Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till ny
ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m., given
Stockholms slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Den 28 oktober 1949 uppdrog Kungl. Maj :t åt fångvårdsstyrelsen att med
biträde av sakkunniga utreda frågan om inrättande av en ny sluten ungdomsanstalt
för svårbehandlat manligt klientel som dömts till ungdomsfängelse.
Sedan styrelsen och de sakkunniga, som vid bedrivandet av sin
utredning benämnt sig ungdomsanstaltsutredningen, den 15 december 1950
avgivit betänkande i frågan (SOU 1950: 47), avläts efter vederbörlig remissbehandling
proposition i ämnet (nr 122) till 1951 års riksdag. Däri redovisade
jag de framkomna synpunkterna på den nya anstalten och förordade
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. iVr 151.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

att vissa principer beträffande anstaltens utformning skulle godkännas. Jag
ansåg sålunda, att anstalten borde beräknas för 60—70 intagna och att dessa
såväl ur rena behandlingssynpunkter som med hänsyn till säkerhetskrav
borde vara uppdelade i små, väl avskilda grupper i enlighet med den s. k.
lilla gruppens princip. Jag biträdde vidare utredningens förslag om yrkesutbildning
i metallarbete, bil- och motorarbete, byggnadsarbete och trädgårdsskötsel
men kunde icke tillstyrka utredningens förslag om uppförande
av ett maskintvätteri. Anstalten skulle ställas under psykiatrisk ledning och
förläggas till Tuna kronoegendom i Rystads socken vid sjön Roxen. Som
beteckning på anstalten föreslogs namnet »Roxtuna».

Riksdagen (skr. nr 313) tillstyrkte i princip vad jag anfört i fråga om
grunderna för behandlingen vid den nya anstalten och förordade sålunda att
»den lilla gruppens princip» skulle tillämpas samt att klientelets behov av
medicinsk-psykologisk behandling skulle tillgodoses. En översyn av ungdomsanstaltsutredningens
förslag borde emellertid enligt riksdagens mening
ske i syfte att utröna möjligheterna att åstadkomma väsentliga besparingar
utan att de mest grundläggande principerna för anstalten rubbades. Elevgruppernas
förläggningsfråga och materialkostnaderna borde omprövas. Likaledes
borde undersökas om icke antalet personalbostäder vid själva anstalten
kunde nedbringas. Jämväl personaluppsättningen borde omprövas.
Riksdagen godkände förläggningen till Tuna kronoegendom och anvisade för
innevarande budgetår å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond
ett investeringsanslag av 300 000 kronor till sådana förberedelsearbeten
vilka icke hade direkt sammanhang med anstaltens definitiva utformning.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de under justitiedepartementets
handläggning hörande ärendena angående kapitalinvesteringar (Bil.
23 s. 3) anförde jag, att särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa
ifrågavarande översyn, som förväntades bliva färdig inom kort, samt att
det vore min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att underställa anslagsfrågan
årets riksdag i särskild proposition. I avvaktan härpå upptogs till Ny ungdomsanstalt
för svårbehandlade ett investeringsanslag med allenast beräknat
belopp. Sedan de sakkunniga,1 vilka antagit benämningen 1951 års Roxtunauiredning,
överlämnat ett den 10 januari 1952 dagtecknat betänkande
i ämnet och detta varit föremål för remissbehandling, anhåller jag nu att få
upptaga frågan till fortsatt behandling.

1951 års Roxtunautrednings förslag.

Utredningen framhåller inledningsvis, att de för utredningens arbete fastslagna
förutsättningarna, särskilt i vad avser vårdformerna, »den lilla gruppens
princip» och anstaltens förläggning, i hög grad begränsat möjligheterna
att ernå besparingar i fråga om personal- och byggnadskostnader.

Beträffande frågan om storleken av de grupper, i vilka

1 Direktören T. G. Wärn, ordförande, inspektören för sinnesslövården O. M. T. Arnéus, rektorn
vid Långanäs yrkesskola E. G. Lindberg, byråchefen i bostadsstyrelsen C. G. E. Strokirk och
förste byråingenjören i statens organisationsnämnd P. A. V. Tammelin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

3

klientelet bör uppdelas, har utredningen ansett det vara väl förtjänt
att överväga, huruvida icke — utan frångående av huvudprincipen
»den lilla gruppen» — antalet elever inom varje grupp skulle kunna utökas
utöver av ungdoinsanstaltsutredningen föreslagna nio, resp. sju på isoleringsavdelningar.
Större grupper skulle nämligen möjliggöra större och fördenskull
relativt billigare byggnadsenheter samt reducerad personal. Roxtunautredningen
har emellertid, med beaktande bl. a. av den uppfattning som
vid föregående behandling av spörsmålet med skärpa hävdats av de i vårdfrågor
sakkunniga myndigheterna, icke funnit sig böra föreslå någon utökning
av antalet elever i de olika grupperna. Utredningen räknar sålunda
med två isoleringsavdelningar på vardera sju platser, fyra mellangradsavdelningar
på vardera nio platser och en öppen avdelning på likaledes nio
platser. Beträffande mottagningsavdelningen utgår utredningen från att det
normala platsbehovet icke kommer att överstiga fyra platser. Med en sjukavdelning
på tio platser, anordnade på sätt utredningen kommer att föreslå,
bör även uppkommande behov av ökat platsantal för mottagningsavdelningen
kunna tillgodoses.

I fråga om sättet att anordna elevgruppernas förläggning
har utredningen övervägt olika utvägar, såsom tillämpning av radhus- eller
stjärnhusbyggnadssätt eller sammanbyggnad av avdelningarna två och två.
Genom dylika anordningar skulle byggnadskostnaderna icke i någon nämnvärd
grad begränsas men väl icke betydelselösa besparingar i fråga om kostnader
för tillsynspersonal kunna vinnas. Med hänsyn till de väsentliga fördelar
som på vårdsakkunnigt håll anses förenade med att varje behandlingsgrupp
förlägges till en särskild paviljong, belägen på lämpligt avstånd
från övriga byggnader, har utredningen dock icke ansett dessa besparingsmöjligheter
böra föranleda ett frångående av ungdomsanstaltsutredningens
förslag i denna del.

Yrkesutbildningen, som av ungdomsanstaltsutredningen föreslagits
uppdelad på fem yrkesgrenar, bör enligt Roxtunautredningens mening
begränsas till att omfatta i princip endast en arbetsgren. Det yrke som
härvid bör komma i fråga synes med hänsyn till inom fångvården vunna erfarenheter
lämpligen böra avse mekaniskt arbete. Genom en sådan begränsning
kan vinnas en mera rationell och ekonomisk lösning vid planerandet
av verkstadsbyggnaden än som är möjlig enligt ungdomsanstaltsutredningens
förslag om inrättande av en byggnad för tre olika typer av verkstäder.
I personal hänseende vinnes härmed icke någon minskning i det erforderliga
antalet befattningshavare men däremot en mindre besparing på grund av
tjänsteförändringar. I den avsedda verkstaden böra möjligheter finnas till
olika slag av mekaniskt arbete, och hinder möter icke att där vid behov utföra
även vissa andra arbeten, exempelvis bilreparationer och snickeriarbeten.

Med hänsyn till anstaltens belägenhet och naturliga förutsättningar och
då icke alla elever äro lämpade för mekaniskt arbete, synes emellertid lämpligt
att, på sätt ungdomsanstaltsutredningen föreslagit, för ett mindre antal

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

elever anordna utbildning i trädgårdsarbete. För de i isoleringsavdelningar
intagna torde, likaledes i enlighet med ungdomsanstaltsutredningens förslag,
i stället för yrkesutbildning böra inom avdelningarna beredas möjligheter
till arbetsterapi.

Från de utgångspunkter som i det föregående angivits har Roxtunautredningen
funnit sig böra föreslå vissa ändringar i ungdomsanstaltsutredningens
förslag beträffande personalorganisationen. I sådant hänseende
anföres följande:

1. Befattningen såsom förste läkare utgår. — Utredningen har visserligen
funnit önskvärt att — på sätt ungdomsanstaltsutredningen föreslagit

— anstalten försåges med två läkare men har dock, om än med tvekan, ansett
att man i varje fall till en början och på försök bör pröva en organisation
med överläkaren som ende läkare. Förutsättningen härför är emellertid,
att överläkaren i huvudsak befrias såväl från den av ungdomsanstaltsutredningen
föreslagna skyldigheten att vara rådgivande psykiater för hela
ungdomsräjongen, som ock — i likhet med chefläkaren vid Lövsta skolhem
och yrkesskola — från de löpande administrativa uppgifterna, vilka i stället
skulle handhavas av bokhållaren med biträde av kanslipersonal. Utredningen
förutsätter även, att principen med ett behandlingsteam, sådant som av
ungdomsanstaltsutredningen föreslagits, alltjämt skall kunna upprätthållas.

2. En assistentbefattning utgår. — Möjligheten att minska antalet elevvårdsassistenter
från två till en synes icke vara utesluten, varför en dylik
anordning åtminstone tills vidare bör prövas. Såsom biträde till den återstående
elevvårdsassistenten bör tillsyningsmannen vid sjukavdelningen kunna
anlitas i viss utsträckning.

