Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av statens utlänningskommission m. m.; given
Stockholms slott den 14 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framläggas förslag till omorganisation av statens utlänningskommission.
Förslagen innebära i huvudsak, att mindre, relativt självständiga
arbetsenheter skapas i syfte att skänka organisationen önskad
elasticitet och rörlighet samt att tryggare anställningsförhållanden beredas
för större delen av personalen. Sålunda föreslås, att utlänningskommissionen
fr. o. m. den 1 januari 1953 organiseras — i stället för såsom f. n. gäller
på två byråer och en fristående kansliavdelning — på två fackbyråer, en
fackavdelning och en kanslibyrå samt att antalet befattningshavare nedbringas
från nuvarande 297 till 253. Antalet extra ordinarie befattningshavare
föreslås ökat från nuvarande 160 till 186. Utlänningskommissionens
avlönings- och omkostnadsanslag, vilka i riksstaten för löpande budgetår
äro upptagna med 2 078 000 resp. 248 000 kronor, föreslås för nästa budgetår
uppräknade till 2 460 000 resp. 446 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 147.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 229 och 230
upptogos anslagen till statens utlänningskommission: avlöningar och till
statens utlänningskommission: omkostnader med allenast preliminärt uppskattade
belopp, 2 522 000 resp. 337 000 kronor. Anledningen härtill var, att
1949 års utlänningskommitté, som den 29 juni 1950 erhållit i uppdrag att
utreda frågan om den centrala utlänningsmyndighetens organisation, med
skrivelse den 22 december 1951 överlämnat en promemoria med förslag i
ämnet (stencilerad) samt att proposition i frågan förutsattes eventuellt
skola kunna framläggas för 1952 års riksdag. Sedan remissbehandlingen av
kommitténs förslag avslutats och ärendet varit föremål för ytterligare
beredning inom inrikesdepartementet, anhåller jag nu att få upptaga detta
ärende till närmare behandling.
Inledning.
Den 4 mars 1949 erhöll chefen för justitiedepartementet Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet
verkställa utredning om en revision av bl. a. utlänningslagen. Med stöd
av detta bemyndigande tillkallades presidenten I. Wieslander, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens andra kammare, chefredaktören R.
Edberg, ordföranden i utlänningskommissionen, byråchefen N. Hagelin
och ledamoten av riksdagens första kammare, professorn Å. Holmbäck att
såsom sakkunniga verkställa utredningen. De sakkunniga, vilka antogo
benämningen 1949 års utlänningskommitté, ha med skrivelse den 21
3
Kungl. Maj.ts proposition nr Ihl.
november 1951 överlämnat betänkande med förslag till utlänningslag in. m.
(SOU 1951: 42).
Med stöd av Kungl. Maj :ts den 29 juni 1950 givna bemyndigande uppdrog
dåvarande chefen för inrikesdepartementet åt kommittén att utreda
jämväl frågan om den centrala utlänningsmyndighetens organisation. Över
förslaget till den centrala utlänningsmyndighetens organisation ha yttranden
avgivits av chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, statistiska
centralbyrån, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Kronobergs, Malmöhus och Kopparbergs län, statspolisintendenten,
polismästaren i Stockholm, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden,
1947 års biträdesutredning, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
(OST), Sveriges juristförbund samt statsvetenskapliga intresseförbundet
(Stift). Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrelsen
i Malmöhus län från landsfogden i länet och poliskammaren i Malmö
samt av polismästaren i Stockholm från kriminalpolisintendenten i Stockholm.
Utlänningskommissionens tillkomst samt nuvarande
och organisation m. m.
arbetsuppgifter
Utlänningskommissionen, som började sin verksamhet 1 juli 1944, bildades
enligt beslut av 1944 års riksdag genom sammanslagning av utrikesdepartementets
expedition för utländska passärenden med socialstyrelsens
utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar. Den nya centrala
utlänningsmyndighet, som sålunda tillkom under pågående världskrig,
ansågs — i avbidan på erfarenheter från mera normala förhållanden
- böra erhålla karaktär av provisorium och därför organiseras som en
kommission. Denna skulle bestå av en ordförande och chef samt högst åtta
ledamöter. Inom kommissionen skulle finnas tre byråer, nämligen passbyrån,
kontrollbyrån och sociala byrån samt en fristående kansliavdelning.
I anledning av en av kommissionens ordförande Nils Hagelin såsom särskilt
tillkallad utredningsman den 31 januari 1947 avgiven promemoria
med förslag om inrättande av en utlänningsstyrelse upptogs frågan om den
centrala utlänningsmyndighetens organisation till behandling i proposition
nr 270/1947. I det till propositionen fogade statsrådsprotokollet den 9 maj
1947 uttalade föredragande statsrådet, att behov av någon form av utlänningskontroll
syntes komma att föreligga under den tid, som då kunde
överblickas, samt att det för att sammanhålla och tillämpa en efter tidsläget
anpassad utlänningskontroll även framdeles erfordrades en central utlänningsmyndighet.
Statsrådet förutsatte emellertid tillika, att förändringar
av systemet för utlänningskontrollen kunde komma att vidtagas. Spörsmålet
om en revidering av systemet ansågs lämpligen böra upptagas i samband
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 747.
med den översyn av utlänningslagen, som chefen för justitiedepartementet
i annat sammanhang samma dag funnit böra vidtagas. Enligt föredragandens
mening borde frågan om inrättande av ett fristående permanent
ämbetsverk för utlänningsärenden vila i avbidan på resultatet av den
nämnda översynen. På grund av hänsynen till kommissionens personal samt
de olägenheter, som skulle uppstå, om personalen i större utsträckning
lämnade sina anställningar, syntes dock erforderligt, att särskilda åtgärder
vidtogos för att bereda befattningshavarna tryggare anställningsförhållanden.
I sådant syfte föreslogs, att extra ordinarie tjänster skulle inrättas för
en del av personalen. Propositionen godkändes av riksdagen.
Frågan om den centrala utlänningsmyndighetens ställning berördes därefter
— sedan en ny organisationsutredning verkställts av förutnämnde
Hagelin —- i proposition nr 154/1948. Utredningsmannen hade återupprepat
sitt tidigare förslag, att utlänningskommissionen skulle omvandlas till ett
ämbetsverk. Departementschefen framförde denna gång samma uppfattning
i principfrågan som i den tidigare propositionen. För att ytterligare
förbättra personalens villkor förordades dock, att de befattningshavare, som
icke voro extra ordinarie, skulle anställas som extra tjänstemän. Riksdagen
godtog förslagen.
I 1950 års statsverksproposition föreslogs viss ökning av den extra ordinarie
personalen. Denna skulle därefter bestå av 160 befattningshavare.
De extra tjänstemännens antal beräknades till 137. Ej heller mot dessa
förslag gjordes någon erinran från riksdagens sida.
Utlänningskommissionens arbetsuppgifter ha i första hand sin grund
i att kommissionen enligt 1 § utlänningskungörelsen den 15 juni 1945 (nr
317) skall vara central utlänningsmyndighet. Därav följer en råd olika i
utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315) och tillämpningsföreskrifterna
till lagen angivna arbetsuppgifter, av vilka följande torde böra nämnas.
Utlänning, som ankommer till riket, skall, där Konungen det förordnar,
ha sin legitimationshandling försedd med påteckning av svensk myndighet,
visering. Visering meddelas av utlänningskommissionen eller, efter dess
bemyndigande, av vederbörande tjänsteman vid svensk beskickning eller
vid lönat svenskt konsulat eller av olönad svensk konsul, vilken är
behörig meddela visering. Ehuru det tidigare rådande allmänna viseringstvånget
numera upphävts för medborgare i ett flertal stater samt kommissionen
kunnat generellt bemyndiga utlandsmyndigheterna att avgöra viseringsärenden,
kvarstår dock å kommissionen en betydande arbetsbörda
med sådana ärenden. Viseringspliktiga äro alltjämt utlänningar, som sakna
hemlandspass, samt medborgare i Tyskland, Österrike, Spanien, Portugal,
de slaviska länderna, balkanstaterna, de latinamerikanska länderna utom
Chile ävensom alla självständiga stater i Asien och Afrika med undantag av
Sydafrikanska unionen. Kommissionen har principiellt förbehållit sig be
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 747.
slutanderätten i sådana fält, där utlännings inresa och vistelse i riket kan
kollidera med svenska intressen, i främsta rummet landets säkerhet och
svensk arbetskraft. Kommissionen har vidare att utfärda anvisningar och
direktiv till utlandsmyndigheterna rörande de av dem direkt handlagda
viseringsärendena. För belysande av omfattningen av kommissionens verksamhet
med ärenden av ifrågavarande art må framhållas, att antalet centralt
handlagda viseringsärenden under tiden 1/8 1950—31/7 1951 uppgick
till 30 000. Under samma tid beviljades av utlandsmyndigheterna 19 000
inreseviseringar.
Rent tekniskt kräver viseringsförfarandet en omfattande organisation.
Registrering sker sålunda av samtliga beviljade viseringar. Remisser till
andra myndigheter, referensförfrågningar, slagningar i olika s. k. kontrolleller
ofördelaktighetsregister samt diarieföring av in- och utgående expeditioner
kräver även stor biträdespersonal. Biträdespersonalen å den s. k.
inreseavdelningen uppgår sålunda f. n. till 24 personer.
Utlänning äger icke, bortsett från vissa speciella grupper, uppehålla sig
i Sverige utöver viss tid utan att han erhållit uppehållstillstånd. Utan arbetstillstånd
äger utlänning icke här i riket antaga eller innehava anställning
i annans tjänst samt ej heller utöva verksamhet, som föranledes av anställning
utomlands, frånsett verksamhet som handelsresande. Genom särskilda
tillämpningsföreskrifter har emellertid Kungl. Maj :t f. n. helt befriat medborgare
i Danmark, Finland, Island och Norge samt de baltiska flyktingarna
från arbetstillståndsskyldigheten samt förklarat, att arbetstillstånd
icke erfordras för anställning i husligt arbete eller såsom skogs-, jordbrukseller
torvarbetare, dock icke i befälsställning eller med förvaltningsuppgifter
och ej heller som trädgårdsmästare eller vid handelsträdgård. I fråga om
ordningen för prövning av ärenden angående uppehålls- och arbetstillstånd
är huvudregeln enligt gällande rätt, att avgörandet ligger hos utlänningskommissionen;
innan kommissionen avgör fråga om arbetstillstånd skall
dock samråd äga rum med arbetsmarknadsstyrelsen. Denna huvudregel
har emellertid uppmjukats genom de lagändringar, som vidtogos år 1947
och som öppnade möjlighet till en viss decentralisering till lokal myndighet
av beslutanderätten i tillståndsärenden. Lokal polismyndighet är f. n.
behörig att upptaga och bifalla ansökningar angående bl. a. 1) uppehållsoch
arbetstillstånd (förstagångstiilstånd) för utlänningar med viseringsfrihet,
2) förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd för dessa utlänningar,
därest utlänningskommissionen lämnat sitt medgivande därtill, 3)
förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd för övriga utlänningar, därest
utlänningskommissionen lämnat sitt medgivande därtill. Den nuvarande
decentraliseringen av tillståndsärenden innebär icke, alt de lokala myndigheterna
tillerkänts någon verklig prövningsrätt. Syftet med denna decentralisering
har nämligen närmast varit alt expeditionellt avlasta den centrala
myndighetens arbetsbörda. Det har därför vid decentraliseringens
6
Kungl. Maj.ts proposition nr lt7.
utformning noggrant bestämts under vilka förutsättningar lokal myndighet
får bifalla vissa särskilda grupper av tillståndsansökningar. Lokal
myndighet äger aldrig avslå en ansökan utan så snart avslag ifrågasättes,
skall ärendet överlämnas till den centrala myndighetens avgörande.
För handläggningen av de tillståndsärenden, som ankomma på utlänningskommissionen,
kräves en stor organisation. Omfattningen av klientelet
och ärendenas antal ha nödvändiggjort uppläggandet och förandet dels
av ett särskilt kortregister över beviljade och vägrade tillstånd, dels ock av
ett dossierregister, innehållande en särskild dossier för varje utlänning, som
vistas eller nyligen vistats i landet så länge, att han måst inneha uppehållstillstånd.
Antalet sådana dossierer uppgår f. n. till ca 210 000.
För belysande av kommissionens verksamhet har kommittén lämnat följande
uppgifter angående antalet utlänningar samt antalet utlänningar med
uppehålls- eller arbetstillstånd.
I början av år 1939 var totalantalet utlänningar i riket knappt 24 000
men uppgick vid tidpunkten för vapenstilleståndet till inemot 195 000. Det
övervägande flertalet av dessa utgjordes av flyktingar, främst från de
nordiska grannländerna och från Balticum ävensom av finska barn (tillsamman
överstigande 160 000). Den återgång till läget före kriget i fråga
om utlänningarna här i landet, vilken man på flera håll ansett trolig, inträffade
emellertid ej. Visserligen möjliggjordes hemresa för stora delar av
flyktingklientelet efter krigstillståndets slut. Minskningstendenserna motverkades
emellertid i någon mån av hittransporten efter framställning från
UNRRA av ett 10 000-tal konvalescenter från tyska koncentrationsläger.
Den politiska oron och ändrade förhållanden i östra och mellersta Europa
hade därjämte medfört, dels att en del härvarande flyktingar icke kunde
eller icke önskade återvända till hemlandet, dels ock att flyktingströmmen
hit icke helt avstannade även om dess styrka avtog.
På hösten 1945 hade siffran över totalantalet utlänningar sjunkit till
120 000, och på denna nivå höll den sig i stort sett oförändrad i drygt ett
och ett halvt år, till försommaren 1947, om man bortser från en säsongmässig
stegring till följd av turismen under sommaren 1946. Alltsedan försommaren
1947 har emellertid utlänningsstocken fortgående ökat. De säsongmässiga
förändringarna av denna äro betydande, men efter det att
dessa utrensats, framgår den kontinuerliga, strukturella ökningen klart.
Enklast finner man detta genom en sammanställning av siffrorna vid årsskiftena,
då utlänningsantalet regelbundet når ett bottenläge. ökningen sedan
1947 omfattar icke mindre än 93 000 personer och är relativt jämnt fördelad
på de senaste fyra åren. Av ökningen sedan 1946 faller ej mindre än
ca 95 procent på de nordiska nationaliteterna. Totalantalet utlänningar
har under följande år uppgått till
1939 .................. cirka 24 000
1945 .................. » 195 000
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
1946 .................. » 120 000
1947 .................. » 120 000
1948 .................. » 140 000
1949 .................. » 167 000
1950 .................. > 189 000
1951 .................. » 213 000
En uppskattning av antalet utlänningar, som mera stadigvarande uppehåller
sig i Sverige, synes man kunna erhålla genom att utgå från antalet
utlänningar med uppehållstillstånd. Antalet var den 1 juli 1951 103 606.
Härtill kommer bl. a. åtskilliga minderåriga utan särskilt tillstånd. Den 1
juli 1951 beräknades sålunda antalet barn under sexton år, som voro upptagna
på någon av föräldrarnas legitimationshandling, till 17 000.
Antalet utlänningar med uppehållstillstånd har utgjort
1946 ......... |
......... cirka |
59 000 |
1947 ......... |
......... » |
72 000 |
1948 ......... |
......... » |
84 000 |
1949 ......... |
......... » |
93 000 |
1950 ......... |
......... » |
95 000 |
1951 ......... |
......... 2> |
100 000 |
Av intresse är även att se, vilken insats utlänningarna gjort i det svenska
arbetslivet. Att denna icke är obetydlig, framgår icke minst därav, att antalet
arbetsanmälda utlänningar den 1 juli 1951 utgjorde 102 968. Stegringen
av utlänningssiffrorna är mest markant på detta område, huvudsakligen
beroende på den starka tillströmningen av arbetskraft från de
nordiska grannländerna, till en början mest danskar och norrmän, senare
främst finnar. Erinras må här också om den genom statlig försorg kollektivt
hitförda arbetskraften av italienare, sudettyskar och ungrare. Antalet
arbetsanmälda utlänningar följande år uppgick till
1947 ......... |
......... cirka |
61 000 |
1948 ......... |
......... » |
70 000 |
1949 ......... |
......... » |
87 000 |
1950 ......... |
......... » |
90 000 |
1951 ......... |
......... » |
104 000 |
Under tiden augusti 1950—juli 1951 behandlades 128 000 ansökningar
om uppehålls- och arbetstillstånd. Härav avgjordes 59 000 ansökningar
centralt medan återstoden eller 69 000 avgjordes av lokala myndigheter.
Enligt skilda bestämmelser i utlänningslagen ankommer vidare på utlänningskommissionen
att handlägga vissa ärenden om avvisning av utlänning
samt att meddela utrcse- och förpassningsbeslut för utlänning ävensom
att i tvivelaktiga fall eller där politiskt flyktingskap åberopas förordna
om verkställighet av beslut om avvisning, förpassning eller utvisning. An
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 147.
talet ärenden av nu angiven art, där utlänningsnämnden avgivit yttrande,
har under senare halvåret 1950 och första halvåret 1951 uppgått till 600.
Ärendena förutsätta genomgång av ett omfattande utredningsmaterial samt
i regel överväganden av många skiftande omständigheter. Såsom särskilt
ömtåligt framstår avgörandet i flyktingfrågor.
Med stöd av utlänningslagen har föreskrivits en omfattande anmälningsskyldighet
till utlänningskommissionen angående utlänningar. Sålunda åligger
det länsstyrelser och polismyndigheter att ofördröjligen till kommissionen
anmäla sådan omständighet beträffande utlänning, som kan antagas
vara av betydelse vid prövning av fråga om uppehållstillstånd för denne.
