Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
1
Nr 134.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar
till befattningshavare å lots- och fyrstaten m. m.;
given Stockholms slott den 14 mars 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt nuvarande avlöningssystem åtnjuter lotspersonalen vid sidan av
den fasta lönen särskild ersättning för lotsning i form av andel i de avgifter
sjöfarten har att erlägga för anlitande av lots. Förslag framlägges om att
detta samband mellan lotslöner och lotsavgifter skall upplösas och att
lotsningsersättning i stället skall utgå av statsmedel enligt särskild taxa.
Förslag framlägges också om förbättrad lönegradsplacering för lotspersonalen
och om särskilda utbildningsarvoden till lotselever. Vidare föreslås
att en fritidsreglering genomföres för viss personal vid lotsverket, innebärande
att personalen tillerkännes fem fridygn per månad. De framlagda
förslagen föranleda en anslagsuppräkning från 9 095 000 kronor till
14 097 100 kronor eller med 5 002 100 kronor.
Beträffande sjöfartsavgiftcma föreslås att det nuvarande lotsavgiftssystemet
med fem lotstaxor ersättes av ett system med en enda taxa. Vidare föreslås
— med hänsyn till den förskjutning till statens nackdel, som inträtt
i fråga om fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för
lots- och fyrväsendet — att avgifterna höjas. Lotsavgifterna ha uppräknats
med ca 40 procent och fyr- och båkavgifterna med 100 procent. Höjningarna
skola provisoriskt genomföras fr. o. in. den 1 juli 1952. Innan avgifterna
slutgiltigt ändras, bör ytterligare utredning ske beträffande eventuella lättnader
för det mindre tonnaget m. in. I samband härmed bör en översyn av
förordningen om fyr- och båkavgift företas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson,
frågor angående anslag till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten
m. m. samt anför därvid följande.
I. INLEDNING.
I årets statsverksproposition (X ht p. 58) har Kungl. Maj:t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten för
budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 12 200 000 kronor. Jag
torde nu få återkomma till hithörande frågor.
Från anslaget bestridas i första hand avlöningar till lots- och fyrpersonal
samt personal å lotsverkets tjänstefartyg och andra båtar. Vidare utgå från
anslaget vissa särskilda ersättningar till ifrågavarande personal.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 30 december 1947 givna bemyndigande
tillkallade min företrädare i ämbetet den 21 februari 1948 fem utredningsmän1
att utreda frågorna om storleken av sjöfartens bidrag till det statliga
lots- och fyrväsendet, utformningen av lotstaxesystemet, lotspersonalens
avlöningsförhållanden m. m.
I direktiven för utredningen framhölls att lotspersonalen enligt gällande
avlöningssystem förutom fast lön äger rätt till andel i de avgifter, sjöfarten
har att erlägga för anlitande av lots. Dessa avgifter utgå enligt fem av Kungl.
Maj:t med riksdagens bemyndigande fastställda taxor. Denna sammankoppling
av lotsavgifterna med lotsarnas avlöningsvillkor medförde vissa olägen
1
Utredningsmännen voro överdirektören och chefen för sjökarteverket J. R. Edman,
ordf., statskommissarien K. A. Lindbergson, ledamoten av riksdagens II kammare J. W.
Mårtensson, byråchefen T. Schaffer och kaptenen T. S. H. Tamm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
3
heter. En av utredningens uppgifter skulle därför vara att finna en annan
form för ersättning till lots för utfört lotsningsarbete. I samband härmed
borde bl. a. också övervägas huruvida icke de med nuvarande avlöningssystem
sammanhängande inkomstvariationema lotsplatserna emellan
kunde utjämnas. Utredningen skulle också ingå på frågan om lotspersonalens
arbetstidsförhållanden. I fråga om sjöfartsavgiftema skulle utredningen
avse dels möjligheterna att förenkla nuvarande lotstaxesystem, dels
överväganden rörande storleken av lotsavgifterna och fyr- och båkavgifterna.
Utredningsmännen, som antogo benämningen 1948 års lotskommitté, ha
den 28 december 1951 avgivit betänkande (stencilerat) angående lotslöner
och lotsavgifter m. m. Förslaget är icke enhälligt; särskilt yttrande har
avgivits av kommittéledamoten Tamm.
över betänkandet ha yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens
lönenämnd, statens sakrevision, kommerskollegium efter hörande av vissa
handelskamrar, lotsstyrelsen, som överlämnat yttranden från samtliga lotsdirektörer
m. fl., utredningen rörande arbete å s. k. obekväm arbetstid,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) efter hörande av lotsförbundet,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening,
Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening, Föreningen
Sveriges inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet, Falsterbokanalens
samarbetsnämnd, Södra Sveriges stuvareförbund och Svenska maskinbefälsförbundet.
Löneförhållandena för fyrpersonalen, personalen å tjänstefartygen samt
båtpersonalen vid lotsplatserna ha granskats av 1949 års tjänsteförteckningskommitté
och ha därefter varit föremål för förhandlingar mellan
kommittén och vederbörande personalorganisationer. Förhandlingarna ha
resulterat i en den 6 mars 1952 mellan parterna träffad överenskommelse,
vars giltighet är beroende av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande. II.
II. LOTSPERSONALENS LÖNEFÖRHÅLLANDEN.
Nuvarande personalorganisation m. m.
I riket finnas f. n. 82 lotsplatser med sammanlagt 109 lotsuppassningsställen.
Varje lotsplats har sitt bestämda lotsningsområde. Enligt den för
lots- och fyrstaten upprättade personalförteckningen uppgår antalet ordinarie
tjänster för lotspersonal till 444, nämligen 15 överlotsar i Ca 16, 22 lotsförmän
i Ca 15, 18 lotsförmän i Ca 13, 28 lotsförmän i Ca 12, 291 lotsar i
Ca 12 och 70 lotsar i Ca 11. Antalet icke-ordinarie lotsar uppgår till 108,
varav 62 lotsar i Ce 11 och 46 i Ce 10. Utöver den egentliga lotspersonalen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
finnes vid lotsplatsema också anställd särskild båtpersonal sasom båtstyrare
i Ce 11, förste och andre motorskötare i Ce 11 respektive Ce 10 samt båtmän
i Ce eller Cg 9.
De nu nämnda tjänsterna finnas upptagna i en av lotsstyrelsen upprättad
personalstat för lotsplatsema. Utöver dessa befattningshavare anställes vid
behov ytterligare personal, s. k. tillfälliga biträden, som personalförstärkning
eller som ersättare för icke-ordinarie lotsar och båtpersonal. \ id de
minsta platserna äro i allmänhet anställda endast en lotsförman och en
icke-ordinarie lots, medan vid de största lotsplatsema antalet befattningshavare
uppgår till över 20.
Lotspersonalen har icke reglerad arbetstid. Föreskrifter om personalens
tjänsteåligganden finnas meddelade bl. a. i det av lotsstyrelsen den 17 maj
1935 utfärdade tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten. De viktigaste
av personalens arbetsuppgifter äro följande.
I egenskap av förman skall överlots och lotsförman upprätthålla ordning
och lydnad å lotsplatsen samt fördela arbetet hland personalen; han skall
sålunda bl. a. för varje år uppgöra turlista beträffande den ordning i
vilken lotsarna skola utgå till lotsning. Han handhar som uppbördsman
lotsplatsens inventarieupphörd och skall hålla tillsyn över tjänstebåtarna.
Förmannen har vidare att föra lotsplatsens dagbok, vari skola införas lotsningar
och därigenom influtna lotsavgifter. Förmannen skall vidare fördela
lotsplatsen tillfallande lotsavgifter mellan statsverket och lotspersonalen.
Ä mindre och medelstora lotsplatser lotsar förmannen i regel i tur med
lotsarna. Överlots intages icke i lotsningstur. överlots är skyldig att biträda
lotsdirektören med den allmänna tjänsten vid lotsverket. Vid behov plägar
överlots vikariera för lotsinspektör.
Lotsningstjänsten ankommer i första hand på de ordinarie lotsarna. De
äro dessutom ålagda prickningsskyldighet (färdigställande, utsättning, intagning
och underhåll av prickar jämte förankringsmateriel). I lotspersonalens
åligganden ingår jämväl att utöva viss bevakning av sjötrafiken vid
kusterna ur militär synpunkt samt i tullhänseende.
Befattningar såsom icke-ordinarie lots ha inrättats för att i lotsningstjänst
fullt utbildade personer skola finnas att tillgå vid behov. De icke-ordinarie
lotsarna ha samma utbildning och kompetens som de ordinarie lotsarna.
De äro emellertid icke berättigade att lotsa i tur med de ordinarie lotsarna
och således icke berättigade till lotslott. Icke-ordinarie lots har därför som
regel att befatta sig med lotsning allenast då han tjänstgör som vikarie för
ordinarie lots eller då han är förordnad att bestrida göromål, som eljest
ankomma på ordinarie lots. I den mån de icke-ordinarie lotsarna ej tagas
i anspråk för lotsningstjänst skola de fullgöra båt- och vakttjänst i likhet
med båtmännen.
Rekrytering av lotspersonal sker genom antagning av lotsaspiranter vid
de olika lotsplatsema. För antagning till lotsaspirant kräves vid de flesta
platserna stvrmansexamen och i övriga fall skepparexamen av 1 :a klass.
Vidare skall vederbörande ha fullgjort värnpliktig åliggande första tjänstgöring.
När lotsaspiranten anses därtill kompetent, må han avlägga lots
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i.
5
examen, som förrättas av vederbörande lotsdirektör eller lotsinspektör. Om
han godkännes, utfärdas för honom styrsedel, som i allmänhet är begränsad
till lotsning av mindre fartyg. När aspiranten anses kompetent att på eget
.ansvar lotsa fartyg av den storleksordning som farlederna inom lotsplatsens
lotsningsområde medgiva, utfärdas för honom full styrsedel. Utbildningen
är då avslutad och aspiranten benämnes lotsaspirant med lotskompetens.
Utbildningstiden varierar från ett halvår till i några fall 2 å 3 år.
Enligt tjänstgöringsreglementet är lotsaspirant utan lotskompetens skyldig
att, då så erfordras, tjänstgöra såsom båtman vid vederbörande lotsplats.
Lotsaspirant med lotskompetens är på motsvarande sätt skyldig att tjänstgöra
antingen i icke-ordinarie lotsbefattning eller såsom vikarie för lots.
I allmänhet innehar den till en lotsplats hörande lotspersonalen kompetens
allenast för sin egen lotsplats, vilket medför att personalen vanligen
icke kan förflyttas från en lotsplats till en annan och att befordran till
ordinarie tjänst sålunda regelmässigt kan ske allenast vid egen lotsplats.
Utöver lön i vederbörande lönegrad äger den ordinarie lotspersonalen
(överlots, lotsförman och lots) åtnjuta lotslott. Denna utgår av lotsplats tillkommande
lotspenningar, d. v. s. de avgifter som sjöfarten jämlikt särskilda
taxor har att erlägga för lotsning, och må för den vid lotsplatsen tjänstgörande
personalen sammanlagt icke överstiga 35 procent av dessa. Återstoden
av lotspenningama inlevereras till statsverket. Lotslott tillkommer
också icke-ordinarie befattninghavare, som innehar vikariatslöneförordnande
å lotslottberättigad tjänst eller som förordnats att mot vikariatslön
bestrida göromål, förenade med sådan tjänst. Övrig lotsande personal är
däremot icke berättigad till lotslott. Därest emellertid vid ledigheter för
den ordinarie personalen eller vid hög arbetsbelastning icke-ordinarie lots
eller annan förordnas att mot vikariatsersättning uppehålla med rätt till
lotslott förenad tjänst eller att bestrida göromål, förenade med dylik tjänst,
äger han, utöver författningsenlig lön, under förordnandetiden uppbära
s. k. lotslottsersättning. Denna bestrides av anslagsmedel och utbetalas till
den som utfört lotsningen med belopp motsvarande en fjärdedels eller efter
viss tids längre förordnande tre fjärdedels lotslott. Utöver lotslott och lotslottsersättning
äger lotspersonalen (såväl ordinarie som icke-ordinarie) åtnjuta
från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde av
kronolots. Grundläggande bestämmelser om lotslott m. m. återfinnas i 36 §
statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) och 25 § tilläggsbestämmelserna
till detta. I kungörelse den 15 juni 1939 (nr 449) äro meddelade särskilda
bestämmelser angående lotspersonalens andel i lotspenningar. Härjämte
har lotsstyrelsen med stöd av 36 § Saar utfärdat bestämmelser
angående lotslottsersättning under ledighet i vissa fall. Närmare bestämmelser
om från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde
av kronolots finnas meddelade i förordningen den 4 juni 1937 (nr 330)
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
angående lotsverket (lotsförordningen). Slutligen må nämnas att särskilda
bestämmelser om storleken av A- och B-avdrag gälla för ordinarie lotspersonal
(27 § Saar). Lots, som åtnjuter ledighet med nyssnämnda avdrag
eller med C-avdrag äger dock icke rätt till lotslott. Däremot äger till lotslott
och lotslottsersättning berättigad personal uppbära dessa ersättningar
under semester och under ledighet i vissa fall med oavkortad lön. Lotspersonalen
vid vissa lotsplatser åtnjuter enslighetstillägg, varierande mellan
96 och 276 kronor för år (34 § Saar).
Lotsaspirant åtnjuter i denna sin egenskap icke någon avlöning och är
således icke att betrakta som aspirant i avlöningsreglementets bemärkelse.
Utbildning till lots sker på egen bekostnad i den mån icke under utbildningstiden
avlönad anställning vid lotsplatsen t. ex. som båtman kan erhållas.
Inkallas lotsaspirant till tjänstgöring utan att erhålla någon i personalstaten
upptagen befattning (tjänstgöring såsom tillfälligt biträde), skall
han antagas till extra tjänsteman i Cg 7. Efter tolv månaders väl vitsordad
tjänstgöring må vederbörande placeras i Cg 9. Förordnas lotsaspirant, som
nu avses, att uppehålla lotsbefattning eller att bestrida göromål som eljest
ankomma å ordinarie lots, uppbär han alltså lön såsom extra tjänsteman
i lönegrad Cg 9 (Cg 7) samt dessutom vikariatsersättning och lotslottsersättning.
Tillfälligt biträde, som ej är lotsaspirant, erhåller daglön enligt löneplan,
fastställd av lotsstyrelsen. Daglönen motsvarar ungefär lön jämte rörligt
tillägg i löneklass 7. Vid vissa lotsplatser har emellertid lotsstyrelsen
på grund av rekryteringssvårigheter måst medgiva en högre daglön.
Den ordinarie lotspersonalen har med hänsyn till rätten till lotslott förmånligare
pensionsvillkor än andra statliga befattningshavare i motsvarande
lönegrader (34 respektive 23 § i gällande tjänste- och familjepensionsreglementen).
Bestämmelserna innebära, att pensionen utgår som om vederbörande
tjänsteman varit placerad i lönegrad med nummer, som med två
enheter överstiger numret å den lönegrad i vilken hans tjänst är placerad.
Nytt avlöningssystem för lotspersonalen m. in.
Lotskommittén uttalar att erfarenheter från den tidigare utvecklingen av
lotspersonalens lönefråga haft viss betydelse för kommitténs ställningstagande.
Med hänsyn härtill har lämnats en redogörelse för tidigare avlöningsbestämmelser
och reformförslag m. m. Beträffande denna redogörelse
torde jag emellertid få hänvisa till kommitténs betänkande.
Det nuvarande lotsavgiftssystemet har enligt kommittén två uppgifter att
fylla, nämligen dels att vara ett instrument för avvägning av lotspersonalens
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
7
inkomster, dels att utgöra en grund för de avgifter, sjöfarten har att erlägga
till lotsväsendet. Uppenbart är, fortsätter kommittén, att, då det gäller att
bereda lotspersonalen skälig ersättning för utfört arbete, hänsyn måste tagas
till helt andra faktorer än vid avvägningen av sjöfartens avgiftsbörda.
Enligt kommittén har den nuvarande sammankopplingen av lotsavgiftsoch
avlöningssystem medfört åtskilliga nackdelar, vilka bl. a. uppmärksammats
av riksdagens revisorer i deras den 15 december 1946 avgivna berättelse.
Kommittén anser, att en rationell lösning av avgifts- och avlöningsfrågorna
icke kan erhållas utan att lotspenningarna frikopplas från personalens
avlöningsvillkor. En dylik omläggning av systemet är enligt kommittén
så mycket mer påkallad, som kommittén föreslår, att de avgifter,
sjöfarten har att erlägga för utfört lotsningsarbete skola höjas.
Kommittén är av den uppfattningen, att lotspersonalen även i fortsättningen
vid sidan av den fasta lönen bör åtnjuta särskild ersättning för
utfört lotsningsarbete. Med hänsyn till lotsningstjänstens karaktär måste
det vara önskvärt, att lotsen har ett ekonomiskt intresse att vara verksam.
Ett borttagande av den stimulansfaktor, som den särskilda ersättningen
innebär, skulle, uttalar kommittén, helt naturligt minska lotsarnas intresse
för lotsning under besvärliga förhållanden, då sjöfarten mest är i behov
av Iotsbiträde. Med hänsyn till att lotsningstjänstens omfattning vid de
olika lotsplatserna är mycket varierande bidrager den särskilda ersättningen
också till att skapa en rättvis avvägning av inkomsterna och löser
därmed även bäst frågan om kompensation åt lotsarna för avsaknaden av
reglerad arbetstid.
Vad härefter angår förhållandet mellan fast lön och rörlig ersättning,
erinrar kommittén, att enligt utredningsdirektiven särskilt borde övervägas
huruvida icke de med nuvarande lotslottssystem sammanhängande betydande
inkomstvariationema lotsplatserna emellan i viss mån kunde utjämnas.
För utrönande härav har kommittén gjort en undersökning rörande
inkomstförhållandena vid lotsplatserna.
Undersökningen utvisar att lotslotternas storlek varierar avsevärt mellan
de olika lotsplatserna. Under år 1950 uppgick sålunda den högsta lotslotten
till 11 925 kronor (Trelleborgs lotsplats) och den näst högsta till
9 795 kronor (Malmö lotsplats). Den lägsta lotslotten utgjorde 65 kronor
(Väderöarnas lotsplats) och den näst lägsta 114 kronor (Burgsviks lotsplats).
Vid 9 lotsplatser uppgick lotslotten till belopp mellan 5 000 och 8 000 kronor
och vid 48 platser till belopp mellan 1 000 och 5 000 kronor. För närmare
kännedom om det av kommittén framlagda undersökningsresultatet,
vilket redovisats i ett antal sammanställningar, får jag hänvisa till betänkandet
(bil. 4—6).
Kommittén framhåller, att särskilt lotsarna vid de mindre lotsplatserna
framstå såsom missgynnade i inkomsthänseende. Vid dessa platser, där
8
Kungt. Maj:ts proposition nr 134.
lotsningsfrekvensen är låg, uppgår inkomsten av lotslott ofta endast till
obetydliga belopp. Genom att lotsarna, då de icke tagas i anspråk för lotsning,
äro upptagna av vakthållning, utkik, arbeten å lotsplatsen m. m. äro
de emellertid även här ofta starkt bundna av tjänsten. Lotskommittén finner,
att den gjorda utredningen styrker behovet av en inkomstutjämning,
men framhåller att det icke är möjligt att åstadkomma en lönereglering i
önskad riktning med bibehållande av gällande lönegrader och med allenast
en omkonstruktion av systemet för särskild ersättning för utfört lotsningsarbete.
Där lotsningsfrekvensen är låg, kan ett system med rörlig ersättning
icke tillföra lotsarna nämnvärd inkomst. Kommittén anser därför, att den
härvidlag enda framkomliga vägen är att tillerkänna personalen högre
fast lön.
I fråga om de ordinarie lotsarna, vilka nu äro placerade i olika lönegrader
(Ca It eller Ca 12) allt efter lotsplatsemas storlek, föreslår kommittén en
enhetlig lönegradsplacering och anför till stöd härför bl. a. följande.
Behovet av en lönedifferentiering för de ordinarie lotsarnas del tillgodoses
för närvarande på två skilda vägar, nämligen dels genom att den fasta
lönen utgår efter två olika lönegrader och dels genom lotslotten. Genom
det system för rörlig ersättning för lotsning, som kommittén föreslår, bliva
lotsarna på platser med livlig lotsningsfrekvens tillfullo kompenserade för
det där mera krävande arbetet. Något skäl att dessutom tillerkänna dessa
lotsar högre fast lön än andra föreligger ej. Tvärtom skulle en dylik differentiering
av lotsbefattningama å olika lönegrader minska möjligheterna
att åstadkomma en sådan inkomstutjämning platserna emellan, som enligt
direktiven bör eftersträvas. Att tillämpa olika lönegrader för lotsbefattningar
allteftersom krav uppställas på styrmans- eller skepparexamen förefaller
knappast motiverat. Framhållas må, att den nuvarande differentieringen
i två lönegrader icke sammanfaller med indelningen av lotsplatserna
efter kompetenskrav i fråga om nautisk examen.
Kommittén föreslår, att de ordinarie lotsarna hänföras till lönegrad Ca 15
och förmenar, att lotsarna då erhålla en inkomst, som —- i förening med
särskild ersättning för lotsningsarbete — kan anses skälig med hänsyn till
kompetenskrav, utbildning, arbetsuppgifternas art och omfattning samt det
med tjänsten förenade ansvaret.
I fråga om överlots’ och lotsförmans avlöningsförmåner uttalar kommittén,
att nuvarande ordning med rätt för dessa tjänstemän till lotslott även
då de icke äro intagna i lotsningstur bör bibehållas. Härigenom erhålles en
differentiering i lönehänseende mellan befattningshavarna. Kommittén menar,
att en differentiering även bör komma till stånd, när det gäller den
fasta lönen, eftersom de med förmanskapet förenade speciella arbetsuppgifterna
äro av olika karaktär vid de skilda lotsplatserna. En dylik skillnad
i lönehänseende bör, framhåller kommittén, göras med beaktande av främst
personalens storlek, antal uppassningsställen, lotsningsfrekvens m. m. Kommittén
föreslår, att befattningarna som överlots placeras i Ca 18 eller Ca 19
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
9
och befattningarna som lotsförman i Ca 16 eller Ca 17. Enligt kommittén
böra de nya tjänsterna fördelas på följande sätt vid de olika lotsplatsema.
Inom parentes angivas de nuvarande lönegradsplaceringarna.