3. Två befattningar såsom yrkeslärare utbytas mot yrkesmästartjänster.

— Därest i enlighet med utredningens förslag verkstadsutbildning anordnas
huvudsakligen endast i mekaniskt arbete, erfordras blott en yrkeslärare
i stället för föreslagna tre. Då emellertid någon minskning av antalet för
verkstadsarbete avsedda arbetsledare icke torde vara möjlig, måste man
därjämte räkna med ett behov av två yrkesmästare.

4. Befattningen såsom tvättföreståndare utgår. — Utbildning i maskintvätt
förutsättes icke skola förekomma.

5. Tre vårdarbefattningar utgå. — Enligt det till grund för det tidigare
förslaget om 25 vårdare liggande personalschemat har en tjänstgöringstid
av sammanlagt 1 191,5 timmar per vecka beräknats erforderlig för personal
av ifrågavarande kategori. Vissa möjligheter föreligga emellertid enligt utredningens
mening att nedskära det sålunda uppskattade timantalet.

Ungdomsanstaltsutredningen har bl. a. ansett bevakning av anstaltsområdet
nattetid vara behövlig under 75 timmar per vecka. Vidare har förutsatts
att s. k. passiv nattvaktstjänstgöring skall förekomma vid var och en av
de fyra mellangradsavdelningarna under 61 timmar per vecka; i enlighet
med nu gällande regler har av nämnda tid 50 % räknats som full tjänst.
Emellertid torde ifrågavarande passiva nattvakt lämpligen kunna ersättas
med två vakande patrullerande vårdare, som ha att svara för samtliga mellangradsavdelningar
jämte den öppna avdelningen. Med dessa båda vårdare,
för vilka tjänstgöringstiden uppgår till sammanlagt samma timantal som
för de passiva nattvakterna vid alla mellangradsavdelningarna, blir särskild
områdesvakt obehövlig. Härigenom inbesparas 75 vårdartimmar per vecka.

För ordonnanstjänst har ungdomsanstaltsutredningen beräknat 42 timmar
per vecka. Genom att låta den tillsyningsman, som har sin tjänstgöring helt
förlagd till mottagnings- och sjukavdelningen, ersätta en vårdare på denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

5

avdelning under förslagsvis 21 timmar i veckan, kan denne vårdare fullgöra
halva ordonnanstjänsten. Återstående del av nämnda tjänst bör kunna bestridas
av andra befattningshavare. I enlighet härmed erhålles en tidsvinst
av 42 timmar per vecka.

Slutligen torde en icke obetydlig inskränkning av tjänstgöringstiden för
vårdare kunna åstadkommas genom att i dessas ställe i viss utsträckning
anlita de båda huvudsakligen för isoleringsavdelningarna avsedda tillsyningsmännen.
En dylik anordning synes kunna genomföras utan att den i
och för sig önskvärda principen om icke schemabunden tjänstgöring för
sistnämnda befattningshavare trädes för nära. Om man utgår från att dessa
tillsyningsmän tagas i anspråk för avlösning av vårdare i en omfattning
motsvarande blott eu fjärdedel av deras arbetstid, skulle redan härigenom
vinnas en besparing av ytterligare 24 vårdartimmar.

I enlighet med det anförda skulle allt som allt en begränsning av vårdarnas
tjänstgöringstid kunna ske med (75 —J— 42 —j— 24) 141 timmar per vecka.
Dragés detta timantal från det av ungdomsanstaltsutredningen beräknade
antalet vårdartimmar per vecka, 1 191,5, erhållas 1 050,5 timmar. Denna tid
motsvarar efter en tjänstgöringstid av 48 timmar per vårdare och vecka
knappt behovet av 22 vårdare.

6. En kontorsbiträdesbefattning utgår. — Såvitt utredningen kan bedöma,
komma skriv- och kontorsgöromålen icke att bliva mera omfattande än
att de kunna fullgöras av ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. I mån av
behov bör anstalten emellertid förses med moderna kontorstekniska hjälpmedel.

Enligt Roxtunautredningens förslag skulle sålunda antalet befattningshavare
vid anstalten komma att uppgå till 48 mot det av ungdomsanstaltsutredningen
beräknade antalet 55.

Befattningshavarnas tjänstebenämningar och löneställning
böra i huvudsak, såsom ungdomsanstaltsutredningen föreslagit, ansluta
sig till vad som gäller för ungdomsvårdsskolornas personal. I fråga
om vissa tjänsters lönegradsplacering erinrar emellertid Roxtunautredningen
om de löneregleringar som av riksdagen beslutats år 1950 och 1951 beträffande
överläkarna inom fångvården samt år 1951 beträffande yrkeslärare
inom ungdomsvården samt vård- och ekonomipersonal. I överensstämmelse
därmed bör överläkaren vid den nya anstalten placeras i lönegrad
Ca 32 samt äga uppbära avlöningsförstärkning med 5 004 kronor och befattningsarvode
såsom styresman med 720 kronor, vartill bör komma kostnadsfri
tjänstebostad. Däremot bör icke, såsom ungdomsanstaltsutredningen
föreslagit, särskilt arvode utgå för psykiatrisk rådgivning. Vidare bör
yrkesläraren uppföras i 20 lönegraden och översköterskan i 14 lönegraden
i stället för de tidigare föreslagna lönegraderna, 19 resp. 12. Av de båda yrkesinästarna
föreslås eu placerad i 15 lönegraden och en i 13 lönegraden.
Frågan om lönegradsplaceringen av maskinisten bör avgöras först sedan vederbörlig
placering av den nya anstaltens maskinanläggning i anläggningsgrupp
skett. För denne befattningshavare liksom för trädgårdsmästaren räknas
emellertid här med en placering i 13 lönegraden. Av de föreslagna ekonomibiträdestjänsterna
bör eu, avsedd för en kokerska, placeras i 6 lönegraden
och de övriga fyra i 4 lönegraden. I övrigt har Roxtunautrcdningen

6

KungI. Maj:ts proposition nr 151.

icke något att erinra mot ungdomsanstaltsutredningens förslag rörande befattningshavarnas
löneställning.

Personalstaten för den nya anstalten skulle i enlighet härmed bliva följande: Antal

Lönegrad

Överläkare och styresman............................... 1 32

Psykolog............................................... 1 29

Assistenter.............................................. 2 23

Bokhållare.............................................. 1 21

Yrkeslärare............................................. 1 20

Husföreståndare........................................ 1 17

Tillsyningsmän.......................................... 3 16

Yrkesmästare................... 1 15

Översköterska.......................................... 1 14

Arbetsterapeuter........................................ 2 13

Biträdande husföreståndare.............................. 1 13

Maskinist............................................... 1 13

Trädgårdsmästare....................................... 1 13

Yrkesmästare........................................... 1 13

Kanslibiträde........................................... 1 11

Vårdare................................................ 22 11

Bilförare............................................... 1 10

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.................... 1 4—8

Ekonomibiträde......................................... 1 6

Ekonomibiträden ....................................... 4 4

Summa befattningar 48

Vid granskning av den föreslagna utformningen av anstaltsbyggnaderna
har utredningen funnit möjligheter till förenklingar och besparingar
i åtskilliga hänseenden. För att åskådliggöra det sätt, varpå dessa
byggnadsfrågor enligt utredningens mening lämpligen kunna lösas, ha särskilda
idéskisser upprättats.* 1

För att underlätta en jämförelse i fråga om volym och kostnader med
ungdomsanstaltsutredningens förslag till anstaltsbyggnader ha uppgjorts
följande sammanställningar:2

1 Skisserna här uteslutna.

1 I sammanställningarna upptagna kostnader enligt prisläget den 1 juli 1950 motsvara de i
ungdomsanstaltsutredningens betänkande för respektive byggnader beräknade kostnaderna, inklusive
det av nämnda utredning särskilt beräknade tillägget av 12 procent för »Oförutsett,
administration, arvoden etc.». För att angiva motsvarande kostnad enligt prisläget den 1 oktober
1951 har generellt skett en uppräkning med 35 procent. Kostnaderna för genomförandet av
Koxtunautredningens förslag ha bedömts med hänsyn tagen till varje särskild byggnads speciella
utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7

Administrations- och mottagningsbyggnaden.

Volym Kostnad enligt prisläget
ni3 1 / t 1950 1/io 1951

Ungdomsanstaltsutredningen................. 4 160 437 000 590 000

Roxtunautredningen......................... 2 095 ___295 000

Skillnad 2 065 295 000

Denna byggnad —- som enligt det ursprungliga förslaget skulle uppföras
i en enplansdel, innehållande administrations- och läkaravdelning, och eu
tvåplansdel, inrymmande mottagnings- och sjukavdelning med lokaler för
undersökning och behandling — föreslås av utredningen förminskad och
uppförd i två byggnadskroppar i ett plan.

Vad angår administrations- och läkaravdelningen, som bildar den ena byggnadskroppen,
kunna — med hänsyn till utredningens förslag att reducera
personalen med bl. a. förste läkaren och en assistent —• de för dem förut beräknade
utrymmena utgå. Utredningen finner likalades obehövligt bibehålla
det här föreslagna, för husföreståndaren avsedda expeditionsrummet, enär
ett dylikt föreslås bliva inrett i ekonomiavdelningen. Vidare förordar utredningen,
att av de i det tidigare betänkandet föreslagna utrymmena följande
slopas, nämligen två terapirum, två samtalsrum och ett rum för telefonväxel.
För eventuellt framtida behov beräknar utredningen emellertid ett rum
i reserv.