Åklagare, som beslutat om åtal mot utlänning, skall så snart ske kan till
kommissionen insända anmälan om åtalet samt om utgången av målet.
Domstol eller häktningsmyndighet, som beslutar om häktning av utlänning,
skall så snart ske kan till kommissionen insända anmälan därom.
Enligt särskilda bestämmelser i utlänningskungörelsen åligger det vidare
i regel utlänning att vid ankomsten till riket och vid avresa härifrån ifylla
en anmälningsblankett, vilken skall insändas till kommissionen. Slutligen
är envar, som upplåter bostad åt utlänning för övernattning, ävensom den,
som anställer utlänning i sin tjänst, skyldig att göra anmälan härom till
lokal polismyndighet, som i sin tur har att vidarebefordra inkomna anmälningar
till utlänningskommissionen.
Fullgörandet av de olika föreskrivna anmälningsskyldigheterna medför,
att ett mycket omfattande material kommer utlänningskommissionen tillhanda.
Detta material sammanställes och bearbetas på olika sätt. Registerfunktionen
inom kommissionen tillgodoses huvudsakligen av centralregistret.
Kärnan i detta utgöres av individuella kort för utlänningar med inrese-,
uppehålls- eller arbetstillstånd. Därjämte finnas register uppbyggda av inoch
utresekort, bostadsanmälningar och arbetsanmälningar. På centralregistret
bygger väsentligen den individuella kontrollen av utlänningarna.
Dessutom fungerar centralregistret som nyckel till dossiernumren, angiver
huruvida uppgifter finnas i det s. k. kontrollregistret samt tjänstgör som
upplysningskälla såväl inom kommissionen som för andra myndigheter.
Den kvantitativa belastningen på centralregistret är mycket stor. Till belysande
härav må nämnas, att antalet centralregisterkort i augusti 1951
uppgick till 116 000. Under tiden augusti 1950—juli 1951 registrerades inom
kommissionen 762 000 in- och utresekort, 780 000 bostadsanmälningar,
260 000 arbetsanmälningar, 49 000 inreseviseringar samt 128 000 uppehållsoch
arbetstillstånd.
På centralregistret, som utgör kommissionens huvuddiarium, samt den
s. k. datum- och efterkontrollen bygger väsentligen kontrollen av att utlänningar
söka tillstånd i rätt tid och ej överträda gällande regler för vistelse
här i riket. Genom jämförelse mellan å ena sidan kommissionens register
över beviljade uppehålls- och arbetstillstånd samt å andra sidan in
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr lt7.
kommande anmälningar från bostadsupplåtare och arbetsgivare ävensom
med in- och utreseanmälningar av utlänningar kan en dylik kontroll utövas.
Härvid upptäckta försummelser av utlänningar föranleda kontrollskrivelser
till resp. lokala polismyndigheter, vilka tillse att rättelse sker.
Antalet kontrollskrivelser uppgår årligen till ca 25 000.
Anmälningar om av utlänningar begångna brott och förseelser samt andra
ur övervakningssynpunkt betydelsefulla omständigheter noteras på individuella
kort i det s. k. kontrollregistret, vilket f. n. omfattar ca 120 000
kort. 1 anslutning till registret förvaras ca 5 500 kontrolldossierer, vari
handlingar av speciellt hemlig karaktär förvaras.
Den officiella utlänningsstatistiken omhänderhas sedan den 1 oktober
1946 av utlänningskommissionen. Denna statistik, som omfattar sammanställningar
av totalantalet utlänningar i landet, antalet utlänningar med
uppehållstillstånd, arbetsanmälda utlänningar, totala resandefrekvensen
samt antalet turister, »turistdagar» och utfärdade viseringar, är av stort
värde vid uppdragandet av riktlinjerna för kommissionens utlänningspolitik
i allmänhet.
Övervakningen av de f. n. cirka 100 passkontrollerna ankommer å utlänningskommissionen.
Hit hör förordnande av passkontrollföreståndare
och biträdande föreståndare, utfärdande av instruktioner för och inspektion
av passkontrollerna, övervakande av att de lokala anordningarna äro ändamålsenliga
samt handläggning av frågor rörande fördelning av kostnaderna
för passkontrollerna mellan stat och kommun.
I sin egenskap av central utlänningsmyndighet har utlänningskommissionen
i stor utsträckning blivit remissmyndighet i ärenden av olika slag
rörande utlänningar. Antalet av kommissionen avgivna remissutlåtanden
uppgick under tiden augusti 1950—juli 1951 till 1 600. Ett omfattande
samarbete äger rum mellan utlänningskommissionen och andra myndigheter.
År 1950 remitterades t. ex. ca 9 000 ärenden till arbetsmarknadsstyrelsen.
Huvuddragen av utlänningskommissionens organisation äro fastställda
i kommissionens instruktion (SFS 489/1944, ändr. 323/1945 och 549/1947),
varjämte kompletterande bestämmelser meddelats i särskild av kommissionen
fastställd arbetsordning. Kommissionen består av en ordförande
och chef samt högst åtta ledamöter. F. n. äro som ledamöter förordnade
en representant för vardera utrikesdepartementet, försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen
och statspolisen samt fyra medborgarrepresentanter.
Sedan sociala byrån avvecklats genom beslut av Kungl. Maj :t den 25 april
1947, finnas inom kommissionen två byråer, passbyrån och kontrollbyrån.
Vardera byrån förestås av en byråchef. En av dessa har förordnats att
vara vice ordförande i kommissionen. Vid sidan av byråerna finnes en
kansliavdelning med en förste byråsekreterare som chef.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Enligt gällande arbetsordning handläggas på passbyrån ärenden rörande
rätt för utlänningar att inresa och uppehålla sig i riket samt att här antaga
eller inneha arbetsanställning. Därjämte skola på byrån handläggas
ärenden om utrese- och förpassningsbeslut, som meddelas i samband med
avslag å ansökan om uppehållstillstånd eller om förlängning därav. Byrån
är uppdelad på en inreseavdelning, en uppehålls- och förpassningsavdelning
jämte register- och expeditionsorgan. Personalen på byrån omfattar f. n.
106 befattningshavare.
Kontrollbyrån handhar enligt arbetsordningen den individuella utlänningskontrollen
och svarar därvid särskilt för övervakningen av utlänningarna
ur ordnings- och säkerhetssynpunkt samt handlägger ärenden angående
reaktioner mot de utlänningar, som icke ställa sig gällande bestämmelser
till efterrättelse. Uppehålls- och arbetstillståndsärenden för ett visst
svårbedömligt klientel, som ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt måste
ägnas särskild uppmärksamhet, förpassnings- och verkställighetsärenden
samt frågor rörande utlännings tagande i förvar handläggas inom kontrollbyrån
på en särskild avdelning för förpassnings- och uppehållsärenden.
En särskild kontrollavdelning ansvarar inom kontrollbyrån för den s. k.
tekniska utlänningskontrollen, d. v. s. övervakningen av att utlänningarna
följa gällande föreskrifter, icke vistas eller arbeta i riket utan erforderliga
tillstånd eller vistas inom förbjudna områden. Avdelningen mottager vidare
alla till kommissionen inkommande anmälningar om av utlänningar
begångna brott och förseelser samt handlingar av hemlig natur. Avdelningen
ansvarar för utlämnande av kommissionens handlingar samt övervakar
utlämning av upplysningar ur befintligt register och dossiermaterial.
Avdelningen står i intim och ständig kontakt med säkerhetstjänsten och
lokala polismyndigheter. Till kontrollbyrån höra slutligen även ett stort
antal register- och expeditionsorgan. Antalet befattningshavare å byrån
uppgår f. n. till 143.
Kansliavdelningen omhänderhar enligt arbetsordningen personalärenden
samt administrativa och kamerala ärenden. Under avdelningen lyder statistikavdelningen.
Antalet anställda å avdelningen uppgår f. n. till 46.
Enligt instruktionen kunna ärenden avgöras i tre olika former, nämligen
in pleno, av ordföranden eller av byråchef eller annan befattningshavare. I
kommissionen in pleno avgöras bl. a. frågor rörande riktlinjerna för utlänningspolitiken,
viktigare enskilda utlänningsärenden samt organisationsfrågor.
Övriga ärenden skola avgöras av ordföranden; dock att i arbetsordningen
eller i förekommande fall genom beslut av kommissionen in
pleno må bestämmas ärenden eller grupper av ärenden, som få avgöras av
vederbörande byråchef eller av annan befattningshavare. Formellt är f. n.
beslutanderätt delegerad endast till byråcheferna och chefen för kansliavdelningen,
men den stora mängden ärenden har nödvändiggjort, att lägre
befattningshavare i realiteten självständigt avgöra stora grupper av ären
-
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 147.
den. Principiellt viktiga samt tveksamma ärenden underställas dock regelmässigt
byråcheferna för avgörande. Härigenom ha dessa f. n. en ytterst betungande
arbetsbörda och utgöra i viss mån »flaskhalsar» i arbetsrutinen.
Utlänningskommissionens personal uppgick i oktober 1951 förutom ordföranden
till 309 befattningshavare, fördelade på följande befattningar:
2 byråchefer;
11 förste byråsekreterare;
1 förste aktuarie;
25 amanuenser;
3 assistenter;
1 registrator och kassör;
1 kansliskrivare;
11 kontorister;
31 kanslibiträden;
1 förste expeditionsvakt;
6 expeditionsvakter;
216 skrivbiträden.
Den extra ordinarie personalen utgöres f. n. av 2 byråchefer (Ce 37), 3
förste byråsekreterare (Ce 29), 6 förste byråsekreterare (Ce 27), 1 förste
aktuarie (Ce 27), 6 byråsekreterare (Ce 24), 14 amanuenser (Cf 17—Ce 24),
2 assistenter (Ce 19), 1 registrator och kassör (Ce 18), 1 kansliskrivare
(Ce 15), 8 kontorister (Ce 13), 16 kanslibiträden (Ce 11), 1 förste expeditionsvakt
(Cell), 3 expeditionsvakter (Ce 9) samt 95 kontors- och skrivbiträden
(Cf 4—Ce 8). Övriga befattningshavare ha anställts som extra
tjänstemän.
För utförligare uppgifter i de ämnen, som behandlats i det föregående,
torde hänvisning få ske till kommitténs promemoria sid. 4—18.
Utlänningskommissionens fortbestånd.
Kommittén.
Kommittén föreslår, att för utlänningsärendenas handhavande fr. o. m.
den 1 januari 1953 inrättas ett fristående centralt organ, organiserat som
ett ämbetsverk, utlänningsstyrelsen. Kommittén erinrar, att den i sitt betänkande
med förslag till utlänningslag uttalat, att det vore uppenbart, att
det måste finnas en central utlänningsmyndighet, som handhade ledningen
av utlänningskontrollen. Vad angår frågan vilket organ, som bör anförtros
uppgiften att vara central utlänningsmyndighet, framhålles, att utlänningspolitiken
måste utformas under hänsynstagande till bl. a. utrikespolitiska,
humanitära, arbetsmarknadspolitiska, befolkningspolitiska och polisiära
synpunkter. Det finnes icke — bortsett från utlänningskommissionen —
någon myndighet, som i sin nuvarande verksamhet har att på liknande
sätt beakta samma synpunkter. För att den centrala ledningen av utlänningskontrollen
skall kunna handhas på det sätt, som med hänsyn till
ärendenas beskaffenhet är påkallat, måste uppgiften åvila en fristående,
för detta ändamål inrättad myndighet. Den omständigheten, att utlänningsärendenas
antal kan bli föremål för starka variationer, föranleder emellertid,
att myndighetens organisation bör utformas på sådant sätt, att densamma
utan svårighet kan anpassas efter vad skilda förhållanden kunna
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 147.
kräva. Det torde enligt kommitténs uppfattning dröja avsevärd tid, innan
förhållandena i världen bliva sådana, att en utlänningskontroll kan undvaras.
Med hänsyn härtill och då kommittén i annat sammanhang föreslagit,
att den nya utlänningslagen skall gälla utan tidsbegränsning, synes
det kommittén följdriktigt, att det organ, som skall vara central utlänningsmyndighet,
erhåller permanent karaktär. Genom ett permanent verk
skulle förutsättningar skapas för en fast och självständig utlänningspolitik.
Det föreslagna ämbetsverket bör tillskapas genom omorganisation av utlänningskommissionen.
Yttranden.
Förslaget om inrättande av en utlänningsstyrelse som permanent centralorgan
för utlänningsärenden har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Tillstyrkande yttranden ha sålunda avgivits av chefen
för försvarsstaben, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Kronobergs, Malmöhus och Kopparbergs län, statens utlänningskommission,
utlänningsnämnden, OST och Sveriges juristförbund. Riksråkenskapsverket
har lämnat förslaget utan erinran.
Av de tillstyrkande myndigheterna ha vissa angivit särskilda skäl, som
ansetts tala för förslagets genomförande. Sålunda har socialstyrelsen anfört
följande.
Det synes i hög grad angeläget, att det provisorium, som utlänningskoinmissionen
utgör, avlöses av ett ordinarie ämbetsverk. Genom förändringen
kunde myndighetens personal erbjudas mera fasta anställningsformer än
de, som f. n. stå till buds. Detta skulle vara en uppenbar fördel icke blott
för personalen utan även för myndigheten själv och därmed för utlänningspolitiken.
Kommittén räknar med den möjligheten, att 1952 års riksdag ej kommer
att taga ståndpunkt till den nya utlänningslagen. I likhet med kommittén
anser styrelsen, att detta emellertid icke bör föranleda, att organisationsfrågan
helt ställes på framtiden. Anledning finnes i varje fall icke att göra
myndighetens förändring till ett ordinarie ämbetsverk beroende av den nya
utlänningslagens ikraftträdande. Även om den nya lagstiftningen kommer
att göras tidsbegränsad, bör en förändring av den centrala utlänningsmyndighetens
karaktär komma till stånd. Det framgår nämligen av vad som i
olika sammanhang anförts och nu senast i 1949 års utlänningskommittés
båda förslag, att det inom överskådlig tid kommer att föreligga ett permanent
behov av en särskild myndighet för utlänningsfrågorna.
Utlänningskommissionen framhåller, att frågan om den centrala utlänningsmyndighetens
organisation under senare år för kommissionen framstått
som en angelägenhet av största vikt. Kommissionen erinrar, att redan
1943 års utlänningssakkunniga kommo till det resultatet, att en central
utlänningsmyndighet måste finnas, vilken hade ledningen av utlänningskontrollen.
I en promemoria den 6 oktober 1950 beträffande arbetsförhållandena
inom utlänningskommissionen uttalade expeditionschefen Montell
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 147.
— efter att ha berört personalens rörlighet -— att solidariteten med verket
och därmed också med arbetsuppgifterna skulle komma att stärkas, om en
perinanentning av verket komme till stånd och därmed också samtliga befattningar
ordinarie- eller extraordinariesattes. Kommissionen finner det
för sin del uppenbart, att en central utlänningsmyndighet kommer att erfordras
för överskådlig tid framåt hur än lagstiftningen kan komma att
ändras. Utlänningslagens utformning har dock en stor betydelse, när det
gäller att bedöma, hur den centrala utlänningsmyndigheten skall vara organiserad.
Det nu framlagda organisationsförslaget kan emellertid med
vissa obetydliga jämkningar användas vare sig den nuvarande eller den
föreslagna utlänningslagen är gällande.
Överståthållaråmbetet erinrar, att ämbetet tidigare avvisat tanken på inrättandet
av en mera permanent central utlänningsmyndighet, varvid ämbetet
i första hand åberopat, att frågan om den framtida organisationen
borde anstå tills de av kriget föranledda extraordinära förhållandena efterträtts
av mer normala tider, som medgåvo ett säkrare bedömande av behovet
av en fristående central utlänningsmyndighet. Ämbetet anför
härefter.
Utvecklingen har emellertid icke gått i väntad riktning. Även om man
icke heller av dagens situation torde kunna draga bestämda slutsatser angående
den framtida utvecklingen inom de av utlänningslagstiftningen berörda
områdena av samhällslivet, torde det kunna tagas för visst, att nu
rådande förhållanden i stort sett kunna antagas bliva bestående under avsevärd
tid. Med hänsyn härtill och då den provisoriska utlänningslagen nu
är avsedd att ersättas med en permanent utlänningslagstiftning, anser sig
överståthållarämbetet böra frånträda sin tidigare ståndpunkt i fråga om
den centrala utlänningsmyndighetens organisation.
Länsstyrelsen i Kopparbergs lån anser frågan om en ny organisation av
den centrala utlänningsmyndigheten snarast böra lösas och anför.
Bristerna i kommissionens organisation ha med tiden blivit alltmera påtagliga.
Kommissionen har måst arbeta med en förhållandevis liten personal
av fast anställda befattningshavare. Den relativa otryggheten i den lägre
personalens anställningsförhållanden har medfört, att ombyte av denna personal,
särskilt under efterkrigstiden, skett i mycket betydande omfattning.
Den stora omsättningen av personal har givetvis föranlett svårigheter ur
arbetssynpunkt men också på ett framträdande sätt visat sig vara menlig
ur allmänna säkerhetssynpunkter. Vissa ärenden inom kommissionen äro
av sådan art, att de endast kunna anförtros åt personal på vars goda omdöme
och allmänna pålitlighet man efter en längre tids anställning kan
vara säker. En stor del av kommissionens arbetsmaterial är sekretessbelagt.
Det må i detta sammanhang även erinras om den skärpta uppmärksamhet,
som fordras av personalen på grund av det intresse vissa kategorier utlänningar
blivit föremål för från utländskt håll. Anmärkta förhållanden ha
gjort det alltmer angeläget att bereda personalen bättre möjligheter till fast
anställning än som nu kan ske, varigenom den främsta anledningen till de
täta ombytena av personal i de lägre graderna skulle bortfalla.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 247.
