Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
1
Nr 109.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets
område, m. m.; given Stockholms slott den 29
februari 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område
anses böra bibehållas i huvudsak oförändrad.
Detaljinriktningen av den lokala försöksverksamheten anses likaså liksom
hittills i princip böra överlåtas åt de olika hushållningssällskapen. För
att öka verksamhetens effektivitet föreslås dock att vissa kompletterande
föreskrifter skola kunna meddelas i samband med fastställandet av försöksplaner,
bland annat angående fördelningen av tillgängliga bidragsmedtl mellan
hushållningssällskapen.
I propositionen föreslås vidare att hushållningssällskapen skola kunna
få statligt stöd till att anskaffa och driva försöks- och demonstrationsgårdar
i egen regi. Stödet för anskaffande av dylika gårdar anses böra la formen
av lånegaranti. Sådan garanti avses skola kunna lämnas även för driftslån.
Den nuvarande studiegårdsverksamheten föreslås skola upphöra. De medel,
som därigenom inbesparas, anses i stället böra användas för demonstralionsgårdsverksamheten.
Slutligen äskas i propositionen anslag till försöksverksamheten å sammanlagt
385 000 kronor för nästa budgetår.
t Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 109.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga rörande
organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område,
m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 27) har Kungl. Maj :t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1952/53 beräkna till Lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet och Bidrag till fast
försöksverksamhet reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor.
Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor och därmed sammanhängande
spörsmål.
Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1950 tillkallade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet såsom sakkunniga för att
verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av den
lokala försöksverksamheten landshövdingen C. E. A. Mannerfelt, tillika
ordförande, överinspektören för lantbrukets försöksväsen, professorn Y. H.
Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren
J. N. Jonsson, sekreteraren i Hallands läns hushållningssällskap N. Ch. Månsson
samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. F.
Hansson. Sedan landshövdingen Mannerfelt avlidit, tillkallades i hans ställe
landshövdingen B. A. Fallenius.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års lantbruksförsökskommitté,
ha den 30 oktober 1951 avgivit betänkande med förslag rörande
organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område
m. m. (stencilerat). Vid betänkandet har fogats särskilt jdtrande av professorn
Gustafsson. Det må vidare nämnas, att kommittén vid fullgörandet
av sitt uppdrag haft att taga under övervägande, bland annat, riks
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
dagens skrivelse nr 325 vid 1950 års riksdag jämte jordbruksutskottets utlåtande
nr 35 i anledning av de likalydande motionerna 1:67 och 11:72
om beredande av möjlighet för hushållningssällskapen att genom lantbruksnämndernas
förmedling erhålla lån för inköp av gårdar att drivas som
ekonomiska demonstrationsjordbruk.
över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, styrelserna för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt statens
växtskyddsanstalt, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd, jordbrukets
upplysningsnämnd, samtliga hushållningssällskap utom Gotlands
läns, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, centralstyrelserna för Malmöhus och Kristianstads
läns försöksringar, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation
samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund. Vidare har förre
föreståndaren för Svenska vall- och mosskulturföreningen, agronomi doktorn
G. Rappe inkommit med en den 5 februari 1952 dagtecknad skrift i
ärendet.
Vid det utlåtande, som avgivits av styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök, ha fogats dels ett gemensamt yttrande av lärarkollegiet
och försökskollegiet, dels ock yttranden av lantbruksförsöksrådets
arbetsutskott samt försöksgårdsförståndarna. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
har tillika överlämnat yttranden av Föreningen jordbrukets
forskare och försöksmän, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter,
Svenska lantmannaskolornas lärareförening, Svenska lanthushållslärarinnornas
förening samt Sveriges hemkonsulenters förening.
Jag torde vidare här få anmäla, att styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök i skrivelse den 31 augusti 1951 hemställt om
anvisande av medel för budgetåret 1952/53 till bidrag till lokal och fast försöksverksamhet.
Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för kommitténs förslag
och de däröver avgivna remissutlåtandena. I anslutning till de särskilda
avsnitten av förslaget skola vidare —- på grundval av kommitténs uppgifter
i ämnet — lämnas erforderliga översikter rörande nu gällande bestämmelser
och övriga förhållanden på berörda områden. Beträffande betänkandets
tre första kapitel, vilka innefatta en redogörelse för utredningsuppdraget,
en historik samt en sammanfattning av gällande bestämmelser rörande
organisationen av och arbetsuppgifterna m. in. för vissa forskningsoch
försöksinstitutioner, torde dock här få hänvisas till s. 4__30 i betän
kandet.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
1950 års lantbruksförsökskommittés förslag och yttrandena
däröver.
A. Huvuddragen av förslaget.
Kommitténs förslag. Kommittén uttalar, att organisationen och samordningen
av den lokala försöksverksamheten bör kunna göras mera effektiv
och intensiv. Härvid betonas särskilt angelägenheten av en direkt och för
verksamheten stimulerande kontakt mellan hushållningssällskapen samt
de praktiska jordbrukarna och deras aktuella problem, å ena sidan, och
den statliga försöksverksamheten, å andra sidan. Enligt kommittén är det
jämväl nödvändigt att utvidga den nuvarande verksamheten, framför allt
såvitt gäller försök av mera allmängiltig karaktär samt vissa tidigare eftersatta
försöksgrenar. Då kommittén funnit att de medel, vilka nu stå till
förfogande, icke ens förslå till att upprätthålla verksamheten i dess nuvarande
omfattning, anser sig kommittén vidare böra föreslå en höjning av
det statliga stödet till verksamheten.
Vad först angår hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet
anser kommittén, att någon väsentlig skillnad i syftet med de
nuvarande båda försökstyperna, nämligen de egentliga lokala försöken och
de s. k. skrivelseförsöken (se närmare härom i det följande), icke längre
föreligger. De kunna och böra därför i fortsättningen behandlas och ersättas
efter samma grunder. För att den erforderliga samordningen skall ernås
bör ett allomfattande program för försöksverksamheten upprättas.
Detta program bör klargöra dels vilka uppgifter som skola angripas, dels
hur detta skall ske och vem som skall göra det.
I anslutning härtill föreslår kommittén, att landet skall indelas i sju
försöksdistrikt, vart och ett omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska,
jordbruksekonomiska och driftsmässiga synpunkter i möjligaste
mån jämställda hushållningssällskapsområden. Inom varje distrikt
skall inrättas en nämnd med uppgift att upprätta förslag till försöksprogram
omfattande samtliga de försök, som under en viss period skola med
statsbidrag utläggas inom distriktet, samt att även i övrigt handha planläggningen
av försöksverksamheten, fördelningen av arbetsuppgifterna,
publiceringen av försöksresultaten m. m. Inom nämnden böra samtliga de
av försöksprogrammet berörda försöksorganen vara företrädda. Nämnden
bör därför bestå av representanter för såväl distriktets hushållningssällskap
och försöksringar som statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna.
Vidare bör överinspektören för försöksväsendet äga deltaga i och
framföra sin mening vid nämndens sammankomster. Jämväl övriga institutioner
och företag, som bedriva försöksverksamhet på jordbrukets och
angränsande områden, förutsättas skola få erforderligt inflytande på försöksprogrammets
utformning och innehåll.
Kommittén framhåller härefter, att försöksprogrammen torde komma att
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
få en sådan omfattning, att de tillsammans icke alltid kunna rymmas inom
ramen för anvisade medel. En sammanjämkning blir därför erforderlig och
torde vara nödvändig även för att nå den önskvärda samordningen. Denna
sammanjämkning bör anförtros åt ett särskilt centralt organ bestående
av överinspektören samt representanter för distriktsnämnderna och statens
jordbruksförsök samt av statsagronomen i statistik och försöksteknik.
Organet bör vara oförhindrat att med sig adjungera representanter för andra
institutioner, som bedriva försöks- eller forskningsverksamhet på jordbrukets
eller angränsande områden. Beredningsorganet skall efter sammanjämkning
framlägga förslag till försöksprogram för hela landet. Detta förslag
föredrages därefter av överinspektören inför styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, som sedan har att slutgiltigt godkänna
och fastställa programmet.
En följd av den nya anordningen blir, att de nuvarande standardplanerna
för gödslings- och växtodlingsförsök icke längre behöva upprättas.
Då enligt kommittén någon anledning icke föreligger att inkoppla försöksledarmötet
på arbetet med de föreslagna nya försöksprogrammen innebär
detta, att ett av detta mötes viktigaste åligganden upphör. Mötet anses emellertid
dock böra bibehållas, ehuru med något ändrade arbetsuppgifter. Däremot
finner kommittén det nuvarande försöksrådet vara överflödigt såsom
samarbetsorgan. Kommittén föreslår därför att nämnda råds verksamhet
skall nedläggas. Vid sådant förhållande anser kommittén, att det
ifrågasatta nya centrala organet bör benämnas jordbruksförsöksrådet.
Enligt kommittén täcka de nuvarande statliga bidragen till lokal försöksverksamhet
icke tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna. Kommittén finner
det därför nödvändigt att full ersättning skall lämnas försöksvärdarna för
intrång, kostnader och handräckning för försökens genomförande. Ersättningen
bör grundas på en kalkylmässig beräkning avseende varje särskild
försökstyp inom de olika försöksområdena. Till försökskostnader böra
endast hänföras sådana direkta utgifter som erfordras för att genomföra
försöken. Kommittén beräknar medelkostnaden per försök till 225 kronor.
Slutligen uttalar kommittén i detta sammanhang, att alla beställningsförsök,
som avse att tjäna beställarens eget intresse, böra betalas av denne.
Beträffande de fasta försöksplatserna, d. v. s. f ö r s ö k s g å r d a r samt
törsöksfält och försöksstationer, framhåller kommittén att
det är synnerligen angeläget, att ytterligare dylika platser skola inrättas
så snart som möjligt, åtminstone inom de viktigaste av landets jordbruksområden.
Kommittén förutsätter härvid, att de nuvarande statliga försöks-^
gårdarna skola bibehållas. Vidare utgår kommittén från att statsmakterna
ämna fullfölja inrättandet av de statliga försöksgårdar, varom principbeslut
fattats eller för vilka mark redan inköpts. I fråga om den fortsatta utbyggnaden
av det statliga försöksgårdssystemet uttalas i betänkandet, att kostnaderna
för inrättandet och drivandet av statliga försöksgårdar äro så stora,
att det tills vidare icke torde vara möjligt att utbygga detta system utöver
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
vad som nyss förutsatts. Kommittén finner emellertid samtidigt att lokalt
drivna gårdar — med vilka kommittén i vissa avseenden jämställt fasta
fält — skulle kunna komplettera det nuvarande försöksgårdssystemet. Möjligheter
böra därför beredas hushållningssällskapen att efter köp eller genom
arrende inrätta och driva försöksgårdar eller försöksfält. Detta anses lämpligast
böra ske på så sätt, att sällskapen efter beslut av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall erhålla rätt att för ändamålet upptaga amorteringslån med statlig
garanti på i huvudsak samma villkor som de, vilka gälla för erhållande
av lån till yttre rationaliseringsåtgärder.
Då det är av stor betydelse, att utbyggnaden av systemet med fasta försöksplatser
sker planmässigt, böra enligt kommittén hushållningssällskapen
vid planerandet av nya dylika platser som regel samråda med statens jordbruksförsök.
Den slutliga prövningen av frågan om inrättande av fast
försöksplats bör emellertid ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till att försöken vid försöksgårdar
och fasta försöksfält komma att bli speciellt krävande beträffande tillsyn
och skötsel samt dessutom komma att förorsaka ett avsevärt intrång, anser
sig kommittén böra föreslå att för ifrågavarande försök skall utgå en extra
ersättning utöver den, som angivits i det föregående. Enligt kommittén bör
denna ersättning bestämmas till 10 kronor per försöksparcell.
För att en mera enhetlig organisation av verksamheten vid de fasta försöksplatserna
skall kunna erhållas föreslår kommittén vidare, att de fasta
försöksstationer, som finnas vid vissa lantbruks- och lantmannaskolor, i
fortsättningen skola inordnas under respektive hushållningssällskap i stället
för att, såsom nu är fallet, handhavas av skolorna själva.
I fråga om de s. k. demonstrationsgårdar, vilka nu finnas inrättade
hos vissa hushållningssällskap, anför kommittén, att dylika gårdar
synas vara av stort värde såsom instrument för att sprida kunskap om
vidtagna rationaliseringsåtgärder samt om det mindre jordbrukets ekonomiska
förhållanden. Kommittén föreslår därför att demonstrationsgårdsverksamhet
skall ingå såsom ett led i hushållningssällskapens arbete på
jordbrukets rationalisering. Verksamheten bör omfatta hela landet. Det
erforderliga antalet gårdar anses med hänsyn till det statsfinansiella läget
böra begränsas till 55 stycken, varav 34 i Norrland.
Inköp av gård för demonstrationsändamål föreslås skola kunna ske under
samma villkor och under samma förutsättningar som föreslagits skola gälla
för inköp av försöksgård. I övriga fall — sålunda vid arrende eller annat
avtal — bör fordras godkännande av styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök. Möjlighet bör vidare finnas för hushållningssällskap,
som inköpt eller arrenderat gård för nu ifrågavarande ändamål, att
för erforderliga rationaliseringsåtgärder erhålla lån och bidrag efter de
grunder, som gälla för enskild jordbrukare.
Då de av kommittén föreslagna demonstrationsgårdarna i stort sett avse
att fylla samma ändamål som de nuvarande studiegårdarna i Norrland, bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
7
enligt kommittén en särskild organisation för sistnämnda gårdar icke längre
uppehållas. De medel, som nu stå till förfogande för studiegårdsverksamheten,
avses i stället skola disponeras för demonstrationsgårdarna. Kommittén
föreslår nämligen, att såsom bidrag till hushållningssällskap för driftsförlust
på grund av demonstrationsverksamhet skall utgå ett årligt belopp
av 1 200 kronor per gård.
Beträffande publiceringen av försöksresultaten föreslår
kommittén åtgärder, som avse att åstadkomma större snabbhet i materialets
bearbetning och i arbetet med att upprätta sammanställningar rörande resultaten
av den mera allmängiltiga försöksverksamheten. För att verksamheten
skall få den praktiska nytta, som avsetts, anses det nödvändigt att
tillräckliga medel skola ställas till förfogande för publiceringsverksamheten.
Kommittén berör även något den enskilda försöksverksamheten
på förevarande område. Den framhåller att det, om resultaten av
sådan verksamhet äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,
föreligger intresse av att denna verksamhet i viss utsträckning följes från
statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga eller statsunderstödda
försöksorgan ställas till förfogande för nu nämnt ändamål. Det förutsättes
emellertid, att därvid vissa föreskrifter skola meddelas från det allmännas
sida rörande försöksverksamhetens utövande m. m.
Vad slutligen angår finansieringen av kommitténs förslag
framhålles, såsom redan förut antytts, att desammas genomförande
kräver en väsentlig höjning av stödet åt ifrågavarande verksamhet. Med
stöd av verkställda beräkningar föreslår kommittén sålunda, att den årliga
medelsanvisningen till bidrag till lokal försöksverksamhet skall höjas med
332 000 kronor, eller från 268 000 till 600 000 kronor. För bidrag till publicering
av försöksresultaten beräknas ett med 25 000 kronor till 40 000 kronor
förhöjt belopp. Däremot föranleder kommitténs förslag i fråga om demonstrationsgårdar
icke något ökat medelsbehov. Kostnaderna för demonstrationsgårdsverksamheten
beräknas nämligen till 70 000 kronor eller samma
belopp, som nu disponeras för studiegårdsverksamheten. Ett genomförande
av kommitténs förslag medför alltså en årlig kostnadsökning för det allmänna
å 357 000 kronor.
Yttrandena. Remissutlåtandena över kommitténs betänkande äro av skiftande
innebörd. Endast ett fåtal remissinstanser, däribland hushållningssällskapen
i Hallands, Västmanlands och Västerbottens län, ha sålunda oreserverat
tillstyrkt kommitténs samtliga förslag. Å andra sidan har emellertid
icke någon remissinstans helt avstyrkt förslagens genomförande. Några
remissinstanser, nämligen styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, lantbruksakademien
samt jordbrukets forskningsråd ha dock i sina yttranden på
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
yrkat en överarbetning av betänkandet i enlighet med de ändringsförslag,
som de framlagt. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det stora
flertalet remissmyndigheter anslutit sig till huvudprinciperna i kommitténs
förslag men samtidigt gjort erinringar mot vissa detaljer däri. Framför allt
ha förslagen rörande den lokala försöksverksamhetens ordnande föranlett
åtskilliga anmärkningar.
B. Allmänna synpunkter.
Kommitténs förslag. Kommittén framhåller inledningsvis, att det svenska
jordbruket utvecklats avsevärt under de senaste sjuttiofem åren och att
denna utveckling pågår alltjämt. Bland de faktorer, som möjliggjort förbättringen
av produktiviteten, nämnas omfattande jordförbättringsåtgärder,
ökad användning av konstgödsel, ett intensivt växtförädlings- och avelsarbete,
en effektiv mekanisering samt icke minst en ökad tillämpning av jordbruksforskningens
och försöksverksamhetens rön och erfarenheter på nyssnämnda
och övriga för jordbruket betydelsefulla områden. De resultat, vartill
jordbruksförsöksverksamheten kommit, äro således ur ekonomisk synpunkt
mycket betydelsefulla. De anslag och medel som ställas till förfogande
lämna nämligen på relativt kort sikt positiva resultat genom att jordbrukarnas
ekonomi förbättras, konsumentpriset kan hållas nere och landets
konkurrenskraft på jordbrukets område stärkes.
Kommittén erinrar härefter om att 1947 års riksdagsbeslut i fråga om
den framtida jordbrukspolitiken icke berörde de rationaliseringsåtgärder,
som sammanfattas under begreppet driftsrationalisering. Denna del av rationaliseringsverksamheten
hade icke heller behandlats av 1942 års jordbrukskommitté
på grund av att frågan om organisationen av den statliga
forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område då var under
utredning av 1945 års jordbruksförsöksutredning. Med hänsyn bland annat
härtill ansåg sig jordbrukskommittén böra avstå från att behandla nu
nämnda område. Den uttalade emellertid det önskemålet, att bestämmelserna
rörande statens medverkan vid arbetet med rationalisering av jordbrukets
driftsförhållanden vid lämplig tidpunkt skulle göras till föremål för
en översyn. 1950 års lantbruksförsökskominitté framhåller nu, att betydande
belopp årligen ställas till förfogande för genomförandet av den yttre
och inre rationaliseringen. För att dessa medel skola medföra den med dem
avsedda nyttan är det av stor vikt att jämvikt åstadkommes mellan de mera
långsiktiga åtgärderna till jordbrukets yttre och inre rationalisering, å ena,
samt hushållningssällskapens åtgärder för den mera kortfristiga driftsrationaliseringen,
å andra sidan.
De nackdelar, som av framför allt klimatiska men även andra förhållanden
häfta vid det svenska jordbruket i jämförelse med andra länders,
böra enligt kommitténs mening i största möjliga mån kompenseras genom
en ökad rationalisering, en förbättrad växtodling, en effektiv mekanisering
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
o. s. v. Ur denna synpunkt anser kommittén det därför vara ett statligt intresse
att understödja forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets
område. I själva verket är det också i stor utsträckning staten, som antingen
genom egna organ eller genom understöd till enskilda organ hittills
burit upp försöksverksamheten. Ytterligare skäl till att kostnaderna för
denna böra åvila staten äro, uttalar kommittén vidare, dels att företagsenheterna
inom jordbruket till övervägande del äro små och därför ekonomiskt
relativt svaga, dels att forskningen och försöksverksamheten på jordbrukets
område i de allra flesta fall sammanhänga i en svårbrytbar kedja.
Härtill kommer att de resultat, vilka ha värde för den praktiska jordbrukaren,
vinnas först efter åtskilliga år.
I betänkandet framhålles härefter, att betydelsen av forsknings- och försöksverksamhet
under det senaste decenniet vitsordats i ett flertal utlåtanden.
Någon meningsskiljaktighet härom torde heller icke föreligga hos jordbrukarna
själva. Utvecklingen fortskrider emellertid alltjämt och det är
synnerligen angeläget, att allt flera grenar av jordbruksnäringen bearbetas
vetenskapligt och att försöksverksamheten går i spetsen för utvecklingen.
Den ekonomiska grunden för denna verksamhet måste därför vara tillfredsställande.
Med hänsyn till det i direktiven gjorda uttalandet att ramen
för kostnaderna för försöksverksamheten ej kan nämnvärt vidgas, har kommittén
emellertid begränsat sina förslag om höjning av de statliga bidragen
till ett minimum.
Kommittén anför slutligen, att den ansett frågor rörande husdjurs- och
trädgårdsförsöksverksamheten falla utanför sitt uppdrag.
Yttrandena. Vad kommittén anfört angående forsknings- och försöksverksamhetens
betydelse för jordbrukets produktionsutveckling samt för driftsrationaliseringen
ävensom angående vikten av att den ekonomiska grunden
för nämnda verksamhet är tillfredsställande, har i samtliga remissutlåtanden
understrukits eller lämnats utan erinran. I många yttranden betonas
särskilt behovet av ökade anslag till försöksverksamheten. Å andra sidan
må redan här nämnas, att statskontoret icke anser sig kunna i nuvarande
statsfinansiella läge tillstyrka en så stor ökning av medelsanvisningen, som
kommittén föreslagit.
Stockholms läns och stads hushållningssällskap uttalar att fråga är, om
icke kommittén även bort upptaga spörsmål rörande husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten.
Uttalandet föranledes av alt sällskapet anser det
lämpligt, att jämväl dylika försök upptagas vid de föreslagna försöksgårdarna
i hushållningssällskapens egen regi. Vidare finner Sveriges agronomoch
lantbrukslärareförbund det beklagligt, att kommittén endast i förbigående
berört husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten. Förbundet framhåller,
att denna verksamhet är i stort behov av utvidgning samt understryker
behovet av ytterligare utredning på ifrågavarande båda försöksområden.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
C. Den lokala försöksverksamhetens organisation.
Gällande bestämmelser m. m. Den lokala försöksverksamheten avser all den
försöksverksamhet på växtodlingens område, som genom försorg av hushållningssällskapen
eller med sällskapen samarbetande försöksringar utföres
hos enskilda jordbrukare runt om i landet. Benämningen »lokal» användes
därvid för att understryka skillnaden mellan denna verksamhet och den
på försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält bedrivna »fasta» försöksverksamheten.
Såvitt gäller hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet
kunna urskiljas två ur administrativ synpunkt olikartade försökstyper. Den
ena gruppen utgöres av sådana försök, som falla under kungörelsen den 31
mars 1939 (nr 109) angående statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök,
vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen nr 440/1950. Dessa
försök kunna sammanföras under benämningen egentliga lokala försök.
Den andra gruppen omfattar de s. k. skrivelseförsöken, d. v. s. sådana
försök som beställas och enligt särskilda grunder ersättas av statens jordbruksförsök.
Den egentliga lokala försöksverksamheten avser i främsta
rummet gödslings-, kalknings-, sort- och växtodlingsförsök. Dess omfattning
hos de olika sällskapen växlar inom vida gränser, men den är dock
organiserad på i stort sett likartat sätt. Verksamheten bedrives i samarbete
med samt under ledning och kontroll av statens jordbruksförsök. Den omhänderhaves
inom varje sällskap av en av sällskapets förvaltningsutskott
utsedd försökskommitté. Denna kommitté, till vilken önskemål om upptagande
av aktuella försöksproblem kunna framföras, skall enligt nyssnämnda
kungörelse främja ändamålsenlig organisation, förståndig planläggning
och gott handhavande av verksamheten. Kommittén är emellertid så till
vida bunden i sitt handlande som de lokala försöken för att statsbidrag
skall kunna utgå till dem måste utföras enligt planer, som granskats och
godkänts av statens jordbruksförsök. Såsom sekreterare i försökskommittén
och försöksledare tjänstgör sällskapets jordbrukskonsulent. Försöken aga i
allmänhet rum hos enskilda jordbrukare, s. k. försöksvärdar. Det direkta
arbetet med försökens utläggande, skötsel, tillsyn och skörd utföres av sällskapens
befattningshavare, var och en inom sitt distrikt. Försöken inspekteras
av statens jordbruksförsök genom stickprov, vilka torde omfatta omkring
10 procent av utlagda försök. I samband med inspektionerna lämnas
råd och anvisningar rörande försöksarbetets utförande. Försöksresultaten insändas
i sinom tid till statens jordbruksförsök, som dels ombesörjer alla i
samband med försöken nödvändiga kemiska och botaniska analyser, dels
bearbetar desamma. Efter bearbetningen återställas försöksresultaten till
sällskapen. Hittills har statens jordbruksförsök jämväl för varje försök upprättat
ett särskilt utlåtande rörande lämpliga gödslings- eller växtodlingsåtgärder.
Sällskapet har i sin tur underrättat vederbörande försöksvärd om
resultatet och utlåtandets innehåll.
11
Kungt. Maj:ts proposition nr 109.
Inom vissa hushållningssällskap handhaves den lokala försöksverksamheten
delvis av s. k. försöksringar, vilka samarbeta med sällskapen. Dessa
ringar, vilka i större eller mindre utsträckning äro beroende av ekonomiskt
stöd från sällskapens sida, äro föreningar av jordbrukare med uppgift att
utföra försök på medlemmarnas gårdar. Statsbidrag utgår till försöksringarna
för de av dem utförda försöken principiellt efter samma grunder som
till sällskapen. Intresset för inrättandet och vidmakthållandet av försöksringar
har emellertid avtagit och visar större livaktighet endast i Skånelänen,
där ringarna med tiden kommit att intaga en alltmer fristående
ställning och blivit ganska oberoende av sällskapen. Huvuduppgiften är
gödslingsförsök hos enskilda jordbrukare, vilka därvid delvis själva få bekosta
försöken. Det direkta arbetet med försökens utläggande och skötsel
utföres av ringarnas försöksledare eller assistenter.
Upprättandet, granskningen och fastställandet av nyssnämnda planer för
ifrågavarande försöksverksamhet sker i följande ordning. Sedan övriga av
försöksverksamheten berörda institutioner på anmodan av statens jordbruksförsök
i augusti månad inkommit med önskemål respektive förslag rörande
försöksplaner för nästkommande år utarbetas en preliminär försöksplan
inom jordbruksförsöken. Sedan yttranden över denna inhämtats, överarbetas
förslaget ånyo inom statens jordbruksförsök vid ett s. k. tjänstemannamöte,
bestående av föreståndaren för statens jordbruksförsök, samtliga
statsagronomer och assistenter, försöksgårdsföreståndarna samt nyssnämnda
lokala försökskommittéer. Till dessa möten kallas även, om så är
lämpligt, representanter för växtförädlare, konstgödselindustrien m. fl. Överarbetningen
avslutas i november månad, och planerna underställas därefter
försöksledarmötet, vilket har sin årssammankomst i november varje år.
Sedan planerna diskuterats vid försöksledarmötet underställas de lantbruksförsöksrådet,
vilket granskar försöksplanerna ur samordningssynpunkt
och gör de erinringar, som ur denna synpunkt befinnas nödvändiga. Planerna
fastställas därefter slutgiltigt av styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök.
Nu omförmälda planer äro standardplaner. De äro sålunda generella och
innehålla endast föreskrifter rörande de statsbidragsberättigade försökstyper,
som under försöksåret må utläggas av hushållningssällskapen. De innehålla
däremot icke några som helst föreskrifter rörande försökens antal,
platsen för försökens utläggande eller om deras fördelning på olika försöksområden
eller försökstyper. I dessa hänseenden ha hushållningssällskapen
frihet att själva besluta. Sällskapen kunna vidare begära att få utföra även
andra försök, som äro av särskilt intresse för vederbörande sällskap eller för
visst speciellt ändamål. Särskilda planer måste då upprättas samt underställas
statens jordbruksförsök. Sedan en dylik plan fastställts bli jämväl
försök, som utförts enligt densamma, bidragsberättigade.
Enligt nyssnämnda kungörelser utgår till de däri omförmälda försöken
statsbidrag med visst fixerat belopp per försök utan hänsyn till de verkliga
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
försökskostnaderna. Bidrag utgår sålunda med högst 30 kronor för gödslingsförsök,
däri inbegripet kalknings- eller annat jämförbart fältförsök,
och med högst 45 kronor för sortförsök, i den mån dylika försök utläggas
enligt de förut omförmälda försöksplanerna eller enligt annan av statens
jordbruksförsök särskilt fastställd plan. Därutöver må utgå bidrag för inköp
av sådana för gödslingsförsöken erforderliga konstgödselmedel, som
anskaffats enligt lantbrukshögskolans anvisningar. För att försöksring skall
kunna erhålla bidrag till gödslingsförsök gäller såsom ytterligare villkor, att
den åtnjuter ortsbidrag —- däri ej inräknade medlemsavgifter — med minst
lika stort belopp som statsbidraget. För närvarande nå emellertid bidragsbeloppen
icke upp till nyssnämnda maximum av 30 respektive 45 kronor.
Dessa belopp täcka för övrigt ej heller tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna.
Enligt beräkningar av kommittén torde nämligen kostnaderna
uppgå till i medeltal 225 kronor per försök.
Ifrågavarande bidrag gäldas från anslaget till Lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet.
Till belysande av utvecklingen och den nuvarande omfattningen av hushållningssällskapens
lokala försöksverksamhet må här slutligen återgivas
följande av kommittén gjorda uppställning över antalet under nedannämnda
år utförda försök.
År |
Antal |
År |
Antal |
försök |
försök |
||
1920 ....... |
....... 656 |
1943 ........ |
....... 2 330 |
1930 ....... |
....... 2 971 |
1945 ........ |
....... 2 530 |
1935 ....... |
....... 4 052 |
1949 ........ |
....... 3 014 |
1939 ....... |
....... 4 434 |
1950 ........ |
....... 3 106 |
1940 ....... |
....... 2 688 |
Vad härefter angår de s. k. skrivelseförsöken avse dessa utförande
genom hushållningssällskapens försorg av sådana försök, som ha
mera allmängiltig karaktär och äro av särskilt intresse för den rent statliga
verksamheten. De omfatta alla slag av försöksverksamhet och äro ofta kombinationer
av olika spörsmål. Sålunda förekomma här gödslings-, sort- och
växtodlingsförsök och vidare även täckdiknings-, lagrings- och betesförsök
ävensom trädgårdsväxtförsök. Det tekniska förfarandet vid försökens
utläggande, övervakning, skörd och bearbetning är detsamma som vid de
egentliga lokala försöken. Antalet skrivelseförsök ha under de senare åren
uppgått till omkring 500 per år. Med hänsyn till att skrivelseförsöken ofta
äro av mindre intresse för den enskilde jordbrukaren såsom sådan har
emellertid ersättningen för desamma måst beräknas efter förmånligare
grunder än ersättningen för de egentliga lokala försöken. Oberoende av om
försöken utläggas hos enskild försöksvärd eller på gårdar eller fasta försöksfält,
som hushållningssällskapen anskaffat, måste sålunda statens jordbruksförsök
för ifrågavarande försök erlägga en ersättning, som åtminstone
i det närmaste lämnar full täckning för kostnaderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
13
Jämväl ersättningarna för skrivelseförsöken bestridas från anslaget till
lokal försöksverksamhet. Enligt uppgift av kommittén torde i runt tal
100 000 kronor om året användas därtill.