Den andra byggnadskroppen föreslås skola innehålla en kombinerad mottagnings-
och sjukavdelning. För den egentliga mottagningsavdelningen föreslås
fyra elevrum och ett vårdarrum. Sjukavdelningen tänkes uppdelad på
två sjuksalar med tre vårdplatser i varje och två sjukrum med vartdera två
vårdplatser. Sjukrummen beräknas tidtals kunna utnyttjas även som elevrum
på mottagningsavdelningen. Vidare ingå i sjukavdelningen rum för sköterska,
ett dagrum, ett skölj rum och ett pentry. För undersökningar tillkomma
ett psykologiskt laboratorium och ett medicinskt laboratorium, det
senare samtidigt behandlingsrum och sammanfört med apoteket. I anslutning
till ett av assistentrummen föreslås ett samtalsrum. Särskilt rum för
aversionsbehandling har icke medtagits, då dylik behandling, i den mån den
anses böra komma i fråga, torde kunna givas i något av de rum, som i övrigt
beräknats (exempelvis ett av sjukrummen). Ett mindre källarutrymme
föreslås under sjukavdelningen för förråd o. d.

Ekonomi- och fritidsbyggnaden m. m.

Volym Kostnad enligt prisläget

m3 V’ 1950 V*» 1951

Ungdomsanstaltsutredningen............ 1 It 350 1 590 000 2 147 000

Roxtunautredningen.................... 8 720 1 440 000

Skillnad 2 6.30 707 000

Utredningens förslag avviker från det ursprungliga huvudsakligen därigenom,
att det upptager en våning över ekonomiavdelningen för bostadsrum
åt personalen samt att panncentral, avsedd för hela anstalten, och
tvättstuga placerats i källarlokaler under fritidsbyggnaden.

Planlösningen av ekonomiavdelningen bygger i huvudsak på det tidigare
förslaget. Vissa däri upptagna utrymmen ha emellertid slopats, nämligen
övningsköket för kockutbildning och tre gästrum. I anslutning till köks 1

Innefattar ekonomi- och fritidsbyggnaden, värmecentral och tvättinrättning samt bostadshus
med enkelrum ocli dubbletter.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

avdelningens expedition har förlagts en matsal för eleverna i den öppna
avdelningen. Vidare föreslås att i ekonomiavdelningen inredes en dubblett,
närmast avsedd såsom bostad för husföreståndaren.

Till den av utredningen föreslagna våningen över ekonomiavdelningen
ha förlagts bostadsrum för ogift personal ävensom för gäster, fördelade på
nio enkelrum och två dubbletter, de sistnämnda avsedda för överskölerskan
och biträdande husföreståndaren. Dessa rum ha gemensamt badrum, putsrum
och kokskåp, dock att separata kokskåp avses för varje dubblett.

Källaren under ekonomiavdelningen föreslås inrymma lokaler för grovrenseri,
förråd för köksavdelningen och bostadsrummen samt omklädningsrum
för personalen.

Gymnastik- och fritidssalen bibehålies oförändrad till sin storlek. Däremot
förordar utredningen att läktaren och ett av studierummen slopas samt att
övriga tre studierum göras något mindre än enligt det ursprungliga förslaget.
Som åskådarplats beräknas scenen kunna tjänstgöra liksom korridoren
till studierummen, vilken förses med öppningar mot gymnastiksalen.
Korridoren utföres med så låg takhöjd, att åskådarplatser kunna anordnas
även i ett övre plan.

Genom att förbindelse anordnats mellan entréhallen till fritidsbyggnaden
samt disk- och serveringsrum i köksavdelningen, kan hallen användas för
sammankomster o. d.

Under fritidsbyggnadens entréhall ha förlagts en för alla de intagna gemensam
bastu samt två omklädningsrum och tvättrum. Omklädningsrummen
stå medelst en trappa i direkt förbindelse med gymnastiksalen. För
underlättande av klädbyten har anstaltens klädförråd placerats mellan omklädningsrummen
och tvättstugan. Vidare ha under gymnastiksalen inrymts
— förutom panncentral och tvättstuga — garage, cykelrum samt, i
anslutning till scenen, logeanordningar och förråd för kulisser.

Verkstads- och skolbyggnaden.

Volym

m5

Ungdomsanstaltsutredningen................. 7 340

Roxtunautredningen......................... 3 670

Skillnad 3 670

Kostnad enligt prisläget
''h 1950 Vio 1951

616 000 832 000

____460 000

372 000

Utredningens förslag skiljer sig i väsentliga delar från det tidigare förslaget.
Medan man förut räknat med en verkstadsbyggnad, innehållande
lokaler för tre skilda verkstäder, föreslår utredningen en i ett plan uppförd
byggnad, huvudsakligen avsedd för mekaniskt arbete. Den sålunda planerade
verkstaden, vari arbetsplats beräknas för 45 elever, tänkes uppdelad
på två avdelningar, väl avskilda från varandra och med separata ingångar.
Varje avdelning föreslås så anordnad, att eleverna kunna effektivt hållas
åtskilda i mindre grupper. Den ena avdelningen inredes på sådant sätt att
även annat än mekaniskt arbete kan utföras där (t. ex. snickeri); visst utrymme
kan eventuellt iordningställas för bilreparationer.

Skolavdelningen omfattar enligt utredningens förslag lärosal, ritsal, materialrum
och rum för lärare. I det tidigare förslaget upptagna samtalsrum
och kollegierum ha sålunda uteslutits. Skolavdelningen står i förbindelse
med verkstaden genom en hall, lämplig såsom uppehållsplats under raster.

Källare, innehållande förrådslokaler in. in., föreslås utgrävd endast under
verkstadsavdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

£

lsoleringsavdelningarna.

Volym för
två avd.
m3

Ungdomsanstaltsutredningen................. 3 340

Roxtunautredningen......................... 2 620

Skillnad 720

Kostnad enligt prisläget
''/: 1950 */io 1951

355 000 479 000

340 000

139 000

Den enligt det ursprungliga förslaget planerade anordningen med bastu,
omklädningsrum och tvättrum i källarvåningen, vilken anordning medför
onödiga kostnader och ur övervakningssynpunkt får anses mindre lämplig,
föreslås slopad. I stället förordas, att i bottenvåningen inredas ett badrum
och i samband därmed ett borstrum. Källare behöver vid en sådan planlösning
utgrävas endast till den mindre del som erfordras för förråd. I övrigt
föreslås icke någon mera väsentlig ändring i det tidigare förslaget.

Mellangradsavdelningarna.

Ungdomsanstaltsutredningen
Roxtunautredningen........

Skillnad 1 240 246 000

Volym för
fyra avd.
ms

. 6 240
. 5 000

Kostnad enligt prisläget
V? 1950 >/io 1951

664 000

896 000
650 000

Utredningen föreslår här motsvarande planlösning som beträffande isoleringsavdelningarna,
med iakttagande av att antalet bostadsrum utgör nio
i stället för sju och att verkstadsutrymmet icke medtagits.

Den öppna avdelningen.

Volym

Kostnad enligt prisläget

m3

Vt 1950 Vio 1951

Ungdomsanstaltsutredningen.....

............. 1200

128 000 172 009

Roxtunautredningen.............

............. 720

94 000

Skillnad 480

78 000

Enligt den disposition av anstaltsområdet, som utredningen i det följande
föreslår (se s. 11), kommer den öppna avdelningen att förläggas till en plats
med lutande terräng. På grund härav föreslås att byggnaden uppföres i en
souterrainvåning och en bottenvåning. I den förra böra inrymmas dagrum
med pentry, hobbyrum, borstrum, omklädningsrum och tvättrum jämte förråd
och WC, medan till bottenvåningen endast skulle förläggas bostadsrum
för nio elever jämte WC. Utredningen har i det föregående i personalbesparande
syfte föreslagit, att särskilt matrum för de till den öppna avdelningen
hörande eleverna inredes i ekonomibyggnaden. I det ursprungliga förslaget
beräknat reservrum och »disponibelt utrymme» ha utgått, varjämte minskning
skett av förrådslokalerna.

Varmväxthus.

För uppförande av ett varmväxthus bör enligt utredningens mening icke
anvisas högre belopp än som beräknats av ungdomsanstaltsutredningen eller
56 000 kronor.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Vattenreningsverk.

Enligt vad utredningen har sig bekant försiggå för närvarande borrningar
vid anstaltsområdet i syfte att påträffa grundvatten. Leda dessa till
tillfredsställande resultat blir ett vattenreningsverk obehövligt. I stället
finge beräknas en mindre kostnad för pumpverk för grundvatten.

I avbidan på resultatet av borrningarna räknar utredningen med behovet
av ett särskilt vattenreningsverk. Med utgångspunkt från den förut uppskattade
kostnaden härför, 134 000 kronor, beräknas enligt prisläget den 1
oktober 1951 en kostnad av 174 000 kronor.

