Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

1

JNr 176.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare
delen av produktionsåret 1951/52; given Stockholms
slott den 21 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom beslut den 15 mars 1952 har Kungl. Maj :t godkänt en mellan
representanter för regeringen, å ena, samt representanter för Sveriges lantbrultsförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, träffad
överenskommelse angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter
för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Enligt den sålunda av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen skola
av det kalkylmässiga underskottet för sagda tid, beräknat till 328,5 miljoner
kronor, omkring 42,5 miljoner kronor täckas genom prishöjningar. I
statliga pristillägg förutsättes jordbruket skola tillföras ett beräknat belopp
av 245 miljoner kronor. Återstoden, omkring 41 miljoner kronor, skall enligt
överenskommelsen lämnas okompenserad.

Prishöjningarna beröra huvudsakligen slaktvaror, ost och smör. Sålunda
höjas priserna på slaktvaror med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Vidare
höjas ostpriserna i partihandeln med i genomsnitt cirka 30 öre per kilogram
och smörpriset i partihandeln likaledes med 30 öre per kilogram. I
samband med höjningen av smörpriset skall även partipriset på margarin
höjas med samma belopp.

Det belopp av 245 miljoner kronor, som jordbruket enligt överenskommelsen
avses skola tillföras i statliga pristillägg, förutsättes skola disponeras
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

med 145 miljoner kronor till mjölkpristillägg, 52 miljoner kronor till pristillägg
för svin samt 48 miljoner kronor till arealbidrag för 1951 års veteodling.

I propositionen hemställes om medgivande för Kungl. Maj :t att vidtaga
erforderliga åtgärder för reglering av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område under återstoden av innevarande regleringsår,
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i överenskommelsen.
För prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskas å
tilläggsstat II för budgetåret 1951/52 ett anslag å 235 miljoner kronor.

Med anledning av att förlusten å Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
under innevarande verksamhetsår kan förutses komma att väsentligt
överstiga det belopp, som tidigare beräknats, äskas vidare å tilläggsstat
II för budgetåret 1951/52 ett reservationsanslag å 75 miljoner kronor till
kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

I propositionen begäres slutligen bemyndigande att av de medel, som stå
till förfogande för upprätthållande av prisregleringen på jordbrukets område,
disponera högst 200 000 kronor för utbetalande av bidrag till jordbrukare
i Norrbottens och i Kalmar län, vilka i särskilt hög grad träffats av
regn- och översvämningsskador sommaren 1951.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176..

3

i

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i
prisreglerande sgfte på jordbrukets område för tiden den 1 januari—den 31
augusti 1952 samt anför därvid.

Vid överläggningar, som våren 1951 ägde rum mellan statens jordbruksnämnd,
å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk, å andra sidan, nåddes enighet om att —
med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången
av år 1951 — frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för det
dåvarande skulle lösas endast för tiden den 1 september—den 31 december
1951 och att nya förhandlingar skulle upptagas för tiden den 1 januari—den
31 augusti 1952. Den överenskommelse om prissättningen under förstnämnda
period, som den 20 april 1951 träffades mellan berörda parter, innebar
bland annat — förutom prisförändringar i fråga om olika produkter och
förnödenheter — att någon justering av priserna under avtalstiden med
tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln icke skulle ske. Vid sådant förhållande
ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av jordbrukskalkylen
i augusti 1951. En sådan omräkning avsågs i stället skola ske i
samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum beträffande
prissättningen för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 27 april 1951 godkänt överenskommelsen,
förelädes densamma riksdagen genom proposition nr 207/1951 och
vann även riksdagens godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 42, riksdagens
skrivelse nr 335). I samband därmed anvisade riksdagen å riksstaten
för budgetåret 1951/52 bland annat dels till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område ett reservationsanslag av 34 000 000 kronor, dels till
Kostnader i samband med Svenska spannm ålsaktiebolagets verksamhet ett
reservationsanslag av 105 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under regleringsåret 1951/52 av produktions- och avsättnings -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

förhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits i propositionen.

I skrivelse den 10 januari 1952 framlade statens jordbruksnämnd förslag
till vissa prishöjningar å jordbruksprodukter i enlighet med en mellan
nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk (jordbrukets förhandlingsdelegation), å
andra sidan, träffad överenskommelse. Vid skrivelsen hade fogats, bland
annat, en promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under
produktionsåret 1951/52, vilken upprättats av de kalkylsakkunniga, ävensom
protokoll från sammanträden med jordbruksnämndens råd den 27 november
1951 och den 8 januari 1952, vid vilka kalkylen granskats, överenskommelsen
godkändes av Kungl. Maj :t den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t har vidare den 15 mars 1952 godkänt en överenskommelse,
som träffats mellan representanter för regeringen, å ena, samt jordbrukets
förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen
på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Denna
fråga torde nu böra underställas riksdagen.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att jordbruksnämnden i
skrivelse den 18 mars 1952 hemställt om ett tilläggsanslag för att täcka
ökade kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget under innevarande regleringsår.

Jag torde slutligen här få erinra om att länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens
län i särskilda framställningar den 31 december 1951 hemställt om
anvisande av medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare i sagda län,
som under år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador. Jämväl
dessa frågor torde lämpligen nu böra upptagas.

Den reviderade kalkylen över jordbrukets inkomster och
kostnader under produktionsåret 1951/52.

I syfte att erhålla ett underlag för omprövningen av prissättningen på
jordbrukets produkter under senare delen av produktionsåret 1951/52 har
statens jordbruksnämnd låtit genom kalkylsakkunniga utarbeta en reviderad
kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nyssnämnda
produktionsår.1 Denna kalkyl, vilken till huvudsaklig del justerades den
21 november 1951 men beträffande arbetskostnadsposten den 3 januari
1952, torde i sitt slutliga skick få fogas som bilaga 1 till detta protokoll. Jag
vill redan här anmärka, att vid upprättandet av kalkylen hänsyn icke tagits
till kostnadsökningar på grund av lönehöjningar under år 1952.

1 Ledamöter av kalkylsakkunniga ha varit generaldirektören O. A. V. Söderström, ordförande,
samt byråchefen E. E. E. Carbell, agronomie licentiaten S. J. R. Holmström, byråchefen L. J. F.
Juréen, avdelningschefen C. P. F. Lindskog, agronomen C.-E. T. Odhner, direktören A. H. H.
Stensgård och filosofie licentiaten B. H. Åstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

5

I sin skrivelse den 10 januari 1952 har jordbruksnämnden lämnat en
sammanfattande redogörelse för innebörden och resultaten av kalkylen.
Nämnden redogör till en början för beräkningarna av jordbrukets
inkomster och behandlar därvid först beräkningarna av skörden. Nämnden
anför härom.

På liknande sätt som under tidigare år grunda sig de nu verkställda inkomstberäkningarna
vad beträffar vegetabiiier i främsta rummet på de preliminära
resultaten av den representativa arealinventeringen den 1 juni 1951
samt på de beräkningar rörande skördeutfallet år 1951, som företagits på
grundval av årsväxt- och skörderapporterna. Vid detta kalkyltillfälle ha
använts rapporterna per den 15 oktober. Vid beräkningen av animalieproduktionen
ha kalkylsakkunniga haft ledning av bland annat preliminära
resultat från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951. Vid
beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bland annat haft att utgå från
Kungl. Maj :ts beslut den 27 april 1951 angående prissättningen på jordbrukets
produkter under tiden den 1 september—den 31 december 1951.

I jämförelse med normkalkylen visar den nu föreliggande kalkylen följande
mera anmärkningsvärda arealförskjutningar. Den för brödsädsodling
använda arealen utgör 425 800 hektar, vilket är 8 200 hektar mindre
än i normkalkylen. Minskningen faller helt på höstvete och råg och beror
på att utvintringen varit större än normalt. Vårvetearealen har emellertid
varit av rekordartad omfattning. I förhållande till år 1950 företer dock
brödsädsarealen år 1951 en minskning med drygt 40 000 hektar. I fråga
om fodersäd föreligger en ökning i förhållande till år 1950 med 23 200 hektar
men en minskning i förhållande till normkalkylen för 1951 med 12 000
hektar, ökningen från år 1950 kommer huvudsakligen på korn. Även odlingen
av ärter och vicker har ökat något. Den sammanlagda arealen säd
har år 1951 varit mindre än år 1950 men större än under något tidigare
efterkrigsår. Den understiger emellertid arealen säd 1936/40 med 151 700
hektar. Oljeväxtodlingen har år 1951 nått en ny rekordareal eller 190 000
hektar mot under förra året 168 800 hektar. Odlingen av sockerbetor har år
1951 varit något mindre än året dessförinnan men var dock fortfarande i
nivå med odlingen under 1944—46, då den hittills största arealen förekom.
Arealen potatis har varit i stort sett oförändrad, medan odlingen av foderrotfrukter
fortsatt att gå tillbaka. Även arealen vall till hö har visat fortsatt
minskning.

De på grundval av skörderapporterna beräknade hektarskördarna år 1951
äro i fråga om samtliga växtslag utom korn och blandsäd lägre än de antagna
normskördarna. För foderrotfrukter och potatis är nedgången relativt
liten, medan den för övriga växtslag, särskilt vete, är större". Jämfört med
de definitiva hektarskördarna för år 1950 föreligger ökning för vårråg,
korn, havre, blandsäd, ärter och potatis men minskning för vete, höstråg,
sockerbetor, foderrotfrukter och vallhö.

Beträffande skörden av sockerbetor har en av Svenska sockerfabriksakticbolaget
i mitten av november 1951 företagen beräkning kommit till användning.

Efter denna översikt över areal- och skördeförhållanden behandlar jordbruksnämnden
inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och
anför därvid.

Jordbrukets inkomster av brödsäd (vete och råg) år 1951/52 beräknas
i den nu föreliggande kalkylen till 160,8 miljoner kronor mot 289,o miljoner
kronor i normkalk ylen (normkalkylens inkomstbelopp inklusive beräknade

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951), alltså en minskning
med 128,2 miljoner kronor. Den starka nedgången sammanhänger
främst med den till följd av svartrostangrepen minskade hektarskörden av
vete men även med den minskade arealen. För övrig spannmål noteras en
obetydlig minskning från 67,o till 64,2 miljoner kronor, d. v. s. med 2,8 miljoner
kronor.

Inkomsterna av stråfoder beräknas nu till 9,i miljoner kronor mot 6,7
miljoner kronor i normkalkylen. Uppgången sammanhänger med att priserna
på stråfoder stigit.

Inkomsterna av potatis visa en stegring från 171,7 miljoner kronor i normkalkylen
till 200,o miljoner kronor i den föreliggande kalkylen eller med
28,3 miljoner kronor. Uppgången beror på en rätt väsentlig höjning av
prisnivån på matpotatis i samband med bland annat 1951 års svaga potatisskörd.
Kvantiteten fabrikspotatis är eljest på grund av knappheten lägre
än i normkalkylen.

Inkomsterna av sockerbetsodlingen visa en nedgång från 135,9 miljoner
kronor i normkalkylen till 126,9 miljoner kronor i den föreliggande kalkylen.
Nedgången sammanhänger främst med minskad hektarskörd men även med
något minskad areal.

I fråga om oljeväxterna föreligger en inkomstminskning från 203,9 miljoner
kronor till 192,7 miljoner kronor i den nu omräknade kalkylen. Detta
innebär en nedgång med 11,2 miljoner kronor. Nedgången sammanhänger
med såväl minskad areal som lägre hektarskörd. För spånadsväxterna redovisas
ett inkomstbelopp av 5,6 miljoner kronor mot 4,7 miljoner kronor i
normkalkylen. Uppgången beror främst på större fröskörd.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1950/51 beräknats
tillföra jordbruket en inkomst av 42,i miljoner kronor. De sakkunniga ha
ansett sig böra — för år 1951/52 — räkna med en höjning av 20 procent
av nyss angivet belopp och ha alltså för detta år insatt en inkomstsumma
av 50,5 miljoner kronor i kalkylen. Detta belopp överstiger normkalkylens
inkomstsumma med 1,9 miljoner kronor.

Inkomsterna av tobaksodlingen ha beräknats till samma belopp som i
normkalkylen, d. v. s. l,i miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av vegelabilier utgöra enligt den omräknade
kalkylen 810,9 miljoner kronor mot 928,6 miljoner kronor enligt normkalkylen.
Nedgången, vilken utgör 117,7 miljoner kronor, beror, som framgått
av det föregående, på väsentligt minskade inkomster av brödsäd men även
i viss mån på en nedgång i inkomsterna av oljeväxter, sockerbetor och
fodersäd.

Beträffande jordbrukets inkomster av animaliska produkter anför nämnden.

Jordbrukets totala inkomster av mjölk och mejeriprodukter utgöra enligt
den omräknade kalkylen 1 468,3 miljoner kronor mot 1 527,3 miljoner kronor
i normkalkylen. Nedgången, 59,o miljoner kronor, sammanhänger med
att nu beräknats lägre invägning vid mejerier under året 1951/52 än enligt
normkalkylen. Detta i sin tur beror på dels lägre koantal, dels lägre produktion
i medeltal per ko.

Beträffande jordbrukets inkomster av äggproduktionen och slakten av
fjäderfä räkna de sakkunniga med en inkomstökning från 188,7 miljoner
kronor i normkalkylen till 202,7 miljoner kronor i den reviderade kalkylen,
vilket innebär en ökning med 14,o miljoner kronor. Äggproduktionen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

7

visserligen antagits bli lägre än i normkalkylen, men detta uppväges mer
än väl av att priset på ägg nu beräknats till 290 öre per kilogram mot 260
öre per kilogram i normkalkylen.

I samband med redogörelsen för jordbrukets inkomster av slaktdjur anmärker
jordbruksnämnden att hemslakten alltsedan ransoneringstiden uppskattats
med ledning av tämligen osäkert material. För att få en säkrare
uppfattning om dess storlek ha i samband med arealinventeringen och husdjur
sr åkningen den 1 juni 1951 inhämtats uppgifter om antalet hemslaktade
men icke veterinärbesiktigade djur samt, för kontroll, även uppgifter
om totalantalet slaktade och till slakt försålda djur under år 1950. Med ledning
av de uppgifter som sålunda erhållits har i den reviderade kalkylen
gjorts en beräkning av hemslakten, varvid denna för storboskap, större
kalv och häst kommit att överstiga den uppskattning, som låg till grund
för normkalkylen. För övriga djurslag visa de nu verkställda beräkningarna
en nedgång jämfört med normkalkylen.

Beträffande den nu behandlade inkomstposten anför nämnden i övrigt.

Jordbrukets totala inkomster av slaktdjur visa en ökning från 956,o miljoner
kronor i normkalkylen till 983,2 miljoner kronor. Uppgången, som utgör
27,2 miljoner kronor, beror huvudsakligen på ökad slakt av storboskap.
De i kalkylen tillämpade priserna ha beräknats med utgångspunkt från de
erhållna avräkningspriserna under år 1950/51. Hänsyn har härvid tagits
till de under innevarande produktionsår kända förändringarna i priserna
på hudar samt till den kostnadsstegring vid slakterierna, som uppkommit
under loppet av år 1950/51 till följd av höjda löner och järnvägsfrakter.
Prisnivån år 1951/52 på organ, inälvor och slakterifett har antagits genomsnittligt
bli densamma som under år 1950/51, ehuru de vid kalkyltillfället
gällande priserna borde ha föranlett en något högre beräkning.

Övriga inkomstposter bland animalierna (militärhästar, ull och export
av levande djur) svarade i normkalkylen för ett belopp av 8,o miljoner kronor.
Till följd av en nedgång i priserna på ull beräknas inkomsterna av
dessa poster nu sjunka med 1,6 miljoner kronor till 6,4 miljoner kronor.

De beräkningar, som nu verkställts rörande kreaturskapitalets förändringar,
ha resulterat i en nedgång under 1951/52 av 50,7 miljoner kronor
mot 18,3 miljoner kronor i normkalkylen. Minskningen jämfört med normkalkylen
är främst en följd av en ytterligare reduktion av kostammen.

.Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) utgöra enligt den reviderade kalkylen 2 660,6
miljoner kronor mot 2 680,o miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången,
vilken utgör 19,4 miljoner kronor, beror huvudsakligen på minskade mjölkinkomster.

Den sammanlagda inkomstsumman för jordbruket under år 1951/52
(med hänsyn tagen jämväl till förändringen i kreaturskapitalet) beräknas
enligt den nu föreliggande kalkylen till 3 420,8 miljoner kronor mot 3 590,3
miljoner kronor enligt normkalkylen (inklusive beräknade inkomstökningar
enligt prisövercnskommelsen våren 1951). Inkomstminskningen, vilken utgör
169,5 miljoner kronor, beror, såsom framgår av det föregående, främst
på minskade brödsäds- och mjölkinkomster.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Jordbrukets kostnader ha i kalkylen sammanförts i fyra huvudgrupper,
nämligen arbetskostnader, kapitalkostnader, kostnader för förnödenheter
samt frakter in. m. Beträffande kostnadsberäkningarna framhåller
jordbruksnämnden till en början, att dessa nu liksom vid andra kalkyltillfällen
bygga på statistik över kvantiteter, priser och löner, så långt dylik
statistik föreligger.

På jordbrukskalkylens kostnadssida representera arbetskostnaderna det
största beloppet. Nämnden framhåller, att vid kalkylomräkningen ägnats
stor uppmärksamhet åt jordbrukets arbetskraftsvolym, särskilt med hänsyn
till verkningarna av dels en vid bearbetningen inom den jordbruksekonomiska
undersökningen företagen maximering av antalet uppgivna arbetstimmar,
dels en i samma undersökning företagen förändring av relationerna
mellan timlöner för olika familjemedlemmar. En utförlig redogörelse
för beräkningarna av arbetskraftsvolymen i kalkylen ha kalkylsakkunniga
lämnat i en särskild promemoria. Denna torde som bilaga 2 få fogas
till detta protokoll. I en ytterligare promemoria, vilken torde få fogas som
bilaga 3 till protokollet, ha kalkylsakkunniga behandlat frågan om vissa
kostnader, som icke blivit till fullo beaktade i jordbrukskalkylen.

Beträffande de nu utförda beräkningarna av arbetskostnaderna anför
jordbruksnämnden i sin skrivelse i övrigt följande.

Alltsedan 1946/47 har arbetsvolymen för varje nytt produktionsår beräknats
ur föregående års genom avdrag med 1,5 procent. Till grund för denna
reducering har legat den genomsnittliga förändringen av arbetskraftsvolymen
enligt »Räkenskapsresultat för svenska jordbruk».

Under pågående arbete med typjordbrukskalkyler bar det visat sig, att
arbetsvolymen i räkenskapsresultaten i hög grad påverkats av bland annat
utförda maximeringar av familjemedlemmars uppgivna arbetstider. Kalkylsakkunniga
ha därför funnit det nödvändigt att göra en omräkning av uppgifterna
i räkenskapsresultaten.

Ovannämnda maximering av arbetstiden skulle, om den enbart inneburit
ett tillrättaläggande av felaktiga uppgifter, icke medfört något fel i volymberäkningarna.
Den har emellertid verkställts efter schematiskt verkande
regler, som dessutom ändrades 1946. Maximeringen har genom denna ändring
minskat under senare år. Härigenom har arbetsvolymens verkliga
minskning dämpats.

I räkenskaperna ha vidare räknats med förändrade relationer mellan limlönerna
för olika familjemedlemmar —- förändringar, som icke motsvarat
den faktiska löneutvecklingen. Även detta har påverkat utvecklingen av arbetsvolymen,
enär totala antalet arbetstimmar vid gårdarna beräknats som
fullgoda manstimmar genom att dividera lönesummorna med timlöner för
vuxna manliga arbetare.

Båda de omnämnda omständigheterna ha verkat i samma riktning, och
kalkylsakkunniga funno det därför hösten 1951 nödvändigt att göra eu omräkning
av arbetsvolymens minskning per år från och med år 1945/46 till
och med år 1949/50, vilket var det sista år för vilket räkenskapsresultat då
förelågo. Genom denna omräkning fick man i stället för tidigare antagna
1,5 procent en minskning på 3,o procent per år.

Vid behandlingen av jordbrukskalkylen i jordbruksnämndens råd den 27
november 1951 framkom önskemål om ytterligare undersökningar rörande
arbetsvolymens utveckling. Dessa, som verkställts av de kalkylsakkunniga,
ha givit följande resultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

9

Om man utgår från vissa konstanta relationstal mellan timlönerna för
olika familjemedlemmar och tar med samtliga genom maximering borträknade
timmar, ha de sakkunniga funnit, att arbetsvolymernas förändring
från år 1939/40 till och med år 1945/46 icke kan skilja sig mycket från vad
man tidigare räknat med. Om arbetsvolymerna beräknas med de korrektioner
för dålig skörd m. m„ som den s. k. enprocentsutredningen tidigare
använt, får man i de nya beräkningarna, beroende på valet av utgångsvärde,
1,16 eller 1,25 procent, mot 1,2 procent vid tidigare beräkningar. Kalkylsakkunniga
ha icke funnit anledning att ändra beräkningen av arbetsvolymen
fram till och med år 1945/46.

De sakkunniga ha därför utgått från år 1945/46 och beräknat minskningen
per år till och med år 1950/51, för vilket sistnämnda år nu tämligen
fullständiga uppgifter föreligga. Resultatet blir 2,94 procent per år. Detta
skenbart exakta, men i verkligheten med ett betydande medelfel behäftade
tal, har använts för beräkning av arbetsvolymerna till och med 1951/52.
För sistnämnda år ha emellertid de sakkunniga ansett det befogat att medelst
ett särskilt tillägg taga hänsyn till den förskjutning i lönerelationerna
mellan män och kvinnor, som ägt rum i 1951 års lantarbetaravtal. Man erhåller
på detta sätt en arbetsvolym för 1951/52 av 951,07 miljoner timmar
mot 1 031,u miljoner timmar enligt normkalkylen.

Vid upprättandet av normkalkylen funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga
till och med löneåret 1948/49. I den nu föreliggande beräkningen
har hänsyn dessutom kunnat tagas till timförtjänster enligt socialstyrelsens
lönestatistik för löneåret 1949/50, vilka nu föreligga preliminärt.

De totala arbetskostnaderna uppgå för år 1951/52 enligt de nu verkställda
beräkningarna till 2 088,o miljoner kronor mot 2 253,3 miljoner kronor i
normkalkylen. Minskningen jämfört med normkalkylen uppgår till 165,3
miljoner kronor. Den beräknade sänkningen av arbetskraftsvolymen har
medfört en kostnadsminskning av cirka 175 miljoner kronor. Genom att beräkningarna
ha baserats på den senaste lönestatistiken uppkommer emellertid
samtidigt en kostnadsökning av cirka 10 miljoner kronor. I

I anslutning till sin nu återgivna redogörelse för de föreliggande beräkningarna
av arbetskostnaderna har jordbruksnämnden i sin skrivelse berört
vissa kalkyler rörande de felmarginaler, som omge arbetskostnadsberäkningarna.
Dessa kalkyler ha redovisats i den förut omtalade särskilda
promemorian. I denna promemoria har angivits ett belopp av storleksordningen
100 miljoner kronor såsom den felmarginal åt vartdera hållet, vilken
omger arbetskostnadsposten. Nämnden framhåller, att detta belopp ger uttryck
åt de ackumulerande felmarginalerna sedan år 1938/39. Då kalkylresultatet
avser att visa den förändring i inkomst- och kostnadsutvecklingen,
som ägt rum sedan basåret 1938/39, omges följaktligen även slutresultatet
av ungefärligen lika stora felmarginaler enbart till följd av osäkerheten
i arbetskostnadsposten. Av de sakkunnigas promemoria framgår vidare
alt man vet mycket litet om i vilken grad räkenskapsmaterialet i fråga om
utvecklingen i arbetsvolymen är representativt för landets samtliga jordbruk
med mer än 5 hektar åker och alt vissa ytterligare fel till följd av bristande
representativitet äro tänkbara. De sakkunniga ha å andra sidan framhållit,
att befolknings- och skattestatistiska data — vilka visserligen enbart

10

Iiungl. Maj:ts proposition nr 176.

beröra antalet sysselsatta personer ■— tyda på en årlig minskning i arbetsvolymen
av samma storleksordning som de sakkunniga antagit.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i jordbrukskalkylen
kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar),
ekonomibyggnader samt maskiner och redskap, vidare kostnaderna
för elektricitet samt räntekostnaderna.

Kostnadsposten grundförbättringar upptogs i normkalkylen till 17,9 miljoner
kronor år 1951/52 och beräknas nu till 21,o miljöner kronor.

Beträffande avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader omtalar
jordbruksnämnden, att kalkylsakkunniga denna gång gjort ett tillfälligt
avsteg från gängse beräkningsmetodik. Vid förfrågningar hos lantbruksnämnderna
i de olika länen har det nämligen konstaterats, att byggnadsverksamheten
inom jordbruket på grund av bland annat de höga trävarupriserna
icke är av normal omfattning. Något kvantitativt mått på inskränkningen
i jordbrukets byggnadsverksamhet ha de sakkunniga dock icke ansett
sig kunna erhålla ur uttalanden från lantbruksnämnderna. Till följd
av volymminskningen komma emellertid jordbrukets utgifter för byggnader
för närvarande icke helt att följa den utveckling, som erhålles genom att
på en fast kostnadsbas på vanligt sätt tillämpa index för pris- och löneutvecklingen.

De olika synpunkter i den berörda frågan, som de sakkunniga ansett sig
kunna anföra, sammanfattar jordbruksnämnden sålunda.

Principiellt torde kunna hävdas, att de för avskrivning och underhåll av
ekonomibyggnaderna enligt återanskaffningsprincipen beräknade årliga
kostnaderna äro att anse som en ersättning för utnyttjandet av byggnaderna
under ett visst år. Denna ersättning bör utifrån dessa synpunkter
rimligtvis beräknas med hänsyn till rådande pris- och löneläge. Det synes
dock berättigat att vid ställningstagandet i viss mån beakta prisstegringens
karaktär och varaktighet.

Om en dylik prisstegring blir av kort varaktighet, är det naturligt, att
byggnadsverksamheten nedgår. I sådant fall blir kostnadsstegringen totalt
sett icke av den omfattning, som beräkningsmässigt erhålles utan hänsynstagande
till volymminskningen under högprisperioden.

Vid bedömandet av kostnadsberäkningen för ekonomibyggnader ha de
sakkunniga även — liksom vid föregående beräkning — uppmärksammat
det förhållandet, att de stigande priserna på skogsprodukter samtidigt bidraga
till ökade inkomster för en del av jordbrukarna, vilka inkomster icke
äro redovisade i totalkalkylen. Å andra sidan måste uppmärksammas, att
de stigande träpriserna äro en realitet ur kostnadssynpunkt för de jordbrukare,
som icke ha egen skog. En avvägning med hänsyn härtill är givetvis
praktiskt ogenomförbar.

Med hänsyn till angivna omständigheter ha kalkylsakkunniga vid de nu
verkställda beräkningarna låtit prisutvecklingen för trävaror från och med
den 1 januari 1950 följa prisutvecklingen för övriga materialier. De på
grundval av denna beräkningsmetodik erhållna kostnaderna för avskrivning
och underhåll av ekonomibyggnader uppgå för år 1951/52 till 175,8
miljoner kronor mot 183,7 miljoner kronor i normkalkylen. Minskningen
utgör 7,9 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

11

Beträffande övriga kapitalkostnader anför jordbruksnämnden.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap
visa en ökning från 285,8 miljoner kronor i normkalkylen till 311,8 miljoner
kronor i den föreliggande kalkylen, ökningen, 26,o miljoner kronor,
beror bland annat på stigande maskinpriser samt större inköp av traktorer
än vad som beräknades i normkalkylen.

Jordbrukets kostnader för elektricitet upptagas i den föreliggande kalkylen
till 54,5 miljoner kronor mot 45,4 miljoner kronor enligt normkalkylen.
Ökningen, 9,i miljoner kronor, beror på en höjning av energiavgifterna
våren 1951 samt införandet av elskatt sommaren 1951.

Räntekostnaderna ha ökat från 312,5 miljoner kronor i normkalkylen
till 315,5 miljoner kronor i den nu föreliggande kalkylen.

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt nu utförda beräkningar uppgå
till 878,6 miljoner kronor mot 845,3 miljoner kronor enligt normkalkylen.
Ökningen, 33,3 miljoner kronor, beror huvudsakligen på ökade kostnader
för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap.

Av jordbrukets kostnader för förnödenheter avse de viktigaste posterna
driv- och smörjmedel, handelsgödselmedel och kalk samt köpfodermedel.
Härtill komma vissa mindre förnödenhetsposter, som i kalkylen sammanförts
under rubriken »diverse förnödenheter».

Beträffande driv- och smörjmedelskostnaderna ha de sakkunniga framhållit,
att vissa svårigheter förelegat vid fastställandet av drivmedelsförbrukningen
per traktor och år. Härom anför jordbruksnämnden följande.

De sakkunniga konstatera, att den senaste undersökningen av drivmedelsförbrukningen
avsåg år 1949. Med den nuvarande starka ändringen i
fråga om såväl traktorernas antal som användningsområden kunna förändringar
i användningstiden per traktor av betydelse ur kalkylsynpunkt inträffa
under så kort tid som ett eller ett par år. De sakkunniga erinra om
att den ökade traktoriseringen nu främst sker vid mindre gårdar, där traktorns
årliga användningstid för den egna brukningsdelens behov bör vara
mindre än den genomsnittliga driftstiden per traktor och år. Å andra sidan
kan emellertid förutsättas, att en del av de till mindre brukningsdelar inköpta
traktorerna användas i gemensam drift. Det förhållandet kan delvis
eliminera den ovannämnda tendensen till minskning av det genomsnittliga
antalet driftstimmar.

Med hänsyn till att den starka utökningen av traktorbeståndet till övervägande
del torde gälla relativt små brukningsdelar, ha de sakkunniga i
metodiskt hänseende utgått ifrån att de traktorer, varmed traktorbeståndet
beräknas öka under 1950/51 och 1951/52, ha samma genomsnittliga årliga
driftstid som traktorer vid jordbruk i storlcksgruppen 20—30 hektar enligt
undersökningen för år 1949.

Med tillämpning av den beräkningsmetod, för vilken nu redogjorts, uppgå
kostnaderna för driv- och smörjmedel år 1951/52 till 78,5 miljoner kronor
mot 80,2 miljoner kronor enligt normkalkylen.

I samband med beräkningarna av driv- och smörjmedelskostnaderna ha
de sakkunniga upptagit en diskussion om traktorernas användning i skogsarbete
och inverkan härav på jordbrukskalkylen. Denna diskussion återger
jordbruksnämnden på följande sätt.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Kalkylsakkunniga ha bland annat konstaterat, att det icke är sannolikt,
att det överskott av dragkraft, som sett ur enbart jordbruksdriftens synpunkt
föreligger, numera i högre grad än under basåret utnyttjas för dragarbete
utanför det egentliga jordbruket.

De sakkunniga framhålla vidare, att hästar vid övergång till traktordrift
nu i vissa fall kvarhållas huvudsakligen för skogsdriftens behov och att en
korrigering härför icke kan göras i jordbrukskalkylen.

Enligt de sakkunnigas mening skulle dragkraften och särskilt traktorerna
i stor utsträckning kunna utnyttjas effektivare och sålunda till lägre
kostnad än som sker vid de mindre brukningsdelarna. En dylik effektivisering
betingas emellertid av förloppet i jordbrukets yttre rationalisering
liksom av möjligheterna att utveckla den gemensamma maskinanvändningen.

Beträffande övriga förnödenhetsposter anför jordbruksnämnden.

I normkalkylen upptogos kostnaderna för handelsgödsel och kalk till
200,5 miljoner kronor. I föreliggande kalkyl beräknas motsvarande kostnader
till 249,5 miljoner kronor. Kostnadsstegringen beror huvudsakligen på
rätt väsentligt höjda priser på kväve- och fosfatgödsel.

Även i fråga om köpfodermedel föreligger en ökning av kostnaderna i jämförelse
med normkalkylen. I den senare räknades med 260,5 miljoner kronor
(inklusive beräknad kostnadsökning enligt prisöverenskommelsen våren
1951), medan man nu kommit fram till 271,6 miljoner kronor, d. v. s.
ett 11,1 miljoner kronor högre belopp.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» visar en minskning från 67,o
miljoner kronor till 66,4 miljoner kronor, främst beroende på minskade
kostnader för skördegarn.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter år 1951/52 utgöra
enligt nu föreliggande beräkningar 666,o miljoner kronor mot 608,2 miljoner
kronor enligt normkalkylen. Ökningsbeloppet utgör 57,8 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken frakter m. in. ingå några kostnadsposter, vilka
ej äro att hänföra till vare sig kapital- eller förnödenhetskostnader.

Jordbrukets kostnader för frakter beräknas nu till 88,4 miljoner kronor
mot 89,6 miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången beror huvudsakligen
på att man nu räknar med lägre kostnader för mjölkfrakter till följd av
mindre mjölkkvantiteter än enligt normkalkylen.

Kostnaderna för mjölkkontrollen upptagas i den föreliggande kalkylen till
5,6 miljoner kronor liksom i normkalkylen.

Seminkostnaderna uppgå enligt den reviderade kalkylen till 7,o miljoner
kronor mot 7,i miljoner kronor enligt normkalkylen.

Posten allmänna omkostnader uppgår enligt* den omräknade kalkylen
till 37,8 miljoner kronor mot 37,2 miljoner kronor enligt normkalkylen.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för frakter m. m. år 1951/52 visa
en nedgång från 139,5 miljoner kronor i normkalkylen till 138,8 miljoner
kronor i den nu föreliggande kalkylen.

Den sammanlagda kostnadssumman för jordbruket under år 1951/52 utgör
enligt den nu utförda kalkylomräkningen 3 771,4 miljoner kronor mot
3 846,3 miljoner kronor enligt normkalkylen (inklusive den beräknade kostnadsökningen
för köpfodermedel enligt prisöverenskommelsen våren 1951).
Minskningen av kostnaderna utgör 74,9 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

13

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
sammanfattar jordbruksnämnden i följande tablå. Det bör ånyo erinras
om att beräkningarna, i vad avser år 1951/52, skett utan hänsynstagande
till de kostnadsökningar, vilka uppkomma längre fram, sedan väntade lönehöjningar
genomförts.

1951/52

1938/39

1950/51

Vårkalkylen1

Reviderade

beräkningar

Inkomster, milj. kr..........

1371,5

2 3 307,0

3 590,3

3 420,8

Kostnadsindex..............

Basinkomst framskriven me-

100,00

240,76

263,12

258,00

delst kostnadsindex, milj. kr.
Kalkylmässigt inkomstöver-

1 371,5

3 302,0

3 608,7

3 538,5

skott ( + ) eller -underskott
(—) milj. kr...............

_

+ 5,0

- 18,4

- 117,7

Den reviderade kalkylen har som förut nämnts behandlats av jordbruksnämndens
råd vid sammanträden den 27 november 1951 och den 8 januari
1952. Slutgranskningen av kalkylen ägde rum vid sistnämnda sammanträde,
då rådet enhälligt godkände densamma. Flertalet jordbrukarrepresentanter
i rådet (herrar Blomkvist, Ekström, Erlansson, Liedberg, Hjalmar
Svensson och fru Gärda Svenson) ha emellertid i ett gemensamt uttalande
till protokollet anfört vissa erinringar mot den föreliggande kalkylen. De
ha sålunda ansett, att den i förhållande till den lejda arbetskraften längre
övertiden för jordbrukarna och övriga familjemedlemmar borde beaktas
vid arbetskostnadsberäkningarna, att med hänsyn till den starka reduktionen
av arbetskostnaderna i kalkylen vissa kostnader borde upptagas,
vilka nu ej till fullo infångades i beräkningarna, samt att jordbrukets inkomster
av mejerimjölk borde sänkas med fyra procent. Andra rådsledamöter
(herrar Carlborn, Degerstedt, Falk, Axel Johansson, fru Ida Magnusson
samt herrar Möller och Oscar Persson) ha gjort ett uttalande av den
innebörden, att en eventuell omräkning av kalkylens inkomstsida även
borde omfatta andra produkter än mjölken, i främsta rummet fläsk och
matpotatis. Ytterligare andra ledamöter (herrar Borg och Borgström) ha
uttalat, att tillräckligt underlag för en nybedömning av utvecklingen från
november icke förelåge utom såvitt anginge arbetskostnaderna.

Statens priskontrollnämnd har i skrivelse till jordbruksnämnden den 18
december 1951 gjort vissa erinringar mot beräkningarna av jordbrukets
inkomster av matpotatis. Nämnden anser, att det i kalkylen upptagna priset
på matpotatis år 1951/52 — 21,so kronor per deciton — med hänsyn till det
höga potatispriset komme att ökas väsentligt. Enligt nämndens mening
borde potatispriset för år 1951/52 upptagas till lägst 24 kronor per deciton. 1 2

1 Inklusive beräknade inkomst- ocli kostnadsökningar enligt prisöverenskommelsen våren
1951.

2 Exklusive stimulansinkomster för sockerbetor (4''2 milj. kr).

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I sin skrivelse erinrar priskontrollnämnden i fortsättningen om att den
vid behandlingen av den våren 1951 upprättade normkalkylen uttalat, att
den ansåge att en snabbundersökning borde företagas beträffande jordbrukarnas
stegrade inkomster och kostnader för skogsbruket och att resultatet
av denna undersökning borde beaktas vid behandlingen av kalkylen.

Priskontrollnämnden anför i denna fråga i övrigt följande.

Den sålunda påyrkade undersökningen har numera igångsatts. Nämnden
förutsätter, att resultatet av undersökningen föreligger vid de instundande
prisförhandlingarna. Enligt nämndens mening måste det alltjämt anses rimligt,
att den starka ökningen av skogsinkomsterna beaktas vid förhandlingarna.
Det bör därvid särskilt understrykas, att skogsinkomsterna, som
redan vid vårkalkylens upprättande voro höga, sedan dess undergått en
ytterligare kraftig stegring. Enligt nämndens mening bör hänsyn till de
höga skogsinkomsterna i första hand tagas på så sätt, att de avräknas mot
den del av den väntade höjningen av lantarbetarlönen, som enligt tillämpade
regler skulle falla på brukarnas och familjernas arbetskraft. Vad därefter
kan återstå av nettoinkomstökningen från skogsprodukterna bör användas
dels för att täcka lönekostnadsstegringen för den lejda arbetskraften och
dels för utjämning av underskottet i kalkylen.

Priskontrollnämnden uttalar till sist, att felet i beräkningen av arbetskostnadsposten
under de senaste åren tillfört jordbruket väsentliga merinkomster.
Även om man icke i vanliga fall omprövade de föregående årens
inkomst- och kostnadsförhållanden, syntes dock storleksordningen av det
ifrågavarande felet motivera att vid årets prissättning hänsyn skulle tagas
till dessa merinkomster.

Jordbruksnämnden har för sin del godkänt kalkylen i oförändrat skick.

Överenskommelsen den 10 januari 1952.

I sin skrivelse den 10 januari 1952 har statens jordbruksnämnd anmält
att, med utgångspunkt från den omräknade jordbrukskalkylen, överläggningar
hållits mellan nämnden samt jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid
dessa överläggningar hade enighet nåtts om en prisöverenskommelse av följande
lydelse.

»Vid de förhandlingar, som upptagits mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen på jordbrukets
produkter för tiden 1 januari—1 september 1952, har enighet nåtts om
följande:

1. Till grund för prissättningen skall ligga den kalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader, som slutgiltigt granskats på rådssammanträde
den 8 januari 1952 och som visar ett underskott av cirka 118 miljoner kronor.

2. Vid kalkylens uppgörande har hänsyn icke kunnat tagas till sådana
kostnadsökningar, som kunna inträffa under nyss angivna tid som följd
av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Uppskattning av dessa
kostnadsökningar kommer senare att göras.

15

Kungi. Maj:ts proposition nr 176.

3. Priserna på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd kunna nu icke
ändras, eftersom dessa produkter i största utsträckning redan levererats
från jordbruket. Förhandlingar om prissättning på ifrågavarande produkter
av 1952 års skörd skola upptagas redan innevarande januari.

4. Nedan angivna justeringar av priserna på animaliska produkter skola
vidtagas omedelbart:

a) Priset på lconsumtionsmjölk höjes med 3 öre per liter, varav jordbruket
erhåller 2 öre per liter och detaljhandeln 1 öre per liter.

b) Ostpriset höjes med cirka 25 öre per kilogram, varav jordbruket erhåller
10 å 15 öre och återstoden utgör marginalförbättring till handeln.

c) Priset på sterilgrädde höjes med 10 öre per liter.

d) Baspriserna i avtalet mellan jordbruksnämnden och Sveriges slakteriförbund
höjas med 20 öre per kilogram för nötkött och 35 öre per kilogram
för fläsk. Det konstateras, att slakteriförbundet redan vidtagit prishöjningar,
som såvitt angår fläsk motsvara hela höjningen, medan nötköttspriset icke
uppnått den nu gällande basprisnivån.

e) I fråga om ägg räknas med ett medelpris av 3 kronor per kilogram
för hela produktionsåret 1951/52.

5. Det belopp, varmed nuvarande basprisnivå för kött och fläsk överskridits
under tiden 1 september—31 december 1951, gottskrives jordbruket såsom
inkomst under återstående del av produktionsåret.

6. Prishöjningen å ost medför att de lager av ost, som den 13 januari
1952 finnas hos mejerier och lagringsberättigade partihandlare, undergå
en värdeökning. Denna lagervärdeökning skall uttagas genom en särskild
avgift och de influtna medlen skola tillföras jordbruket för att disponeras
enligt senare överenskommelse mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas
riksförening u. p. a.

7. Nuvarande mjölkpristillägg, clearingbidrag och utjämningsbidrag
in. m. för mjölk och mejeriprodukter skola tills vidare utgå enligt oförändrade
grunder i avvaktan på slutlig överenskommelse angående prissättningen
för tiden 1 januari—31 augusti 1952.

8. Jordbruksnämnden är beredd att som hittills till prövning upptaga
önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter
i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att
förutsatta prisförbättringar icke helt kunna uttagas.

9. Vinst, som uppstått och kommer att uppstå vid export av svenska
oljeväxtfröer eller därav beredda oljor, skall, i den mån den icke åtgår
för att täcka clearingkassans löpande utgifter, få användas för att täcka
förluster på export av mejeriprodukter.

10. överläggningar skola senare upptagas om kompensation för kostnadsökningar
till följd av väntade lönehöjningar.»

Enligt vad jordbruksnämnden anmält ha till den återgivna prisöverenskommelsen
fogats följande protokollsanteckningar.

»1. Jordbruksnämnden förklarar sig beredd alt med det snaraste undersöka
i vad mån importavgifter erfordras till skydd för avsättningen av och

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

prisbildningen å svenska jordbruksprodukter inom landet samt, om detta
visar sig vara fallet, föreslå sådana avgifter.

2. Eventuella marginalökningar å mjölk och mejeriprodukter utöver dem
som förutsatts vid överenskommelsen skola ej få medföra minskning av de
förutsatta producentpriserna.

3. Jordbruksnämnden är beredd att så snart lämpligen kan ske upptaga
till prövning frågan om höjning av flaskmjölksersättningen.»

Den inkomstförbättring, som skulle tillföras jordbruket genom de prisändringar
vilka förutsatts i överenskommelsen, anger jordbruksnämnden i
följande sammanställning.

Varuslag

Mejerivaror.

Kvantitet

1 000 lit.
resp. ton

Prishöj n.
öre per
kg/lit.

Därav till
jordbruket
öre

komst
för jord-bruket
milj. kr.

Summa
milj. kr.

Stand. mjölk..................

. 891900

3,0

2,0

17,8

K-mjölk utanför mejeri.......

. 145 400

3,0

3,0

4,4

K-mjölk till hemmaiörbrukning.

. 486 700

3,0

3,0

14,6

Ost..........................

. 53 000

25,0

10,0—15,0

6,0

Sterilgrädde...................

. 4 500

10,0

10,0

0,5

43,3

Köttvaror.

Nötkött.......................

95,4

20,0

20,0

19,1

Fläsk........................

163,2

35,0

35,0

57,1

Organ, inälvor o. slakterifett ...

4,5

80,7

Ägg..........................

64,0

10,0

10,0

6,4

6,4

Summa 130,4

Beträffande de i sammanställningen upptagna beloppen framhåller jordbruksnämnden,
att de avse den inkomstförbättring, som jordbruket erhåller
för helt år. För perioden januari—augusti 1952 kommer cirka 8/12 av
den i sammanställningen upptagna totalsumman jordbruket till godo. Kompensationen
i form av prishöjningar utgör sålunda (V12 X 130,4 =) 87
miljoner kronor. Härtill kommer emellertid den i överenskommelsen angivna
prisstegrings vinsten å ost med cirka 1,5 miljoner kronor samt slakteriförbundets
»skuld» om cirka 5,o miljoner kronor eller tillhopa cirka 6,5
miljoner kronor. Totalbeloppet uppgår sålunda till 93,5 miljoner kronor.
Till jämförelse härmed anmärker jordbruksnämnden att a/12 av kalkylunderskottet,
118 miljoner kronor, utgör cirka 78,5 miljoner kronor. Prisöverenskommelsen
innebär sålunda att jordbruket för tiden 1 januari—31
augusti 1952 såsom delkompensation erhåller ett belopp, vilket med omkring
15 miljoner kronor överstiger det underskott kalkylen utvisar för samma
tid utan hänsynstagande till de kostnadsökningar, vilka uppkomma längre
fram, sedan väntade lönehöjningar genomförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

17

Beträffande utgångsläget för ifrågavarande prisförhandlingar har jordbruksnämnden
anfört att den, med hänsyn till att överläggningar om nya
kollektivavtal ännu icke påbörjats, icke ansett det vara möjligt att lägga
fram förslag till definitiv prissättning på jordbruksprodukter för tiden den 1
januari—den 31 augusti 1952. Nämnden hade emellertid ansett, att man icke
kunde avvakta den tidpunkt, då läget på lönefronten klarnat. Skälet härför
vore främst, att ett uppskov med sådana prisjusteringar, som marknadsmässigt
kunde uttagas, endast skulle innebära att man längre fram sannolikt
finge företaga större justeringar, därest jordbruket under förenämnda
period skulle kunna erhålla någon mera väsentlig del av en skälig inkomstförbättring
på annat sätt än genom ökade subventioner. Nämnden hade
därför ansett att en delkompensation snarast möjligt borde lämnas, som
gåve jordbruket täckning för det konstaterade underskottet i kalkylen jämte
visst mindre tilläggsbelopp. Vidare har nämnden framhållit, att de prisjusteringar,
som lämpligen kunna företagas, uteslutande berörde animalieområdet.
Anledningen härtill vore att flertalet viktiga vegetabiliska produkter
''— brödsäd, oljeväxter, sockerbetor m. m. — redan till största delen levererats
från jordbruket.

Såsom bakgrund till de prishöjningar på animaliska produkter, som upptagits
i överenskommelsen, redogör nämnden i sin skrivelse för försörjningsläget
i fråga om sagda produkter. Nämnden framhåller härvid till en
början, att konsumtionen av animaliska livsmedel under åren 1949 och 1950
visat en i stort sett fortgående stegring, vilken främst torde ha betingats av
den genomsnittliga förbättring av den reella inkomststandarden, som ägde
rum under dessa år. Denna tendens till ökad animaliekonsumtion har emellertid
för åtskilliga varuslag brutits under år 1951. Anledningen synes enligt
nämnden vara, att prisläget efter de prisjusteringar, som ägde rum den
1 januari och den 1 september sagda år, kommit upp till en sådan nivå.
att ett köpmotstånd givit sig till känna trots den betydande stegring av den
nominella inkomstnivån, som förekommit under året.

