KungJ. Maj:ts proposition nr 117.
1
Nr 117.
Kinnji. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss förstärkning
av vitaminavdelningen vid statens institut för folkhälsan;
given Stockholms slott den 14 mars 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag om viss förstärkning av vitaminavdelningen
vid statens institut för folkhälsan för att möjliggöra ett återupptagande
av tidigare åt det enskilda näringslivet i kontrollsyfte företagna
vitaminanalyser m. in. Kostnaderna för ändamålet beräknas för budgetåret
1952/53 till 75 000 kronor, varav under avlöningsanslaget 41 000 kronor
och under omkostnadsanslaget 34 000 kronor. Av sistnämnda belopp avse
19 000 kronor viss engångsanskaffning av apparatur. Utgifterna komma
att till fullo motsvaras av inflytande avgifter för undersökningarna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 117.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Kommgen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärenden Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om viss förstärkning
av vitaminavdelningen vid statens institut för folkhälsan samt
anför därvid följande.
Förslag.
I en den 17 januari 1952 dagtecknad framställning har Sveriges kemiska
industrikontor hemställt bl. a., att åtgärder skyndsamt måtte vidtagas i syfte
att möjliggöra för vitaminavdelningen vid statens institut för folkhälsan
att erhålla den tillfälliga arbetskraft och den materiel, som kunna befinnas
erforderliga för att vitaminavdelningen skall kunna åtaga sig att tills vidare
verkställa sådan vitaminkontroll, som påkallas av enskilda.
I framställningen erinras om att en mycket viktig uppgift för vitaminavdelningen
är att utöva författningsenlig kontroll rörande vitaminhalten
i dels vitaminiserade livsmedel såsom margarin, vetemjöl, vitaminmjölk
m. m. (SFS 1941: 268), dels farmaceutiska specialiteter (SFS 1934: 306), dels
fodertran (SFS 1946:655) dels ock vitaminfodermedel (SFS 1950:521).
Folkhälsoinstitutet har nu meddelat, att det i fråga om sådana fasta kontrollåligganden
har en stor eftersläpning, som ovillkorligen måste inhämtas.
Då vitaminavdelningen på grund av det statsfinansiella läget icke tillåtits
utöka sina resurser utan snarare fått vidkännas vissa nedskärningar, har
en minskning i avdelningens arbetsbelastning mast företagas, vilken i första
hand drabbat den kontrollverksamhet, som avdelningen bedriver på uppdrag
av industri- och affärsföretag. Institutet har därför under höstens lopp
meddelat, att det f. n. icke kan åtaga sig att utföra några ytterligare analyser
av detta slag.
Från näringslivets sida måste denna utveckling djupt beklagas. Ur allmänhetens
synpunkt kan det visserligen vara tillräckligt, om institutet i
fråga om margarin, fodertran, läkemedel och övriga nämnda varor utövar
Kungl. Maj:ts proposition nr It7.
3
den författningsenliga kontrollen. Men näringslivet synes ha full rätt att
kräva, att avdelningen även åtager sig vitaminanalyser i fråga om de råvaror,
som användas vid tillverkningen av de kontrollerade produkterna.
Detta har bl. a. mycket stor ekonomisk betydelse vid inköp av sådana
råvaror Iran utlandet. Särskilt i fråga om vitamin A finnes intet annat
laboratorium i världen, som de utländska säljarna och de svenska köparna
skulle kunna ena sig om lör att utföra de analyser, som skola vara avgörande
för betalningen av varan. För att ge en uppfattning om storleken
av de ekonomiska värden, det här rör sig om, kan nämnas, att ett enda
parti A-vitaminolja, som importeras för margarinindustriens räkning, kan
representera ett värde av ilera hundratusentals kronor.
Det måste utan tvivel anses vara en riktig lösning, att praktiskt taget
alla vitaminanalyser på så sätt centraliserats till institutets laboratorium,
särskilt som detsamma såsom chef har en vetenskapsman med höga kvalifikationer.
Det kan här vitsordas, att institutets vitaminavdelning vunnit
t. o. m. internationellt erkännande.
