Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna
m. m.; given Stockholms slott den It
mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den It mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 36 f.) av frågan om
vattendomstolarnas anslagsbehov under nästa budgetår anförde jag, att en
särskild sakkunnig tillkallats för att inom departementet biträda med utredning
rörande instansordningen i vattenmål och därmed sammanhängande
spörsmål samt rörande vattendomstolarnas behov av juridiskt och tekniskt
utbildade befattningshavare. Den sakkunnige* 1 har, som jag jämväl
nämnde, den 31 december 1951 såsom resultat av dittills bedriven utredning
överlämnat en promemoria angående förstärkning av vattendomstolarnas
arbetskrafter in. in., vilken promemoria blivit utsänd för remissbehandling.
1 Häradshövdingen O. Biben.
1 Iiihnng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 126.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 126.
Anslagen till avlöningar och omkostnader vid vattendomstolarna upptogos
därför i avbidan på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade
belopp. Jag anhåller nu att få anmäla dessa anslagsfrågor.
Andra huvudtiteln.
C. Domstolarna.
[1] 14. Vattendomstolarna: Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1950/51 .......................... 858 800 830 500
1951/52 (statsliggaren s. 128) ...... 859 800
1952/53 förslag .................. 1 144 400
Rikets vattendomstolar äro fem till antalet, nämligen Norrbygdens, Mellanbygdens,
Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar.
Bestämmelser rörande vattendomstolarnas doinsområden in. in. ha meddelats
i kungörelse den 10 juni 1949, nr 326.
Vattendomstol består i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare
såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.
Av ingenjörerna skall den ene ha sakkunskap särskilt i
fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre
särskilt beträffande torrläggning av mark (agrikulturteknisk ingenjör).
Utom av dessa tjänstemän skall enligt gällande bestämmelser den fasta
personalen vid varje vattendomstol utgöras av en vattenrättssekreterare och
en vattenrättsamanuens. Härtill kommer icke rättsbildad biträdespersonal.
Till följd av stor arbetsbelastning ha vattendomstolarna sedan lång tid tillbaka
i betydande omfattning måst arbeta med extra personal. Förutom den
förstärkning av domstolsorganisationen som år 1945 åvägabringades genom
inrättande vid Norrbygdens vattendomstol av en extra avdelning, vilken år
1949 ombildades till Mellanbygdens vattendomstol, har en utökning skett av
personalen vid de särskilda vattendomstolarna. Sålunda finnas för närvarande
vid varje vattendomstol en biträdande vattenrättsdomare, vid Mellanbygdens
vattendomstol därjämte en extra vattenrättsdomare, samt en eller flera
extra eller biträdande vattenrättssekreterare. Dessa sekreterare ha — liksom
de fasta vattenrättssekreterarna — i större eller mindre utsträckning
självständiga domaruppgifter. Även ingenjörskrafterna ha förstärkts. Sedan
mitten av 1930-talet, då hela antalet vattenrättsingenjörer vid de dåvarande
fyra vattendomstolarna utgjorde sex, har antalet sålunda successivt
ökats till tretton, varav två extra ordinarie. Ingenjörerna äro anställda
vid samtliga vattendomstolar gemensamt men indelade till tjänstgöring företrädesvis
vid viss vattendomstol enligt följande fördelning, nämligen vid
Norrbygdens vattendomstol två byggnadstekniska (varav en extra ordinarie)
och två agrikulturtekniska ingenjörer, vid Mellanbygdens vattendomstol en
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
3
byggnadsteknisk och två agrikulturtekniska (varav en extra ordinarie)
ingenjörer samt vid envar av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens
vattendomstolar en byggnadsteknisk och en agrikulturteknisk ingenjör.
En sammanställning rörande den nuvarande personalorganisationen
lämnas i statsliggaren s. 128 f.
I fråga om befattningshavarnas löneställning gäller bl. a., att den extra
vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol åtnjuter arvode motsvarande
de kontanta löneförmånerna enligt lönegrad Co 14, under det att
de biträdande vattenrättsdomarna äro extra tjänstemän i lönegrad Cg 37.
Vattenrättsingenjörerna äro placerade i lönegrad Ca eller Ce 37, varjämte
de uppbära avlöningsförstärkning med 1 008 kronor för år. Vattenrättsamanuens
skall vara extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 22. Med tillämpning
av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för amanuenspersonal
ha emellertid innehavarna av de fyra för närvarande besatta amanuenstjänsterna
(tjänsten vid Mellanbygdens vattendomstol är vakant) medgivits
uppflyttning till lönegrad Ce 24. Beträffande löneställningen för övrig
personal hänvisas till statsliggaren s. 128 f.
Utredningsmannens förslag rörande vattendomstolarnas behov av juridiskt
och tekniskt utbildade befattningshavare.
Enligt de för utredningen utfärdade direktiven har tillräcklig anledning
icke ansetts föreligga att nu upptaga den i olika sammanhang väckta frågan
rörande omreglering av vattendomstolarnas domsområden, eventuellt i samband
med inrättande av ytterligare en vattendomstol. Utredningen utgår
därför från nuvarande förhållanden beträffande vattendomstolarnas antal
och domsområden.
För arbetsbelastningen på vattendo in stolsorgan is at
i o n e n, betraktad såsom en enhet, äro målen om vattenkraftanläggningar
och om vattenregleringar för kraftändamål av avgörande betydelse. I detta
hänseende föreligga emellertid vissa olikheter vid de särskilda vattendomstolarna.
Sålunda äro vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
kraftverks- och regleringsmålen helt dominerande. Även vid Österbvgdens
och Västerbygdens vattendomstolar är övervikten för dessa mål tydlig ehuru
mindre markerad. Vid Söderbygdens vattendomstol, inom vars domsområde
de mera betydande krafttillgångarna till största delen redan äro utnyttjade,
torde numera endast omkring hälften av arbetet ägnas åt kraftverks- och
regleringsmål.
Rörande utvecklingen i fråga om förbrukning av elektrisk kraft och det
fortsatta arbetet på vattenkraftens tillgodogörande åberopar utredningsmannen
en av Centrala driftledningen (CDL) i oktober 1951 upprättad promemoria.
