Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
1
Nr 159.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa investeringar
i statens järnvägars fond; given Stockholms
slott den 15 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att såsom lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
anvisas 21 miljoner kronor samt att järnvägsstyrelsen bemyndigas
att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna bolaget de bidrag i form av tillskott
som erfordras för balansering av driftbudgeten.
Härjämte föreslås, att aktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska godscentraler
— vilket till hälften äges av staten och enskilda järnvägar — skall ökas
med 3 miljoner kronor, varav statens järnvägar skola teckna 1,5 miljon kronor.
Slutligen föreslås att som ytterligare lån till Svenska turistföreningen för
återuppförande av turiststationen i Abisko anvisas 260 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 159.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Vtrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den li mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, frågor om
vissa investeringar i statens järnvägars fond och anför därvid följande.
1 :o.
I anledning av propositionen 1951:130 anvisade 1951 års riksdag (skrivelse
nr 300) för budgetåret 1951/52 ett investeringsanslag av 1 505 000 kronor
till Förvärv av aktier i Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag.
Genom beslut den 8 juni 1951 godkände Kungl. Maj :t en den 12 mars
1951 träffad överenskommelse angående statsförvärv av aktiemajoriteten i
bolaget samt bemyndigade järnvägsstyrelsen bl. a. att, efter det aktieförvärvet
ägt rum, under budgetåret 1951/52 lämna bolaget de bidrag i form av
tillskott respektive lån som kunna befinnas erforderliga för balansering av
driftbudgeten, varvid i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning
till förnyelsefond, respektive för bestridande av utgifter för investeringar
samt förvärv av för verksamheten erforderliga rörliga tillgångar, i den
mån driftinkomster samt nämnda avsättningar ej därtill förslå.
I skrivelse den 10 mars 1952 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag till
fortsatt finansiering av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags verksamhet.
Järnvägsstyrelsen meddelar till en början att styrelsen, vad beträffar lämnandet
av de bidrag som komma att befinnas erforderliga för balansering av
till järnvägsbolagets driftbudget hänförliga inkomster och utgifter, icke har
att föreslå någon ändring i sak gentemot det förfaringssätt, som jämlikt
lämnat bemyndigande tillämpas under innevarande budgetår, då detta förfaringssätt
under förhandenvarande förhållanden synes vara det lämpligaste
möjliga.
Styrelsen hemställer alltså om bemyndigande att under kommande budgetår,
i första hand således budgetåret 1952/53, lämna järnvägsbolaget bi
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
3
drag att utgå av statens järnvägars driftmedel med belopp, som enligt uppgjort
bokslut för det kalenderår, vilket slutar under budgetåret, alltså närmast
för år 1952, visar sig erforderligt för sådan balansering som nyss sagts.
Enligt föreliggande preliminära bokslut för år 1951, vilket omfattade ett
halvt år i statlig regi, kommer bidraget under innevarande budgetår att uppgå
till cirka 0,7 miljon kronor, vilket är mindre än den på ett halvt år fallande
delen av det i styrelsens skrivelse den 13 mars 1951 nämnda helårsbeloppet
av 2,5—3 miljoner kronor.
Denna avvikelse i gynnsam riktning förklaras i huvudsak därav, att å ena
sidan personalutgifterna hållits i ett mellanläge mellan statsbanenivån och
förhållandena vid fortsatt enskild drift, medan å andra sidan malmtrafiken
på Hargshamn blivit större än vad man vid statsförvärvet vågade räkna
med. Häremot är emellertid att ställa omständigheten, att ej heller under
tiden januari—juni 1951 (med höjd kostnadsnivå under 6 månader, höjd
taxenivå endast under 2 månader) driftöverskottet var tillräckligt för täckning
av räntor och skälig avskrivning.
Förhandsberäkningarna för år 1952 sluta på ett underskott av 4,6 miljoner
kronor. Den mycket avsevärda skillnaden gentemot 1951 beror främst
på den i sagda skrivelse bebådade övergången fr. o. m. januari 1952 till statens
järnvägars avlöningsbestämmelser samt på beräknad tillämpning under
större delen av år 1952 av statens järnvägars taxa (med i samtrafik med
statens järnvägar genomgående avståndsberäkning), i vad angår annan trafik
än resor å linjer inom Stockholms förortsräjong.
Sagda övergång till i huvudsak statens järnvägars taxesystem synes böra
genomföras vid den tidpunkt, då bebådad höjning av statsbanetaxan träder
i kraft, enär man på så sätt undviker två tätt på varandra följande ändringar
av järnvägsbolagets (och dess dotterbolags) taxeförhållanden. Enligt gjorda
beräkningar kommer vid dylik övergång nuvarande inkomstnivå för bolagets
järnvägsrörelse att ökas med 0,6 miljon kronor, vilket belopp utgör det
beräknade saldot mellan, å ena sidan, den till den allmänna taxerevisionen
hänförliga inkomstökningen i godstrafik samt i vissa stationsrelationer
även i persontrafik och å andra sidan den av införlivandet i statsbanornas
taxesystem föranledda inkomstminskningen i övriga stationsrelationer
beträffande dels gods- dels persontrafiken. Vid jämförelse med de år 1951
uppgivna beloppen bör givetvis jämväl sedermera inträdd ytterligare höjning
av den allmänna kostnadsnivån samt försämringen i det allmänna järnvägsekonomiska
läget beaktas.
Det bemyndigande, som här föreslås, synes icke behöva föranleda annan
ändring i budgethänseende än att i kostnadsstaten för statens järnvägar
för budgetåret 1952/53 å lämplig plats, förslagsvis under huvudrubriken Gemensamma
utgifter, upptages ett belopp för täckning av underskott av rörelsen
å Stockholm—Roslagens järnvägar.
Då det icke kan vara rationellt att förse järnvägsbolaget med rörclsemedel
tillräckliga för balansering av underskottet i fråga fram till den tidpunkt,
då bokslutet föreligger, förutsätter järnvägsstyrelsen, att på sätt hit
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
tills skett, förskott å beräknat täckningsbidrag må lämnas successivt allteftersom
behov därav uppstår.
Jämlikt förenämnda bemyndigande har järnvägsstyrelsen under juli—
december 1951 lämnat järnvägsbolaget bidrag till drift och investeringar
om tillhopa cirka 1,2 miljon kronor. För tiden januari—juni 1952 bar motsvarande
belopp beräknats till 2,6 miljoner kronor, och summa bidrag för
budgetåret 1951/52 skulle sålunda utgöra 3,8 miljoner kronor.