Förutom den med statsmedel understödda försöksverksamheten bedriva
emellertid hushållningssällskapen även en betydande försöksverksamhet,
vartill medel erhållas dels frän sällskapens
egna inkomster, fonder och donationer, dels från enskilda
personer och firmor, som ha intresse av att visst eller
vissa försök komma till stånd. Som exempel kan nämnas försök med oljeväxter.
Sålunda anslår numera Sveriges oljeväxtodlares centralförening årligen
100 000 kronor till dylik försöksverksamhet. Bidrag utgår dock endast
i den mån försök utlagts av föreningen själv eller av hushållningssällskap
och redovisats till en inom centralföreningen tillsatt försökskommitté. Vidare
måste försöken ha följt en av försökskommittén och statens jordbruksförsök
godkänd plan. På grundval av dylika försöksplaner utläggas och redovisas
årligen omkring 500 försök. Samarbetet med statens jordbruksförsök
är fullt frivilligt.
Såsom ytterligare exempel på försöksverksamhet av nu ifrågavarande
slag kunna nämnas försök med bekämpningsmedel och rotfrukter.
I betänkandet anföres sammanfattningsvis rörande den av hushållningssällskapen
omhänderhavda försöksverksamheten, att den är av ganska växlande
beskaffenhet. Gränsdragningen mellan de olika försöken är ofta synnerligen
svår. Jordbruks- och trädgårdsförsöken gripa in i varandra, betesförsöken
äro stundom av växtodlingsförsökstyp och stundom av husdjursförsökstyp,
preparatförsöken äro gemensamma för gödslings-, växtodlingsoch
ogräsbekämpningsverksamheten etc. Sett ur såväl ekonomisk som administrativ
synpunkt indelar kommittén emellertid de olika försöken
i följande huvudtyper.
1) Enligt kungörelserna nr 109/1939 och 440/1950 statsbidragsberättigade
sort- och gödslingsförsök, utlagda i enlighet med standardplaner eller
enligt särskilda av statens jordbruksförsök fastställda planer;
2) försök, som utföras på beställning av statens jordbruksförsök (skrivelseförsök)
eller av annan statlig institution, därvid kostnaderna helt gäldas
av den statliga beställaren;
3) försök på eget initiativ och med egna medel, samt
4) försök på beställning och bekostnad av enskild person, organisation
eller företag, därvid försöken oftast, ehuru dock ej alltid, utföras enligt av
statens jordbruksförsök godkänd plan.
I övrigt torde beträffande de olika försökstyperna få hänvisas till kommitténs
betänkande s. 45—51.
Kommitténs förslag. Enligt vad kommittén framhåller är den nuvarande
organisationen av den lokala försöksverksamheten behäftad med vissa av
den historiska utvecklingen betingade svagheter. Den påpekar härvid, att
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
verksamheten ursprungligen organiserades med den målsättningen, att försöken
endast skulle avse att tjäna till ledning för de enskilda jordbrukare,
hos vilka de utlades. Sedermera befanns det emellertid möjligt att genom
sammanställningar av de enskilda resultaten draga mera allmängiltiga slutsatser.
Därigenom uppkom samtidigt ett behov av standardiserade försöksplaner.
Då vidare betydelsen av försökens uppgift att utgöra ledning för den
enskilde jordbrukaren minskades, bland annat genom markkarteringens tillkomst,
inträdde så småningom en förskjutning i målsättningen mot mera
allmängiltiga försök. Den ursprungliga organisationen ändrades dock icke
utan äger fortfarande bestånd. Den har emellertid icke kunnat inom ramen
för sina ekonomiska och personella resurser helt täcka de krav på effektivitet
och samordning, som böra kunna uppställas.
En av orsakerna till de svårigheter, som numera uppstått, är enligt
kommittén att söka i de gällande, mindre lämpliga grunderna för det statliga
stödet åt verksamheten. Såsom framgår av det föregående utgår bidrag
till hushållningssällskapens gödslings-, sort- och växtodlingsförsök med
visst fixerat belopp per försök utan hänsyn till de verkliga kostnaderna.
Beloppen täcka icke heller tillnärmelsevis dessa kostnader. Detta har ofta
föranlett sällskapen att — utan hänsyn till försöksuppgiften — lägga ut
försöken på billigast möjliga sätt. Försöken ha sålunda i icke ringa omfattning
utlagts hos försöksvärdar mera på grund av att dessa, trots den låga
ersättningen, varit villiga att mottaga försöken i fråga, än av hänsyn till
representativiteten. Därigenom kunna en bygds jordar bli överrepresenterade
och andra bygder underrepresenterade. Ett dylikt förhållande kan medföra,
att sammanställningarna av försöksresultaten bli av mindre värde för
jordbruket i allmänhet. En viss snedvridning av verksamheten de olika försöksområdena
emellan kan av nyssnämnda skäl också uppstå. Det kan därför
enligt kommittén sägas, att representativiteten ej alltid tillbörligen beaktats
och tillmätts den betydelse, som varit önskvärd ur försöksverksamhetens
synpunkt.
Vid fastställandet av statsbidragens storlek utgick man vidare enligt betänkandet
från att försöken voro av sådant intresse för försöksvärdarna,
att dessa borde vidkännas vissa kostnader för försökens genomförande. Mot
denna uppfattning finnes enligt kommittén intet att invända, i den mån försöken
beställas av viss enskild jordbrukare och utläggas i dennes intresse.
Däremot kan en sådan princip näppeligen vara riktig, om försöken utläggas
i avsikt att tjäna ett allmänt syfte och till följd därav ofta måste göras mera
långvariga och komplicerade än som i annat fall varit nödvändigt. Det kan
nämligen icke anses rättvist att kostnaderna för försöksverksamheten i allmänhet
övervältras på jordbrukarna. Det har också på grund av arbetskraftsbristen
visat sig allt svårare att av försöksvärdarna erhålla den handräckning,
som behövs för försökens utläggande och skötsel.
På grund av anförda förhållanden ha hushållningssällskapen alltmer nödgats
att själva ombesörja det med försöken förenade arbetet. Detta nödvändiggör
dels en betydande ökning av försökspersonalen, dels anskaffan
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
de av kapitalkrävande maskiner och mekanisk utrustning. Sällskapens kostnader
ha i anledning härav stegrats och då, som nyss sagts, statsbidragen
endast täcka en mindre del av sällskapens verkliga försöksomkostnader, har
en besvärande medelsbrist gjort sig gällande. Den senaste tidens pris- och
lönehöjningar ha ytterligare ökat sällskapens svårigheter och torde — om
särskilda åtgärder icke vidtagas — komma att medföra en kraftig minskning
av den lokala försöksverksamheten.
I betänkandet anföres vidare, att en annan svaghet i den nuvarande organisationen
av hushållningssällskapens egen försöksverksamhet ligger däri,
att något program av samordnande och för verksamheten i dess helhet ledande
karaktär icke finnes. Enligt vad förut angivits gäller för närvarande
såsom villkor för statsbidrag i förevarande hänseende endast, att försök
måste utläggas enligt en av statens jordbruksförsök fastställd plan. Sällskapen
arbeta sålunda i stort sett oberoende av varandra och även ganska
oberoende av den statliga verksamheten på samma område. Kommittén
framhåller, att detta uppenbarligen medför en del olägenheter. Exempel
finnas sålunda på att man i vissa fall med bättre planläggning skulle ha nått
utslagsgivande resultat med betydligt mindre försöksserier än de utlagda.
Man torde också kunna förutsätta, att ett mindre antal representativa försök
lämnar ett lika gott resultat som ett större antal utan tillräckligt hänsynstagande
till försöksuppgiften utplacerade försök och dessutom snabbare
leder till resultat. Härtill kommer att ett mindre antal försök kunna
skötas och kontrolleras bättre, varjämte bearbetning, sammanställning och
publicering kan ske snabbare och billigare. Vid utläggningen bör dock givetvis
iakttagas att antalet försök icke nedskäres så att säkerheten äventyras.
Även i fråga om publiceringen av försöksverksamhetens resultat anser
kommittén brister föreligga. Enligt betänkandet är det av stor betydelse för
jordbrukarna att försöksverksamhetens resultat snabbast möjligt komma
till deras kännedom och offentliggöras, så snart de kunna bedömas vara
tillförlitliga och därmed till gagn för jordbruket. Med den organisation och
de resurser, som hittills stått till buds, har detta emellertid icke varit möjligt
och resultaten ha ofta blivit väl gamla innan de framlagts. Visserligen
bruka de flesta sällskapen själva ganska regelbundet årligen offentliggöra
resultaten av sina egna försök. Även i dessa fall ha resultaten emellertid ej
sällan blivit något föråldrade på grund av den eftersläpning i deras bearbetning,
som blivit en följd av en viss överbelastning vid statens jordbruksförsök.
Hos såväl statens jordbruksförsök som sällskapen och försöksringarna
samlas sålunda icke obetydliga mängder material, som icke hinner bearbetas
under sådan tidrymd efter insamlandet, att det blir till avsedd nytta för
jordbruket.
Slutligen uttalar kommittéji beträffande skrivelseförsöken, alt det uppenbarligen
skulle vara av stor betydelse, om de lokala krafterna i större utsträckning
än vad nu är fallet bereddes tillfälle till samarbete med statens
jordbruksförsök. Som exempel anföres, att ett genom skrivelseförsök fram
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
kommet resultat kan behöva prövas lokalt liksom att ett lokalt initiativ bör
kunna föranleda upptagandet av försök inom den statliga verksamheten.
Den nuvarande organisationen lämnar emellertid icke tillräckligt utrymme
för ett ökat samarbete. Enligt kommittén bör därför det lokala inflytandet
stärkas såväl i fråga om valet av försöksuppgifter som i fråga om försökens
planläggning. Beträffande publiceringen av skrivelseförsöken förklaras
i huvudsak gälla detsamma, som anförts rörande publiceringen av hushållningssällskapens
egna försök.
Med hänsyn till de nu berörda bristerna i den lokala försöksverksamheten
finner kommittén en viss omorganisation av densamma vara erforderlig.
Huvudprinciperna för omorganisationen böra enligt betänkandet vara
att man bör söka skapa en bättre samordning av den lokalt förlagda försöksverksamheten
och vidga samarbetet mellan de olika försöksorganen.
Vidare bör statens jordbruksförsöks och de statliga försöksgårdarnas arbete
samordnas med den mera lokalt betonade verksamheten.
För att dessa mål skola kunna uppnås böra enligt kommittén de nuvarande
standardplanerna ersättas med verkliga försöksprogram. Vid planläggningen
bör man alltså, för att inom ramen för tillgängliga medel nå
bästa möjliga resultat, noggrant undersöka och bestämma, vilka problem
som lämpligen böra angripas och hur arbetet bör bedrivas. Vidare bör klargöras
vilka uppgifter som böra åvila de närmast berörda sällskapen och de
statliga anstalterna. Kommittén finner det även nödvändigt att samordningen
och utformningen av försöksprogrammen ske på ett tidigt stadium
och att programmen omfatta större lokala områden än ett sällskapsområde.
Det anses härvid lämpligt att söka åstadkomma samarbete inom geografiska
områden, som ha problem av beskaffenhet att kunna gemensamt angripas
och lösas.
Kommittén förklarar sig i detta sammanhang även ha övervägt att bygga
upp försöksverksamheten på de särskilt inrättade samarbetsorgan och
nämnder, som inrättats på de olika växtodlingsområdena. Såsom exempel
nämnas sammanslutningar på oljeväxt-, lin- och potatisodlingens områden,
täckdikningsförsöksnämnden m. fl. En sådan på fackliga organ uppdelad
försöksverksamhet skulle emellertid föranleda betydande organisatoriska
svårigheter och minska möjligheterna för en allmän samordning och överblick
av verksamheten. Kommittén anser det därför lämpligare med en efter
geografiskt-administrativa gränser fastställd områdesindelning.
Vid organiserandet av verksamheten finner kommittén det vidare synnerligen
värdefullt att de fördelar bibehållas, som sällskapens egen lokala
verksamhet i dess nuvarande utformning innesluter, nämligen bl. a. lokalt
initiativ och ett jordbrukarnas omedelbara intresse och deltagande i arbetet.
Man bör därjämte söka att med minsta möjliga ändringar av den nuvarande
arbetsgången eliminera de nackdelar i den nuvarande organisationen,
som förut påtalats. En viss decentralisering av den statliga verksamheten
bör genomföras. Det lokala inflytandet över huvud taget på verksamheten
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
bör stärkas och samordningen av försöksuppgifterna underlättas genom
en fastare och mera omfattande planläggning.
Någon principiell skillnad anses hädanefter icke böra göras mellan hushållningssällskapens
egna försök och skrivelseförsöken. De försök, som bedrivas
inom ramen för anslaget till lokal försöksverksamhet, böra utläggas
av hushållningssällskapen. Enligt kommittén bör dock den av statens jordbruksförsök
centralt och av de statliga gårdarna med särskilda anslag bedrivna
försöksverksamheten bibehållas och drivas såsom hittills i statens
regi.
Beträffande statsbidraget uttalar kommittén att det måste anses både
rättvist och nödvändigt att detta, såvitt angår sällskapens egen lokala verksamhet,
skall bestämmas till sådant belopp att det täcker försökskostnaderna.
Då någon skillnad i bidragshänseende icke bör göras mellan försök utförda
av sällskapen själva eller av försöksringar, som samarbeta med sällskapen,
innebär detta även att statsbidraget till försöksringarna för gödslingsförsök
bör göras oberoende av ortsbidrag. Bestämmelserna rörande
statsunderstödet böra enligt kommitténs mening jämväl utformas så, att
de främja en övergång till försök av mera allmänt intresse. Genom att införa
regler om full ersättning för alla lokala försök av sådant slag vinnas
många fördelar. Sålunda ökas möjligheterna att taga hänsyn till representativiteten
vid försökens utläggande och försökens allmänna kvalitet kan
förbättras.
Kommittén upptager i detta sammanhang den i utredningsdirektiven berörda
frågan om en gränsdragning mellan den statliga och den av hushållningssällskapen
bedrivna försöksverksamheten. En sådan gränsdragning
anses emellertid icke böra ifrågasättas. Härom anföres i betänkandet följande.
Enligt direktiven skulle gränsdragningen innebära, att sällskapens verksamhet
inriktas på försök av lokalt betonat intresse och karaktär, vilka försök
oftast voro mindre komplicerade och icke erfordrade vetenskaplig apparatur.
Statens lantbruksförsök å sin sida skulle i främsta rummet upptaga
dels sådana försök, där forskningssynpunkten dominerade, dels sådana
synnerligen kvalificerade och komplicerade eller mycket långvariga försök,
som icke lämpligen kunde upptagas av sällskapen med deras i allmänhet
begränsade tekniska och ekonomiska resurser. Under utvecklingens gång ha
emellertid sällskapen allt mera börjat syssla även med mera komplicerade
och långvariga försök. Hos statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna
utläggas å andra sidan även försök av enklare beskaffenhet. Ett
ganska stort gemensamt försöksområde finnes sålunda och någon entydig
gräns har icke kunnat uppdragas.
Av det sagda framgår att skäl icke finnas eller möjligheter ens föreligga
att uppdraga en skarp gräns mellan de försök, som böra utföras i statens
lantbruksförsöks regi, och dem, som böra utföras inom ramen för den lokala
försöksverksamheten. Att så ej sker torde även ha vissa positiva sidor. Sålunda
bibehålies och stärkes de skilda försöksorganens initiativkraft, då intet
hindrar, å ena sidan, sällskapen att — i mån av resurser — på sitt program
upptaga och genomföra även komplicerade och dyrbara försök eller, å andra
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 100.
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
sidan, statens organ att genomföra försök av enkel och lokalt betonad karaktär.
Kommittén övergår härefter till de olika detaljerna av omorganisationsförslaget
och börjar därvid med distriktsindelningen.
Såsom redan förut antytts anser kommittén, att landet bör indelas i
distrikt, omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska, jordbruksekonomiska
och driftsmässiga synpunkter i möjligaste mån jämställda hushållningssällskapsområden.
Antalet distrikt föreslås skola bli sju, nämligen:
1. Södra distriktet, omfattande Malmöhus, Kristianstads, Hallands och
Blekinge län;
2. Sydöstra distriktet, omfattande Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands
och Gotlands län;
3. Sydvästra distriktet, omfattande Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs
och Bohus län;
4. Mälar- och Hjälmareområdets distrikt, omfattande Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Västmanlands och Örebro län;
5. Bergslagsområdets distrikt, omfattande Värmlands och Kopparbergs
län;
6. Nedre. Norrlands distrikt, omfattande Gävleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län; samt
7. Övre Norrlands distrikt, omfattande Västerbottens och Norrbottens
län.
Av de föreslagna distrikten ha de fyra förstnämnda ungefär samma åkerareal
(620 000—800 000 ha), under det att åkerarealen är avsevärt mindre
i Bergslagsdistriktet och i de båda Norrlandsdistrikten (200 000—300 000
ha). Antalet brukningsdelar är störst (65 000—72 000) i de tre förstnämnda
distrikten, medan antalet är något lägre (45 000—58 000) i övriga distrikt.
Genom att på sätt som föreslagits sammansluta hushållningssällskapen
och försöksverksamheten i distrikt, vart och ett utgörande en enhet i rent
organisatoriskt hänseende, bör man enligt kommittén rent allmänt kunna
vinna ett flertal fördelar. Utan att inskränka eller begränsa initiativkraften
samlar man arbetskrafterna och skapar organisatoriskt sett goda förutsättningar
för ett kollegialt samarbete. Samtidigt minskas riskerna för att verksamheten
på ett eller annat håll skall stelna i formerna. De inom distrikten
förekommande problemen kunna också mera rationellt än vad nu är fallet
fördelas mellan hushållningssällskapen och övriga försöksorgan och tilläggas
det organ, som har de bästa förutsättningarna för att lösa dem. Härvid
bör hänsyn även tagas till om försöken böra genomföras i samband med
mera ingående laboratoriemässiga kärlförsök och dylikt.
I betänkandet föreslås, att inom varje distrikt skall inrättas eu
distriktsnämnd med uppgift att handha planläggningen av försöksverksamheten,
fördelningen av arbetsuppgifter och anslag, publiceringen
av försöksresultaten in. in. Huvuduppgiften för distriktsnämnderna skall
vara att för distriktet upprätta och samordna förslag till försöksprogram
med därtill hörande kostnadskalkyler rörande de i programmet ingående
Kiingl. Maj.ts proposition nr 109.
1&
försöken samt att avge förslag rörande statsbidragets storlek och fördelning
på de till distriktet hörande sällskapen och övriga försöksorgan.
Varje nämnd föreslås skola hestå av dels högst tre representanter för de
till distriktet hörande hushållningssällskapen, nämligen en av vederbörande
förvaltningsutskott utsedd praktisk jordbrukare samt vederbörande sällskaps
sekreterare och försöksledare, dels föreståndare för inom distriktet
befintlig statlig försöksgård, dels ock representanter för statens lantbruksförsök.
Med hänsyn till den centrala ställning, som överinspektören för lantbrukets
försöksväsen intager inom försöksverksamheten, finner kommittén det
självklart, att denne bör närvara vid nämndens sammankomster och att han
därvid skall äga framföra sin åsikt samt få skiljaktig mening antecknad till
protokollet. I frågor som röra växtskyddet eller trädgårdsodlingen bör en
representant för växtskyddsanstalten respektive statens trädgårdsförsök ingå
i nämnden. I sådana distrikt där försöksringar förekomma bör dessutom
i nämnden finnas en representant för dessa. Härjämte bör nämnden vara
oförhindrad att för speciella frågor med sig adjungera representant för annan
institution, som bedriver försöks- eller förädlingsverksamhet på jordbrukets
eller angränsande områden.
Enligt kommittén bör det ankomma på distriktsnämnderna att själva organisera
sitt arbete i huvudsaklig överensstämmelse med anvisningar av styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Härom anför
kommittén följande.
Dylika anvisningar torde vara nödvändiga för att erhålla en överskådlig
och något så när likformig uppställning av programmen. Innan erfarenheter
genom praktisk tillämpning vunnits och verksamheten erhållit stadga
synes samråd redan vid arbetets uppläggning böra upptagas med överinspektören.
Vid sammanträde med nämnden skall utses ordförande och sekreterare
för nästkommande sammanträde, vilka ha att svara för det förberedande
arbetet. Förslag till de försöksprogram, som skola föreläggas nämnden,
skola i god tid före sammanträdet vara sekreteraren till lxanda från
alla de institutioner, som beröras av nämndens arbete, och det torde ankomma
på sekreteraren att därefter snarast till sagda institutioner utsända
föredragningslista och erforderliga handlingar. Nämnderna böra sammanträda
i januari—februari månader varje år med början i landets sydligare
delar. Det synes härvid lämpligt att nämndens sammanträden i viss utsträckning
cirkulera mellan sällskapen. Föredragningen vid distriktssammankomsten
av de särskilda försöksfrågorna torde lämpligen böra handhas
av vederbörande förslagsställare. Det bör i sammanhang härmed även bestämmas,
vem som skall svara för varje särskilt försöks eller försöksseries
genomförande, bearbetning och publicering. Det tekniska utförandet av försöken
bör allt fortfarande åvila varje hushållningssällskap för sig. Efter
diskussion och sammanjämkning upprättas härefter förslag till program
för distriktet.
Detta försöksprogram skall enligt kommittén innehålla dels en
redovisning för det gångna försöksåret, på vilken redovisning utanordning
av statsbidraget skall grundas, dels ett detaljerat förslag för det löpande
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
försöksåret och dels ett preliminärt förslag för det därpå följande försöksåret.
I programmet skola sålunda angivas de åtaganden och överenskommelser
rörande försöksverksamhetens fördelning och genomförande in. in.,
som träffats mellan de i nämnden representerade försöksinstitutionerna. Vidare
böra upptagas specifikationer avseende försöken hos de särskilda sällskap
och institutioner, som beröras av programmet. De förslag, som enligt
vad förut anförts skola tillställas distriktsnämnden från de olika hushållningssällskapen
och försöksorganen, böra innefatta samma uppgifter och
uppställas på samma sätt som ifrågasatts beträffande försöksprogrammen.
Sedan distriktsnämndernas arbete med försöksprogrammen avslutats skola
enligt betänkandet dessa program tillställas överinspektören för försöksväsendet
samt berörda parter, överinspektören skall därefter ha att med
biträde av statens jordbruksförsök granska programmen. Kommittén framhåller
emellertid, att dessa torde komma att få en sådan omfattning, att
de tillsammans icke komma att rymmas inom ramen för de medel som anvisats
till försöksverksamheten. En översyn av programmen anses därför
bli erforderlig och bör även äga rum för att en önskvärd samordning av
verksamheten skall kunna ernås. Kommittén föreslår att denna översyn —
som förmodas kunna medföra ett jämförelsevis omfattande arbete resulterande
i ett slutgiltigt program för den lokala försöksverksamheten inom
hela landet — skall anförtros ett särskilt centralt organ. Detta bör
bestå av överinspektören för försöksväsendet, tillika ordförande, en representant
från varje distriktsnämnd, utsedd av vederbörande nämnd, föreståndaren
och avdelningsföreståndarna vid statens jordbruksförsök samt
statsagronomen i statistik och försöksteknik vid lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök. Organet bör emellertid vidare vara oförhindrat att
med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva försöks-
eller forskningsverksamhet på jordbrukets eller angränsande områden.
Härvid torde i första hand ifrågakomma föreståndarna för statens husdjursförsök,
statens trädgårdsförsök och statens växtskyddsanstalt. Vid behov
bör jämväl övrig expertis kunna anlitas.
Det föreslagna centralorganet skall sålunda upprätta ett slutgiltigt förslag
till försöksprogram, avseende den lokala försöksverksamheten inom
hela landet. Kommittén förutsätter emellertid, att detta förslag — i likhet
med andra försöksprogram — skall föreläggas styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök för granskning och godkännande.
Med hänsyn till att distriktsnämndernas och centralorganets arbetsuppgifter
i viss utsträckning komma att sammanfalla med de åligganden, som
för närvarande ankomma på lantbruksförsöksrådets sektion för jordbruk,
upptager kommittén i detta sammanhang frågan om försöksrådets verksamhet
till behandling. Kommittén kommer till den slutsatsen, att det nuvarande
lantbruksförsöksrådets verksamhet bör upphöra.
Sker detta föreslår kommittén, att i stället det nya centralorganet
skall erhålla benämningen jordbruksförsöksrådet. Till närmare motivering
Kungl. Maj. ts proposition nr 109. 21
för sitt förslag om nedläggande av lantbruksförsöksrådets verksamhet anför
kommittén.
Försöksrådet är uppdelat på tre sektioner, en för jordbruk, en för trädgårdsodling
och en för husdjursskötsel. Någon instruktion för rådet finnes
icke utfärdad. Vid dess inrättande år 1948 synes emellertid avsikten ha
varit att arbetet skulle inriktas på i huvudsak trenne uppgifter. Rådet skulle
sålunda i första hand vara ett organ för det fackliga samarbetet mellan
olika försöksinstitutioner på jordbrukets, husdjursskötselns och trädgårdsodlingens
områden. Vidare skulle rådet verka som ett förbindelseorgan mellan
försöksverksamheten å ena samt det praktiska jordbruket, dettas organisationer
och vissa industrier å andra sidan. Slutligen skulle rådet fungera
som en rådgivande instans i försöksfrågor till styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till dessa arbetsuppgifter
kallas till ledamöter i rådet representanter för försöks- och forskningsinstitutioner,
för det praktiska jordbruket och dess organisationer samt för industrien.
Det har visat sig att behovet av försöksrådet som samarbetsorgan mellan
olika på försöksområdet arbetande institutioner numera icke torde vara
absolut påkallat. Mellan de olika försöks- och forskningsinstitutionerna,
vilka som regel äga god kännedom om varandras arbete, anordnas då så blir
erforderligt i varje särskilt fall samarbete på initiativ av någon institution
eller eventuellt av överinspektören. De samarbetskommittéer av tillfällig eller
mera permanent karaktär, som härvid tillsättas, ha visat sig kunna lösa
sina uppgifter på ett så smidigt och ändamålsenligt sätt, att ett centralt
samarbetsorgan alltmera kommit att framstå som överflödigt. I de fall då
ett samarbete mellan olika institutioner varit önskvärt men av olika skäl
icke kunnat åstadkommas, har rådets möjlighet att ingripa reglerande varit
mycket liten.
Icke heller synes ett centralt organ vara erforderligt för att upprätthålla
kontakten mellan försöksverksamheten och näringslivet. På grund av försöksarbetets
art stå försöksmännen nämligen i en mycket nära och ofta
daglig förbindelse med näringslivet och dess aktuella problem. För jordbruksförsöksverksainhetens
del kommer denna kontakt att ytterligare förbättras
vid ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av den lokala
försöksverksamheten.
Beträffande försöksrådets uppgift alt vara rådgivande organ till styrelsen
för lantbruk shögskolan och statens lantbruksförsök må framhållas, att styrelsen
inom sig har företrädare bland annat för det praktiska jordbruket.
Vidare har styrelsen tillgång till ett flertal remissinstanser, från vilka upplysningar
i frågor om försöksverksamheten kunna inhämtas. Vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök finnes sålunda ett särskilt försökskollegium.
Vidare må erinras om att vissa av de institutioner, för vilka
styrelsen har att fastställa arbetsprogram och genom överinspektören utöva
inspektionsrätt, exempelvis statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt
och Sveriges utsädesförening, äro företrädda av egna styrelser. Om såsom
kommittén föreslagit särskilda distriktsnämnder och ett särskilt beredningsorgan
tillskapas, torde högskolestyrelsen få så goda möjligheter till
informationer i försöksfrågor att ett särskilt rådgivande organ icke torde
vara erforderligt.
Däremot anser kommittén, all f ö r s ö k s I e d a r in ö t e t bär bibehåll
a s, om ock med något ändrade arbetsuppgifter. T detta hänseende
uttalar kommittén följande.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Vad försöksledarmötet beträffar bär det visat sig att detta på grund av
sin storlek och den korta tid för sammankomst, som står till buds, icke är
lämpligt forum för behandling av försöksplanerna. Med den ordning för
försöksprogrammens upprättande, granskning och fastställande, som kommittén
skisserat, torde därför försöksledarmötets direkta befattning med
programmen kunna bortfalla. Försöksledarmötet bör dock bibehållas. Dess
uppgifter torde för framtiden böra vara att bereda landets försöksmän tillfälle
att inbördes utbyta erfarenheter och att genom föredrag orientera dem
om verksamhetens aktuella rön och resultat. Försöksledarmötet bör även
verka för att sprida kännedom om försöksverksamhetens betydelse för landets
jordbruk, husdjursskötsel och trädgårdsodling in. in. I samband med
försöksledarmötet kunna lämpligen i likhet med vad nu är fallet även anordnas
sammanträden för de försöksnämnder, som äro verksamma inom
försöksverksamhetens olika grenar, exempelvis på täckdikningens, potatisodlingens
och oljeväxtodlingens in. fl. områden. I dessa nämnder torde nämligen
i de flesta fall ingå en eller flera av de vid mötet församlade försöksledarna.
Kommittén behandlar härefter frågan om statsbidrag till försökskostnaderna.
Ifrågavarande kostnader variera för olika landsdelar
och för olika slag av försök. Såsom förut angivits visar emellertid
enligt betänkandet eu av kommittén verkställd utredning i ämnet, att den
verkliga kostnaden per försök för närvarande torde kunna uppskattas till
i medeltal 225 kronor.
I betänkandet framhålles, att del ända fram till de senaste åren varit
möjligt att med nuvarande statsbidragsgrunder genomföra den oundgängligen
nödvändiga försöksverksamheten. I och med att man allt mera övergått
till mera allmängiltiga och ofta mera komplicerade och långvariga försök,
ha dock svårigheterna att genomföra det erforderliga försöksprogrammet
vuxit. Med den nu föreslagna ordningen för försöksplanernas innehåll
och fastställande torde emellertid enligt kommittén risken för ett slentrianmässigt
handhavande av utläggningen komma att bortfalla. Kommittén finner
det därför ur denna synpunkt både obehövligt och olämpligt att såsom
nu ha bestämmelser rörande en för de särskilda försöks typerna och alla
hushållningssällskapsområden lika enhetsprissättning. Det anses även vara
obehövligt att utarbeta detaljerade normer för hur kostnaderna för visst
slag av försök skola bestämmas. Detta skulle nämligen kunna medföra att
vissa försök gynnades på andras bekostnad.
Emellertid finner kommittén det dock erforderligt att det fastslås, vilka
försökskostnader som de olika försöksorganen skola få tillgodoräkna sig
och som skola ersättas av allmänna medel. Enligt kommitténs mening böra
härvid såsom försökskostnader endast räknas sådana direkta utgifter, som
äro nödvändiga för att genomföra försöken. Däremot böra hit icke hänföras
de kostnader, som äro att anse såsom sällskapens allmänna, fasta kostnader,
och ej heller de kostnader, som genom särskilt anslag på annat sätt
ersättas av staten.
I anslutning till det anförda föreslår kommittén, att ersättning principiellt
skall utgå för följande kostnader:
a) Utgifter för gödselmedel och kalk, respektive för inköp av utsäde,
preparat eller dylikt, fritt försöksplatsen;
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
23
b) Utgifter för analyser av jord och skördeprodukter (dock endast sådana
utgifter, som direkt betalas till vederbörande analyslaboratorium);
c) Utläggnings-, tillsyns-, skörde- och tröskningskostnader;
d) Reparations-, transport- och drivmedelskostnader för maskinell utrustning;
e)
Ränta och avskrivning på maskinell utrustning;
f) Ersättning för försöksintrång; samt
g) Lön till och resekostnader för av sällskapet anställd och icke statsbidragsavlönad
personal.