överlots Ca 19
Luleå (Ca 16)
Bredskär (Ca 16)
Härnösand (Ca J.6)
Sundsvall (Ca 16)
Lilljungfrun (Ca 16)
Gävle (Ca 16)
Sandhamn (Ca 16)
Stockholm (Ca 16)
Mälaren (Ca 16)
Oxelösund (Ca 16)
Kalmar (Ca 16)
Öresunds s:a (Ca 15)
Malmö (Ca 16)
Hälsingborg (Ca 16)
Vinga (Ca 16)
Göteborg_(Ca 16)
S:a lotsplatser 16
överlots Ca 18
Kalix (Ca 15)
Rönnskär (Ca 15)
Ursviken (Ca 15)
Örnsköldsvik (Ca 15)
Hudiksvall (Ca 15)
Svartklubben (Ca 15)
Furusund (Ca 15)
Dalarö (Ca 15)
Landsort (Ca 15)
Norrköping (Ca 15)
Arkö (Ca 15)
Idö (Ca 15)
Oskarshamn (Ca 15)
Aspö (Ca 15)
Limhamn (Ca 15)
Landskrona (Ca 15)
Öresunds n:a (Ca 15)
Halmstad (Ca 15)
S:a lotsplatser 18
Lotsförman Ca 11 |
||
Ratan |
(Ca |
13) |
Järnäs |
(Ca |
15) |
Ulvö |
(Ca |
13) |
Gåsholma |
(Ca |
13) |
öregrund |
(Ca |
13) |
Arholma |
(Ca |
12) |
Söderarm |
(Ca |
13) |
Visby |
(Ca |
13) |
Fårösund |
(Ca |
13) |
Slite |
(Ca |
12) |
Häradskär |
(Ca |
12) |
Skäggenäs |
(Ca |
13) |
Gökalv |
(Ca |
13) |
Karlshamn |
(Ca |
13) |
Sölvesborg |
(Ca |
13) |
Åhus |
(Ca |
15) |
Ystad |
(Ca |
13) |
Trelleborg |
(Ca |
13) |
Råå |
(Ca |
13) |
Varberg |
(Ca |
13) |
Marstrand |
(Ca |
13) |
Lysekil (Ca 13)
Smögen (Ca 15)
Väderöarna (Ca 12)
Nordkoster (Ca 13)
S:a lotsplatser 25
Lotsförman Ca 16
Salmis (Ca 12)
Töre (Ca 12)
Romelsö (Ca 12)
Bjuröklubb (Ca 12)
Stocka (Ca 12)
Fagervik (Ca 12)
Sävösund (Ca 12)
Kyllej (Ca 12)
Ronehamn (Ca 12)
Burgsvik (Ca 12)
Klintehamn (Ca 12)
Stedsholmen (Ca 12)
Kråkelund (Ca 12)
Figeholm (Ca 12)
Påskallavik (Ca 12)
Mönsterås (Ca 12)
Bergkvara (Ca 12)
Långören (Ca 12)
Simrishamn (Ca 12)
Falkenberg (Ca 12)
Uddevalla (Ca 12)
Käringön (Ca 12)
Havstenssund (Ca 12)
S:a lotsplatser 23
De icke-ordinarie lotsarna äro nu placerade i Ce 10 eller Ce 11 d. v. s. en
lönegrad under ordinarie lots å lotsplatsen ifråga. Kommittén föreslår, att
dessa lotsar, vilka utgöra en i och för sig nödvändig reservkader för lotsningstjänsten,
framdeles benämnas reservlotsar och att de liksom de ordinarie
lotsarna erhålla en enhetlig lönegradsplacering. Enligt kommitténs
mening böra de placeras i lönegraden Ce 13. Den föreslagna extra-ordinarie
anställningen bör som regel föregås av en prövotid på förslagsvis
ett år, då befattningshavaren i fråga bör vara anställd som aspirant i Cf 11.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
Lotskommittén föreslår härjämte att möjligheter skola finnas att inrätta
extra ordinarie lotstjänster i Ce 15. Dessa tjänster äro avsedda att ersätta
nuvarande anordning med vikariatslöneförordnanden att bestrida göromål,
som eljest äro förenade med ordinarie lotstjänst. Enligt kommittén skall
innehavare av dylik tjänst i motsats till reservlotsarna endast i fråga om
anställningsformen skilja sig från de ordinarie lotsarna. Kommittén har sålunda
förutsatt att innehavare av lotstjänst i Ce 15 i förekommande fall skall
åtnjuta reducerat A- och B-avdrag liksom den ordinarie lotspersonalen.
Kommittén förutsätter, att vederbörande befattningshavare i den nya
lönegraden skall erhålla motsvarande löneklassplacering som i den nuvarande
lönegraden. Kommittén föreslår därför, att lönegradsuppflyttningen
för lotspersonalen förbindes med en särskild föreskrift, att löneklassplaceringen
i den högre lönegraden skall så bestämmas, som om vederbörande
tjänsteman varit placerad i sistnämnda lönegrad redan vid tjänstetillträdet
och omräkning av löneturen skett enligt övergångsbestämmelserna vid 1947
års lönereglering.
Den särskilda ersättningen för lotsningsarbetet, som skall utgå enligt
kommitténs förslag, föreslås skola benämnas lotsningsersättning. Ersättningen
skall uppbäras från staten och ej tillfalla den lotsande personligen
utan — i likhet med vad som nu sker beträffande lotspersonalens andel i
inflytande lotspenningar — fördelas bland personalen. Ersättningen bör
enligt kommittén vara avvägd på ett sådant sätt, att den i förening med
den fasta lönen giver personalen en ur olika synpunkter skälig inkomst
samtidigt som en i möjligaste mån rättvis värdesättning sker av lotsningsprestationen.
Kommittén har övervägt olika grunder för lotsningsersättningens
bestämmande men funnit, att därvidlag icke lämpligen böra ifrågakomma
andra faktorer än den lotsade våglängden samt fartygets storlek.
Såsom mått å fartygsstorleken bör användas fartygets nettodräktighet, som
är en i Sverige allmänt antagen grund för beräkning av fartygs avgiftsplikt.
Det ökade ansvar, som är förenat med lotsning av större fartyg, bör
komma till uttryck vid avvägande av lotsningsersättningen och kommittén
föreslår fördenskull att fartygen indelas i 6 storleksgrupper, nämligen
1) högst 500 ton, 2) 501—1.500 ton, 3) 1.501—3.000 ton, 4) 3.001—5.000 ton,
5) 5.001—8.000 ton samt 6) 8.001 ton och däröver.
Kommittén erinrar om att lotspenningar f. n. utgå enligt dels fem olika,
vid lotsförordningen fogade taxor, dels ock vissa särskilda taxor för öresundslotsning.
Enligt kommitténs mening bör för bestämmande av lotsningsersättning
i fortsättningen endast finnas en taxa. Till stöd härför har
anförts i huvudsak följande.
Införandet av ett flertal taxor sammanhängde med att lotsarna, då gällande
lotstaxesystem tillkom, ännu icke kommit i åtnjutande av någon fast
lön å stat. Genom att tillämpa olika taxor avsågs att åstadkomma en skälig
Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.
11
inkomstavvägning lotsplatserna emellan. Sålunda synas lotsplatser med
endast ett fåtal lotsningar per år regelmässigt ha erhållit högre lotstaxor
än lotsplatser med hög lotsningsfrekvens. Med den nu föreslagna höjningen
av den fasta lönen finnes icke längre fog för ett dylikt system. I viss
utsträckning har taxesättningen skett ur synpunkten att söka gradera
lotsningarna med hänsyn till svårigheten på så sätt, att lägre taxa •— ehuru
icke alltid konsekvent — tillämpats för inomskärsleder än för leder, som
börja eller sluta i öppen sjö. Emellertid är det många andra omständigheter
än lotsledens belägenhet, som inverka på en lotsnings svårighet.
Enligt kommitténs uppfattning är det praktiskt ogörligt att genom tillämpning
av olika taxor komma till ett rättvist resultat i fråga om den ersättning
som med hänsyn till lotsningarnas olika svårighetsgrad skäligen bör
tillkomma personalen, överhuvud synes systemet med olika taxor å ersättningen
för utfört lotsningsarbete ägnat att skapa missämja de skilda
lotsplatserna emellan.
I syfte att erhålla underlag för upprättande av taxa för lotsningsersättning
har kommittén införskaffat uppgifter rörande samtliga lotsningar
under åren 1938 och 1948. Av de införskaffade uppgifterna ha framgått
dels den vägsträcka varje lotsning avsett och dels vilken av förenämnda
sex tontalsgrupper de lotsade fartygen tillhört. På grundval av inkomna
uppgifter och sedan provdebiteringar vidtagits har kommittén upprättat
förslag till taxa å lotsningsersättning. Förslaget torde som bilaga 1 få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Rörande taxans konstruktion
har kommittén lämnat följande redogörelse.''
Taxan grundar sig på viss ersättning per latitudminut för lotsning av
fartygen, indelade i de sex tontalsgrupperna. Den är i likhet med nuvarande
lotstaxor fallande, så att vid längre lotsningar ersättningen per latitudminut
är mindre än vid kortare lotsningar. Degressionen, som i huvudsak
överensstämmer med den i lotstaxorna förekommande, har baserats
på matematiskt härledda koefficienter för de olika distansgrupperna.
Koefficienterna finnas angivna i andra kolumnen av bilagan. De i taxan
upptagna distansgrupperna överensstämma helt med den indelning, som
återfinnes i de nuvarande lotstaxorna och som kommittén ej funnit anledning
frångå. Grundbeloppen för lotsningsersättningen inom de olika
tonnagegrupperna ha efter skälighetsprövning fastställts till respektive
kronor 2: 25, 3: 70, 4: 95, 6: -—, 6: 85 och 7: 50. I taxan finnas dessa belopp
angivna över kolumnhuvudena för de särskilda tontalsgrupperna. Beloppen
för lotsningsersättning inom de olika distansgrupperna ha erhållits
genom att multiplicera nyssnämnda grundbelopp med vederbörande
koefficienter. Som exempel på hur degressionen verkar må anföras, att
beloppet för lotsningsersättning vid 71—75 latitudminuter är ungefär 20
procent av det belopp, som skulle ha erhållits, om taxan icke varit degressiv
utan samma ersättning utgått per latitudminut utan avseende å den
lotsade vägens längd. I eu not till taxan har givits en regel för beräkning
av lotsningsersättning i de fall den lotsade sträckan överstiger 75 latitudminuter.
De över kolumnhuvudena utsatta beloppen liksom kolumnen
med koefficienterna tillhöra icke taxan utan ha intagits i bilagen allenast
såsom upplysning rörande taxans uppbyggnad.
12
Knngl. Maj:ts proposition nr 134.
Lotsningsersättningen bör, uttalar kommittén, beräknas enligt den sålunda
föreslagna taxan i samtliga fall, då lotspenningar nu utgå enligt
gällande fem vid lotsförordningen fogade taxor eller enligt de särskilda
taxorna för öresundslotsningen.
Kommittén berör härefter några specialfall, där ersättning för lotsningsarbete
utgår. Enligt nuvarande avlöningssystem åtnjuter personalen 35 procent
även av lotspenningar, som erlagts för fartyg som har att erlägga
lotsavgift utan att lots anlitats. Kommittén framhåller, att personalen vid
några lotsplatser härigenom tillföres betydande lotslotter utan däremot
svarande lotsningsarbete, något som enligt kommitténs mening icke kan
anses rimligt. De fartyg varom nu är fråga böra emellertid enligt kommittén
allt framgent erlägga lotspenningar och måste därför hållas under
uppsikt av personalen. Med hänsyn härtill synes skäligt, att denna även
i fortsättningen tillerkännes viss ersättning för sådana fartyg. Kommittén
föreslår, att i dessa fall lotsningsersättning beräknas för två latitudminuter
oavsett den väglängd, för vilken lotspenningar beräknas. — Jämlikt
30 § 3 mom. lotsförordningen skola i vissa fall — exempelvis då fartyg
ingår till svensk hamn för reparation, utrustning eller proviantering —
erläggas allenast halva lotspenningar, trots att lots anlitats. Sådan halvering
förekommer ock jämlikt 30 § 4 mom. b) lotsförordningen efter visst
antal resor. I sådana fall får lotspersonalen nu vidkännas en mot nedsättningen
av lotspenningarna svarande inkomstminskning, ehuru lotsningsarbetet
varit lika eller i vissa fall mera betungande och tidsödande än då
fulla lotspenningar debiteras. Enligt kommittén bör personalen icke
bliva sämre ställd genom dylika, av särskilda skäl medgivna lättnader i
sjöfartens avgiftsplikt. Kommittén föreslår därför, att lotsningsersättning
i de nu avsedda fallen skall utgå med oreducerat belopp. Däremot bör
enligt kommittén vid beräkning av lotsningsersättning, då lotsbiträde lämnas
vid bogsering av fartyg, tillämpas samma beräkningsgrunder, som nu
gälla i fråga om lotspenningar (30 § 5 mom. 1 och 2 st. lotsförordningen).
För de i ett bogsersätt ingående fartyg, för vilka endast beräknas halva
lotspenningar, bör sålunda utgå endast halv lotsningsersättning. Likaså bör
lotsningsersättning beräknas endast med halva beloppet, när fartyg, utan
att bogsering äger rum, går under ledning av därom anmodad lots, som
befinner sig å annat av honom lotsat fartyg (30 § 6 mom. lotsförordningen).
Enligt vad som framgår av det tidigare sagda har den icke-ordinarie
lotsande personalen jämfört med den ordinarie nu en sämre ställning med
avseende å den särskilda ersättningen för utfört lotsningsarbete. Kommittén
framhåller, att då systemet med lotslottsersättning infördes, år 1937, tilllämpades
mera restriktiva regler för beräknande av vikariatsersättning
och att i överensstämmelse härmed lotslottsersättningen ansågs böra ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i.
13
gå med ett i förhållande till lotslotten reducerat belopp. Kommittén konstaterar,
att enligt nu gällande avlöningsreglemente vikariatsersättning utgår
efter i stort sett gynnsammare grunder. Då dessutom av principiella skäl
likställighet synes böra råda mellan samtliga de befattningshavare, som
utföra lotsningsarbete, anser kommittén att i fortsättningen någon nedsättning
icke bör ifrågakomma beträffande lotsningsersättningen för de befattningshavare,
som vikariera å eller bestrida göromål förenade med lotstjänst.
Som ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt anger kommittén,
att föreliggande rekryteringssvårigheter beträffande lotspersonal torde ha
sin grund i bl. a. angivna förhållanden.
Kommitténs förslag beträffande den särskilda ersättningen för lotsning
innebär, att vid respektive lotsplats intjänad lotsningsersättning jämte viss
annan ersättning (motsvarande nuvarande väntpenningar) fördelas bland
personalen i lotsningstjänst ■— även den icke-ordinarie — i form av lotslotter.
Till lotslottsberättigad befattningshavare skall vidare liksom nu
under semester och under ledighet i vissa fall utgå ersättning motsvarande
lotslotten, s. k. lotslottsersättning. Enligt kommitténs mening böra detaljbestämmelser
angående beräkning av lotsnings- och väntersättning samt personalens
rätt till andel däri intagas i en särskild författning. Kommittén
har i anslutning härtill framlagt förslag till dels erforderliga ändringar i
27 och 36 §§ Saar och 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar, dels ock kungörelse
angående lotslott till lotspersonalen m. m. Förslaget till kungörelse
torde såsom bilaga 2 få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
För att närmare belysa innebörden av den föreslagna löneregleringen
har lotskommittén med utgångspunkt från lotsningsfrekvensen och influtna
lotspenningar under 1938 och 1948 uppgjort en jämförelse mellan
lotspersonalens inkomstförhållanden enligt nuvarande lönesystem och enligt
det föreslagna. De framkomna resultaten ha redovisats i ett antal sammanställningar
(bil. 4, 5 och 8 i betänkandet). De två första bilagorna utvisa
förändringen i den enskilde lotsens avlöningsförhållanden, medan
bil. 8 anger lotsplatsernas och lotsbefattningarnas fördelning å olika inkomstgrupper.
Utredningen konstaterar att dess förslag medför en viss
inkomstutjämning och i stort sett förbättrade avlöningsvillkor. Förslaget
torde emellertid också medföra inkomstminskningar; i ett par fall av ganska
betydande omfattning, något som sammanhänger med att den särskilda
ersättningen för lotsning regelmässigt blir mindre vid tillämpning av kommitténs
taxeförslag än nu. Kommittén anför bl. a. följande.
Den föreslagna löneregleringen medför för lotsarna vid de lotsplatser,
där personalen nu är sämst ställd i inkomsthänseende, genomgående eu
ej obetydlig förbättring av inkomstläget, medan vid sådana lotsplatser, där
inkomstförhållandena äro mera gynnsamma, förbättringarna i allmänhet
bliva mindre eller helt utebliva. För år 1938 utvisa samtliga lotsplatser eu
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 13b.
inkomstökning med undantag för Söderarms lotsplats, där personalen genom
löneregleringen skulle få vidkännas en inkomstminskning. Inkomsten
av lotslott vid sistnämnda lotsplats härrör emellertid i det närmaste helt
från fartyg, som ej anlitat lots men för vilka lotspenningar erlagts. Enär
det icke som tidigare sagts kan anses rimligt att personalen åtnjuter lika
stor inkomst för dylika fartyg som då lotsning verkställts, har såsom framgår
av det föregående föreslagits en begränsning av lotsningsersättningen
i dessa fall. För år 1948 förekommer minskad inkomst — förutom vid
Söderarm -— vid ytterligare några lotsplatser. Dessa platser ha emellertid,
såsom en jämförelse mellan tablåerna för åren 1938 och 1948 utvisar,
haft en avsevärt högre inkomst av ''lotsning under år 1948 än under år
1938. Detta sammanhänger med vissa, av det senaste världskriget orsakade
förändringar med avseende å sjöfartsförhållandena. Även om lotsningsarbetet
vid ifrågavarande lotsplatser under år 1948 var av väsentligt
större omfattning i jämförelse med vad fallet var under förkrigsåren, kan
dock icke inkomststegringen anses stå i rimlig proportion till merarbetet.
En viss beskärning av inkomsterna vid dessa platser är därför befogad.
Efter en återgång till mera normala sjöfartsförhållanden skulle en jämförelse
mellan nuvarande och föreslaget lönesystem för dessa lotsplatser
utfalla på ett helt annat sätt. I den tablå, vari inkomst av lotsning beräknas
med utgångspunkt från 1938 års lotsningsfrekvens, förekomma sålunda
icke några inkomstminskningar vid lotsplatserna ifråga. En viss normalisering
av förhållandena har för övrigt efter år 1948 redan inträtt vid några
av dessa platser.
Kommittén har också — med utgångspunkt från 1948 års lotsningsfrekvens
— undersökt löneregleringens verkan för reservlotsarnas del, d. v. s.
den personal, som nu vid lotsning erhåller s. k. lotslottsersättning (bil. 9 i betänkandet).
Vid de 24 lotsplatser, som undersökningen omfattar, förekommer
endast ett fall där vederbörande får vidkännas en inkomstminskning.
I övrigt förekomma inkomstökningar. Storleken av dessa är givetvis beroende
av om vederbörande enligt nuvarande system åtnjuter lotslottsersättning
med 3/4 eller med 1/4. I det förra fallet varierar inkomstökningen
från 669 till 3 193 kronor och i det senare från 973 till 7 446 kronor.
Av de nu nämnda bilagorna torde den med beteckningen nr 8 få såsom
bilaga 3 fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. För närmare kännedom
om de övriga får jag hänvisa till betänkandet.
Kommittén erinrar om att det av kommittén framlagda förslaget om en
fritidsreglering kan medföra en utökning av den lotsande personalen, varigenom
den vid lotsplatsen intjänade lotsningsersättningen kan komma
att fördelas på flera. Detta bör enligt kommittén göra personalen angelägen
tillse, att icke flera befattningshavare med lotsutbildning anställas än
som är nödvändigt.
Kommittén har slutligen berört frågan om lotsningsersättningens anpassning
efter förändringar i löneläget och i penningvärdet och uttalar, att
ersättningstaxan, som är avvägd med hänsyn till 1951 års löneläge för
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
15
statstjänstemannen, icke bör omräknas i samband med varje förändring
av löneläget. Det bör beaktas att lotsningsersättningen i och för sig är
rörlig. Förändringar med avseende å lotsningsfrekvensen och sammansättningen
av det tonnage, som betjänar sig av lots, medföra således ständiga
variationer i inkomstförhållandena. En omprövning av taxan bör därför
äga rum endast efter mera betydande förändringar i penningvärdet.
Vad beträffar lotspersonalens pensionsförhållanden vid ett genomförande
av kommitténs förslag uttalar kommittén, att frågan huruvida
framdeles hänsyn skall tagas till lotslotten vid bestämmande av personalens
pensionsunderlag torde komma att prövas av 1951 års pensionsutredning.
Kommittén anser sig därför icke böra framlägga något förslag
i detta ämne utan inskränker sig till att anmärka att de nya lönegraderna
för lotspersonalen genomgående giva ett pensionsunderlag, som icke är
lägre än det för närvarande gällande.
Yttranden.
Alla remissinstanser äro eniga om att en förbättrad löneställning för
lotspersonalen är välmotiverad. Samtliga ha även tillstyrkt eller icke haft
något att invända mot kommitténs förslag, att särskild ersättning skall utgå
för lotsningsarbete och att denna ersättning skall frigöras från lotsavgifterna.
Kommitténs förslag om att slopa differentieringen mellan lotstjänsterna
har mött erinran endast från lotsförbundet. Vad angår de olika tjänsternas
lönegradsplacering och den särskilda ersättningens storlek ha emellertid
flera olika meningar framförts. Lotsstyrelsen anser de av kommittén
föreslagna lönegradsplaceringarna vara för låga med hänsyn till lotsarnas
utbildning, ansvar och arbetsbörda samt behovet att vinna nöjaktig rekrytering
av kåren. Styrelsen framhåller, att vid fastställande av lotspersonalens
avlöningsförmåner hänsyn måste tagas till de avsevärda löneförbättringar
som under senare år tillerkänts det inom handelsflottan tjänstgörande
befälet med motsvarande utbildning och kvalifikationer som lotsarna.
De betydligt bättre förtjänstmöjligheter som nu erbjudas fartygsbefäl
inom handelsflottan ha för lotsverkets del medfört rekryteringssvårigheter.
Vid ett flertal lotsplatser är läget i nämnda hänseende prekärt.
Enligt lotsstyrelsens mening böra de ordinarie lotsarna placeras i Ca 16
och de extra ordinarie i Ce 16. Reservlotsarna föreslås inplacerade i Ce 14.
I fråga om förmanstjänsterna förordar styrelsen att dessa uppflyttas till
lönegraderna Ca 20, Ca 19, Ca 18 och Ca 17 med tjänstebenämningen överlots
för befattningshavare i de två första lönegraderna och lotsförman i de
två sista. Kommitténs förslag beträffande förmanstjänsternas fördelning å
de olika lotsplatserna har icke föranlett någon erinran från styrelsens sida.
Lotsstyrelsen har icke heller något att erinra mot den tekniska utformningen
av kommitténs förslag till taxa för lotsningsersättning eller mot
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
fördelningen av inflytande lotsningsersättningar. Lotsstyrelsen framhåller
emellertid, att kommitténs förslag om fritidsreglering för lotspersonalen
medför ökat behov av lotsande personal, som kommer att få rätt till del i
lotsningsersättningen. Detta förhållande har enligt styrelsen icke tillräckligt
beaktats vid avvägningen av taxan. Styrelsen föreslår därför, att taxan
uppräknas med 10 procent. Först vid en sådan uppräkning kommer personalen
att genomsnittligt bliva tillförsäkrad lotsningsersättning med de
belopp som kommittén räknat med. Förändringar i taxan böra enligt lotsstyrelsen
ske först efter betydande förändringar i penningvärdet. Omräkning
av taxan bör enligt styrelsen också äga rum vid väsentliga ändringar
av nu tillämpade mätningsregler för nettotonnage.
Lotsstyrelsen föreslår slutligen, att lotslottsersättning skall utgå vid ledighet
med A- och B-avdrag, förslagsvis med tre respektive två fjärdedelar
av eljest utgående belopp. Den nuvarande förmånen av reducerade sådana
avdrag bör samtidigt bortfalla. Oavkortad lotslott bör utgå vid tjänstledighet
för flyttning, där staten betalar flyttningskostnaden.
