Kungl. Maj.-ts proposition nr Ilo.

I

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946
(nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa
särskilda uppgifter; given Stockholms slott den 7 mars
1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa
särskilda uppgifter.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Sammanfattning.

Den nu tidsbegränsade lagen den 29 juni 1946 om användande av statspolispersonal
för vissa särskilda uppgifter föreslås skola i fortsättningen
gälla utan tidsbegränsning.

m\ m Bihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr Ilo.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Förslag

till

Lag

angåemle fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om
användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1946 om användande av
statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter, vilken enligt lag den 25
februari 1949 (nr 47) gäller till och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt
giltighet efter sistnämnda dag.

Kttngl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.

Chefen för im-ikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av
statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter och anför därvid följande.

För att tillgodose behovet av polispersonal för sådan spanings- och annan
polisverksamhet, som efter den allmänna säkerhetstjänstens avveckling
år 1946 fordrades för att hindra och uppdaga spioneri och andra för
rikets säkerhet skadliga brott, beslöts nämnda år en utökning av statspolisorganisationen.
I samband därmed antogs lagen den 29 juni 1946 om användande
av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. Denna lag
innehåller att, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, vid spanings-
eller annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot
8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller
folkförsörjning, statspolispersonal utan hinder av vad i lagen om polisväsendet
är stadgat om statspolisen må användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen
inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör. Lagen hade
ursprungligen treårig giltighetstid, men genom lag den 25 februari 1949 förlängdes
dess giltighet till och med den 80 juni 1952. Då denna tidpunkt
snart är inne, uppstår frågan om lagen skall gälla även i fortsättningen.

Lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår från den
förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utom ramen
för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna. I enlighet
härmed är också städernas skyldighet beträffande statspolisen begränsad
till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig personal; kostnaderna
för statspolisens verksamhet falla i del väsentliga på statsverket.

Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring äro meddelade
i kungörelsen den 16 september 1932 (nr 448) angående stats- och
reservpolisen. Av dessa bestämmelser må här endast anmärkas, att statspolisen
i första hand skall användas å landsbygden samt, såvitt angår kriminalstatspoliscn,
i stad där kriminalpolisavdelning icke finnes samt all

4

Kungl. Maj:In proposition nr Ilo.

statspolisen endast i särskilda fall får tagas i anspråk för tjänstgöring inom
förläggningsstaden.

Under erinran om vad sålunda gällde yttrade föredragande statsrådet i
propositionen nr 285/1946, genom vilken förslag till nu ifrågavarande lagstiftning
förelädes riksdagen, bland annat följande:

Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan spaningsoeh
annan verksamhet som erfordras för att uppdaga och beivra spioneribrott
och andra landsskadliga brott, kommer denna verksamhet att i icke
ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande förläggningsstad
enligt gällande lagstiftning torde få anses vara skyldig att svara för.
i sakens natur ligger nämligen, att en betydande del av statspolispersonalens
tjänstgöring i sådan verksamhet — och när det gäller de största städerna
troligen huvudparten av verksamheten — kommer att vara förlagd
till den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande statspolisman hör.
Denna principiella avvikelse från vad i lag är stadgat om det ändamål, för
vilket statspolisen är avsedd, synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas
i lag. Närmast till hands ligger därvid att vidtaga sådana ändringar
i lagen om polisväsendet i riket, att föreskrifterna om statens skyldighet
att bidraga till stads kostnader för statspolispersonal icke knytas till förutsättningen,
att statspolisen skall huvudsakligen användas för tjänstgöring
utom staden. Med hänsyn till den i viss mån provisoriska karaktären av
den av mig föreslagna organisationen för bekämpandet av spioneri och
jämförliga brott synes emellertid lämpligare att för ändamålet endast tillskapas
en provisorisk lagstiftning i ämnet. —---

En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande
därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller
uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada
rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet
i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl
för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka
personalen hör.

En lagstiftning av angivet slag kommer utan särskilt stadgande att medföra,
att de i lagen om polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna om
skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande
av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal
som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen
kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande
stad att tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49 fann första lagutskottet icke
anledning till erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Då frågan om lagens förlängning 1949 behandlades av statsmakterna,
ansågs ändring i lagen icke påkallad.

I skrivelse den 24 januari 1952 har stats polisintendenten hemställt att,
då — såvitt nu kunde bedömas — de särskilda anordningar, som vidtagits
för de landsskadliga brottens bekämpande, fortfarande syntes böra bestå,
lagen den 29 juni 1946 måtte förlängas.

Departementschefen. Såsom framgår av det anförda svarar enligt nu
gällande ordning de ordinära polismyndigheterna för spaningsarbetet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 5

att hindra och uppdaga spioneri in. in. De äga dock därvid att anlita biträde
av statspolispersonal. 1948 års polisutredning har i sitt den 30 december
1950 avgivna betänkande behandlat frågor om statspolisens organisation i
ett såsom hittills på kommunal grund vilande polisväsende. Den nuvarande
regeln i polislagen att statspolispersonal huvudsakligen skall tjänstgöra
utom den stad, till vars polisstyrka personalen hör, föreslås skola bestå.
Betänkandet har remissbehandlats och är föremål för överväganden inom
inrikesdepartementet. Jag är nu icke beredd att taga ståndpunkt till de i
betänkandet framlagda förslagen.

Lagen om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter
bör därför erhålla fortsatt giltighet. Någon ändring i lagen synes icke påkallad.
Då det behov, som lagen tillgodoser, icke inom överskådlig tid kan
beräknas upphöra, torde lagen i fortsättningen icke böra vara tidsbegränsad.
Därmed är dock icke uteslutet, att det framdeles kan befinnas lämpligt att
inarbeta lagens regler i en reviderad eller helt ny polislag.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda
inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 29 juni Wto (nr ''tOS) om användande av statspolispersonal
för vissa särskilda uppgifter måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, alt
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Göran Odcen.