Enligt kommitténs förslag skola sålunda hushållningssällskapen kunna
erhålla ersättning för försöksverksamheten högst intill det belopp, som kan
framräknas med stöd av nu angivna regler. I betänkandet förutsättes vidare,
att överinspektören och försöksrådet skola äga prövningsrätt i fråga
om de kalkyler, som lämnas rörande försökskostnadernas storlek. Härigenom
anses man kunna undvika faran för att ur ekonomisk synpunkt illa
planlagda försök skola utföras. I övrigt anför kommittén i fråga om ersättningen
bland annat följande.
Summan av de ersättningar, som enligt de sålunda granskade försöksprogrammen
böra lämnas försöksorganen, samman jämkas inom ramen för
det totala belopp, som står till den lokala försöksverksamhetens förfogande,
samt fördelas på de särskilda försöksorganen. Styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök bör vid sitt beslut om fastställande
av försöksersättning kunna såsom villkor för ersättningens utbekommande
föreskriva, att den användes i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda
försöksprogrammet och att försöksverksamheten till sin omfattning
icke underskrider detta program.
Med den nu angivna ordningen torde statens jordbruksförsök — för att
kunna genomföra största möjliga försöksprogram — ha ett visst intresse
av att tillse att den ersättning för de olika försöken, som sällskapen äga
tillgodoräkna sig, icke blir för hög. Hushållningssällskapens intresse av att
med sparsamhet handhava dem tillkommande ersättningar upprätthålles
också. Inom ramen för statsunderstödet böra nämligen sällskapen — under
förutsättning att försöksprogrammet i huvudsak följes och icke underskrides
— lämnas möjlighet att använda belopp, som eventuellt kunna inbesparas
på visst eller vissa försök, antingen för att täcka förlust på andra försök
eller till att öka sin försöksverksamhet.
I samband med den ifrågasatta omläggningen av bidragsgrunderna föreslår
kommittén vidare, att statsbidragen till försöksringar för lokala gödslingsförsök
skola göras oberoende av ortsbidrag.
Kommittén förutsätter slutligen, att hushållningssällskapen liksom hittills
må utföra försök med hjälp av egna eller på annat sätt anskaffade
medel.
Enligt vad kommittén framhåller bör vid genomförandet av den föreslagna
omorganisationen tillses, att statens jordbruksförsök
alltjämt b i b e b å 11 c s vid eu led a n d e s t ä 11 n i n g. Då emellertid
jordbruksförsöken föreslagits skola vara representerade i samtliga distriktsnämnder
samt i jordbruksförsöksrådet, torde jordbruksförsöken erhålla
erforderligt inflytande på verksamhetens utformning, samtidigt som
å andra sidan lokala synpunkter starkare än tidigare måste beaktas. Genom
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
att jordbruksförsöken förfoga över specialister inom försöksverksamhetens
olika delområden samt över laboratorier och andra resurser torde man vidare
kunna antaga att jordbruksförsöken skola förbli huvudman för en
stor del av framför allt den mera krävande försöksverksamheten. Beträffande
de delar av försöksverksamheten, för vilka andra organisationer äro huvudmän,
måste jordbruksförsöken i avsevärd omfattning komma att medverka
vid uppgörande av planer, verkställande av analyser, försöksbearbetningar
samt utförande av försökssammanställningar m. in. På grund av dessa förhållanden
finner kommittén det nu uppställda kravet tillräckligt tillgodosett.
Kommittén understryker tillika, att jordbruksförsöken böra eftersträva
ett fördjupat och intimt samarbete med de lokala för söksorganen samt
därvid utöva viss tillsyn över verksamheten över huvud taget.
Några omedelbara förslag till personalförstärkningar
i anledning av omorganisationen framlägger kommittén icke.
Den erinrar emellertid om den av 1945 års jordbruksutredning ifrågasatta
förstärkningen av statens jordbruksförsöks personala resurser samt framhåller
betydelsen av att denna förstärkning snarast möjligt förverkligas.
Härigenom skulle en önskvärd och välbehövlig förstärkning av jordbruksförsökens
möjligheter att leda och biträda den lokala försöksverksamheten
komma att erhållas.
Vidare påpekar kommittén att det, då arbetet med samordnandet av försöksprogrannnen
enligt organisationsförslaget skall åvila överinspektören,
föreligger behov av att utöka arbetskrafterna på dennes kansli med en agronomutbildad
tjänsteman. Enligt kommittén skulle detta behov kunna tillgodoses
på så sätt att, sedan den planerade sammanföringen av ledningen
av försöksgårdarna öjebyn och Brännberg under en gemensam föreståndare
kommit till stånd, den därigenom ledigblivna försöksgårdsföreståndartjänsten
överföres till överinspektörens kansli. Innehavaren av den nya tjänsten,
vilken bör benämnas överassistent, skulle få till uppgift bland annat
att biträda med den granskning och sammanjämkning av distriktsprogrammen,
som föreslagits skola åligga överinspektören.
I anslutning till omorganisationsförslaget beröras i betänkandet även de
s. k. beställningsförsöken från enskilt håll. Kommittén
skiljer mellan två huvudtyper av beställningar, nämligen å ena sidan beställningar
från enskilda jordbrukare avseende utförandet av försök med för
dem enskilt intresse och, å andra sidan, beställningar från annat (ofta industriellt)
håll, där beställaren har ett merkantilt intresse av försökets utfall.
Vad den förstnämnda typen beträffar anser kommittén att några särskilda
regler rörande dess behandling icke behöva lämnas.
Behandlingen av den senare beställningstypen tarvar däremot enligt kommitténs
mening en viss försiktighet. Beställning av dylikt försök bör ske
hos statens jordbruksförsök, statens trädgårdsförsök, växtskyddsanstalten
eller hos hushållningssällskap, som därvid skall ha att inhämta medgivande
till försökets utläggande från vederbörande anstalt. Då fråga är om växt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
25
skydd vid hotande katastrof bör dock hushållningssällskap äga att omedelbart
företaga erforderliga försök med växtskyddspreparat.
Alla beställningsförsök böra — i den mån de endast avse att tjäna beställarens
eget intresse — betalas av beställaren. Kommittén utgår härvid
från att det må tillkomma varje hushållningssällskap att själv fastställa
de normer, efter vilka dylik betalning skall erläggas. Ett undantag från
den nu föreslagna regeln anses emellertid böra göras för sort- och gödslingsförsök
i Norrland. Med hänsyn till där rådande klimatiska förhållanden och
övriga särskilda omständigheter finner kommittén det skäligt, att ersättning
skall kunna lämnas enskild jordbrukare, som på eget initiativ utlägger
försök av nu nämnda slag. Ersättningen förutsättes skola inräknas i
och utgå ur vederbörande sällskaps bidrag för lokal försöksverksamhet.
Kommittén upptager slutligen vissa speciella spörsmål rörande
s o r t p r ö v n i n g s-, betesförsöks- och preparatförsöksverksamheten
samt mekaniseringen och maskindriften
inom jordbruket. Den framhåller, att försöksverksamheten
på nu nämnda områden fått alltmera ökad betydelse och att därför ett
stort behov av en intensifiering av verksamheten föreligger. Kommittén anför
härom följande.
Det är önskvärt, att den officiella sortprövningen på olika platser inom
det avsedda odlingsområdet och under skilda klimatiska förhållanden snarast
igångsättes i sådan omfattning, att säkra omdömen kunna erhållas rörande
den nya sorten innan den originalförklaras. Genom den föreslagna
anordningen av den lokala försöksverksamheten, varigenom bland annat
inrättande av fasta försöksplatser i hushållningssällskapens regi underlättats,
synas möjligheter ha öppnats att —- i den mån övriga omständigheter,
exempelvis tillgång på utsäde, så tillåta — omedelbart efter den
förberedande sortprövningen inordna den officiella sortprövningen i den
lokala verksamheten genom att utlägga försök på lämpligt antal av hushållningssällskapen
utsedda försöksplatser.
Betes-försöksverksamheten är på grund av beteskulturens tilltagande betydelse
vid jordbrukets framtida utveckling och rationalisering av särskild
vikt och omfattar uppgifter av stor ekonomisk räckvidd. Som exempel
på arten av problem, som böra klarläggas, må nämnas naturmarkernas
överförande till kulturbete, anläggning och underhåll av betesvall på
åkerjord, bevattnings- och gödslingsfrågor samt spörsmål beträffande val
av sorter och stammar av betesväxter m. m. För närvarande äga emellertid
betesförsök så gott som uteslutande rum i statens jordbruksförsöks regi. Endast
i undantagsfall anlitas hushållningssällskap för dylika försök. Dessa
ha också på grund av medelsbrist inskränkts all omfatta endast vissa delar
av landet.
Enligt kommitténs åsikt torde det vara nödvändigt att väsentligt utvidga
omfattningen av försöksverksamheten på betesområdet. Genom att sammanföra
dem med den lokala verksamheten kunna betesförsöken spridas
över hela landet. Hushållningssällskapen böra stimuleras till att deltaga i
arbetet, varigenom erforderlig kontakt erhålles med landets jordbrukare
och resultaten bli mera kända och tillgängliga.
1 fråga om de s. k. preparatförsöken, d. v. s. försök med industriellt tillverkade
växtskydds- och ognisbckämpningspreparat, bör framhållas, att
utvecklingen på växtskydds- och ogräsbekämpningsområdet har gått syn
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
nerligen fort och medfört behov av eu stegrad försöksverksamhet. Lokal
försöksverksamhet har också i viss utsträckning kommit i gång. Det synes
nödvändigt att denna verksamhet intensifieras och att erforderliga
medel tillföras densamma genom ökning av anslaget för lokal försöksverksamhet.
Även på mekaniseringens och maskindriftens områden har utvecklingen
gått starkt framåt. Genom den fortgående mekaniseringen inom jordbruket
framträder ett allt större behov av kunskap rörande de mekaniska
hjälpmedlens rätta användning och skötsel samt deras inverkan på skördeprodukternas
kvalitet in. in. Försöksverksamhet på detta område, som
hittills i huvudsak varit koncentrerad till Ultuna vid det jordbrulcstekniska
institutet, synes böra upptagas även lokalt. Det är därför angeläget
att anslaget för lokal försöksverksamhet tillföres medel av sådan storlek,
att nu ifrågavarande försöksuppgifter kunna genomföras på ett betryggande
sätt.
Yttrandena. De flesta remissinstanserna förklara sig uttryckligen dela
kommitténs uppfattning, att den lokala försöksverksamheten i sin nuvarande
utformning är behäftad med vissa brister. Man är sålunda i princip
ense med kommittén om att verksamheten behöver effektiviseras och att
detta bör ske genom att de olika försöksorganen samordnas bättre och genom
att ökade ekonomiska och tekniska resurser ställas till förfogande för
verksamheten. I konsekvens härmed göra de flesta remissinstanserna icke
någon principiell erinran mot de av kommittén föreslagna huvudprinciperna
för omorganisationen av den lokala försöksverksamheten. Ett par undantag
finnas dock.
Sålunda uttalar Kristianstads läns hushållningssällskap, att enligt dess
mening den hittills bedrivna lokala försöksverksamheten i stort sett fungerat
tillfredsställande och att därför någon omorganisation icke behövs. Även
lantbruks högs kolans lärar- och för sökskollegier anse, att någon anmärkning
icke kan göras mot den nuvarande organisationen. Enligt kollegiernas
mening har det alltid funnits och finnes alltjämt ett mycket gott och intimt
samarbete mellan den statliga försöksverksamheten och hushållningssällskapens
lokala verksamhet samt det praktiska jordbruket. Kollegierna förklara
sig emellertid vara medvetna om att den lokala försöksverksamheten
icke arbetar så effektivt som vore önskvärt. Anledningen härtill är emellertid
medelsbristen och icke brister i den nuvarande organisationen. Enbart
behovet av vidgat samarbete och ökat utrymme för lokala initiativ kan därför
knappast anföras såsom skäl för en genomgripande omorganisation. Då
emellertid en fullt statsunderstödd lokal försöksverksamhet måste bedrivas
efter så väl genomtänkta försöksprograin som möjligt, finna kollegierna att
smärre organisatoriska förändringar kunna erbjuda vissa fördelar. Dessa
förändringar böra dock icke göras mera omfattande än nödvändigt och kunna
enligt kollegiernas mening genomföras på ett enklare sätt än kommittén
föreslagit.
Vidare uttalar Hushållningssällskapens förbund — som dock ansluter
sig till de av kommittén föreslagna grunderna för den lokala försöksverk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
27
samhetens organisation — att samordningen icke får drivas så långt, afl
man begränsar möjligheterna för hushållningssällskapen att genom lokala
initiativ taga upp för de olika områdena speciella problem till försöksmässig
prövning.
Frågan om en gränsdragning mellan den statliga och den av hushållningssällskapen
bedrivna försöksverksamheten beröres blott i ett par yttranden.
Lanthruksförsöksrådets arbetsutskott och Uppsala låns hushållningssällskap
förklara sig sålunda icke ha någon erinran mot vad kommittén föreslagit
i detta hänseende.
Däremot göra lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier vissa invändningar
mot kommittén på denna punkt. Kollegierna anföra härvid bland
annat följande.
Enligt kollegiernas uppfattning har kommittén givit begreppet lokal försöksverksamhet
en alltför vidsträckt innebörd. Kollegierna mena, att man
vid gränsdragningen mellan lokal och fast försöksverksamhet bör utgå från
verksamhetens mål och medel. Man bör, med andra ord, söka klarlägga frågan
om arbetsuppgifternas fördelning mellan å ena sidan den statliga försöksverksamheten,
representerad av i första hand statens jordbruksförsök
och de statliga försöksgårdarna, och å andra sidan hushållningssällskapens
lokala försöksverksamhet. Kollegierna äro medvetna om svårigheterna att
här draga en klar och entydig gräns. Uppgiften torde emellertid icke vara
olöslig.
Kollegierna skulle sålunda vid denna gränsdragning vilja tilldela statens
jordbruksförsöks fasta försöksverksamhet uppgifter av sådan art, som för
sitt utförande kräva laboratorieutrustning, möjligheter till kärlförsök och
andra resurser, som icke finnas tillgängliga hos hushållningssällskapen. Den
lokala försöksverksamheten skulle däremot behandla problem, där enbart
fältförsök kunna föra fram till resultat av praktisk betydelse. Med denna
uppdelning utnyttjar man, enligt kollegiernas mening, på bästa sätt de båda
organens resurser. Det bestående samarbetet mellan den statliga och den
lokala försöksverksamheten måste självfallet fortsätta och om möjligt ytterligare
fördjupas.
Av vad sålunda anförts följer, att kollegierna bestämt motsätta sig kommitténs
förslag att hänföra statens jordbruksförsöks specialförsök till lokal
försöksverksamhet. Verksamheten vid statens jordbruksförsök är i stort
sett bunden av ett av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
fastställt arbetsprogram. Inom ramen för detta program måste
det emellertid vara försöksinstitutionens ledande tjänstemän förbehållet
att, oberoende av de lokala försöksorganen och deras speciella intressen,
avgöra huru de på bästa sätt skola angripa de problem, som blivit dem
förelagda. Specialförsöken ingå som ett led i detta ai-bete och ha sålunda,
vare sig det gäller enkla, ettåriga eller mera komplicerade, mångåriga försök,
ett annat syfte än hushållningssällskapens lokala försök.
Föreningen jordbrukets forskare och försöksmän vänder sig jämväl mot
kommitténs uppfattning alt någon bestämd gränsdragning icke kan göras
och att sålunda ej heller någon skillnad mellan lokala försök i egentlig mening
och statens jordbruksförsöks specialförsök bör upprätthållas. Enligt
föreningens mening föreligger det nämligen en bestämd skillnad mellan å
ena sidan jordbruksförsökens verksamhet och å andra sidan hushållnings
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
sällskapens lokala försöksverksamhet. Statens jordbruksförsök ha sålunda
att utreda mera komplicerade problem, vilka den lokala försöksverksamheten
med sina begränsade resurser icke kan bemästra. Den lokala försöksverksamheten
måste däremot inriktas på enklare uppgifter av omedelbart
praktiskt intresse.
Försöksgårdsföreståndarna anse sig böra framhålla, att en viss oklarhet
utmärker kommitténs definition av begreppet lokal försöksverksamhet samt
förslag till gränsdragning mellan sådan försöksverksamhet och fast försöksverksamhet.
Det understrykes att dessa båda områden icke — såsom
tidigare skett i stor utsträckning — böra onödigtvis sammanblandas.
Även om sålunda flertalet remissmgndighetcr anslutit sig till huvudprinciperna
för den ifrågasatta omorganisationen ha de emellertid, såsom redan
förut antytts, haft åtskilliga anmärkningar mot de olika detaljerna i omorganisationsförslaget.
I regel begränsa sig dock remissmyndigheterna til!
att endast göra erinringar mot vissa punkter i omorganisationsförslaget, medan
detsamma i övrigt godtages eller lämnas utan anmärkning. Invändningar
av större omfattning förekomma sålunda endast i ett fåtal fall.
Vad först angår distriktsindelningen tillstyrkes kommitténs
förslag eller lämnas utan erinran av 15 hushållningssällskap, lantbruksförsöksrådets
arbetsutskott, försöksgårdsf öreståndarna, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk
samt Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation. Flera av hushållningssällskapen
gå dock icke längre än att de förorda den för dem själva
aktuella distriktsindelningen. Vidare må nämnas, att Hushållningssällskapens
förbund samt Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation endast
tillstyrka eu distriktsindelning över huvud taget och sålunda icke yttra
sig närmare om den av kommittén föreslagna indelningen.
Bland de remissmyndigheter, vilka gjort invändningar mot kommitténs
förslag i förevarande hänseende, kunna i stort sett urskiljas två huvudgrupper.
Den ena omfattar dem, som ur mera principiella synpunkter ansett
sig böra avstyrka en distriktsindelning över huvud taget eller i vart fall uttalat
tveksamhet däremot. Den andra gruppen omfattar sådana myndigheter,
som gjort invändningar mot den föreslagna omfattningen av visst
distrikt. Denna grupp utgöres till större delen av vissa hushållningssällskap.
Av vad den första gruppen remissinstanser anfört må återgivas i huvudsak
följande.
Styrelsen för Alnurps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finner sig
icke kunna förorda en efter administrativa gränser fastställd områdesindelning
för försöksverksamhetens organisation. Enligt styrelsens mening skulle
en dylik indelning med all sannolikhet göra arbetet ännu mera tungrott än
förut. För sin del anser styrelsen, att varje hushållningssällskap bör utgöraett
försöksdistrikt.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök förklarar
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
29
sig icke heller kunna biträda förslaget om inrättande av fasta distrikt, enär
inom vissa av dessa en betydande oenhetlighet skulle komma att föreligga.
Samtidigt framhålles emellertid, att en indelning i försöksdistrikt skulle
medföra betydande fördelar inom vissa delar av landet. I anslutning härtill
uttalar styrelsen, att det bör ankomma på statens jordbruksförsök att
efter hand söka åstadkomma försöksdistrikt i den utsträckning detta befinnes
lämpligt. Intill dess bör enligt styrelsens mening varje enskilt hushållningssällskap
utgöra ett distrikt.
I huvudsak samma ståndpunkt intages av lantbrukshögskolans lärar- och
försökskollegier. Kollegierna utveckla sin uppfattning närmare och anföra
bland annat.
Systemet med eu fast distriktsindelning medför vissa svårigheter. Kollegierna
vilja härvid i första hand framhålla risken för att de olika distrikten
komma att arbeta isolerade från varandra. Det förhåller sig nämligen så,
att de problem, med vilka den lokala försöksverksamheten kan komma att
syssla, endast undantagsvis äro av sådan natur att de äga aktualitet endast
för ett enda försöksdistrikt. Om nu distriktsnämnderna utan närmare kontakt
med varandra skola utarbeta förslag till arbetsprogram, så måste man
räkna med att det sammanjämkande organet många gånger blir nödsakat
att helt omarbeta distriktsnämndernas förslag för att kunna infoga dessa i
hela landet omfattande försöksprogram.
Utan att närmare ingå på svårigheterna vid en distriktsindelning vilja
kollegierna endast som exempel anföra distrikt II. Till detta distrikt skall
enligt förslaget sammanföras ur jordbruksgeografiska och driftsmässiga
synpunkter så olikartade områden som Kronobergs, Jönköpings, Kalmar,
Gotlands och Östergötlands län. Sålunda återfinnas inom distriktet såväl
vissa av våra bördigaste som ock några av våra kargaste jordbruksområden,
de västra delarna av Jönköpings län tillhöra de nederbördsrikaste
trakterna i landet under det att Öland och Gotland äro de nederbördsfattigaste,
andra väsentliga olikheter att förtiga.
Nu torde liknande anmärkningar kunna riktas mot varje annat förslag
till fast distriktsindelning, och kollegierna anse det därför meningslöst att i
detta avseende utarbeta alternativa förslag. Kollegierna vilja emellertid icke
motsätta sig varje förslag till distriktsindelning, utan inse väl betydelsen av
ökat samarbete mellan närliggande hushållningssällskap. De finna det emellertid
ändamålsenligare med en sådan form för distriktsindelning, att ändring
däri lätt kan vidtagas från tid till annan allt efter de intressen och behov,
som kunna framkomma inom ifrågavarande sällskap. Det synes kollegierna
lämpligt, att denna distriktsindelning får växa fram så småningom och
med utnyttjande av de erfarenheter, som kunna vinnas av redan nu existerande
sådant samarbete. Med hänsyn till betydelsen av'' att dylikt samarbete
kommer till stånd mellan därav intresserade hushållningssällskap, synes det
viktigt, att statens jordbruksförsök på allt sätt söker medverka till och stimulera
ett sådant samarbete.
Även jordbrukets upplijsningsnämnd finner det vara fördelaktigare att
liksom hittills låta erforderligt samarbete mellan hushållningssällskapen
växa fram på frivillighetens väg än att i ett slag indela landet i ett visst
antal fasta försöksdistrikt.
Kristianstads läns hushållningssällskap anser distriktsindelningen onödig.
Sällskapet erinrar härvid om det samarbete på området, som redan före
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
kommer i de fyra län vilka föreslagits skola bilda södra distriktet. Enligt
sällskapet är detta frivilliga samarbete tillfyllest för en samordning av försök
sarbetet inom nämnda län.
Statskontoret finner det tveksamt, huruvida erfarenheter av den år 1948
beslutade organisationen av tillsynen över försöksverksamheten vunnits i
sådan utsträckning, att relativt vittgående reformer i detta hänseende böra
vidtagas redan nu.
Tveksamhet rörande distriktsindelningens lämplighet i princip uttalas vidare
av Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens läns hushållningssällskap,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Föreningen jordbrukets
forskare och försöksmän, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter
samt Svenska lantmannaskolornas lärareförening. Dessa remissmyndigheter
anse framför allt, att den föreslagna distriktsindelningen blir för tungrodd
eller för dyrbar. På ett par håll uttalas, att en omprövning bör ske.
Slutligen må nämnas att lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd
understryka, att distriktsindelningen icke kan göras alltför stel och fast,
enär samarbete måste ske även mellan distrikten. Någon principiell invändning
mot att landet indelas i vissa försöksdistrikt göres dock icke.
Såsom förut nämnts ha erinringar även framförts mot den av kommittén
föreslagna omfattningen av vissa distrikt. Erinringarna gälla första, andra,
femte och sjätte distrikten och gå i huvudsak ut på att kommitténs förslag
skulle komma att sammanföra ur olika synpunkter alltför heterogena eller
för stora områden inom ett distrikt. Med hänsyn härtill föreslås följande
ändringar.
Kristianstads läns hushållningssällskap, Malmöhus läns hushållningssällskap
samt centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar anse, att det
första distriktet blott bör omfatta de båda Skåne-länen. Beträffande Blekinge
och Hallands län uttalar sistnämnda hushållningssällskap, att dessa
län böra hänföras till distrikt av östsvensk respektive västsvensk typ. Jämväl
centralstyrelsen för Kristianstads läns försöksringar anse det första distriktet
vara för stort.
I fråga om andra distriktet anföra lantbruksakademien och jordbrukets
forskningsråd, att Gotlands län bör avskiljas ifrån detsamma och bilda ett
eget distrikt. Östergötlands låns hushållningssällskap föreslår, att förevarande
distrikt skall uppdelas på tre distrikt, omfattande respektive Jönköpings
och Kronobergs län, Östergötlands län och Kalmar läns norra hushållningssällskapsområde
samt Gotlands län och Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde.
Vidare framhåller Kronobergs låns hushållningssällskap,
att Kronobergs och Jönköpings län väl kunna sammanföras i ett distrikt
men att de i fråga om klimat och jordmån äro alltför olika slättbygderna
i Östergötland och Kalmar läns kustland samt på Gotland för att
lämpligen böra hopkopplas med dessa områden. Slutligen uttalar Kalmar
läns södra hushållningssällskap, att det visserligen icke vill framställa något
bestämt yrkande om eu modifikation av kommitténs förslag beträffande förevarande
distrikt. Skulle det emellertid på grund av önskemål från andra
3]
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
håll befinnas möjligt att på lämpligt sätt minska distriktet, bör enligt sällskapet
en sådan möjlighet utnyttjas.
Beträffande femte distriktet framhåller Kopparbergs läns hushållningssällskap,
att förhållandena inom den egentliga jordbruksbygden i detta län
mera ansluta sig till jordbruksförhållandena i Gävleborgs län än i Värmlands
län. Med hänsyn härtill och då visst samarbete redan förekommit med
Gävleborgs läns hushållningssällskap ifrågasättes, om det icke bör övervägas
att sammanföra Kopparbergs län med sistnämnda län.
Vad slutligen angår sjätte distriktet anse lantbruksakademien och jordbrukets
forskningsråd det kunna ifrågasättas, om det är lämpligt att hänföra
Gästrikland och Jämtland till samma distrikt. Vidare uttalar Jämtlands läns
hushållningssällskap, att det enligt dess mening vore bättre att hänföra Gävleborgs
län till femte distriktet och sålunda låta Jämtlands och Västernorrlands
län bilda ett eget distrikt.
Mot kommitténs förslag att särskilda distriktsnämndcr skola inrättas
har det stora flertalet remissmyndigheter icke haft något att erinra i
princip. De remissinstanser, vilka avstyrka förslaget eller göra mera principiella
invändningar däremot, utgöra sålunda blott ett fåtal.
Samtidigt som flertalet remissmyndigheter i princip tillstyrkt kommitténs
förslag beträffande distriktsnämnderna ha de dock framställt vissa anmärkningar
mot förslaget.
Hushållningssällskapens förbund påpekar sålunda, att enligt förslaget distriktsnämnderna
avses skola få så stora och betydelsefulla arbetsuppgifter,
att det kan ifrågasättas om det är möjligt att belasta nämnderna eller deras
sekreterare därmed. Enligt förbundet torde man vidare få räkna med att de
avgöranden, som nämnderna avses skola träffa, i en del fall kunna ge anledning
till motsättningar mellan representanterna för olika sällskapsområden
inom samma distrikt. Förbundet anser det därför lämpligare att nämndernas
uppgifter något begränsas och att distriktssammankomsterna i stället
bli mera av informations- och överläggningskaraktär. Nämnderna böra alltså
vara organ för frivilligt samarbete mellan sällskapen och inom deras områden
befintliga försöksinstitutioner. Slutligen förutsattes att även representanter
för statens jordbruksförsök böra deltaga i nämndernas samman
k omster.
Sveriges lantbruksförbund anser det icke vara rationellt, att nämnderna
skola utarbeta förslag till försöksprogram och bearbeta och publicera försöksresultaten.
Genom att en arbetskrävande sammanjämkning av programmen
måste ske uppkommer nämligen ett onödigt dubbelarbete. Vidare måste
de uppgifter, som tilltänkts nämnderna, leda till att behov av särskild personal
uppstår, enär de nuvarande jordbrukskonsulenternas arbetsbörda i
längden icke kan ökas. Dessa tjänstemän böra för övrigt helt utnyttjas i den
viktiga verksamheten med utredning, upplysning och propaganda om jordbrukets
driftsrationalisering. På grund av det anförda anser förbundet, att
statens jordbruksförsök lämpligen bör upplägga nämndernas försöksprogram
samt bearbeta och publicera försöksresultaten. Samtidigt förutsattes
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
att nämnderna skola framställa önskemål och att en intim kontakt i olika
avseenden upprätthålles med jordbruksförsöken. Nämnderna böra följaktligen
enligt förbundets mening närmast organiseras såsom samarbetsorgan
mellan hushållningssällskapen i och för försöksverksamheten. Med den inskränkning
av nämndernas arbetsuppgifter, som förbundet föreslagit, skullo
även en minskning av antalet ledamöter bli möjlig.
Jordbrukets upplysning snämnd uttalar, att enligt dess mening statens
jordbruksförsök även i fortsättningen böra ha huvudansvaret för bearbetning
och publicering av de lokala jordbruksförsökens resultat.
Värmlands läns hushållningssällskap anser likaså det starkt kunna ifrågasättas,
om det kan bli möjligt för nämnderna att effektivt handha publiceringsverksamheten.
Sällskapet håller före, att en central bearbetning, sammanställning
och publicering hos statens jordbruksförsök är att förediaga.
Vidare uttalar sällskapet, att jämväl fördelningen av anslag bör ankomma
på jordbruksförsöken.
Frågan om anslagsfördelningen beröres även i ett par andra yttranden.
Sålunda anser Örebro läns hushållningssällskap, att utgående anslag böia
fördelas av den centrala myndigheten till varje hushållningssällskap i stället
för till varje distrikt. Norrbottens läns hushållningssällskap och Föreningen
Sveriges jordbrukskonsulenter uttala farhagor för att slitningai
skola uppstå, om anslagsfördelningen ålägges distriktsnämnderna.
I åtskilliga utlåtanden uttryckas farhågor för att nämnderna med den
föreslagna sammansättningen skola bli alltför tungrodda och otympliga.
Med hänsyn härtill ifrågasättes, att inom nämnderna skola tillsättas särskilda
arbetsutskott. Några remissmyndigheter anse, att i stället antalet
ledamöter bör begränsas. Sålunda föreslå exempelvis lantbruksföi söksiadets
arbetsutskott, Uppsala läns hushållningssällskap och Örebro läns hushållningssällskap,
att nämnderna endast skola bestå av jordbrukskonsulenterna,
försöksgårdsföreståndare samt föreståndaren för statens jordbruksförsök.
Härvid förutsättes tillika, att den sistnämnde och icke överinspektören för
försöksväsendet skall bli den statliga instansens huvudman i nämnderna.
I stort sett samma förslag framföres av Föreningen jordbrukets forskare och
försöksmän.
Å andra sidan föreslå lantbruks styr elsen och Kronobergs läns hushållningssällskap,
att de lantbruks- och lantmannaskolor, där fasta försöksstationer
finnas, även skola representeras i distriktsnämnderna. Södermanlands
läns hushållningssällskap framhåller betydelsen av att distriktens
viktigaste organ ej blott för de lokala försöken utan även för upplysnings
verksamheten bli väl företrädda i nämnderna. Vidare anser centralstyrelsen
för Kristianstads läns försöksringar, att försöksringarna böra få möjlighet
att utse mor än en representant i nämnden. Centralstyrelsen föi Malmöhus
läns försöksringar uttalar, att försöksringarna i varje län böra ha
minst en för söksledare i nämnden.
