpliktiga i allmänhet. Utredningen finner det nämligen
vara av väsentlig betydelse att underbefälseleverna under senare delen av
sin tjänstgöring få föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga i allmänhet.
Utredningen har därför ansett det nödvändigt att även närmare undersöka
utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Undersökningarna ha givit
vid handen att med nuvarande betingelser utbildningen av ifrågavarande
värnpliktiga företer brister i vad avser andrahandsvapen, spräng- och mintjänst
samt utbildning i högre förband. Bristerna i fråga om andrahandsvapen
samt spräng- och mintjänst anser utredningen kunna även för värnpliktiga
i allmänhet elimineras genom att en rationalisering av den nuvarande
tjänstgöringen företages. Däremot medger den nuvarande utbildningstiden
icke genomförande av ett tillräckligt antal övningar i högre förband. För hävande
av bristerna i detta avseende finner utredningen ytterligare utbildningstid
av cirka 135 timmar eller 20 dagar vara erforderlig för såväl underbefälseleverna
som värnpliktiga i allmänhet. Därutöver måste för underbefälseleverna
tillkomma ytterligare 20 dagar för att de för denna kategori kvarstående
bristerna i vad avser spräng- och mintjänst skola kunna hävas.
Enligt gruppehefsutredningens förslag bör alltså första tjänstgöringen
ökas
för värnpliktiga i allmänhet till (270 + 20 =) 290 dagar; och
för underbefälselever till (270 + 20 + 20 =) 310 dagar.
Samtidigt har utredningen funnit att en utökning av tjänstgöringstiden
utöver den sålunda föreslagna icke med nuvarande betingelser kan genomföras
utan överbelastning av utbildningsorganisationen.
I samband härmed må framhållas att överbefälhavaren — vilken biträtt
ett av arméchefen framlagt förslag om förlängning med 10 dagar utöver vad
gruppchefsutredningen föreslagit — förklarat att dessa 10 dagar icke kunna
inpassas i den för utbildningsåret 1952—1953 planlagda utbildningsverksamheten
och lämnat öppet när så kunde ske.
Jag ansluter mig till det av gruppchefsutredningen uppställda principiella
kravet att de värnpliktiga efter avslutad första tjänstgöring omedelbart skola
vara krigsplaceringsbara i den befattning till vilken deras utbildning har
syftat.
Utredningens grundliga undersökningar rörande utbildningen ha övertygat
mig om att det uppställda kravet icke kan uppnås inom den utbildningstid
som nu står till förfogande. I likhet med utredningen finner
jag därför erforderligt att första tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga utökas
med 20 dagar, varigenom utrymme för nödvändiga övningar i högre förband
kan erhållas. Med hänsyn till det värnpliktiga underbefälets viktiga
funktion i krigsorganisationen finner jag vidare oundgängligt att denna
kategori under sin första tjänstgöring erhåller en fullt tillfredsställande ut
4—sgo
r«2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
bildning, och jag biträder i detta syfte den av utredningen föreslagna utökningen
för underbefälseleverna (gruppchefseleverna) med ytterligare 20
dagar.
Såsom framgår av den följande framställningen förordar jag att det s. k.
skördeuppehållet om 14 dagar, vilket är föreskrivet för flertalet av arméns
värnpliktiga och som nu anses falla utanför tjänstgöringstiden, hädanefter
skall inräknas i denna. Härav följer en uppräkning med 14 dagar av de föreslagna
utbildningstiderna för såväl värnpliktiga i allmänhet som underbefälseleverna
vid armén. Detta innebär emellertid endast formellt en utökning
av utbildningstiden.
Underbefälseleverna böra i enlighet med utredningens förslag inkallas till
första tjänstgöring före värnpliktiga i allmänhet. Detta har redan förutsatts
med den gällande huvudregeln att uttagning av värnpliktiga för underbefälsutbildning
sker redan vid inskrivningen.
En förlängning av tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utöver vad
nu föreslagits synes, såsom utredningen även framhållit, icke kunna ske utan
att en överbelastning av utbildningsorganisationen uppstår.
Det har icke ifrågasatts att utöka nu gällande tjänstgöringstid för värnpliktiga
vilka uttagits för officers- eller underofficersutbildning eller för
värnpliktiga i specialtjänst. Jag finner heller icke anledning föreslå en dylik
utökning.
Jag övergår härefter till vissa särskilda av utredningen behandlade spörs
mål.
Befälsövningar.
Enligt lagen den 11 maj 1951 (nr 196) med provisoriska bestämmelser om
skyldighet för vissa värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning
må det kunna åläggas armén tilldelade värnpliktiga, vilka genomgått befälsutbildning
eller, utan att hava genomgått sådan utbildning, krigsplacerats
såsom befäl att i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra
befälsövning om 10 dagar.
Gruppchefsutredningen har funnit att befälsövningama för det värnpliktiga
befälet innebära en välbehövlig repetition. Utbytet av de efterföljande
repetitionsövningarna anses bli väsentligt större om de föregåtts av befälsövningar.
Utredningen förordar därför att befälsövningama bli permanenta.
Utredningens synpunkter beträffande befälsövningama bekräftas av de
militära erfarenheterna och biträdas i stort sett av mig. Jag vill dock framhålla
att befälsövningen, liksom hittills, icke nödvändigtvis behöver i sin helhet
uttagas före repetitionsövningen. Jag föreslår att bestämmelserna om befälsövningar
införas i värnpliktslagen. I samband härmed böra 1951 års provisoriska
bestämmelser upphävas.
Befordran och premier.
Gruppchefsutredningen har föreslagit att underbefälseleverna vid juluppehållet
befordras till vicekorpraler och vid utryckningen från första tjänstgö
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
ringen till korpraler. I samband med utryckningen föreslås de tillika skola
komma i åtnjutande av en premie å 200 kronor.
Vidare föreslår utredningen att särskilt utvalda s. k. föregångsmän vid utryckning
från första tjänstgöringen befordras till vicekorpraler och i samband
därmed erhålla en premie å 100 kronor.
Som villkor för den föreslagna befordringsgången och premietilldelningen
har — bortsett från vissa undantagsfall — angivits att vederbörande skall
ha erhållit godkännande vitsord.
I fråga om underbefälseleverna har förslaget i allt väsentligt enhälligt tillstyrkts.
Beträffande föregångsmännen har förslaget avstyrkts av chefen för armén
med instämmande av överbefälhavaren, medan detsamma av andra remissinstanser
betecknats som värdefullt.
Jag finner gruppchefsutredningens förslag lämpligt i vad avser underbefälseleverna.
Beträffande föregångsmännen kan någon anledning till tvekan ligga däri
att behov av detta institut icke torde föreligga inom de övriga försvarsgrenarna.
Med hänsyn till de skäl utredningen förebragt anser jag det likväl
önskvärt och lämpligt att systemet med föregångsmän försöksvis tillämpas
inom armén.
Tiderna för in- och utryckning till första tjänstgöring.