Dragés härifrån förenämnda underskott å rörelsen om 0,7 miljon kronor
(vari med 266 000 kronor ingår av statens järnvägar verkställd utbetalning
av pensionstillägg), vilket är avsett att täckas med statens järnvägars
driftmedel, erhålles ett resterande belopp om 3,i miljoner kronor, varav 2,6
miljoner kronor beräknats utgöra balanserat underskott å rörelsen under
tiden januari—juni 1952 och 0,5 miljon kronor motsvara vad som t. o. in.
juni 1952 utöver bolagets egna avskrivningsmedel erfordrats för bestridande
av utgifter för investeringar samt förvärv av för verksamheten erforderliga
rörliga tillgångar. Framhållas må, att av sagda avskrivningsmedel ett belopp
om 0,18 miljon kronor disponerats för avtalsbunden amortering av
obligationslån.
Nyssnämnda saldobelopp av 3,i miljoner kronor kommer vid slutet av innevarande
budgetår att bokföras såsom en till statens järnvägars drifträkning
hörande fordran på järnvägsbolaget. Enär emellertid viss del av medlen
i fråga faktiskt investerats, synes, i vad angår denna nu till 0,5 miljon
kronor beräknade del, under budgetåret 1952/53 täckning böra beredas genom
anslag å riksstatens kapitalbudget.
Styrelsen övergår härefter till de investeringar, som planerats komma att
ske i järnvägsbolagets och dess dotterbolags (tillhopa benämnda SRJ-koncernen)
egendom under budgetåret 1952/53. Totalsumman av dessa investeringar
har kalkylerats till 2,3 miljoner kronor, varvid i fråga om arbeten,
som sträcka sig över längre tid, på samma sätt som för statens järnvägar
endast medräknats på budgetåret 1952/53 fallande utgifter.
Denna totalsumma fördelas på huvudslag av objekt sålunda:
Kronor
Bana och byggnader.................... 300 000
Rullande materiel ...................... 1 100 000
Inventarier ............................ 100 000
Bilrörelse.............................. 800 000
2 300 000
Häremot är att ställa SRJ-koncernens avskrivningsmedel, förhandsberäknade
till 1,8 miljon kronor, i den mån desamma ej tagas i anspråk för
planenlig amortering av obligationslån, för vilket ändamål kommer att åtgå
0,18 miljon kronor.
Med inräknande av vad som t. o. m. juni 1952 tagits i anspråk jämlikt
förenämnda bemyndigande skulle behovet av nya investeringsmedel alltså
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
uppgå till (0,5 -f- 0,5 -f- 0,18 = l,is) avrundat 1,2 miljon kronor, och styrelsen
föreslår, att anslag för ändamålet anvisas å riksstatens kapitalbudget
för ifrågavarande budgetår såsom investering i statens järnvägars fond att
disponeras såsom lån till järnvägsbolaget.
Samtidigt som sålunda täckning beredes för investeringar tillhörande tiden
efter den 1 juli 1951, synes sanering böra ske av SRJ-koncernens vid
sagda tidpunkt förefintliga låneskuld. Denna belöper sig till i runt tal 29,7
miljoner kronor med följande fördelning.
Kronor
Obligationslån och bundna inteckningslån 10 570 000
Förlagsbevislån ...................... 2 460 000
Reverslån ............................ 12 890 000
Checkräkningskredit .................. 3 800 000
Tillhopa 29 720 000
Järnvägsstyrelsen framhåller, att reverslånen löpa med kort tids uppsägning
från låntagarens sida och med skäligen ogynnsamma räntevillkor, och
att det vore från ekonomisk synpunkt önskvärt, att desamma kunde utbytas
mot en statslåneskuld. Sådant utbyte är jämväl starkt motiverat i fråga
om förlagsbevislånen och checkräkningskrediten, vilka ävenledes föranleda
dryga ränteutgifter. Den lånesumma, som med ekonomisk fördel kan omplaceras,
belöper sig således till 19,15 eller avrundat 19,2 miljoner kronor.
Lägges härtill förenämnda belopp nya investeringsmedel om 1,2 miljon
kronor, blir summan 20,4 miljoner kronor. Till mötande av opåräknad ytterligare
utgiftsstegring synes denna summa böra jämkas uppåt till 21 miljoner
kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen, att
dels till Lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 21 000 000 kronor,
dels ock medgiva, att järnvägsstyrelsen bemyndigas att jämväl efter den
1 juli 1952 lämna samma bolag de bidrag i form av tillskott, som kunna
befinnas erforderliga för balansering av driftbudgeten, varvid i utgifterna
skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.
Departementschefen. Järnvägsstyrelsen har föreslagit att å riksstaten för
nästa budgetår anvisas ett till 21 miljoner kronor avrundat belopp såsom
investeringsanslag till lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag. Av
detta anslagsbelopp avse 0,5 miljon kronor investeringsutgifter under budgetåret
1951/52 och 0,7 miljon kronor motsvarande utgifter under nästa
budgetår. Härjämte avses 19,2 miljoner kronor för att utbyte mot ett statslån
skall kunna ske av vissa av bolagets låneskulder med mindre gynnsamma
villkor. Jag tillstyrker järnvägsstyrelsens förslag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas om bemyndigande
lör järnvägsstyrelsen att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna bolaget de bidrag
i form av tillskott, som erfordras för balansering av driftbudgeten, varvid
i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
dels till Lån till Stockholm—Rimbo jämo ägs aktiebolag å
kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens
järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 21 000 000 kronor,
dels ock medgiva, att Kungl. Maj :t må bemyndiga järnvägsstyrelsen
att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna samma
bolag de bidrag i form av tillskott, som kunna befinnas erforderliga
för balansering av driftbudgeten, varvid i utgifterna
skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.
2:o.
Sedan Stockholms Rederiaktiebolag Svea till Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle
överlåtit halva antalet aktier i de tre dittills av rederibolaget
helt ägda och med varandra samförvaltade företagen Aktiebolaget
Svenska godsbilcentraler — vars firma numera är Aktiebolaget Svenska
godscentraler (ASG) — Aktiebolaget Landtransport och Aktiebolaget Nordisk
Biltjänst, träffade trafikförvaltningen, såsom från början var avsett, en
överenskommelse med järnvägsstyrelsen om överlåtelse till statens järnvägar
av tre femtedelar av nämnda halvpart. Återstående två femtedelar därav fördelades
mellan vissa då ännu enskilda järnvägar. Överenskommelsen angående
statens järnvägars aktieförvärv godkändes av 1942 års riksdag (se prop.
nr 19 och riksdagens skrivelse nr 46). Förutom de 30 procent av aktierna,
som på grund av denna överenskommelse överlätos till järnvägsstyrelsen^
har styrelsen som följd av det fortgående statsförvärvet av enskilda järnvägar
sedermera successivt blivit ägare av ytterligare aktier i nämnda företag
och innehar sålunda för närvarande inemot hälften (eller närmare bestämt
49,2 procent) av aktierna, medan Rederi-Svea äger den andra hälften.