Lotsstyrelsen hemställer, att i samband med löneregleringen medel ställas
till förfogande i tillräcklig omfattning för städning av lotsverkets tjänstelokaler
på lotsplatserna. Styrelsen erinrar att motsvarande framställning
gjorts vid ett flertal tidigare tillfällen. För närvarande får lotspersonalen
själv bidraga med en icke obetydlig del av dessa kostnader.
Vissa lotsdirektörer ha föreslagit förbättringar av personalens lönegradsplacering
med en eller två lönegrader men ha i övrigt icke haft något att
erinra mot kommitténs förslag i nu berörda delar; emellertid ha i några
fall önskemål framförts om ändrad lönegradsplacering för förmanstjänsterna
vid vissa lotsplatser.
Lotsförbundet framhåller, att lotspersonalens inkomstförhållanden senast
reglerades 1937. Från 1937 till 1951 ha lotsarna kompenserats för penningvärdesförsämringen
endast med avseende å den fasta lönen och ej beträffande
den betydande del av lotsarnas inkomster som lotslotterna utgjort.
Inkomstläget för en statstjänsteman med motsvarande totalinkomst
som en lots har, framhåller förbundet, sedan 1937 siffermässigt förbättrats
med cirka 135 procent. Någon annan utgångspunkt än att lotskåren som
helhet betraktad borde ha minst 1937 års reallönestandard, omräknad till
1952 års penningvärde, kan icke motiveras. Därför bör ock rätteligen en
med 135 procent höjd lotslott vara en skälig beräkningsgrund. Förbundet
understryker liksom lotsstyrelsen att den föreslagna fritidsregleringen
minskar den av kommittén beräknade lotsningsersättningen med ca 10 procent.
Lotsförbundet är emellertid trots nu angivna förhållanden villigt att
godkänna den av kommittén föreslagna lotsningsersättningen under förutsättning
i första hand att förbundets förslag beträffande personalens
lönegradsplacering godtages. Förbundet har härvidlag föreslagit att de
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
17
ordinarie lotsarna skola placeras i Ca 19 vid 45 lotsplatser och Ca 17 vid
37 lotsplatser, de extra ordinarie i Ce 19 eller Ce 17 och reservlotsarna i
Ce 17 (Cf 15) eller Ce 15 (Cf 13). Med hänsyn till att förbundet godtagit
kommitténs förslag beträffande lotsningsersättning är en fortsatt lönedifferentiering
mellan lotstjänsterna nödvändig för att icke tidigare inkomstförhållanden
skola förskjutas alltför mycket. Den yrkade differentieringen
ansluter sig i huvudsak till lotskommitténs uppdelning av lotsplatserna
i överlots—lotsförmansplatser. I fråga om lotsplatscheferna föreslår
förbundet att samtliga benämnas överlots och att de placeras i Ca 22 vid
17 lotsplatser, Ca 21 vid 28 lotsplatser och Ca 19 vid 37 lotsplatser.
Som ytterligare villkor för att godkänna kommitténs förslag beträffande
lotsningsersättningen anger förbundet att taxan omräknas vid ändring av
mätningsregler för nettotonnage och i proportion härtill, att den ändras i
samma utsträckning som det rörliga tillägget för statstjänstemän samt att
den blir föremål för översyn, om lotsningsfrekvensen genom bortfall av
icke lotspliktiga fartyg på grund av för höga lotsavgifter nedgår, så att
inkomststandarden för lotspersonalen icke längre kan anses skälig i jämförelse
med den lotsningsfrekvens å vilken taxan är baserad.
Enligt lotsförbundets mening bör lotspersonalen under ledighet med Aoch
B-avdrag äga rätt till reducerad lotslottsersättning. Förbundet föreslår
att ersättningen därvid reduceras med 25 respektive 50 procent. Under
ledighet för flyttning, för vilken ersättning utgår av statsmedel, bör oavkortad
lotslottsersättning utgå.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ansluter sig till lotsförbundets
synpunkter och förslag. Kostnaden för fritidsregleringen kommer
enligt TCO att till viss del bestridas av personalen själv genom att lotsningsersättningen
minskar. Häremot reser organisationen bestämda erinringar.
TCO hemställer slutligen, att överläggningar upptagas med organisationen
vid ärendets fortsatta behandling.
Statskontoret bar i princip icke något att erinra mot det föreslagna avlöningssystemet
för lotspersonalen men ifrågasätter huruvida anledning
föreligger att upptaga överlotstjänsterna i högre lönegrad än Ca 18. Ämbetsverket
framhåller, att förevarande lönefråga givetvis måste ses mot
bakgrunden av det av 1949 års tjänsteförteckningskommitté bedrivna lönerevisionsarbetet.
Riksräkenskapsverket, som icke har något att erinra mot kommitténs
hemställan beträffande personalens löneklassplacering, uttalar att förslaget
till föreskrift i ämnet icke tillgodoser vad kommittén avsett. De särskilda
bestämmelserna härom böra i stället innehålla att tjänstemannen
från och med dagen för tjänsternas uppflyttning skall erhålla placering
1 den löneklass, som till sitt ordningsnummer inom den nya lönegraden
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
motsvarar hans placering i löneklass inom den hittillsvarande lönegraden,
att vad nu sagts om löneklassplacering skall gälla även beträffande placering
i lönerum inom den högsta löneklassen i respektive lönegrad samt att
tjänstemannen för framtida uppflyttning i löneklass (lönerum) skall äga
tillgodoräkna samma tid, som gällt för honom i den hittillsvarande löneklass-(lönerums-)
placeringen.
Statens lönenämnd anser att kommitténs förslag knappast torde kunna
upptagas till fristående prövning utan bör ses i sammanhang med motsvarande
spörsmål för andra grupper inom statsförvaltningen. Den ställning
tjänsteförteckningskommittén kan komma att intaga till dessa torde
icke kunna undgå att påverka lotsarnas lönefråga. Nämnden erinrar vidare
om, att det föreslagna lönesystemet skall utgöra viss kompensation
för avsaknad av reglerad arbetstid och att med hänsyn härtill fragan även
bör ställas i viss relation till problemkomplexet om ersättning för arbete
på s. k. obekväm arbetstid, varom utredning pågår. I avvaktan på resultatet
av dessa utredningars arbete anser sig nämnden icke kunna närmare
pröva kommitténs förslag.
Sveriges redareförening uttalar, att det ur sjöfartsnäringens synpunkt är
av största vikt, att fartygen ha tillgång till väl kvalificerade lotsar, som med
intresse fullgöra sina åligganden. Föreningen vill därför framhålla sjöfartens
intresse av att lotspersonalen tillförsäkras skäliga löner. En reglering
av lotsarnas löner bör enligt föreningen ske med beaktande av lönesättningen
för andra grupper av statstjänstemän.
Vad beträffar lotspersonalens pension sförhållanden framhåller
statskontoret att föreliggande lotsersättningsförslag med den av statskontoret
ifrågasatta jämkningen medför, att pensionsunderlagen icke i något
fall bli lägre än nu. Ämbetsverket finner därför bestämmelser om högre
pensionsunderlag än det för vederbörandes lönegrad gällande icke längre
vara påkallade. Enligt ämbetsverket bör frågan i vart fall underställas 1951
års pensionsutredning. — Lotsstyrelsen uttalar, att hänsyn alltjämt bör
tagas till lotslotten vid bestämmande av pensionsunderlaget. Styrelsen
förutsätter, att därest lotsarnas pensionsfråga icke skulle bliva löst innan
den föreslagna löneregleringen trätt i kraft, en sedermera genomförd förbättring
av pensionsförmånerna skall få retroaktiv tillämpning. Styrelsen
föreslår sådan ändring i gällande pensionsbestämmelser, att nuvarande
pensionsålder för olika grupper lotspersonal bli oförändrade. — Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anser liksom lotsstyrelsen att eventuella
ändringar i pensionsvillkoren böra få retroaktiv verkan. — Lotsförbundet
yrkar, att pensionsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt från den
lönegrad, som med två enheter överstiger numret på den lönegrad, där vederbörande
tjänsteman är placerad.
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
19
Vissa ersättningar och förmåner till lotspersonal.
Lotspersonalen åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser förutom lotslott
och lotslottsersättning från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för
biträde av kronolots, vilka jämlikt 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar
må åtnjutas intill dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer. Närmare föreskrifter
om dessa ersättningar och förmåner återfinnas i följande stadganden
i lotsförordningen, nämligen 21 § (kost, sovplats under vistelse ombord),
32 § (väntpenningar), 33 § (reseersättning i vissa fall m. m.), 34 §
(ersättning för särskilt fortskaffningsmedel), 35 § (förtöjningspenningar
m. m.), 37 § (budpenningar) och 38 § (ersättning för bistånd åt fartyg i
fara). Dessa ersättningar uppbäras på lotsplatsen och utbetalas direkt till
vederbörande befattningshavare.
Lotskommittén har i fråga om ersättningar av angiven natur framhållit
i huvudsak följande.
Väntpenningar utgå med två eller i vissa fall fyra kronor per timme
under avvaktan på lotsnings påbörjande eller fortsättande. Uppburna väntpenningar
utgjorde under 1948 sammanlagt något över 28 090 kronor och
utgingo vid 52 lotsplatser. De belopp, som därvid tillkommo enskild befattningshavare,
varierade mellan några få och omkring 350 kronor. Då
väntpenningar liksom lotspenningar utgöra vederlag för lotsningsförrättning,
anser kommittén det principiellt riktigast att även dessa tillfalla
statsverket samt att lotspersonalen för den tid, för vilken väntpenningar
utgå, av staten erhåller särskild ersättning, benämnd vänt ersättning.
Kommittén föreslår att väntersättning utgår med tre kronor för timme
och att den fördelas bland personalen på samma sätt som lotsningsersättningen.
Förtöjningspenningar utgå för det fall att lotsen efter särskild anmodan
av fartygets befälhavare lett arbete med fartygets förtöjning eller utfört
arbete härvid. Lotsen är härför berättigad till högst en krona för varje
påbörjat 100-tal ton av fartygets nettodräktighet, dock i intet fall mindre
än 5 kronor eller mer än 25 kronor. Ha flera lotsar tagits i anspråk för
ändamålet, må icke på sådan grund högre förtöjningspenningar utgå än
nu angivna maximibelopp. Arbetet med förtöjning ingår icke i lotsens
skyldigheter med avseende å lotsningen. Enligt en av kommittén företagen
utredning utgöra förtöjningspenningar vid vissa lotsplatser en icke obetydlig
del av den sammanlagda inkomsten. Under 1948 t. ex. har i ett fall
ersättning för förtöjningsarbete uppgått till över 3 000 kronor för år
och i några fall till mer än 2 000 kronor för år. Vanligen uppgår ersättningen
till belopp understigande 700 kronor. Vid en del lotsplatser förekomma
förtöjningar synnerligen sparsamt eller icke alls. Kommittén fram
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
håller, att den övervägt att föreslå att förtöjningspenningarna skulle inlevereras
till statsverket och att personalen i stället skulle erhålla en särskild
ersättning för ifrågavarande arbete. Kommitténs avsikt härmed var
att åstadkomma en i och för sig önskvärd ytterligare inkomstutjämning
genom att begränsa lotspersonalens inkomst av förtöjningsarbetet. För den
sammanlagda inkomstminskningen skulle i så fall lotspersonalen i dess
helhet kunnat erhålla kompensation exempelvis genom viss höjning av
lotsningsersättningen. En sådan reform skulle emellertid förutsätta att
arbete med förtöjning pålades lotsen som en tjänsteplikt, vilket kommittén
dock icke ansett sig kunna förorda. Enligt kommitténs förslag skola alltså
allt framgent förtöjningspenningarna utgå direkt till lotspersonalen. Med
hänsyn till önskvärdheten att åstadkomma en inkomstutjämning lotsplatserna
emellan har kommittén icke ansett sig böra föreslå att förtöjningspenningarna
nu höjas.
Utredningen anför vidare, att i vissa städer finnas av de kommunala
myndigheterna anställda särskilda hamnlotsar, vilka utföra lotsningar inom
vederbörande hamnområde, däri inbegripet arbete med fartygs förtöjning.
För dylika lotsningar gälla särskilda taxor. I Norrköping och Malmö tjänstgöra
vederbörande kronolotsar såsom hamnlotsar och åtnjuta i denna egenskap
ersättning enligt vederbörande hamnlotstaxor (jfr 35 § tredje stycket
lotsförordningen). Genom konstruktionen av dessa taxor komma nämnda
lotsar i en ekonomiskt gynnsammare ställning än kronolotsar i sådana
hamnar, där förtöjningsarbetet ersättes enligt bestämmelserna i lotsförordningen.
Detta synes enligt kommittén icke motiverat. Kommittén erinrar
om att hamnlotsningen f. n. är föremål för utredning och framhåller
angelägenheten av att vid den fortsatta behandlingen av denna fråga närmare
överväges om icke sådana åtgärder böra vidtagas att samtliga kronolotsar
bliva likställda i fråga om ersättning för lotsbiträde i hamn.
Enligt 33 § lotsförordningen skola i vissa fall kostnaderna för kronolotsarnas
inställelser till och hemresor från lotsning gäldas av fartygsbefälhavaren.
Så skall bl. a. ske, då lots, som efter tillsägelse inställt sig för att
lotsa, icke anlitas därtill, ändå att han själv kunnat och velat verkställa
förrättningen. Ersättning skall utgå med belopp enligt i resereglementet
för lotsar angivna grunder, dock att ersättning i nu förevarande fall städse
skall utgå med minst tre kronor. Sistnämnda belopp anser kommittén böra
höjas till sex kronor.
Beträffande övriga från sjöfarten till lotspersonalen utgående ersättningar
och förmåner, vilka i inkomsthänseende icke äro av nämnvärd betydelse,
föreslår kommittén icke någon ändring.
Bestämmelserna om hemvägsersättning i samband med öresundslotsning
(25 § tilläggsbest. t. Saar) böra enligt kommittén likaledes bibehållas oförändrade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
21
Yttranden.
Lotsstyrelsen är av samma mening som kommittén beträffande väntersättningen
men anser att förtöjningsersättningen bör höjas. Lotsstyrelsen
finner kommitténs skäl mot en dylik höjning otillräckliga. Enligt styrelsen
bör personalen för de prestationer, varom här är fråga, erhålla gottgörelse
med hänsyn till penningvärdets fall ävensom till det ökade besvär och ansvar
som förtöjningsarbetet kommit att medföra genom att bland fartygstonnaget
numera — i helt annan utsträckning än man vid förtöjningspenningarnas
införande räknade med — ingå större enheter, vilkas förtöjning
är särskilt krävande. Styrelsen föreslår att avgiftens nuvarande maximibelopp,
25 kronor, höjes till 50 kronor. I övrigt ansluter sig styrelsen till
kommitténs förslag beträffande förtöjningsersättningen.
Kommitténs uppfattning i hamnlotsningsfrågan och beträffande hemvägsersättning
vid öresundslotsning delas av lotsstyrelsen. Styrelsen har
icke heller något att erinra mot kommitténs förslag till höjning av det
minimibelopp, som enligt 33 § lotsförordningen skall utgå, då fartygsbefälhavaren
har att bestrida kostnaden för lotsens inställelse till och hemresa
från lotsning.
Beträffande övriga särskilda ersättningar föreslår lotsstyrelsen, att de
s. k. budpenningarna, vilka utgöra ersättning i sådana fall, då kronolots
kallats till faityg men blivit anmodad att endast lämna upplysningar eller
fortskaffa personer in. in., även skola komma vid lotsplatsen tjähstgörande
båtmän till del i den mån de medverkat vid förrättningen. Styrelsens förslag
föranleder ändring i 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar. Närmare
bestämmelser beträffande såväl budpenningar som andra här omförmälda
ersättningar bör lotsstyrelsen erhålla bemyndigande att meddela.
Lotsförbundet har ingen erinran mot kommitténs förslag beträffande
väntersättningens storlek. Däremot kan det enligt förbundet icke anses
riktigt att väntersättningen ingår i lotslotten och därmed fördelas på samtliga.
Olägenheten att få vänta drabbar nämligen lotsarna olika och oftast
har den till följd, att lotsen får bibehålla sin lotsningstur och därmed får
mindre eller ingen tid före nästa lotsning. I fråga om förtöjningsersättningen
är förbundet av samma mening som lotsstyrelsen men tillägger, att
eventuell ändring i mätningsreglerna för nettotonnage bör föranleda en
omräkning av ersättningen. Statskontoret förordar, att förtöjningsersättningen
fördelas bland personalen på samma sätt som föreslagits beträffande
lotsnings- och väntersättning. Vidare uttalar ämbetsverket, att denna
ersättning vid vissa lotsplatser kan uppgå till betydande belopp och härigenom
komma att direkt motverka den åsyftade inkomstutjämningen
lotsplatserna emellan.
22
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
Handelskammaren i Malmö anser, att de hamnar, som hittills själva ombesörjt
hamnlotsning, även i fortsättningen böra handhava densamma.
Denna uppfattning framföres också av handelskamrarna i Göteborg och
i Gävle samt Svenska hamnförbundet.
Utbildningsarvoden till lotselever m. in.
Som tidigare nämnts, innebär antagning till lotsaspirant icke att vederbörande
anställes såsom innehavare av sådan aspiranttjänst, som avses i Saar.
Lotskommittén har ansett den nuvarande benämningen lotsaspirant missvisande
och föreslår att tjänstebenämningen för sådan befattningshavare ändras
till lotselev. Lotselev med full styrsedel föreslås i avvaktan på avlönad
befattning inom lotskarriären erhålla benämningen examinerad lots.
Kommittén framhåller, att lotsarna rekryteras bland personer, som tidigare
tjänstgjort i handelsflottan och att det ofta rör sig om familjeförsörjare,
vilka icke ha möjlighet att vara utan inkomst under utbildningstiden.
Det lär enligt kommittén vara uppenbart, att utsikten att efter avlagd nautisk
examen nödgas underkasta sig ytterligare utbildning på egen bekostnad
verkar avhållande på dem, som överväga att ägna sig åt lotsyrket. Med
hänsyn till att inom statsförvaltningen numera som regel viss ersättning
utgår under utbildning vid vederbörande verk föreslår kommittén, att lotselev
tillerkännes arvode med ett såsom skäligt ansett belopp av i ett för
allt 360 kronor för månad. Examinerad lots, som inkallas till tjänstgöring
utan att erhålla befattning, vilken finnes upptagen såsom reservlots (reservlotsaspirant)
i den av lotsstyrelsen fastställda personalstaten, bör enligt
kommittén antagas till extra tjänsteman (extra reservlots) i lönegrad Cg 11.
Efter att ha fullgjort tolv månaders väl vitsordad tjänstgöring såsom extra
tjänsteman i nämnda lönegrad bör vederbörande placeras i lönegrad Cg 13.
Yttranden.
Lotsstyrelsen godtager kommitténs förslag härvidlag men anser att arvodet
bör höjas till 420 kronor för månad. Examinerad lots som inkallas till
tjänstgöring utan att erhålla reservlotsbefattning föreslås placerad i Cg 12
respektive Cg 14. Enligt styrelsens mening bör befattningshavare med full
lotskompetens som ifrågakommer för båtmanstjänst beredas anställning
som reservlots och båtmanstjänsten under tiden hållas vakant. Styrelsen
anser detta motiverat med hänsyn därtill att dylik befattningshavare på
grund av sin högre utbildning kan anlitas för mera kvalificerade arbetsuppgifter
än egentliga båtmän. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
föreslår, att arvodet till lotselev bestämmes till 480 kronor för månad.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.
23
Lotsplatsorganisationen.
Lotskommittén framhåller, att den utveckling, som ägt rum i fråga om
sättet för fartygens framdrivning i förening med förbättringar beträffande
fyrbelysning och utprickning, i många fall gjort det mindre behövligt att
anlita lotsbiträde för fartygens säkra framförande. Enligt kommittén är
det av största betydelse att fortlöpande uppmärksamhet ägnas frågan om
en ändamålsenlig lotsplatsorganisation samt att alla möjligheter till förenklingar
och rationaliseringar tillvaratagas. Vid de lotsplatser, där lotsningsfrekvensen
är jämförelsevis obetydlig, bör undersökas huruvida statsverkets
kostnader för dessa platser stå i rimlig proportion till nyttan av
desamma. Särskilt bör övervägas huruvida icke i vissa fall sammanslagning
av närliggande lotsplatser lämpligen bör kunna äga rum. Det bör enligt
kommittén ankomma på lotsstyrelsen att närmare överväga hithörande
frågor.
III. ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDEN.
Lotspersonalen.
Lotspersonalen har icke någon reglerad arbetstid. Utöver semester är
den icke garanterad någon fritid utan är principiellt skyldig att å alla tider
av dygnet såväl vardag som helgdag stå till sjöfartens tjänst. I den mån
personalen icke är sysselsatt med olika förekommande göromål är den
skyldig att stå i beredskap för att vid behov kunna gå i tjänst. Genom privata
överenskommelser har emellertid tjänstgöringen på många håll fördelats
så, att vissa fridagar erhållits varje månad.
Lotskommittén, som jämväl haft att — i den mån så påkallades — ingå
på frågan om en eventuell arbetstidsreglering för lotspersonalen, har i detta
syfte verkställt en undersökning rörande personalens arbetstidsförhållanden,
avseende tiden 1/4 1948—31/3 1949. Detaljerade tidsuppgifter ha införskaffats
rörande olika arbetsuppgifter ävensom den tid som varit upptagen
av beredskapstjänst. Undersökningen har även omfattat den vid
lotsplatsema anställda båtpersonalen. Undersökningsresultaten ha redovisats
dels i en p. m. och dels i en grafisk framställning, vilka fogats till
kommitténs betänkande (bil. 3 a och 3 b).
Undersökningen visar, att såväl den sammanlagda arbetstidens längd som
tidåtgången för olika göromål och beredskap skifta kraftigt lotsplatsema
emellan. Medan vid några lotsplatser arbetstiden —- bortsett från beredskapstjänst
men inberäknat rese- och väntetid — icke uppgått till mer än
5 å 6 timmar per dygn överstiger den vid andra 12 timmar, överlots och
lotsförman ha i allmänhet längre arbetstid än lots, något som framför allt
24
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
vid de större lotsplatserna sammanhänger med denna personals ofta omfattande
arbete av administrativ natur. Vid en del lotsplatser upptager lotsningen
och vad som sammanhänger därmed jämförelsevis lång tid, medan
vid andra platser vakthållnings- och underhållsarbeten in. m. kräva längre
tid och lotsningsarbete förekommer mera sporadiskt. Beträffande beredskapstjänsten
kan nämnas att den upptager den förhållandevis längsta
tiden under dygnet. För närmare kännedom om undersökningsresultatet
hänvisas till betänkandet.
Lotskommittén uttalar, att kommittén med beaktande av arbetstidsundersökningen
samt av informationer som erhållits vid besök å ett antal lotsplatser
kommit till den bestämda uppfattningen, att det av praktiska skäl
icke går att genomföra en arbetstidsreglering för personalen vid lotsplatserna
utan högst avsevärda olägenheter. Till stöd för denna uppfattning har
kommittén anfört i huvudsak följande.
