Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
1
Nr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna;
given Stockholms slott den 7 mars 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
För avhjälpande av lärarbristen i högre skolor i landet räknas med ökad
användning av folkskollärare på detta skolstadium. I sådant syfte föreslås,
dels att folkskollärarexamen och 4 betygsenheter i fil. mag.-examen skall
ge samma kompetens som avlagd fil. mag.-examen, dels ock att folkskollärare
med mindre än 4 betygsenheter i fil. mag.-examen beredes anställning
på realskolestadiet, varvid de skall åtnjuta arvode utöver folkskollärarlönen.
I de naturvetenskapliga ämnena, där bristen är störst, föreslås
särskilda kurser för folkskollärare. Kurserna skall ge kunskaper motsvarande
en betygsenhet i fil. mag.-examen. Deltagarna föreslås få stipendier
om 500—800 kronor. Folkskollärare föreslås få vidgad rätt till lön med
B-avdrag under tjänstledighet för studier.
För den ökade akademiska undervisningen samt för bekostande av de
angivna kurserna och stipendierna föreslås för nästa budgetår ett reservationsanslag
å 750 000 kronor.
För avhjälpande av den utpräglade lärarbristen i Norrland föreslås
inrättande av vissa extra ordinarie lärartjänster, för vilkas innehav skulle
krävas mindre kompetens än eljest gäller.
1 — llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 153.
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1952.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson,
vissa frågor om åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna
och anför härom följande.
Läroverkens krisutredning har den 20 februari 1951 avgivit utredning
och förslag angående åtgärder för avhjälpande av ämneslärarbristen vid
de högre skolorna i övre och mellersta Norrland. Häröver har yttranden
avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, Övre Norrlands
rektorsförening, Läroverkslärarnas riksförbund och Målsmännens
riksförbund.
Vidare har läroverkens krisutredning den 6 december 1951 avgivit betänkande
med förslag till vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen
vid de högre skolorna. Över betänkandet har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,
statskontoret, statens lönenämnd och kanslern för rikets
universitet, efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,
samt av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, garantilånenämnden,
styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund,
av Sveriges förenade studentkårer ävensom av Läroverkslärarnas
riksförbund.
Även vissa andra framställningar i förevarande ämnen har inkommit.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
3
I. Generella åtgärder för lärarbristens avhjälpande.
1. Inledning.
I sitt förutnämnda betänkande den 6 december 1951 med förslag till
vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna erinrar
läroverkens krisutredning inledningsvis om att utredningen
tidigare i betänkande med hemställan om lönereglering för ämneslärare vid
högre skolor framhållit den avgörande vikten ur rekryteringssynpunkt av
en förbättrad löneställning för de högre skolornas lärare. Endast genom
en betydande lönehöjning kunde den tillströmning till lärarbanan åstadkommas,
som erfordrades om de högre skolornas lärarbehov skulle kunna
tryggas.
Samtidigt som utredningen än en gång kraftigt understryker nämnda
hemställan och betonar löneregleringens nyckelposition bland ifrågakommande
åtgärder för ökning av rekryteringen till läroverkslärarbanan, framlägger
utredningen förslag till vissa andra åtgärder, som behöver omedelbart
vidtagas, om lärartillgången för de närmaste åren skall kunna i rimlig
utsträckning säkerställas. Det gäller i detta fall både åtgärder på längre
sikt av permanent karaktär, avseende utbildningen till läroverkslärare, och
speciella krisåtgärder, åsyftande att så snabbt som möjligt få fram lärarreserver,
som utan att äga vanlig kompetens dock bör kunna på ett någorlunda
tillfredsställande sätt handha undervisningen på realskolestadiet.
Skolöverstyrelsen yttrar, att bristsituationen, vilken sedan några
år varit kritisk och för varje år förvärrats, inom kort kommer att få
sådana dimensioner, att verkliga krafttag för dess avhjälpande blir ofrånkomliga.
Skall man kunna bemästra svårigheterna utan drastiska åtgärder,
som väsentligt försämrar utbildningsmöjligheterna för ungdomen, måste
man tillvarataga alla de möjligheter, som står till buds att göra lärarbanan
lockande och utbildningen effektiv.
Kanslern för rikets universitet understryker med skärpa
nödvändigheten av att åtgärder vidtages i syfte att genom effektivisering
och rationalisering av den ordinarie utbildningen av filosofie magistrar få
till stånd en ökad utbildningskapacitet och en förkortad studietid. I detta
sammanhang yttrar kanslern bland annat:
Den långa studietiden för ämbetsexamens avläggande beror i åtskilliga
fall på bristande lokaler och otillräckliga resurser i fråga om lärarkrafter
och materiel. Den tidsförlust, som härigenom uppstår, innebär ett betydande
avbräck för den enskilde och ur det allmännas synpunkt ett slöseri
med arbetskraft, som eljest tidigare kunnat tillföras arbetsmarknaden.
Dessa problem har i annat sammanhang uppmärksammats av kanslern.
På grund av vissa framställningar har kanslern provisoriskt fastställt nya
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
studieplaner för vissa ämnen vid Stockholms högskola och ämnar med början
i år verkställa översyn av vissa studieplaner m. m. vid universiteten
samt Stockholms och Göteborgs högskolor, bland annat genom sammankallande
av ämneskonferenser.
Vad särskilt angår de naturvetenskapliga ämnena, vari lärarbristen enligt
betänkandet tenderar att bli katastrofal, synes det böra utredas, om utbildning
i dessa ämnen kan anordnas vid ett ifrågasatt universitet i Norrland
och vid Göteborgs högskola.
Folkskollärarförbundens styrelser finner de av utredningen
föreslagna åtgärderna att förkorta studietiden till fil. ämbetsexamen
samt att väsentligt förbättra läroverkslärarnas lönevillkor nödvändiga
för att i framtiden säkra tillgången på akademiskt utbildade lärare. Styrelserna
framhåller vidare — såsom i det följande närmare beröres — att en
ytterligare utbyggnad av försöken med treårig realskola, byggd på sexårig
grundskola bör ske, varigenom stora grupper akademiskt utbildade lärare
skulle kunna frigöras för tjänstgöring i realskolans övre klasser.
Sveriges förenade studentkårer (SFS) framhåller, att åtgärder
för lärarbristens hävande främst bör avse förbättring av utbildningen
av filosofie magistrar och av läroverkslärarnas löner. SFS yttrar
bland annat:
Utredningens beräkningar ger vid handen, att produktionen av fil. magistrar
borde vara dubbelt så stor som nu. Kortsiktiga åtgärder för att fylla
den akuta lärarbristen är motiverade endast om statsmakterna samtidigt
vidtar långsiktiga åtgärder för att öka tillströmningen till lärarbanan på den
normala vägen. Denna ökning kan uppnås endast om statsmakterna genomför
studentsociala reformer och reformer på den akademiska undervisningens
område samt förbättrar lärarnas lönesättning.
Utredningen har icke allsidigt redovisat möjligheterna att reducera lärarbristen.
Sålunda har frågan om möjliga organisatoriska förändringar av
realskolans lågstadium icke behandlats. Ej heller analyseras mera ingående
den stora reserv av delvis lärarutbildade akademiker, som måste finnas.
Den »dolda akademikerreserv» av fil. magistrar, som otvetydigt finns, torde
också kunna utnyttjas.
Enligt krisutredningens siffror framstår det som fullt klart, att snabba
åtgärder måste vidtagas för lärarbristens avhjälpande, och SFS är för sin
del berett att acceptera vissa snävt tidsbegränsade åtgärder. Den första
och i alla avseenden viktigaste åtgärden för att häva lärarbristen måste
dock vara att bygga ut universitetens och högskolornas utbildningskapacitet
och bringa ned studietiderna för filosofisk ämbetsexamen.
SFS berör även frågan, huruvida en reform av sambeskattningssystemet
skulle kunna tillföra läroverken ett ej obetydligt antal kompetenta kvinnliga
lärare.
Läroverkslärarnas riksförbund framhåller den försämring
av läroverksundervisningens kvalitet, som bristen på kompetenta lärare
medfört och i ännu högre grad kommer att medföra. Förbundet delar utredningens
uppfattning, att krissituationen vid läroverken nu blivit så
svår, att man måste välja mellan å ena sidan att skärpa ransoneringen av
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
utbildningstillfällena, å andra sidan att genom en sänkning av kraven på
lärarkompetensen söka locka så många folkskollärare och studenter som
möjligt att utbilda sig för tjänstgöring i läroverken.
Målsmännens riksförbund hemställer, att åtgärder skyndsamt
vidtages i syfte att råda bot för krisläget vid de högre skolorna.
2. Lärarbehov och lärarbrist.
Krisutredningen erinrar om skolöverstyrelsens utlåtande den
15 april 1948 angående 1946 års skolkommissions framställning om åtgärder
för att avhjälpa rådande lärarbrist:
I utlåtandet framlades vissa förslag, som avsåg att underlätta för de
allmänna läroverken och liknande läroanstalter att tillgodose lärarbehovet.
Dessa har i viktiga delar genomförts och därmed utan tvivel varit av stor
betydelse för att förse skolorna i fråga med erforderliga lärarkrafter.
Till överstyrelsens utlåtande var fogad en av undervisningsrådet Ragnar
Lundblad verkställd prognos rörande det sannolika lärarbehovet för de
närmaste åren till och med 1953.
Utredningen konstaterar, att överensstämmelsen mellan beräkningarna
och de verkliga förhållandena under den hittills tilländalupna delen av prognosperioden
visat sig utomordentligt god. I fråga om antalet klassavdelningar
är överensstämmelsen i själva verket förbluffande. Lärjungetillströmningen
har varit rätt avsevärt större än den beräknade och borde ha resulterat
i ökat antal klassavdelningar, men detta har motvägts av en ökning
av medeltalet lärjungar i klassavdelningarna. Lärarbehovet torde däremot
ha blivit åtskilligt mindre än det beräknade, beroende på oförutsedda timplaneändringar,
vilka inneburit ett reducerat antal timmar i klasserna.
Lärjunge tillströmningen till de högre skolorna under 1950-talet, då 40-talets stora årskullar rycker in i skolorna, finner utredningen långt mera
svårbedömlig. Undervisningsrådet Lundblad har inom 1949 års arbetskraftsutredning
utfört nya beräkningar, avseende sexårsperioden 1951—56.
Den nya prognosen förutsätter i stort sett kontinuitet i utvecklingen.
Utredningen anför vidare:
Det totala antalet klassavdelningar skulle enligt de nya kalkylerna utfalla
på följande sätt.
År |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
Antal avdelningar......... |
5 728 |
6 095 |
6 565 |
7181 |
7 972 |
8 922 |
I anslutning till här anförda siffror beräknas den erforderliga nyrekryteringen
av ämneslärare i teoretiska läroämnen på följande sätt:
År |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
Summa |
|
Ersättningsbchov......... |
+ 135 |
+ 160 |
+ 175 |
+ 190 |
+ |
200 |
+ 200 |
! 1 060 |
Utvidgningsbehov......... |
+ 335 |
+ 395 |
+ 510 |
+ 660 |
+ |
835 |
+ 1 000 |
+ 3 735 |
Korrektion för timplaneändringar |
- 60 |
— 60 |
+ 20 |
- 10 |
+ |
5 |
— 10 |
115 |
Totalbehov |
+ 410 |
+ 495 |
+ 705 |
+ 840 |
+ |
1040 + 1 190 |
+ 4 680 |
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Utredningen finner, att de höga talen måste inge oro. Årsbehovet av nya
lärare skulle under periodens sista år vara nära tre gånger så stort som
det för år 1951 beräknade.
Undervisningsrådet Lundblad har även gjort en beräkning av de erforderliga
lärarnas fördelning på olika studieriktningar. Totalsiffrorna för sexårsperioden
framgår av följande tablå:
teologisk studieriktning.............................. 385
historisk studieriktning .............................. 165
filologisk studieriktning:
klassiska språk ................................... 125
moderna språk ................................... 830
modersmålet -(- moderna språk .................... 845
matematisk studieriktning ........................... 1 210
biologisk studieriktning.............................. 520
Tillsammans 4 680
Dessa siffror finner utredningen på sätt och vis ännu mera oroväckande.
Icke mindre än 37 procent av rekryteringsbehovet skulle falla inom de
naturvetenskapliga ämnesgrupperna, där lärarbristen redan nu är stor.
Med alla reservationer för ändringar, som kan förorsakas av de motsedda
nya timplanerna för gymnasiet, måste man dock säga sig, att de stora
dragen av den beräknade ämnesfördelningen icke därigenom kan alltför
mycket omgestaltas. Löper utvecklingen i samma banor som under de
gångna tjugu åren, har man av allt att döma att räkna med ett behov av
omkring 1 200 nya lärare med matematisk studieriktning och omkring 500
nya lärare med biologisk studieriktning under perioden 1951—56. _
'' Olika omständigheter kan självfallet angivas, som icke beaktas i kalkylerna,
oaktat de mer eller mindre kan påverka utvecklingens gång. Somliga
verkar i höjande riktning. Bland annat erfordras personer med akademisk
utbildning också för lärarverksamhet vid folkhögskolorna. Ny rekryteringsbehovet
för dessa skolor anslås av utredningsmannen till omkring 130 under
sexårsperioden, varvid dock bör bemärkas, att folkhögskollärarna icke behöver
vara filosofie magistrar. Å andra sidan finnes vissa yttre omständigheter,
som mer eller mindre sänker lärarbehovet, såsom lärarbristen själv
och byggnadssvårigheterna.
Utredningen finner det svårt att påvisa någonting, som skulle kunna radikalt
förändra utvecklingens förlopp. Endast en omstämning av opinionen
i de många hemmen, där det beslutas om barnens fortsatta studier, skulle
kunna åstadkomma sådana verkningar. Ökningen av antalet klassavdelningar
kommer av allt att döma att fortgå, så länge trycket från målsmansopinionen
fortsätter att växa. Möjligheten av ett omslag skall dock på intet
sätt förnekas.
Läroverkens krisutredning ställer på allvar den frågan, huru lärare skall
kunna produceras till ett antal, som åtminstone tillnärmelsevis kan täcka
de kalkylerade behoven. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att
riskerna för en överproduktion av ämneslärare måste bedömas som mycket
små.
Examinationen av filosofie magistrar utgjorde under åren 1948—1950
respektive 213, 246 och 268. 70 procent av dessa kan beräknas ägna sig åt
lärarbanan, av naturvetare dock en lägre procent. Enär antalet vid universiteten
och Stockholms högskola i filosofiska fakulteten inskrivna studenter
7
Kungl. May.ts proposition nr 153.
avsevärt ökats under de senaste åren, anser sig utredningen emellertid kunna
räkna med ett tillskott av 1 500 magistrar till lärarbanan under åren
1951—1956, varvid likväl påpekas den för naturvetarna efter 1944 nedåtgående
kurvan. Utredningen yttrar vidare:
Efterfrågan på akademiskt utbildad lärarkraft kommer enligt utredningens
uppfattning att successivt ökas under hela detta årtionde samt, i och
med enhetsskolans genomförande, även under följande årtionde. Även den
stundande provisoriska gynmasiereformen kommer sannolikt att påverka
lärarbehovet i stigande riktning. En viss minskning kan å andra sidan anses
sannolik genom att utvidgningen av den högre skolorganisationen under
de närmaste åren till en betydande del torde komma att ske genom inbyggande
av realskolelinjer i folkskolan.
Även om de ovissa faktorerna för den stundande utvecklingen är många
och en prognos för närvarande erbjuder större vanskligheter än tidigare,
beräknar utredningen för den närmaste 6-årsperioden ny rekryteringsbehovet
av lärare för det högre skolväsendet till (4 680 -f-130 =) omkring
Jf 800. Härvid bör icke heller förbises, att vi går in i denna period med en
redan under läsåret 1950/51 förefintlig brist på kompetenta läroverkslärare
till ett antal av omkring 550, vilkas tjänster för närvarande bestrides av
personer utan kompetens eller av pensionerade lärare eller genom lärares
övertimmar. Strängt taget kommer nyrekryteringssiffran på detta sätt upp
till över 5 300.
Slutligen redogör utredningen för bristsituationen de senaste åren och
det sätt, på vilket lärartillgången hållits någorlunda i nivå med lärjungetillströmningen.
Antalet heltidstjänster, som den 1 oktober 1950 uppehölls
av lärare utan normalt vitsordad fackutbildning, anges till 440. En del
av lärar bristen har avhjälpts genom att redan anställda normalt fackutbildade
lärare åtagit sig omkring 2 500 övertimmar, motsvarande cirka
90 heltidstjänster. Sammanlagt beräknar utredningen lärarbristen höstterminen
1950 till omkring 550 heltidstjänster, varav 310 i matematisk-naturvetenskapliga
ämnen jämte geografi. Den ojämförligt största gruppen bland
heltidstjänstgörande lärare utan behörighet är folkskollärarna, vilkas antal
stigit från 64 år 1947 till 186 höstterminen 1950. Därjämte hade sistnämnda
termin 79 folkskollärare partiell tjänstgöring. Till sist konstaterar utredningen,
att inom kategorin gifta kvinnor finns icke obetydliga reserver av
lärarkompetenta, som dock icke nu torde kunna i större utsträckning förmås
att åtaga sig tjänstgöring.
Skolöverstyrelsen yttrar, att den bild, som krisutredningen ger
av den sannolika utvecklingen under de närmaste åren, är i hög grad skrämmande.
Överstyrelsen förmodar, att även den nya prognosen skall visa sig
välgrundad. Vad angår omständigheter, som skulle kunna tänkas mer eller
mindre rubba kalkylerna, vill överstyrelsen särskilt hänvisa till ett för
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
hållande, som — utan att lärjungetillströmningen till högre skolutbildning
ändras — likväl ändrar beräkningen av lärare med akademisk utbildning:
Enligt beslut av 1951 års riksdag komma inga nya statliga realskolor att
upprättas. I stället kan förväntas, att realskolorganisationens utvidgning
huvudsakligen kommer att tillgodoses genom ett 3-årigt högstadium i form
av kommunala realskolor eller i folkskolor inbyggda linjer, byggande på 6
klasser i folkskola. På grund därav komma folkskollärare att övertaga undervisningen
i de klasser, som motsvara klasserna l5 och 25 i den nuvarande
realskolan. Detta kommer att medföra en icke oväsentlig minskning av
det antal akademiskt utbildade lärare, som angivits i prognosen.
En schematisk beräkning ger enligt skolöverstyrelsen vid handen, att det
för högre skolor utom folkhögskolor angivna behovet av 4 680 nya lärare
under tidsperioden 1951—1956 därigenom reduceras till ungefär 4 000
lärare enbart med hänsyn till i stort sett utebliven ökning av begynnelseklasserna
i den femåriga realskolan. Ytterligare några 100-tal akademiker
kan beräknas inbesparas genom minskad utvidgning av fyraårig realskola.
Sveriges förenade studentkårer finner perspektivet i utredningens
prognos alltför kortsiktigt. Med ett vidare perspektiv över lärjungeutvecklingen
på olika åldersstadier hade det blivit klart för utredningen,
att den hårdaste belastningen kommer 1952/57 att ligga på folkskolestadiet,
1956/61 på realskolestadiet och i början av 1960-talet på
gymnasiestadiet.
3. Den normala akademiska utbildningen.
Utredningen behandlar uteslutande frågan om lärarkompetensen
för tjänstgöring i realskolan och jämförliga skolformer, varvid utredningen
starkt understryker, att ämbetsexamen motsvarar den utbildning, som behövs
för en fullgod undervisning å realskolestadiet.
Bland de åtgärder, som vid sidan av en lönereglering är ägnade att öka
tillströmningen till läroverkslärarbanan, anser utredningen en möjlig begränsning
av den akademiska studietiden vara en av de viktigaste. Universitetsberedningen
har bland annat föreslagit, att antalet obligatoriska bety
g senheter i ämbetsexamen minskas från 7 till 6, varjämte den obligatoriska
kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia skall utgå ur
fordringarna för ämbetsexamen och överföras till den praktiska lärarutbildningen.