Jordbruksnämnden redogör härefter för läget för skilda animaliska produkter.
Beträffande mjölk och mejeriprodukter anför nämnden.

Konsumtionsminskningen har varit särskilt märkbar på mejeriprodukter.
Till belysning härav lämnas följande siffror över förändringarna i konsumtionen
av dessa produkter per capita och år.

i 939

1949

1950

1951 (prel.)

Konsumtionsmjölk.........

......... lit.

193,9

228,2

221,4

215,8

Tjock grädde .............

3.7

0.7

2,0

1,8

Tunn grädde..............

1.6

6,2

4,6

4,1

Smör......................

......... kg

in

13,8

13.6

11,8

Margarin..................

9,4

10,0

11,2

12.6

Ost, helfet ................

4,9

1,3

4,9

5.3

Ost, halvfet...............

0,9

5,1

2,0

1,9

Särskilt anmärkningsvärd är nedgången i smörkonsumtionen under År
1951. Förbrukningen har som synes minskat på ett år med 1,3 kilogram
per person eller med 13 procent. Det bör emellertid framhållas, att smör2
liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

konsumtionen efter en mycket stark nedgång under 1951 års första hälft
visat en viss återhämtning under höstens lopp. Även nedgången i gräddförbrukningen
är betydande. Det kan tilläggas att minskningen har blivit
särskilt markerad efter den prishöjning med 15 och 25 öre per liter för
tunn respektive tjock grädde, som trädde i kraft den 1 september förra året.

Jordbruksnämnden framhåller härefter, att nedgången i smör- och gräddkonsumtionen
medfört, att ett betydande överskott av mjölk uppkommit.
Detta har måst avsättas genom export, främst i form av smör. De priser,
som därvid kunnat uttagas, ha legat väsentligt lägre än hemmamarknadspriserna.
I fråga om avsättningssvårigheterna nämnes, att sådana började
göra sig märkbara redan vid ingången av år 1951, då övergångslagret uppgick
till cirka 4 900 ton. Beträffande den följande utvecklingen på smörmarknaden
anför nämnden.

Situationen försämrades ytterligare, då den viktigaste köparen av svenskt
smör — Västtyskland — på grund av valutasvårigheter våren 1951 måste
införa ett importstopp. Detta upphävdes visserligen i juli, men samtidigt
sänktes genom en tullhöjning smörpriset till 5 kronor 44 öre eif tyska gränsen
från tidigare 5 kronor 63 öre per kilogram.

Avbrottet i exporten till Västtyskland medförde att inlagringen av smör
under sommaren 1951 blev väsentligt mera omfattande än normalt. De statliga
smörlagren nådde sin största storlek under första hälften av september,
då de uppgingo till nära 17 000 ton. Emellertid har man senare, trots
stora svårigheter, lyckats finna köpare till det svenska smöröverskottet, och
de priser, som därvid kunnat uttagas, kunna betecknas som i stort sett
tillfredsställande även i jämförelse med de priser, som erhållits vid export
till Västtyskland.

Den totala smörexporten år 1951 uppgick till sammanlagt 26 300 ton med
fördelning på olika länder enligt nedanstående tablå. Exporten till Finland,
Tjeckoslovakien och Östtyskland har till stor del utgjorts av lagersmör.

Ton

Västtyskland................................... 8 600

Tjeckoslovakien................................ 5 000

Finland....................................... 4 000

Canada........................................ 2 900

Östtyskland.................................... 2 800

Schweiz....................................... 1 700

Frankrike och Nordafrika...................... 1 200

Övriga länder.................................. 100

Summa 26 300

Lagren av smör den 1 januari 1952 voro mindre än ett år tidigare eller
cirka 3 600 ton mot nyss angivna 4 900 ton. Exportutsikterna för det kommande
året kunna dock icke betraktas som gynnsamma. Prisläget har visserligen
under senare tid företett en viss åtstramning, men exportpriserna
ligga alltjämt betydligt under den inhemska prisnivån. Härtill kommer den
omständigheten, att Västtysklands egen smörproduktion beräknas ha stigit,
och att dess importbehov därför i fortsättningen kommer att bli mindre än
tidigare. Detta förhållande har kommit till uttryck däri, att den exportkvantitet
för smör, som intagits i 1952 års handelsavtal med Västtyskland, uppgår
till endast 9 000 ton. Möjligheten att på tyska marknaden avsätta denna

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

kvantitet kommer att bli beroende på den fortsatta tyska tullpolitiken. Från
svensk sida har krav på nedsättning av den tyska smörtullen framställts.
Till övriga länder torde export av smör i mera betydande kvantiteter i fortsättningen
endast kunna ske till Tjeckoslovakien och Östtyskland. Den export
av smör, som under år 1951 skett till andra länder, kan anses ha
varit av mera tillfällig karaktär.

I fortsättningen erinrar jordbruksnämnden om den produktionsomläggning
inom jordbruket, som rekommenderats våren 1951. Nämnden anför
härom.

Till följd av den produktionsomläggning, som rekommenderades av nämnden
på våren 1951, har mjölkproduktionen successivt nedgått. Alltjämt förefinns
dock ett relativt stort överskott, vilket användes för smörproduktion.
Svenska mejeriernas riksförening har angivit att smöröverskottet under år
1952 kan beräknas till drygt 20 000 ton, under förutsättning att några större
förändringar i produktionen eller konsumtionen av smör icke inträffa. Från
jordbruksorganisationernas sida har hävdats, att en höjning av smörpriset
på hemmamarknaden under sådana förhållanden icke skulle medföra ökade
inkomster för jordbruket utan i stället ytterligare försvåra avsättningen.
Jordbruksnämnden delar denna uppfattning och har därför icke nu föreslagit
någon prishöjning på smör. Även för övriga mejeriprodukter kunna mera
betydande prisstegringar väntas medföra sjunkande konsumtion med därav
eventuellt följande avsättningssvårigheter. Nämnden har emellertid ansett
det erforderligt att genomföra en höjning av priset på standardiserad konsumtionsmjölk
med 3 öre per liter, varav 2 öre skulle tillfalla jordbruket
och 1 öre åtgå till höjd marginal inom detaljhandeln. Ifrågavarande höjning
betingas — förutom av ökade behandlings- och distributionskostnader —
främst av önskemålet att uppehålla mjölkproduktionen inom konsumtionsmjölksdistrikten
i en omfattning, som svarar mot konsumtionen. Det har
under det gångna kalenderåret på vissa orter uppstått svårigheter att få
fram tillräckligt med mjölk för att täcka behovet, vilket sammanhänger
med att den tidigare prisuppgörelsen när det gällde mjölkproduktionens lönsamhet
visade samma återhållsamhet i underskotts- som i övcrskottsområden.
Den prishöjning, som nu föreslagits, är avsedd att helt komma de
mjölkförsäljande företagen till godo och skall alltså icke utjämnas eller
clearas.

I fråga om ost hade jordbruksorganisationerna, enligt vad jordbruksnämnden
upplyser, ansett att eventuella prishöjningar böra genomföras med försiktighet.
Med hänsyn till väntade lönestegringar samt till att kött- och
fläskpriserna samtidigt föreslagits höjda hade dock nämnden och organisationerna
ansett att en höjning med omkring 25 öre per kilogram bör kunna
genomföras utan större risk för konsuintionsminskning. Enligt de kalkyler,
som uppgjorts inom nämnden sedan överenskommelsen träffats, beräknas
en genomsnittlig prishöjning på ost med 23 öre per kilogram, varav cirka
It öre tillfalla jordbruket, medan 2 respektive 10 öre åtgå till höjda marginaler
i grossist- och dctaljhandelslcdet. — För grädde har endast föreslagits
cn mindre höjning av priset på sterilgrädden med 10 öre per liter.

Även beträffande kött och fläsk redogör jordbruksnämnden i sin skrivelse
för hittillsvarande marknadsutveckling samt för utsikterna framåt. I fråga
om kött och fläsk bär nämnden ansett att relativt stora prishöjningar kunna

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

vidtagas utan nämnvärd risk för avsättningssvårigheter för inhemska slaktprodukter.
Slakten av storboskap har visserligen under den hittills gångna
delen av innevarande regleringsår varit så stor, att betydande lager fått
läggas upp. Nämnden bedömer emellertid denna situation som övergående
och anser att man på något längre sikt med största säkerhet alltjämt har att
räkna med ett ganska stort importbehov.

Nämnden upplyser vidare, att en mindre import av fläsk skett från Danmark
till julen. Genom mul- och klövsjukeepizootien i detta land har emellertid
denna import stoppats i början av december. För att upprätthålla
balansen i den svenska försörjningen med fläsk har det då blivit nödvändigt
att ytterligare höja priset på fläsk.

Utsikterna för fläskproduktionen under 1952 anger jordbruksnämnden
vara i vass mån svårbedömbara. Enligt betäckningsstatistiken skulle försörjningsläget
för fläsk bli ganska ansträngt, men denna statistik torde för
närvarande vara behäftad med sådana brister, att den icke kan ge en tillförlitlig
uppfattning om den kommande utvecklingen. Höstens svinräkning
lämnar en annan bild av produktionsmöjligheterna, vilken närmast ger anledning
till att räkna med samma totalproduktion av slaktsvin som under
föregående år.

Statistiken över konsumtionen av kött och fläsk ger vid handen, anföres
vidare, att en viss minskning i förbrukningen har ägt rum under höstmånaderna.
Nämnden anser emellertid denna minskning vara av så obetydlig
omfattning att, efter de justeringar av lönenivån som äro att vänta, någon
större förändring i konsumtionen icke torde komma att inträffa sedan den
höjning av priserna genomförts som förutsättes i uppgörelsen. Härför talar
också enligt nämnden det förhållandet att den föreslagna prishöjningen
på fläsk i stort sett svarar mot den prishöjning, som redan ägt rum under
höstens lopp. För nötkött ligga emellertid de nuvarande partipriserna under
gällande baspriser. Några betydande avsättningssvårigheter för kött och
fläsk anser nämnden dock icke vara sannolika under den närmaste tiden.
Nämnden bortser härvid dock givetvis från det temporära överskott på nötkött,
som uppkommit under senare tid till följd av onormalt stor utslagning.

Beträffande ägg erinrar jordbruksnämnden i sin skrivelse om att prisbildningen
på denna vara för närvarande är helt fri med det undantaget
att import av ägg bör företagas och exporten av ägg stoppas, om producentpriset
tenderar att överstiga 3 kronor 75 öre per kilogram. Under den gångna
delen av regleringsåret har producentpriset legat relativt högt, beroende
på de goda priser som utvunnits vid export under hösten 1951. Äggexporten
under kalenderåret 1951 har emellertid varit mindre än föregående år men
bär dock uppgått till en så pass stor kvantitet som cirka 9 000 ton mot cirka
12 500 ton 1950. Genom att skillnader mellan de utländska och inhemska
fodermedelspriserna fortfarande kvarstå, har nämnden under hösten 1951
upptagit frågan om uttagande av utjämningsavgift vid export av ägg. Nämnden
har emellertid meddelat Sveriges export- och importförening för ägg

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

21

att nämnden icke kommer att föreskriva utjämningsavgift så länge producentprisnoteringen
icke överstiger 3 kronor 50 öre per kilogram och föreningen
samtidigt uttager frivillig avgift av cirka 25 öre per kilogram vid
export av ägg. Nämnden har också meddelat alt utjämningsavgift icke skall
utlagas, då producentpriset tenderar att nedgå till en alltför låg nivå men
att sagda nivå kommer att bestämmas senare.

Delvis på grund härav, framhåller jordbruksnämnden till slut, har producentnoteringen
icke vid något tillfälle överstigit 3 kronor 45 öre per kilogram.
Detta pris har emellertid gällt oförändrat från regleringsårets början
till den 21 december 1951, då det sänktes till 3 kronor 25 öre per kilogram.
Då de utvunna exportpriserna i stort sett äro normerande för den inhemska
prisbildningen är det givetvis svårt, framhåller nämnden, att nu bedöma
prisutvecklingen framåt. Man har med hänsyn till de goda priser, som utvunnits
under hösten, ansett sig böra uppräkna det i jordbrukskalkylen intagna
medelpriset med 10 öre per kilogram till 3 kronor per kilogram.

Överenskommelsen har, såsom redan nämnts, godkänts av Kungl. Maj :t
den 11 januari 1952.

Överenskommelsen den 15 mars 1952 och Kungl. Maj:ts beslut

samma dag.

På sätt förut påpekats kunde vid uppgörandet av den kalkyl, som enligt
överenskommelsen den 10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen
å jordbrukets produkter under tiden den 1 januari—den 31 augusti
1952, hänsyn icke tagas till sådana kostnadsökningar, som kunde inträffa
under sagda tid som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i
övrigt. Det förutsattes med hänsyn härtill, att en uppskattning av dessa
kostnadsökningar skulle göras senare och att överläggningar då även skulle
upptagas om kompensation för dessa kostnadsökningar.

Dylika överläggningar ägde rum under februari och början av mars 1952.
De fördes till en början mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt jordbrukets
förhandlingsdelegation å andra sidan. I sitt senare skede fördes de
direkt mellan representanter för regeringen och förhandlingsdelegationen.
Därvid träffades den 8 mars 1952 en preliminär överenskommelse. Denna
byggde bland annat på vissa preliminära uppskattningar rörande de kostnadsökningar,
som skulle införas å kalkylens utgiftssida med hänsyn till
höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Höjningen av lantarbetarlönen
hade därvid — med utgångspunkt från att ett av Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet preliminärt tillstyrkt
nytt löneavtal beräknades medföra en nominell höjning av lantarbetarlönen
med i genomsnitt 50 öre per timme jämte viss semesterersättning — antagits
komma att medföra en höjning av arbetskostnadsposten i kalkylen med
ett belopp, motsvarande 506 miljoner kronor för helt år. De av lönehöjningar

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

i övrigt föranledda kostnadsökningarna hade uppskattats till 58 miljoner kronor
för helt år.

Jämväl i fråga om de inkomster, som skulle tillföras jordbruket, byggde
den preliminära överenskommelsen i vissa avseenden på uppskattningar.

Sedan statens jordbruksnämnd av mig anmodats att inkomma med yttrande
över det beräkningstekniska underlaget för den preliminära uppgörelsen,
har nämnden den 12 mars 1952 avgivit sådant yttrande. I detta har
nämnden framställt erinringar mot vissa av de siffror, som i uppgörelsen
upptagits såväl å kostnads- som å inkomstsidan. Av dessa erinringar
torde — med hänyn till utformningen av den slutliga överenskommelsen —
endast de som beröra utgiftssidan här behöva beröras.

Rörande arbetskostnadsposten har jordbruksnämnden framhållit att den
reella löneförbättringen per timme — under vissa i skrivelsen gjorda förutsättningar
— synes vara 1 å 2 öre lägre än den nominella och att underskottet
därigenom med de principer, som tillämpas i jordbrukskalkylen,
minskas med 10 å 20 miljoner kronor för helt år. Vidare har nämnden anfört
att även posten övriga kostnadsstegringar till följd av lönehöjningar
synes komma att uppgå till ett något lägre belopp än det, som angivits i
den preliminära uppgörelsen.

Beträffande beräkningen av arbetskostnadsposten har jordbruksnämnden
anfört följande.

Den nominella höjningen av lantarbetarlönen torde i genomsnitt bli 50
öre i timmen. Vissa specialbestämmelser medföra en höjning av lönen utöver
detta belopp, medan andra bestämmelser inverka sänkande. Dessa i
olika riktning verkande faktorer torde icke nämnvärt påverka genomsnittet.
Härutöver har emellertid en ny bestämmelse intagits i avtalet angående
arbetstidens början och slut på arbetsplatsen. Bestämmelsen innebär att arbetsgivarna
icke längre skola betala för den spilltid, som uppkommer vid
arbetarnas färd ut till fältet. En inom lantarbetsgivarföreningen den 6 mars
gjord beräkning visar att en kostnadsbesparing härigenom uppkommer för
arbetsgivarna med i genomsnitt ca 1 öre i timmen räknat på allt jordbruksarbete.
Man har emellertid i denna kalkyl räknat med genomsnittliga vägavstånd
för samtliga jordbruk. Riktigare torde vara att räkna med vägavstånden
vid de genomsnittligt större brukningsdelar, som använda lejd arbetskraft.
De genomsnittliga vägavstånden vid dessa brukningsdelar torde
kunna anges till ca 800 meter mot i kalkylen tillämpade 600 meter. I kalkylen
har man vidare räknat med 42 procent för växtodlingsarbetenas andel
av det totala antalet manstimmar för jordbruksdriften (djurskötselarbetena
beröras icke av den nya bestämmelsen). Enligt totalkalkylen utgör emellertid
utearbetena ca 2/s av jordbruksarbetet. Räknas härmed samt med vägavståndet
800 meter kan kostnadsbesparingen anges till ca 2 öre i timmen.
Härvid har antagits att den nya bestämmelsen kommer att kunna fullt utnyttjas.

Den reella löneförbättringen synes sålunda vid gjorda förutsättningar vara
1 å 2 öre lägre än den nominella. Med de principer som tillämpas i jordbrukskalkylen
reduceras underskottet härigenom med 10 å 20 miljoner kronor
för helt år. Större delen av fältarbetet under ett produktionsår faller på sommarhalvåret.
Med hänsyn härtill torde för den tid, som uppgörelsen avser,

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

kunna räknas med ungefär två tredjedelar av nyssnämnda belopp eller med
7 respektive 14 miljoner kronor. Det må emellertid tilläggas att den nya bestämmelsen
sannolikt icke kommer att kunna utnyttjas hundraprocentigt. I
förenämnda promemoria har med hänsyn härtill gjorts en reduktion med
50 procent. Något statistiskt underlag för denna halvering saknas emellertid.

Nämnden anser att effekten av den nya bestämmelsen bör beaktas i totalkalkylen.
Hur detta skall ske torde få närmare undersökas av kalkylsakkunniga,
som därvid ha möjlighet att utföra mera ingående beräkningar av
den ekonomiska betydelsen av den nya bestämmelsen än som nu varit möjligt.

Beträffande det belopp, som beräknats för övriga kostnadsökningar, har
nämnden anfört.

Sammansättningen av posten »Övriga kostnadsökningar» framgår av följande
tablå.1

Milj kr

Ekonomibyggnader och grundförbättringar .......................... 8

Avskrivningar och underhåll för maskiner............................ 10

Elektricitet ........................................................ 4

Köpfodermedel.................................................... 20

Övrigt (maskinhåliare, frakter etc.) .................................. 4

Mejeriernas kostnader.............................................. 7,5

Slakteriernas kostnader ............................................ 4,5

Summa 58,0
2/3 härav 38,7

Av ovanstående delposter torde med beaktande av nu kända lönestegringar
kostnaderna för ekonomibyggnader och grundförbättringar öka med
ytterligare 3 miljoner kronor för helt år. Större lönestegringar än preliminärt
beräknats ha även skett för mejerier och slakterier, vilkas kostnader till
följd härav öka med ytterligare cirka 4 miljoner kronor. På grund av lönestegringar
öka vidare kostnaderna för mjölkkontroll med l,i miljon kronor.
(Denna post ej upptagen i tablån.) Å andra sidan har kostnadsökningen
för köpfodermedel betydligt överskattats. Enligt nämndens beräkningar torde
beloppet 6,7 miljoner kronor vara ett riktigare mått på den väntade kostnadsstegringen.
Enligt januariöverenskommelsen skola vidare överläggningar
om kompensation för konsekvensprisstegringar endast gälla sådana
prisstegringar, som äro föranledda av ökade löner. Med beaktande härav torde
delposten elektricitet böra uteslutas, enär någon taxeändring icke inträffat
sedan januariuppgörelsen träffats. Efter nämnda justeringar reduceras
posten övriga kostnadsstegringar med 9,2 miljoner kronor för helt år
eller med 6,i miljoner kronor för 8 månader. Även frakterna komma emellertid
att öka, varvid avdragsbeloppet 6,i miljoner kronor stannar vid cirka
4,3 miljoner kronor. Det må tilläggas att ovan berörda kostnadsstegringar i
verkligheten kunna bli större än beräknat på grund av att eventuella löneglidningar
från tidpunkten för novemberkalkylens upprättande till årsskiftet
1951/52 icke kunnat beaktas.

1 Denna" tablå företeddes av jordbrukets förhandlingsdelegation på ett tidigt stadium av förhandlingarna
med nämnden. Till tablån var fogad den anmärkningen att beräkningarna endast
innefattade 10 procent stegring av arbetslönerna.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Sedan jordbruksnämndens granskning verkställts, ägde nya överläggningar
rum mellan representanter för regeringen samt jordbrukets förhandlingsdelegation.
Därvid träffades den 15 mars 1952 en överenskommelse, vilken
samma dag godkändes av Kungl. Maj :t. överenskommelsen är av följande
innehåll.

»Genom beslut den 11 januari 1952 godkände Kungl. Maj:t en den 10
januari 1952 träffad överenskommelse mellan statens jordbruksnämnd
samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk utsedd förhandlingsdelegation angående vissa omedelbara prishöjningar
in. m. å animaliska produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti
1952. I överenskommelsen hade förutsatts att nya överläggningar senare
skulle upptagas angående kompensation för kostnadsökningar till följd av
väntade lönehöjningar, enär dessa kostnadsökningar icke kunnat beaktas
vid uppgörandet av den kalkyl, som skulle ligga till grund för prissättningen.

Efter överläggningar mellan representanter för regeringen, å ena, samt
nyssnämnda förhandlingsdelegation, å andra sidan, har nu —- under förutsättning
av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats följande
slutliga överenskommelse rörande grunderna för prissättningen å
jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

1. överenskommelsen den 10 januari 1952 innebär, att till grund för prissättningen
under nu ifrågavarande tid skall läggas den kalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader under regleringsåret 1951/52, som slutgiltigt
granskats vid sammanträde med jordbruksnämndens råd den 8 januari
1952 och som utvisar ett underskott av cirka 118 miljoner kronor
för hela regleringsåret eller alltså för tiden den 1 januari—den 31 augusti
1952 cirka 78,5 miljoner kronor. Eftersom vid kalkylens uppgörande hänsyn
icke kunnat tagas till sådana kostnadsökningar, som kunna inträffa
under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 som följd av höjda lantarbetarlöner
och lönehöjningar i övrigt, har emellertid i överenskommelsen
angivits, att uppskattning av dessa kostnadsökningar skulle komma att
göras senare.

Med ledning av det avtal, som nu träffats mellan Svenska ^^arbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet rörande lönerna efter
utgången av år 1951, ävensom till de löneavtal, som under den hittills
gångna delen av år 1952 slutits beträffande andra arbetargrupper på områden,
vilka direkt eller indirekt inverka på jordbrukets kostnader, ha nyssnämnda
kostnadsökningar nu för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952
uppskattats till ett belopp som å kalkylens inkomstsida motsvarar omkring

343.5 miljoner kronor. Å andra sidan ha de prishöjningar, som angivits i
överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknats tillföra jordbruket en
inkomst av cirka 93,5 miljoner kronor.

Det kalkylmässiga inkomstunderskottet för tiden den 1 januari—den 31
augusti 1952 skall följaktligen nu beräknas till (78,5 -f- 343,5 — 93,5 =)

328.5 miljoner kronor.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

2. Av det i punkt 1 angivna underskottet avses omkring 42,5 miljoner kronor
skola täckas genom prishöjningar i enlighet med vad som angives i
punkt 3. I statliga pristillägg skall jordbruket tillföras ett beräknat belopp
av 245 miljoner kronor att disponeras på sätt angives i punkt 5. Återstoden,
omkring 41 miljoner kronor, skall lämnas okompenserad med hänsyn till
svårigheten att i nuvarande marknadsläge genomföra längre gående prishöjningar.

3. De prishöjningar, som avses i denna överenskommelse, äro följande:

Beräknad
inkomstökn.
milj. kr.

a) Baspriserna i avtalet mellan statens jordbruksnämnd och

Sveriges slakteriförbund höjas med i genomsnitt cirka 10 öre per
kilogram .................................................. 15

b) Ostpriserna höjas i partihandeln med i genomsnitt cirka 30
öre per kilogram. Eftersom denna prishöjning medför en värdestegring
å de lager av ost, som vid tiden för höjningen finnas i
lager hos mejerier och lagringsberättigade partihandlare, skall en
särskild lagervärdeökningsavgift uttagas å dylika lager. De medel,
som inflyta härigenom, skola tillföras jordbruket för att disponeras
enligt senare överenskommelse mellan jordbruksnämnden
och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. Genom prishöjningen
och uttagandet av denna avgift beräknas jordbruket komma att

tillföras .................................................... 10,5

c) För mjölk och grädde, som säljes i med kapsyl försluten

flaska, höjes flasktillägget till 5 öre per flaska i hela landet .... 1

d) Med hänsyn till marknadsläget samt bebådade prishöjningar
å brödsäd beräknas jordbrukets inkomst av trädgårdsprodukter

respektive spannmål komma att med omkring 3 miljoner respektive
1 miljon kronor överstiga de belopp, som upptagits i den senaste
kalkylen .............................................. 4

e) Priset på smör i partihandeln höjes med 30 öre per kilogram 12

Summa 42,5

4. Genom höjning av priserna på fettråvaror skall partipriset på margarin
höjas med samma belopp som partipriset på smör, d. v. s. 30 öre per
kilogram. Av den inkomstökning, som clearingkassan för fettvaror härigenom
erhåller, skola högst 10 miljoner kronor användas för att bestrida
kostnaderna för de i punkt 5 angivna pristilläggen.

5. Det belopp av 245 miljoner kronor, som jordbruket skall tillföras i statliga
pristillägg, skall disponeras på följande sätt.

Milj. kr

a) Ett belopp av 145 miljoner kronor skall användas dels till utbetalande
av pristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som
levererats eller levereras till mejeri under tiden den 1 september

26

Kungl. Maj ds proposition nr 176.

Milj. kr

1951—den 31 augusti 1952, dels till differentiering för tiden mars
—augusti 1952 av mjölkpriset mellan olika produktionsområden
och leverantörer enligt en mellan statens jordbruksnämnd och jord -

brukets förhandlingsdelegerade överenskommen plan, även innefattande
kompensation för tidigare utgående körlinjebidrag, dels, i
den mån beloppet ej åtgår för nu nämnda ändamål, ställas till
Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål
........................................................ 145

b) För utbetalande av pristillägg med 30 kronor för varje under

tiden den 1 september 1951—den 31 augusti 1952 levererat svin av
viss minsta vikt, ett beräknat belopp av ...................... 52

c) För utbetalande av arealbidrag med 150 kronor för varje hektar
av den areal, varå vete odlats under år 1951 enligt uppgifterna

till 1951 års allmänna jordbruksräkning, ett beräknat belopp av . . 48

Summa 245

Skulle jordbruket genom den i punkt 3 angivna höjningen av partipriset
på smör under tiden fram till den 1 september 1952 tillföras större inkomstökning
än 12 miljoner kronor, skall det under a) i denna punkt
upptagna beloppet till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande minskas
i motsvarande mån.

6) överenskommelsen den 10 januari 1952 skall, i den mån den icke
ändras genom denna överenskommelse, fortfarande gälla intill utgången
av innevarande regleringsår.»

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

I sin förut omnämnda skrivelse den 18 mars 1952 har jordbruksnämnden
hemställt om ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor till täckande av Svenska
spannmålsaktiebolagets kostnader under regleringsåret 1951/52.

I fråga om storleken av dessa kostnader och av de medel, som ställts till
förfogande för ändamålet, inhämtas av skrivelsen, att sammanlagt närmare
153,2 miljoner kronor ha varit disponibla för att täcka bolagets kostnader
under regleringsåren 1950/51 och 1951/52. Enligt bokslutet för verksamhetsåret
1950/51 uppgick bolagets förlust under detta år till drygt 70,4
miljoner kronor. För att täcka kostnaderna under innevarande regleringsår
återstå sålunda cirka 82,8 miljoner kronor.

I skrivelse till jordbruksnämnden den 28 februari 1952 har bolaget uppskattat
kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 till 156,5 miljoner kronor.
I den beräkning, som låg till grund för anslagsäskandet till 1951 års riksdag,
upptogos dessa kostnader till 75 miljoner kronor. Såsom orsaker till
ökningen av kostnaderna ha angivits den import av brödsäd, som det svaga
skördeutfallet nödvändiggjort, samt den ytterligare stegring av priserna på

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

27

Importerade fodervaror, som ägt rum. I summan 156,5 miljoner kronor ingår
ett beräknat belopp av cirka 15 miljoner kronor svarande mot de merpriser,
som bolaget betalat vid inköp enligt meddelade anvisningar av vissa
varor i Argentina. Storleken av sistnämnda belopp, vilket bokföres i särskild
ordning, kan emellertid ej med säkerhet fastställas, förrän ifrågavarande
importköp hunnit helt avvecklas.

Bolagets uppskattning av kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 fram -

går av följande tablå, där värdetalen avse miljoner kronor.

A. Kostnader för beredskapslagring av

300 000 ton brödsäd .................................... 6,o

Avgår: inbetalad prisskillnad ..........................—5,5 0,5

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

1) 277 000 ton vete .................................... 56,o

2) 40 000 ton råg .................................... 12,s 68,5

C. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

1) 162 000 ton majs .................................. 53,o

2) 10 000 ton sorghum ................................ 2,o

3) 27 000 ton korn .................................... 7,o

4) 22 000 ton havre .................................. 4,o 66,o

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 69 300 ton

vetekli ................................................ 10,o

E. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av 125 000 ton

oljekraftfoder ......................................... 2,5

F. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland .................. 2,o

G. Räntor ............................................... 6,o

H. Allmänna kostnader ................................... l,o

Summa kostnader 156,5

Jordbruksnämnden framhåller att man, eftersom beloppet 156,5 miljoner
kronor ej är exakt, synes böra räkna med att ett tilläggsanslag av cirka 75
miljoner kronor kommer att erfordras för att jämte det belopp å cirka 83
miljoner kronor, som återstår av tidigare anvisade medel, täcka spannmålsbolagets
kostnader under regleringsåret 1951/52.

Frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare, som drabbats
av översvämnings- eller regnskador.

Såsom inledningsvis nämnts ha länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens
län hemställt om särskilt bidrag till jordbrukare i sagda län, vilka under
år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador. I fråga om Kalmar
län gäller framställningen gottgörelse för skador, som vållats genom Emåns
m. fl. vattendrags översvämning våren 1951. Beträffande Norrbottens län

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

begäres särskilt stöd åt jordbrukare i länet, vilkas höskörd slagit fel till
följd av regn under sommaren 1951.

över framställningarna ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och
statskontoret.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som med sin skrivelse överlämnat ett flertal
ansökningar om ersättningar av statsmedel för förluster i anledning av
förenämnda översvämningsskador, har i skrivelsen närmare redogjort för
uppkomsten av skadorna och för dessas omfattning.

Länsstyrelsen framhåller därvid att det utmärkande för väderleken i länet
under vintern 1950/51 varit de för sydsvenska förhållanden ovanligt
rikliga snöfallen vilka förorsakat mycken skadegörelse på såväl skog som
byggnader. Någon nämnvärd avsmältning ägde icke rum förrän i början av
april månad 1951, då vårfloden, förstärkt av samtidigt inträffande regn, satte
in och medförde översvämningar med skadegörelse på mark, vägar, broar
och annan egendom, övervägande antalet av de skadelidande äro ägare och
arrendatorer av marker längs Emån och dess bifloder Silverån och Gårdvedaån.
Nämnda vattendrag ha tidigare vid upprepade tillfällen förorsakat
översvämningar. De hitintills under senare år mest förlustbringande ha inträffat
åren 1931, 1936 och 1945.

För att värdera de uppkomna översvämningsskadorna har länsstyrelsen
enligt vad som anföres i skrivelsen utsett särskilda värderingsmän. Av deras
berättelse framgår, att antalet skadelidande med ersättningsanspråk
uppgår till 269. I detta antal äro inräknade 22 skadelidande med uteslutande
andra skador än skördeskador. Den skadade arealen jordbruksjord anges
till sammanlagt 1 830 hektar. Skadorna ha uppskattats till sammanlagt
910 000 kronor. Härav avse 798 000 kronor skördeskador och 112 000 kronor
skador å annan egendom.

Länsstyrelsen har vidare lämnat vissa uppgifter om de skadelidandes ekonomiska
förhållanden. Enligt dessa äro de flesta av de skadelidande innehavare
av mindre och medelstora jordbruk, medan endast ett fåtal befinner
sig i särskilt goda ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen framhåller som sin åsikt, att statsmedel böra anvisas till
att lindra förlusterna. Länsstyrelsen understryker att översvämningarna
haft ovanligt svår karaktär, att de torde komma att inverka på kommande
års skördemöjligheter samt att de skadelidande icke kunnat genom försäkringar
skydda sig mot skador av ifrågavarande slag.

Vad angår ersättningarnas storlek anser länsstyrelsen det rimligt, att
de skadelidande stå en viss självrisk. Styrelsen finner det skäligt, att ersättning
lämnas till de sökande med generellt 50 procent av det belopp, vartill
skadorna värderats, samt att ersättning därutöver får utgå efter behovsprövning
med ytterligare högst 25 procent av nämnda belopp. Länsstyrelsen
hemställer slutligen, att de kostnader, som styrelsen haft i samband
med värderingsmännens uppskattning av skördeskadorna — 5 690 kronor
90 öre — måtte bestridas av statsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

29

Lantbruksstyrelsen uttalar att enligt dess mening de principer, som tilllämpats
vid värderingen av översvämningsskadorna, kunna godtagas. Styrelsen
har genom att vissa av dess chefstjänstemän besökt översvämningsområdet
själv kunnat bilda sig en uppfattning om skadorna och understryker
vad länsstyrelsen uttalat om dessas svårartade karaktär. Skadorna ha
särskilt svårt drabbat de jordbrukare, som deltaga i vissa Emån berörande
sänknings- och invallningsföretag. Statsbidrag för att utföra ifrågavarande
företag har sökts hos Kungl. Maj :t och lantbruksstyrelsen. För 23 skadelidande,
som deltaga i företagen, uppgå förlusterna till sammanlagt 238 000
kronor. Dessa skadelidande svara för 80 procent av de beräknade totalkostnaderna
för utförandet av sänknings- och invallningsföretagen.

Lantbruksstyrelsen upplyser om att den inom kort, på grund av att förhållandet
mellan företagens kostnad och båtnad är ogynnsamt, kommer att
till Kungl. Maj :t överlämna ansökningar om statsbidrag till företagen. Då
kostnaderna för företagens utförande äro av sådan storleksordning, att deltagarna
icke ensamma förmå svara för dessa, och då företagens genomförande
enligt styrelsens mening är av stort allmänt och socialt intresse, finner
styrelsen skälen för särskilt stöd till företagen tungt vägande. Närmare
förslag till utformning av sådant stöd kommer att övervägas av styrelsen
vid behandlingen av ärendet rörande statsbidrag till företagen.

Vad angår frågan om ersättning av statsmedel för översvämningsskadorna
år 1951 uttalar lantbruksstyrelsen, att enligt dess uppfattning sådan ersättning
icke bör utgå för dylika skador. Styrelsen hänvisar jämväl till den
ståndpunkt, som härvidlag intagits i propositionen nr 382/1946 angående
ersättning för vissa översAämningsskador m. m. samt i propositionen nr
79/1951 angående stödlån till jordbrukare. Styrelsen anser sig därför icke
kunna tillstyrka bifall till föreliggande framställning om statsbidrag till
täckning av de förluster, som uppstått genom Emåns översvämning år 1951.
På grund av skadornas omfattning och då dessa i stor utsträckning drabbat
mindre och medelstora jordbruk, vilkas innehavare eller brukare icke
befinna sig i särskilt goda ekonomiska omständigheter, anser sig lantbruksstyrelsen
dock böra föreslå, att utöver stödlån möjlighet skall beredas att
lämna räntefria amorteringslån till dem, som på grund av skadorna råkat
i allvarliga ekonomiska svårigheter. Vidare förordar styrelsen att för reparation
av mera omfattande skador på fasta anläggningar av betydelse för
jordbruksdriftens uppehållande skola lämnas avskrivningslån mod som regel
högst 50 procent av det belopp vartill skadorna uppskattats.

Beträffande de grunder, enligt vilka räntefria lån och avskrivningslån
böra utgå, anför styrelsen i huvudsak följande.

För de räntefria lånen bör gälla samma stränga behovsprövning som
föreskrevs i fråga om stödlånen för 1950 års skördeskador. De böra utgå
med belopp motsvarande högst hälften av den lidna förlusten. Beträffande
amorteringstid, säkerhet m. m. torde bestämmelserna i kungörelsen om 1951
års stödlån (nr 766/1951) böra tillämpas. Lånen synas liksom sistnämnda
lån kunna beviljas av lantbruksnämnden i samarbete med hushållningssällskapet.
De torde vidare kunna bestridas från det anslag, ur vilket stödlånen
utlämnas.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

I de fall då jordbrukare drabbats av jämväl andra skador än skördeskador
böra de förstnämnda skadorna få inräknas i det totala skadebelopp, för
vilket lån skall beräknas.

För avskrivningslånen böra gälla grunder liknande dem som fastställdes
av 1945 års riksdag efter förslag i propositionen nr 389/1945. För att avskrivning
skall kunna ske bör fordras, att de reparationsarbeten som avses
med lånen skola vara utförda inom förslagsvis ett eller två år. Lånen, som
böra beviljas av lantbruksnämnden i samarbete med hushållningssällskapet,
torde utan olägenhet kunna utgå ur anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering.
Skadorna av ifrågavarande slag uppgå till ungefär 75 000 kronor
och eventuella avskrivningslån torde sammanlagt komma att uppgå till
högst 30 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen uttalar till slut, att den icke ansett sig böra bedöma
om och i vad mån ersättning bör utgå för skador utanför jordbruket.

Statskontoret uttalar att ifrågavarande jordbrukare icke böra beredas gottgörelse
i annan ordning än den som kungörelsen om stödlån till jordbrukare
(nr 766/1951) anvisar. Beträffande ersättning till andra än jordbrukare
framhåller statskontoret, att specificerade uppgifter saknas om skadornas
storlek samt om de skadelidandes förmögenheter, inkomster, försörjningsplikt
och sådana ekonomiska omständigheter i övrigt, som kunna inverka på
bedömandet av i vilken utsträckning ett tillmötesgående av framställningen
kan anses befogat. Ett avgörande av ärendet i denna del synes därför förutsätta
en komplettering av utredningen. Ämbetsverket påpekar även att till
bidrag till dessa skadelidande synes kunna disponeras högst 50 000 kronor
från undsättningsfonden under innevarande budgetår.

Ersättningen till de värderingsmän, som uppskattat skadorna, bör enligt
statskontorets mening bestridas från den i länsstyrelsernas avlöningsstat
upptagna posten till ersättning till sakkunniga för biträde vid utredningar,
m. m.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i sin förenämnda skrivelse att
ett belopp av 325 000 kronor skall ställas till länsstyrelsens förfogande för
inköp av hö till jordbrukare inom länet, vilkas höskörd slagit fel. Av den
motivering för framställningen, som anförts i länsstyrelsens skrivelse, må
här återgivas följande.

Länsstyrelsen framhåller inledningsvis att 1951 års skörd av stråfoder
och potatis i länet på grund av synnerligen ogynnsamma väderleksförhållanden
under sommaren kommit att bli avsevärt mindre och av betydligt
sämre beskaffenhet än under normala förhållanden.

Enligt länsstyrelsens mening skulle de sämst ställda jordbrukarna i vissa
av länets inlandskommuner icke vara hjälpta med stödlån enligt kungörelsen
nr 766/1951. Härvid syftar länsstyrelsen på de kommuner där stråfodret till
mycket betydande och i vissa fall övervägande del hämtas från naturliga
slåtterängar. Höet på dylika ängar har nämligen på grund av det myckna
regnandet och därav förorsakat högt vattenstånd blivit i stor utsträckning
helt fördärvat.

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Länsstyrelsen omtalar i fortsättningen att den, sedan från skilda håll
gjorts framställningar om dess medverkan till hjälp åt de hårdast drabbade
jordbrukarna, anmodat vederbörande landsfiskaler alt i samråd med de berörda
kommunernas organ utreda hjälpbehovet.

Med utgångspunkt från resultatet av dessa utredningar har länsstyrelsen
funnit en mera allmän hjälpverksamhet erforderlig inom följande kommuner
nämligen Överkalix, Korpilombolo, Tärendö, Paj ala, Junosuando och
Karesuando. Antalet hushåll inom dessa kommuner, som skulle behöva bidrag
för inköp av hö, utgör omkring 960 stycken. Den kvantitet hö, som
i dessa fall skulle behöva anskaffas, har beräknats till cirka 2 300 ton.
Kostnaderna för inköp av denna kvantitet hö har länsstyrelsen uppskattat
till 305 000 kronor.

Länsstyrelsen framhåller emellertid, att även inom de kommuner, där
en mera allmän hjälpverksamhet icke synts erforderlig, säkerligen enstaka
fall komma att yppa sig, där ett oundgängligt behov av hjälp är för handen
och där av en eller annan anledning lån icke kunna ifrågakomma. Det
vore självfallet av stort värde, om länsstyrelsen efter verkställd utredning
kunde få lämna bidrag även i sådana fall. Med anledning härav anser länsstyrelsen
att en viss höjning av det nyss angivna beloppet bör ske. Länsstyrelsen
hemställer därför, att till dess förfogande skall ställas ett belopp av
325 000 kronor för utbetalning av bidrag för inköp av hö.

Lantbruksstyrelsen vitsordar att fodersituationen för vintern blivit oroande
i de trakter av Norrbottens län, där man är starkt beroende av avkastningen
av slåtterängarna för försörjningen av nötkreaturen, men framhåller
att det genomsnittliga skadebeloppet per- familj endast är 317 kronor.
Med de inkomster, som för närvarande kunna utfås från egen skog och
arbete utom hemmet, bör enligt styrelsens mening en skördeskada av denna
storlek icke vara av avgörande betydelse för flertalet av de hjälpbehövande.
Styrelsen finner det därför naturligast att dessa hänvisas att söka
stödlån i likhet med andra därtill berättigade. På grund härav anser lantbruksstyrelsen,
att länsstyrelsens framställning ej nu bör föranleda någon
åtgärd. Därest det vid prövningen av ansökningar om stödlån skulle visa sig,
att verkliga katastroffall föreligga, bör det senare kunna övervägas att medge
avskrivning efter prövning från fall till fall.

Statskontoret avstyrker bifall till länsstyrelsens framställning under hänvisning
till att enligt den ståndpunkt, som statsmakterna hittills ha intagit,
hjälpverksamhet vid skador av förevarande art icke bör ske i form av
understöd utan genom stödlån.

Departementschefen.

I propositionen nr 207/1951 angående åtgärder i prisreglcrande syfte på
jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 gjordes vissa uttalanden
rörande försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa
borde försörjningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde
läckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med
hänsyn bland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av
pris- och avsättningsförliållanden på världsmarknaden, som ägt rum under
den senaste tiden, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen.
Därvid borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden,
där underskott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å
andra sidan borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande
vilka svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande
priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning,
vilken i förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde
bli av relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska
synpunkter mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning
av självförsörjningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av
en i nuvarande läge mycket oviss exportmarknad.

Någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som lågo till grund för
denna bedömning, har hittills ej inträffat. Prisläget på världsmarknaden
för vegetabilier är alltjämt mycket högt, särskilt för brödsäd. Samtidigt äro
exportmöjligheterna för flertalet animaliska produkter alltjämt otillfredsställande.
Det försörjningsprogram, som angavs våren 1951, torde sålunda
i sina huvuddrag alltjämt böra vara vägledande.

Vad den inhemska produktionsutvecklingen angår måste det konstateras,
att utbytet av 1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än man hoppats.
Härvidlag må först och främst erinras om de svåra skördeskador, som
drabbade jordbruket till följd av svartrostangreppen å vete och som medfört
att ett betydande underskott uppstått i vår brödsädsförsörjning. Även
skörden av fodersäd blev mindre tillfredsställande. Detsamma gäller sockerbetsskörden.
Mjölkproduktionen visar likaså en förhållandevis betydande
nedgång. Häremot är givetvis intet att erinra i den mån nedgången utgör
ett led i en sådan produktionsomläggning, som nyss berörts, och sålunda
motsvaras av produktionsökning på andra områden. Nedgången torde emellertid
delvis även bero på andra faktorer. Härvidlag må erinras om den muloch
klövsjukeepizooti, som härjade under slutet av år 1951 och början av
innevarande år.

De förhållanden, som jag nu berört, ha givetvis ej kunnat undgå att påverka
resultatet av jordhrukskalkylen. I den reviderade kalkyl, som förelåg
i början av år 1952 och som enligt den förut berörda överenskommelsen den
10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen å jordbrukets produkter
under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, ha sålunda jordbrukets
inkomster upptagits till ett belopp, som med omkring 170 miljoner
kronor understiger den i vårkalkylen angivna summan. Minskningen beror
främst på den svaga brödsädsskörden och nedgången i mjölkproduktionen.

Samtidigt ha emellertid ändringar skett även på utgiftssidan. Den viktigaste
av dessa gäller beräkningen av jordbrukets arbetskostnadsvolym.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

33

I jordbruksnämndens skrivelse och i den såsom bilaga 2 till detta protokoll
fogade promemorian har utförligt redogjorts för de förhållanden, som
föranlett att de tidigare gjorda beräkningarna rörande förändringarna i
jordbrukets arbetsvolym under de senaste åren blivit felaktiga, och för det
resultat, till vilket man kommit vid den hösten 1951 gjorda omräkningen.
Här må endast erinras om att vid denna omräkning jordbrukets arbetsvolym
för regleringsåret 1951/52 upptagits till omkring 951 miljoner arbetstimmar,
medan densamma i den våren 1951 upprättade normalkalkylen upptagits
till omkring 1 031 miljoner arbetstimmar. Sammanlagt motsvarar denna
minskning vid det löneläge, som rådde hösten 1951, en minskning av arbetskostnadsposten
med i runt tal 165 miljoner kronor. Jag vill i detta sammanhang
även erinra om dels att de kalkylsakkunniga understrukit, att beräkningarna
rörande arbetskostnadsposten trots den korrigering, som nu
gjorts, fortfarande äro ganska osäkra, dels att minskningen av arbetsvolymen
inom jordbruket åtminstone i viss utsträckning torde ha medfört att
jordbrukarna i ökad utsträckning kommit att uppdraga vissa arbeten, såsom
transporter in. m., åt arbetskraft utanför jordbruket, utan att detta hittills
kunnat beaktas i kalkylen.

Främst till följd av ändringen i fråga om arbetsvolymen utvisar även
kostnadssidan en minskning. På grund av att åtskilliga andra poster ökat
stannar minskningen dock vid omkring 75 miljoner kronor. Sammanlagt
visar kalkylen efter de vidtagna justeringarna ett underskott av omkring
118 miljoner kronor — kostnadsökningar till följd av lönehöjningar under
år 1952 härvid ej beaktade.