Under krigsåren hämmades bolagens verksamhet i hög grad av de restriktioner,
som då åvilade landsvägstrafiken. Allteftersom dessa restriktioner
lättade och ASG dessutom i allt större omfattning inriktade sin verksamhet
på samlastning av järnvägsgods, utvecklade sig emellertid rörelsen under efterkrigsåren
mera gynnsamt. Därigenom aktualiserades i sin tur behov av
ökat rörelsekapital för att kunna genomföra nödvändiga rationaliseringar
och utvidgningar, vilket föranledde bolaget att år 1944 hänvända sig till aktieägarna
med begäran om lån mot förlagsbevis. Med anledning härav hemställde
järnvägsstyrelsen i skrivelse den 5 februari 1945 om förslag till riks
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
7
dagen om anvisande av medel för detta ändamål. På i propositionen 1945:
129 anförda skäl ansågs statens järnvägars medverkan emellertid i stället
böra ske i form av ett bemyndigande för järnvägsstyrelsen att å kronans
vägnar ikläda sig borgensansvar för lån till bolaget intill ett belopp av
2 000 000 kronor. Hinder skulle dock ej möta för de enskilda intressenterna
att, om de så önskade, i stället för att ikläda sig borgen utlåna medel till de
gemensamt ägda företagen i den mån icke högre ränta krävdes än som mot
statens borgen kunde erhållas i den allmänna marknaden. Riksdagen (skrivelse
nr 325) biföll Kungl. Maj :ts förslag.
Det för rörelsens utvidgning erforderliga kapitalbehovet tillgodosågs fram
till 1947 genom upplåning i enlighet med förut angivna riktlinjer. Under
erinran om att bolagens låneskulder till följd härav ökat högst väsentligt -—
för ASG från 430 000 kronor år 1945 till 4 720 000 kronor år 1947, medan
aktiekapitalet alltjämt var oförändrat, för ASG endast 500 000 kronor —
och att proportionen mellan främmande och eget kapital därigenom starkt
förskjutits i ogynnsam riktning, ansåg sig ASG böra ånyo vända sig till bolagets
huvuddelägare, denna gång med begäran om kapitaltillskott i form av
nyteckning av aktier till ett belopp av 2 500 000 kronor. Såväl Rederi-Svea
som järnvägsstyrelsen funno skäl medverka till den sålunda föreslagna aktieteckningen,
varför styrelsen hemställde om Kungl. Maj :ts bemyndigande
härtill för sin andel samt om anvisande av erforderliga medel för ändamålet.
Med anledning härav avläts proposition (nr 259) i ärendet till 1948 års
riksdag, som (skrivelse nr 300) biföll Kungl. Maj :ts förslag. Aktiekapitalet
1 ASG ökades därmed från 500 000 kronor till 3 000 000 kronor eller med
2 500 000 kronor, varav järnvägsstyrelsen samt Rederi-Svea tecknade hälften
vardera. I
I skrivelse den 17 januari 1952 har järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen
för ASG hänvänt sig till sina huvudintressenter -— järnvägsstyrelsen
och Stockholms Rederiaktiebolag Svea — med hemställan om ytterligare
ökning av aktiekapitalet genom nyteckning till pari av aktier.
Styrelsen för ASG har därvid till en början hänvisat till de uppgifter rörande
utvecklingen av bolagets verksamhet intill år 1947, vilka lämnades i
propositionen 1948: 259.
Till komplettering av nämnda uppgifter har ASG bifogat sammanställningar
dels av balansräkningarna för åren 1947—1950 och av den beräknade
ställningen per den 30 juni 1951, dels av ASG-bolagens låneskulder
per angivna tidpunkter, dels ock rörande företagens omsättning under åren
1945—1950 och den beräknade omsättningen under första halvåret 1951.
Rörande ställningen och omsättningen har järnvägsstyrelsen sedermera införskaffat
kompletterande uppgifter avseende hela år 1951.
Ett sammandrag av ASG-bolagens balansräkningar per den 31 december
åren 1947—1951 har följande innehåll:
8 |
Kungl. |
Maj.ts proposition |
nr 159. |
|||
1947 |
1948 |
1949 |
1950 |
1951 beräkn. |
||
tusental kron |
o r |
|||||
Tillgångar: |
||||||
Fastigheter (nettovärde) |
1776 |
1572 |
1601 |
1334 |
1148 1 |
|
Inventarier ( > ) |
512 |
101 |
44 |
65 |
100 1 2 |
|
Goodwill............... |
1100 |
1150 |
1000 |
917 |
697 |
|
> dotterföretag .. |
15 |
15 |
26 |
24 |
24 |
|
Kassa & bank.......... |
1199 |
1671 |
2102 |
1369 |
999 |
|
Närstående företag...... |
811 |
1046 |
1035 |
1365 |
1 900 |
|
Diverse debitorer........ |
3187 |
3 264 |
3 372 |
4 857 |
6100 |
|
övervärde å aktier..... |
14 |
14 |
48 |
50 |
50 |
|
Främmande aktier...... |
6 |
6 |
6 |
|||
Summa |
9 414 |
8 733 |
9 234 |
9 987 |
11024 |
|
Skulder: |
||||||
Aktiekapital............ |
500 |
3000 |
3 000 |
3 000 |
3 000 |
|
Reservfond ........... |
29 |
36 |
Öl |
75 |
95 |
|
Lån................... |
4 720 |
2 782 |
2 492 |
2 751 |
3563 |
|
Närstående företag..... |
53 |
68 |
118 |
93 |
100 |
|
Diverse kreditorer..... |
4 017 |
2 620 |
3 304 |
3 800 |
4 058 |
|
Vinstmedel: |
||||||
Balanserad vinst..... |
88 |
88 |
91 |
95 |
33 |
|
Årets vinst.......... |
7 |
139 |
178 |
173 |
175 |
|
Summa |
9414 |
8 733 |
9 234 |
9 987 |
11024 |
I sammandraget över balansräkningarna upptagna låneskulder per den 31
december fördela sig på följande sätt:
1947 • |
1948 |
1949 |
1950 |
1951 |
|
tusental kronor |
|||||
Långivare eller borgensman: Rederi-Svea .................... Sv. Handelsbanken mot borgen av |
1000 |
250 |
250 |
— |
300 |
Kungl. Järnvägsstyrelsen...... Transporflcompaniet mot borgen av |
l 600 |
900 |
900 |
1100 |
1250 |
Rederi-Svea och GDG (resp SJ) |
1665 |
1480 |
1295 |
i no |
925 |
Lån hos andra.................. |
230 |
152 |
47 |
41 |
136 |
Acceptskuld .................... Sv. Handelsbanken mot borgen av |
225 |
— |
— |
— |
— |
Rederi-Svea .................. |
— |
— |
— |
500 |
500 |
Checkräkningskredit i Sv. Han- |
|||||
delsbanken................... |
— |
— |
— |
— |
452 |
Summa |
4 720 |
2 782 |
2 492 |
2 751 |
3 563 |
ASG:s omsättning under åren 1947 |
—1951 |
belyses av |
följande uppgifter |
||
(i tusental kronor): |
|||||
1947 ................ |
25 828'' |
1950 |
|||
1948 ................ |
29 430 |
1951 |
(beräkn.)..... |
... 43000 |
|
1949 ................ |
. 30 368 |
1 Brandförsäkringsvärde 3 666 tkr.
2 » 1332 »
Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 9
I anslutning till de återgivna uppgifterna har styrelsen för ASG anfört i
huvudsak följande.