Utredningen finner att den föreslagna första tjänstgöringen bör så inpassas
i kalenderåret att underbefälseleverna påbörja tjänstgöringen de första
dagarna i maj och värnpliktiga i allmänhet alltså 20 dagar därefter. Detta
kommer att innebära att utryckningen från första tjänstgöring för flertalet
värnpliktiga kan äga rum före påskhelgen påföljande år. Förslaget har tillstyrkts
av de militära instanserna och arbetsmarknadens intresseorganisationer.
Däremot har Sveriges förenade studentkårer i sitt yttrande anfört att en
inryckning för underbefälseleverna i början av maj medför en allvarlig konsekvens
ur studenternas synpunkt. De studenter vilka uttagits för underbefälsutbildning
skulle nämligen icke kunna inrycka till första tjänstgöring förrän
året efter det de avlagt studentexamen, ett förhållande som vore ägnat att
medföra avsevärd olägenhet för dem som ämnade bedriva akademiska
studier.
Vad först angår den av studentkårerna påtalade olägenheten av en inryckning
för underbefälseleverna förlagd till början av maj vill jag framhålla att
det endast torde vara eu mindre del av studenterna som bör ifrågakomma
för underbefälsutbildning. De studenter som av fysiska orsaker icke anses
lämpliga för underofficersutbildning böra kunna tagas i anspråk för särskild
tjänstgöring av annat slag än befälsutbildning. Vid sådant förhållande torde
den av studentkårsorganisationen angivna olägenheten icke vara av större betydelse.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Ur övriga synpunkter synas de av gruppchef sutredningen förordade inoch
utryckningstiderna ändamålsenliga varför jag förutsätter att en sådan
ordning i fortsättningen vinner tillämpning.
Sommaruppehållet (»skördeuppehållet»).
Såsom tidigare nämnts blev utbildningstiden för samtliga försvarsgrenar
genom den provisoriska förordningen 1948: 514 förkortad med 60 dagar (90
dagar räknat i förhållande till vad som gällde enligt 1941 års lag). Samtidigt
föreskrevs att ett 14 dagars uppehåll under sommaren för flertalet av de
värnpliktiga, skördeuppehållet, icke längre skulle inräknas i tjänstgöringstiden.
Under detta uppehåll skulle de värnpliktiga dock alltjämt åtnjuta samma ekonomiska
förmåner som under tjänstgöring. I anslutning härtill minskades för
ifrågavarande värnpliktiga antalet tjänstledighetsdagar under första tjänstgöringen
från 33 till 19. Följaktligen stannade den reella förkortning av
tjänstgöringstiden som vidtogs 1948 för samma värnpliktigas vidkommande
vid 46 dagar.
Enligt vad gruppchefsutredningen uppgivit har från vissa håll framkastats
tanken att för flertalet värnpliktiga slopa skördeuppehållet vid armén.
Utredningen har emellertid funnit ett sådant uppehåll oundgängligen erforderligt
med hänsyn till såväl utbildningens gång som ock arbetsmarknadssynpunkter.
Samma skäl tala enligt utredningens mening för att uppehållet
bör förläggas till förra hälften av september. Detta sammanhänger därmed
att under denna månad till förbanden inkallas ett mycket stort antal värnpliktiga
för fullgörande av repetitionsövningar i krigsförband, vartill komma
befälsövningar för eu betydande del av de sålunda inkallade. Det är enligt
utredningens mening praktiskt omöjligt att samtidigt tillfredsställande
genomföra utbildningen av rekrytomgången och repetitionsförbanden. Genom
övningsuppehållet kunna omkring 25 000 man under 14 dagar frigöras för
arbetsmarknaden under en tid då denna är särskilt ansträngd till följd av
repetitionsinkallelserna. Benämningen »skördeuppehåll» är, framhåller utredningen,
icke adekvat för ett uppehåll av den nu angivna innebörden.
Emellertid har utredningen med tanke på konsekvenserna för jordbruket
framhållit att speciell tjänstledighet bör kunna beviljas vissa värnpliktiga å
annan tid än den nu föreslagna i syfte att därigenom tillgodose särskilt utsatta
brukningsenheters behov av arbetskraft.
Utredningens synpunkter i sistnämnda avseende ha särskilt understrukits
av arbetsmarknadens intresseorganisationer.
Jag biträder till alla delar gruppchefsutredningens förslag beträffande
ifrågavarande uppehåll, vilket hädanefter lämpligen torde böra benämnas
övningsuppehåll.
I detta sammanhang vill jag betona angelägenheten av vad utredningen
förordat med tanke på jordbrukets intressen. Kompletterande föreskrifter i
detta avseende torde få utfäi''das i vederbörlig ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 53
Samtidigt ansluter jag mig till utredningens åsikt att inom VI. militärområdet
övningsuppehållet och höstomgångens repetitionsövningar böra
kunna förläggas till en tidigare tidpunkt under året.
Fråga om inräknande av sommaruppehållet i tjänstgöringstiden.
Medan de sedvanliga övningsuppehållen under jul och midsommar om 17
respektive 2 dagar inbegripas i första tjänstgöringstiden om 270 dagar, skall
skördeuppehållet som nyss nämnts anses falla utanför tjänstgöringen. Följaktligen
uppgår den nuvarande första tjänstgöringen, om man räknar tiden från
inryckningen till utryckningen, i själva verket till 284 dagar för flertalet
värnpliktiga vid armén. Emellertid utgå, som också förut nämnts, under
skördeuppehållet samma ekonomiska förmåner till de värnpliktiga som under
tjänstledighet, häri inbegripna de vanliga övningsuppehållen. På grund härav
synes det icke oberättigat att inräkna även sommaruppehållet om 14 dagar
i första tjänstgöringen; härigenom ernås tillika den fördelen att de olika
uppehållen komma att följa enhetliga regler. Med en sådan beräkningsgrund,
som för arméns vidkommande huvudsakligen får formell innebörd, utgör den
nuvarande första tjänstgöringstiden för flertalet av arméns värnpliktiga 284
dagar, och de av gruppchefsutredningen föreslagna och av mig förordade utökade
utbildningstiderna böra omräknas till 304 respektive 324 dagar.
I enlighet med vad nu och tidigare anförts förordar jag att första tjänstgöringstiderna
för flertalet av arméns värnpliktiga bestämmas till:
för värnpliktiga i allmänhet 304 dagar och
för nnderbefälselever 324 dagar,
i vilka utbildningstider ett övningsuppehåll under sommarhalvåret om
14 dagar skall inräknas.
Övriga försvarsgrenar.
De nyss anförda synpunkterna synas mig böra vinna beaktande vid en
prövning av de övriga försvarsgrenarnas tjänstgöringstider.
1948 års provisoriska beslut om förkortning av utbildningstiden med 60
dagar innebar för arméns vidkommande en reell minskning av endast
46 dagar, enär som nämnts ett skördeuppehåll vid armén om 14 dagar
icke längre skulle inräknas i tjänstgöringstiden. Motsvarande bestämmelse
om ett uppehåll utanför tjänstgöringstiden infördes icke vid de övriga
försvarsgrenarna. För marinen och flygvapnet innebar alltså 1948 års
beslut en reell förkortning av tjänstgöringstiden med 60 dagar, varför tjänstgöringstiden
vid dessa försvarsgrenar i själva verket blev 14 dagar kortare
än vid armén.