Beträffande nämndernas arbetsformer framhålla lantbruksförsöksrådets
arbetsutskott och Uppsala läns hushållningssällskap, att förhållandena inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
33
nämnderna icke böra i alla stycken fastställas definitivt utan att stor rörelsefrihet
bör lämnas. Även Västcrnorrlands läns hushållningssällskap finner
det önskvärt, att nämndernas arbetsformer från början icke fastlåsas inom
alltför snäva gränser. Erfarenheter böra först inhämtas, huru nämnderna
komma att fungera.
I flera yttranden påpekas, att genomförandet av kommitténs förslag kommer
att medföra ett betydande kansliarbete hos nämnderna och särskilt
för dessas sekreterare. Detta har föranlett förslag från Föreningen Sveriges
jordbrukskonsulenter att sekreterarens kansliarbete skall överflyttas till
statens jordbruksförsök och från Örebro läns hushållningssällskap att en
befattningshavare vid jordbruksförsöken skall förordnas till sekreterare i
nämnden i stället för en av nämnden utsedd person. Gävleborgs läns hushållningssällskap
anser av samma skäl att åtminstone försöksmaterialets
bearbetning bör ankomma på statens jordbruksförsök.
På tal om distriktsnämndernas sekreterare må vidare nämnas, att lantbruksakademien,
jordbrukets forskningsråd samt några hushållningssällskap
gjort invändning mot kommitténs förslag att sekreterarbefattningen
skall cirkulera mellan hushållningssällskapen i distriktet. Invändningen
motiveras med att en sådan anordning skulle leda till bristande kontinuitet
inom nämndens verksamhet, å andra sidan uttalar Blekinge läns hushållningssällskap
uttryckligen, att ett sådant ombyte skulle vara av värde.
Slutligen anse Älvsborgs läns norra hushållningssällskap och centralstyrelsen
för Malmöhus läns försöksringar, att den av kommittén föreslagna
tidpunkten för distriktsnämndernas sammanträden är alltför sen. Förstnämnda
remissmyndighet anser, att tidpunkten bör vara november, den
senare att nämnderna böra börja sitt arbete senast i december. Hushållningssällskapens
förbund föreslår tidpunkten för distriktssammankomsterna
till november—december.
Såsom förut angivits ha några remissinstanser avstyrkt eller framfört
mera väsentliga anmärkningar mot kommitténs förslag i fråga om dislriktsnämnderna.
Detta gäller styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, styrelsen för
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Kristianstads läns hushållningssällskap,
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap samt
Svenska lantmannaskolornas lärareförening. I stort sett sammanhänger dessa
instansers ståndpunkttagande till distriktsnämnderna med deras förut
återgivna inställning till frågan om distriktsindelningen. Vad särskilt angår
nämnderna anföres emellertid ytterligare bland annat följande.
I anslutning till sin uppfattning att eu distriktsindelning endast bör ske
inom vissa delar av landet uttalar styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, att hushållningssällskapens nuvarande försökskommitléer
böra anförtros distriktsnämndernas arbetsuppgifter inom de områden,
där sådan indelning icke verkställes. Tillika anser styrelsen, alt kommitténs
förslag rörande nämnda arbetsuppgifter bör underkastas en viss översyn.
.''! liihang till riksdagens protokoll 1952. i samt. .Yr 100.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 1Q9.
Enligt styrelsens mening kan det nämligen ifrågasättas, om icke exempelvis
en viss publiceringsverksamhet automatiskt måste tillkomma statens jordbruksförsök.
Lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier framhålla bland annat
följande.
Enligt kollegiernas mening kunna distriktsnämnderna med föreslagen
sammansättning icke förväntas bli verkligt arbetande organ. Antalet deltagare
i distriktsnämndernas sammanträden skulle komma att uppgå till
mellan 20 och 30. Det är uppenbart, att denna stora församling som sådan
icke kan utarbeta ett förslag till försöksprogram. Församlingens uppgift
måste bliva att diskutera och justera ett föreliggande konkret förslag. Frågan
hur detta förslag skall utarbetas har endast helt vagt skisserats av
kommittén. Detta spörsmål är emellertid av väsentlig betydelse. Kollegierna
anse det för sin del otänkbart, att de jordbrukskonsulenter, vilka utsetts
att fungera som ordförande och sekreterare vid de föreslagna distriktsmötena,
skulle kunna medhinna detta arbete vid sidan av sina övriga krävande
uppgifter. Ett genomförande av förslaget med fast distriktsindelning synes
därför kräva inrättandet av kanslier under särskilda försöksmäns ledning
i vart och ett av distrikten. Kollegierna vilja icke förorda en dylik kostsam
åtgärd utan anse i stället, att uppgiften att utarbeta ett första förslag till
försöksprogram bör anförtros åt statens jordbruksförsök.
Å andra sidan är det angeläget, att lokala överläggningar regelbundet komma
till stånd. Man bör emellertid, såsom tidigare framhållits, icke vara bunden
av en fast distriktsindelning utan pröva sig fram och härvid bygga
på erfarenheter från frivilligt samarbete mellan närbelägna hushållningssällskap.
Initiativet till dessa lokala överläggningar bör i första hand komma
från statens jordbruksförsök men får icke vara förbehållet denna institution.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att
de nuvarande försökskommittéerna hos hushållningssällskapen böra svara
för det arbete, som föreslagits skola ankomma på distriktsnämnderna.
Kristianstads läns hushållningssällskap finner den utbyggnad av försöksverksamhetens
organisation, som ett inrättande av distriktsnämnder skulle
innebära, onödig. Skulle dylika nämnder ändock tillskapas föreslår sällskapet,
att de blott skola bestå av försöksledarna och högst två av respektive
sällskap utsedda ledamöter från varje län jämte representanter för den statliga
försöksverksamheten.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap framhåller, att nämndernas
beslutanderätt torde bli mycket ringa om ens någon. Avgörandet i fråga
om försöksverksamhetens omfattning och planläggning kommer sålunda alltfort
att ankomma på ett centralt riksorgan för verksamheten. Vidare påpekas,
att anordningen med distriktsnämnder kan väntas komma att innebära
icke obetydliga kostnader för sammanträden med representanter icke
blott för hushållningssällskap och andra lokala försöksorgan utan även för
centrala myndigheter på området. Med hänsyn till det anförda anser sällskapet,
alt ur lokal synpunkt den nuvarande organisationen med hushållningssällskapens
egna försökskommittéer, förstärkta med representanter för
statliga försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält inom sällskapens
områden, bör vara tillfyllest.
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
35
Svenska lantmannaskolornas lärareförening avstyrker helt förslaget att
inrätta distriktsnäinnder och anför till motivering härav i huvudsak följande.
Enbart nämndernas årliga sammanträden skulle kräva högst avsevärda
kostnader och även taga mycken tid i anspråk. Således skulle till synes en
representant för statens lantbruksförsök jämte överinspektören bli upptagna
av nämndernas sammanträden cirka en månad årligen, resdagar medräknade.
Både tid och pengar torde kunna användas på bättre sätt till försöksverksamhetens
fromma. Man bör vidare ej överskatta de initiativ, som den
nya ordningen med distriktsnäinnder angivits skola tillföra verksamheten.
Varje hushållningssällskap för sig borde kunna taga sådana initiativ och
befordra dem till den centrala försöksledningen. När särskilda skäl därtill
föreligga kunna för övrigt, såsom nu stundom sker, försöksledare och eventuellt
även andra personer inom området från närbelägna hushållningssällskap
sammanträffa distriktsvis för att samråda i olika försöksfrågor.
Vad härefter angår kommitténs förslag beträffande försöksprog
r a m och om inrättande av ett centralt organ samt dess uttalande
om att statens jordbruksförsök alltjämt bör
bibehållas vid en ledande ställning, ha dessa frågor i mer
än hälften av remissutlåtandena lämnats utan erinran eller ej föranlett särskilt
yttrande. I övriga utlåtanden framställas emellertid vissa erinringar.
Dessa gälla framför allt den för ifrågavarande delar av förslaget grundläggande
frågan om överinspektörens respektive statens jordbruksförsöks ställning
inom försöksverksamheten. I samband härmed föreslås på några håll
även vissa ändringar i proceduren för försöksprogrammens fastställande. Det
må emellertid här erinras om att nu angivna spörsmål delvis redan berörts
i samband med distriktsnämndernas arbetsuppgifter.
Lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier anföra i förevarande
hänseenden i huvudsak följande.
Kommitténs förslag förutsätter, att överinspektören besitter teknisk sakkunskap
i alla försöksfrågor, vilket denne emellertid icke med nödvändighet
måste göra. Härtill kommer, att förslaget innebär en utvidgning och förskjutning
av överinspektörens uppgifter och befogenheter, som kollegierna
anse vara varken nödvändig eller lämplig, överinspektörens uppgifter är att
övervaka försöksverksamhetens gång samt att befordra samarbetet mellan
dess olika grenar, och han skall icke taga direkt befattning med administrationen
eller den fackliga verksamheten inom de olika försöksorganen. Kollegierna
vilja av dessa skäl förorda en sådan ändring av organisationen att
de uppgifter, som enligt kommitténs förslag skulle åvila överinspektören,
helt eller delvis kunna överföras till statens jordbruksförsök.
Kollegierna dela helt kommitténs uppfattning att den lokala verksamheten
niåste organiseras så, att hushållningssällskapen och de lokala intressen,
som sällskapen representera, givas ett dominerande inflytande på verksamhetens
allmänna inriktning. Den tekniska ledningen måste emellertid,
liksom hittills, ligga hos statens jordbruksförsök. Denna institution bör vara
ett sammanhållande och rådgivande organ för den lokala försöksverksamheten.
Försöksprogrammen böra utformas av statens jordbruksförsök i intimt
samarbete med hushållningssällskapens försökskommiltécr enligt i
stort sett följande schema.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
Försökskommittéerna sammanträda under september—oktober och utforma
härvid sina önskemål och synpunkter beträffande det kommande årets
försöksverksamhet och överlämna dessa till statens jordbruksförsök. I den
mån samarbete förekommer mellan vissa hushållningssällskapsområden i
form av distriktskommittéer, skola dessa kommittéer givetvis dessförinnan
behandla de framkomna förslagen. Efter granskning av detta material upprättas
ett första utkast till försöksprogram. Sedan dessa preliminära diskussioner
mellan de lokala organen och statens jordbruksförsök avslutats, fortsätter
ärendets beredning inom nämnda anstalt. Denna skall härvid samråda
med de statliga försöksgårdarna, lantbrukshögskolans vetenskapliga institutioner
och andra statliga eller statsunderstödda institutioner såsom statens
växtskyddsanstait och växtförädlingsanstalterna samt med företrädare för
näringslivet.
Det förslag till program, som sålunda skall utformas av statens jordbruksförsök,
skall redan från början vara anpassat efter de resurser, som
beräknas komma att stå till förfogande för dess genomförande. Det skall
sålunda i första hand avse försöksverksamheten under det närmast följande
året. Programmet skall omfatta en förteckning över de projekt, som ansetts
höra komma till utförande, utförliga motiveringar, försökens fördelning på
medverkande hushållningssällskap samt ekonomisk plan. I programmet
skall tillika angivas den eller de personer, som skola ha det omedelbara
ansvaret för varje projekt och därmed även svara för resultatens sammanställning
och publicering. I försöksprogrammet böra även redovisas de specialförsök,
som statens jordbruksförsök och andra institutioner önska få
utförda genom hushållningssällskapens försorg, vidare sådana försök, för
vilkas genomförande jordbrukets organisationer ställa medel till förfogande,
samt de försök, som sällskapen kunna vara villiga att utföra för enskilda
näringsintressens räkning.
Så snart förslaget till försöksprogram blivit färdigställt inom statens jordbruksförsök
skall detsamma ånyo underställas hushållningssällskapen. Det
bör därjämte även utsändas till andra berörda institutioner. Därefter skall
statens jordbruksförsök kalla till sammanträde för överläggningar rörande
och justering av förslaget. Till detta sammanträde, som lämpligen bör äga
rum i samband med försöksledarmötet men till skillnad från detta möte vara
slutet, böra kallas hushållningssällskapens försöksledare jämte representanter
för försöksringar i de län, där sådana finnas, föreståndarna för de statliga
försöksgårdarna, representanter för lantbrukshögskolans institutioner
för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, växtsjukdomslära och hydroteknik
samt för avdelningen för statistik och försöksteknik. Självfallet skola
föreståndaren, statsagronomerna och de övriga tjänstemän vid statens jordbruksförsök,
vilka medverkat vid försöksprogrammets utformande, äga säte
och stämma vid sammanträdet. Den justering av förslaget, som torde bliva
nödvändig för att vid sammanträdet framförda erinringar och synpunkter
skola bliva beaktade, bör enligt kollegiernas mening handhavas av ett vid
sammanträdet utsett arbetsutskott, för vilket den hävdvunna benämningen
»kommittén för hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet» torde
vara lämplig. I denna kommitté böra, förutom valda representanter för hushållningssällskapens
försöksledare, ingå även representanter för statens jordbruksförsök.
Sedan förslaget till arbetsprogram justerats av nyssnämnda kommitté
skall detsamma jämte protokoll från alla olika överläggningar överlämnas
till överinspektören för försöksväsendet för att av denne granskas och underställas
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för
fastställelse. Vid denna granskning torde speciellt böra tillses, att hushåll
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
37
ningssällskapens synpunkter och önskemål och därmed de lokala initiativen
blivit beaktade och i görligaste mån tillgodosedda. För att det fastställda
programmet i tid skall kunna tillställas hushållningssällskapen måste tidsföljden
för ärendets beredning anpassas så, att styrelsens slutbehandling av
detsamma kan äga rum senast under loppet av januari månad.
I anslutning till sitt organisationsförslag framhålla kollegierna att de
skiljaktigheter, vilka föreligga mellan sagda förslag och betänkandet, i realiteten
icke äro stora. Hushållningssällskapen tillförsäkras sålunda i båda förslagen
ett dominerande inflytande på försöksprogrammens utformning ända
upp till den sista instansen före styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök. Särskilt understrykes, att kollegierna icke avsett att
ge statens jordbruksförsök ett dominerande inflytande över den lokala försöksverksamheten.
Verksamheten vid statens jordbruksförsök kommer visserligen
icke, såsom kommittén föreslagit, att bliva sidoordnad den lokala
försöksverksamheten, men anstaltens ledande ställning skall vara begränsad
och endast omfatta verksamhetens tekniska sida. Kollegierna framhålla slutligen,
att man vid genomförandet av deras förslag torde kunna räkna med
lägre kostnader för resor och dylikt än vid genomförandet av kommittéförslaget.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner emellertid
den av kollegierna föreslagna arbetsordningen vara alltför omständlig.
Den kan därför icke tillstyrka kollegiernas ifrågavarande förslag. Något uttalande
angående kommitténs förslag i ämnet gör styrelsen icke.
Lantbruksakademien anser att överinspektören, med hänsyn till den mångfald
stora och viktiga arbetsuppgifter av annan art som åvila honom, icke
bör belastas med ett sådant detaljarbete inom jordbruksförsöksverksamheten
som kommittén föreslagit. Detta skulle kräva icke blott betydande tid
utan även specialkunskaper på skilda delar av området. Enligt akademiens
mening böra i stället detalj granskningen och utformningen av försöksprogrammen
utföras inom statens jordbruksförsök med dess vetenskapliga och
tekniska resurser. Samma synpunkter anföras av jordbrukets forskningsråd.
Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser likaledes, att granskningen
och samordningen av försöksprogrammen bör åligga statens jordbruksförsök.
Enligt sällskapets mening skulle emellertid tillkomsten av ett
särskilt centralt beredningsorgan med överinspektören såsom ordförande
kunna medföra risk för att den ansvariga ledningen av försöksverksamheten
ginge ur händerna på jordbruksförsöken.
Jordbrukets upplysnings nämnd, Sveriges lantbruksförbund och Föreningen
jordbrukets forskare och försöksmän understryka särskilt, att ett genomförande
av kommitténs förslag skulle komma att medföra en icke önskvärd
ändring av överinspektörens ställning och arbetsuppgifter. Jämväl dessa
remissinstanser finna det därför lämpligare, att statens jordbruksförsök
handha försöksprogrammens utarbetande.
Hushållningssällskapens förbund föreslår, att förslag till försöksprogram
jämte kostnadsberäkningar skola uppgöras för varje hushållningsällskaps
-
38
Kungl. iMaj:ts proposition nr 109.
område för sig och efter distriktssaminanträdena insändas till statens jordbruksförsök.
Härvid utgår förbundet — såsom framgår av det föregående
— från att nämnda sammanträden endast skola ha informations- och överläggningskaraktär.
Anstalten skall sedan till styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök för fastställande ingiva slutgiltigt förslag
till program för den statsbidragsberättigade lokala försöksverksamheten.
Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation föreslår för sin del i
huvudsak följande arbetsordning. Statens jordbruksförsök, som bör ha en
ledande ställning i fråga om all fältförsöksverksamhet, skall uppgöra ett
allomfattande försöksprogram efter att dessförinnan ha hört alla, sem ha
intresse av att få försök utförda. Detta programförslag sändes sedan först
till distriktsnämnderna för yttrande. Därefter skall förslaget via jordbruksförsöken
gå till lantbruksförsöksrådet och slutligen till styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, som skall fastställa förslaget.
I övrigt må beträffande delegationens förslag endast nämnas att den uttryckligen
uttalar, att lantbruksförsöksrådet icke bör slopas och ersättas av
det av kommittén ifrågasatta nya centrala organet.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser det
icke heller motiverat att tillskapa ett nytt centralt organ i anslutning till
överinspektörens kansli med uppgift att sammanjämka försöksprogrammen.
Enligt styrelsen bör den centrala ledningen av jordbruksförsöks verksamheten
liksom hittills handhavas av överinspektören och statens jordbruksförsök.
Styrelsen för statens växtskyddsanstalt påyrkar, att en representant för
anstalten skall såsom röstberättigad ledamot äga deltaga i det centrala organet
vid behandlingen av växtskyddsfrågor. Till stöd härför anföres, att
anstaltens inflytande på dylika frågor icke kan anses säkerställt på ett betryggande
sätt, om det skall ankomma på nämnda organ att avgöra om representant
för anstalten skall tillkallas.
Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd framhålla vikten av
att med det centrala organet adjungeras representanter för olika områden,
såsom husdjurs- och trädgårdsförsöken, växtförädlingen, växtskyddet och
gödselindustrien.
Slutligen uttalar Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter, att enligt
dess mening det av kommittén föreslagna nya centralorganet torde komma
att bli väl tungrott.
Kommitténs förslag att det nuvarande lantbruksf örsöks rådets
verksamhet skall upphöra har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av det stora flertalet remissinstanser. Några instanser ha emellertid
annan åsikt än kommittén på denna punkt.
Lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier framhålla att vissa av de
skäl, på vilka kommittén grundat sitt förslag att det nuvarande försöksrådets
verksamhet skall upphöra, bortfalla om kollegiernas förslag till den
lokala försöksverksamhetens organisation bifalles. Då dessutom det av kommittén
föreslagna nya försöksrådet under inga förhållanden torde kunna
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
39
fylla de uppgifter, som för närvarande åvila försöksrådets husdjurs- och
trädgårdssektioner, anse kollegierna det angeläget, att kommitténs förslag
på förevarande punkt skall överarbetas. Enligt kollegiernas mening har rådet
en funktion att fylla inom försöksverksamheten på jordbrukets, husdjursskötselns
och trädgårdsodlingens områden. För att rådet skall bli mera
arbetsdugligt torde det emellertid vara ofrånkomligt, att antalet ledamöter
skall nedbringas.
Styrelsen för lantbruksliögskolan och statens lantbruksförsök ansluter sig
i huvudsak till kollegiernas uttalande.
Lantbruksförsöksrådets arbetsutskott kan icke dela kommitténs uppfattning
att hela rådet, d. v. s. även husdjurs- och trädgårdssektionerna, skall
slopas. Utskottet vitsordar visserligen kommitténs uttalanden rörande rådets
arbetsduglighet vid dess första sammanträde men framhåller, att sedermera
betydande framsteg i dess funktionsduglighet gjorts. En av rådets uppgifter
är att tjäna såsom gemensamt forum för jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten
samt att söka överbygga motsättningarna mellan de
olika försöksanstalterna. Om rådet i dess nuvarande utformning skulle slopas,
blir det därför enligt utskottets mening nödvändigt att på annat sätt
söka tillgodose nyssnämnda koordinationsfrågor. Med hänsyn härtill anser
utskottet, att en central beredningsnämnd för försöksfrågor bör inrättas,
om kommitténs förslag om rådets upphörande trots allt skulle bifallas.
Denna nämnd föreslås skola vara underställd högskolestyrelsen och ha
överinspektören såsom ordförande. Den skulle bestå av de tre avdelningsföreståndarna
vid respektive statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök
och statens trädgårdsförsök samt förslagsvis två personer från ett vart
av växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsområdena, eller sålunda tillhopa nio
ledamöter. Utskottet framhåller slutligen, att därest detta förslag bifalles, behöver
den centrala ledningen icke förändras, om husdjurs- och trädgårdsförsöken
i en framtid skulle komma att organiseras efter i stort sett samma
linjer som jordbruksförsöken.
I stort sett samma synpunkter anföras av Uppsala läns hushållningssällskap.
Jordbrukets upplysningsnämnd förklarar sig icke heller kunna biträda
kommitténs förslag att lantbruksförsöksrådet skall helt nedläggas. Såsom
skäl härför anföres att enligt förslaget husdjurs- och trädgårdssektionernas
verksamhet icke komme att övertagas av annat organ. För sin del föreslår
därför nämnden, att nyssnämnda båda sektioner, om kommitténs förslag
genomföres, skola bibehållas och bli representerade i det nya centrala organet.
Med hänsyn till att lantbruksförsöksrådet har att handlägga ett stort antal
ärenden och spörsmål, som ligga vid sidan om den lokala försöksverksamheten,
finner Hushållningssällskapens förbund det tveksamt, om man
i nu förevarande sammanhang hör besluta att rådet skall upphöra. Enligt
förbundet hör denna fråga prövas ytterligare. I avvaktan härpå kan emellertid
enligt förbundets mening antalet ledamöter i rådet utan större olägenheter
nedskäras.
40
Knngl. Maj.ts proposition nr 109.
Sveriges lantbruksförbund framhåller, att lantbruksförsöksrådet utgör ett
välbehövligt samarbetsorgan mellan jordbruks- och husdjursförsöken inbördes
samt mellan dessa och övriga statliga och statsunderstödda forsknings-
och försöksinstitutioner på jordbruks- och trädgårdsnäringens områden.
På grund härav och med hänsyn till de förslag, som förbundet för
sin del framfört i fråga om den lokala försöksverksamhetens organisation,
anser förbundet att rådet bör bibehållas. Enligt förbundet kan dock med
fördel antalet ledamöter i rådet minskas.
Jämväl Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation anser, att lantbruksförsöksrådet
bör bibehållas. Rådet bör enligt delegationens mening vara
rådgivare åt överinspektören, avge förslag till högskolestyrelsen rörande
försöksverksamhetens planläggning och andra lantbruksförsökens angelägenheter
samt i övrigt ha de uppgifter, som det nu har. Samtidigt framhåller
emellertid delegationen, att rådet i sin nuvarande utformning är alltför
stort och tungrott. Antalet ledamöter bör därför reduceras. Delegationen
föreslår att rådet skall bestå av — förutom överinspektören såsom ordförande
— föreståndarna för statens jordbruksförsök och jordbrukstekniska
institutet, lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och lantbruksekonomi
samt fyra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Av dessa skall
en vara representant för distriktsnämnderna, en för jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse, en för växtförädlingen och en för gödsel- och kalkindustrierna.
Samtliga remissmgndigheter ha lämnat utan erinran eller tillstyrkt vad
kommittén anfört i fråga om försöksledarmötet. Från några håll
framföras emellertid vissa ytterligare synpunkter på mötets uppgifter.
Sålunda uttalar lantbruksakademien, att försöksledarmötet i större omfattning
än hittills bör utnyttjas för redogörelser och diskussioner rörande
försöksresultaten från närmast föregående år. Mötet bör därför hållas på
eftervintern vid sådan tid, att de nya försöksresultaten kunna överblickas.
Vid mötet böra vidare försökstekniska frågor, växtskyddsfrågor samt andra
i direkt samband med verksamheten stående problem ingående behandlas.
Slutligen framhålles att mötet även bör ha möjlighet att göra uttalanden
och framställa förslag i angelägenheter rörande försöksverksamheten.
Nu återgivna synpunkter anföras även av jordbrukets forskningsi-åd.
Stockholms läns och stads hushållningssällskap uttalar, att även om försöksledarmötets
direkta befattning med försöksprogrannnen skulle bortfalla,
borde dock ett möte bestående av försöksmännen från hela landet äga
möjlighet till någon aktiv insats, exempelvis i form av förslagsrätt till den
centrala ledningen.
Norrbottens läns hushållningssällskap framhåller, att de norrländska försöksproblemen
icke bli tillräckligt behandlade vid de nuvarande försöksledarmötena.
Med hänsyn härtill föreslås att — liksom skedde år 1950 —
även i framtiden ett försöksledarmöte årligen skall hållas särskilt för Norrland.
Jordbrukets upplysningsnämnd finner en viss omläggning av försöks -
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
41
ledarmötets organisation befogad. Enligt nämnden bör sålunda bättre kontakt
med press och radio åstadkommas. Detta bör ske på så sätt, att en presskonferens,
dit även landsortspressen inbjudes, anordnas i samband med
mötet.
Svenska lantmannaskolornas lärareförening ifrågasätter, om ej försökslexfarmötet
även i fortsättningen bör i viss utsträckning diskutera åtminstone
försökens planläggning i stort.
Vad kommittén föreslagit i fråga om statsbidrag till försök skostnaderna
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. I åtskilliga fall understrykes särskilt vikten av att
de nuvarande bidragen skola höjas så att de täcka de verkliga kostnaderna.
Endast några remissinstanser göra invändningar på förevarande punkt.
Sålunda anser statskontoret att det för närvarande tillämpade systemet
med fasta högstbelopp för de skilda försökstyperna bör bibehållas. Enligt
ämbetsverkets mening erhåller man därigenom ett säkrare underlag för beräknande
av de anslagsmedel, som årligen behöva ställas till förfogande för
verksamheten i fråga. Vidare erinras i detta sammanhang om de höjningar
av bidragen, som skedde år 1950. Med hänsyn härtill och då försöken jämväl
få anses vara av värde för de enskilda jordbrukare, som i viss utsträckning
anlitas såsom försöksvärdar, förklarar sig statskontoret icke kunna tillstyrka
en uppräkning av ifrågavarande bidrag.
Beträffande kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala
gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag erinrar statskontoret
om att 1950 års hushållningssällskapsutredning jämväl förordat att skyl -digheten att prestera dylika bidrag för erhållande av statsbidrag till olika åtgärder
på lanthushållningens område skulle upphävas. I remissyttrande över
nämnda utrednings betänkande uttalade statskontoret bland annat, att syftet
med föreskrifterna om dylika ortsbidrag hade varit att skapa garanti för
att ett verkligt ortsintresse skulle föreligga för de åtgärder, som man ville
främja genom det statliga stödet, och samtidigt även uppnå viss säkerhet
för att sparsamhet iakttoges med de allmänna medel, som ställdes till förfogande.
Ämbetsverket framhöll i sagda remissyttrande vidare att de skäl,
som anförts för slopande av bestämmelserna om ortsbidragen, icke gentemot
de synpunkter, som anförts för deras införande, hade övertygat statskontoret
om att ett borttagande av detta villkor skulle vara välbetänkt. Mot
bakgrunden av dessa synpunkter anser statskontoret nu, att jämväl gällande
föreskrifter rörande ortsbidrag till gödslingsförsöken böra bibehållas
oförändrade.
Jämväl Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap anse, att de
nuvarande bidragsbestämmelserna böra bibehållas. Förstnämnda sällskap uttalar
därjämte, att om en differentiering av ersättningen efter försökens
art skulle behövas eller om antalet försök måste begränsas, bör denna uppgift
ankomma på statens jordbruksförsök.
Centralstgrelsen för Kristianstads läns försöksringar framhåller, att vid
beräkning av försökskostnaderna även böra medtagas reparations-, Irans
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
port- och drivmedelskostnader, ränta och avskrivning av maskinell utrustning
samt skälig ersättning till försöksvärden för intrång.
Statskontoret kan icke tillstyrka, att den försöksgårdsföreståndartjänst,
som eventuellt kan h 1 i ledig, skall
överföras till överinspektörens kansli för biträde vid
granskningen av insända försöksprogram.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser en dylik åtgärd oriktig
ur principiell synpunkt. Den skulle nämligen innebära, att en befattningshavare
skulle kunna förflyttas mot sina vilja från en vetenskaplig
tjänst till en tjänst av uppenbart administrativ karaktär. Dessutom skulle
arrangemanget allmänt uppfattas såsom en degradering.
Kommitténs förslag rörande de s. k. beställningsförsöken
från enskilt håll ha endast föranlett ett par uttalanden.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker
vikten av att beställningar av dylika försök av merkantilt intresse inges
till och behandlas av statens jordbruksförsök.
Kristianstads läns hushållningsällskap instämmer i kommitténs uttalande,
att behandlingen av merkantilt betonade beställningsförsök tarvar en mycket
stor försiktighet. För sin del har sällskapet mycket dålig erfarenhet
av dylika försök. Sällskapet anser att de försök, som främst gå ut på att
utröna vissa nya kemikaliers verkan, böra helt bekostas av statsmedel. Skola
de bekostas av beställaren, bör både beställning och ersättning komma till
hushållningssällskapen via statens jordbruksförsök.
Stgrelsen för statens växtskgddsanstalt finner det överflödigt att lämna
hushållningssällskapen uttryckligt medgivande att företaga erforderliga försök
med växtskyddspreparat i en katastrofsituation. Skulle en dylik situation
uppstå, bör det nämligen vara särskilt angeläget för sällskapen att inhämta
växtskyddsanstaltens mening om vilka preparat som i första hand böra användas.
Därvid kan samtidigt anstaltens medgivande till att utlägga de
avsedda försöken erhållas.
Slutligen må nämnas, att lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd,
centralstgrelsen för Malmöhus läns försöksringar samt Svenska lantmannaskolornas
lärareförening gjort anmärkning mot att kommittén ej närmare
behandlat frågan om markkarteringens framtida organisation, kontroll och
utveckling. Förstnämnda båda remissmyndigheter uttala, att den fortlöpande
kontrollen och utvecklandet av markkarteringen på grund av det nära sambandet
mellan markkartering samt gödslings- och kalkningsförsök torde
falla inom statens jordbruksförsöks arbetsområde.