Som kommentar till förevarande uppställningar anse vi endast nödvändigt
att här anmärka, att utvecklingen synes giva vid handen att omsättningen
under senare halvåret 1951 snarast kommer att överstiga omsättningen
under första halvåret 1951, samt att en fortgående omsättningsökning
synes med all sannolikhet vara att påräkna. Vi vilja också i detta sammanhang
understryka, att ökningen av koncernens omsättning endast till
mindre del är att söka i det försämrade penningvärdet utan i övervägande
grad beror på en rent kvantitativ ökning av transporterade godsmängder. Man
kan följaktligen utan att göra sig skyldig till överdrift fastslå, att omsättningsökningen
är en följd av företagens naturliga utveckling och särskilt
den omständighet att det lyckats oss i avsevärd omfattning tillföra järnvägens
samlastningstrafik godsmängder, som tidigare befordrats medelst
biltrafik.
Det är självklart, att den omsättningsökning, vilken i förhållande till de
siffror, som legat till grund för utökningen av aktiekapitalet i enlighet med
1947 års framställning, utgör minst 50 % därav, i och för sig kräver ett
ökat aktiekapital. Successivt måste man tänka sig nyinvesteringar i form av
magasinsbyggnader och dylikt, i den utsträckning som de allmänna förhållandena
det medgiva. Av viss vikt är att i detta sammanhang fastslå,
att de rent sociala välfärdsinrättningarna vid åtskilliga av ASG:s avdelningskontor
tarva förbättringar, då man icke kunnat hålla jämna steg med de
ökade kraven i sådant hänseende. Härtill kommer det uppenbara faktum,
att den ökade omsättningen innebär behov av ökat aktiekapital för nödvändiga
fraktkrediter.
Det kan knappast befinnas lämpligt att — även om möjlighet härtill förefinnes
— öka rörelsekapitalet medelst ytterligare förlagslån. I detta sammanhang
vilja vi i första hand understryka, att rimlig proportion givetvis måste
föreligga mellan det egna kapitalet å ena sidan samt förlagslånen, respektive
omsättningssummorna å andra sidan. Vi erinra också i detta sammanhang
om att ASG-bolagens möjligheter att anskaffa förlagslån äro i hög grad begränsade
på grund av att större delen av bolagets anläggningstillgångar utgöra
magasinsbyggnader å av järnvägsstyrelsen förhyrd mark. Dessa tillgångar
kunna icke såsom eljest varit fallet utgöra säkerhet för bankmässiga
krediter. ASG-företagen bliva sålunda för erhållande av förlagskrediter —
i fortsättningen liksom hitintills — beroende av huvudintressenternas medverkan
antingen i form av direkta lån eller borgensåtaganden.
Enligt det anförda står det i öppen dag, att en utökning av rörelsekapitalet
inom ASG-bolagen måste ske och att detsamma icke lämpligen kan taga
annan form än aktieteckning från intressenternas sida. Även om det sålunda
utökade aktiekapitalet i första hand kommer att omedelbart respektive inom
en relativt snar framtid tagas i anspråk för tillgodoseende av behovet utav
ökat rörelsekapital, vilja vi dock här anmärka, att ett nedbringade av förlagslånen
framdeles med största sannolikhet kan komma att ske. Försåvitt
man nu kan överblicka rörelsens resultat under de närmaste åren, måste
detsamma kunna medgiva — förutom skälig förräntning å ett utökat aktiekapital
— ett successivt nedbringande av förlagslånen i den form att de avskrivningar
som ske å förutnämnda anläggningstillgångar - - vilka avskrivningar
uppgå till omkring ,300 000 kronor om året — användas för sådant
ändamål. För rörelsens behöriga fortgång och naturliga utveckling kan man
dock icke tänka sig att bolaget i denna form successivt uppsamlar medel att
utgöra ett ytterligare rörelsekapital. Behovet härav är, såsom av de lämnade
sifferuppgifterna torde framgå, ytterligt aktuellt.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Under hänvisning till vad vi anfört i skrivelse till järnvägsstyrelsen av
den 26 september 1947 och till vad här angivits samt härvid fogade utredning
få vi föreslå, att huvuddelägarna i bolaget måtte taga under övervägande
en ökning av aktiekapitalet i ASG från nuvarande 3 till 6 miljoner
kronor. Med hänsyn till att statens järnvägar nu övertagit praktiskt taget
samtliga enskilda järnvägar även om vissa enskilda järnvägsföretag formellt
kvarstå såsom delägare i bolaget, vill ASG:s styrelse ifrågasätta, om
icke aktiekapitalets ökning borde verkställas på det sätt att järnvägsstyrelsen
och Stockholms Rederiaktiebolag Svea envar till pari teckna aktier i
ASG till ett belopp av 1 500 000 kronor. Någon ändring i det mellan intressenterna
förefintliga konsortialavtalet synes icke föranledas av en nyteckning
på nu föreslagna sätt.
Stockholms Rederiaktiebolag Svea har förklarat sig vilja biträda bolagsstyrelsens
förslag och utfäst sig att teckna aktier till halva det belopp, varmed
aktiekapitalet i ASG kommer att ökas.
Med anledning av bolagsstyrelsens framställning anför järnvägsstyrelsen
följande.
I kommentaren till aktiebolagslagens 72 §, 1 mom., första stycket, framhålles
bl. a., att lagstiftaren vid bestämmandet av proportionen mellan ett
bolags egna kapital och dess skulder tagit hänsyn till att aktiebolag anses
från företagsekonomisk synpunkt i allmänhet icke lämpligen böra arbeta
med mindre eget kapital än hälften av omslutningen, d. v. s. det egna kapitalet
anses böra vara lika stort som summan skulder. Visserligen kan, framhålles
det vidare, i många fall ett bolags finansiering anses god först när
det egna kapitalet överstiger skuldsättningen, men då det gäller att lagfästa
en genomsnittsregel med giltighet för alla aktiebolag, har lagstiftaren ansett
sig böra stanna vid nämnda proportion.