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation givit uttryck i den av Kungl. Maj :t
godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, anser även jag, att kalkylen
i nu angivet skick bör läggas till grund vid prövningen av frågan om
utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för
återstoden av innevarande regleringsår. Till spörsmålet om de förändringar,
som böra vidtagas i kalkylen på grund av kostnadsökningar till följd av
lönehöjningar under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, återkommer
jag i det följande.

Vad jag nyss sagt om att kalkylen bör läggas till grund för prisregleringen
under återstoden av innevarande regleringsår innebär emellertid ej att
jag anser det nuvarande kalkylsystemet i allo tillfredsställande. Detta
system har visserligen under de gångna åren obestridligen varit av mycket
stort värde, då det gällt att mäta förändringarna i jordbrukets ekonomiska
läge. Samtidigt har det emellertid, trots att kalkylmetoderna successivt förbättrats,
efter hand framstått som allt klarare, att man svårligen på detta
sätt kan få någon fullt exakt redovisning av jordbrukets ställning. Det torde
vara tillräckligt att i detta hänseende hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört
angående storleken av de felmarginaler, som kunna föreligga. Genom
3 liihung till riksdagens protokoll 19C>2. 1 samt. AV 176.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

att prisregleringen helt baserats på kalkylerna har man vidare kommit att
eftersträva en exakthet i regleringen, som på grund av de föreliggande felmarginalerna
i verkligheten blott blivit skenbar men som det oaktat medfört
eu betydande och ur flera synpunkter mindre lämplig bundenhet. Det
kan även påpekas, att de omräkningar av kalkylen, som under de senaste
åren måst företagas med ganska korta mellanrum, visat sig mycket betungande.
Goda skäl föreligga enligt min uppfattning för att man skall söka
finna en form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera
schematiska regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet
medger en smidig anpassning till förändringar i produktions- och avsättningsförhållandena
ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.
Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa
om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa en utredning
rörande denna fråga.

Jag torde härefter få återgå till frågan om grunderna för prisregleringen
på jordbrukets produkter för återstoden av innevarande regleringsår. Såsom
nyss nämnts utvisade den reviderade kalkylen för regleringsåret
1951/52 ett underskott av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret
eller omkring 78,5 miljoner kronor för tiden den 1 januari—den 31
augusti 1952 — hänsyn då ej tagen till kostnadsökningar på grund av höjning
av lantarbetarlönerna eller andra lönehöjningar under nämnda tid.
Genom de prisjusteringar, som vidtogos i anslutning till den av Kungl.
Maj :t godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknades jordbruket
komma att tillföras ett inkomsttillskott av 93,5 miljoner kronor.
Därigenom hade sålunda det då föreliggande underskottet blivit täckt och
till och med förvandlats till ett mindre överskott.

Det kunde emellertid redan då förutses, att situationen skulle bli en helt
annan och att ett mycket betydande underskott åter skulle förligga, då avtalsförhandlingarna
för år 1952 slutförts och man i kalkylen kunde taga
hänsyn till de kostnadsökningar, som voro att vänta som följd av höjda
lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Det var vidare klart, att detta
underskott endast till en mindre del skulle kunna täckas genom prishöjningar
på jordbruksprodukter, detta med hänsyn såväl till den exceptionella
inkomstminskning som träffat jordbruket genom svartrostangreppen å 1951
års veteodling som ock genom att en stor del av regleringsåret redan gått
till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska produkter
redan avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan
utgående framstod under sådana omständigheter som den i föreliggande
situation enda möjliga lösningen.

Medan förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet angående lönevillkoren för lantarbetare
för år 1952, inleddes under februari månad mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation överläggningar rörande prissättningen
å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

35

1952. Därvid diskuterades bland annat — förutom prishöjningar å vissa
produkter — införande av ett nytt allmänt mjölkpristillägg samt ett differentierat
mjölkpristillägg till förmån för de mindre jordbruken. Vidare diskuterades
utbetalande av ett statligt pristillägg för fläsk ävensom ett särskilt
arealbidrag för 1951 års veteodling. Med hänsyn till att resultatet av
överläggningarna helt var beroende av i vilken utsträckning statliga pristillägg
kunde påräknas och till den föreliggande tidsnöden kommo emellertid
överläggningarna i sitt slutskede att föras mellan representanter för regeringen
och förhandlingsdelegationen. Därvid nåddes den överenskommelse,
för vars innehåll tidigare redogjorts och vilken i stora drag innebär att
av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott omkring 42,5
miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar och ett beräknat belopp
av 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden, 41 miljoner
kronor, lämnas okompenserad.

Överenskommelsen innebär givetvis en kompromiss mellan olika synpunkter.
Hänsyn har sålunda tagits bland annat till marknadsläget, till den
osäkerhet som vidlåder kalkylen samt till att det även ur jordbrukets synpunkt
framstår som mindre önskvärt, att prisregleringen i alltför hög grad
skall baseras på statliga pristillägg. Enligt min mening utgör den även en
skälig avvägning mellan alla de olika intressen, som här kräva beaktande.

Vad angår fördelningen av de belopp, som enligt överenskommelsen skola
tillföras jordbruket, har redan nämnts, att de marknadsmässiga möjligheterna
att erhålla en inkomstökning genom prishöjningar varit mycket begränsade.
Det har vidare i nuvarande läge framstått som särskilt önskvärt
att undvika en höjning av priset på konsumtionsmjölk utöver den som vidtogs
i januari 1952. Prishöjningarna ha därför i stort sett begränsats till
vissa justeringar av priserna på slaktprodukter, ost och smör. För att undvika
alltför starka rubbningar av avsättningsmöjligheterna för smör har
även en höjning av margarinpriset ansetts böra vidtagas.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951,
sökte man stimulera till den produktionsomläggning i riktning mot ökad
produktion av spannmål samt kött och fläsk, som ansågs önskvärd. Denna
synpunkt gör sig givetvis alltjämt gällande. Det torde emellertid nu vara
nödvändigt, att prisavvägningen sker så att även mjölkproduktionen erhåller
en viss kompensation för de ökade omkostnaderna. Samtidigt anser jag
det angeläget, att man vid prisregleringen skall taga särskild hänsyn till de
mindre jordbrukens intressen bland annat så att dessa erhålla ett särskilt
stöd för sin mjölkproduktion. Vad fläskproduktionen angår synes i betraktande
av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om
denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen
synes det motiverat att även brödsädsodlingen skall erhålla del av de medel,
som nu skola fördelas, detta med hänsyn både till förlusterna på grund av
svartrostangreppen förliden höst och till angelägenheten av att intresset för
odlingen ej skall minskas.

De synpunkter, som jag nu anfört, ha delats av jordbrukets förhandlings -

36

Kungi. Maj.ts proposition nr 176.

delegation. De ha även enligt min mening blivit på ett tillfredsställande sätt
beaktade i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen. Av det totala
beloppet av 245 miljoner kronor erhåller sålunda mjölkproduktionen huvudparten
eller 145 miljoner kronor, medan fläskproduktionen erhåller ett beräknat
belopp av 52 miljoner kronor och veteodlingen ett beräknat belopp
av 48 miljoner kronor.

V''ad angår dispositionen av de belopp, som kunna komma att ställas till
förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen, fördes innan den slutliga
överenskommelsen träffades överläggningar mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid dessa överläggningar
rådde enighet om att en förhållandevis stor del av sagda belopp borde utgå
i form av ett allmänt mjölkpristillägg för all mjölk, som levererats eller
levereras till mejeri under innevarande produktionsår. Då den övervägande
delen av mjölkproduktionen faller på de mindre och medelstora jordbruken,
innebär en dylik anordning i realiteten även att dessa jordbruk erhålla den
största delen av det sammanlagda pristilläggsbeloppet. Samtidigt rådde
emellertid också enighet om att de mindre jordbruken härutöver borde erhålla
ett ytterligare tillskott för sin mjölkproduktion i form av ett differentierat
mjölkpristillägg (leveranstillägg). Det framstod vidare som önskvärt
att detta leveranstillägg skulle sammanföras med de clearingtillägg, som nu
utgå.

I överensstämmelse med de överläggningar, som sålunda förts, har i den
slutliga överenskommelsen förutsatts att nyssnämnda belopp av 145 miljoner
kronor till en början skall användas för utbetalande av ett allmänt
mjölkpristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som levererats eller
levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Härför har beräknats
åtgå ett belopp av 112,5 miljoner kronor. Beträffande detta belopps fördelning
på brukningsdelar i olika storleksgrupper kan nämnas att det med ledning
av tillgängliga statistiska uppgifter rörande mjölkleveranser från jordbruk
av olika storlek kan beräknas att omkring 36 procent kommer att
utgå till brukningsdelar i storleksgruppen 2—10 hektar, cirka 28 procent
till brukningsdelar i storleksgruppen 10—20 hektar, omkring 11 procent till
brukningsdelar i storleksgruppen 20—30 hektar samt cirka 25 procent till
större brukningsdelar.

Vidare har avsetts att ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor skall disponeras
för att tillsammans med de medel, som nu användas för utbetalande
av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering av mjölkpriset till
de mindre jordbrukens förmån. Denna ökade differentiering avses skola
åstadkommas genom en kombination av de extra mjölkpristillägg, som utgå
i norra Sverige, samt ett nytt s. k. leveranstillägg. Nämnda leveranstillägg,
vilket avses skola innefatta kompensation även för tidigare utgående körlinjebidrag,
skall utgå med 5 öre per kilogram mjölk för den del av varje
enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och 10 000
kilogram per år. Leveranstillägget skall utgå för leveranser under tiden 1
mars—31 augusti 1952.

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

I enlighet med det nu anförda skall alltså enligt överenskommelsen varje
jordbrukare, som under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 till mejeri
levererar mer än 2 000 kilogram mjölk, erhålla ett särskilt leveranstillägg
av 5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en sammanlagd
bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Härvid är då att märka, att de
nuvarande clearingtilläggen bortfalla, medan i stället de extra mjölkpristilläggen
i norra Sverige ökas.

Sammanlagt beräknas utbetalandet av leveranstillägg enligt de linjer, som
nu angivits, draga en kostnad av omkring 53 miljoner kronor per år eller
för tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 cirka 27 miljoner kronor. Av sistnämnda
belopp beräknas omkring 7 miljoner kronor komma att täckas av
medel, som nu användas för utbetalande av clearingtillägg, och omkring 20
miljoner kronor av statsmedel. Återstoden av de medel, som Svenska mejeriernas
riksförening nu använder för utbetalande av clearingtillägg, förutsätles
komma att åtgå för höjningen av de extra mjölkpristilläggen i norra
Sverige,

Beträffande den verkan, som införandet av ett leveranstillägg enligt nu
angivna riktlinjer samt slopandet av clearingtilläggen och höjningen av de
extra mjölkpristilläggen i norra Sverige får för jordbruket i olika delar av
landet, torde jag få hänvisa till en inom Sveriges lantbruksförbund upprättad
promemoria, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga i.

Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår för utbetalande
av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt nyss angivna grunder,
skall som förut nämnts ställas till Svenska mejeriernas riksförenings
förfogande för regleringsändamål. I detta sammanhang vill jag emellertid
även erinra om att det i överenskommelsen stadgats att om jordbruket till
följd av prishöjningen å smör skulle tillföras större inkomstökning än det
förutsatta beloppet av 12 miljoner kronor, skall motsvarande minskning ske
i fråga om de statliga pristilläggen till mjölkproduktionen. Denna bestämmelse
kan dock knappast tänkas få praktisk betydelse för annan del av
mjölkbidragen än den del som skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings
förfogande för regleringsändamål.

Beträffande arealbidragen för vete vill jag framhålla, att det synes skäligt
att även spannmålsodlingen skall erhålla någon del av de medel, vilka nu
skola tillföras jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under
regleringsåret 1951/52. Med hänsyn till de skador, som träffade veteodlingen
genom svartrostangreppen år 1951, torde det vara lämpligast, att sagda del
helt kommer veteodlingen till godo. Den enda praktiskt framkomliga vägen
att nu lämna ett tillskott till denna odling synes vara att utbetala arealbidrag
i förhållande till 1951 års odling. Detta underlättas av att man vid bestämmandet
av bidragen kan bygga på de uppgifter angående odlingens omfattning,
som jordbrukarna lämnat till 1951 års allmänna jordbruksräkning i
samband med uppgifter till den allmänna fastighetstaxeringen.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Vad slutligen gäller de särskilda pristilläggen för fläsk vill jag utöver vad
jag tidigare anfört allenast framhålla att det med hänsyn till kostnadsutvecklingen,
särskilt i fråga om fodermedel, synes angeläget att fläskproduktionen
skall erhålla ett ytterligare stöd. Såvitt framgår av betäckningsstatistiken
har nämligen den hittillsvarande prissättningen icke varit sådan,
att den i tillräcklig utsträckning främjat den önskade produktionsomläggningen
i riktning mot ökad fläskproduktion.

Syftet med den höjning av priset på fettråvaror för margarintillverkning
in. in., som genomförts i samband med höjningen av partipriset på smör,
är som förut nämnts ej att utjämna något underskott i clearingkassan för
fettråvaror utan att förebygga en ur avsättningssynpunkt olämplig rubbning
av försäljningen av smör respektive margarin. Med hänsyn härtill synes det
lämpligt att de medel, som inflyta genom sagda prishöjning, få tagas i anspråk
för att bestrida en del av kostnaderna för de nu nämnda statliga pristilläggen.
Härför fordras emellertid riksdagens godkännande. Den av prishöjningen
föranledda inkomstökningen för clearingkassan torde kunna beräknas
till omkring 10 miljoner kronor. Under förutsättning att riksdagen
ej har något att erinra däremot torde alltså av kassans medel ett belopp av
högst 10 miljoner kronor få användas för att bestrida kostnaderna för utbetalande
av pristillägg för innevarande regleringsår enligt nu angivna grunder.
Återstoden av de erforderliga medlen, eller (245 — 10 —) 235 miljoner
kronor, torde böra anvisas genom särskilt anslag å riksstaten.

Jag torde härefter få upptaga frågan om anvisande av ytterligare medel
för bestridande av kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Å riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag av 105 miljoner kronor. Då anslaget äskades, beräknades
att 27 miljonår kronor skulle behövas utöver tidigare anvisade medel för
att täcka kostnaderna under verksamhetsåret 1950/51, medan medelsbehovet
för innevarande regleringsår uppskattades till 75 miljoner kronor.

Enligt vad jordbruksnämnden uppgivit beräknas emellertid kostnaderna
för innevarande regleringsår nu komma att uppgå till omkring 156,5 miljoner
kronor. För att täcka dessa kostnader stå i runt tal 83 miljoner kronor
till förfogande. Då det förra beloppet endast utgör en uppskattning, har
jordbruksnämnden föreslagit, att ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor
nu skall anvisas.

Jag biträder detta jordbruksnämndens förslag och förordar alltså, att å
liiläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår till kostnader i samband
med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet skall anvisas ett anslag
av 75 miljoner kronor. Anslaget torde böra ges reservationsanslags karaktär.

Slutligen torde jag få upptaga frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare,
vilka drabbats av översvämnings- eller regnskador.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

39

Såsom framgått av det föregående ha framställningar om dylikt stöd gjorts
dels av länsstyrelsen i Kalmar län i anledning av skador, som vållats genom
Emåns in. fl. vattendrags översvämning våren 1951, dels av länsstyrelsen
i Norrbottens län i anledning av att höskörden i vissa delar av länet slagit
fel till följd av regn under sommaren samma år. Statskontoret har avstyrkt
bifall till framställningarna under hänvisning till de möjligheter att
erhålla stödlån, som finnas för ifrågavarande jordbrukare. Samma ståndpunkt
har lantbruksstyrelsen intagit till framställningen från länsstyrelsen
i Norrbottens län. Beträffande spörsmålet om ersättning för översvämningsskadorna
i Kalmar län har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skadelidande
jordbrukarna skola kunna, förutom stödlån, få räntefria amorteringslån
samt dessutom, då det gäller mera omfattande skador på fasta anläggningar
av betydelse för jordbruksdriftens uppehållande, även avskrivningslån.

Vad angår spörsmålet om och i vad mån det allmänna bör ingripa i fall,
då betydande skördeskador tillfogas jordbrukare i vissa delar av landet, ansluter
jag mig i princip till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet
intog vid anmälan av frågan om utlämnande av stödlån till jordbrukare för
förluster på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden hÖ6ten 1950
(prop. nr 79/1951). Han uttalade då, att ett särskilt ingripande från det allmännas
sida utöver vad som sker inom ramen för jordbruksregleringen
endast syntes böra förekomma då så kunde anses påkallat av trängande sociala
skäl. Sådana särskilda åtgärder ha även förliden höst vidtagits i anledning
av bland annat de svartrostskador, som uppstått på 1951 års veteskörd
(prop. nr 219/1951; r. skr. nr 381). Åtgärderna innebära, att möjlighet
skapats att utlämna särskilda stödlån. Dessa lån beviljas i allmänhet ej
till högre belopp än som motsvarar hälften av den förlust vederbörande
lidit. Lånen löpa med 4 procent ränta. Amorteringstiden är som regel fem
år men kan under vissa förutsättningar utsträckas till tio år.

Möjlighet att erhålla dylikt stödlån föreligger ej endast för jordbrukare,
som år 1951 lidit skada till följd av svartrostangrepp, utan även för jordbrukare,
som sagda år tillfogats mera betydande regn- eller översvämningsskador.

De jordbrukare, som avses i de nu ifrågavarande framställningarna, kunna
sålunda erhålla stödlån i anledning av de översvämnings- och regnskador
de lidit. Några ytterligare generella hjälpåtgärder från det allmännas
sida synas därför i och för sig knappast motiverade, särskilt om hänsyn tages
till att gällande lånebestämmelser ge möjlighet att, då så kan anses påkallat,
bevilja lån upp till ett belopp motsvarande hela skadan ävensom
att utsträcka amorteringstiden till högst tio år. Vad särskilt gäller skadorna
till följd av Emåns översvämning vill jag vidare påpeka, att skador av samma
anledning förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena.
Det synes under sådana förhållanden vara mest ändamålsenligt, att
man från det allmännas sida inriktar sig på att stödja sådana åtgärder, vilka
kunna vara ägnade att till rimlig kostnad förebygga dylika skador.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Inom båda de områden, som avses i framställningarna, torde det emellertid
föreligga åtskilliga fall, där trots det nu anförda en särskild hjälp från
det allmännas sida i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951
års skörd kan vara motiverad. Jag tänker härvid främst på sådana fall, där
den skadelidande på grund av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande
omständigheter är i mycket svag ekonomisk ställning, där skadan medfört
en förhållandevis betydande förlust och där det från början är uppenbart
att han svårligen skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån.
I de fall, då den skadelidande allenast arrenderar en brukningsdei, torde
vidare ett stöd utöver lånemöjligheten stundom även eljest kunna vara påkallat.

Såsom statskontoret påpekat kan visserligen undsättningsfonden användas
för utbetalande av bidrag i sådana fall som nu nämnts. Sammanlagt få
emellertid av fondens medel under innevarande budgetår disponeras högst
50 000 kronor. I själva verket kan ej på långt när hela detta belopp beräknas
bli disponibelt för nu ifrågavarande stödverksamhet. Erfarenhetsmässigt
måste man nämligen räkna med att anspråk på bidrag ur fonden kommer
att riktas även från en rad andra håll. För att möjlighet skall finnas
att i behövlig omfattning bispringa sådana skadelidande jordbrukare i Kalmar
och Norrbottens län, som nämnts i det föregående, torde Kungl. Maj :t
därför, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, böra äga att för
detta ändamål disponera sammanlagt högst 200 000 kronor av de medel,
som för innevarande budgetår stå till förfogande för den prisreglerande
verksamheten på jordbrukets område. Beloppet torde, därest så skulle visa
sig erforderligt, böra få användas för utbetalande av stöd i anledning av likartade
skador även i andra delar landet. Jag torde i detta sammanhang få
erinra om att Kungl. Maj :t tidigare (prop. nr 245/1950; r. skr. nr 357/1950)
bemyndigats att för liknande ändamål, nämligen för särskilt stöd till jordbrukare
i vissa delar av Norrland, disponera högst 150 000 kronor av motsvarande
medel för budgetåret 1949/50. Av sistnämnda belopp ha emellertid
närmare 72 000 kronor icke utnyttjats och torde icke heller i framtiden
komma att tagas i anspråk för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under tiden intill den 1 september 1952 av
produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets
område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som jag angivit i det föregående;

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52
under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 235 000 000 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

41

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 75 000 000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
G. Liizell.

*

*

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

43

Bilaga 1.

PM

rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1951/52.

Till grund för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets
produkter under produktionsåret 1951/52 utarbetades på våren 1951 en förkalkyl
över den vid normala väderleksförhållanden samt under angivna förutsättningar
beträffande priser, löner och räntor förväntade utvecklingen
av jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda produktionsår (Kungl.
Maj :ts prop. 207/1951, bilaga 6). Med utgång från bl. a. en preliminär uppskattning
av 1951 års skörd, framlägges nu en reviderad inkomst- och kostnadskalkyl
för 1951/52.1 Rörande uppläggningen och innebörden av denna
kalkyl få de sakkunniga anföra följande.

I metodiskt hänseende ansluta sig de här framlagda beräkningarna i huvudsak
till motsvarande undersökningar i den våren 1951 upprättade normkalkylen.
Desamma avse sålunda att belysa de procentuella förändringarna
i jordbrukets inkomster respektive kostnader i jämförelse med produktionsåret
1938/39, som kunna förväntas inträffa under år 1951/52. Beräkningarna
äro på samma sätt som i normkalkylen begränsade till att
avse enbart den egentliga jordbruksdriften. Liksom beträffande tidigare
jordbrukskalkyler gäller vidare, att de absoluta talen för inkomster och kostnader
icke äro direkt jämförbara med varandra, varför en jämförelse måste
grundas på de indextal, som framräknats med året 1938/39 såsom basår.

Beräkningen av jordbrukets inkomster år 1951/52 grundar sig i vad avser
den vegetabiliska produktionen i främsta rummet på de preliminära resultaten
av den respresentativa arealinventeringen den 1 juni 1951 samt de beräkningar
rörande skördeutfallet år 1951, som företagits på grundval av årsväxt-
och skörderapporterna per den 15 oktober 1951. Den animaliska produktionen
har uppskattats med ledning av de preliminära resultaten från
den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951 samt en beräkning
av fodertillgångarna, varjämte beträffande fläskproduktionen även statistiken
över antalet betäckta suggor kommit till användning. Härjämte ha resultaten
från en särskild representativ undersökning om slakten i samband
med husdj ursräkningen 1951 använts för beräkningen av hemslakten. Vid
beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bl. a. haft att utgå från Kungl.
Maj:ts av riksdagen sedermera godkända beslut av den 27 april 1951 angående
prissättningen på jordbrukets produkter under tiden den 1 september—
den 31 december 1951.

Kostnadsberäkningen bygger nu liksom vid andra kalkyltillfällen på statistik
över kvantiteter, priser och löner, så långt dylik statistik föreligger.
Vid kvantitetsberäkningarna, exempelvis i fråga om handelsgödsel och köp 1

Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 21 november
1951 utom beträffande arbetskostnadsposten, som justerades den 3 januari 1952.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

fodermedel, ha för produktionsåret 1951/52 införts andra kvantiteter än
för år 1950/51 i de fall, där en förändring med relativt god säkerhet kunnat
förväntas.

Prisstatistik har, exempelvis för maskiner och reservdelar, drivmedel
m. in., funnits tillgänglig t. o. m. oktober eller november 1951. I fråga om lantarbetarlönerna
har kunnat tillämpas preliminära resultat enligt socialstyrelsens
lönestatistik för år 1949/50.

Särskild uppmärksamhet har vid kalkylomräkningen ägnats jordbrukets
arbetskraftsvolym, bl. a. med hänsyn till verkningarna av den vid bearbetningen
inom jordbruksekonomiska undersökningen företagna maximeringen
av antalet uppgivna arbetstimmar. Anledning till speciella undersökningar
och överväganden har även funnits i fråga om kostnaderna för ekonomibyggnader
samt driv- och smörjmedel. Vid beräknandet av kostnaderna för
ekonomibyggnader har sålunda ansetts motiverat att med hänsyn till de
onormala förhållandena på trävarumarknaden för tillfället göra avsteg från
gängse beräkningsmetodik. I samband med kostnadsberäkningen för drivoch
smörjmedel har förts en principiell diskussion över verkningarna i
jordbrukskalkylen av att jordbruk och skogsbruk icke kunna särskiljas i
vad gäller kostnaderna för den dragkraft, som disponeras av jordbrukarna.

I samband med revideringen av förkalkylen för år 1951/52 har även en
översyn av inkomst- och kostnadskalkylen för år 1950/51 företagits. Härvid
ha i allmänhet statistiska uppgifter förelegat för hela regleringsåret, även
om de i vissa fall ännu äro preliminära.

Jordbrukets inkomster.

1951 års skörd.

I tabell 1 göres en jämförelse mellan de faktiskt använda arealerna enligt
arealinventeringen den 1 juni 1951 och de arealer för olika grödor, varmed
räknades i vårkalkylen.

Den för brödsädsodling använda arealen uppgår till 425 800 ha eller 8 200
ha mindre än vad man räknade med i vårkalkylen. Minskningen faller helt
på höstvete och råg och sammanhänger med att utvintringen blivit större än
normalt. Vårvetearealen har emellertid blivit av rekordartad omfattning. 1
förhållande till år 1950 företer brödsädsarealen i år en minskning med drygt
40 000 ha. I fråga om fodersäden föreligger en ökning i förhållande till år

1950 med 23 200 ha men en minskning i förhållande till normkalkylen för

1951 med 12 000 ha. Ökningen från år 1950 kommer huvudsakligen på korn.
Även odlingen av ärter och vicker har ökat något. Den sammanlagda arealen
säd är i år mindre än år 1950 men större än under något tidigare efterkrigsår.
Den understiger emellertid arealen säd 1936—40 med 151 700 ha. Oljeväxtodlingen
har i år nått en ny rekordareal eller 190 000 ha mot under förra
året 168 800 ha. Odlingen av sockerbetor är i år något mindre än i fjol men
är fortfarande i nivå med odlingen under 1944—46, då den hittills största
arealen förekom. Arealen potatis är i år ungefär lika stor som i fjol, medan
odlingen av foderrotfrukter fortsatt att gå tillbaka. Även arealen vall till hö
har visat fortsatt minskning.

Arealen träda och obrukad åker har i år ökat till 1949 års nivå. Den sammanlagda
skördade arealen är i år 5 000 ha mindre än 1950 men 37 000 ha
större än 1936—40.

Härmed äro de viktigaste arealförskjutningarna berörda. I övrigt hänvisas
till tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år.

45

Åren

År

År

År

År

1936—40

1947

1948

1949

1950

hektar

hektar

hektar

hektar

hektar

Höstvete...................

231 297

140 862

172 792

167 736

178219

Vårvete....................

75 644

151 633

142 859

139 464

160 940

Höstråg....................

181 193

110 394

155 561

130 956

J. 126 697

Vårråg....................

8 020

4771

4 279

3 912

Summa brödsäd

496154

407660

475 491

442068

465 856

Korn......................

102 344

100 033

87 806

86 084

93 952

Havre.....................

656 769

529 156

489 648

501 794

502 334

Blandsäd..................

259 793

287 610

281600

309 377

318 089

Summa fodersäd

1 018 906

916 799

859054

897255

914 375

Kokärter..................

J. 19 727

15 650

14 638

14 279

12 051

Foderärter.................

5 886

6 562

8 521

| 11032

Vicker.....................

4 777

4 544

3 521

5 280

Summa trintsäd

24 504

26080

24 721

28080

23083

Summa säd

1 639 664

1 350 539

1 359 266

1 887 403

1 403 314

Potatis....................

132 847

142 292

147 875

134 566

130 492

Sockerbetor ................

52 514

48 240

47 551

49 287

54 428

Foderrotfrukter............

69 684

60 933

60 807

53 959

49 718

Summa potatis och rotfrukter

266 046

251 465

256 233

237 812

234 638

Grönfoder av säd o. baljväxter

98 752

122 498

134 126

118 654

105 680

Vall till bo och ensilage ....

1379 444

1 352 230

1318 524

1297 499

1 274 610

Vall till fröskörd...........

Vall till grönfoder och avbet-

1

42 053

37 46b

40 044

37 247

ning ....................

Permanent betesvall........

| 231191

1330 180

333166

316 560

144 676
161 221

Summa foderväxter

1 709 387

1 846 961

1 823 282

1 772 757

1 723 434

Oljeväxter.................

|

44 209

78 731

141 836

168 808

Spånadsväxter.............

1 10 311

5 612

5 743

6 499

6 788

Köksväxter................

7 562

8 727

10 090

9 834

Andra växtslag............

1

7 853

10 686

12 946

9 464

Summa specialodlingar

10 311

65 236

103 887

171 371

194 894

Summa skördad areal

3 514 307

3 514 201

3 542 668

3 549 343

3 556 280

Träda och obrukad åkerjord

223 040

208 005

181 830

177 405

172 172

Summa åkerjord

3 737 347

3 722 206

3 724 498

3 726 748

3 728 452

År 1951

Prognos

våren

1951

hektar

Prel.

*/e 1951
hektar

151 000
175 000
104 00U
4 000

148 100
179 900

}■ 97 800

434 000

425800

100 000
530 000
320000

110 500
501 500
325 600

950 000

937 600

12 000

12 300

11000

12 200

23 000

24 500

1 407 000

1 387 900

130 000
55 000
47 000

130 800
54 000
46 600

232 000

231 400

100 000
1 255 000
37 000

101 600
1261000
39 200

140 000
165000

134 200
181 500

1 697 000

1 717 600

195 000
6 000
10 0O0
10 000

190 000
5 500
9 700
9 000

221 000

214 200

3 557 000

3 551000

170 000

177 600

3 727 000

3 728 500

På grundval av arealuppgifterna och de förut omnämnda årsväxt- och
skördcrapporterna per den 15 oktober 1951 har en kvantitativ beräkning av
1951 års skörd verkställts. I likhet med föregående år har denna även i år
utförts enligt två metoder, kallade metod I och III. Vid beräkningarna enligt
metod I ha för varje växtslag de definitiva hektarskördarna under närmast
föregående 10-årsperiod, d. v. s. åren 1941—50, satts i relation till respektive
års skördeomdöme för oktober månad. Ur de erhållna kvoterna ha enkla
medelvärden framräknats. Dessa koefficienter uttrycka sålunda den genomsnittliga
skörden [»er enhet i skördeomdömet för ifrågavarande period och

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 176,

Tabell 2 a. Skörd per hektar, kg.

1931/40

1941/45

1916

1947

1948

1949

1950

1951

Höstvete ..................

2 350

1920

2 470

1

250

2 480

2 540

2 440

1720

Vårvete ..................

1820

1470

1740

1

470

1 920

1950

1890

1280

Höstråg....................

Vårråg....................

1880

1 700

1860

1

250

2 040

2 080

1 950

1810

1 340

1060

1 190

940

1 140

1 210

1 180

1210

Korn......................

2 020

1850

2 040

1

760

2 200

2 070

2 230

2 260

Havre ....................

1800

1 390

1470

1

280

1 620

1670

1610

1630

Blandsäd..................

2 130

1700

1860

1

500

2 030

2 090

2 060

2120

Arter......................

1510

1 280

1400

1

170

1 650

1420

''1530

H 550

Vicker ....................

1570

1 290

1 400

1

130

1550

1440

21 480

21510

Potatis....................

14 300

12 900

13 550

12

360

15 390

12 780

13 290

13 790 i

Sockerbetor................

35300

34 000

32 420

30

950

38 030

35 910

36 350

32 800 i

Foderrotfrukter............

37 700

32 800

32 550

27

820

34 210

35160

35 350

32 880 ''

Hö från odlad jord ........

3 480

3 040

4 000

2

430

3 260

3 670

3 630

3 360 !

Hö från naturlig äng ......

1210

1160

1380

1

180

1200

1 290

1320

1310

Tabell 2 b. Totalskörd, mil], kg.

1931/40

1941/45

1946

1947

1948

1949

1950

1951

Höstvete ..................

5311

342-3

523-7

176-2

428-0

426-6

434-6

254-4

Vårvete ..................

128-8

149-4

157-2

222-8

274 4

271-8

304-3

230-1

Summa vete

659-9

4917

680 9

399 0

702-4

698 4

738-9

484''5

Höstråg ..................

374-3

345-5

284-2

138-1

317-1

272-0

1243-7

/ 172-3

Vårråg....................

10-2

7-6

4''9

4-5

4-9

4-7

\ 3-3

Summa råg

384-5

353 0

289 1

142-6

822 0

276-7

243-7

175-6

Summa brödsäd

1044 4

844-7

970-0

541-6

1 024-4

975 1

982-6

6601

Korn......................

213-2

190 9

182-8

1760

192-9

177-9

209-5

250-0

Havre ....................

1183-3

807-4

782-8

678-2

792-5

840-2

8(>7-0

820-0

Blandsäd..................

535-9

475-4

515''0

432-1

572-4

648-0

653-6

688-9

Summa fodersäd

1 932 4

1473 7

1 480-6

1 286-3

1 557-8

1666 1

1 670 1

1 768-9

i

| Ärter......................

30-3

37-0

31-9

25-1

35-0

32-4

U8-4

''19-0

[ Vicker ....................

70

7-2

6-o

5-1

5-5

7-6

217"4

s18-5

1 Potatis....................

1 897-7

1 835-2

1941-0

1758-3

2 276-5

1 719-7

l 734-2

1803-6

j Sockerbetor................

1 746-6

1812-6

1 776-4

1 493-1

1 808-2

1770-1

1 978-4

1 777-0

1 Foderrotfrukter ............

2 825-8

2177-4

2127-7

1 695-3

2 030-2

1 897-4

1 757-6

1 530-8

j Hö från odlad jord ........

4 7902

4 047-5

5 386-4

o 362*3

4 298-0

4 758-5

4 628-1

4 232-7

[ Hö från naturlig äng......

479-0

362-8

328-7

281-8

285-7

309-2

316-1

314-1

växtslag. Den för år 1951 beräknade skörden har erhållits genom att multiplicera
nämnda medeltal med skördeomdömet för den 15 oktober 1951. Denna
metod överensstämmer helt med den, som föregående år använts vid beräkningarna,
även då under benämningen metod I. Metod III grundar sig på
de i årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober uppgivna hektarskördarna,
och resultatet motsvarar de av statistiska centralbyrån beräknade
skördekvantiteterna.

Resultaten av beräkningarna ha sammanfattats i tabellerna 2 a och 2 b, i
vilka till jämförelse medtagits även de av statistiska centralbyrån beräknade
definitiva skördeuppgifterna för dels åren 1946—50, dels perioderna 1931—
40 och 1941—45. 1 2

1 Endast kokärter, tidigare både kok- och foderärter.

2 Vicker och foderärter, tidigare endast vicker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

47

Som tidigare påpekats (senast i höstkalkylen 1950, se bilaga 1 prop. 76/
1951) ge beräkningarna enligt metod I numera tämligen regelmässigt mindre
kvantiteter än de direkta hektarskördsuppgifterna. Skillnaden i resultat
mellan de båda metoderna torde huvudsakligen vara att hänföra till brister
i den vid metod I använda metodiken. Kvantiteterna enligt metod I beräknas
nämligen under förutsättning att de normerade skördarna (de faktiska
skördarna multiplicerade med kvoten mellan skördeomdöme och sltördesiffran
3,o) under 10-årsperioden 1941—50 motsvaras av de för innevarande
år förväntade konditionstalen för medelskörd (3,o). Så torde emellertid
icke vara fallet med hänsyn till att skördarna under ett flertal år av
perioden 1941—50 otvivelaktigt påverkades av bl. a. bristande tillgång på förnödenheter,
främst handelsgödselmedel. Detta medförde att anspråken på en
medelskörd sänktes. Enär tillgången på förnödenheter för växtodlingen numera
är relativt tillfredsställande och sviterna av den bristande tillgången under
förra delen av 1940-talet torde ha övervunnits, ha anspråken på en medelskörd
åter höjts. Metod I medför sålunda för vissa växtslag en systematisk underskattning
av skörderesultatet. Härtill kommer att metoden ej heller tager
full hänsyn till den sekulära skördeökningen, vilken att döma av de senaste
årens faktiska skördar åter börjat göra sig gällande åtminstone för vissa
växtslag. Enär beräkningarna grunda sig på medeltal för närmast föregående
10-årsperiod, blir eftesläpningen i sistnämnda hänseende ca 5 år.

Särskilda undersökningar verkställdes till kalkylen hösten 1950 för att
göra det möjligt att beakta nu berörda brister i metod I i fråga om växtslag,
för vilka uppgifter enligt metod III icke föreligga. (I överensstämmelse med
tidigare förfaringssätt har nämligen, där så kunnat ske, skördeuppskattningen
enligt metod III begagnats, eftersom den grundar sig på direkt uppgivna
hektarskördar.) På grundval av undersökningsmaterialet ha de sakkunniga
funnit erforderligt att vid detta kalkyltillfälle höja de enligt metod I
beräknade hektarskördarna för ärter och potatis med 5 respektive 3 procent.
Hektarskörden för foderrotfukter ha de sakkunniga icke funnit anledning
att korrigera.

Beträffande sockerbetor har som vanligt en av Svenska sockerfabriksaktiebolaget
i början av november företagen beräkning kommit till användning.
Enligt denna kan skörden av sockerbetor beräknas till 32 800 kg per hektar
och totalskörden till 1 777 milj. kg.

De på ovan angivet sätt beräknade hektarskördarna jämföras i följande
tablå med de våren 1951 antagna normskördarna för 1951/52 samt de definitiva
skördarna år 1950.

Definitiv

Antagen norm-

Skördeuppskattning

Växtslag

skörd år
1950

skörd våren
1951

per den
kg/ha

I6/io 1951
i % av

kg/ha

kg/ha

normskörden

Höstvete...............

2 440

2 500

1720

69

Vårvete................

1 890

1950

1280

66

Höstråg................

Vårråg..................

1 950

2 030

1810

89

, ... 1 180

1 350

1 210

90

Korn ..................

2 230

2 200

2 260

103

Havre ..................

1610

1 750

1 630

93

Blandsäd...............

2 060

2 075

2 120

102

Ärter ..................

1 530

1650

1 550

94

Potatis..................

.... 13 290

14 500

13 790

95

Sockerbetor ............

.. .. 36 350

35 500

32 800

92

Foderrotfrukter..........

. .. . 35 350

34 000

32 880

97

Hö från odlad jord.....

3 630

3 625

3 360

93

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

De nu beräknade hektarskördarna äro i fråga om samtliga växtslag utom
korn och blandsäd lägre än de antagna normskördarna. För potatis och foderrotfrukter
är nedgången relativt liten, medan den för övriga växtslag, särskilt
vete, är större. Jämfört med de definitiva hektarskördarna för år 1950
föreligger ökning för vårråg, korn, havre, blandsäd, ärter och potatis men
minskning för vete, höstråg, sockerbetor, foderrotfrukter och vallhö.

Fodertillgångarna och foderförbrukningen år 1951/52.

På grundval av de ovan gjorda beräkningarna av 1951 års skörd samt vissa
andra uppgifter ha sammanställningar utarbetats över fodertillgångarna.
Den beräknade totala produktionen av olika grödor har därvid reducerats för
lagringsförluster, varefter återstående kvantiteter fördelats på direktkonsumtion,
industriell förbrukning, utsäde och foder. De för utfodring tillgängliga
kvantiteterna ha uttryckts i foderenheter, varjämte kvantiteten smältbar
äggvita och torrsubstans beräknats. Med ledning av de längre fram i promemorian
återgivna beräkningarna av kreatursantalet ha vidare de disponibla
fodermedelstillgångarna fördelats på olika grenar av den animaliska produktionen.

Beträffande det i dessa beräkningar anförda statistiska materialet må följande
framhållas. För vete och råg ha avrens och utfodring antagits utgöra
20 respektive 25 procent av skörden. Av kornskörden ha 75 milj. kg beräknats
åtgå för direkt konsumtion och industriell förbrukning. Av inhemsk
havre beräknas åtgå 25 milj. kg för framställning av gryn.

I fråga om halm har räknats med samma procentuella förändring i skörden
per hektar som den för år 1951 preliminärt uppskattade kärnskörden
utvisar i förhållande till genomsnittsskörden åren 1948—50. Utfodringen av
halm har beräknats på samma sätt som tidigare. Av potatis har räknats
med en förbrukning av 825 milj. kg matpotatis och 215 milj. kg fabrikspotatis.
Kvantiteterna sockerbetsblast och hlast av foderrotfrukter ha som
vanligt beräknats motsvara 50 respektive 20 procent av de redovisade rotskördarna.

Beträffande de inhemska fodertillgångarnas komplettering med importerade
fodermedel må nämnas, att man för år 1951/52 räknat med mindre
kvantiteter oljekraftfoder än för år 1950/51 och med i stort sett oförändrade
kvantiteter importerad fodersäd och kli.

I följande tablå ha sammanställts huvudresultaten av de verkställda beräkningarna
rörande tillgången på vegetabiliskt foder i foderenheter räknat
under stallfodringsperioderna åren 1950/51 och 1951/52.

1950/51
milj. fe

1951/52
milj. fe

Förändring
i % från

(prognos)

1950/51

Inhemsk foderskörd och produkter därav. ..

5 024

4 842

— 3-6

Importfoder (netto).........

337

308

— 8-6

Summa

5 361

5 150

— 39

Därav

Kraftfoder.............

1933

1965

+ I''?

Stråfoder..............

2 944

2 732

— 7-2

Saftfoder..............

484

453

— 6*4

Som framgår av tablån kan tillgången på vegetabiliskt foder under stallfodringsperioden
1951/52 preliminärt beräknas bli nära 4 procent lägre än
under år 1950/51. Nedgången sammanhänger främst med en minskning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

49

den inhemska tillgången på hö. Fodertillgångarnas halt av smältbar äggvita
och koncentrationsgrad beräknas under år 1951/52 bli ungefär densamma
som under år 1950/51.

Beräkningarna rörande förbrukningen av foder under stallfodringsperioden
för varje särskilt djurslag ha baserats på vissa utfodringsnormer samt
uppskattningar rörande stallfodringsperiodens längd. Samma utfodringsnormer
ha använts som i tidigare kalkyler. Uppdelningen av foderåret på
stallfodrings- och betesperiod bygger delvis på direkta undersökningar och
delvis på erfarenhetsmässiga uppskattningar. I fråga om de för normala
år tillämpade utfodringsnormerna samt stallfodringsperiodens längd kan
nämnas, att desamma nära överensstämma med tal, som använts vid beräkningar
inom 1942 års jordbrukskommitté rörande foderförbrukningen under
1930-talet.

Beräkningarna över förbrukningen av vegetabiliskt stallfoder visa till
följd av den beräknade minskningen av djurantalet och animalieproduktionen
en nedgång mellan åren 1950/51 och 1951/52 med drygt 2 procent.
Härvid har dock icke kunnat beaktas bl. a., att betesgången i höst varit
ovanligt lång, vilket verkar ytterligare reducerande på den beräknade stallfoderförbrukningen.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 1950/51. Saluöverskottet och löneförmalningen av brödsäd av 1950
års skörd redovisas i följande tablå. Saluöverskottet utgöres av jordbrukarnas
försäljning till spannmålshandeln och kvarnarna, reducerad för försäljningen
av utsäde samt försäljningen av brödsäd för utfodring. (Beräkningssättet
överensstämmer med det för basåret tillämpade.) Löneförmalningen
har under år 1950/51 uppgått till 52 milj. kg vete och 23 milj. kg råg.
Löneförmalningen av vete antages liksom tidigare fördela sig på höst- och
vårvete i samma proportioner som saluöverskottet.

Saluöverskott

milj. kg

Höstvete............ 291

Vårvete............ 194

Råg................ 136

Summa brödsäd 621

Genomsnittspriserna på brödsäd under år 1950/51 ha beräknats med användning
av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter
under månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader,
för vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar
under augusti—september, oktober—december, januari—mars
och april—augusti enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik.
Efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter samt efter
justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj:s prop. 212/1949 s. 103—104), ha
producentpriserna för höstvete, vårvete och råg preliminärt beräknats till
respektive 30,oo, 33,15 och 28,70 kr/dt.

.4r 1951/52. De till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteterna
brödsäd av 1951 års skörd ha beräknats på grundval av den tidigare
anförda skördeuppskattningen. Skörden har därvid reducerats för lagrings4
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

Löneförmalning

milj. kg

31

21

23

Summa
milj. kg

322

215

159

75

696

50

Kungl. Maj.is proposition nr 176.

förluster (2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring
har antagits utgöra för vete 20 procent och för råg 25 procent av skörden
mot i vårkalkylen 10 respektive 15 procent. De nya procenttalen ha
erhållits dels med utgång från det definitiva resultatet för år 1950/51, dels
med ledning av överslagsberäkningar om brödsädsförsäljningens storlek, baserade
på uppgifter om leveranserna under augusti—september 1951 samt
med ledning av uppgifter om andelen icke kvarnduglig vara i leveranserna.
Vid beräkningen av utsädet har för höstvete och höstråg räknats med de
hösten 1950 besådda arealerna och för vårvete och vårråg med de våren
1951 besådda arealerna samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg
för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg.

Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten
brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Höstvete,
milj. kg

Skörd................... 254 4

Avgår: lagringsförlust .... 5''1

avrens o. utfodring 50''9

utsäde........... 36''1

Kvarstår till försäljning och
löneförmalning........ 162''3

Vårvete,

Summa

vete,

Råg,

Summa

brödsäd,

milj. kg

milj. kg

milj. kg

milj. kg

230-1

4845

175-6

660 1

4''6

97

3-5

13-2

46-0

96-9

43-9

140-fe

40-5

76-6

22-4

99-0

139-0

301-3

105-8

407-1

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande
sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning
under år 1938/39 samt åren 1947/48—1951/52.

Skörd av brödsäd, milj. kg.

1938

1947

1948

1949

1950

1951"

Höstvete ......

........ 668

176

428

426

435

254

Vårvete........

........ 137

223

274

272

304

230

Råg...........

....... . 374

143

322

277

244

176

Summa

brödsäd 1179

542

1 024

975

983

660

Saluöverskott och

lön eförm alning,

milj. kg.

1938/39 1947/48

1948/49 1949/50

1950/51

1951/52*

Vete ..........

664

308

597

610

537

301

Råg...........

247

in

254

232

159

106

Summa brödsäd 911

419

851

842

696

407

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet (månadsmedeltal av
de fastställda garantipriserna vägda med fördelningen av brödsädsleveranserna
på olika månader) utgöra år 1951/52 för höstvete 40,35 kr/dt, för vårvete
42,60 kr/dt och för råg 38,85 kr/dt. Med användning av de av kvarnarna
erlagda priserna för mottagna kvantiteter under september i år (justerade
för handelsmarginal, frakter och kvalitet) samt med hänsyn till den under
året stigande prisskalan ha priserna på höstvete, vårvete och råg preliminärt
beräknats till respektive 39,40, 40,70 och 38,15 kr/dt.

'' Preliminärt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 51

Korn.

Åren 1950/51 och 1951/52. Den beräknade förbrukningen av korn (för
andra ändamål än utfodring) framgår av följande tablå (milj. kg).