D. Försöksgårdar, fasta försöksstationer och försöksfält.
Gällande bestämmelser m. m. Vad först angår de statliga försöksgårdarna
äro dessa för närvarande åtta till antalet, nämligen Ugerup i Kristianstads
län, Flahult i Jönköpings län, Lanna i Skaraborgs län, Offer i Västernorr
-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
lands län, Gisselås i Jämtlands län, öjebyn och Brännberg i Norrbottens län
samt Wiad i Stockholms län. I 1952 års statsverksproposition (IX ht p. 26)
har emellertid föreslagits, att Gisselås försöksgård skall nedläggas. Vidare
har riksdagen vid skilda tillfällen beslutat, att försöksgårdar skola inrättas
vid Sunne i Värmlands län och vid Röbäcksdalen i Västerbottens län. Härjämte
har riksdagen anvisat medel för inköp och upprustning av Stenstugu
gård i Gotlands län. Definitivt beslut om att disponera gården såsom försöksgård
har dock ännu ej fattats. Det må slutligen här även nämnas, att
1949 års försöksgårdskommitté i ett den 20 december 1949 avgivet betänkande
föreslagit inrättande av ytterligare försöksgårdar på olika platser i
landet.
Av kommitténs redogörelse i betänkandet framgår, att de statliga försöksgårdarna
i första hand skola utgöra fasta lokala hållpunkter för den
Jantbruksvetenskapliga forsknings- och försöksverksamheten, där tillfälle
skall ges att under rådande lokala klimat- och jordartsförhållanden utföra
försök, vilka dels fordra stor noggrannhet och ständig tillsyn för att lämna
resultat, dels måste kvarligga en längre tidsperiod eller fordra omfattande
tekniska anordningar och därför icke lämpligen kunna utföras hos privata
jordbrukare. Ehuru försöksgårdarna huvudsakligen skola vara ett led i den
försöksverksamhet, som bedrives vid statens lantbruksförsök, är deras verksamhet
ej förbehållen denna institution, utan möjlighet står öppen även
för andra statliga institutioner att vid dessa gårdar få utförda sådana kvalificerade
försök, som kunna visa sig erforderliga såsom ett led i vederbörande
institutions forskningsarbete.
Utöver dessa uppgifter tillkommer det enligt kommittén gårdarna att
till utredning upptaga specialproblem av särskilt intresse för den omgivande
bygden. Gårdarna kunna även samarbeta med den lokala försöksverksamheten
och upptaga sådana lokalbetonade problem, som för sin lösning
kräva mera komplicerade försök. Gårdarna kunna å andra sidan överlämna
till den lokala försöksverksamheten mindre komplicerade försöksuppgifter
och sådana frågor, som i försöksgårdens verksamhet visat sig
vara betydelsefulla men där resultaten behöva verifieras genom försök på
ett stort antal platser.
Kommittén framhåller vidare, att tyngdpunkten i verksamheten vid försöksgårdarna
för närvarande ligger på växtodlingsområdet. Utöver gödslings-
och sortförsök förekomma emellertid i icke ringa omfattning trädgårdsförsök,
täckdikningsförsök, jordbearbetningsförsök, växtföljdsförsök,
betesvallsförsök samt husdjursförsök på gränsområdet mellan växtodling
och husdjursskötsel. Varje försöksgård har i allmänhet tilldelats en eller
flera av dessa specialproblem såsom en av sina huvuduppgifter.
Enligt kommittén fylla försöksgårdarna även en viss uppgift genom att
där i begränsad omfattning demonstreras olika detaljer inom jordbruksdriften
såsom gödsling, jordbearbetning, sortval, utfodring samt maskiner
och redskap.
Slutligen påpekar kommittén, att försöksgårdsföreståndarna äro oför -
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
hindrade att — efter godkännande från statens lantbruksförsök — igångsätta
och genomföra försök rörande frågor, som vederbörande föreståndare
funnit vara av särskild betydelse ur allmän eller lokal synpunkt.
I betänkandet anföres härefter, att några hushållningssällskap inrättat
försöksgårdar i sällskapens egen regi. Enligt vad kommittén uppgiver inköpte
sålunda Västerbottens läns hushållningssällskap år 1942 Stenfors om
40 ha åker. På denna gård äro nu utlagda omkring 30 försök med ca 1 000
parceller. Vidare upplyses, att Hallands läns hushållningssällskap arrenderar
gården Tönnersa om 82 ha åker samt Kristianstads läns hushållningssällskap
gården Nådala om 21 ha åker och belägen på styv lerjord i nordvästra
Skåne. Å förstnämnda gård finnas nu ca 1 200 försöksparccller.
Organisationen av verksamheten på dessa gårdar är enligt kommittén
i stort sett densamma. För driften svarar sålunda länets försökskommitté
eller en av förvaltningsutskottet särskilt utsedd förvaltningskommitté. Försöksverksamheten
står under ledning av jordbrukskonsulenten i länet och
den omedelbara driften omhänderhaves av en lantmästare. Verksamheten
omfattar växtföljds- och förfruktsförsök samt odlingstekniska försök rörande
ett flertal olika grödor in. m.
Kommittén upplyser slutligen, att även andra hushållningssällskap hysa
planer på och gjort förberedelser till att inrätta egna försöksgårdar.
Vad härefter angår de fasta försöksstationerna finnas bestämmelser om
dessa i kungörelsen den 21 maj 1937 (nr 240) angående statsbidrag till fast
försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor,
ändrad genom kungörelsen nr 441/1950. I kungörelsen föreskrives bland
annat, att fast försöksverksamhet på växtodlingens område må anordnas
vid statsunderstödd lantbruks- och lantmannaskola efter därom mellan
statens lantbruksförsök och vederbörande skola träffad överenskommelse
samt att vid inrättandet av försöksstationer bör eftersträvas, att dessa bli
så ändamålsenligt som möjligt fördelade över landets olika jordbruksområden.
Till försöksverksamheten utgår ersättning från anslaget till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet
med dels ett grundbelopp av högst 100 kronor för varje fältförsök,
dels ett tilläggsbelopp av högst 5 kronor för varje i försöket ingående parcell.
Såsom villkor för erhållande av statsbidrag äro uppställda vissa kravbeträffande
försöksledare, försöksutrustning samt publicering av försöksresultaten
in. in. Vidare gäller såsom villkor, bland annat, att skolan icke
utan tillstånd av statens lantbruksförsök anordnar andra än av lantbruksförsöken
beställda avkastningsförsök på växtodlingens område.
För närvarande finnas fasta försöksstationer vid 21 lantbruks- och lantmannaskolor.
Vid stationerna utföras huvudsakligen större sortförsök med
stråsäd och ärter. Därjämte utföras i mindre omfattning stamförsök med
foderrotfrukter, rödklöver och timotej samt vallanläggningsförsök ävensom
odlingstekniska försök. Planer och övriga anvisningar för försökens utförande
meddelas av statens jordbruksförsök, som även tillhandahåller för
Iiungl. Maj.ts proposition nr 109.
45
försöken behövliga utsäden. Stationernas försöksverksamhet inspekteras årligen
av anstaltens tjänstemän.
Under år 1950 uppgick sammanlagda antalet försök vid de fasta försöksstationerna
till 115.
De fasta försöksfcilten utgöra ett komplement till försöksstationerna och
ha inrättats inom de jordbruksområden, där såsom försöksstationer lämpliga
skolor ej finnas.
De försök, som utföras på de fasta försöksfälten, äro liksom på försöksstationerna
huvudsakligen sortförsök. Försöken handhavas av jordbrukskonsulenterna
inom respektive hushållningssällskap. Ersättning utgår till
hushållningssällskapen från samma anslag och enligt samma grunder som
för försöken vid försöksstationerna. Viss del av ersättningen utbetalas av
sällskapen till försöksvärdarna som gottgörelse för markupplåtelse m. m.
och resten behålla sällskapen som ersättning för sina kostnader för försökens
skötsel in. in. Enligt uppgift av kommittén drogo försöken vid de fasta
försöksfälten under år 1950 en kostnad av 10 700 kronor.
Antalet försök på fasta försöksfält uppgick år 1950 till 45 stycken.
Vid sidan av nu nämnda, av statens jordbruksförsök ledda fasta försöksstationer
och försöksfält finnas slutligen i olika delar av landet även av vissa
andra försöksinstitutioner anordnade fasta försöksanläggningar. Sålunda
har exempelvis statens trädgårdsförsök efter överenskommelse med olika
organisationer eller privatpersoner anlagt ett antal fasta försöksstationer
bl. a. för prövning av fruktträd och bärbuskar. Vidare har täckdikningsförsöksnämnden
genom lantbrukshögskolans hydrotekniska institution arrenderat
ett 20-tal försöksfält för större täckdikningsförsok. Försöksverksamheten
vid ifrågavarande försöksplatser handhaves som regel av hushållningssällskapen
under vederbörande institutions ledning.
Kommitténs förslag. I betänkandet frainhålles, att en utökning av den fasta
försöksverksamheten blivit alltmera aktuell under senare år. Sålunda har
vid bearbetning av många viktiga problem värdet av långtidsförsök kommit
att alltmera framträda. Frågor rörande exempelvis stallgödsling, fosfatgödsling
och kalkning kunna enligt fackmännens nuvarande uppfattning
icke lösas med ettåriga försök utan kräva för sin behandling försök som
sträcka sig över lång tid. Erfarenheten har vidare givit vid handen, att
många problem inom växtodlingsområdet för sin bearbetning kräva allt
flera komplicerade försök samt försök kompletterade med parallellt löpande
laboratorieundersökningar. Försök av nu nämnt slag fordra kontinuerlig
övervakning och skötsel antingen av försöksmännen själva eller av utbildade
medhjälpare.
Kommittén anför vidare, att samtidigt som denna utveckling fortgått, ha
möjligheterna att utplacera långtidsförsök eller andra krävande försök hos
de enskilda jordbrukarna minskat. Detta sammanhänger framför allt med
den minskade tillgången på arbetskraft, varigenom jordbrukarnas möjlig
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
heter att biträda vid försöksarbetet starkt avtagit. Den ökade mekaniseringen
av jordbruksdriften har enligt kommittén vidare medfört, att speciellt långtidsförsök
komma att utgöra starkt brukningshindrande moment. Vid mekaniserad
jordbruksdrift är det dessutom förenat med svårigheter att lämna
ett långtidsförsök eller ett komplicerat och därför dyrbart försök tillräckligt
skydd mot skador. Enligt statens jordbruksförsöks erfarenhet är
sålunda antalet försök, som måste kasseras till följd av skador, större på
jordbruk med starkt mekaniserad drift än på andra jordbruk.
På grund av det anförda är det enligt kommitténs mening synnerligen
angeläget att ytterligare fasta försöksplatser inrättas i olika delar av landet.
Samtidigt understrykes emellertid, att utläggningen av försök hos enskilda
försöksvärdar jämväl i framtiden torde komma att utgöra den allmännast
förekommande formen av lokal försöksverksamhet.
I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten
uttalar kommittén, att de nuvarande statliga försöksgårdarna
böra bibehållas och vara organiserade på i huvudsak samma sätt som
nu är fallet. Kommittén påpekar emellertid, att en viss disproportion synes
föreligga mellan å ena sidan de vid gårdarna gjorda investeringarna samt
den förhållandevis goda personaluppsättning, som tilldelats dem, och å andra
sidan anvisat anslag till försökskostnadernas täckande. Ett effektivt utnyttjande
av gårdarnas kapacitet kräver därför att anslaget höjes. För att
den under föregående avsnitt föreslagna förbättringen av den lokala samordningen
av försöksverksamheten skall kunna ernås anser kommittén vidare
— såsom även angivits i berörda avsnitt —— att föreståndare för statlig
försöksgård skall ingå i distriktsnämnden inom det distrikt, där gården är
belägen, samt vara skyldig att för behandling vid nämndens sammanträde
tillställa nämnden förslag till arbetsprogram för gården.
Kommittén erinrar härefter om att den nuvarande verksamheten vid de
fasta försöksstationerna och försöksfälten är av samma slag men organisatoriskt
skild såtillvida, att verksamheten vid stationerna handhaves av skolorna
och vid fälten av hushållningssällskapen. Detta förhållande medför
risk för att tillräckligt intim kontakt ej alltid erhålles mellan verksamheten
vid stationerna och övrig lokal försöksverksamhet. I avsikt att ernå bättre
samordning föreslår kommittén därför, att verksamheten vid försöksstationerna
skall inordnas under respektive hushållningssällskap. Härigenom erhålles
en mera enhetlig organisation. Benämningen försöksstation bör samtidigt
ersättas med benämningen försöksfält. Kommittén understryker
tillika, att man även efter omorganisationen i största möjliga utsträckning
bör eftersträva att utnyttja skölj ordbruken som fasta försöksplatser. Härigenom
vinnes, förutom en viss kontinuitet i verksamheten, att skolornas
agronomiska sakkunskap kan utnyttjas i försöksverksamheten och att lärare
och elever vid skolorna komma i direkt kontakt med denna verksamhet
med påföljd att ökad effektivitet i undervisningen ernås.
Vad härefter angår den fortsatta utbyggnaden av fasta
försöksplatser uttalar kommittén till en början att den förutsätter,
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
att inrättandet av de beslutade försöksgårdarna vid Sunne och Röbäcksdalen
skall fullföljas samt att en försöksgård skall komma till stånd även vid
Stenstugu. Kommittén har även övervägt möjligheterna att ytterligare utöka
antalet statliga försöksgårdar. Av ekonomiska skäl finner sig emellertid
kommittén böra utgå från att det tills vidare icke är möjligt alt utbygga det
statliga försöksgårdssystemet utöver vad som nyss angivits.
Med hänsyn härtill har kommittén undersökt andra möjligheter att tillgodose
det föreliggande behovet av fasta försöksplatser och därvid upptagit
frågan om lämpligheten av att bereda hushållningssällskapen tillfälle att
anskaffa och driva försöksgårdar. Kommittén finner att detta skulle vara
av värde samt anför härutinnan.
Ett inrättande av försöksgårdar i hushållningssällskapens regi skulle otvivelaktigt
medföra vissa fördelar för staten och för försöksverksamheten som
sådan. Staten skulle då icke behöva vidkännas några direkta utgifter för
erforderliga investeringar vid inrättandet av försöksgårdar. Den praktiska
jordbruksdriften, vilken den statliga organisationen är föga lämpad afl
handhava, skulle övertagas av hushållningssällskapen. För försöksverksamhetens
del skulle en bättre försöksmässig och arbetsteknisk samordning
med den lokala försöksverksamheten vinnas. Sålunda skulle vid försöksgården,
förutom de fasta försöken, orienterande lokala försök kunna utläggas,
innan dessa ginge ut i större omfattning till praktiska jordbrukare. Ur
hushållningssällskapets synpunkt skulle vissa betydande fördelar ernås.
Sällskapet kunde vid sin upplysningsverksamhet i viss utsträckning använda
gården för demonstrationer, varjämte sällskapets tjänstemän genom nödvändigheten
av att leda eller följa gårdens drift erhölle ökad kännedom om
och anknytning till det praktiska jordbruket.
Kommittén finner det emellertid samtidigt klart, att ett genomförande av
ifrågavarande förslag måste medföra vissa svårigheter. Framför allt uppstår
härvid frågan hur ledningen av en försöksgård i hushållningssällskapets
regi lämpligen bör ordnas. Härom anför kommittén följande.
För kommittén förefaller det ganska naturligt att man prövar sig fram
på den väg som tidigare beträtts i de län, där hushållningssällskapen för
närvarande ha egna försöksgårdar. Ledningen av de nya ifrågasatta gårdarna
skulle sålunda anförtros åt vederbörande jordbrukskonsulent eller
annan sällskapets tjänsteman som befinnes lämplig. Emellertid vill kommittén
icke underlåta att framhålla att inom kommittén uttalats tveksamhet
huruvida en jordbrukskonsulent, vilken såsom eu av sina huvudsakliga
uppgifter har att handhava upplysningsverksamheten inom sällskapets område,
även kan medhinna att leda arbetet vid en försöksgård. Den allmänna
meningen inom kommittén har dock varit, att anledning icke synes föreligga
att hysa några mera allvarliga betänkligheter i detta hänseende. Kommittén
har vid sitt ståndpunktstagande även beaktat de svårigheter, som
skulle uppstå för försöksverksamheten om ett hushållningssällskap av ekonomiska
eller andra skäl skulle tvingas nedlägga eu redan startad försöksgård.
Efter ingående överväganden kommer kommittén till det resultatet, att
det bör vara möjligt alt åstadkomma den eftersträvade utökningen av den
fasta försöksverksamhetens resurser genom alt hushållningssällskapen be
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
redas tillfälle att inrätta försöksgårdar i egen regi. Dessa gårdar böra vara
organiserade på i huvudsak samma sätt som de försöksgårdar, vilka enligt
vad förut angivits redan finnas hos vissa hushållningssällskap.
Efter en hos samtliga hushållningssällskap gjord förfrågan har emellertid
kommittén fått den uppfattningen, att sällskapens ekonomiska möjligheter
att själva anskaffa och utbygga försöksgårdar äro otillräckliga. I
många fall torde erforderliga resurser t. o. in. saknas för att utrusta eu
arrenderad gård såsom försöksgård. En förutsättning för inrättande av försöksgårdar
av nu angiven typ anses därför vara, att staten på ett eller annat
sätt understödjer hushållningssällskapen vid anskaffandet och utrustandet
av dessa. Efter att ha övervägt olika möjligheter i detta hänseende
har kommittén funnit det lämpligast att hushållningssällskap, som genom
köp önskar anskaffa och utrusta försöksgård eller försöksfält, genom beslut
i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t beredes tillfälle att i huvudsaklig
överensstämmelse med de villkor, som gälla för erhållande av lån till yttre
rationaliseringsåtgärder, upptaga amorteringslån med statlig garanti.
Kommittén framhåller härefter, att de till försöksgårdarna och försöksfälten
förlagda fasta försöken komma att bli speciellt krävande beträffande
tillsyn och skötsel. Dessutom komma de att medföra avsevärt intrång speciellt
om de äro avsedda att ligga lång tid. Vidare komma vissa av försöken
att medföra skördeminskning å försöksarealerna i förhållande till skörden
vid normal jordbruksdrift. Enligt kommitténs mening torde med hänsyn
härtill den ersättning, som i det föregående föreslagits beträffande lokala
försök, icke vara tillräcklig, när det gäller försök förlagda till hushållningssällskapens
försöksgårdar och försöksfält. En extra gottgörelse för dessa
anses därför erforderlig. Kommittén föreslår, att denna gottgörelse skall utgå
med 10 kronor per parcell. Den totala ersättningen bör enligt kommittén
täcka hushållningssällskapets utgifter för försöksverksamheten vid försöksgårdarna
och försöksfälten samt tillika utgöra kompensation för intrång.
I anslutning till sistnämnda förslag anföres i betänkandet, att även andra
ersättningsgrunder för den fasta försöksverksamheten övervägts. Bland annat
har sålunda diskuterats lämpligheten av att utgiva ett fast årligt belopp
till hushållningssällskap, som driver försöksgård eller försöksfält. Då
emellertid verksamhetens omfattning vid gårdarna och fälten torde komma
att starkt variera, har kommittén ansett ett fast ersättningsbelopp mindre
lämpligt. Genom att i stället införa ett ersättningsförfarande byggt på antalet
försöksparceller i enlighet med vad nyss nämnts vinnes, att ersättningsbeloppet
automatiskt anpassas efter försöksverksamhetens omfattning.
Enligt vad kommittén anför bör frågan om att anlägga en försöksgård
eller ett fast försöksfält föregås av grundliga undersökningar rörande platsens
lämplighet med hänsyn till jordart, klimat, belägenhet i förhållande
till andra försöksplatser etc. I valet mellan försöksgård och fast försöksfält
bör beaktas den omständigheten, att inrättandet av ett försöksfält —
även om ur försökssynpunkt icke alla de med en försöksgård förenade möj
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
49
ligheterna ernås — medför den fördelen att investerings- och underhållskostnader
för byggnader i viss utsträckning undvikas.
Kommittén finner det slutligen vara av största vikt, att utbyggnaden av
systemet med fasta försöksplatser sker planmässigt. På grund härav och
då ledningen av försöken vid de fasta försöksplatserna i väsentlig omfattning
torde komma att handhavas av statens jordbruksförsök, anser kommittén
att hushållningssällskapen, när planer upprättas för anläggande av
fast försöksplats, som regel böra samråda med denna institution. Den slutliga
prövningen av frågan om inrättande av fast försöksplats bör ankomma
på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Då hushållningssällskap
avser att söka statens stöd i form av garantilån för inrättande
av försöksgård eller försöksfält bör däremot, såsom förut angivits,
prövningen av denna fråga ankomma på Kungl. Maj:t.
Yttrandena. Kommitténs förslag under förevarande avsnitt ha i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.
Framför allt har den av kommittén föreslagna möjligheten för hushållningssällskapen
att förvärva egna försöksgårdar hälsats med tillfredsställelse.
Några remissmyndigheter ha dock i vissa avseenden uttalat annan mening
än kommittén eller framfört ytterligare synpunkter.
Vad först angår organisationen av den fasta försöksverksamheten
avstyrka sålunda lantbrukshögskolans tårar- och försökskollegicr
kommitténs förslag att verksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolornas
försöksstationer skall inordnas under respektive hushållningssällskap.
Till stöd för sitt avstyrkande anföra kollegierna följande.
Kommittén har med detta förslag ytterligare understrukit att någon skillnad
enligt dess mening icke bör göras mellan den statliga och den av hushållningssällskapen
bedrivna försöksverksamheten. Kollegierna ha, såsom
förut framhållits, en annan uppfattning på denna punkt "och måste därför
bestämt avstyrka kommitténs förslag i här berörda avseende. Enligt kollegiernas
mening utgöra försöksstationerna ett värdefullt komplement till de
statliga försöksgårdarna, och de böra därför även fortsättningsvis sortera
direkt under statens jordbruksförsök. Det må i detta sammanhang framhållas,
att försöksstationerna efter en omläggning av den lokala försöksverksamheten
enligt de riktlinjer, som kommittén förut angivit, icke längre
torde komma att utnyttjas huvudsakligen för sortförsök utan i stället för
mångåriga, mera komplicerade försök, exempelvis växtföljdsförsök och dylikt.
Kollegierna räkna nämligen med att det framdeles skall bliva möjligt
att förlägga mera omfattande förberedande försök även till av hushållningssällskapen
anordnade försöksfält. För att möjliggöra en grundlig förberedande
prövning av nya förädlingsprodukter samt förhindra en eljest botande
sortförbistring finna kollegierna det emellertid nödvändigt, att statens
jordbruksförsök bibehåller sitt bestämmande inflytande över vilka nya förädlingsprodukter,
som skola upptagas till prövning. I övrigt få kollegierna
såsom motivering för sitt avstyrkande framhålla, att statens jordbruksförsök
för fullgörande av sina forskningsbetonade arbetsuppgifter måste ha
tillgång till egna försökslägenhetcr utöver dem, som stå till'' förfogande vid
Ultuna och på de statliga försöksgårdarna.
4 liiliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. A''r lön.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
Jämväl Svenska lantmannaskolornas lärareförening avstyrker bestämt
kommitténs förslag på förevarande punkt och anför såsom skäl härför bland
annat följande.
Det har ej anförts någon anmärkning mot skolornas sätt att handha försöksstationerna.
Enda motiveringen synes vara att man genom ett inordnande
av dessa under sällskapen skulle vinna en mera enhetlig organisation
av verksamheten. Denna motivering förefaller skäligen svag. För övrigt
borde en konsekvens därav vara, att även försöksgårdarna inordnades under
sällskapen. Men något sådant förslag har ej framförts. Det sägs dessutom
på annat ställe i utredningen, att ledningen av hushållningssällskapens
fasta försöksplatser i väsentlig omfattning torde komma att handhas
av statens jordbruksförsök. I så fall borde man emellertid lika gärna kunna
samverka med skolorna direkt i fråga om de till dessa förlagda försöken som
att gå omvägen över sällskapen. Det måste i varje fall ur skolornas synpunkt
betraktas såsom mycket olyckligt, om försöksledarna vid dessa skola
helt avkopplas från medinflytande över och direkt medansvar för försöken.
En sådan åtgärd måste befaras komma att minska vederbörande försöksledares
intresse för sin uppgift. Det torde även vara av ett visst värde
för den centrala försöksledningen att direkt kunna samarbeta med skolorna
för upptagande av olika slags försöksspörsmål, som dessa kunna stå till
tjänst med att utreda. Hittills har det mest varit fråga om sortförsök,
men i fortsättningen borde även andra, mera krävande uppgifter kunna
föreläggas skolorna.
Ifrågavarande försöksverksamhet har även en mycket stor betydelse
för undervisningen vid skolorna både i vad avser försöksledarna och eleverna,
vilka biträda vid försökens skötsel och därigenom på ett levande
sätt få kontakt med verksamheten.
Dessa förhållanden motivera till fullo ett bibehållande av de fasta försöksstationerna
direkt under statens jordbruksförsök.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund ansluter sig helt till den
av Svenska lantmannaskolornas lärareförening intagna ståndpunkten.
Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget men förutsätter, att därmed icke
avses någon ändring i skolornas hittillsvarande verksamhet beträffande
själva för söksarbetet och driften i övrigt vid skol jordbruken utan endast
en samordning i fråga om försöksverksamhetens planläggning och utformning
vid skolorna samt tilldelningen till dessa av försöksuppgifter.
Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd utgå från att åtgärden
icke i något avseende skall äventyra statens jordbruksförsöks möjligheter
att i tillräcklig omfattning få försök utförda inom de klimatområden
och på de jordar, som bäst lämpa sig för ifrågavarande ändamål.
Under dessa förutsättningar ha akademien och rådet ingen erinran mot
kommitténs förslag i förevarande hänseende.
I anledning av kommitténs uttalande, att en viss disproportion synes föreligga
mellan å ena sidan den förhållandevis goda personaluppsättningen
vid de statliga försöksgårdarna och å andra sidan tillgängliga anslag för
försökskostnadernas täckande, förordar vidare statskontoret, att antalet
tjänstemän vid gårdarna närmare skall anpassas efter storleken av de anslagsmedel,
som kunna avses för försöksverksamhetens bedrivande.
Vad härefter angår kommitténs förslag i fråga om den fortsatta
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
51
utbyggnaden av fasta försöksplatser har vad som anförts
rörande de statliga försöksgårdarna föranlett några uttalanden. Sålunda
framhålles i ett par yttranden önskvärdheten av att det statliga försöksgårdsväsendet
utbygges i enlighet med 1949 års försöksgårdskommittés
förslag i ämnet. Riksförbundet Landsbygdens folk vänder sig mot kommitténs
andragande av det statsfinansiella läget såsom skäl för att man
nu ej skulle räkna med ett realiserande av nämnda kommittés förslag.
Förbundet anser det motiverat att inrätta en försöksgård om värdet av
denna är större än kostnaderna för densamma. De kostnader, som samhället
åsamkas, återvinnas nämligen i så fall genom att produktionen
förbilligas. Vidare förklarar sig Kronobergs läns hushållningssällskap icke
kunna godtaga kommitténs ståndpunkt i ämnet, om denna skulle innebära
att den av sällskapet föreslagna försöksgården på det småländska höglandet
skulle skjutas på framtiden.
I detta sammanhang må även nämnas, att försöksgårdsföreståndarna
kraftigt understryka att de statliga försöksgårdarna böra utnyttjas i den
fasta försöksverksamheten på ett helt annat sätt än tidigare. Gårdarna
böra i första hand ha till uppgift att hålla kontakt med den lokala försöksverksamheten
inom respektive gårdars försöksdistrikt.
Såsom redan förut angivits har kommitténs förslag, att hushållningssällskapen
skola beredas möjlighet att förvärva egna försöksgårdar, väckt
allmän anslutning. Sålunda framhålla exempelvis lantbrukshögskolans lårar-
och försökskollegier att de statliga försöksgårdarna därigenom kunna
frigöras från vissa uppgifter av lokalbunden karaktär, vilka nu i allt för
hög grad belasta desamma.
Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser dock, att försöksgårdar
eller försöksfält i hushållningssällskapens regi icke böra inrättas förrän
möjligheterna att öka antalet fasta försöksstationer vid lantbruks- och
lantmannaskolorna till fullo utnyttjats. Den senare utvägen är nämligen
bland annat mycket billigare. I anslutning till detta sitt uttalande påpekar
föreningen, att cirka 40 dylika skolor nu ha skoljordbruk men att blott
21 för närvarande användas såsom fasta försöksstationer. Vidare framhåller
Riksförbundet Landsbygdens folk, att sällskapen knappast utan betydande
personalförstärkningar kunna åtaga sig både den nya arbetsuppgift,
som drivande av egna försöksgårdar skulle innebära, och de nya uppgifter,
som föreslås i 1949 års växtskyddsutrednings betänkande.
På några håll ifrågasättes, om icke vid sällskapens försöksgårdar i viss
utsträckning skulle kunna utföras även andra och mera kvalificerade försök
än dem som kommittén synbarligen förutsatt. Ett uttalande av denna
innebörd göres av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Vidare anför styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
att på fullt utbyggda försöksgårdar om möjligt böra skapas
förutsättningar även för husdjurs-, trädgårds- och växtskyddsförsök. Även
Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser, att försök av först
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 109
nämnda båda typer böra kunna komma i fråga vid sällskapens försöksgårdar.
Slutligen räknar Älvsborgs läns södra hushållningssällskap med
att verksamheten vid sällskapens försöksgårdar ofta kommer att utformas
så, att den jämväl kommer att omfatta försök, experiment och demonstrationer
på husdjursskötselns, maskinanvändningens och byggnadernas områden
ävensom kursverksamhet på såväl manliga som kvinnliga verksamhetsområden.
Beträffande ledningen av nu ifrågavarande försöksgårdar föreslår sistnämnda
hushållningssällskap, att den skall ankomma på en mindre förvaltningskommitté
och icke på vederbörande jordbrukskonsulent. Härvid
förutsätter emellertid sällskapet, att verksamheten skall få den omfattning
som nyss nämnts. Vidare uttalar Kronobergs läns hushållningssällskap, att
skötseln av försöksgårdarna icke, såsom kommittén tänkt sig, torde kunna
medhinnas av vederbörande jordbrukskonsulent vid sidan av hans övriga
arbete.
Frågan om statens stöd åt hushållningssällskapen vid förvärv av egna
försöksgårdar har berörts i några yttranden.
Statskontoret förklarar sig sålunda icke kunna undgå att hysa betänkligheter
mot kommitténs förslag att sällskapen skola kunna erhålla statliga
garantilån vid dylika förvärv. Ämbetsverket framhåller att de ekonomiska
stödformer, som avses i kungörelsen den 11 juni 1948 angående statligt
stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering, ha till ändamål att
höja jordbrukets effektivitet genom bildandet av bärkraftiga brukningsdelar.
Syftet med denna rationaliseringsverksamhet har således varit icke att få
till stånd nya självständiga brukningsenheter utan att skapa ökade möjligheter
för rationell drift å redan befintliga jordbruk. Beträffande de skäl,
som föranlett statligt understöd till enskild jordbrukare, torde det vidare
vara uppenbart, att dessa icke kunna anses vara för handen, när det gäller
av hushållningssällskap ägd eller brukad gård. En finansiering på sätt kommittén
tänkt sig av hushållningssällskapens inköp och förbättring av försöksgård
står därför icke i överensstämmelse med de principer, som legat
till grund för rationaliseringskungörelsens bestämmelser i hithörande delar.
Därest det skulle anses påkallat, att statsverket ekonomiskt understödjer
tillskapandet av dylika gårdar, anser statskontoret en lämpligare ordning
vara att, i likhet med vad som gäller särskilt i fråga om lån för anskaffande
av skoljordbruk, för ändamålet erforderliga medel efter Kungl.