Den har räknat med 1 betyg per termin om 5 månader såsom det
normala och uppenbarligen tänkt sig — framhåller utredningen — 8 terminer
endast mera undantagsvis i särskilt krävande ämneskombinationer.
Utredningen tillstyrker beredningens förslag till reduktion av betygssumman
och principen om 1-betygsenheter per 5 månaders studietid samt
framhåller vikten av att förslaget utan dröjsmål genomföres. Beträffande
kursen i psykologi och pedagogik framhålles dock, att den bör ingå i äm
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153. 9
betsexamen, intill dess den praktiska lärarutbildningen förlagts till de planerade
lärarhögskolorna.
Ledamoten av krisutredningen, rektorn S. E. Olilon, uttalar i särskilt yttrande —
under åberopande av vad universitetsberedningen föreslagit — att i fall, då endast två
universitetsämnen bildar de obligatoriska huvudämnena, ytterligare ett universitetsämne
bör ingå i filosofisk ämbetsexamen. (Reservanten vill således ej godkänna betygskombinationen
3 + 3.)
Önskvärdheten av en effektiv studietidsstatistik betonas av utredningen.
Det är särskilt påfallande, att 1907 års genomgripande examensreform, varigenom
antalet ämnen i en lärarexamen sänktes från fem till tre, följts av
en fortgående ökning av studietidens längd. En fortsatt utveckling i denna
riktning får enligt utredningens mening icke tillåtas. Icke minst med tanke
på lärarbristen måste en förkortning av studietiden energiskt eftersträvas.
Remissmyndigheterna tillstyrka i princip utredningens förslag
i fråga om den normala akademiska utbildningen.
4. Lokal- och personalförhållanden vid vissa
naturvetenskapliga institutioner.
Krisutredningen anför, att i samband med frågan om filosofisk
ämbetsexamen inställer sig även problemet om tillräckliga möjligheter för
universiteten och högskolorna att ta emot de studerande. Av undersökning
gällande de naturvetenskapliga institutionerna framgår, att lokalsvårigheter
och brist på personal är oroväckande. Utredningens uppmärksamhet
har särskilt riktats på de besvärliga lokalförhållandena i Uppsala för
botanik, fysik, geografi och zoologi, i Lund för botanik och i Stockholm
för fysik, kemi och zoologi. Utredningen påyrkar att alla åtgärder, som
nu kan vidtagas för en upprustning av de naturvetenskapliga skolämnena
vid universiteten och Stockholms högskola i fråga om lokaler och lär arkrafter,
omedelbart vidtages och att en detaljerad plan snarast uppgöres
under medverkan av respektive universitet och högskolor för att möjliggöra
en årlig utbildning av erforderligt antal magistrar.
Vidare tillstyrkes förslag från professorerna i botanik, växtbiologi och
zoologi i Uppsala om en propedeutisk kurs i matematik, fysik och kemi
därstädes för sådana studerande i de biologiska ämnena, som i de nämnda
tre skolämnena icke inhämtat fordringarna för studentexamen på reallinjen.
Ett anslag av 1 875 kronor årligen skulle erfordras för ändamålet. Utredningen
framhåller, att kursen synes vara ägnad att i sin mån bidraga till
en förkortning av biologilärarnas utbildningstid och öka tillgången på
kompetenta biologilärare. Kursen skulle omfatta 75 timmar och ledas av
en läroverkslärare.
Universitetskanslern vitsordar, att lokal- och personalförhållandena
vid vissa universitets- och högskoleinstitutioner endast möjlig
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
gör mottagandet av ett begränsat antal studerande. Vid en ökning av studentantalet
genom de föreslagna krisåtgärderna blir utökningsbehovet
givetvis accentuerat. Kanslern har vidare icke något att erinra mot utredningens
förslag beträffande en kompletteringskurs i Uppsala, Om det skulle
visa sig erforderligt att vid Lunds universitet och Stockholms högskola
anordna motsvarande kurser, torde medel böra avses jämväl för detta
ändamål.
5. Utvägar att balansera tillgång och efterfrågan
på lärare.
Utredningen ställer frågan: hur stor del av behovet av lärare
skall man behöva täcka på andra vägar än vägen över filosofisk ämbetsexamen?
Vid
besvarande av denna fråga berör utredningen först lärarbehovets
storlek:
Nyrekryteringsbehovet under sexårsperioden 1951—1956 har beräknats
till i runt tal 4 800 lärare i teoretiska läroämnen, varvid icke inräknats den
år 1950 förefintliga bristen av över 500 lärare. Om man räknar med 1 500
nytillkommande läraraspiranter med filosofisk ämbetsexamen, skulle ytterligare
minst 3 300 — strängt taget 3 800 — lärare behöva tillföras de högre
skolorna på andra och snabbare framkomliga vägar än genom avläggande
av ämbetsexamen.
I dessa beräkningar angående det framtida lärarbehovet har utgångspunkten
enligt direktiven för utredningen varit, att läroverken skall tilllåtas
expandera i tillbörlig män med hänsyn dels till den inträdda nativitetsökningen,
dels till föräldrarnas berättigade önskan, att plats i läroverken
måtte kunna beredas de barn, som ha möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen
där. Med hänsyn till den väldiga storleksordningen av läraråtgången
vid sådan fortsatt expansion och till behovet av nya lokaler måste
man emellertid enligt utredningens mening inställa sig på att vissa inskränkningar
kommer att bli oundvikliga. På grund härav och på grund av att
tillströmningen till realskolan och jämförliga skolformer utan särskilda
åtgärder kan komma att dämmas upp (för vilket antagande siffrorna för
de i realskolan intagna under åren 1950 och 1951 ger viss hemul) har utredningen
ansett sig kunna avstå från att räkna med en toppbelastning av
4 800—5 300 nya lärare för sexårsperioden.
Utredningen räknar med ett behov av Jf 000 nya lärare under perioden
1951—56. Därvid torde en viss ökad ransonering av platser i realskolan
bli ofrånkomlig, motsvarande några 100-tal lärare, vilket skulle innebära,
att eventuellt något tiotusental barn under perioden icke kunde mottagas
i de högre skolorna. Om man räknar med ett behov av 4 000 nya lärare och
uppskattar antalet disponibla filosofie magistrar till 1 500 och mera tillfälliga
hjälpkrafter till 1 000, skulle det återstå att fylla ett behov av 1 500
lärare. Till »hjälpkrafter» räknar utredningen lärare utan formell kompe
-
11
Kurujl. Maj:ts proposition nr 153.
tens, i första hand folkskollärare, som icke har någon tilläggsutbildning,
vidare lärare, som uppnått pensionsåldern, och lärares övertimmar.
Utredningen anser det icke möjligt att för närvarande räkna med interna
åtgärder för minskning i lärarbehovet såsom medel att motverka lärarbristen.
De åtgärder, som krisutredningen här diskuterar, är ökning av
lärarnas tjänstgöringsskyldighet, ökning av klassavdelningarnas storlek och
beskärning av timplanerna. Utredningen håller före att ansträngningarna
bör inriktas på att åstadkomma ett tillskott av lärare med något kortare
utbildning än ämbetsexamen kräver. Utredningen föreslår en viss snabbutbildning
av lärare. Siffran 1 500 skulle nås, om under läsåren 1953/54—
1956/57 årligen 400 på detta sätt utbildade lärare kunde stå färdiga att
rycka in i läroverksundervisning.
Skolöverstyrelsen har, såsom förut nämnts, pekat på vissa omständigheter,
som antages medföra ett mindre lärarbehov under perioden
1951—56 än utredningen beräknat. Överstyrelsen ansluter sig till utredningens
uppfattning om omöjligheten av att räkna med interna åtgärder
för minskning i lärarbehovet. Med anledning av utredningens uttalande
om ökad ransonering av elevplatser i realskolan framhåller överstyrelsen,
att en ransonering redan förekommer i och med en viss återhållsamhet vid
upprättande av nya skolor respektive nya parallellavdelningar. Överstyrelsen
betonar, att även om antalet nybörj ar avdelningar speciellt i den 5-åriga
realskolan i stort sett icke torde komma att utökas, möjligheterna att på
andra vägar bereda ungdomen tillfälle till högre skolutbildning i möjligaste
mån bör tillvaratagas.
Statskontoret anser lärarbehovet kunna minskas genom att tjänstgöringsskyldigheten
på gymnasiestadiet närmas till den som gäller beträffande
realskolan. Vidare finner statskontoret det böra närmare undersökas,
om icke bristen på kvalificerade lärare kunde minskas genom organisatoriska
åtgärder. De mest kvalificerade lärarkraftema skulle kunna avlastas
sådana arbetsuppgifter beträffande skrivningar och friluftsdagar, vilka
kunde anförtros andra befattningshavare.
Folks kollä rarförbundens styrelser ifrågasätter lämpligheten
och möjligheten av den föreslagna överflyttningen av folkskollärare till
läroverken samt påpekar, att stora grupper akademiskt utbildade lärare
kan frigöras genom ökad avveckling av realskolans lägre klasser:
Överföringen av 1 500 folkskollärare till realskolestadiet kan ställa folkskolan
i en situation, som inger allvarliga betänkligheter. Genom att ett
stort antal väl kvalificerade lärare lämnar folkskolan försvåras enhetsskolans
genomförande. Den föreslagna överflyttningen bör tillgripas endast
som en yttersta nödlösning och först sedan alla möjligheter att använda
de kompetenta lärarkraftema i läroverken till fullo utnyttjats.
Frågan om lärarrekryteringen måste prövas med hänsynstagande till enhetsskolan.
Enligt skolreformsbeslutet skall klasserna l5 och 2B samt l4
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
successivt avvecklas. Genom att påskynda denna avveckling kan stora
grupper akademiskt utbildade lärare frigöras för tjänstgöring i realskolans
tre övre klasser, d. v. s. enhetsskolans högstadium. Att i nuvarande krissituation
låta akademiskt utbildade lärare undervisa elever under femte
och sjätte skolåret, medan folkskollärare undervisar i realskolans samtliga
klasser, är en uppenbar misshushållning, som måste avvecklas, innan frågan
om den föreslagna snabbutbildningen kan tagas under allvarlig prövning.
Styrelserna ifrågasätter möjligheten att i full utsträckning genomföra de
av krisutredningen föreslagna åtgärderna. Styrelserna håller inte för troligt,
att ett så stort antal folkskollärare som 400 årligen kommer att underkasta
sig en relativt omfattande akademisk utbildning.
Läroverkslärarnas riksförbund finner sig icke kunna bedöma,
huruvida utredningens förutsägelser om en procentuellt sett mera
påtaglig minskning av tillströmningen till de högre skolorna under de närmaste
åren är sannolik eller ej. Det synes dock förbundet säkrast att från
de givna utgångspunkterna ej räkna med någon nämnvärd besparing av
lärarkrafter. Det skulle då bli nödvändigt att under perioden 1951—56 avvisa
ungefär 20 000 elever, om Lundblads prognos håller.
Riksförbundet uttalar vidare, att utbildningen av »1- och 2-betygare»
icke torde bli någon snabbutbildning. Då lärarnas vidareutbildning tänkes
till stor del ske parallellt med uppehållande av tjänst, torde denna utbildnings
väg taga avsevärd tid.
Vidare fäster riksförbundet uppmärksamheten på spörsmålet om hur
lärarna med partiell kompetens skall fördelas på skolorna. Om krislärarna
får de minst eftersökta tjänsterna att välja på, verkar detta givetvis rekryteringshämmande,
medan en dirigering i syfte att reservera en del av de
mera eftersökta tjänsterna för dem skulle få motsvarande verkningar på
alla, som vill skaffa sig full kompetens. Riksförbundet anser den förstnämnda
utvägen böra väljas.
Målsmännens riksförbund, som starkt framhållit vikten av
att den normala produktionen av läroverkslärare ökas, anser genomförandet
av den föreslagna snabbutbildningen av folkskollärare komma att medföra
mycket stora svårigheter, varjämte läroverkslärarnas standard försämras
och folkskolan löper fara att förlora en lärarelit.
6. Lärare med partiell ämbetsexamen.
Utredningen erinrar om den i jämförelse med adjunktsutbildningen
kortare utbildningsväg, som högre lärarinneseminariet erbjöd och som ett
stort antal ämneslärarinnor betjänat sig av. Den erinrar också om vissa av
1946 års skolkommission och skolöverstyrelsen framförda lärarutbildningsförslag
och om de behörighetsbestämmelser, som gäller i fråga om ordinarie
anställning vid högre kommunala skolor.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Det är nödvändigt, anser utredningen, att flera utbildningsvägar lägges
till rätta, som under det nuvarande övergångsskedet leder till behörighet att
undervisa på realskolestadiet och sedermera inom enhetsskolans högstadium.
Utredningen finner det fördelaktigast, att man därvid framför allt inriktar
sig på den akademiska utbildning svägen:
Denna ger den säkraste garantien för utbildningens fullgodhet, den är
mest ägnad att vinna allmänt förtroende, och den är likaledes mest ägnad
att redan från början skapa jämställdhet och solidaritetskänsla mellan de
olika lärarkategorierna inom realskolan och enhetsskolan. Vidare kan utbildningen
därigenom anordnas så, att den lätt kan utbyggas till på ämbetsexamen
grundad adjunktsbehörighet. Varje led i utbildningen kan med
andra ord göras till ett led i förvärvandet av ämbetsexamenskompetens,
även om man icke går direkt på detta mål utan föredrar att gå fram i
etapper.
I anslutning härtill förordar utredningen följande särskilda kompetensformer:
a)
folkskollärarexamen och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med
4 bety g senheter; för lärare med dylik kompetens inrättas särskilda ordinarie
och extra ordinarie tjänster;
b) övning slärarutbildning och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med
4 bety g senheter jämte en termins praktisk ämneslär arutbildning; lärare
med sådan kompetens avlönas såsom ämneslärare;
c) folkskollärarexamen och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med
2 å3 bety g senheter; dylik kompetens avses för partiell tjänstgöring, för vilken
skall utgå arvode;
d) folkskollärarexamen och begränsad kompetens för befattning som kristendomslärare;
anställningsformer motsvarande de under a) och c) angivna.
Skolöverstyrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.
Överstyrelsen ifrågasätter emellertid, om folkskollärare utan de för dispens
från praktisk lär arkurs enligt praxis erforderliga 8 terminernas tjänstgöring
skall behöva genomgå fullständig lärarkurs för att ernå behörighet till ämneslärartjänst
vid högre skolor. Då en sådan lärare har en pedagogisk utbildning,
låt vara avsedd för ett annat stadium, kunde det anses tillräckligt med
en kompletterande utbildning, som icke behövde kräva en hel termin.
Statskontoret ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag.
Universitetskanslern understryker, att en bestämd kategoriklyvning
i löneavseende måste ske mellan adjunkter med full kompetens
och de folkskollärare, som utbildas på någon av de angivna vägarna.
Folkskoll är ar förbundens styrelser framställer ingen invändning
mot utredningens förslag men framhåller betydelsen av att frågorna
om avlönings- och anställningsförhållandena för de ifrågavarande
lärarna löses.
14
Kungl. Majtts ''proposition nr 153.
Sveriges förenade studentkårer godtager utredningens
förslag såsom en krisåtgärd av övergående natur. Här ifrågavarande lärare
bör dock enligt föreningens mening endast anställas i arvodesbefattningar.
De med a)—d) betecknade kompentensformerna behandlas närmare i
det följande.
a) Folkskollärarexamen och 4 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.
Utredningen förordar, att de 4 betygsenheterna i regel skall bestå
av 2 betyg i vartdera av 2 ämnen. I dubbelämnen, såsom modersmålet och
biologi, är utredningen dock beredd att godtaga betygskombinationen 1 -f 1.
Även i vissa individuella fall anser utredningen, att en betygskombination
av 2 + 1 + 1 kan accepteras. Folkskollärare med 4 betygsenheter i tentamina
för filosofisk ämbetsexamen skall tillerkännas rätt att genomgå praktisk
lär arkurs, som oberoende av längden av föregående tjänstgöring bör
omfatta endast en termin. Utredningen räknar dock med att dispenser från
detta slag av lärarutbildning kommer att beviljas i stor utsträckning. Ordinarie
och extra ordinarie tjänster bör inrättas vid statliga och högre kommunala
skolor för lärare, som förvärvat ifrågavarande behörighet (särskild
behörighetsförklaring förutsättes). Utredningen anser sig icke — med hänsyn
till ifrågasatt lönereglering — böra göra något uttalande om lönesättningen
men betonar önskvärdheten av att den blir sådan, att den får en
vederbörligen stimulerande verkan.
Utredningen uttalar, att det icke synes sannolikt, att ett tillräckligt antal
ämneslärare, framför allt i bristämnena, skall kunna göras tillgängligt
med erforderlig snabbhet på vägen över folkskollärarexamen och 4 betygsenheter.
Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag, vilket
överensstämmer med en del av det förslag, som överstyrelsen framlagt i utlåtande
över universitetsberedningens betänkande. Emellertid föreslår
överstyrelsen, att liknande kompetens som den här avsedda också skall
kunna vinnas av annan än folkskollärare:
I anslutning till nu gällande kompetenskrav för ämneslärartjänster vid
högre kommunala skolor föreslog överstyrelsen i nyssnämnda utlåtande,
att behörighet till tjänster för realskolestadiet vid de allmänna läroverken
skulle kunna vinnas genom 4 akademiska betyg i två skolämnen enligt
fordringarna för filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen, utan att
vederbörande avlagt folkskollärarexamen. Pedagogisk utbildning kan för
denna kategori lärare för närvarande icke erhållas; bristen i detta avseende
kompenseras i stället genom långvarig erfarenhet av undervisning (enligt
praxis minst 16 terminers tjänstgöring för i övrigt väl meriterad lärare). Om
— såsom överstyrelsen föreslår — den akademiska utbildningen om 4 betygsenheter
fastställes för nämnda lärarkategori, förutsätter överstyrelsen,
att sådan lärare medges tillträde till praktisk lärarkurs och efter genomgången
sådan erhåller behörighet till de föreslagna ämneslärartjänsterna. I
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
nuvarande läge gäller det att på alla rimliga sätt stimulera till studier för
lärarkompentens vid den högre skolan.
Statskontoret ifrågasätter, om icke i nuvarande läge 1946 års skolkommissions
förslag om en sammanlagd betygssumma av 4, varav högsta
betyget 2 i ett universitetsämne, bör läggas till grund för den speciella
examen.
Statens lönenämnrj. anför beträffande inrättandet av särskilda
tjänster för folkskollärare med fyra betyg i ämbetsexamen bland annat:
Utredningen uttalar, att det icke torde vara nödvändigt att redan nu taga
definitiv ställning till frågan om det sätt, på vilket dessa tjänster skall inrättas.
En möjlighet anser utredningen vara, att ämneslärartjänster av detta
slag inrättas vid läroverken till visst antal och att de får sökas i vanlig ordning.
En annan möjlighet anges vara att ledigförklara en tjänst som adjunkts-
eller ämneslärartjänst och låta det bero på de sökandes meriter, i vad
mån den bleve slutgiltigt besatt i den ena eller andra egenskapen.
Lönenämnden konstaterar, att det senare, av utredningen förordade alternativet
torde leda till en koncentrering av de bästa lärarkrafterna till Stockholm
och andra eftersökta städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter nämnden,
om icke det förra alternativet vore att föredraga.
Universitetskanslern biträder utredningens förslag beträffande
betygskombinationen 2 + 2 men förklarar sig icke beredd att godtaga
kombinationen 1 + 1 i dubbelämnen. Beträffande studier i dubbelämnena
modersmålet och biologi anför kanslern:
Beträffande skolämnet modersmålet anser kanslern i likhet med vissa av
de i ärendet hörda akademiska myndigheterna det lämpligt, att en konferens
av akademiska lärare sammankallas för att utreda utbildningsbehovet
för modersmålslärare och eventuellt utarbeta en studieplan i ett för 4-betygsstudierna
avsett universitetsämne »Modersmålet». Kanslerns förhoppning
är att en dylik ämneskonferens skall kunna giva ett resultat, varigenom
nuvarande svårigheter kan undanröjas. I samband med den översyn
kanslern avser att verkställa beträffande vissa studieplaner med början
redan i år, kommer kanslern att upptaga jämväl här föreliggande spörsmål
och hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av medel för
anordnande av nämnda konferens. En motsvarande konferens synes också
erforderlig för biologiens del.