I likhet med kommittén anser länsstyrelsen att, om den centrala ledningen
av utlänningskontrollen skall kunna handhas på ett sätt som med
hänsyn till ärendenas beskaffenhet är påkallat, måste uppgiften åvila en
fristående, för detta ändamål inrättad myndighet. Därtill kommer, att utlänningsärendena
kvantitativt och understundom kvalitativt äro så betydande
och fordra en så stor personaluppsättning, att en anknytning till
något redan befintligt verk ej kan ske utan att en förskjutning av tyngdpunkten
i verkets allmänna uppgifter inträder.
Jämväl CST understryker kraftigt angelägenheten av en snar lösning av
utlänningskommissionens organisationsfråga. Förbundet framhåller att,
även om skandinaverna skulle beredas en friare ställning än vad nu är förhållandet,
detta icke torde på något avgörande sätt inverka på behovet av
en fast central utlänningsmyndighet. Vidare understrykes behovet av att
bereda personalen tryggare anställningsförhållanden för att därmed eliminera
de personalsvårigheter, som hittills gjort sig gällande.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser arbetstillståndsgivningen beträffande
utlänningar helt böra förbehållas styrelsen och dess underlydande
organ, har förklarat sig kunna biträda förslaget om en fristående utlänningsmyndighet
endast under förutsättning, att det befinnes olämpligt att
sammanföra den tekniska utlänningskontrollen med annan central myndighets
arbetsuppgifter. Till stöd för sitt ställningstagande anför styrelsen bl. a.
följande.
Vid motiveringen för förslaget om ett fristående centralt ämbetsverk för
enbart utlänningsärenden synes kommittén ha lagt huvudvikten vid att
myndigheten tillerkännes så stor självständighet som möjligt. Kommittén
uppställer som främsta uppgift för en fristående utlänningsmyndighet att
föra en fast och självständig utlänningspolitik.
Kommittén anför vidare, att 1947 års decentralisering inneburit, att av de
128 000 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd, som avgjordes under
ett år, 59 000 behandlades vid utlänningskomnrissionen och 69 000 av
lokala myndigheter. Det förtjänar erinras, att motsvarande siffra hos socialstyrelsen
sista året, denna hade hand om verksamheten, nämligen 1943,
utgjorde 105 000. År 1938 redovisade socialstyrelsen ett antal av 47 000 utlänningsärenden.
Hos kommissionen var antalet 1945 och 1946 138 476
resp. 133 920.
Decentraliseringen har sålunda inneburit, att antalet av den centrala utlänningsmyndigheten
behandlade ärenden nedbringats i sådan omfattning,
att det avsevärt understiger socialstyrelsens motsvarande arbetsuppgifter
vid tiden omedelbart före utlänningskommissionens tillkomst och närmast
är av samma storleksordning som vid mellankrigsperiodens slut. Huruvida
den på grund av decentraliseringen starka nedgången i antalet centralt behandlade
ärenden bör medföra, att själva utlänningskontrollen överföres
till annan myndighet, t. ex. ett polisiärt organ, eller om alltfort en fristående
myndighet erfordras, kan styrelsen ej bedöma.
Skulle övervägandena giva vid handen, att utlänningskontrollen — bortsett
från arbetstillståndsfrågan — bör förläggas till ett självständigt organ
med enbart denna arbetsuppgift, bör organet givas en sådan uppbyggnad
och instruktion, att det tydligt framgår, att dess ämbetsuppgift främst är
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
att handhava vissa med utlänningslagens tillämpning följande detalj ärenden.
De allmänna riktlinjerna för utlänningspolitikens utformning böra
utformas av Kungl. Maj :t, vilket jämväl synes förutsättas i kommitténs förslag
till ny utlänningslag. Tillämpningen av denna politik synes däremot
böra ankomma på fackmyndigheterna, var och en för sitt kompetensområde.
Statskontoret anser spörsmålet om den centrala utlänningsmyndighetens
organisation stå i omedelbart samband med utlänningslagstiftningen samt
uttalar.
Av statsmakterna beslutade jämkningar i det av kommittén framlagda
lagförslaget kunna få direkta återverkningar beträffande arbetets omfattning
i den centrala utlänningsinstansen. Antagande av ny utlänningslag
synes icke heller i och för sig böra leda till en omedelbar och mera definitiv
omorganisation av utlänningskommissionen. Lämpligare synes vara, att
detta sker först vid den tidpunkt, då närmare erfarenheter föreligga rörande
verkningarna av en ny lagstiftning. Härvid förtjänar särskilt uppmärksammas,
att den tilltänkta utlänningslagen bygger på en vidgad decentralisering
av utlänningsärendena, främst därigenom att länsstyrelserna
i viss omfattning skulle inskjutas som beslutande instans mellan de lokala
polismyndigheterna och centralorganet.
Departementschefen.
Tanken att inrätta en permanent utlänningsstyrelse och därigenom lösa
den centrala utlänningsmyndighetens organisationsproblem är icke ny. Jag
vill erinra om, att en omprövning av organisationen för den centrala utlänningskontrollen
tidigare ägt rum i olika sammanhang. Den nu verkställda
organisationsutredningen är sålunda den fjärde i ordningen sedan år 1943.
Samtliga dessa utredningar ha utmynnat i förslag om inrättande av ett fristående
permanent ämbetsverk för utlänningsärenden.
Vid bedömningen av frågan om den framtida organisationsformen för
utlänningsärendenas centrala handläggning är givetvis av grundläggande
betydelse, huruvida och i vilken omfattning man framdeles bör räkna med
behov av en utlänningskontroll. Liksom efter det första världskriget torde
även nu finnas ett önskemål att åstadkomma ett fritt folkutbyte såsom
fallet var före 1914, d. v. s. möjlighet för utlänningar att utan särskilda
restriktioner resa till och bosätta sig i andra länder. Ett förverkligande av
en sådan ordning synes dock icke möjligt inom överskådlig tid. Jag vill
emellertid i detta sammanhang erinra om, att den nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel i dagarna framlagt förslag om passfrihet
för medborgare i de nordiska länderna samt att kommittén därvid jämväl
framhållit, alt enligt dess mening medborgarna i de nordiska länderna böra
befrias från skyldigheten att söka uppehållstillstånd i dessa länder, varigenom
det fria folkutbyte, som härskade mellan länderna före år 1917,
skulle återinföras. Det är uppenbart, att ett avskaffande av skyldigheten
för medborgarna i de övriga nordiska länderna att vid vistelse i Sverige
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
inneha uppehållstillstånd skulle medföra en avsevärd minskning i den kontrollverksamhet,
som f. n. utövas av kommissionen.
Utlänningskommittén framhåller, att enligt dess uppfattning till skydd för
svenska intressen, i främsta rummet landets säkerhet och svensk arbetskraft,
tillströmningen av utlänningar till vårt land under överskådlig tid
framåt måste kontrolleras och i viss mån också begränsas. En återgång
till de tidigare, friare förhållandena på detta område är enligt kommittén
givetvis önskvärd, och det är därför av vikt, att man vid kontrollsystemets
utbyggnad icke binder sig vid de syften, som i dagens läge äro mest framträdande.
Kommittén anser uppenbart, att det måste finnas en central utlänningsmyndighet,
som handhar ledningen av utlänningskontrollen. Då kommittén
i sitt betänkande med förslag till ny utlänningslag föreslagit, att
den nya lagen skall gälla utan tidsbegränsning, har det synts kommittén
följdriktigt, att den myndighet, som skall vara central utlänningsmyndighet,
erhåller permanent karaktär.
Jag delar kommitténs uppfattning, att behov av någon form av utlänningskontroll
kommer att föreligga under lång tid framöver. Jag är emellertid
icke nu beredd att avgöra frågan om utlänningskommissionens omvandling
till ett ämbetsverk utan förordar, att nuvarande provisoriska anordning
med en kommission tills vidare bibehålies. Såsom kommittén framhållit
synes dock detta icke böra medföra, att organisationsfrågan helt
ställes på framtiden. De förändringar, som med bibehållande av kommissionsformen
äro möjliga att genomföra i syfte att erhålla en förbättrad
inre organisation, synas mig sålunda böra komma till stånd, varjämte särskilda
åtgärder för att bereda ett större antal av personalen tryggare anställningsförhållanden
böra vidtagas. Till dessa frågor återkommer jag
senare.
Den centrala utlänningsmyndighetens organisation m. m.
Kommittén.
Kommittén framhåller, att den nuvarande arbetsfördelningen mellan byråerna
i vad avser uppehålls-, arbets- och förpassningsärenden gör det svårt
att klart avgränsa ansvarsområdena. Det blir därför till stor del en omdömesfråga
vart ett ärende, som ligger i närheten av gränsen mellan byråerna,
skall hänskjutas. I praktiken medför detta risker för kompetenskonflikter.
Genom att ärenden, som visserligen juridiskt sett äro olikartade
men som dock alla beröra samma utlännings förhållanden och som alla
kräva samma underlag för bedömningen, handläggas vid 4 olika funktionella
enheter inom 2 byråer, finnas vissa risker för inkonsekvenser i besluten,
därest icke ett intensivt och därmed arbetskrävande samråd äger
rum mellan de olika instanserna. En praktisk olägenhet är även, att ären
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
den, som äro väl kända och penetrerade av en föredragande, måste »läsas
in» på nytt, då de överlämnas till annan instans.
I fråga om olika register, eentraldossierarkivet samt vissa expeditionella
organ är specialiseringen på funktionella arbetsenheter än mer påfallande,
möjliggjord genom omfattningen av ansöknings- och kortrutinerna
och storleken av de centrala organen, särskilt centralregistret och
dossierarkivet. Obestridliga fördelar ha också vunnits genom denna specialisering.
Å andra sidan ha ett stort antal arbetsstationer (52 av 27 olika
slag) uppstått, som alla skola passeras av de individuella ärendena under
behandlingsgången. Arbetsrutinerna bliva härigenom långa och kräva
många transporter, varigenom riskerna för stockningar öka. Nu berörda
förhållanden accentueras ytterligare av de för kommissionens arbete olämpliga
lokalerna med extremt långa transportvägar. Huvudmassan av ansökningsärendena
handlägges vid passbyrån men måste under arbetets gång
vid flera tillfällen passera de stora centrala arbetsstationerna, som äro inrymda
i kontrollbyråns lokaler. Att stora balanser uppstå och att behandlingstiderna
bli långa, är under sådana omständigheter ej förvånande.
Balansproblemet är särskilt svårbemästrat, enär en påfallande säsongmässig
högbelastning på vissa arbetsenheter inträffade under somrarna.
Balanserna och de långa behandlingstiderna vålla improduktivt arbete
ofta i samband med telefonförfrågningar men även på grund av att flera
handläggande organ och arbetsstationer ha behov av samma dossierer. I båda
fallen lträves ett besvärligt lokaliseringsarbete för att uppspåra aktuella
ärenden eller utlånade dossierer. Dessutom har behov av dubbelregister och
separata brådskande rutiner uppstått. Vid passbyrån behandlas tidvis mer
än 50 procent av inrese- och uppehållsärendena i särskilda brådskande
rutiner, varvid ärendena dels passera vissa arbetsstationer med förtur, dels
handläggas vid separata arbetsenheter.
Kommitténs uppdrag att utreda den centrala utlänningsmyndighetens
organisation är främst att betrakta som en uppgift att anpassa och omorganisera
en redan befintlig myndighet med avsevärd erfarenhet från
handläggning av utlänningsärenden. Den omständigheten, att den föreslagna
styrelsens arbetsuppgifter i princip komma att överensstämma med
de aktuella uppgifterna inom utlänningskommissionen, får emellertid icke
utgöra skäl för ett överförande av kommissionens nuvarande organisation
på det permanenta verket.
övervägande skäl tala för att man som huvudindelningsgrund för organisationen
väljer den principen, att alla arter av utlänningsärenden rörande
en nationalitet eller grupp av nationaliteter sammanföras på samma byrå
och inom byrån på mindre, mera självständiga arbetsenheter, medan de
mera allmänna och för myndigheten gemensamma funktionerna huvudsakligen
förläggas till en kanslibyrå. Vid eu sådan ordning skulle tjänstemännen
erhålla en mera allsidig erfarenhet än tidigare, vilket skulle göra det
2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 147.
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 147.
lättare för dein att fylla de krav, man har rätt att ställa på befattningshavare
inom eu kvalificerad myndighet, som väsentligen skall utöva en
ledande, övervakande och rådgivande verksamhet. Genom tillkomsten av
sektionen som självständig arbetsenhet skulle vidare förutsättningar skapas
för ett rationellare utövande av beslutanderätten inom myndigheten. Det
nuvarande systemet medför, att byråcheferna tyngas av arbete av rutinbetonad
karaktär. Det är angeläget, att en avlastning kommer till stånd,
så att verkets byråchefer erhålla större möjlighet att utöva ledningen över
byråerna samt medverka vid utformandet av utlänningspolitiken och de stora
linjerna för verksamheten. Den beslutanderätt, som i nuvarande organisation
tillkommer byråcheferna ensamma, bör i största utsträckning överflyttas
även på sektionscheferna. Därutöver böra andra tjänstemän inom
sektionerna erhålla beslutanderätt i vissa frågor av förhållandevis mindre
vikt och svårighetsgrad. Härigenom och genom vissa kontorstekniska förändringar
skulle man kunna räkna med en betydligt snabbare handläggning
av ärendena än tidigare.
Den mindre långt drivna specialisering, som bleve en följd av sektionsindelningen,
skulle i fråga om personalen medföra större möjligheter för
omflyttningar, vilket skulle göra det lättare än i nuvarande organisation
att möta vakanser och ojämnheter i arbetsbelastningen såväl inom som
mellan de enskilda sektionerna. Om utvecklingen skulle medföra, att styrelsens
arbetsuppgifter väsentligt ändra karaktär, bör givetvis verkets
struktur anpassas därefter. Med hänsyn härtill böra tjänsterna inom verket
med undantag av byråchefstjänsterna icke formellt bindas till speciell byrå
eller avdelning.
Ett genomförande av nationalitetsprincipen som indelningsgrund för
organisationen skulle vidare möjliggöra vissa önskvärda kontorsorganisatoriska
förändringar. Så skulle det stora centralregistret kunna delas i två
lokalmässigt och arbetstekniskt mera lätthanterliga enheter. Dossiermaterialet
skulle bli mera lättillgängligt genom att kunna placeras direkt i anslutning
till resp. sektioner. De stora kontorsrutinerna skulle kunna uppdelas
samt göras kortare och mera renodlade, varigenom vissa komplikationer,
som nuvarande organisation oundvikligen leder till, skulle kunna
undvikas. Härmed skulle också följa något större möjligheter att någorlunda
tillfredsställande kunna disponera nuvarande synnerligen olämpliga
lokaler, vilka emellertid även i fortsättningen skulle utgöra ett avsevärt
hinder mot bedrivande av ett rationellt arbete.
Vissa olägenheter äro emellertid förknippade med det nya systemet. Viss
risk föreligger sålunda för att utlänningar av olika nationaliteter kunna
komma att erhålla olika behandling, varjämte ärenden för vissa kollektiv
omfattande olika nationaliteter, t. ex. vissa fartygsbesättningar och artistgrupper
icke som hittills alltid kunde behandlas inom samma arbetsenhet
utan måste delvis handläggas som individuella ärenden. Nackdelarna med
Kungl. Maj.ts proposition nr 147. 19
ett genomförande av nationalitetsprincipen väga dock lätt i jämförelse med
fördelarna.
Det nya ämbetsverket föreslås stå under ledning av en överdirektör samt
eu verkstyrelse med överdirektören som ordförande och åtta ledamöter,
därav fyra lekmannarepresentanter samt en representant för vardera utrikesdepartementet,
arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisen och försvarsstaben.
Det är enligt kommitténs uppfattning av värde för verksamheten att
vinna medverkan såväl av medborgerliga förtroendemän som av representanter
för myndigheter med speciella intressen inom utlänningspolitiken.
Detta gäller såväl beträffande avgörandet av frågor av allmän, principiell
innebörd som i enskilda ärenden av ömtålig natur. Samtliga ledamöter
jämte suppleanter för dessa böra utses av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till
önskvärdheten av att begränsa antalet ledamöter böra byråcheferna icke
ingå som ledamöter i styrelsen. Byråchef skulle dock äga rätt att deltaga
i styrelsens överläggningar med skyldighet för honom att till protokollet
anmäla, om hans mening icke överensstämde med det beslut, som fattades
av styrelsen.
Verksamheten skulle under ledningen vara fördelad på två fackbyråer,
en fackavdelning, en kanslibyrå samt en advokatfiskalsavdelning. Som indelningsgrund
för fackbyråernas organisation skulle tjäna den förut angivna
nationalitetsprincipen.
De två fackbyråerna föreslås omfatta vardera två sektioner. Den särskilda
fackavdelningen avses för ärenden rörande norrmän och danskar.
Den totala kvantiteten utlänningsärenden, som kommer att vila på styrelsen,
har bedömts vara för stor för alt med fördel kunna behandlas på två
fackbyråer. Detta gäller behandlingen såväl på det sakliga som på registerplanet.
Å andra sidan har kommittén bl. a. med hänsyn till den framtida
utvecklingen ej velat förorda inrättandet av ytterligare en byrå. Ärenden
rörande danskar och norrmän behandlas redan i dag i vissa hänseenden efter
särskilda regler. Danskar och norrmän äro sålunda befriade från skyldighet
att ha visering, att lämna in- och utreseuppgifter samt att inneha arbetstillstånd.
Den föreslagna lagen möjliggör dessutom ytterligare lättnader,
vilka av olika skäl kunna antagas icke vara alltför avlägsna. Det är önskvärt
att därvid med minsta olägenhet kunna genomföra erforderliga förändringar
och indragningar. Den skandinaviska avdelningen bör i motsats
till de två fackbyråerna självständigt handha sina register- och expeditionsorgan.