Personalens uppgift är att betjäna sjöfarten, och tjänstgöringen måste
därför anpassas efter sjöfartsfrekvensen samt fartygens behov av lotsbiträde
vid varje särskilt tillfälle. Härutinnan undergå förhållandena ständiga
växlingar. Med hänsyn härtill kan tjänstgöringen, som till sin natur är av
oregelbunden beskaffenhet, i stor utsträckning icke ordnas efter i förväg
uppgjorda planer. Kustbevakningspersonalen vid tullverket utgör den personalgrupp,
som närmast plägar jämföras med lotspersonalen vad gäller
tjänstgöringsförhållanden. Vid kustbevakningen har genomförts reglerad
arbetstid. Väsentliga skiljaktigheter föreligga emellertid rörande arbetstidsförhållandena
för dessa båda personalgrupper. Kustbevakningspersonalens
arbetstid av olika slag kan angivas i plan- eller turlista och över personalens
arbetstid kan övas effektiv kontroll. Fn sådan kontroll kan icke genomföras
beträffande lotspersonalen. En arbetstidsreglering efter åttatimmarsprincipen
liksom vid tullens kustbevakning skulle vidare icke vara möjlig att
genomföra för lotsarna, bl. a. av den anledningen, att ordnad kompensation
i efterhand för merarbete under månaden ofta icke skulle kunna åstadkommas.
Vid tullens kustbevakning är det dessutom i viss mån en avvägningsfråga
hur effektiv bevakning man vill hålla, d. v. s. man kan fastställa
en viss arbetstid och bevakningens effektivitet blir ett resultat av denna
arbetstid samt personalens storlek. Vid lotsinrättningen däremot måste arbetet
rättas efter sjöfartens behov av lots och utgångspunkten måste vara
att med hänsyn till sjöfartens säkerhetskrav en i möjligaste mån fullgod
lotsbetjäning upprätthålles.
Kommittén understryker, att dess uppfattning om möjligheterna att genomföra
en arbetstidsreglering gäller samtlig personal vid lotsplatserna,
således även båtpersonalen, men med hänsyn till utredningsuppdragets avgränsning
har kommittén icke ansett sig böra ta ställning i arbetstidsfrågan
annat än för lotspersonalen, d. v. s. överlotsar, lotsförmän, lotsar (ordinarie
och icke-ordinarie), reservlotsar samt annan befattningshavare, vilken förordnats
att bestrida lotstjänst. Kommittén förordar, att för denna personal
genomföres en fritidsreglering, enligt vilken personalen såsom kompensa
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
25
tion för sön- och helgdagstjänstgöring tillerkännes rätt till vissa fridygn.
Antalet fridvgn torde för varje befattningshavare skäligen bestämmas till
fyra per månad. Eftersträvas bör att varje befattningshavare såvitt möjligt
erhåller sina fridygn någorlunda jämnt fördelade under den tid av året, varunder
han tjänstgör. Vid lotsplatser, där verksamheten i följd av ishinder
tidvis ligger nere, bör nu avsedd extra ledighet emellertid begränsas. Kommittén
förutskickar, att vid större lotsplatser ständigt någon befattningshavare
kommer att åtnjuta fridygn, och att det därför blir nödvändigt att
inrätta nya lotsbefattningar. Därvid böra i första hand icke-ordinarie tjänster
ifrågakomma. Vid andra lotsplatser bör enligt kommittén den anordningen
vidtagas att vid behov reservlots eller annan befattningshavare med
lotskompetens förordnas att bestrida göromål, som ankomma på lots. I
många fall bör enligt kommitténs mening uppkommen vakans kunna fyllas
genom att tillfälliga biträden anlitas för fullförande av sådana göromål som
vakttjänst och båttjänst.
Avslutningsvis framhåller kommittén, att det på många håll torde möta
svårigheter att anskaffa tillräcklig personal för införande av reglerad fritid.
Det synes därför enligt kommittén kunna bliva nödvändigt att reformen
genomföres successivt i mån av personaltillgång. Närmare bestämmelser i
ämnet föreslår kommittén skola meddelas av lotsstyrelsen.
Yttranden.
Lotsstyrelsen anser i likhet med kommittén att någon arbetstidsreglering
icke går att genomföra för lotspersonalen. En sådan skulle enligt styrelsen
draga orimliga kostnader i förhållande till de fördelar som därmed skulle
kunna vinnas. Styrelsen accepterar kommitténs förslag om en fritidsreglering
för lotspersonalen men anser att åtminstone 5 fridygn per månad böra
tillkomma personalen. En fritidsreglering av enahanda innebörd bör enligt
styrelsen också tillkomma den vid lotsplatsema tjänstgörande båtpersonalen
ävensom personalen å lotsverkets tjänstefartyg. Styrelsen meddelar, att
den avser att framlägga särskilt förslag härom. Styrelsen förmenar, att det
icke kan anses oskäligt att personalen vid de lotsplatser — framför allt i
övre Norrland — där lotsningen till följd av ishinder under lång tid ligger
nere, får i viss utsträckning avstå från fridygn. Närmare bestämmelser såväl
om sistnämnda spörsmål som om fritidsregleringen i övrigt torde lämpligen,
som kommittén föreslagit, få ankomma på lotsstyrelsen.
Lotsdirektörerna tillstyrka med vissa jämkningar förslaget om en fritidsreglering.
Lotsdirektören i övre norra distriktet anser att någon åtskillnad
i antalet fridygn icke bör göras mellan vissa lotsplatser i övre Norrland och
annorstädes. Lotsdirektören i östra distriktet anser att fem fridygn böra
erhållas. Lotsdirektören i södra distriktet föreslår minst fem eller helst sex
fridygn per månad.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
Lotsförbundet hemställer, att fem fridygn per månad garanteras samtlig
lotspersonal, således även personalen i övre Norrland.
Statskontoret har icke någon erinran mot en fritidsreglering i enlighet med
kommitténs förslag.
Utredningen rörande arbete å s. k. obekväm arbetstid uttalar, att en efter
förhållandena lämpad arbetstidsberäkning liksom den omständigheten, att
icke varje fas i arbetet är automatiskt kontrollerbar, icke i och för sig förhindrar
tillämpning av reglerad arbetstid för en yrkesgrupp, beträffande
vilken förutsättningar för en arbetstidsreglering i övrigt finnas. Enligt utredningen
hade det varit önskvärt, att undersökningar eller praktiska försök
rörande verkningarna av en arbetstidsreglering föregått lotskommitténs
ställningstagande i frågan om reglerad eller oreglerad arbetstid. Med det
material, som nu står till buds för frågans bedömande, måste utredningen
utgå från att arbetstiden för lotspersonalen liksom hittills icke skall vara
reglerad. Då det förslag till fritidsreglering, som lotskommittén framlagt,
ligger i linje med utredningens målsättning, har utredningen icke funnit
anledning motsätta sig att förslaget genomföres.
Båtpersonalen.
I skrivelse den 8 februari 1952 har lotsstyrelsen framlagt vissa förslag
rörande arbetstidsförhållandena för båtpersonalen vid lotsplatserna och för
personalen å lotsverkets tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg.
Båtpersonalen har att i första hand tjänstgöra som motorskötare och
båtstyrare å lotsplatsernas tjänstebåtar, lotskuttrar och lotsbåtar, med vilka
lots utsättes till lotssökande fartyg. Härjämte har den att deltaga i vakttjänst
och underhållsarbeten m. m. Båtpersonalen utgöres dels av e. o.
lotsar, vilka, då de icke tagas i anspråk för lotsning, ha att fullgöra båtoch
vakttjänst, dels av båtmän med placering i Ce eller Cg 9, dels av s. k.
tillfälliga biträden, vilka åtnjuta daglön. Antalet e. o. lotsar uppgår till 108,
antalet båtmän till 89 och antalet tillfälliga biträden till cirka 70. Vid vissa
lotsplatser med större lotskuttrar finnas också anställda förste och andre
motorskötare med placering i Ce 11 och Ce 10. Antalet sådana tjänster
uppgår till 3 respektive 16. Utöver den nu nämnda båtpersonalen finnas vid
Göteborgs lotsplats också anställda 2 båtstyrare i Ce 11.
Båtpersonalens arbetstid är icke reglerad. Utöver semester är personalen
icke garanterad någon fritid utan är i princip skyldig att vid varje tidpunkt
stå till sjöfartens tjänst.
Lotsstyrelsen framhåller i sin nyssnämnda skrivelse den 8 februari 1952,
att en arbetstidsreglering icke lämpligen kan genomföras för båtpersonalen,
framför allt därför att tjänstgöringen måste anpassas efter sjöfartsfrekvensen
och fartygens behov av lots. Med hänsyn till de ständiga växlingarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
27
härutinnan blir tjänstgöringen till sin natur oregelbunden och kan därför
i stor utsträckning icke ordnas efter i förväg uppgjorda planer. En annan
omständighet som talar emot en arbetstidsreglering är göromålens skiftande
karaktär. En stor del av arbetstiden upptages av beredskap, då
något egentligt arbete ej utföres eller blott arbete av lindrig beskaffenhet
förekommer. En arbetstidsreglering skulle därför enligt lotsstyrelsen kräva
föreskrifter om evalvering av sådan tjänstgöringstid, som ej upptages av
arbete eller då endast mindre krävande arbete förekommer. Med hänsyn
till de starkt skiftande förhållandena lotsplatserna emellan är det icke
möjligt att tillämpa samma evalveringsgrunder över hela riket, utan det
skulle bli nödvändigt att reglera arbetstiden för nära nog varje lotsplats
för sig. Som ytterligare skäl mot en arbetstidsreglering anför lotsstyrelsen
att någon kontroll av båtpersonalens tjänstgöringstider icke kan ske. Införandet
av reglerad arbetstid på grundval av icke kontrollerade uppgifter
om arbetstid har styrelsen veterligt icke godtagits inom något annat område
av statsförvaltningen och måste enligt styrelsens mening väcka allvarliga
betänkligheter.
Lotsstyrelsen föreslår emellertid att åtgärder vidtagas för att minska
arbetsbördan för båtmännen å vissa lotsplatser. Härjämte böra båtmännen
enligt styrelsen tillförsäkras kompensation för avsaknad av reglerad arbetstid
och för att de inneha säkerhetstjänster, med vilka följa krav på ständig
beredskap. I förstnämnda hänseende föreslår lotsstyrelsen, som gjort närmare
undersökningar rörande arbetstidsförhållandena för båtpersonalen,
att från och med budgetåret 1952/53 33 nya båtmanstjänster inrättas utöver
de 12 tjänster styrelsen hemställt om i sin petitaskrivelse. Kostnaden för de
nu äskade tjänsterna beräknas till 215 000 kronor.
Vidare föreslår styrelsen att för båtpersonalen genomföres en fritidsreglering
med vissa fridygn per månad av enahanda innebörd som den,
som kan komma att fastställas för lotspersonalen. De härigenom ökade
personalkostnaderna beräknar styrelsen vid fem fridygn per månad till
355 000 kronor.
Styrelsen framhåller, att, därest en arbetstidsreglering i teknisk bemärkelse
icke genomföres för båtpersonalen, denna liksom hittills icke kan
erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring enligt bestämmelserna i statens
allmänna avlöningsreglemente. Styrelsen föreslår i stället att personalen
såsom ytterligare kompensation för den oreglerade arbetstiden och kravet
på ständig beredskap tillerkännes arvodestillägg till utgående löner. Enligt
styrelsens mening böra tilläggen, som föreslås få benämningen båtmanstillägg,
bestämmas med hänsyn till omfattningen av den arbetsbörda och
till de olika slag av arbetsuppgifter, som åvila personalen å varje särskild
lotsplats. Styrelsen föreslår därför att tilläggen indelas i fyra grupper och
utgå för månad med 40 kronor vid 5 lotsplatser, med 60 kronor vid 29 lots
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.
platser, med 80 kronor vid 34 lotsplatser och med 100 kronor vid 10 lotsplatser.
Tilläggen böra — liksom särskild ersättning för lotsning — utgå
jämväl under semester och fridygn samt under viss tjänstledighet med oavkortad
lön. Det bör få ankomma på styrelsen att verkställa slutlig fördelning
av lotsplatserna å de olika grupperna för båtmanstillägg ävensom att
meddela närmare bestämmelser i övrigt beträffande tilläggen. Kostnaden
för båtmanstilläggen beräknar styrelsen till 210 000 kronor för år.
Fartygspersonalen.
Personalen å ettvart av lotsverkets sex tjänstefartyg utgöres av 1 maskinist
i Ca 15 eller Ca 14, 1 styrman i Ce 11, 1 kockstewart i Ce 9, 1 arvodesanställd
mässuppassare, 2 motormän eller eldare, varav en i Ce 6 och en i
Cg 4 samt 2—4 matroser eller lättmatroser i Ce 6 respektive Cg 4. Den med
tjänstefartygen jämställda motorjakten »Sefyr» har en besättning, bestående
av befälhavare i Ce 14, 1 förste motorskötare i Ce 11 samt tre besättningsmän
i Cg 6 eller Cg 4.
Icke heller denna personal har reglerad arbetstid utan är i princip tjänstgöringsskyldig
vid varje tidpunkt.
Lotsstyrelsen hävdar med åberopande av i huvudsak samma skäl som
anförts beträffande båtpersonalen att någon arbetstidsreglering icke är
möjlig eller lämplig att genomföra för personalen å tjänstefartygen. Enligt
styrelsens uppfattning bör även i detta fall kompensation lämnas genom
fritidsreglering och lönetillägg. Ytterligare behov av arbetskraft föreligger
däremot icke. Fritidsregleringen föreslås utformad på samma sätt som
för båtpersonalen och beräknas draga en årlig kostnad av 100 000 kronor.
Lönetilläggen har lotsstyrelsen föreslagit skola utgå med följande belopp
per månad:
Befattning |
Tillägg, kronor |
T jänstefartyg. |
|
Maskinist ...................................... |
130 |
Styrman ....................................... |
no |
Kockstewart .................................... |
140 |
Matros, förste motormän, förste eldare............ |
70 |
Lättmatros, andre motorman, andre eldare ........ |
50 |
Mässuppassare .................................. |
50 |
Motorjakten Sefyr. |
|
Refälhavare .................................... |
130 |
Förste motorskötare.............................. |
no |
Matros......................................... |
70 |
Lättmatros ..................................... |
50 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
29
De föreslagna lönetilläggen beräknar styrelsen komma att uppgå till ett
sammanlagt belopp av 60 000 kronor för år.
Den sammanlagda utgiftsökningen för genomförande av lotsstyrelsens
förslag rörande arbetstidsförhållandena för båt- och fartygspersonal uppgår
sålunda till (215 000 + 355 000 + 210 000 + 100 000 + 60 000 =)
940 000 kronor.
IV. SJÖFARTENS BIDRAG TILL DET STATLIGA LOTS- OCH
FYRVÄSENDET.
Gällande bestämmelser.
Förhållandet mellan sjöfarten och lotsverket regleras främst genom förordningen
den 4 juni 1937 (nr 330) angående lotsverket (lotsförordningen).
De avgifter, som sjöfarten har att erlägga till det statliga lots- och fyrväsendet,
utgöras huvudsakligen av lotspenningar samt fyr- och båkavgifter.
Skyldighet att anlita lots och erlägga lotspenningar föreligger i princip
för fartyg vid resor mellan Sverige och utlandet. Detta innebär att biträde
av kronolots måste anlitas, vare sig sådant biträde av fartygsbefälet anses
erforderligt eller ej. Vissa fartyg åtnjuta befrielse från lotsplikt, bl. a.
sådana, vars avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger 100 ton, vissa fiskefartyg
och fartyg, som av olika tvingande omständigheter gå in till svensk
hamn. För fartyg i inrikes fart råder principiellt lotsfrihet. Vid dylika resor
behöva lotsavgifter erläggas endast då fartygsbefälet frivilligt anlitar lots.
Nämnas bör, att sjöfarten i betydande omfattning begagnar sig av lots
även i sådana fall då lotsplikt icke föreligger.
Lotspenningarna utgå enligt lotstaxor. Förutom taxor för den s. k. öresundslotsningen,
för vilken enligt överenskommelse med Danmark särskilda
bestämmelser gälla, finnas för närvarande fem lotstaxor. Dessa ha
fastställts av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens bemyndigande och äro fogade
vid lotsförordningen. Taxorna äro såvitt angår fartyg med upp till 2.000
tons nettodräktighet oförändrade alltsedan ingången av år 1897 men ha
sedermera byggts ut med avseende å fartyg med högre nettodräktighet.
Alltsedan den 1 juli 1921 utgår en förhöjning av 50 procent å de i lotstaxorna
angivna beloppen. Genom 1937 års lotsförordning befriades sjöfarten
från dittillsvarande skyldighet att utgiva ersättning för lotspersonalens
resor i samband med lotsning, den s. k. hemvägsersättningen. Denna
lättnad beräknades på grundval av beloppen av då inflytande hemvägsersättningar
vara likvärdig med en nedsättning från 50 till 30 procent av
den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. Den år 1937 sålunda
medgivna lättnaden skedde under hänsynstagande till att i jäm
-
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
förelse med förhållandena för ett antal år tillbaka en allmän prissänkning
inom landet ägt rum.
I var och en av taxorna äro lotspenningarna beräknade i förhållande till
fartygens avgiftspliktiga dräktighet (nettoton) och den lotsade vägens längd
(latitudminuter). Inbördes förhålla sig de olika taxorna så, att envar av
taxorna 2—5 är omkring 25 procent högre än den närmast lägre taxan.
Vilken av taxorna, som skall tillämpas, framgår i första hand av den av
Kungl. Maj:t fastställda lotsledsförteckningen, som upprättats 1896. I
denna finnas för varje lotsplats upptagna de lotsleder, vari lotsning utföres
av personal vid platsen, lotsledernas längd och den lotstaxa, som skall tilllämpas
för varje led. I förteckningen finnes jämväl för varje lotsplats angiven
taxa för s. k. distanslotsning, d. v. s. lotsning å annan sträcka än
sådan, som finnes upptagen såsom lotsled. Enligt lotsförordningen skola
under vinterhalvåret lotspenningarna beräknas efter den taxa, vilken är
närmast högre än den som i varje särskilt fall finnes angiven i lotsledsförteckningen.
Efter år 1896 ha blott förekommit obetydliga förändringar i
lotsledsförteckningen i vad denna angiver tillämplig taxa för de särskilda
lotslederna och för distanslotsning. För vissa i lotsförordningen angivna
fall utgå lotspenningar med visst belopp per timme i stället för enligt taxor.
Så sker bl. a. då lots tjänstgör vid bogsering av timmerflotte och lämnar
biträde åt förankrat eller förtöjt fartyg.
Jämlikt kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 455) om tillfällig lotsavgift skall
från och med den 1 juli samma år vid lotsning eller annan förrättning, för
vilken lotspenningar utgå enligt 30, 31 eller 36 § lotsförordningen, utöver
lotspenningar erläggas en särskild avgift (tillfällig lotsavgift). Denna avgift
inlevereras oavkortad till statsverket.
Jämlikt förordningen den 4 juni 1937 (nr 335) skall fyr- och båkavgift
med vissa undantag erläggas för varje fartyg, som ankommer från eller
avgår till utrikes ort, med 25 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga
dräktighet enligt mätbrev. Avgiften av 25 öre för ton fastställdes redan år
1895. Vid skilda tillfällen ha medgivits vissa avgiftslättnader. Från och
med den 1 februari 1926 utgår fyr- och båkavgiften med en tillfällig förhöjning
av fem procent såsom bidrag till täckande av de med statens isbrytningsverksamhet
förenade kostnaderna.
Lotskommitténs förslag.
Lotskommittén har uppgjort följande tablå för budgetåren 1932/33—
1950/51, avseende dels inkomsterna av lotspenningar, hemvägsersättning
samt fyr- och båkmedel, dels utgifterna för lotsverket i dess helhet frånsett
pensionskostnaderna; av tablåns sista kolumn framgår hur stor del av
utgifterna för lotsverket, som täckts av sjöfartsavgifterna.
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
31
Inko |
m s t e r |
Utgifter |
Inkomster |
|||
Budgetår |
Lots- penningar |
Hemvägs- ersättning |
Fyr- och |
Summa |
(exkl. pensions- kostnader) |
i procent |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
procent) |
|
1932/33 |
2 267 446 |
305 233 |
2 691 092 |
5 263 771 |
6 494 853 |
81,05 |
1933/34 |
2 604 676 |
328 678 |
3 160 435 |
6 093 790 |
6 535 183 |
93,25 |
1934/35 |
2 751 770 |
318 047 |
3 084 009 |
6 153 826 |
6 542 384 |
94,06 |
1935/36 |
2 878 212 |
331180 |
3 408 508 |
6 617 900 |
6 860 375 |
96,47 |
1936/37 |
3 122 469 |
152 791 |
3 559 943 |
6 835 203 |
6 701 434 |
102,00 |
1937/38 |
3 228 070 |
2 290 |
3 612 710 |
6 843 070 |
7 404 194 |
92,42 |
1938/39 |
3167 003 |
7 672 |
3 811 345 |
6 986 020 |
7 603 020 |
91,88 |
1939/40 |
6 903 817 |
17 622 |
3 865 302 |
10 786 742 |
10 324 941 |
104,47 |
1940/41 |
4 977148 |
12 931 |
2 348 878 |
7 338 957 |
9 840 124 |
74,58 |
1941/42 |
8 657 680 |
3119 |
1 951 678 |
10 612 477 |
11 270 765 |
94,16 |
1942/43 |
9114 316 |
954 |
1 922 252 |
11 037 522 |
12 677 220 |
87,07 |
1943/44 |
5 080 247 |
606 |
1 345 120 |
6 425 973 |
10 307 991 |
62,34 |
1944/45 |
2 593 165 |
3 770 |
688 966 |
3 285 901 |
9 066 068 |
36,24 |
1945/46 |
5 333 351 |
13 962 |
2 560 830 |
7 908143 |
10 539 138 |
75,04 |
1946/47 |
4 098 428 |
31192 |
2 837 519 |
6 967 139 |
11.735 933 |
59,37 |
1947/48 |
5 116 988 |
23 366 |
4138 215 |
9 278 569 |
13 798 376 |
67,24 |
1948/49 |
4 750 227 |
21 618 |
3 609 571 |
8 381 416 |
14 377 854 |
58,29 |
1949/50 |
4 774 879 |
17 515 |
4 334 321 |
9 126 715 |
15 015 797 |
60,78 |
1950/51 |
4 888 965 |
20 000 |
4 550 638 |
9 459 603 |
16 115 958 |
58,70 |
Med nuvarande omfattning av sjöfarten beräknar kommittén inkomsterna
av lotspenningar, tillfällig lotsavgift samt fyr- och båkmedel till
(5 000 000 + 1 800 000 + 5 000 000 =) 11 800 000 kronor per år. Häremot
svarande årliga kostnader för lotsverket beräknar kommittén vid bifall
till dess förslag och med utgångspunkt från 1951 års löne- och prisnivå
till för avlöningar 12 304 000 kronor, för pensionskostnader 3 060 000 kronor,
för omkostnader 4 300 000 kronor och för säkerhetsanstalter för sjöfarten
4 000 000 kronor eller sammanlagt 23 664 000 kronor. Kommittén
har härvid icke tagit hänsyn till de förslag, som kunna komma att framläggas
beträffande fyrpersonal m. fl. av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Kommittén konstaterar att inkomsterna skulle komma att uppgå till
icke fullt 50 procent av utgifterna, om pensionskostnaderna medräknas,
och i annat fall till cirka 57 procent. I betraktande av prisnivåns förändring
och kostnadsökningarna för statsverket är det enligt kommitténs uppfattning
uppenbart, att en höjning av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och
fyrväsendet måste ske. Kommittén hänvisar till förändringarna i prisnivån
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
sedan år 1937, då lotsavgifternas storlek senast prövades, och framhåller,
att levnadskostnaderna från 1937 till sgptember 1951 stigit med 90,48 procent
samt att stegringen av konsumtionspriserna uppgått till 102,86 procent.