Enligt den sålunda angivna genomsnittsregeln, vilken innebär att det egna
kapitalet bör uppgå till minst hälften av omslutningen, är ASG:s nuvarande
aktiekapital, 3 000 000 kronor, för lågt och en höjning av detsamma till
6 000 000 kronor motiverad, detta så mycket mer som det ökade behov av
rörelsekapital, som betingas av verksamhetens fortgående stegring och nödvändigheten
av att inom den närmaste tiden vidtaga förbättringar i fråga
om vissa avdelningskontor och magasinslokaler, i regel icke kan tillgodoses
genom upptagande av lån mot inteckningar, enär bolagets anläggningar
till betydande del är uppförda på ofri grund — huvudsakligen på statens
järnvägars mark.
Styrelsen erinrar även om att statens järnvägars borgensåtagande i samband
med den föregående nyteckningen av aktier nedbringats från förutvarande
2 000 000 till 1 250 000 kronor och att bolaget nu ställt i utsikt -—
förutom skälig förräntning å det fördubblade aktiekapitalet —- ett successivt
ytterligare nedbringande av dess lån, vilket skulle i viss mån motväga det
nu ifrågasatta engagemanget från statens järnvägars sida. Slutligen erinrar
styrelsen, att ASG under de senaste åren till aktieägarna lämnat en utdelning
av 5 procent.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
11
Järnvägsstyrelsen hemställer därför, att till aktieteckning i Aktiebolaget
Svenska godscentraler måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.
Departementschefen. Då förslaget om den senaste ökningen av ASG:s aktiekapital
underställdes 1948 års riksdag, uttalade min företrädare i ämbetet
viss tveksamhet inför förslaget men ansåg sig dock, med hänsyn till de
skäl järnvägsstyrelsen anfört och då frågan om statens järnvägars ställning
till ASG framdeles torde få bli föremål för ett förnyat ställningstagande från
statsmakternas sida, böra biträda den föreslagna kapitalökningen.
Frågan om statens järnvägars ställning till ASG kan ännu icke slutligt
prövas. En ökning av bolagets aktiekapital är emellertid nu påkallad av
flera skäl. Bolagets eget kapital är sålunda för närvarande för litet i förhållande
till dess skulder. Hänsyn bör även tagas till storleken av bolagets
omsättning. Denna har stigit från 25,8 miljoner kronor 1947 till ca 43 miljoner
kronor 1951. Jag vill därför ej motsätta mig att aktiekapitalet ökas
på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit. Vid bifall härtill skulle svenska staten
sålunda — i likhet med den andra huvudintressenten i ASG, Stockholms Rederiaktiebolag
Svea — teckna aktier i ASG för 1,5 miljon kronor och bolagets
aktiekapital sålunda ökas från 3 till 6 miljoner kronor. Slutligen vill jag
erinra om att ASG ställt i utsikt, att statens järnvägars borgensåtagande
gentemot bolaget, som för närvarande uppgår till 1 250 000 kronor, skall
kunna successivt nedbringas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Teckning av aktier i Aktiebolaget Svenska godscentraler
å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.
3:o.
Med bifall till propositionen 1950: 138 anvisade 1950 års riksdag (skrivelse
nr 162) såsom Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av
turiststationen i Abisko — vilken förstördes av eld i april 1949 — för budgetåret
1950/51 ett investeringsanslag av 840 000 kronor. Lånet skulle utgå
med samma belopp som brandförsäkringssumman för den nedbrunna huvudbyggnaden.
Kostnaderna för den nya turiststationen beräknades till
1 925 000 kronor. Förutom nämnda statslån och brandförsäkringssumman
skulle vissa disponibla medel och ett banklån tagas i anspråk för täckning
av kostnaderna.
Såsom lånevillkor skulle gälla bl. a., att turistföreningen till säkerhet för
statslånet skulle lämna inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens
anläggning i Abisko, dock skulle framförliggande inteckningar få tagas i
anspråk som säkerhet för banklånet. Amorteringstiden för statslånet skulle
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
vara 30 år och räntesatsen 3,5 procent. Järnvägsstyrelsen skulle avstatens
järnvägars trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,
som erfordrades för lånets förräntning och amortering. I övrigt förutsattes,
att ett blivande låneavtal skulle upprättas på i huvudsak samma
villkor som tidigare låneavtal mellan styrelsen samt Skid- och friluftsfrämjandet
rörande utbyggnad av skidfrämjandets anläggning i Storlien.
Genom beslut den 12 maj 1950 anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen
att inkomma med förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande av
ifrågavarande lån.
Med skrivelse den 18 februari 1952 har järnvägsstyrelsen underställt
Kungl. Maj :ts prövning ett upprättat förslag till låneavtal mellan styrelsen
och Svenska turistföreningen angående återuppförande av turiststationen i
Abisko.
Enligt avtalet skulle statslånet höjas med 260 000 till 1 100 000 kronor.
Avtalsförslaget torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
I sin förenämnda skrivelse meddelar järnvägsstyrelsen, att kostnadsförhållandena
undergått en så väsentlig ändring, innan ett detaljerat förslag
till låneavtal under 1950 hann färdigställas och ingivas till Kungl. Maj :t
för godkännande, att en genomgripande omprövning av hela ärendet befanns
erforderlig. Huru frågan därefter utvecklat sig framgår i stora drag
av följande redogörelse.
Enligt ett i september 1950 av turistföreningen lämnat meddelande beräknades
arbetet med turiststationens återuppförande taga sin början samma
månad. Byggnadskostnaderna uppgåvos samtidigt till 1 926 000 kronor, frånsett
kostnader för bl. a. vattenanskaffning och inventarier, samt med Vräkning
av sistnämnda kostnader till 2 266 000 kronor. Dessa kostnadsuppgifter
voro grundade på inkomna anbud och de priser på materialier och arbetskraft,
som gällde i juli 1950, samt inkluderade 40 000 kronor för oförutsedda
utgifter.
Vid nyss angivna tidpunkt började emellertid den dittills i stort sett fasta
prisnivån att röra sig uppåt, och de tidigare kostnadsberäkningarna visade
sig av denna anledning vara i behov av en genomgripande omarbetning.
Denna utfördes successivt, allteftersom byggnadsarbetet fortskred och fullständiga
arbetsritningar jämte beskrivningar erhöllos, samt resulterade i att
kostnaderna vid oförändrat byggnadsprogram och vid de prisförhållanden
som rådde våren 1951 beräknades komma att stiga till 3 447 000 kronor
med följande fördelning.