Enligt en däri redovisad undersökning — som genomförts i intimt
samarbete med industriföretag, branschorganisationer på olika industriområden,
centrala utredningsorgan samt sådana företag, vilka genom tillverkning
av förbrukningsapparater bidraga till en fortsatt ökning av kraftkon
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
sumtionen — får man för de närmaste fem åren räkna med en belastningsökning
av 1 200 miljoner kilowattimmar (MkWh) per år (motsvarande tre
ä fyra nya kraftstationer av Nämforsens eller Älvkarlebys storlek varje år)
och därefter fram till år 1960 med en ökning av 1 500 MkWh per år. CDL
har vidare framhållit, att belastningsutvecklingen under 1960-talet är svär
att förutsäga men att skäl saknas att nu förutse någon avmattning i utvecklingen
inom överskådlig tid. Härtill kommer enligt CDL att i ett ekonomiskt
riktigt utbyggnadsprogram de vattenfall i första hand böra tagas i anspråk,
vilka ge den lägsta kraftkostnaden. Detta hade också hittills varit en ledande
princip. Då ifrågavarande fall oftast vore de, som gåve de stora krafttillskotten,
finge man för framtiden räkna med att för ett visst krafttillskott
komme att behövas ett allt större antal kraftstationer. Inhämtade upplysningar
synas utredningsmannen ge fog för att angiva år 1970 såsom den tidpunkt
då utbyggnadsverksamheten tidigast kan vara i stort sett avslutad.
Även bortsett från det stegrade tempot i vattenkraftens utbyggande torde
domstolarnas arbete med ifrågavarande mål komma att successivt öka. Utredningsmannen
syftar härvid på det förhållandet, att i ett mål icke alla
rättsförhållanden alltid kunna regleras i huvuddomen, utan att vissa, ofta
vidlyftiga och svårbedömda, frågor kunna kräva en prövotid av upp till tio
år innan de slutligen kunna avgöras. Då samtidigt nyinkommande mål
kräva handläggning, uppstår en successiv ökning av arbetsbalansen. Ytterligare
bör beaktas att domstolarnas arbete med kraftfrågorna i ett vattendrag
icke upphör i och med att detta utbyggts. Exploateringen fortsätter
även därefter genom ett hårdare utnyttjande av förefintliga regleringsmöjligheter,
varjämte tvister kunna uppstå om rätta innebörden av meddelade
tillstånd och träffade uppgörelser.
Vad angår övriga grenar av vattendomstolarnas verksamhet kunna vattentäkts-
och föroreningsfrågorna, vilka redan nu omfatta en avsevärd del
av arbetsbördan vid de sydliga domstolarna, förväntas få alltmer ökad betydelse,
oavsett huruvida ett i ämnet nyligen angivet betänkande (SOU
1951:26) kommer att leda till lagstiftning eller andra åtgärder från statsmakternas
sida. Hithörande mål hos vattendomstolarna komma därför säkerligen
att öka i antal. De självständigt anhängiggjorda flottledsmålen utgöra
icke vid någon vattendomstol någon större del av arbetsbördan, och
man kan möjligen på längre sikt förutse någon minskning av dylika mål,
sammanhängande med ökad användning av biltransporter i stället för flottning.
Emellertid föreligger ett förslag till ny flottningslagstiftning (SOU
1950:27), enligt vilket åtskilliga frågor som för närvarande handläggas av
länsstyrelse eller allmän domstol skola överflyttas till vattendomstol. Överflyttningen
skulle för vattendomstolarnas del sannolikt medföra en icke
oväsentlig ökning av arbetet åtminstone på juristsidan. Detta gäller i synnerhet
Norrbygdens och Mellanbygdens men även Österbygdens och Västerbygdens
vattendomstolar. Beträffande övriga mål, bl. a. torrläggnings- och
bromålen, torde några större förändringar i frekvensen icke vara att vänta.
Utredningsmannen sammanfattar utvecklingstendenserna beträffande
vattendomstolarnas arbetsbörda på följande sätt:
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
5
För Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar kan man — enbart
på grund av vattenkraftens fortgående exploatering — för avsevärd tid framåt
med säkerhet vänta en successiv ökning av arbetsbördan. Hur länge det
kommer att dröja innan denna utveckling kulminerar är omöjligt att säga;
i varje fall är det dock ytterst osannolikt att någon minskning av arbetskraftsbehovet,
jämfört med det som f. n. föreligger, skulle inträda under de
närmaste 20 åren. Med hänsyn till att omfattande kraftutbyggnader förestå
även inom Österbygdens och Västerbygdens vattendomstolars områden samt
till de mångenstädes — särskilt i landets södra och mellersta delar — alltmer
skärpta intressemotsättningarna i vattentäkts- och föroreningsfrågor
torde någon varaktig minskning i arbetsbördan för överskådlig tid få anses
utesluten jämväl för de tre sydliga vattendomstolarnas del. Snarare får man
räkna med att utvecklingen kommer att ställa ökade anspråk även på dessa
domstolars arbetskapacitet. Vad särskilt angår Österbygdens vattendomstol
torde utvecklingen —- till följd av den fortgående utbyggnaden av vattenkraften
i Ljusnan och Dalälven — i själva verket komma att bli i viss mån
likartad med den som kan förutses för de båda nordliga vattendomstolarna.
Utredningsmannen granskar härefter personalorganisationen
vid vattendomstolarna i fråga om juridiskt och tekniskt
utbildade befattningshavare.
Vad först angår befattningshavare med rena domaruppgifter framhålles
att det från principiell synpunkt givetvis är mindre tillfredsställande, att domaruppgifterna
i den utsträckning som är fallet ligga i händerna på befattningshavare
med sådana lösa anställningsformer som äro gällande för den
extra vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol och de biträdande
vattenrättsdomarna. Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter
utgöras åtminstone till stor del av mål, som ställa höga krav på skicklighet
och omdöme. Vid de sydliga vattendomstolarna kan möjligen en arbetsfördelning
ske med beaktande av målens storlek och svårighetsgrad, så
att de allra mest kvalificerade arbetsuppgifterna förbehållas den ordinarie
domaren. Vid de norrländska domstolarna, där arbetsfördelningen huvudsakligen
måste bestämmas å ena sidan av nödvändigheten att tillräckligt
snabbt få fram särskilt viktiga eller brådskande mål och å andra sidan av
synpunkten att mål med inbördes samband såvitt möjligt skola handläggas
av samme domare, kunna dock sådana hänsyn ej få bli avgörande, om arbetskraften
skall kunna utnyttjas effektivt. Kraftverk och sjöregleringar i
Norrland innebära ofta djupa ingrepp i naturförhållandena, varför intressemotsättningarna
bli mycket stora. Detta får lätt till följd att starka krafter
sättas i rörelse för alt påverka domstolen i den ena eller andra riktningen.