Vad angår frågan om uppförande av personalbostäder vid
anstalten har utredningen ansett antalet dylika bostäder i princip böra begränsas
till att motsvara endast behovet för den personal som på grund av
sin tjänst måste bo vid anstalten. Emellertid har vid den överläggning utredningen
upptagit med representanter för storkommunen Åkerbo — inom
vilken anstalten kommer att bliva belägen — angående möjligheterna att i
den anstalten omgivande trakten bereda bostäder för anstaltens befattningshavare
framgått, att utsikterna härtill få anses vara små. På grund härav
har utredningen funnit sig böra intaga en mindre restriktiv hållning vid
beräknandet av antalet bostäder vid anstalten utan att likväl sträcka sig
så långt som ungdomsanstaltsutredningen gjort. Medan sistnämnda utrednings
förslag innefattar bostäder för 47 befattningshavare, föreslås nu att
bostäder anordnas för 34 befattningshavare. Den övriga personalen — enligt
vad förut sagts 14 befattningshavare — förutsättes i allmänhet kunna
bo i Linköping eller dess närhet. Utredningen har härvid ansett sig kunna
utgå från att en icke obetydlig del av anstaltens personal kommer att rekryteras
från Linköping med omgivning. Befintliga bussförbindelser mellan staden
och samhället Ekängen kunna förväntas bliva utsträckta till anstalten.
Mellan de ursprungliga förslagen och utredningens föreligga följande skiljaktigheter
i fråga om personalbostäderna:

Volym

m3

Ungdomsanstaltsutredningen (34 lägenheter) 115 225

Roxtunautredningen (24 lägenheter)....... 8 470

Skillnad 6 755

Kostnad enligt prisläget
Vt 1950 Vio 1951

1 618 000 2 185 000

__1 017 000

1 168 000

Det av utredningen beräknade behovet av bostäder inom anstalten belyses
närmare av följande sammanställning:

Antal

fam. Befattningshavare

bost.

1 Överläkare.................................

1 Psykolog...................................

3 Assistenter, bokhållare.......................

3 Tillsyningsmän.............................

8 Maskinist, trädgårdsmästare, bilförare, vårdare
8 D:o d:o

Antal

rum

. 6
. 4

. 3
. 3
. 3

. 1 22

1 Häri ingår icke det bostadshus, som innehåller enkelrum och dubbletter (jfr not å s.

2 Möjlighet finnes att inreda ett tredje rum.

Yta

ms

160

115

90

79

70

55,4

7).

Kunql. Maj.ts proposition nr 151.

11

Härtill komma förut omnämnda, i ekonomibyggnaden inrymda tre dubbletter
för översköterskan, husföreståndaren och biträdande husföreståndaren
samt nio enkelrum, av vilka sju torde kunna tagas i anspråk för ekonomibiträden
och vårdare och två tjäna såsom gästrum. Rum för ogift personal
torde också i någon utsträckning kunna stå till buds att hyra i familjebostäderna.

Beträffande de båda största familjebostäderna ifrågasättes icke någon ändring
i det tidigare förslaget om enfamiljshus. Övriga familjebostäder föreslås
förlagda till radhus. Till ledning vid närmare överväganden angående
de senares utformning har utredningen låtit upprätta särskild idéskiss,1 utvisande
en bostadstyp som kommit till användning på annat håll och därvid
visat sig förmånlig bl. a. ur ekonomisk synpunkt. Enligt skissen skulle
radhus uppföras med två lägenheter per lamell samt ha en entréfasad med
1 V2 vånings höjd och en trädgårdsfasad med två våningars höjd. Genom
att lägenheterna i bottenplanet få större yta än de i överplanet erbjudas
möjligheter till variationer i lägenhetsfördelningen.

I fråga om den allmänna dispositionen av anstaltsområdet
förordar utredningen, på sätt ett vid betänkandet fogat förslag till situationsplan
utvisar,2 en viss koncentration och omflyttning vid grupperingen av de
olika byggnaderna. Utredningen har nämligen funnit, att dessa enligt det
tidigare förslaget ligga alltför utspridda och utan fullt klar disposition,
vilket vid ungdomsanstaltsutredningens beräkningar medfört onödigt hög
uppskattning av kostnader för vägar och ledningar.

Vidare medföra de av Roxtunautredningen föreslagna minskningarna av
planmåtten för vissa byggnader en icke obetydlig begränsning av kostnaderna
för planeringsarbeten.

Storleken av de besparingar som i enlighet med det anförda kunna uppnås
är svår att angiva, men enligt en preliminär undersökning genom teknisk
expertis skulle dessa besparingar uppgå till minst 300 000 kronor.

Slutligen framhålles, att de av Roxtunautredningen föreslagna ändringarna
beträffande anstaltsområdets disposition möjliggöra, att man — utan att
utbyggnadsmöjligheterna vid anstalten därigenom på menligt sätt beskäras
—- icke behöver för anstaltens räkning taga i anspråk det i sydvästra delen
av området liggande skogs- och åkerpartiet med ett ytinnehåll av omkring
54 000 m2, som enligt det tidigare förslaget disponerats för bostäder.

Såsom en följd av utredningens i det föregående framlagda besparingsförslag
beträffande byggnaderna vid anstalten kommer även behovet av i nredning
och utrustning att reduceras. De av ungdomsanstaltsutredningen
för ifrågavarande ändamål beräknade kostnaderna, 550 000 kronor,
böra enligt vad utredningen inhämtat enligt prisläget den 1 oktober
1951 uppskattas till i runt tal 700 000 kronor. Kostnaderna för den inredning
och utrustning som befunnits erforderlig enligt Roxtunautredningens
förslag ha vid samma prisnivå beräknats till omkring 575 000 kronor.

1 Skissen här utesluten.

2 Förslaget till situationsplan här uteslutet.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

För en ny ungdomsanstalt för svårbehandlade, uppförd och organiserad
i överensstämmelse med vad Roxtunautredningen i det föregående förordat,
beräknas sålunda på grundval av prisläget den 1 oktober 1951 engångskostnaderna
i enlighet med vad följande sammanställning utvisar. Till jämförelse
därmed upptagas motsvarande, i ungdomsanstaltsutredningens förslag
beräknade kostnader, omräknade efter prisläget nämnda dag.

Ungdoms-

anstaltsut-

redningen

Roxtuna-

utredningen

Skillnad

A. Anstaltsbvggnader.

Administrations- och mottagningsbygg-

naden............................

590 000

295 000

295 000

Ekonomi- och fritidsbyggnaden m. m..

2 147 000

1 440 000

707 000

Verkstads- och skolbyggnaden........

832 000

460 000

372 000

Två isoleringsavdelningar............

479 000

340 000

139 000

Fyra mellangradsavdelningar.........

896 000

650 000

246 000

En öppen avdelning.................

172 000

94 000

78 000

Varmväxthus ......................

72 000

56 000

16 000

Vattenreningsverk ..................

174 000

174 000

—

B. Personalbostäder....................

2 185 000

1 017 000

1 168 000

C. Vägar, planering, yttre ledningar m. m.

1 025 000

725 000

300 000

Totala byggnadskostnaden 8 572 000 5 251 000 3 821000

Inredning och utrustning................ 700 000 575 000 125 000

Av sammanställningen framgår, att de av Roxtunautredningen beräknade
byggnadskostnaderna med cirka 40 procent understiga de efter samma
prisnivå beräknade kostnaderna för genomförande av ungdomsanstaltsutredningens
förslag samt att motsvarande procenttal i fråga om inredning
och utrustning utgör 18.

Den årliga besparing i avlöningskostnader, som skulle uppkomma genom
den av Roxtunautredningen föreslagna personalminskningen och tjänsteförändringen,
beräknas till i runt tal 80 000 kronor.

Yttranden.

över 1951 års Roxtunautrednings betänkande ha efter remiss yttranden
avgivits av fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,
statskontoret, ungdomsfängelsenämnden, statens organisationsnämnd,
1951 års fångvårdsutredning, Sveriges fångvårdsmannaförbund och
Sveriges arbetsledareförbund.

Bland de remissinstanser som gjort mera allmänna uttalanden rörande
förslaget må nämnas socialstyrelsen, som framhåller, att utredningen lyckats
lösa sin uppgift på ett i huvudsak tillfredsställande sätt. Såväl dispositionen
av anstaltsområdet som de skisserade lösningarna rörande anstaltsbyggnadernas
utformning synas styrelsen väl funna, om hänsyn tages till
den kostnadsram som utredningen ansett nödvändigt upprätthålla. Medici -

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

13

nalstyrelsen anser förslaget ägnat att läggas till grund för den nya ungdomsanslaltens
utformning. Styrelsen kan ur medicinsk synpunkt i stort sett
godtaga de förslag till reduktion av olika slag som framlagts men framhåller
som ett önskemål av största vikt, att den slutliga planen för anstalten
utformas så att dess utvidgning i de avseenden där den av utredningen
beskurits icke omöj liggöres, om de kommande praktiska erfarenheterna
visa att detta blir nödvändigt. Statens organisationsnämnd finner att utredningen
väl tillvaratagit de förhållandevis små besparingsmöjligheter som
föreligga vid accepterandet av det. tidigare framlagda principprogrammet för
den nya anstalten. Statskontoret anför att, ehuru utredningen uppnått aktningsvärda
besparingsresultat, anläggnings- och utrustningskostnaderna vid
genomförande av dess förslag skulle med utgångspunkt från prisläget hösten
1951 kunna uppskattas till omkring 90 000 kronor per elevplats. De årliga
löneutgifterna kunna efter 32 resp. 33 procents rörligt tillägg beräknas
till 5 000 kronor per plats samt anstaltens driftkostnader till ungefärligen
35 kronor för dag och intagen. Även med beaktande av de under år 1951 inträffade
förskjutningarna i pris- och lönenivån förefalla dessa belopp så
höga, att ytterligare kostnadsbeskärningar synas statskontoret oundvikliga.