Byggnadskostnader .................... 2 937 000
Inventarier ............................ 350 000
Vägar och planering m. m.............. 20 000
Vattenverk och branddamm............. 55 000
Oförutsett ............................. 85 000
Summa kronor 3 447 000
Med anledning av dessa avsevärt ökade anläggningskostnader —- vilka i
händelse av fortsatt prisstegring dessutom kunde väntas stiga ytterligare —
och dessas allvarliga återverkningar på såväl räntabiliteten för som den
slutliga finansieringen av den planerade nya turiststationen fann sig före
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
ningens styrelse nödsakad att företaga en förnyad noggrann omprövning
av frågan i hela dess vidd. Att genom smärre förändringar, förenklingar och
inskränkningar i byggnadsprogrammet bringa ned kostnaderna i nämnvärd
grad — helst till i närheten av det ursprungligen beräknade beloppet
— ansågs dock ej möjligt efter den nedskärning, som redan företagits i samband
med de ursprungliga förhandlingarna med järnvägsstyrelsen under
hösten 1949. I stället inriktade man sig främst på att undersöka, huruvida
någon i anläggningen ingående större byggnadskropp möjligen skulle kunna
helt eller delvis uppskjutas tills vidare. Vid denna tidpunkt hade emellertid
grund redan lagts eller i varje fall schaktats till samtliga i komplexet
ingående byggnader. Även om man det oaktat i besparingssyfte nu fullbordade
endast den ena av de tvenne projekterade gästrumslängorna, och
även om man vid ett sådant förfarande provisoriskt skulle kunna kompensera
det härigenom uppkomna bortfallet av ett antal gästrum, så att anläggningen,
vad antalet tillgängliga bäddplatser beträffar, ändock bleve av ungefär
oförändrad omfattning, ansågs denna nedskärning av byggnadsprogrammet
emellertid icke ge en besparing som svarade mot det därav föranledda
inkomstbortfallet bl. a. av den anledningen att proportionerna mellan å ena
sidan matsals- och ekonomiutrymmena samt å andra sidan de permanenta
gästutrymmena på detta sätt skulle bli oförmånliga.
I en av turistföreningen upprättad promemoria anföres härom:
»Resultatet av den begränsning av byggnaden, som gör det möjligt för
föreningen att genomföra bygget med angivna finansiella resurser, skulle
innebära uppoffrandet i ''Storhuset’ av icke mindre än 51 bäddplatser av
bästa kvalitet med det låga priset av cirka 10 000 kronor per bäddplats.
Givetvis måste detta driftekonomiskt betraktas såsom en föga lycklig förändring.
Det kan hävdas, att ersättning skulle och måste vinnas genom tillfälliga
anordningar. Detta är också riktigt, men eftersom i varje fall en del
av de vunna bäddplatserna måste förutsättas bli provisoriska, skulle de utlagda
medlen i detta fall efter någon tid vara förlorade. Det bör nämnas,
att längan i sin källarvåning inrymmer dusch och tvättrum för gäster, som
bo utanför ''storhuset''.»
Av angivna skäl ansåg sig föreningen böra söka finna utvägar — bl. a.
i form av ökad upplåning— för att utan avbrott eller nämnvärd inskränkning
kunna fullfölja hela byggnadsprogrammet. I avvaktan på resultatet av
vidare förhandlingar med tilltänkta långivare avbröts dock arbetet på den
ena gästrumslängan tills vidare. Vid ifrågavarande tidpunkt var föreningen
nämligen väl medveten om, att en utebliven ökad upplåning omöjliggjorde
dennas byggande.
Järnvägsstyrelsen meddelar vidare, att turistföreningen därefter vände
sig till styrelsen med förfrågan om och i så fall i vilken grad styrelsen vore
villig att hos statsmakterna söka utverka en höjning av det tidigare av riksdagen
beslutade lånet. Efter förnyade ingående överläggningar i ärendet
förklarade styrelsen sig för sin del i princip villig att förorda viss ökad långivning
från statens järnvägar med hänsyn till den stegring i löner och priser
som inträtt under år 1951. Om denna kostnadsstegring uppskattades till
i runt tal 30 procent i jämförelse med det kostnadsläge som rådde vid den
tidpunkt, då frågan om det redan beslutade lånet från statens järnvägar
avgjordes, syntes den därefter inträdda kostnadsstegringen enligt styrelsens
mening kunna motivera ett tilläggslån å cirka 250 000 kronor. Eu långiv
-
14
Kungl. Maj ds proposition nr 159.
ning i större utsträckning ansåg sig styrelsen icke kunna tillstyrka. Efter
detta besked undersökte föreningen i första hand möjligheterna att erhålla
dels lotterimedel, dels anslag från fritidsnämnden. Sedan dessa sonderingar
givit negativt resultat, måste föreningen emellertid inrikta sig på att söka
erhålla hela det ytterligare erforderliga kapitalet — utöver egna medel —
genom upplåning på vanliga villkor.
De sålunda radikalt ändrade förutsättningarna för finansiering av kostnaderna
för den nya turiststationen aktualiserade, fortsätter järnvägsstyrelsen,
i sin tur frågan om ändring av säkerheten för det redan beviljade
lånet och det nu i utsikt ställda tilläggslånet från statens järnvägar. Enligt
de lånevillkor, som angivits i propositionen 1950: 138 skulle statens järnvägar
som säkerhet för det förstnämnda lånet erhålla inteckningar mellan
245 000 och 1 085 000 kronor samt inteckningar från 245 000 upp till
1 345 000 kronor, därest jämväl det preliminärt avtalade tilläggslånet —
för åstadkommande av en till 1 100 000 kronor avrundad total lånesumma
lämpligen höjt från 250 000 till 260 000 kronor — erhölles. En oeftergivlig
förutsättning för att över huvud taget kunna upplåna medel i bank eller
annan penningförvaltande institution ansåg föreningen vara, att för detta
ändamål finge disponeras inteckningar före de som säkerhet för lånet från
statens järnvägar liggande inteckningarna, och föreningen anhöll därför under
förhandlingarna jämväl om sådan ändring av lånevillkoren, att undre
gränsen för statens järnvägars inteckningssäkerhet uppflyttades från 245 000
till 1 000 000 kronor. Om så skedde ansåg sig föreningen våga räkna med att
mot inteckningar med bästa förmånsrätt kunna erhålla lån från bank eller
försäkringsinrättning å 1 000 000 kronor. De för återuppbyggnaden disponibla
medlen beräknades därefter komma att uppgå till i runt tal 3 600 000
kronor enligt följande specifikation.
Lån från bank e. dyl................... 1 000 000
» » statens järnvägar ............ 1 100 000
Brandskadeersättning .................. 840 000
Av föreningen för ändamålet redan avsatta
medel .............................. 160 000
Övriga av föreningen disponerade medel . . 250 000
Föreningens likviditetsreserv ............ 250 000
Summa kronor 3 600 000
Såsom framgår av den sommaren 1951 upprättade finansieringsplanen,
skulle statens järnvägars lån efter den nu diskuterade höjningen av lånesumman
och undre gränsen för inteckningssäkerheten komma att ligga
inom 62 procent av en till 3,4 miljoner kronor uppgående byggnadskostnad
(inkl. förut nämnda gästrumslänga och värdet av de icke brunna delarna
av anläggningen men exkl. inventarier). Detta torde kunna anses som ett ur
statens järnvägars sypunkt godtagbart säkerhetsförhållande.