Personalen på sektionerna skulle utgöras av sekreterare, amanuenser och
biträden till varierande antal, beroende på ärendenas art och kvantitet. Sektionschefen
skulle ha det direkta ansvaret för arbetet inom sektionen, varigenom
skulle skapas sådan lättnad i byråchefens arbetsbörda, att denne
kunde ägna sig åt de mera väsentliga arbetsuppgifterna. Register- och
expeditionspersonalen på fackhyråerna hör med undantag för sektionernas
20 Kungl. Maj:ts proposition nr H7.
servicepersonal sammanföras till en enhet, organisatoriskt infogad i kanslibyrån.
Biträdespersonalen på sektionerna skall ha att ansvara för den del
av dossiermaterialet, som berör resp. sektioners klientel.
Dossierna, som f. n. förvaras i korridorer och andra olämpliga lokaler,
föreslås placerade direkt i anslutning till sektionerna. I nuvarande organisation
följer dossieren ansökningshandlingar och andra ärenden i hela
rutingången utan annan uppgift än att vara underlag för beslutats fattande.
Detta medför avsevärda lokaliserings- och förvaringsproblem, vilket framgår
av att normalt cirka 30 000 dossierer samtidigt cirkulera inom kommissionen.
För att åstadkomma förbättringar i detta avseende bör dossieren
regelmässigt ej lämna sektionen. I stället bör den placeras in på sin plats
omedelbart efter det beslut fattats medan ansökan eller annan handling,
som förorsakat ärendet, först måste genomlöpa rutinen, innan den insorteras
i akten. Genom detta arrangemang har man större möjligheter än nu
att omgående lämna svar på förfrågningar, som f. n. ofta kräva ett omfattande
letningsarbete.
Den koncentrerade behandlingsgång, som är möjlig att ernå med den nya
organisationen, möjliggör kortare genomloppstider och minskat antal ärenden
med förtursrätt. Av vikt är emellertid, att verksledningen genom statistik
och andra hjälpmedel följer behandlingstiderna, vilka som regel äro
goda mått på effektiviteten. Fn förutsättning för den nya organisationen
är även, att beslutanderätten fördelas vertikalt inom myndigheten, så att
ledningen och högre befattningshavare avlastas från ärenden av beskaffenhet
att kunna avgöras av lägre tjänstemän. Fördelningen av beslutanderätten
kan emellertid icke fastlåsas för en längre tid utan måste ständigt
anpassas efter rådande förhållanden. Det måste sålunda ankomma på det
nya verkets chef och styrelse att anpassa fördelningen efter vad ändrade
förhållanden kunde kräva.
De till kanslibyrån förlagda arbetsuppgifterna skulle fördelas på följande
arbetsenheter, nämligen register- och expeditionsorgan för betjäning av de
två fackbyråerna, allmänna administrativa organ, inspektör för passkontrollen
samt statistiksektion.
Om de skandinaviska ärendena utbrytas och förläggas till en särskild
fackavdelning med egna registerorgan, bliva de uppdelade centralregistren
mera lätthanterliga ehuru fortfarande av avsevärd storlek. Direkt sysselsatta
i dessa två register beräknas bli sammanlagt 85 personer, främst biträdespersonal.
Trots att registerenheterna genom uppdelningen komma
att stå under överinseende av två föreståndare mot en i nuvarande organisation,
bör ett skikt av i registren direkt verksamma gruppchefer tillskapas.
Dessa skulle ansvara för och leda arbetet inom gruppen, bestående av
6—8 biträden, vilka i sin tur parvis skulle ansvara för bestämda avsnitt
(bås) inom registret, 4—5 vertikalkortskåp, omfattande 3—5 000 utlänningar
samt därtill hörande sidoregister. Genom denna mera strikta upp
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
delning torde icke endast ansvaret för arbetet kunna bättre koncentreras
utan också undvikas den irritation och de kollisioner, som bliva följden av
att flera personer arbeta i samma material. Den föreslagna parvisa besättningen
av de s. k. båsen samt åtgärden att ålägga dessa hela ansvaret för
allt hithörande registerarbete är främst motiverad av att man härigenom
torde kunna minska personalen i så stor utsträckning, att förändringen
kommer att medföra en kostnadsminskning. Förslaget torde alltså medföra
ett säkrare arbete till lägre kostnad.
Nuvarande kontrollregister bör liksom dossiermaterialet klyvas i två
delar på resp. registerenheter. Som en väg att begränsa kontrollregistrets
omfattning kan övervägas att i mindre grad än nu göra anteckningar om
brott och förseelser av bagatellkaraktär.
Genom den föreslagna koncentrerade behandlingsgången torde många av
de nuvarande specialregistren helt eller delvis kunna undvaras, t. ex. det
betungande register, som för lokaliseringsändamål föres över centraldossiernas
cirkulation, register rörande de med förtursrätt behandlade ansökningarna
samt det s. k. inreseregistret, vilket f. n. sysselsätter 8 personer.
De allmänna administrativa organen skulle i stort sett motsvara redan
nu befintliga organ. Genom sammanförande av vissa arbetsstationer skulle
emellertid uppnås avsevärd besparing i tid och arbete och möjlighet erbjuda
sig att utnyttja vissa tekniska hjälpmedel.
Vid ombildningen av ullänningskommissionen till ett fast ämbetsverk
aktualiseras frågan, huruvida icke passkontrollverksamheten vid flertalet
mindre passkontrollorter, där passkontrollanterna äro tulltjänstemän, borde
åvila tullverkets befattningshavare som tjänsteåliggande, varigenom en enklare
och rationellare administration skulle uppnås. Denna fråga bör särskilt
utredas.
I fråga om utlänningsstatistiken torde ett flertal större arbetsuppgifter
•med fördel kunna lösas hålkortsmässigt. En successiv övergång till hålkort
bör därför ske och det första steget härvid synes böra avse in- och utresekontrollen.
Denna kontroll sker f. n. genom manuell sortering och hopparning
av motsvarande in- och utresekort, varvid namnet utgör sorteringsargument.
In- och utresekorten bör för framtiden liksom nu insändas till
den centrala utlänningsmyndigheten och där ligga som underlag vid
stansning av hålkort. Med hjälp av in- och utresehålkorten kan statistiken
över in- och utresor samt övrig turiststatistik enkelt framställas. Genom
det föreslagna systemet skulle största delen av det omfattande sorterings-,
hopparnings- och registerslagningsarbetet med cirka 800 000 in- och utresekort
per år kunna ske maskinellt, vilket medför besparingar, särskilt
med tanke på att hålkortsmaterialet samtidigt kan tjäna andra ändamål.
Den personalminskning, som blir möjlig, 8—10 personer, motsvaras i viss
mån av kostnaderna för maskinhyra och kortmaterial. Den väsentligaste
fördelen av hålkortssystemet torde vara möjligheten att utföra register
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr lh7.
arbetet smidigare och med mindre tidsförskjutning än vad som är möjligt
med manuella metoder.
Advokatfiskalavdelningen skulle stå under ledning av en advokatfiskal.
Denne befattningshavare skall jämlikt den nya utlänningslagen erhålla viss
initiativ- och besvärsrätt i utlänningsärenden. Han hör vidare erhålla överinseendet
över intygsgruppen -— vilken främst har till uppgift att till utlänningar,
myndigheter och enskilda personer utfärda intyg och lämna uppgifter
ur utlänningsstyrelsens upplysningsmaterial. Jämväl arkivet borde
organisatoriskt inordnas under advokatfiskalen. Denne hade även ansvar
för den tekniska utlänningskontrollen.
I syfte att såvitt möjligt minska det nuvarande stora antalet kontrollskrivelser
bör den centrala utlänningsmyndigheten mera aktivt än f. n. utöva
upplysningsverksamhet bland utlänningar och svenska medborgare rörande
deras skyldigheter i fråga om utlänningskontrollen. Detta bör ske icke blott
i samband med inresan i landet utan också vid utlänningarnas kontakt med
olika myndigheter.
Kommittén förordar, att till verkchefens direkta disposition ställas en
föredragande i organisations- och informationsfrågor samt en utredningsman
för allmänna frågor. Behovet av en organisationsföredragande motiveras
av att verket internt rymmer stora organisationsproblem av masskaraktär
samt genom decentraliseringssystem och remissförfarande har ett
intimt samarbete med andra myndigheter. Härtill kommer, att de ofta
snabba och betydande förändringarna i de yttre förutsättningarna för verksamheten
kräva anpassning av organisationen. Organisationsföredraganden
skall medverka till en kontinuerlig rationaliseringsprocess. Hans verksamhet
bör icke endast avse mera kontorstekniska problem utan också inriktas
på allmänna organisatoriska frågor inom verket, t. ex. uppdragande
av rationella regler för ansvars- och arbetsfördelning samt beslutanderätt.
För utredningsmannen avses bl. a. uppgifter som kvalificerad sekreterare
i första hand vid plenum och för ordföranden. Han skulle vidare anlitas
för speciella utrednings- och sammanställningsuppgifter samt biträda organisationsföredraganden
i dennes arbete med informationsfrågor.
En förutsättning för att det nya verket skall kunna arbeta rationellt är,
att lokalfrågan löses tillfredsställande samt att en automatisk telefonväxel
anskaffas. Utlänningskommissionen är f. n. inrymd i tre från varandra
skilda lokaler. Vidare är lokalernas planläggning i hög grad olämplig för
kommissionens verksamhet. Även om de nuvarande lokalerna kunde disponeras
i viss mån ändamålsenligare vid den föreslagna organisationen,
synes det ytterst angeläget, att utlänningsstyrelsen erhåller samlade lokaler,
väl ägnade för dess speciella organisation och verksamhet. Den nuvarande
manuella växelanläggningen är överbelastad och kräver enligt en av telegrafverket
nyligen gjord undersökning viss utbyggnad. Även efter en utbyggnad
är den emellertid olämplig för ett verk, som har så intensiv tele
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr H7.
fonkontakt med allmänhet och myndigheter som en central utlänningsinstans
och där stora krav måste ställas på snabba interna telefonförbindelser.
En automatisk telefonväxel är i hög grad önskvärd och ur ekonomisk
synpunkt starkt motiverad.
För den händelse 1952 års riksdag ej skulle taga ståndpunkt till den nya
lagen, synes detta icke böra föranleda, att organisationsfrågan helt ställes
på framtiden. Det synes möjligt att under vissa förutsättningar inom den
nuvarande organisationens ram och på den gällande lagens grund genomföra
huvuddelen av de föreslagna förändringarna. Ett sådant tillvägagångssätt
är motiverat av flera skäl, främst av att de uppnåeliga besparingarna
böra förverkligas så fort som möjligt. Vidare kunna organisationsförslagets
fördelar i form av kortare behandlingstider m. m. vinnas tidigare och övergångssvårigheterna
avsevärt minskas genom en dylik successiv övergång.
Ur personalens synpunkt vore det olyckligt, om frågan om dess framtida
ställning och förmåner ytterligare en gång helt skötes på framtiden. Till
de organisationsförändringar, som i nu avsett fall kunna och i första hand
böra genomföras, hör en övergång till den föreslagna byrå- och sektionsindelningen
efter nationalitetsprincipen och den därmed sammanhängande
omfördelningen av register- och dossiermaterialet. En sådan omorganisation
torde möjliggöra en delegering av beslutanderätten inom verket efter
i stort sett samma linjer, som föreslagits för utlänningsstyrelsen. En förutsättning
härför är dock tillgång på personal med erforderliga kvalifikationer.
Yttranden.
Kommitténs förslag rörande utlänningsstyrelsens organisation har berörts
i ett flertal yttranden.
Beträffande styrelsens sammansättning har chefen för försvarsstaben
betonat vikten av att i styrelsen ingår en representant för försvarsväsendet.
Utlänning skommissionen framhåller, att de gångna årens
erfarenhet visat, att det varit värdefullt att i kommissionen ingått såväl
allmänt medborgerliga förtroendemän som representanter för vissa myndigheter,
vilka företräda speciella intressen inom utlänningspolitiken. Endast
härigenom kunna förutsättningar skapas för en verkligt allsidig bedömning
av uppkommande frågor. Liknande synpunkter ha framförts av
länsstyrelsen i Kopparbergs län. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kan
det ifrågasättas, huruvida det är erforderligt att i styrelsen ingå förutom
statspolisintendenten jämväl representanter för försvarsstaben och utrikesdepartementet.
De intressen, som företrädas av de sistnämnda, torde kunna
bevakas av statspolisintendenten. Polismästaren i Stockholm har föreslagit,
att i styrelsen jämväl skulle ingå en representant för den lokala polismyndigheten
i någon av de större städerna.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om lekmannainflytande i verkets
ledning är befogat och anför därom.
Kommittén anför som motiv för en lekmannarepresentation, att denna
torde vara av värde dels vid utformningen av utlänningspolitiken, dels
också vid avgörandet av de ofta förekommande, av den allmänna opinionen
uppmärksammade individuella utlänningsärenden, där avgörandet är av
mycket ömtålig natur. I fråga om de särskilda ärendena må uppmärksammas,
att samma skäl, som av kommittén åberopas för ett lekmannainflytande
i utlänningsmyndigheten, jämväl anförts i lagförslaget för ett bibehållande
av utlänningsnämnden. Arbetsmarknadsstyrelsen kan icke finna
skäl för en dylik dubblering och anser, att lekmannainflytandet bör koncentreras
till utlänningsnämnden såsom ursprungligen avsågs vid dess tillkomst.
Nämndens uppgift bör sålunda vara att utgöra ett språkrör för den
allmänna uppfattningen i svårbedömliga och av den allmänna opinionen
uppmärksammade fall.
Frågan om byråchefernas ställning har upptagits i vissa yttranden.
Sålunda har utlänning sk ommissionen uttalat, att skäl kunna anföras
för att byråcheferna skulle vara ledamöter av styrelsen, ehuru kommissionen
icke vill förorda en sådan anordning med hänsyn till att styrelsen
därigenom skulle bli oproportionerligt stor. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs
län bör i varje fall den föredragande byråchefen betraktas som
ledamot av styrelsen och såsom sådan i likhet med övriga ledamöter äga
rösträtt. Sveriges juristförbund har ansett det synnerligen önskvärt, att
den sakkunskap och erfarenhet, som företrädes av byråcheferna, tillgodoföres
styrelsen genom ledamotskap i densamma för byråcheferna. Härigenom
skulle garantier skapas för att rättssäkerhetsintressena icke träddes
för nära.
Beträffande den föreslagna byråindelningen har utlänning skommissionen
uttalat, att det framlagda organisationsförslaget är mera ändamålsenligt
än den nuvarande byråindelningen. Genom de kontorstekniska
förbättringar, som möjliggöras genom förslaget, synas möjligheter uppkomma
för vissa personalminskningar. Huruvida dessa kunna bli så stora
som kommittén räknat med, kan icke på förhand bedömas. Överståthållarämbetet
framhåller, att den föreslagna uppdelningen av ärendena efter
nationalitetsprincipen synes ägnad att skapa en gynnsam förutsättning för
en snabb och ändamålsenlig handläggning, som enligt ämbetets mening är
i särskilt hög grad påkallad i fråga om ärenden rörande utlänningar, vilka
berövats sin frihet med stöd av stadgande i utlänningslagen.
Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs län, statens organisationsnämnd och
Sveriges juristförbund ha tillstyrkt kommitténs förslag till inre organisation
eller lämnat detsamma utan erinran.
Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke ha något att erinra mot en
omläggning av organisationen i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag. Enligt verkets mening är det emellertid knappast motive
-
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 1W.
rat, att ärenden rörande danskar och norrmän hänföras till en särskild
skandinavisk avdelning med en byrådirektör som chef. Dessa ärenden böra
i stället handläggas inom en särskild sektion under första byrån, medan
den föreslagna sektion 2 för ärenden rörande tyskar och österrikare bör
överflyttas till andra byrån. För den händelse danskar och norrmän i framtiden
komma att medgivas full rörelsefrihet och således sektionen för skandinaviska
ärenden avvecklas, bör frågan om byråernas uppdelning på sektioner
omprövas.
Liknande synpunkter ha framförts av statskontoret.
Socialstyrelsen anser däremot, att den nuvarande indelningen bör bestå.
Styrelsen framför härvid följande synpunkter.
Enligt styrelsens mening böra de mer komplicerade och speciellt ömtåliga
ärenden, som f. n. handläggas på kontrollbyrån, alltjämt hållas samman
och vara förlagda till en särskild arbetsenhet. Dessa ärendens karaktär är
sadan, att en uppspaltning av dem på skilda byråer och sektioner icke är
lämplig. Ett förpassningsbeslut är oftast av avgörande betydelse för utlänningens
levnadsförhållanden. Det är nödvändigt, att den speciella sakkunskap,
som nu sammanhålles på kontrollbyrån och som säkerställer ett
enhetligt och rättvist bedömande, fortfarande får förbli samlad. Det är icke
osannolikt, att vissa kontorstekniska fördelar skulle kunna vinnas genom
en uppdelning av ärendena enligt nationalitetsprincipen, men detta är ej i
och för sig tillräcklig motivering för att inom ramen för olika arbetsenheter
sammanblanda ärenden av skiftande art och svårighetsgrad. Det är styrelsens
bestämda uppfattning, att den arbetsbesparing, som den föreslagna
omorganisationen möjligen kan komma att medföra, skulle vinnas på bekostnad
av den sakliga handläggningen. Ett sådant pris synes obetingat
vara för högt även för att undgå de under nuvarande organisatoriska förhållanden
förekommande kompetenskonflikterna mellan pass- och kontrollbyråerna
ävensom understundom oundvikligt dubbelarbete. Det är verkschefens
sak att vid olika meningar fördela ärendena mellan byråerna. Vad
angår tjänstemännens möjligheter att förvärva en mera allsidig erfarenhet
av utlänningsfrågorna må framhållas, att tjänstemännen, som enligt nuvarande
ordning äro och även enligt förslaget skola vara anställda för
tjänstgöring hos myndigheten och ej inom viss del därav, böra — framförallt
i rekryteringsgraden — få tjänstgöra på olika avdelningar för att erhålla
en för fortsatt tjänstgöring önskvärd och erforderlig inblick i handläggningen
av skilda slag av ärenden. Vid sådant förhållande synes ärendenas
uppdelning på en passbyrå och en kontrollbyrå icke behöva medföra,
att den ena byråns tjänstemän stå främmande inför arbetsuppgifterna på
den andra byrån.