Maj :ts beslut i varje särskilt fall anvisas via en å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd upplagd lånefond. Från denna fond utlämnade
lån böra givetvis vara räntebärande, förslagsvis med tillämpning av den för
statens utlåningsfonder fastställda normalräntan.
Älvsborgs läns södra hushållningssällskap anser, att de föreslagna garantilånen
knappast torde komma att verka lockande, åtminstone så länge
det nuvarande ogynnsamma förhållandet mellan sällskapens inkomster
och utgifter blir bestående. Enligt sällskapets mening torde därför den
Kungl. Maj.ts proposition nr 109. 53
önskvärda utbyggnaden av den fasta försöksverksamheten icke kunna genomföras
utan betydligt kraftigare statligt stöd.
Västmanlands läns hushållningssällskap finner det för sin del synnerligen
önskvärt, att sällskapen skola kunna erhålla statligt stöd i form av
kontant bidrag vid förvärv av försöksgårdar. Härvid framhålles bland annat,
att inköp av lantbruk efter de senaste årens prisstegringar är förenat
med avsevärda riskmoment. Vidare finner sällskapet det mindre lämpligt,
att hushållningssällskapen även skola kunna arrendera försöksgårdar. Man
måste nämligen räkna med att de få lägga ned ett betydande belopp på gårdarnas
iordningställande för försöksändamål. Enligt sällskapet måste det
därför säkert komina att visa sig mycket oekonomiskt att efter arrendeperiodens
slut eventuellt återlämna gårdarna utan att få full ersättning för de
nedlagda kostnaderna.
E. Demonstrations- och studiegårdar.
Gällande bestämmelser m. m. Sedan flera år tillbaka ha vissa av de norrländska
hushållningssällskapen med hjälp av medel ur det s. k. norrlandsanslaget
drivit ett större eller mindre antal demonstrationsgårdar. Dessa
gårdar stå under ledning av jordbrukskonsulenten i vederbörande hushållningssällskap
och omhänderhavas närmast av instruktören i det distrikt
där gården är belägen. De ha till huvudändamål att vid demonstrationer på
gårdarna belysa fördelen av viss eller vissa därstädes företagna rationaliseringsåtgärder
samt att giva erfarenheter om det ekonomiska resultatet av
driften i sin helhet och med hänsyn till de på gården vidtagna rationaliseringsåtgärderna.
Brukarna av demonstrationsgårdarna erhålla av sällskapen för sina i särskilda
kontrakt stipulerade åtaganden viss ersättning, olika i olika län och
ställd i relation till arten och graden av det intrång, som verksamheten i det
särskilda fallet åsamkar jordbruksdriften. I vissa fall utgår ersättningen sålunda
med ett bestämt belopp för år, i andra fall med viss till sitt högsta
belopp maximerad del av kostnaderna för genomförandet av viss eller vissa
rationaliserings- eller försöksåtgärder. I undantagsfall lämnas full ersättning
för åtgärdernas vidtagande. Detta kan exempelvis förekomma, om åtgärden
är av så speciell karaktär, att den icke kan anses vara av intresse enbart
för jordägaren i fråga. Bokföringen är ganska omfattande men ej så ingående
som vid studiegårdarna. Driftsledning och rådgivning äro likaledes
av mindre omfattning än vid studiegårdarna.
Demonstrationsgårdar finnas även hos andra hushållningssällskap. Sålunda
driver exempelvis Hallands läns hushållningssällskap alltsedan år 1944
ett av sällskapet inköpt småbruk med i huvudsak samma ändamål som de
norrländska demonstrationsgårdarna.
I detta sammanhang må även erinras om att 1949 års försöksgårdskommitté
i sitt förut omförmälda betänkande föreslagit inrättande av särskilda
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
demonstrationsgårdar. Såsom i inledningskapitlet antytts har frågan om
demonstrationsgårdar vidare berörts i de likalydande motionerna 1:67 och
II: 72 till 1950 års riksdag, vilka motioner jämte jordbruksutskottets utlåtande
nr 35 över desamma samt riksdagens skrivelse nr 325 överlämnats till
lantbruksförsökskommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av
kommitténs uppdrag. Beträffande vad som av 1949 års försöksgårdskommitté
samt i nämnda motioner anförts i ämnet torde emellertid få hänvisas
till de redogörelser därför, som lämnats i förevarande betänkande (s. 60
—64).
Vad härefter angår studiegårdsverksamheten påbörjades denna av Svenska
vall- och mosskulturföreningen i maj 1942 och blev fullt utbyggd under
år 1943. Verksamheten, som helt är förlagd till Norrland, ställdes i samband
med förstatligandet av vall- och mosskulturföreningen år 1948 såsom ett
provisorium under överinseende av överinspektören för försöksväsendet.
Denne biträdes därvid av försöksgårdsföreståndarna i Gisselås och öjebyn.
Det löpande arbetet handhaves av två driftsledare.
Avsikten med studiegårdarna har varit att göra hela lanthushållningen
(inklusive skogsbruk) till föremål för studier från agronomiskt och skogligt
bildade fackmäns sida. Man har sålunda dels velat utröna möjligheterna
att förbättra företagens räntabilitet genom utnyttjande av de kunskaper,
som på olika vägar erhållits på lanthushållningens område, och särskilt
de resultat, som erhållits i jordbruksförsöks verksamheten, dels velat
i praktisk drift avläsa det ekonomiska resultatet av skilda gödslings-, växtföljds-
och rationaliseringsåtgärder in. in. Gårdarna äro därjämte avsedda
att vara föregångsjordbruk, vilkas rön genom demonstrationer på ort och
ställe eller annorledes, exempelvis genom publicering av resultat och rön,
skola kunna nyttiggöras av det norrländska jordbruket.
Antalet studiegårdar är 22. De äro av växlande storlek och ägas av enskilda
personer. Ledningen av verksamheten grundar sig på skriftliga avtal
med gårdarnas ägare.
Genom överinspektörens försorg utges årligen en berättelse rörande studiegårdsverksamheten.
De sammanlagda kostnaderna för studiegårdsverksamheten ha för innevarande
budgetår beräknats till i runt tal 70 000 kronor. Härav utgöras
21 168 kronor av arvoden motsvarande lön enligt 20 löneklassen till de
båda driftsledarna, 2 400 kronor av arvoden å 1 200 kronor till de två försöksgårdsföreståndare,
som utöva den närmaste tillsynen över verksamheten,
samt 47 700 kronor övriga kostnader. Arvodena utgå från lantbrukshögskolans
avlöningsanslag och de övriga kostnaderna från sagda högskolas
omkostnadsanslag. Bland sistnämnda kostnader må nämnas ersättningar
till studiegårdarnas ägare. Dessa ersättningar variera i förhållande
till gårdens storlek m. m. Ersättning utgår för närvarande för år med
1 000 kronor till 11, med 650 kronor till 4 och 350 kronor till 5 gårdar. Till
två gårdar utgår icke någon ersättning.
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Kommitténs förslag. I betänkandet understrykes, att hushållningssällskapens
demonstrationsgårdar visat sig vara av stort värde. Kommittén
uttalar härom följande.
Det synes uppenbart att man genom dylika gårdar kan vinna många och
värdefulla erfarenheter rörande det mindre jordbrukets ekonomi och lämpliga
inriktning under skilda förhållanden. Man kan framför allt konstatera
att dylika gårdar torde utgöra ett viktigt för att inte säga oumbärligt instrument
för att bland jordbrukarna sprida kunskap om resultaten vid den
lokala försöks- och rationaliseringsverksamheten. Vid sådana gårdar kunna
jordbrukarna erhålla påtagliga vittnesbörd om betydelsen av olika rationaliseringsåtgärder
vare sig det gäller sortval, växtodling, mekanisering eller
byggnadsteknik. På gårdarna anordnade jordbruksdagar skapa kontakt mellan
sällskapens tjänstemän och jordbrukarna i länet. Konsulenter och instruktörer
erhålla möjligheter att vid skötseln av dylika gårdar få en vidgad
och på verklighetsunderlag grundad erfarenhet om det praktiska jordbrukets
ekonomiska problem till gagn för deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet.
Dessa gårdar böra även kunna tillgodose försöks- och demonstrationsverksamheten
på lanthusmödrarnas speciella arbetsområden.
Med hänsyn till den nytta, som ifrågavarande gårdar sålunda böra kunna
medföra och på sina håll även redan medfört, anser sig kommittén böra
föreslå, att systemet med demonstrationsgårdar såsom ett led i hushållningssällskapens
arbete på jordbrukets rationalisering skall utvidgas till att
omfatta hela landet. Beträffande de mönstra tionsgår dsverksamhetens
organisation föreslår kommittén följande.
Demonstrationsgårdsverksamheten bör lämpligen ställas under överinseende
av lanthrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som tillika bör
vara anslagsmyndighet.
Den omedelbara ledningen av verksamheten bör ankomma på en av vederbörande
hushållningssällskap utsedd mindre förvaltningskommitté, som
med stöd av sakkunskapen hos sällskapets befattningshavare skall ha att
planlägga verksamheten. Därvid bör eftersträvas att gården behandlas och
skötes på ett föredömligt sätt. Bokföringen bör vara så anordnad att man
därur kan utläsa det ekonomiska resultatet av gårdens olika driftsgrenar
och av de särskilda rationaliseringsåtgärderna.
Den direkta skötseln av gården och ansvaret för genomförandet av olika
rationaliseringsåtgärder bör åläggas lämplig befattningshavare hos vederbörande
hushållningssällskap, exempelvis jordbruksinstruktören i det distrikt,
där gården är belägen. Åt denne hör även i förekommande fall uppdragas
ansvaret för de i verksamheten ingående bokföringsuppgifterna.
Med hänsyn till de under olika lokala förhållanden skiftande uppgifter,
som lämpligen böra åläggas de särskilda demonstrationsgårdarna, torde
sällskapen böra lämnas stor frihet icke blott i fråga om gårdarnas inrättande
utan även beträffande organisationen av driften. I vissa fall kan ändamålet
bäst tjänas genom direkt förvärv av viss gård, i andra fall genom alt
arrendera en gård på kortare eller längre tid. I andra fall åter kan det —
även om man därvid ej når alla de med verksamheten avsedda syftemålen
— visa sig mest ändamålsenligt att träffa avtal med ägaren till viss gård
att mot ersättning ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.
Avtalet hör då innefatta överenskommelse rörande driftens anordnande, om
vidtagande av viss eller vissa rationaliseringsåtgärder m. in. Genom ett sådant
förfarande kan tid efter annan ett ur olika synpunkter önskvärt ombyte
av gårdar lätt komma till stånd.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Liksom i fråga om hushållningssällskapens försöksgårdsverksamhet föreslår
kommittén att även demonstrationsgårdsverksamheten skall erhålla ett
visst statligt stöd. Sålunda anser kommittén, att sällskapen böra ha
möjlighet att förvärva lämpligt demonstrationsjordbruk på samma villkor
och under samma förutsättningar, som ifrågasatts beträffande inköp av
försöksgård. Beslutanderätten i ärende rörande garantilån för angivna ändamål
förutsättes även här skola tillkomma Ivungl. Maj :t. Om emellertid
ett sällskap skulle finna, att demonstrationsuppgiften kan fyllas genom att
sällskapet arrenderar viss gård eller träffar avtal med ägaren till viss gård
om gårdens upplåtande för demonstrationsändamål, bör enligt kommittén
fråga härom avgöras i samråd med och efter godkännande av styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Vidare föreslår kommittén,
att hushållningssällskap, som inköpt eller arrenderat gård och önskar
vidtaga erforderliga rationaliseringsåtgärder, skall få rätt att erhålla lån
och bidrag efter samma grunder, som gälla i fråga om lån och bidrag till
enskild jordbrukare. Något förbud för sällskapen att investera medel även
i annan form anser kommittén dock icke böra stipuleras.
Kommittén uttalar vidare, att det icke torde vara möjligt att belasta hushållningssällskapen
med kostnaderna för det intrång i demonstrationsgårdarnas
drift, som måste uppstå till följd av ändamålet med gårdarna. Dylika
kostnader böra därför, liksom motsvarande kostnader vid sällskapens
upplysnings- och försöksverksamhet, åvila staten. Då emellertid intrångskostnaden
är beroende av arten och graden av de uppgifter, som åvila gården,
och står i relation till gårdens typ och storlek, finner kommittén det
icke vara möjligt att erhålla en säker grund för beräkning av intrångsförlusten
för olika gårdar. Av denna anledning föreslås, att det statliga stödet
åt hushållningssällskapen för driftsförluster till följd av demonstrationsintrång
skall utgå i form av ett bestämt årligt bidrag, lika för alla gårdar och
sällskap. På grundval av hittills vunna erfarenheter och efter samråd med
representanter för vissa hushållningssällskap har kommittén funnit, att bidraget
skäligen bör bestämmas till lägst 1 200 kronor för år och gård.
Kommittén upptager härefter frågan om det erforderliga antalet
demonstrationsgårdar samt anför härom bland annat
följande.
Såsom förut nämnts anser kommittén, att verksamheten bör omfatta hela
landet. Hushållningssällskapen i Götaland och Svealand torde kunna tillgodose
det med gårdarna avsedda syftet genom inrättandet av ett mindre
antal gårdar inom varje område. Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska
läget inskränker sig emellertid kommittén till att föreslå inrättandet av en
demonstrationsgård inom ett vart av nu ifrågavarande sällskapsområden.
Härvid förutsättes dock att frågan om antalet gårdar inom dessa områden
upptages till förnyad prövning så snart de ekonomiska förhållandena så
medgiva. I betraktande av länens storlek och övriga i Norrland föreliggande
speciella förhållanden torde det vara nödvändigt att därstädes inrätta
ett flertal demonstrationsgårdar inom varje hushållningssällskapsområde.
Kommittén har på grund därav och efter överläggningar med representanter
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
57
för de norrländska hushållningssällskapen funnit sig böra föreslå inrättandet
av en demonstrationsgård inom varje norrländskt instruktörsdistrikt.
Med dessa utgångspunkter beräknar kommittén det erforderliga antalet
demonstrationsgårdar till sammanlagt 55, nämligen i Svealand och Götaland
21, i Gävleborgs län 5, i Jämtlands län 4, i Västernorrlands län 5, i
Västerbottens län 10 och i Norrbottens län likaledes 10.
I betänkandet framhålles härefter, att de nu föreslagna demonstrationsgårdarna
torde komma att — förutom demonstrationsändamålet — i stort
sett fylla samma ändamål som studiegårdarna i Norrland för närvarande
göra. Kommittén finner det under sådana förhållanden naturligt, att n ågon
särskild organisation avseende endast studiegårdarna
icke längre bör upprätthållas. De uppgifter,
som dessa fylla, böra alltså övertagas av demonstrationsgårdarna. Härigenom
undvikes för övrigt en kostsam och onödig dubbelorganisation, varjämte
hushållningssällskapens resurser utnyttjas bättre. Såvitt kommittén
har kunnat finna har nämligen studiegårdsverksamheten ej haft den nära
kontakt med hushållningssällskapen och bygdens folk i övrigt, som varit
avsedd och önskvärd. Denna olägenhet kommer emellertid att bortfalla, om
kommitténs förslag genomföres.
Kostnaderna för demonstration sgårds v er k sa in het
e n beräknar kommittén till i runt tal 70 000 kronor, motsvarande de
föreslagna bidragen å lägst 1 200 kronor till de 55 gårdarna. Då detta belopp
motsvarar vad som nu står till förfogande för studiegårdsverksamheten,
uppstår enligt vad kommittén understryker icke någon ökning av kostnaderna
för det allmänna vid förslagets genomförande. Kommittén anser
emellertid, att nu angivna belopp bör uppföras under ett särskilt anslag och
att följaktligen de belopp till studiegårdsverksamheten, som nu beräknats
under lantbrukshögskolans avlönings- och omkostnadsanslag, skola utgå.
Mot kommitténs förslag att studiegårdsverksamheten i Norrland skall nedläggas
och övertagas av demonstrationsgårdsverksamheten har ledamoten,
professorn Yngve Gustafsson anmält avvikande mening. Han framhåller,
att enligt hans uppfattning de hittillsvarande erfarenheterna av studiegårdsverksamheten
i huvudsak äro goda. Med hänsyn härtill bör denna verksamhet
icke ersättas av en demonstrationsgårdsverksamhet med huvudsakligen
ett annat syfte, utan den bör bibehållas, sedan dock dess organisation gjorts
till föremål för översyn på grundval av vunna erfarenheter. Belräffande omfattningen
av denna översyn anföres.
Vid översynen bör bland annat övervägas i vilken utsträckning verksamheten
kan decentraliseras och hushållningssällskapen, eventuellt i samarbete
med den blivande forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen, övertaga
ledningen av densamma. Genom att hushållningssällskapen inkopplas skulle
bland annat vinnas att studiegårdarna på ett annat sätt än hittills bleve
utnyttjade i upplysningsverksamheten. Vilken organisationsform som än
väljes är det emellertid viktigt att driftsledningen vid gårdarna utövas av
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 109,
tjänstemän med denna uppgift som huvuduppgift. Skulle driftsledningen
komma att som deltidssysselsättning åläggas exempelvis hushållningssällskapens
instruktörer torde risk föreligga bland annat för att den för bearbetning
och överblick erforderliga likformigheten i verksamheten icke ernås.
Vid en översyn av verksamheten synes vidare frågan om ett kontinuerligt
utbyte av gårdar i syfte att erhålla nödvändig förnyelse av arbetsmaterialet
böra övervägas. Slutligen bör frågan om studiegårdsmaterialets publicering
böra upptagas till prövning.
Mot kommitténs förslag att hushållningssällskapen skola beredas tillfälle
att erhålla statsanslag för inrättande av demonstrationsgårdar har professor
Gustafsson i princip intet att erinra. Han ifrågasätter dock, huruvida
behovet av sådana gårdar kommer att bli så stort i de nordligaste länen,
som kommittén angivit, om studiegårdsverksamheten bibehålies.
Slutligen uttalar professor Gustafsson, att han i motsats till kommittén
icke finner det möjligt att göra en kostnadsjämförelse mellan studiegårdsverksamheten
och den föreslagna demonstrationsgårdsverksamheten. Han
framhåller härvid, att dels de båda verksamhetsformerna äro så olika i avseende
på uppläggning och syfte, att de icke kunna jämföras, dels de av
kommittén föreslagna anslagsbeloppen icke äro något mått på kostnaderna
för demonstrationsgårdsverksamheten. Denna torde nämligen komma att
utöver anslagsbeloppen kräva väsentliga insatser från hushållningssällskapens
egen sida i form av kostnader för investeringar, arbetskraft och resor
in. in.
Yttrandena. Kommitténs förslag att hushållningssällskapen skola beredas
möjlighet att förvärva demonstrationsgårdar och att systemet med dylika
gårdar skall utsträckas till att omfatta hela landet, har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissmyndigheter. I åtskilliga yttranden understrykas
uttryckligen kommitténs uttalanden om den stora betydelse ur
demonstrations-, upplysnings- och propagandasynpunkt, som en sådan anordning
kan väntas få.
Malmöhus läns hushållningssällskap anser dock den lämpligaste formen
för demonstrationsgårdar vara, att enskilda jordbrukare stimuleras till att
vidtaga rationaliseringsåtgärder i olika avseenden och sedan demonstrera
dessa för besökande. Vidare uttalar Norrbottens läns hushållningssällskap —
som emellertid endast åsyftar förhållandena i det egna länet— bland annat,
att det visserligen i och för sig kan tänkas, att sällskapet skulle äga något
mindre jordbruk såsom demonstrationsjordbruk. På grund av länets geografiskt
stora utsträckning finner sällskapet det emellertid knappast möjligt
att sådana jordbruk skulle kunna stå till tjänst för sällskapets samtliga jordbrukstjänstemän.
Enligt sällskapets mening skulle vidare dessa jordbruk i
regel komma att utnyttjas såsom försöksgårdar, varför resultaten ej skulle
bli tillämpbara på driftsförhållandena i allmänhet inom respektive bygder.
Sällskapet anser det därför lämpligare med demonstrationsjordbruk i enskilda
ägares händer, övervakade av hushållningssällskapet. Jämväl styrel
-
59
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
sen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som dock tillstyrker
kommitténs förslag, understryker värdet av gårdar ägda och brukade av
enskilda jordbrukare, då det gäller att delgiva det praktiska jordbruket rön
och erfarenheter från forsknings- och försöksverksamheten.
Ej heller de av kommittén uppdragna riktlinjerna för verksamheten vid
demonstrationsgårdarna ha mött några invändningar utom på en punkt.
Med anledning av kommitténs uttalande att försöks- och demonstrationsverksamheten
på lanthusmödrarnas speciella områden även bör kunna tillgodoses
på gårdarna, framhålla nämligen Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund,
Svenska lanthushållslärarinnornas förening samt Sveriges
hemkonsulenters förening, att kommittén bort ägna nämnda verksamhet
större uppmärksamhet än som skett. Enligt förbundets och föreningarnas mening
böra sålunda fasta försöksstationer kunna inrättas vid Ianthushållsskolorna.
Då det är av väsentlig betydelse att nå en tillfredsställande lösning av
husmödrarnas arbetsförhållanden inom jordbrukar- och arbetarhem hemställes,
att särskild utredning kommer till stånd beträffande nu ifrågavarande
försöksverksamhet. Även Hushållningssällskapens förbund understryker
lämpligheten av att även spörsmål på det husliga området uppmärksammas
vid demonstrationsgårdarna.
Beträffande demonstrationsgårds verksam hetens organisation
anse styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier samt Blekinge läns
hushållningssällskap, att verksamheten bör ställas under överinseende av
lantbruksstyrelsen i stället för förstnämnda styrelse. Till stöd härför anföres,
att verksamheten närmast kommer att bli ett led i hushållningssällskapens
upplysnings- och undervisningsverksamhet. Jämväl Hushållningssällskapens
förbund och Föreningen jordbrukets forskare och försöksmän uttala,
att överinseendet bör ankomma på lantbruksstyrelsen. I anslutning
härtill bör enligt förbundet också anslagsfördelningen ske genom nämnda
myndighet.
Västmanlands läns hushållningssällskap understryker starkt, att ledningen
av demonstrationsgårdarna bör ligga hos hushållningssällskapen. En enhetlig
driftsledning under central administration kan dock ur vissa synpunkter
vara motiverad. Särskilt gäller detta den bokföringsmässiga redovisningen,
sammanställning av driftsresultat samt ekonomisk forskning,
grundad på det insamlade materialet. Enligt sällskapet bör sålunda den ekonomiska
redovisningen ske efter enhetliga grunder för hela landet. Vidare
anser sällskapet av samma skäl som anförts mot arrende av försöksgårdar,
att en dylik anordning är olämplig även beträffande demonstrationsgårdar.
I fråga om utformningen av det s t a 11 i g a s t ö d e t åt demonstrationsgårdsverksamheten
anför statskontoret samma synpunkter som beträffande
försöksgårdarna. Ämbetsverket anser sålunda, att amorteringslån med statlig
garanti icke böra komma i fråga utan att i stället lån böra utlämnas från
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
en särskild för ändamålet inrättad statlig fond. Några bidrag för rationaliseringsåtgärder
på inköpta eller arrenderade demonstrationsgårdar äro enligt
statskontorets mening icke heller påkallade.
Ett tiotal remissmyndigheter -— till största delen hushållningssällskap —
finna det av kommittén föreslagna bidraget å 1 200 kronor för år och gård
vara för lågt. I ett par fall föreslås i stället ett belopp av 1 800, i några andra
fall 2 000 kronor. Samtidigt framföres på några håll den tanken att det, om
en höjning av den sammanlagda bidragssumman icke skulle anses möjlig,
är bättre att minska antalet demonstrationsgårdar i förhållande till vad
kommittén räknat med än att ge gårdarna otillräckliga anslag.
Med hänsyn till alt demonstrationsgårdarna icke skola användas för
egentliga försök ifrågasätter vidare styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut om kostnaderna för desamma böra belasta försöksverksamheten.
Vad slutligen angår det erforderliga antalet demonstrationsgårdar
anser Riksförbundet Landsbygdens folk, att verksamheten
under den närmaste tiden bör bedrivas i begränsad skala, tills större erfarenhet
vunnits beträffande den lämpligaste utformningen av gårdarna
med hänsyn till organisation och administration.
Å andra sidan finner Kopparbergs läns hushållningssällskap det icke vara
rimligt, att kommittén beräknat bidrag för endast en gård inom länet. Jordbruksförhållandena
där äro så skiftande, att något liknande endast torde
förekomma inom de nordligaste länen i Norrland. Sällskapet anser därför
att Kopparbergs län, som har fyra jordbruksinstruktörsdistrikt, bör ges
möjlighet att inrätta demonstrationsgårdar efter i huvudsak samma grunder
som länen i Norrland. Östergötlands läns hushållningssällskap anser,
med hänsyn till att jordbruket är av mycket olika karaktär i skilda delar av
sagda län, att minst tre demonstrationsgårdar äro önskvärda inom länet.
Sällskapet ställer sig dock förstående till kommitténs uttalande att det nuvarande
ekonomiska läget endast tillåter inrättandet av en demonstrationsgård
inom varje sällskaps område och gör fördenskull intet yrkande i förevarande
sammanhang. Slutligen uttalar Värmlands läns hushållningssällskap
att ett flertal gårdar behövs i detta län liksom i Norrlandslänen. På
grund av att kapitalåtgången vid igångsättandet och upprustningen samt
de ekonomiska riskerna vid driften av gårdarna bjuda till försiktighet,
framställer dock icke heller detta sällskap något bestämt yrkande i ämnet.
Såsom framgår av det föregående har kommitténs förslag beträffande
demonstrationsgårdarna allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissmyndigheterna. Frågan om studiegårdarnas upphöra nd
e i samband med införandet av systemet med demonstrationsgårdar har
emellertid blott berörts av ett tiotal remissinstanser. Av dessa avstyrka de
flesta kommitténs förslag.
Sålunda uttala lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, att verk -
Kungl. Maj. ts proposition nr 109.
61
samheten vid de norrländska studiegårdarna givit värdefulla resultat. Det
anses därför angeläget, att verksamheten fullföljes enligt de i professor
Gustafssons reservation angivna riktlinjerna. Den översyn av verksamheten,
som kan vara erforderlig, bör enligt kollegierna lämpligen uppdragas åt
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. I anslutning
till sin sålunda intagna ståndpunkt i frågan anse kollegierna vidare, att de
nuvarande anslagsbeloppen till studiegårdsverksamheten tills vidare böra
utgå oförändrade.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller
likaledes, att värdefulla erfarenheter redan vunnits genom studiegårdsverksamheten.
Den finner det därför angeläget, att verksamheten kan fortsätta
i någon form.
Jämtlands läns hushållningssällskap anför såsom skäl för sitt avstyrkande
av kommitténs förslag i denna del i huvudsak följande.
Den hittillsvarande verksamheten vid studiegårdarna har icke varit utan
värde såsom ett medel att erhålla ökad inblick i det norrländska jordbrukets
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter ävensom den ekonomiska lönsamheten
av olika rationaliseringsåtgärder. Det statistiska materialet från
verksamheten belyser synnerligen utförligt driften vid gårdarna och dess resultat
i olika avseenden, vilket är av värde bland annat i upplysningsverksamheten.
En starkare lokal anknytning av verksamhetens ledning skulle
dock sannolikt göra densamma än''värdefullare och möjliggöra ett effektivare
utnyttjande av dess resultat i demonstrations- och undervisningssyfte.
Sällskapet vill därför biträda det förslag angående en översyn av verksamheten,
som framförts i den vid betänkandet fogade reservationen. Under
alla omständigheter bör det anslag, som nu användes för verksamhetens finansiering,
icke tagas i anspråk för något annat ändamål förrän resultatet
av donna översyn prövats. Därest det sedermera befinnes, att ifrågavarande
verksamhet ändock bör upphöra, kan det anses skäligt, att anslaget även i
fortsättningen disponeras för något ändamål, som avser att främja det
norrländska jordbruket.
Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att ett undersökningsmaterial
av den typ, som framkommit vid studiegårdarna, torde ha sitt största
värde genom de möjligheter till jämförelser av olika faktorer över en serie
av år som erbjudas. Ifrågavarande undersökningar ha nu pågått så många
år, alt ett dylikt utnyttjande av studiematerialet bör vara möjligt. Enligt
förbundets mening skulle det vara mycket olyckligt att nu avbryta studiegårdsverksamheten,
innan man ännu vet vad de föreslagna demonstrationsgårdarna
ha att ge på motsvarande område. Därigenom skulle även de under
de gångna åren nedlagda kostnaderna för studiegårdarna i stort sett vara
bortkastade. Förbundet anser det därför olämpligt, om man nu skulle upphöra
med studiegårdsverksamheten i den form, vari den hittills bedrivits.
Sveriges agronom- och lantbrukslärarcförbund och Föreningen jordbrukets
forskare och försöksmän ansluta sig helt till den av professor Gustafsson
avgivna reservationen.
Jämväl förre föreståndaren för svenska vall- och mosskulturföreningen,
agronomi doktorn G. Rappc understryker i sin förut omförmälda skrift den
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
betydelse, som studiegårdsverksamheten haft för det norrländska jordbrukets
förkovran. Han framhåller vidare bland annat, att verksamheten på
grundval av gjorda erfarenheter torde kunna effektiviseras avsevärt. Att i
dessa tider med ökade krav på insyn i jordbrukets ekonomiska betingelser
avveckla ifrågavarande verksamhet kan därför ej vara till gagn för jordbruksnäringen.
Av de remissinstanser, vilka behandlat frågan om studiegårdarna, har
endast Västerbottens läns hushållningssällskap tillstyrkt kommitténs förslag.
I sitt yttrande bemöter sällskapet de av professor Gustafsson anförda
synpunkterna och yttrar i huvudsak följande.
Det arbete som bedrives genom studiegårdsverksamheten äger enligt sällskapets
mening så intimt samband med det slag av driftsrationalisering, som
sällskapens konsulenter och instruktörer ha att i sin undervisande verksamhet
ägna den huvudsakliga uppmärksamheten åt, att ett inordnande av
detsamma som ett led i hushållningssällskapens verksamhet synes naturligt
och väl motiverat. Den av kommittémajoriteten föreslagna organisationsformen
för demonstrationsjordbruken synes enligt sällskapets mening icke
behöva medföra att den för bearbetningen och överblicken erforderliga likformigheten
icke uppnås, vilket reservanten befarat. Även om instruktörerna
närmast skola ha att svara för driftsledningen vid respektive gårdar kan sålunda
viss övervakning och samordning ske genom sällskapens jordbrukskonsulenter.
Frågor av mera allmänt intresse rörande driftsuppläggning och
redovisning vid demonstrationsjordbruken kunna lämpligen också upptagas
till gemensam diskussion och behandling vid överläggningarna inom de av
kommittén förordade distriktsnämnderna.
Slutligen må nämnas, att Norrbottens läns hushållningssällskap intager
en mera tveksam ståndpunkt till kommitténs förslag. Sällskapet synes dock
icke ha någon direkt erinran mot förslaget. Samtidigt uttalas emellertid, att
sällskapet, om tillräckligt statsbidrag kan utgå både till demonstrationsjordbruk
under sällskapets ledning och övervakning i den utsträckning kommittén
föreslagit samt till studiegårdar i nuvarande omfattning under lanthrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks ledning, icke har anledning
att motsätta sig en sådan uppdelning av ledningen av de båda demonstrationsgårdstvperna
på olika instanser.