I fråga om storleken av de grupper, i vilka klientelet
bör uppdelas, uttalar socialstyrelsen sin tillfredsställelse över att utredningen
icke funnit sig böra föreslå någon utökning av elevantalet i de
olika grupperna utan i stället fastslagit den ur vårdsynpunkt viktiga huvudprincipen
»den lilla gruppen». Statskontoret anser däremot, att antalet elever
i varje grupp bör kunna, utan att nämnda princip behöver frångås, något
utökas i syfte att minska antalet avdelningar med en. Härjämte uttalar
statskontoret, att det beträffande elevgruppernas förläggning
bör ytterligare undersökas, om icke paviljongsystemet bör frångås.

Utredningens förslag att begränsa yrkesutbildningen till att omfatta
i princip endast yrkesgrenen mekaniskt arbete har avstyrkts av flertalet
remissorgan. Därvid har främst framhållits att förslaget icke låter sig
förena med det i lagstiftningen om ungdomsfängelse angivna syftet att ordna
en mot klientelets olika intresseinriktningar svarande yrkesutbildning.
Fångvårdsstyrelsen anför härutöver att lämplig sysselsättning skulle saknas
för den icke obetydliga grupp som önskar och behöver tyngre arbeten. Det
föreslagna trädgårdsarbetet är icke något grovarbete och kan ej på något
sätt ersätta det av ungdomsanstaltsutredningen förordade men av Roxtunautredningen
slopade byggnadsarbetet. Dessutom bör skogs- och vägarbete
finnas att tillgå. Med tanke på de vidlyftiga planerings- och byggnadsarbeten
som förestå vid anstalten synes det oklokt att icke tillvarataga de rikliga
arbetstillfällen som här på ett naturligt sätt erbjuda sig. Yrkesutbildningen
bör i huvudsaklig överensstämmelse med den av ungdomsanstaltsutredningen
framlagda planen erhålla följande organisation: mekaniskt arbete (10 elever),
bil- och motorarbete (10), byggnadsarbete (10), annat arbete såsom

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

anläggningsarbete, skogsarbete, trädgårdsarbete, köksarbete m. m. (15)
samt för de i isoleringsavdelningarna intagna eleverna arbetsterapi.

Ungdomsfängelsenämnden anser bl. a. att förslaget rubbar de mest grundläggande
principerna för den nya anstalten och kan icke tillstyrka inrättandet
av en ungdomsanstalt som på en så livsviktig punkt som utbildningsmöjligheterna
skulle bli sämre ställd än någon av de nuvarande anstalterna.
Erfarenheterna från Uppsala- och Ystadsanstalterna visa, att man icke kan
räkna med att mer än omkring en fjärdedel, högst en tredjedel, av klientelet
äger förutsättningar för mekaniskt verkstadsarbete. En sådan jämkning bör
därför vidtagas i förslaget att mekaniskt arbete, bil- och motorarbete samt
snickeri upptagas såsom tre självständiga yrkesgrenar med verkstäder i en
byggnad av huvudsakligen den av utredningen angivna konstruktionen.
Trädgårdsskötsel bör vid Roxtuna, som ej har jordbruk, anordnas såsom en
särskild yrkesgren under ledning av en kompetent trädgårdsmästare. Skulle
den av Roxtunautredningen föreslagna inskränkningen i fråga om varmväxthuset
medföra färre arbetsplatser i trädgårdsbruket än de av ungdomsanstaltsutredningen
beräknade åtta, måste nämnden bestämt avråda från
denna beskärning.

Socialstyrelsen understryker behovet av en differentierad yrkesutbildning
och uttalar, att det skulle vara mycket olyckligt att på sätt utredningen föreslår
begränsa möjligheterna därtill. Den största uppmärksamhet bör ägnas
korrespondensundervisning eller på annat sätt ordnad utbildning för affärsoch
kontorsyrken.

1951 års fångvårdsutredning erinrar om att utredningen i sitt förslag angående
inrättande av en säranstalt för unga korttidsfångar i Västerås (se
II ht 1952 s. 69) förordat mekanisk industri såsom enhetlig arbetsgren. Men
icke ens för dessa korttidsfångar ansåg fångvårdsutredningen sig kunna
förorda en kvalitativt så svag yrkesutbildning som Roxtunautredningen
föreslagit för ett långtidsklientel, för vilket enligt ungdomsfängelselagen
yrkesutbildningen skall vara ett huvudmoment. För att Roxtunas yrkesutbildningsprogram
skall komma i klass med Västeråsanstaltens erfordras, att
man åtminstone tillsätter en särskild skolchef med teknisk utbildning (assistent
i 22 lönegraden) och förser honom med tre yrkesmästare. Det kan
dock icke anses annat än rimligt, att Roxtunaanstalten i yrkesutbildningshänseende
blir bättre tillgodosedd än anstalten i Västerås.

Sveriges fångvårdsmannaförbund ansluter sig till ungdomsanstaltsutredningens
förslag om tre verkstadsyrken.

I motsättning till den ståndpunkt som intagits av nyssnämnda remissorgan
anför statens organisationsnämnd att man genom den av Roxtunautredningen
föreslagna inskränkningen i antalet arbetsgrenar bör kunna räkna
med — förutom förenklad administration och minskad byggnadskostnad
— förbättrad utbildning genom mera rikhaltig utrustning och genom viss
specialisering hos arbetsledarna. Vid en så stor anläggning som Roxtuna bör
det icke möta svårigheter att bereda sådana elever, som av olika skäl icke
böra placeras i den mekaniska verkstaden, utbildningsbetonad sysselsättning

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

15

med reparations- och underhållsarbeten, i trädgård och växthus, som biträde
åt maskinisten, med förrådsarbete eller med vissa kontorsgöromål.

Mot Roxtunautredningens förslag beträffande personalorganisationen
ha i flera yttranden erinringar framförts i olika avseenden.

Den förordade indragningen av befattningen såsom förste läkare kan icke
tillstyrkas av fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden
och 1951 års fångvårdsutredning. Genomförandet av
en dylik åtgärd anses komma att inverka synnerligen menligt på behandlingsresultatet
vid Roxtuna. Då vidare för indragningen förutsätles befrielse
för överläkaren från skyldighet att vara rådgivande psykiater för hela ungdomsräjongen,
skulle även de övriga ungdomsanstalterna få nackdel härav.
1951 års fångvårdsutredning framhåller särskilt att den nya anstalten placerats
inom nära räckhåll för Skenäsanstalten bl. a. för att visst gemensamt
utnyttjande av personalen skulle kunna ske. Man bör därvid självfallet
främst använda sig av Roxtunaanstaltens överläkare. Ingen utanför anstaltsorganisationen
stående läkare har möjligheter att bedöma vårdbehovet i
förhållande till vårdresurserna. Fångvårdsstgrelsen framhåller som synnerligen
värdefullt att en välkvalificerad psykiater med ingående kännedom
om klientelet kan anlitas vid samtliga ungdomsanstalter, då först härigenom
erforderlig kontinuitet kommer att bevaras beträffande den medicinska och
psykologiska behandlingen av klientelet. Härigenom erhållas garantier för
att den nya anstalten kommer till användning för de fall som äro mest
i behov av dess resurser. Vad beträffar den av utredningen för en organisation
med endast en läkare angivna förutsättningen, att överläkaren skulle
i huvudsak befrias från de löpande administrativa uppgifterna, finner styrelsen
sig böra räkna med att anstaltens styresman jämte bokhållaren har
ansvaret för anstaltens förvaltning och ekonomi. Chefen bör nämligen ej
berövas den ekonomiska medbestämmanderätten, enär det är av väsentlig
betydelse att även de rena vårdsynpunkterna beaktas i dessa sammanhang.
Vidare är det otänkbart, att chefen icke skulle taga befattning med bl. a.
personalärenden. För bibehållande av befattningen såsom förste läkare åberopas
ytterligare de rätt ingående kroppsundersökningarna som enligt ungdomsanstaltsutredningen
kräva att en av läkarna är alhnän-medicinskt inriktad.
Ej heller må förbises att man med endast en läkare vid ledighet för
denne nödgas anlita läkarkraft utifrån, som saknar bekantskap med både
klientelet och anstaltens arbetsmetoder. Socialstgrelsen föreslår, att man vid
sidan av anstaltschefen inrättar en tjänst som biträdande läkare, vilken
tjänst emellertid skall kunna uppehållas av en läkepedagogiskt skolad arbetskraft.
överläkaren bör vara friställd från de administrativa uppgifterna, vid
vilket förhållande bokhållartjänsten bör utbytas mot eu kamrers- eller sysslomanstjänst.

Vad angår förslaget att minska antalet elevvårdsassistenter från två till
en framhåller fångvårdsstyrelsen att den nya anstaltens klientel kommer
att vara svårt belastat och skadat, varför resocialiseringsarbetet blir mycket
krävande. Assistenterna skola ock utföra sociala utredningar, tjänstgöra

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

som sociala kuratorer och ha kontakt med eleverna efter utskrivningen.
Därjämte skola de handhava de intagnas fritidssysselsättningar. Dessa omfattande
arbetsuppgifter kunna omöjligen fullgöras av en elevvårdsassistent.
Vidare ifrågasättes hur det med endast en med anstalten och dess speciella
problem förtrogen assistent skall bliva möjligt att säkerställa arbetets
behöriga gång under ledigheter. Tillsyningsmannen vid mottagnings- och
sjukavdelningen lärer knappast, såsom utredningen föreslagit, kunna tagas
från sitt ordinarie arbete för att sysselsättas med assistentuppgifter. Ungdomsfängelsenämnden
uttalar, att indragning av en elevvårdsassistent, avsedd
för bl. a. kurators- och läraruppgifter, skulle medföra en försvagning
på dessa viktiga områden, som säkerligen mycket snart koinme att visa sig
ohållbar. Socialstyrelsen framhåller att det såväl vid Lövsta som vid Långanäs
och större yrkesskolor och skolhem inom ungdomsvårdsskoleorganisationen
finnes två befattningshavare med arbetsuppgifter motsvarande elevvårdsassistenternas.
Styrelsen överväger att för nämnda organisations del
begära en utökning av antalet assistenttjänster. Anledning finnes icke att
ge Roxtunaanstalten med dess svårbehandlade klientel sämre personella resurser
än ungdomsvårdsskolorna.