Under samma tid ha lotsavgifterna —- bortsett från den tillfälliga lotsavgiften
— samt fyr- och båkavgiften varit oförändrade. Orsaken till att
någon justering av lotstaxorna ej skett tidigare i samband med den successiva
försämringen av penningvärdet torde enligt kommittén främst vara att
söka i sammankopplingen av lotsavgifterna och lotspersonalens avlöningsförhållanden.
I och med ett genomförande av det av kommittén framlagda
förslaget om en upplösning av detta samband och införandet av en särskild
ersättning till lotsarna för utförda lotsningar undanröjes nämnda hinder.
Härigenom skapas även förutsättningar för den förenkling av lotstaxesystemet
genom minskning av antalet taxor, som berörts i kommitténs
direktiv.
I syfte att åstadkomma en anpassning av gällande taxor till nuvarande
prisnivå ävensom att ernå en rationell konstruktion av lotstaxesystemet
föreslår kommittén, att lotspenningurna i fortsättningen skola utgå efter
en enhetlig, på grundval av nuvarande lotstaxa 5 uppbyggd ny lotstaxa.
Förslaget innebär i huvudsak, att de enligt taxa 5 utgående beloppen
(grundbelopp jämte 50 procents förhöjning därå) uppräknats med 20 procent,
varjämte i den nya taxan inarbetats en bottenavgift av 10 kronor per
lotsning. Härjämte föreslår kommittén viss höjning av sådana lotsavgifter,
som ej debiteras efter taxa (timersättning). Beträffande taxorna för öresundslotsningen
ifrågasätter kommittén om icke förhandlingar böra upptagas
med de danska myndigheterna för att åstadkomma en översyn av
dessa taxor. Kommitténs förslag till lotstaxa torde som bilaga 4 få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Kommittén utgår ifrån att vid ett genomförande av dess förslag den tillfälliga
lotsavgiften skall upphöra att utgå. Lotsledsförteckningen skulle i
fortsättningen endast innehålla uppgift om lotslederna vid de olika lotsplatserna,
lotsledernas längd och upplysningar angående lotsuppassningen.
Den nya taxan medför enligt kommitténs beräkningar att lotspenninginkomsten
stiger till omkring 8 865 000 kronor per budgetår. Kommittén
har härvid antagit att lotsningsfrekvensen skall sjunka något till följd av
taxehöjningen och därför vid sina beräkningar utgått från 1948 års frekvens,
som är något lägre än senare års.
Kommittén framhåller, att dess förslag — jämfört med taxenivån före
införandet av den tillfälliga lotsavgiften —- är liktydigt med en höjning av
lotsavgifterna med cirka 95 procent, vilket ungefärligen motsvarar den allmänna
prisstegringen sedan 1937. Om hänsyn tages till den tillfälliga lotsavgiften,
innebär förslaget en höjning med cirka 40 procent. Höjningen sker
ej likformigt utan blir förhållandevis större beträffande sådana lotsningar,
Kungl. Maj.ts proposition nr 134.
33
för vilka ersättning nu utgår efter de lägre taxorna. Enligt kommitténs
mening ha avgifterna enligt sistnämnda taxor icke stått i rimlig proportion
till de häremot svarande prestationerna från statsverkets sida.
Beträffande fyr- och bdkavgiften föreslår kommittén en höjning från 25
till 50 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet enligt mätbrev.
För fartyg, för vilket under ett kalenderår erlagts avgift två gånger
och beträffande vilket avgift därefter under samma år skall utgå för den
del av fartygets avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1 500 ton, föreslår
kommittén en höjning av avgiften från 10 till 20 öre för varje ton.
Beträffande turistfartyg, som nu åtnjuter viss nedsättning av fyr- och båkavgiften,
ifrågasättes icke någon ändring av reglerna för nedsättningen.
Kommittén beräknar att om dessa förslag genomföras inkomsterna av fyroch
båkavgifterna skulle fördubblas och uppgå till omkring 10 000 000
kronor per år. Kommittén uppger, att den övervägt frågan om att införa
fyr- och båkavgift även för fartyg i inrikes fart. Ett utsträckande av avgiftsplikten
till även denna del av sjöfarten skulle emellertid å ena sidan medföra
allenast obetydligt ökade inkomster för statsverket och å den andra
nödvändiggöra en för statsverket kostsam och för sjöfarten betungande
kontrollapparat. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig böra
framlägga förslag härom. Beträffande den 5-procentiga höjningen av fyroch
båkavgilten, som avsetts att bidraga till täckande av kostnaderna för
statens isbrytarverksamhet, har det icke ankommit på kommittén att taga
ställning. Kommittén framhåller emellertid, att medelkostnaden för den
statliga isbrytarverksamheten under tiden 1945/46—1949/50 uppgått till
omkring 976 800 kronor för år utom löner till isbrytarnas bemanning. Den
häremot svarande inkomsten av fyr- och båkavgifter har under samma tid
uppgått till i genomsnitt 166 500 kronor för år.
Kommittén berör i detta sammanhang en framställning från Sveriges
redareförening, som överlämnats till kommittén för utlåtande och i vilken
föreningen hemställer om en avveckling av fyr- och båkavgiften eller i
andra hand om en omläggning av nuvarande system för avgiftens uttagande
efter lämpliga och rättvisa grunder. Enligt kommitténs mening är det uppenbart
att de nuvarande bestämmelserna i vissa fall leda till mindre tillfredsställande
resultat. Som exempel härpå nämner kommittén, att fyroch
båkavgift debiteras, då anhörig till någon å fartyget anställd medföljt
detsamma, oaktat det eljest skulle varit befriat från avgift vid ankomsten
till riket. Kommittén påpekar, att möjlighet till avgiftsbefrielse finnes
efter framställning hos Kungl. Maj:t; den gjorda debiteringen förorsakar
dock betydande olägenheter för rederierna och onödigt arbete för vederbörande
myndigheter. Kommittén anser också redareföreningens framställning
i samma skrivelse om modifiering av bestämmelserna om avgiftsbefrielse
för fartyg i fjärrzonstrafik vid lossning och lastning av komplette3
Biliang till liksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 134.
34
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
ringsgods vara värd beaktande. Kommittén föreslår, att de statliga myndigheter
— kommerskollegium och generaltullstyrelsen — vilka närmast
ha att tillämpa förordningen om fyr- och båkavgift, erhålla uppdrag att
överse densamma. I avvaktan härpå torde i förordningen icke vidtagas
andra ändringar än dem som hetingas av kommitténs förslag om höjda
avgifter.
Vid bifall till kommitténs förslag om avgiftshöjningar skulle inkomsterna
av lotspenningar samt fyr- och håkavgifter uppgå till i runt tal
(8 800 000 + 10 000 000 =) 18 800 000 kronor. Häremot skulle svara de
av kommittén beräknade utgifterna för lotsverket, totalt 23 600 000 kronor.
Utredningen framhåller att inkomsterna därvid uppgå till cirka 80 procent
av utgifterna. Om pensionskostnaderna borträknas, blir täckningsprocenten
cirka 91 procent. Den eventuella ökningen av utgifterna för lotsverket,
som kan följa av tjänsteförteckningskommitténs förslag beträffande fyrpersonal
m. fl., torde enligt lotskommitten icke komma att minska de
nämnda procenttalen med mer än 2 å 3 enheter.
Särskilt yttrande av kommittéledamoten Tamm.
Tamm anser, att frågan angående statsverkets och sjöfartens bidrag till
kostnaderna för lots- och fyrväsendet blivit bristfälligt utredd och yttrar
bl. a. följande.
De av kommittén dragna slutsatserna präglas av utredningens bristfällighet.
Kommittén föreslår en så radikal åtgärd som att höja de statliga sjöfartsavgifterna
med närmare 100 procent. Såsom enda skäl för en så kraftig
höjning har kommittémajoriteten hänvisat till att socialstyrelsens levnadskostnads-
och konsumtionsprisindex efter 1937 stigit med ungefär 100
procent och att lotsverkets kostnader samtidigt undergått en betydande
ökning. Detta är i och för sig riktigt och bör givetvis beaktas i detta sammanhang.
Men det är ingalunda den enda faktor, som inverkar på frågans
bedömande. Man måste även beakta, att fartygens storlek undergått en
betydande ökning. Eftersom sjöfartsavgifterna utgå efter vederbörande
fartygs storlek, uppbär staten numera i stor utsträckning högre avgiftsbelopp
än tidigare, trots att prestationen är ungefär densamma som då.
Vidare har sjöfarten tilltagit i intensitet, vilket möjliggör ett ur statens
synpunkt mer rationellt utnyttjande av lotspersonalen. Hänsyn måste också
tagas till att lots- och fyrväsendet är till gagn även för fartyg, som icke
äro underkastade sedvanlig avgiftsskyldighet, däribland statens egna fartyg.
Även andra faktorer äro av betydelse. Den av kommittémajoriteten
beaktade omständigheten är sålunda endast en bland flera, vilka samtliga
hade bort bliva föremål för utredning.
De på 1920- och 1930-talen verksamma kommittéerna ha i likhet med
Kungl. Kommerskollegium efter omfattande utredning kommit till den
uppfattningen, att staten och den avgiftspliktiga sjöfarten borde i stort
sett bidraga med 50 procent var till täckande av lots- och fyrväsendets
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
35
utgifter. Utan att ens verkställa en grundlig utredning har majoriteten i
1948 års lotskommitté förordat avgifter av en storlek, som leder till en
helt annan fördelningsprocent.
Tamm erinrar om, att han till kommittén lämnat uppgifter som belysa
storleken av de statliga sjöfartsavgifter, som för närvarande utgå vid anlöpandet
av vissa svenska och utländska hamnar.
Härav framgår, att de svenska avgifterna redan i nuvarande situation
ligga avsevärt över avgifterna i vissa utländska hamnar (Köpenhamn,
Hamburg, Antwerpen, Rotterdam och Le Havre). Med de av kommittémajoriteten
föreslagna avgiftshöjningarna skulle enligt Tamms mening ett läge
uppkomma, som i normala tider bleve mycket allvarligt för de svenska
hamnarnas konkurrensförmåga. Icke blott för hamnarna utan även för
övriga företagare och anställda inom handeln och kommunikationsväsendet
är det av intresse, att man icke genom oskäligt höga statliga sjöfartsavgifter
skapar svårigheter för sjöfarten på de svenska hamnarna. Kommittén
har underlåtit att i denna viktiga fråga taga kontakt med hamnarna,
handelskamrarna och övriga intressenter.
Tamm berör också den av Sveriges redareförening gjorda framställningen
angående fyr- och båkavgiften och anser, att den icke behandlats tillräckligt
ingående av kommittémajoriteten.
Sammanfattningsvis uttalar Tamm, att enligt hans uppfattning 1948 års
lotskommitté i fråga om avvägningen av statens och sjöfartens bidrag till
kostnaderna för lots- och fyrväsendet icke fullgjort det utredningsuppdrag,
som lämnats den, att förenämnda fråga bör göras till föremål för en
allsidig och fullständig utredning, samt att i avbidan på resultatet av en
dylik utredning någon ändring icke bör vidtagas i nu gällande bestämmelser,
som avse sjöfartsavgifternas storlek, till följd varav kungörelsen
den 1 juni 1951 om tillfällig lotsavgift bör förbliva i kraft.
Yttranden.
Statskontoret finner de föreslagna höjningarna av lotsavgifterna samt fyroch
båkavgifterna väl avvägda. Ämbetsverket framhåller att sjöfarten härigenom
skulle få bära lika stor del av kostnaderna för lots- och fyrväsendet
som under tiden närmast före andra världskriget.
Enligt riksräkenskapsverkets mening skulle den inträffade penningvärdesförsämringen
motivera en något större höjning — särskilt av lotspenningarna
— än den kommittén föreslagit. Verket har emellertid ej någon
erinran mot att kommitténs förslag i denna del genomföres.
Statens sakrevision framhåller, att någon del av utgifterna för lots- och
fyrinrättningen bör bestridas av staten. Enligt revisionen kan det vara
skäligt, att relationerna härutinnan mellan staten och sjöfarten i stort sett
återföras till vad som gällde under åren före det senaste världskriget.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.
Skulle det emellertid visa sig att sjöfarten icke utan allvarliga olägenheter
kan belastas med de nu föreslagna avgifterna, bör enligt revisionens mening
frågan upptagas till ny prövning. Revisionen påpekar slutligen att genomförandet
av en enhetstaxa kan medföra, att lotsningskostnaden i vissa farleder
kan bli högre än som betingas av den allmänna förhöjningen. Denna
olägenhet bör emellertid enligt revisionen godtagas, då skäl icke längre
föreligga för den nuvarande avgiftsspecificeringen efter olika taxor.
Lotsstyrelsen ansluter sig till kommitténs förslag beträffande sjöfartsavgifterna
med visst undantag, som gäller lotspenningarnas storlek vid lotsning
genom Falsterbokanalen.
I anledning av reservanten Tamms önskemal om en mera omfattande
utredning av hithörande frågor, uttalar styrelsen, att en sådan möjligen
kunde haft visst fog, därest täckningsprocenten enligt kommitténs förslag
blivit högre än under åren omkring 1937. Till Tamms uttalande om att
under 1920- och 1930-talen verksamma kommittéer ävensom kommerskollegium
ansett att sjöfarten bort bidraga med 50 procent till kostnaderna
för lots- och fyrväsendet anmärker lotsstyrelsen, att dessa uppfattningai,
som tillkommo under intryck av svarartad lågkonjunktur för sjöfarten,
utgöra resultatet av rena skälighetsavvägningar och aldrig vunnit statsmakternas
godkännande. Vad avgifterna i utlandet beträffar har enligt
lotsstyrelsen i varje fall tidigare avgiftsbelastningen varit högre i engelska
och norska hamnar än i svenska. Avgifter motsvarande den svenska fyroch
båkavgiften finnas både i England, Norge och Finland. Den engelska
motsvarigheten (Trinity Lightdues) utgör f. n. en högre pålaga än fyr- och
båkavgiften. Vid en höjning av fyr- och båkavgifterna i enlighet med kommitténs
förslag skulle, framhåller styrelsen, ungefärlig paritet uppnås mellan
ifrågavarande svenska och engelska avgifter. Den finska motsvarigheten
till fyr- och båkavgiften är redan nu högre än vad den svenska avgiften
skulle bli om kommitténs förslag fastställes. Lotsstyrelsen påpekar
också, att taxorna för lotsning äro föremål för omarbetning i såväl Norge
som Finland.
Enligt lotsstyrelsen bör vid fastställande av sjöfartsavgifter i Sverige
hänsyn i väsentlig mån tagas till kostnaderna för upprätthållande av erforderlig
organisation av säkerhetsanstalterna vid vårt lands kuster. Att
denna organisation hos oss måste bliva jämförelsevis kostsam är förklarligt,
alldenstund Sverige har en lång kust, som är starkt sönderskuren och
flerstädes kantad av djupa skärgårdar. Sjöfarten försiggår vidare här på
ett stort antal hamnar. Styrelsen erinrar om att Belgien, med vars sjöfartsavgifter
Tamm gjort vissa jämförelser, har en kort kuststräcka och praktiskt
taget all sjöfart koncentrerad till en hamn.
Lotsstyrelsen framhåller, att anslagen till säkerhetsanstalter nu äro för
låga för att det skall vara möjligt att utbygga och modernisera fyrväsen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
37
det i önskvärd takt och omfattning. Härtill kommer att det numera med
de förmåner som kunna erbjudas icke är möjligt att nöjaktigt rekrytera
lots- och fyrstaten och styrelsen befinner sig i dag inför ett katastrofhot
i detta avseende. Läget är sådant, att en effektiv förbättring beträffande
såväl arbetstids- som löneförhållanden måste företagas beträffande all lotsverkets
personal. Det finnes därför enligt styrelsen starka skäl förmoda,
att statsverket i fortsättningen kommer att få vidkännas betydligt högre
kostnader för lots- och fyrväsendet än dem varmed kommittén räknar. Med
hänsyn tagen till de förbättringar lotsstyrelsen föreslagit eller avser att
föreslå beräknar styrelsen den årliga kostnaden för lots- och fyrväsendet
till 25,2 miljoner kronor eller om pensionskostnaderna ej medräknas till
22,2 miljoner kronor. Häremot svarande inkomster skulle enligt lotskommitténs
beräkningar uppgå till 18,8 miljoner kronor och täckningsprocenten
bliva 74,6 respektive 84,7 procent. Förkrigstidens täckningsprocent
skulle således icke uppnås trots de av lotskommittén föreslagna avgiftshöjningarna.
Dessa innefatta enligt lotsstyrelsens mening i nuvarande
läge ett minimum så mycket mer som sjöfarten sedan år 1934 haft en praktiskt
taget oavbruten högkonjunktur och under denna tid icke, bortsett
från den tillfälliga lotsavgiften, som tillkom den 1 juli 1951, behövt vidkännas
någon höjning av vare sig lotspenningar eller fyr- och båkavgift.
Styrelsen framhåller tillika, att den största andelen av fyr- och båkavgifterna
erlägges av utländska fartyg, en andel som under åren 1947—1950
utgjorde i medeltal 62 procent. Lotsstyrelsen erinrar i sammanhanget även
om att staten har andra utgifter för sjöfarten än dem som beröra lots- och
fyrväsendet och pekar härvid på kostnaderna för sjökarteverket samt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens hamn- och farledsarbeten. Sammanfattningsvis
uttalar styrelsen att sjöfarten städse fordrar tillgänglig lotsbetjäning
samt att farlederna äro nöjaktigt utmärkta och belysta. Sjöfarten måste
då ock taga de härav följande konsekvenserna i ekonomiskt hänseende.
Vad lotspenningarna beträffar anser styrelsen att vissa lättnader i förhållande
till kommitténs förslag böra införas för det mindre tonnaget vid
lotsning genom Falsterbokanalen, där lotsplikt föreligger för alla fartyg
(dock ej kronans), vilkas nettodräktighet överstiger 20 ton. En sådan anordning
har vidtagits beträffande den tillfälliga lotsavgiften. Skälet härför
var, uttalar styrelsen, att man befarade att avgiftsbelastningen för det
mindre tonnaget skulle bliva så kraftig, alt detta i avsevärt mindre omfattning
än tidigare skulle begagna kanalen. En sådan utveckling ansågs
icke önskvärd, då kanalen iordningställts för alt underlätta sjöfartsförbindelserna
mellan Östersjön och Öresund, något som vore av betydelse
framförallt under beredskaps- och krigstillstånd. Lotsstyrelsen erinrar samtidigt
om att lotsplikt icke föreligger vid färd mellan Östersjön och Öresund
yttre vägen runt Falsterborev samt om att kanalavgifter debiteras
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
för färd genom kanalen. Vid lotsning genom kanalen bör sålunda enligt
styrelsen för fartyg, vars nettodräktigliet överstiger 20 men ej 100 ton, lotspenningar
utgå med allenast halva det belopp som angivits i kommitténs
taxeförslag. För fartyg vars nettodräktigliet överstiger 100 men ej 200 ton
böra lotspenningar erläggas med belopp motsvarande tre fjärdedelar av det
belopp som skall utgå enligt taxan. Nedsättning torde böra medgivas då
kronolots vid färd genom Falsterbokanalen anlitas för väglängd om högst
6 latitudminuter. Detta förslag skulle enligt styrelsens beräkningar minska
den av kommittén uppskattade inkomsten av lotspenningar med högst
100 000 kronor per år.
Frågan om avgiftslättnader vid lotsning genom Falsterbokanalen har
tagits upp också av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt Falsterbokanalens
samarbetsnämnd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen konstaterar att
med tillämpning av den nu föreslagna taxan lotsavgiften för fartyg mellan
20 och 100 ton ökar från nuvarande G till 19 kronor. För fartyg i storleksklassen
100 till 200 ton öka avgifterna från 14 till 23 kronor. Utöver dessa
kostnader komma sedan fastställda kanalavgifter. Därest den av kommittén
föreslagna taxan skulle tillämpas, är det enligt styrelsen sannolikt att
den lotspliktiga trafiken skulle minska avsevärt. Särskilt för fartyg under
500 ton torde kanal- och lotskostnader betydligt komma att överstiga den
besparing fartygen göra genom att använda den kortare vägen genom kanalen.
Styrelsen förordar att den före den 1 juli 1951 tillämpade vinterlotstaxan
för lotsning genom kanalen fastställes att gälla för densamma.
Liknande synpunkter framföras av Falsterbokcincilens samarbetsnämnd,
som framhåller, att en reducering av de föreslagna lotsavgifterna är synnerligen
påkallad för Falsterbokanalens vidkommande.
Generaltullstyrelsen uttalar, att vid bedömande av lämpligheten av att
företaga en så avsevärd höjning beträffande fyr- och båkavgiften som den
kommittén föreslagit hänsyn bör tagas även till andra omständigheter än
förskjutningen i prisnivån, såsom omfattningen av sjöfartens bidrag till
lots- och fyrväsendet samt avgiftens inverkan på sjöfartens lönsamhet.
Med hänsyn till svårigheten att bedöma dessa omständigheter ifrågasätter
styrelsen huruvida icke frågan bör göras till föremål för närmare utredning.
I varje fall bör i avvaktan på en dylik utredning en höjning av avgiften
givas allenast temporär giltighet.
Förslaget angående fortsatt avgiftsnedsättning för turistfartyg föranleder
ingen erinran från styrelsens sida. Styrelsen delar kommitténs uppfattning
om önskvärdheten av en omläggning av det nu tillämpade avgiftssystemet
men framhåller att en dylik författningsrevision är av den art
och omfattning att en särskild sakkunnigutredning kräves.
Kommerskollegium uttalar sin tillfredsställelse över kommitténs förslag
till förenkling av lotsavgiftssystemet. I fråga om taxebeloppens avvägning
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
39
♦
framställer kollegium erinringar endast mot att en bottenavgift av 10
kronor införts och framhåller att denna höjning främst kommer att drabba
det mindre och medelstora tonnaget. Kollegium erinrar om den bristande
förnyelsen av detta tonnage och om olägenheterna härav. Ämbetsverket
pekar också på att staten vidtagit åtgärder för att få en ändring till stånd
härutinnan. Att under sådana omständigheter införa en avgift som särskilt
drabbar denna sjöfartsgren kan enligt kollegium icke vara försvarligt.
Kollegium föreslår därför att den föreslagna grundavgiften uteslutes ur
den blivande taxan.
I fråga om fyr- och båkavgiften uttalar kommerskollegium att ämbetsverket
för sin del icke kan godtaga en höjning med 100 procent av avgiften
enbart på den av kommittén anförda motiveringen att levnadskostnadsoch
konsumtionsprisindex sedan 1937 stigit med ungefärligen denna procentsats.