Därest överensstämmelse i nuläget skulle åvägabringas mellan försvarsgrenarna
— med arméns nu gällande utbildningstid som norm — skulle enligt
det nyss förda resonemanget de övriga försvarsgrenarnas tjänstgöringstider
utökas med 14 dagar.
Den grundliga utredning som ägnats arméns utbildningsfrågor har icke
54
Kungl. Majrts proposition nr 177.
kommit de övriga försvarsgrenarna till del. Emellertid ha de skäl som anförts
av cheferna för dessa försvarsgrenar med instämmande av överbefälhavaren
bibragt mig den uppfattningen att även här en förlängning av utbildningstiderna
är erforderlig.
Jag vill dock förutskicka att jag icke är beredd att förorda längre utbildningstider
för de värnpliktiga vid marinen och flygvapnet än jag enligt vad
förut sagts förordat för arméns värnpliktiga.
Kustartilleriet.
De synpunkter i fråga om utbildningstidens längd och fördelning som gälla
för armén äga i det väsentliga tillämpning även i fråga om kustartilleriets
värnpliktiga.
Med hänsyn härtill och med utgångspunkt från vad nyss anförts borde således
första tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga
bestämmas till (270 + 14 + 20 + 20 =) 324 dagar för underbefälselever och
(270 + 14 + 20 =) 304 dagar för värnpliktiga i allmänhet.
Emellertid föreligga för kustartilleriets vidkommande vissa speciella problem
som måste tillmätas avgörande betydelse vid en inplacering av första
tjänstgöringen i kalenderåret.
Det anses sålunda nödvändigt att de stora artilleriskjutningar som skola
avsluta rekrytomgångens utbildning äga rum under någorlunda gynnsamma
väderleksbetingelser och att därvid samövning kommer till stånd med arméförband
i anslutning till repetitionsövningar krigsförbandsvis. Med hänsyn
härtill anses utryckningen för flertalet av kustartilleriets värnpliktiga böra
äga rum under oktober. Detta innebär att en tjänstgöringstid av 304 dagar
icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen i så fall komme att ske
omedelbart före eller under julhelgen.
På grund härav synes det för närvarande icke vara lämpligt att av värnpliktiga
i allmänhet vid kustartilleriet uttaga längre första tjänstgöringstid än
290 dagar. Med en första tjänstgöring av denna längd kommer inryckning
att ske i början av januari.
Då emellertid på grund av den tekniska utvecklingen eller andra faktorer
utbildningsförhållandena kunna komma att ändras — varom någon förutsägelse
nu ej kan göras — vill jag dock förorda som huvudregel att för
värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet, liksom för motsvarande kategori
vid armén, bestämmes en första tjänstgöring om 304 dagar men att det skall
bli beroende på Konungens prövning huruvida längre tjänstgöring än (304—
14=) 290 dagar skall uttagas.
Från kustartilleriets sida har lämpligheten av vad jag nu förordat blivit
vitsordat.
För underbefälseleverna vid kustartilleriet föreslår jag i anslutning till
vad tidigare anförts samma första tjänstgöring, 324 dagar, som för arméns
motsvarande värnpliktiga.
Jag biträder marinchefens förslag om införande av repetitionsöv -
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
ningar i krigsförband även vid kustartilleriet. I samband liärmed bör
lagen om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar
m. m. (SFS 1951:195) i princip göras tillämplig även å
detta vapenslag dock med den avvikelse i fråga om vissa årsklasser som angivits
av marinchefen i dennes yttrande.
1 enlighet med marinchefens hemställan förordar jag vidare att befälsövningar
i anslutning till repetitionsövningarna införas även vid kustartilleriet.
Jag finner gruppchefsutredningens förslag beträffande premier och befordringsgång
för underbefälselever kunna i tillämpliga delar genomföras
även vid kustartilleriet.
Däremot synes, såsom marinchefen ock anfört, systemet med föregångs
män icke vara erforderligt för kustartilleriets vidkommande.
Flottan.
I samband med 1948 års riksdagsbeslut om förkortning av utbildningstiden
för flertalet värnpliktiga till 360 dagar vidtogs en omläggning av utbildningssystemet
vid flottan.
Tidigare hade tillämpats ett årsprogram för utbildningen, vilket innebar att
fartygsbesättningarna kunde tjänstgöra ombord under ett år. Då utbildningstiden
förkortades till 360 dagar fanns ej längre utrymme för såväl den
grundläggande utbildningen i land som ett års tjänst ombord. Flottan övergick
därför till ett kvartalssystem enligt vilket de värnpliktiga årligen ryckte
in i fyra omgångar och fartygsbesättningarna alltså successivt förnyades varje
kvartal.
Chefen för marinen framhåller i sitt yttrande att kvartalssystemet visat
sig innebära allvarliga olägenheter. Sålunda ställer den kvartalsvis återkommande
utbildningen ombord av nyembarkerade värnpliktiga alltför stora
krav på befälet, till förfång för utbildningen av den övriga personalen och
materielens skötsel. Den tid som nu kan anslås till fartygstjänst för de värnpliktiga
medger icke en effektiv stridsutbildning. För att i stort sett kunna
genomföra övningsprogrammen har man måst sänka målsättningen för övningarna.
Vid systemets införande räknade man med att olägenheter av nu angivna
slag skulle kunna undvikas därigenom att en relativt stor del av besättningarna
beräknades bestå av stampersonal som tjänstgjorde lång tid
på samma fartyg. Dessa förhoppningar omintetgjordes emellertid genom de
kort tid efter systemets införande uppkommande och sedermera alltmer känn
bara vakanserna bland stampersonalen.
Marinchefen kommer till den slutsatsen att värnpliktsutbildningen vid
flottan måste omfatta så lång tid att de värnpliktiga efter den nödvändiga
skolmässiga utbildningen i land kunna tjänstgöra ett år i följd ombord å
fartygen. Marinchefens egentliga önskemål i fråga om utbildningstidens
längd innefatta avsevärda utökningar av nu gällande tid, nämligen för underbefälselevcr
till 18 månader och för värnpliktiga i allmänhet till 15 månader
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Marincliefen anser det dock icke lämpligt att i detta sammanhang framföra
så omfattande krav.
Chefen för marinen föreslår härefter att utbildningstiderna bestämmas för
underbefälselever till 440 dagar och för värnpliktiga i allmänhet till 390 dagar,
vartill för båda kategorierna kommer ett uppehåll om 14 dagar under sommaren,
vilket icke skall inräknas i utbildningstiden. För kategorien värnpliktiga i
allmänhet föreslås vidare en repetitionsövning om 30 dagar för omskolning.
Om man bortser från omskolningsövningen — vartill jag återkommer i
annat sammanhang — äro de av marinchefen föreslagna tiderna 10 dagar
längre än de tider som jag enligt det föregående förordat för armén; härvid
inräknas i utbildningstiden för underbefälseleverna vid armén även tre befälsövningar
om 10 dagar.