\idare må nämnas, att vitaminavdelningen hittills utfört betydande
arbeten för privat räkning, vilka närmast kunna betecknas såsom forskning.
Sasom exempel ma nämnas undersökningar rörande vitaminernas
hållbarhet under olika förhallanden, för den moderna livsmedelsindustrien,
som nu börjar växa upp inom landet, är det av största betydelse, att möjlighet
föreligger att få en dylik vitaminforskning utförd hos institutet, t. ex.
när det gäller att avgöra vilken konserveringsmetod, som bör föredragas
med hänsyn till de i varan ingående vitaminernas hållbarhet. I viss mån
kan sägas, att sådana arbeten böra till vitaminavdelningens allmänna forskningsuppgifter
och att det ur statens synpunkt måste hälsas med tillfredsställelse,
om sådana undersökningar kunna utföras på bekostnad av industrien.
Även ur allmänhetens synpunkt maste det anses vara av mycket
stort intresse, att institutet genom dylika vitaminanalyser för privat räkning
medverkar till att av industrien saluförda livsmedel, som icke äro
vitaminiserade och därför icke äro föremål för officiell kontroll, i största
möjliga omfattning ha kvar råvarornas naturliga vitaminhalt.
Kostnaden för de undersökningar för privat räkning, vilka avses i denna
skrivelse, betalas av näringslivet efter läxor, som fastställts med hänsyn till
de taktiska kostnaderna. Taxorna ha under de senare åren avsevärt höjts.
Da utgifterna i förevarande fall täckas av inflytande inkomster och statsverket
genom denna för näringslivet viktiga verksamhet sålunda icke
åsamkas nagon kostnad, synes det ohallbart, alt man av besparingsskäl
icke anser sig kunna medgiva utgifter av delta speciella slag. Därest mot
förmodan de nuvarande taxorna icke skulle täcka kostnaderna för ifrågavarande
piivata analyser, har man all anledning räkna med att näringslivet
skulle vara villigt att erlägga de avgiftshöjningar, som kunna vara
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
erforderliga. Frågan om den utökning av vitaminavdelningens resurser,
som är erforderlig, måste lösas omedelbart. Den för undersökningarna nödvändiga
personalförstärkningen torde utan svårighet kunna åstadkommas
genom anställande av tillfällig arbetskraft.
Även föreningen svensk trankontroll bär i skrivelse den 15 februari 1952
av liknande skäl hemställt om en förstärkning av institutets vitaminavdelning.
Yttranden.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan erinrar, att styrelsen i sina
anslagsäskanden för de tre senaste budgetåren upptagit vissa av föreståndaren
för vitaminavdelningen framförda krav på personalförstärkningar.
Andra krav har styrelsen, ehuru- de varit fullt berättigade, på grund av
erhållna direktiv om största möjliga återhållsamhet icke ansett sig kunna
upptaga i sina äskanden. På grund härav och med hänsyn till den förestående
översynen av institutets arbetsuppgifter och organisation har styrelsen
för budgetåret 1952/53 ytterligare nedskurit små anslagskrav. Under
innevarande budgetår har institutet därjämte på grund av den generella
nedskärningen av avlöningsanslagen varit nödsakat minska antalet biträdestjänster,
vilket medfört, att vitaminavdelningen måst indraga en biträdestjänst.
Med hänsyn till den snabba utveckling, som ägt rum inom vitaminområdet,
ha allt större krav ställts på vitaminavdelningens kontrollerande
verksamhet, både den som åligger institutet enligt gällande föreskrifter och
i anledning av uppdrag från såväl statliga och kommunala myndigheter
som enskilda industriföretag och sammanslutningar. Detta har medfört,
att en viss eftersläpning vid ärendenas behandling icke kunnat undvikas.