Socialstyrelsen förordar, att den nuvarande kansliavdelningen ombildas
till eu särskild byrå, även om kontrollbyrån, såsom styrelsen yrkar, bibehålies
och därmed såväl central- som kontrollregisterdetaljerna, i motsats
till vad kommittén föreslagit, icke bli överförda till kansliavdelningen. Inrättande
av en särskild byrå synes ändock motiverat med hänsyn till arten
och omfattningen av hithörande arbetsuppgifter. Styrelsen har därvid i
första hand beaktat remissarbetet samt befattningen med verkets administrativa
frågor.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Kriminalpolisintendenten i Stockholm har jämväl förordat ett bibehållande
av den nuvarande kontrollbyrån och därvid uttalat.
Till den avdelning inom socialstyrelsen, som på sin tid handlade utlänningsärendena,
hörde en polisbyrå. Denna ingår i utlänningskommissionens
nuvarande organisation under kontrollbyrån. Enligt min uppfattning har
denna byrå — i den mån den fullgör samma uppgifter som polisbyrån —
en synnerligen viktig funktion som bl. a. kontaktorgan mellan kommissionen
och de lokala polismyndigheterna. Genom sin centrala ställning och
sin insyn i olika utlänningsärenden är den i tillfälle att lämna värdefulla
råd icke endast åt utomstående myndigheter utan även — som väl kan förmodas
— åt kommissionens egna befattningshavare. Det är därför med förvåning
man nu konstaterar att den tilltänkta organisationen icke inrymmer
någon enhet med samma arbetsuppgifter som den ursprungliga polisbyråns.
Jag kan icke finna de av utredningen anförda motiven för slopande helt
och hållet av detta kontaktorgan övertygande. Det av utredningen rekommenderade
direkta samarbetet mellan polismyndigheterna och vederbörande
tjänstemän kan icke vara tillfyllest. Redan nu ha nämligen de lokala polismyndigheterna
svårt att vinna gehör för sina synpunkter. Förslaget i denna
del inger därför de allvarligaste betänkligheter. Ett faktum är dock, att det
för den centrala utlänningsmyndigheten måste vara enbart till fördel och
styrka att bland sin personal ha polisiärt utbildade tjänstemän.
Alla skäl tala därför för att den nuvarande organisationen i berörda hänseende
bibehålies och enligt min mening är önskemålet härom oavvisligt.
Riksräkenskapsverket avstyrker inrättandet av en särskild befattning
som organisationsföredragande. Enligt verkets mening är den
föreslagna utlänningsstyrelsen icke av den storleksordning, att det kan anses
motiverat med en heltidsanställd organisationsföredragande. Sedan den
föreslagna organisationen väl är genomförd, torde organisationsfrågorna
kunna handhas vid sidan av andra löpande arbetsuppgifter av en härför
lämpad byråtjänsteman. Vid mera omfattande organisationsundersökningar
torde expertis från organisationsnämnden kunna anlitas. Jämväl länsstyrelsen
i Kopparbergs län har avstyrkt, att en befattning som organisationsföredragande
inrättas.
Statskontoret har ej funnit det påkallat att inrätta vare sig en tjänst som
organisationsföredragande eller en befattning som utredning sm
a n.
Departementschefen.
Kommitténs förslag till organisation av utlänningsmyndigheten är i viss
mån beroende av den tidigare behandlade frågan, huruvida myndigheten
bör vara ett ämbetsverk eller — som nu — en kommission. Jag har förut
förordat den senare lösningen. Någon ändring i kommissionens sammansättning
anser jag icke påkallad. Den bör således bestå av en ordförande,
tillika chef, samt särskilda intresserepresentanter och lekmän såsom ledamöter.
överdirektörsbefattning bör alltså icke inrättas. Med bibehållande
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 1 i7.
tills vidare av komniissionsforniea följer vidare, att myndighetens namn
icke bör ändras.
Den nuvarande organisationen kännetecknas framförallt av en långt
driven specialisering av arbetsuppgifterna på ett flertal olika arbetsenheter.
Som en följd härav bli arbetsrutinerna långa och transportkrävande. Detta
har föranlett, att stora balanser uppkommit. Genom att ärendena, på sätt
kommittén föreslagit, sammanföras efter nationalitet eller nationalitetsgrupp
erhållas relativt självständiga arbetsenheter, varigenom uppkomsten
av nuvarande komplicerade kontorsrutiner kan undvikas. Härav torde
komma att följa kortare behandlingstider och icke oväsentliga personalbesparingar.
Genom den föreslagna anordningen elimineras även nuvarande
svårigheter att klart avgränsa passbyråns och kontrollbyråns arbetsuppgifter
och därav föranlett tidsödande dubbelarbete.
Mot det framlagda organisationsförslaget ha i flertalet remissyttranden
ingen erinran framställts. Även jag anser kommitténs förslag innebära
sådana förbättringar i fråga om den centrala utlänningsmyndighetens funktioner,
att en omorganisation av utlänningskommissionen i enlighet med
förslaget bör komma till stånd. Jag tillstyrker därför att kommissionen tills
vidare organiseras på en fackavdelning, två fackbyråer samt en kanslibyrå.
Den föreslagna advokatfiskalsavdelningen bör däremot icke nu upprättas.
Kommitténs förslag härom förutsätter nämligen tillkomsten av en
befattning som advokatfiskal med arbetsuppgifter, som icke äga stöd i nu
gällande utlänningslag. I anledning av framförda betänkligheter mot kontrollavdelningens
avskaffande vill jag uttala, att en effektiv utlänningskontroll
givetvis förutsätter ett ömsesidigt utbyte av upplysningsmaterial
mellan å ena sidan den centrala utlänningsmyndigheten och å andra sidan
olika polisiära organ. Jag är emellertid icke övertygad om att härför kräves
vidtagandet av särskilda organisatoriska åtgärder genom inrättande vid
utlänningsmyndigheten av en särskild avdelning med polisiärt utbildad
personal. I enskilda ärenden rörande utlännings övervakning ur ordningsoch
säkerhetssynpunkt synes sålunda utan större olägenhet erforderligt
samarbete kunna ske direkt mellan de polisiära organen samt utlänningsmyndighetens
högre befattningshavare.
Det synes mig välbetänkt att till en särskild fristående avdelning hänföra
ärenden rörande danskar och norrmän. Då det icke förefaller osannolikt,
att bl. a. dessa nationaliteter inom en nära framtid komma att beredas vissa
lättnader i kontrollavseende, böra möjligheter föreligga att snabbt kunna
anpassa organisationen efter de härigenom ändrade förhållandena.
Mot kommitténs förslag till organisation av de två fackbyråerna har jag
intet att erinra. Jag vill dock understryka vikten av att sektionsindelningen
icke fastlåses. Möjlighet bör sålunda stå öppen att vidtaga de ändringar,
som kunna visa sig lämpliga på grund av arbetsuppgifternas förändring
från tid till annan. Till sektion 1 på första byrån bör utöver föreslagna
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
ärenden rörande finnar och balter även hänföras den tekniska utlänningskontrollen.
Inspektören för passkontrollerna hör underställas chefen för
denna byrå. Skälen härtill framgå av vad jag i det följande anför i fråga
om kanslibyråns organisation.
Till kanslibyrån ha enligt kommitténs förslag hänförts — förutom registeroch
expeditionsorgan för betjäning av de två fackbyråerna — vissa allmänna
administrativa organ, en inspektör för passkontrollerna samt statistiksektionen.
De arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle ankomma på advokatfiskalsavdelningen,
synas mig till övervägande delen böra hänföras till
kanslibyrån. Det torde dock icke vara vare sig möjligt eller lämpligt att
till denna byrå överföra samtliga de organisationsenheter, som enligt förslaget
skulle hänföras till advokatfiskalsavdelningen. För den skull böra
ärenden rörande passkontroll och teknisk utlänningskontroll överflyttas
till första byrån, varigenom större garantier torde vinnas för att behöriga
säkerhetskrav tillgodoses.
I fråga om utlänningsstatistiken tillstyrker jag införande av hålkortsmässig
kontroll av in- och utresor. Frågan om övergång till hålkortsmetod
inom övriga grenar av utlänningsstatistiken synes mig däremot böra göras
till föremål för ytterligare överväganden.
Beträffande formerna för avgörande av förekommande ärenden har
kommittén föreslagit, att beslutanderätten, vilken f. n. lägst tillkommer
byråchef, i stor utsträckning delegeras till tjänstemän under byråchefen.
Hur långt delegeringen skall ske anses höra bero på ärendenas art och
svårighetsgrad. Jag är ense med kommittén om att en avlastning från
byråcheferna av beslutanderätten är nödvändig, om den eftersträvade snabbheten
i handläggningen skall kunna uppnås. Ä andra sidan måste kraven
på rättssäkerhet obetingat upprätthållas. Fn tillfredsställande avvägning
härvidlag är svår att åstadkomma, men enligt min mening torde en delegering
av beslutanderätten kunna ske i betydande utsträckning. Inom kommissionen
torde nämligen regelmässigt handläggas ett stort antal ärenden,
vilka för sitt rätta bedömande icke kräva juridisk utbildning eller eljest
speciella kvalifikationer. Erforderlig delegering av beslutanderätten synes
möjlig att genomföra inom ramen för nu gällande instruktion för kommissionen.
Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att beslutanderättens
fördelning ständigt anpassas efter rådande förhållanden.
På utlänningskommissionen ankommande uppgifter kunna, såsom jag
redan framhållit, i framtiden avsevärt förändras. Det är med hänsyn härtill
icke möjligt att i dagens läge bilda sig en bestämd uppfattning om
den organisation, som framdeles kan behövas. Härav följer, att en bedömning
i dag av den lämpliga organisationen för utlänningskommissionen
måste innefatta vissa osäkerhetsmoment. Eftersom en minskning i arbetsbelastningen
redan nu synes sannolik, framstår det som särskilt angeläget,
att organisationens omfattning och verksamhet lätt kan anpassas till denna
29
Kungl. Maj. ts proposition nr f 47.
minskning. Den föreslagna organisationen synes mig emellertid fylla rimliga
krav på elasticitet och rörlighet. För att säkerställa en följsam och
snabb anpassning av organisationen efter förändrade betingelser i fråga om
kommissionens verksamhet och arbetsuppgifter torde Kungl. Maj :t likväl
böra äga att inom personalförteckningens ram vidtaga de ändringar i organisationen,
som kunna påkallas av utlänningskontrollens framtida utformning
i fråga om medborgare i de nordiska länderna och rörande andra
nationaliteter.
Den centrala utlänningsmyndighetens personal.
Kommittén.
Fastställandet av utlänningsmyndighetens personalbehov förutsätter en
uppfattning av den kvantitativa arbetsbelastningen på utlänningsstyrelsen.
Det är vanskligt att på längre sikt bedöma den kommande arbetsbelastningen.
Den inverkan, som genomförandet av organisationsförslaget kommer
att få, kan beräknas med rätt hög grad av säkerhet, även om det till följd
av de föreslagna genomgripande förändringarna i organisationens struktur
icke år möjligt att grunda beräkningarna på exakta arbets- och tidsstudier.
Arbetsbelastningen beror emellertid ytterst på den inom landet befintliga
utlänningsstockens storlek, sammansättning, rörelser och beteende. Härvid
kunna i framtiden avsevärda förändringar inträffa. Turist-, arbetssökandeoch
flyktingströmmarna äro sålunda starkt beroende av valuta-, arbetslöshets-
och politiska förhållanden både utom och inom Sverige. En stark inverkan
har även den kommande tillämpningen av olika regler inom lagförslagets
ram. Om viseringstvånget för västtyskar slopas — vilket redan varit
på tal —- skulle cirka 80 procent av de nuvarande inreseärendena vid kommissionen
bortfalla. Det kan emellertid befaras, att i gengäld arbetet med
uppehålls- och arbetstillståndsärendena då kommer att öka. Skulle arbetet
inom den nordiska interparlamentariska kommittén för friare samfärdsel
in. in. resultera t. ex. i att uppehållstillstånd och bostadsanmälningar för
danskar och norrmän slopas, kan praktiskt taget hela den föreslagna skandinaviska
avdelningen avvecklas.
Den föreslagna organisationen är bl. a. uppbyggd för att inom så vid ram
som möjligt kunna anpassas efter både strukturella och kvantitativa förändringar
i arbetsuppgifterna. Av samma skäl måste även personalorganisationen
göras elastisk. Detta kan uppnås genom en till en början försiktig
avvägning mellan ordinarie, extra ordinarie och extraanställd personal, i
avvaktan på erfarenheterna av den närmaste tidens utveckling samt av lagoch
organisationsförslagens genomförande. Därutöver är det nödvändigt,
att tjänsterna ej bindas till viss avdelning eller viss arbetsuppgift utan
kunna disponeras av utlänningsstyrelsen efter utvecklingens krav.
Enligt kommitténs uppfattning är det obestridligt, att den allmänna
30
Kungl. Maj:ts proposition nr IM.
tjänstenivån vid utlänningskommissionen är lägre än som regelmässigt
brukar ifrågakomma för motsvarande arbetsuppgifter inom statsförvaltningen.
Kommittén har därför eftersträvat en allmän standardhöjning i
jämförelse med nuvarande förhållanden inom kommissionen. Ett av skälen
härför är de anställdas berättigade krav på lön i förhållande till arbetsuppgifternas
karaktär och svårighetsgrad samt önskvärdheten av att tillskapa
rimliga befordringsmöjligheter, varigenom rekryteringsproblemet för utlänningsstyrelsen
särskilt beträffande biträdespersonalen skulle reduceras till
normal svårighetsgrad.
Ansvaret för hur den centrala utlänningsmyndigheten handhar eu av
sina huvuduppgifter, nämligen att i fråga om utlänningar och utlänningsärenden
vara centralt registrerande, vilar och måste i praktiken i stor utsträckning
vila på biträdespersonalen och dess närmaste arbetsledare. Kvalitén
på den utlänningskontroll myndigheten härigenom kan utöva är i hög
grad beroende av den noggrannhet, med vilken biträdespersonalen utför
sina arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill förordas en förstärkning av skiktet
av kanslibiträden och kontorister i arbetsledareställning, vilka närmast
ansvara för det omfattande registerarbetet. Detta skulle tjäna två väsentliga
syften, nämligen dels att möjliggöra en behövlig intensifiering av arbetsledningen
och övervakningen, dels att skapa bättre befordringsmöjligheter
för den dugligare delen av den lägre biträdespersonalen. Särskilt det
senare skulle i sin tur sannolikt medföra en mindre hastig omsättning bland
berörda personalkategorier, vilket varit ett av de stora personalproblemen
inom utlänningskommissionen. Härtill har givetvis icke endast bristen på
befordringsmöjligheter bidragit utan också den osäkra anställningsform,
som tjänst i kommissionen inneburit.
Minimibehovet av befattningar å skandinaviska avdelningen beräknas av
kommittén till 1 byrådirektör i 31 :a lönegraden, 1 förste byråsekreterare i
29:e och 1 i 27:e lönegraden, 1 amanuens i 17:e—24:e samt en förste
assistent i 22:a lönegraden. För personal i biträdesgrad föreslås följande
befattningar, nämligen 2 kansliskrivare i 15 :e, 5 kontorister i 13 :e, 12
kanslibiträden i 11 :e samt 21 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e lönegraden.
För första byrån beräknas: 1 byråchef i 37 :e, 2 förste byråsekreterare i
29 :e, 3 förste byråsekreterare i 27 :e samt 3 amanuenser i 17:e—24 :e, 3 kontorister
i 13 :e, 4 kanslibiträden i 11 :e samt 4 kontors- och skrivbiträden i
4:e—8:e lönegraden.
Å andra byrån skulle följande befattningar inrättas: 1 byråchef i 37:e,
2 förste byråsekreterare i 29 :e, 2 förste byråsekreterare i 27 :e samt 4 amanuenser
i 17 :e—24 :e lönegraden. För personal i biträdesgrad föreslås
följande tjänster, nämligen 3 kontorister i 13 :e, 4 kanslibiträden i ll:e
samt 5 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e lönegraden.
För kanslibyrån upptager kommittén 1 byråchef i 37 :e, 2 förste byrå -
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
sekreterare i 29:e, 1 förste byråsekreterare i 27:e, 2 amanuenser i 17:e—
24 :e lönegraden ävensom 1 förste assistent i 22 :a, 1 kassör i 20 :e, 1
assistent i 19 :e, 5 kansliskrivare i 15 :e, 10 kontorister i 13 :e, 42 kanslibiträden
i 11 :e samt 81 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e lönegraden.
Till kanslibyrån skulle vidare hänföras en representant vid utlänningslägret
»Citadellet» i Landskrona ävensom samtliga expeditions- och kontorsvakter
hos myndigheten. Behovet av befattningar härför beräknas till
1 förste expeditionsvakt i 11 :e, 4 expeditionsvakter i 9:e och 2 kontorsbud
i 4:e lönegraden.