Då därtill kommer att avgörandet på de centrala punkterna i allmänhet icke
är bundet vid några strikt juridiska normer utan i hög grad måste bii eu
omdömesfråga, är det av allra största vikt, att domaren har en ställning
som så långt möjligt garanterar objektivitet och självständighet. Såsom eu
annan viktig synpunkt framhålles möjligheten att besätta såväl de ifrågavarande
domartjänsterna som sekreterartjänster av olika grader. Sedan flera
år har rekryteringen till vattendomstolarna främst på grund av det ringa antalet
sluttjänster berett stora svårigheter, särskilt vid de norrländska dom
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
stolarna. I fråga om domartjänsterna är det vidare icke tillräckligt, att de
kunna besättas med personer som i och för sig äro lämpliga för uppgiften;
det är också angeläget att sörja för erforderlig kontinuitet. De kunskaper
och den rutin, som erfordras för ett effektivt arbete som vattenrättsdomare,
förvärvas icke utan flerårig praktik. Därtill kommer att behandlingen av
större vattenmål vanligen tager lång tid i anspråk. I många fall bör ett flertal
inbördes sammanhängande mål betraktas som en enhet. Ombyte av domare
innebär nästan alltid, att dyrbar arbetskraft går förlorad på dubbelarbete.
En förutsättning för en förnuftig planläggning av verksamheten är
därför att innehavarna av de egentliga domartjänsterna kvarstanna i dessa
under en längre följd av år.
Med hänsyn till det förut nämnda principiella kravet beträffande domares
ställning skulle det ligga närmast till hands att ombilda de nuvarande
biträdande domarbefattningarna till ordinarie tjänster. Arbetsbelastningen
vid samtliga vattendomstolar kommer otvivelaktigt för överskådlig tid framåt
att vara så stor, att en dylik åtgärd i och för sig vore motiverad. Ur rekryteringssynpunkt
torde det emellertid vara fördelaktigare att göra tjänsterna
till extra ordinarie. Därigenom skulle vederbörande, i motsats till ordinarie
tjänstemän, vara oförhindrad att inneha lägre ordinarie tjänst, som han
icke utövar, och alltså givas åtminstone viss möjlighet att avancera inom den
vanliga domstolskarriären, vilket för många torde framstå såsom en betydande
förmån.
Under hänvisning till det anförda föreslås först och främst, att de biträdande
domarbefattningarna vid samtliga vattendomstolar samt arvodesbefattningen
såsom extra vattenrättsdomare vid Mellanbygdens vattendomstol
ombildas till extra ordinarie tjänster från och med den 1 juli 1952. Utredningsmannen
framhåller vidare, att för ifrågavarande icke-ordinarie
domartjänster en förbättrad löneställning måste anses önskvärd och skälig
med hänsyn till arbetets kvalificerade natur och det därmed förenade ansvaret.
För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering och nödig kontinuitet
är i varje fall en tämligen betydande löneförbättring nödvändig beträffande
de nuvarande biträdande domartjänsterna vid Norrbygdens och
Mellanbygdens vattendomstol. Om dessa tjänster placeras högre än den nuvarande
extra domartjänsten vid sistnämnda domstol, bör även denna tjänst
uppflyttas, så att de tre befattningarna bli likställda.
Det sålunda framlagda förslaget innebär endast en ombildning av redan
existerande domartjänster. Det är emellertid ej osannolikt, att förhållandena
tämligen snart utveckla sig därhän, att även en ökning av antalet domartjänster
blir ofrånkomlig. För närvarande synes tillräcklig anledning ej föreligga
att föreslå en dylik utökning. Behov av tillfällig förstärkning av domarkrafterna
torde däremot komma att yppa sig redan under nästa budgetår.
Beträffande juridiskt utbildad personal vid vattendomstolarna, vattenrättssekreterare
och vattenrättsamanuenser, finner utredningsmannen,
med reservation för den personalökning som den framtida utvecklingen
Kungl. Maj. ts proposition nr 126.
7
kan medföra, ej anledning att föreslå någon ändring i nuvarande personaluppsättning.
I fråga om vattenrättsamanuenserna hänvisar utredningsmannen
till att dessas arbetsförhållanden och löneställning för närvarande
är under utredning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Utredningsmannen ingår härefter på behovet av tekniskt utbildad personal
vid vattendomstolarna och föreslår inrättande fr. o. in. den 1 juli
1952 — lämpligen på extra ordinarie stat — av tre nya vattenrättsingenjörstjänster,
nämligen en agrikulturteknisk tjänst vid Norrbygdens vattendomstol
och en byggnadsteknisk tjänst vid vardera av Mellanbygdens
och österbygdens vattendomstolar. I fråga om den nya tjänsten vid Norrbygdens
vattendomstol erinras därom, att i samband med ombildningen
den 1 juli 1949 av domstolens s. k. B-avdelnlng till Mellanbygdens vattendomstol
beslut fattats om utökning av ingenjörsuppsättningen vid
förstnämnda domstol med en agrikulturteknisk tjänst (prop. 139/1949 s. 15)
men att innehavaren av denna tjänst enligt senare beslut av Kungl. Maj :t
tills vidare skall ha tjänstgöringen förlagd företrädesvis till Mellanbygdens
vattendomstol. Härom anföres vidare:
Att den år 1949 inrättade tjänsten i samband med dess tillsättande överflyttades
till Mellanbygdens vattendomstol sammanhängde med att biträdande
domarbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol då sedan någon tid varit
obesatt, vilket medfört en viss stagnation i verksamheten. Det fanns därför
anledning att befara, att en ytterligare ingenjör icke omedelbart skulle kunna
fullt effektivt utnyttjas. Sedan biträdande domarbefattningen numera återbesatts,
behöver ingen tvekan råda om att en ny agrikulturteknisk ingenjör
omedelbart kommer att få full sysselsättning. Ömbildas biträdande domarbefattningen,
såsom i föregående avsnitt föreslagits, till en extra ordinarie
tjänst med högre lön, kommer detta att innebära en effektivisering av domstolsarbetet
och därmed ytterligare ökade anspråk på domstolens tekniska
arbetskrafter.
Behovet av ytterligare en byggnadsteknisk ingenjör vid Mellanbygdens vattendomstol
bär för utredningsmannen med styrka framhållits såväl av vattenrättsdomaren
som av de vid domstolen tjänstgörande ingenjörerna. Att den
förstärkning på den agrikulturtekniska sidan, som vunnits genom det förut
nämnda överförandet av en extra ordinarie ingenjörstjänst från Norrbygdens
vattendomstol, efterföljes av motsvarande förstärkning på den byggnadstekniska
sidan måste anses såsom en helt naturlig utveckling. Utredningsmannen
anför vidare:
Ingenjörerna vid Mellanbygdens vattendomstol deltaga för närvarande icke
i de mål från Indalsälven, som handläggas av den ordinarie vattenrättsdomaren
vid Norrbygdens vattendomstol (Löwing) eller den i Umeå bosatte extra
vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol (Ahlström). Dessa mål
representera i nuvarande läge den ojämförligt största delen av arbetet inom
Indalsälvens vattensystem. För framtiden torde i fråga om såväl domare som
ingenjörer vissa jämkningar i den nu tillämpade arbetsfördelningen vara
tänkbara. Vill man vara fullt säker på att icke uppskatta behovet av ingenjörskrafter
vid Mellanbygdens vattendomstol för högt, bör man emellertid
förutsätta, <itt Löwing skall slutföra alla de mål å vilka han har förordnande,
att jämväl nya mål från Indalsälven i den omfattning, som sambandet med
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
äldre mål rimligtvis kan motivera, skola handläggas av Löwing eller annan
till Norrbygdens vattendomstol knuten domare, att den extra vattenrättsdomaren
vid Mellanbygdens vattendomstol för överskådlig tid framåt fortfarande
skall vara bosatt i Umeå samt att ingenjörerna vid Mellanbygdens
vattendomstol ej heller i fortsättningen skola tjänstgöra under ordförande
som nu nämnts. Även med dessa försiktiga antaganden står det utom varje
tvivel, att en ytterligare byggnadsteknisk ingenjör vid sagda domstol är behövlig.