Beträffande värnpliktiga i allmänhet anmärker marinchefen att — under
den givna förutsättningen att tjänsten ombord skall omfatta ett år — den
föreslagna tiden om 404 dagar endast medger en tid av (404 — 365 =) 39
dagar för rekrytskolan i land, en tid som marinchefen betecknar som ett hårt
pressat minimum.
Slutligen föreslår marinchefen även förlängning med 60 dagar av gällande
utbildningstid (360 + 120=) 480 dagar för sjökaptener och likställda.
•
Enligt min uppfattning har marinchefen förebragt övertygande skäl för
en återgång till det tidigare vid flottan tillämpade årsprogrammet, vilket
innebär att fartygsbesättningarna i huvudsak kvarbli orubbade ombord under
ett år i en följd. Endast härigenom synes det bli möjligt att sammansmälta
besättningarna till effektiva lag. Då vid sidan av fartygstjänsten kräves
en grundläggande skolmässig utbildning i land, är det uppenbart att årsprogrammet
ej kan genomföras utan en förlängning av gällande utbildningstid
om 360 dagar.
I detta sammanhang vill jag betona att flottans utbildningsproblem i viss
mån kommit i ett annat läge sedan statsmakterna senast prövade frågan
om utbildningstidens längd vid flottan, i så måtto att de alltmer accentuerade
svårigheterna att rekrytera stampersonalen medfört omfattande vakanser inom
denna så betydelsefulla kategori. Dessa förhållanden göra det till en angelägenhet
av vikt att söka skapa ett värnpliktigt underbefäl av sådan kvalitet att
stamvakanserna få mindre kännbara konsekvenser för de rustade fartygens
stridsberedskap.
Jag finner alltså en förlängning av utbildningstiden för flertalet av flottans
värnpliktiga vara erforderlig.
Emellertid kan jag icke såsom tidigare anförts tillstyrka större utökning
än jag förordat för arméns vidkommande.
Jag föreslår sålunda att utbildningstiderna vid flottan bestämmas:
för värnpliktiga i allmänhet till (360 + 14 + 20 =) 394 dagar; och
för underbefälselever till (360 + 14 + 20 + 20 + 3 X 10 =) 444 dagar.
Den föreslagna tjänstgöringen avses skola fullgöras i en följd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 57
Under hand har jag inhämtat att de av mig förordade utbildningstiderna
möjliggöra — om än med svårighet enligt marinchefens mening —
ett genomförande av årsprogrammet.
Jag är ej beredd att biträda förslaget om förlängning av nu gällande utbildningstid
för sjökaptener och likställda i annan mån än som följer av att
dessa värnpliktiga böra fullgöra grundläggande värnpliktstjänstgöring av
samma längd som flertalet värnpliktiga vid flottan. Härom torde närmare få
hänvisas till specialmotiveringen.
Gruppchefsutredningens förslag rörande premier och befordringsgång för
underbefälselever synes ägnat att bidraga till ett förbättrat utbildningsresultat
även vid flottan.
Flygvapnet.
Chefen för flygvapnet framhåller i sitt yttrande vissa principiella synpunkter
som böra beaktas vid ett bedömande av tjänstgöringstidens längd
inom flygvapnet. Den i snabb takt fortgående tekniska utvecklingen möjliggör
— anför flygvapenchefen — att flygtjänsten i allt större utsträckning kan
bedrivas under tider av året då flygning hittills endast varit möjlig i mindre
skala. Detta förhållande medför konsekvenser ur såväl utbildnings- som
beredskapssynpunkt. För att flygutbildningen skall kunna effektivt genomföras
måste arbetskraft i form av utbildad markpersonal ständigt finnas tillgänglig.
En avgörande faktor vid bedömandet av tjänstgöringstidens längd
vid flygvapnet är därför behovet av arbetskraft. Vid en prövning av frågan
om tjänstgöringens längd måste därjämte, anför flygvapenchefen vidare,
stor betydelse tillmätas vapnets snabba materielförnyelse. Denna gör det
nämligen oundgängligen nödvändigt att den redan utbildade personalen får
tillfälle att genom repetitionsövning i erforderlig utsträckning underhålla
och förnya sina färdigheter för befattningarna i krigsorganisationen.
Den nuvarande tjänstgöringen om 360 dagar, som fastställdes år 1948,
fullgöres i en följd och inrymmer icke någon repetitionsövning. Härvid bortses
från det alternativ, innefattande en första tjänstgöring om 270 dagar och
tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar, som år 1950 infördes för befälsvärnpliktiga
i luftbevakningstjänst.
Repetitionsövningsskyldighet åvilar emellertid ett antal värnpliktiga till
hörande 1946 års och äldre årsklasser.
Den gällande tjänstgöringsskyldigheten disponeras på det sätt att årskontingenten
uppdelas i två lika stora omgångar, vilka rycka in på hösten
med IV2 månads förskjutning. De inryckande värnpliktiga måste för att
kunna utnyttjas som markpersonal först genomgå en grundläggande utbildning.
Chefen för flygvapnet anser, att cirka IV2 månad erfordras härför.
Härav följer att under 3 månader på hösten endast 50 % av den erforderliga
styrkan markpersonal står till förfogande. För att täcka denna svaghetsperiod
inkallas äldre värnpliktiga med kvarstående skyldighet att fullgöra repetitionsövning.
Chefen för flygvapnet framhåller nu att bristen på arbetskraft under
58
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 177.
svaghetsperioden blir akut då värnpliktiga med repetitionsskyldighet ej
längre stå till förfogande. Att repetitionsövning ej kan uttagas av värnpliktiga
av 1947 års klass och yngre anses dessutom medföra andra allvarliga
konsekvenser, i det att förbanden icke kunna uppsättas i erforderlig utsträckning
vid större övningar och krigsplaceringstiden för ett flertal kategorier
blir längre än kvalitetskraven medge.
Om man vid den tidpunkt då repetitionsskyldiga av 1946 års och äldre
klasser ej längre stå till buds skall kunna såväl tillgodose behovet av arbetskraft
året runt som ock uppsätta förband vid större övningar samt därjämte
i erforderlig grad repetera och förnya de värnpliktigas tekniska kunskaper
skulle enligt chefen för flygvapnet egentligen erfordras en sammanlagd
tjänstgöringstid av 141/a månader, uppdelad på en första tjänstgöring om 13V2
månader och en repetitionsövning om en månad. Under den närmaste framtiden
anses dock en sammanlagd tjänstgöring för flertalet värnpliktiga om
(12 + 1 =) 13 månåder eller 390 dagar vara tillfyllest. Det föreslås vidare
att den ledighet om 14 dagar som flygvapnets värnpliktiga nu erhålla under
sommaren icke längre skall inräknas i tjänstgöringstiden.
Något behov av ytterligare förlängd tjänstgöring för underbefälselever har
icke anmälts av chefen för flygvapnet.
Såsom närmare framgår av den förut lämnade redogörelsen för flygvapen
chefens remissyttrande har där framhållits som önskvärt att möjligheter
skapas att i vissa fall uttaga tjänstgöringsskyldigheten i annan ordning än
nyss nämnts.