Folkskollärar förbundens styrelser tillstyrker utredningens
förslag. Styrelserna anser, att frågorna om anställnings- och avlöningsförhållandena
för de folkskollärare, som utbildar sig för tjänstgöring vid
läroverken, är av avgörande betydelse för omfattningen av folkskollärarnas
medverkan och därför bör på ett så tidigt stadium som möjligt avgöras i
samråd med berörda lärargruppers fackliga organisationer. Styrelserna vill
dock redan nu deklarera, att de förutsätter att folkskollärarexamen jämte
fyra betygsenheter för fil. ämbetsexamen i avlönings- och befordringshänseende
skall helt jämställas med nuvarande fil. ämbetsexamen.
Sveriges förenade studentkårer avstyrker ordinarie och
extra ordinarie anställningsform för här ifrågavarande lärare. Enligt SFS:s
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
mening bör dessa lärare endast erhålla arvoden, vilka — för att stimulera
till studier för ökat antal betygsenheter — bör utgå med olika belopp för
olika antal betygsenheter på väg mot en fullständig akademisk examen.
SFS framför bland annat följande kritik av utredningens förslag:
SFS anser det principiellt felaktigt att, innan ännu enhetsskolan nått
längre än till försöksstadiet, föregripa de åtgärder, som senare kan föranledas
av en ändrad skolorganisation. Fyrabetygslinjen bör därför redan
från början rubriceras såsom en krisåtgärd. Frågan är då, om denna utväg
kan tänkas bli ett verksamt medel att häva den akuta lärarbristen. Mot
detta talar flera omständigheter.
Sålunda torde det vara praktiskt taget omöjligt för universitet och högskolor
att med nuvarande kapacitet i fråga om lärare och lokaler möta de
krav, som den avsedda tillströmningen av folkskollärare skulle ställa. Hos
en stor del av folkskollärarna bör finnas ett motstånd mot att underkasta
sig en ny utbildning av ifrågavarande omfattning. Om folkskollärarna med
fyrabetygsutbildning ekonomiskt favoriseras, kan studenterna lockas att
av ekonomiska skäl gå denna studieväg i stället för universitetsvägen till
fil. ämbetsexamen, varigenom deras utbildning blir längre och sämre och
rekryteringen till universitetsutbildningen försämras. Om ordinarie och
extra ordinarie tjänster likväl inrättas, bör de av rättviseskäl stå öppna för
alla akademiker, som avlagt fyra betyg för ämbetsexamen. Införandet av
dylika tjänster skulle då leda till att många, som har för avsikt att ägna sig
åt lärarbanan, skulle begränsa sina studier till den mindre omfattande utbildningen.
Läroverk slärarnas riksförbund godtager utredningens förslag.
Förbundet anser dock, att dispens från kravet på genomgång av praktisk
lärarkurs endast bör förekomma i fall, då läraren i vederbörande ämnen
fått praktisk utbildning vid folkskoleseminarium eller under minst två läsår
undervisat i högre skola.
b) övningslärarutbildning och 4 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.
Utredningen anser, att en övningslärare, som underkastar sig den
kombinerade utbildningen med 4 betyg i ämbetsexamen i 2 skolämnen, bör
avlönas för hela sin tjänstgöring, således i både övningsämnen och läroämnen,
såsom om han vore ämneslärare, under förutsättning dock att antalet
veckotimmar i läroämnen är något så när betydande, förslagsvis 12. För
övningslärare bör praktisk ämneslärarutbildning under en termin tillkomma.
Något nämnvärt tillskott till ämneslärarkåren torde icke kunna påräknas
genom att övningslärare avlägga partiell ämbetsexamen.
Skolöverstyrelsen, som vid olika tillfällen yttrat sig om förslag
om kombinerade tjänster i övnings- och läroämnen i tillstyrkande riktning,
vill liksom tidigare uppskjuta sitt slutliga ställningstagande till denna fråga
i avvaktan på 1945 års gymnastiklärarsakkunnigas förslag.
Universitetskanslern förklarar sig icke ha något att erinra mot
utredningens förslag.
Kungl. May.ts proposition nr 153. 17
c) Folkskollärarexamen och 2 å 3 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.
Krisutredningen räknar icke med att genomförandet av förslagen
under a) och b) skall frambringa tillräckligt antal ämneslärare. Andra åtgärder
måste därför övervägas. Utredningen berör först frågan, huruvida folkskollärare
kunde tänkas bestrida undervisningen (utom i engelska) i klasserna
l5 och 25, de klasser som är parallella med folkskolans. Fullt genomförd
skulle en sådan anordning innebära besparing av i runt tal 525 lärare
med akademisk utbildning. Utredningen avstyrker dock av flera skäl denna
anordning.
Utredningen föreslår i stället en kompetens för partiell tjänstgöring i realskolan
för folkskollärare med 2 å 3 betyg i ämbetsexamen. En sådan kompetens
ligger väl till för tjänstgöring i en framtid i enhetsskolan och även i de
inbyggda realskollinjerna. Den är också lämplig för tjänstgöring i t. ex.
5-årig realskola i klasserna 1 och 2 i samtliga ämnen och i de övriga klasserna
i det eller de ämnen, vari akademiskt betyg förvärvats. Utredningen understryker
värdet av 2-bety g skompetens i åtminstone ett ämne såsom den för
realskolestadiet behövliga, men utredningen vill icke, när det gäller denna
begränsade behörighet, underkänna värdet av 1-bety g skurser i 2 ämnen.
Den omständigheten måste väga tungt, att lärare med denna utbildning
blir mycket användbara i de mindre skolorna. En förutsättning för anordningen
är dock, att 1-betygskurserna utarbetas med stor omsorg och med
noggrant beaktande av skolundervisningens behov, även om det i fråga om
ett eller annat ämne skulle visa sig svårt att helt hålla sig inom 5-månadersramen.
Folkskollärare, som på detta sätt förvärvat 2 eller 3 betyg i tentamen för
ämbetsexamen, bör vid tjänstgöring i högre skola erhålla ett arvode, som
överstiger vad som utgår till folkskollärare, vilken utan särskild vidareutbildning
tjänstgör i högre skola. Detta bör tillmätas så, att det ger kompensation
för den akademiska tilläggsutbildningen samt verkar stimulerande.
Undervisningskompetens i modersmålet föreslås skola kunna erhållas antingen
genom 1 betyg i vartdera av ämnena nordiska språk och litteraturhistoria
eller 2 betyg i nordiska språk. Om statskunskap göres obligatoriskt,
bör för kompetens som historielärare i realskolan fordras antingen 1 betyg
1 historia och 1 i statskunskap eller 2 i historia.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Överstyrelsen
berör frågorna om »ransonering» av de fullt kompetenta lärarna:
Redan tjänstgör omkring 200 folkskollärare i högre skolor, inbyggda linjer
i folkskolan ej inberäknade. En vidare utbyggnad av denna väg utan
tvångsingripanden skulle tvivelsutan i psykologiskt hänseende vara det
lyckligaste. Det kan också synas rimligt, att man något avvaktar resultatet
av de andra av utredningen föreslagna åtgärderna, innan en ny lärar
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 153.
18
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
kategori systematiskt inlemmas i läroverksorganisationen. Överstyrelsen
är därför icke beredd att för närvarande taga bestämd ställning till den
framförda tanken att konsekvent ersätta akademiskt utbildade lärare med
folkskollärare på det med folkskolans klasser jämförliga åldersstadiet i läroverken.
En svår kris kan dock göra frågan om en sådan åtgärd aktuell.
Åtskilligt kan invändas mot att skolor på välbelägna orter har fullt kompetenta
innehavare av alla tjänster, medan skolor på mindre eftersökta
orter, framför allt i Norrland, endast har ett fåtal tjänster med kompetenta
lärare. En tvångsdirigering av lärarkrafterna torde dock på längre sikt utöva
ett ogynnsamt inflytande på tillströmningen till lärarbanan. I stället bör
stimulerande åtgärder vidtagas.
Universitetskanslern anser sig med tvekan böra såsom en nödfallsåtgärd
tillstyrka utredningens förslag. För ifrågavarande kompetens
synes enligt kanslerns mening ovillkorligen böra uppställas krav på 2 betyg
i ett ämne samt sammanlagt 3 betyg för dubbelämnen.
Folkskollärarförbundens styrelser anser — såsom förut
nämnts — att akademiskt utbildade lärare icke bör undervisa på realskolans
lågstadium.
Läroverkslärarnas riksförbund godtager utredningens förslag.
d) Folkskollärarexamen och begränsad kompetens som kristendomslärare.
I anslutning till vissa förslag av universitetsberedningen föreslår utredningen,
att den teologiska delen av filosofisk ämbetsexamen med kristendomskunskap
jämte två betyg i ett ämne eller, vid dubbelämne, två ämnen
i filosofisk ämbetsexamen för personer med folkskollärarexamen skall berättiga
till samma behörighet i fråga om anställnings- och lönevillkor och
genomgång av praktisk lärarkurs som avlagd tentamen med 4 betygsenheter
i filosofisk ämbetsexamen. Har endast den teologiska delen av examen
avlagts, bör detta icke berättiga till högre behörighet än avlagd tentamen
(avlagda tentamina) med tillsammans 2 betygsenheter i filosofisk
ämbetsexamen.
Universitetskanslern anser sig kunna godtaga utredningens
förslag allenast på så sätt, att vid dubbelämne bör fordras 3 betyg.
7. Behovet av folkskollärare.
Utredningen anför, att det för närvarande på det hela taget råder
god balans mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskolan. Det
synes utredningen omöjligt att uttala sig om hur många folkskollärare som
kommer att begagna sig av möjligheterna till akademisk vidareutbildning.
Med hänsyn till det stora behovet av sådana lärare inom realskolan under
den närmaste 6-årsperioden (minst 1 500) ifrågasätter utredningen, om icke
försiktigheten bjuder att omedelbart något öka intagningen i folkskolesemi
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
nariema, närmast då i studentavdelningarna. Frågan anser utredningen böra
skyndsamt övervägas av skolöverstyrelsen med beaktande jämväl av andra
omständigheter än dem som faller under utredningens bedömande.
Skolöverstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sina petita för
nästa budgetår framlagt beräkningar rörande folkskolans lärarbehov. Överstyrelsen
anser det knappast möjligt att öka produktionen av folkskollärare
utöver vad överstyrelsen föreslagit:
Den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen medger ej intagning av
större antal klassavdelningar, än vad överstyrelsen föreslagit, möjligen med
tillägg av någon enstaka avdelning, och i fråga om den tvååriga studentlinjen
torde man även med hänsyn till rekryteringsmöjlighetema ej kunna
räkna med någon egentlig utvidgning. Småskoleseminarieorganisationen
medger däremot utbildning av en betydande reserv, som skulle kunna användas
på folkskolestadiet. Därest ej föreslagen förlängning av utbildningen
kommer till stånd, måste småskoleseminarieorganisationen avsevärt krympas.
Det kunde då övervägas, huruvida icke i stället några småskoleseminarier
kunde användas för utbildning av folkskollärare på fyraårig linje. Detta
skulle dock vara förenat med betydande svårigheter, då småskoleseminarierna
icke är försedda med erforderliga lärarkrafter härför och är inredda
och utrustade för att ta emot enbart kvinnliga elever.
Överstyrelsen framhåller emellertid, att man under de närmaste åren måhända
kan påräkna en icke obetydlig tillfällig ökning av tillgången på folkoch
småskollärare, beroende på i vilken utsträckning de lärare, som då uppnår
pensionsåldern enligt tidigare gällande bestämmelser, kommer att begagna
sig av sin rätt att enligt de år 1951 beslutade nya pensioneringsbestämmelserna
kvarstå till den övre gränsen för respektive pensioneringsperioder.
Folkskollärarförbundens styrelser avvisar — med hänsyn
dels till svårigheten att bedöma i hur hög grad folkskollärarna kommer
att använda sig av möjligheterna att övergå till andra skolor, dels till att de
nya pensioneringsbestämmelsernas verkningar ännu icke kan överblickas —
tanken att nu öka intagningarna vid seminarierna och föreslår, att skolöverstyrelsen
snarast möjligt låter företaga förnyad utredning om folkskolans
lärarbehov under de närmaste åren.
Sveriges förenade studentkårer kritiserar tanken att öka
intagningen i folkskoleseminariema:
Den hårdaste lärjungebelastningen kommer 1952/57 att ligga på folkskolestadiet,
1956/61 på realskolestadiet och i början av 1960-talet på gymnasiestadiet.
Det maste då vara opraktiskt att försöka möta den begynnande
toppbelastningen på realskolestadiet omkring 1955 med folkskollärare, vilka
i så fall skulle dragas bort från sitt eget skolstadium för vidareutbildning
under folkskolans maximibelastning. Lämpligare vore att söka draga huvuddelen
av folkskollärarna till denna utbildning först efter 1957 för att tillföras
läroverken omkring 1960. Pin ökad intagning i folkskoleseminariernas stu
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
dentlinjer under de närmaste åren skulle minska tillgången på nya universitetsstuderande
just då antalet dylika borde ökas. Om en ökad intagning i
folkskoleseminarierna ändå prövas nödvändig, bör den inriktas på den 4-åriga
linjen.
8. Fortbildningskurser för folkskollärare m. fl.
Ivris utredningen ingår även på frågan, huruvida det icke med hänsyn
till lärarbristens omfattning blir nödvändigt att som en krisåtgärd
skapa någon form av fortbildning av folkskollärare, som icke kan utnyttja
de föreslagna möjligheterna till akademiska studier för förvärvande av viss
behörighet som ämneslärare på realskolestadiet:
Utredningen erinrar om de fortbildningskurser i fysik och kemi för folkskollärare,
som varit anordnade somrarna 1948—1950. Den redovisar också
vissa insända förslag till vidareutbildning av folkskollärare, bland annat
förstärkt seminarieutbildning. Väsentliga omständigheter talar enligt utredningens
mening mot sistnämnda utbildningsform.
Därefter diskuteras möjligheterna att tillvarataga den säkerligen befintliga
reserv av folkskollärare, som är intresserad för akademiska studier
men som av kostnadsskäl eller andra orsaker icke kan för någon längre
tid avbryta tjänstgöringen för universitetsstudier. I viss utsträckning skulle
ett sådant tillvaratagande möjliggöras, om studierna kunde bedrivas jämsides
med tjänstgöring åtminstone tidvis, vilket skulle förutsätta universitetsundervisning
icke alltför långt från hemorten.
Utredningen erinrar om att undervisning av universitetsstandard, skild
från universitet och högskola, förekommit redan på 1890-talet i Sverige;
den framhåller även universitetscirklarna i Sverige och university extension
i England och Amerika.
Den väsentliga skillnaden mellan universitetscirklarna och den utbildning
utredningen tänker sig för nu ifrågavarande kategori är, att utbildningen
enligt utredningens mening helt borde inlemmas i universitets eller
högskolas verksamhet och att sålunda undervisningen skulle vara fullt likvärdig
med den till universitet eller högskola förlagda.
De problem, som bortsett från principfrågan uppställer sig vid en utvidgad
universitetsverksamhet, gäller främst i de experimentella ämnena tillgången
på lämpliga lokaler med tillräcklig utrustning och i samtliga ämnen
möjligheten att ställa kvalificerade lärarkrafter till förfogande. Utredningen
hyser den uppfattningen, att det ute i landet finns högre allmänna läroverk,
tekniska gymnasier, folkskoleseminarier eller andra högre läroanstalter, som
har moderna och rymliga institutioner med så omfattande experimentell utrustning,
att dessa åtminstone i vissa ämnen utan vidare eller med viss
komplettering kan anses jämförbara med ett övningslaboratorium vid universitetsinstitution,
vad förutsättningarna för laborationer i 1-betygskursen
beträffar. I fråga om lärarkrafter framhålles bland annat, att det vid många
läroverk och liknande läroanstalter finnes lärare, vilka tidigare varit docenter
eller innehaft befattningar vid högskoleinstitution och som fortfarande
uppehåller vetenskapliga kontakter.
Vad tiden för undervisningen beträffar framhålles, att i den mån terminerna
användes för utbildningen, laborationsarbetet delvis finge förläggas
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
till eftermiddagarna och föreläsningar och övningar till kvällarna. Mest
fördelaktigt vore det, om en väsentlig del av laborationerna kunde avverkas
på sommaren.
Med hänsyn till krissituationen vore det önskvärt med utvidgad universitetsundervisning
i samtliga ämnen, som uppvisar brist på vederbörligen
fackutbildade lärare. Utredningen har dock ansett det motiverat, att denna
form av akademisk utbildning, vars lämplighet och möjligheter bör prövas,
innan den ges större omfattning, till att börja med begränsas till de naturvetenskapliga
ämnena, där lärarbristen tenderar att bli katastrofartad.
Utredningen har sålunda stannat för att föreslå, att universitetskurser
av skisserat slag anordnas i matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik
och att på grund av det stora lärarbehovet i dessa ämnen två kurser kommer
till stånd i varje ämne. Utredningen fortsätter:
Enklast är det att organisera decentraliserad universitetsundervisning i
matematik. Universitetsundervisning i fysik torde icke kunna ordnas annat
än i direkt anslutning till universitet eller högskola. Fysikkurserna bör
därför förläggas till exempelvis Stockholm och Göteborg. Fördelen med
kurser i dessa städer är också, att där finns ett bredare rekryteringsunderlag
än på andra håll. Utan att för övrigt nämna någon bestämd stad framhåller
utredningen, att vid planering av universitetskurserna under alla förhållanden
övre Norrland, där lärarbristen är mest oroväckande, bör komma
i fråga.
Eftersom den ifrågasatta utvidgningen av universitetens verksamhet motiveras
av den aktuella krissituationen i de högre skolorna, ligger det i
sakens natur, att rätten att deltaga i denna form av akademisk undervisning
måste vara begränsad. Utredningen har utgått ifrån att sådan rätt
främst bör tillkomma folkskollärare (övningsskollärare) och övning slärare,
i enlighet med vad som gällde för de tidigare fortbildningskurserna i fysik
och kemi. Därutöver bör kurserna också vara tillgängliga för personer utan
akademisk examen, som avlagt vanlig eller teknisk studentexamen och dokumenterat
sin användbarhet som lärare i överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen
anförde i sin hemställan om anslag till fortbildningskurser
under budgetåret 1951/52. Vid konkurrens om plats i kurs bör dock i regel
väl vitsordad folkskollärare på grund av sin praktiska lärarutbildning ha
företräde.
I fråga om förkunskaper måste de av universitet eller högskola uppställda
fordringarna för deltagande gälla.
De praktiska problem, som sammanhänger med planens förverkligande,
bör det enligt utredningens mening ankomma på kanslersämbetet att i
samråd med skolöverstyrelsen taga ställning till och avgöra.
De sammanlagda kostnaderna för 2 kurser i vart och ett av ämnena
matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik beräknar utredningen för budgetåret
1952/53 till 98 700 kronor. Därvid har ej medräknats eventuellt
förekommande reseersättningar och traktamenten till kursledare och lärare,
stipendier till kursdeltagarna och eventuellt erforderligt engångsanslag,
beräknat till 40 000 kronor, till nyanskaffning av material för fysikkurs.
Utredningen hemställer, att vid utgången av budgetåret 1951/52 befintlig
reservation på anslaget VIII H. 30 »Fortbildningskurser för folkskollärare
22 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
och övningslärare» får användas för ändamålet och att i övrigt erforderliga
medel anvisas.
Beträffande arvoden åt kursledare och lärare anför utredningen bland
annat:
Vid sin beräkning av kostnaderna för utvidgad universitetsverksamhet
av ifrågasatt omfattning har utredningen utgått från de löneförmåner, som
motsvarande lärare vid de akademiska lärosätena åtnjuter, och omräknat
dem efter den här erforderliga arbetsinsatsen på basis av den för akademiska
lärare fastställda tjänstgöringsskyldigheten.