I överensstämmelse med sin uppfattning rörande yrkesutbildningen vid
den nya anstalten (jfr s. 13 f.) kunna fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,
ungdomsfängelsenämnden och Sveriges fångvårdsmannaförbund icke biträda
förslaget om utbyte av två befattningar som yrkeslärare mot yrkesmästartjänster.
Fångvårdsstyrelsen uttalar vidare att om driften, såsom utredningen
föreslagit, skulle organiseras på endast en arbetsgren, borde utbildningen
därvid specialiseras på olika yrkesområden (verktygsarbete, maskinarbete
av olika slag etc.) så olikartade sinsemellan, att de skulle nödvändiggöra
olika yrkeslärare.

Vad utredningen anfört till grund för förslaget att minska antalet vårdarbefattningar
har mött erinringar från flera håll. Fångvårdsstyrelsen uttalar
att styrelsen icke i och för sig haft något att invända mot föreslagen omändring
av nattjänsten, därest den nya anstalten varit av annan typ. Då
emellertid vårdarpersonalen enligt den accepterade »lilla gruppens princip»
skall i huvudsak vara bunden till en avdelning, kommer ett godkännande av
utredningens förslag i denna del att medföra rubbning av nämnda princip.
Med påpekande tillika att Roxtunaanstalten är att betrakta som en specialanstalt
med därav betingade särskilda säkerhetskrav finner styrelsen sig
därför icke kunna biträda förslaget om nattjänstens omändring. Att på sätt
utredningen i övrigt förutsatt låna tjänstemän från en avdelning till en
annan är praktiskt nästan ogenomförbart och leder till oreda, varjämte det
bryter mot principen om stationär personal på varje avdelning. Styrelsen
kan således icke tillstyrka någon minskning av vårdarpersonalen. Även
1951 års fångvårdsntredning anser det praktiskt ogenomförbart att slopa tre
vårdartjänster. Utredningen avråder från att ersätta de fyra vilande nattvakterna
vid mellangradsavdelningarna och områdesvakten med två patrullerande
nattvakter. Ingenstädes i fångvården förekommer att personal natte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

17

tid helt saknas inom en paviljong, och det är icke tillrådligt att så sker vid
en anstalt av Roxtunas karaktär. Vidare avrådes från att under visst antal
timmar per vecka ersätta vårdare med tillsyningsmän. De senare måste i
egenskap av befäl få röra sig fritt för att kunna ingripa, där det behövs. Det
tilltänkta arrangemanget förutsätter för övrigt en konstant övertid av fem
timmar per vecka och tillsyningsmän. Liknande synpunkter anföras av
Sveriges fångvårdsmannaförbund, som bl. a. uttalar att förbundet med hänsyn
till de ökade risker och den otrygghet som den av Roxtunautredningen
föreslagna omändringen av nattjänstgöringen skulle innebära för personalen
bestämt motsätter sig en dylik åtgärd. Ej heller kan förbundet acceptera
förslaget att placera tillsyningsmännen som ersättare för vårdare. Den för
viss tjänstgöring såsom utförande av transporter m. m. beräknade tidåtgången
är enligt förbundets mening för knapp. På grund härav föreslås att
tillsynspersonalen i stället för att inskränkas utökas med två befattningshavare.
Socialstgrelsen anmärker att minskning av antalet vårdarbefattningar
bör ske endast under förutsättning att de av utredningen gjorda beräkningarna
rörande omläggning av vissa arbetsuppgifter äro lämpliga och
utan olägenhet kunna genomföras.

Beträffande förslaget att minska expeditionspersonalen med ett kontorsbiträde
hyser fångvårdsstgrelsen betänkligheter men vill dock ej motsätta
sig att det genomföres på försök.

Statskontoret anmärker att den föreslagna organisationen med 48 befattningar
motsvarar en anställd för 1,4 elever. Vid statens skolor i Lövsta och
Långanäs uppgår motsvarande tal till 1,7 resp. 1,9. Även om anstalten utformas
i enlighet med Roxtunautredningens förslag synes en ytterligare personalreducering
kunna ernås. Därvid bör i första hand uppmärksammas antalet
vårdare, som skulle kunna minskas om till exempel effektiva stängselanordningar
uppfördes. Det »team», som enligt ungdomsanstaltsutredningens
förslag skulle omhänderha eleverna, skulle komma att bestå av,
förutom psykiater, en psykolog, en socialpsykologiskt utbildad assistent och
en översköterska. Då erforderlig psykologisk sakkunskap måste anses företrädd
utan anställandet av en psykolog, kan statskontoret ej tillstyrka inrättandet
av en särskild tjänst för denna arbetsuppgift.

Statens organisationsnämnd anser, att ytterligare utredning bör ske i
fråga om behovet av ekonomibiträden. Det förefaller nämnden icke osannolikt,
att antalet, som torde ha föreslagits i analogi med vad som förekommer
vid ungdomsvårdsskolorna, skulle bringas i närmare överensstämmelse
med vad som är vanligt inom fångvården, om ansvaret för övervakning
av persedelvård och städning i första hand ålägges tillsynsmän och
vårdare, personalkategorier som endast i ringa utsträckning äro företrädda
inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Utan att utbildningen eftersattes
böra eleverna också turvis kunna beordras till kökshandräckning i sa stor
omfattning att behovet av ekonomibiträden minskas.

I fråga om löneställning och t j änstebenämningar för
anstaltens befattningshavare erinrar statskontoret om att ämbetsverket i
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 151.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utlåtande över ungdomsanstaltsutredningens förslag uttalade starka betänkligheter
mot att å befattningshavare inom en mycket begränsad del av en
omfattande organisationsform tillämpa lönesättningsnormer och benämningar,
som förbehållits en helt annan anstaltsorganisation (ungdomsvårdsskolorna).
En närmare anpassning till de för fångvårdsanstalterna antagna
lönegradsserierna och tjänstebenämningarna borde ske. I anslutning
därtill förordar statskontoret följande. Den för elevvård avsedde assistenten
bör uppföras i lönegrad 20. Bokhållarbefattningen bör utbytas mot en
assistenttjänst i nämnda lönegrad och befattningen som yrkeslärare mot en
yrkesmästartjänst i 17 lönegraden. Tillsyningsmän i lönegrad 16 böra ersättas
med uppsyningsmän i lönegrad 15. överläkaren torde i likhet med
chef, tillika läkare, vid ungdomsvårdsanstalt böra erhålla avlöningsförstärkning
men däremot icke befattningsarvode som styresman. Det kan
vidare ifrågasättas, om icke tjänsten som husföreståndare liksom flertalet
dylika befattningar inom ungdomsvårdsorganisationen bör inplaceras i 15
lönegraden.

Sveriges arbetsledareförbund uttalar att, därest förslaget om endast en
verkstadsgren genomföres, de föreslagna båda yrkesmästarna böra placeras
lägst i 17 lönegraden. Med en lägre lönegradsplacering skulle möjlighet icke
finnas att besätta tjänsterna med personal som ens tillnärmelsevis innehar
önskvärd kompetens.

Fångvårdsstyrelsen och ungdomsfängelsenämnden anse, att tjänsten som
trädgårdsmästare bör bibehållas i den av ungdomsanstaltsutredningen föreslagna
lönegraden 16. Styrelsen anför därvid, att denne befattningshavare
vid sidan av trädgårdsarbetet torde komma att anförtros ledningen av bl. a.
vissa anläggnings- och skogsarbeten och att anlitas såsom avlösare för maskinisten.

Beträffande den föreslagna utformningen av anstaltsbyggnadern
a uttalar byggnadsstyrelsen, att styrelsen för sin del icke har något att
erinra mot de ändringar, som redovisats å de till utredningen fogade ritningarna,
men att en överarbetning av dessa på vissa punkter framdeles torde
vara önskvärd.

1951 års fångvårdsutredning anför att erfarenheten visat, att för långt driven
sparsamhet vid den grundläggande planeringen av en anstalt vanligtvis
mycket snart hämnar sig. För snålt tillmätta lokaler framtvinga nämligen
om- och tillbyggnader som kosta mera än från början tilltagna reservutrymmen.
Fångvårdsutredningen förordar därför, att antalet reservrum utökas
med två i adminisirationsbyggnadens kontorsdel — utöver det antal
rum som erfordras för de befattningshavare som upptagas i personalstaten
— och med lika mycket i samma byggnads klinikdel. Även om Roxtunautredningens
förslag om det enhetliga yrket skulle godtagas, måste
under alla förhållanden verkstadsbyggnadens yta förstoras med åtminstone
en fjärdedel. Även fångvårdsstyrelsen anser, att verkstadsutrymmet — ej
fullt 8 m2 per elev — är otillräckligt, när det gäller arbetslokal av så speciell
karaktär som den ifrågavarande.