1950/51 1951/52

Grynkvarnar.......................... 4 4

Bryggerier och mälterier .............. 39 42

Brännerier........................... 3 3

Export .............................. 1 1

Husbehovsförmalning i Norrland ...... 25 25

Summa 72 75

Genomsnittspriset på korn — ett ovägt medeltal av priserna på foder- och
maltkorn — har under 1950/51 utgjort 29,53 kr/dt. Priset för år 1951/52 har
med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 36,75 kr/dt.

Havre, hö och halm.

Aren 1950/51 och 1951/52. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd
med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå och utrikeshandelsbyrå beräknats
pa följande sätt.

Havre, milj. kg.

1938/39

1950/51

1951/52

Grvnkvarnar ..

............ 40

18

25

Armén........

............ 25

19

7

9

Åkerier.......

............ 15

5

Skogskörslor ..

50

45

Export........

4

3

Summa 132

88

87

Hö, milj. kg.

1938/39

1950/51

1951/52

Armén........

9

9

Åkerier.......

10

7

Skogskörslor ..

40

35

Export.........

0

0

Summa 88

59

51

Halm, milj. kg.

1938/39

1950/51

1951/52

Armén.........

8

8

Åkerier........

5

5

Skogskörslor .. .

20

15

Industriell förbrukning..... —

2

2

Export........

0

0

Summa 42

35

30

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Priset på havre (enkelt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre)
har under år 1950/51 uppgått till 27,12 lcr/dt. Priset på havre för år 1951/52
har med utgång från föreliggande noteringar upptagits till 32,75 kr/dt.

Noteringen på hö har under år 1950/51 uppgått till 10,72 kr/dt. Efter avdrag
för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt ca l,oo kr/dt kan
det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 9,70 kr/dt för år
1950/51. Producentpriset på hö år 1951/52 har med utgång från föreliggande
noteringar upptagits till 15 kr/dt.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm
och efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt
l,oo kr/dl beräknats till 2,so kr/dt för år 1950/51. För år 1951/52 beräknas
priset med ledning av föreliggande noteringar till 5 kr/dt.

Kokärter.

Åren 1950/51 och 1951/52. Skörden av kokärter åren 1950 och 1951 har
beräknats till 18,4 och 19,0 milj. kg. Med tillämpning av tidigare använda
beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla
kvantiteterna kokärter åren 1950/51 och 1951/52 beräknats på följande sätt.

1950/51 1951/52

milj. kg milj. kg

Skörd............................ 18''4 19-0

Avgår: lagringsförlust, 1 %.......... 0-2 0‘2

avrens, 7 / ................ 1‘3 l-3

utsäde..................... 2-9 2-9

Kvarstår.......................... 14° 14’6

Genomsnittspriset för kokärter 1950/51 har på grundval av lantbruksförbundeis
noteringar beräknats till 47,78 kr/dt. Priset för år 1951/52 har med
utgång från föreliggande noteringar beräknats till 55,so kr/dt.

Matpotatis.

Åren 1950/51 och 1951/52. Liksom i vårkalkylen 1951 räknas för år 1950/
51 med en inhemsk förbrukning av 825 milj. kg matpotatis. Samma kvantitet
upptages även för år 1951/52. Någon export av potatis av någon större betydelse
har icke ägt rum det senaste året och beräknas för närvarande ej
heller för år 1951/52.

Priset på matpotatis har för år 1950/51 beräknats till 18,47 kr/dt. Beräkningen
grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal
samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av
månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av
de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av året,
som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning
(jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943 s. 105).

För år 1951/52 har räknats med ett pris av 21,50 lcr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1950/51. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1950/51 uppgått
till 197 milj. kg, varav 116 milj. kg för tillverkning av potatisstärkelse
och 81 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

53

till i genomsnitt 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten
beräknas till 16,5 procent, erhålles ett pris per deciton av 8,25 kronor.
Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive
20,4 milj. kg och 17,9 miljoner normalliter.

År 1951/52. Enligt uppgifter från jordbruksnämndens vegetabiliebyrå beräknas
vid föreliggande skörd 215 milj. kg potatis komma att användas för
industriella ändamål, varav 135 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och
80 milj. kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas bli normal
eller 17,5 procent, och priset upptages till 42 öre per hektoliter och stärkelseprocent.
Härvid erhålles ett pris per deciton av 10,so kronor. Beräkningen av
fabrikspotatisförbrukningen är baserad på en tillverkning av potatisstärkelse
och potatisbrännvin av respektive 25 milj. kg och 18 milj. normalliter.

Sockerbetor.

År 1950/51. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick
arealen till 54 427 hektar. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits
till 363 dt och totalskörden till 1 978 milj. kg med en genomsnittlig
sockerhalt av 16,88 procent. Råsockermängden uppgick till ca 305 milj. kg.

Enligt statsmakternas beslut höjdes grundpriset för sockerbetor år 1950
till följd av ökade produktionskostnader med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom
skulle enligt bestämmelserna grundpriset i stimulerande syfte ökas
med 1 öre/dt för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000
hektar. Grundpriset skall dock icke överstiga 5,55 kr/dt, vilket pris uppnås
vid en odling av minst 54 000 hektar. Då den av sockerbolaget uppgivna
arealen i Sverige utgör 54 427 hektar blir grundpriset för betor av 1950 års
skörd följaktligen 5,55 kr/dt. Vid anförda sockerhalt erhålles ett pris av
5,87 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg, täckningskostnadsersättning samt tilllägg
enligt 63-dygnsregeln om sammanlagt Ö,i5 kr/dt erhålles ett genomsnittspris
av 6,02 kr/dt.

Den höjning av grundpriset, som uppkommer genom de särskilda pristilläggen
vid arealer fr. o. m. 50 200 t. o. in. 54 000 hektar, uppgår till 20 öre/
dt. Med tillägg för sockerhalt över 16 procent blir höjningen 21 öre/dt eller
i värde räknat 4,2 milj. kr.

År 1951/52. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget i mitten
av november beräknas skörden per hektar av sockerbetor till 328 dt och
totalskörden till 1 777 milj. kg. Sockerhalten anges till 17,9 procent. Råsockermängden
beräknas samtidigt till ca 295 milj. kg.

Enligt statsmakternas beslut skall grundpriset för sockerbetor höjas till
6,25 kr/dt, varav 0,23 kr/dt skall anses som stimulanstillägg men inräknas i
jordbrukskalkylen. Detta tillägg utgår dock endast om sockerbetsarealen
överstiger 50 (100 hektar. Dessutom skall i ytterligare stimulerande syfte,
enligt vissa regler, ett särskilt pristillägg utgå, därest sockerbetsodlingen visar
sig överstiga 54 200 hektar. Då arealen nått endast 54 102 hektar, kommer
emellertid något särskilt pristillägg ej att utgå. Med utgång från grundpriset
6,25 kr/dt och en sockerhalt av i 7,9 procent samt med inräknande av
arealtillägg, täckningskostnadsersättning och tillägg enligt 63-dygnsregeln erhålles
priset 7.14 kr/dt, vilket upptagits i kalkylen.

Oljeväxter.

År 1950/51. Från Oljeväxtintressentföreningen ha uppgifter erhållits om
dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1950 års skörd samt
däremot svarande betalningsbelopp (såväl kvantiteter som värden med avdrag
för försålt utsäde).

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Fröslag

Frökvantitet,

ton

Värde,

1 000-tal

kronor

Höstraps ...........

............. 107 110

86 732

Höstrybs ...........

............. 6 837

5 608

Vårraps ............

............. 70 187

52 013

Vårrybs.............

............. 6 744

4 850

Vitsenap............

............. 6 784

4 070

Summa 197 662

153 273

Oljedådra...........

............. 132

93

Oljelin..............

............. 45 069

34 776

Diverse.............

............. 25

20

Totalt 242 888

188 162

Är 1951/52. I följande tablå ha sammanställts preliminära uppgifter om
oljeväxtskörden år 1951/52 (exklusive utsäde) enligt uppgifter från Oljeväxtintressentföreningen.
Totalarealen är densamma som i tabell 1 och har
fördelats på olika fröslag med ledning av Oljeväxtintressentföreningens uppgifter
om tecknade arealer, vilka ej ännu äro fullständiga.

Fröslag

Areal,

Skörd,1

Fris,1

Värde,

ha

kg/ha

totalt, ton

öre/kg

milj. kr

Höstraps....

.......... 87 000

1780

154 900

70

108-4

Höstrybs....

.......... 15 000

1110

16 700

70

1T7

Vårraps....,

........... 38 700

i no

43 000

70

30-1

Vårrybs ....

.......... 12 760

890

11400

70

8-0

Vitsenap....

.......... 11120

990

11000

75

8-3

Summa 164 580

237 000

166-5

Oljedådra . .

.......... 1270

i no

1400

65

0-9

Oljelin.....

.......... 24150

1 310

31600

80

25-3

Totalt 190 000 270000 192''?

Det beräknade olje- och foderinnehållet i 1950 års skörd utgjorde 89 respektive
127 milj. kg. 1951 års skörd beräknas ge 100 milj. kg olja och 137
milj. kg foder.

Sp&nadsväxter.

År 1950/51. Med ledning av ännu delvis preliminära uppgifter från Riksförbundet
Lin och hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter
avdrag för utsädeskostnader) beräknats till 5,o milj. kr. Inkomsterna fördela
sig med 2,5 milj. kr på linhalm, 1,7 milj. kr på linfrö, 0,7 milj. kr på
hamphalm och 0,i milj. kr på hampfrö.

År 1951/52. Även värdet av 1951 års odling av spånadsväxter har beräknats
med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa.
Värdet av linhalm beräknas till 3,2 milj. kr, av linfrö till 1,3 milj. kr, av
hamphalm till 0,9 milj. kr och av hampfrö till 0,2 milj. kr. (Värdet av linoch
hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet
av 1951 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 5,6 milj. kr.

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exklusive utsäde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

55

Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Uppgifter föreligga nu enligt den representativa arealinventeringen
den 1 juni 1951 om den sammanlagda arealen av fältmässigt odlade
köksväxter under året. Uppgifterna avse endast totalarealen, dock med undantag
för bruna bönor, för vilka arealen redovisas separat. Totalt är 1951
års areal (9 700 ha) enligt inventeringen ca 100 ha lägre än 1950 års (9 834
ha), vilket motsvarar ca 1 procents nedgång.

Priser. När vårkalkylen 1951 upprättades voro priserna för de fältmässigt
odlade köksväxterna av 1950 års skörd delvis kända t. o. m. februari 1951,
delvis endast t. o. m. december 1950. Från en av uppgiftslämnarna saknades
vid nämnda tillfälle uppgifter om priserna för 1950 års skörd. Till nu föreliggande
kalkyl ha prisberäkningarna för 1950/51 kunnat avslutas. De definitiva
priserna avvika från de i vårkalkylen 1951 preliminärt beräknade för
olika produkter, men förändringarna gå i olika riktningar, och den sammanlagda
inverkan på de beräknade inkomstbeloppen är en ytterst obetydlig
sänkning.

I fråga om 1951 års skörd föreligger hittills endast prisstatistik från en av
de tre uppgiftslämnarna. En jämförelse har gjorts mellan priserna enligt
denna uppgiftslämnare hösten 1950 respektive hösten 1951. De hösten 1951
noterade priserna äro avsevärt högre än under hösten 1950 för så gott som
samtliga produktslag, för flera växtslag 50 procent högre.

Hektar skördar. Beträffande hektarskördarna föreligga icke några nya
uppgifter.

Beräknade inkomstsummor. För produktionsåret 1950/51 har som tidigare
omnämnts den definitiva prisberäkningen medfört mindre justeringar
för olika produktslag. Sammanlagt resultera dessa justeringar i en minskning
av den i vårkalkylen 1951 beräknade inkomstsumman med 0,24 milj. kr.

För produktionsåret 1951/52 räknades i vårkalkylen 1951 med en ökning
av inkomstsumman motsvarande 15 procent av den för år 1950/51 samtidigt
preliminärt beräknade summan. Inkomstsumman för år 1950/51 har, som
redovisats ovan, nu slutgiltigt beräknats till ungefär samma belopp som i
vårkalkylen. Bl. a. på grund av de kraftiga prisstegringar under höstmånaderna,
som nu ha kunnat inregistreras för år 1951 i jämförelse med 1950,
ha de sakkunniga ansett sig böra räkna med en ökning av inkomstsumman
för år 1951/52 motsvarande 20 procent av den nu för år 1950/51 beräknade
summan.

Inkomstbeloppen redovisas i följande översikt.

År

Milj. kr

Index

1938/39.........

..... 139

100''0

1947/48.........

..... 39-5

284-2

1948/49.........

..... 44''5

320''1

1949/50 .........

..... 47 2

339 6

1950/51 .........

..... 42-1

303-3

1951/52.........

..... 505

363-3

Tobak.

.1 ren 1950/51 och 1951/52. Jordbrukets inkomster av tobaksodling år
1951/52 ha beräknas med ledning av preliminära uppgifter från Tobaksmonopolet.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling åren 1938/39 samt 1950/51 och
1951/52 framgå av följande tablå.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

År

Antal

Av tobaks-

Areal, monopolet in-

Pris,

Värde,

Index
1938/39
= 100

odlare

ha köpt kvantitet

öre/kg

milj. kr

tobaksblad, ton

1938/39 . .

. 1 526

241 365

116

0-42

100-0

1950/51 ..

804

186 343

295

1-01

240-0

1951/52 ..

762

170 320

335

1-07

254-8

Animalier.

Mjölk.

År 1950/51. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under produktionsåret
1950/51 uppgått till 3 858 milj. kg, vilken kvantitet med 1,7 procent understiger
invägningen under år 1949/50. Försäljningen av konsumtionsmjölk
utanför mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk samt kvantiteten
mjölk för beredning av lantsmör ha upptagits oförändrade från vårkalkylen
1951. Förbrukningen av fodermjölk har beräknats med utgång från
antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av
respektive 200, 360 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk
till smågrisar.

År 1951/52. De ovan utförda beräkningarna av mjölkproduktionens storlek
under år 1950/51 ge till resultat en produktion per ko av samma storlek
som under 1949/50. Utvecklingen i mjölkavkastningen per ko under år
1951/52 är f. n. svårbedömbar. På grund härav ha de sakkunniga räknat
med en avkastningsökning under år 1951/52, som ansluter sig till den på
något längre sikt fortgående stegringen, d. v. s. 1,5 procent per år. Med utgång
från den så erhållna mjölkmängden per ko och det i samband med beräkningarna
rörande slakten och kreatur santalet erhållna koantalet (se under
rubriken Köttproduktionen) har den totala mjölkproduktionen beräknats.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen under åren 1938/39 samt
1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen
vid mejerierna.

Medelkoantal, 1 000-tal
Procentuell förändring sedan
föregående år ....
Produktion per ko, kg ...
Procentuell förändring sedan
föregående år.....

Total mjölkproduktion,

milj. kg...............

Procentuell förändring sedan
föregående år.....

Invägning vid mejerier,

milj. kg .............

Procentuell förändring sedan
föregående år.....

1938/39

1920

1947/48

1 795

1948/49
1 726

2 455

- 3-4

2 433

- 3-8

2 634

—

- 2-5

+ 8-3

4 714

4 367

4 546

—

- 5-8

4- 4-1

3 129

3 316

3 541

+ 3-6

- 5-8

+ 6-8

1949/50

1 690

1950/51

1 664

1951/52

1622

- 2-1

2 904

— 1-5

2 904

— 2-5
2 948

+ 10-3

± 0-0

+ 1-5

4 908

4 833

4 782

+ 8‘0

- 1-5

- 1-1

3 923

3 858

3 825

+ 10-8

- 1-7

- 0-9

Kvantiteterna mjölk för andra ändamål än mejerileveranser under år
1951/52 ha beräknats på samma sätt som för år 1950/51 (jfr ovan).

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under åren 1938/
39 samt 1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå (milj. kg).

Kungl. Maj.ts proposition, nr 176.

57

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

Invägning vid mejerier........ 3129 3 316 3 541 3 923 3 858

Konsumtionsmjölk utanför me -

jen

240

Konsumtionsmjölk för hemma förbrukning

................ 537

Mjölk till lantsmör........... 420

Fodermjölk................. 388

Total mjölkproduktion 4 714

153

543

130

225

4 367

153

532

105

215

4546

153

522

65

245

4908

153

512

60

250

3 825
150

502
55
250

4 833 4 782

Inkomsterna av mejerimjölk.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk har
utförts enligt samma metod som tillämpats i vårkalkylen 1951. Närmare redogörelse
för principerna finns intagen i Kungl. Maj :ts proposition nr
245/1950, s. 130—132.

Vid beräkning av försäljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens
användning på olika tillverkningar måst företagas. För åren
t. o. m. 1950/51 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik,
medan för året 1951/52 en prognos har upprättats. Den gjorda
fördelningen redovisas i följande tablå (milj. kg).

1951/52

1949/50

1950/51

Enl. vår-

Rev. be-

Fetthalt, procent..

....... 3''69

3-72

kalkylen

3-73

räkning

3-73

Helmjölk till:

Stand. mjölk .. ..

....... 771

747

724

740

Grädde .........

....... 270

258

275

223

Ost............

423

397

394

415

Torrmjölk m. m.

....... 45

48

50

50

Smör...........

....... 2 400

2 394

2 569

2 384

Svinn..........

....... 14

14

14

13

Summa 3 923

3 858

4 026

3 825

Med utgångspunkt från mjölkmängd, fetthalt och uppgift om mjölkåtgång
för respektive produktslag har mejeriproduktionen av olika produkter
kunnat fastställas.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för åren
t. o. m. 1950/51 använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive
tillverkade kvantiteter för smör och ost (osten med avdrag för lagringsförlust).
För år 1951/52 har använts på ovan beskrivet sätt beräknade kvantiteter.
I fråga om priserna har t. o. m. år 1950/51 använts föreliggande
minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. För år 1951/52
har tillämpats de priser som gällt från 1 september 1951.

I likhet med vad som tillämpats fr. o. in. år 1950 ha utjämningsavgifterna
ej avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej separat utan ingå
i försäljningsinkomsterna för respektive produktslag.

Vad beträffar den planerade försäljningen av 3,5-procentig konsumtionsmjölk
har i föreliggande beräkning ingen hänsyn tagits härtill, då det för
närvarande är omöjligt att förutsäga, vilken omfattning denna försäljning
kommer att få.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha mejerikostnaderna
avdragits. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersök -

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ning för år 1946 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika
tillverkningar, vilka kostnader för senare år framräknats med ledning av
Svenska mejeriernas riksförenings mejerikostnadsindex. I förhållande till
vårkalkylen 1951 ha mejerikostnaderna stigit med i genomsnitt 5 procent.
Den genomsnittliga höjningen av lönerna för mejerianställda beräknades i
vårkalkylen, då avtalsförhandlingarna ännu ej voro slutförda, till 28 procent.
I nu föreliggande beräkning har lönestegringen under år 1951 beräknats
till 25 procent för mejeriarbetare och skolad mejeripersonal samt 17
procent för kontorsanställda. Den genomsnittliga höjningen för samtliga
mejerianställda uppgår till ca 24 procent, alltså en lönestegring, som med
4 enheter understiger den som förutsattes i vårkalkylen.

I fråga om de statliga bidragen ha införts belopp, beräknade enligt de
grunder, som gällt för utbetalning av dylika bidrag. Allmänt mjölkpristilllägg
har beräknats till 42,4 öre per kilogram invägt mjölkfett för produktionsåret
1951/52.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av mejcrimjölk, milj. kr.

Beräknade inkomster

1938/39

1949/50

1950/51

1951/52

Försäljningsinkomster

K-mjölk ..................................

}■ 143-5

229-7

234-8

234-5

Grädde....................................

111-3

107-8

99-5

Ost........................................

123-7

125-1

1400

Torrmjölk m. m...........................

J. 2635

11-4

13-2

14-2

Smör......................................

493-4

546-5

566-4

Utjämningsavgifter (balansposter)............

—

+ 0-1

—

—

Extra prishöjning på fiaskmjölk m. m.......

—

—

1-5

2-2

Summa

407 0

969 6

1 0289

1050 8

Statliga bidrag

Allmänt mjölkpristillägg ..................

17-4

118-3

78-4

605

Extra tillägg i norra Sverige ..............

—

21-1

240

24-5

Lokala missväxtbidrag .....................

—

6-0

—

—

Körlinjebidrag ............................

—

6-3

1-8

—

Merfrakttillägg ............................

—

0-2

o-i

—

Restit. av allmänt mjölkpristillägg..........

—

—

— 1-8

—

Summa

17-4

151-9

102 8

85 0

Summa beräknade inkomster ..............

424-4

1121-5

1131 7

1141 8

Mejeriernas mjölklikvider1 ....................

Skillnad mellan mjölklikvider och beräknade

—

1129 0

1158 6

inkomster................................

Tillägg i prognosberäkningen ..............

Prognosens summa

7-5

26-9

12-8

1154-6

Till de på ovan angivet sätt beräknade mejeriinkomsterna har gjorts ett
tillägg, vilket dels skall motsvara de inkomster, som ej särskilt kunnat beräknas,
dels skall utgöra en korrektion i övrigt av skillnaden mellan utbetalda
mjölklikvider och beräknade mejeriinkomster. Tillägget bar beräknats
med ledning av skillnaden mellan utbetalda likvider och beräknade inkomster
under perioden 1946/47—1950/51. Denna skillnad uppgår till i genomsnitt
12,8 milj. kr, vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för år
1951/52.

1 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt,
exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 59

I tabell 3 bär jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som
framgår av tabellen beräknas dessa uppgå till 1 154,6 milj. kr för 1951/52,
vilket innebär en sänkning av vårkalkylens prognos med 57,6 milj. kr.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster
av mejerimjölk har i följande sammanställning anförts hur likviden, räknat
i öre per kg invägd mjölk, fördelar sig på produktpriser respektive statliga
bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk 19Å6/Å7—1951/52.

1946/47

1947/48

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

Försäljningsinkomster

........ 22-68

24-40

2514

24-91

27-37

27-97

Statliga bidrag .......

........ 1-16

2''98

2 75

3-87

2-66

2-22

Summa 23 84

27-38

27-89

28-78

3003

30-19

Priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken, den hemmaförbrukade
konsumtionsmjölken samt mjölk till lantsmör ha upptagits
oförändrade från vårkalkylen 1951.

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening beräknas det sammanlagda
beloppet för producent- och kontantbidrag år 1950/51 till 71,o
milj. kr. För år 1951/52 beräknas samma belopp som för år 1950/51.

Ägg och slaktfjäderfä.

Åren 1950/51 och 1951/52. För en bedömning av äggproduktionens utveckling
föreligger bl. a. dels resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland
den 23 april 1951, dels uppgifter om partihandelns inköp av ägg. Hönsräkningen
visar jämfört med räkningen våren 1950 en obetydlig minskning
av antalet vuxna höns. Enär nedgången, som utgjorde 0,7 procent, är mindre
än den på längre sikt fortgående årliga ökningen av produktionen per höna,
torde emellertid en reducering av hönsstammen ej ha medfört minskning
av totalproduktionen. Partihandelns inköp av ägg ha under år 1950/51 varit
3,6 procent mindre än under år 1949/50. På grundval av de båda materialen
ha de sakkunniga räknat med samma äggproduktion för år 1950/51 som för
år 1949/50 eller 83 milj. kg. Detta innebär, att en viss konsumtionsökning
har ägt rum under år 1950/51, vilket förefaller sannolikt med hänsyn till
pris- och inkomstutvecklingen. Den nu upptagna kvantiteten är 2 milj. kg
lägre än i vårkalkylen.

För en bedömning av 1951/52 års äggproduktion föreligger ännu mycket
ofullständigt material. Hönsräkningen i våras antyder ingen större förändring
av rekryteringen (kycklingantalet var jämfört med våren 1950 3,8 procent
större i år). Slakten av höns har enligt Svenska ägghandelsförbundets
statistik i år varit större än i fjol. Partihandelns inköp av ägg ha under sommaren
och förhösten i år varit 10 å 15 procent mindre än under motsvarande
tid 1950. Under oktober har emellertid den säsongmässiga minskningen av
ägginköpen varit svagare än i fjol, och partihandelns inköp ha enligt preliminära
uppgifter varit knappt 5 procent mindre än under förra året. Med
hänsyn till bl. a. nu nämnda faktorer ha kalkylsakkunniga räknat med en
sänkning av äggproduktionen under år 1951/52 till 80 milj. kg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal)
har under år 1950/51 uppgått till 272 öre/kg. För år 1951/52 har
räknats med ett pris av 290 öre/kg.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Värdet av f jäderfäslakten år 1950/51 har liksom i vårkalkylen 1951 beräknats
med utgång från värdet år 1949/50 samt prisutvecklingen för slakthöns
enligt Svenska ägghandelsförbundets noteringar. För år 1951/52 har räknats
med en mindre prishöjning.

Jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt har, liksom vid den
i våras uppgjorda kalkylen, satts till 80 procent.

Beräkningarna av äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följande
sammanställning.

\ _

Äggproduktion,

Pris,

Värde,

milj. kr

Fjäderfäslak-tens värde

Totalt

• *8

Jordbruket

öre/kg

Totalt

Jordbruket

(jordbruket]
milj. kr

1938/39 ........

60-9

53-3

141

85-8

75-1

59

1950/51 ........

83-0

66-4

272

225-8

180-6

16-9

1951/52 ........

Köttproduktionen

80-0

64-0

290

232-0

185-6

17-1

År 1050/51. Den marknadsförda slakten har liksom tidigare beräknats med
utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter under
det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo (i livsmedelskommissionens
ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa
förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik
och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna.

Hemslakten har sedan ransoneringstiden uppskattats med ledning av tämligen
osäkert material. För att få en säkrare uppfattning härom har i samband
med arealinventeringen och husdjursräkningen den 1 juni 1951 inhämtats
uppgifter om antalet hemslaktade icke veterinärbesiktigade djur
samt för kontroll härav även uppgifter om totalantalet slaktade och till slakt
försålda djur under år 1950.

Undersökningen av slakten har liksom arealinventeringen och husdj ursräkningen
utförts på stickprovsbasis1 och omfattat ca 10 procent av antalet
brukningsdelar över 2 hektar åker i hela riket utom fjällbygden i Jämtland
samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten.

För de delar av landet, som icke berörts av undersökningen (fjällbygden
i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten), har slakten per
arealenhet storleksgruppvis antagits vara densamma som i närmast angränsande
områden. Antalet slaktade djur vid brukningsdelar med mindre än 2
hektar åker har beräknats riksområdesvis med utgång från relationen mellan
antalet djur vid brukningsdelar med 0—2 och 2—10 hektar åker enligt
1944 års jordbruksräkning och antalet slaktade djur vid brukningsdelar med
2—10 hektar åker enligt undersökningen för år 1950. Slakten vid gårdar
med mindre än 2 hektar åker har antagits fördela sig på marknadsförd slakt
och hemslakt på samma sätt som slakten vid brukningsdelar med 2—10
hektar åker.

Skillnaden mellan den från undersökningen erhållna totalslakten, varmed
avses det totala antalet slaktade och till slakt försålda djur, och hemslakten,
som omfattar för enskilt hushålls behov behållna, icke veterinärbesiktigade
slaktdjur, utgöres av marknadsförda slaktdjur och hemslaktade veterinärbesiktigade
slaktdjur. Denna s. k. marknadsförda slakt har jämförts med
den med utgång från velerinärstyrelsens löpande statistik över antalet besiktigade
slaktdjur beräknade marknadsförda slakten (jfr ovan). Jämförelsen
har visat, att den marknadsförda slakten i undersökningen i fråga om samt 1

Redogörelse för den använda metodiken finnes bl. a. i en artikel i nr 2/1951 av Jordbruksekonomiska
Meddelanden.

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

liga djurslag utom mindre kalv understiger den med ledning av löpande
statistik beräknade marknadsförda slakten. Differensen är särskilt stor för
hästar. Med ledning av relationen mellan talen för den marknadsförda slakten
enligt de båda materialen har den i undersökningen för år 1950 erhållna
hemslakten uppräknats respektive nedräknats. Man har härvid antagit, att
redovisningen av hemslakten i undersökningen är lika fullständig som redovisningen
av den marknadsförda slakten.

Resultaten av beräkningarna över hemslakten (för enskilt hushålls behov
behållna, icke veterinärbesiktigade slaktdjur) ha sammanställts i följande
tablå (antal djur).

Sista ranson- Enligt vårkal- Enligt de nya

ringsåret kylen 1951 beräkningarna

1948/49 1949/50 1950

Storboskap................ 1 300 1 300 3100

Större kalv................ 9 400 7 500 26 000

Mindre kalv .............. 96 400 76 500 73 700

Får och getter............ 36 200 33 500 17 000

Häst..................... — — 200

Svin...................... 403 500 300 000 261000

Som synes är hemslakten av storboskap, större kalv och häst större enligt
de nya beräkningarna än enligt ransoneringsstatistiken för år 1948/49 och
beräkningarna för år 1949/50, medan slakten av övriga djurslag är mindre.
Den starka nedgången i slakten av svin, vilken för år 1949/50 i huvudsak
avser julslakten 1949 och för år 1950 julslakten 1950, sammanhänger till

Tabell 4. Köttproduktionen år 1950/51.

Djurslag

Antal djur

Medelslaktvikt,

kg

Total slaktvikt,
ton

Storboskap

Marknadsförd slakt......

415 100

2125

88196

Hemslakt ..............

3100

150-0

465

Summa

418 200

212-0

88 661

Större kate

Marknadsförd slakt......

420 400

52-6

22125

Hemslakt...............

26 000

500

1300

Summa

446 400

52 5

23425

Mindre kalu

Marknadsförd slakt......

582 900

20-6

12 028

Hemslakt...............

73 700

19-0

1400

Summa

656 600

20-5

13 428

Får och getter

123 100

16-6

2 049

Hemslakt ..............

17 000

150

255

Summa

140100

164

2 304

Häst

Marknadsförd slakt ____

33100

354-7

11742

Hemslakt...............

200

3300

66

Summa

»3300

854-G

11808

62

Kunql. Maj.ts proposition nr 176.

stor del med att slakten av hushållssvin vid slakterier och därmed även
besiktningen av desamma har ökat betydligt under senare år.

Medelslaktvikterna på hemslaktade djur ha under de senaste åren antagits
vara desamma som under det sista ransoneringsåret. I samband med
undersökningarna av antalet hemslaktade djur ha emellertid beräkningar
av medelslaktvikterna gjorts med utgång från uppgifter om hemslaktens
fördelning på olika delar av landet samt medelslaktvikterna på djur saluförda
hos slakteriföreningarna. Med ledning av dessa beräkningar ha medelslaktvikterna
på hemslaktade djur höjts jämfört med tidigare.

Resultaten av beräkningarna rörande slakten under år 1950/51 framgå av
tabell 4.

På grundval av kvantitetsberäkningarna i tabell 4 och de på vanligt sätt
beräknade slaktdjurspriserna kunna inkomsterna från slakten av nötkreatur,
får och häst angivas på följande sätt

Djurslag

Kvantitet,

Pris,

Värde,

milj. kg

öre/kg

milj. kr

Storboskap .......

............. 88-7

286

253-7

Större kalv.......

............. 23-4

371

86-8

Mindre kalv......

............. 13-4

295

39-5

Får..............

............. 2-3

334

7-7

Häst.............

............. 11-8

Summa 1396

151

17-8

405 5

År 1951/52. Med ledning av de preliminära resultaten av den representativa
husdjursräkningen den 1 juni 1951, den för tiden 1 juni—15 september
1951 beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering
har koantalet beräknats till 1 643 000 djur vid början av år 1951/52 eller
27 000 djur mindre än vad som antogs i normkalkylen. Det totala antalet
storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 170 000 djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1951/52 har med hänsyn till
den pågående ökningen av ungdjursuppfödningen till slakt beräknats till
408 000 djur mot 394 000 djur under år 1950/51. Slakten av storboskap har
bedömts komma att uppgå till 450 000 djur. Antalet storboskap vid 1951/52
års slut beräknas sålunda sjunka med 42 000 djur till 2 128 000 djur. Härav
beräknas 1 600 000 st utgöra kor.

Kalvantalet i september 1952 antages bli detsamma som i september 1951
eller 485 000 djur. Antalet under år 1951/52 födda kalvar beräknas med ledning
av medelkoantalet och kalvprocenten (91 procent)1 till 1 476 000 st.
Härav beräknas 1 068 000 st komma att slaktas. Slakten av större kalv respektive
mindre kalv antages år 1951/52 utgöra ungefär lika stor andel av
totala kalvslakten som under år 1950/51.

Slakten av får har uppskattats till 115 000 djur. Beräkningen förutsätter
att fårstammen icke minskar ytterligare.

Antalet slaktade hästar beräknas till 30 000 under år 1951/52. Någon särskild
inkomst av hästexport har ej upptagits.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1951/52 ha använts
samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1950/51.

Vid beräkningen av producentpriserna på slaktdjur av nötkreatur, bäst
och svin år 1951/52 har man utgått från de för år 1950/51 erhållna avräkningspriserna.
Till dessa priser ha lagts de höjningar av baspriserna på kött

1 Procenttalet höjt från tidigare 90. Procenttalet 91 har framkommit genom jämförelse
mellan antalet kalvar, som kommit till nyttig användning, och medelkoantalet under år 1950/51.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

63

och fläsk i partihandelsledet, som ägt rum mellan åren 1950/51 och 1951/52.
Hänsyn har dessutom tagits till förändringarna mellan åren 1950/51 och
1951/52 i priserna på hudar. De den 12 november 1951 gällande priserna på
hudar ha antagits gälla under återstoden av år 1951/52. Prisnivån år 1951/52
på organ, inälvor och slakterifett har antagits genomsnittligt bli densamma
som under år 1950/51, ehuru de nu gällande priserna skulle ge anledning till
en något högre beräkning. Hänsyn har även tagits till de förändringar i genomsnittspriserna
jämfört med 1950/51, som blivit en följd av ändrad prisområdesindelning
i början av år 1951. Priserna ha vidare minskats med hänsyn
till den kostnadsökning för slakterierna, som har uppkommit under loppet
av år 1950/51 genom höjda löner och järn vägsfrakter. De efter anförda
tillägg och avdrag erhållna priserna för nötkreatur, häst och svin ha upptagits
i kalkylen för år 1951/52.

I fråga om fårkött har priset under år 1951/52 med hänsyn till den hittillsvarande
och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 425 öre/kg,
vilket i jämförelse med år 1950/51 innebär en ökning med 91 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i följande
tablå.

Djurslag

Antal

slaktdjur

Medelslakt-vikt, kg

Köttpro-duktion,
milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,
milj. kr

Storboskap...

......... 450 000

212-0

95-4

318

303-4

Större kalv ..

......... 433 000

52-5

22-7

395

89-7

Mindre kalv .

......... 635 000

20-5

13-0

329

42-8

Får.........

......... 115 000

16-4

1-9

425

8-1

Häst........

......... 30 000

354-6

10-6

175

18-6

Summa

143-6

462-6

Fläskproduktionen.

År 1950/51. Antalet slaktsvin och medelslaktvikten för de marknadsförda
svinen år 1950/51 har beräknats på samma sätt som slakten av övriga djurslag
(jfr under rubiken Köttproduktionen). Medelslaktvikten på de hemslaktade
svinen har liksom tidigare upptagits till 90 kg. Resultatet av beräkningarna
för svin framgår av följande tablå.

Antal Medelslakt- Total slaktdjur
vikt, kg vikt, ton

Marknadsförd slakt................... 1 863 400 78-5 146 351

Hemslakt............................ 261 000 90-0 23 490

Summa 2 124 400 79 9 169 841

Är 1951/52. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år 1950/51 och
antalet suggbetäckningar ett år tidigare utgör 9,31. Med hänsyn till den ökning
av slaktåldern, som inträtt under år 1950/51, ger denna kvot tillämpad
för år 1951/52 ett för litet antal slaktsvin. Beaktas denna under ett år inträffade
ökning erhålles kvoten 9,44. Under antagande av oförändrad representativitet
i betäckningsstatistiken kan nämnda kvot användas för beräkning
av totalproduktionen av slaktsvin under år 1951/52. Under förutsättning
av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1951/52 års början som
vid dess slut har totalproduktionen av svin under år 1951/52 beräknats till
2 015 000 st. Medelslaktvikten har härvid antagits bli densamma som vid
produklionsårets början, d. v. s. 81,o kg.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Medelpriset för år 1950/51 har på vanligt sätt beräknats med ledning av
slakteriföreningarnas avräkningspriser. För år 1951/52 har priset på svin
beräknats i samband med priserna på nötkreatur och häst (jfr ovan).

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1950/51 och 1951/52 ha
sammanställts i följande tablå.

Å r

Antal
slaktsvin,
1000 st

Medelslakt-vikt, kg

Kvantitet,
milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,
milj. kr

1950/51 .....

1951/52 ......

............ 2124

............ 2 015

79’9

81-0

169-8

163-2

281

319

477-1

520-6

Försäljning av

militärhästar.

Åren 1950/51 och 1951/52. I samband med beräkningarna rörande husdj
ursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna
rörande beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av
beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj :ts
prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1950/51 1951/52

Militärens inköp

Antal

Milj. kr

Antal

Milj. kr

Remonter.......................

... 600

1-3

500

1-0

Övriga hästar...................

790

1-2 2-5

729

1-2 2-2

Avgår

Slakt av militärhästar............

,. .. 1 420

0 7

645

0-5

Försäljning till jordbrukare .....

.... 470

0-5 1-2

215

0-2 0-7

Nettoinkomst för jordbruket.....

1-3

1-5

Export av levande d]ur.

År 1950/51. Exporten av levande djur har under år 1950/51 omfattat
1 265 nötkreatur och 8 svin till ett sammanlagt värde för jordbruket av 1,8
milj. kr.

År 1951/52. Enligt vad som upplysts från lantbruksförbundet synes man
kunna räkna med en export av ca 1 500 nötkreatur samt ett mindre antal
svin till ett sammanlagt värde för jordbruket av 2,o milj. kr. Någon nämnvärd
export av hästar torde icke vara att räkna med under året.

Ull.

Åren 1950/51 och 1951/52. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats
med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg
(100 öre/kg) har med utgång från föreliggande noteringar för 1950/
51 beräknats till 940 öre/kg. För år 1951/52 har räknats med ett medelpris
av 630 öre/kg. Vid kalkyltillfället rådande priser ha härvid antagits gälla
under resten av året.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1950/51 och 1951/52. Antalet djur vid slutet av år 1950/51 har beräknats
med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen
den 1 juni 1951 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att
erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

Kungi. Maj:ts proposition nr 176,

65

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september &r 1939 samt åren 1918—52,

1000-tal djur.

1939

1948

1949

1950

1951

1952

Hästar

3 år och däröver............

502

432

408

383

360

340

Unghästar..................

78

35

24

23

22

19

Föl ........................

48

14

16

14

11

11

Summa unghästar och föl

126

49

40

37

33

30

Summa hästar exkl. militärhästar

628

481

448

420

393

370

Militärhästar

7

17

16

15

14

14

Nötkreatur

Oxar ......................

7

2

1

1

1

1

Tjurar, 2 år och däröver____

31

25

17

17

17

17

Kor........................

1920

1755

1697

1684

1643

16(0

Summa oxar, tjurar och kor

1958

1782

1715

1702

1661

1618

Ungnöt ....................

564

500

487

493

509

510

Kalvar under 1 år..........

467

393

411

483

485

485

Summa nötkreatur

2 989

2675

2613

2 678

2 655

2 613

Svin

Fargaltar ..................

5

4

4

4

4

4

Modersuggor................

156

128

132

135

136

136

Summa

161

132

136

139

140

140

Tabell 6. Husdjursbeståndets värde den 15 september åren 1918—52.

Pris,

Värde i milj. kronor

kronor

per st.

1948

1949

1950

1951

1952

Hästar''

3 år och däröver ..........

1000

432-0

408-0

383-0

360-0

34 00

Unghästar..................

1100

38-5

26-4

25-3

24 "2

20-9

Föl ........................

450

6-3

7-2

6 3

50

5-0

Summa

476-8

4416

4146

389 2

365-9

Nötkreatur

Kor, tjurar och oxar.......

650

1158-3

1 114-8

1 06-3

1 079-6

1 051-7

Ungnöt ....................

575

287-5

280-n

2*3-5

292-7

293-2

Kalvar....................

175

68-8

71-9

81-5

84-9

84-9

Summa

1 514 6

1 466-7

1 474-3

1457-2

1 429-8

Svin

(Fargaltar och modersuggor)..

300

39-6

40-8

41-7

42-0

42-0

Totalsumma

2 031 0

1 949 1

1 930 6

1 88S-4

1 837-7

Värdeförändring från närmast

föregående år...............

—

- 81-9

- 18-5

- 42-2

- 50-7

* Exkl. militärhästar.

5 Diliang till riksdagens prootkoll 1952. 1 samt. Nr 176.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 7. Översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1950/51—1951/52,

1951/52

1938/39

1950/51

Vårkalkylen 1

Reviderade

beräkningar

Varuslag m. m.

Kvantitet,

milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,

milj. kr

Kvantitet,

milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,

milj. kr

l .

Kvantitet.

milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,
milj. kr

Kvantitet,
milj. kg

Pris,

öre/kg

Värde,
milj. kr

Höstvete ........

556

16-95

94-2

322

30 00

96-6

296

40-25

119-1

162

39-40

63-8

Vårvete ........

108

18-80

20-3

215

33-15

71-3

261

42-15

liu-o

139

40-70

56-6

Håg ............

247

15-9S

39 4

159

28-70

45 6

157

38-15

59-9

106

38-15

40-4

Korn............

96

14-02

13-5

72

29-53

21-3

75

37-00

27-8

75

36*7 6

27-6

Havre ..........

132

11-30

14-9

88

2712

23-9

93

32 00

29-7

87

32*75

28-5

Kokärter........

15-0

19-14

2-9

140

47-78

6*7

15-3

62-00

9-5

14-6

55''50

8-1

Oljeväxter ......

—

—

—

—

_

188^2,

—

—

203-9

—

—

192-7

Spånadsväxter . .

—

—

—

—

—

5-0

—

—

4-7

—

—

5-6

Potatis, mat- ....

755

572

43-2

825

18-47

1524

825

17-50

144-4

825

21-50

177-4

> , fabriks- .

Sockerbetor......

273

4-50

12-3

197

8-25

16-3

260

10-50

27-3

215

10-50

22-6

1834

299

54-8

1978

602

1191

1950

6-97

135-9

1777

7-14

126-9

Hö..............

88

5-64

5-0

59

9-70

5-7

52

11-00

5-7

51

15-oo

7-6

Halm ..........

42

2 19

09

35

2-80

l-o

30

3-25

l-o

30

5-00

1-5

Köksväxter......

—

—

13-9

—

—

42-1

—

—

48-6

—

—

50-5

Tobak ..........

0-4

116

0-4

0-3

295

1-0

0-3

335

1-1

0-3

335

1-1

Mejerimjölk......

K-mjölk utanför

3129

13-56

424 4

3 858

30 03

1158 6

4 026

29-66

1 212-2

3 825

30-19

1154-6

mejeri ........

K-mjölk till hem-

240

22-53

54-1

153

36-60

56-0

150

37-55

56-3

150

37-56

56-3

maförbrukning

537

13-86

74 4

512

33-42

1711

502

34-71

174-2

502

34-71

174-2

Lantsmörmjölk ..
Producent- och
kontantbidrag

420

10-77

45-2

60

21-15

12-7

55

22-10

12-2

55

22-10

12-2

för mjölk......

—

—

3-5

—

—

71-0

—

—

72-4

—

71-0

Ägg ............

53-8

141

75-1

664

272

180-6

66''4

260

172-7

64-0

290

185-6

Slakt av fjäderfä

—

—

5-9

—

—

16 9

—

—

16-0

—

—

17-1

Storboskap......

89-0

105

93-5

88-7

286

253-7

83-8

342

286-6

954

318

303-4

Kalv, större ....

34''3

151

51-8

23-4

371

86-8

251

426

107-0

22-7

395

89-7

> , mindre....

13-1

98

12-8

13-4

295

39-5

12-9

387

49-9

13-0

329

42-8

Får ............

3''4

174

5-9

2-3

334

7-7

1-7

365

6-2

1-9

425

8-1

Häst............

11-8

44

5-2

11-8

151

17-8

8-8

203

17-9

10-6

175

186

Svin............

145-G

135

196-6

169 8

281

477-1

161-7

302

488-4

163-2

319

520-6

Miltärhästar ....

—

—

0-5

—

—

1-3

—

—

1-6

—

—

1-5

Ull..............

Export av levande

0-7

185

1-3

0-5

940

4-6

04

1225

5-4

0-5

630

2-9

djur ..........

—

—

5-6

—

—

1-8

—

—

l-o

—

—

2-0

Summa inkomster

—

—

1 871 5

—

—

3353 4

—

—

3608 6

—

—

3471 5

Index

Förändringar i

—

—

100-0

—

—

244-5

—

—

263-1

—

—

253 1

kroat u rskap italet

—

—

—

—

—

- 42-2

—

—

- 18-3

—

—

— 50-7

Summa

—

—

1371-5

—

—

3 8112

—

—

3 590-3

—

—

3 420 8

Index

—

—

100-0

—

—

241-4

—

—

261-8

—

—

249-4

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik
och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar och
inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar
behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. An -

1 Inkl. beräknade inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 67

talet oxar och tjurar i september 1952 har bibehållits oförändrat i förhållande
till antalet i september 1951.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1951 och 1952 antages bli i
stort sett detsamma, som beräknats för september 1950.

På grund av osäkerheten att bedöma höngantalet och dess förändringar
har detsamma -— liksom i vår kalkylen 1951 — tills vidare uteslutits ur beräkningen.
Förfaringssättet har samma inverkan på beräkningsresultatet
som om hönsantalet varit kvar och hållits oförändrat.

Vid värderingen av kreaturskapitalet ha samma priser använts som i vårkalkylen
1950 (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950 s. 146—147).

Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1950/51 och 1951/52,

milj. kr.

1951/52

1938/39

1950/51

Revide-

Ökning( 4-)

kalkylen 1

rade be-räkningar

eller minsk-ning (-)

Brödsäd...........................

153-9

213-5

289-0

67-0

307-6

160-8

64-2

326-9

- 128-2
- 2''8
+ 193

Övrig spannmål....................

31-3

51-9

Potatis och sockerbetor.............

110-3

287-8

Stråfoder..........................

5-9

6-7

193-2

6-7

208-6

9-1
198-3

+ 2-4

— 10-3

Olje- och spånadsväxter............

Köksväxter och tobak..............

14-3

43l

49-7

51-6

+ 1-9

Summa vegetabiliska produkter

3157

796-2

928-6

810-9

- 117-7

Index

luo-o

252-2

294-1

256-9

Mjölk och mejeriprodukter..........

601-6

1 469-4

1527-3

1468-3

- 59 0

Ägg och slaktfjäderfä...............

81-0

197-5

188-7

202-7

+ 140

Slaktdjur..........................

365-8

882-6

7-7

956-0

8-0

983-2

6-4

+ 27-2
- 1-6

övrigt.............................