Å advokatfiskalsaudelningen skulle finnas 1 advokatfiskal i 31 :a, 1 förste
byråsekreterare i 27 :e, 1 amanuens i 17:e—24 :e, 1 assistent i 19:e, 1 kontorist
i 13 :e, 2 kanslibiträden i ll:e samt 6 kontors- och skrivbiträden i
4:e—8:e lönegraden.
Utöver nu nämnd personal skola finnas en överdirektör i 17 :e lönegraden
enligt löneplan 2 med en kontorist i 13 :e lönegraden som handsekreterare,
en organisationsföredragande i 29 :e lönegraden och en utredningsman i
17 :e-—24 :e lönegraden, vilka till sitt förfogande skulle ha 1 kontorsbiträde,
ävensom för utlänningsnämnden erforderlig kanslipersonal eller 1 förste
byråsekreterare i 27 :e lönegraden samt 1 kontorsbiträde.
Beträffande de föreslagna befattningarnas uppförande å ordinarie och
extra-ordinarie stat uttalar kommittén, att det synes påkallat, att styrelsen
uPPbygges kring en stomme av ordinarie tjänster. Med hänsyn till de växlingar,
som kunna inträffa i styrelsens arbetsuppgifter, möta stora svårigheter
att bestämma antalet befattningar, som bör uppföras å ordinarie stat.
Givetvis bör icke större antal tjänstemän bli ordinarie än som oavsett växlingar
i arbetsuppgifternas omfattning måste erfordras. Kommitténs förslag
i detta avseende framgår av följande uppställning.
Ordinarie stat. |
Extra-ordinarie stat. |
||||
1 |
överdirektör |
Co 17 |
3 |
förste byråsekreterare . |
Ce 29 |
3 byråchefer |
Ca 37 |
3 |
Ce 27 |
||
1 |
advokatfiskal |
Ca 31 |
11 |
amanuenser Cf 17- |
-Ce 24 |
4 |
förste byråsekrelerare |
Ca 29 |
2 |
kansliskrivare |
Ce 15 |
4 |
» » |
Ca 27 |
7 |
kontorister . . *...... |
Ce 13 |
1 |
» aktuarie |
Ca 27 |
20 |
kanslibiträden |
Ce 11 |
1 |
» assistent |
Ca 22 |
1 |
expeditionsvakt |
Ce 9 |
1 |
kassör |
Ca 20 |
|||
2 |
assistenter........... |
Ca 19 |
|||
3 |
kansliskrivare |
Ca 15 |
|||
10 |
kontorister |
Ca 13 |
|||
25 |
kanslibiträden |
Ca 11 |
|||
1 |
förste expeditionsvakt |
Ca 11 |
|||
2 |
expeditionsvakter |
Ca 9 |
Summa 59 tjänstemän
Summa 47 tjänstemän
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Härjämte skulle till styrelsens fasta personal räknas 83 kontors- och
skrivbiträden i reglerad befordringsgång.
Enligt kommitténs uppfattning är det ofrånkomligt att räkna med viss
extra personal inom styrelsen. Sålunda torde ett antal tjänster, som motsvarar
skandinaviska avdelningen och dennas andel i för styrelsen gemensam
personal, böra extraplaceras så länge frågan om eventuella ytterligare
lättnader för danskar och norrmän ej lösts definitivt.
Utöver de förut nämnda ordinarie och extra-ordinarie befattningshavarna
har kommittén tills vidare räknat med följande extra personal, nämligen
1 byrådirektör, 2 förste byråsekreterare, 1 amanuens, 1 representant vid
Citadellet, 1 förste assistent, 2 kansliskrivare, 7 kontorister, 19 kanslibiträden,
1 expeditionsvakt, 35 kontors- och skrivbiträden samt 2 kontorsbud.
Det sammanlagda personalbehovet hos utlänningsmyndigheten har sålunda
beräknats till 59 ordinarie och 47 extra ordinarie befattningshavare
över 9:e lönegraden, 83 kontors- och skrivbiträden i lönegraderna Cf 4—
Ce 8 samt 72 extra tjänstemän, eller tillhopa 261 befattningshavare. I samband
med genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna
kommer övergångsvis att erfordras ytterligare ett antal befattningshavare,
vilka givetvis böra vara extraanställda.
Som allmänt kompetenskrav bör beträffande amanuenser och högre befattningshavare
i princip uppställas akademisk examen. Vad angår amanuenser
torde i allmänhet juridisk utbildning icke i och för sig böra betraktas
som värdefullare än vissa andra akademiska examina. I fråga om
biträdestjänsterna böra några generella ovillkorliga krav på viss teoretisk
kompetens icke uppställas. Av vikt är givetvis, att vid anställning av personal
särskilda krav ställas på vederbörandes pålitlighet.
Kommittén har i bilagorna 7—11 till sin promemoria lämnat närmare
uppgifter rörande utlänningsstyrelsens personal. Jag torde i detta sammanhang
få hänvisa till nämnda bilagor.
Yttranden.
Personalfrågan har i allmänhet berörts i yttrandena. Ett par remissorgan
ha därvid gjort allmänna uttalanden, medan i vissa yttranden upptagits en
del speciella frågor.
Statens utlänningskommission anför.
Vid personalbehovets bedömande rör man sig med åtskilliga osäkra faktorer.
Till stor del äro dessa beroende på sådana omständigheter som politiska
förhållanden och andra förhållanden utomlands. Särskilt när det gäller
de politiska förhållandena är det icke möjligt att göra några förutsägelser
om utvecklingen. Det bör emellertid observeras, att sedan den 1 januari
1947 antalet utlänningar i riket visat en stadigt uppåtgående tendens.
Det är också synnerligen vanskligt att yttra sig om hur stor inverkan ett
genomförande av organisationsförslaget kan ha i personalbesparande syfte.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Enuast erfarenheten kan här ge något bestämt besked. Det synes dock
uppenbart, att förslaget inrymmer möjligheter till vissa personalbesparingar.
Kommissionen finner sig i detta avseende böra i stort sett godtaga
de beräkningar som gjorts av den av utlänningskommittén anlitade
expertisen.
Det bör understrykas, att kommittén baserat sina beräkningar av erforderligt
antal befattningshavare av olika kategorier på den vid beräkningstillfället
(hösten 1951) rådande kvantitativa arbetsbelastningen, varjämte
det förutsatts att lagförslaget och organisationsförslaget genomförts samt
att verkningarna härav hunnit göra sig helt gällande. Man har vidare räknat
med att styrelsen skulle disponera för sin verksamhet väl lämpade
lokaler, ha genomfört viss omläggning till hålkortsbearbetning samt ha
automatisk telefonväxel.
Att med nu redovisade synnerligen ovissa utgångspunkter med bestämdhet
yttra sig om det av kommittén föreslagna antalet tjänster och deras fördelning
på de olika arbetsstationerna är uppenbarligen icke möjligt. Kommissionen
har emellertid ansett det klokt att icke föreslå några ändringar
av antalet befattningar i det framlagda förslaget i avvaktan på det praktiska
utfallet av förslaget.
Utan att därmed vilja taga ställning till frågan om lättnader för skandinaver
anser kommissionen, att det finns skäl att tillsvidare ha det antal
tjänstemän på extra stat, som motsvarar skandinavavdelningens personalstyrka
eller 45 befattningshavare. Att därutöver även i framtiden räkna
med extra tjänstemän inom den föreslagna organisationens ram vill kommissionen
däremot bestämt motsätta sig. I direktiven för utredningen har
dåvarande statsrådet Mossberg framhållit olägenheterna för verket och
utlänningarna av de otillfredsställande personalförhållandena inom utlänningsmyndigheten
samt påpekat angelägenheten av att personalen finge
tryggare anställningsförhållanden. Redan undantaget i anledning av skandinavavdelningens
speciella förhållanden är i vissa avseenden betänkligt.
Kommissionen vill alltså föreslå, att ytterligare (72—45) 27 befattningshavare
erhålla extra ordinarie anställning.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund erinrar, att utlänningskommissionen
under så gott som hela sin verksamhet besvärats av personalbrist
med därav följande arbetsanhopning och olägenheter för tjänstemännen.
När kommittén ansett viss försiktighet motiverad vid bedömningen av
initialbehovet av stadigvarande anställd personal, har kommittén företrädesvis
beaktat statens intresse av att organisationen erhåller endast den
volym, som minst erfordras. Väsentligt är dock, att organisationen blir tillfyllest.
Skäl finnes därför att iakttaga försiktighet också på det sättet, att
organisationen lämnar garantier för en tillfredsställande skötsel av utlänningsärendena.
Frågan om befattningarnas lönegradsplacering har upptagits av några
myndigheter.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund
understryka kravet på förbättrad löneställning för personalen och
godtaga i princip del föreliggande förslaget.
3 — Bibang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 147.
34 Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Däremot har statskontoret riktat vissa erinringar mot förordade lönesättningen.
Härom anföres.
Kommittén har framhållit, att den vid tjänsteförteckningens utarbetande
i flera avseenden eftersträvat en allmän standardhöjning i jämförelse med
nuvarande förhållanden inom utlänningskommissionen. Ett studium av de
uppgjorda personalplanerna ger också rikliga belägg för denna kommitténs
inställning. Medan antalet amanuenser (byråsekreterare) och förste bvråsekreterare
i 27 lönegraden skulle minska från 25 till 12 resp. från 9 till 8,
skulle antalet förste byråsekreterare i 29 lönegraden öka från 3 till 8, varjämte
föreslagits inrättande av två befattningar i 31 lönegraden samt ytterligare
en byråchefstjänst i 37 lönegraden. Inom biträdeskåren är denna
allmänna förskjutning i riktning mot högre lönelägen än mera markerad.
Antalet kansliskrivar-, kontorist- och kanslibiträdestjänster har sålunda
upptagits till 7, 24 resp. 64, under det att motsvarande antal dylika befattningar
i gällande organisation utgör (oktoberl951) resp. 1, 11 och 31. Den
av kommittén föreslagna omläggningen av kommissionens arbetsformer kan
enligt ämbetsverkets mening omöjligen nödvändiggöra en så radikal löneförbättring
för befattningshavarna. I betraktande av centralorganets hittillsvarande
organisationsform lärer det för övrigt kunna antagas, att löneförhållandena
i stort sett anpassats efter vad som gäller för de statliga
kommissionerna i allmänhet och att de sålunda ligga på en högre nivå än
som tillämpas inom civilförvaltningen i övrigt. Statskontoret anser, att
betänkandet icke kan läggas till grund för en generell lönerevision för
utlänningskommissionens befattningshavare, utan bör betänkandet i hithörande
delar först bli föremål för eu grundlig översyn med anlitande av
löneteknisk expertis.
Beträffande första byrån har riksräkenskapsverket ifrågasatt, om icke
en tjänst som förste byråsekreterare i 27 lönegraden på sektion 2 kunde
utbytas mot en amanuens i reglerad befordringsgång. CST har påyrkat,
att första byrån erhåller en byrådirektör stjänst i 31 lönegraden. Enligt förbundets
uppfattning är organisationen som helhet så försiktigt avvägd, att
en förstärkning i detta hänseende bör betraktas som angelägen. Sveriges
juristförbund har jämväl ansett en byrådirektörsbefattning böra inrättas.
Ifråga om andra byrån ha CST och Sveriges juristförbund likaledes ansett
en byrådirektörsbefattning böra inrättas.
Beträffande kanslibyrån har statskontoret ansett chefen för byrån böra
erhålla byrådirektörstjänst i 31 lönegraden. Såsom närmaste medhjälpare
borde byrådirektören ha en förste byråsekreterare i 27 lönegraden och icke
som föreslagits i 29. Sveriges juristförbund framhåller, att arbetsbelastningen
på kanslibyrån kommer att bli mycket stor. Som närmaste medhjälpare
till byråchefen hör därför en byrådirektörstjänst inrättas. Riksräkenskapsverket
har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en uppflyttning
av inspektören för passkontrollerna från 27 till 29 lönegraden. Statens
lönenämnd har ansett kassören böra bibehållas i nuvarande löneställning
i avvaktan på förslag från tjänsteförteckningskommittén rörande kassörstjänsternas
lönegradsplacering. Utlänningskommissionen och CST föreslå,
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
alt den förste assistent, som skulle handlägga ärenden angående inköp,
lokaler och förråd samt vara arbetsledare för 31 personer, inplaceras i 22
lönegraden. Statskontoret anser däremot denna befattning böra rubriceras
som materialförvaltartjänst med placering i 14 lönegraden. Statens lönenämnd
har föreslagit, alt den förste assistent, som skulle förestå centralregistret,
utbytes mot en tjänst som förste kontorsskrivare i 21 lönegraden,
medan statskontoret ansett kansliskrivare eller möjligen kontorsskrivartjänst
i 19 lönegraden böra ifrågakomma.
Statistiska centralbyrån har uttalat, att förslaget om införandet av hålkortsmässig
kontroll av in- och utresor i och för sig är väl motiverat. Den
lämnade redogörelsen för den nuvarande statistiken är emellertid alldeles
otillräcklig som underlag för ett bedömande i övrigt av kommitténs reformförslag,
vilket i princip innebär ett förordande av successiv övergång till
hålkortsmetod. Statens lönenämnd erinrar, att innehavaren av förste aktuarietjänsten
ej ansetts med nödvändighet behöva ha akademisk utbildning.
Med denna utgångspunkt synes den föreslagna löneställningen för hög.
Utlänningskommissionen har hyst viss tveksamhet, om icke förste aktuarietjänsten
i samband med utbyggnaden av statistiksektionen med hålkortsanläggning
borde höjas från 27 till 29 lönegraden. I vart fall är angeläget,
att lönegradsplaceringen omprövades i samband med den pågående tjänsteförteckningsrevisionen.
CST framhåller, att av innehavaren av förste aktuariebefattningen
måste krävas dels en noggrann kännedom om utlänningsmyndighetens
organisation och flertalet av dess arbetsuppgifter dels ock
goda kunskaper om statistiska urvals-, gransknings- kontroll- och bearbetningsmetoder.
Ledandet av och ansvaret för detta statistiska arbete måste
anses vara en uppgift av avgjort kvalificerad art, varför tjänsten icke bör
sättas lägre än i 29 lönegraden.
Statens lönenämnd har funnit förste assistentbefattningen å skandinaviska
avdelningen böra inplaceras i 19 lönegraden med benämning kontorsskrivare
samt amanuenstjänsten å advokatfiskalsavdelningen böra ersättas
med en tjänst som kontorsskrivare i 19 lönegraden.
CST uttalar, att förslaget till personalorganisation på advokatfiskalsavdelningen
är otillräckligt. I det väsentliga komma enligt förslaget de arbetsuppgifter,
som åvila den nuvarande kontrollavdelningen, att hänföras till
advokatfiskalsavdelningen. Då f. n. å kontrollavdelningen tjänstgöra tre
förste byråsekreterare och tre amanuenser, medan för advokatfiskalsavdelningen
föreslagits en förste byråsekreterare och en amanuens, bleve personalinskränkningen
betydande. Kommitténs beskrivning av de arbetsuppgifter,
som utföras på kontrollavdelningen, är i vissa hänseenden ofullständig,
och komittén synes ha byggt sin beräkning av personalbehovet på en
undervärdering av arbetsvolymen. På advokatfiskalsavdelningen böra inrättas
ytterligare två befattningar, nämligen en förste byråsekreterare i 29
lönegraden och en amanuens i reglerad befordringsgång.
36 Kungl. Maj. ts proposition nr H7.
Utlänningsnämnden upptager frågan om nämndens kanslipersonal och
anför härom.
Med hänsyn till nämndens ställning synes det befogat, att betrakta sekreteraretjänsten
hos nämnden såsom lika stadigvarande till sin natur som de
tjänster hos utlänningskommissionen, vilka av kommittén föreslås bli överförda
å ordinarie stat. Det är av stor betydelse för nämnden att äga tillgång
till en i utlänningsärendenas handläggning väl insatt sekreterare och att
åtnjuta trygghet mot alltför täta ombyten av befattningshavare på sekreteraretjänsten.
Sekreterarens uppgifter såsom chef för nämndens kansli, protokollförare
samt biträde åt ordföranden i dennes tjänsteutövning torde
enligt nämndens uppfattning starkt motivera, att han i lönehänseende jämställes
med de befattningshavare hos den centrala utlänningsmyndigheten,
vilka enligt kommitténs förslag skola vara förste byråsekreterare i lönegrad
29. Befattningen bör vara ordinarie.
Biträdet å nämndens kansli åligger att utskriva protokoll, skrivelser och
promemorior samt biträda sekreteraren vid förande av nämndens diarier
och register. Av stor vikt för nämndens arbete är även, att biträdet vid
förhör inför nämnden kan anlitas för verkställande av primäranteckningar
av därvid avgivna utsagor. För detta ändamål måste nu särskild personal
anlitas, något som innebär avsevärda olägenheter. Biträdet bör vara kvalificerad
stenograf och äga vissa språkkunskaper. Det synes nämnden uppenbart,
att ett biträde med nu antydda kvalifikationer endast kan påräknas
om befattningen är ordinarie i läget ll:e lönegraden.
Biträdesutredningen anser, att kommittén delvis tillämpat andra normer
vid lönegradsplaceringen än de av utredningen förordade och av Kungl.
Maj:t i propositionen nr 14/1952 godtagna. Härigenom har kommitténs
förslag kommit att innefatta ett större antal biträdestjänster i högre lönegrader
än vad en tillämpning av utredningens normer skulle medföra. Efter
granskning i varje särskilt fall av föreslagna biträdestjänster har utredningen
ansett sig böra tillstyrka 3 kansliskrivartjänster, 21 kontoristtjänster
samt 40 kanslibiträdestjänster, varvid utredningen räknat med att vid
utlänningsmyndigheten komma att finnas kvalificerade arbetsuppgifter i
sådan omfattning, att antalet kanslibiträdestjänster kan sakligt motiveras.