Enbart arbetet inom Ångermanälvens och Ljungans vattensystem
ställer nämligen ständigt ökade krav på domstolen.
Vid både österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har, enligt vad
respektive vattenrättsdomare för utredningsmannen understrukit, ingenjörernas
arbetsbörda varit mycket stor. Detta är också helt naturligt redan
med tanke på den intensifiering av verksamheten, som inrättandet av de
biträdande domartjänsterna inneburit. För de närmaste åren torde ytterligare
stegrade anspråk på teknisk arbetskraft vara att emotse åtminstone
vid Österbygdens vattendomstol på grund av den fortgående utbyggnaden
av vattenkraft i Dalälven och Ljusnan. Att en ytterligare byggnadsteknisk
vattenrättsingenjör vid sistnämnda domstol föreslås redan nu sammanhänger
med att den vid denna domstol nu tjänstgörande ingenjören med byggnadsteknisk
sakkunskap, vilken befattningshavare till år 1950 varit stationerad
i Umeå, ägnar och ännu under åtskillig tid kommer att ägna en stor del av
sin arbetskraft åt mål från Indalsälven, vilka handläggas av i Umeå bosatt
domare. Detta förhållande uppväges i viss mån av att den ordinarie byggnadstekniske
ingenjören vid Norrbygdens vattendomstol, som till nyssnämnda
år tjänstgjort vid Österbygdens vattendomstol, alltjämt deltager i vissa
där anhängiga mål, men dessa senare arbetsuppgifter äro väsentligt mindre
arbetskrävande än målen från Indalsälven. För att kompensera österbygdens
vattendomstol skulle därför — om en ny tjänst icke inrättades —- tillfälliga
förordnanden av särskild vattenrättsingenjör behöva tillgripas i betydande
utsträckning. Denna utväg är emellertid alltid förenad med vissa
olägenheter för domstolsarbetet, och dessutom är det i hög grad osäkert
om någon lämplig kraft står till förfogande. På grund härav och med hänsyn
till den ökning av arbetsbördan, som med stor sannolikhet kan förutses,
synes det vara mest rationellt att omedelbart anställa en ytterligare byggnadsteknisk
ingenjör på extra ordinarie stat med tjänstgöringsskyldighet
företrädesvis vid österbygdens vattendomstol. I den mån så erfordras och
hans tid det medger, bör han kunna utnyttjas även för att lätta arbetsbördan
för den hårt belastade byggnadstekniske ingenjören vid Söderbygdens vattendomstol.
Yttranden.
Yttranden över utredningsmannens förslag ha efter remiss avgivits av
vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegiet, statskontoret, statens lönenämnd, Svenska vattenkraftföreningen,
Indals älvs flottningsförening och Sveriges juristförbund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
9
Vattcnöverdomstolcn instämmer i vad utredningsmannen sammanfattningsvis
anfört angående utvecklingstendenserna beträffande vattendomstolarnas
arbetsbörda. Tvekan kan sålunda icke råda om att ett stadigvarande behov
föreligger av de biträdande vattenrättsdomartjänsterna och tjänsten som
extra vattenrättsdomare. Säkerligen kommer, åtminstone för Norrlandsdomstolarnas
del, varaktigt behov av ytterligare arbetskrafter att göra sig gällande
om några år. Redan nu föreligger behov av tillfällig förstärkning av
domarkrafterna vid Mellanbygdens vattendomstol.
Vad utredningsmannen anfört om fördelen ur rekryteringssynpunkt med
att göra befattningarna som extra och biträdande vattenrättsdomare till
extra ordinarie finner vattenöverdomstolen icke övertygande. De skäl, som
ligga till grund för den gamla principen att domarämbeten såvitt möjligt
skola vara ordinarie tjänster, göra sig med särskild styrka gällande i fråga
om domarbefattningar vid vattendomstolarna, där det ej sällan huvudsakligen
är fråga om intressetvister, där motsättningarna kunna bli mycket
stora. Ofta är staten själv part i målen. Det är därför av allra största vikt
att domaren i vattenmål har en ställning, som så långt möjligt garanterar
objektivitet och självständighet. Icke minst angeläget är att hos befolkningen
i den av företaget berörda bygden undanröja varje möjlig anledning
till tvivel rörande domarens självständighet. Det sagda utgör enligt vattenöverdomstolens
uppfattning tillräcklig anledning att nu göra ifrågavarande
tjänster ordinarie. Men även andra skäl kunna åberopas härför. Behovet av
kontinuitet i utövningen av domartjänsterna tillgodoses bäst av ordinarie innehavare.
Vidare skulle en bättre balans mellan antalet slutposter och antalet
rekryteringstjänster vid vattendomstolarna uppstå. Mot fem slutposter som
vattenrättsdomare svara för närvarande aderton icke-ordinarie domar- och
sekreterarbefattningar. Enär behov av ytterligare sekreterarkrafter föreligger,
komma befordringsförhållandena att bli än ogynnsammare, därest åtgärder
icke nu vidtagas. Ombildningen av domarbefattningarna till ordinarie
tjänster skulle sannolikt minska motviljan hos de yngre hovrättsjuristerna
mot tjänstgöring vid vattendomstol och ha ett gynnsamt inflytande
även på vattenöverdomstolens egen rekrytering.
En oundgänglig förutsättning för att syftet med ombildningen av tjänsterna
skall nås är emellertid alt de erhålla en tillfredsställande lönegradsplacering.