F. Försöksverksamhetens publicering.
Gällande bestämmelser m. m. Kännedom om försöksverksamheten och dess
rön och erfarenheter sprides på olika sätt, skriftligen och muntligen. Av
grundläggande betydelse äro de publikationer, som utgivas av statliga och
statsunderstödda försöksorgan. För att nå den stora allmänheten anlitas
dock främst jordbruksnäringens olika fackorgan och dagspressen.
Av alla de publikationer, genom vilka kunskaper om försöksverksamhetens
resultat nå fram till jordbrukarna, ha i betänkandet endast omnämnts
några bland de viktigare. Det torde få vara tillräckligt att här återgiva
kommitténs redogörelse för dessa publikationer.
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Statens jordbruksförsök utgiver två publikationsserier. Den första utgöres
av meddelanden med vetenskapligt innehåll. Dylika meddelanden utkomma
två å tre gånger om året i en upplaga om cirka 2 000 exemplar. Den andra
serien, som benämnes Särtryck och förhandsmeddelande, utkommer fyra
till fem gånger om året med likaledes en upplaga på omkring 2 000 exemplar.
Statens växtskyddsanstalt har för sin upplysningsverksamhet tre olika
publikationsserier. Den första utgöres av meddelanden med vetenskapligt
innehåll utkommande två å tre gånger om året med en upplaga av 1 300
exemplar. Till hjälp för den växtodlande allmänheten utgivas dessutom
dels två å tre gånger om året flygblad med varierande upplagor, högst 40—
50 000 exemplar, dels sex gånger om året växtskyddsnotiser med en upplaga
på 3 000 exemplar, innehållande sammanlagt ett trettiotal artiklar i
aktuella växtskyddsfrågor.
Jordbrukets upplysningsnämnd, till vilken statliga och statsunderstödda
forsknings- och försöksorgan kontinuerligt insända meddelanden och artiklar
om verksamhetens resultat, redigerar publikationen Försök och forskning.
Denna utkommer en gång i månaden såsom bilaga till tidningen Jordbrukarnas
Föreningsblad, som har en upplaga av omkring 370 000 exemplar.
I en särskild årsbok, Svensk jordbruksforskning, lämnar nämnden härjämte
en redogörelse för under året uppnådda viktigare forsknings-, försöksoch
provningsresultat på jordbrukets och trädgårdsodlingens område. Till
fack- och dagspressen distribueras populärt hållna artiklar.
Hushållningssällskapen lämna redovisning för den av dem utövade försöksverksamheten
i sina årsberättelser. En del sällskap utge härjämte särskilda
tidskrifts- eller meddelandeserier, som i populär form redogöra för
aktuella spörsmål på försöksverksamhetens område. Hushållningssällskapens
förbund utger en särskild tidning i omkring 3 000 exemplar, som tillställes
hushållningssällskapens förtroende- och tjänstemän och som i viss
utsträckning innehåller artiklar rörande försöksverksamheten och dess inriktning.
Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation ger ut publikationen
Växtnäringsnytt, som utgår i nära 100 000 exemplar.
Kommittén anför härefter att det material, som framkommer i den rent
statliga verksamheten, bearbetas av de statliga institutionerna. Det får publiceras
endast efter tillstånd av statens jordbruks-, husdjurs- respektive trädgårdsförsök.
För skrivelseförsöken gäller att de skola bearbetas och offentliggöras
av statens jordbruksförsök. De egentliga lokala försöken ha däremot,
enligt vad kommittén uppger, i viss utsträckning publicerats av hushållningssällskapen,
men sammanställningar för större områden utföras i
allmänhet av statens jordbruksförsök. Vid offentliggörandet ha förseningar
uppkommit, varigenom materialets och sammanställningarnas aktualitetsvärde
blivit mindre.
Enligt vad som anföres i betänkandet har därför inom statens jordbruksförsök
successivt under hösten 1951 vidtagits en viss omläggning av förfarandet
vid försökens bearbetning in. in. i syfte att nå större snabbhet i
materialets bearbetning och i avsikt att lösgöra arbetskraft för mera trängande
publiceringsuppgifter. Jordbruksförsökens befattning med hithörande
frågor har därvid i viss utsträckning decentraliserats och överflyttats på
hushållningssällskapen. Utarbetandet av de utlåtanden rörande utfallet av
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
de särskilda lokala försöken, som hittills åvilat försöksanstaltens tjänstemän,
kommer sålunda hädanefter att åvila vederbörande jordbrukskonsulent.
Det må slutligen här nämnas, att för närvarande ett belopp av 15 000
kronor av lantbrukshögskolans omkostnadsanslag står till statens jordbruksförsöks
förfogande till trycknings- och publikationskostnader.
Kommitténs förslag. Kommittén framhåller, att det visat sig att resultaten
av försöksverksamheten trots det stora antalet publikationer icke nå
jordbrukarna tillräckligt snabbt och i lämplig form.
För att ernå största möjliga effektivitet i publiceringsarbetet bör man
enligt kommitténs mening inom de föreslagna distrikten införa den ordningen,
att det vid distriktsmöte ålägges den, åt vilken det uppdragits att
genomföra visst eller vissa slag av försök, att svara jämväl för försökens
bearbetning. I denna uppgift bör även ingå att — efter samråd med övriga
försöksledare inom distriktet och i förekommande fall med representant för
vederbörande statliga eller statsunderstödda organ — verkställa erforderliga
sammanställningar över försöksresultaten. Dessa sammanställningar böra
vara färdiga i så god tid, att de kunna föreläggas distriktssammankomsten
och diskuteras där. På distriktssammankomsten, där såväl de statliga försöksorganen
som hushållningssällskapen äro företrädda, böra sedermera publiceringsfrågorna
behandlas och överenskommelser om publiceringen träffas
mellan de skilda försöksorganen. Publiceringen, som bör åvila den som bär
ansvaret för försöket i fråga, bör därefter ske snarast möjligt. Statens jordbruksförsök
och övriga försöksanstalter och institutioner böra genom förhandsmeddelanden
till sällskapens försöksledare rörande vunna försöksresultat
sätta dessa i tillfälle att på lämpligt sätt bringa resultaten till jordbrukarnas
kännedom.
Enligt vad som framhålles i betänkandet gäller det emellertid icke blott
att resultaten snabbt göras tillgängliga för jordbruket. Det är lika viktigt
att detta sker på sådant sätt, att resultaten bli lästa och kunna tillgodogöras
av jordbrukarna i allmänhet. Stor betydelse bör därför fästas vid en lämpligt
avvägd popularisering av innehållet och ej minst vid publikationernas
allmänna utseende och uppställning. På detta område bör jordbrukets upplysningsnämnd
med stöd av sin erfarenhet och verkställda undersökningar
kunna ge goda råd och anvisningar.
Kommittén påpekar slutligen nödvändigheten av en riktig avvägning mellan
de anslag, som avses för försöksverksamhet, och dem som avses för täckande
av publiceringskostnaderna. För närvarande torde medelsanvisningen
till publiceringsverksamheten i allmänhet vara för liten i förhållande till
medelsanvisningen till övriga försöksutgifter. I anslutning härtill framhåller
kommittén, att ett genomförande av dess förslag rörande försöksverksamhetens
organisation kommer att medföra en ökning av de mera allmängiltiga
försöksresultaten. Detta kommer i sin tur att föranleda större krav
på anslagen för publicering. Det måste nämligen anses uppenbart att den
praktiska nyttan av försöksverksamheten ej kan bli den avsedda, om icke
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
tillräckliga medel stå till förfogande för offentliggörandet. Vidare framhålles
i detta sammanhang den kraftiga stegring av pappers- och tryckningskostnaderna,
som inträtt under senare år. På grund härav finner kommittén
en höjning av publiceringsanslaget vara nödvändig. Kommittén föreslår för
sin del, att anslagsanvisningen till statens jordbruksförsöks trycknings- och
publikationskostnader skall höjas med 25 000 kronor till 40 000 kronor.
Yttrandena. Kommitténs uttalanden om betydelsen av att försöksverksamhetens
resultat publiceras snabbt och på lämpligt sätt vitsordas eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser. Beträffande frågan om vem som
lämpligen bör handhava bearbetningen och publiceringen ha emellertid
några remissmyndigheter uttalat annan mening än kommittén.
Såsom delvis framgår redan av redogörelsen för remissmyndigheternas
inställning till frågan om de föreslagna distriktsnämndernas arbetsuppgifter
anses sålunda på några håll, att ansvaret för nyssnämnda åtgärder bör åvila
statens jordbruksförsök. I ett par yttranden förordas en uppdelning på så
sätt, att försök av större eller mera allmängiltig natur skola bearbetas och
publiceras centralt och försök av lokalt intresse lokalt, d. v. s. genom distriktsnämnderna
eller de enskilda hushållningssällskapen. Vidare framhålles
på ett par håll, att bearbetnings- och publiceringsverksamheten icke
bör bindas av alltför snäva föreskrifter utan att stor rörelsefrihet bör råda
för vederbörande myndigheter. I ett fall uttalas att närmare erfarenheter
böra avvaktas, innan arbetsfördelningen på området fastställes.
Vidare må nämnas att jordbrukets upplysningsnämnd vitsordat kommitténs
uttalande om att nämnden bör kunna ge råd och anvisningar på förevarande
område. Nämnden förklarar emellertid samtidigt, att detta icke är
möjligt utan personalförstärkningar. I övrigt framhåller nämnden beträffande
publiceringsverksamheten särskilt betydelsen av att kontakt upprätthålles
med press och radio.
Slutligen understryka lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier
kraftigt behovet av en ökning av statens jordbruksförsöks anslag till publikationstryck.
Kollegierna tillstyrka därför kommitténs förslag, att medelsanvisningen
till detta ändamål skall höjas från 15 000 till 40 000 kronor.
I anslutning härtill må även nämnas, att Våsternorrlands läns hushållningssällskap
förutsätter, att delar av ifrågavarande anslag jämväl må kunna
ställas till hushållningssällskapens disposition för publicering av distriktsvis
sammanställda försöksresultat.
G. Den enskilda försöksverksamheten.
Såsom framgår av det föregående har kommittén i samband med den lokala
försöksverksamhetens organisation även behandlat spörsmålet rörande
beställningsförsök från enskilt håll hos statliga eller statsunderstödda
försöksorgan. Däremot berördes i nämnda sammanhang icke sådan enskild
försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags eller organisations
5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. .Vr 109.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
egen regi. Denna dei av den enskilda försöksverksamheten behandlas i stället
i förevarande avsnitt.
Gällande bestämmelser m. m. Ifrågavarande försöksverksamhet kan avse
dels försök av rent internt intresse och syfte, vilka icke äro avsedda att
offentliggöras, dels försök, vilka äro avsedda att offentliggöras för att sprida
allmän kännedom om en viss produkt och dess betydelse. Den drives i
större eller mindre grad i samarbete med statliga eller statsunderstödda försöksorgan.
Försöken utläggas hos enskilda försöksvärdar eller på av vederbörande
företag inrättade fasta försöksplatser. Statlig kontroll utövas i viss
utsträckning.
Såsom exempel på sådan försöksverksamhet som här avses nämnes i betänkandet
den, som drives av Stockholms Superfosfat aktiebolag vid Aske
försöksgård samt av Margarinbolaget aktiebolag vid Brinkagården.
Kommitténs förslag. I de fall, då resultaten av den i enskild regi bedrivna
försöksverksamheten äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,
är det enligt kommitténs mening av intresse att verksamheten i viss
utsträckning följes från statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga
eller statsunderstödda försöksorgan under vissa villkor ställa sig till
förfogande för detta ändamål. Såsom villkor föreslås skola gälla, att vederbörande
företag underkastar sig tillsyn av statens jordbruksförsök och att
denna institution vid utövandet av sin verksamhet skall äga att meddela de
anvisningar och utföra de kontrollanalyser, som kunna finnas erforderliga.
Med hänsyn till den stora vikten av att försöksverksamheten ledes av kvalificerad
personal anser kommittén vidare, att företaget bör vara skyldigt att
som föreståndare för verksamheten anställa person, som godkännes av styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Kommittén har
dessutom övervägt, om icke föreståndaren för att få en tillräckligt fri ställning
i förhållande till sin arbetsgivare borde anställas av statlig myndighet.
En så långtgående och på företagens självbestämmanderätt inkräktande
föreskrift anses dock icke erforderlig. För att emellertid föreståndaren skall
erhålla trygghet i sina anställningsförhållanden föreslår kommittén, att såsom
ytterligare villkor för statens medverkan skall föreskrivas, att föreståndaren
skall göras delaktig i lämplig pensionsförsäkringsanstalt. Slutligen
förutsättes att företaget, om det har för avsikt att skilja föreståndaren från
hans anställning, gör anmälan därom till nyssnämnda styrelse ävensom
lämnar uppgift om orsakerna till en sådan åtgärd.
Yttrandena. Vad kommittén anfört i fråga om den enskilda försöksverksamhet,
som här avses, har föranlett särskilt uttalande endast från styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Nämnda styrelse
anser sålunda, att utöver de av kommittén föreslagna villkoren för
medverkan från de statliga eller statsunderstödda försöksorganens sida vid
verksamheten bör gälla, att publicering av försöksresultaten bör ske genom
statens jordbruksförsöks försorg samt att av försöksberättelsen skall framgå,
vilket material som kommit från ifrågavarande försöksverksamhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
67
H. Finansieringen av kommitténs förslag m. m.
I sitt betänkande redogör kommittén slutligen för den statliga och lokala
försöksverksamhetens nuvarande ekonomi samt framlägger förslag till finansiering
av de nu ifrågasatta åtgärderna. Såsom framgår av det föregående
ha emellertid dessa frågor delvis redan behandlats i anslutning till vederbörande
avsnitt i betänkandet. Den följande redogörelsen torde därför
i stora delar kunna begränsas till en sammanfattning i ämnet. Då emellertid
denna sammanfattning synes böra göras så fullständig som möjligt, kan
å andra sidan en viss upprepning av redan återgivna uppgifter icke undvikas.
Gällande bestämmelser m. m. För budgetåret 1951/52 stå följande under
nionde huvudtiteln upptagna anslag eller delar därav till statens
jordbruksförsöks och hushållningssällskapens
disposition för försöksverksamhet på jordbrukets
område.
1. D.l. Lantbruks högs kolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar, förslagsanslag.
Av anslaget disponeras i runt tal 23 000 kronor till arvoden
med belopp, som förut nämnts, till de båda driftsledarna vid studiegårdsverksamheten
samt till de två försöksgårdsföreståndare, som utöva den närmaste
tillsynen över sagda verksamhet. Det må vidare erinras om att avlöningarna
till den lönegradsplacerade personalen vid statens jordbruksförsök
och försöksgårdarna jämväl bestridas från detta anslag.
2. D.2. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader,
förslagsanslag. Enligt staten för anslaget äro 94 400 kronor avsedda för statens
jordbruksförsök, därav 52 000 kronor för resor, 27 400 kronor för expenser
samt 15 000 kronor för publikationstryck. Vidare har beräknats ett
belopp av 47 700 kronor till studiegårdsverksamheten. Härav ha avsetts
15 000 kronor till resor, 16 700 kronor till ersättningar till gårdsägare, 8 300
kronor till bokföringskostnader, 1 000 kronor till expenser samt 6 700 kronor
till publikationstryck.
3. D.3. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel m. m.r
reservationsanslag. Av anslaget disponeras 104 100 kronor av statens jordbruksförsök,
därav bland annat 15 000 kronor till betesförsök, cirka 10 000
kronor till inköp av utsäde och gödselmedel samt 14 000 kronor till vissa
skrivelseförsök. Under budgetåret 1950/51 förbrukade statens jordbruksförsök
omkring 107 000 kronor under anslaget.
4. D.10. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar,
förslagsanslag. Beträffande den närmare dispositionen av detta
anslag torde få hänvisas till statsliggaren s. 754. Här må blott nämnas, att
till kostnaderna för försöksverksamheten under budgetåret 1951/52 icke
må användas högre belopp än 102 800 kronor.
5. D.l 1. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal
försöksverksamhet, reservationsanslag. Detta anslag är upptaget med
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
225 000 kronor. Det användes först och främst för bidrag till hushållningssällskapens
lokala gödslings-, växtodlings- och ogräsförsök i enlighet med
de grunder, som stadgats i kungörelsen nr 109/1939 med däri sedermera
gjorda ändringar och för vilka närmare redogjorts i det föregående. För
ifrågavarande ändamål ha beräknats 128 800 kronor. Vidare ha upptagits
34 000 kronor till skrivelseförsök. Slutligen disponeras till försöksverksamhet
med matpotatis, till stallgödselförsök samt till ogräsbekämpningsförsök
respektive 3 000, 50 000 samt 9 200 kronor.
6. D.12. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast
försöksverksamhet, reservationsanslag. Från detta anslag, som är uppfört
med 43 000 kronor, bestridas försökskostnaderna vid lantmannaskolorna
och de fasta försöksfälten. Bidragen till försöken vid de senare drogo under
år 1950 en kostnad av 10 700 kronor.
7. G.30. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, reservationsanslag.
Enligt uppgift av kommittén kan beräknas att omkring 40 000 kronor
av den del av ifrågavarande anslag, som plägar benämnas norrlandsanslaget,
komma försöksverksamheten till godo.
I detta sammanhang torde vidare få återgivas följande av kommittén
verkställda sammanställningar rörande omfattningen av samt inkomster
och utgifter för hushållningssällskapens försöksverksamhet
under år 195 0.
I. Omfattningen av hushållningssällskapens försöksverksamhet år 1950.
1. Gödslingsförsök ........................................... 1 851
2. Stallgödselförsök .......................................... 232
3. Sortförsök ................................................ 939
4. Andra växtodlingsförsök.................................... 179
5. Ogräsbekämpningsförsök .................................. 196
6. Trädgårdsförsök .......................................... 180
7. Växtskyddsförsök, virusförsök m. fl......................... 58
8. Oljeväxtförsök ............................................ 220
9. Linförsök ................................................ 49
10. Betesförsök .............................................. 27
11. Täckdikningsförsök ........................................ 34
12. Övriga försök .................................... 211
Summa 4 176
Av de i sammanställningen redovisade försöken hade 3 929 utlagts hos
enskild försöksvärd, 120 på av sällskap driven försöksgård, 97 vid lantmannaskola
samt 30 på annat håll.
Enligt vad kommittén vidare uppgiver voro 2 124 av försöken beställningsförsök,
medan övriga 2 052 tillkommit på hushållningssällskapens
egna initiativ. Av beställningsförsöken hade 724 begärts av statens jordbruksförsök
(skrivelseförsök), 70 av statens trädgårdsförsök, 95 av annan
statlig institution, 975 av enskilda jordbrukare samt 260 av annan enskild
person eller firma.
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
II. Hushållningssällskapens inkomster och utgifter för 1950 års försöksverksamhet.
Inkomster.
1. Statliga bidrag till lokal försöksverksamhet:
a) enligt kungörelsen nr 109/1939 (440/1950) (inkl. ersättning
för konstgödsel med 23 000 kr.) ................ 122 448:46
b) ur det s. k. norrlandsanslaget........................ 38 437: 29
2. Ersättning för försök utförda på beställning av:
a) statens jordbruksförsök (skrivelseförsök exkl. analyskostnader
10 500 kr.) .............................. 85 584:63
b) statens trädgårdsförsök ............................ 10 276:57
c) annan statlig institution (forskningsrådet, täckdiknings
nämnden
m. fl.) ................................. 14 187: 42
d) växtförädlingsanstalt................................ 12 304:35
e) enskild jordbrukare ................................ 11 526:07
f) annan enskild person eller firma .................... 12 752:85
3. Anslag från föreningar (förädlare-, utsädes-, oljeväxtodlare-,
potatisodlare- och centralföreningar, hushållsgillen) .... 70 670: 90
4. Diverse inkomster .................................... 7 547:61
5. Brist att täckas av sällskapen .......................... 222 674:38
Summa kronor 609 410: 53
Utgifter.
1. Försöksverksamheten
a) konstgödsel ...................................... 23 073:42
b) utsäde ............................................ 19 469:87
c) analyskostnader (jfr 2 a under inkomster) .......... 5 787:65
d) arbetskostnader för eventuellt förekommande försökspa
truller
............................................ 4 511:10
e) arbetskostnader i övrigt (till extraarbetare, försöksvär
dar
etc.) .......................................... 32 635: 12
f) ersättningar till försöksvärdar för intrång ............ 41 651: 70
g) rese-och traktamentsersättningar.................... 258 419:51
2. Löner till icke statsavlönad personal.................... 156 928: 03
3. Övriga utgifter (frakter, drivmedel, reparationer och dylikt) 46 193: 53
4. Avskrivning på maskinell försöksutrustning (10 procent) 20 740:60
Summa kronor 609 410: 53
I anslutning till de i sammanställningarna återgivna uppgifterna må nämnas,
att kommittén framhåller att det på grund av olikheter i bokföringen
hos hushållningssällskapen icke varit möjligt att erhålla en i detalj fullt
riktig redovisning rörande försökskostnadernas fördelning på olika försök
eller i fråga om antalet försök under viss grupp. Kommittén reserverar sig
därför för eventuella felaktigheter i dessa avseenden.
Kommitténs förslag. Kommittén upptager först frågan om anslag till den
lokala försöksverksamheten och anför därvid till en början följande.
Det synes uppenbart att hushållningssällskapen i längden icke äro i stånd
att bidraga till kostnaderna för en lokal försöksverksamhet i den omfatt
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
ning som nyss angivits. För att uppehålla densamma ha sällskapen flerstädes
nödgats" tära på sina kapitaltillgångar. Sällskapen kunna ej heller framdeles
räkna med att från annat håll erhålla bidrag i hittillsvarande omfattning.
I detta sammanhang bör även erinras om de kostnadsstegringar i skilda
hänseenden, som inträtt under tiden efter 1950. Vidare bör erinras om
att sällskapen på grund av arbetskraftsbristen i stigande omfattning torde
bli nödsakade att själva utföra allt med försöken förenat arbete och att i
viss utsträckning anskaffa försöksgårdar för att placera försök, som icke
lämpligen kunna utläggas hos enskilda försöksvärdar. Kommittén har i det
föregående även påpekat, att försöksvärdarnas krav på högre intrångsersättningar
måste tillgodoses och att arbets-, transport- och drivmedelskostnader
kraftigt stegrats.
Kommittén har tidigare föreslagit att kostnaderna för den lokala försöksverksamheten,
så vitt angår försök av allmängiltig karaktär, böra gäldas av
allmänna medel. Vidare har kommittén uttalat, att försöksverksamheten
mera bör inriktas mot försök av allmängiltig karaktär, vilka försök ofta
äro mera kostsamma än andra. Härjämte har föreslagits, att verksamheten
skall utvidgas inom vissa tidigare eftersatta försöksgrenar.
På grund av det anförda finner kommittén det ofrånkomligt, att det statliga
stödet till den lokala försöksverksamheten skall ökas väsentligt. Emellertid
föreligga svårigheter att uppskatta såväl omfattningen av som kostnaderna
för en lokal försöksverksamhet, bedriven efter de linjer som kommittén
föreslagit. Kommittén anser sig dock kunna uppskatta de årliga kostnaderna
för ifrågavarande verksamhet till i runt tal 1 000 000 kronor i enlighet
med följande beräkningar.
Verksamheten i sin helhet omfattar för närvarande omkring 4 200 försök.
Med den omläggning av försöksverksamheten som kommittén föreslagit
torde ett bättre utbyte av densamma ernås, varför antalet försök av
allmängiltig natur utan större olägenhet torde kunna beräknas till 3 500.
Medelkostnaden per försök har uppskattats till 225 kronor. Kostnaderna
skulle sålunda för dessa försök uppgå till 787 500 kronor. Härtill komma
de beräknade kostnaderna med 10 kronor per parcell för försöksintrång på
de av hushållningssällskapen inrättade försöksgårdarna. Antalet gårdar
torde kunna uppskattas till 15. Om man här räknar med en omfattning av
försöksverksamheten motsvarande 1 000 parceller per gård, blir kostnaden
härför 150 000 kronor. Härjämte skola hushållningssällskapen enligt kommitténs
förslag övertaga de nuvarande fasta försöksstationerna och försöksfälten.
En viss ökning av antalet försöksfält förutsättes tillika. Kostnaderna
för försöksintrång vid dessa stationer och fält torde böra beräknas till 100 000
kronor. För ändamålet finnes för närvarande ett statsanslag om 43 000 kronor
(bidrag till fast försöksverksamhet) tillgängligt. Enligt dessa beräkningar
uppgår den totala kostnaden till i runt tal 1 000 000 kronor.
Med hänsyn till det ekonomiska läget och då det föreslagna systemet med
i hushållningssällskapens regi drivna försöksgårdar och försöksfält torde
komma att utbyggas endast successivt, anser sig kommittén böra föreslå
att det statliga bidraget till lokal försöksverksamhet skall utgå med 600 000
kronor för år. Detta belopp finner kommittén emellertid vara ett för verksamheten
oundgängligt minimum samt förutsätter, att frågan om anslagets
storlek upptages till förnyad prövning så snart det ekonomiska läget änd
-
ras.
71
Kungl. Mnj.ts proposition nr 109.
Vid bifall till kommitténs förslag bör enligt dess mening det nuvarande
anslaget till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till
fast försöksverksamhet utgå och i stället jämte den föreslagna anslagsökningen
tillföras anslaget Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bidrag till lokal försöksverksamhet. Sistnämnda anslag skulle alltså uppföras
med nyssnämnda belopp av 600 000 kronor. Detta skulle i jämförelse
med medelsanvisningen under anslaget för innevarande budgetår innebära
en ökning med 375 000 kronor. Då emellertid anslaget till bidrag till fast
försöksverksamhet bortfaller, skulle den reella anslagsökningen här bli
(375 000 — 43 000 ==) 332 000 kronor. Det förutsättes slutligen, att det skall
ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
att fördela anslaget på vederbörande försöksorgan i enlighet med de i det
föregående föreslagna sammanjämkade försöksprogrammen.
Vad härefter angår försöksgårdarna och de fasta f ö r söksfä
11 e n har redan nämnts, att den särskilda intrångsersättningen å 10 kronor
per försöksparcell förutsatts jämväl skola gäldas från nyssnämnda anslag
å 600 000 kronor. De ifrågasatta garantilånen till sällskap, som önska
förvärva försöksgård eller fast försöksfält, föreslås, såsom förut närmare
angivits, skola utlämnas enligt samma grunder som gälla för dylika lån till
yttre rationaliseringsåtgärder.
Beträffande garantilånen till förvärv av demonstrationsgårdar
föreslår kommittén detsamma som i fråga om nyssnämnda garantilån till
förvärv av försöksgårdar och fasta försöksfält. Kommittén har vidare ansett
att hushållningssällskap, som inköpt eller arrenderat gård för demonstrationsändamål
och önskar vidtaga erforderliga rationaliseringsåtgärder
på gården, bör äga möjlighet att erhålla lån och bidrag efter samma grunder
som gälla för enskild jordbrukare. Dylika bidrag skola alltså utgå från
anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering, medan lånen skola få
formen av garantilån.
Såsom förut närmare utvecklats föreslår kommittén vidare, att till demonstrationsgårdsverksamheten
skall anvisas ett särskilt anslag å 70 000 kronor.
Anslaget anses böra uppföras bland anslagen till lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök samt benämnas Bidrag till demonstrationsgårdsverksamhet.
Någon utgiftsökning för det allmänna innebär emellertid icke detta
förslag, då i gengäld de under högskolans avlönings- och omkostnadsanslag
beräknade medlen till den nuvarande studiegårdsverksamheten å i runt tal
motsvarande belopp avses skola utgå.
I anslutning till sina förslag rörande försöksresultatens publicering
föreslår kommittén slutligen, att den under lantbrukshögskolans
omkostnadsanslag upptagna delposten till publikationstryck vid statens jordbruksförsök
skall höjas med 25 000 kronor till 40 000 kronor.
Sammanlagt innebära sålunda de i betänkandet framlagda förslagen eu
direkt utgiftsökning för det allmänna å (332 000 | 25 000 =) 357 000 kronor.
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Yttrandena. Vad remissmyndigheterna anfört angående finansieringen
av kommitténs förslag har i väsentliga delar redovisats redan i det föregående
under respektive avsnitt. Här skola därför endast återgivas sådana uttalanden,
som förut icke berörts.
Statskontoret anför, att förutsättningar svårligen kunna anses föreligga
för att i rådande statsfinansiella läge medgiva en så väsentligt ökad medelsanvisning
till jordbruksförsöksverksamheten som kommittén föreslagit. Frågan
huruvida och i vilken utsträckning det kan anses möjligt att lämna
denna verksamhet ytterligare statligt stöd måste enligt ämbetsverkets mening
jämväl ses mot bakgrunden av den statliga bidragsgivningen till exempelvis
husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten.
Lantbrnkshögskolans lärar- och försökskollegier föreslå en medelsanvisning
till jordbruksförsöksverksamheten å 857 200 kronor. Detta innebär en
anslagsökning å i runt tal 560 000 kronor, eller omkring 200 000 kronor mer
än kommittén föreslagit. Då kollegierna, såsom tidigare anförts, äro av den
uppfattningen att statens jordbruksförsöks specialförsök och hushållningssällskapens
lokala försök även i fortsättningen böra hållas åtskilda samt att
de fasta försöksstationerna böra vara direkt anknutna till statens jordbruksförsök,
finna kollegierna vidare det icke rationellt att anslagen till statens
jordbruksförsöks fasta och hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet
skulle sammanföras till en anslagspost. Tillika uttala kollegierna, att
kommittén vid sina beräkningar utgått från ett allt för litet antal lokala
försök.
Kollegierna anföra i nu näinnda hänseenden i huvudsak följande.
Vid beräkning av anslagsbehovet bör man för statens jordbruksförsöks
vidkommande utgå från att denna institution har behov av specialförsök i
ungefär samma omfattning som för närvarande. Detta innebär, att man
måste räkna med i runt tal 400 försök årligen. Av dessa torde ett hundratal
komma att förläggas till de fasta försöksstationerna och resten hos enskilda
jordbrukare. Man måste vidare räkna med att dessa försök bliva mera
omfattande än hushållningssällskapens lokala försök och därför komma
att draga något högre kostnader, uppskattningsvis 300 kronor för försök.
Kostnaderna för statens jordbruksförsöks försök på fasta försöksstationer
och övriga specialförsök få sålunda beräknas till 120 000 kronor. Härtill
komma nu utgående anslag till försök med matpotatis, stallgödselförsök och
ogräsbekämpningsförsök, vilka sammanlagt uppgå till 62 200 kronor. Kostnaden
för den försöksverksamhet, som jordbruksförsöken skulle komma att
bedriva utanför Ultuna och de statliga försöksgårdarna, skulle sålunda uppgå
till 182 200 kronor. Kollegierna föreslå, att dessa medel sammanföras
med den under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Materiel m. m. upptagna delposten till försökskostnader och materiel avseende
statens jordbruksförsök å 104 100 kronor till eu enda delpost å
(182 200 + 104 100 =) 286 300 kronor. Genom att på detta sätt sammanföra
jordbruksförsökens försökskostnader under en gemensam rubrik vinnes den
fördelen, att institutionen på ett smidigare sätt kan anpassa sin försöksverksamhet
efter det för institutionen fastställda arbetsprogrammet.