Det synes mig vara en angelägenhet av största vikt att flygtjänstens behov
av arbetskraft behörigen tillgodoses och jag delar även flygvapenchefens
uppfattning om nödvändigheten av att kunskaperna hos redan utbildade
värnpliktiga genom repetitionsövningar vidmakthållas och förnyas. Härför
torde erfordras en utökning av den nuvarande tjänstgöringstiden om 360
dagar. Emellertid är jag icke beredd förorda att tjänstgöringstiden vid flygvapnet
för flertalet värnpliktiga fastställes till högre sammanlagt dagantal
än vad jag tillstyrkt för övriga försvarsgrenar. Därtill föreslår jag ett tilläggom
14 dagar av skäl för vilka i det föregående redogjorts. Den sammanlagda
utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet bör alltså fastställas
till (360 + 14 + 20 =) 394 dagar. Denna tid lämnar utrymme för en första
tjänstgöring om 12 månader (364 dagar) samt en repetitionsövning om 30
dagar.
Jag finner bärande skäl tala för att i enlighet med flygvapenchefens förslag
bestämmelser införas som göra det möjligt att förkorta första tjänstgöringstiden
för vissa värnpliktskategorier till förmån för ytterligare repetitionsövningar.
Likaså synes det ändamålsenligt att i vissa fall — exempelvis vid
renodlade luftbovakningsövningar — uppdela en repetitionsövning om 30
dagar på två om vardera 15 dagar. För att "Undvika att en värnpliktig blir
alltför betungad av repetitionsinkallelser förordas dock den begränsningen
att endast, en 30-dagarsövning skall kunna uppdelas på angivna sätt. Jag
59
Kungl. May.ts proposition nr 177.
anser det vidare lämpligt att möjligheter förefinnas att av handräckningspersonal,
som med hänsyn till krigsplaceringstiden icke behöver inkallas till
repetitionsövning, uttaga hela tjänstgöringstiden i en följd och biträder alltså
flygvapenchefens förslag härom. Några detaljerade bestämmelser om de
olika tjänstgöringsalternativen torde icke behöva införas i lagen. Det synes
lämpligen böra ankomma på Konungen att meddela närmare bestämmelser
enligt de principer för vilka här redogjorts.
Chefen för flygvapnet framhåller som önskvärt att värnpliktiga som ha
att fullgöra repetitionsövning och som äro krigsplacerade i befälsbefattning
bibringas tillräcklig yrkeskunskap och befälsförmåga innan huvuddelen av
de värnpliktiga påbörja repetitionsövningen. Han föreslår i detta syfte införande
vid flygvapnet av befälsövningar om 10 (respektive 5) dagar omedelbart
före och i anslutning till repetitionsövningar om 30 (respektive 15)
dagar.
Enligt min uppfattning ha, som jag redan nämnt, de befälsövningar, vilka
under år 1951 genomfördes vid armén i anslutning till repetitionsövningarna,
visat sig vara av stort värde. Sådana befälsövningar synas mig även för flygvapnets
del bli av betydelse för vidmakthållandet av det värnpliktiga befälets
truppföringsförmåga och därmed också för effektiviteten hos flygvapnets
krigsorganisation. Jag förordar alltså att befälsövningar i anslutning till
repetitionsövningar införas även vid flygvapnet.
Någon förändring av nu gällande utbildningstider för värnpliktiga inom
flygvapnet, uttagna till officers- eller underofficersutbildning, har ej förutsatts
av flygvapenchefen förutom den förändring som följer av den föreslagna
skyldigheten att fullgöra befälsövningar. Icke heller jag ifrågasätter någon
dylik förändring.
Jag är icke beredd tillstyrka förslaget att värnpliktiga vid flygvapnet,
vilka påbörjat sin tjänstgöring efter den 31 mars 1948 och vilka hittills haft
att fullgöra 12 månaders tjänstgöring i en följd, retroaktivt ålägges en
repetitionsövning om 30 dagar.
Då underbefälsutbildningen vid flygvapnet för de värnpliktiga icke innebär
uppgifter av den art att särskilda premier till dem anses böra utgå måste
gruppchefsutredningens förslag i detta avseende anses sakna aktualitet för
flygvapnets vidkommande.
Flygvapenchefen berör i sitt yttrande även frågan om omskolning av värnpliktiga,
som överföras till armén, sedan de utgått ur flygvapnets krigsorganisation.
Denna fråga upptager jag i det följande.
60
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 177.
III. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.
Frågan om omskolning av värnpliktiga tillhörande flottan oeh flygvapnet.
Medan vid armén och kustartilleriet årskontingenten värnpliktiga principiellt
avpassas efter behovet av personal i krigsorganisationen måste vid
flottan och flygvapnet för att freds tjänstens behöriga gång skall möjliggöras
årligen ett större antal värnpliktiga genomgå utbildning än som
skulle ha varit erforderligt enbart med hänsyn till krigsorganisatoriska
krav. Flertalet värnpliktiga vid flottan och flygvapnet kvarstå därför i allmänhet
ej krigsplaeerade längre än omkring tio år, varefter de överföras till
armén. I samband härmed har krav uppstått att sådana värnpliktiga skola
erhålla omskolning, så att de kunna bättre utnyttjas i arméns krigsorganisation.
I 1941 års värnpliktslag intogs i sådant syfte stadgande om en efterutbildningsövning
om trettio dagar för flertalet av flottans och flygvapnets värnpliktiga
före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Genom 1948 års provisoriska bestämmelser nedsattes för flertalet värnpliktiga
vid samtliga försvarsgrenar den sammanlagda tjänstgöringstiden till
360 dagar. Vid flottan och flygvapnet skulle denna tjänstgöring fullgöras i
en följd. Någon tid för efterutbildning (omskolning) stod därför icke längre
till buds.
I propositionen 1948: 207 anförde dåvarande departementschefen emellertid
att han icke var beredd att slutgiltigt taga ställning till frågan om slopandet
av efterutbildningsövningen. Denna fråga, framhölls det, sammanhängde
nära med vissa andra frågor, som tarvade ytterligare utredning. Åt
1948 års värnpliktskommitté uppdrogs bland annat att vad beträffade flottan
överväga behovet av omskolning i samband med värnpliktigas överförande
till armén och möjligheterna att bereda utrymme för en sådan omskolning.
I fråga om flygvapnet innefattade kommitténs uppdrag att undersöka huruvida
och i vad mån inom värnpliktstjänstgöringen vid denna försvarsgren kunde
inrymmas viss sådan utbildning att behovet av omskolning för krigsplace
ring minskades.
Kommittén meddelade i sitt i augusti 1949 avgivna betänkande, att kommittén
avbrutit sin utredning i nu berörda delar.
I proposition 1950: 224 framhölls, att frågan om förlängning av värnpliktsutbildningen
för flygvapnets värnpliktiga liksom även frågan om omskolning
i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet till
armén skulle upptagas i samband med de fortsatta överväganden beträffande
värnpliktsutbildningen, som enligt vad som förutsatts borde komma
till stånd. Härmed åsyftades 1949 års försvarsutredning. Sedan denna utrednings
verksamhet tills vidare avbrutits, står frågan om omskolning alltfort
öppen.