7-4

Summa animaliska produkter

1055-8

2 557-2

2 680 0

2 660-6

- 194

Index

ldO-0

242-2

253-8

252-0

—

Samtliga inkomster

13715

3353-4

3608 6

3 471 5

- 137-1

Index

lOO-o

244-5

263-1

253-1

—

Förändringar i kreaturskapitalet

—

-42-2

-18-3

-50-7

- 32-4

Summa

1 371-5

3311 2

3 590-3

3 420 8

- 169 5

Index

luo-o

241-4

261-8

249-4

—

Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Lönestatistik och avtal Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 för bl. a.
produktionsåren 1950/51 och 1951/52 funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga
t. o. in. löneåret 1948/49. Dessutom fanns vid nämnda kalkyl det
då nyligen träffade avtalet om lantarbetarlönerna fr. o. m. 1 januari 1951.
Vid framskrivningen av avtalslönen med hänsyn till dess relation till uppnådda
limförtjänster enligt lönestatistiken tillämpades det nämnda löneavtalet
för hela året 1951/52.

I den nu upprättade beräkningen har hänsyn kunnat tagas till timförtjäns -

1 Inkl. beräknade inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ter enligt socialstyrelsens lönestatistik för löneåret 1949/50, som nu föreligger
preliminärt. De statistiska uppgifterna för det nämnda löneåret ge till
resultat en genomsnittlig timförtjänst, som med 3,66 öre överstiger den i vårkalkylen
genom framskrivning beräknade timförtjänsten för samma år.

Arbetskraftsvolymen. Alltsedan 1946/47 har arbetskraftsvolymen för varje
nytt produktionsår beräknats ur föregående års genom avdrag med 1,5 procent.
Till grund för denna reducering ligger den genomsnittliga förändringen
av arbetskraftsvolymen enligt »Räkenskapsresultat för svenska jordbruk».
En närmare redogörelse för beräkningarna återfinnes i »Betänkande
angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen» (SOU
1950: 29).

Under pågående arbete med typjordbrukskalkyler har det visat sig, att
arbetskraftsvolymen i räkenskapsresultaten i hög grad har påverkats av utförda
maximeringar av familjemedlemmarnas uppgivna arbetstider och av
successiva förändringar i relationerna mellan timlönerna för olika familjemedlemmar.
Kalkylsakkunniga ha därför funnit det nödvändigt att göra en
omräkning av uppgifterna i räkenskapsresultaten.

Ovannämnda maximering av arbetstiden skulle, om den enbart inneburit
ett tillrättaläggande av felaktiga uppgifter, icke medfört något fel i volymberäkningarna.
Den har emellertid verkställts efter schematiskt verkande
regler, som dessutom ändrades 1946. Det är främst på grund av denna
ändring, som de genom maximering borttagna timmarna minskat väsentligt
under senare år. År 1949/50 utgjorde de 1,8 procent av familjernas arbetstimmar
och år 1939/40 6,2 procent.

Förhållandet mellan två familjemedlemmars timlöner inverkar endast på
arbetsvolymens årliga förändringar i den mån, som lönerelationen själv förändras.
Om t. ex. en kvinnotimme ett år värderas till 60 procent av en inanstimme,
men nästa år till 80 procent, skulle vid oförändrade arbetstider ändå
den beräknade totala arbetsvolymen, uttryckt i manstimmar, öka. Räkenskapsresultatens
arbetskraftsvolym framkommer efter omräkning av arbetstimmar
för andra familjemedlemmar än brukaren till fullgoda manstimmar
med användning av förhållandet mellan timlöner. Om dessa timlöner motsvarat
verkligt utbetalda timlöner, skulle den hittillsvarande kostnadsutvecklingen
vara riktigt återgiven i kalkylen. Nu visar det sig, att timlönerna
i räkenskapsresultaten icke ändras på samma sätt som faktiskt utbetalda
timlöner enligt socialstyrelsens statistik. I den senare är förhållandet mellan
mans- och kvinnotimlön nära oförändrad från 1939 till 1950. I räkenskapsresultaten
stiger kvinnolönen i procent av manslönen nästan för varje år.
Någon tillfredsställande förklaring härtill har inte givits. Eftersom socialstyrelsens
statistik kommer till användning för beräkning av faktiskt utbetalda
timlöner för fullgoda manliga arbetare, bör samma statistik också
ligga till grund för beräkningarna av motsvarande timantal.

Om man utgår från vissa konstanta relationstal mellan timlönerna för
olika familjemedlemmar (resp. 0,86 och 0,67 för övriga manliga fam.med!, och
för kvinnl. fam.medl.) och tar med samtliga genom maximering borträknade
timmar, finner man, att arbetsvolymens förändring från 1939/40 t. o. m.
1945/46 inte kan skilja sig mycket från vad man tidigare räknat med. På
grund av olikheter i beräkningsmetoder in. m. är det svårt att exakt fixera
skillnadens storlek. Sakkunniga utgå därför från 1945/46 och beräkna minskningen
per år t. o. in. 1950/51, för vilket sistnämnda år nu tämligen fullständiga
uppgifter föreligga. Resultatet blir 2,94 procent per år. Detta skenbart
exakta, men i verkligheten med ett betydande medelfel behäftade tal har
använts för beräkning av arbetsvolymerna t. o. m. 1951/52. För 1951/52 ha

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

69

sakkunniga ansett det befogat att taga hänsyn till den förskjutning i lönerelationer
mellan män och kvinnor, som ägt rum i 1951 års lantarbetaravtal.
Detta har skett på så sätt, att man undersökt verkan av en höjning i lönerelation
från 0,67 till 0,7i på 1950/51 års arbetsvolym. Effekten uppgår till
0,76 procent. På den enligt ovan med konstanta lönerelationer och faktorn
2,94 beräknade arbetsvolymen bär sedan tillagts 0,76 procent. Man erhåller på
detta sätt en arbetsvolym för 1951/52 av 951,07 milj. tim. För 1950/51 erhålles
972,49 milj. tim. I en särskild PM lämna de sakkunniga en närmare redogörelse
för såväl tidigare som nu utförda beräkningar.

Frågan om arbetsvolymens storlek förutsättes bli upptagen till förnyad
behandling i vårkalkylen 1952.

För att ytterligare belysa frågan ha de sakkunniga ånyo undersökt möjligheterna
att ur statistiska data över landsbygdsbefolkningens och den yrkesverksamma
jordbruksbefolkningens förändringar samt ur uppgifter om
antalet inkomsttagare i jordbruket draga slutsatser rörande ändringar i
jordbrukets arbetskraftsvolym. Någon metod, som skulle kunna ersätta den
hittills använda, har icke framkommit. Beräkningarna tyda emellertid genomgående
på en betydligt större minskning av volymen än 1,3 procent om
året.

Verkningarna av ny semesterlag. I vårkalkylen beaktades vid utarbetandet
av arbetskostnadskalkylen verkningarna av den nya semesterlagen för
produktionsåret 1951/52. För de två månader under 1950/51 (juli och
augusti 1951), vilka även ha berörts av lagen, togs icke någon hänsyn i beräkningarna.
Semesterlagens verkningar ha nu beaktats på samma sätt som
i vårkalkylen. Antalet semestertimmar i relation till antalet arbetade timmar
har följaktligen för år 1950/51 (förutsatt två veckors semester) beräknats
till 4,2 procent samt för år 1951/52 (förutsatt tre veckors semester)
6,4 procent.

Framskrivningen av statistiklönerna. Som bekant har hittills beräkningen
av den genomsnittliga timlönen för de aktuella kalkylåren verkställts
genom framskrivning av den senaste kända timförtjänsten enligt socialstyrelsens
lönestatistik med ledning av avtalslönens utveckling sedan motsvarande
tidpunkt.

Fr. o. in. vårkalkylen 1951 utföres beräkningen av timförtjänsten för de
aktuella kalkylåren enligt en annan metod än tidigare. Förändringen består
däri, att löneberäkningen för de år, för vilka lönestatistik ännu icke finnes,
nu göres med utgångspunkt från avtalslönen för resp. produktionsår. Denna
uppräknas med en s. k. överbetalningsfaktor, vilken erhålles genom division
av den enligt statistiken konstaterade genomsnittliga timförtjänsten
med den för motsvarande tidsperioder beräknade avtalslönen för ordinarie
tid. Överbetalningsfaktorn, sådan den tillämpas vid beräkningen, är ett
femårigt medeltal av omnämnda faktor för de enskilda åren.

Vidare verkställdes redan i höstkalkylen 1950 en beräkningsteknisk justering
med hänsyn till förskjutningen av redovisningsperioderna i socialstyrelsens
lönestatistik. Båda de här omnämnda justeringarna diskuteras relativt
ingående i texten till vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951, s.
ISO—186).

Timförtjänsterna. Den senast beräknade genomsnittliga timförtjänsten
enligt socialstyrelsens lönestatistik avser, som nämnts, löneåret 1949/505
och uppgår till 190,81 öre per timme. Den avser vägd limförtjänst för samtliga
kategorier av lantarbetare. Framskrivningen enligt nu tillämpad metod
framgår närmare av följande översikt. 1

1 Förutsatt ''ju 1919—00/''u 1950.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Beräkning av faktor för förhållandet mellan timförtjånst och avtalsenlig
timlön för ordinarie tid (»överbetalningsfaktorn»)

Löneår V13--30/11

Avtalslön Observerad timförtjänst

Öre/tim. Rel. tal öre/tim. Rel. tal

1944/45 ......

..... 117-45

1945''46......

..... 128 20

1946 47 ......

..... 137-69

1947/48 ......

..... 167-58

1948/49 ......

..... 171-21

1949 50 ......

..... 176-02

1950 51......

..... 200-09

1951/52 ......

..... 202-15

100

119-20

101-5

100

135-12

105-4

100

147-00

106-8

100

175-34

104-6

100

182-85

106-8

100

190-81

108-4

De i föregående tablå redovisade avtalslönerna respektive timförtjänsterna
enligt lönestatistiken avse, som framgår av tablån, löneåret (*/„—”/u).
I jordbrukskalkylen måste givetvis tillämpas löner för produktionsår. Dessa
erhållas genom att avtalslönerna uträknas för produktionsår, varefter uppräkning
sker med den s. k. överbetalningsfaktorn. Detta led i beräkningarna
framgår av följande tablå.

Uppräkning av avtalslönen med överbetalningsfaktorn

År

Avtalslön,
produktions-år, öre/tim.

> Överbe t.-faktor»
b

Uppräknad

avtalslön

öre/tim.

Verklig timför-tjänst beräknad
på basis av
lönestatistiken

öre/tim.

1949 50 .....

..... 174-52

1-064

185-69

188-48

1950 51 .....

..... 193-84

1 064

206-25

—

1951/52 .....

..... 202-15

1-064

215-09

—

Löneberäkningen i föregående tablå är baserad på en överbetalningsfaktor,
vilken i sin tur bygger på observerade timförtjänster per arbetad timme
under löneår med två veckors semester. Hänsynstagande till den längre
semestern under år 1951/52 har nu liksom i vårkalkylen gjorts genom ett
särskilt tillägg motsvarande 2,2 procent på avtalslön för ordinarie tid. Tilllägget
utgör 4,45 öre per timme. Efter denna justering av timlönen för
1951/52 erhålles följande serie för genomsnittlig timförtjänst att tillämpa
i kalkylen.

Vårkalkylen

Reviderad

beräkning

1948/49 ....................... 181-32

1949/50 ....................... 184-82 188-48

1950 51 ....................... 2 5-28 206-25

1951/52 ....................... 218-53 219-54

Kostnadssummor. I tabell 9 redovisas beräkningen av jordbrukets arbetskostnader
på basis av de i det föregående diskuterade genomsnittliga timförtjänsterna
och arbetsvolymerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

71

År

Arbetsvolym,
milj. mt o.
rmt

Beräknad

timförtjänst,

öre

Kalkylbelopp

Kalkylbelopp enligt
äldre volymberäkning

Milj. kr

Index

milj. kr

Index

1938/39 ......

1 232''50

67-62

833-4

100-0

833-4

ioo-o

1945/46 ......

1 128-97

132-28

1493-4

179-2

1 493-4

179-2

1946/47 ......

1 095-78

145-01

1 577-2

189-2

1 600-8

192-1

1647/48 ......

1 063-56

170-61

1 808-6

217-0

1 862-9

223-5

1948 49 ......

1 032-29

18132

1871-7

224-6

1 956-3

234-7

194 V50 ......

1 001-94

188-4 8

1 888-5

226-6

2 003-1

240-4

1950 51 ......

972-49

206-25

2 005-8

240-7

2 159-0

259-1

1951/52 ......

951-07

219-54

2 088-0

250-5

2 263-7

271-6

Kapitalkostnader.

Grundförbättringar, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats
enligt grunder, som angivils av de sakkunniga för utredning rörande
frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m.
Justering har nu verkställts med hänsyn till de ytterligare lönestatistiska
uppgifter, som tillkommit sedan vårkalkylen 1951, prisutvecklingen för tegelrör
samt förändringen i de från staten utbetalade bidragen.

Täckdikningskostnader. Arbetskostnaderna visa en mindre höjning sedan
vårkalkylen 1951, vilket står i samband med att de tillgängliga definitiva
uppgifterna enligt socialstyrelsens statistik över genomsnittliga timförtjänster
under löneåret 1949/50 är något högre (ca 1 öre) än de tidigare preliminärt
beräknade lönerna för samma år. Av större betydelse äro emellertid
de prisstegringar på tegelrör, som ha inträffat. Kostnaderna för underhåll
och avskrivning av täckdiken, som för år 1951/52 i vårkalkylen uppgingo
till 10,59 milj. kr, beräknas nu till 12,74 milj. kr.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 voro de från staten utbetalade bidragen
till täckdikning under budgetåret 1949/50 kända och uppgingo till
0,54 milj. kr. Vid nämnda beräkningstillfälle var även planeringens omfattning
under kalenderåren 1949 och 1950 känd. Planeringen under de båda
nämnda åren var av sådan omfattning, att de beviljade statsbidragen till
täckdikningar och dithörande täckta avlopp uppgingo till följande belopp.

År 1949 ................ 1-44 milj. kronor

> 1950 ................ 1*38 » »

Med hänsyn till den sålunda, i förhållande till de under budgetåret 1949/
50 utbetalade bidragen, betydande planeringen räknades i vårkalkylen med,
att dräneringens omfattning och därmed även utbetalandet av statliga bidrag
under åren 1950/51 och 1951/52 skulle öka i jämförelse med de för
tidigare budgetår angivna beloppen. För produktionsåret 1950/51 räknades
med att arbetenas omfattning skulle bli sådan, att 1 milj. kr statliga bidrag
skulle utbetalas. För år 1951/52 räknades med, att den utbetalda bidragssumman
skulle komma att uppgå till samma belopp som de beviljade anslagen
under åren 1949 och 1950.

Till föreliggande kalkyl har emellertid meddelats från lantbruksstyrclsen,

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

att de under år 1950/51 utbetalda bidragen endast uppgått till 0,58 milj. kr,
alltså obetydligt mera än under budgetåret 1949/50. Det samband mellan
bidragsbeviljade och utförda arbeten, som de sakkunniga i vårkalkylen räknade
med, har alltså icke uppnåtts. Orsaken anses till huvudsaklig del stå
att finna i bristen på arbetskraft. Hittills synes ingen förändring i fråga
om täckdikningsarbetenas omfattning föreligga, och inom lantbruksstyrelsen
anser man sig icke ännu kunna göra något uttalande över de slutförda
arbetenas omfattning under året 1951/52. Den nu konstaterade summan
för utbetalda bidrag under senaste budgetåret har därför tills vidare tillämpats
även för år 1951/52.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Kostnaderna för underhåll
av öppna avloppsdiken ha i likhet med täckdikningskostnaderna justerats
med hänsyn till den definitiva lönestatistiken för lantarbetare år 1950.
Längden av underhållskrävande öppna avloppsdiken har liksom i vårkalkylen
1950 hållits oförändrad. Orsaken härtill diskuteras närmare i texten till
vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951, s. 190). Justeringen av vårkalkylens
siffror är som synes obetydlig.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas
i tabell 10, där även avdrag gjorts för de statliga bidragen.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader tör grundförbättringar, milj. kr.

År

Täck-

diknings-

kostnader

Kostnader för
underhåll av
större öppna
diken

Avgår

statsbidrag

Nettosumma
= jordbrukets
kostnader

Index

Vårkalkylen.

1938/39 ..............

.

7-54

100-0

1949/50 ..............

9-82

7-46

0-54

10*74

222-0

1950/51 ..............

10-37

8-35

1-00

17-72

235-0

1951/52 ..............

10-5»

8-72

1-40

17-91

237-5

Reviderad beräkning.

1949/50 ..............

9-52

7-57

0 54

16-55

219-5

1950/51 ..............

11-27

8-46

0-58

19-15

254 0

1951/52 ..............

12-74

8-82

0-58

20-98

2782

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha fr.
o. m. vårkalkylen 1948 beräknats i enlighet med anvisningar efter särskild
undersökning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens
inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. Beräkningsmetodiken
innebär framräkning av en i den speciella utredningen beräknad
kostnadssumma av 123,5 milj. kr för avskrivning och underhåll av jordbrukets
ekonomibyggnader år 1946. Framräkningen verkställes så långt
möjligt enligt utvecklingen av en riksindex för ekonomibyggnadskostnader
utarbetad inom Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL).
Beräkningen behandlas relativt utförligt i vårkalkylen 1948 (Kungl. Maj :ts
prop. nr 275/1948).

I samband med nu verkställd beräkning ha de sakkunniga funnit anledning
till särskilda överväganden på grund av den starka stegringen av bygg -

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

nadskostnaderna till följd av bl. a. höjda priser på trävaror fr. o. in. första
delen av år 1950. Hur priserna på trävaror utvecklats framgår av följande
översikt, vari prisindex för trävaror omräknats med januari 1950 som bas.

Index för trävaror, januari 1950 = 100

Januari..........

...... 100-0

1951 Januari..........

...... 174-6

Februari.........

...... 1000

Februari.........

...... 174-6

Mars............

Mars...........

...... 214-4

April............

...... 123-4

April............

...... 214-4

Maj .............

Maj .............

...... 220-4

Juni.............

Juni.............

Juli..............

...... 123-8

Juli ............

...... 226-7

Augusti..........

Augusti.........

...... 226-7

September.......

...... 138-0

September ......

...... 226-7

Oktober.........

...... 138-0

November........

...... 138-0

December .......

...... 138-0

Som synes ha priserna på trävaror sedan januari 1950 undergått en stegring
med sammanlagt 127 procent. Härav faller största delen på år 1951.

Med hänsyn till den exceptionella prisstegringen på trävaror, vilken inträffat
samtidigt med andra betydande kostnadsstegringar såväl för material
som arbete, ha de sakkunniga ansett önskvärt att erhålla kännedom
om huruvida prisstegringarna kunna ha påverkat byggnadsverksamhetens
omfattning inom jordbruket. För detta ändamål ha inhämtats uppgifter
från de olika lantbruksnämnderna. De frågor, som framställts till lantbruksnämnderna,
ha endast avsett tendensen i fråga om olika förändringar
inom jordbrukets byggnadsverksamhet. Lantbruksnämndernas uppgifter avse
till huvudsaklig del ekonomibyggnaderna, enär nämnderna i sin verksamhet
i allmänhet icke ha befattning med låneverksamhet till bostäder.

Av svaren har framgått, att ifrågavarande byggnadsverksamhet först
ökade, efter det att den statliga byggnadsregleringen fr. o. in. 15 oktober
1949 upphävdes. Det har vidare framgått, att den starka prisstegringen på
trävaror, i synnerhet under senare delen av 1950 och hittills under 1951,
ånyo medfört en nedgång. Det framhålles även från lantbruksnämnderna,
att icke endast de höga träpriserna utan även kostnadsstegringarna i övrigt
samt brist på kompetent arbetskraft inom byggnadsbranschen äro
orsak till den konstaterade nedgången. Lantbruksnämnderna ha i allmänhet
icke kunnat göra några uttalanden om huruvida förändringen i fråga
om byggnadsverksamheten varit olika för ekonomibyggnader respektive bostäder.
Inom flertalet län anses, att jordbrukarna nu i viss omfattning uppskjuta
redan planerade nybyggnader och i stället antingen söka avhjälpa
bristerna genom tillfälliga reparationer eller helt enkelt uppskjuta byggnadsföretagen
i väntan på gynnsammare prisrelationer. Detta gäller dock i
huvudsak, där virke från egen skog saknas.

Av visst intresse i samband med beräkningen av jordbrukets kostnader
för ekonomibyggnader är även att lantbruksnämnderna i flertalet fall uppgivit,
att många jordbrukare övergå till annat byggnadsmaterial än trä, så
långt detta låter sig göra. Denna förändring är emellertid mest märkbar
inom områden och vid gårdar, där eget virke icke finnes. Inom skogsbygderna,
där flertalet jordbrukare ha egen skog, uppges förskjutningen mot
andra byggnadsmaterialier än trä vara obetydlig.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Utan att kunna ange något kvantitativt mått på inskränkningen i jordbrukets
byggnadsverksamhet anse sig de sakkunniga bl. a. på grund av här
omnämnda uttalanden från lantbruksnämnderna kunna utgå ifrån, att
byggnadsverksamheten inom jordbruket f. n. icke är av normal omfattning.
Därav följer även, att ökningen av jordbrukets utgifter för byggnader
f. n. icke helt följer den utveckling, som erhålles genom att på en fast
kostnadsbas tillämpa index för pris- och löneutvecklingen.

I fråga om hänsynstagandet till en dylik volymförändring i jordbrukskalkylen
kunna olika synpunkter anföras. Principiellt torde kunna hävdas,
att de för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnaderna enligt återanskaffningsvärdeprincipen
beräknade årliga kostnaderna äro att anse som
en ersättning för utnyttjandet av byggnaderna under ett visst år. Denna ersättning
bör utifrån dessa synpunkter rimligtvis beräknas med hänsyn till
rådande pris- och löneläge. Det synes dock berättigat att vid ställningstagandet
i viss mån beakta prisstegringens karaktär och varaktighet.

Om en dylik prisstegring blir av kort varaktighet, är det naturligt, att
byggnadsverksamheten nedgår — - detta i all synnerhet om prisstegringen å
byggnadsmaterialier är väsentligt starkare än prisstegringen för andra varugrupper.
I sådant fall blir kostnadsstegringen totalt sett icke av den omfattning,
som beräkningsmässigt erhålles utan hänsynstagande till volymminskningen
under högprisperioden.

Vid bedömandet av kostnadsberäkningen för ekonomibyggnader ha de
sakkunniga även —- nu liksom vid föregående beräkning — uppmärksammat
det förhållandet, att de stigande priserna på skogsprodukter, vilka i
jordbrukskalkylen bidraga till höjande av jordbrukets produktionskostnader,
samtidigt bidraga till ökade inkomster för en del av jordbrukarna,
vilka inkomster icke äro redovisade i totalkalkylen. Anledning till erinran
häremot synes icke föreligga, om man uppfattar kalkylen enbart som ett instrument
för att följa den egentliga jordbruksdriftens inkomst- och kostnadsutveckling.
Då kalkylen emellertid användes som underlag för prisregleringar,
kan man vid ett tillfälle med exceptionella prisstegringar på
trävaror icke bortse ifrån, att jordbrukarna delvis själva äro leverantörer
av de trävaror, som medföra starkt höjda byggnadskostnader i kalkylen.
Å andra sidan måste uppmärksammas, att de stigande träpriserna är en
realitet ur kostnadssynpunkt för de jordbrukare, som icke ha egen skog.
En avvägning med hänsyn härtill är givetvis praktiskt ogenomförbar.

Med hänsyn till de anförda omständigheterna ha de sakkunniga ansett,
att ett tillfälligt avsteg i fråga om metoderna för kostnadsberäkningen för
ekonomibyggnader bör övervägas. Ett direkt hänsynstagande till den minskade
byggnadsverksamheten är icke möjligt, enär kännedom saknas om
storleken av denna nedgång. I stället ha verkställts beräkningar enligt olika
alternativ med hänsyn till träprisutvecklingens inverkan på byggnadskostnaderna
i kalkylen. I alternativ I har beräkningen utförts med fullt hänsynstagande
till samtliga pris- och lönestegringar. I ett andra alternativ
(II) har däremot utvecklingen av priserna på trävaror lämnats obeaktad
fr. o. in. januari 1950. Prisstegringen på byggnadsmaterialier i beräkningen
har från nämnda tidpunkt i alternativ II fått följa utvecklingen för andra
materialier än trävaror.

I följande översikt visas indexserierna för materialpriser (lanlbruksförbundets
index) enligt de olika alternativen. Dessutom har medtagits prisindex
för trävaror.

Den gängse framskrivningen av SFL:s index enligt utvecklingen av lantbruksförbundets
(SL:s) månadsindex för byggnadskostnader ha utförts enligt
de båda alternativen.

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Index för materialpriser, index 1946 — 100.

Trävaror

Allt material

Allt material,
men exkl. trävaror

1946 .......

....... 100-0

(I)

100-0

fr. o. m. jan. 1950
(II)

1000

1947 .......

....... 109-3

104-2

1042

1948 .......

....... 1240

113 0

1130

1949 .......

....... 128-9

117-0

117-0

1950 .......

....... 159-7

134-2

118-8

1951.......

....... 277-7

207-5

145-6

1952 .......

....... 292-3

218-7

1541

Framskrivning av SFL.s index med SL:s index.

SFL:s index
1935/37=100

SL:s index

1950 = 100 1949 = 100

I II

SFL:s index framräknad
med SL:s index
I II

1938 .......... 109-9

1939 .......... 113-7

1946 .......... 181-6

1947 .......... 193-7

1948 .......... 205-1

1949 ......

..... 204-7

1000

204-7

1950 ......

..... 218-9

100-0

101-5

218-9

207-8

1951 ......

140-1

121 9

306-7

249-5

1952 ......

146-7

127-6

321-1

261-2

Framskrivning av kostnaderna. Med tillämpande av de båda olika alternativen
har på vanligt sätt verkställts framskrivning av den kostnadssumma,
som genom inventering och särskilda beräkningar fastställts för år 1946.
I tablån införas även kostnadssummor enligt vårkalkylen 1951. Dessa summor
ha erhållits vid tillämpande av samma beräkningsmetod som i alternativ
I och äro alltså jämförbara med siffror enligt nämnda alternativ.

Framskrivning av 1946 års kostnadssumma med SFL.s index.

SFL:s index

Kalenderår

Produktionsår

Index

1946 = 100

milj. kr

milj. kr.

1938/39

= 100

I II1

I II''

I II''

I

II''

Reviderad beräkning

1938

60-5 60-5

74-7

1939 (1938/39) ...

62-6 62-6

77-3

76-4

1000

1946 (1945/46) ...

. 100 0 100-0

123-5

120-3

157-5

1947 (1946/47) ...

. 106-7 106-7

131-8

1290

168-8

1948 (1947/48) ...

. 112 9 112-9

139-4

136-9

179 2

1949 (1948/49) ...

. 112-7 112-7

139-2 139-2

139-3

182-3

1950 (1949/50) ...

. 120-5 114-4

148 8 141-3

145-6 140-6

190 6

184-0

1951 (1950/51) ...

. 168-9 137-4

208-6 169-7

188-7 160-2

247-0

209-7

1952 (1951/52) ...

. 176-8 143-8

218-3 177-6

215-1 175-0

281-5

229-1

Kostnadssummor

enligt vårkalkylen

1950/51 .........

1711

1951/52 .........

182-9

1 Prisutvecklingen för trävaror har i alternativ It fr. o. m. 1 Jan. 1950 fått följa prisutvecklingen
för övriga matcrlalicr.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Vid gängse beräkningsmetod, d. v. s. då priserna på trävaror tillåtas att
i sin helnet slå igenom i beräkningarna, erhålles nu en kostnadsstegring av
32,7 milj. kr för år 1951/52 jämfört med vår kalkylen 1951.

I alternativ II, där prisstegringen på trävaror fr. o. in. januari 1950 endast
tillåtits slå igenom i takt med övriga materialprisstegringar, erhålles en
kostnadssumma, som för år 1951/52 med 40,i milj. kr understiger den nu
beräknade kostnadssumman enligt alternativ I.

De sakkunniga ha med hänsyn till förut anförda överväganden i den nu
aktuella kalkylen för ekonomibyggnader inräknat kostnadssummor enligt
alternativ II.

Siloanläggningar. Kostnaderna för siloanläggningar ha alltjämt i avvaktan
på pågående utredning beräknats på samma volym som i vårkalkylen
1951. Utredningen kan beräknas föreligga till nästa vårkalkyl. För närvarande
bar följaktligen endast prisutvecklingen beaktats. Detta har gjorts enligt
samma principer som för ekonomibyggnader (alt. II).

Kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar redovisas i tabell
11.

Tabell 11. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader, mil], kr.

1938/39

1949/50

1950/51

1951/52

Yårkalkylen.

Ekonomibyggnader ........

Siloanläggningar ..........

76-40

0*03

145-60

0 67

171-10

0''67

182-90

0-78

Summa

76-43

146 27

17177

183-68

Index 1938/39 = 100

100-0

191-4

224-7

240-3

Reviderad, beräkning.

Ekonomibyggnader ........

j Siloanläggningar ..........

76-40

003

140-60

0-66

160-20

0-64

175-00

0-76

Summa

76-43

141-26

160 84

175-76

Index 1938/39 = 100

1000

184-8

210-4

230''0

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Avskrivningskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 tillämpades
för avskrivningsberäkningen resultaten av undersökningar över jordbrukets
inköp av nya maskiner och redskap under år 1950. Dessa undersökningar
voro i fråga om traktorerna definitiva, men för övriga maskiner och
redskap preliminära. Undersökningen över jordbrukets anskaffning av andra
maskiner och redskap än traktorer under 1950 har emellertid sedermera
slutförts

Den i vårkalkylen preliminärt beräknade inköpssumman för maskiner och
redskap (exkl. traktorer) 1950 uppgick till 136,3 milj. kr. Den definitiva
summan uppgår till 138,7 milj. kr. Det nämnda beloppet avser emellertid
endast de maskiner och redskap, för vilka inköpskostnaderna fastställas i
den numera inom Jordbrukets Utredningsinstitut årligen verkställda s. k.
maskinenkäten. Utanför denna undersökning ligga kostnaderna för mjölktransportkärl,
vilka, på grund av att jordbrukarna icke svara för alla hithörande
kostnader, äro föremål för särskild undersökning. Efter tillägg av
inköpskostnaderna för mjölktransportkärl erhålles för år 1950 en redovisad
investering i andra maskiner och redskap än traktorer av 143,o milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

77

Lägges härtill de belopp, som investerades i traktorer, erhålles en total redovisad1
inköpssumma av 263,9 milj. kr 1950. Inköpssummorna framgå av föl
jande tablå (värden i tusental kronor).

De i enkät-

Mjölktrans-

Trakto-

Total-

År

under ök-

portflaskor

S:a redo-

rer enl.

summa

Index
1938 = 100

ningen med-tagna

enl. särskild
undersök-

visat exkl.
traktorer

särsk. un-dersök-

inkl.

trak-

grupperna

ning

ningar

torer

1938 ...,

... 40 406

1 503

41 909

20 971

62 880

100''0

1946 ...,

... 91 759

2 563

94 322

29 787

124 109

197-4

1947 ....

... 101 640

2 387

104 027

53 965

157 992

25P3

1948 ....

... 119 939

2 418

122 357

90 192

212 549

338-0

1949 ....

,.. 125 904

3 213

129 117

102 156

231 273

367-8

1950 ....

,.. 138 659

4 362

143 021

2120 874

263 895

419-7

1951 ...

. . .

.

•

8 137 615

.

Uppskattning av inköpen under 1951. Som synes har i fråga om de två
förstnämnda grupperna för år 1951 i ovanstående tablå icke införts några
belopp. Vid avskrivningsberäkningen har förutsatts, att inköpsvolymen för
andra maskiner och redskap än traktorer under 1951 blir densamma som
under 1950.

I fråga om traktorerna har inom Jordbrukets Utredningsinstitut inhämtats
uppgifter från traktorfirmorna om den sannolika försäljningen under
1951. Enligt dessa uppgifter skulle försäljningen av jordbrukstraktorer under
1951 komma att uppgå till ca 13 000, vilket är ca 500 mera än år 1950.
Liksom vid tidigare beräkningstillfällen ha traktorerna för prognosåret värdeberäknats
enligt medelpriserna för nya jordbrukstraktorer under det senaste
år, för vilket statistik föreligger, i detta fall 1950.

Den totala ökningen av inköpssummorna under 1950 jämfört med närmast
föregående år för annat än traktorer står till huvudsaklig del i samband
med ökad inköpsvolym. I någon mån inverka dock även de prisstegringar,
som under 1950 ägde rum i fråga om vissa maskiner och redskap. I följande
tablå anges inköpssummorna under de fyra senaste åren, reducerade till 1938
års prisläge, i jämförelse med de redovisade inköpssummorna för år 1938.
Volymökningen är sedan 1938 som synes 166 procent (värdetal i tusental
kronor).

Övriga maskiner

År

Traktorer

och redskap
samt mjölktrans-

Summa

Index

portkärl

1938 ............

......... 20 971

41 909

62 880

100-0

1947 ............

......... 32 509

78 216

110 725

176-1

1948 ............

........ 52 437

88 472

140 909

224-1

1949 ............

......... 58 043

89 169

147 212

234-1

1950 ............

......... 69 080

98 364

167 444

266-3

Beräkning av avskrivningskostnader. På grundval av nu tillgängliga definitiva
uppgifter om maskininköpens storlek under 1950, preliminär undersökning
över traktorinköpen 1951 samt med hänsyn till omnämnda uppskattningar
i fråga om inköpen av andra maskiner och redskap än traktorer

1 Vagnar, lastbilar, elmotorer, pumpar och vissa andra grupper ligga utanför beräkningarna.
— 2 Exkl. dragbilar. — 8 Preliminär undersökning.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

under 1951 har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m.
1951/52. 1 denna beräkning har hänsyn kunnat tagas till prisförändringarna
t. o. in. oktober 1951. Prisstegringarna sedan den tid vårkalkylen 1951
upprättades äro betydande för såväl traktorer som övriga maskiner och redskap.

I följande tablå visas aktuella prisindex (1938 — 100).

1950 1951

Traktorer .......................... 183"3 200-5

Övriga maskiner och redskap........ 145-4 166-8

Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tablå för år 1938/39 samt
1947/48—1951/52.

Avskrivningskostnader i 1 000-tal kr beräknade
å återanskaffningsvärde för

År

Övriga redo-visade ma-

summa

redovisade

Relativa tal
1938/39 = 100

traktorer

skiner och

maskiner och

redskap

redskap

m. m.

m. m.

A

B

C

A

B

C

Vårkalkylen
1938/39 ....

4 927

29 830

34 757

ioo-o

ioo-o

ioo-o

1947/48 ....

18 028

64 448

82 476

365''9

216-1

237-3

1948/49 ....

25199

73 948

99 147

511-4

247-9

285-3

1949/50 ....

31 952

81 287

113 239

648-5

272-5

325-8

1950/51 ....

40 698

87 202

127 900

826-0

292-3

368-0

1951/52 ....

46 495

92 615

139 110

943-7

3105

400-2

Reviderad beräkning

1938/39 ....

4 927

29 830

34 757

100-0

ioo-o

ioo-o

1947/48 ....

18 059

64 448

82 507

366-5

216-1

237-4

1948/49 ....

24 385

73 948

98 333

494-9

247-9

282-9

1949/50 ....

31822

81 287

113 109

645-9

272-5

325-4

1950/51 ....

41 782

95 772

137 554

848-0

321-1

395-8

1951/52 ....

50 744

109 163

159 907

1 029-9

366-0

460-1

För produktionsåret 1950/51 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna
till 137,6 milj. kr mot 127,9 milj. kr enligt vårkalkylen 1951 samt för
produklionsåret 1951/52 till 159,9 milj. kr mot 139,i milj. kr enligt vårkalkylen.

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap
beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av
dessa kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen. Vid
upprättandet av vårkalkylen 1951 funnos uppgifter enligt denna undersökning
t. o. m. år 1949. Nytt material från deklarationsundersökningen kan
föreligga först till nästa vårkalkyl.

Framskrivningen av kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen
för de aktuella kalkylåren har tidigare gjorts med hänsyn till utvecklingen
av reservdelspriserna samt timförtjänster till arbetare vid reparationsverkstäder.
Till den nu upprättade kalkylen har emellertid erhållits uppgifter
från priskontrollnämnden över verkstadstaxornas utveckling fr. o. m.
1948. Index över utvecklingen av timförtjänsterna vid reparationsverkstäder

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

har därför ersatts med index över verkstadstaxornas utveckling. (Uppgifterna
över verkstadstaxorna avse den vid reparationsarbeten debiterade ersättningen
per manstimme för olika dyrorter.) Speciell hänsyn har tagits till
det förhållandet, att samtliga verkstäder nu anses tillgodogöra sig de tillåtna
högsta taxorna, under det att en viss del av verkstäderna under 1948 icke
icke tillfullo utnyttjade maximitaxorna.

Den senaste höjningen av verkstadstaxorna medgavs att gälla fr. o. m.
1 februari 1951. De då beslutade taxorna ligga i medeltal 20,8 procent högre
än medeltalet för år 1948. Enligt beräkningar inom priskontrollnämnden har
till den angivna procentuella stegringen lagts två enheter med hänsyn till de
i det föregående omnämnda förhållandena i fråga om verkstädernas utnyttjande
av de fastställda maximitaxorna.

Priserna på reservdelar ha sedan 1948 stigit med 21,7 procent. I följande
tablå visas utvecklingen av vägd index för reservdelar och verkstadstaxor
(0,60 X index för verkstadstaxor + 0,40 X prisindex för reservdelar).

1949 ............

........... 100-0

1950 ............

........... 100-2

1951............

........... 113-3 *

1952 ............

........... 116-6

I samband med att en annan index tillämpats än tidigare för framskrivningen
av kostnadssumman enligt deklarationsundersökningen har även
beaktats, att detta påverkar den faktor, som användes för beräknandet av
inverkan på underhållskostnaderna genom den alltjämt fortgående ökningen
av maskinparkens volym. Framskrivningen av kostnadssumman för år 1949
i enlignet med vad i det föregående anförts samt med hjälp av de i föregående
tablå angivna indextalen för reservdelspriser och verkstadstaxor
redovisas i följande översikt, där de framräknade kostnadssummorna för
kalenderår även omräknats till produktionsår (värdetal i milj. kr).

Underhålls-

Kostnadssum-mor efter upp-

Index för

Kostnadssum-

Omräk-nat till
produk-

År

kostnader
enligt dekl.-undersök-

räkning med
3''5 % per år å
1949 års

verkst.-taxor och
reservdels-

mor fr. o. m.
1950 enl. kol.
B framräkna-

ningen

summa

(volymökning)

priser,
1949 = 100

de med pris-index

tionsår

A

B

C

D

E

1946

.. 9Pl

_

_

_

1947

(1946 47)

. . 98-5

—

—

—

96-o

1948

(1947/48)

.. 110-5

—

—

—

106-6

1949

(1948/49)

.. 120-3

—

100-0

—

117-1

1950

(1949 50)

. . —

124-5

100-2

124-7

123-2

1951

(1950/51)

—

128-7

113-3

145-8

138-8

1952

(1951/52)

—

132-9

116-6

155-0

151-9

Index,
1938/39
= 100

F

222-2

246-8

271-1

285-2

321-3

351-6

Sammandrag. Totalkostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner
och redskap redovisas i följande tabell.

Som synes föreligger en mindre justering för produktionsåren 1948/49
och 1949/50, vilket har sin grund i att prisindex för traktorer numera omräknats
med hänsyn till ökat underlag.

, De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgå enligt beräkningarna
till 311,8 milj. kr år 1951/52 mot 285,8 milj. kr enligt vårkalkylen.

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader
för maskiner och redskap.

År

Avskrivnings-kostnader,
milj. kr

Underhålls-kostnader,
milj. kr

Summa,
milj. kr

Index

1938/39 = 100

Vårkalkylen.

1938/39 ..............

34-8

43-2

78-0

100-0

1948/49 ..............

99-1

117-1

216-2

277-2

1949/50 ..............

113''2

125-4

238-6

305-9

1950/51 ..............

127-9

138-8

266-7

341-9

1951/52 ..............

139-1

146-7

285-8

366''4

Reviderad beräkning.

1938/39 ..............

34-8

43-2

78-0

1000

1948/49 ..............

98-3

117-1

215-4

276-2

1949/50 ..............

113-1

123-2

236-3

302 9

1950/51 ..............

137-6

138-8

27H*4

354" 4

1951/52 ..............

159-9

151-9

311-8

399-7

De justerade kostnadssummorna för åren 1948/49—1951/52 jämföras i
följande tablå med motsvarande summor enligt vårkalkylen 1951 (värdetal
i milj. kr).

År

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

Vårkalkylen

1951

216-2

238-6

266-7

285-8

Reviderad

beräkning

215-4

236-3

276-4

311-8

ökning ( + ) eller
minskning ( —) i
jämf. med vårkalk.

- 0-8
- 2-3

+ 9-7
+ 26-0

Elektricitet.

Efter upprättandet av vårkalkylen 1951 ha inträffat tvenne förändringar,
som verka höjande på elkostnaderna, nämligen höjning av energiavgifterna
fr. o. m. den 1 april 1951 och införande av elskatt fr. o. m. den 20 juni 1951.

Inverkan av höjda energiavgifter. De av priskontrollnämnden medgivna
höjningarna avsågos kunna träda i kraft den 1 april 1951. Enär det av tekniska
skäl ansågs vara svårt att i vissa fall genomföra höjningen från
nämnda datum, medgavs från priskontrollnämndens sida, att man i dylika
fall efter särskild ansökan hos nämnden i undantagsfall skulle få tillstånd
att höja avgiften retroaktivt fr. o. m. den 1 jan. 1951. I huvudsak ha de
höjda taxorna dock tillämpats fr. o. m. den 1 april 1951, och i de nu föreliggande
beräkningarna har förutsatts, att så genomgående varit fallet.

Den medgivna höjningen gäller energiavgiften, som höjes från 6 till 7 öre
per kilowattimme, där elkraftsutredningens normaltariff tillämpas. Där
nämnda utrednings mellantariff tillämpas, medgives en höjning med 2
öre per kilowattimme, vilket i regel innebär höjning från 12 till 14 öre per
kilowattimme. Vidare har medgivits, att i de fall beslutade höjningar av
energiavgiften icke äro tillräckliga för att motsvara kostnadsstegringen, särskilda
medgivanden kunna lämnas för höjning av grundavgifterna.

Eftersom den medgivna höjningen i huvudsak gäller endast energiavgiften,
kan procenttalet icke direkt tillämpas för beräkning av stegringen av
jordbrukets elkostnader. Inom priskontrollnämnden har emellertid beräknats,
att den genomsnittliga höjningen av eltaxorna för jordbrukets del

81

Kungi. Maj.ts proposition nr 176.

uppgår till 9 procent räknat på de totala kostnaderna (grundavgift och
energiavgift). I föreliggande kalkyler har räknats med denna höjning fr.
o. in. den 1 april 1951.

Inverkan av elskatt. Med anledning av riksdagens beslut om skatt på
elektrisk kraft fr. o. in. den 20 juni 1951 har i den föreliggande beräkningen
beaktats även den kostnadsstegring, som föranledes härav. Elskatten utgår
med 10 procent av erlagda kraftavgifter för högspänd ström (som dock
huvudsakligen förbrukas inom storindustrin och till järnvägsdrift) samt
med 1 öre per kilowattimme för lågspänd ström. Den sistnämnda skattesatsen
motsvarar omkring 10 procent av det genomsnittliga priset på lågspänd
ström, vilket även förutsatts i kalkylsakkunnigas beräkning.

De totala elektricitetslcostnaderna kunna efter justering för taxehöjning
och elskatt anges till följande belopp.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

r

Kostnader

Kostnadsökning på grund av

Produktionsår

enligt vår-kalkylen
1951

höjning av
energiav-

elskatt

summa

Justerade

kostnader

giftema

1950/51 .................

42-74

1-60

0-74

2-34

45-08

1951/52 .................

45-43

4-09

4-95

9-04

54’47

Räntekostnader.

Åren 1949/50—1951/52. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader ha
skett med tillämpning av den metod, som på sin tid föreslogs av de sakkunniga
för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på
jordbrukets arbetskostnader m. m. (Se redogörelse för denna metod i Kungl.
Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 164 ff.) Metoden innebär bl. a. ett beaktande
av den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen av kapitalvolymens
värde efter basåret.

Resultaten av beräkningarna rörande jordbrukets räntekostnader redovisas
i tabell 14.

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedelskostnader.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel
baserades i vårkalkylen 1951 på nya undersökningar såväl i fråga om
antalet traktorer som förbrukningen av drivmedel per traktor. Sålunda utnyttjades
resultaten från en speciell bearbetning av den genom Kungl. Arméförvaltningen
verkställda undersökningen beträffande motorredskap
in. in. i september—oktober 1950. I fråga om traktordriften avsåg undersökningen
icke endast antalet traktorer vid nämnda tidpunkt utan dessutom
bl. a. förbrukningen av olika drivmedel under år 1949.

Vid det nämnda kalkyltillfället (våren 1951) funnos även liksom tidigare
möjligheter till viss kontroll av beräkningarna genom jämförelser med
dels kostnadsutvecklingen för driv- och smörjmedel enligt den s. k. deklarationsundersökningen,
dels de i kalkylen beräknade kvantiteterna motorfotogen
respektive motorbrännolja och motsvarande kvantiteter enligt uppgifter
från oljebolagen.

(J Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 170.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

I Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951 lämnas (med början å s. 202) en relativt
ingående redogörelse över det material, som under senare år kunnat
utnyttjas för belysande av drivmedelsanvändningen.

De kalkylsakkunniga ha nu liksom tidigare övervägt olika möjligheter
till förbättrad kännedom om hithörande frågor. Det må erinras om, att
arméförvaltningens undersökning vad drivmedelsförbrukningen beträffar
avsåg år 1949. Det är ingalunda säkert, att den genomsnittliga drivmedelsförbrukning
per traktor, som konstaterades för nämnda år, alltjämt är den
x-iktiga. Den ökade traktoriseringen sker nu främst vid mindre gårdar, där
traktorns årliga användningstid för den egna brukningsdelens behov bör
vara mindre än den genomsnittliga årsanvändningen per traktor för samtliga
brukningsdelar. Detta förhållande sänker den genomsnittliga driftstiden
per traktor och år. Ä andra sidan kan emellertid påvisas faktorer, som
verka i motsatt riktning. Så kan exempelvis det förhållandet, att de till
mindre bnikningsdelar inköpta traktorerna ofta användas i gemensam drift,

Tabell 14. Beräkning av jordbrukets räntekostnader.

! Lantbrukskapitalet med

Lantbrukskapitalet med

fördelning på fastighets-

fördelning på lånekapital

A

och driftskapital, milj. kr

B

och eget kapital, milj. kr

1938/

1949/

1950/

1951/

1938/

1949/

1950/

1951/

39

50

51

52

39

50

51

52

Fastighetskapital ..

2866

3168

3168

3168

Lånat kapital

Driftskapilal
Kreaturskapital ..

1388

2 447

2 554

2 692

Inteckningslån ...
Övriga lån ......

1280

635

1280

635

1280

635

1 280
635

Maskin- och red-

skapskapital ....

301

875

1029

1203

Summa

1915

1 915

1 915

1915

Förrådskapital ...

400

623

724

825

Fältinventarieka-pital ...........

214

444

466

502

Eget kapital

Därav:

Ej belånat fastig-

1888

Arbete..........

100

226

240

248

hetskapital......

1586

1888

1888

Utsäde.........

84

153

155

171

Ej belånat drifts-

Konstgödsel.....

30

65

71

83

kapital.........