För ett ställningstagande till avgiftshöjningar av föreslagen storleksordning
krävs enligt kollegii mening, att frågan om den riktiga avvägningen
av statens och sjöfartens skäliga andelar i kostnaderna för fyroch
båkväsendet noggrant överväges. Vidare erfordras ingående utredning
rörande avgiftshöjningarnas antagliga verkningar i olika avseenden, bland
annat med hänsyn till konkurrensen mellan svenska och utländska hamnar.
Kollegium framhåller, att de statliga avgifterna till lots- och fyrväsendet
i större svenska hamnar i ett flertal fall redan nu avsevärt överstiga
motsvarande avgifter utomlands. Som exempel på sådana hamnar nämner
kollegium dem som tidigare åberopats av reservanten i kommittén. I Oslo
däremot äro avgifterna enligt kollegium f. n. högre än i Göteborg. Kollegium
erinrar om att direkta motsvarigheter till fyr- och båkavgiften finnas
i England och Finland men framhåller, att det ur konkurrenssynpunkt
är av förhållandevis mindre intresse vilka sjöfartsavgifter som utgå i engelska
och finska hamnar, medan avgiftsbelastningen i hamnarna i Danmark
och på kontinenten måste noga beaktas.
Kollegium erinrar vidare om att kollegium är sysselsatt med utredning rörande
Sveriges eventuella anslutning till 1947 års konvention angående
skeppsmätning. Kollegium räknar med att lägga fram förslag i ämnet under
innevarande år. Därest Sverige skulle ansluta sig till denna konvention,
skulle fråga om ändring av bl. a. förordningen om fyr- och båkavgift
få upptagas till prövning redan under nästkommande år. Detta är
enligt kollegium ytterligare ett skäl för att låta anstå med ändring av fyroch
båkavgiften.
Vad slutligen angår den tekniska omarbetningen av förordningen om
fyr- och båkavgift anser kollegium i likhet med generaltullstyrelsen, att
uppgiften bör anförtros åt särskilda sakkunniga.
Sveriges redareförening uttalar, att fyr- och båkavgifterna sakna motsvarighet
i flera närbelägna länder och att vid flera tillfällen önskemål
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
framförts om att de skulle avskaffas eller -— om detta icke läte sig göra
— omläggas efter lämpliga och rättvisa grunder. Enligt redareföreningens
mening ligger det i sakens natur, att sjöfartsavgifterna skola avvägas så,
att de i görligaste mån motsvara den nytta, som fartyget har av det allmännas
anstalter till sjöfartens gagn. Fyr- och båkavgifterna tillgodose
knappast detta önskemål.
Redareföreningen framhåller, att sjöfartsnäringen ingalunda vill undandraga
sig att bidraga till nödvändiga utgiftsökningar men att den naturligtvis
icke är villig att betala mer, än vad som motsvarar en rättvis andel
av de sammanlagda kostnaderna för lots- och fyrväsendet. En oundgänglig
förutsättning för att bedöma frågan om sjöfartsavgifternas storlek är sålunda,
att det allmännas och sjöfartens procentuella andelar i dessa kostnader
först avvägas. En avgiftshöjning är icke motiverad med en hänvisning
endast till inträdda kostnadsstegringar. Det torde, uttalar föreningen,
vara en allmänt omfattad tanke, att bland statens uppgifter ingår att
stimulera näringslivet i dess helhet genom att underlätta och möjliggöra
de sjöväga transporterna. Detta sker icke endast i sjöfartens intresse och
bör därför icke heller bekostas av sjöfartsnäringen ensam. Icke heller har
det ansetts skäligt, att sjöfartsnäringen skall till fullo bekosta de åtgärder,
som staten vidtager för att skydda liv och egendom till sjöss, eller att den
avgiftspliktiga sjöfarten skulle betala även för icke avgiftsskyldiga fartyg,
vilka likväl draga nytta av ^prickning in. m. Vid ett hänsynstagande till
bl. a. dessa omständigheter bär man tidigare kommit till den uppfattningen,
att sjöfartsnäringen och staten böra bidraga med vardera 50 procent till
täckandet av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Lotskommittén har
icke anfört något, som är ägnat att rubba förtroendet för denna uppskattning.
Därest de statliga sjöfartsavgifterna skulle fastställas till belopp, överstigande
vad som ur ovan angivna synpunkter framstår som berättigat,
skulle enligt redareföreningens uppfattning dessa avgifter delvis få karaktären
av beskattning.
Den allvarligaste bristen i kommitténs förslag är enligt redareföreningen
att man icke förebragt någon utredning angående förhållandet mellan de
statliga sjöfartsavgifterna här och i utlandet. Föreningen finner det uteslutet
att genomföra de ifrågasatta avgiftshöjningarna utan att först undersöka
vilka följderna skulle bli ur konkurrenssynpunkt. Kommittén har icke
heller tillräckligt beaktat den omständigheten att förmågan att bära höga
avgifter avsevärt varierar för olika kategorier av fartyg. Likaså har tillräcklig
uppmärksamhet ej heller ägnats däråt, att den nuvarande sjöfartskonjunkturen
mycket snabbt kan återgå till mera normala förhållanden.
Sjöfartsavgifterna böra enligt redareföreningen utformas med tanke även
på förhållandena under en vikande konjunktur. Föreningen avstyrker därför
bestämt bifall till kommitténs förslag om höjning av fyr- och båkav
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
41
gifterna samt lotsavgifterna. Föreningen hemställer, under hänvisning till
sin skrivelse den 21 mars 1950, att en utredning angående möjligheterna
att avveckla fyr- och båkavgifterna kommer till stånd eller att det nuvarande
avgiftssystemet omarbetas.
Föreningen erinrar slutligen om behovet av en förnyelse och förbättring
i fråga om vissa delar av lots- och fyrväsendets materiel och framhåller,
att t. ex. ofta med fog påtalats det undermåliga skick, vari vissa fyrskepp
och tjänstefartyg befinna sig. Med hänsyn till att särskilda fyr- och båkavgifter
uttagas borde man, uttalar redareföreningen, kunnat förvänta att
staten på ett tillfredsställande sätt skulle sörja för att lots- och fyrväsendets
materiel befunne sig i bästa skick.
Kommitténs förslag till avgiftshöjningar avstyrkes också av Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund, de hörda handelskamrarna,
Stockholms rederiförening, Sveriges segelfcirtggsförening, Föreningen Sveriges
inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet och Södra Sveriges stuvareförbund.
Samtliga begära liksom redareföreningen att frågan göres till föremål
för ny utredning. I ett flertal fall ha önskemål också framställts om en överarbetning
av förordningen om fyr- och båkavgift. De nu nämnda remissinstansernas
skäl ha i huvudsak varit desamma som framförts av redareföreningen
och kommittéreservanten. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges
grossistförbund ha härjämte särskilt framhållit, att frågan om storleken av
sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet icke endast har betydelse direkt för
sjöfarten och för de svenska hamnarnas förmåga att konkurrera utan även
för vår utrikes varuhandel. Handelskammaren i Stockholm framhåller, att en
så kraftig avgiftshöjning, som den kommittén föreslagit, kan — särskilt i ett
försämrat konjunkturläge — få ogynnsamma konsekvenser för exporten.
Förslaget skulle också enligt handelskammaren få mycket olyckliga konsekvenser
för det redan hårt belastade tramptonnaget. -— Handelskammaren
i Göteborg uttrycker farhågor för att ett genomförande av de föreslagna
avgiftshöjningarna kan inverka på rederiernas benägenhet att låta sina
fartyg angöra svenska hamnar. Vad fyr- och båkavgiften beträffar anser
kammaren befogat att i varje fall slopa den för turistfartygens del. —
Handelskammaren i Gävle anser, att en höjning av sjöfartsavgifterna särskilt
skulle drabba Norrland, där det i många fall är nödvändigt att anlita
lots även om icke lotsplikt föreligger. Handelskammaren befarar att större
fartyg komma att undvika att gå upp i Bottenhavet. ■— Handelskammaren
i Karlstad framhåller, att Vänernsjöfarten är speciellt känslig för alla utgiftsökningar.
-— Handelskammaren i Malmö gör jämförelser mellan sjöfartsavgifterna
i Malmö och Köpenhamn och konstaterar att de redan nu
äro betydligt lägre i sistnämnda stad. Detta förhållande har enligt handelskammaren
bidragit till att den internationella transitotrafiken i Östersjöområdet
till stor del knutits till Köpenhamn. För Malmö frihamn har
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
transitotrafiken icke fått den betydelse man hoppades på då hamnen tillkom.
En höjning av sjöfartsavgifterna skulle avsevärt försämra de svenska
öresundshamnarnas konkurrensförmåga, särskilt i ett läge med försämrade
konjunkturer. — Liknande synpunkter framföras av Södra Sveriges stuvareförbund.
— Föreningen Sveriges inrikessjöfart framhåller, att vid en
kommande utredning bör beaktas att de mindre och medelstora fartygen,
d. v. s. de som arbeta under minst gynnsamma ekonomiska förhållanden,
med nuvarande system betala de högsta fyr- och båkavgifterna i förhållande
till tontalet räknat. — Sveriges segelfartygsförening anser, att lotspliktsgränsen
bör höjas från 100 till 300 ton för att tillgodose den mindre sjöfartens
behov av avgiftslättnader. — Svenska maskinbefälsförbundet påtalar
de olägenheter, som uppkomma genom avfattningen av förordningen
om fyr- och båkavgift i de fall då anhörig till ombordanställd medföljer
fartyg.
Anslaget till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten är
för innevarande budgetår upptaget till 9 095 000 kronor. Belastningen å
anslaget utgjorde för budgetåret 1950/51 9 998 560 kronor. Kungl. Maj:t
har den 20 april 1951 för lots- och fyrstaten fastställt dels personalförteckning
(statsliggaren s. 882), dels ock följande avlöningsstat:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 4 253 000
2. Avlöningar till extra-ordinarie personal, förslagsvis . . » 2 237 000
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi
narie
personal, förslagsvis ........................ » 1 971 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 633 500
Anmärkas bör att det rörliga tillägget i avlöningsstaten är beräknat efter
12 procent.
I sin petitaskrivelse den 29 augusti 1951 hemställde lotsstyrelsen, att anslaget
måtte höjas med 1 915 200 kronor.
V. ANSLAGSBERÄKNING.
kronor 9 095 000
1. Biträdespersonal:
a) 6 kontorister Ca 13 — kassörer Ca 16......
b) 6 kontorsbiträden Ca 8 — kanslibiträden
ökning Minskning
4 000
Ca 11
6 200
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
43
2. övrig personal: ökning
a) 1 förste motorskötare Cell, 2 matroser Ce 9 26 100
b) 12 båtmän Ce 9 .......................... 89 300
c) indragning av 1 tjänst som lotsförman i Ca 12
å övergångsstat..........................
d) indragning av samtliga tjänster å fyrskeppet
nr 2 Hävringe, nämligen 1 fyrmästare Ca 14,
1 fyrvaktare Ca 10, 2 fyrvaktare Ca 9 samt
2 fyrvaktare Ce 9 .......................
e) maskinist Ca 14—Ca 15 m. fl. lönegradsupp
flyttningar
.............................. 57 600
f) höjda dagarvoden åt tillfälliga biträden å
tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg
samt å fyrstaten ........................ 32 600
g) kostnader för tillsyningsmän vid obevakade
fyrar .................................. 4 000
Minskning
8 000
3. Omräkning:
a) anslagsposten till avlöningar till icke-ordi
narie
personal jämte rörligt tillägg........ 448 400
b) anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie personal..... 147 000
c) rörligt tillägg ............................ 1 108 000
1 923 200 8 000
+ 1 915 200
Motiv.
2 a) Motorskötaren skall huvudsakligen omhänderha tillsynen och skötseln
av en ny fjärrmanövrerad mistsignalanläggning med manöverplats vid
Rönnskärs lotsuppassningsställe. Matrostjänsterna erfordras när det nya
tjänstefartyget Stockholm tages i bruk under januari 1953.
2 b) Två av tjänsterna äro avsedda för Kråkelunds och Landskrona
lotsplatser i syfte att möjliggöra lotsuppassning dygnet runt vid dessa lotsplatser.
I övrigt sammanhänger förslaget med strävandena att förbättra
båtpersonalens arbetstidsförhållanden.
2 d) En nyanlagd fyr å Ölands södra grund, som numera trätt i funktion,
ersätter fyrskeppet nr 2 Hävringe, varigenom samtliga till fyrskeppet
hörande tjänster kunna indragas. I staten för innevarande budgetår har
räknats med att tjänsterna endast skulle vara besatta en mindre del av året.
2 e) Tjänstefartyget Stockholm, som äiJ ett motorfartyg, ersätter ett ångfartyg.
Maskinisttjänst å motorfartyg är placerad i Ca 15 och å ångfartyg i
Ca 14. En ny tjänst i Ca 15 bör därför inrättas samtidigt med att tjänsten i
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Ca 14 föres i övergångsstat. Föreskrift bör meddelas att tjänsten i Ca 15
icke må besättas förrän innehavaren av den lägre maskinisttjänsten avgått.
2 f) Förslaget är föranlett av rekryteringssvårigheter och innebär att
arvodena för ifrågavarande befattningshavare räknas upp så att de regelmässigt
motsvara lön enligt löneklass 7.
2 g) Arvoden till tillsyningsmännen utgå med synnerligen låga belopp
och ha icke höjts sedan lång tid tillbaka. Det begärda beloppet avser en
genomsnittlig höjning med 10 procent.
3 a) Uppräkningen av denna anslagspost hänför sig med 32 400 kronor
till tidigare genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1951 medgiven
uppflyttning av båtmanstjänsterna från 7 till 9 lönegraden, med 160 000
kronor till den från och med den 1 januari 1951 genomförda löneregleringen,
vilken medfört högre arvoden för den dagavlönade personalen, med
13 000 kronor till ökat behov av semestervikarier efter genomförande av
treveckorssemester, med 128 000 kronor till personalförstärkning i anledning
av ökad lotsningsfrekvens m. m., med 100 000 kronor till avlöning åt
lotsaspiranter samt med 15 000 kronor till ökade utgifter för semesterlöner.
3 b) Uppräkningen av denna anslagspost hänför sig med 80 000 kronor
till ökat behov av medel för lotslottsersättningar, med 60 000 kronor till
på grund av stegrade livsmedelspriser ökade utgifter för kost och kostpenningar,
med 2 000 kronor till ökat medelsbehov för ersättningar för
mistsignalering samt slutligen med 5 000 kronor till ökade kostnader för
fyrskeppstillägg.
1948 års lotskommitté räknar med att ett genomförande av dess förslag
kommer att medföra en utgiftsökning av 985 000 kronor i enlighet med
följande uppställning:
Kostnader enligt Kostnader enligt
gällande avlö- kommitténs
ningssystem förslag
Skillnad
(+ -)
Kronor Kronor
Kronor
1) Löner till ordinarie lotspersonal 3 485 000 3 970 000
2) Löner jämte vikariatsersättning
ar
till icke-ordinarie lotspersonal 935 000 1 060 000
3) Lotslott och lotslottsersättning 1 660 000 1 600 000
4) Fridygn ..................... — 350 000
5) Utbildningsarvoden........... — 85 000
+ 485 000
+ 125 000
— 60 000
+ 350 000
+ 85 000
+ 985 000
I anslutning till sina beräkningar har kommittén uttalat följande.
Under 1) redovisade löner till ordinarie personal ha beräknats med utgångspunkt
från det i personalförteckningen upptagna antalet befattningshavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 A.
45
I kostnaderna för den icke-ordinarie lotspersonalen under 2) ingå —
förutom löner för de icke-ordinarie lotsbefattningar (reservlotsbefattningarj,
som äro upptagna i den av lotsstyrelsen upprättade personalstaten —
jämväl löner till icke-ordinarie tjänstemän, som äro förordnade att med
vikariatslön bestrida göromål, som eljest ankomma på ordinarie lots,
ävensom vikariatsersättningar.
Å löner och vikariatsersättningar ha beräknats 32—33 procents rörligt
tillägg.
Kostnaderna för lotslott och lotslottsersättning under 3) ha beräknats
med utgångspunkt från lotsningsfrekvensen år 1948.
De under 4) upptagna kostnaderna avse utgifter för personalförstärkningar,
som föranledas av införandet av fridygn. Dessa personalförstärkningar
förutsättas skola ske genom utökning av den icke-ordinarie personalen.
Kostnaderna äro svårbedömbara och kunna därför endast approximativt
beräknas.
Jämväl de under 5) upptagna kostnaderna för utbildningsarvoden kunna
blott uppskattningsvis angivas.
Lotsstyrelsen beräknar, att de förslag till lönegradsförbättringar m. m.,
vilka styrelsen framlagt i sitt yttrande över kommitténs betänkande, medföra
utgiftsökningar, som, jämfört med kommitténs förslag, uppgå till
ytterligare 636 000 kronor. Härav hänföra sig 211 000 kronor till styrelsens
förslag om förbättrad lönegradsplacering för lotspersonalen, 250 000 kronor
till förslag om ökning av antalet fridygn och 15 000 kronor till höjda
utbildningsarvoden till lotselever. Lotsstyrelsens särskilda förslag till arbetstidsreglering
för personal å tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg
samt båtpersonalen vid lotsplatserna föranleder som tidigare nämnts en
utgiftsökning av sammanlagt 940 000 kronor.
Som inledningsvis nämnts har den 6 mars 1952 överenskommelse träffats
mellan tjänsteförteckningskommittén och vederbörande personalorganisationer
angående löneförhållandena för fyrpersonalen, personalen å
tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg samt båtpersonalen vid lotsplatserna.
överenskommelsen innebär förbättrade lönegradsplaceringar
samt höjda fyrskepps- och enslighetstillägg. I anslutning till höjningen av
dessa tillägg har överenskommits att särskild ersättning för mistsignalering
icke längre skall utgå. Chefen för civildepartementet kommer senare denna
dag vid anmälan av proposition angående ändrad lönegradsplacering av
vissa tjänster att lämna en närmare redogörelse för överenskommelsens
innebörd.
Departementschefen.
Lotspersonalen åtnjuter vid sidan av den fasta lönen särskild ersättning
för utfört lotsningsarbete och för vissa andra göromål. Ersättningen för
lotsning utgår enligt nuvarande avlöningssystem i form av en lotsarna
tillkommande andel i de avgifter sjöfarten har att erlägga för anlitande
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
av lots. Lotstaxesystemet fyller sålunda den dubbla uppgiften att vara ett
instrument för att reglera lotspersonalens inkomstnivå och att ligga till
grund för sjöfartsavgifternas beräkning. Sammankopplingen av lotslöner
och sjöfartsavgifter har bl. a. fått till följd att lotsarnas inkomster variera
avsevärt från plats till plats; de påverkas härjämte av säsong- och konjunkturväxlingar.
Vidare har sammankopplingen lagt hinder i vägen för en i
och för sig önskvärd förenkling av lotstaxesystemets konstruktion.
1948 års lotskommitté, som haft i uppdrag att utreda dessa frågor, har nu
avgivit sitt betänkande. Kommitténs förslag går i princip ut på att det
nuvarande sambandet mellan lotslöner och lotsavgifter upplöses. I syfte att
ernå en utjämning av lotspersonalens inkomstnivå föreslår kommittén att
den fasta avlöningen ökas; på grund av lotsningsarbetets särpräglade karaktär
bör emellertid även i fortsättningen utgå en med lotsningsuppgifternas
omfattning varierande särskild ersättning enligt en för detta ändamål
upprättad taxa. De avgifter, sjöfarten har att erlägga för lotsning, skola
beräknas efter en enhetstaxa.
Förslaget synes i stort sett väl ägnat att läggas till grund för en omläggning
av hittills tillämpat avlöningssystem för lotspersonalen. De olägenheter,
som förorsakats av detta system, synas i allt väsentligt bli undanröjda,
om förslaget genomföres. Jag biträder sålunda i likhet med remissinstanserna
de av kommittén angivna huvudprinciperna.
Höjningen av lotspersonalens fasta lön bör ske genom att berörda personalgrupper
erhålla högre lönegradsplacering. Härvid böra i främsta
rummet beaktas kompetenskrav, arbetsuppgifternas art och det med tjänsten
förenade ansvaret. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen bör vidare,
som bl. a. statens lönenämnd framhållit, hänsyn tagas till lönesättningen
för andra grupper av statstjänstemän i samband med den allmänna
tjänsteförteckningsrevisionen. Med dessa utgångspunkter finner jag mig
kunna tillstyrka en något högre placering än den av kommittén föreslagna
och ansluter mig till lotsstyrelsens förslag i ämnet. Jag förordar sålunda
att samtliga ordinarie lotsar — nu placerade i Ca 11 och 12 —
uppflyttas till Ca 16. För lotsplatsbefälets del böra nuvarande tjänstebeteckningar,
överlots och lotsförman, bibehållas. Vidare synes lönedifferentieringen
mellan dessa tjänstemän på skäl som kommittén angivit böra
kvarstå. Tjänsterna som överlots böra placeras i Ca 20 eller Ca 19 och
tjänsterna som lotsförman i Ca 18 eller Ca 17. Jag godtager kommitténs
förslag beträffande tjänsternas placering vid de olika lotsplatserna. Antalet
överlotsar i Ca 20 skulle härmed uppgå till 16 och antalet sådana
befattningshavare i Ca 19 till 18. Lotsförmanstjänsterna i Ca 18 skulle
uppgå till 25 och motsvarande tjänster i Ca 17 till 23. De extra ordinarie
lotsarna, som nu äro placerade i Ce 10 eller Cell, böra i fortsättningen
benämnas reservlotsar och vara placerade i Ce 14. Jag tillstyrker slutligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
47
även förslaget om att särskilda extra ordinarie lotstjänster må kunna inrättas,
vilkas innehavare — bortsett från anställningsformen — skola vara
till fullo likställda med de ordinarie lotsarna. Tjänsterna böra placeras i Ce 16.
Vid sidan av avlöningen bör enligt kommitténs förslag särskild lotsningsersättning
tillerkännas lotspersonalen. Denna ersättning bör
utgå av statsmedel efter en särskild taxa. Taxan bör enligt kommittén
utformas så att lotsningsersättningen i förening med den fasta lönen ger
personalen en skälig inkomst samtidigt som en rättvis värdering sker av
lotsningsprestationen. Löneregleringen — höjd lönegradsplacering och lotsningsersättning
enligt av kommittén utarbetad taxa — innebär för lotsarna
vid de lotsplatser, där personalen för närvarande är sämst ställd, genomgående
en icke obetydlig förbättring av inkomstläget, medan vid sådana
lotsplatser, där inkomstförhållandena äro mera gynnsamma, förbättringarna
i allmänhet äro mindre eller — i några fall — helt utebli.
Taxan är så konstruerad att den lotsade våglängden och fartygets nettodräktighet
äro avgörande för ersättningens storlek. Vid avvägning av de
grundbelopp, varpå taxan baserats, har kommittén utgått från 1951 års
löneläge. Kommittén framhåller att lotsningsersättningen för man räknat
skulle minska, därest lotspersonalen utökas i anledning av en fritidsreglering.
Med hänsyn till dessa omständigheter vill jag föreslå att taxan räknas
om, varvid grundbeloppen böra höjas med 20 procent i förhållande till
kommittéijs förslag. I övrigt har jag intet att erinra beträffande taxans
tekniska utformning.