I sina remissvar angående gruppchefsutredningens betänkande ha numera
Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 61
cheferna för armén och marinen med instämmande av överbefälhavaren
framlagt förslag om återinförande av särskilda omskolningsövningar för flottans
och flygvapnets värnpliktiga.
Härvid anför överbefälhavaren i huvudsak följande. I de nu framlagda
förslagen beträffande flottans och flygvapnets utbildningstid har intagits en
omskolningsövning om 30 dagar. Chefen för armén har vid upprepade tillfällen
och nu senast i sitt yttrande framlagt krav på återinförande av dylika.
Det är av vikt att dessa övningar komma till stånd. Från flottan och flygvapnet
skola årligen överföras 4—5 000 man. Med gällande utbildningstider
ha dessa värnpliktiga vid tidpunkten för överförandet ingen återstående
tjänstgöringsskyldighet. Detta medför att de värnpliktiga icke kunna utnyttjas
i krigsorganisationen i erforderlig omfattning. De värnpliktiga avses
— om förslaget genomföres — skola fullgöra omskolningsövningen inom det
vid armén tillämpade krigsförbandsvisa repetitionsövningssystemet.
Såsom förut nämnts ha uppdrag om utredning rörande särskilda omskolningsövningar
successivt lämnats två kommittéer men denna utredning har av
olika skäl icke kunnat slutföras. Jag har därför för avsikt att låta frågan bliva
föremål för närmare utredning.
Fråga om uttagning för befälsutbildning.
Enligt det system för uttagning av värnpliktiga för befälsutbildning som
infördes år 1950 sker uttagningen, i den mån den värnpliktige ej frivilligt
åtar sig befälsutbildning, i samband med inskrivningen. Uttagningen grundas
på psykologiska prov och exploration.
De som äro sjömanshusinskrivna kunna emellertid inskrivas som värnpliktiga
utan personlig inställelse och om så sker kunna de alltså icke med
nuvarande regler uttagas för underbefälsutbildning annat än efter eget medgivande.
Med hänsyn till flottans rekrytering av värnpliktigt underbefäl synes därför
möjlighet böra öppnas att uttaga sjömanshusinskriven värnpliktig till
underbefälsutbildning även efter inskrivningen. Uttagningen bör äga rum
senast i samband med inryckningen och verkställas av inskrivningsnämnd, i
den mån frivilligt åtagande ej göres.
Tjänstgöringen kan härvid i praktiken ordnas på följande sätt. De inryckande
sjömanshusinskrivna uppdelas efter uttagningsförrättningen på
skilda kurser allteftersom de blivit uttagna för underbefälsutbildning eller
ej. De som icke blivit uttagna gå ombord i fartygstjänst efter omkring eu
månads rekrytskola i land, medan underbefälseleverna efter en längre utbildning
i land embarkera samtidigt med en senare inryckande omgång och
å andra fartyg.
I detta sammanhang får jag anmäla en annan fråga beträffande uttagningen.
Den uttagning för befälsutbildning som sker enligt den värnpliktiges eget
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 177.
medgivande kan enligt lagens nuvarande lydelse ske endast under värnpliktstjänstgöringen,
när det gäller officersutbildning, eller i samband med inskrivningen
eller sedermera under tjänstgöringen, när fråga är om underofficers
och underbefälsutbildning. Erfarenheten har emellertid visat, att det skulle
vara praktiskt fördelaktigt att kunna taga ut värnpliktiga till officersutbildning
redan vid inskrivningen liksom att, när det gäller all befälsuttagning
efter frivilligt åtagande, kunna göra sådan uttagning även under tiden mellan
inskrivningen och inryckningen. Uttagning för officersutbildning bör även
kunna ske efter avslutad underofficersutbildning.
I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om ändring i
vämpliktslagen. Beträffande den närmare utformningen av förslaget hänvisas
till specialmotiveringen.
Såsom bilaga till detta protokoll torde få fogas en sammanställning som
angiver den ungefärliga procentuella fördelningen mellan olika kategorier
värnpliktiga med avseende å den sammanlagda utbildningstidens längd enligt
mitt förslag.
IV. KOSTNADSBERÄKNINGAR.
Yad härefter angår de merkostnader som uppkomma vid genomförande av
den ökning av värnpliktstjänstgöringens längd m. m. som nu föreslagits, får
jag anföra.
Enligt gruppchefsutredningens beräkningar skulle utredningens förslag
komma att medföra en merkostnad för arméns del av i runt tal 13,5 miljoner
kronor, av vilket belopp 7,3 miljoner kronor utgöra ökade kostnader för
förbättring av gruppchefsutbildningen och 6,2 miljoner kronor avse ökade
kostnader för förlängd tjänstgöring samt viss förbättring av de materiella
utbildningsbetingelsema för huvuddelen av de värnpliktiga. Härutöver tillkomma
emellertid kostnader för de befälsövningar om tio dagar, vilka enligt
utredningens mening i fortsättningen böra bli permanenta. Kostnaderna
för dessa befälsövningar kunna uppskattas till omkring 4,3 miljoner kronor
per budgetår. Den i årets stat-sverkspropoeition förordade ökningen av de
värnpliktigas penningbidrag med i runt tal 67 % av nu utgående bidrag föranleder
en ytterligare kostnad för de värnpliktiga vid armén, om vilka här
är fråga, av omkring 1,2 miljon kronor. Ett genomförande av utredningens
förslag medför således en sammanlagd merkostnad av (13,5 + 4,3 + 1,2 =}
19,o miljoner kronor. I årets statsverkeproposition ha erforderliga medel
beräknats härför.
Den av mig föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden för värnpliktiga
tilldelade marinen och flygvapnet kommer sedan densamma blivit helt
genomförd och med inräknande av kostnaderna för penningbidragens höjning
att medföra en årlig merkostnad av 2,4 miljoner kronor vid marinen
och 0,2 miljon kronor vid flygvapnet. Av merkostnaderna för marinen falla
63
Kungl. Maj-.ts proposition nr 177.
omkring 0,9 miljon kronor på flottan samt 1,5 miljon kronor på kustartilleriet.
Kostnadsökningen vid flygvapnet hänför sig helt till förlängningen av
första tjänstgöringstiden. Några merkostnader för de nu föreslagna repetitionsövningarna
vid flygvapnet uppkomma ej, enär värnpliktiga tillhörande
äldre åldersklasser redan genomgå dylika övningar till ungefär samma antal
som här föreslagits.
De ändrade tjänstgöringstiderna för flottans värnpliktiga beräknas medföra
att arméns årliga värnpliktskontingent ökas med 300 man. Härigenom
komma kostnaderna för arméns värnpliktiga att stiga med ytterligare
1,7 miljon kronor. Vid bifall till här framlagda förslag beträffande tjänstgöringstidens
längd för marinens och flygvapnets värnpliktiga komma merkostnaderna
således att uppgå till sammanlagt (2,4 + 0,2 + 1,7 =) 4,3 miljoner
kronor.