Samtliga kansliskrivare- och kontoristtjänster böra ordinariesättas. Beträffande
övriga tjänster vill utredningen endast erinra om vedertagna regler
för beredande av ordinarie anställning åt kontorsbiträden med viss tids
statstjänst.
Statskontoret och statens lönenämnd ha i likhet med biträdesutredningen
riktat anmärkningar mot föreslagen lönegradsplacering av vissa biträdestjänster.
Departementschefen.
I direktiven för utredningen anförde dåvarande chefen för inrikesdepartementet,
att personalen vid den centrala utlänningsmyndigheten borde
erhålla tryggare anställningsförhållanden i syfte att för framtiden så långt
möjligt förebygga dittills rådande personalsvårigheter. Denna synpunkt
37
Kungl. Maj. ts proposition nr 147.
har beaktats av kommittén, som föreslagit, att den personal, som med
säkerhet kan bedömas som erforderlig för framtiden, skall erhålla ordinarie
eller extra ordinarie anställning. Detta förslag har från det övervägande
antalet remissmyndigheter icke mött någon gensaga. Jag är ense med kommittén,
att personalen hos den centrala utlänningsmyndigheten måste beredas
tryggare anställningsförhållanden än vad nu är fallet. Med utgångspunkt
från min uppfattning, att kommissionsformen tills vidare bör bibehållas,
kan jag emellertid icke tillstyrka inrättandet av ordinarie befattningar hos
kommissionen. Däremot anser jag ett ökat antal befattningshavare böra
erhålla extra ordinarie anställning.
Utöver den personal, som mera fast skall ingå i den av kommittén föreslagna
organisationen, har kommittén räknat med att under den närmaste
framtiden skulle finnas arbetsuppgifter, vilka påkallade viss extra anställd
personal. Sålunda syntes det antal tjänster, som motsvarade den skandinaviska
avdelningen och dennas andel i för myndigheten gemensam personal,
böra uppföras på extra stat så länge frågan om ytterligare lättnader i kontrollen
av danskar och norrmän icke erhållit en definitiv lösning. Vid avvägningen
av antalet extra tjänster borde man även taga hänsyn till önskvärdheten
att erhålla en viss elasticitet i personalorganisationen. Jag delar
kommitténs uppfattning härvidlag. Jag finner sålunda, att en viss försiktighet
bör iakttagas även vid inrättandet av extra ordinarie befattningar.
Härigenom blir det lättare att genomföra de ändringar i organisationen,
som utvecklingen kan giva anledning till.
I likhet med kommittén anser jag önskvärt, att en bättre avvägd löneställning
åstadkommes för de befattningshavare, som ha att självständigt
handlägga och avgöra kvalificerade ärenden. Jag förordar därför i det följande
inrättande av ett större antal förste byråsekreterartjänster. De ökade
möjligheter, kommissionen härigenom får att förvärva kvalificerad arbetskraft,
böra medföra den önskvärda lättnaden i arbetsbördan för byråcheferna.
Däremot är jag icke beredd att tillstyrka inrättandet av amanuensbefattningar
till det antal kommittén föreslagit utan anser antalet dylika
befattningar böra avsevärt reduceras. På ifrågavarande befattningshavare
torde i betydande utsträckning även komma att falla arbetsuppgifter av
mera rutinmässig karaktär. För dessa arbetsuppgifter synes det lämpligare
att tills vidare inrätta assistenttjänster i 21 lönegraden. Sedan ytterligare
erfarenheter vunnits av en sådan anordning, bör undersökas, om icke några
befordringstjänster torde inrättas för denna personalgrupp.
I fråga om biträdespersonalen har kommittén föreslagit en utökning av
befattningarna som kontorister och kanslibiträden i arbetsledarställning,
vilka närmast ansvara för det omfattande registerarbetet. Förandet av de
olika registren inom utlänningskommissionen utgör eu mycket viktig del
av kommissionens arbete. På de olika registren bygger sålunda väsentligen
den individuella kontrollen av utlänningar. Med hänsyn till vikten av att
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
registren föras på ett betryggande sätt föreslår jag därför en förstärkning
av den kvalificerade registerpersonalen.
Jag övergår härefter till att närmare behandla personalorganisationen
inom de för utlänningskommissionen föreslagna byråerna och avdelningarna.
Skandinaviska avdelningen. Jag erinrar om att avdelningens verksamhet
avser ärenden rörande danskar och norrmän. Som chef för avdelningen och
tillika chef för sektionen inom avdelningen bör anställas en förste byråsekreterare
i 29 lönegraden. Avdelningens storlek och ärendenas natur
synas mig icke motivera den föreslagna byrådirektör stjänsten. För handläggning
i övrigt av på sektionen ankommande ärenden erfordras 1 amanuens,
2 assistenter i 21 lönegraden, 1 kontorist i 13 lönegraden, ett kanslibiträde
i 11 lönegraden samt 5 kontorsbiträden. Beträffande avdelningens
expeditions- och registerorgan är jag icke övertygad om nödvändigheten av
en särskild befattning som expeditionsföreståndare. Däremot anser jag behov
föreligga av en kansliskrivare i 15 lönegraden som chef för centralregistret
och en kontorist i 13 lönegraden som chef för kontrollregistret.
Vidare anser jag erforderligt med 2 kontorister i 13 lönegraden, 6 kanslibiträden
i 11 lönegraden och 22 kontorsbiträden.
Första byrån. Chefen för byrån bör placeras i 37 lönegraden. Jag har i
annat sammanhang framhållit vikten av att byråcheferna i erforderlig omfattning
frigöras från löpande göromål. För vardera sektionen bör därför
anställas en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Under sektionschefen
erfordras för vardera sektionen för handläggning av viktigare ärenden en
förste byråsekreterare i 27 lönegraden. Vidare behövas 5 assistenter i 21
lönegraden, 2 kontorister i 13 lönegraden, 3 kanslibiträden i 11 lönegraden
och 7 kontorsbiträden. Slutligen erfordras för passkontrollärenden 1 förste
byråsekreterare i 27 lönegraden samt för skötseln av den tekniska utlänningskontrollen
1 amanuens och 1 förste kansliskrivare i 17 lönegraden.
För andra byrån föreslår jag följande personalstat, nämligen en chef i
37 lönegraden, 4 förste byråsekreterare, varav två i 29 och två i 27 lönegraden,
4 assistenter i 21 lönegraden, 2 kontorister i 13 lönegraden, 3 kanslibiträden
i 11 lönegraden och 7 kontorsbiträden.
Kanslibyrån. Chefen för byrån torde böra placeras i 37 lönegraden. Med
hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning erfordras under chefen
en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Jag anser vidare en amanuens
behövlig som biträde vid behandlingen av personalärenden. Chefen för statistiksektionen
synes med hänsyn till vikten och omfattningen av de statistiska
arbetsuppgifterna böra inplaceras i 27 lönegraden. Jag kan däremot
icke tillstyrka, att en befattning som expeditionsföreståndare i 22 lönegraden
inrättas utan föreslår i stället inrättande av en assistentbefattning
i 19 lönegraden. Icke heller kan jag tillstyrka den föreslagna befattningen
som expeditionsföreståndare i 19 lönegraden. På sätt statskontoret före
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
slagit torde denna befattning placeras i 14 lönegraden med beteckningen
materialförvaltare. I övrigt anser jag behov föreligga av följande personal,
nämligen en assistent i 21 lönegraden, 1 kassör i 18 lönegraden, 2 kansliskrivare
i 15 lönegraden, 11 kontorister i 13 lönegraden, 27 kanslibiträden
i 11 lönegraden, 1 förste expeditionsvakt i 11 lönegraden, 4 expeditionsvakter
i 9 lönegraden samt 107 kontorsbiträden.
Som sekreterare åt ordföranden förordar jag en befattning som kontorist
i 13 lönegraden.
Förslaget att inrätta en särskild befattning för organisations- och informationsfrågor
anser jag mig icke kunna tillstyrka. I den mån undersökningar
av större omfattning behöva vidtagas torde vid behov särskild personal
för ändamålet böra tillfälligt anlitas. Enligt vad jag inhämtat är
statens organisationsnämnd beredd att från den 1 oktober 1952 ställa expertis
till utlänningskommissionens förfogande för att biträda vid genomförandet
av den föreslagna omorganisationen. Den föreslagna befattningen som
utredningsman anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Den sammanlagda personalen skulle enligt mina beräkningar uppgå till
3 byråchefer, 11 förste byråsekreterare, 1 förste aktuarie, 3 amanuenser,
13 assistenter, 1 kassör, 1 förste kansliskrivare, 3 kansliskrivare, 20 kontorister,
1 materialförvaltare, 40 kanslibiträden, 1 förste expeditionsvakt,
4 expeditionsvakter samt 148 kontorsbiträden eller tillhopa 250 befattningshavare.
Härtill kommer en representant vid utlänningslägret Citadellet i Landskrona
samt för utlänningsnämnden erforderlig kanslipersonal eller en förste
byråsekreterare i 27 lönegraden och ett kontorsbiträde. Den av mig föreslagna
organisationen framgår av uppställning, vilken torde såsom bilaga
få fogas till statsrådsprotokollet.
För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering och bereda personalen
tryggade anställningsförhållanden förordar jag, att den personal i utlänningskommissionen,
som för överskådlig tid bedömes som erforderlig, beredes
extra ordinarie anställning. Jag föreslår, att på kommissionens personalförteckning
uppföras följande extra ordinarie befattningar i högre
lönegrad än Ce 24, nämligen 3 byråchefer (Ce 37), 5 förste byråsekreterare
(Ce 29), 6 förste byråsekreterare (Ce 27) och en förste aktuarie (Ce 27).
Härtill skulle komma 10 assistenter (Ce 21), 1 assistent (Ce 19), 1 kassör
(Ce 18), 1 förste kansliskrivare (Ce 17), 2 kansliskrivare (Ce 15), 1 materialförvaltare
(Ce 14), 10 kontorister (Ce 13), 33 kanslibiträden (Ce 11),
1 förste expeditionsvakt (Cell), 3 expeditionsvakter (Ce 9) samt inom
den reglerade befordringsgången 2 amanuenser och 100 kontorsbiträden.
Sammanlagda antalet sålunda mera fast anställda befattningshavare skulle
uppgå till 186 mot f. n. 160.
Å extra stat bör uppföras följande personal däribland samtliga befattningshavare
på den skandinaviska avdelningen, nämligen 1 förste byrå
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
sekreterare (Cg 29), 1 representant vid Citadellet (Cg 24), 1 amanuens
(Cg 24), 2 assistenter (Cg 21), 1 kansliskrivare (Cg 15), 4 kontorister
(Cg 13), 7 kanslibiträden (Cg 11), en expeditionsvakt (Cg 9) och 49 kontorsbiträden
(Cg 8) eller tillhopa 67 extra tjänstemän. Jag vill slutligen
framhålla, att jag förutser ett övergående behov i samband med omorganisationen
av ytterligare personal. Härtill återkommer jag vid anslagsberäkningarna.
Vissa övergångsfrågor.
Kommittén.
Kommittén räknar med att utlänningsstyrelsen skall träda i verksamhet
den 1 januari 1953.
Kommittén förutsätter, att utlänningskommissionens nuvarande personal
i stor utsträckning kommer att överföras till utlänningsstyrelsen. Härvid
uppkomma speciella personalproblem i samband med tillsättandet av tjänsterna
vid styrelsen och den beräknade successiva reduktionen av personalantalet.
Det synes mycket angeläget, att särskild omsorg ägnas dessa frågor,
enär det kan inträffa, att sådana befattningshavare bliva övertaliga,
som innehaft extra ordinarie tjänster eller såsom extra anställda fullgjort
mångårig tjänst inom kommissionen.
Byråcheferna böra tillsättas av Kungl. Maj :t efter anmälan av ordföranden,
medan övriga befattningar böra ledigförklaras och tillsättas av styrelsen.
Styrelsens beslutanderätt i fråga om tillsättandet av tjänster i 27
lönegraden och däröver bör utövas i plenum. Vidare torde bestämmas, att
i den mån extra ordinarie befattningshavare vid utlänningskommissionen
ej komma att erhålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst vid det nya
verket eller kunna beredas motsvarande anställning inom statstjänsten i
övrigt, de likväl få kvarstå i tjänst vid utlänningsstyrelsen med bibehållande
av sin löneställning under en övergångstid av ett år, räknat från den tid
den nya organisationen trätt i kraft. Bistånd bör lämnas t. ex. genom underhandscirkulär
från civildepartementet för att under övergångstiden bereda
övertalig extra-ordinarie och extra personal annan anställning inom statsförvaltningen.
Vex-ket bör vidare för viss tid befrias från skyldighet att i
sedvanlig ordning ledigförklara tjänster, vilken befrielse bör gälla vissa
ordinarie och extra ordinarie tjänster i 29 och 27 lönegraderna, samtliga
amanuens-byråsekreterartjänster, assistent-, kassörs- och expeditionsvakttjänsterna
jämte samtliga biträdestjänster.
I den mån personal överföres från utlänningskommissionen till styrelsen
bör vederbörande befattningshavare i fråga om löneklassplacering och pensionsrätt
få tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i kommissionen efter
samma normer, som tidigare kommit till användning i liknande fall.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Den extra personalen vid utlänningskommissionen har högst en månads
uppsägningstid. En aktiv verksamhet i syfte att överföra övertalig sådan
personal till i första hand andra statliga verk bör komma till stånd. Rimliga
hänsyn till kommissionens nuvarande extraanställda med ofta mångårig
tjänst kräver, att övertalig extra ordinarie och extra personal härvid behandlas
i huvudsak lika.
Yttranden.
Statskontoret anser i fråga om tillsättandet av tjänster inom det nja
verket, att inom civilförvaltningen allmänt gällande regler böra tillämpas
och att sålunda befattningar i 27 och högre lönegrader böra tillsättas av
Kungl. Maj :t efter förslag av verkets styrelse. De av kommittén förordade
anordningarna för att underlätta övergången till den nya organisationsformen
synas statskontoret alltför omständliga. Övergången bör kunna ske
utan att tjänster i av kommittén föreslagen omfattning i förväg tillsättas
för att förbereda verkets omorganisation. Statskontoret avstjTker vidare förslaget,
att extra ordinarie befattningshavare och innehavare av vikariatslöneförordnanden
skulle kunna automatiskt överföras till ordinarie befattning
med motsvarande lönegradsnummer samt att verksledningen icke
skulle vara skyldig iakttaga vedertaget kungörelseförfarande vid tjänstetillsättningar.
Eventuella dispenser från regelmässigt tillämpade former
vid handläggningen av tjänstetillsättningsärenden böra i stället från fall
till fall underställas Kungl. Maj :t för prövning och avgörande. Övertaliga
extra ordinarie befattningshavare böra entledigas med iakttagande av i
Saar stadgad uppsägningstid.
Enligt riksräkenskapsverkets mening bör åt extra ordinarie tjänstemän
i 27 och 29 lönegraderna hos utlänningskommissionen kunna inom ramen
för den nya organisationen beredas motsvarande extra ordinarie anställning
i den nya stjTelsen utan ansökningsförfarande. Övriga tjänstemän hos kommissionen
böra kunna erhålla extra ordinarie anställning i den njra organisationen
utan ansökningsförfarande, då fråga är om tjänster i lägst 24 lönegraden.
Verket kan icke tillstyrka, att övertaliga tjänstemän få kvarstå i
tjänst med bibehållen löneställning under en övergångstid av ett år. Då
den nya styrelsen skulle träda i funktion först vid ingången av år 1953,
torde behov av en dylik övergångsbestämmelse icke föreligga.
Vissa andra mjmdigheter ha givit uttryck åt liknande synpunkter.
OST har understrukit kommitténs uppfattning, att vid tillsättningen av
nja tjänster största hänsyn hör tagas till den personal, som redan under
lång tid varit knuten till utlänningskommissionen. De extra tjänstemännen
Iios kommissionen äro icke att jämföra med den personal med extra anställningsform,
som finnes inom den reglerade statsförvaltningen. Skäl föreligga
snarare för jämförelser med den vid statens krisorgan anställda personalen,
rörande vilken särskilda bestämmelser om entledigande äro gäl
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr H7.
lande. Förbundet har funnit kommitténs ställningstagande, att den extra
personalen bör behandlas i huvudsak lika med den extra ordinarie, riktigt
och välmotiverat.
Departementschefen.
Tidpunkten för den nya organisationens genomförande anser jag böra
bestämmas till den 1 januari 1953. Med hänsyn till omfattningen av den
omorganisation, varom nu är fråga, torde nämligen efter statsmakternas
beslut i huvudfrågorna en icke alltför kort tid böra stå till förfogande för
den nya organisationens förberedande. Beträffande kommitténs förslag om
ordningen för tillsättande av befattningarna synes mig uppenbart, att
tjänstetillsättningen måste ske etappvis under en övergångsperiod. Tiden
före den 1 januari 1953 torde böra utnyttjas härför. Jag kan icke tillstyrka
förslaget, att samtliga befattningar — frånsett byråchefsbefattningarna —
skola tillsättas av kommissionen. I likhet med statskontoret anser jag
sålunda, att befattningar i 27 och högre lönegrader böra tillsättas av Kungl.