Vad kommittén föreslagit beträffande lotsningsersättningens storlek i
speciella fall, t. ex. då lotsavgift skall erläggas utan att lots anlitas eller
då fartyg ingår till svensk hamn för reparation m. m. eller vid bogsering,
föranleder icke heller någon erinran från min sida. Den intjänade lotsningsersättningen
bör i form av lotslott fördelas bland personalen. Därvid bör,
som kommittén föreslagit, någon inskränkning icke ifrågakomma för de
befattningshavare, som vikariera å eller bestrida göromål förenade med
lotstjänst. Vad kommittén i övrigt förordat beträffande ersättningens beräkning
och personalens rätt till lotslott och lotslottsersättning kan jag
biträda. Närmare bestämmelser i ämnet böra sammanföras till en särskild
författning, utformad i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda ifrågavarande
föreskrifter. Om denna anordning vidtages, bör i 36 § Saar, vilken
innehåller vissa detaljbestämmelser beträffande lotslott m. in., intagas endast
en huvudbestämmelse om att lotspersonalen vid sidan av den fasta
lönen äger uppbära lotslott och lotslottsersättning enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj :t meddelar.
Beträffande lotsningsersättningens förhållande till ändringar i statstjänstemännens
löner och i penningvärdet anser jag i likhet med kommit
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
ten att en omprövning bör äga rum endast efter mera betydande förskjutningar
i penningvärdet. Härjämte bör ändring av ersättningsgrundema
övervägas, därest mätningsreglema för nettotonnage revideras.
Lotsstyrelsens och lotsförbundets förslag om att vid ledighet med A- och
B-avdrag reducerad lotslott skall utgå i stället för som nu minskade avdrag
kan jag icke biträda. Styrelsen och förbundet ha också föreslagit att lotslottsersättning
skall utgå vid flyttning i vissa fall. Icke heller detta förslag
anser jag mig kunna godtaga. Extra ordinarie lotsar böra emellertid likställas
med de ordinarie lotsarna ifråga om löneavdrag. Detta kräver ändring
av 27 § Saar. Förslag till ändringar i Saar kommer senare att föreläggas
riksdagen i proposition på föredragning av chefen för civildepartementet.
Vad angår lotspersonalens pensionsför hållan den gäller för närvarande
att den ordinarie personalen med hänsyn till lotslotten har en förmånligare
ställning i pensionshänseende än andra statstjänstemän i motsvarande
lönegrader. Kommittén har icke avgivit något förslag rörande
personalens pensionsvillkor i fortsättningen. Lotsstyrelsen, TCO och lotsförbundet
anse att lotspersonalen alltjämt bör vara förmånligare ställd i
pensionshänseende. För egen del är jag icke för närvarande beredd att ta
ställning till denna fråga.
Vad beträffar från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner
för biträde av kronolots föreslår kommittén att de s. k. väntpenningarna
ersättas av en väntersättning, som skall utgå av statsmedel och
fördelas bland personalen på samma sätt som lotsningsersättningen. Med
hänsyn till att väntersättningen kan sägas utgöra ett led i lotsningsarbetet
finner jag ett dylikt förfarande riktigt och förordar att förslaget genomföres.
Jag har icke heller något att erinra mot att väntersättningen i enlighet
med kommitténs förslag fastställes till tre kronor för timme. —
Förtöjningsersättningen synes alltjämt på de skäl kommittén anfört böra
utgå direkt till lotspersonalen. I likhet med lotsstyrelsen och lotsförbundet
finner jag med hänsyn till det ökade antalet större fartygsenheter rimligt
att ersättningens maximibelopp höjes. För att undvika alltför stor ojämnhet
lotsplatserna emellan synes maximibeloppet icke böra överstiga 40 kronor.
Det torde framdeles få övervägas i vad mån ändring i mätningsreglerna
för nettotonnage skall föranleda ändringar i grunderna för förtöjningsersättningens
beräkning. — Minimiersättningen för lotsarnas resor i
vissa fall bör i överensstämmelse med kommitténs förslag höjas från tre
till sex kronor. — Lotsstyrelsens förslag att de s. k. budpenningarna jämväl
skola tillkomma båtpersonalen anser jag mig kunna tillstyrka med
hänsyn till att de uppdrag, varom här är fråga, vanligtvis utföras med
användande av de vid lotsplatserna stationerade tjänstebåtarna. Vid genomförande
av detta förslag erfordras ett tillägg till 25 § tilläggsbestämmel
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
49
serna till Saar. Att meddela närmare bestämmelser angående såväl fördelningen
av budpenningarna som övriga här avsedda ersättningar och
förmåner torde få ankomma på lotsstyrelsen efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t. Kommitténs uppfattning i hamnlotsfrågan och beträffande hemvägsersättning
vid öresundslotsning delas av mig.
Lotsaspirant bör i fortsättningen som kommittén föreslagit benämnas
lotselev. Lotselev med full styrsedel bör erhålla benämningen examinerad
lots. Det nuvarande systemet, enligt vilket lotselev i denna sin egenskap
icke erhåller någon avlöning, är icke tillfredsställande och bidrager till
att försvåra rekryteringen till lotsyrket. Jag föreslår därför att sådan befattningshavare
från och med nästa budgetår tillerkännes utbildningsår
vode i den mån han icke under utbildningstiden kan erhålla annan
avlönad anställning, t. ex. som båtman. Det av kommittén föreslagna arvodet
synes emellertid alltför lågt. Arvodet torde böra bestämmas till i ett
för allt 420 kronor för månad. Då utbildningstiden varierar avsevärt lotsplatserna
emellan, bör tiden för åtnjutande av arvode fastställas av lotsstyrelsen
för var och en av lotsplatserna. Vad kommittén föreslagit beträffande
examinerad lots’ lönegradsplacering såsom extra reservlots i Cg 11
och Cg 13 bör i anslutning till vad jag tidigare anfört om lönegradsplacering
för reservlotsar jämkas sålunda att i stället lönegraderna 12 och 14
tillämpas.
Rörande samtliga i det föregående berörda frågor ha överläggningar ägt
rum med vederbörande personalorganisationer, som därvid förklarat sig
godtaga förslag av den innebörd jag nu förordat.
I lotskommitténs uppgifter ingick också att undersöka arbetstidsförhållandena
för lotspersonalen. Kommittén har funnit att det med hänsyn
till arbetets skiftande karaktär och sjöfartens behov av ständig lotsuppassning
icke är möjligt att genomföra eif arbetstidsreglering för lotspersonalen
utan högst avsevärda praktiska olägenheter. Däremot anser kommittén att
i varje fall en fritidsreglering bör komma till stånd. Förslaget innebär
att personalen som kompensation för sön- och lielgdagstjänstgöring tillförsäkras
fyra fridygn per månad. Jag ansluter mig i princip till förslaget
om en fritidsreglering. Antalet fridygn bör emellertid enligt min åsikt ökas
till fem per månad såsom lotsstyrelsen och lotsförbundet föreslagit. Bestämmelser
om inskränkningar i rätten till fridygn liksom övriga vid förslagets
genomförande erforderliga föreskrifter torde få ankomma på lotsstyrelsen
att meddela. Reformen torde få genomföras successivt allteftersom
personaltillgången det medgiver.
Även för båt- och tjänstefartygspersonalen är arbetstiden för närvarande
oreglerad. Lotsstyrelsen har undersökt möjligheterna att genomföra en
arbetstidsreglering för dessa personalgrupper men har ansett att en sådan
reglering icke är tänkbar bl. a. med hänsyn till de starka variationerna i
4 Bihang till liksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.
50
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
arbetsuppgifternas art och omfattning. Styrelsen föreslår emellertid att
kompensation beredes personalen -— båtmän, båtstyrare, motorskötare
samt personal å tjänstefartyg — dels genom särskilda arvodestillägg å
lönen, dels genom en fritidsreglering. Vidare bör personalens arbetsbörda
lättas genom utökning av antalet befattningshavare. Arbetstidsfrågan för
berörda personalkategorier innefattar enligt vad lotsstyrelsens undersökningar
ge vid handen synnerligen svårbemästrade problem. Det synes
lämpligt att frågan blir föremål för ytterligare utredning. Därest denna
utredning icke hinner slutföras före den 1 juli 1952, böra emellertid de av
lotsstyrelsen föreslagna åtgärderna genomföras fr. o. m. nämnda dag. överläggningar
rörande arbetstidsfrågorna ha hållits med vederbörande personalorganisationer,
vilka därvid förklarat sig godtaga de anordningar jag
nu förordat.
Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet
utgöres huvudsakligen av lotspenningar, tillfällig lotsavgift samt fyr- och
båkavgift.
Enligt de för lotskommittén givna direktiven skulle kommittén dels söka
åstadkomma en förenkling i lotsavgiftssystemet, dels göra en översyn av
grunderna för fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för
lots- och fyrväsendet. Som skäl för en dylik översyn angavs i direktiven att
kostnaderna för lots- och fyrväsendet stigit högst avsevärt efter det att
gällande grunder för lotspenningarna och fyr- och båkavgifterna fastställdes
och att härigenom en betydande förskjutning till statens nackdel
inträffat.
Beträffande lotstaxesystemet föreslår kommittén, att de nuvarande fem
vid lotsförordningen fogade taxorna ersättas av en enda taxa, där avgifternas
höjd liksom nu göres beroende av fartygens storlek och av den lotsade
våglängden. Kommitténs förslag om en enhetstaxa synes väl tillgodose
det i direktiven uttalade önskemålet om en förenkling av lotsavgiftssystemet
och har vad den tekniska utformningen angår ej mött någon
erinran från remissinstanserna. Jag har icke heller något att invända mot
taxeförslagets konstruktion.
I fråga om avvägningen av sjöfartsavgifternas storlek ha emellertid betydande
meningsskiljaktigheter kommit till uttryck. Kommittén konstaterar
för sin del, att sedan avgifternas storlek senast prövades, år 1937,
levnadskostnads- och konsumtionsprisindex stigit med ungefär 100 procent,
medan avgifterna kvarstått oförändrade bortsett från den tillfälliga lotsavgift,
som infördes 1951. Enligt kommitténs mening böra sjöfartsavgifterna
anpassas till nu rådande prisnivå. I överensstämmelse härmed innefattar
kommitténs taxeförslag beträffande lotsavgifter en höjning med 95
procent i förhållande till gällande taxor. Om hänsyn tages till den till
-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 134.
51
fälliga lotsavgiften, uppgår den föreslagna höjningen till cirka 40 procent.
Fyr- och båkavgiften föreslås höjd med 100 procent.
Kommittén påvisar att sjöfartsavgifterna, som under 1930-talet genomsnittligt
täckte mer än 90 procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet
frånsett pensionskostnader, under de senaste åren motsvarat endast omkring
60 procent av utgifterna. Kommittén beräknar att om de föreslagna
taxehöjningarna genomföras, täckningsprocenten skall uppgå till omkring
90 procent eller, om pensionskostnaderna medräknas, cirka 80 procent.
Statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision och lotsstyrelsen
anse de föreslagna höjningarna befogade och ha sålunda i stort sett
ingen erinran mot kommitténs förslag.
Ett stort antal remissinstanser — företrädesvis sjöfarts- och andra näringsorganisationer
— avstyrker kommitténs förslag i denna del med motivering
att enbart höjningen av den allmänna prisnivån icke utgör ett tillräckligt
skäl för de föreslagna kraftiga avgiftshöjningarna. Man framhåller
att sjöfartsavgifterna i Sverige nu äro högre än på vissa håll i utlandet
och befarar att en höjning skall försämra den svenska sjöfartens och hamnarnas
konkurrensförmåga. Man understryker också att staten ensam bör
svara för vissa kostnader och hänvisar till att tidigare verksamma kommittéer
hävdat att staten och sjöfarten vardera skulle svara för cirka 50
procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Vidare påpekas från
vissa håll att det mindre tonnaget relativt sett drabbas hårdast av avgiftshöjningar;
de mindre och medelstora fartygen böra i stället beredas lättnader
exempelvis genom höjning av lotspliktsgränsen. Fyr- och båkavgiften
anses böra avskaffas; därest detta icke låter sig göra, bör förordningen
om fyr- och båkavgift överarbetas. Enligt såväl kommittéreservantens
som de ifrågavarande remissinstansernas mening har kommittén icke
tillräckligt utrett frågan om sjöfartsavgifternas storlek. En ny utredning
anses därför böra verkställas och i avvaktan härpå inga ändringar göras i
sjöfartsavgifternas storlek.
För egen del vill jag till en början understryka, att sjöfartens avgifter
till lots- och fyrväsendet — frånsett den år 1951 införda tillfälliga lotsavgiften
— varit oförändrade sedan 1937. Redan med hänsyn till den allmänna
förskjutning i prisnivån, som inträffat sedan denna tidpunkt, anser
jag en avsevärd höjning av avgifterna ofrånkomlig. Kommitténs förslag
innebär i själva verket endast att avgifterna återställas till den under
1930-talet rådande nivån. Det lär icke med fog kunna göras gällande, att
sjöfarten under nuvarande konjunkturer allmänt sett skulle ha sämre förutsättningar
än under 1930-talet att hära avgifter, som täcka huvuddelen
av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att fraktindex med 1938 som basår (= 100) i februari 1952 uppgick
till 438.
52
Kung!. Maj:ts proposition nr 134.
I anledning av uttalandena om att staten och sjöfarten skola bära hälften
vardera av kostnaderna för lots- och fyrväsendet vill jag framhålla, att
någon dylik princip aldrig godtagits av statsmakterna. Jag kan heller icke
finna, att det nu förebragts några vägande skäl för att sjöfartens andel i
kostnaderna skulle begränsas till 50 procent. Det föreligger sålunda enligt
min mening ingen anledning att frångå det hittillsvarande systemet, som
inneburit att huvudparten av dessa utgifter fallit på sjöfarten. Jag vill vidare
framhålla, att de ytterligare löne- och kostnadsstegringar, som äro att
vänta under innevarande år, torde få till följd att täckningsprocenten, även
om de föreslagna avgiftshöjningarna genomföras, icke uppgår ens till 75
procent. Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes en avgiftshöjning
av den storleksordning lotskommittén föreslagit fullt berättigad.
Med anledning av de jämförelser som gjorts med sjöfartsavgiftema i
utlandet vill jag framhålla att det torde ligga i sakens natur att kostnaderna
för lots- och fyrväsendet i Sverige bli större än i åtskilliga andra länder
med hänsyn till Sveriges långa, flerstädes av skärgårdar kantade kuster.
Om sjöfartens krav på säkerhetsanstalter och andra anordningar till sjöfartens
tjänst skola tillgodoses, har sjöfarten också att räkna med avgifter,
som äro större än i vissa andra länder. Det torde ställa sig mycket svårt
att på förhand genom utredningar fastställa hur en avgiftshöjning kan
tänkas påverka de svenska hamnarnas konkurrensförmåga. Jag kan icke
finna befogat att ytterligare uppskjuta den sedan länge påkallade uppräkning
av sjöfartsavgiftema, som erfordras för att erhålla en rimlig täckning
av förevarande utgifter. Detta utgör givetvis ej hinder för att i ett förändrat
konjunkturläge överväga någon lättnad i avgiftsplikten.
Vissa remissinstanser ha uttryckt farhågor för att det mindre tonnaget
skulle drabbas relativt hårdare av de föreslagna höjningarna än sjöfarten
i övrigt. Särskilda åtgärder kunna därför påkallas för att undvika en försämring
av de ekonomiska förutsättningarna för den mindre skeppsfarten.
Jag är sålunda beredd att biträda lotsstyrelsens förslag till avgiftsminskningar
för de mindre fartygen vid färd genom Falsterbokanalen. En icke
ringa lättnad för här avsedda fartygskategorier skulle kunna vinnas, om
gränsen för lotsplikt i enlighet med förslag från Sveriges segelfartygsförening
flyttas från 100 till 300 ton. Vidare böra möjligheterna att sänka
fyr- och båkavgifterna för det mindre tonnaget undersökas. Dessa frågor
böra bli föremål för ytterligare utredning. I samband härmed bör
förordningen om fyr- och båkavgift underkastas en allmän översyn i syfte
framför allt att förenkla förordningens tillämpning..
I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning förordar jag, att de
ifrågasatta höjningarna av sjöfartsavgiftema provisoriskt genomföras från
och med den 1 juli 1952. I fråga om uttagande av lotspenningar tillstyrker
jag lotskommitténs förslag med den nyss berörda jämkningen beträffande
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
53
avgift vid färd genom Falsterbokanalen. Höjningen av fyr- och båkavgiften
synes böra genomföras i enlighet med kommitténs förslag. Då sjöfartsavgifterna
vid bifall till här framlagda förslag icke komma att påverka
lotspersonalens löneförhållanden, torde det i fortsättningen böra ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta om dessa avgifter.
Frågan om avgifterna för den s. k. öresundslotsningen torde jag framdeles
få återkomma till.
Jag övergår härefter till att beräkna medelsbehovet för lots- och
fyrstaten under nästa budgetår. Vad först angår lotsstyrelsens i petita
gjorda äskanden föreslår jag beträffande biträdestjänsterna — under hänvisning
till vad chefen för civildepartementet anfört i proposition nr 14 till
årets riksdag angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. m. —
att kontoristtjänsterna i Ca 13 omändras till kansliskrivartjänster i Ca 15 och
kontorsbiträdestjänsterna i Ca 8 till kanslibiträdestjänster i Ca 11. Då innehavarna
av 3 kontoristtjänster i Ca 13 redan erhållit placering som extra
kansliskrivare i Cg 15 behöva medel beräknas endast för uppflyttning av
3 kontoristtjänster. Kostnadsökningen härför kan beräknas till 7 700 kronor.
Jag biträder styrelsens förslag om personalförstärkning vid Rönnskärs
lotsuppassningsställe såtillvida, att jag föreslår att en tjänst som andre
motorskötare inrättas. Vidare böra medel beräknas för 2 matrostjänster
med placering i Ce 10. I fråga om båtmanstjänsterna tillstyrker jag att
ytterligare tio sådana tjänster inrättas med placering i 11 lönegraden. Kostnaden
för de nu nämnda personalökningama uppgår för nästa budgetår
till 81 000 kronor. En lotsförmanstjänst å övergångsstat samt tjänsterna å
fyrskeppet nr 2 Hävringe torde i enlighet med styrelsens förslag indragas
från och med nästa budgetår. Härav betingad kostnadsminskning uppskattar
jag liksom styrelsen till 8 000 kronor.
De av lotsstyrelsen föreslagna lönegradsuppflyttningarna avse sådan
personal, om vars lönegradsplacering förslag framlägges av chefen för civildepartementet
i proposition denna dag. Styrelsens förslag rörande en maskinisttjänst
bör föranleda att i personalförteckningen för lots- och fyrstaten
uppföres en ny sådan tjänst i Ca 19 samt å övergångsstat en maskinisttjänst
i Ca 17.
Dagarvodena åt tillfälliga biträden vid lotsverket synas med hänsyn till den
förbättrade löneställning, som torde komma den lönegradsplacerade personalen
å lots- och fyrstaten till del, böra höjas utöver vad lotsstyrelsen
föreslagit. Jag uppskattar med utgångspunkt från lotsstyrelsens beräkningar
den sammanlagda kostnadsökningen för detta ändamål till i runt tal
135 000 kronor. Till arvodeshöjningar för tillsyningsmän vid obevakade
fyrar torde i enlighet med styrelsens förslag böra beräknas 4 000 kronor.
De såsom omräkning betecknade anslagshöjningarna föranleda icke någon
erinran från min sida utom på ett par punkter. Sålunda innefattas
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
lotsstyrelsens yrkanden beträffande arvoden åt lotsaspiranter samt lotslottsersättningar
i lotskommitténs förslag och medel härför behöva icke
beräknas i detta sammanhang. Vidare får jag erinra om att särskild ersättning
för mistsignalering icke längre skall utgå. Den av mig tillstyrkta
omräkningen medför således en anslagsökning å sammanlagt 413 400 kronor.
Höjningen av det rörliga tillägget till 32—33 procent medför ett ytterligare
medelsbehov av 1 100 000 kronor.
De av lotsstyrelsen i petita framlagda förslagen skulle således föranleda
en anslagshöjning av (7 700 + 81 000 — 8 000 + 135 000 + 4 000 +
413 400 + 1 100 000 =) 1 733 100 kronor.
Den höjda lönegradsplaceringen för lotspersonalen kan beräknas medföra
en utgiftsökning av 821 000 kronor. Kostnaderna för vikarier i anledning
av fritidsreglering för lotspersonalen torde uppgå till 600 000 kronor.
Utgifterna för utbildningsarvoden till lotselever kunna uppskattas till
100 000 kronor. Nu nämnda kostnader uppgå alltså till sammanlagt
(821 000 + 600 000 + 100 000 =) 1 521 000 kronor.
Den av mig tillstyrkta höjningen av den särskilda ersättningen för lotsning
medför ett ökat medelsbehov för nästa budgetår av i runt tal 260 000
kronor.
Vidare böra medel beräknas för genomförande av lotsstyrelsens förslag
till åtgärder, ägnade att förbättra arbetstidsförhållandena för båt- och
tjänstefartygspersonalen. Jag godtager styrelsens beräkningar härvidlag
och uppskattar således kostnaden härför till 940 000 kronor, däri inbegripet
kostnaden för 33 båtmanstjänster. Därest möjligen en arbetstidsreglering
genomföres för nämnda personal under nästa budgetår och detta medför
utgiftsökningar för övertidsersättningar m. m., torde anslaget i erforderlig
mån få överskridas.
Utgiftsökningen i anledning av den ändrade lönegradsplacering m. m.
för fyr-, tjänstefartygs- och båtpersonal, som i proposition denna dag föreslås
av chefen för civildepartementet, kan uppskattas till sammanlagt
548 000 kronor.
Den sammanlagda utgiftsökningen uppgår sålunda till (1 733 100 +
1 521 000 + 260 000 + 940 000 + 548 000 =) 5 002 100 kronor.
Anslaget beräknas sålunda, varvid rörligt tillägg upptagits med 32—33
procent:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän 4 966 900 (+ 713 900) kronor;
Avlöningar till icke-ordinarie personal 4 265 700 (+ 2 028 700) kronor;
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 2 624 500
(+ 653 000) kronor;
Rörligt tillägg 2 240 000 (+ 1 606 500) kronor.
Anslaget uppföres alltså med (4 966 900 + 4 265 700 + 2 624 500 +
2 240 000 =) 14 097 100 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 134. _ 55
I personalförteckningen för lots- och fyrstaten böra följande
ändringar vidtagas:
6 kontorister i Ca 13 och 6 kontorsbiträden i Ca 8 utbytas mot 6 kansliskrivare
i Ca 15 respektive 6 kanslibiträden i Ca 11. 15 överlotsar i Ca 16
och 1 lotsförman i Ca 15 utbytas mot 16 överlotsar i Ca 20. 18 överlotsar
i Ca 19 upptagas i stället för motsvarande antal lotsförmän i Ca 15. 3 lotsförmän
i Ca 15, 18 lotsförmän i Ca 13 och 4 lotsförmän i Ca 12 utbytas
mot 25 lotsförmän i Ca 18. 23 lotsförmän i Ca 12 uppföras i Ca 17. 290
lotsar i Ca 12 samt 70 lotsar i Ca 11 utbytas mot 360 lotsar i Ca 16. 1 lotsförman
och 1 lots i Ca 12 å övergångsstat samt 1 fyrmästare i Ca 14, 1
fyrvaktare i Ca 10 och 2 fyrvaktare i Ca 9 avföras ur förteckningen. Slutligen
bör i förteckningen uppföras 1 maskinisttjänst i Ca 19. En sådan
tjänst i Ca 17 bör uppföras å övergångsstat.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för lots- och fyrstaten vidtaga de ändringar, som angivits i
det föregående;
b) godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ............................. 4 966 900
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................. 4 265 700
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie personal, förslagsvis....... 2 624 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ............... 2 240 000
Summa kronor 14 097 100;
c) till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lotsoch
fyrstaten för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 14 097 100 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Groll.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
Bilaga 1.