För budgetåret 1952/53 påverkas kostnaderna under fjärde huvudtiteln icke
i någon nämnvärd grad av de föreslagna ökade tjänstgöringstiderna för flottans
och flygvapnets värnpliktiga. För kustartilleriets värnpliktiga torde däremot
för nästa budgetår få räknas med vissa merkostnader, här uppskattade
till drygt 0,5 miljon kronor. I statsverkspropositionen har under anslaget till
Marinen: Övningar m. m. beräknats medel för anordnande under nästa budgetår
av bland annat övningar krigsförbandsvis och befälsövningar vid kustartilleriet.
Övriga merkostnader för genomförande av de förslag som bär fram
lagts i fråga om tjänstgöringstidens längd för kustartilleriets värnpliktiga
synas icke påverka marinens härav berörda anslag i sådan grad att en omräkning
av desamma är erforderlig.
I enlighet med de nu gjorda beräkningarna skulle ett bifall till de av mig
förordade ändringarna i tjänstgöringstiderna för arméns, marinens och flygvapnets
värnpliktiga medföra en sammanlagd kostnad av (19,o 4- 4,3 =) 23,s
miljoner kronor.
Såsom framgår av vad i det föregående anförts har, där så ansetts erforderligt,
under vederbörliga anslag i statsverkspropositionen hänsyn tagits till
sålunda uppkommande merkostnader för nästa budgetår.
Till frågor rörande avlöning m. m. till värnpliktiga återkommer jag i samband
med anmälan av vissa avlönings- m. fl. anslag under fjärde huvudtiteln
för budgetåret 1952/53.
SPECIALMOTIVERING.
Värnpliktslagen.
6, 12, 12a och 19 §§.
Såsom förut nämnts föreslås att värnpliktig, vilken i egenskap av sjömanshusinslcriven
blivit utan personlig inställelse inskriven såsom värnpliktig och
därvid tilldelats flottan, må kunna uttagas för underbefälsutbildning efter
64
Kungl. Maj ds proposition nr 177.
inskrivningen och senast i samband med inryckningen till tjänstgöring. Vidare
ha i det föregående föreslagits vissa andra ändringar i fråga om den tidpunkt
då uttagning till befälsutbildning kan ske.
Härav föranledas ändringar i 6, 12, 12 a och 19 §§ vämpliktslagen.
Med de bär föreslagna ändringarna i fråga om tidpunkten för uttagning
till befälsutbildning bör den i 12 och 12 a §§ gjorda gränsdragningen mellan
inskrivningsnämnds och annan myndighets befogenheter i uttagningshänseende
omregleras. I förslaget till ny lydelse av 12 § har afl uttagning som sker
vid inskrivning och den särskilda uttagningen av sjömanshusinskrivna
värnpliktiga förbehållits inskrivningsnämnd. Annan befälsuttagning kan verkställas
av truppförbandschef eller högre myndighet. Bestämmandet härutinnan
bör få ankomma på Konungen.
Vad gäller kompetensfördelningen i förevarande hänseende mellan inskrivningsnämnd
och inskrivningschef har sådan ändring föreslagits i 19 § första
stycket att endast den tvångsvisa uttagningen kräver nämndens medverkan.
27 § 1 mom.
Enligt förslaget införes en ny kategori av värnpliktiga med längre tjänst
göring än värnpliktiga i allmänhet, nämligen värnpliktiga vilka uttagits för
underbefälsutbildning. Denna kategori bär upptagits under punkt B.
Från vad nu sagts gäller det undantaget att flygvapnets underbefälselever
icke avses skola fullgöra längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet —
härvid bortsett från befälsövningama enligt punkt E. — och alltså fortfarande
inrymmas bland de under A. upptagna värnpliktiga med lägsta utbildningstid.
Enligt den gällande dispositionen av lagrummet utgör tjänstgöringstiden
under A. en gemensam grund för tiderna under B. och C. Med hänsyn till
den ståndpunkt som i förslaget intagits till utbildningstiderna har punkt B.
utformats som ett i detta hänseende självständigt stadgande.
I konsekvens härmed ha vissa i A. förekommande bestämmelser överförts
till ett gemensamt stadgande under F. Sålunda bär överförts bestämmelsen
att Konungen förordnar om sättet för tjänstgöringen liksom regeln om beräkning
av övningsuppehåll. Även bestämmelserna om viss tid inom vilken
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) skall påbörjas ha överflyttats till F.
Slutligen bär undantagsbestämmelsen i A. om värnpliktiga i handräckningst
jänst samt bestämmelsen i nuvarande A. a) om fullgörande av första
tjänstgöring alternativt i en följd eller i två omgångar slopats och ersatts
med ett mera allmänt avfattat stadgande under F. i förslaget. Med stöd av
detta stadgande, enligt vilket Konungen i särskilda fall äger bestämma att
tjänstgöringen skall ske i annan ordning än förut i momentet angivits, erhåller
Konungen ökad möjlighet att, då så i särskilda fall finnes lämpligt
eller skäligt, exempelvis uppdela tjänstgöring i omgångar eller sammanslå
, Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 65
iörsta tjänstgöring med repetitionsövning. Det föreslagna stadgandet tar
bland annat sikte på det fall att värnpliktiga vid flygvapnet anses böra fullgöra
tjänstgöringen i en följd.
Under punkt B. foa de tider som — bortsett från repetitionsövningarna -—
gälla för utbildning av underofficerseleverna vid armén och kustartilleriet
av författningstekniska skäl sammanslagits till en första tjänstgöring och
fortsatt tjänstgöring om högst 450 dagar. Vid flottan och flygvapnet har
hela utbildningstiden för underofficerseleverna angivits till högst 540
dagar. Givetvis bör även i fortsättningen den lägsta utbildningstid som
kan komma i fråga för underofficerskategorien vara den tid som ålägges
värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstillägget för officerseleverna betecknas
alltjämt såsom en »fortsatt tjänstgöring», nu ställd i relation till underofficersutbildningen.
Efter en 1951 vidtagen ändring av 6 § värnpliktslagen och ifrågavarande
punkt B. finns möjlighet att uttaga värnpliktiga vid flottan för underofficers-
eller officersutbildning. Syftet med denna anordning framgår av prop.
1951: 194, s. 22. Något självständigt behov av ifrågavarande kategorier
föreligger ej för flottans vidkommande, ehuruväl förutvarande aspiran
ter kunna utbildas till underofficerare på någon av de befintliga utbildningslinjerna.
Syftet med den nyss angivna lagändringen ernås genom uttagning
av aepirant för underofficersutbildning; någon uttagning för officersutbildning
bör tills vidare ej sko i förevarande sammanhang. Tillräckliga skäl att
formligen upphäva möjligheten till officersuttagning vid flottan ha emellertid
icke för närvarande ansetts föreligga.
Då erfarenheten visat att bestämmelserna under O. sakna praktisk betydelse
för kustartilleriets vidkommande ha desamma i förslaget begränsats
till att avse flottan.