För kursledare har det arvode och den tjänstgöringsskyldighet varit
normgivande, som gäller för docentkompetent biträdande lärare. Denne
har samma lön som docentstipendiat, d. v. s. 14 505 kr. per år, och hans
tjänstgöringsskyldighet uppgår till 2 vetenskapliga föreläsningar eller 0 timmar
propedeutisk kursundervisning eller 12 timmar handledning av laborationsövningar
i veckan.
För assistenter och amanuenser har utredningen byggt på förste assistents
lön och tjänstgöring, den förra uppgående till 10 440 kronor och den
senare omfattande 5 timmar om dagen under 8 månader. Detta synes väl
motsvara den arbetsinsats, som kommer att krävas vid laborationsövningar
under universitetskurs. För vetenskapliga föreläsningar har beräknats
ett arvode av 75 kronor per timme och för propedeutiska föreläsningar och
räkneövningar 40 kronor per timme.
Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Överstyrelsen
förutsätter dock, att tillträde till ifrågavarande kurser medges
icke blott folkskollärare utan även andra med förutbildning, som berättigar
till inskrivning vid universitet och högskolor. Reservationen på anslaget
VIII H. 30 torde enligt överstyrelsens beräkning vid innevarande budgetårs
utgång endast komma att uppgå till omkring 19 000 kronor.
Statskontoret ansluter sig i princip till utredningens förslag. Ämbetsverket
anser dock arvodena åt lärare vid kurserna böra utgå med lägre
belopp:
Till utgångspunkt för kostnadsberäkningarna har tagits nu utgående
ersättningar till. docentkompetenta biträdande lärare samt amanuenser
och assistenter vid universiteten. Emellertid måste dessa ersättningar anses
inbegripa ersättning icke enbart för undervisning utan jämväl för ett viss
mått av forskning. Vidare är de avvägda med tanke på helårsanställning,
medan nu ifrågavarande kurser är så upplagda, att de normalt skulle kunna
förenas med en heltidsanställning såsom lärare vid universitet eller högre
skola. De avses sålunda till väsentlig del skola förläggas till ferietid. De
föreslagna arvodena torde därför kunna nedsättas med i vart fall en tredjedel.
Arvodena för föreläsningar torde böra fastställas till högst 50 kronor
och för övningar till högst 25 kronor.
Statens lönenämnd finner det svårt att på grundval av vad
utredningen anfört bedöma, vilka arvoden som bör utgå till lärarna vid
kurserna. Därest emellertid arvodena anses böra fastställas, innan närmare
uppgifter står att vinna, vill lönenämnden framhålla:
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
Utredningens beräkningsgrund synes mindre adekvat, då hänsyn ej tagits
till att motsvarande akademiska lärare har andra arbetsuppgifter än undervisning.
Även bortsett från detta förefaller de föreslagna arvodesbeloppen
nämnden högt tilltagna. Då emellertid för fullgörande av den avsedda
undervisningsskyldigheten torde erfordras omfattande förberedelsearbete
och med hänsyn härtill de föreslagna ersättningsbeloppen icke kommer att
avse enbart den tid, respektive kurser pågår, utan även tid härutöver, vill
lönenämnden icke motsätta sig att i avbidan på närmare erfarenheter arvodena
till kursledare, assistenter och amanuenser tills vidare fastställes
i enlighet med utredningens förslag. Nämnden förutsätter dock, att i förekommande
fall vederbörande lärare vid tjänstledighet, föranledd av arbete
vid universitetskurs, skall vidkännas C-avdrag (motsvarande) i innehavande
tjänst eller befattning.
De föreslagna arvodena för föreläsningar och räkneövningar anser lönenämnden
för höga. Nämnden erinrar, att till speciallärare vid lantbrukshögskolan
utgår ersättning med högst 50 kronor för reducerad undervisningstimme
(en föreläsningstimme eller två övningstimmar eller en exkursionsdag).
Universitetskanslern förordar, att här ifrågavarande kurser
— därest de anses böra komma till stånd — organiseras av universiteten
(högskolorna). Närmare undersökning synes kanslern erforderlig rörande
de resurser, som med avseende å lokaler och lärare kan stå till buds och
under vilka former undervisningen bör bedrivas och vederbörlig examination
förrättas. Det torde få ankomma på kanslersämbetet att, sedan nämnda
utredning verkställts, i samråd med skolöverstyrelsen taga ställning till
de praktiska problem, som sammanhänger med kursernas anordnande.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som anbefallts
avgiva utlåtande över utredningens förslag i vad avser lokalförhållandena
vid Chalmers tekniska högskola, åberopar vad k o 11 e g i enämnden
vid Chalmers tekniska högskola i yttrande
anfört. Kollegienämnden yttrar i huvudsak:
Högskolans fysiklokaler torde kunna ställas till förfogande för ifrågasatt
kurs endast under tiden den 15 juni—den 15 september. Om kursen
kommer till stånd, förutsätter kollegienämnden, att institutionsföreståndaren
eller laboratorn får överinseende över kursen samt att högskolan erhåller
ersättning för sina omkostnader för kursen. Materielkostnaderna beräknas
till minst 2 000 kronor. Kollegienämnden finner det önskvärt, att minst
en av högskolans ordinarie assistenter i fysik deltar i handledningen vid
laborationsövningarna.
Folkskoll är arförbundens styrelser yttrar, att, huruvida
folkskollärarnas vidareutbildning för undervisning inom realskolan skall
äga rum i direkt anslutning till universitet och högskolor eller om den skall
förläggas till decentraliserade kurser under universitetens överinseende, är
en fråga som bör avgöras med hänsyn till möjligheterna att praktiskt realisera
de olika alternativen. Med hänsyn till lokalbristen vid universiteten
och högskolorna torde det medföra stora svårigheter för dessa att under
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
pågående terminer taga emot ytterligare ett stort antal studerande. För
universiteten och högskolorna skulle det därför utan tvivel innebära avsevärda
fördelar, om de föreslagna kurserna kunde anordnas under ferietid
och förläggas till skilda delar av landet.
Sveriges förenade studentkårer avstyrker, att kurser anordnas
på det sätt krisutredningen föreslagit. Sammanslutningens kritik
innehåller i huvudsak följande:
De av utredningen åberopade universitetscirklarna m. m. är av en helt
annan karaktär än de av utredningen föreslagna kurserna. Undervisningen
vid de sistnämnda borde vara i alla avseenden jämförbar med den ordinarie
1-betygsundervisningen. Detta kan dock icke åstadkommas, om utredningens
förslag accepteras. Det räcker att framhålla de föreslagna gymnasielaboratoriemas
bristfälliga utrustning, den fullständiga avsaknaden av
vetenskaplig litteratur och inte minst svårigheten att få kompetenta lärare;
lektorerna torde till följd av lärarbristen inte stå till förfogande. Vidare är
1-betygsundervisningen av sådan art, att bedömandet av de studerandes
kunskaper är möjligt endast om vederbörande lärare kan följa de studerande
under större delen av studietiden. Det skulle bli svårt att få ett rättvist och
likformigt bedömningssystem vid de av utredningen föreslagna kurserna.
Då emellertid krisåtgärder måste vidtagas, föreslår SFS, att fortbildningskurser
anordnas i form av 1- och 2-betygskurser under somrarna vid
universiteten och högskolorna, vilka kurser bör stå öppna även för andra
studerande än folkskollärare. SFS anför bland annat:
Krisutbildningen i syfte att leda till 1 eller 2 betyg bör arrangeras i form
av sommarkurser vid universiteten och högskolorna. Övningslaboratoriema
vid dessa står så gott som alltid outnyttjade under sommaren. En enkel
överslagsberäkning ger vid handen, att i de ämnen det här framförallt gäller
— kemi, botanik och zoologi — enbart vid universiteten och Stockholms
högskola per år följande antal platser skulle kunna ställas till förfogande för
laboranter för 3 månader under tiden 15/5—15/9, varvid 14 dagar reserverats
för iordningställande av laboratorierna:
kemi ................ 90
fysik ................ 90
botanik ............. 60
zoologi .............. 60
Summa 300 platser/år
Detta antal, som är mycket lågt beräknat, skulle för övrigt kunna utökas
avsevärt, om tekniska högskolornas och de medicinska fakulteternas lokaler
kunde utnyttjas. För att täcka den av utredningen beräknade bristen
på läroverkslärare torde således de kurser, som på detta sätt skulle kunna
arrangeras inom ramen för universitetens och högskolornas nuvarande resurser,
vara tillfyllest.
SFS anser det möjligt att under sommarmånaderna erhålla tillgång till
erforderligt antal extra lärarkrafter.
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
SFS förutsätter, att tillträdet till kurserna spärras genom inträdesskrivningar
av samma slag som anordnas för övriga studenter. Tillträde till kurserna
bör givetvis vara öppet även för andra studerande än folkskollärare;
genom att även övriga studenter beredes tillträde till dessa »sommarkurser»
skulle de snabbare kunna börja sin lärargärning. Kurserna bör i övrigt
arrangeras som vanligt vad beträffar laborationsövningar och dylikt och
vara anordnade så, att en 1-betygskurs påföljande sommar kan överbyggas
med en kurs, som leder till 2 betyg. De bör avslutas med tentamen för
professor i vanlig ordning. Om tiden före inträdesskrivningen av de studerande
användes för inledande studier i ämnet och om höstterminen utnyttjades
för tentamensläsande samt under förutsättning att examensstadgans
normaltidsbestämmelse iakttoges, synes det möjligt att nedbringa undervisningstiden
per betygsenhet till 3 månader.
Läroverkslärarnas riksförbund accepterar utredningens
förslag.
9. Ekonomiska stödåtgärder m. m.
Krisutredningen finner det angeläget, att de studentsociala stödåtgärderna
ytterligare vidgas och effektiveras, icke minst i vad avser de
lägre akademiska studierna och däribland studierna för filosofisk ämbetsexamen.
Sålunda synes det utredningen böra övervägas, om och under vilka
villkor ett mera omfattande stipendiesystem kunde införas, enligt vilket
stipendier av viss storlek tilldelades universitetsstuderande, som förbereder
sig för lärarbanan särskilt i bristämnena eller som förbinder sig att efter
examen tjänstgöra som lärare under ett visst antal år inom vissa mindre
eftersökta områden.
Utredningen anser det nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för
att stimulera folkskollärare och övningslärare till akademiska studier. Löneförmånerna
vid den högre skolan kan visserligen, anför utredningen, betyda
en icke obetydlig inkomstökning och en högre tjänsteställning men torde
icke komma att anses så stora och kanske icke heller så säkert inom räckhåll,
att de uppväger betänkligheterna mot att avstå från en anställning
och kasta sig in på högskolestudier.
De ekonomiska stödåtgärder, som närmast synes böra komma i fråga,
är dels förmånliga tjänstledighetsvillkor, dels särskilda stipendier.
Utredningen föreslår ändring i avlöningsreglementet för folkskollärare
till överensstämmelse med statens allmänna avlöningsreglemente i det hänseendet,
att folkskollärare skall kunna få B-avdrag under tjänstledighet för
studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne. Härom yttrar
utredningen bland annat:
Förmånen skulle innebära, att en ordinarie folkskollärare i Ca 21: 21 i
ortsgrupp 3 vid ett läsårs tjänstledighet finge behålla omkring 6 000 kronor
av sin lön och avstå omkring 4 500 kronor. Detta synes utgöra så pass
stora förmåner, att ämnesintresserade folkskollärare därigenom borde sti
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
muleras till akademiska studier för vinnande av den högre behörigheten
för undervisning i realskola eller å enhetsskolans högstadium.
I sådant fall, då folkskollärare behöver tjänstledighet från ordinarie eller
extra ordinarie anställning för att kunna bedriva sina akademiska studier,
men skolstyrelsen icke beviljar sådan ledighet, bör frågan om tjänstledigheten
kunna hänskjutas till skolöverstyrelsen för avgörande.
Vidare föreslår utredningen, att folkskollärare eller övningslärare under
studietiden skall kunna erhålla stipendium på vissa villkor. Stipendium
skall icke utgå under den tid, då den studerande åtnjuter B-avdrag, eller
överhuvudtaget under det budgetår, då B-avdrag åtnjutes.
För studier vid universitet eller högskola föreslås stipendiebeloppet utgöra
2 000 kronor för år räknat. Utredningen anser sig icke kunna föreslå
större stipendium med hänsyn till de belopp, vilka för närvarande utgår som
licentiand- och doktorandstipendier (2 500 respektive 5 000 kronor) och som
stipendier till blivande distriktstandläkare. Antalet stipendier synes för
budgetåret 1952/53 böra maximeras till 300. Med hänsyn till den stora
bristen på lärare i matematisk-naturvetenskapliga ämnen torde 200 av
stipendierna böra reserveras för studerande i dessa ämnen, med möjlighet
till jämkning, om skolöverstyrelsen så prövar skäligt. För budgetåret
1952/53 skulle alltså erfordras (300 X 2 000 =) 600 000 kronor. — Utredningen
utgår från att sådan stipendiat, som nu avses, också skall kunna
erhålla räntejritt studielån eller lån med statlig kreditgaranti.
För personer, som begagnar sig av den kursundervisning utredningen
föreslagit, föreslås ett stipendiebelopp av 500—800 kronor. Beloppets storlek
i varje enskilt fall föreslås skola bestämmas av skolöverstyrelsen med
hänsyn till kursens längd. Därest stipendiaternas antal uppgår till det beräknade
(högst 192), skulle stipendiebehovet för budgetåret 1952/53 utgöra
omkring 125 000 kronor.
Med hänsyn till omöjligheten att beräkna antalet studerande, som kommer
att begagna sig av de olika utbildningsvägarna (antalet folkskollärare
med B-avdrag inräknat), hemställer utredningen, att erforderliga stipendiemedel
beviljas under ett förslagsanslag. Därest så sker, torde för budgetåret
1952/53 ett belopp av 650 000 kronor vara tillräckligt.
Slutligen hemställer utredningen om ytterligare några åtgärder i syfte
att stimulera intresset för lärartjänstgöring och vidareutbildning. Dessa
gäller reseersättning och viss dagersättning vid vikariatstjänstgöring:
Sålunda föreslås ändring i förmånligare riktning av de bestämmelser, som
nu gäller enligt k. br. den 16 april 1948 beträffande reseersättning vid vikariatst
jänstgöring vid allmänna läroverk och folk- och småskoleseminarier.
Detta skulle säkerligen stimulera personer, som icke är lärare men har
akademisk utbildning eller lärarinneexamen, t. ex. präster och gifta kvinnor,
att åtaga sig lärartjänstgöring i större utsträckning.
I betänkande av 1945 års seminariesakkunniga angående åtgärder för
underlättande av lärarrekryteringen å avlägset belägna orter m. m. före
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
slogs, att reseersättning för s. k. korttidsvikariat i folkskola skulle utgå för
vikaries resa till och från vikariatsorten i huvudsak enligt de grunder, som
tillämpades vid läroverken. Förslaget om sådan reseersättning har icke förverkligats.
Utredningen, som finner det synnerligen angeläget, att folkskollärare
icke vägras tjänstledighet för studier på grund av svårighet att erhålla
vikarie, föreslår, att möjlighet beredes vikarie till skälig reseersättning.
Också vidgad möjlighet till sådan dagersättning, som utgår till vissa
pensionerade lärare enligt SFS 1950: 515, skulle med all sannolikhet göra
fler undervisningskompetenta personer benägna att åtaga sig lärar vikariat.
Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Med hänhyn
till framfört förslag om höjning av licentiand- och doktorandstipendierna
föreslår överstyrelsen dock, att det av utredningen föreslagna stipendiebeloppet
av 2 000 kronor liöjes till 2 500 kronor. Överstyrelsen understryker
kraftigt utredningens uttalande om vikten av att de studentsociala
åtgärderna ytterligare vidgas och efjektiveras samt om införande av ett
mera omfattande stipendiesystem för universitetsstuderande och anför
härom bland annat:
Den normala utbildningsvägen till filosofisk ämbetsexamen är och förblir
dock huvudvägen till läroverkslärarkompetens. Överstyrelsen framhåller,
att de folkskollärare, vilka avses i utredningens förslag, i många fall bildat
familj och därför måhända av ekonomiska skäl endast kan fullgöra den
akademiska utbildningen i etapper, varigenom tidsvinsten i många fall
skulle bli illusorisk. Mellan de båda utbildningsvägarna bör emellertid icke
råda något motsatsförhållande. Båda är erforderliga i nuvarande situation
och båda bör underlättas. Överstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten
av att jämväl utökade studentsociala åtgärder för studerande, som i
vanlig ordning förbereder sig för lärarbanan, vidtagas i väsentlig omfattning.
Även övriga av krisutredningen nämnda åtgärder av ekonomisk art i
syfte att få fram lärare för den högre skolan anser överstyrelsen böra undersökas,
t. ex. ifråga om personer, som icke är lärare men som har akademisk
examen eller examen från högre lärarinneseminarium, och vidare pensionerade
lärare. I fråga om sistnämnda kategori kommer överstyrelsen att framlägga
vissa förslag i särskild skrivelse.
Statskontoret har i sak icke något att erinra mot utredningens
förslag rörande B-avdrag. Då åtgärden är särskilt betingad av krisförhållandena,
synes emellertid ändring i folkskolans avlöningsreglemente icke
påkallad, utan lärer Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande
att för en lämpligt avpassad tidsperiod liimna ett generellt medgivande
av antytt slag. Däremot ställer sig ämbetsverket avvisande till tanken på
särskilda stipendier till folkskollärare, som avser att skaffa sig begränsad
behörighet för undervisning i realskola. Då dylik behörighet enligt uttalan-,
den av utredningen skulle påverka lönesättningen, finner statskontoret det
sålunda icke motiverat att i stipendiehänseende försätta dessa i ett bättre
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
läge än övriga studerande vid universiteten, som inriktar sina studier på
en fullständig ämbetsexamen. Ämbetsverket avstyrker därför förslaget i
denna del.
Även statens löne nämnd, som i och för sig icke funnit anledning
till erinran mot förslaget beträffande B-avdrag, anser erforderliga bestämmelser
härom böra meddelas i annan ordning än genom ändring i avlöningsreglementet.
Vad krisutredningen föreslagit angående reseersättning
vid vikariatstjänstgöring och vid s. k. korttidsvikariat i folkskola samt
rörande vidgade möjligheter till dagersättning för vissa lärarkategorier har
icke givit lönenämnden anledning till erinran.
Universitetskanslern har intet att erinra mot utredningens
förslag i vad avser B-avdrag, ej heller mot rätt för folkskollärare att vid
universitet kunna erhålla räntefria studielån, lån med statlig kreditgaranti
och naturastipendier. Däremot anser sig kanslern, i likhet med flertalet
av de i ärendet hörda akademiska myndigheterna, icke böra tillstyrka krisutredningens
förslag om stipendier å 2 000 kronor till folkskollärare, som
bedriva akademiska studier. Genomförandet av ett dylikt förslag skulle
medföra en icke önskvärd kategoriklyvning av universitetsstuderandena
med folkskollärarna som en särskilt privilegierad grupp. För folkskollärare,
som inriktar sina studier på partiell kompetens med 2 ä 3 betyg, torde förmånen
av tjänstledighet med B-avdrag under en stor del av studietiden
få anses tillfyllest. De folkskollärare, som går utbildningsvägen med en
4-betygsexamen, blir härigenom kompetenta till lärartjänster i högre löneställning,
varför man torde kunna räkna med att denna utbildningsväg blir
lockande utan särskilda stipendier. Huruvida stipendier bör avses för deltagare
i de föreslagna fortbildningskurserna, bör prövas i samband med
de överväganden, som måste äga rum beträffande kursernas organisation
m. m.