Med hänsyn till bl. a. angelägenheten av att tjänsterna bli godtagbara
som sluttjänster samt till betydelsen av arbetsuppgifterna, de stora
värden målen ofta gälla och det därmed förenade ansvaret böra de nya
ordinarie domarna likställas med vissa häradshövdingar. Vad angår domartjänsterna
vid de norrländska vattendomstolarna ligger det främsta skälet
för en förbättrad lönegradsplacering i den särskilt tyngande arbetsbördan
vid dessa domstolar. Hänsyn bör ock tagas till de långa och tröttande resorna
mellan kansliorten och förrättningsställena in. in. Vattenöverdomstolen
föreslår att tjänsterna som biträdande och extra vattenrättsdomare placeras
i lönegrad Co 14 med en avlöningsförstärkning av 2 508 kronor beträffande
tjänsterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
samt 1 260 kronor beträffande övriga tjänster. Beteckningen biträdande
vattenrättsdomare synes lämplig för samtliga ifrågavarande tjänster.
Oavsett om tjänsterna bli ordinarie eller extra ordinarie får man räkna
med att ombildningen av desamma kommer att i några fall föranleda personbyte.
Vid sådant byte kan det befinnas lämpligt att den nuvarande befattningshavaren
beredes tillfälle att såsom särskild vattenrättsdomare slutföra
mål, å vilka han nedlagt något mera avsevärt arbete. Vattenöverdomstolen
hemställer att medel beräknas för detta ändamål men kan, enär omfattningen
av medelsbehovet icke kan avgöras förrän de nya befattningarna tillsatts,
icke framlägga något specificerat yrkande i detta hänseende.
Vattenöverdomstolen vill i detta sammanhang framhålla, att en av vattenrättsdomaren
vid Mellanbygdens vattendomstol gjord framställning om
partiell ledighet under sex månader för utarbetande av dom i ett synnerligen
vidlyftigt vattenregleringsmål icke kunnat bifallas av vattenöverdomstolen
då på grund av såväl medels- som personalbrist vikarie icke kunnat
förordnas. Därest sådan vikarie längre fram skulle bli disponibel böra medel
finnas till förfogande. På grund härav böra medel beräknas för nästa
budgetår för avlönande av en biträdande vattenrättsdomare under högst sex
månader vid ifrågavarande vattendomstol.
Utredningsmannens förslag om inrättande från och med den 1 juli 1952
av tre nya extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänster tillstyrkes.
Behov av ytterligare vattenrättssekreterare ha anmälts av vattenrättsdomarna
vid österbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar i deras yttranden
över utredningsmannens promemoria. Då den förstnämndes framställning
grundar sig på genomförande av ny flottningslagstiftning men
sådan icke torde komma att träda i kraft under nästa budgetår finner vattenöverdomstolen
ej anledning att nu närmare ingå på denna fråga. Enligt
vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol, vid vars kansli i
Östersund en vattenrättssekreterare och en biträdande vattenrältssekreterare
tjänstgöra, måste den förre under en stor del av året ägna hela sin tid
åt handläggning av egna mål, varför för sekreterargöromål åt tre domare
endast återstodc den biträdande sekreteraren. Då denne ej kunde medhinna
alla dessa göromål, erfordrades förstärkning med minst en biträdande sekreterare.
Därutöver borde, så länge amanuensbefattningen vid domstolen i
enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmande hölles obesatt, ytterligare en biträdande
sekreterare få anställas. Den sålunda begärda personalförstärkningen
sammanhängde även med utredningsmannens förslag om ökning av
domstolens ingenjörspersonal. Vattenöverdomstolen anser sig icke kunna
tillstyrka att sekreterarpersonalen vid ifrågavarande vattendomstol förstärkes
med mer än en biträdande sekreterare men vill understryka angelägenheten
av att omorganiseringen av amanuenstjänsterna utan dröjsmål genomföres.
I detta sammanhang har vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens
vattendomstol anmält behov av ytterligare biträdespersonal vid domstolen.
Den nuvarande personalen vore hårt ansträngd, övertid hade måst tillgripas,
varjämte de juridiskt skolade arbetskrafterna i alltför stor omfattning måst
syssla med arbetsuppgifter, som rätteligen kunnat anförtros skrivbiträdena.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
11
Vid genomförande av den föreslagna förstärkningen av domstolens personal
erfordrades ytterligare skrivhjälp. Utöver den fasta personalen, två ordinarie
biträden och ett biträde i reglerad befordringsgång, har med anlitande av
besparade medel ytterligare ett biträde i reglerad befordringsgång varit anställt
vid domstolen sedan den 1 mars 1950. Vattenöverdomstolen hemställer
att för nästa budgetår medel beräknas för fortsatt anställning av sistnämnda
biträde ävensom därutöver för ytterligare ett skrivbiträde i reglerad befordringsgång.
Även för Norrbygdens vattendomstol finner vattenöverdomstolen
sig böra, efter framställning från vattenrättsdomaren vid denna domstol, begära
medel för ytterligare ett dylikt biträde. Domstolens nuvarande biträdespersonal,
en kontorist och fyra biträden i reglerad befordringsgång, är
redan nu otillräcklig, och behovet av sådan personal kommer att öka, om
förut föreslagen förstärkning av den dömande personalen genomföres.
Avslutningsvis vill vattenöverdomstolen framhålla att kostnaderna för
vattendomstolsorganisationen, även om de i och för sig äro stora, likväl få
anses obetydliga i jämförelse med den ekonomiska omfattningen av de företag,
som möjliggöras genom vattendomstolarnas verksamhet, ävensom
erinra om de stora värden som stå på spel, därest planerade företag försenas
till följd av brist på arbetskrafter vid vattendomstolarna.
Vattenfallsstyrelsen understryker starkt angelägenheten av att vattendomstolarnas
kapacitet bringas att fullt ut motsvara den arbetsbelastning som
för dem föreligger och kan väntas följa vid en i planerad omfattning fortsatt
utbyggnad av landets krafttillgångar. Styrelsen tillstyrker livligt utredningsmannens
förslag såväl i vad avser ändrad anställningsform och löneställning
för extra och biträdande vattenrättsdomare som beträffande utökning
av antalet vattenrättsingenjörer vid domstolarna.
Kammarkollegiet anser det angeläget att i rådande ekonomiska och utrikespolitiska
situation landets växande energibehov, så långt det kan vara
ekonomiskt försvarligt, tillgodoses genom vattenkraftens utbyggnad i en
takt, som svarar mot ökningen av energiförbrukningen. Kollegiet vitsordar
vad utredningsmannen anfört om arbetsbördans ökning och behovet av ökad
arbetskraft vid vattendomstolarna samt vill framhålla, att bedömningen av
de allmänna intressen som kollegiet har att företräda i vattenmålen i särskild
grad kräver domare med självständighet och moget omdöme, grundat
på en omfattande erfarenhet om sådana måls handläggning. Ur dessa synpunkter
är det angeläget att förstärkningen av den juridiskt och tekniskt
utbildade personalen sker på sådant sätt att täta ombyten av befattningshavare
undvikes. Kollegiet ifrågasätter därför om icke de nya befattningarna
borde göras ordinarie med en sådan lönegradsplacering att de i regel bleve
sluttjänster med allenast de transportmöjligheter, som stå ordinarie underrättsdomare
till buds.