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Socialstyrelsen finner icke anledning till några mera vägande erinringar.

Statskontoret uttalar att, med utgångspunkt från att standarden å byggnader
för nu ifrågavarande ändamål icke bör vara högre än som är oundgängligen
erforderligt, en sänkning bör vidtagas i avseende å anläggningskostnaderna.
I sådant hänseende vill statskontoret endast påpeka, att sovrummen
i den öppna avdelningen avsetts för en elev samt att de föreslagits
bli försedda med tvättställ, oaktat särskilt tvättrum skulle inredas.

Förslaget att minska antalet personalbostäder finner 1951 års
fångvårdsntredning synnerligen otillfredsställande med hänsyn till svårigheten
att rekrytera lämplig personal, när tjänstebostäder icke kunna tillhandahållas.
Liknande uttalande göres av fångvårdsstyrelsen, som ej kan
ansluta sig till den till grund för förslaget lämnade motiveringen. Enligt
vad styrelsen inhämtat råder en avsevärd bostadsbrist i Linköping och trakten
däromkring. Om befattningshavarna skulle kunna erhålla bostäder i
Linköping, kompliceras problemet därav att dessa befattningshavare få
högre levnadskostnader än de som bo vid anstalten. Styrelsen torde efter
hand få anmäla behov av tjänstebostäder, därest sådana icke från början
uppföras i tillräckligt antal. Framhållas bör även att en minskning av antalet
tjänstemän som bo vid anstalten minskar beredskapen till men för
säkerheten. Styrelsen kan därför icke tillstyrka annan minskning av antalet
personalbostäder än som belöper på minskningen av antalet tjänster enligt
personalförteckningen.

Att personalen i stor utsträckning skall komma att rekryteras från trakten
är, framhåller medicinalstyrelsen, blott ett antagande, av vilket ej alltför
stora konsekvenser få dragas. Även om bostäder utanför anstalten skulle
kunna komma att stå till befattningshavarnas förfogande torde det för anstaltens
behöriga drift vara mest gagneligt, att ett större antal befattningshavare
bor å densamma.

Sveriges fångvårdsmannaförbund förklarar att förbundet, med kännedom
om blivande svårigheter för anstaltens befattningshavare att skaffa lämpliga
bostäder, icke kan godtaga förslaget om minskning av antalet personalbostäder.
Förvånansvärt är att nedskärningen i första hand skall gå ut över
personal i de lägre lönegraderna. Likaså reagerar förbundet mot den till
nackdel för samma personal föreslagna klassificeringen. Förbundet hemställer,
att den av ungdomsanstaltsutredningen föreslagna storleken och
standarden på bostäderna bibehålies.

Byggnadsstyrelsen anser, att förslaget till personalbostäder bör bearbetas
bl. a. i syfte att vinna anslutning till gängse normer beträffande lägenhetsstorleken,
vilken i vissa fall är större än vad som är brukligt beträffande berörda
kategorier av befattningshavare.

Beträffande den redovisade kostnadsberäkningen, enligt vilken
anläggningen med utgångspunkt från prisläget i oktober 1951 skulle draga
en kostnad av 5 251 000 kronor — jämfört med det för ungdomsanstaltsutredningens
förslag angivna beloppet 8 572 000 kronor — anför byggnadsstyrelsen,
att förstnämnda belopp synes lågt beräknat. Detta sammanhänger

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

därmed, att beräkningarna för respektive förslag icke äro utförda efter samma
grunder och volympriser. Sålunda har Roxtunautredningen bl. a. vid
beräkningen av byggnadsvolymerna upptagit endast det s. k. nettokubikinnehållet,
medan volymerna i det tidigare förslaget avse bruttosiffror, d. v. s.
omfatta outgrävda källare, grunder m. in. Den redovisade besparingen i
volym blir därför icke, såsom uppgivits, 17 555 in3 utan endast 13 945 m3.
Liknande synpunkter framföras av fångvårdsstyrelsens sakkunnige i byggnadsärenden
i en vid styrelsens yttrande fogad promemoria.

Departementschefen.

1950 års riksdag godkände i princip vissa av mig uppdragna riktlinjer för
fångvårdens framtida organisation (riksd. skr. 300; statsutsk. uti. 164 s. 12;
prop. 131 s. 2). Enligt den uppgjorda planen skulle behövlig omorganisation
av fångvården i stort sett genomföras i tre etapper, varvid i främsta rummet
skulle upptagas ungdomsbehandlingen. Den mest betydelsefulla uppgift som
därvid borde lösas avsåg frågan om inrättande av en anstalt för särbehandling
av särskilt svårskötta, till ungdomsfängelse dömda ynglingar. Enär
brottsligheten för närvarande i stor utsträckning synes bli koncentrerad till
yngre åldersgrupper och svårare fall, intar denna fråga en central plats bland
de aktuella åtgärderna för brottslighetens bekämpande.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört har därefter 1951 års riksdag
med anledning av en på grundval av ungdomsanstaltsutredningens betänkande
(SOU 1950: 47) framlagd proposition (122) i princip tillstyrkt
uppförandet av en sådan anstalt och därvid fastställt vissa i propositionen
föreslagna grunder för organisationen och behandlingen m. in. vid den nya
anstalten. I samband härmed framhöll emellertid riksdagen, att innan frågan
om anslag till själva anstalten upptogs till prövning en översyn av ungdomsanstaltsutredningens
förslag borde verkställas i syfte att undersöka
möjligheterna att åstadkomma besparingar. Den begärda utredningen har
sedermera verkställts genom särskilt tillkallade sakkunniga, 1951 års Roxtunautredning,
för vilkas förslag redogörelse lämnats i det föregående.

Roxtunautredningen framhåller att möjligheterna att vinna besparingar
i det av ungdomsanstaltsutredningen framlagda förslaget rörande den nya
anstalten såtillvida varit begränsade som utredningen haft att följa de principer
som enligt statsmakternas beslut skola gälla för verksamheten vid
denna anstalt. Roxtunautredningen anvisar emellertid vissa vägar, på vilka
en minskning skulle kunna ske av såväl anläggningskostnaderna som de årliga
driftkostnaderna. Sålunda framlägger utredningen förslag om reducering
av byggnadsvolymen för samtliga anstaltsbyggnader, omdisposition av
vissa byggnader och av anstaltsområdet, minskning av antalet personalbostäder,
personalinskränkning m. in. I likhet med socialstyrelsen, medicinalstyrelsen
och statens organisationsnämnd finner jag att utredningen på ett
i huvudsak tillfredsställande sätt lyckats lösa sin uppgift att inom ramen
av de för anstalten uppdragna riktlinjerna vinna möjliga besparingar.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Med hänsyn till den för den nya anstaltens verksamhet grundläggande
s. k. lilla gruppens princip är det utomordentligt betydelsefullt att antalet
elever i varje grupp icke utökas utöver vad som erfarenhetsmässigt visat
sig lämpligt samt att så effektiva åtgärder som möjligt vidtagas för att hålla
de olika grupperna åtskilda från varandra. Jag vidhåller sålunda förslaget
beträffande storleken av de grupper, i vilka klientelet bör uppdelas, samt
rörande elevgruppernas förläggning.

Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka den nedskärning av antalet
yrkesgrenar som utredningen förordat. I realiteten innebär förslaget
att den ursprungligen föreslagna, verkstadsskolemässigt inriktade utbildningen
strykes från programmet och ersättes av en produktiv arbetsgren
med vissa undervisningsbetonade inslag. Såsom i olika remissyttranden
framhållits är en av de bärande grundsatserna i lagstiftningen om ungdomsfängelse,
att eleverna skola erhålla en individuellt avpassad yrkesutbildning.
Väl är det sant, att yrkesutbildningen icke kan drivas så långt vid ungdomsanstalterna,
med deras i regel ettåriga behandlingstid, som vid de ordinära
yrkesskolorna, där utbildningen vanligen omfattar två år. Som så mycket
betydelsefullare framstår då, att den grundläggande undervisning som
kan medhinnas vid ungdomsanstalterna blir så solid som möjligt och av
sådan art att eleven efter utskrivningen kan fortsätta utbildningen vid vanlig
yrkesskola eller inom industrien. I överensstämmelse med vad som framkommit
vid de grundliga utredningar som företagits av ungdomsanstaltsutredningen
rörande ungdomsfängelseklientelets yrkesinriktning och förutsättningar
för olika yrken bör arbetsprogrammet vid den nya anstalten enligt
min mening först och främst omfatta utbildning av metallarbetare och
bilreparatörer. Beträffande sistnämnda utbildningsgren torde särskilt få
hänvisas till de gynnsamma erfarenheter som erhållits vid ungdomsvårdsskolorna
(jfr prop. 122/1951 s. 15). På grund av det relativt betydande inslaget
av elever som lämpa sig för tyngre arbeten föreslår jag vidare, i likhet
med ungdomsanstaltsutredningen, att utbildning av byggnadsarbetare
upptages som en tredje yrkesgren. Denna bör i varje fall äga bestånd under
en övergångstid i samband med anstaltens uppförande. Sedan utbyggnaden
av anstalten avslutats bör slutgiltigt avgöras, huruvida sistnämnda yrkesgren
bör bestå eller ersättas av någon annan. Med utbildning av trädgårdsarbetare
som en fjärde yrkesgren och under förutsättning att elever som lämpa
sig härför beredas tillfälle till kontorsarbete och andra sysselsättningar, i
vilka praktik på anstalten kan erhållas, skulle enligt min mening yrkesutbildningen
vid den nya anstalten bli tillfredsställande ordnad i överensstämmelse
med de riktlinjer som uppdragits i förra årets principproposition.