Kanslern föreslår slutligen, att för den ökade akademiska undervisningen
för motverkande av lärarbristen äskas ett klumpanslag av förslagsvis
750 000 kronor:
Krisutredningen har icke framlagt några beräkningar av de kostnader,
en utökad lärarutbildning vid universitet och högskolor av det slag utredningen
förordat, kan väntas medföra. I de akademiska myndigheternas
remissyttranden har framförts krav på utökade lokaler, förstärkning av
lärarkrafterna och förhöjda materielanslag. Dessa krav uppgår — frånsett
byggnadskostnader — enligt av kanslern verkställd överslagsberäkning till
inemot 2 miljoner kronor. Den korta remisstiden har icke möjliggjort för
kanslern att i detalj granska dessa krav och bilda sig en uppfattning rörande
angelägenhetsgraden av desamma. Härtill kommer, att man för närvarande
icke har möjlighet att bedöma det exakta anslagsbehovet, då varje
prognos saknas angående omfattningen av den ökade tillströmning av studerande,
varmed man bör räkna. Under förhanden varande omständigheter
måste kanslern därför begränsa sig till att förorda, att för ökad akademisk
undervisning för motverkande av lärarbristen av riksdagen äskas ett klump
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
belopp, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts
prövning fördelas mellan universiteten och högskolorna. I nämnda avseende
synes ett belopp av förslagsvis 750 000 kronor böra anvisas.
Garantilånen ämnden framhåller nödvändigheten av att öka
studiehjälpen även åt studenter, som väljer den normala akademiska utbildningen:
De
stödåtgärder, som otvivelaktigt är nödvändiga, måste kombineras
med likvärdigt stöd åt läraraspiranter, som väljer den normala akademiska
utbildningen. Man måste eljest befara, att de av utredningen föreslagna
utbildningsvägarna ter sig förmånligare än akademikerbanan och att de
för lång tid konserverar standardsänkningen.
Utredningens förslag till stipendiering av snabbutbildningen, avseende
stipendier å sammanlagt 600 000 kronor, bör sålunda jämföras med medelsanvisningen
till naturastipendier, som nu utgör 299 000 kronor och avser
alla fakulteter. I fråga om jämförelsen med licentiand- och doktorandstipendier
måste man hålla i minnet, att dessa förutsätter avlagd akademisk
examen.
Om man till de gynnsamma stipendiemöjligheterna för folkskollärarna
fogar möjligheten till tjänstledighet med B-avdrag under viss del av studietiden
— faktiskt innebärande studielön på upp till 6 000 kronor under ett
år — kan man icke undgå att fråga sig, om icke de studenter, som på normalt
sätt meriterar sig för läroverksbanan, har anledning att känna sig
missgynnade.
För att öka rekryteringen till de akademiska studier, som syftar till meritering
för lärarbanan, och säkra tillgången på fullt kompetenta lärare förefaller
det nämnden oundgängligt att öka studiehjälpen i form av både naturastipendier
och lån även för läraraspiranter utan folkskollärarutbildning.
Att förbehålla ett visst antal stipendier och lån åt de studenter, som förbereder
sig för läroverksbanan, särskilt i moderna språk och matematisknaturvetenskapliga
ämnen, torde i en krissituation vara motiverat. Ett hänsynstagande
härtill synes dock kunna förväntas vid fördelningen av studiehjälpen
och särskilda bestämmelser därför ej vara erforderliga.
Garantilånenämnden anser vidare, att de föreslagna stipendierna åt folkskollärare
bör fördelas av statsstipendienämnderna. Nämnden behandlar
slutligen vissa frågor om den författningsmässiga regleringen av lån åt här
ifrågavarande stipendiater.
Folks koll ii rarförbundens styrelser yttrar, att de föreslagna
ekonomiska stödåtgärderna endast till en mindre del torde kompensera
folkskollärarna för de utgifter och de risker det innebär att lämna en tjänst
och fortsätta studierna. Med hänsyn till gällande bestämmelser för andra
grupper studerande rörande stipendiemöjligheter är styrelserna emellertid
medvetna om svårigheterna att i nuvarande situation skapa en förmånligare
anordning.
Sveriges förenade studentkårer framhåller, att läroverkens
krissituation på lång sikt endast kan bemästras genom ökad examination
av filosofie magistrar. Behovet av läroverkslärare kan fyllas endast genom
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
förverkligande av studentsociala utredningens reformprogram. SFS hemställer
därför, att kraftigt verkande studentsociala åtgärder vidtas i fråga
om studerande, som i vanlig ordning förbereder sig för läroverkslärarbanan.
Härjämte understryker SFS önskvärdheten av en intensifierad yrkesvägledningsverksamhet
på gymnasierna, byggd på fortlöpande bearbetat prognosmaterial
beträffande den akademiska arbetsmarknaden. SFS avstyrker
bestämt utredningens tanke på speciella lärarstipendier som en permanent
institution.
Vad angår de åtgärder, som är nödvändiga för att på kort tid bemästra
den aktuella krissituationen, tillstyrker SFS utredningens förslag i fråga
om B-avdrag och stipendier för deltagare i fortbildningskurser. SFS tillstyrker
också förslaget om att folkskollärare skall kunna få räntefria studielån
men anser dylika böra utgå ur allmänna studielånefonden, bland annat därför
att tillgången på universitetslån redan är synnerligen begränsad. Mot
förslaget om särskilda stipendier å 2 000 kronor framför SFS invändningar:
Krisåtgärderna får icke utformas så, att de motverkar ansträngningarna
att på längre sikt öka examinationen av filosofie magistrar. Det bör sålunda
icke ställa sig förmånligare för en abiturient att gå vägen via folkskollärarexamen
än att välja den normala utbildningsvägen till fil. mag.-examen.
Denna synpunkt synes icke ha tillräckligt beaktats av utredningen, då
denna föreslår inrättande av 300 stipendier å 2 000 kronor för folkskollärare.
Vägen via folkskollärarexamen till föreslagen 4-betygskompetens skulle för
övrigt i de flesta fall bli längre än den normala vägen till ämbetsexamen.
SFS är väl medvetet om att den rådande krissituationen tvingar fram
rent exceptionella nödåtgärder. SFS föreslår att ifrågasatta 600 000 kronor
i första hand användes för räntebefrielse i samband med studielån. För den
händelse denna åtgärd icke kan väntas få avsedd rekryteringsfrämjande
effekt, synes man tvingad tillgripa stipendier.
_Vad det här gäller synes vara att i görligaste mån stimulera redan examinerade
folkskollärare att övergå till läroverkslärarbanan. Därest statsmakterna
anser sig böra införa stipendierna, synes därför reformen böra
begränsas till att avse endast folkskollärare, som examinerats 1953 och tidigare.
I enlighet med reformens syfte synes vidare rätten till stipendier
böra utsträckas jämväl till akademiker, som före 1953 skaffat sig viss undervisning
svana (folkhögskollärare, filosofie kandidater vid läroverken etc.).
SFS vill emellertid kraftigt understryka, att införandet av en sådan särskilt
fördelaktig stipendieform för en grupp studenter i avsikt att bereda
dem en »genväg» till läroverkslärarbanan under alla förhållanden måste te
sig som en svår orättvisa för andra studenter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
31
II. Speciella åtgärder för avhjälpande av
lärarbristen i Norrland.
1. Inledning.
I skrivelse den 23 december 1950 till chefen för ecklesiastikdepartementet
framhöll skolöverstyrelsen svårigheterna i samband med lärarrekryteringen
vid vissa norrländska läroverk. Överstyrelsen fann skäl föreligga
till att problemet om den norrländska läroverkslärarbristen upptogs till
behandling i dess helhet. Enligt överstyrelsens mening hade krisläget under
senare år undergått en hastig försämring, varför åtgärder snabbt borde vidtagas
för att förhindra en ytterligare skärpning.
Med anledning härav anmodades läroverkens krisutredning att så skyndsamt
som möjligt inkomma med utredning och förslag i fråga om de av
överstyrelsen berörda förhållandena.
I sin den 20 februari 1951 avgivna utredning och förslag angående åtgärder
för avhjälpande av ämneslärarbristen vid de högre skolorna i övre
och mellersta Norrland föreslår läroverkens krisutredning, att
åtgärder vidtagas för
ledigf örklar ande av extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 24 och extra
ordinarie ämneslärartjänster i Ce 24 eller Ce 22 enligt särskilda grunder
(orts- och ämnesbundenhet),
inrättande av vissa extra ordinarie tjänster, tillgängliga för lärare med
lägre kompetens än som krävs för motsvarande ordinarie tjänster, nämligen
av högst 10 extra ordinarie lektorstjänster i Ce 30, avsedda för högre allmänna
läroverk, högst 35 extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 26, avsedda
för allmänna läroverk och småskoleseminarier, samt högst 35 extra ordinarie
ämneslärartjänster i Ce 26 och Ce 24, avsedda för kommunala flickskolor
och mellanskolor, respektive högre folkskolor,
höjning av arvodena till föreståndaren för den egentliga lärarkursen, till
ordinarie och extra ordinarie lärare i läroämnen samt till handledare vid
högre allmänna läroverket i Umeå enligt utredningens förslag den 22 september
1950 samt
jämställande i löneliänseende av de högre folkskolornas ämneslärare med
de kommunala mellanskolornas.
Inom krisutredningen har reservationer anförts dels av läroverksadjunkten
G. Herrström och lektorn G. Mellbourn, dels av rektorn E. Ekman.
Herrström och Mellbourn anför avvikande meningar i fråga om ledigförklarande och
inrättande av tjänster samt föreslår särskilt lönetillägg för samtliga ämneslärare i övre
och mellersta Norrland.
Ekman föreslår också avlöningsförstärkning för samtliga nämnda lärare.
I sitt utlåtande över utredningens förslag anför skolöverstyrels
e n, att effektiva åtgärder för att bemästra lärarbristen i allmänhet i
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
det långa loppet kan förväntas påverka även det norrländska problemet.
Men situationen i övre och mellersta Norrland har inträtt i ett sådant läge,
att snabbt verkande åtgärder är ofrånkomliga.
2. Lärarbristen i Norrland.
Läroverkens krisutredning erinrar om att ämneslärarbristen
vid de högre skolorna i Norrland i skilda sammanhang påtalats. Övre Norrland
(Norrbottens och Västerbottens län) intar otvivelaktigt i många avseenden
en särställning i fråga om denna lärarbrist. Utredningen finner det
emellertid påkallat att låta sin undersökning omfatta även mellersta Norrland
(Västernorrlands och Jämtlands län). Gävleborgs län medtages däremot
icke, då detta i förevarande hänseende bör räknas till det övriga landet.
Orsakerna till lärarbristen i Norrland har av skolöverstyrelsen i visst
sammanhang angivits vara framförallt följande.
Ekonomiska förhållanden: höga skatter, höga hyror och höga levnadsomkostnader
i övrigt, vilket ej kompenseras genom dyrortsgrupperingen
och kallortstillägg; klimatiska förhållanden, vilka i en del fall medföra
större sjuklighet; isoleringen, sammanhängande med orternas avlägsenhet
och de långa resornas dyrbarhet; obekantskap med förhållandena i Norrland,
något som avhållit mången från att alls taga emot något förordnande
i Norrland — »Norrlands-skräclcen».
Utredningen anser denna analys motsvara det verkliga läget. Trots nackdelarna
finner sig dock många lärare väl till rätta i Norrland. Bland fördelarna
med norrlandstj änstgöring bör främst nämnas den livliga uppskattningen
där av den högre skolan, kollegialiteten mellan lärarfamiljerna samt
tillfällena till friluftsliv o. d. Vanligen söker dock lärarna snart transport
söderut. Under senare år har den goda platstillgången söderut stimulerat
till avflyttning från Norrland. I stället för de avflyttade kommer ofta svagt
meriterade vikarier. En dylik utveckling medför ökad arbetsbörda och försämrad
trivsel för de kvarvarande kompetenta lärarna.
Krisutredningen lämnar härefter en redogörelse för den nuvarande bristsituationen.
Av uppgifter rörande antalet ledigförklaranden vid högre allmänna
läroverk, realskolor och samrealskolor, utan att tjänst kunnat tillsättas,
dels år 1946, då en tydligt markerad krissituation redan uppstått,
dels år 1950 framgår, att läget undergått en hastig försämring. Tydliga
skiljaktigheter mellan de fyra nordligaste länen kunna icke konstateras.
Däremot finner utredningen med full säkerhet ådagalagt, att övre och mellersta
Norrland drabbats avsevärt hårdare av lärarbristen än landet i övrigt.
Utredningen upplyser vidare, att av 30 vid högre allmänna läroverk i unsökningsområdet
31/12 1950 vakanta lektors- och adjunktstjänster 19 stått
obesatta mindre än två år och 11 över två år samt att beträffande 48 vid
samrealskolorna samma dag vakanta tjänster motsvarande siffror är 39
Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 33
och 9. De ordinarie tjänsterna är till betydande del vakanta såsom framgår
av följande sammanställning:
Antal ord. |
Antal vakanta |
|
tjänster |
tjänster |
|
Högre allmänna läroverk: |
1950/51 |
a''/n 1950 |
lelrtorstjänster .................... |
............... 69 |
11 |
adjunktstjänster ................... |
............... 178 |
18 |
ämneslärarinnetjänster .............. |
............... 23 |
1 |
270 |
30 |
|
Samrealskolor: |
||
adjunktstjänster .................. |
............... 101 |
43 |
ämneslärarinnetjänster ............ |
............... 26 |
5 |
127 |
48 |
Utredningen har även gjort en undersökning beträffande lärarbristen
med hänsyn till tillgången på kompetent arbetskraft i de fyra nordligaste
länen i jämförelse med förhållandena inom landet i övrigt. Resultatet sammanfattas
i följande översikt, däri lärarbristen anges i procent av veckotimmar
i läroämnen:
Övre och mellersta
Norr
-
land
Högre allmänna läroverk ............................ 15%
Samrealskolor ..................................... 36 %
Kommunala mellanskolor ........................... 47 %
Högre folkskolor ................................... 47 %
Övriga
landet
4%
10%
22%
28%
Inom samtliga undersökta skolformer är således, anför utredningen, bristläget
betydligt allvarligare för de högre skolorna i övre och mellersta Norrland
än i det övriga landet. Allvarligast är situationen för de kommunala
mellanskolorna och de högre folkskolorna, för båda 47 procent. Således bestrides
i det närmaste hälften av all undervisning i läroämnen inom dessa
båda skolformer av icke kompetenta lärare. Läget kommer utan tvivel att
snabbt försämras.
Slutligen har utredningen gjort en ingående detaljgranskning av bristläget
vid varje skola för sig särskilt med hänsyn till lärarnas kompetens.
Av undersökningen kan beträffande de olika skolformerna inhämtas bland
annat:
Högre allmänna läroverk: Förhållandena är i stort sett gynnsammare
inom denna skolform än inom övriga. Undantag utgör dock ämnesgruppen
matematik, fysik och kemi. I fråga om gymnasieundervisningen, som ovillkorligen
fordrar kompetent arbetskraft, hotas läroverken i Haparanda,
Skellefteå och Umeå framför andra av kris.
Samrealskolorna: Inom denna skolform är förhållandena avsevärt sämre
än vid de högre allmänna läroverken.
3 — Uihavg till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 153.
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
Seminarierna: Inga påfallande rekryteringssvårigheter synes föreligga
utom för folkskoleseminariet i Luleå.
Kommunala flickskolorna: Rekryteringssvårigheterna inom denna skolform
förefalla att vara mindre betydande.
Kommunala mellanskolorna: I denna skolform kan vid jämförelse med
tidigare nämnda skolor iakttas en mycket mer markant bristsituation.
Högre folkskolorna: Troligtvis främst på grund av den ogynnsamma lönesättningen
är förhållandena i fråga om antalet vakanta tjänster vid många
av dessa skolor avsevärt sämre än vid flertalet kommunala mellanskolor.
Av 61 ordinarie ämneslärartjänster höstterminen 1950 var icke mindre än
48 vakanta. Förhållandena är påtagligt sämre i övre Norrland.
Sammanfattningsvis framhåller krisutredningen, att bristläget vid samtliga
skolformer inom undersökningsområdet framträder i bland annat följande
avseenden: många ordinarie tjänster locka icke sökande eller blott
en sökande, som vakansvikarier eller på befattningar över stat kan sällan
provårsmeriterade lärare erhållas, i många fall kan icke lärare med akademisk
examen anvisas, täta lärarbyten är vanliga, att anskaffa en tillfällig
vikarie erbjuder de största svårigheter, på sistone har det visat sig svårt att
över huvud taget uppbringa personer med vilja och någon förmåga att
undervisa. Bristläget tenderar att alltmer skärpas.
3. Åtgärder av dirigerande natur.
Krisutredningen finner det icke möjligt att anvisa utvägar att
ens tillnärmelsevis avhjälpa lärarbristen vid de högre skolorna i Norrland
utan inskränker sig till att föreslå åtgärder, ägnade att så långt görligt är
begränsa lärarbristens skadeverkningar, och att anvisa utvägar för att avveckla
en på ordinär väg olösbar krissituation vid en högre skola. Utgående
från grundsatsen att den otillräckliga arbetskraften bör så fördelas, att
ingen del av landet bringas i ett alldeles ohållbart läge, föreslår utredningen
åtgärder, ägnade att leda till en viss måttlig omfördelning av arbetskraften.
Utredningen ifrågasätter endast åtgärder, som kan realiseras i nuvarande
läge, som snabbt kan genomföras och som kan väntas ge verklig effekt.
Därvid tänkbara åtgärder kan betecknas som antingen dirigerande eller
stimulerande.
Utredningen dryftar först möjligheterna att tvåjigsdirigera extra ordinarie
lärare och nyutexaminerade lärare till Norrland. Utredningen avvisar
dylika utvägar dels med tanke på konsekvenserna i fråga om tillströmningen
till lärarbanan, dels under åberopande av allmänna invändningar
mot varje slags tvångsdirigering av lärare. Såsom en tänkbar åtgärd nämner
utredningen även begränsning av möjligheterna för ungdomen till högre
skolbildning, men en dylik åtgärd anser utredningen icke kunna begränsas
till att gälla endast Norrland.
35
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 153.
Diiremot föreslår utredningen, att extra ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster
ledigförklaras orts- och ämnesbundna, dock med möjligheter
till undantag i särskilda fall. Utredningen anför bland annat:
När extra ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster år 1937 inrättades,
var avsikten bland annat, att de skulle tillföra mindre eftersökta skolor
erforderlig arbetskraft. Detta har icke blivit fallet. Under åren 1943—47
ledigförklarade skolöverstyrelsen tjänsterna orts- och ämnesbundna. Av
administrativa orsaker fungerade systemet icke så väl, varför överstyrelsen
frångick det. Följden härav har blivit, att dessa tjänster i allt större utsträckning
kommit att placeras vid Stockholms och andra eftersökta städers
förhållandevis väl tillgodosedda läroverk. Det för närvarande tillämpade
tillsättningsförfarandet vidmakthåller således bristsituationen på
mindre eftersökta orter.
Fördenskull föreslår utredningen, att extra ordinarie adjunktstjänster i
Ce 24 i fortsättningen successivt, allteftersom de blir lediga, ledigförklaras
orts- och ämnesbundna. De bör fördelas jämnare på landets olika läroverk
och ledigförklaras framförallt i ämnesgrupper, där brist på lärare föreligger.
Om fall skulle uppstå, då sådana e. o. adjunktstjänster icke lockar sökande,
bör de hellre vakantsättas än överflyttas till annan skola. Lokal behörighet
till sådan tjänst för fil. mag. utan provår men med väl vitsordad tjänstgöring
bör kunna komma i fråga i viss utsträckning. Vidare kan provårsläroverken
givetvis ställa godtagbara anspråk på att de icke-ordinarie tjänsterna
besättas med provårsmeriterade lärare. Meriterad lärare, som av
personliga skäl ej kan flytta från en större stad, bör likaså kunna erhålla
en tjänst i Ce 24 vid ett läroverk, som eljest icke borde tilldelas sådan
tjänst.
Beträffande e. o. ämneslärartjänster i Ce 24 vid kommunala flickskolor
och mellanskolor samt i Ce 22 vid högre folkskolor bör liknande villkor
fastställas.
Mot den här föreslagna formen för dirigering av den tillgängliga arbetskraften
torde inga berättigade invändningar kunna resas, anser utredningen.
Inom utredningen har ledamöterna Herrström och Mellbourn anmält reservation mot
utredningens förslag. De anför bland annat, att norrlandsskolorna redan har många högre
tjänster än de extra ordinarie vakanta samt att den föreslagna åtgärden skulle missgynna
lärare i humanistiska ämnen. Reservanterna föreslår i stället stimulerande åtgärder
i form av lönetillägg.