1668

3 754

4138

4 587

Summa

2303

4 389

4 773

5 222

Summa

3254

5 642

6 026

6475

Summa lantbruks-

kapital

5169

7 557

7 941

8 390

Summa lantbruks-

Index ...........

100-0

146-2

153-6

162-3

kapital

5169

7 557

7 941

8 390

Vid beräkningarna till-

Beräkningarnas slut-

lämpade räntesatser

resultat,

milj.

kr

D

G

1938/

1949/

1950/

1951/

1938/

1949/

1950/

1951/ i

39

50

51

52

39

50

51

52 i

Ldnat kapital

Lånat kapital

Inteckningslån ...

3''25

3-18

3-37

3-47

Inteckningslån ...

41-6

40-7

431

444

3-98

3-91

4-30

4-53

Övriga lån.......

25-3

24-8

27-7

28-8

Eget kapital

Eget kapital

Ej belånat fastig-

Ej belånat fastig-

65-7

680

66-8

66’4

hetskapital......

4-14

3-00

3-54

3-53

hetskapital.....

Ej belånat drifts-

Ej belånat drifts-

158-9

175-7

kapital.........

4''44

3-90

3-84

3-83

kapital.........

74-1

146-4

I medeltal........

4o0

3-70

3-73

3-76

Summa

206-7

2799

296s

315-s

Index...........

100-0

1354

1434

152-6

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

delvis eliminera den tendens till minskning av det genomsnittliga antalet
driftstimmar, som det mindre jordbrukets traktorisering eljest borde mediöra.
I samma riktning verkar även den för varje år alltmer ökade mångsidigheten
i traktorernas användning.

De olika faktorer, som alltså kunna medföra förändringar i traktorernas
genomsnittliga årsanvändning, göra varje bedömning av denna utveckling
vansklig. Med den nuvarande starka ändringen i fråga om såväl traktorernas
antal som användningsområden kunna förändringar i användningstiden
per traktor av betydelse ur kalkylsynpunkt inträffa under så kort tid
som ett eller ett par år.

I fråga om förbrukningen av bensin pågår inom jordbruksnämndens administrativa
byrå en beräkning baserad på restitutionsansökningarna under
år 1950. Denna anses dock icke kunna vara avslutad tidigare än i december
månad 1951, vilket dock innebär, alt resultaten kunna föreligga i god
tid till vårkalkylen 1952. Såvitt nu kan bedömas, torde undersökningen
kunna ge en tillförlitlig bild av drivmedelsförbrukningen till bensindrivna
traktorer 1950 — alltså ett år senare än nu tillämpad undersökning — eftersom
inköpen under nämnda år knappast kunna anses ha varit störda
av exceptionella omständigheter. I fråga om förbrukningen av fotogen och
brännolja är det angeläget, att förnyade direktundersökningar så snart som
möjligt verkställas.

I samband med beräkningarna över kostnaderna för driv- och smörjmedel
ha de sakkunniga upptagit diskussion om traktorernas användning i
skogsarbete och inverkan härav på jordbrukskalkylens totalresultat. Som
bekant har det i kalkylen icke varit möjligt att genomgående strängt skilja
jordbruket från andra verksamhetsgrenar, exempelvis skogsbruk och trädgårdsbruk.
Vissa kostnadsposter ha måst medtagas i sin helhet, vilket innebär,
att även andra kostnader än de, som borde belasta det egentliga jordbruket,
i något fall äro inkluderade i kalkylen. Ä andra sidan ha kostnadsposter
för jordbruket måst utelämnas, enär det icke varit möjligt att fastlägga
deras storlek och utveckling. I allmänhet kan ett dylikt tillvägagångssätt
accepteras på grund av kalkylens karaktär av indexberäkning. Vägande
erinringar mot systemet kan dock göras, om en viss kostnadspost undergår
stora förändringar på grund av strukturella förskjutningar i jordbrukets
kostnadssammansättning.

Kostnaderna för driv- och smörjmedel äro till sin helhet medtagna för
de traktorer, som finnas vid jordbruken, oavsett alt traktorerna givetvis i
viss omfattning användas även för skogsbruk. Detta gäller även i fråga om
kostnaderna för avskrivning och underhåll. Det är "därför uppenbart, att
kostnader, som rätteligen böra belasta skogsbruket, äro inkluderade i nämnda
poster.

Ett belysande av, hur detta påverkar det totala kalkylresultatet, åstadkonmies
enklast genom cn granskning av kostnaderna i kalkvlen för den
totala dragkraften. y

I basåret för kalkylen, 1938/39, fanns enligt beräkningarna 21 800 traktorer
och dragbilar samt 628 000 hästar (därav 502 000 arbetshästar). Dessa
traktorer och hästar svarade då för dragkraftförsörjningen inom jordbruket
samt skogsbruket, i den mån jordbrukarna utföra skogskörslor.

För närvarande (slutet av november 1951) finnas enligt beräkningarna
80 700 traktorer och dragbilar jämte 396 000 hästar (därav 363 000 arbetshästar).
Dessa traktorer och hästar svara nu liksom i basåret "emensamt
för tillgodoseendet av jordbrukarnas behov av dragkraft till jordbruk och
skogskörslor.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnaderna för dragkraften ingingo för basaret till sin licllict i kalkylen
liksom nu. Kostnaderna för hästarna framträda visserligen icke direkt i kalkylen,
men de påverka den, exempelvis genom att arbete åtgår för skötseln
samt genom att det foder hästarna förbruka undandrages produktionen.
På grund av minskningen av hästbeståndet har foder successivt frigjorts
för animalieproduktionen och bidragit till produktionsutvecklingen. För närvarande
kan beräknas, att förbrukningen av foder till hästar per år är omkring
560 milj. foderenheter lägre än under basåret. Vad som skett kalkylmässigt,
på grund av att hästar ersatts av traktorer, är följaktligen, att kostnaderna
för traktorer ökat och medfört en direkt stegring av kostnaderna
i kalkylen, samtidigt med att kostnaderna för hästbeståndet minskat, vilket
i sin tur bl. a. tagit sig uttryck i ökning av intäkterna samt påverkat kalkylbalansen
i motsatt riktning som de ökade traktorkostnaderna.

Något principiellt fel i jordbrulcskalkylen uppkommer alltså icke på grund
av det förhållandet, att en i kalkylen totalt medtagen kostnad för den av
jordbrukarna disponerade dragkraften undergått en strukturell förändring
i form av ökat antal traktorer och minskat antal hästar. Ett systematiskt
fel uppkommer däremot, om det med jordbrukarnas traktorer och hästar
utanför det egentliga jordbruket (för skogsdrift in. m.) utförda dragarbetet
nu är av en annan storleksordning än under basåret.

Tyvärr torde icke finnas något material, som kan ge eu fullständig och
kvantitativ belysning av delta spörsmål. Det förefaller dock icke sannolikt,
att arbetsvolymen för jordbrukets dragkraft utanför jordbruket skulle ha
ökats exempelvis sedan förkrigsåren. Jordbrukarnas skogskörslor omfatta
som bekant till största delen utsläpning och framkörning av skogsprodukterna
till bilvägar eller flottleder. Till viss del bedriva emellertid jordbrukarna
även längre transporter av skogsprodukter med hästar och traktorer.
Dylik körning har dock efterhand minskat. Pa grund av bilismens utveckling,
byggandet av bättre skogsvägar, som möjliggöra lastbilstransporter i
större skala samt den minskade tillgången på arbetskraft knuten till jordbruket
ha transporterna av skogsprodukter i allt större omfattning kommit
att ske med lastbilar. Detta gäller icke endast transporter, som tidigare gjordes
med hästfordon, utan även tidigare järnvägstransporter. Så ha exempelvis
massafabrikerna under senare år utsträckt sin hämtning av massaveden med
lastbil till områden, varifrån transporterna tidigare gingo med järnväg. Även
i fråga om brännved ha lastbilarna övertagit en allt större andel av transporterna
in till konsumtionscentra. Timmertransporterna till sågverken ske
även i större omfattning med lastbil nu än före kriget. Härigenom ha transporterna
till järnvägsstation — den sektor av skogstransporterna, som
jordbrukarna tidigare i stor omfattning svarade för — reducerats.

Enligt de sakkunnigas mening är det alltså icke sannolikt, att det överskott
av dragkraft, som sett ur enbart jordbruksdriftens synpunkt föreligger,
numera i högre grad är under basåret utnyttjas för dragarbete utanför
det egentliga jordbruket.

Ett problem av delvis annan art är, att hästar vid övergång till traktordrift
nu i vissa fall kvarhållas huvudsakligen för skogsdriftens behov och
att en korrigering härför icke kan göras i jordbrukskalkylen.

Dessa problem böra givetvis ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det kan i
detta sammanhang förtjäna påpekas, att dragkraften och särskilt traktorerna
i stor utsträckning skulle kunna utnyttjas effektivare och sålunda
till lägre kostnad än som nu sker vid de mindre brukningsdelarna. En dylik
effektivisering betingas emellertid av förloppet i jordbrukets yttre rationalisering
liksom av möjligheterna att utveckla den gemensamma maskinanvändningen.

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Antalet traktorer och dragbilar i drift.

Komplettering av arméförvaltningens undersökning. Till den undersökning
över traktorbeståndet i september—oktober 1950, som tillämpades i vårkalkylen
1951, ha nu inkommit vissa kompletterande uppgifter, vilka föranlett
en justering av det beräknade totalantalet traktorer. Justeringen innebär
en minskning med 300.

Efter denna komplettering erhållas 59 750 st. egentliga traktorer vid tidpunkten
för räkningen mot preliminärt 60 050 st.

Den så erhållna justeringen av traktorantalet i september—oktober 1950
medför en motsvarande justering av det i vårkalkylen 1951 (Kungl. Maj:ts
prop. nr 207/1951, s. 205) angivna antalet egentliga traktorer för produktionsåren
1948/49 och 1949/50.

År

1948/49

1949/50

Enligt vårkalkylen

1951

43 200
54 300

Korrigerad beräkning
i höstkalkylen
1951
42 900
54 000

Jordbrukets anskaffning av nya traktorer under 1951. Som tidigare omnämnts
(jfr avdelningfen »Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll»),
föreligga resultat av en preliminär undersökning om jordbrukets
traktoranskaffning under 1951. Denna visar en anskaffning av ca 13 000
nya traktorer för jordbruket under året mot 10 000 enligt antagande i vårkalkylen
1951. På grund av att traktorinköpen alltjämt ligga på en oväntat
hög nivå, ha de sakkunniga även tagit under omprövning den tidigare antagna
siffran om inköpens storlek under år 1952. I vårkalkylen förutsattes
inköpen under nämnda år komma att uppgå till 9 000 traktorer. Det har nu
i stället räknats med 10 000. Detta skulle innebära en minskning av anskaffningen
med 3 000 st. jämfört med det nu för innevarande år preliminärt
beräknade antalet. Antagandet om minskning av traktorinköpen under
nästkommande år har sin grund i dels att anskaffningen i år torde få anses
vara påverkad av kännedom om en kommande investeringsavgift, dels att
behovet efter hand bör bli mättat i den mån traktorbeståndet ökas.

De redovisade inköpen av traktorer åren 1947—50 såväl som preliminärt
beräknad anskaffning under år 1951 och uppskattning för år 1952 återfinnas
i följande tablå. I tablån ha inköpssiffrorna även omräknats till produktionsår.

Kalender- Produktionsår
år

Antal till jordbruket inköpta traktorer..... 1947 7 332

» » » » ..... 1948 11309 1947/48 9 983

5 * » » » ..... 1949 11 173 1948/49 11 218

» » » - » ..... 1950 12 490 1949/50 12 051

Uppskattat antal......................... 1951 13 000 1950/51 12 830

» » ......... ............ 1952 10 000 1951/52 11 000

Framskrivning av antalet traktorer enligt traktorräkningen 1950. Vid beräkningen
av antalet traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/52
har som vanligt tagits hänsyn till nedskrotning av gamla traktorer. Resultaten
av 1950 års traktorräkning ha visat, att den nedskrotning av traktorer,
som under de senaste åren räknats med i jordbrukskalkylen, varit för hög.
Vid bedömningen av denna fråga i samband med framskrivningen av antalet
traktorer för de kommande åren bör dock beaktas, att en betydande del av

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

det antal traktorer, som anskaffades för 15 å 20 år sedan, nu måste vara av
sådan beskaffenhet, att vid den fortsatta betydande tillförsel av nya traktorer,
som räknats med i kalkylen, nedskrotningen måste bliva betydande.
De sakkunniga ha nu räknat med att 2 400 traktorer komma att nedskrotas
under produktionsåret 1950/51 samt 2 900 under år 1951/52 (i vårkalkylen
2 000 respektive 2 500).

Med i det föregående anförda anskaffningssiffror såsom underlag och vid
beräknad nedskrotning enligt vad som anförts i det föregående erhålles följande
beräkning över antalet i drift varande traktorer under produktionsåren
1950/51 och 1951/52.

År

Vid

prod.-

Inköpt

under

året

Uppskattad

avgång

Vid prod.-

Beräknat

genomsnitt-

D:o av-

årets

(skrotning)

slut

ligt antal i

rundat

början

under året

drift

1950/51.....

.. . 59 750

12830

2 400

70180

64 965

65 000

1951/52.....

.. . 70180

11000

2 900

78 280

74230

74 200

Dragbilar. Eftersom antalet dragbilar endast kan bedömas genom särskilda
undersökningar finnes nu inget nytt material för belysande av denna
fråga. I beräkningarna ha alltså förutsatts 8 500 dragbilar i jordbruket enligt
räkningen i september—oktober 1950.

Jeepar. Nu företagen beräkning bygger på samma antal jeepar som enligt
vårkalkylen 1951. Antalet framgår av följande tablå.

1947/48 ............ 425

1948/49 ............ 450

1949/50 ............ 475

1950/51 ............ 500

1951/52 ............ 525

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Traktorer. I texten till vårkalkylen 1951 redogöres för den förbättrade
uppdelning av traktorerna med hänsyn till olika drivmedel, som på grund
av verkställd inventering då kunde genomföras. Någon ny undersökning i
fråga om traktorernas fördelning med hänsyn till användning av olika drivmedel
föreligger icke. Däremot har liksom i vårkalkylen fördelning av den
förutsatta ökningen av traktorbeståndet för fotogen- och brännolj edrivna
traktorer under åren 1950/51 och 1951/52 verkställts med ledning av motsvarande
fördelning för de traktorer, som inköptes under kalenderåret 1950.
Utvecklingen av de bensindrivna traktorernas antal har bedömts med hänsyn
till inköpen under 1951, enär uppgifter kunnat erhållas. En förskjutning
mot fotogendrivna traktorer äger ånyo rum vad. beträffar nyanskaffningen.
Detta sammanhänger med frågan om restitution av bensinskatten.
Uppgifterna över antalet försålda bensintraktorer under år 1951 medför ett
avsevärt mindre antal bensindrivna traktorer under ar 1951/52 (5 550 st.)
än vad som räknades med i vårkalkylen 1951 (6 100 st.).

Dragbilar. Dragbilarna fördelades i vårkalkylen 1951 enligt resultaten av
den förut omnämnda inventeringen under hösten 1950. Något nytt material
föreligger icke.

Fördelningen av traktorer och dragbilar med hänsyn till dnvmedelsslag
redovisas i tabell 15 för åren 1948/49—1951/52 enligt den föregående diskussionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

87

Tabell 15. Jordbrukstraktorer, dragbilar och Jeepar fördelade med
hänsyn till drivmedelsslag.

1951/52

1948/49

1949/50

1950/51

Vår-

Reviderad

kalkyl

beräkning

Hjultraktorer.

Bensindrivna....................

2 700

4 100

5 000

6100

5 550

Brännoljedrivna med startbensin ..

1950

2 400

3 000

3 350

3 500

> utan >

5 500

6 900

8 500

9 500

9 900

Motorfotogendrivna ..............

32 300

40150

48 050

52 900

54 800

Summa

42 450

53 550

64 550

71 850

73 750

Bandtraktorer.

Bensindrivna ....................

50

50

50

50

50

Brännoljedrivna med startbensin ..

70

70

70

70

70

> utan >

80

80

80

80

80

Motorfotogendrivna ..............

250

250

250

250

250

Summa

450

450

460

450

450

Totalsumma traktorer

42 900

54000

65 000

72 300

74 200

Ökning sedan föreg. år

—

11100

11000

7 800

9 200

Dragbilar.

i

Bensindrivna ....................

3 900

3 900

3 900

3 900

3 900

Motorfotogendrivna..............

4 600

4 600

4 600

4 600

4 600

Summa

8500

8500

8 500

8500

8500

Jeepar.............................

450

475

500

525

525

Förbrukningen av drivmedel samt antalet driftstimmar per traktor och år.

Traktorer. Inledningsvis har omnämnts, att beräkningarna i vårkalkylen
1951 baserades på uppgifter om drivmedelsförbrukningen per traktor enligt
undersökning i samband med traktorinventeringen hösten 1950. Något nytt
material för bedömande av denna fråga föreligger ännu icke, men en undersökning
över bensinförbrukningen per traktor på basis av restitutionsansökningama
har, som tidigare omnämnts, ställts i utsikt till vårkalkylen 1952.

Vid behandlingen av denna fråga ha emellertid de sakkunniga med hänsyn
till att den starka utökningen av traktorbeståndet till övervägande del
torde gälla relativt små brukningsdelar, där den årliga driftstiden per traktor
är lägre än den genomsnittliga, gjort en justering av beräkningarna i
vårkalkylen för åren 1950/51 och 1951/52. Man har härvid utgått ifrån, att
de traktorer, varmed traktorbeståndet beräknas öka under de båda nämnda
åren, ha samma genomsnittliga årliga driftstid som traktorer vid jordbruk
i storleksgruppen 20—30 ha enligt undersökningen 1950. Den nämnda undersökningen
avser drivmedelsförbrukningen 1949.

Vid behandlingen av denna fråga ha de kalkylsakkunniga även räknat
med ett annat alternativ, ehuru detta icke införts i sammandragstabellerna.
Detta alternativ, som ger i det närmaste samma resultat för år 1951/52
som det i slutberäkningarna tillämpade, diskuteras i korthet efter den övriga
texten om driv- och smörjmedelskostnaderna. I

I följande översikt redovisas:

kol. 1. i vårkalkylen 1951 för alla åren samt i föreliggande kalkyl för åren
1948/49—1949/50 tillämpad drivmedelsförbrukning i genomsnitt för
olika grupper av traktorer;

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

kol. 2. nu tillämpad drivmedelsförbrukning för de traktorer, som enligt
kostnadsberäkningarna tillkommit under produktionsåren 1950/51
och 1951/52 (20 200 st.);

kol. 3. nu erhållen genomsnittlig drivmedelsförbrukning per traktor 1950/

51;

kol. 4. nu erhållen genomsnittlig drivmedelsförbrukning per traktor 1951/

1

2 3

4

Hjullraktorer:

Bensindrivna....................

1500

1 400 1 480

1 470

Brännoljedrivna med startbensin..

3 650

1 800 3 280

3 070

» utan »

3 650

1 800 3 300

3 090

Fotogendrivna ..................

Bandtraktorer:

2 850

2 150 2 730

2 660

Bensindrivna....................

1050

Brännoljedrivna med startbensin..

9 350

» utan »

9 350

Fotogendrivna ..................

Dragbilar:

4 000

Bensindrivna....................

520

Fotogendrivna..................

850

Dragbilar. Beräkningarna i vårkalkylen äro

oförändrade.

Antalet driftstimmar per traktor och år. För beräknandet av förbrukningen
av smörjmedel har nu liksom tidigare beräknats ett mot drivmedelsförbrukningen
svarande genomsnittligt antal driftstimmar per traktor. Härvid
har för förbrukningen per timme tillämpats samma normer som vid de närmast
föregående kalkylerna (liter/tim.).

Hjultraktorer:

Bensindrivna.................................. 3-5

Brännoljedrivna med startbensin................ 7-0

» utan » 7-0

Fotogendrivna ................................ 6-5

Bandtraktorer:

Bensindrivna.................................. 50

Brännolj edrivna med startbensin................ 7-0

» utan » 7*0

Fotogendrivna ................................ 6-5

Dragbilar:

Bensindrivna.................................. 50

Fotogendrivna ................................ 5-0

Utvecklingen av de nyinköpta traktorernas genomsnittliga storlek, som
kan vara av visst intresse, då det gäller drivmedelsförbrukningen per timme,
är känd fr. o. m. 1929. Under de senare åren har genomsnittsstorleken
varit relativt konstant. Dock voro de under år 1950 anskaffade traktorerna
något större (28,8 hkr på remskivan) än de, som anskaffades under de närmast
föregående åren (27,2 hkr 1949 och 25,9 hkr 1948).

Med tillämpande av förut angivna normer för drivmedelsförbrukning per
timme samt uppskattad drivmedelsförbrukning per maskin och år erhålles
följande antal driftstimmar per traktor och år i genomsnitt:

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

1949/50 1950/51

1951/52

Hjultraktorer:

Bensindrivna.....................

. . 430

420

420

Brännoljedrivna med startbensin ..

.. 520

470

440

» utan »

.. 520

470

440

Fotogendrivna...................

.. 440

420

410

Bandtraktorer:

Bensindrivna ....................

1949/50-1951/52

210

Brännoljedrivna med startbensin . .

... 1 340

» utan -

. . . 1 340

Fotogendrivna...................

610

Dragbilar:

Bensindrivna.....................

100

Fotogendrivna...................

170

Förbrukning av startbensin per traktor.

I vårkalkylen 1951 baserades beräkningarna över förbrukningen av startbensin
på de resultat, som erhållits i den förut omnämnda undersökningen
över bl. a. drivmedelsförbrukningen hösten 1950. I nu verkställd beräkning
har förbrukningen av startbensin till traktorer under åren 1950/51 och 1951/
52 omräknats med hänsyn till förut redovisad omräkning av förbrukningen
av motorfotogen och motorbrännolja.

Startbensin, liter per traktor och år
1949/50 1950/51 1951/52

Hjultraktorer:

Brännoljedrivna med startbensin .. 290 260 240

Fotogendrivna.................... 150 140 140

Bandtraktorer: 1949/50—1951/52

Brännoljedrivna med startbensin.............. 250

Fotogendrivna .............................. 220

Dragbilar:

Fotogendrivna .............................. 135

Totala antalet traktortimmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels över antalet traktorer,
dragbilar och jeepar under de olika nu aktuella produktionsåren, dels
över antalet driftstimmar per maskin och år erhålles följande totala antal
driftstimmar för olika produktionsår (milj. tim.).

År

Traktorer

Relativa tal,
1938/39 = 100

Dragbilar

Jeepar

Vårkalkylen

1938/39 ................

...... 80

100-0

0-9

0-27

1948/49 ................

...... 19-8

246-6

1-2

1949/50 ................

...... 24-8

309-2

1-2

0-29

1950/51 ................

...... 29-4

367-1

1-2

0-30

1951/52 ................

Reviderad beräkning

...... 32-9

411-3

1-2

0-32

1938/39 ................

...... 8-0

1000

0-9

—

1948/49 ................

...... 190

245-0

1-2

0-27

1949/50 ................

...... 24-6

307-5

1-2

0-29

1950/51 ................

...... 28-1

351-3

1-2

0-30

1951/52 ................

...... 311

388-8

1-2

0-32

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Förbrukning av smörjolja per timme.

Liksom i vårkalkylen har räknats med följande smörj oljeförbrukning per
timme.

Till fotogen- och brännoljedrivna hjultraktorer och samtliga

bandtraktorer ............................................ 0-25 kg/tim.

Till bensindrivna hjultraktorer .............................. 0T5 >

Till samtliga dragbilar ...................................... 0T5 >

Till jeepar.................................................. 0T4 >

översikt beträffande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel
fr. o. m. april 1948. Priserna på motorfotogen och motorbrännolja ha seden
vårkalkylen 1951 ökat med 1 respektive 0,5 öre i april månad. I juli inträffade
en sänkning, som återställde priset till samma nivå som före höjningen
i april. Fr. o. in. mitten av oktober föreligger åter en mindre prisstegring.
Bensinpriset har visat en liknande utveckling och är för närvarande
2 öre högre än vid tiden för vårkalkylen.

Priser under olika pristerminer för olika traktordrivmedel fr. o. m.

april 1948.

Period

ui/4 _ i/s 1948......

8/6 1948 —u/3 1949
12/s -12/6 1949......

i3/fi _ae/8 1949......

a7/s —20/io 1949.....

21/io— 8/i2 1949 .....

9/ia 1949—16/» 1950
n/g _i4/5 1950......

15/ä — V6 l950......

2/e — 7/9 1950......

8/9 _36/10 1950.....

27io-

-14/12

1950

15/ia—

-20/12

1950

27is-

—31/l2

1950

7i-

-18/2

1951.

19/g_26/4 1951

2 7^— 6/7 1951 .

7/7—15/10 195!

ie/io 1951 t. v.

Pris i öre per liter inkl. zontillägg (nu 1’75 öre)
Motorfotogen Motorbrännolja Bensin

20-25

20-25

69-75

20-25

19-75

68-75

20-25

19-25

69’75

19-75

18-25

69-75

19-25

17-75

69-75

21-75

19-75

72-75

22-75

21-75

72-75

23-75

2U25

72-75

2375

2125

73-75

23-75

21-75

74-75

24-25

21-75

74-75

24-25

22 25

74-75

25-25

22-25

74-75

25 25

23-75

74-75

25-25

23 75

54 75

26-25

24-75

54-75

27-25

25-25

57-75

26-25

24-75

56-75

26-75

25-25

56-75

En omläggning har skett i fråga om prisberäkningen för bensin. Förat
bär tillämpats priser i lånefläskor vid bensinpump. Då emellertid jordbrukarnas
inköp av bensin till traktordriften huvudsakligen torde ske i fat,
har nu tillämpats fatpriser. Den föregående tablån över prisutvecklingen har
korrigerats i enlighet härmed. Fatpriset är genomgående 1 öre lägre per liter
än pris i låneflaskor.

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av drivoch
smörjmedel är jämt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning
erhållas följande år smedelpriser, öre/lit. för drivmedel samt öre/
kg för smörjolja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

91

Motorfotogen

Motorbrännolja

Bensin

Smörjolja

Vårkalkylen

1948/49 .............

____ 20-13

19-29

70-22

160-00

1949,50 ..............

2267

20-79

73-89

169-00

1950/51 ..............

. . . . 25-57

23-83

62-43

178-48

1951/52 ...............

26-25

24-75

55-75

180-00

Reviderad beräkning

1948/49 ..............

20-13

19-29

69-22

160-00

1949/50 ..............

____ 22-67

20-79

72-89

169-00

1950/51 ..............

____ 25-68

23-85

62-33

186-63

1951/52 ..............

____ 26-69

25-19

56-75

200-00

Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över
kvantiteter och priser ha kalkylsakkunniga beräknat kostnaderna för drivoch
smörjmedel enligt följande översikt.

1948/49 1949/50

Kvantitet,
m3 resp. ton

Milj. kr

Kvantitet,
m3 resp. ton

Milj. kr

Vårkalkylen

Motorfotogen, m3.............

97 535

19-63

120 050

27-22

Motorbrännolja, m3...........

28961

55 9

35 531

7-39

Bensin, m3...................

13 751

9-66

17 264

12-76

Summa drivmedel

140 247

34-88

172 845

47-37

Smörjolja, ton................

Totalsumma

5 042

8-07

4295

6 236

10-54

57-91

Reviderad beräkning

Motorfotogen, m3 ............

96 965

19-52

119 338

27-05

Motorbrännolja, m3 ..........

28 596

5-52

35 348

7-35

Bensin, m3 ..................

13 721

9-50

17 212

1255

Summa drivmedel

139 282

3454

171 898

46-95

Smörjolja, ton ..............

Totalsumma

5 001

8-00

42-54

6197

1047

57-42

1950/51

1951/52

Vårkalkylen

Motorfotogen, m3.............

140 570

35-94

155 675

40 86

Motorbrännolja, m3...........

42 831

10 21

48 306

11 96

Bensin, m''!...................

20071

12-53

22 565

12 58

Summa drivmedel

203 472

58-68

226 546

6540

.Smörjolja, ton ..............

Totalsumma

7 354

13 13
71-81

8198

14 76

80-16

Reviderad beräkning

Motorfotogen, m3 ............

136 087

34 95

150 678

40-22

Motorbrännolja, m3 ..........

39 293

9-37

42 739

10 77

Bensin, m3 ..................

19 332

12-05

21179

12-02

Summa drivmedel

194 712

56 37

214 596

63 01

Smörjolja, ton..................

Totalsumma

7 020

13-10

69-47

7 752

15-50

78-51

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt in. m.

Beräkningarna av restituerad bensinskatt äro utförda enligt samma principer
som i vårkalkylen (Kungl. Majrts prop. nr 207/1951, s. 211—212) och
framgår av följande översikt.

År

1948/49
1949/50
1950/51
1951/52

Beräknad förbrukning av

driv-

Beräknad

bensin, m3
Drag-

restituerad

Trak-

Summa

summa, milj. kr

torer

bilar

(270 kr/ms)

4 100

2 030

6 130

1‘66

6 200

2 030

8 230

2‘22

7 450

2 030

^9 480

0’85

8 210

2 030

10 240

—

lieräkningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörj -medel för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1951/52. Enligt beräkningen
för år 1951/52 skulle kostnaderna för detta år uppgå till 78,51 milj.
kr, vilket är 9,89 milj. kr mera än vad nu beräknats för år 1950/51. Den nu
beräknade kostnaden för år 1951/52 är 1,65 milj. kr lägre än enligt vårkalkylen.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel i sammandrag.

milj. kr.

Drivmedel

År

Motor-

fotogen,

motor-

brännolja,

bensin

Avgår

restitu-

tion

Särskild
lcorr.-post
f. 1948/491 2
(avdrag)

Netto-summa
för driv-medel

Smörj-

medel

Total-

summa

Index 1
1938/39 |
= 100 i

]

Väikalkylen.

1938/39 ...........

_

_

_

13-12

lOO-o i

1948/49 ...........

34-88

1-66

074

32-48

8-07

40-65

309-1

1949/50...........

47-87

2-22

—

45-15

10-54

55-69

424-5 ;

1950/51...........

58-68

0-88

—

57-80

1313

70-93

540-6

1951/52...........

65’40

—

—

65-40

1476

80-16

611-0

Reviderad beräkning.
1938/39 ...........

.

13-12

1

100-O

1948/49 ...........

34-54

1-66

0-74

32-14

8-oo

40-14

305-9

1949/50 ...........

46-95

2-22

—

44-73

10-47

5520

420-7

1950/51 ...........

56-87

0-85

—

55-52

13-10

68-62

523 0

1951/52 ...........

63-01

—

—

63-01

15-50

78-51

598-4

Jämförelse med uppgifter om drivmedelsförbrukningen från
oljebolagen m. m.

I vårkalkylen 1951 infördes en tablå med jämförande siffror över beräknad
drivmedelsförbrukning enligt de senaste kalkylerna. Nämnda tablå har
här kompletterats med siffror enligt den nu föreliggande beräkningen.

1 Därav andel, för vilken restitution beräknas utgå, */s x 9 480 = 3 160 m8. Rest.-summa:
270 x 3 160 = 0''85 miljoner kronor.

2 Redogörelse över orsakerna till denna post ingår i bl. a. Kungl. Maj:ts prop. nr 207/1951,

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

93

Drivmedelskvantiteter, milj. liter Därav motorÄr
Höstkalkyl Vårkalkyl Höstkalkyl brännolja och

1950 1951 1951 motorfotogen

1948/49 ........... 154-3 140-2 139‘3 125-6

1949 50 ........... 189-4 172-8 171-9 154-7

1950,51 ........... 222-6 203 5 194-7 175-4

1951/52 ........... — 226-5 214-6 193 4

De ungefärliga uppgifter över försäljningen av motorfotogen oeh tnotorbrännolja
till jordbrukstraktorer, som lämnats av oljebolagen, ha gett följande
totalsummor. För år 1950 ha dragits bort vissa kvantiteter för lagringsinköp,
vilka sedan tillagts den uppskattade försäljningen under år 1951.

Motorbrännolja, Motorfotogen, Summa,
milj. liter milj. liter milj. liter

1949 .............. 37-0 125-9 162-9

1950 .............. 44-8 149-6 194 4

1951 .............. 49-7 157-7 207-4

1949/50 ............ 42-2 141-7 183-9

1950/51 ............ 48-1 155-0 203-1

1 det föregående har i samband med diskussionen av beräkningar över
»förbrukning av drivmedel samt antalet driftstimmar per traktor och år»
omnämnts, att kalkyl sakkunniga även räknat enligt ett annat alternativ,
som bl. a. av beräkningstekniska skäl icke tillämpats i sluttabellerna. I
nämnda alternativ förutsattes, att samtliga de traktorer, som inköptes under
produktionsåret 1949/50 eller tidigare, skulle kräva den drivmedelsmängd,
som erhölls i genomsnitt enligt undersökningen 1950.1 Beräkningen innebar,
att ytterligare ca 6 000 traktorer antogos förbruka den högre mängden drivmedel
per traktor, utöver det antal, som i nu tillämpad beräkning antages
ha den nämnda drivmedelsförbrukningen. Härvid räknades emellertid med,
att de traktorer, som enligt kalkylberäkningarna tillkomma såsom utökning
av beståndet under åren 1950/51 och 1951/52, ha den lägre förbrukning av
drivmedel per traktor, som enligt undersökningen erhölls för traktorer vid
gårdar med 10—20 ha åker. Som redan i annat sammanhang omnämnts,
ligga kostnadssummorna enligt de båda alternativen nära varandra, vilket
framgår av följande jämförelse (kostnadssummor, milj. kr).

1950/51 1951/52

I sluttabellen infört beräkningsresultat ........ 68''6 78-5

I föregående text diskuterat beräkningsresultat 69-7 77 8

Handelsgödsel och kalk.

Handelsgödsel.

Åren 1950/51 och 1951/52. För gödselåret 1950/51 (juli—juni) äro uppgifterna
om förbrukningen nu definitiva. För gödselåret 1951/52 har en förnyad
prognos verkställts med ledning av nu tillgängliga uppgifter om produktion,
import och förväntad efterfrågan. Priserna, vilka liksom tidigare
avse stockholmsområdet och äro beräknade som ovägda medeltal av månadsprisema,
äro definitiva för år 1950/51. För år 1951/52 ha årsmedelspriserna

1 Denna undersökning avsåg drivmedelsförbrukningen 1949.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

beräknats med utgång från de nu t. o. m. januari 1952 fastställda priserna
samt den vanliga under året stigande prisskalan.

Som framgår av tabell 17 räknar man för år 1951/52 jämfört med såväl
år 1950/51 som normkalkylen för 1951/52 med ökad förbrukning av kalksalpeter,
svavelsyrad ammoniak och thomasfosfat. Å andra sidan räknas
jämfört med år 1950/51 med minskad förbrukning av chilesalpeter, kalkkväve,
kalkammonsalpeter och superfosfat och jämfört med normkalkylen
för år 1951/52 med minskad förbrukning av kalkkväve och kalisalt. Nedgången
för kalkammonsalpeter är delvis skenbar, enär förbrukningen under
år 1951/52 helt utgöres av 20,5 %-ig vara mot tidigare nästan helt 15,5 %-ig
vara. I fråga om superfosfat beräknas de under år 1951/52 tillgängliga kvantiteterna
icke räcka till lika stor förbrukning som under år 1950/51.

Den samlade förbrukningen av

de olik

a gödselslagen belyses

som

vanligt

av följande tablå.

Gödselslag

1920;

29

1930/

39

1938/

39

1948/

49

1949/

50

1950/

Öl

1951/

52

Kvävehaltiga (15''5 %)....

. . . 70

150

179

262

385

440

462

Fosfat (20 %) ..........

. . . 170

250

305

405

494

527

520

Kalisalt (40 %) .........

.. . 60

75

88

99

131

129

130

Jordbrukskalk.

Åren 19i9/50—1951/52. Kostnaderna för jordbrukskalk ha beräknats på
samma sätt som i årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes
intagen i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949.

Kalkkvantiteterna för år 1950 beräknades i vårkalkylen genom framskrivning
av 1949 års tillverkning enligt kommerskollegii statistik med ledning av
utvecklingen av försäljningen under år 1950 i jämförelse med närmast föregående
år vid tio av de största försäljningsenheterna. Vid nu företagen omräkning
ha de i vårkalkylen använda kvantiteterna ersatts med nu tillgängliga
preliminära uppgifter från kommerskollegium över tillverkningen av
jordbrukskalk för år 1950. Kvantiteterna för år 1950 ha i enlighet med tidigare
tillämpade principer fått gälla även för kalenderåren 1951 och 1952.

Beträffande prisunderlaget må erinras om att från de fyra största försäljningsenheterna
i landet införskaffas årsmedelpriser, vilka sammanvägas
till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna avse
pris vid fabrik. Under året ha inträffat vissa prishöjningar på kalk. Kvantitets-,
pris- och kostnadsutvecklingen för kalk belyses av följande uppgifter.

År

Kvantitet,
milj. kg

Pris,

kr/ton

Kostnad,
milj. kr

Index,

1938/39=10#

Vårkalkylen

1938/39 ..........

306-7

17-61

5-40

100-0

1948/49 ..........

327-5

26-16

8-57

158-7

1949/50 ..........

315-2

26-75

8-43

156-1

1950/51 ..........

307 2

27-92

8-58

158-9

1951/52 ..........

303-0

29-20

8-85

163-9

Reviderad beräkning

1949/50 ..........

314-9

26-75

8 42

155-9

1950/51 ..........

306-4

28-30

8-67

160-6

1951/52 ..........

301-6

30-25

9-12

168 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 95

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och jordbrukskalk.

1938/39

1950/51

1951/52

Enl. vårkalkylen

Rev. beräkning

För-

brukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

För-

brukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

För-

brukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

För-

brukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Chilesalpeter........

47 000

8-17

28 000

9-13

25 000

8-15

25 000

10-61

(1738)

(32-61)

(32-61)

(42-43)

Kalksalpeter........

66 000

ll-oi

236 000

51-16

230 000

49-86

290 000

72-21

(16-68)

(21-68)

(21-68)

(24-90)

Kalkkväve..........

29 000

4-98

73 000

18-15

70 000

18-09

55 000

18-69

(17-18)

(24-86)

(25-84)

(33-98)

Svavelsyrad amm. ..

21000

3 36

15 000

4-13

10 000

2-84

19 000

6-95

(16-00)

(27-66)

(28-40)

(36-60)

Kalkammonsalpeter .

‘4 200

0-67

1 70 000

14-09

1 65 000

13-47

2 43 000

13-43

(15-85)

(20-13)

(20-72)

(31-24)

Kalisalt, 40 %........

88 400

10-94

129 000

25-32

135 000

2515

130 000

23-27

(12-37)

(19-63)

(1863)

(17-90)

Superfosfat, 19—20 %

281 000

20-37

523 000

71-96

500 000

71-60

515 000

91-57

(7-25)

(13-76)

(14-32)

(17-78)

Benmjöl............

2 700

0-29

—

—

—

—

—

—

(10-80)

Thomasfosfat.......

22 000

1-53

20 000

2-67

18 000

2-46

21000

3-66

(6-95)

(13-37)

(13-65)

(17-48)

Summa

61-32

196-61

191-62

240-39

Index......

lOO-o

320-6

312-5

3920

Jordbrukskalk......

306 700

5''40

306 400

8*67

303 000

8-85

301600

9-12

(1-760)

(2-830)

(2-920)

(3-025)

Summa

66-72

205-28

200-47

219-51

Index ......

100-0

307-7

300-5

374-0

Köpfodermedel.

Aren 1950/51 och 1951/52. För produktionsåret 1950/51 äro uppgifterna
om både kvantiteterna och priserna nu definitiva. För produktionsåret 1951/
52 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter
om försäljning, produktion och import in. m. Härjämte har hänsyn tagits
till de prisändringar, som ha ägt rum sedan senaste kalkyltillfället. Vidare
har beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket
reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt
med hänsyn till förändringar i priserna på olika fodermedel.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna
18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till
de för år 1951/52 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. I fråga om importerad fodersäd och importerat kli in. in. räknas
för år 1951/52 med samma totalkvantitet som för år 1950/51 eller 278
milj. kg. Fördelningen på olika slag av importfodermedel blir delvis en annan
än under år 1950/51, som framgår av tabell 18. Vid kostnadsberäkningen ha
använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon
i importhamn, vilka liksom de upptagna priserna för övriga kraftfoderslag
korrespondera mot de för basåret använda priserna.

’ lö''5 %-ig vara. — 2 206 %-\g vara.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna.
Som synes beräknas förbrukningen av kli år 1951/52 bli nära nog
densamma som år 1950/51.

1950/51

ton

1951/52

ton

Vetekli

Inhemskt, framvunnet vid handels-

förmalning....................

Inhemskt, framvunnet vid löneför-

malning.......................

Importerat......................

99 500

11700
100 230

100 000

11 700
100 000

Summa

211 430

211 700

Rågkli

Framvunnet vid handelsförmalning
> > löneförmalning...

11700

1700

12 000
1 700

Summa

13 400

13 700

Havrekli

Framvunnet vid handelsförmalning

16 700

19 000

Kornkli

Framvunnet vid handelsförmalning
j> » husbehovsförmal-

1000

1 000

ning i Norrland ...............

6 250

6 250

Summa

7 250

7 250

Summa kli

248 780

251 650

Oljekraftfoder, totalt........................

195 460

175 000

Importerad fodersäd, totalt ..............

169 900

176 000

I fråga om importerat vetekli ha vid kostnadsberäkningen använts de av
spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.
För inhemskt vetekli samt råg- och havrekli ha priserna för år 1950/51 beräknats
med ledning av föreliggande noteringar samt för kornkli med ledning
av uppgifter frän vissa kvarnar. Friserna för år 1951/52 ha beräknats
med utgång från nu gällande priser.

Under rubriken »övrigt» ingår för åren 1950/51 och 1951/52 den beräknade
förbrukningen av tapioka- och maniokamjöl, risfodermjöl, majsglutenfoder
och melasserat kli.

I fråga om oljekraftfoder räknas för år 1951/52 med en minskning av
totalförbrukningen jämfört med år 1950/51. Priserna äro de av spannmålsbolaget
tillämpade förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor har förbrukningen
åren 1950/51 och 1951/52 beräknats i samråd med Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Priserna på melass och betfor till andra jordbrukare än betodlare
för år 1951/52 äro de för försäljningssäsongen 1951/52 fastställda. Med hänsyn
till att sockerbolaget numera till skillnad från tidigare uttager en särskild
avgift om 1 kr/dt för fathyra vid köp av melass och med hänsyn till
att ytterst få jordbrukare tillhandahålla egna fat, har det eljest använda
förbrukarpriset ökats med 1 kr/dt.

Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning
att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank
och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även
som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav.
Förbrukarpriserna på drank och drav ha erhållits från Sveriges bränneriidkarförening
och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

97

A. Krafifoder.

1938/39

1950/51

1951/52

Enl. vårkalkylen

Rev. beräkning

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Majs...............

95 300

1693

106 500

34-39

100 000

32-50

105 000

38-82

(17-76)

(32-29)

(32-60)

(36-50)

Sorghum............

—

—

41 350

13-17

—

—

53 000

18-82

(31-85)

(35-50)

Kom (importerat) ..

—

—

21800

5-92

—

—

12 000

4-32

(27-14)

(3600)

Havre (importerad)..

—

—

250

0-06

—

—

—

—

(26-00)

Fodervete(importerat)

—

—

—

—

—

6 000

2-19

Kli av vete:

(36-50)

inhemskt........

1

{ 111200

33-55

120 300

37-29

in 700

37-70

1 133 750

17-08

j (30-17)

(31-00)

(33-75)

importerat.......

f (12-77)

) 100230

28-68

100 000

29-50

100 000

32-50

)

l (28-61)

(29-60)

(32-50)

Kli av råg .........

27 900

3T4

13 700

3-97

14 800

4-87

13 700

4-49

(11-24)

(28-99)

(89-60)

(32-75)

> > havre.......

20 850

1-86

16 700

3-36

17 800

3-56

19000

3-80

(8-90)

(20-12)

(20-00)

(20-00)

» > korn ........

13 500

1-62

7 250

1-70

7150

1-50

7 250

1-88

(11-24)

(23-5u)

(21-00)

(26-00)

»övrigt»............

4 000

0-45

>7 640

2-54

—

—

21800

0-63

(11-24)

Linkakmjöl och lin-

21000

452

10 940

5-40

12 000

6-12

9 000

504

frökakor/expeller ..

(21-52)

(49-35)

(51-00)

(56-00)

Sojamjöl, jordnötsmjöl

—

—

10 310

5-59

11300

6-55

8 000

5-04

och -kakor........

(54-25)

(58-00)

(63-00)

Raps- och senapsmjöl

—

—

1980

0-73

300

o-ll

8 000

3-36

(36-83)

(37-00)

(42-00)

Övrigt oljekraftfoder

220 000

45 03

172 230

76-37

185 000

83-25

150 000

75-00

(20-47)

(44-34)

(45-00)

(50-00)

Summa

9053

21543

20475

233-09

B. Fabriksavfall.

Melass:

betodlare ........

1

i 23120

1-44

23 400

1-47

23 000

1-45

l 53 260

3-71

| (6-23)

(6-30)

(6-30)

övriga jordbrukare

1 (6-96)

\ 38170

9-54

20 000

5-40

26 000

8-58

)

( (2500)

(27-00)

(33-00)

Sockersnitsel........

7 900

0-57

—

—

—

—

8 5 200

1-73

(7-28)

(33-25)

Betmassa:

betodlare .........

1

( 795 720

2''35

790 000

2-87

792 000

2-38

ll 007000

252

J (0295)

(0*800)

(0300)

övriga jordbrukare

(0-25)

j 61310

0-62

65 000

0-68

32 000

0-51

J

1 (1-018)

(1-050)

(1-600)

1 Tapioka- och maniokamjöl, risfodcrmjöl, majsglutenfoder och melasserat kli.
'' Tapioka- och maniokamjöl samt risfodcrmjöl.

3 Importerad melasserad trockcnsnltzel.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 18 (forts.).

Betfor:

betodlare .........

övriga jordbrukare

Drank, hl ..........

Drav, hl............

Summa

C. Animaliskt foder
m. m.

Köttfodermjöl.......

Blodmjöl...........

Foderbenmjöl.......

Dikalciumfo^fat.....

Dinatriumfosfat.....

Blandat mineralfoder

Fiskmjöl............

Fiskehsilage.........

Fodertran ..........

Vitaminfodermedel ..

Foderjäst ..........