Vad angår frågan om den nya anstaltens personalorganisation har det
icke rått delade meningar om ungdoinsanstaltsutredningens förslag, att anstaltens
chef skall vara en psykiatriskt utbildad överläkare och att denne
vid sin sida skall ha en psykolog. I fråga om personalstaten i övrigt anser jag
mig böra biträda Roxtunautredningens förslag om inskränkningar såtillvida
att jag förordar att följande befattningar bortfalla, nämligen tjänsten som

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

förste läkare, en av de båda tjänsterna som elevvårdsassistent och en kontorsbiträdestjänst.
Då utbildning i maskintvätt icke skall förekomma, upptages
ej heller någon tjänst som tvättföreståndare. I olika yttranden ha
framförts betänkligheter mot reducering av personalen. Vid bestämmandet
av personalens storlek vid en sådan ny och ännu icke prövad anstaltstyp, varom
här är fråga, synes mig emellertid riktigt att till en början iakttaga viss
försiktighet. Skulle sedermera erfarenheterna visa att den sålunda beräknade
personalstyrkan icke motsvarar anstaltens verkliga behov, bör frågan
upptagas till förnyad prövning.

Utredningens förslag i fråga om inskränkning av antalet vårdare finner
jag mig icke kunna biträda. Såsom i vissa yttranden framhållits kan det
icke vara tillrådligt att vid en anstalt av Roxtunas karaktär genomföra en
sådan försvagning av bevakningen nattetid som skulle bli följden, därest
vårdarnas nattjänstgöring skulle ordnas på sätt utredningen förutsatt. Det
synes ej heller riktigt att såsom utredningen föreslagit binda tillsyningsmännen
under viss tid av dygnet i sådan bevakningstjänst, som skulle innebära
inskränkning i deras möjligheter att i egenskap av befäl fritt röra sig
inom anstalten. Mot den föreslagna anordningen talar ytterligare att densamma
icke skulle kunna genomföras utan avsevärd regelbunden övertidstjänstgöring
för tillsyningsmännen. Å andra sidan finner jag icke tillräckliga
skäl föreligga för att tillstyrka den av Sveriges fångvårdsmannaförbund
framställda begäran om utökning av vårdarnas antal. Jag föreslår därför att
avvikelse icke göres från det av ungdomsanstaltsutredningen beräknade antalet
av 25 vårdare.

Vid en sådan uppläggning av yrkesutbildningen som jag i det föregående
förordat föreligger behov av tre yrkeslärare, varför det av Roxtunautredningen
föreslagna utbytet av två dylika lärare mot yrkesmästare icke bör
komma till stånd.

Med hänsyn till de nära beröringspunkter som verksamheten vid den nya
anstalten kommer att ha med ungdomsvårdsskoleorganisationen synes mig
lämpligt att befattningshavarnas tjänstebenämningar och löneställning i huvudsak
ansluta sig till vad som gäller för personalen vid ungdomsvårdsskolorna.
Mot utredningens förslag i dessa delar har jag icke annat att
erinra än att befattningen såsom trädgårdsmästare bör, i överensstämmelse
med vad som gäller beträffande motsvarande för utbildning i trädgårdsarbete
avsedda befattningar vid nyssnämnda skolor, placeras i 16 lönegraden.
Av anstaltens befattningshavare föreslås till en början endast överläkaren
och ett antal vårdare, förslagsvis 12, erhålla ordinarie ställning. De övriga
böra vara extra ordinarie tjänstemän med undantag av yrkesläraren för
byggnadsarbete, vilken föreslås bli extra tjänsteman, och skrivbiträdet, för
vilket bestämmelserna om reglerad befordringsgång skola gälla. Överläkaren
bör i enlighet med utredningens förslag uppbära avlöningsförstärkning
med 5 004 kronor och befattningsarvode såsom styresman med samma belopp
som utgår till överläkaren vid anstalten på Håga eller med 720 kronor.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande utformningen av an -

Kungl. Maj.ts proposition nr lö 1.

23

staltsbyggnaderna finner jag dessa innebära en med hänsyn tagen till de
allmänna riktlinjer, efter vilka utredningen skolat arbeta, i stort sett lyckad
lösning. Beträffande vissa byggnader synes dock den föreslagna nedskärningen
av volymen vara alltför långtgående. Sålunda bör man på de skäl
som anförts av 1951 års fångvårdsutredning vid planeringen av administrations-
och mottagningsavdelningen räkna med ett större reservutrymme än
vad utredningen gjort. I sådant hänseende förordar jag inrättande av två
reservrum utöver det av utredningen föreslagna. Vidare kan såsom i några
yttranden påpekats det beräknade verkstadsutrymmet icke anses tillräckligt.
Från överstyrelsen för yrkesutbildning har jag under hand inhämtat
att verkstadslokalens yta skulle med hänsyn till bl. a. olycksfallsrisker behöva
utvidgas med minst 70 m2. Inom den byggnadskropp som därefter erhålles
bör med viss omdisposition utrymme kunna beredas för de tre verkstäder
för utbildning av resp. metallarbetare, bilreparatörer och byggnadsarbetare,
vilka enligt vad jag förut föreslagit böra inrättas.

Utredningens förslag att minska antalet personalbostäder, som skola anordnas
vid anstalten, från förut förordade 47 till 34 grundar sig på den
uppfattningen, att dylika bostäder i princip böra uppföras endast för den
personal som på grund av sin tjänst måste bo vid anstalten. För en sådan
mening, som ansluter sig till vad riksdagen uttalat vid tidigare behandling
av frågan (jfr statsutsk. uti. 170/1951 s. 8), synas flera skäl tala. I några
yttranden ha visserligen bl. a. starka tvivel uttalats rörande möjligheterna
att på annat håll bereda övrig personal bostäder. Jag anser dock icke tillräckliga
skäl föreligga för avvikelse från utredningens förslag i denna del.

Den av utredningen föreslagna omdispositionen av anstaltsområdet får ur
olika synpunkter anses fördelaktig och bör läggas till grund vid uppförandet
av anstalten. Jag förutsätter att Kungl. Maj :t såväl härvidlag som beträffande
uppförandet av de olika byggnaderna skall äga att inom ramen för anvisade
medel vidtaga de ändringar i detaljutformningen som kunna befinnas
ändamålsenliga.

Byggnadskostnaderna för den nya anstalten ha av utredningen beräknats
till 5 251 000 kronor. Detta belopp har av byggnadsstyrelsen ansetts lågt beräknat.
I anslutning härtill bar styrelsen på min begäran inkommit med
uppgift om storleken av den kostnad, varmed man enligt styrelsens mening
borde räkna i detta sammanhang. Styrelsen uttalar därvid — med
framhållande av vissa omständigheter som göra det svårt att närmare överblicka
ifrågavarande kostnader — att totalkostnaden för byggnadsföretagets
genomförande med ledning av nyligen inkomna entreprenadanbud på byggnadsföretag
av någorlunda jämförbart slag uppskattningsvis kan angivas till
0 100 000 kronor enligt prisläget i oktober 1951. Försiktigheten synes mig
därför bjuda alt man vid bedömandet av nu berörda kostnadsfråga utgår
från det av byggnadsstyrelsen sålunda angivna beloppet. En utökning på
sätt jag i det föregående föreslagit av administrations- och mottagningsbyggnaden
samt av verkstadsbyggnaden medför enligt styrelsens beräkningar
ytterligare kostnader av cirka 20 000 kronor resp. cirka 60 000 kronor,

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

allt enligt nyss angivna prisläge. Den sammanlagda byggnadskostnaden
skulle sålunda kunna beräknas till 6 180 000 kronor enligt prisläget i oktober
1951.

Kostnaderna för inredning och utrustning torde kunna uppskattas till det
av utredningen angivna beloppet, 575 000 kronor. Enligt en av tekniska experter
inom fångvårdsstyrelsen och yrkesöverstyrelsen företagen utredning
skulle den del av nämnda belopp som beräknats för själva verkstadsbyggnaden
vara tillfyllest även vid sådan omläggning av verkstadsutbildningen
som av mig förut förordats.

Den enligt utredningens förslag beräknade årliga besparingen i avlöningskostnader,
omkring 80 000 kronor, kommer vid genomförande av de av mig
föreslagna ändringarna i hithörande delar att nedgå till cirka 50 000 kronor.

Enär behovet av den nya anstalten är trängande, bör dess uppförande äga
rum i så snabb takt som möjligt. Vissa förberedelser äro redan vidtagna
med anlitande av det anslag som riksdagen förra året ställde till förfogande.
Under tiden till den 1 juli 1953 kan så stor del av byggnadsprogrammet antagas
bli genomfört, som motsvarar en ungefärlig kostnad av 2 000 000 kronor.
För budgetåret 1952/53 torde alltså under statens allmänna fastighetsfond
å kapitalbudgeten böra upptagas ett anslag av 2 000 000 kronor, motsvarande
det i årets statsverksproposition beräknade beloppet.

Då anstalten enligt vad nyss angivits icke kan förväntas bli färdigbyggd
under nästa budgetår, är det icke erforderligt att nu äska medel för avlöningar
eller för inredning och utrustning.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

527218. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.