Som skäl för den med föreningen nu villkorligt träffade uppgörelsen och
15
Kungl. Maj. ts proposition nr 159.
därmed för en finansiell medverkan överhuvud taget från statens järnvägar
i detta fall torde i övrigt få åberopas vad som anförts i järnvägsstyrelsens
i propositionen 1950: 138 återgivna skrivelse av den 17 februari
1950.
Efter den sålunda preliminärt träffade uppgörelsen har, meddelar styrelsen,
byggnadsarbetet fortgått planenligt under sommaren och hösten
1951 och beräknas i huvudsak vara slutfört inom sådan tid, att den nya
turiststationen kan tagas i bruk under sommaren 1952. Härigenom synas
riskerna för att en fortsatt prisstegring kan komma att ytterligare påverka
den slutliga byggnadskostnaden ej längre vara lika stora. En av föreningen
i september 1951 upprättad kostnadskalkyl med visst tillägg för oförutsedda
utgifter torde med andra ord kunna läggas till grund för en jämförelse med
den förut återgivna finansieringsplanen, vilken slutade på 3,6 miljoner kronor.
Sagda kostnadskalkyl ter sig på följande sätt.
Byggnadskostnader (inkl. gästrumslängan nr 2) .... 2 950 000
Inventarier .................................... 350 000
Vägar och planering m. m....................... 20 000
Vattenverk och branddamm .................... 55 000
3 375 000
Oförutsett (cirka 7 %) .......................... 225 000
Summa kronor 3 600 000
Då finansieringen alltså synes säkerställd, anser sig järnvägsstyrelsen oaktat
de avsevärt ökade kostnaderna och det till följd härav väsentligt stegrade
kapitalbehovet kunna förorda dels ökad långivning från statens järnvägars
sida, dels sådan eftergift beträffande inteckningssäkerheten, att föreningen
beredes möjlighet att upplåna medel jämväl på annat håll. Vad statens
järnvägars medverkan beträffar, synes lämpligast, att det tidigare beviljade
lånet och det senare diskuterade tilläggslånet sammanslås till ett enda till
1 100 000 kronor avrundat lånebelopp. Räntefoten för detta lån synes i likhet
med för det ursprungliga lånet böra fastställas till 3,5 procent och amorteringstiden
till 30 år. Annuiteten skulle under dessa förutsättningar komma
att utgöra 59 810 kronor, varav järnvägsstyrelsen alltså med trafikmedel
skulle bestrida hälften eller 29 905 kronor.
Den senast upprättade kostnadsberäkningen inrymmer ej större säkerhetsmarginal
för oförutsedda utgifter än 225 000 kronor. Trots att byggnadsarbetet
nu är relativt långt framskridet och de slutliga kostnaderna sålunda
numera kunna bedömas med långt större säkerhet än tidigare, är det
likväl icke uteslutet, att denna säkerhetsmarginal visar sig otillräcklig —
bl. a. på grund av nya prisstegringar — och att kostnaderna komma att överstiga
3,6 miljoner kronor. Efter ingående överläggning mellan järnvägsstyrelsen
och turistföreningen om hur finansieringen skall säkerställas för det
fall att nyssnämnda kostnadsgräns överskrides, har järnvägsstyrelsen förklarat
sig beredd att, därest byggnadskostnaderna skulle komma att över
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
stiga 3,7 miljoner kronor, utverka viss ytterligare eftergift i fråga om läget
av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för lånet från statens järnvägar,
nämligen med hälften av det belopp varmed kostnaderna visa sig
överstiga sagda belopp, 3,7 miljoner kronor, men dock med högst 100 000
kronor. I ogynnsammaste fall skulle den undre gränsen för statens järnvägars
inteckningar i turiststationen sålunda komma att förskjutas från
1 000 000 till 1 100 000 kronor.
Under åberopande av det anförda, hemställer järnvägsstyrelsen, såvitt
här är i fråga, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen
i Abisko, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
260 000 kronor,
dels ock medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars trafikmedel
årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras för lånets förräntning
och amortering enligt förut angivna grunder.
Departementschefen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen för
utvecklingen av frågan om återuppförande av turiststationen i Abisko framgår,
att turistföreningen genom de inträdda pris- och lönestegringarna blivit
nödsakad att anskaffa ytterligare medel för att finansiera byggnadsföretaget.
En nedskärning av byggnadsplanerna har ansetts icke böra ifrågakomma.
Kostnaderna för den nya turiststationen, vilka år 1950 uppgåvos till
1 925 000 kronor, beräknades vid pris- och löneläget i september 1951 utgöra
3,6 miljoner kronor. Av detta belopp avsågos 2 950 000 kronor för de direkta
byggnadskostnaderna, 350 000 kronor för anskaffning av inventarier, 55 000
kronor för anläggning av vattenverk och branddamm samt 20 000 kronor för
vägar, planering in. m. varjämte 225 000 kronor avsatts för oförutsedda
utgifter.
Efter framställning av turistföreningen har järnvägsstyrelsen nu hemställt
att ■—• utöver tidigare anvisade 840 000 kronor såsom lån från statens
sida till finansiering av företaget — 260 000 kronor skulle anvisas å riksstaten
för nästa budgetår för höjning av statslånet. Styrelsen har vidare
föreslagit att för statslånet, som sålunda skulle utgöra sammanlagt 1 100 000
kronor, lämnas en inteckningssäkerhet, vars undre gräns uppflyttas från
245 000 till 1 000 000 kronor. Orsaken härtill är att inteckningarna med
bästa förmånsrätt erfordras såsom säkerhet för ett lån om 1 000 000 kronor
i bank eller försäkringsinrättning. Därest kostnaderna på grund av prisoch
lönehöjningar sedan september 1951 skulle överstiga 3,7 miljoner kronor,
har järnvägsstyrelsen förklarat sig vilja utverka eftergift ifråga om
läget av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för statslånet, med hälften
av överstigande belopp dock högst 100 000 kronor. Den undre gränsen
för statslånet skulle sålunda kunna höjas från 1 000 000 till 1 100 000 kronor.
För statslånet skulle i övrigt gälla samma villkor som förutsattes, då
lånefrågan underställdes 1950 års riksdag. Kostnaderna för byggnadsföretaget
skulle förutom genom nämnda lån bestridas genom brandskadeersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
17
ningen om 840 000 kronor och genom ianspråktagande av vissa medel, som
stå till föreningens disposition.