Förslag till taxa å lotsningsersättning.
2:25 3:70 4:95'' 6:00 6:85 7:50
Latitud- minuter |
Koefficient |
Högst 500 ton |
över 1 500 |
över 1 500 3 000 |
över 3 000 5 000 |
över 5 000 8 000 |
över 8 000 |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
2 |
2,00000 |
4:50 |
7:40 |
9:90 |
12:00 |
13:70 |
15:00 |
3— 4 |
2,84770 |
6:40 |
10:50 |
14:10 |
17: 10 |
19:50 |
21:40 |
5— 6 |
3,51120 |
7:90 |
13:00 |
17:40 |
21: 10 |
24: 10 |
26:30 |
7— 8 |
4,08130 |
9:20 |
15: 10 |
20:20 |
24:50 |
28:00 |
30:60 |
9—10 |
4,59300 |
10:30 |
17:00 |
22:70 |
27:60 |
31:50 |
34:40 |
11—12 |
5,06397 |
11:40 |
18: 70 |
25: 10 |
30:40 |
34:70 |
38:00 |
13—14 |
5,50463 |
12:40 |
20:40 |
27:20 |
33:00 |
37: 70 |
41:30 |
15—16 |
5,92176 |
13:30 |
21:90 |
29:30 |
35:50 |
40:60 |
44:40 |
17—20 |
6,70300 |
15: 10 |
24:80 |
33:20 |
40: 20 |
45:90 |
50: 30 |
21—25 |
7,60760 |
17: 10 |
28: 10 |
37:70 |
45:60 |
52:10 |
57: 10 |
26—30 |
8,45614 |
19:00 |
31:30 |
41:90 |
50:70 |
57:90 |
63:40 |
31—35 |
9,26395 |
20:80 |
34:30 |
45:90 |
55:60 |
63: 50 |
69:50 |
36—40 |
10,04086 |
22:60 |
37:20 |
49: 70 |
60: 20 |
68:80 |
75:30 |
41—45 |
10,79378 |
24:30 |
39:90 |
53:40 |
64: 80 |
73:90 |
81:00 |
46—50 |
11,52715 |
25:90 |
42: 70 |
57: 10 |
69:20 |
79:00 |
86:50 |
51—55 |
12,24472 |
27:60 |
45:30 |
60: 60 |
73: 50 |
83:90 |
91:80 |
56—60 |
12,94872 |
29: 10 |
47:90 |
64: 10 |
77: 70 |
88:70 |
97: 10 |
61—65 |
13,64160 |
30: 70 |
50:50 |
67:50 |
81: 80 |
93:40 |
102: 30 |
66—70 |
14,32488 |
32:20 |
53: 00 |
70:90 |
85:90 |
98: 10 |
107:40 |
71—751 |
15,00000 |
33: 70 |
55:50 |
74:20 |
90:00 |
102:70 |
112:50 |
1 Om distansen överstiger 75 latitudminuter, tillägges för varje hel eller påbörjad distans
av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminuterna det belopp, som utgör skillnaden mellan
ersättningen för distansgruppen 66—70 latitudminuter och ersättningen för distansgruppen
71—75 latitudminuter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i.
57
Bilaga 2.
Förslag till
Kungörelse angående lotslott till lotspersonalen m. m.
Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna
som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
Tjänsteman, tillhörande lotspersonalen, äger, utöver honom eljest tillkommande
avlöningsförmåner, uppbära lotslott eller lotslottsersättning jämlikt
bestämmelserna i denna kungörelse. Lotslott utgår av lotspersonalen vid vederbörande
lotsplats gemensamt tillkommande lotsnings- och väntersättningar.
Om beräkning av lotsnings- och väntersättningar.
2 §.
1 mom. Vid lotsning eller annan förrättning, för vilken lotspenningar
skola erläggas enligt 30, 31 eller 36 §§ lotsförordningen den 4 juni 1937
(nr 330) eller enligt de särskilda taxor, som gälla för lotsning i Öresund
(öresundslotsning), utgår lotsningsersättning, beräknad, därest ej i denna
paragraf annorlunda bestämmes, enligt vid denna kungörelse fogad taxa.
Sådan ersättning skall utgå jämväl i de fall, då lotspenningar skola erläggas,
ehuru lots ej anlitats.
2 mom. För fartyg, som begagnat lots, utgår lotsningsersättning efter
den väglängd, som ligger till grund för beräkningen av lotspenningama,
dock att vid öresundslotsning och sådan lotsning i förening med annan
lotsning våglängden bestämmes genom att den tillryggalagda distansen,
oavsett kryssning och smärre avvikelser, uppmätes å sjökort.
I fall, som avses i 1 mom. andra stycket, utgår lotsningsersättning för
två latitudminuter oavsett den väglängd, för vilken lotspenningar beräknas.
3 mom. Till grund för beräkning av lotsningsersättning skall, då fråga
ej är om öresundslotsning, ligga det tontal, efter vilket lotspenningar erläggas.
Vid öresundslotsning utgår lotsningsersättning efter det tontal, som bestämmes
av lotsstyrelsen.
4 mom. Då lotsbiträde lämnas vid bogsering av fartyg eller av flytdocka,
mudderverk, ponton eller dylikt föremål, skola de i 30 § 5 mom. lotsförordningen
stadgade grunder för lotspenningamas erläggande i angivna fall
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.
äga motsvarande tillämpning i fråga om beräkning av lotsningsersättning
enligt den i 1 mom. här ovan omförmälda taxan.
5 mom. När fartyg, utan att bogsering äger rum, går under ledning av
därom anmodad lots, som befinner sig å annat av honom lotsat fartyg,
utgår lotsningsersättning med hälften av det belopp, som skolat utgå för
fartyget, i händelse detsamma gått under ledning av ombord varande lots.
Har lots väglett fartyg från båt eller annat ställe utom fartyget enligt
vad i 12 § lotsförordningen omförmäles, utgår lotsningsersättning såsom
om lotsen tjänstgjort ombord å fartyget.
6 mom. Tjänstgör lots vid bogsering av timmerflotte, skall lotsningsersättning
utgå för varje hel eller påbörjad timme, varunder lotsning pågår,
om längden av den bogserade flotten — eller när flera flottar bogseras,
dessas sammanlagda längd, vare sig de framföras bredvid eller efter varandra
— icke överstiger 150 meter med tre kronor;
om samma längd överstiger 150 men icke 400 meter med fyra kronor;
samt
om längden överstiger 400 meter med fem kronor.
7 mom. Står lots till förfogande å isbrytare under expedition för isbrytning,
skall lotsningsersättning utgå med tre kronor för varje hel eller påbörjad
timme, varunder lotsen står till förfogande. Leder denna beräkningsgrund
till mindre belopp än det, som med tillämpning av lotsersättningstaxan
skulle hava utgått för fartygets lotsning 40 latitudminuter eller den
mindre sträcka färden i sin helhet omfattat, skall i stället sadant enligt
taxan beräknat belopp utgå.
8 mom. Då lots lämnat biträde å förankrat eller förtöjt fartyg enligt
vad i 25 § lotsförordningen omförmäles, skall lotsningsersättning utgå med
tre kronor för varje hel eller påbörjad timme, lotsen tagits i ansprak, dock
högst med 48 kronor för varje helt eller påbörjat dygn.
Då lots anlitats allenast medan fartyget legat och hållit, skall lotsningsersättning
utgå såsom om fartyget under varje hel eller påbörjad timme,
lotsen tagits i anspråk, framförts två latitudminuter.
3 §•
Under tid, för vilken väntpenningar erläggas enligt 32 § lotsförordningen,
utgår väntersättning med tre kronor för timme.
Om fördelning av lotsnings- och väntersättningar m. m.
4 §•
Lotsnings- och väntersättningar tillkomma lotspersonalen vid den lotsplats,
till vilken den lotsande hör, dock att vid returlotsning dessa ersättningar
skola tillkomma personalen vid den lotsplats, där returlotsningen
börjat.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.
5 §•
1 mom. Av lotspersonalen vid vederbörande lotsplats enligt 4 § gemensamt
tillkommande lotsnings- och väntersättningar, efter avdrag i förekommande
fall av i 6 § avsett belopp, utgår under tjänstgöring vid lotsplatsen
lotslott till överlots eller lotsförman så ock'' till envar lots, som efter uppgjord
tur lotsar.
Tjänsteman, vilken är förordnad att såsom vikarie uppehålla överlots-,
lotsförmans- eller lotstjänst eller att bestrida göromål förenade med dylik
tjänst, är i fråga om rätt att uppbära lotslott likställd med innehavare av
sådan tjänst, som förordnandet avser.
Lotslott utgår med lika belopp för kalendermånad till samtliga de tjänstemän
vid vederbörande lotsplats, vilka äga rätt till lotslott. Därest emellertid
under månaden inträffar förändring beträffande den till lotslott berättigade
personalen, skall lotslotten för månaden beräknas i förhållande
till beloppet av de lotsnings- och väntersättningar, som genom lotsning tillfallit
lotsplatsens personal under varje särskilt dygn, för vilket vederbörande
varit berättigad åtnjuta lotslott. Tjänstgöring under del av dygn skall
anses såsom tjänstgöring under helt dygn.
2 mom. Innehavare av tjänst såsom överlots, lotsförman eller lots äger
under semester samt tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som
avses i 28 § I, punkt 6 a) eller b) eller punkt 8 statens allmänna avlöningsreglemente,
så ock under vikariatsförordnande å tjänst inom lotsverket,
vilken icke är förenad med rätt till lotslott, uppbära särskild ersättning,
lotslottser sättning.
I fråga om extra ordinarie tjänsteman, som ej är innehavare av överlots-,
lotsförmans- eller lotstjänst, äger lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till
längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret beräknas
bestrida tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma, om
och i vad mån tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom
beviljad semester. Erhåller extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra
tjänsteman, som ej är innehavare av överlots-, lotsförmans- eller lotstjänst,
under tid, för vilken han förordnats bestrida med rätt till lotslott förenad
tjänst, tjänstledighet med oavkortad lön av anledning, som avses i 28 § I,
punkt 6 a) eller b) eller punkt 8 statens allmänna avlöningsreglemente, ankommer
det på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till längden av föregående
sådan tjänstgöring bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning
må åtnjutas under ledigheten. Om i sagda punkt 6 a) avsedd tjänstledighet
med oavkortad lön varar längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning
icke utgå för tid därutöver, i den mån icke Kungl. Maj:t, efter
framställning av lotsstyrelsen, på grund av särskilda förhållanden därtill
lämnar medgivande.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.
Lotslottsersättning utgår med belopp, motsvarande vad vid lotsplatsen
tjänstgörande lotslottsberättigad tjänsteman äger uppbära i lotslott för den
tid lotslottsersättning åtnjutes.
6 §•
Har vid lotsplats anställd tjänsteman, som ej är berättigad åtnjuta lotslott,
på grund av tillfällig brist på lotsar verkställt lotsning, äger han uppbära
för lotsningen utgående lotsnings- och väntersättningar.
Vad sålunda stadgats gäller även för examinerad lots eller lotselev, som
ej innehar lönegradsplacerad tjänst.
7 §•
Lotsstyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser angående tillämpningen
av denna kungörelse.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952, från och med vilken dag
kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 449) med särskilda bestämmelser angående
lotspersonalens andel i lotspenningar upphör att gälla.
Kungi. Maj.ts proposition nr 134.
61
Bilaga 3.
Tablå
utvisande lotsplatsemas och lotsbefattningamas fördelning å vissa inkomstgrupper
(inkomst av fast lön och lotslott) dels enligt gällande avlöningssystem,
dels enligt kommitténs förslag. Inkomst av lotslott är beräknad med
utgångspunkt från lotsningsfrekvensen år 1938 resp. 1948.
1938 års lotsningsfrekvens |
1948 års lotsningsfrekvens |
|||||||
Inkomstgrupper Kronor |
Antal lotsplatser |
Antal lotsbefattn. |
Antal lotsplatser |
Antal lotsbefattn. |
||||
Nuv. |
Före- slaget avl-syst. |
Nuv. |
Före-slaget |
Nuv. |
Före-slaget |
Nuv. |
Före-slaget |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
7 001— 7 500 |
8 |
11 |
4 |
4 |
||||
7 501— 8 000 |
16 |
28 |
14 |
22 |
||||
8 001— 8 500 |
7 |
1 |
20 |
2 |
5 |
8 |
||
8 501— 9 000 |
14 |
18 |
42 |
28 |
13 |
10 |
33 |
13 |
9 001— 9 500 |
6 |
12 |
22 |
35 |
9 |
12 |
28 |
20 |
9 501—10 000 |
12 |
16 |
59 |
49 |
6 |
11 |
29 |
32 |
10 001—10 500 |
3 |
12 |
11 |
48 |
3 |
14 |
20 |
50 |
10 501—11 000 |
4 |
7 |
37 |
31 |
6 |
6 |
30 |
15 |
11001—11 500 |
5 |
3 |
38 |
10 |
3 |
5 |
8 |
15 |
11 501—12 000 |
2 |
5 |
30 |
60 |
4 |
4 |
43 |
31 |
12 001—12 500 |
1 |
1 |
15 |
15 |
1 |
3 |
15 |
34 |
12 501—13 000 |
1 |
3 |
10 |
35 |
2 |
3 |
31 |
30 |
13 001—13 500 |
2 |
26 |
3 |
3 |
20 |
29 |
||
13 501—14 000 |
1 |
1 |
17 |
10 |
3 |
1 |
34 |
9 |
14 001—14 500 |
1 |
17 |
1 |
3 |
3 |
17 |
||
14 501—15 000 |
2 |
26 |
2 |
1 |
16 |
12 |
||
15 001—15 500 15 501—16 000 |
1 |
2 |
12 |
24 |
||||
16 001—16 500 |
1 |
13 |
||||||
16 501—17 000 |
1 |
6 |
||||||
17 001—17 500 17 501—18 000 18 001—18 500 18 501—19 000 19 001—19 500 19 501—20 000 20 001—20 500 20 501—21 000 21 001—21 500 |
1 |
2 |
10 |
22 |
||||
21 501—22 000 |
1 |
6 |
Anmärkning. Antalet lotsbefattningar har upptagits med utgångspunkt från det i bilagorna
4 och 5 för varje lotsplats angivna antalet högsta lotslotter, varvid å förmansbefattning
belöpande lotslott ej medräknats annat än vid sådana lotsplatser, där förmannen är
den ende lotslottsberättigade befattningshavaren.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.
Lots -
Latitudminuter |
Högst 100 ton |
över 100 t. o. m. 200 ton |
Över 200 t. o. m. 300 ton |
över 300 t. o. in. 400 ton |
över 400 t. o. m. 500 ton |
över 500 t. o. m. 600 ton |
över 600 t. o. m. 700 ton |
över 700 t. o. m. 800 ton |
över 800 |
över 900 |
över 1 000 |
över 1 500 |
Över 2 000 |
Över 2 500 |
över 3 000 |
Över 3 500 |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
2 |
19 |
23 |
28 |
32 |
37 |
41 |
46 |
50 |
55 |
59 |
64 |
68 |
73 |
77 |
82 |
86 |
3—4 |
23 |
29 |
36 |
42 |
50 |
56 |
64 |
69 |
77 |
84 |
91 |
96 |
104 |
in |
118 |
123 |
5—6 |
26 |
33 |
41 |
49 |
57 |
64 |
73 |
80 |
89 |
96 |
104 |
in |
120 |
128 |
136 |
143 |
7—8 |
28 |
37 |
46 |
55 |
64 |
72 |
82 |
91 |
100 |
108 |
118 |
126 |
136 |
145 |
154 |
162 |
9—10 |
30 |
40 |
50 |
61 |
71 |
80 |
91 |
101 |
in |
120 |
131 |
141 |
151 |
161 |
172 |
181 |
11—12 |
32 |
43 |
55 |
67 |
77 |
88 |
100 |
in |
122 |
132 |
145 |
156 |
167 |
178 |
190 |
201 |
13—14 |
34 |
46 |
59 |
72 |
84 |
96 |
109 |
121 |
132 |
144 |
158 |
171 |
183 |
195 |
208 |
220 |
15—16 |
36 |
49 |
63 |
77 |
90 |
104 |
118 |
131 |
142 |
156 |
172 |
186 |
199 |
212 |
226 |
239 |
17—20 |
38 |
53 |
68 |
82 |
96 |
112 |
127 |
141 |
154 |
168 |
185 |
201 |
215 |
230 |
244 |
258 |
21—25 |
41 |
57 |
73 |
87 |
104 |
120 |
136 |
151 |
167 |
183 |
199 |
216 |
233 |
249 |
266 |
280 |
26—30 |
44 |
61 |
80 |
96 |
113 |
131 |
148 |
167 |
186 |
203 |
219 |
237 |
255 |
273 |
291 |
309 |
31—35 |
47 |
67 |
87 |
106 |
125 |
144 |
163 |
184 |
205 |
224 |
242 |
262 |
282 |
301 |
321 |
341 |
36—40 |
51 |
73 |
94 |
115 |
136 |
157 |
178 |
201 |
223 |
245 |
265 |
287 |
308 |
329 |
351 |
373 |
41 — 45 |
55 |
79 |
102 |
125 |
148 |
170 |
194 |
218 |
242 |
266 |
288 |
311 |
335 |
358 |
381 |
405 |
46—50 |
59 |
84 |
109 |
134 |
159 |
184 |
209 |
235 |
261 |
286 |
311 |
336 |
361 |
386 |
412 |
437 |
51—55 |
63 |
90 |
117 |
144 |
171 |
197 |
224 |
252 |
279 |
307 |
334 |
361 |
387 |
414 |
442 |
469 |
56—60 |
67 |
96 |
124 |
153 |
182 |
210 |
240 |
269 |
298 |
327 |
356 |
386 |
413 |
442 |
472 |
501 |
61—65 |
71 |
102 |
132 |
163 |
194 |
223 |
255 |
286 |
317 |
348 |
379 |
411 |
440 |
470 |
502 |
533 |
66—70 |
75 |
107 |
139 |
172 |
205 |
236 |
270 |
303 |
335 |
368 |
401 |
435 |
467 |
498 |
532 |
565 |
71—75 |
79 |
113 |
147 |
181 |
217 |
249 |
285 |
320 |
354 |
388 |
424 |
460 |
493 |
527 |
562'' |
597 |
För fartyg över 20 000 ton tillägges för varje helt eller påbörjat 2 OOO-tal
ton över 20 000 ton det belopp som utgör skillnaden mellan lotspenningama
för fartygsgruppen över 16 000 t. o. m. 18 000 ton och lotspenningama
för fartygsgruppen över 18 000 t. o. m. 20 000 ton för ifrågakommande
distans.
Kungi. Maj:ts proposition nr 134.
63
Bilaga 4.
taxa.
över 4 000 t. o. m. 4 500 ton |
över 4 500 t. o. m. 5 000 ton |
över 5 000 t. o. m. 5 500 ton |
över 5 500 t. o. m. 6 000 ton |
Över 6 000 t. o. m. 6 500 ton |
över 6 500 t. o. m. 7 000 ton |
över 7 000 t. o. m. 7 500 ton |
över 7 500 t. o. m. 8 000 ton |
över 8 000 t. o. m. 9 000 ton |
över 9 000 t. o. m. 10 000 ton |
över 10 000 t. o. m. 11 000 ton |
över 11 000 |
över 12 000 |
över 14 000 |
över 16 000 |
över 18 000 |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
91 |
95 |
100 |
104 |
109 |
113 |
118 |
122 |
127 |
131 |
136 |
140 |
145 |
149 |
154 |
158 |
131 |
138 |
145 |
150 |
158 |
165 |
172 |
177 |
185 |
192 |
199 |
203 |
210 |
215 |
222 |
228 |
151 |
160 |
167 |
174 |
183 |
190 |
199 |
206 |
215 |
222 |
230 |
237 |
245 |
251 |
259 |
266 |
172 |
181 |
190 |
198 |
208 |
216 |
226 |
235 |
244 |
252 |
262 |
270 |
280 |
287 |
296 |
304 |
192 |
202 |
212 |
222 |
232 |
242 |
253 |
263 |
273 |
282 |
294 |
303 |
314 |
322 |
333 |
342 |
212 |
223 |
235 |
246 |
256 |
268 |
280 |
291 |
302 |
313 |
325 |
337 |
347 |
357 |
369 |
380 |
232 |
244 |
257 |
269 |
281 |
294 |
307 |
319 |
331 |
343 |
356 |
370 |
381 |
392 |
405 |
418 |
253 |
266 |
280 |
293 |
305 |
320 |
334 |
347 |
361 |
374 |
388 |
403 |
415 |
428 |
442 |
455 |
273 |
287 |
303 |
316 |
330 |
345 |
361 |
375 |
392 |
406 |
420 |
435 |
449 |
464 |
479 |
492 |
296 |
312 |
329 |
343 |
359 |
375 |
392 |
408 |
426 |
442 |
456 |
473 |
487 |
503 |
518 |
534 |
326 |
341 |
359 |
375 |
395 |
413 |
433 |
448 |
467 |
485 |
503 |
521 |
538 |
557 |
575 |
592 |
359 |
377 |
397 |
416 |
436 |
456 |
477 |
496 |
516 |
536 |
555 |
575 |
595 |
615 |
635 |
654 |
392 |
414 |
435 |
456 |
478 |
500 |
522 |
543 |
565 |
587 |
607 |
629 |
651 |
673 |
695 |
716 |
426 |
450 |
473 |
496 |
520 |
544 |
568 |
590 |
614 |
638 |
660 |
684 |
707 |
731 |
755 |
778 |
461 |
486 |
511 |
536 |
562 |
588 |
613 |
638 |
663 |
689 |
713 |
739 |
764 |
789 |
815 |
840 |
496 |
522 |
549 |
576 |
604 |
631 |
658 |
685 |
712 |
739 |
766 |
793 |
820 |
847 |
875 |
901 |
529 |
558 |
586 |
615 |
645 |
674 |
703 |
732 |
761 |
790 |
818 |
847 |
876 |
905 |
935 |
963 |
563 |
594 |
624 |
655 |
687 |
718 |
748 |
780 |
810 |
840 |
870 |
901 |
932 |
963 |
994 |
1 024 |
597 |
629 |
662 |
695 |
728 |
761 |
793 |
827 |
859 |
891 |
923 |
955 |
989 |
1 021 |
1 054 |
1 086 |
631 |
665 |
700 |
735 |
769 |
804 |
838 |
874 |
908 |
941 |
975 |
1 009 |
1 046 |
1 079 |
1 114 |
1 148 |
Om distansen överstiger 75 latitudminuter, tillägges för varje hel eller
påbörjad distans av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminutema det
belopp, som utgör skillnaden mellan lotspenningarna för distansgruppen
66—70 latitudminuter och lotspenningarna för distansgruppen 71—75 latitudminuter
för den fartygsstorlek, som är i fråga.