Institutet är enligt sin instruktion skyldigt att i möjligaste man lämna företräde
åt statliga myndigheter. När därför arbetsbelastningen hotade att bli
övermäktig, såg institutet ingen annan möjlighet än att avsäga sig uppdrag
från det enskilda näringslivet. Detta avspeglar sig även i utvecklingen av
de på avdelningen belöpande inkomsterna, vilka under budgetåren 1949/50
och 1950/51 samt under tiden juli—december 1951 utgjorde resp. 75 100,
115 700 och 40 100 kronor. Ökningen 1950/51 beror på att avgifterna kraftigt
höjdes i samband med att rätten att utfärda institutets taxa fr. o. m.
den 1 juli 1950 delegerades till styrelsen. Att inkomsterna, trots en ytterligare
höjning av avgifterna med 20 procent fr. o. m. den 1 juli 1951, ändock
uppvisa en kraftig minskning under sista halvåret 1951 beror till största
delen på minskningen av de avgiftsbelagda ärendena från enskilda.
Det är givetvis av den största betydelse, att industrin har möjlighet att
vända sig till ett laboratorium, som har dess fulla förtroende och som intar
en självständig och oberoende ställning. Men det är av värde jämväl för
Kungl. Muj:ts proposition nr 117.
5
institutet, inte minst i dess forskningsverksamhet, att kontakten med näringslivet
kan uppehållas. Det vore därför olyckligt, om institutet på grund
av brist på personella och materiella resurser för längre tid helt måste
avsäga sig uppdrag från industrin.
Ett tillmötesgående även i begränsad omfattning av industrikontorets
framställning förutsätter anställning av ytterligare arbetskrafter i en utsträckning,
som tillgängliga eller begärda anslag icke tillåta, samt inköp
av viss för ändamålet erforderlig utrustning. I enlighet med ett av föreståndaren
för vitaminavdelningen framlagt förslag böra sålunda vid institutet
fr. o. m. den 1 mars 1952 tills vidare anställas en assistent i lönegrad
Cg 20, ett första laboratoriebiträde i lönegrad Cg 15, två laboratoriebiträden
i lönegrad Cg 11 och ett i lönegrad Cg 8. Kostnaderna för denna personalförstärkning
skulle för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt
13 700 kronor, varav 10 200 kronor under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal och 3 500 kronor under anslagsposten till
rörligt tillägg. Under omkostnadsanslaget skulle för samma budgetår erfordras
tillhopa 24 000 kronor, varav under delposten till inköp och underhåll
av inventarier 19 000 kronor. Den apparatur, som erfordras, utgöres
av en Beckman-spektrofotometer för vitamin-A-bestämningar (10 000 kronor),
en fotofluorimeter för vitamin-B-bestämningar (5 000 kronor), en
apparat för automatisk pipettering och titrering vid mikrobiologiska vitaminbestämningar
(2 300 kronor) samt en räknemaskin (1 690 kronor).
Dessa anskaffningar äro nödvändiga för att den begärda förstärkningen
i fråga om personal skall bli effektiv, då avdelningens hittillsvarande apparatur
för vitaminbestämningar är helt tagen i anspråk av den befintliga
personalen.
För budgetåret 1952/53 skulle utöver i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag angivna belopp erfordras 40 700 kronor till avlöningar
och 15 000 kronor till förbrukningsartiklar. Ifrågavarande kostnadsökningar
skulle väsentligen motsvaras av höjda inkomster för institutet.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen — i avvaktan på
kommitténs för översyn av institutets arbetsuppgifter och organisation
ställningstagande beträffande omfattningen av institutets verksamhet —
att vitaminavdelningen tills vidare erhåller förstärkning av personal och
utrustning i enlighet med avdelningsföreståndarens förslag.
Statskontoret bar — i betraktande av vad i ärendet anförts om angelägenheten
av att ifrågavarande vitaminanalyser och undersökningar för
enskildas räkning kunna verkställas vid statens institut för folkhälsan —
icke något att i och för sig erinra mot att för ändamålet erforderliga medel
ställas till institutets förfogande. I vilken omfattning ytterligare medel
böra anvisas under de av styrelsen angivna anslagen undandrager sig dock
ämbetsverkets bedömande. En förutsättning för ett tillmötesgående av
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
önskemålen om utökad kontroll- och undersökningsverksamhet för enskildas
räkning bör självfallet — såsom jämväl i framställningen angivits —
vara, att kostnaderna för verksamheten i sin helhet täckas av de taxeavgifter,
som uttagas av de enskilda.