För det fall att värnpliktig som avses under C. redan avlagt sin examen
då han skall börja sin värnpliktstjänstgöring bör han icke uttagas för underbefälsutbildning;
han bör alltså tjänstgöra det antal dagar som gäller för
värnpliktiga i allmänhet — enligt förelaget 394 dagar — och därutöver fullgöra
den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar. Längre sammanlagd tjänstgöring
än nu sagts kommer enligt förelaget att åvila honom endast i det fall
att han avlägger sin examen efter det att han fullgjort värnpliktstjänstgöringen
och därvid genomgått underbefälsutbildning om 444 dagar.
I samband med de ändringar som föranletts av det sagda ha i C. införts
ett par moderniseringar vilka sammanhänga med ändringar i stadgan för
navigationsskolorna i riket.
Därest underbefälseleverna vid flottan i enlighet med förslaget erhålla
förlängd tjänstgöring, synes den under E. stadgade särskilda tjänstgöringsskyldigheten
för radiotolegrafister kunna upphöra.
Till punkt E. i förslaget har överförts den i gällande provisoriska bestämmelser
(SFS 1951:196) föreskrivna skyldigheten för vissa av arméns väm
5—300
62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
pliktiga att fullgöra befälsövningar. Motsvarande skyldighet föreslås skola in
föras
för vissa värnpliktiga vid kustartilleriet och flygvapnet.
Såsom förutsättning för att värnpliktig må kunna åläggas att fullgöra be
fälsövning stadgas i förslaget att Konungen meddelar närmare bestämmelser
därom.
Stadgandena under F. i förslaget ha berörts i det föregående.
övergångsbestämmelser.
Lagen synes böra träda i kraft den 1 maj 1952.
Särskilda övergångsbestämmelser bli erforderliga i flera hänseenden.
Vad först angår armén må till en början erinras om stadgandet i förordningen
den 8 februari 1952 (nr 27) enligt vilket tjänstgöringstiden för de av
arméns värnpliktiga, vilka under år 1952 komme att avsluta sin första tjänstgöring,
blev förlängd med 20 dagar. Härifrån undantogos värnpliktiga vilka
uttagits för officers- och underofficersutbildning samt värnpliktiga som avses
i 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen (specialister). Genom förordningen
framflyttades utryckningen för arméns inneliggande huvudkontingent från
den 8 till den 28 mars 1952 men förordningen inbegrep även flera mindre
grupper med andra in- och utryckningstider än huvudkontingenten, så t. ex.
värnpliktiga i handräckningstjänst. Av praktiska skäl bör det sommaruppehåll
som ifrågavarande värnpliktiga må komma att åtnjuta under innevarande
år beräknas enligt äldre lag, d. v. s. icke inbegripas i tjänstgöringen.
Den förlängning av första tjänstgöringen om 20 dagar som enligt förslaget
skall åläggas underbefälseleverna avses skola uttagas före. den inryck
ningsdag som gäller för värnpliktiga i allmänhet inom samma omgång. Eftersom
de underbefälselever vilka under 19o2 avsluta första tjänstgöring påbörjat
densamma före lagens ikraftträdande kan den särskilda förlängningen
om 20 dagar uppenbarligen icke ifrågakomma för dessa underbefälselevers
vidkommande.
Med hänsyn till det anförda måste det anses att tjänstgöringsskyldigheten
för dem som avsluta första tjänstgöring under 1952 — liksom självfallet för
dem som dessförinnan avslutat densamma — redan är reglerad. Mot
svarande inskränkning betingas i fråga om den nya lagens tillämpning. Dock
möter ej hinder att nya lagen i alla avseenden genast blir tillämplig å värnpliktiga
som äro uttagna för officers- eller underofficersutbildning. Bestämmelse
i enligt med vad nu sagts har införts under a) i förslaget till övergångsbestämmelser.
Behov föreligger emellertid att komplettera nämnda bestämmelse med
tanke på de underbefälselever vilka påbörjat första tjänstgöringen så kort
tid före den föreslagna tidpunkten för lagens ikraftträdande, den 1 maj 1952,
att de ej hinna avsluta denna tjänstgöring under årets lopp. Som exempel
kan nämnas underbefälseleverna i den kontingent av Livgardesskvadronen
67
Kungl. Maj: is proposition nr 177.
som inrycker till första tjänstgöring den 15 april 1952. Fördenskull har
under b) intagits en kompletterande bestämmelse av innebörd att underbetalselever
vilkas första tjänstgöring börjat före den 1 maj 1952 icke skola
fullgöra den ytterligare tjänstgöring om 20 dagar som enligt förslaget åvilar
underbefälselever; om ifrågavarande underbefälselever börjat tjänstgöringen
så tidigt — före den 4 mars 1952 — att tjänstgöringen hinner avslutas under
året äro de redan på grund av övergångsbestämmelsen i a) undandragna den
ytterligare förlängningen.
Slutligen har under c) stadgats att de nya bestämmelserna icke skola äga
tillämpning å värnpliktiga tillhörande marinen vilkas tjänstgöring börjat
eller kommer att börja före den 1 juli 1952, ej heller å värnpliktiga tilldelade
flygvapnet, vilkas tjänstgöring börjat före den 1 januari 1952. Dessa tidpunkter
ha valts i enlighet med önskemål från försvarsgrenscheferna. Yad
nu sagts gäller icke skyldigheten att fullgöra de befälsövningar som enligt
förslaget skola införas råd kustartilleriet och flygvapnet.
I detta sammanhang må beträffande befälsövningarna vid armén framhållas
att stadgandena härom enligt förslaget överföras från de nu gällande
provisoriska bestämmelserna i ämnet till värnpliktslagen.
Lagen om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions
och
beredskapsövningar.
Enligt förslaget göres denna lag tillämplig även å kustartilleriet, därvid
i fråga om skyldigheten för värnpliktiga av de olika åldersklasserna att fullgöra
repetitionsövning föreslås viss avvikelse från vad som gäller för arméns
värnpliktiga. Härom torde få hänvisas till vad i det föregående anförts under
Kustartilleriet.
Hemställan.
I anledning av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
dels antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag
till
1) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941
(nr 967); samt
2) lag om ändring i lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om
skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och
beredskapsövningar;
dels ock avgiva yttrande i anledning av vad jag i det föregående
i övrigt anfört och förordat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Patric Kalling.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 177.
69
Bilaga.
Ungefärlig procentuell fördelning mellan olika kategorier värnpliktiga med avseende
å den sammanlagda utbildningstidens längd enligt departementschefens
förslag (befälsövningama inräknade).
: Försvarsgren |
Värnpliktiga i allmänhet |
Underbefäl C: a 15 månader |
Underofficerare1 |
Armén ................ |
63 % |
26% |
It % |
Marinen |
| |
||
Kustartilleriet........ |
64% |
26% |
10% |
Flottan .............. |
65% |
29% |
6* j |
Flygvapnet ............ |
99* |
— |
1% |
Försvarsgrenarna sam-mantagna ............ |
68% |
23% |
j 9% |
1 Ett antal värnpliktiga underofficerare undergår fortsatt utbildning till officer. Den
sammanlagda utbildningstiden till värnpliktig officer uppgår till högst 25 månader (750 dagar).