Maj :t efter vederbörandes förslag. Jag anser även vedertaget kungörelseförfarande
böra iakttagas vid tjänstetillsättningen. Då vid omorganisationen
entledigande av övertaliga befattningshavare ifrågakommer, synes mig
rimligt, att särskild hänsyn tages till sådan personal, vilken har lång
tjänstetid hos kommissionen. Sålunda bör kommissionen vara aktivt verksam
för att bereda befattningshavare, som icke kan erhålla fortsatt anställning
i kommissionen, annan anställning. Vidare vill jag hänvisa till
att utlänningskommissionens tillfälliga personalbehov i samband med omorganisationen
torde lämna vissa möjligheter till placering under kortare
tid av visst mindre antal befattningshavare, som dessförinnan icke kunnat
beredas sysselsättning annorstädes.
I vidare mån än nu sagts, anser jag mig icke böra i förevarande sammanhang
taga ställning till av kommittén berörda spörsmål. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser, som i övrigt
kunna befinnas erforderliga.
Anslagsberäkningar för
l:o) Statens utlänningskommission:
budgetåret 1952/53.
A vlöningar, förslagsanslag.
1950/51 ...................
1951/52 (statsliggaren s. 1095)
1952/53 (förslag) ...........
Anslag
2 100 000
2 078 000
2 460 000
Netto utgift
2 167 261
De årliga avlöningskostnaderna för utlänningsstyrelsen ha av kommittén
beräknats till 2 342 000 kronor enligt följande fördelning.
Kungi. Maj. ts proposition nr 147. 43
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ...................... 590 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t 30 000
3. Ersättningar till experter och sakkunniga.................. 2 000
4. Avlöningar till icke-ordinarie personal .................... 1 153 000
5. Rörligt tillägg .......................................... 567 000
Summa kronor 2 342 000
1 anslutning härtill har kommittén uttalat, att vid beräkningen av avlöningskostnaderna
för den ordinarie personalen lönerna i vederbörande lönegraders
näst lägsta löneklasser lagts till grund, medan beträffande den
icke ordinarie personalen lönebeloppen beräknats, för lönegraderna 27—31
efter näst lägsta löneklassen, för amanuenser efter 25 löneklassen samt för
lönegraderna 9—22 överslagsmässigt till lika delar efter lägsta och näst
lägsta löneklasserna. Arvodena till ledamöter och suppleanter i utlänningsstyrelsen
samt utlänningsnämnden böra med hänsyn till arbetsuppgifternas
beskaffenhet och omfattning höjas. Följande grunder föreslås, varvid räknats
med minst 40 sammanträden i styrelsen och 50 sammanträden i nämnden
per år (siffrorna inom parentes angiva nu utgående ersättningsbelopp):
Årsarvode |
Dagarvode |
|||
Vice ordförande i utlänningsstyrelsen |
. . 1 500 . . 1 500 |
(1 000) (1 000) |
12 |
(12) |
Suppleant i utlänningsstyrelsen.......... |
30 |
(20) |
||
Ordförande i utlänningsnämnden |
. . 2 400 |
(1 000) |
20 |
(20) |
Ledamot i utlänningsnämnden |
1 500 |
(1 000) |
20 |
(20) |
Suppleant i utlänningsnämnden |
50 |
(40) |
Lönekostnaderna för utlänningskommissionen under innevarande budgetår
ha uppskattats till 2 526 000 kronor.
Utöver nu angivna kostnader tillkomma vissa engångskostnader under
övergångsåret, nämligen 3 000 kronor i arvode till i förväg utsedda styrelseledamöter
och chefstjänstemän för planläggningsarbete, 1 000 kronor i
ersättningar till experter och sakkunniga, 4 500 kronor till organisationsföredragande
för planläggningsarbete under 4 månader före utlänningsstyrelsens
inrättande, 128 000 kronor i avlöningar under ett halvt år till övertalig
personal, vilken beräknats till 7 amanuenser samt 45 kontors- och skrivbiträden,
5 000 kronor i ersättningar till övertaliga, icke ordinarie befattningshavare,
som äro lediga för havandeskap, barnsbörd eller längre tids
sjukdom samt 45 500 kronor i rörligt tillägg eller tillhopa 187 000 kronor.
Därest utlänningskommissionen den 1 januari 1953 omvandlas till ett
ämbetsverk, bör för budgetåret 1952/53 beräknas ett halvt års i stort sett
oförändrade kostnader för utlänningskommissionen och ett halvt års kost
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 447.
nader för det nya verket. Av engångskostnaderna under övergångstiden
torde större delen komma att belasta budgetåret 1952/53. Sålunda torde
med hänsyn till den föreslagna successiva reduceringen av övertalig personal
% av den totala avlöningskostnaden för denna personal komma att,
belöpa å nämnda budgetår, övergångskostnaderna för arvode till i förväg
utsedda styrelseledamöter och chefstjänstemän samt för avlöning till organisationsföredraganden
komma att helt belasta budgetåret 1952/53.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 (skr. 28/8 1951) har utlänningskommissionen
med utgångspunkt från nuvarande utlänningslag
och organisation hemställt, att anslaget höjes med 444 000 kronor.
ökning
1. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner . 6 500
2. Omräkning på grund av löneklassförändringar, uppflyttningar
i reglerad befordringsgång m. m........................... 437 500
Kronor 444 000
Ökningen av posten till ersättning till ordföranden hänför sig till den
fr. o. in. den 1 juli 1951 genomförda regleringen av byråchef slönerna samt
till höjningen av det rörliga tillägget.
Yttranden.
Statskontoret har ansett frågan om höjd ersättning till ledamöter och
suppleanter i utlänningsstyrelsen böra prövas vid en mera allmän översyn
av ersättningsgrunderna för uppdrag såsom ledamot m. m. i statliga styrelser
och nämnder. Särskilda medel för arvoden till i förväg utsedda chefstjänstemän
för planläggningsarbeten i samband med omorganisationen
böra icke beräknas.
Statens lönenämnd anser av samma skäl som statskontoret, att styrelseledamöterna
icke böra erhålla höjd ersättning. Med anledning av förslaget,
att den av byråcheferna i styrelsen, som förordnas till vice ordförande, skall
erhålla ett årligt arvode av 1 500 kronor, framhåller nämnden, att någon
särskild gottgörelse utöver, i förekommande fall, vikariatersättning å överdirektörsbefattningen
enligt nämndens mening icke bör utgå. Endast i verk
med generaldirektör som chef torde förekomma, att verkschefens ställföreträdare
såsom sådan åtnjuter särskilt arvode.
Utlänningsnämnden har ifrågasatt, huruvida icke ett högre dagarvode
än vad som föreslagits bör utgå till suppleant för ordföranden i nämnden.
Utlänning skommissionen framhåller, att kostnaderna å avlöningsanslaget
för budgetåret 1952/53 äro svåra att beräkna med hänsyn till att övergången
från kommission till styrelse föreslagits skola ske den 1 januari 1953. I
stora drag synes man dock kunna nå ett med hänsyn till de ovissa fak
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
torerna relativt rättvisande resultat, om man utgår från att kommissionen
under tiden 1 juli—31 december 1952 kommer att draga hälften av de kostnader,
som i kommissionens petitsskrivelse beräknats för budgetåret
1952/53, eller 1 261 000 kronor, samt för tiden 1 januari—30 juni 1953 hälften
av de kostnader, som kommittén räknat med för utlänningsstyrelsen
under ett helt budgetår, eller 1 171 000 kronor. Till dessa summor måste
sedan läggas engångskostnaderna under övergångsåret, av kommittén
beräknade till 187 000 kronor. Då man för det första halvåret icke torde
kunna räkna med någon personalminskning, bör hela beloppet tillföras
budgetåret 1952/53. Avlöningskostnaderna för utlänningskommissionen och
utlänningsstyrelsen under budgetåret 1952/53 skulle alltså uppgå till sammanlagt
2 619 000 kronor. Det är angeläget, att avlöningsstaten icke uppdelas
på två stater med giltighetstiden begränsad till vardera hälften av
budgetåret, enär eventuell forcering av omorganisationsarbetet då onödigtvis
kan försvåras.
Departementschefen.
Vid bibehållande av kominissionsformen för den centrala utlänningsmyndigheten
böra medel under avlöningsanslaget beräknas för följande
ändamål, nämligen till ordföranden för mistade avlöningsförmåner, till
arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter, till ersättningar till
av kommissionen anlitade sakkunniga, till arvoden till ledamöter och suppleanter
i utlänningsnämnden, till avlöningar till icke-ordinarie personal
samt till rörligt tillägg. Ersättningar till utlänningsnämndens kanslipersonal
ha härvid förutsatts skola utgå från de till kommissionen för motsvarande
ändamål anvisade posterna.
Vid bifall till av mig i det föregående framförda förslag synes man vid
beräkningen av förevarande anslag böra utgå från dels utlänningskommissionens
medelsbehov under ett helt budgetår med nuvarande organisation
och personalstyrka, dels ock kommissionens medelsbehov under ett helt
budgetår efter genomförd omorganisation. Med denna utgångspunkt beräknar
jag medelsbehovet till avlöningar på följande sätt.
För ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner torde böra
avses 25 000 kronor.
Under posten till arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter
beräknar jag oförändrat anslag av 17 000 kronor.
Posterna till ersättning till av kommissionen anlitade sakkunniga samt
arvoden till ledamöter och suppleanter i utlänningsnämnden böra beräknas
till 2 000 resp. 8 000 kronor.
Medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie personal har utlänningskommissionen
vid oförändrad organisation uppskattat till 1 865 000 kronor.
Kommissionens beräkningar föranleda icke i och för sig erinran från
min sida. Jag vill dock föreslå, att beloppet avrundas till 1 860 000 kronor.
46 Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
För första hälften av budgetåret skulle således erfordras 1 000 — 930 900
kronor.
Kommittén har för avlöningar till utlänningsstyrelsens personal beräknat
1 743 000 kronor. Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag,
vilka i förhållande till vad kommittén föreslagit innebära viss minskning
av antalet tjänster och lägre lönegradsplacering av vissa befattningar, kommer
medelsbehovet icke att uppgå till ett så stort belopp. Grundlönerna till
den efter omorganisationens genomförande erforderliga personalen uppgå
enligt mina beräkningar till 1 559 430 kronor eller i runt tal 1 560 000 kronor.
För bestridande av kostnader för övertidsarbete samt för vikarier m. in.
har ett belopp av 75 000 kronor ansetts erforderligt. Avlöningskostnaderna
skulle alltså enligt mina beräkningar uppgå till sammanlagt (1 560 000 +
75 000) 1 635 000 kronor eller för hälften av budgetåret till 163^000 _
818 000 kronor.
I det föregående har jag framhållit, att i samband med genomförande
av omorganisationen ett övergående behov av ytterligare arbetskraft föreligger.
Medelsbehovet härför beräknar jag till 60 000 kronor.
Ifrågavarande anslagspost torde alltså böra uppföras med (930 000 +
818 000 + 60 000) 1 808 000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar jag till 600 000 kronor.
Anslaget i dess helhet skulle alltså komma att uppgå till (25 000 +
17 000 + 2 000 + 8 000 + 1 808 000 + 600 000) 2 460 000 kronor.
2:o) Statens ntlänningskommission: Omkostnader, förslagsanslag.
Anslag Nettoutgift
1950/51 ............................ 245 000 257 557
1951/52 (statsliggaren s. 1096) ...... 248 000
1952/53 (förslag) .................. 446 000
I skrivelse den 28 augusti 1951 har statens utlänningskommission med
utgångspunkt från nuvarande utlänningslag och organisation föreslagit,
att anslaget höjes med 89 000 kronor.
1. Sjukvård m. ra,
2. Expenser......
Utgifter
1950/51
28 005
222 085
Anslag
1951/52
20 000
218 000
Förslag
28 000
299 000
ökning
8 000
81 000
89 000
Motiv.
1) Under de två senast förflutna budgetåren har anslagsposten belastats
med 26 347 resp. 28 005 kronor.
2) Utgifterna för bränsle och lyse ha under budgetåret 1950/51 uppgått
till 23 308 kronor. För nästa budgetår har beräknats 23 000 kronor.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Kostnaderna för tryckning samt utgifterna för anskaffning av dossieromslag
och papper ha under budgetåret 1950/51 uppgått till 59 179 resp.
28 226 kronor. Till dessa ändamål beräknas 140 000 kronor för budgetåret
1952/53.
Kostnaderna för telefonabonnemang samt samtals- och telegramavgifter
ha under budgetåret 1950/51 uppgått till sammanlagt 44 250 kronor. För
nästa budgetår beräknas 55 000 kronor.
Utgifterna för bevakning av kommissionens lokaler uppskattas för nästa
budgetår till 14 000 kronor samt kostnaderna för transporter, städning,
reparationer m. m. till 66 750 kronor.
Hela anslagsposten skulle enligt dessa beräkningar uppgå till (23 000 +
140 000 + 55 000 + 14 000 + 66 750) 298 750 kronor eller i avrundat tal
299 000 kronor.
Kommittén har för det nya ämbetsverket föreslagit, att kostnaderna för
sjukvård m. m. beräknas till 28 000 kronor.
För posten till reseersättningar har beräknats oförändrat 10 000 kronor.
Utgifterna för expenser har kommittén beräknat till 340 000 kronor, varav
11 000 kronor till informationsverksamhet, 22 000 kronor till hyra för
hålkortsmaskiner samt 8 000 kronor till inköp av hålkort.
Kommittén har alltså uppskattat hela medelsbehovet till (28 000 + 10 000
+ 340 000) 378 000 kronor.
Härutöver erfordras 137 000 kronor för bestridande av vissa engångskostnader
under övergångsåret från den nuvarande till den nya organisa
-
tionen enligt följande fördelning.
1. Sjukvård m. m........................................... 2 000
2. Flyttningskostnader i samband med omorganisationen........ 20 000
3. Installation av automatisk telefonväxel .................... 62 000
4. Pagineringsstämplar till passkontrollerna .................. 26 000
5. Stämplar och förvaringspärmar till polismyndigheterna ...... 5 000
6. Kortskåp, hyllor, diverse utrustning för hålkortsanläggning och
postexpedition .......................................... 7 000
7. Engångskostnader i samband med installation av hålkortsmaskiner
.................................................. 9 500
8. Möblering av förhörslokaler .............................. 5 500
Summa kronor 137 000
Inträdeskostnaderna för en automatväxel minskade med de ändringskostnader,
som äro oundvikliga vid ett bibehållande av nuvarande manuella
växelanläggning, utgöra 59 500 kronor. Anskaffandet av automatväxeln
väntas medföra minskning av antalet såväl telefonister som direkttelefoner.
Personalminskningen och det minskade antalet direkttelefoner beräknas
medföra besparingar på cirka 7 400 resp. 2 000 kronor per år.
Engångskostnaderna torde i sin helhet falla på budgetåret 1952/53.
48 Kungl. Maj.ts proposition nr lk7.
Yttranden.
Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka anvisande av 11 000
kronor för informationsverksamhet samt har ifrågasatt, huruvida 5 500
kronor påfordras för möblering av förhörslokaler.
Utlänningskommissionen har förklarat sig icke ha något att erinra mot
kommitténs beräkningar.
Departementschefen.
Anslagsposten till sjukvård m. m. torde med hänsyn till belastningen
under föregående budgetår böra uppräknas. Jag föreslår, att posten höjes
med 3 000 till 23 000 kronor.
För reseersättningar torde få avses ett oförändrat belopp av 10 000 kronor.
Till bränsle och lyse beräknar jag i nära anslutning till belastningen under
föregående budgetår 23 000 kronor. Utgifterna för övriga expenser
uppskattar jag i anslutning till kommitténs beräkningar till i runt tal
390 000 kronor. Jag har härvid uppskattat medelsbehovet för löpande expenser
till 260 000 kronor, varav för hyra av hålkortsmaskiner 22 000 kronor
och för inköp av hålkort 8 000 kronor. För engångskostnader torde
för nästa budgetår böra beräknas 130 000 kronor, inberäknat ett belopp av
62 000 kronor för en automatisk telefonväxel.
Enligt dessa beräkningar upptages anslaget för nästa budgetår till
(23 000 + 10 000 + 23 000 + 390 000) 446 000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
I. godkända de av mig framlagda grunderna till omorganisation av statens
utlänningsk ommission;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning för statens
utlänningskommission i enlighet med vad av mig i det föregående förordats;
III. under elfte huvudtiteln för budgetåret 1952/53 såsom förslagsanslag
anvisa
dels till Statens utlänningskommission: Avlöningar 2 460 000 kronor;
dels ock till Statens utlänningskommission: Omkostnader 446 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C.-G. Carlström.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 747.
Departementschefens förslag till omorganisation av statens utlänningskommission
Siffrorna onge antal bi?attnlngshavare''lönegrad
Ordförande och chef
SEKTION 4
Övriga natio
-
CENTRALREGISTER
Chef 1/IS
KONTROLLREGIS -
ankommande avg.
dlarleförlng av
konsulatskorresp.
2/11. 7/4-8
PASSKRUBBA. utfärdande
av
främlingspass,
passtämpl.
1/13. 2/11.
telefonsvar,
remlssexp-.
1/11. 4-4-8
lalor, inter -
1/13. 2/11.
Eflerkontroll
(kontr.skri velser) -
2/11. 7/4-8
GRANSKNING AV
EXPEDITION FÖR
ALLMÄNHETEN
FATTADE BESLUT
Telefonväxel
Hondsekr., avdeln.-reglstratur 1/11
Tyskar, ös -
Ch. forste byråsekr. 1 It
Kassa, bokföring,
stämpel redovisn.
1/18. 1/11
valtare Inköp,
lokalvård,
förråd 1/14
STATISTIKSEKTION
Chef: 1:e oktuorie
3. BYRÄN
Kanslibyrå
Chef: byråchef 1/37
GRANSKNING AV
UTOM VERKET
FATTADE BESLUT
1/13
CENTRALREGISTER
1/13. 2 4-8
M7-24.121
1,13. 5,4-8
Kungl. Maj. ts proposition nr li7.