Statskontoret bar icke något att erinra mot att befattningarna som biträdande
och extra vattenrättsdomare ombildas till extra ordinarie. Beträffande
denna personals löneställning erinras om att de biträdande vatten
-
12
Kangl. Maj.ts proposition nr 126.
rättsdomarna före den 1 juli 1951 i lönehänseende voro jämställda med
tingsdomare och hovrättsråd samt att detta åter kommer att bliva förhållandet
vid bifall till Kungl. Maj :ts förslag till innevarande års riksdag rörande
förbättrad löneställning för tingsdomare (statsverkspropositionen:
gemensamma frågor). Statskontoret är icke övertygat om att de biträdande
vattenrättsdomarnas arbetsuppgifter äro av mer kvalificerad art och deras
ställning inom domstolsväsendet mera betydelsefull än tingsdomarnas och
hovrättsrådens. Uppmärksammas bör även att någon fördelning efter målens
svårighetsgrad icke förekommer mellan häradshövding och tingsdomare.
Vid angivna förhållanden kan statskontoret icke tillstyrka att de biträdande
vattenrättsdomarna beredas avlöningsförmåner, som överstiga dem
som tillkomma tingsdomare eller hovrättsråd. En dylik åtgärd skulle icke
heller kunna undgå att medföra konsekvenser beträffande löneställningen
för sistberörda befattningshavare. Anledning torde även saknas att medgiva
förbättrad löneställning för den extra vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens
vattendomstol. Frågan om behovet av de föreslagna tre nya vattenrättsingenjörstjänsterna
undandrager sig statskontorets bedömande, men ämbetsverket
har icke något att erinra mot att eventuellt nyinrättad sådan tjänst
uppföres på extra ordinarie stat.
Statens lönenämnd har icke något att erinra mot att tjänsterna som biträdande
och extra vattenrättsdomare ombildas till extra ordinarie tjänster
fr. o. m. den 1 juli 1952. Lönenämnden har icke funnit anledning till uttalande
beträffande frågan om ändrad löneställning för dessa tjänster, då något
förslag i ämnet ej framlagts.
Svenska vattenkraftföreningen betonar angelägenheten av att vattendomstolarna
medhinna behandlingen av såväl ansökningar om tillstånd till utkygSnad
av vattenkraften som de frågor om skadeersättningar och skadeförebyggande
åtgärder, som återstå från äldre mål. Redan nu föreligga svårigheter
för vattendomstolarna att hinna med denna arbetsbörda. Detta har
lett till icke önskvärda konsekvenser, nämligen att företagare för att tillgodose
kraftbehovet tvingats påbörja anläggningar utan att frågan om tillstånd
till företaget varit avgjord. Man kan ej räkna med att företagare framdeles
vilja taga en sådan risk. Det av utredningsmannen framlagda förslaget
om förstärkning av domstolarnas arbetskraft måste betraktas såsom ett
minimum, och föreningen ifrågasätter, om icke den rättsbildade arbetskraften
borde utökas med ytterligare någon tjänst. Detta synes särskilt gälla
Mellanbygdens vattendomstol.
Indals älvs f lottning sförening framhåller att det inom föreningens verksamhetsområde
länge varit påtagligt att anhopningen av stora och svårutredda
mål vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar medfört
alltför lång tidsutdräkt vid avgörandet av för flottningen betydelsefulla
frågor. Stora svårigheter och olägenheter ha härigenom uppkommit vid
flottningens handhavande. Föreningen måste därför starkt understryka behovet
av ytterligare arbetskrafter vid vattendomstolarna.
Kungl.Maj.ts proposition nr 126.
13
Sveriges juristförbund. Med hänsyn till att de biträdande vattenrättsdomarna
och den extra vattenrättsdomaren på det hela taget ha arbetsuppgifter
av samma omfattning, svårighetsgrad och betydelse som de ordinarie
vattenrättsdomarna böra de erhålla samma löneställning som de
sistnämnda. Det har icke ansetts tillkomma utredningsmannen att pröva
lönesättningen för de ordinarie domarna, men denna fråga torde svårligen
kunna skjutas åt sidan, när det gäller att göra den vattenrättsliga
banan mera lockande för domstolsjuristerna och möjliggöra en nödvändig
kontinuitet i arbetet. Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla
arbetet vid vattendomstolarna och de betydande ekonomiska värden,
som äro föremål för rättsskipningen, får det betraktas som ett framträdande
samhällsintresse att dugliga domarkrafter förvärvas till dessa uppgifter.
Därför bör en löneförbättring för vattenrättsdomarna snarast komma
till stånd, varvid lönen icke bör sättas lägre än enligt lönegrad 15 jämte
den avlöningsförstärkning, som tillkommer häradshövding i lönegrupp IV.
Vid en sådan lönesättning saknar vad utredningsmannen anfört mot ordinariesättning
av ifrågavarande tjänster grund. Även om befattningarna
skulle placeras i lägre lönegrad än vad som förordats av förbundet, böra de
ombildas till ordinarie tjänster. Härvid må framhållas — förutom det principiella
kravet på en säker och självständig ställning för domarna -— att
vad utredningsmannen anfört till stöd för den av honom omfattade ståndpunkten
ej torde vara bärande ens vid en lägre lönesättning. Det är vidare
ej riktigt att söka kompensera ett underskridande av en i och för sig skälig
lönenivå med en anordning, som skall giva sken av vidsträcktare befordringsmöj
ligheter.
Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.
Vattenöverdomstolen (skr. 27/8 1951) hemställer, att anslaget höjes med
222 900 kronor.
Ökning
1. Tjänsteförändringar
5 vattenrättsamanuenser Ce 22—Ca 26 ...................... 11 720
3 kanslibiträden Ca 11—Ca 13 ............................ 2 052
2. Omräkning
Chefslönerevisionen ...................................... 48 204
Avlöningsförstärkning till vattenrättsingenjörer ............ 13 104
Ändrad dyrortsgruppsplacering för 1 e. o. vattenrättsingenjör . . 312
Rörligt tillägg; avrundning ................................ 147 508
222 900
3. Vidare hemställer vattenöverdomstolen (skr. 1/2, 11/2 1952) att medel
beräknas för den personalförstärkning som av vattenöverdomstolen förordats
i anslutning till den genom särskild sakkunnig verkställda utredningen
angående personalbehovet vid vattendomstolarna (jfr s. 10 f.).