Summa

1938/39

1950/51

1951/52

Enl. vårkalkylen

Rev. beräkning

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

Förbrukn.

ton

(kr/dt)

Milj.

kr

| 9 440

1-66

10 000

1-75

8 600

2-28

) (17-50)

(17-50)

(26-50)

[

17(H0

4-30

17 000

4-93

19 700

7-34

)

( (25-25)

(29-00)

(37-25)

1 681 000

0-42

1 157 000

0-46

1561000

062

1124 000

0-45

(0-25)

(0‘40)

(0-40)

(0-40)

425 900

0-45

358 000

0-72

372 000

0-74

386 000

0-87

(1-05)

(2-00)

(2-00)

(2-25)

7-67

2108

17''96

2559

2 665

0-47

6 110

2-23

6 300

2-86

6100

2-78

(17-70)

(36-44)

(37-50)

(45-50)

122

0-04

119

O

O

»I

125

0-07

120

007

(31-50)

(55-00)

(55-00)

(55-00)

911

0''19

5 060

1-49

5 000

167

5 050

1-94

(20-50)

(29-50)

(33-35)

(38-50)

1052

0-22

3 850

1-91

2 900

1-55

4100

2 26

(21-00)

(49-65)

(53-50)

(55-00)

609

012

877

043

1810

0-97

1100

0 60

(20-00)

(48-70)

(53-5")

(55-00)

5 254

1-89

18 210

9-25

19 500

11-21

20 000

11-82

(35-90)

(50-80)

(57-50)

(56-60)

5 461

1-26

8 785

6-19

9 800

6 98

10 000

7-28

(23-00)

(70-42)

(71-25)

(72-75)

_

_

1800

031

1 700

0-29

1 800

0-32

(17-00)

(16-86)

(17-75)

1550

2-06

3 000

9-30

3 000

9-75

3 000

9-45

(13300)

(310-00)

(325-00)

(315-00)

44

0-07

5 450

7-98

5 200

8-11

6 200

10-04

(152-00)

(146-35)

(156-00)

(162-00)

_

_

450

0-46

560

0-50

550

057

(100-00)

(90-00)

(104-00)

6-32

39-61

43-46

46-63

Animaliskt foder m. m. Med hänsyn till att rapporteringen av kvantiteterna
för vissa varuslag under denna rubrik numera sker per kalenderhalvår
har redovisningen vid detta kalkyltillfälle omlagts. Kvantiteter och priser för
köttfodermjöl, blodmjöl, foderbenmjöl, dikalciumfosfat, dinatriumfosfat,
blandat mineralfoder samt vitaminfodermedel avse sålunda tiden 1/7—30/&
i stället för tidigare 1/9—31/8. I fråga om de olika posterna under denna
rubrik må i övrigt följande framhållas.

Förbrukningen av blandat mineralfoder beräknas, liksom i vårkalkylen,
fortsätta att öka under år 1951/52. Tillgången på råvaror för denna förnödenhet
har nämligen förbättrats, varför ett bättre tillgodoseende av efterfrågan
förväntas. Även förbrukningen av dikalciumfosfat och dinatriumfosfat

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

99

väntas öka, medan förbrukningen av oblandat foderbenmjöl väntas bli oförändrad.
(Av de tre sistnämnda förnödenheterna upptagas som vanligt endast
de kvantiteter, som försålts eller beräknats komma att försäljas i oblandat
skick.) De t. o. m. slutet av oktober 1951 inträdda prisförändringarna ha beaktats.

Förbrukningen av fiskmjöl väntas öka under år 1951/52 i samband med
bl. a. ökad tillgång, medan förbrukningen av fiskensilage väntas bli oförändrad.
Hänsyn har tagits till redan skedda prishöjningar.

Förbrukningen av fodertran och övriga vitaminfodermedel har under det
sistlidna året stigit och ökningen har i fråga om andra vitaminfoder än
från antagits fortsätta även under innevarande år. Förändringarna i priserna
t. o. m. oktober 1951 på dessa varuslag ha beaktats.

Förörukningen av köttfodermedel, blodmjöl och foderjäst under år 1951/
52 har antagits bli ungefär lika stor som under år 1950/51. För blodmjöl
tillämpas ännu samma priser som under år 1949/50. Priserna under detta
år ha också insatts i kalkylen för åren 1950/51 och 1951/52. För köttfodermjöl
och foderjäst däremot har hänsyn tagits till de i år höjda priserna.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Några förändringar
i metoderna att beräkna dessa kostnader ha icke skett (om beräkningsmetoderna
se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947 s. 134—136). Hänsyn har
som redan nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

1951/52

1938/39

1950/51

Enl. vår-

Reviderad

kalkylen 1

beräkning

Kraftfoder........................

90-53

215-43

230-55

23309

Fabriksavfall......................

7-07

21-08

17-96

25-59

Animaliskt foder in. in.............

632

39-61

43-46

46-63

Summa

104-52

276-12

291-97

305-31

Index

100-0

264-2

279-3

292-1

Avgår kostnader för foder till ägg-

produktionen utanför jordbruket .

6-27

30 51

31-47

33-74

Nettosumma

98-25

245-61

260-50

271-57

Index

100-0

250-0

265-1

276-4

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. I fråga om förbrukade kvantiteter skördegarn föreligga inga
uppgifter utöver de som funnos till vårkalkylen 1951. 1 vårkalkylen räknades
för produktionsåret 1950/51 med ett genomsnittligt pris för skördegarn
av 2,45 kr/kg. Nu tillämpat pris för nämnda år är 2,40 kr/kg. För året 1951/52
räknades i vårkalkylen med ett pris av 2,70 kr/kg. Prisstegringarna på detta
område ha emellertid hittills icke blivit av den omfattning som förutsattes.
I den nu upprättade kalkylen har räknats med samma pris som för år
1950/51.

Kostnaderna för skördegarn under produktionsåret 1950/51, som i vårkalkylen
beräknades till 17,20 milj. kr, uppgå enligt nu verkställd beräkning

1 Inkl. beräknad kostnadsökning enligt prisövcrenskommelsen våren 1951.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

till 16,so milj. kr. Den för år 1951/52 beräknade kostnadssumman är likaledes
16,80 milj. kr mot 18,oo milj. kr enligt vårkalkylen.

Hösalt. Kostnaderna för hösalt beräknas på grund av en mindre prisstegring
till något högre belopp än i vårkalkylen.

AlV-syra och andra foderkonserveringsmedel. För produktionsåret 1950/
51 föreligga nu definitiva uppgifter beträffande förbrukningen av AlV-syra
och myrsyra, ensilan samt biologiska konserveringsmedel.

Förbi ukningen av AlV-syra visar en kraftig ytterligare minskning under
det gångna året. 1949/50 års kvantitet uppgick till 3 600 ton, medan förbrukningen
under 1950/51 stannat vid 2 400 ton. Detta motsvarar endast 32 procent
av förbrukningen under år 1945/46, då denna var som störst (7 400
ton). Förbrukningen av andra foderkonserveringsmedel än AlV-syra har
fortsatt att öka. Kostnaden för dessa är dock densamma som i vårkalkylen.

Den diskuterade förbrukningen av här redovisade foderkonserveringsmedel
innebär icke, att ensileringen nedgått, utan torde i stället kunna förklaras
genom ökad användning av melass samt inläggning av ensilage i hogsilor
utan tillsatsmedel.

Kvantiteter och kostnader framgå av följande tablå.

Å r

Kvant.,

AlV-syra

Pris,

kr/ton

ton

Vårkalkylen
1938/39 ....

1 051

127-50

1948/49 ....

5 800

133-00

1949/50 ....

3 600

139-00

1950/51 ....

3 600

158-00

1951/52 ....

3 600

158-00

Reviderad beräkning

1938/39

1051

127-50

1949/50 ....

3 600

139 00

1950/51

2 400

158-00

1951/52 ....

2 400

158-00

Kostn.,

Övriga foderkon-serveringsmedel
Kvant., Kostn.,

Summa
kostn.,
milj. kr

milj. kr

ton

milj. kr

0-13

_

-

0-13

0-77

87-5

0-15

0-92

0-50

300-2

0-51

1-01

0-57

252-5

0-64

1-21

0-57

252-5

064

1-21

013

—

—

0 13

0-50

300-2

0-51

1-01

0 38

298-5

0 64

1-02

0-38

298-5

0-64

1-02

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader
(kostnader för rensning, handelskostnader m. m.), som jordbruket
får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och
oljeväxtutsäde.

Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel. Kostnadsberäkningen uttordes i
vårkalkylen på basis av en särskild undersökning över jordbrukets förbrukning
av hithörande varuslag under år 1938 samt åren 1948—1950. Då någon
undersökning över förbrukningen år 1951 ännu icke kunnat verkställas, har
nu räknats med samma kostnadssummor som i vårkalkylen.

Hästskor och hästskosöm. Kvantiteterna ha korrigerats med hansyn till
minskningen i antalet hästar. I basåret räknades med 3 575 ton hästskor
samt 900 ton söm och hakar. Nu beräknade kvantiteter äro för år 1950/51
2 680 respektive 680 ton. Dessa kvantiteter ha tillämpats även för åren
1949/50 och 1951/52. Efter vårkalkylen ha inträffat prisstegringar för såväl
hästskor som söm och hakar.

Silfilter. Kostnaderna äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. I
vårkalkylen beaktades prisstegringen på bomull i december 1950 (ca 70 procent).
Efter vårkalkylen har inträffat en ytterligare prishöjning i april 1951.

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Denna såväl som en mindre del av prishöjningen i december 1950 har emellertid
eliminerats genom senare prissänkningar. Nu beräknad kostnadssumma
för 1951/52 är därför något lägre än enligt vårkalkylen.

Torvströ. I fråga om torvströ föreligger en mindre prisstegring. Kvantiteterna
äro oförändrade.

Sammandrag av jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter återfinnes
i tabell 20.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr.

1950/51

1951/52

1938/39

Vår-

Rev.

Vår-

Rev.

kalkyl

kalkyl

kalkyl

kalkyl

Skördegarn..................................

2-87

17-20

16-80

18-90

16-80

Hösalt......................................

0-48

1-29

1-35

1-30

1-55

Foderkonserveringsmedel.....................

0l8

1-21

1-02

1-21

1-02

Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel m. m.

1-39

16-65

16-65

19 94

19-94

Hästskor....................................

2-21

3-40

3-27

347

3-89

Hästskosöm.................................

1-90

2-25

1-77

2-25

2-24

Silfilter.....................................

0-97

2-43

2-66

2-69

2-59

Torvströ............... ...................

4-32

7-02

7-42

7''25

8-42

Utsäde......................................

3-20

9-80

9-80

10-oo

10-00

Summa

1747

61-25

60-74

67-01

6645

Index

100-0

350-6

347-7

383-6

380-4

Frakter m. m.
Frakter.

Mjölkfrakter. Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter äro som
vanligt baserade på uppgifter från Svenska mejeriernas riksförening beträffande
tör det första kostnaderna för infrakter per ton mjölk, för det andra
den procentuella andel, för vilken mejerierna betalat frakt, samt för det
tredje förändringarna i invägd mjölkkvantitet. Beträffande fraktkostnaderna
per ton finnas uppgifter t. o. m. juli månad 1951.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 förelågo pris- och löneförändringar,
som kunde förutsättas verka i olika riktningar, nämligen sänkning av bensinpriset
fr. o. m. 1 januari 1951 (bortfallet av den extra bensinskatten)
samt höjning av chaufförlönerna. Det var dock redan vid kalkyltillfället
känt, att lastbilstaxorna icke nämnvärt hade påverkats av förändringarna.
På grund därav gjordes i vårkalkylen icke några särskilda beräkningar vare
sig med hänsyn till sänkt bensinpris eller höjda löner.

I nu föreliggande kalkyl ha fraktkostnaderna per ton för år 1950/51 beräknats
till 16,54 kr i genomsnitt mot 16,69 kr i vårkalkylen — alltså ;en
mindre sänkning. Hittills föreliggande uppgifter ha icke givit anledning att
räkna med någon förändring av denna kostnad för produktionsåret 1951/52.

De beräknade mjölkkvantiteterna äro mindre än enligt vårkalkylen. För
år 1951/52 räknades i nämnda kalkyl med en infraktad mjölkmängd av
4 026 milj. kg, medan motsvarande siffra nu stannar vid 3 825 milj. kg. Sedan
hänsyn tagits till de omnämnda faktorerna, erliålles följande kostnadssummor
för de nu aktuella produktionsåren (milj. kr).

Reviderad

beräkning

6326

6272

1950/51

1951/52

Vårkalkylen

65-43
66 61

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har meddelats uppgifter om betydligt
höjda frakttaxor. Då emellertid mjölktransporterna till stor del äro
kontrakterade, är det oklart, vid vilken tidpunkt taxehöjningarna här kunna
komma att slå igenom. Det har därför ansetts befogat, att tills vidare räkna
med samma fraktkostnader per ton mjölk som under 1950/51.

Bilfrakter. I vårkalkylen räknades med oförändrade kostnader för bilfrakter
på grund av vad som tidigare anförts beträffande överväganden om
pris- och lönerörelsernas sannolika inverkan på transporttaxorna. Lastbilstaxorna
visa från våren t. o. in. september månad 1951 enligt nu tillgängliga
uppgifter en genomsnittlig höjning med ca 20 procent.

Kostnaderna för bilfrakter beräknade på fast bas stiga med anledning av
de konstaterade taxehöjningarna till 17,29 milj. kr för år 1951/52 (14,57 milj.
kr enligt vårkalkylen).

Jårnvägsfrakter. I vårkalkylen 1951 beaktades de då redan beslutade höjningarna
av järnvägarnas frakttaxor. Någon anledning till justering av vårkalkylens
siffror har alltså icke förelegat i fråga om denna kostnadspost.
(De i vårkalkylen beräknade höjningarna kommenteras i Kungl. Maj :ts prop.
nr 207/1951, s. 223—224.)

Mjölkkontroll.

Antalet kontrollassistenter. Enär statistik över kontrollverksamheten under
kontrollåret 1950/51 ännu icke föreligger, finnas heller inga definitiva
uppgifter över antalet kontrollassistenter under nämnda år. Därför ha vårkalkylens
siffror hållits oförändrade såväl för år 1950/51 som för år 1951/52.

Assistenternas löner. Liksom i tidigare kalkyler ha assistentlönerna för
kontroliår tillämpats för produktionsår utan omräkning. De i vårkalkylen
tillämpade lönerna för kontrollåret 1949/50 voro preliminära. De ytterligare
lönestatistiska uppgifter, som senare inkommit till Svenska Lantarbetsgivareföreningen
resultera icke i någon förändring av de i vårkalkylen tillämpade
lönesummorna för det nämnda kontrollåret. För 1950/51 räknades i vårkalkylen
med en lönehöjning om 540 kr per år. Nu tillgängliga uppgifter ge
vid handen, att lönehöjningen genomsnittligt stannat vid 527 kr per assistent
och år. Den angivna lönen för 1950/51 har även tillämpats för år 1951/52.
Något nytt avtal för detta år föreligger nämligen ännu icke.

Från lantbrukstyrelsen har erhållits uppgifter om utbetalningen av statliga
bidrag till kontrollverksamheten under kontrollåret 1950/51. För kontrollåret
1951/52 har liksom i vår kalkylen räknats med anslag enligt statsverkspropositionen.
Verkningarna av den något lägre lön, som nu räknats
med i jämförelse med vårkalkylen, elimineras av den stigande levnadskostnaderna,
vilka påverka den beräknade kostnaden för mat och logi till assistenterna
—- för produktionsåret 1951/52 1 296 kr. Den i följande tablå be -

Produktions-

Antal verk-

Beräknad

årskostnad

år

samma

assistenter

per assistent,
kr

Vårkalkylen

1949/50 .....

. 1091

5 310

1950 51 .....

. 1 000

5 850

1951/52 .....

. 1000

5 850

Reviderad kalkyl

1949/50 .....

. 1091

5 310

1950/51 .....

. 1000

5 979

1951/52 .....

. 1000

6 023

Total

Avgår

Kostnad

kost-

statliga

för jord-

nad,

bidrag,

bruket,

milj. kr

milj. kr

milj. kr

579

026

5 53

5''85

0-29

5 56

585

0 40

545

5''79

0-26

5 53

598

0‘31

5-67

6 02

0''40

5''62

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

räknade årskostnaden per assistent inkluderar förutom lön samt beräknad
kostnad för mat och logi även ett belopp av 50 kr per assistent och år för
materialförbrukning.

Seminkostnader.

Kostnaderna för seminverksamheten medtogos för första gången i jordbrukskalkylen
våren 1951. Beräkningarna baserades på en särskild utredning.
En utförlig redogörelse finnes i texten till vårkalkylen (Kungl. Maj :ts
prop. 207/1951,''s. 224—226).

Beräkningarna i vårkalkylen voro baserade på uppgifter över de totala
seminkoslnaderna t. o. m. år 1949. För de följande åren verkställdes framskrivning
med hänsyn till förväntad ökning av seminverksamheten. Till nu
föreliggande beräkning har erhållits uppgifter över kostnaderna även för år
1950. Dessa uppgifter föranleda emellertid praktiskt taget ingen förändring
av de för aktuella produktionsår beräknade seminkostnaderna.

Kostnaderna redovisas i följande tablå med fördelning på kostnad för tjurhållning
respektive övriga kostnader (milj. kr).

Kalender-

Total

semin-

kostn.

. .. 0''72

Avgår

tjur-

Övriga seminkostnader, medtagna i kalkylen

Stegring sedan

år

1945.......

kost-

nader

0-21

år

0 51

Produktionsar

närmast föreg. ar
(procent)

1946 .......

. . . 1-42

0 31

in

1945/46

0-91

—

1947 .......

. .. 2-08

0-48

1-60

1946/47

143

58

1948 .......

. .. 3-42

0-69

2-73

1947/48

2-35

63

1949 .......

. . . 4-88

0-79

4-09

1948 49

3 63

54

1950 .......... 587

Allmänna omkostnader.

0-88

4-99

1949,50

1950/51

1951/52

469

5-86

7-03

29

(25)

(20)

Kostnadsposten »Allmänna omkostnader» kunde i vårkalkylen 1951 beräknas
med utgångspunkt från preliminära uppgifter enligt den jordbruksekonomiska
undersökningen för bokföringsåret 1949/50. Till den reviderade
beräkningen har erhållits definitiva uppgifter för nämnda bokföringsår, vilka
resultera i en obetydlig höjning av kostnadsposten i jämförelse med vårkalkylen.

De olika delposterna under samlingsrubriken »Frakter m. m.» återfinnas
i tabell 21.

Tabell 21. Kostnader för frakter ni. in. i sammandrag, milj. kr.

1950/51

1951/52

1938/39

1949/50

Vår-

Rev.

Vår-

Rev.

kalkyl

beräkn.

kalkyl

beräkn.

Mjölkfrakter.......................

15-70

63’5 6

65-43

63-26

66-61

62’ 72

Övriga frakter:

Biifrakter.........................

7-13

14-57

14-67

15-57

14-67

17-29

Järnvägstransporter................

5-00

6*74

7-30

7-30

8-43

8-43

Summa frakter

27-83

84 87

87-30

8613

89 61

8844

Mjölkkontroll.......................

1-91

5-53

5-66

5-67

5-66

5-62

Seminkostnader.....................

—

4-fi9

5 90

5-80

7-08

7-03

Allmänna omkostnader..............

17-09

37-82

37-22

37 82

37-22

37-82

Summa

40-83

13291

135-98

135-48

189-47

138-91

Index

100-o

283-8

290-4

289-3

297-8

296-6

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 22. Jordbrukets kostnader 1 sammandrag, milj. kr.

1951/52

1938/39

1950/51

Vår-kalkylen 1

Reviderade

beräkningar

ökning ( + )
eller minsk-ning (-)

Arbetskostnader ..................

833-4

2 005-8

2 253-3

2 088-0

- 165-3

Index

100-0

240-7

270-4

250-5

—

Kapitalkostnader:

7-5

19-2

17-9

210

+ 31

Grundförbättringar ............

Ekonomibyggnader ............

76’4

160-8

183-7

175-8

- 7-9

Maskiner och redskap..........

78-0

276"4

285-8

311-8

+ 26-0

Elektricitet....................

17-5

45-1

45-4

54''5

+ 9-1

Räntekostnader ...............

206-7

296-5

312-5

3155

+ 3-0

Summa kapitalkostnader

386 1

798-0

845-3

878-6

Index

100-0

206-7

218-9

227-6

—

Förnödenheter:

Driv- och smörjmedel..........

131

68-6

80-2

78-5

- 1-7

Handelsgödsel och kalk.........

66-7

205-8

200-5

249-5

+ 490

Köpfodermedel ................

98-2

245-6

260-5

271-6

+ 111

Diverse förnödenheter .........

17-5

60-7

67-0

66-4

- 0-6

Summa förnödenheter

195-5

580-2

608-2

1666-0

Index

100-0

296-8

311-1

340 7

—

Frakter m. m.:

27-8

86-1

89-6

88-4

- 1-2

1-9

5-7

5-6

5-6

_

7-0

- o-l

_

5-9

7-1

17-1

37-8

37-2

37''8

+ 0-6

Summa frakter m. m.

46-8

135-5

139-5

138-8

Index

100-0

289-6

298-1

296-6

—

Summa kostnader

14618

3 519 5

3846 8

3 7714

- 74-9

Index

100-0

240-76

263-12

258-00

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
har sammanfattats i följande tablå.

1938/39

Inkomster, milj. kr ............ 1 3715

Kostnadsindex ............ 100-00

Basinkomst, framskriven medelst

kostnadsindex, milj. kr....... 1 3715

Kalkylmässigt inkomstöverskott
( f ) eller -underskott (-), milj.
kr ......................... — 1

1951/52

Vår- Reviderade
kalkylen2 beräkningar

1950/51

33 307-0
240-76

3 302-0
+ 5-0

3 590 3
263-12

3 608-7

- 18-4

3 420-8
258 00

3 538-5

- 117-7

1 Inkl. beräknad kostnadsökning lör köp fodermedel enligt prisöverenskommelsen våren_1951"

2 Inkl. beräknade inkomst- och kostnadsökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

3 Exkl. stimulansinkomster för sockerbetor (4 2 milj. kr.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

105

Bilaga 2.

PM

angående arbetskraftsvolymen i jordbrukskalkylen.

I. Arbetskostnadsberäkningen.

Enligt principerna för jordbrukskalkylen skall arbetslön tillgodoräknas
jordbruket för allt arbete i den egentliga jordbruksdriften, vare sig detta utföres
av lejda arbetare eller av jordbrukarna själva och deras familjer. För
att få fram de totala arbetskostnaderna fastställes dels det totala antalet arbetade
timmar under produktionsåret, dels en timlön. Enligt nu tillämpade
beräkningsmetoder framräknas timlön för fullgod manlig arbetskraft. Det
beräknade antalet arbetstimmar skall alltså avse just sådan arbetskraft. I
den mån som arbete utföres av kvinnor, minderåriga etc. måste man räkna
om deras arbetstid till fullgoda manstimmar. För att kostnadsutvecklingen
skall bli riktigt bedömd, måste omräkningen ske med hjälp av lönerelationer,
d. v. s. förhållandet mellan en viss arbetares lön och lönen för fullgod
manlig arbetare. År lönen för en kvinna 70 procent av en mans, skall omräkning
ske med detta tal, oavsett om det är en riktig mätare på förhållandet
mellan deras arbetsprestationer.

Beräkningarna av arbetskraftsvolymen i jordbrukskalkylen grunda sig
dels på arbetsvolymen för basåret 1938/39, dels på skattningar av de årliga
minskningarna sedan dess.

II. Tidigare beräkningar.

Till grund för beräkningarna av arbetsvolymen har under senare år legat
de resultat, som successivt under tiden 1947—1950 blevo framlagda av särskilda
sakkunniga (den s. k. enprocentutredningen), vilkas Betänkande angående
arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen är dagtecknad
15 februari 1950 (SOU 1950: 29). En omfattande specialutredning över jordbrukets
arbetskostnader av professor K. F. Svärdström var fogad till betänkandet.
Här nedan lämnas en kort redogörelse för de sakkunnigas beräkningar
och förslag i vad de röra arbetsvolymen.

A. Basarets arbetskraftsvolym.

Man ansåg sig icke vid beräkning av arbetsvolymen ha funnit bärande motiv
för en ny precisering av basårets arbetskostnadsbelopp, 793,6 milj. kr.
Det däremot svarande löneläget bedömdes vara 64,39 öre per timme, vilket
gav en total arbetsvolym av 1 232,5 milj. timmar. Detta motsvarade 90,9 procent
av den arbetsvolym, som Svärdström beräknat för basåret med ledning
av Räkenskapsresultat frän svenska jordbruk'' samt data från social- 1

1 Meddelanden från Kungl. Lantbruksslyrelsen. Äldre serie 1914/15 — 1938/39, ny följd 1939/40
och följande år, alla utarbetade av professor L. Nanneson.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

styrelsens statistik över lantarbetarlöner.1 Som motiv för denna reduktion
framhölls bl. a., att de räkenskapskontrollerade jordbruken ha en högre
arbetsförbrukning per hektar än jordbruk i allmänhet, sammanhängande
med deras högre djurantal per hektar och deras inriktning på mera arbetskrävande
grödor. Underlaget för siffermässig precisering av skillnaden betecknas
som ganska bräckligt.

B. Den ärliga minskningen.

I den citerade utredningen framhålles, att det med hänsyn till kalkylens
karaktär av indexberäkning är vida viktigare att känna arbetsvolymens förändringar
än dess absoluta storlek. Förändringarna i total arbetsåtgång påverkas
dels av den totala jordbruksarealens storlek, dels av ändringar i arbetsförbrukning
per hektar.

För bedömning av arealerna användas jordbruksräkningarna 1937 och
1944, de enda år för vilka ängsarealen är känd. Utredningen arbetade nämligen
icke med åker- utan med jordbruksareal. Därmed avses summan av
åkerarealen och den med hänsyn till skördeavkastningen till åker omräknade
ängsarealen. För denna omräkning användes faktorn 0.397366, vilket
är förhållandet mellan medelhektarskörd i skördeenheter hos naturlig äng
och arealen för foderväxter 1937-—1944. Man finner en genomsnittlig årlig
minskning med 0,16 procent.

Arbetsförbrukningen per hektar jordbruks jord framräknades för tiden
1939/40—1945/46 från Räkenskapsresultaten (1938/39 års siffror från samma
källa äro icke jämförbara med följande års på grund av omläggningar i
redovisning). Därvid höjde man den redovisade arbetsförbrukningen per
hektar for de tre åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42 med resp. 4,7, 10,2 och
5,5 manstimmar, på grund av låga skördar. Fn rätlinjig utjämning av de
korrigerade värdena gav en årlig minskning av 1,04 procent. Lägges därtill
ovannämnda arealkorrektion 0,16 procent, erhålles siffran 1,20 procent per år.
Vid behandling av nyssnämnda korrektioner åberopades inom LK-delegationen
som ytterligare skäl för desamma de stora militärinkallelserna under
åren 1939/40 och 1940/41.

Enligt 1940 och 1945 års folkräkningar skulle den yrkesverksamma befolkningen
inom jordbruket ha minskat 2 procent per år under 1940-talets
första hälft. Efter en kritisk diskussion av denna siffra godtog enprocentutredningen
1,2 procent årlig minskning av basårsvolymen fram t. o. in.
1945/46.

För tiden efter detta år ansågos många skäl tala för en starkare nedgång,
särskilt den starka avflyttningen från landsbygden. Trots att siffrorna från
Räkenskapsresultaten ej gåvo belägg för så stor ändring, bedömde de sakkunniga
det vara rimligt att räkna med 1,5 procent årlig minskning fr. o. m.
1946/47, men denna siffra beräknades då på volymen för nästföregående år.

I redogörelsen för slutresultaten betonas upprepade gånger beräkningarnas
osäkerhet, varjämte de betydande ekonomiska konsekvenserna av eventuella
misstag framhållas. Felen kunna lätt ackumuleras under en följd av
år. Man framhåller också behovet av omprövning av beräkningsmetoderna
från tid till annan.

Resultatet av sakkunnigas beräkningar, här framräknade även för senare
år, kan sammanfattas i nedanstående tabell över arbetsvolymens minskning
åren 1939/40—1951/52. 1

1 Lönestatistisk årsbok.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

107

Tabell 1. Minskning i arbetsvolym enligt enprocentutredningen.

(I procent av basårsvolymen.)

År

%

År

»

1938/39................

0’00

1943/46................

8-io

1939/40...............

1*20

1946/47................

9-77

1940/41...............

2''40

1947/48................

IG''13

1941/42................

3 (JO

1948/49................

12-4 6

1942 43................

4 80

1949 50................

13-77

1943/44................

6''00

1950/51................

15-07

1914/45................

7''20

1951/52................

16-34

III. Reviderade beräkningar.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen fingo den 2 februari 1951
i uppdiag att efter samråd med Jordbrukets utredningsinstitut framlägga
förslag till s. k. typjordbrukslcalkyler. I detta arbete deltaga fem av de kalkylsakkunniga.
Därvid har bl. a. arbetsredovisningen hos de i Räkenskapsresultaten
ingående gårdarna blivit föremål för grundlig diskussion. Det upplystes
på ett tidigt stadium (slutet av maj) av arbetsledaren för den jordbruksekonomiska
undersökningen agr. dr L. Gustafsson, att normerna för
det s. k. maximeringsförfarandet förändrats, så att numera endast ett ringa
antal timmar borttogos från brukarnas egna uppgifter. I fråga om storleken
av maximeringen hänvisade han till sin avhandling,1 där uppgifter publicerats
för åren 1945/46, 1946/47 och 1947/48. Även för några andra år ställde
han opublicerat material till förfogande. En granskning gav vid handen, att
det vore nödvändigt med en närmare undersökning av primärlistorna. De
stencilerade promemorior, som årligen utlämnats till bokföringslcontoren, ha
gjorts tillgängliga för kalkylsakkunniga. Dessa promemorior innehålla bl. a.
anvisningar för maximeringen och för omräkning av arbetstid till fullgoda
manstimmar. Även sättet för denna senare omräkning visade sig ha en direkt
systematisk verkan på den beräknade arbetsvolymen. De tryckta berättelserna
innehålla inga upplysningar om dessa för bedömningen av deras innehåll
ytterst väsentliga förhållanden. Nedan lämnas först en kort beskrivning
av metodiken.

A. Maximering av arbetstid för familjens arbete.

Enligt anvisningar till bokföringskontoren för det första året med fullständigare
arbetsrcdovisning, 1939/40, skulle under rubriken »arbetsredovisning»
införas de av brukaren redovisade arbetstimmarna, varvid dock
brukarens egen arbetstid liksom övriga manliga familjemedlemmars icke
skulle få överstiga 2 600 timmar per år. Uppgavs flera, tog man helt enkelt
bort de överstigande timmarna. Därvid togs viss hänsyn till arbete utanför
»lanthushållning, skog och körslor» enligt tämligen komplicerade regler.
Som exempel kan anföras, att om brukaren redovisat 3 000 timmar för arbete
i lanthushållning, skog och körslor och dessutom 500 timmar för annan
verksamhet, allt arbete reducerades till 2 800 timmar. Under sådana förhållanden
lag alltså maximeringsgränsen högre än då inget arbete i annan verksamhet
förekommit. Det påpekas i anvisningarna, att vissa jämkningar kunde
vara berättigade. Vid intensiv drift och litet arbete utanför jordbruket
skulle man kunna få räkna med något högre maximital.

Reglerna kvarstodo oförändrade t. o. in. 1945/46. Aret därpå framhölls
emellertid i anvisningarna, att man med hänsyn till rådande arbetskrafts 1

L. Gustafsson: Arbetskraften som produktionsfaktor i svenskt jordbruk.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

brist borde göra maximeringen mindre snäv än tidigare, och detta särskilt
då man hade anledning att antaga, att familjemedlemmarna verkligen presterat
ett större antal effektiva arbetstimmar än enligt tidigare tillämpade
maximigränser. Detta har haft till följd, att maximeringen numera nedgått
till mindre än 2 procent, vilket framgår av tabell 2. Före beräkningen av denna
tabell har följande gallring av brukarnas uppgifter blivit utförd på kalkylsakkunnigas
föranstaltande:

1) Gårdar med jämnt 2 600 arbetstimmar för brukaren (insatta normaltal)
ha borttagits. .

2) Uppseendeväckande höga uppgifter ha avlägsnats, nämligen i fall med
mer än 3 500 arbetstimmar för brukaren eller övriga manliga familjemedlemmar,
samt sådana fall, där mer än 2 500 timmar egentligt jordbruksarbete
uppgivits för hustrun. Dessutom ha något tiotal gårdar borttagits, där bokföraren
ansett sig böra reducera brukarens uppgifter med mer än 50 procent.
Uppgifterna i tabell 2 äro även av andra skäl approximativa och kunna
icke direkt användas för en beräkning av maximeringsförfarandets effekt.

Tabell 2. Genom maximering borttagna arbetstimmar i procent av godkända

arbetstimmar.

1Q9Q/40

1942/43 .....

4-7

1945/46 ......

4-9

1948/49 ......

1-7

1940/41

5*8

1943/44 ......

6-5

1946/47 ......

4-2

1949/50 ......

1-8

1941/42 ......

4''9

1944/45 ......

4-4

1947/48 ......

17

Bortsett från att maximeringsreglerna verka i hög grad schematiskt, har
deras olika tillämpning under periodens förra och senare del kommit att
dölja en fortgående minskning i arbetsåtgången.

B. Lönerelationernas inverkan på arbetsvolijmen för manliga och kvinnliga
famil jemedlemmar.

Enligt tidigare citerade anvisningar till bokföringskontoren skola arbetstimmar
för övrig manlig och för kvinnlig familjearbetskraft omräknas till
manstimmar med s. k. prestationskoefficienter. Dessa beräknas ur timlöner,
som angivits för varje år. Så anges t. ex. att 1939/40 en fullgod manstimme
för brukaren skall ersättas med 70 öre. För övriga manliga familjemedlemmar
voro motsvarande tal 60—65 öre och för kvinnlig fullgod arbets 40 kraft

40 öre. Detta år anses alltså en kvinnotimme vara värd ^ = 0-57 av

140

en manstimme. För 1949/50 är motsvarande tal jgQ~= 0-78. Den totala arbetsförbrukning,
som man får fram ur Räkenskapsresultaten, är tydligen
beroende på vilket värde man anser att en kvinnotimme har. I kalkylen
beräknas totalkostnaderna genom att medeltimlönen för fullgoda manliga
arbetare multipliceras med antalet timmar. Hade man räknat om familjens
arbetskraft med faktiskt utbetalda timlöner för motsvarande lejd arbetskraft,
kunde ingenting invändas, ty då hade en omräknad timme också blivit
betald med timlön till fullgod manlig arbetare. Men de i Räkenskapsresultaten
använda »timlönerna» för andra familjemedlemmar än för brukaren
själv äro inga löner, utan bedömningar av arbetsprestationer. Går man till
socialstyrelsens statistik — som ju användes i kalkylen för framräkning av
arbetskostnaderna — finner man, att varken kvinnolöner eller löner till icke
fullgod manlig arbetskraft utvecklats på det sätt, som anges i Räkenskapsresultaten.

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Omräkningarna i Räkenskapsresultaten lia kommit annat familjearbete
än brukarens att betyda mer för totala arbetsvolymen än för lönekostnaderna,
vilket medför ett fel i de totala arbetskostnaderna. Man måste därför
räkna om hela arbetsförbrukningen.

Under försöken att räkna fram effekten av ovannämnda båda faktorer
(maximering och lönerelationer) visade det sig, att de tryckta redogörelserna
för Räkenskapsresultaten icke alltid innehålla jämförbara siffror, eftersom
beräkningsmetoderna ändrats utan att detta redovisats i texten. Vissa
direkta fel konstaterades också. Man tvingades därför att använda de sammandragstabeller,
som uppgjorts vid den jordbrulcsekonomiska undersökningen.
"Detta blev mycket tidsödande, eftersom ett betydande antal överförings-
och summeringsfel först måste rättas. Till sammanträdet med jordbruksnämndens
råd i november 1951 kunde dock en genomförd beräkning
framläggas, även om den innehöll vissa approximationer, t. ex. vid övergången
från''timmar per brukningsdel till timmar per hektar.

C. Nya beräkningar.

De nya beräkningar, som genomförts under december 1951, skilja sig
i ett viktigt avseende från de föregående. Nu har nämligen konsekvent räknats
med åkerareal och icke med jordbrultsjord.

I enprocentutredningen ha beräkningarna av timförbrukning skett per
hektar jordbruksjord. Professor Svärdström använder sig av 1944 års jordbruksräkning
i vad det gäller arealerna. Slåtteräng, kultiverad betesäng och
annan betesäng omräknades av honom till jordbruksjord med hjälp av förhållandet
mellan avkastningen i skördeenheter per hektar för »naturlig
äng» och för »arealen av foderväxter» i genomsnitt under perioden 1941—
45 (SOS Jordbruk och Boskapsskötsel). Han beräknade total jordbruksjord
för varje undergrupp (storleksgrupp inom område) och använde denna
vid vägnings- och medeltalsberäkningar. Enligt hans uppgifter översteg
jordbruksjorden 1944 åkerjorden med 8,96 procent av åkerarealen. Statistiska
centralbyrån anger i Jordbrulcsräkningen 1944, att den framräknat
jordbruksj orden med hjälp av de vid 1944 års allmänna fastighetstaxering
erhållna värdena per hektar åker och olika slag av äng. Skillnaden mellan
jordbruksjord och åkerareal uppgår enligt denna beräkning endast till 4,73
procent av åkerarealen. (I Räkenskapsresultaten grupperar man efter åkerareal,
väger med ett slags utjämnade åkerarealer, »standardtal», men räknar
timförbrukning per hektar jordbruksjord.)

Mot beräkningen per hektar jordbruksjord kan man over huvud taget
invända, att detta mått varierar med årsmån och beräkningsmetoder. För
närvarande beräknas t. ex. den reducerade ängsarealen som regel så, att
man får uppgift om ängs- och hagmarksareal, antal betesdagar samt slag
av djur, samt om normal vallskörd på gården. Med kännedom om djurens
näringsbehov och efter avdrag av tillskottsfoder beräknas en avkastning
från ängen, som sättes i relation till vallskördcn. Den scnaic antages vanligen
vara 1 800—2 000 fe per hektar.

Givetvis kan man i sammanställningar få större stabilitet i silfrorna genom
att använda medeltal såsom Svärdström gjort, men det bjuder ändock
emot att låta skörderelationer avgöra arealen. Såväl Svärdström som Räkenskapsresultaten
gruppera gårdarna efter åkerareal. I de senare sker
följande justering vid grupperingen. Om jordbruksarealen på en gård överstiger
mittvärdet för den åkerarealsgrupp, som ligger närmast over den
grupp, till vilken gården enligt sin åkerareal skulle föras, uppflyttas den
i närmast högre grupp. Enligt underhandsuppgift från dr Gustafsson be -

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

rör uppflyttningen högst ett 50-tal gårdar per år. Han har icke kunnat
uppgiva, hur länge ovan angivna regel tillämpats, men tror att uppflyttning
efter snarlika grunder ägt rum alla år.

De fel, som uppstått genom denna omgruppering, ha ej kunnat beaktas
i de nu utförda sammanställningarna. Alla vägningar av medeltal ha nu
skett efter åkerareal. Härvid kunna vissa skillnader uppkomma mot Svärdströms
siffror. Dels bli medeltalen högre, beroende på skillnaden mellan
total åker- och jordbruks]ordsareal, dels uppkomma skillnader som bero
på att förhållandet mellan åkerjord och jordbruksjord är olika inom undergrupperna.
Svärdströms siffror påverkas av eventuella förskjutningar
i jordbruks]ordsarealen hos gårdarna mellan åren. De nya beräkningarna påverkas
endast i den mån, som dessa förskjutningar haft ett inflytande på
grupperingarna av gårdarna efter åkerareal enligt den tidigare nämnda
justeringsregeln.

Övergång från jordbruksjord till åkerjord i beräkningarna medför ingen
skillnad i de relativa ändringarna av arbetsvolymen, om gårdarna i Räkenskapsresultaten
undergå samma förändringar i fråga om ängsarealerna som
hela landets jordbruk. Eftersom det icke finns några uppgifter om ängsareal
senare än 1944, är detta en öppen fråga. Ängsarealerna vid bokföringsgårdarna
voro 1944 något större än de voro för hela landet enligt
Svärdströms beräkning, men detta kan bero på att olika skördeår använts
vid omräkning till jordbruksjord.

Den nya beräkningen är utförd så, att man såvitt möjligt direkt erhåller
timantalet för enbart lanthushållningen. Vid tidigare beräkning användes
procenttal i de tryckta berättelserna för reduktion från totalt arbete i jordbruk
till arbete i lanthushållning.

Nedanstående tablå anger hur timantalet nu blivit framräknat för varje
storleksgrupp inom varje område. Tid och ersättning för driftsledning ingå
icke i beräkningarna.

Storleksgrupp I—V.

a) Familjens arbetskraft.

Direkta timuppgifter för allt arbete i jordbruk finnas för alla slag av familjemedlemmar.

1) 1939/40—1944/45.

Den procentuella andelen i lanthushållning kan fastställas ur kvoten
kostnad för manuellt arbete i lanthushållningen,
kostnad för allt manuellt familjearbete.

Härvid antages, att allt redovisat kvinnoarbete hör till lanthushållningen.
Arbete i hushållet redovisas ej. Denna kostnad avdrages alltså
först i både tälj are och nämnare i ovanstående bråk, och det därefter
erhållna procenttalet användes på alla manliga familjemedlemmarnas
arbete. Detta tal antages alltså vara detsamma för brukaren som
för övriga manliga familjemedlemmar.

2) 1945/46—1950/51.

Kostnadsredovisning finnes för alla kategoriers arbete i lanthushållningen.
Procenttal erhållas därur för varje kategori.

b) Lejd arbetskraft.

Faktiska kostnader för lanthushållningen finnas i form av differens mellan
kostnad för allt arbete och för familjearbete. Division med kalkylens
timlön ger timantal.

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Storleksgrupp VI—VII.

a) Familjens arbetskraft.

Bokföringen redovisar manliga familjemedlemmars arbete som kostnad,
men ej särskilt för lanthushållningen. Däremot äro samtliga kostnader
för manuellt arbete fördelade på lanthushållning och övrigt. Lanthushållningens
procentuella andel användes för framräkning av brukarens arbete
i lanthushållningen. Omräkning till tid sker med användning av kalkylens
timlön. Kvinnligt jordbruksarbete antages ej förekomma i dessa
grupper.

b) Lejd arbetskraft.

Kostnad för lanthushållning beräknas med ovanstående procenttal. Summan
divideras med kalkylens timlön för erhållande av timmar.

Det bör observeras, att användningen av kalkyllön för framräkning av
timantal ur kostnadssummor innebär, alt arbetsvolymen i sådana fall helt
bestämmes av bokföringsgårdarnas kostnadsutveckling. Det sätt, på vilket
naturaförmånernas värde bedömts vid bokföringen, får därför ett inflytande
på timantalet, särskilt före den 1 november 1945, då statlönesystemet
avskaffades i kollektivavtalen. Ha förmånerna bedömts lägre än vad som
skedde, då enprocentutredningen justerade kalkylens timlöner under vissa
år, betyder detta, att vår räknemetod ger för lågt timantal.

Utredningens justeringar av timlönen på grund av naturaförmåner i procent
av korrigerade värden framgå av nedanstående siffror.

År 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

I °/o av korr. tal---- (2-88) 2-67 2-35 2-12 1-99 1-29 0-61 0-00

Dessa justeringars verkan på volymberäkningarna äro angivna i tabell
6. Tabell 3 innehåller underlaget till beräkningarna av arbetsvolymens förändringar.
Observera i fråga om denna tabell:

1) Romerska siffror beteckna storleksgrupp efter åkerareal.

Beteckning I II in IV V VI VII

Hektar åker...... 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

2) Olika delar av landet äro angivna med områdesbeteckningar.

Ssl: Skåne—Hallands slättbygder,

Smb: sydsvenska mellanbygden,

Msl: mellersta Sveriges slättbygder,

Msk: södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder,

N: norra Sverige.

3) Vid framräkning av arbetsvolym tas ingen hänsyn till den faktiska
arbetsförbrukningen vid gårdar med 2—5 hektar åker. För dem insättes
i stället medelförbrukningen per hektar av arbete vid gårdar
med 5—10 hektar åker. Detta kan förefalla mycket men har sin förklaring
däri, att arbetsåtgången per hektar vid de minsta brukningsdelarna
är 3—4 gånger högre än vid de stora gårdarna. Metoden tilllämpades
vid enprocentutredningens beräkningar och har icke nu varit
föremål för ny diskussion. Härigenom minskas den totala arbetsvolymen
för hela jordbruket med drygt 10 procent.

4) Uppgifter ha i några fall saknats för gårdar med 30—50 hektar åker
i Norrland, och saknas helt och hållet för ännu större norrländska
jordbruk. Vid beräkningarna av total volym ha vägda medelvärden
för alla områden med uppgifter kommit till användning. Det ringa

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

antalet större gårdar inom Smb och Msk har motiverat en sammanslagning
av grupperna VI och VII för dessa områden.

5) Siffrorna i tabell 3 bygga på brukarnas egna uppgifter. Ingen annan
gallring eller justering av dessa ha ägt rum än den, som finnes beskriven
förut i denna promemoria. Den tidigare maximeringens inverkan
är alltså helt och hållet eliminerad.

6) Talen för 1950/51 äro preliminära. Ett antal bokslut finnas ännu
icke tillgängliga för bearbetning. Det är möjligt, att en bearbetning
av det fullständiga materialet kan komma att ge något avvikande
värden.

7) Inom grupperna VI och VII utföra kvinnliga familjemedlemmar föga
arbete i lanthushållningen. Manligt familjearbete i dessa grupper har
helt redovisats på brukaren.

Tabell 3. Arbete i lanthushållningen, timme per hektar åker.

Brukaren

Övr. mani.
fam.-medl.

Kvinnl.

fam.-med.

Lejd arbetskraft

1—V

VI—VII

Samtl.

Samtl.

Samtl.

I—V

VI—VII

Samtl.

1939/40

170-4

30

135-3

49-4

77-3

89"2

224-3

117-5

1940/41

165-5

3-8

131-5

50-7

74-2

86-5

217-6

1140

1941/42

169-7

IT

134-3

45-2

69-5

84-4

211-6

111-1

1942/43

170-7

2-9

135-5

50-1

72-7

88-0

233-3

118-5

1943/44

170-2

6-0

135-8

45-2

69-4

84-5

222-0

113-3

1944/45

174-3

6-4

1391

49-6

660

83-4

210-8

110-0

1945/46

177-3

4-0

141-0

493

63-9

78-3

202-0

104-2

1946/47

187-0

6-9

149-2

44 5

65-4

69-2

185-4

93 6

1947/48

183-7

6-1

146-5

43-4

57-0

58-3

163-3

80-3

1948/49

186-2

6-3

148-5

39-5

57-5

55-1

162-2

77-6

1949/50

187-3

10-5

150-2

40-5

56-0 -

52-9

154-6

74-2

1950/51

iyi-o

9-7

1530

34-9

54-5

48-1

136-9

66-7

Anm. Se kommentarer i texten.

Tabell 4. Timlöner, öre.

Löner enligt PM till

Löner till lantarbetare2

År

Timlön

enl.

kalkyl

Räkenskapsresultat1

manliga

kvinnliga

fullg.

mani.

övr. mani.
fam.-medl.

kvinnl.

fam.-medl.

samtl.
> 18 år

med
kost o.
logi

min-

der-

åriga

samtl.
-> 18 år

med
kost o.
logi

min-

der-

åriga

1939/40 ....

72-91

70

65

40

67

54

44

48

_

34

1940/41 ....

82-81

80

70

45

72

58

45

49

—

35

1941/42 ....

9200

90

75

55

82

65

52

53

—

41

1942/43 ....

101-06

95

75

65

91

74

61

60

—

46

1943/44 ....

106-55

105

80

65

101

83

67

67

—

52

1944/45 ....

118-98

115

90

75

106

91

73

74

—

58

1945/46 ....