Skolöverstyrelsen avstyrker utredningens förslag beträffande
orts- och ämnesbundenhet för extra ordinarie tjänster:
Åtgärden skulle sannolikt ej få nämnvärd effekt, då icke ens ordinarie
tjänster i avsedda ämnen lockar sökande. Den skulle också göra lärarbanan
mindre attraktiv. Enligt överstyrelsens erfarenhet skulle anordningen medföra
ett omfattande administrativt merarbete, som överstyrelsen ej kan
åta sig utan personalförstärkning. Överstyrelsen anser dock, att vissa förbehåll
kan göras för Norrland, där sä kan vara av betydelse.
Statskontoret ansluter sig till utredningens förslag. Enligt statskontorets
uppfattning innebär § 122 läroverksstadgan skyldighet för överstyrelsen
att tillse, att i ett bristläge tillgängliga icke-ordinarie lärarkrafter
36
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
fördelas så rättvist som möjligt. Det bör även ankomma på överstyrelsen
att inom ramen för sina befogenheter på frivillighetens väg söka ernå en
lämpligare fördelning av nyutexaminerad arbetskraft.
Statens lönenämnd avstyrker utredningens förslag beträffande
orts- och ämnesbundenhet för extra ordinarie tjänster, vilken befaras medföra
en skärpning av rådande rekryteringssvårigheter i fråga om lärarna.
Övre Norrlands rektorsförening avvisar ur principiella
synpunkter utredningens förslag.
Läroverkslär arnas riksförbund avstyrker varje slag av
tvångsdirigering. Förbundet framför en ingående kritik av utredningens
förslag om orts- och ämnesbundenhet av extra ordinarie tjänster. Bland
annat anför förbundet, att förslagets genomförande skulle försätta läroverkslärarna
i sämre läge än andra jämförliga tjänstemän. Förbundet avstyrker
bestämt utredningens förslag, vars realiserande icke anses i nämnvärd
utsträckning tillföra Norrland provårsutbildade läroverkslärare och
på längre sikt torde få skadliga konsekvenser för landsdelen.
Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner en tvångsdirigering
av yngre lärare under vissa förutsättningar försvarlig. Styrelsen
framhåller, att en begränsning av möjligheterna till högre skolbildning
skulle bli en mycket impopulär åtgärd.
4, Åtgärder av stimulerande natur.
Inledningsvis anför krisutredningen, att de åtgärder, som hittills
vidtagits för att göra tjänsterna vid de högre skolorna i Norrland mera
attraktiva, är obetydliga. Efter samråd med ecklesiastikdepartementet tilllämpar
skolöverstyrelsen sedan år 1947 en förhöjd meritvärdering för tjänstgöring
vid läroverk i övre Norrland (50 procent) och i mellersta Norrland
(25 procent). Detta system torde dock i viss mån ha motverkat sitt syfte,
därigenom att det ökat omsättningen av lärare. I varje fall har det förlorat
i betydelse, allteftersom tillgången på lediga tjänster i det övriga landet
ökat.
I det följande behandlas av utredningen angivna möjligheter till stimulerande
åtgärder under särskilda rubriker.
a) Provisorisk avlöningsförstärkning.
Utredningen — varmed under detta avsnitt avses dess majoritet
(ordföranden och två ledamöter) — anför, att det torde förefinnas en mycket
stark opinion bland rektorer, målsmän och andra intresserade i Norrland
för en kraftigt tilltagen provisorisk avlöningsförstärkning till alla heltidsanställda
ämneslärare vid de högre skolorna där såsom det enda effek
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
tiva medlet att förbättra lärarrekryteringen. Utredningen erinrar, att Övre
Norrlands rektorsförening år 1950 föreslagit ett årligt lönetillägg för lärarna
i övre Norrland på 2 000 kronor. Andra liknande förslag har vid skilda
tillfällen framförts, bland annat av föräldraföreningar. Skolöverstyrelsen
har år 1940 ifrågasatt högre löneklassplacering för norrlandslärare.
Utredningen uttalar sin livliga förståelse för förslag av angiven art. En
allvarlig brist på lärare måste medföra långtgående konsekvenser. Särskilt
vill utredningen framhålla, att Norrlands ungdom till följd av lärarbristen
riskerar att få sämre möjligheter till fullgod skolutbildning än landets ungdom
i övrigt.
Då variationerna i bristläget för övre och mellersta Norrland är jämförelsevis
obetydliga, bör enligt utredningens mening ett lönetillägg av
2 000 kronor för övre Norrlands lärare rättvisligen medföra ett liknande
tillägg för mellersta Norrlands med åtminstone 1 000 kronor. Till dylika
lönetillägg vid de högre kommunala skolorna borde utgå statsbidrag såsom
till annan läraravlöning. Statens årliga kostnad för ifrågavarande lönetillägg
skulle enligt utredningens beräkningar för budgetåret 1950/51 ha
uppgått till 1 031 000 kronor.
Krisutredningen anser sig emellertid för närvarande böra avstå från att
framlägga förslag om provisorisk avlöningsförstärkning till lärare vid högre
skolor i övre och mellersta Norrland av i huvudsak följande skäl:
Med säkerhet ha åtskilliga mindre, icke centralt belägna skolor i mellersta
och södra Sverige lika stora svårigheter med lärarrekryteringen som
de norrländska. Med stor sannolikhet skulle en generell avlöningsförstärkning
till lärarna i Norrland få till följd, att ett betydande antal skolor i
den övriga delen av landet ställdes inför mycket svårbemästrade rekryteringsproblem.
Det är icke heller säkert, att en avlöningsförstärkning skulle bringa avsedd
hjälp åt ens flertalet högre skolor inom Norrland, vilket särskilt gäller
de nu sämst lottade.
Åtgärden skulle också medföra konsekvenser i form av krav från en rad
andra tjänstemannagrupper i Norrland.
Utredningen framhåller slutligen, att utredningen endast åsyftar provisoriska
lönetillägg för den akuta lärarbristens avhjälpande. Frågan om en
allmän avlöningsförbättring för norrländska tjänstemän anser utredningen
däremot med det snaraste böra lösas.
I den inom utredningen av ledamöterna Herrström och Mellboum avgivna reservationen föreslås,
att samtliga heltidsanställda ämneslärare vid högre skolor i övre och mellersta Norrland tillerkännes
ett årligt provisoriskt lönetillägg av 2 OOt kronor för lärare i Norrbottens och Västerbottens län
samt av 1 008 kronor för lärare i Jämtlands och Väslemcrrlands län. I sitt särskilda yttrande anför
ledamoten Ekman, att till samtliga i Norrland tjänstgörande lärare bör utgå en avlöningsförstärkning
av sådan storlek, att Norrland förmår ej blott förvärva utan även behålla kvalificerade lärare.
38
Kungl. Maj:ts -proposition nr 153.
Skolöverstyrelsen delar icke utredningens uppfattning. Enligt
överstyrelsens mening är en avlöningsförstärkning den effektivaste åtgärden
att förbättra lärarrekryteringen i övre och mellersta Norrland. Överstyrelsen
föreslår, att lärare vid högre skolor inom kallortsområdena
111—17 erhåller en löneplacering, som med tre löneldasser, dock högst två
över den högsta för ifrågavarande tjänst gällande löneklassen, överstiger
vad som eljest skolat gälla, och att lärare inom kallortsområdena 1—II
respektive inom övriga delar av de fyra nordligaste länen på motsvarande
sätt erhåller en uppflyttning av två löneklasser respektive en löneklass.
Överstyrelsen anför i huvudsak:
Utredningens farhåga, att en avlöningsförstärkning skulle framkalla
lärarbrist i det övriga landet, anser överstyrelsen överdriven. Det är önskvärt,
att lärartillgången fördelas jämnare, och det kan då ej undvikas, att
rekryteringen försvåras inom hittills bättre tillgodosedda landsdelar. Någon
allvarlig brist torde dock ej uppstå i de sydligare landsdelarna.
Den andra av krisutredningens invändningar anser överstyrelsen vara
av större betydelse. De befarade olägenheterna kan dock upphävas eller i
varje fall avsevärt minskas genom en mindre schematisk utformning av
löneförstärkningen.
För erhållande av större differentieringsmöjligheter föreslår överstyrelsen
sålunda tre (i stället för två) olika belopp för avlöningsförstärkningen. Av
praktiska skäl bör vidare avlöningsförstärkningen utgå i form av jörhöjd
löneklassplacering, ej såsom arvode. Slutligen bör uppdelningen av bristområdets
skolor efter storleken av den avlöningsförstärkning, som bör tillkomma
lärarpersonalen vid skolorna, i största möjliga utsträckning anknytas
till grupperingen av orterna i avseende å kallortstillägg.
Den förhöjda löneklassplaceringen föreslås gälla samtliga ämneslärarkategorier
vid allmänna läroverk, folk- och småskoleseminarier och högre
kommunala skolor och omfatta såväl ordinarie som extra ordinarie och
extra lärare. Lärare bör åtnjuta denna högre löneklassplacering endast för
den tid han är anställd vid skola inom området i fråga. Om han anställes
vid annan skola, bör den förhöjda löneklassplaceringen upphöra. Bestämmelser
om höjd löneklassplacering inom lönegraden kunna utfärdas med
stöd av 24 § Saar. Fn kompletterande föreskrift torde emellertid erfordras,
för att den höjda placeringen ej skall beaktas vid övergång till annan tjänst.
Enligt 25 § Saar må tjänsteman åtnjuta lön enligt högre löneklass än den
högsta inom vederbörande lönegrad. För en mera generell tillämpning av
denna bestämmelse på sätt överstyrelsen förutsatt, torde dock likaledes
särskilda bestämmelser erfordras. Överstyrelsen utgår ifrån att erforderliga
författningsändringar underställas riksdagens prövning.
Merkostnaderna för statsverket vid bifall till överstyrelsens förslag
skulle uppgå till omkring 830 000 kronor (för statliga lärare 692 000 kronor,
för kommunala 137 000 kronor) jämte rörligt tillägg.
Utredningens invändning mot en avlöningsförstärkning, att en sådan
kunde komma att begäras också av andra tjänstemannagrupper i Norrland,
kan förefalla tungt vägande. Enligt överstyrelsens mening blir dock alternativet
att inskränka eller temporärt nedlägga utbildningslinjer, vilket
bland annat skulle drabba nämnda grupper. Det kan också förtjäna framhållas,
att de högre skolornas lärare på visst sätt intar en nyckelposition
Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 39
och att en akut katastrofsituation på annat område (sinnessjukhusläkama)
medfört avlöningsförstärkning.
Inom skolöverstyrelsen har reservation anförts av undervisningsrådet C. E. Sjöstedt,
som motsätter sig den för kallortsområdena III—VI föreslagna begränsningen till högst
två löneklasser över den högsta, då en dylik begränsning skulle få en ogynnsam verkan
på rekryteringen till de skolor, som har de största rekryteringssvårigheterna.
Statskontoret ansluter sig till utredningens uppfattning. Ämbetsverket
erinrar om att yrkanden om likartade tillägg för provinsialläkare
nyligen avvisats (jfr 1951 års statsverksprop., elfte huvudtit., s. 44).
Statens lönenämnd förordar — därest avlöningsförstärkning
eller inrättande av extra ordinarie tjänster anses böra genomföras — den
sistnämnda anordningen. Från de synpunkter, lönenämnden har att företräda,
anses nämligen en tillfällig sänkning av kompetenskraven beträffande
lektors- och adjunktstjänstema vara att föredraga framför medgivande
av särskilda »norrlandstillägg», då ett sådant medgivande får förutsättas
medföra konsekvenser i form av krav på enahanda tillägg från andra
tjänstemannakategorier.
Inom lönenämnden har särskilda yttranden avgivits av två ledamöter.
Övre Norrlands rektorsförening understryker sin förutnämnda
framställning om lönetillägg åt lärarna vid de högre skolorna i
övre Norrland. Föreningen kritiserar starkt utredningens uppfattning:
En kraftigt tilltagen kompensation för de höga levnadsomkostnaderna
i övre Norrland för lärarna är helt enkelt nödvändig. Stämningen bland
lärarna har försämrats, sedan krisutredningens förslag framlagts. Det kan
befaras, att ett stort antal lärare söker transport till sydligare delar av
landet. De av utredningen föreslagna åtgärderna skulle med största säkerhet
icke få den stimulerande verkan, som avsetts. En ännu mer skriande
lärarbrist än den nuvarande kommer med nödvändighet att orsaka nedläggandet
av gymnasie- och realskolavdelningar.
Föreningen, vars medlemmar bäst kan bedöma, vad som i realiteten kan
stimulera lärarna att stanna kvar i övre Norrland eller söka tjänster där,
hemställer, att de av föreningen föreslagna åtgärderna för ekonomisk kompensation
till lärarna snarast vidtages.
Läroverkslärarnas riksförbund finner det nödvändigt,
att — utöver en allmän löneförbättring — generella tillägg tills vidare
bestämmes för samtliga tjänster i Norrland:
Sådan löneförbättring kan visserligen åstadkommas inom ramen för bestämmelserna
i Saar, men den torde då ej bli av den storleksordningen, att
den får reell betydelse. För l:e och 2:e underläkare vid sinnessjukhusen
har fastställts tiilägg på 4 000 respektive 3 000 kronor. För läroverkens
del synes samma belopp — uppräknade med hänsyn till penningvärdets
fall — böra bestämmas för lektorer respektive adjunkter. Eu förändring av
rörliga tillägget bör påverka tilläggsbeloppen. Motiv saknas för en skillnad
i lönetilläggen mellan de fyra nordligaste länen.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
EU utnyttjande av bestämmelserna i 25 § Saar blir otillfredsställande,
då de kan leda till att t. ex. en yngre ordinarie adjunkt, som befinner sig
i löneklass 26, kan få tre löneklassers förbättring, medan en äldre kollega,
som redan uppnått 29 löneklassen, högst kan få två löneklasser.
Förbundet yttrar vidare, att en lönehöjning för norrlandslärare bör kompletteras
med ändrade bestämmelser rörande beräkning av tjänstetid för
erhållande av full pension. Om lärax-e i Norrland finge räkna dubbla
tjänstår för full pension, skulle förmodligen många lärare, som först sent
fått pensionsberättigande tjänst, söka anställning där.
Styrelsen för Målsmännens riksförbund hemställer,
att verkligt positiva åtgärder omedelbart vidtagas för förstärkning av
löner och övriga förmåner för samtliga lärare vid de högre skolorna i Norrland
samt att förstärkningarna avväges så, att äldre och mera kvalificerade
lärare får högre tillägg och förmåner. Styrelsen anför bland annat:
_ Någon anledning att differentiera lönetilläggen för de olika länen har
ej påvisats. Med hänsyn till ökningen av levnadskostnaderna kan det
ifrågasättas, om 2 000 kronor nu är ett tillräckligt belopp. Utredningens
uttalande om svårbemästrade rekryteringsproblem i södra Sverige verkar
för målsmännen i Norrland som ett hån. Vad angår befarade krav från
andra tjänstemannagrupper i Norrland, intar ju lärarna en nyckelposition,
förutan vilken ingen vidareutbildning till andra tjänstemannayrken är tänkbar.
Samma skäl som anförts för avlöningsförstärkningar åt t. ex. sinnessjukhusläkare
och tingsjurister kan anföras för dylika förmåner åt lärare.
Det torde böra övervägas, om ej lönetillägget bör utmätas högre för
högre lärarbefattningar. Fn särskild stimulans åt lärare i huvudlärarbefattning
synes befogad, bland annat med hänsyn till av styrelsen ifrågasatt
dirigering av yngre lärare till Norrland.
Lärarna vid sa mrealskolorna och kommunala
gymnasierna i Kiruna och Malmberget hemställer, att
lärarna vid malmfältens läroverk tillerkännes ett årligt lönetillägg, utgörande
för kompetent lektor 4 800 kronor, för övriga ämneslärare och för
övningslärare 3 600 kronor samt för timlärare ett belopp i proportion till
tjänstgöringens omfattning. I framställningen åberopas huvudsakligen kallortstilläggets
minskade realvärde, det hårda klimatet, den geografiska isoleringen
och den ökade arbetsbördan för kompetenta lärare, varjämte framhålles,
att kommunala tillägg tidigare utgått.
b) Inrättande av vissa extra ordinarie tjänster.
Krisutredningen — varmed även under detta avsnitt avses dess
majoritet — framhåller, att i en katastrofsituation utomordentliga åtgärder
måste tillgripas:
Åtgärderna för lärarbristens avhjälpande måste i första hand avse att
förhindra, att en katastrofsituation inträder för en viss skola, Med en
katastrofsituation menas här, att undervisningen i en viss ämnesgrupp icke
längre kan upprätthållas, därför att erforderligt antal acceptabelt kvalifi
-
41
Kurujl. Maj:ts proposition nr 158.
ceracle lärare icke på ordinär väg kan uppbringas. En dylik situation har
redan inträtt vid vissa skolor, framförallt inom ämnena matematik, fysik
och kemi. När ovillkorligen erforderlig lärarkraft ej kan anskaffas på ordinär
väg, och när tvångsdirigering ej kan tillgripas, måste utomordentliga
åtgärder, ägnade att stimulera lärare att söka tjänsten i fråga, vidtagas.
Utredningen erinrar, att utredningen tidigare med anledning av uppkommen
krissituation vid högre allmänna läroverket i Haparanda i första
hand föreslagit, att en extra ordinarie lektorstjänst av samma typ som vid
folkskoleseminarierna, d. v. s. i Ce SO, skulle inrättas. För sådana tjänster
vid seminarierna kräves, framhöll utredningen, i princip lektorskompetens;
på grund av lärarbristen ha licentiater med provår och några få välmeriterade
adjunkter med enbart jilosofisk ämbetsexamen kommit i fråga. Utredningen
uttalade som sin förhoppning, att samma kompetenskrav som
vid seminarierna skulle kunna upprätthållas beträffande den föreslagna
tjänsten, men ansåg med hänsyn till det föreliggande bristläget, att även
filosofie magister med genom provår väl vitsordad lärar skicklighet borde
kunna ifrågakomma. Vidare föreslog utredningen provisoriskt inrättande
av en extra ordinarie adjunktstjänst i Ce 26 samt denna tjänsts besättande,
om så bleve erforderligt, med filosofie magister utan provår. Såsom paralleller
till de föreslagna tjänsterna åberopade utredningen adjunktstjänster
i Ce 26 vid de högre tekniska läroverken och högre lönegradsplacerade
lärare vid kommunala gymnasier.
Efter att ha vägt fördelar och nackdelar med berörda typer av tjänster
mot varandra har utredningen beslutat föreslå provisoriskt
inrättande av 10 extra ordinarie lektor stjänster i Ce SO vid de högre allmänna
läroverken, 35 extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 26 vid de högre
allmänna läroverken, samrealskolorna och småskoleseminarierna samt 35
extra ordinarie ämneslärartjänster i Ce 26 eller Ce 2Jf vid de kommunala
flickskolorna, kommunala mellanskolorna och högre folkskolorna i övre och
mellersta Norrland.
En tjänst av någon av dessa typer anser utredningen böra placeras vid
en skola, först sedan ordinarie tjänst varit ledigförklarad minst två gånger
under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie innehavare,
och sedan alla tänkbara utvägar att på vanligt sätt erhålla tillräckligt
kvalificerad vikarie på tjänsten utan framgång prövats. Sedan
Ivungl. Maj:t bestämt maximiantalet av ifrågavarande tjänster, bör skolöverstyrelsen
pröva, hur många av tjänsterna som skall tagas i anspråk. Beslut
om tjänsternas placering vid viss skola bör beträffande de statliga skolorna
ankomma på skolöverstyrelsen samt beträffande de högre kommunala
skolorna ske i samråd med överstyrelsen. Givetvis bör tjänsterna kunna
ledigförklaras i vilken författningsenlig ämneskombination som helst.
Utredningen finner det önskvärt med en bestämmelse, som möjliggjorde
överflyttande efter överstyrelsens beprövande av eventuellt inom övre och
42
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
mellersta Norrland icke erforderlig tjänst till högre skola med lärarbrist
inom annan del av landet.