Departementschefen.
Vid prövningen av statens instituts för folkhälsan anslagsäskanden för
budgetåren 1950/51—1952/53 har såväl jag som min företrädare såsom chef
lör inrikesdepartementet hl. a. med hänsyn till ifrågasatt, numera pågående
översyn av institutets organisation och arbetsuppgifter icke kunnat förorda
annan utökning av personalen än med en assistent på yrkeshygieniska avdelningens
tekniska laboratorium. Den snabba utveckling, som under
denna tid ägt rum inom vitaminområdet, har emellertid ställt allt större
krav på vitaminavdelningen och dess kontrollerande verksamhet. För att
kunna bemästra den starkt ökade arbetsbelastning, som föranletts härav,
och då institutet av förut anförda skäl icke fått inrätta några nya tjänster
vid nämnda avdelning, har institutet, såsom Sveriges kemiska industrikontor
framhållit, under hösten 1951 beträffande vitaminavdelningen nödgats
avsäga sig uppdrag från det enskilda näringslivet. Till följd av nu nämnda
förhållanden ha de på avdelningen belöpande inkomsterna —- trots en höjning
fr. o. in. den 1 juli 1951 av avgifterna för dessa enskilda undersökningar
med 20 procent — undergått en kraftig minskning. Då institutet
enligt gällande instruktion är skyldigt att i möjligaste mån lämna företräde
åt statliga myndigheter, har det i rådande situation icke varit möjligt för
institutet att handla annorlunda än som nu skett. Det synes emellertid vara
angeläget, att institutet beredes möjlighet att återupptaga de undersökningar
för det enskilda näringslivets räkning, som det av förut anförda skäl
måst frånsäga sig. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att medel anvisas
för att i den omfattning institutets styrelse föreslagit tillmötesgå industrikontorets
framställning.
För att icke föregripa resultatet av pågående utredning om institutets
organisation och arbetsuppgifter bör den för ändamålet erforderliga personalen
tills vidare erhålla anställning såsom extra tjänstemän. Jag kan
emellertid icke förorda, att medel för den erforderliga förstärkningen av
vitaminavdelningen anvisas redan å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. I enlighet härmed föreslår jag, att vid avdelningen må
fr. o. m. den 1 juli 1952 tills vidare anställas en assistent högst i Cg 20, ett första
laboratoricbiträde i Cg 15, två laboratoriebiträden i Cg 11 och ett i Cg 8.
Kostnaderna härför beräknar jag för nästa budgetår till i runt tal 41 000
kronor, varav under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal 31 000 kronor och under anslagsposten till rörligt tillägg 10 000
kronor. Nämnda tillägg har därvid beräknats efter hittills gällande grun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
7
der, d. v. s. 32—33 procent. Härtill kommer under omkostnadsanslaget
15 000 kronor för löpande utgifter samt 19 000 kronor för viss engångsanskaffning
av apparatur. Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret
1952/53 skulle sålunda komma att uppgå till (41 000 + 15 000 + 19 000)
75 000 kronor. Enligt vad styrelsen för institutet framhållit, skulle ifrågavarande
kostnadsökningar väsentligen motsvaras av höjda inkomster för
institutet. Jag utgår från såsom självfallet, att avgifterna för dessa undersökningar
fastställas till sådant belopp, att statsvexket beredes full ersättning
för de kostnader av olika slag, som föranledas av desamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition
under elfte huvudtiteln, punkterna 97 och 98 — föreslå
riksdagen att
dels godkänna följande avlöningsstat för statens institut
för folkhälsan, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budget
-
året 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................. 226 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis................ 25 000
3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga
biträden, förslagsvis ............... 201 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 006 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 413 000
Summa förslagsanslag kronor 1 871 000;
dels till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 871 000 kronor;
dels ock till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 674 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C.-G. Carlström.