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
Framställningarna under punkt 1 innebära upprepning på oförändrade
skäl av tidigare gjord hemställan (II ht 1951 s. 25 p. 1). Samtliga yrkanden
under punkt 2 avse automatiska uppräkningar. Enligt beslut av 1951 års
riksdag (riksd. skr. 307; statsutsk. uti. 1G4 s. 33; prop. 190 s. 8) skall till
vattenrättsingenjör från och med den 1 juli 1951 utgå avlöningsförstärkning
med 1 008 kronor för år.
Departementschefen.
Vattendomstolarnas arbetsbörda har sedan mitten av 1930-talet och i
synnerhet under det senaste decenniet i hög grad ökat. Den främsta orsaken
härtill har varit det starkt stegrade tempot i tillgodogörandet av landets vattenkrafttillgångar.
Till denna utveckling har även bidragit, att nya uppgifter
tillförts vattendomstolarna genom 1939 års grundvattenlagstiftning och
1941 års lagstiftning mot vattenförorening. Med anledning av den ökade arbetsbelastningen
har, såsom i det föregående framhållits, domstolsorganisationen
i betydande mån förstärkts. Likväl har det icke kunnat undgås, att
en betydande arbetsbalans uppkommit, särskilt vid de båda norrländska
vattendomstolarna. Detta innebär självfallet avsevärda olägenheter, särskilt
med hänsyn till de stora nationalekonomiska intressen som äro beroende av
vattenmålens avgörande. Genom den nu föreliggande utredningen får anses
klarlagt, att en successiv ökning av arbetsbördan är att vänta vid Norrbygdens
och Mellanbygdens vattendomstolar samt att beträffande övriga
vattendomstolar någon varaktig minskning av arbetsbördan icke kan beräknas
inträda inom överskådlig tid. Under sådana förhållanden är det, såsom
i flera remissyttranden med skärpa framhållits, ytterst angeläget att
åtgärder vidtagas för att öka vattendomstolarnas arbetskapacitet.
En av de omständigheter, som menligt inverkat på effektiviteten i vattendomstolarnas
arbete, är de tämligen täta personbyten som förekomma på
de icke ordinarie domarbefattningarna. .lag delar fördenskull utredningsmannens
mening att man i första hand bör giva befattningarna såsom extra
vattenrättsdomare och biträdande vattenrättsdomare en förmånligare ställning,
varigenom de kunna framstå såsom mera lockande för de yngre hovrättsjuristerna.
Härvid bör till en början tillses, att befattningshavarna beredas
fastare anställningsformer än de nu gällande. Medan utredningsmannen
ansett det vara ur rekryteringssynpunkt fördelaktigare att göra tjänsterna
till extra ordinarie, varvid vederbörande skulle bibehållas vid möjligheten
att avancera inom den ordinarie domarkarriären, ha vattenöverdomstolen,
kammarkollegiet och Sveriges juristförbund förordat att tjänsterna
uppföras på ordinarie stat. De skäl som åberopats för ordinariesättning
av tjänsterna äro otvivelaktigt starka. Särskilt ur principiella synpunkter
kan det te sig riktigast att genomföra en sådan omläggning av tjänsternas
karaktär. I realiteten är emellertid detta principkrav icke så framträdande
på grund av att de befattningshavare, som förordnas på dessa tjänster, i
själva verket ha en tryggad ställning inom hovrättskarriären. över huvud
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
15
taget har jag icke av vad som anförts gentemot utredningsmannens förslag
i denna del blivit övertygad om lämpligheten av att frångå detta. Det synes
mig med hänsyn härtill lämpligast att tjänsterna, åtminstone till en början,
uppföras såsom extra ordinarie. Jag tillstyrker, att den nuvarande extra vattenrättsdomaren
placeras i Cs 14 samt att de två tjänsterna såsom biträdande
vattenrättsdomare vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar,
med hänsyn till vad utredningen givit vid handen rörande dessa båda domstolar,
utbytas mot tjänster såsom vattenrättsdomare i Cs 14. Övriga biträdande
vattenrättsdomare torde böra placeras i Ce 37 och därjämte tillerkännas
avlöningsförstärkning med 1 008 kronor för år, varigenom de komma i
samma läge som vattenrättsingenjörer. Till vattenrättsdomare i Cs 14 skall
icke utgå avlöningsförstärkning.
Utredningsmannen har vidare föreslagit inrättande av tre nya vattenrättsingenjörstjänster.
Tvivel kan icke råda därom att, såvitt avser dylika
tjänster, stadigvarande behov föreligger vid Norrbygdens vattendomstol av
tillhopa två byggnadstekniska och tre agrikulturtekniska ingenjörer samt
vid Mellanbygdens vattendomstol av två byggnadstekniska och två agrikullurtekniska
ingenjörer. Då någon minskning icke är möjlig av antalet vid
övriga vattendomstolar tjänstgörande ingenjörer, finner jag mig sålunda i
enlighet med utredningsmannens förslag böra förorda, att de norrländska
vattendomstolarna beredas möjlighet till sådan sammansättning av den
tekniskt utbildade personalen som nyss nämnts; detta innebär en förstärkning
av ingenjör skrafterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
med en agrikulturteknisk resp. en byggnadsteknisk vattenrättsingenjör.
Befattningarna böra tills vidare vara extra ordinarie. För inrättande av
ytterligare en föreslagen ingenjörstjänst, i främsta rummet avsedd för österbygdens
vattendomstol, anser jag däremot tillräckliga skäl icke för närvarande
föreligga.
Ej heller kan jag för närvarande tillstyrka det av vattenöverdomstolen
framförda förslaget att förstärka den juridiskt utbildade personalen vid
Mellanbygdens vattendomstol med en biträdande vattenrättssekreterare. För
att bereda möjlighet för Kungl. Maj :t att efter särskild prövning tillgodose
sådant under nästa budgetår uppkommande tillfälligt behov av särskild vattenrättsdomare
eller för ordinarie vattenrättsdomare partiellt förordnad vikarie,
som av vattenöverdomstolen ifrågasatts, bör emellertid bemyndigande
utverkas för Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall medgiva det
överskridande av icke-ordinarieposten som kan föranledas härav.
Vattenöverdomstolens förslag om utökning av den icke rättsbildade personalen
finner jag skäl biträda såtillvida att jag förordar att medel beräknas
för ett biträde i reglerad befordringsgång vid envar av Norrbygdens och
Mellanbygdens vattendomstolar.
Frågan om vattenrättsamanuensernas arbetsförhållanden och löneställning
ligger alltjämt under utredning bos 1949 års tjänsteförteckningskommitté,
varför förslag i ämnet icke hinner föreläggas årets riksdag. Innan
slutlig ställning tagcs till denna fråga, synes mig för övrigt lämpligt att vid
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
Mellanbygdens vattendomstol, där amanuenstjänsten hålles obesatt, försök
anställas i syfte att utröna i vad mån de på amanuenser nu ankommande
göromålen kunna fullgöras med anlitande av lägre kvalificerad personal.