I fortsättningen behandlar utredningen vissa särskilda synpunkter beträffande
det framförda förslaget:
Fördelen med tjänster av dessa typer torde vara uppenbar. Framhållas
må även, att de föreslagna tjänsterna, genom att de ersätta ordinarie tjänster,
icke innebär någon merutgift för statsverket. Årligen bör emellertid
omprövas, i vad mån dessa tjänster erfordras under instundande budgetår.
För att den föreslagna anordningen icke skall få prejudicerande verkan
vid löneförhandlingar bör starkt betonas dess provisoriska karaktär. Mot
förslaget kan anmärkning riktas ur rättvisesynpunkt, men anmärkningen
förlorar i tyngd genom att tjänsterna skulle inrättas inom skilda ämnesgrupper.
Mot de föreslagna lektorstjänsterna kan anmärkas, att om en
adjunkt vid ett läroverk får en sådan tjänst, läroverket ej tillföres någon
ny arbetskraft. Emellertid torde vid tillsättning av dylik tjänst meriter enligt
första och andra befordringsgrunderna böra tillerkännas mycket starkt
företräde, varför en väl kvalificerad fil. mag. bör kunna komma i fråga före
en adjunkt med många tjänstår.
Man kunde tänka sig, att de föreslagna tjänsterna inrättas som extra
tjänster. Detta skulle dock innebära en försämring på grund av skillnaden
i fråga om pensionsförmåner och flyttningsersättning m. m.
Utredningen dryftar slutligen frågan, om man icke i stället för att inrätta
särskilda extra ordinarie tjänster kunde dispensvägen besätta vakanta
tjänster med ordinarie innehavare. Ett dylikt förfarande skulle nödvändiggöra
synnerligen långtgående dispensmedgivanden, vilka skulle framkalla
kraftig reaktion från olika lärargrupper. Den av utredningen föreslagna
anordningens karaktär av provisorium innebär en fördel.
Ledamöterna av utredningen Ilerrström och Mellbourn föreslå i sin reservation, att
lektorstjänster i Ce 30 icke inrättas, att i stället maximiantalet adjunktstjänster i Ce 26
höjes från 35 till 45 samt att provisoriska lönetillägg införes för alla ämneslärare. Ledamoten
Ekman anser, att utredningen i första hand bort föreslå en provisorisk löneförstärkning.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, dock med
vissa modifikationer. Bland annat föreslår överstyrelsen i stället för inrättande
av extra ordinarie tjänster användning av vikariatslöneförordnanden
på ordinarie tjänster. Den här ifrågavarande anordningen betraktar överstyrelsen
endast som ett komplement till avlöningsförstärkningen. Överstyrelsen
anför i huvudsak följande:
Utredningens förslag överensstämmer i avseende på lektorstjänsterna i
huvudsak med av överstyrelsen antytt förslag i skrivelse 23 januari 1951
angående fortsatt successivt utbyggande av läroverksorganisationen med
nya statliga gymnasier.
Överstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Dock vill överstyrelsen
föreslå, att begränsningen av antalet tjänster slopas. Om man kräver
uppfyllande av de föreslagna förutsättningarna för tjänsternas inrättande,
43
Kungl. May.ts proposition nr 153.
synes ytterligare restriktioner obehövliga. Det är att märka, att ifrågavarande
tjänster avses skola ersätta ordinarie tjänster i motsvarande lönegrad.
Vid uppkommande katastrofhot kan det vara en osmidig omgång,
om Kungl. Maj:ts medgivande först måste inhämtas.
Alternativt har krisutredningen framkastat förslag om inrättande av
extra tjänster i Cg 30 respektive Cg 26 och Cg 24. En dylik anordning
medgav Kungl. Maj:t inför katastrofhotet vid läroverket i Haparanda,
vilket lett till den akuta krisens hävande för innevarande läsår. Ehuru
överstyrelsen anser extra ordinarie tjänster av flera skäl vara att föredraga,
kan överstyrelsen också acceptera alternativet med extra tjänster.
Överstyrelsen vill emellertid framföra följande alternativa förslag. Ivrisutredningens
förslag beträffande extra ordinarie lektorstjiinster i Ce 30 kan
— såsom reservanterna inom utredningen framhållit — få vissa konsekvenser
i avseende på lärarkompetensen. Överstyrelsen vill därför föreslå,
att i stället för de ifrågasatta tjänsterna i Ce 30 respektive Cg 30 vikariatslöneförordnanden
på motsvarande ordinarie tjänster skulle kunna ledigförklaras
och att de för de extra ordinarie respektive extra tjänsterna föreslagna
lägre kompetensvillkoren finge gälla jämväl vikariatslöneförordnandena.
Därigenom skulle den tillfälliga karaktären av tjänsternas uppehållande
mera markeras.
Överstyrelsen är angelägen framhålla, att de ifrågasatta extra ordinarie
eller extra tjänsterna respektive vikariatslöneförordnandena icke kan ersätta
den föreslagna lönejörstärkningen. Inför ett akut katastrofhot kan
den förra anordningen utan tvivel vara en smidig och effektiv anordning.
Men den kan icke tillämpas i större utsträckning. Den skulle nämligen i
sådant fall kunna tänkas endast ha till effekt, att en lärare, som redan
tjänstgör i Norrland, sökte överflyttning på dylik tjänstgöring med högre
avlöning. Därjämte kunde anordningen, satt i system, befaras medföra,
att lärare, som redan har anställning vid en skola med rekryteringssvårigheter,
konune att söka anställning söderut, då han komme i sämre löneställning
än lärare vid skolan med högre lön. Därför kan anordningen enligt
överstyrelsens mening icke ersätta men väl på ett lyckligt sätt komplettera
förslaget om avlöningsförstärkning.
Länder åberopande av vad överstyrelsen anfört föreslår överstyrelsen, att
vikariatslöneförordnande på tjänst i Ca 30, Ca 26 respektive Ca 24, som
icke kunnat besättas trots tvenne ledigförklaranden inom ett år, skall kunna
erhållas av, i fråga om lektorstjänst, väl meriterad filosofie magister
med provår och, i fråga om adjunktstjänst eller ämneslärartjänst, väl meriterad
i övrigt behörig sökande utan provår.
Statskontoret ansluter sig till utredningens förslag. Utsikten att
för obestämd tid framåt erhålla vikariatslön eller extratjänst kan enligt
ämbetsverkets uppfattning knappast förutsättas i någon högre grad komma
att förmå välmeriterade, ehuru formellt icke kompetenta lärare att
söka till Norrland. Farhågorna för att de föreslagna extra ordinarie tjänsterna
icke skulle tillföra bristområdet nya lärarkrafter förefaller mindre,
så framt överstyrelsen, innan sådan tjänst ledigförklaras, övertygar sig om
att reella förutsättningar finns att därigenom tillföra skolan nya lärarkrafter.
44
Kungl. Maj.ts -proposition nr 153.
Beträffande det av statens lönenämnd avgivna utlåtandet hänvisas
till redogörelsen under a). Lönenämnden påpekar att — innan här
avsedda extra ordinarie tjänster inrättas — vissa spörsmål torde böra närmare
klarläggas, exempelvis rörande uppsägning av extra ordinarie lärare,
då motsvarande ordinarie tjänst kan tillsättas med kompetent sökande.
Övre Norrlands rektorsförening avstyrker utredningens
förslag. Såsom förut nämnts yrkar föreningen, att lärarna i övre Norrland
skall erhålla ett lönetillägg.
Läroverkslärarnas riksförbund avstyrker utredningens
förslag. Förbundet framhåller det orättvisa i olika löneställningar för lärare
av samma kategori. En löneförbättring, hur den än utformas, måste enligt
förbundets mening konstrueras så, att den kommer alla lärare till del.
Styrelsen för Målsmännens riksförbund anser den
föreslagna anordningen med extra ordinarie tjänster ej böra genomföras i
avsedd form utan böra omarbetas med hänsyn till den av reservanterna
inom utredningen framförda kritiken.
c) Höjning av provårsarvoden vid läroverket i Umeå.
Krisutredningen hemställer, att dess förslag den 22 september
1950 om arvodeshöjningar vid pro vårsanstalterna genomföres åtminstone
för Umeå-läroverkets del. Utredningen framhåller, att svårigheterna i fråga
om lärarrekryteringen är särskilt markanta vid nämnda läroverk, vilket,
främst torde bero på skolans karaktär av provårsläroverk. Lärarna söka
mindre gärna till dylika läroverk, enär nu utgående ersättningar för det
tyngande provårsarbetet anses otillräckliga. Umeå har icke heller som stad
betraktat samma lockelse som övriga städer med provårsläroverk. Till följd
av lärarbristen har Umeå-läroverket ej kunnat tilldelas så många lärarkandidater
som önskvärt varit. Vid maximal lärarbesättning skulle utredningens
förslag medföra en merkostnad av cirka 26 000 kronor per år.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Om detta ej
beaktas, torde det enligt överstyrelsens mening bli nödvändigt att nedlägga
lärarutbildningen vid läroverket.
Statens lönenämnd avstyrker ett separat genomförande av utredningens
förslag av den 22 september 1950.
Läroverkslärarnas riksförbund finner ingen anledning
till erinran mot utredningens nu ifrågavarande förslag.
Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner utredningens
förslag synnerligen välbetänkt.
d) Högre löneställning för ämneslärare vid högre folkskolor.
Utredningen föreslår, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att
i lönehänseende jämställa högre folkskolornas ämneslärare med kommunala
mellanskolornas. Till stöd härför anför utredningen bland annat:
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Skolöverstyrelsen föreslog 1948 bland åtgärder, ägnade att på längre sikt
stimulera lärarrekryteringen, i första hand förbättring av lönevillkoren för
högre folkskolornas adjunktskompetenta ämneslärare. Överstyrelsen framhöll,
att högre folkskolorna på grund av nuvarande löneförhållanden måste
byta lärare i större utsträckning än någon annan skolform samt att landsbygdens
barn komme att inta en missgynnad ställning gentemot tätorternas,
då de finge nöja sig med mindre kvalificerade lärare.
Såsom förut nämnts är rekryteringssvårigheterna särskilt stora vid högre
folkskolorna, vilka med nuvarande lönesättning icke kan hävda sig i konkurrensen
om lärarkrafterna, i synnerhet som kompetenskraven är praktiskt
taget desamma som vid kommunala mellanskolorna. Om icke en snar
förbättring av lärarlönerna vid högre folkskolorna åvägabringas, riskerar
man, att undervisningen vid dess skolor bryter samman. I övre och mellersta
Norrland ligger 16 högre folkskolor, i det övriga landet 20.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Överstyrelsen
yttrar bland annat:
Att adjunktskompetenta lärare vid högre folkskolor är placerade två
lönegrader lägre än vid andra skolformer är ett förhållande, som numera
saknar varje berättigande, såsom överstyrelsen vid flera tillfällen framhållit.
Enda skillnaden i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende mellan
högre folkskolan och kommunala mellanskolan är, att den förra icke har
examensrätt utan måste låta sina lärjungar avlägga realexamen som privatister,
vilket ingalunda ställer mindre krav på lärarna. I regel övergår eu
högre folkskola, när den är färdigbyggd, till kommunal mellanskola. Det
har visat sig förenat med betydande olägenheter, att det just under uppbyggnadstiden
icke är möjligt att få väl kvalificerade lärare.
Statskontoret anser den förevarande frågan böra prövas vid
t j änstef örteckningsrevisionen.
Statens lönenämnd kan ej på grundval av vad utredningen anfört
tillstyrka förevarande förslag. Frågan om jämställande, vilken ej blott
berör skolor i Norrland, bör även enligt nämndens mening prövas av
t j änstef örteckningskommittén.
Läroverkslärarnas riksförbund och styrelsen
för Målsmännens riksförbund tillstyrker utredningens
förslag.
e) Vissa andra möjligheter.
Utredningen berör vissa andra möjligheter än de förut nämnda att
avhjälpa lärarbristen i övre och mellersta Norrland:
Fria semesterresor: Läroverkslärarnas riksförbund har anhållit, att lärare
vid läroverk i övre Norrland måtte beviljas rätt till fria semesterresor för
sig och sina familjer. Utredningen hyser starka sympatier för förslaget men
är icke beredd att för närvarande biträda detsamma, därvid utredningen
åberopar förmånens ringa betydelse och konsekvenserna beträffande andra
tjänstemannagrupper.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Statliga stipendier: I en motion vid fjolårets riksdag har föreslagits införande
av ett stipendiesystem för att minska bristen på lärare vid vissa
läroverk i övre Norrland och andra mindre eftersökta landsdelar. Utredningen,
som betygar sina livliga sympatier för förslaget, går ej närmare in
på förslaget, som skulle få effekt först på längre sikt.
Kommunala, lönetillägg: Utredningen anför, att inom många orter i Norrland
torde finnas en stark vilja att bemästra lärarbristen vid den egna
skolan genom kommunala lönetillägg. Avlöningsbestämmelserna omöjliggöra
emellertid nu sådana lönetillägg. Utredningen ställer sig avvisande
till tanken på dylika lönetillägg, då de skulle gynna vissa lärare med eftersökta
ämneskombinationer och kommuner med god ekonomi. Den enda
utväg utredningen kan anvisa för kommuner med ambition att förbättra
den egna skolans lärarrekrytering är att så fördelaktigt som möjligt ordna
bostäder för lärarna.
Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning beträffande
fria semesterresor och statsstipendier. Även i fråga om kommunala lönetillägg
ansluter sig överstyrelsen till utredningens ståndpunkt. Om överstyrelsens
förslag om statliga tillägg icke skulle bifallas, anser sig överstyrelsen
likväl på grund av situationens allvar — trots sina mycket stora betänkligheter
mot kommunala tillägg — nödsakad att tillstyrka, att sådana får
utgå. För att underlätta anskaffande av mera tillfällig lärarkraft (vid sjukvikariat
m. m.) föreslår överstyrelsen vidare, att extra lärare och heltidstjänstgörande
timlärare vid förordnande i övre eller mellersta Norrland för
mindre än en hel termin skall enligt skolöverstyrelsens beprövande kunna
erhålla ersättning för kostnad för resa från hemorten till tjänstgöringsorten
och åter, därest denna kostnad överstiger 30 kronor.
Läroverkslärarnas riksförbund yttrar, att fria semesterresor
utan tvekan skulle få stor psykologisk betydelse. Förbundet finner
det angeläget, att frågan om resekostnads- och traktamentsersättning åt
tillfälliga vikarier löses på ett tillfredsställande sätt.
Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner införande
av fria semesterresor och statsstipendier önskvärt. Även tillhandahållande
av förstklassiga tjänstebostäder föreslås.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
47
III. Departementschefen.
Elevantalet i realskolor och därmed jämförliga skolformer har under
senare år avsevärt ökats, främst beroende på ökning av årskullarna, på
förbättrade ekonomiska förhållanden inom breda folklager och på utvidgad
statsstipendiering. Den ökade tillströmningen till de högre skolorna har
medfört manga problem, av vilka det allvarligaste är den utpräglade bristen
på ämneslärare, särskilt i naturvetenskapliga ämnen. Då det
årliga tillskottet av lärare till de högre skolorna dessutom är alldeles för
litet, kommer lärarbristen att förvärras oroväckande hastigt, om icke
snabbt verkande åtgärder vidtages för att anskaffa fler lärare. Vid den
utredning rörande dylika åtgärder, som verkställts av läroverkens krisutredning,
har utgångspunkten enligt direktiven varit, att läroverken skall
tillåtas expandera i tillbörlig mån med hänsyn dels till nativitetsökningen
och dels till föräldrarnas berättigade önskan att plats i läroverken må kunna
beredas de barn, som kan förväntas ha möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen
där.
I sitt betänkande med förslag till vissa generella åtgärder för avhjälpande
av lärarbristen vid de högre skolorna upptar krisutredningen först
till behandling åtgärder, som bör vidtagas för att öka och trygga tillgången
på normalt utbildade lärare, d. v. s. huvudsakligen filosofie
magistrar. Givetvis bör — såsom i flera remissyttranden starkt framhållits
— en ökad examination av normalt utbildade lärare eftersträvas och alla
rimliga åtgärder i detta syfte i första hand vidtagas. I betänkandet liksom
i flertalet yttranden pekas på en allmän löneförbättring för läroverkslärarna
som den viktigaste åtgärden för lärartillgångens säkerställande.
Löneregleringsfrågan med dess många problem anser jag mig dock icke böra
gå in på i detta sammanhang. Vidare föreslår utredningen, att vissa av
universitetsberedningen framförda förslag, åsyftande begränsning av den
akademiska studietiden, utan dröjsmål genomföres. Sålunda tillstyrker utredningen
beredningens förslag till reduktion av den obligatoriska betygssumman.
Utredningen betonar också önskvärdheten av en effektiv studietidsstatistik
samt framhåller vikten av studietidens förkortning. Jag kan
i stort sett ansluta mig till nu ifrågavarande förslag men anser icke heller
dessa spörsmål böra närmare behandlas i förevarande sammanhang. Jag
erinrar om att kanslern för rikets universitet erhållit uppdrag att inkomma
med förslag till ny examensstadga, i huvudsak byggd på universitetsberedningens
förslag i bland annat här berörda avseenden. Krisutredningen yrkar
även på upprustning av de naturvetenskapliga skolämnena vid universiteten
och Stockholms högskola i fråga om lokaler och lärarkrafter samt
48
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
föreslår, att en plan uppgöres för att möjliggöra utbildning av erforderligt
antal filosofie magistrar. Vid min anmälan av frågorna om anslag till universitet
och högskolor för nästa budgetår har jag i viss män kunnat beakta
de sålunda av utredningen framställda önskemålen. I övrigt torde dessa i
förevarande sammanhang icke påkalla vidare yttrande från min sida.
Bland åtgärder för att förbättra den normala akademiska utbildningen
av läroverkslärare föreslår krisutredningen slutligen anordnande av en propedeutisk
kurs i matematik m. m. för vissa biologistuderande vid universitetet
i Uppsala. För ändamålet beräknar utredningen ett anslagsbelopp
av 1 875 kronor årligen. En dylik kurs synes mig böra komma till stånd;
om så visar sig erforderligt bör liknande kurser anordnas även vid Lunds
universitet och Stockholms högskola. Frågan om medelsanvisning behandlar
jag i det följande.
I krisutredningens betänkande har också berörts frågan om förbättring
av de studentsociala förmånerna. Angelägenheten av en sådan förbättring
har starkt understrukits i många yttranden. Jag delar de synpunkter, som
sålunda framförts. Spörsmålet torde dock icke böra bli föremål för närmare
behandling i detta sammanhang.
Genom härförut berörda åtgärder för att öka tillgången på normalt utbildade
lärare för de högre skolorna kan det aktuella lärarbehovet icke väntas
bli helt tillgodosett. Det blir nödvändigt att för undervisningen i de
högre skolorna anlita också lärarkrafter utan vanlig akademisk
utbildning. Ide högre skolorna tjänstgör redan nu ett stort
antal lärare utan vederbörlig examen, bland annat ett par hundra folkskollärare.
Då det gäller att bedöma behovet av icke-behöriga lärare, bör först
erinras om att anordningar de senaste åren vidtagits för att i görligaste mån
motverka lärarbristen inom ramen för nuvarande lärartillgång. Krisutredningen,
som framhåller den väldiga storleksordningen av lärarbehovet vid
fortsatt expansion av läroverken, finner en viss ökad ransonering av elevplatser
på realskolestadiet ofrånkomlig, innebärande utestängande av eventuellt
något tiotusental barn. Utredningen, som också räknar med viss
automatisk uppdämning av tillströmningen till de högre skolorna, uppskattar
lärarbristen för sexårsperioden 1951—56 till 1 500 lärare. För närvarande
är det enligt utredningens mening icke möjligt att räkna med
ytterligare interna åtgärder inom de högre skolorna för minskning av lärarbehovet.