För min del anser jag mig böra tillstyrka att turistföreningen genom ett
statslån av 1 100 000 kronor och på de villkor som järnvägsstyrelsen föreslagit
beredes möjlighet att fullborda turistanläggningen i Abisko, i synnerhet
som arbetet härmed redan är långt framskridet och beräknas vara
avslutat innevarande sommar. Jag har alltså icke något att invända mot
den av järnvägsstyrelsen föreslagna jämkningen av den undre gränsen för
inteckningssäkerheten för statslånet. Ej heller vill jag motsätta mig, att
järnvägsstyrelsen av statens järnvägars trafikmedel tillskjuter hälften av
det belopp av 59 810 kronor som erfordras för den årliga räntan och amorteringen
för lånet.
Järnvägsstyrelsen torde böra bemyndigas att i huvudsaklig överensstämmelse
med föreliggande förslag till avtal upprätta slutligt låneavtal mellan
styrelsen och turistföreningen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande
av turiststationen i Abisko å kapitalbudgeten under
statens affärsverksfonder, statens järnvägar, för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 260 000 kronor,
dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars
trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,
som erfordras för lånets förräntning och amortering enligt
i det föregående angivna grunder,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande
lån meddela de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna
visa sig erforderliga.
Till vad föredragande departementschefen under punkterna
1 ro—3 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
östen Falken. 2
2 liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISO.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Bilaga.
Förslag
till
Låneavtal.
Mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen, å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar,
här nedan kallad järnvägsstyrelsen, å ena, samt Svenska Turistföreningen,
här nedan kallad turistföreningen, å andra sidan, har denna dag träffats
följande avtal.
Järnvägsstyrelsen förbinder sig att till turistföreningen för återuppförande
av turiststationen i Abisko på nedanstående villkor utlämna ett amorteringslån,
stort enmiljonetthundratusen (1 100 000) kronor.
1. Lånebeloppet utlämnas mot det att turistföreningen utfärdar och till
järnvägsstyrelsen överlämnar
dels ett till järnvägsstyrelsen ställt skuldebrev å lånebeloppet löpande
med tre och en halv (372) % årlig ränta från dagen för lånets utlämnande
tills full betalning sker,
dels inteckningar till säkerhet för skuldebrevets innehåll, meddelade i
turistföreningen tillhörande fastigheten Abisko turiststation om 8,9885 hektar
i Kiruna stad, vilka inteckningar skola löpa med 6 % ränta samt hava förmånsrätt
närmast efter botteninteckningar å tillhopa en miljon (1 000 000)
kronor. Inteckningarna skola vara uppdelade å belopp om 50 000 kronor,
vilka inbördes skola gälla med förmånsrätt enligt å desamma antecknad
nummerordning.
2. Vid lånets utlämnande skall turistföreningen vidare till järnvägsstyrelsen
överlämna
dels gravationsbevis rörande Abisko turiststation,
dels brandförsäkringsbevis, utvisande att fastigheten är brandförsäkrad
till belopp, som kan av järnvägsstyrelsen godkännas,
dels intyg, som bestyrker, att turistföreningen för turiststationens återuppbyggande
utbetalat minst så högt belopp som motsvarar lånebeloppet
jämte botteninteckningarna å 1 000 000 kronor.
3. Lånet skall förräntas och amorteras sålunda:
Den sista december 1952 förfaller till betalning räntan efter 3V2 % från
tidpunkten för lånebeloppets erhållande. Därefter skall bilagda amorteringsplan1
träda i tillämpning, enligt vilken den sista dagen varje år från och
med år 1953 till och med år 1982 skall erläggas hälften av en annuitet,
uppgående till 59 810 kronor. Denna betalning innebär, att hälften av den
årliga räntan och amorteringen å lånet får innestå hos turistföreningen och
sålunda icke behöver kontant erläggas till järnvägsstyrelsen.
Vad som järnvägsstyrelsen sålunda medgivit innestå, skall utgöra en
ränte- och amorteringsfri fordran hos turistföreningen. Därest turiststationen
under den tid, vilken amorteringsplanen omfattar, övergår i andra händer,
utan att järnvägsstyrelsens medgivande till överlåtelsen inhämtats, även
-
1 Här utesluten.
Kangl. Maj:ts proposition nr 159.
19
som för det fall att turiststationen icke längre skulle komma att användas
för sitt avsedda ändamål, skall föreningen vara skyldig att till järnvägsstyrelsen
återbära denna fordran eller den del därav som Kungl. Maj :t prövar
skäligt.
Till säkerhet för denna ev. betalningsskyldighet är järnvägsstyrelsen berättigad
att av de inteckningar, som lämnats som säkerhet för lånebeloppet
behålla inteckningar med förmånsrätt efter järnvägsstyrelsens bestämmande
till belopp, motsvarande betalningsskyldighetens storlek.
4. Skulle turistföreningen försumma att inom i punkt 3 föreskriven tid
erlägga föreningen åvilande del av annuiteten, åligger det föreningen att
därå erlägga 5 % årlig ränta från förfallodagen tills full betalning sker.
5. Turistföreningen är berättigad att, då avbetalning gjorts å lånebeloppet,
återbekomma inteckningar, som lämnats som säkerhet, i den mån så
kan ske utan att järnvägsstyrelsens säkerhet för återstående skuldbelopp
och ev. betalningsskyldighet enligt punkt 3 äventyras.
6. Turistföreningen garanterar, att de föreningen tillhörande byggnaderna
å fastigheten Abisko turiststation under lånets giltighetstid hållas brandförsäkrade
till betryggande belopp. I brandförsäkringsbrevet skall finnas
föreskrivet, att detsamma icke kan upphöra i följd av försummat erläggande
av till betalning förfallande premier utan att förut järnvägsstyrelsen i god
tid underrättats om sådan påföljd.
Det åligger turistföreningen att inom en månad före försäkringstidens
utgång till järnvägsstyrelsens ékonomibyrå överlämna bevis om att försäkringarna
förnyats för ny försäkringstid.
7. Vederbörande järnvägsbefäl skall för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna
i detta avtal städse äga fritt och obehindrat tillträde till samtliga
turistföreningen tillhöriga byggnader vid turiststationen i Abisko.
8. Bestämmelsen i första stycket om att järnvägsstyrelsens lån skall placeras
närmast efter botteninteckningar om tillhopa 1 miljon kronor gäller
under förutsättning, att sammanlagda kostnaden för uppförande av turiststationen
i Abisko och anskaffning av inventarier kommer att uppgå till
högst 3 700 000 kronor. Ifall kostnaderna skulle komma att överstiga detta
belopp, medgiver järnvägsstyrelsen, att säkerheten för järnvägsstyrelsens
lån uppflyttas med hälften av kostnadsbeloppet över 3 700 000 kronor, dock
med högst 100 000 kronor och sålunda kommer att ligga efter botteninteckningar
å högst 1 100 000 kronor.
9. Eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter rörande tolkningen
eller tillämpningen av detta låneavtal skola avgöras av skiljemän enligt lag.
Härav äro två likalydande exemplar upprättade och utväxlade.