Med anledning av riksdagens beslut angående lönegradsplacering för viss
biträdespersonal m. m. (skr. 45/1952; prop. 14) böra vidare medel beräknas
för 5 kansliskrivare i Ca 15 i stället för 2 kontorister i Ca 13 och 3 kanslibiträden
i Ca 11 samt för 1 kanslibiträde i Ca 11 i stället för 1 kontorsbiträde
i Ca 8.
I enlighet med det anförda skulle anslaget höjas med 6 588 kronor för utbyte
av två tjänster som biträdande vattenrättsdomare mot två vattenrättsdomartjänster
i Cs 14, med 3 024 kronor för avlöningsförstärkning till tre
biträdande vattenrättsdomare, med 49 776 kronor för två vattenrättsingenjörer,
med 11 760 kronor för två biträden i reglerad befordringsgång samt
med 6 576 kronor för lönereglering för biträdespersonal. De automatiska
utgiftsökningarna under anslaget beräknas till 206 800 kronor. Anslaget
skulle alltså höjas med (6 588 + 3 024 -)- 49 776 -)- 11 760 + 6 576 -f206
800) 284 524 kronor eller i runt tal 284 600 kronor.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 394 900 (-(- 42 800) kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, oförändrat
30 000 kronor;
avlöningar till icke-ordinarie personal 464 500 (+ 71 100) kronor;
rörligt tillägg 255 000 (+ 170 700) kronor.
Anslaget uppföres alltså med 1 144 400 (+ 284 600) kronor.
I vattendomstolarnas personalförteckning böra uppföras 3 vattenrättsdomare
i Cs 14 och 3 biträdande vattenrättsdomare i Ce 37, varjämte
antalet vattenrättsingenjörer i Ce 37 bör ökas från 2 till 4. Vidare böra i förteckningen
uppföras 5 kansliskrivare i Ca 15 samtidigt som 2 kontorister
i Ca 13, 2 kanslibiträden i Ca 11 och 1 kontorsbiträde i Ca 8 böra avföras
ur densamma.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angivna ändringar
i vattendomstolarnas personalförteckning;
b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
.................................... 394 900
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis 30 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 464 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 255 000
Summa kronor 1 144 400;
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
17
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att — för att möjliggöra dels
att extra biträdande vattenrättsdomare efter tjänstens besättande
med ny extra ordinarie innehavare må kunna tillfälligt
bibehållas i tjänstgöring, dels ock att tillfälligt partiellt förordnande
av vikarie för vattenrättsdomaren i Mellanbygdens
vattendomstol må kunna meddelas — för budgetåret 1952/
53 medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för
vattendomstolarna upptagna anslagsposten till icke-ordinarie
personal, som kan föranledas härav;
d) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 144 400 kronor.
[2] 15. Vattendomstolarna: Omkostnader.
Anslag Nettontgift
1950/51 .......................... 125 000 144 200
1951/52 (statsliggaren s. 129)........ 142 800
1952/53 förslag .................... 190 000
Enligt gällande omkostnadsstat för vattendomstolarna ha anvisats 1 500
kronor till sjukvård m. m. (2 500), 84 000 kronor till reseersättningar
(92 900), 1 800 kronor till bränsle, lyse och vatten (2 100) och 55 500 kronor
till övriga expenser, varav 7 200 kronor utgöra ett för nyanskaffning av
inventarier beräknat engångsbelopp (46 600).1
Tidigare har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 anvisats
ett reservationsanslag å 20 000 kronor till Inventarier m. m. för Västerbygdens
vattendomstol.
Vattenöverdomstolen (skr. 27/8 1951, 11/2 1952) hemställer, att anslaget 1 2 3
liöjes med 55 700 kronor.
Ökning
1. Reseersättningar ........................................ 32 000
2. Bränsle, lyse och vatten .................................. 3 000
3. Övriga expenser .......................................... 20 700
1. Med hänsyn till höjda traktamentsersättningar och ökade kostnader
för färdmedel samt därtill att två under föregående budgetår vakanta vattenrättsingenjörstjänster
förväntas bliva återbesatta, bör anslagsposten höjas
med 26 000 kronor. Vid genomförande av den av vattenöverdomstolen
förordade förstärkningen av vattendomstolarnas juridiskt och tekniskt utbildade
arbetskraft (jfr s. 10) kräves en ytterligare höjning av posten med
6 000 kronor.
2. På grund av Väslerbygdens vattendomstols inflyttning i nya lokaler
bör posten höjas med 3 000 kronor.
3. Det för Västerbygdens vattendomstol å tilläggsstat anvisade anslaget
1 Siffrorna inom parentes angiva utgifter under budgetåret 1950/51.
i Hihnny till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12G.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
för inventarier har bl. a. på grund av inträffade prisstegringar visat sig otillräckligt.
Ytterligare erfordras sålunda minst 4 000 kronor till viss möbelutrustning
in. m. Nyanskaffning av möbler och kontorsinventarier erfordras
även vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar, därest den
för respektive domstolar föreslagna personalförstärkningen genomföres.
Kostnaderna härför beräknas av vattenöverdomstolen till 2 500 kronor respektive
3 400 kronor. Föreslagen personalförstärkning medför vidare ökat
behov av skrivmateriel, papper, telefon in. in., varför ytterligare minst 4 000
kronor krävas. Slutligen betinga ökade kostnader för städning samt prisstegringar
en uppräkning av anslagsposten med 14 000 kronor. Då från posten
skall avdragas det för innevarande budgetår för engångskostnader avsedda
beloppet, 7 200 kronor, begäres höjning av posten endast med 20 700
kronor.
Departementschefen.
Medelsanvisningen till sjukvård m. m. torde böra höjas med 1 000 kronor.
Beträffande posten till reseersättningar förordar jag en till 27 000 kronor
begränsad höjning. Till bränsle, lyse och vatten böra beräknas ytterligare
3 000 kronor. Vad slutligen angår delposten till övriga expenser föreslår
jag att för löpande utgifter anvisas ytterligare 14 700 kronor. För engångskostnader
avseende inventarieanskaffning m. in. för Norrbygdens, Mellanbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar bör härjämte beräknas ett
belopp av 8 700 kronor. Genom fråndragning av det för innevarande budgetår
för engångskostnader avsedda beloppet, 7 200 kronor, begränsas höjningen
av denna delpost till 16 200 kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (142 800 -}- 1 000 -f- 27 000 -j- 3 000 -f14
700 + 8 700 — 7 200) 190 000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Dahlin.
527251». Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.