Sistnämnda uppfattning kan jag i huvudsak ansluta mig till. Jag
vill dock framhålla, att om krissituationen vid de högre skolorna ytterligare
förvärras, kan man icke avstå från att överväga särskilda åtgärder för att
begränsa lärarbehovet, exempelvis de av utredningen angivna interna åtgärderna
eller minskad användning av fullt kompetenta lärare på realskolans
lågstadium. Vad sedan angår storleken av det lärarbehov, som
återstår att fylla, torde — såsom skolöverstyrelsen påpekat — en lättnad
vara att förvänta till följd av ökad förekomst av i folkskolor inbyggda
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
realskolor. I brist på säkrare hållpunkter i detta hänseende anser jag mig
dock böra utgå från ett lärarbehov av ungefär den storlek, utredningen
räknat med. Det synes också angeläget att i görligaste mån förhindra, att
ökad ransonering av elevplatser i de högre skolorna blir nödvändig.
Enligt krisutredningens förslag kan det angivna lärarbehovet av 1 500
lärare fyllas, om under ettvart av de fyra läsåren 1953/57 omkring 400
snabbutbildade lärare tillföres de högre skolorna. Förslaget asyftar huvudsakligen,
att folkskollärare skall med tillhjälp av vissa ekonomiska stödåtgärder
stimuleras att förskaffa sig begränsad akademisk utbildning om
1 _i betyg för filosofisk ämbetsexamen (för full kompetens beräknas 6 be
tyg).
I stort sett kan jag ansluta mig till den tankegång, som lett fram till
utredningens förslag. Det ställer sig naturligt att för fyllande av läroverkslärarbristen
använda sådana folkskollärare, vilkas värdefulla lärarutbildning
förstärkts med akademiska studier av godtagbar omfattning. Med
hänsyn till framtidsplanerna för skolväsendet ter sig den föreslagna vidareutbildningen
också lämplig. De avsedda betygen kan vidare relativt lätt
kompletteras till fullt antal betyg för filosofisk ämbetsexamen. Krisutredningen
har också berört frågan om folkskollärarproduktionens omfattning.
Denna fråga behandlas av mig i samband med anmälan av anslagsäskandena
beträffande folkskoleseminariernas avlöningsanslag för nästa budgetår.
Främst bland de utbildningsformer, som krisutredningen föreslår för
folkskollärares utbildning till realskollärare, står folkskollärarexamen och
tentamina för filosofisk ämbetsexamen med 4 betygsen heter, i regel
2 betygsenheter i vartdera av 2 ämnen. Utredningen föreslår en termins
praktisk lärarkurs för lärare med dylik utbildning men räknar med omfattande
dispensgivning i detta hänseende. Den sålunda skisserade lärarutbildningen,
vilken med rätta kan betecknas som partiell ämbetsexamen,
synes mig vara mycket värdefull och böra införas som en ordinarie utbildningsform
för läroverkslärare. Krisutredningen förklarar sig beredd att i
dubbelämnen, såsom modersmålet och biologi, godtaga betygskombinationen
1 + 1 och även eljest i individuella fall kombinationen 2 + 1 + 1. Universitetskanslern
motsätter sig kombinationen 1 + 1 i dubbelämnen och
tänker sig i stället särskilda studieplaner för nämnda dubbelämnen med
sikte på skolans behov. Jag ansluter mig till kanslerns uppfattning i denna
fråga. För folkskollärare med 4 betyg föreslår utredningen särskilda tjänster
vid de högre skolorna. En utbildning, bestående av folkskollärarexamen
och tentamina för fyra betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen, synes
mig emellertid böra jämställas med filosofisk ämbetsexamen. Folkskollärare
med 4 betyg bör därför erhålla samma rätt att söka och inneha lärartjänster
vid de högre skolorna som filosofie magister. Folkskollärare med
4 betyg, som genomgått nämnda praktiska lärarkurs eller fått dispens i
detta hänseende, bör sålunda kunna erhålla ordinarie adjunktstjänst i Ca 26.
4 —• 1’ihamj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISS.
50
Kungl. May.ts ''proposition nr 153.
Pvrisutredningen finner det icke sannolikt att tillräckligt många lärare
skall kunna erhållas med erforderlig snabbhet på fyr abetygs vägen: Utredningen
föreslår därför även en kompetens för viss tjänstgöring i realskolan
för folkskollärare med 2å3 betygse n heter i ämbetsexamen.
Härvid godtar utredningen 1-betygskurser i 2 ämnen; utredningen förutsätter
dock, att 1-betygskurserna utarbetas med stor omsorg och med
noggrant beaktande av skolundervisningens behov. Utredningens förslag,
som icke mött gensagor i remissyttrandena annat än från kanslern, anser
jag mig böra tillstyrka. För folkskollärare med 2 å 3 betyg för ämbetsexamen
föreslår utredningen avlöning i form av arvode; utredningen nämner
dock icke något belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
bestämma storleken av det arvode, som bör utgå till här avsedd lärare.
I fråga om folkskollärares behörighet som kristendomslärare föreslår utredningen
i anslutning till förslag av universitetsberedningen vissa särskilda
regler. Spörsmålet synes mig böra behandlas i samband med prövning av
beredningens förslag.
De förutnämnda utbildningsformerna med 4 eller 2—3 betyg avser studier
på vanligt sätt vid universitet eller högskolor. För sådana folkskollärare,
som icke kan eller vill avbryta sin tjänstgöring i folkskolan för att
bedriva universitetsstudier, föreslår krisutredningen anordnande av särskilda
fortbildningskurser, förlagda till olika orter i landet.
Denna undervisning skall enligt förslaget vara likvärdig med universitetsutbildning
och begränsas till de naturvetenskapliga ämnena, där lärarbristen
tenderar att bli katastrof artad. Utredningen föreslår två kurser i ettvart
av ämnena matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik. Kurserna,
vilka närmast torde avse 1-betygsstudier, skall enligt förslaget förläggas
till läroverk och andra högre läroanstalter med välrustade institutioner.
Såsom lärare vid kurserna beräknas kunna användas läroverkslärare in. fl.,
som varit docenter eller eljest har högre vetenskaplig kompetens. Den föreslagna
kursverksamheten synes mig vara en mycket värdefull anordning,
ägnad att på kort tid frambringa ett större antal lärare med någorlunda
nöjaktiga kunskaper, och jag tillstyrker därför, att sådan kursverksamhet
anordnas. Antalet kurser torde icke böra fastställas nu utan få framdeles
bestämmas av Kungl. Maj:t. Även förläggningsorterna torde få bestämmas
av Kungl. Maj:t. Jag vill nämna, att förslaget om anordnande av här
ifrågavarande fortbildningskurser tilldragit sig stort intresse. Sålunda har
framställningar inkommit om förläggning av kurser till Linköping, Härnösand
och Skellefteå; i sistnämnda stad lär redan ett 20-tal folkskollärare
ha anmält sig till en matematikkurs. Även i Umeå föreligger intresse för anordnande
av en dylik kurs.
Kostnaderna för fortbildningskurserna beräknar krisutredningen för
nästa budgetår till 08 700 kronor. Därvid har ej medräknats reseersättningar
och traktamenten till kursledare och lärare, stipendier till kursdel
-
51
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
tagarna och eventuellt erforderligt engångsanslag till nyanskaffning av
fysikm^teriel. Jag behandlar frågan om medelsanvisningen i det följande.
Om kursverksamheten kan igångsättas redan under innevarande budgetår,
torde Kungl. Maj:t få förskottsvis ställa för ändamålet erforderligt belopp
till förfogande ur tillgängliga medel. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma ersättningarna åt ledare, lärare och annan kurspersonal
samt att jämväl i övrigt, efter hörande av kanslern och skolöverstyrelsen,
meddela erforderliga bestämmelser rörande kursverksamhetens organisation.
I ärendet har föreslagits, att också andra än de, som avlagt folkskollärarexamen,
skulle få tillträde till kurserna samt kunna erhålla sådan behörighet,
som avsetts för folkskollärare med 4 eller 2 å 3 betyg i ämbetsexamen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta i
dessa frågor. Krisutredningens förslag om en utbildningsform med partiell
ämbetsexamen för övningslärare torde dock böra övervägas i samband
med prövning av gymnastiklärarsakkunnigas betänkande Jag är också beredd
att senare överväga frågan om utnyttjande av civilingenjörer för
undervisning i naturvetenskapliga ämnen.
Krisutredningen anser det nödvändigt, att särskilda ekonomiska
stödåtgärder vidtages för att stimulera folkskollärare till akademiska
studier. I första hand föreslås, att folkskollärare för studier för vinnande
av högre lärdomsmeriter skall kunna få tjänstledighet med endast B-avdrag
i analogi med vad som enligt stadgande i 28 § B Läroverk m. m. 1 a)
i statens allmänna avlöningsreglemente gäller för där avsedda lärarkategorier.
Jag tillstyrker detta förslag. För förslagets genomförande synes ändring
av folkskolans avlöningsreglemente icke böra göras'' utan Kungl.
Maj :t 4orde böra utverka riksdagens bemyndigande att utfärda särskilda
bestämmelser i ämnet. Utredningen föreslår också, att folkskollärare skall
kunna erhålla stipendium under studietiden, dock icke under budgetår, då
B-avdrag åtnjutes. För studier i vanlig ordning vid universitet eller högskola
föreslår utredningen ett stipendiebelopp av 2 000 kronor för år. Under
hänvisning till den kritik, som i remissyttrandena framförts mot detta
förslag^ avstyrker jag inrättande av dylika stipendier. Ifrågavarande studerande
bör däremot kunna komma i åtnjutande av rån tefria studielån
och lån med statlig kreditgaranti samt övriga studentsociala förmåner på
samma sätt som andra universitets- och högskolestuderande. För deltagare
i fortbildningskurs föreslår utredningen ett stipendiebelopp av 500—800
kronor; storleken avses i varje enskilt fall skola bestämmas av skolöverstyrelsen
med hänsyn till kursens längd. I denna del anser jag mig kunna
biträda utredningens förslag, dock att stipendium må kunna utgå även till
B-avdragsberättigad tjänstledig lärare. Jag vill erinra om att viss resekostnads-
och traktamentsersiittning utgår till deltagare i andra fortbildningskurser
samt att folkskollärare kan få stipendier för studier i engelska. Kris
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
utredningen beräknar antalet stipendier å 500—800 kronor till högst 192
och kostnaden för dessa under nästa budgetår till 125 000 kronor. Jiig återkommer
till frågan om denna medelsanvisning i det följande.
Såsom ytterligare åtgärder i syfte att stimulera intresset för lärartjänstgöring
och vidareutbildning föreslår utredningen vissa bestämmelser om
reseersättning och dagersättning till vikarierande lärare. Frågan om reseersättning
torde böra upptas till prövning i ett större sammanhang. Vad
angår förslaget om dagersättning, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles besluta i ämnet.
För de föreslagna krisåtgärdernas genomförande torde särskild in ed
e 1 s a nv i s n i n g erfordras. För ändamålet synes böra anvisas ett enda
anslag med benämningen Vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid
högre skolor. För den ökade lärarutbildningen vid universitet och högskolor
föreslår universitetskanslern ett klumpbelopp av förslagsvis 750 000 kronor.
De kostnader, som bör bestridas ur det föreslagna anslaget, avser för
universitetens och högskolornas vidkommande främst förstärkning av
lärarkrafterna och ökning av materielutgifterna. Också andra utgiftsändamål,
som icke nu synes behöva närmare preciseras, torde ifrågakomma.
Jag beräknar för den ökade akademiska undervisningen för motverkande
av lärarbristen ett belopp av 500 000 kronor. För fortbildningskurserna har
krisutredningen beräknat 98 700 kronor, varvid vissa eventuella utgiftsposter
uteslutits. Jag anser sistnämnda belopp för lågt och beräknar för
min del en kostnad av omkring 125 000 kronor för nästa budgetår. För stipendier
åt kursdeltagarna bör vidare beräknas det av utredningen föreslagna
beloppet av 125 000 kronor. Kostnaderna för folkskollärares löneförmåner
under studieledighet, för studentsociala förmåner åt här ifrågavarande
folkskollärare samt för vissa förmåner åt vikarierande lärare torde
böra bestridas i samma ordning som eljest tillämpas för dylika förmåner.
Jag föreslår alltså, att det särskilda anslaget uppföres med 750 000 kronor.
Anslaget bör få reservationsanslags natur. Då det ställer sig svårt att nu
bedöma medelsbehovet för de olika utgiftsändamålen, särskilt med hänsyn
till ovissheten om hur många folkskollärare, som under nästa budgetår
kommer att begagna sig av de särskilda utbildningsmöjligheterna, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att inom anslagets ram fritt förfoga över
anslagsmedlen för därmed avsedda ändamål.
Lärarbristen vid de högre skolorna är särskilt framträdande i Norr1
a n d, där ju även under tider med bättre lärartillgång svårigheter förelegat
att anskaffa kompetenta lärare. I sitt särskilda betänkande om åtgärder
för avhjälpande av ämneslärarbristen vid de högre skolorna i övre
och mellersta Norrland undantar krisutredningen från det norrländska
bristområdet Gävleborgs län; i anslutning härtill avser jag i det följande
med uttrycket Norrland endast de fyra nordligaste länen. Lärarbristen i
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Norrland är särskilt markant vid samrealskolor, kommunala mellanslcolor
och högre folkskolor samt är starkast i fråga om naturvetenskapliga ämnen.
I sitt betänkande har krisutredningen såsom en grundsats angivit, att den
nu otillräckliga lärararbetskraften bör så fördelas, att ingen del av landet
bringas i ett alldeles ohållbart läge. Utredningen har alltså närmast inriktat
sig på egentliga krisåtgärder.
Tänkbara åtgärder för motverkande av lärarbristen i Norrland uppdelar
utredningen i dirigerande och stimulerande. Bland ifrågakommande dirigerande
åtgärder föreslår utredningen endast ledigförklarande av
extra ordinarie lärartjänster såsom orts- och ämnesbundna,
varigenom yngre lärare, som vill ha dylika tjänster, i åtskilliga
fall skulle tvingas att söka tjänster i Norrland. Förslaget, som icke biträtts
av en minoritet inom utredningen, har avstyrkts i de flesta remissyttrandena.
Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit de administrativa svårigheter,
som den föreslagna anordningen skulle medföra. Jag anser mig
icke böra tillstyrka utredningens förslag i denna del.
Bland tänkbara åtgärder av stimulerande natur diskuteras i utredningens
betänkande och i remissyttrandena framförallt införande av en provisorisk
avlöningsförstärkning åt alla lärare i Norrland och inrättande av
vissa extra ordinarie tjänster, vilka skulle kunna besättas med lärare med
lägre kompetens än som eljest erfordras för dylika tjänster. Vad först angår
frågan om provisorisk avlöningsförstärkning, diskuteras
i betänkandet i anslutning till förslag av Övre Norrlands rektorsförening,
årliga lönetillägg med 2 000 kronor åt lärare i övre Norrland och med
1 000 kronor åt lärare i mellersta Norrland. Kostnaden för dylika lönetilllägg
skulle för budgetåret 1950/51 ha uppgått till cirka 1 030 000 kronor.
Utredningens majoritet anser sig för närvarande böra avstå från att föreslå
dylikt lönetillägg. Denna uppfattning delas av statskontoret och lönenämnden.
Skolöverstyrelsen anser en avlöningsförstärkning vara det effektivaste
medlet för att förbättra lärartillgången och föreslår för ändamålet
en högre löneklassplacering för norrlandslärarna med anknytning till kallortsgrupperingen;
statsverkets kostnader härför beräknar överstyrelsen till
omkring 830 000 kronor jämte rörligt tillägg därå. Reservanter inom utredningen,
Läroverkslärarnas riksförbund m. fl. förordar lönetillägg med olika
belopp. Jag är icke beredd att i detta läge upptaga frågan om eventuella
avlöningsförstärkningar eller lönetillägg till behandling, eftersom detta
spörsmål i första hand bör övervägas i samband med frågan om allmän
lönereglering för läroverkslärarna.
Den av krisutredningens majoritet föreslagna anordningen med inrättande
av vissa extra ordinarie tjänster åsyftar, att i fall
då en krissituation uppstått vid en skola, tillförsäkra skolan lärare, som har
akademisk utbildning om också icke full kompetens. I betänkandet föreslås
inrättande av högst 10 lektorstjänster i Ce 30 vid högre allmänna läroverk,
54
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
högst 35 adjunktstjänster i Ce 26 vid dylika läroverk eller vid samrealskolor
och småskoleseminarier samt högst 35 ämneslärartjänster i Ce 26
eller Ce 24 vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre
folkskolor. Dylik tjänst avses skola placeras vid en skola först sedan en
ordinarie tjänst i motsvarande lönegrad varit ledigförklarad minst två
gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie
innehavare. Sedan Kungl. Maj:t bestämt maximiantalet, skulle det huvudsakligen
ankomma på skolöverstyrelsen att pröva, hur många av ifrågavarande
extra ordinarie tjänster, som skulle tagas i anspråk. Nu avsedd
extra ordinarie tjänst bör tillsättas medelst förordnande tills vidare. I betänkandet
har icke närmare angivits, vilka kompetensfordringar som skulle
gälla för de föreslagna tjänsterna. För lektorstjänst synes emellertid även
filosofie magister med provår kunna ifrågakomma. Såsom en fordel med
den föreslagna anordningen framhålles, att de extra ordinarie tjänsterna
ersätter ordinarie tjänster och att anordningen därför icke innebär någon
merutgift för statsverket. Årligen bör emellertid enligt betänkandet omprövas,
i vad mån de extra ordinarie tjänsterna erfordras. Detta bör gälla
de tjänster, som vid prövningstillfället är vakanta. Såsom en nackdel med
de föreslagna lektorstjänstema nämnes i betänkandet, att de kan bli besatta
med redan befintliga lärare vid vederbörande skolor, varigenom ingen ökning
av lärarantalet uppnås, men ett dylikt förlopp anses av vissa skäl icke
oundvikligt.
Utredningsmajoritetens förslag förordas av statskontoret och lönenämnden
samt — med viss avvikelse — av skolöverstyrelsen. Förslaget avstyrkes
däremot av en minoritet inom utredningen och av de i ärendet hörda
sammanslutningarna. För min del finner jag den föreslagna anordningen
med särskilda extra ordinarie tjänster — vilken redan på visst sätt tilllämpats
vid läroverket i Haparanda — böra godtagas såsom en krisåtgärd
av provisorisk natur, motiverad av nödvändigheten att finna en snabb lösning
på bristproblemet. Då de föreslagna extra ordinarie tjänsterna skall
ersätta ordinarie tjänster, som ej kunnat tillsättas, torde av riksdagen böra
inhämtas medgivande, att under nästa budgetår ordinarie tjänster må på
sätt här föreslagits utbytas mot extra ordinarie tjänster med samma lönegradsnummer.
I så fall torde någon ändring av personalförteckningen för
allmänna läroverken icke bli erforderlig.
Krisutredningen föreslår vidare höjning av arvodena vid praktiska
lä rarkur sen vid läroverket i Umeå. Jag anser mig icke böra
tillstyrka en separat reglering av dessa arvoden. Icke heller finner jag mig
nu kunna upptaga frågan om högre löneställning för ämneslärare
vid högre folkskolor till prövning; spörsmålet synes i
första hand böra prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Såsom tänkbara stimulerande krisanordningar nämner utredningen även
fria semesterresor, statliga stipendier och kommunala lönetillägg åt lärare
55
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.
i Norrland. Utredningen anser sig dock ej böra föreslå dylika åtgärder. Jag
ansluter mig under nuvarande förhållanden till utredningens ställningstagande.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1952/56
meddela bestämmelser om rätt för folkskollärare att under
tjänstledighet för studier åtnjuta lön med B-avdrag i enlighet
med vad jag i det föregående förordat,
b) medgiva, att ordinarie lärartjänster vid högre skolor
inom de fyra nordligaste länen må tills vidare från och med
budgetåret 1952/53 i den omfattning och på det sätt, jag
i det föregående förordat, utbytas mot extra ordinarie
tjänster,
c) godkänna av mig i övrigt förordade åtgärder för avhjälpande
av ämneslärarbristen vid högre skolor,
d) till Vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid
högre skolor för budgetåret 1952/53 under riksstatens
åttonde huvudtitel anvisa ett reservationsanslag av 750 000
kronor.
Vad departementschefen sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj :t
Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.