132-28

125

105

85

121

101

80

79

—

63

1946/47 ....

145-01

135

115

no

135

114

93

94

73

75

1947/48 ....

170-61

160

140

125

147

124

99

104

82

79

1948/49 ....

181-82

165

150

130

177

143

117

107

95

89

1949/50 ....

188-48

180

180

140

184

159

125

115

103

91

1950/51 ....

206-25

200

200

160

—

—

—

—

—

1951/52 ....

219-54

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1949/50 i % av
1939/40 ....

259

257

277

350

275

294

284

240

—

268

1 Då alternativa löner angivits i PM, står här det högsta värdet, som i stort sett varit normgivande.

2 Lönestatistisk årsbok 1949 tab. 7 och 9. Motsvarande tabeller för tidigare år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 113

Tabell 5. Lönerelationer (X).

(LÅ = Lönestatistisk årsbok)

Bokförings-eller löneår

_

Övr. mani.
fam.-medl.
enl. Räken-sk.resultat

Mani. arb.
med kost
o. logi
LÅ

Minder-

åriga

mani.

LÅ

Kvinnlig arbetskraft

enl.

Räken-

sk.res.

samt! kv.
fyllda

18 år
LÅ

minder-

åriga

kvinnor

LÅ

Avtalslöner

kv. i nä-ringsliv,
(ej jbr)
LÅ

ladu-

gård

ute-

arb.

1939/40 ......

93

81

66

57

72

51

73

66

59

1940/41 ......

88

81

63

56

68

49

73

65

61

1941/42 ......

83

79

63

61

65

50

69

63

62

1942/43 ......

79

81

67

68

66

51

69

67

61

1943 44 ......

76

82

66

62

66

51

73

72

61

1944/45 ......

78

86

69

65

70

55

71

73

63

1945/48 ......

84

84

66

68

65

52

69

73

64

1946/47 ......

85

84

69

82

70

56

71

76

64

1947/48 ......

83

84

67

78

71

54

70

77

6t>

1948/49 ......

91

81

66

79

60

50

71

76

67

1949/50 ......

100

86

68

78

63

49

71

76

69

1950/51 ......

100

—

—

80

—

—

75

80

—

Medeltal utom

1950/51 ....

86

83

—

68

67

52

71

71

63

Anm. I kol. 1 och 4 sker jämförelse med timlön till fullgod1 manlig arbetare enligt Räkenskapsresultaten,
i kol. 2, 3, 5 och 6 med manliga arbetare fyllda 18 år i lönestatistiken. Kol. 7
och 8 jämför avtalslöner för män och kvinnor i samma arbete. Kol. 9 ger en jämförelse mellan
mans- och kvinnolöner i industri, hantverk, transportväsen, allmän tjänst etc. (LÅ 1949 tab.
35).

D. Lönerelationer.

För hopvägning av timuppgifterna i tabell 3 till en enda siffra per hektar
åker för hela landet erfordras uppgifter om lönerelationer. I tabell 4 lämnas
olika löneuppgifter, i tabell 5 några serier med lönerelationstal.

Räkenskapsresultatens lön för fullgod arbetskraft förändras i mycket
nära samma takt som timlön i kalkylen, men den antagna löneutvecklingen
för kvinnor skiljer sig, som tidigare påpekats, mycket starkt från lönestatistikens.
Här uppstår frågan, med vilka grupper i lönestatistiken »övriga
manliga familjemedlemmar» resp. »kvinnliga familjemedlemmar» böra
jämföras. Båda grupperna innehålla såväl fullgod som minderårig och
överårig arbetskraft. Denna skall emellertid enligt instruktionerna till bokförarna
vara omräknad till fullgod arbetskraft av resp. slag. Vilka lönerelationer,
som härvid använts, är okänt. Att man i Räkenskapsresultaten
trots detta räknat med lägre lön för andra manliga familjemedlemmar än för
brukaren torde bero därpå, att löneläget för arbetare med kost och logi -—
som det här är fråga om —- ligger lägre än för arbetare utan naturaförmån.
Under senaste åren har alltmera hänsyn tagits till de fysiska prestationerna,
vilket i än högre grad varit fallet med kvinnoarbetet. Utan tvivel har mekaniseringen
av jordbruksarbetet gjort den svagare arbetskraften betydligt
mera effektiv än tidigare.

Vårt problem är dock att bedöma kostnadsutvecklingen enligt lönestatistiken.
I denna visa lönerna för arbetare med kost och logi en svag relativ stegring
i förhållande till samtliga manliga arbetares löner. Samtliga kvinnors
lön jämfört med samtliga mäns visar ingen systematisk gång alls inom jordbruket,
i motsats till vad som är fallet inom industrien. Särskilt påfallande
är nedgången åren 1948/49 och 1949/50. En granskning av lönestatistiken

8 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 176.

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ger vid handen, att löneuppgifterna för kvinnor i jordbruket bygga på ett
förhållandevis litet material (år 1949 831 personer, varav 334 med naturaförmån;
år 1939 730, varav 253 med natura) och att en stark förskjutning
skett bland uppgiftslämnarna, så att antalet mjölkerskor gått ned betydligt,
medan egentliga jordbruksarbetare ökat i antal. Statistiken tillåter ej ett särskiljande
av kvinnliga arbetare med kost och logi före år 1946. Det skulle
strida mot hittills tillämpade principer att använda löneutvecklingen för
kvinnor utanför jordbruket, även om vissa skäl skulle kunna anföras härför.
Verkan av en sådan beräkning illustreras i tabell 6 kolumn C. Kalkylsakkunniga
ha helt enkelt satt kvinnolönen till 67 procent av manslönen
alla år. Avtalslönemas utveckling tyda på en förskjutning av detta relationstal
uppåt under 1951. En höjning från 67 till 71 procent skulle för 1950/51
betyda en ökning i total arbetsvolym för detta år med 0,76 procent.

Tabell 6. Totalt arbete i timme per hektar åker, enligt olika antaganden

om lönerelationer.

Lönerelationer: a = för övriga manliga familjemedlemmar,
b = för kvinnliga familjemedlemmar.

Lön

e r e 1 a t i o

ner

År

a = 0-86

b = 0-67

A

a = enl. tab.

5 kol. 2

b = 067

B

a = 0-86

b = enl. tab.

5 kol. 9

C

korr. på kol. A
genom omräk-ning för natura-förmåner

D

korr. på
kol. A för
dåliga
skördeår

E

1939/40......

347-1

344-6

340-9

+ 3-2

+ 5-1

1940/41......

338-8

336-3

334-4

+ 2-7

+ 11-1

1941/42......

330-8

327-7

327-4

+ 6-0

1942/43......

345-8

343-3

341-4

+ 2-4

—

1943/44......

332-7

330-3

+ 1-4

—

1944/45......

336-0

336-0

333-3

+ 0-7

—

1945/46......

329-4

328-5

0-0

—

1946/47......

324-9

323-9

322-9

—

—

1947/48......

302-2

301-4

301-7

—

—

1948/49......

298-6

296-6

298-6

—

—

1949/50......

296-7

296-7

297-9

—

1950/51......

286-2

286-2

287-3

—

För övriga manliga familjemedlemmar göres dels en beräkning med det
konstanta relationstalet 0,86 (tabell 6 kolumn A), dels med den i tabell 5
angivna serien för arbetare med kost och logi (tabell 6 kolumn B). Tabell 6
anger total arbetsförbrukning per hektar enligt ovan redovisade beräkningsgrunder.
För beräkningarna B och C har 1949/50 års lönerelation antagits
gälla även 1950/51. Under D angivas verkningarna i timme per hektar av
de korrektioner för naturaförmåners värde, som diskuterades förut i promemorian.
Det bör observeras, att korrektionerna icke beröra familjearbetet
i grupperna I—V, som är direkt redovisat i timmar. Under E slutligen anföras
de justeringar, som enprocentutredningen gjorde på arbetsvolymerna
de tre åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42 på grund av dåligt skördeutfall.
De uppgingo till resp. 4,7, 10,2 och 5,5 timmar per hektar jordbruksjord, vilket
vid 8,96 procents skillnad mellan åker- och jordbruksjord motsvarar resp.
5,i, ll,i och 6,o timmar per hektar åker.

Kalkylsakkunniga ha icke utfört motsvarande justeringar för något senare
år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

115

E. Arealer.

Tabell 7 redovisar arealer enligt Statistisk Årsbok. Den totala åkerarealen
stiger mellan varje jordbruksråkning, beroende på nyodling, men avgången
av åkerareal registreras endast vid jordbruksräkningarna. I följande beräkningar
antages åkerarealen regelbundet minska på samma sätt som den gjort
mellan de båda jordbruksräkningarna, eller med 2 342 hektar per år. Denna
serie är angiven i tabell 8. Arealen brukad åker visar en svagt stigande tendens
under samma tid. För ängsareal finnas inga siffror efter 1944.

Tabell 7. Arealer, 1 090-tal hektar.

(Enl. Statistisk Årsbok)

Total

åker-

areal

Areal träda
och obrukad
åker

Areal

brukad

åker

Ängs-

areal

1932 1

3 725

261

34.64

1091

1936

3 739

234

3 505

—

19371

3 731

231

3497

1019

1938

3 735

220

3 515

—

1939

3 738

216

3 522

—

1940

3 745

207

3 536

—

1941

3 747

188

3 559

—

1942

3 752

175

3 577

—

1943

3 758

194

3 564

—

Total

åker-

areal

Areal träda
och obrukad
åker

Areal

brukac

åker

Ängs-

areal

1944 1

3 715

204

3511

942

1945

3 717

209

3 508

—

1946

3 720

205

3 515

—

1947

3 722

208

3 514

—

1948

3 725

181

3 544

—

1949

3 727

177

3 550

—

1950

3 728

172

3 556

—

1951

(3 729)

178

3 551

—

1 Jordbruksräkning.

Tabell 8. Beräkningar av den total arbetsvolymen.

År

Beräknad
åkerareal
i 1 000 ha

Totalt arbete, milj. tim.

(tim. per ha enligt tab. 6)

A

A1

korr. för

D

A 1

korr. för

E

A1

korr. för både
D och E

B

G

1939/40

3 725

1293

1305

1312

1324

1284

1270

1940/41

3 722

1261

1271

1302

1312

1 252

1245

1941/42

3 720

1 231

1210

1253

1 262

1 219

1218

1942/43

3 718

1286

1295

1286

1 295

1276

1269

1943/44

3 715

1243

1 248

1243

1248

1236

1227

1944/45

3 713

1248

1250

1248

1 250

1248

1 238

1945/46

3 711

1 226

1222

1 219

1946/47

3 708

1 205

1201

1 197

1947/48

3 706

1120

1 117

1118

1948/49

3 704

1 106

1099

1 106

1949/50

3 701

1098

1098

1 103 !

1950/51

3 699

1059

1059

1063 !

1 Beteckningarna D och E, se även tab. 6. D är verkan av en omräkning av kalkyltimlöner
med hänsyn till naturaförmåner, E justeringar för de dåliga skördarna åren 1939/40—1941/42.

F. Total arbetsvolijm.

Timmar per hektar gånger åkerareal ger det totala timantalet, som uträknats
i tabell 8. Siffrorna kunna ej direkt jämföras med basårsvolymen, som
enligt vad som tidigare anförts är beräknad på annat sätt.

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

För att ur tabell 8 kunna erhålla ett enkelt uttryck för den tendens till
sänkning, som alla fyra timserierna uppvisa, beräknas den s. k. lineära
regressionen av arbetsvolymen med tiden. Detta innebär, att man ersätter
den ojämna kurva, som erhålles om talen avprickas i ett diagram, med räta
linjer, vilkas lutning ange den genomsnittliga årliga minskningen. Beräkningarna
ge följande resultat.

Beräkning på grundval av följande
perioder

1939/40—45/46 1945/46—50/51

Timmar per hektar åker beräknade ur: årlig minskning regr. i % av

i % av bas medeltal

A. Omräknade Räkenskapsresultat (tab. 3)
med följande faktorer:

0,86 för övriga mani. fam.-medlemmar

0,67 för kvinnl. fam.-medlemmar..........j

A korr. för D i tab. 6 (natura)............ 0 74

A korr. för E i tab. 6 (dålig skörd)........ 1’02

A korr. för både D och E................ 116

A, men med lönerelation 0,71 för kvinnoarbete
1950/51 ..........................

B. Siffrorna från tab. 3, omräknade med lönerelationerna
för arbetare med kost och logi
för »övr. mani. fam.-medl.»:

0,67 för kvinnl. fam.-medlemmar..........

B, men med lönerel. 0,71 för kvinnoarbete

1950/51 ..............................

C. Siffrorna från tab. 3. Faktorn 0,86 för ovr.

mani. fam.-medl. Kvinnl. fam.-medl. tid omräknad
enl. lönerelationer för kvinnoarbete
i industrien m. ........................

2-94

2-84

2-88

2-78

2-71

Om man antar, att tidigare undersökningar riktigt beskrivit utvecklingen
fram t. o. m. 1945/46, kan verkan av olika procentuella minskningar efter
denna tid direkt uttryckas i tal, som ange den sammanlagda minskningen i
procent av basvolymen för resp. beräkningar. Vi erhålla:

Procentuell årlig minskning

Beräknad minskning från
basåret 1938/39

successivt från 1945/46

1950/51

1951/52

2-71

20-16

22-32

2-78

20-44

22-66

2-84

20-69

22-94

2-88

20-85

23-13

2-94

21-10

23-42

Vårkalkyl 1951 1-50

15-07

16-34

Nov.-kalkyl 1951 3-00

21-34

23-70

Som framgått av det föregående föreligger alltjämt oklarhet om det statistiska
materialets beskaffenhet pa ett par punkter. Av stor vikt är fragan, i
vilken grad det använda materialet är representativt för landets samtliga
jordbruk med mer än 5 hektar åker. Det är känt, att de i Räkenskapsresultaten
ingående gårdarna i genomsnitt ha högre driftsintensitet och få högre
skördar än jordbruk i allmänhet. Av särskild vikt för arbetsvolymen är mekaniseringsgraden
och dess förändringar. Några beräkningar över bokföringsgårdarnas
representativitet i detta avseende föreligga icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

117

När kalkylsakkunniga tagit ställning till föreliggande beräkningar, ha
följande synpunkter varit avgörande. Med hänsyn till punkternas lägen i en
grafisk framställning och i viss mån även till befolkningsstatistiska data
har det synts lämpligt att uppdela tiden efter 1939/40 i två perioder. De
sakkunniga ha därvid valt 1945/46 som gränsår. Under den förra perioden
avtar arbetsvolymen relativt sakta och oregelbundet, under den senare går
minskningen betydligt snabbare. Någon avmattning i denna utveckling kan
för närvarande icke iakttagas, men måste så småningom vara att vänta.
Om arbetsvolymerna beräknas med de korrektioner för dålig skörd in. m.,
som enprocentutredningen tidigare använt, får man i de nya beräkningarna,
beroende på valet av utgångsvärde, 1,16 eller 1,25 procent, mot 1,2 procent vid
tidigare beräkningar. Skillnaderna mellan dessa tre tal motsvara visserligen
något 10-tal milj. kr i slutresultatet, men ligga långt inom de felgränser, till
vilka sakkunniga återkomma nedan. De ha icke heller funnit det nödvändigt
att nu försöka göra någon ny beräkning av basårets arbetsvolym. Därigenom
förblir arbetsvolymen ända t. o. in. 1945/46 oförändrad jämfört med vårkalkylen
1951.

Vid beräkning av lönerelationer ha sakkunniga icke ansett sig böra direkt
använda någon av de talserier, som kunna hämtas ur lönestatistiken, utan
föredraga en mera schematisk beräkning med konstanta lönerelationer. Härför
talar för manliga arbetares del, att löneutvecklingen för arbetare med
kost och logi — som ju närmast skulle motsvara lönen för andra manliga
familjemedlemmar än brukaren — i viss utsträckning direkt påverkar den
timlön för vuxna manliga arbetare, som ligger till grund för timlön i kalkylen.
För kvinnliga familjemedlemmar blir förhållandet annorlunda. De starka
variationerna i lönestatistikens siffror göra det visserligen väl befogat att
även för dem använda utjämnade värden. Sakkunniga anse sig dock icke
kunna bortse ifrån den höjning av kvinnolönen i relation till manslöner, som
skett i 1951 års lantarbetsavtal. Då vissa principiella skäl kunna anföras mot
en framskrivning av arbetsvolymen med förändrad lönerelation i prognosen,
har man i stället gjort ett särskilt tillägg. Detta uppgår till 0,76 procent av
den enligt ovan angivna metod beräknade arbetsvolymen för 1951/52. Tilllägget
har beräknats ur timuppgifterna för 1950/51 (tabell 3), under antagande
att lönerelationen för kvinnliga familjemedlemmar förändras från 67
till 71 procent.

Sakkunniga utföra sin beräkning av arbetsvolymen 1950/51 och 1951/52
under antagande att den successiva årliga minskningen efter 1945/46 uppgått
till 2,94 procent. Detta till synes exakta tal svarar mot lutningen hos den
lineära regressionslinje, som tillpassats till data för åren 1945/46—1950/51.

De sakkunniga vilja framhålla, att de framlagda resultaten äro omgivna
av betydliga statistiska felmarginaler. Det må först nämnas, att valet av undersökningsperioder,
av regressionsmetodik samt av regressionsfunktioner
är en bedömningsfråga, som dock i detta fall får högst betydliga ekonomiska
konsekvenser. Att så blir fallet sammanhänger med att spridningen i de observerade
timantalen kring regressionslinjerna är ganska stor. Avvikelserna
äro icke att betrakta som »fel», utan äro i huvudsak uttryck för verkliga
variationer i arbetsförbrukning, vilka sammanhänga med årliga växlingar i
produktionens storlek in. fl. faktorer.

En uppfattning om ovannämnda variationers verkan på regressionsberäkningarnas
säkerhet erhåller man genom beräkning av medelfelen. För ovannämnda
regressionskoefficient 2,94 procent är medelfelet ca 0,45 procent.
Detta innebär, att man icke vågar hälla mer än 2 mot 1 på att det »sanna»
värdet ligger inom gränserna 2,5— 3,4 procent. Ställer man högre krav, t. ex.
alt man skall kunna hålla 20 mot 1 på att verkligen ha inringat det sanna

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

värdet, bli gränserna 2,o—3,8 procent. Uttryckt i milj- kr motsvara ovannämnda
marginaler avvikelser från det beräknade värdet för 1951/52 på
resp. 65 och 130 milj. kr åt vardera hållet. Denna beräkning avser endast
rent statistiska felmarginaler för perioden efter 1945/46. Felmarginaler av
nästan samma storleksordning omge även beräkningarna för perioden 1938/
39—1945/46. Att vissa ytterligare fel kunna uppstå genom undersökningsmaterialets
representativitet har tidigare berörts. Å andra sidan vilja de sakkunniga
framhålla, att bedömningar av arbetskraftsvolymen enligt befolknings-
och skattestatistiska data — som visserligen enbart beröra antalet sysselsatta
personer — tyda på en årlig minskning av samma storleksordning
som den av de sakkunniga antagna.

Med tillämpning av en årlig successiv reduktion med 2,94 procent från
1945/46 blir arbetsvolymen för 1950/51 78,90 procent av basårets. För
1951/52 erhålles först genom framräkning 76,58 procent, vartill sedan
skall läggas förutnämnda korrektion på 0,76 procent, motsvarande 0,58
procent av basårsvolymen, eller tillsammans 77,17 procent. Beräkningarnas
slutresultat återfinnas i redogörelsen för kalkylen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

119

Bilaga 3.

PM

angående vissa andra kostnadsposter än arbetskostnaderna.

Förändringar i jordbrukets användning av arbetskraft stå i samband med
strukturella förändringar i jordbrukets kostnadssammansättning och inverka
sålunda även på andra kostnadsposter. Vid konstaterande av en stark
minskning av arbetskraftens användning finnes därför anledning undersöka,
huruvida härmed sammanhängande förändringar under andra kostnadsposter
blivit tillfullo beaktade. De kostnadsposter, som härvid i första rummet
komma i fråga, äro kostnaderna för gemensam maskinanvändning, reparationer
och underhåll samt transporter och annan anlitad service.

Kalkylsakkunniga ha ägnat uppmärksamhet åt dessa frågor och funnit,
att förskjutningar föreligga, som icke äro beaktade i kalkylen. Det har emellertid
icke nu varit möjligt att ingående undersöka dessa problem, enär tillräckligt
undersökningsmaterial ej finnes tillgängligt. Förhållandet kan därför
här endast allmänt belysas.

Vad beträffar kostnaderna för den gemensamma maskinanvändningen är
att märka, att kostnaderna för avskrivning och delvis även för underhåll av
de maskiner, som användas av maskinhållarna, äro med under jordbrukets
maskinkostnader. Likaså torde kostnaderna för använda driv- och smörjmedel
där finnas medtagna. Den del av ersättningarna till maskinhållarna, som
motsvarar ersättning för maskinskötarnas arbete, administrationskostnader
in. in., har däremot hittills icke kunnat beaktas. En utredning bedrives inom
Jordbrukets utredningsinstitut för att söka få kännedom om jordbrukets
kostnader för maskinhållareverksamheten. Uppgifter ha hittills ingått från
något över hälften av alla maskinhållare, men det är icke möjligt att på
basis härav ännu fixera en kostnadssiffra. Av materialet synes dock kunna
dragas den slutsatsen, att den kostnad, som för närvarande här är obeaktad,
håller sig inom ramen av 10 milj. kr.

I fråga om byggnadskostnaderna får bemärkas, att beräkningen i kalkylen
baserar sig på en fast volym för förnyelse och underhåll av jordbrukets
ekonomibyggnader. Kostnadsändringarna äro därför helt beroende av
förändringarna i materialpriser och arbetslöner. Vid fixerandet av ifrågavarande
volym, vilken baserade sig på en undersökning inom Statens forskningskommitté
för lantmannabyggnader och avsåg kostnadsläget 1942—46,
har den beräknade totalkostnaden reducerats för det underhålls- och reparationsarbete,
som utförts av jordbrukets egen arbetskraft. Anledningen till att
så skett är, att kostnaden för detta arbete varit redovisad under posten
»jordbrukets arbetskostnader». I den mån som sådant underhålls- och reparationsarbete
emellertid icke längre utföres av den egna arbetskraften utan
verkställes av andra mot särskilt avtalad ersättning, så medverkar detta
uppenbarligen till en minskning av den redovisade arbetskraftsvolymen och
samtidigt till en ökning utav kostnaderna för ekonomibyggnaderna. En förändring
i denna riktning har säkerligen ägt rum såväl före åren 1942—46
soin efter denna tidpunkt, och den kostnadsökning, som därigenom skulle
uppkomma på posten »ekonomibyggnader», har icke blivit beaktad. Det är

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

givetvis omöjligt att utan närmare undersökning konstatera hur stor den
föreliggande förskjutningen varit. Storleksgraden kan emellertid bedömas
därav, att de avdrag för eget arbete, som verkställts vid kostnadssummans
fixerande för 1946, uppgick till 6 procent av de totala årskostnaderna för
byggnader (förnyelse och underhåll). Räknat på 1951/52 års kostnader
motsvarar detta 10,5 milj. kr, vilket sålunda representerar ökningen sedan
1946, om inget reparationsarbete längre utföres av jordbrukets egen arbetskraft.
Den verkliga ökningen måste sålunda representera ett lägre belopp.
Kostnadsutvecklingen för jordbrukets byggnader enligt jordbruksnämndens
deklarationsundersökning visar en väsentligt starkare procentuell ökning i
byggnadskostnaderna än den ökning, som kommer till uttryck i jordbrukskalkylen.
Emellertid inkluderar nämnda deklarationsundersökning även
kostnader för bostadsbyggnader vid jordbruket, varför de båda undersökningarna
icke äro direkt jämförbara. Det är troligt, att den starkare ökning,
som kommer till uttryck i deklarationsundersökningen, till avsevärd del
beror på att särskilt bostadsbyggnaderna varit föremål för upprustning
och reparationer. Vidare får beaktas, att de kostnader, som här
redovisas, påverkas av förändringar i byggnadsverksamhetens omfattning.
Vidare är det ovisst, huruvida de icke avdragsgilla kostnaderna för ny-, tilloch
ombyggnad under tidigare år blivit så fullständigt redovisade i deklarationerna
som under de senare åren. Det är därför icke möjligt att på deklarationsundersökningens
material bygga en beräkning av kostnaderna
för jordbrukets ekonomibyggnader.

Vad vidare angår kostnaderna för transporter och annan av utomstående
lämnad service till jordbruket är det sannolikt, att dessa undergått en större
ökning än som kommer till uttryck i kalkylen. Det är emellertid icke möjligt
att nu bilda sig en uppfattning om storleken av de förskjutningar, som här
kunna föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

121

Bilaga 4.

PM

angående omläggning av prisdiiferentieringen å mjölk.

Sedan åtskilliga år har i norra delarna av landet lämnats ett särskilt s. k.
extra pristillägg å mjölk. Detta utgår pr kg mjölkfett för den vid mejerierna
invägda mjölken samt inom olika områden med olika belopp motsvarande
lägst cirka 1 öre pr kg och högst cirka 5 öre pr kg mjölk. Ändamålet med
detta pristillägg har varit att anpassa mjölkpriset till producenterna efter
de skiftande naturliga produktionsbetingelserna. Det har under senare år
totalt belöpt på cirka 23,5 milj. kr och har helt bestritts med statsmedel.

År 1951 infördes från 1 september ett nytt slags pristillägg, kallat clearingtillägg,
enligt den överenskommelse angående prisregleringen, som träffades
under våren samma år. Bakgrunden härtill var den, att man till följd av
mjölkproduktionens ökning samt avsättningsförhållandena icke fann sig
kunna genomföra en allmän prishöjning å mjölk och mejeriprodukter samt
att man önskade få till stånd en viss omläggning av jordbrukets produktionsinriktning.
Därför genomfördes prishöjningar endast för övriga jordbruksprodukter.
Tillägget skulle i princip fördelas på den mjölk, som inväges
inom områden med relativt små möjligheter att utnyttja prisförhöjningarna
enligt överenskommelsen. I sak innebär detta, att tillägget företrädesvis
skulle utgå till jordbruk, som på grund av olika förhållanden i
första hand äro och framgent måste bli beroende av mjölkproduktionen såsom
inkomstkälla. Hit kunna hänföras jordbruk med ogynnsamma naturliga
betingelser för annan produktion än mjölkproduktion ävensom i övrigt
mindre jordbruk, där en inriktning på annan produktion av driftsekonoiniska
skäl icke lämpligen kan ske. Även om vissa prishöjningar senare företagits
å mejeriprodukter, kvarstå likväl de motiv, som föranledde clearinglilläggets
införande.

Clearingtillägget utgår i likhet med det extra mjölkpristillägget med olika
belopp efter en geografisk områdesindelning. Till skillnad från det extra
mjölkpristillägget utgår clearingtillägget även till jordbruk inom de sämre
jordbruksområdena i södra Sverige. Pristillägget varierar mellan 0,5 och 2,4
öre pr kg mjölk.

Clearingtillägget finansieras dels med medel, som erhållits genom eu från
1 september 1951 företagen prishöjning å grädde och ost, vilka i detta sammanhang
pålades häremot svarande ökning av utjämningsavgiften, dels genom
uttagande av den genom prishöjningen inträdda lagervärdeökningen å
ost, dels slutligen med medel, som erhållas genom restitution av utjämningsavgift
vid export av mejeriprodukter. För helt år beräknas clearingtilllägget
belöpa på sammanlagt cirka 25 milj. kr.

Vidare infördes i slutet av 1941 ett särskilt körlinjebidrag, som då var avsett
att befrämja leveranser av mjölk från avlägset boende producenter. I
princip har körlinjebidraget utgått med ett belopp pr kg mjölk motsvarande
hälften av vad vederbörande mejeris kostnad för intransport av mjölk
överstigit den genomsnittliga kostnaden i hela landet. Körlinjebidraget minskades
i september 1950 med 0,is öre pr kg, varvid emellertid till områdena i
norra Sverige lämnades kompensation genom höjning av det extra mjölk -

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

pristillägget. Från 1 januari 1951 borttogs körlinjebidraget helt utan att någon
kompensation då lämnades i form av annat tillägg å mjölkpriset. På
grund av framställningar från producenthåll har senare varit fråga om att i
någon form återinföra detsamma.

Vid överläggningar, som ägt rum i början av innevarande år rörande
prisregleringarna på jordbrukets område för återstående delen av produktionsåret
1951/52, ansågs det lämpligt att en del av de ökade subventionerna
till mjölkproduktionen skulle ges i sådan form, att de medförde en prisförbättring
speciellt inom områden med sämre produktionsförutsättningar. Motiven
voro i huvudsak desamma som föranledde clearingtilläggets införande.

Samtliga nu berörda åtgärder syfta till att differentiera mjölkpriset efter
olika kostnadsförhållanden och produktionsinriktningar, vilka betingas av
skiftningar i de naturliga förutsättningarna. Detta gäller även körlinjebidraget.
Transportkostnaderna för mjölken bli nämligen högst inom områden
med spridd bebyggelse och små leveranskvantiteter från de enskilda jordbruken.

Då det givetvis är förenat med betydande olägenheter att tillämpa flera
olika bidragsformer för i stort sett enahanda ändamål, var det angeläget, att
den ökade differentiering, som det i år blev fråga om, icke ledde till införande
av ytterligare en bidragsform. I stället var det önskvärt att söka minska
bidragsformernas antal och förenkla systemet. Därjämte hade praktiska svårigheter
och olägenheter yppat sig beträffande tillämpningen av clearingtilllägget
i södra och mellersta Sverige, detta på grund av svårigheter att åstadkomma
en efter de naturliga förhållandena anpassad områdesindelning, och
det har varit omöjligt att få en sådan områdesindelning, som även ansluter
sig till gränserna för mejeriernas tillförselområden. Dessa olägenheter ha befunnits
så stora, att det uppkommit en utbredd önskan om att man skulle
söka finna en annan form än regionalt fixerade bidrag för utbetalande av
tillägg härstädes.

På grund av nu berörda förhållanden har inom jordbruksorganisationerna
i samråd med statens jordbruksnämnd utarbetats en plan för mjölkprisets
differentiering efter mera enhetliga och enkla grunder. Planen innebär,
att clearingtillägget slopas såsom bidragsform och att ett nytt tillägg, kallat
leveranstillägg, införes. Samtidigt inarbetas i systemet viss kompensation
för tidigare utgående körlinjebidrag genom anpassning av de nämnda tilläggens
storlek. Efter en sådan omändring skall differentieringen ske på två
vägar, nämligen dels genom extra mjölkpristillägg i norra Sverige, baserat
på en områdesindelning, dels genom leveranstillägg, som i norra Sverige
kompletterar det extra mjölkpristillägget samt i andra delar av landet ersätter
claringtillägget. Något särskilt körlinjebidrag skall enligt planen icke
utgå.

Planen har godkänts av såväl Svenska mejeriernas riksförening och jordbrukets
förhandlingsdelegation som av jordbruksnämnden.

Leveranstillägget.

Leveranstillägget skall enligt planen utgå med 5 öre pr kg mjölk på viss
del av den enskilda jordbrukarens mejerileverans, nämligen på den del härav,
som ligger mellan 4 000 och 10 000 kg pr år. (Sker utbetalning halvårsvis
skall bidraget utgå på den del av leveransen, som ligger mellan 2 000 och
5 000 kg under halvåret.) Vid leverans av 10 000 kg eller mer på ett år erhåller
jordbrukaren sålunda ett belopp av 300 kr. Genom att en bottenleverans
av 4 000 kg undantages från tillägg komma jordbrukare med årsleverans
av 4 000 kg eller mindre icke att erhålla något tillägg. Denna anpass -

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

123

ning av leveranstillägget är främst föranledd av det nuvarande producentbidraget,
som kvarstår oförändrat. Producentbidraget utgår nämligen med
12 öre pr kg mjölk, när den enskilde jordbrukarens mejerileverans ej överstiger
4 000 kg och uppgår sålunda vid 4 000 kgs årsleverans till 480 kr pr
år. Sistnämnda årsbelopp utgår också för högre leveranser upp till 7 000 kg
pr år. Äro årsleveranserna ännu större, minskar bidragsbeloppet med 3 öre
för varje överskjutande kg och upphör helt vid leveranser över 23 000 kg.
Producentbidraget ger sålunda en stor prisförbättring åt de minsta leverantörerna,
medan denna förbättring snabbt avtar och till slut helt upphör, när
leveranserna öka. Leveranstillägget är avsett att ge en prisförbättring för
de jordbrukare, som ha något större mjölkleveranser och som i allmänhet
äro starkt beroende av mjölkproduktionen. Den genomsnittliga prisförbättringen
blir störst vid en årsleverans av 10 000 kg. Leveranstillägget ger då
3 öre pr kg i genomsnitt för hela leveransen, men denna prisförbättring

Leveranstillägg i kombination med producentbidrag.

Mjölkleverans per år

1 000 kg

Bidragsbelopp per leverantör
kronor

Genomsnittlig prisförbättring
öre pr kg levererad mjölk

Producent-

bidrag

Leverans-

tillägg

Summa

Producent-bidrag |

Leverans-

tillägg

Summa

1.....................

120

120

12-00

__

12-00

2.....................

240

—

240

12-00

—

12-00

3.....................

360

—

360

12-00

—

12-00

4.....................

480

—

480

12-oo

—

12-00

5.....................

480

50

530

9-60

1-0

10-60

6.....................

480

100

580

8-00

1-07

9-67

7.....................

480

150

630

6-86

2-14

9-00

8.....................

450

200

650

5-63

2-50

8-13

9.....................

420

250

670

4-67

2-78

7-46

10.....................

390

300

690

3-90

3-00

6-90

11.....................

360

300

660

3-27

2''73

6-00

12.....................

330

300

630

2-76

2-50

5-26

13.....................

300

300

600

2-31

2-31

4-62

14.....................

270

300

570

1-93

2-14

4-07

15.....................

240

300

540

1-60

2-00

3-60

16.....................

210

300

510

1-31

1*K7

3-18

17.....................

180

300

480

1-06

1-76

2-82

18.....................

150

300

450

0-83

1-67

2-60

19.....................

120

300

420

0-63

1-58

2-21

20.....................

90

300

390

0-45

1-50

1-95

21.....................

60

300

360

0-28

1-43

1-71

22.....................

30

300

330

0-13

1-36

1-49

23.....................

0

300

300

0

1-30

1-80

24.....................

0

300

300

0

1-25

1-25

25.....................

0

300

300

0

1-20

1-20

30.....................

0

300

300

0

1-00

l-oo

40.....................

0

300

300

0

0-75

0-76

50.....................

0

300

300

0

0-60

0-60

60.....................

0

300

300

0

0-50

0-50

70.....................

0

300

300

0

0-43

0-43

80.....................

0

300

300

0

0-40

0-40

90.....................

0

300

300

0

0-83

0-38

100.....................

0

300

300

0

0-80

0-30

200.....................

0

300

300

0

015

0-16

300.....................

0

300

300

0

0-10

0-10

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

minskas, ju mera årsleveransen avviker — uppåt eller nedåt — från 10 000
kg Utförda

undersökningar ha visat, att detta system medför prisförbättring
framförallt åt jordbrukarna i skogsbygderna och Norrland, enär jordbrukarnas
leveranser härstädes mestadels ligga i storleksordningen omkring
10 000 kg, medan de större jordbruken företrädesvis äro belägna i slättbygderna
och övergångsområdena mellan slättbygd och skogsbygd. Leveranstillägget
medför därför en prisdifferentiering icke blott mellan mindre och
större jordbruk utan även mellan områden med sämre respektive bättre
produktionsbetingelser. På grund härav har det befunnits kunna i södra Sverige
ersätta clearingtillägget, varigenom man där slipper tillämpa en områdesindelning
och når en smidigare anpassning till de skiftande förhållandena.
Även i de nordligare delarna av landet medför det såsom komplettering
till det extra mjölkpristillägget en smidigare anpassning.

Verkan av leveranstillägget för de enskilda jordbrukarna och dess förhållande
till producentbidraget framgår närmare av tablå på s. 123.

Leveranstillägget beräknas med ovan angivna utformning (5 öre pr kg
mjölk inom leveranssektorn 4 000—10 000 kg) draga en kostnad av cirka 53
milj. kr för helt år. Det har därmed med stöd av 1949 års mjölkmängder
beräknats utfalla med följande fördelning på de större naturliga jordbruksområdena.

Leveranstilläggets fördelning på större naturliga jordbruksområden.

Leveranstillägg

Områdesindelning

Total mjölkin-vägning år 1949

Totalt belopp

Medelbelopp
på all in-vägd mjölk

ton

%

milj. kr

%

öre/kg

Norra Sverige..........................

Södra och mellersta Sveriges skogs- och

454 550

12-4

8-64

16-2

1-90

dalbygder............................

1179174

32-0

21-42

40-2

1-82

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ..

2 045 710

55-6

23-23

43-5

1-14

Hela riket

3 079 434

100-0

53-29

100-0

1-45

Av tablån framgår också huru stor prishöjning, som genom leveranstilllägget
i genomsnitt erhålles för all den inom respektive områden invägda
mjölken.

Ändringar av extra mjölkpristillägget.

Leveranstillägget är emellertid icke tillräckligt att i norra Sverige ersätta
det nuvarande clearingtillägget och samtidigt ge dessa områden en skälig
del av de ökade belopp, som i detta sammanhang skulle tillföras jordbruket.
Därför har det varit nödvändigt att också vidtaga en höjning av de extra
mjölkpristilläggen. Därvid har man haft att taga hänsyn dels till de bortfallande
clearingtilläggen, som i norra Sverige varierat mellan 1 och 2,4 öre på
all invägd mjölk, dels till det tidigare utgående körlinjebidraget, som utgått
med växlande belopp och som, om det fortfarande varit i tillämpning, för
närvarande skulle varierat mellan 0,2 och 0,3 öre pr kg i genomsnitt för de
olika pristilläggsområdena.

Slutligen har företagits en omprövning av den hittills tillämpade indel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

125

ningen i olika pristilläggsområden (för närvarande 4 st) för det extra mjölkpristillägget.
Med stöd av klimatologiska och typografiska kartor har befunnits,
att Jämtland läns mejeriförenings område, som nu tillhör 3:e pristilläggsområdet,
bör jämställas med Västerbottens läns kustbygd och därför
överföras till 2:a pristilläggsområdet, dock med undantag av Gäddede mejeris
tillförselområde, som överförts till l:a pristilläggsområdet. Vidare har
Hälsingland avskilts från 3:e pristilläggsområdet och sammanförts med
vissa delar av Dalarna till ett nytt 4:e pristilläggsområde. Återstående del
av nuvarande 4:e pristilläggsområdet bildar ett nytt 5:e pristilläggsområde.

De av dessa förhållanden föranledda ändringarna i det extramjölkpristilllägget
för norra Sverige medföra följande kostnadsökningar:

1. Den ändrade områdesindelningen vid i övrigt oförändrade

prislägen.............................................. 1,43 milj. kr

2. Ersättning för tidigare utgående körlinjebidrag............. 1,90 » >

3. Höjning i övrigt av extra mjölkpristillägget................ 6,65 » »

Summa 9,98 milj. kr

Det extra mjölkpristillägget bör liksom hittills utbetalas med visst belopp
pr kg mjölkfett. Enligt planen skola tilläggen utgå med de belopp, som angivas
i nedanstående sammanställning, där nuvarande extra mjölkpristillägg
medtagits till jämförelse. De nya pristilläggsområdena ha i sammanställningen
uppspaltats, där det varit behövligt för att visa förändringarna.

Storleken av de extra mjölkpristilläggen.

Mjölkens

medel-

fetthalt

Nuvarande extra
pristillägg

Extra pristillägg
enligt ny plan

Pristilläggsområden enligt planen

Öre pr
kg

mjölk-

fett

Motsva-rar öre
pr kg
mjölk

öre pr
kg

mjölk-

fett

Motsva-rar öre
pr kg
mjölk

Nr 1 a) Norrbottens län, Västerbottens lappmark,
Backeområdet i Västernorrland........

3-85

134

5-10

180

6-93

b) Gäddede mejeris område i Jämtland....

3-98

85

3''37

180

7-16

Nr 2 a) Västerbottens kustland................

3-94

121

4-77

165

6-50

b) Jämtlands län exkl. Gäddede mejeriom-råde ävensom Särna mejeris område i
Kopparbergs län......................

4-05

85

3''44

165

6-68

Nr 3 a) Västernorrlands län utom Backe mejeri-område ...............................

3-89

85

3''30

130

5-Ofi

Nr 4 a) Hälsingland...........................

3-79

85

3-21

100

379

b) Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro me-jeriområden i Kopparbergs län.........

4-00

25

1''00

100

4-00

Nr 5 Övriga Kopparbergs län, Gästrikland,
Gävleortens mejeriförenings område i
Uppsala och Västmanlands län, Värm-land, Örebro läns bergslag samt Tössebo
och Vedbo härader i Älvsborgs län.....

3-71

25

0''9S

30

1-11

Område 5 tillhör södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder enligt
indelningen i naturliga jordbruksområden men har sedan många år erhållit
extra mjölkpristillägg.

Olikheter i mjölkens fetthalt medföra som synes rätt stora skillnader i
pristillägg pr kg mjölk vid lika pristillägg pr kg mjölkfett.

Sammanställas ovanstående tillägg pr kg mjölk med de hittillsvarande

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

clearingtilläggen samt de nya leveranstilläggen, erhålles en överblick över
de prisförändringar, som den nya fördelningsplanen medför. Därvid upptages
beträffande leveranstilläggets storlek de medelbelopp pr kg invägd
mjölk, som angivits i en föregående tablå för tre naturliga jordbruksområden.
Det bör emellertid vid studiet av siffrorna i följande sammanställning
beaktas, att leveranstillägget, såsom förut visats, varierar de enskilda
leverantörerna emellan, nämligen från 0 till 3 öre, medan övriga tillägg äro
lika stora för all invägd mjölk inom respektive områden. Prisförbättringen
för den enskilde jordbrukaren erhålles därför, om man i sammanställningen,
i stället för det genomsnittliga leveranstillägget, insätter det tillägg, som
vederbörande jordbrukare erhåller vid sin leveransmängd.

Prisdifferentieringens verkan i sammandrag. Pristillägg i öre pr kg mjölk.

Från 1 sept. 1951
tillämpat system

Pristillägg enligt ny
fördelningsplan

Område

Extra

mjölk-

pris-

till.

Clea-riug-till.1

Summa

: Extra
mjölk-p ris-till.

Leve-

ranstill.

medel-

tal

Summa

Ökning
mot nu-varande

A. Områden med extra mjölk-pristillägg:

8-83

1 a) Norrbotten/lappmarken

5-16

2-40

7-56

6-93

1-90

1-27

b) Gäddede-området......

3-37

2-40

5-77

7-16

1-90

9-06

3-29

2 a) Västerbottens kustl.....

4''77

2-40

7-17

6-50

1-90

8-40

1-23

b) Jämtland.............

3’44

2-40

5-88

6-68

1-90

8-58

2-70

3 Västernorrland........

3-30

2-40

5''70

5-06

1-90

0-96

1-26

4 a) Hälsingland...........

3-21

1-80

5-oi

3-79

1''90

5’G9

0-68

b) Övre Dalarna (Leksand,

2-56

5-90

3-34

Mora m. m.)..........

5-00

1-56

4-00

1-90

5 a) Vissa områden........

0-93

1-5

2-43

1-11

1-82

2''93

0*50

b) Andra områden.......

0-93

l-o

1-93

Ml

1-82

2-93

100

Medeltal område 5.....

0-93

1-11

2-04

1-11

1-82

2-93

0-89

Summa områden 1 — 5

B. Södra o. mellersta Sveriges

2-86

1-85

4-71

4-09

1-87

5-96

1-25

skogs- o. dalbygder utom 5:e
pristilläggsområdet:

0

l-o

l-o

0

1-82

0''82

a) Vissa områden........

1-82

b) Andra områden........

0

0-5

0-5

0

1-82

1-82

1-32

C. Södra o. mellersta Sveriges
slättbygder:

0

0-5

0-5

0

1-14

1-14

0-64

Vissa mindre områden.. ..

Huvuddelen..............

0

0

0

0

1-14

1-14

1-14

Den starka ökning av de sammanlgda pristilläggen, som uppkommit för
vissa områden enligt den nya fördelningsplanen, bero på att dessa områden
överförts till pristilläggsområden med högre tillägg. Detta gäller Gäddede
mejeris tillförselområde, Jämtlands och övre Dalarna. Pristilläggsområde 5
hör i naturgeografiskt hänseende till södra och mellersta Sveriges skogsoch
dalbygder och får sålunda jämföras med den övriga delen av detta område
(B-oinrådet), som omfattar småländska höglandet m. m. Område 5 har
också en lång gräns mot områden, där inga extra pristillägg utgå.

1 Clearingtilläggen ha här utsatts med nominella belopp pr kg. Enär de emellertid utbetalats
efter 1950 års mjölkmängder med 1/ia pr månad, avvika de verkliga utbetalningarna i vissa
fall något från de nominella beloppen. Inom område 4 b) har clearingtillägget utgått med olika
storlek (1*6—1''8) i olika trakter, varför ett vägt medeltal här anförts.

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Medelsåtgång och anslagsbehov.

Åtgången av medel till prisdifferentieringen före den nu ifrågavarande
omläggningen har för helt år beräknats till:

För extra mjölkpristillägg................ 23,4 milj. kr

För clearingtillägg....................... 25,1 » »

Summa 48,5 milj. kr

Efter omläggning enligt den uppgjorda planen beräknas medelsbehovet
utgöra:

För extra mjölkpristillägg................ 33,4 milj. kr

För leveranstillägg...................... 53,3 > »

Summa 86,7 milj. kr

Omläggningen medför sålunda en ökning av medelsbehovet med 86,7 —
48,5 = 38,2 eller i runt tal 38 milj. kr. Enär den beräknade medelsåtgången
för leveranstillägget bygger på en i viss mån osäker fördelning av mjölkleverantörerna
på olika storleksgrupper, kan den verkliga åtgången dock
komma att avvika från den beräknade inom vissa gränser. Vidare påverkas
åtgången av medel för såväl det extra mjölkpristillägget som för leveranstillägget
givetvis utav förändringar i mjölkinvägningens storlek.

Den uppgjorda planen för mjölkprisets differentiering är avsedd att för
innevarande produktionsår tillämpas endast under 6 månader, d. v. s. under
mars—augusti 1952. Med hänsyn till mjölkproduktionens säsongvariationer
kan emellertid förutses, att mer än hälften av den ökade medelsåtgången
för helt år måste falla på dessa månader, ökningen av medelsbehovet för
innevarande produktionsår har på grund härav beräknats till 20 milj. kr.

Såsom förut nämnts bestrides det extra mjölkpristillägget av statsmedel,
medan clearingtillägget bestrides av svenska mejeriernas riksförening
med medel, som inflyta genom avgift å försåld grädde och ost samt restituerade
utjämningsavgifter vid export av mejeriprodukter. Det har förutsatts,
att de medel, varöver mejeriernas riksförening innevarande år förfogar
för nämnda ändamål, i stället skola användas för prisdifferentiering
enligt den nu uppgjorda planen. Av statsmedel skulle sålunda för differentieringen
av mjölkpriset under produktionsåret 1951/52 behöva anvisas
20 milj. kr utöver de belopp, som tidigare anvisats för extra mjölkpristiHägg.