Vid beräkningen av anslaget till hushållningssällskapens lokala försök
måste man utgå från att verksamheten kommer att bliva av ungefär nuvarande
omfattning, d. v. s. omkring 3 000 försök årligen. Med en kostnad
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
73
av i genomsnitt 225 kronor för försök skulle det sålunda erfordras ett anslag
av 675 000 kronor, vilket anslag lämpligen torde böra upptagas under rubriken
Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till hushållningssällskapens
lokala försöksverksamhet.
De av kollegierna angivna anslagen innebära, jämförda med nu utgående
anslag, en ökning med i runt tal 560 000 kronor. I förhållande till kommitténs
förslag ligger kollegiernas förslag omkring 200 000 kronor högre. Med
den betydelse, som försöksverksamheten har för jordbruksnäringens fortsatta
förkovran, bör beloppet dock icke verka avskräckande.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner de
av kollegierna förslagna anslagsbeloppen behövliga redan med hänsyn till
verksamhetens nuvarande omfattning. Skulle emellertid av statsfinansiella
skäl en medelsanvisning av denna storlek icke vara möjlig, innebär kommitténs
förslag dock någon förbättring i jämförelse med nuvarande förhållanden.
Hushållningssällskapens förbund finner det nödvändigt att anslaget till
försöksverksamheten uppdelas på en post till hushållningssällskapens egna
försök och en post till skrivelseförsöken. Enligt förbundet skulle följden
annars lätt kunna bli att efter hand allt större del av anslaget avsättes till
sistnämnda försök. I anslutning härtill föreslås, att av anslaget 75 procent
eller 450 000 kronor skola användas för sällskapens egna försök och 25 procent
eller 150 000 kronor till skrivelseförsöken.
I stort sett samma synpunkter framföras även av Föreningen jordbrukets
forskare och försöksmän.
I detta sammanhang må vidare nämnas att några remissinstanser, nämligen
lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd
samt centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar, ansett särskilda medel
böra ställas till statens jordbruksförsöks förfogande för undersökningar
rörande rationalisering och mekanisering av försöksverksamheten i syfte
att sänka försökskostnaderna och öka försöksarbetets effektivitet. Dylika
åtgärder anses nödvändiga främst med hänsyn till den jämväl av kommittén
påtalade bristen på arbetskraft inom försöksarbetet, vilken tvingat hushållningssällskapen
till en betydande ökning av försökspersonalen samt till att
anskaffa kapitalkrävande maskiner och mekanisk utrustning.
Även Hushållningssällskapens förbund framhåller att sällskapen alltmer
nödsakats att mekanisera de med försöksarbetena sammanhängande fältarbetena.
Enligt förbundets mening är denna mekanisering en form av
gemensam maskinanvändning. Förbundet förordar därför, att sällskapens
anskaffning och inköp av sådan för försöksverksamheten avsedd maskinell
utrustning som såmaskiner, sprutor, tröskor och transportfordon in. in. skall
kunna understödjas genom lån ur jordbrukets maskinlånefond samt bidrag
till sådana låns återbetalning. Detta förslag framföres jämväl av Älvsborgs
läns norra hushållningssällskap.
Slutligen må nämnas, att Södermanlands läns hushållningssällskap anser
särskilda anslag till anskaffande av försöksutrustning och försöksmaskiner
kunna ifrågasättas.
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Lantbrukshögskolans anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.
Såsom redan framgått av den föregående redogörelsen ha å riksstaten för
innevarande budgetår till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bidrag till lokal försöksverksamhet samt Bidrag till fast försöksverksamhet
anvisats reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor. För budgetåret
1950/51 voro anslagen uppförda med samma belopp. Neltoutgifterna
under anslagen uppgingo för sistnämnda budgetår till 115 808 respektive
43 000 kronor. Den låga belastningen å anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet
berodde på eftersläpning, i det att vissa igångsatta eller planerade
försök då ännu icke föranlett några större utgifter. Å anslaget förelåg
därför den 1 juli 1951 en reservation å 214 168 kronor, därav 91 972 kronor
voro odisponerade. Däremot fanns vid nämnda tidpunkt ingen nämnvärd
reservation å anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet. Beträffande de
båda anslagens disposition torde få hänvisas till det föregående.
I skrivelse den 31 augusti 1951 hemställer styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, att ifrågavarande båda anslag för budgetåret
1952/53 skola höjas med 49 000 respektive 11 200 kronor till 274 000
respektive 54 200 kronor. Vid anslagsberäkningen har styrelsen emellertid
icke tagit hänsyn till de av 1950 års lantbruksförsökskommitté avgivna
förslagen.
ökningen av anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet beräknar
styrelsen på följande sätt.
Ökning
1. Bidrag till hushållningssällskapens lokala gödslings-, växtodlings -
och ogräsförsök.......................................... 15 800
2. Statens jordbruksförsöks specialförsöksverksamhet
a) Kompensation för löneökningar .......................... 4 900
b) Försök med slåttervallar ................................ 5 000
c) Specialförsök med spårämnen............................ 5 000
3. Försöksverksamhet med matpotatis.......................... 400
4. Stallgödselmedel ...... 6 600
5. Ogräsbekämpningsförsök
a) Kompensation för löneökningar .......................... 1 300
b) Försöksmässig prövning av i handeln förekommande preparat
m. m............................................... 10 000
Summa kronor 49 000
I sin motivering för anslagsberäkningen upplyser styrelsen till en början
att föreståndaren för statens jordbruksförsök hemställt, att anslaget måtte
höjas med 81 000 kronor till 306 000 kronor. Han har därvid erinrat om att
han tidigare föreslagit vissa väsentliga förstärkningar av anslaget, vilka han
ansett nödvändiga för att den lokala försöksverksamheten skulle kunna lösa
den mångfald viktiga försöksuppgifter som åvila densamma. Med hänsyn
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
75
till att en särskild kommitté tillsatts för att utreda den lokala försöksverksamhetens
problem har han emellertid nu i huvudsak begränsat sig till att
begära förstärkning av de anslagsposter, som disponeras för att bekosta
statens jordbruksförsöks egen verksamhet.
För egen del anser sig dock styrelsen endast böra föreslå en uppräkning
med 49 000 kronor. Styrelsen finner emellertid denna anslagsökning särskilt
angelägen. Till stöd för sin beräkning av de olika posterna i sammanställningen
anför styrelsen i huvudsak följande.
1, 2a, 3, 4 och 5a. ökningarna av dessa poster förklaras vara nödvändiga
för att täcka kostnaderna för löneförhöjningar.
2 b. Försök med slåttervallar bli ganska dyrbara, därför att de nödvändigtvis
bli mångåriga. Nuvarande anslag räcka icke till mer än en större
försöksserie i taget. Då 8—10 år åtgå för att fullfölja en sådan serie, dröjer
det onormalt lång tid, innan nya problem kunna upptagas. År 1951 nyanlädes
visserligen två mindre försöksserier. För dessa kommer att åtgå så
mycket av reserverade medel och nya anslag, att ett fullföljande av det fastställda
försöksprogrammet förutsätter en förstärkning av anslaget för budgetåret
1952/53.
2 c. Forsknings- och försöksverksamhet med spårämnen har från år 1946
till och med budgetåret 1950/51 pågått med anslag från jordbrukets forskningsråd.
För budgetåret 1951/52 har emellertid intet anslag utgått från
forskningsrådet för ändamålet. Försöksverksamheten måste därför upphöra
till dess nytt anslag beviljas. Styrelsen anser, att en försöksverksamhet
med spårämnen av minst samma omfattning som den förutvarande är nödvändig
även i fortsättningen. Vidare framhålles, att jordbruksförsöksrådet
uttalat att användningen av nya gödselmedel medför krav på en försöksverksamhet,
som möjliggör studier av jordens behov av biogena element.
5 b. Ogräsförsöksverksamheten måste utvidgas, om det skall bli möjligt
för statens jordbruksförsök att på ett någorlunda tillfredsställande sätt försöksmässigt
pröva dels de redan i handeln förekommande preparaten och
dels de nya, som ständigt strömma in från världens alla hörn. Det har
dessutom visat sig nödvändigt att på ett bättre sätt än tidigare underkasta
tekniken inom ogräsbekämpningen förnyad granskning. Även hormonderivatens
stimulanseffekt måste försöksmässigt undersökas.
Vad härefter angår anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet anför
styrelsen, att föreståndaren för statens jordbruksförsök begärt en ökning
med 31 200 kronor. Med hänsyn till pågående utredning rörande den lokala
försöksverksamheten anser sig emellertid styrelsen icke böra tillstyrka någon
nämnvärd utökning av verksamheten, trots att detta i och för sig måste
anses angeläget. Styrelsen förklarar sig sålunda endast kunna förorda, alt
anslaget skall höjas med 6 200 kronor på grund av ökade lönekostnader
samt att 5 000 kronor skola anvisas till försök med olika såningsdjup. Enligt
vad styrelsen upplyser har jordbruksförsöksrådet uttalat önskemål om
att dylika försök skola upptagas på jordbruksförsökens arbetsprogram för
år 1952.
76
Kungl. Maj. ts proposition nr 109.
Departementschefen.
Den betydelse, som en effektiv och omfattande försöksverksamhet har för
jordbrukets utveckling, är allmänt erkänd. Genom försöksverksamheten
vinnas de praktiska erfarenheter, som ofta fordras för att jordbruksforskningens
framsteg skola kunna utnyttjas i praktisk jordbruksdrift. Försöksverksamheten
behövs även på en mångfald andra områden för att jordbrukarna
skola kunna få sådan ledning och sådana anvisningar rörande jordbruksdriftens
anordnande, att de kunna utnyttja sina produktionsfaktorer
på bästa möjliga sätt.
Med hänsyn till dessa förhållanden är det självfallet av största vikt att
de medel, som stå till försöksverksamhetens förfogande, skola utnyttjas så
effektivt som möjligt. Betydelsen härav ökas ytterligare, i den mån medelsanvisningen
på grund av statsfinansiella skäl måste hållas på en lägre nivå
än som i och för sig vore önskvärd.
Kommittén har i första hand företagit en omprövning av den lokala jordbruksförsöksverksamhetens
organisation i syfte att effektivisera densamma.
Vidare har kommittén föreslagit vissa ändringar i grunderna för det statliga
stödet åt denna verksamhet ävensom införande av möjlighet för hushållningssällskapen
att få statligt stöd till inrättande och drivande av egna försöks-
och demonstrationsgårdar. Kommittén har däremot — i enlighet med
sina direktiv — ej ingått på frågan om en utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten.
Det må även anmärkas, att kommitténs arbete ej berört husdjursförsöks-
och trädgårdsförsöksverksainheten.
Vad angår organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten
syfta de förslag, som kommittén framlagt, i främsta rummet till att skapa garantier
för att erforderlig samordning skall komma till stånd vid planeringen
och utförandet av de försök, som skola utläggas på olika håll. Genom en
dylik samordning har kommittén velat vinna dels att försöken i största möjliga
utsträckning skola kunna inriktas på de problem, som vid en allsidig
bedömning måste anses mest angelägna, dels att försök rörande samma
problem ej skola bedrivas på olika håll i större omfattning än som behövs
för att tillförlitliga resultat skola erhållas utan i stället företagas så, att
säkra svar på de uppställda frågorna kunna erhållas så snabbt och billigt
som möjligt.
De åtgärder, som kommittén föreslagit i dessa syften, innebära huvudsakligen,
att landet skulle indelas i sju försöksdistrikt, vart och ett bestående
av två eller flera hushållningssällskapsområden. Inom varje sådant distrikt
skulle finnas en särskild distriktsnämnd med uppgift, bland annat,
att upprätta förslag till program rörande samtliga de försök som under
viss period skulle utläggas inom distriktet med stöd av statsmedel. Programmet
skulle sålunda omfatta ej blott sådana försök, som hittills utförts inom
ramen för sällskapens lokala försöksverksamhet i egentlig mening, utan
även sådana försök, som sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
77
jordbruksförsök, s. k. skrivelseförsöfc. Sedan de olika distriktsnäninderna
uppgjort förslag till program för ett visst år, skulle dessa förslag därefter
granskas och, i mån av behov, sammanjämkas av ett särskilt centralorgan.
Detta skulle bestå av dels överinspektören för jordbrukets försöksväsen, dels
representanter för distriktsnäninderna och statens jordbruksförsök och dels
statsagronomen i statistik och försöksteknik. Centralorganet skulle även kunna
med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva
forskning eller försöksverksamhet på jordbrukets område. Då centralorganet
behandlat distriktsnämndernas förslag, skulle centralorganet för styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framlägga ett förslag till
försöksprogram för hela landet. Det skulle därefter ankomma på sagda styrelse
att slutligt pröva och fastställa försöksprograinmet. I anslutning till
detta organisationsförslag har kommittén ansett att det nuvarande lantbruksförsöksrådet
horde upphöra.
Det är enligt min mening uppenbart att en organisation av den art, som
nu antytts, i åtskilliga avseenden innebär fördelar framför den nuvarande.
Den skulle sålunda otvivelaktigt ge större garantier för att valet av försöksuppgifter
skulle ske med vederbörligt beaktande av de olika frågornas angelägenhetsgrad
och likaså för att försöken skulle utläggas på ett fullt ändamålsenligt
sätt och onödig dubblering undvikas. Emellertid kan jag samtidigt
ej undgå att finna, att vissa svagheter vidlåda den föreslagna organisationsformen.
En av dessa sammanhänger med spörsmålet om en gränsdragning
mellan verksamheten vid statens jordbruksförsök, å ena, samt den
lokala försöksverksamheten, å andra sidan.
I direktiven för kommitténs arbete uttalades rörande sistnämnda spörsmål,
att kommittén borde överväga frågan om en gränsdragning mellan de försök,
som borde utföras i statens lantbruksförsöks egen regi, och de försök,
som borde utföras inom ramen för den lokala försöksverksamheten. En
grundläggande princip syntes därvid böra vara, att de statliga försöksgårdarna
i främsta rummet borde användas för grundläggande eller mera krävande
försök ävensom för försök av mera allmängiltig karaktär, medan hushållningssällskapens
försöksverksamhet främst borde inriktas på att klarlägga
sådana problem, vilkas lösande vore av omedelbar praktisk betydelse
för jordbruket i vederbörande sällskaps område. Det framhölls emellertid
samtidigt, att en dylik gränsdragning givetvis icke borde innebära, att den
lokala verksamheten icke skulle kunna utnyttjas även för den statliga försöksverksamhetens
räkning. Tvärtom borde där liksom hittills ett fruktbärande
samarbete eftersträvas.
Kommittén har rörande detta spörsmål uttalat att del enligt dess mening
icke finnes skäl att uppdraga någon skarp gräns mellan de försök, som böra
utföras i statens lantbruksförsöks regi, och de försök, som böra utföras inom
ramen för den lokala försöksverksamheten. I enlighet härmed har kommittén
också, såsom förut nämnts, förutsatt att de program, som enligt dess
förslag skulle upprättas av distriktsnäninderna och slutligen fastställas av
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, skulle upp
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
taga ej blott de försök, som falla inom ramen för vad som hittills brukat
hänföras till den lokala försöksverksamheten, utan även de s. k. skrivelseförsöken,
vilka sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens jordbruksförsök.
I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i direktiven
ävensom i några remissyttranden, anser jag emellertid att det
skulle innebära en olägenhet, om skillnaden mellan statens jordbruksförsöks
verksamhet och den lokala försöksverksamheten på detta sätt till stor
del skulle utplånas. I detta avseende kan jag i stort sett ansluta mig till vad
som anförts i yttrandet från lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier.
Jag vill även framhålla, att den nyss berörda olägenheten gör sig gällande
i särskilt hög grad, därest de bidrag, som utgå av allmänna medel, ej
förslå till att täcka hela kostnaden för försöken. Kommittén har visserligen
föreslagit alt så skall ske och för detta ändamål även förordat en betydande
höjning av de statliga anslagen till försöksverksamheten. Ehuru även jag
anser en höjning av dessa anslag befogad, kan jag i nuvarande läge icke
förorda en höjning av den storleksordning som kommittén ifrågasatt. Man
bör därför enligt min mening räkna med att en del av kostnaderna för den
lokala försöksverksamheten liksom hittills skall bestridas av de medel, som
stå till sällskapens förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet.
Det synes då ej lämpligen böra sättas i fråga, att ett sällskap av
egna medel skulle bestrida en del av kostnaderna för ett försök, som ej är
av omedelbart intresse för sällskapets egen upplysnings- och rådgivningsverksamhet
utan utföres för att lösa mera långsiktiga problem, med vilka
statens jordbruksförsök äro sysselsatta.
I enlighet med vad jag nu anfört bör alltså enligt min mening en viss
skillnad även i fortsättningen upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten
och de s. k. skrivelseförsöken. Detta utgör väl i och för
sig intet avgörande hinder för inrättandet av försöksdistrikt och distriktsnämnder
med den uppgift, som kommittén föreslagit. Mot denna organisationsform
kunna emellertid enligt min mening anföras betänkligheter även
ur andra synpunkter. Det synes sålunda till en början klart att det, såvida
man ej vill avsevärt utöka antalet distrikt, blir nödvändigt att i vissa fall
till ett och samma distrikt hänföra hushållningssällskap med tämligen olikartade
jordbruksintressen, ökar man åter antalet distrikt så mycket som
behövs för att undvika denna olägenhet, löper man risken att antalet blir
så stort att vad kommittén velat vinna genom distriktsindelningen i huvudsak
går förlorat. Vidare synes det föreligga fara för att arbetet inom distriktsnämnderna
skulle bli tämligen tungrott och dessutom — eftersom en
sammanjämkning av nämndernas förslag till försöksprogram under alla förhållanden
skulle behöva företagas centralt — delvis skulle komma att innebära
ett dubbelarbete.
På grund av nu anförda förhållanden anser jag mig ej kunna förorda att
sådana försöksdistrikt och distriktsnämnder, som kommittén angivit, skola
inrättas obligatoriskt. Däremot synes det önskvärt, att man söker att på an
-
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
nät sätt tillgodose de synpunkter, som legat till grund för kommitténs förslag.
Såsom anförts i några yttranden torde härvidlag otvivelaktigt åtskilligt kunna
vinnas genom samarbete på frivillighetens väg dels mellan målsmännen
för den lokala försöksverksamheten, å ena, samt representanter för den statliga
försöksverksamheten, å andra sidan, dels mellan närliggande sällskap
med likartade problem. Ett dylikt samarbete förekommer redan i ej oväsentlig
utsträckning, och det synes angeläget att det skall ytterligare utbyggas
och fördjupas. Jag förutsätter att överinspektören för försöksväsendet
samt statens jordbruksförsök komma att verka härför.
Med hänsyn till den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, saknar jag
anledning att ingå på frågorna om distriktsindelningen och distriktsnämndernas
sammansättning.
Kommitténs förslag i fråga om försöksprogrannnet innebär emellertid —
utöver vad nu sagts om att skrivelseförsöken skulle ingå i detsamma och om
sättet för detsammas upprättande — ännu en betydande avvikelse från vad
som nu gäller. De standardplaner, som nu upprättas, ange nämligen i fråga
om hushållningssällskapens sort- och gödslingsförsölt endast de försökstyper,
för vilka bidrag skall utgå. Sällskapen ha sålunda i stort sett frihet att
själva bestämma, hur många försök av de olika typerna de vilja utföra, var
försöken skola läggas m. m. Det av kommittén föreslagna försöksprogrammet
skulle däremot kunna betydligt mera i detalj reglera både antalet av
de försök av olika typer, för vilka statsbidrag skulle kunna utgå till varje
sällskap, ävensom fordringarna i övrigt på representativitet m. in. Även i
detta avseende bör kommitténs förslag ses mot bakgrunden av att kommittén
förordat att statsbidragen till de lokala försöken skulle utformas så
att de gåve full ersättning för försökskostnaderna.
Hur långt man bör gå i fråga om en sådan detaljreglering kan uppenbarligen
vara tveksamt. Å ena sidan är det enligt min mening angeläget,
att man ej i onödan begränsar hushållningssällskapens frihet att själva bestämma,
på vilka av de i försökstyperna upptagna problemen de önska koncentrera
sig, och hur försöken rörande dessa problem skola utläggas. Detta
gäller givetvis i särskilt hög grad, därest sällskapen själva ha att bära en
del av försökskostnaden. Å andra sidan är det klart att det — både med hänsyn
till de statsmedel som satsas för ändamålet och till jordbrukets intresse
av att snabbt och säkert få svar på de uppställda frågorna — är av vikt att
försöken utformas så ändamålsenligt som möjligt ur kostnads- och effektivitetssynpunkt.
Vid övervägandet av denna fråga har jag kommit till den uppfattningen,
att man i princip liksom hittills bör överlåta åt de olika sällskapen att
besluta om detaljinriktningen av deras försöksverksamhet. Man kan dock enligt
min uppfattning ej bortse från att det kan vara erforderligt med vissa
kompletterande föreskrifter i syfte att öka den lokala försöksverksamhetens
effektivitet. I anslutning till fastställandet av försöksprograinmet böra därför
till en början kunna meddelas bestämmelser rörande fördelningen av
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
de tillgängliga bidragsmedlen mellan sällskapen, så att man får en lämplig
avvägning av de belopp, som ställas till de olika sällskapens förfogande.
Om så skulle anses av behovet påkallat böra vidare beträffande viss eller
vissa försökstyper kunna meddelas föreskrifter rörande det maximiantal försök,
för vilka bidrag må utgå till visst eller vissa sällskap, ävensom kompletterande
villkorsbestämmelser beträffande utläggningen av försöken. Jag
vill emellertid framhålla att bestämmelser av sist nämnt slag böra meddelas
endast därest ett påtagligt behov därav skulle föreligga.
Det förberedande arbetet med upprättande av försöksprogram bör enligt
min mening bedrivas i stort sett i samma ordning som hittills. Detta arbete
bör sålunda åvila statens jordbruksförsök, givetvis efter inhämtande av yttranden
och förslag från hushållningssällskapen och andra intresserade. För
att man skall erhålla eu önskvärd samordning av verksamheten torde det
emellertid vara av värde, om de lokala intressena beredas möjlighet att medverka
även vid den centrala sammanställningen och sammanjämkningen av
de föreliggande önskemålen. Sedan statens jordbruksförsök framlagt sitt
förslag till arbetsprogram, torde detta därför böra granskas av ett centralt
organ av den art, som kommittén föreslagit. Då några distriktsnämnder enligt
min uppfattning ej böra inrättas, torde de representanter för distriktsnämnderna,
som enligt betänkandet skulle ingå i sagda centralorgan, lämpligen
kunna ersättas av förslagsvis fyra av försöksledarmötet utsedda representanter.
Den slutliga prövningen och fastställandet av försöksprogrannnet torde
liksom hittills böra ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök.
Såsom kommittén framhållit torde det samarbete man velat trygga genom
inrättandet av det nuvarande lantbruksförsöksrådet, i praktiken kunna vinnas
på enklare sätt. Jag har med hänsyn härtill intet att erinra mot kommitténs
förslag, att försöksrådets verksamhet skall upphöra.
Vad kommittén anfört angående försöksledarmötet föranleder ingen erinran
från min sida. De synpunkter, som lantbruksakademien och jordbrukets
forskningsråd anfört rörande mötets uppgifter, synas även värda beaktande.
Vad härefter angår frågan om statsbidrag till den lokala försöksverksamheten
har kommittén föreslagit, att full ersättning av allmänna medel i princip
skulle utgå för sällskapens direkta utgifter för försöken. Det skulle
dock ankomma på överinspektören för jordbrukets försöksväsen och det
av kommittén föreslagna försöksrådet alt med ledning av företedda kostnadskalkyler
och vissa av kommittén angivna regler rörande de utgifter,
som skulle ersättas, fastställa vissa maximibelopp för ersättningarna. Såvitt
angår skrivelseförsöken innebär nämnda princip i stort sett ingen avvikelse
från vad som gäller för närvarande. Beträffande den egentliga lokala försöksverksamheten
skulle ett genomförande av förslaget däremot medföra
eu mycket avsevärd höjning av ersättningsbeloppen. Dessa äro för närvarande
maximerade till 30 kronor för gödslingsförsök och 45 kronor för
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
81
sortförsök, under det att kommittén uppskattat de faktiska kostnaderna till i
medeltal 225 kronor per försök.
Även enligt min mening är en höjning av de nuvarande bidragen nödvändig,
om den lokala försöksverksamheten skall kunna uppehållas på eu
någorlunda tillfredsställande nivå. Såsom jag redan förut angivit kan jag
dock icke i nuvarande läge förorda en höjning av den storleksordning som
kommittén ifrågasatt, utan är av den uppfattningen att en del av kostnaderna
liksom hittills måste få bestridas av de medel, som ställas till sällskapens
förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet. Jag
vill i detta sammanhang erinra om att i propositionen nr 32/1952 angående
anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53 föreslagits en förhållandevis
betydande ökning av sällskapens omkostnadsanslag. Såsom
anförts i ett yttrande synes det vidare ur administrativa synpunkter önskvärt
att det nuvarande systemet med fasta högstbelopp skall bibehållas.
Dessa torde få bestämmas av Kungl. Maj :t med hänsyn till medelsåtgången
och försöksverksamhetens omfattning in. in. Med hänsyn till nu anförda förhållanden
anser jag mig ej kunna tillstyrka att man för nästa budgetår vid
bestämmandet av storleken av anslaget till den lokala försöksverksamheten
skall räkna med högre bidrag än 60 kronor för såväl gödslings- som sortförsök.
Mot kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala
gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag har jag intet att erinra.
I detta sammanhang torde jag få upptaga även en annan fråga angående
ändring i villkoren för statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök. Såsom
villkor för dylika bidrag gäller för närvarande, att den lokale ledaren
av försöken äger tillräckliga insikter i försöksarbete, att försöksledaren till
sitt förfogande har teknisk försöksutrustning av beskaffenhet att kunna
godkännas av lantbrukshögskolan samt att försöksverksamheten bedrives
på ett tillfredsställande sätt i överensstämmelse med av lantbrukshögskolan
meddelade anvisningar. Samtliga dessa villkor torde böra bibehållas. Härutöver
gäller emellertid för närvarande ytterligare såsom villkor för bidrag,
att vederbörande hushållningssällskap eller försöksring icke för verksamhetens
upprätthållande mottager understöd från konstgödselfirmor eller
jämförliga intressenter vare sig i form av kontant bidrag eller fri konstgödsel
eller eljest. Sistnämnda villkor torde väl ha varit motiverat under de förhållanden,
som rådde då bestämmelsen tillkom. Någon anledning att numera
upprätthålla detsamma torde emellertid icke föreligga.
Med den ståndpunkt beträffande upprättandet av försöksprogrammet,
som jag intagit, torde överinspektörens befattning med granskningen av
dessa program ej bli så omfattande, att det enbart med hänsyn till denna
arbetsuppgift kan anses erforderligt att den försöksgårdsföreståndartjänst,
som eventuellt kan bli överflödig, skall överföras till hans kansli. Med anledning
av vad som i ett yttrande anförts rörande kommitténs förslag härom
vill jag emellertid framhålla, alt gällande tjänstebestämmelser uppen
(>
Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 109.
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
bar ligen ej lägga hinder i vägen för att innehavaren av sagda tjänst placeras
vare sig å kansliet eller å statens jordbruksförsök.
Vad kommittén anfört angående de s. k. heställningsförsöken från enskilt
håll kan jag i och för sig biträda. Samtidigt vill jag framhålla att det, även
om något formellt hinder ej uppställes för sällskapen att åtaga sig beställningar
i sådana fall, där beställaren har ett direkt kommersiellt intresse av
försökets utfall, är angeläget att sällskapen i normala fall skola åtaga sig
dylika beställningar endast i samförstånd med vederbörande centrala institution.
I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten har kommittén
till en början föreslagit den ändringen att verksamheten vid de till lantbruks-
eller lantmannaskola förlagda försöksstationerna skulle inordnas
under hushållningssällskapen i stället för att, såsom nu är fallet, handhavas
av vederbörande skola efter anvisningar av statens jordbruksförsök. I
likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att tillräckliga skäl
saknas för en dylik åtgärd. Jag vill härvidlag särskilt framhålla dels att en
dylik åtgärd skulle strida mot den uppfattning i fråga om gränsdragningen
mellan den statliga försöksverksamheten och sällskapens försöksverksamhet,
åt vilken jag i det föregående givit uttryck, dels att densamma med
all sannolikhet skulle menligt inverka på skolornas och deras befattningshavares
intresse för försöksverksamheten. Vad jag nu sagt gäller dock givetvis
endast sådan försöksverksamhet, som bedrives efter överenskommelse
mellan skolan och statens lantbruksförsök. 1 den mån vid ett skol jordbruk
därutöver i samråd med hushållningssällskapet utläggas försök, som inrymmas
under sällskapets lokala försöksverksamhet, böra självfallet de för sistnämnda
försöksverksamhet gällande reglerna lillämpas.
Det viktigaste av kommitténs förslag i fråga om den fasta försöksverksamheten
gäller emellertid möjligheten för sällskapen att inrätta försöksgårdar
i egen regi. I likhet med kommittén anser jag, att dylika försöksgårdar
måste tillmätas ett stort värde. Erfarenheterna från de sällskap, där
sådana gårdar redan kommit till stånd, torde till fullo bestyrka detta. Försöksgårdar
av detta slag kunna vidare bi i ett värdefullt komplement till de
statliga försöksgårdarna och torde kunna åstadkommas med väsentligt
mindre tillskott av allmänna medel än vad som skulle erfordras, om i stället
det statliga försöksgårdssystemet skulle utbyggas. Jag ansluter mig därför
till kommitténs uppfattning, alt det allmänna bör underlätta för sällskapen
att anskaffa dylika gårdar. I fråga om formerna för stödet kan jag även
i väsentliga delar godtaga kommitténs förslag. Hushållningssällskap, som
önskar inrätta försöksgård, torde därför efter prövning av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall böra kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med
vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationaliseringsändamål.
Med hänsyn till att den kapitalinvestering, som kan
erfordras för anskaffande av inventarier och dylikt, kan bli tämligen be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
83
lungande, torde hushållningssällskap, som efter prövning av Kungl. Maj :t
skall igångsätta egen försöksgård, böra kunna erhålla lånegaranti jämväl
för driftslån.
De lånegarantier, som kunna komma att beviljas för nu nämnda ändamål,
lorde kunna inrymmas inom ramen för de garantiutfästelser, som enligt
riksdagens medgivande må lämnas för yttre rationaliseringsåtgärder
respektive för driftslån. Någon särskild garantiram för nu ifrågavarande
ändamål torde alltså ej erfordras.
För försök, som ett hushållningssällskap inom ramen för det vederbörligen
fastställda försöksprogrammet utför på egen försöksgård, bör givetvis
utgå bidrag enligt samma grunder som för försök på annan plats. Enligt
kommitténs förslag skulle emellertid härjämte utgå en särskild ersättning
med 10 kronor för varje försöksparcell. Detta förslag har motiverats med
att de försök, som skulle komma att förläggas till försöksgårdar, torde bli
speciellt krävande beträffande skötsel och tillsyn och komma att medföra
större intrång än normalt. Jag kan dock ej ansluta mig till detta förslag utar?
anser att ersättningen för här ifrågavarande försök bör utgå efter samma
grunder som ersättning för annan lokal försöksverksamhet. I detta sammanhang
må emellertid även påpekas, att det torde kunna förutsättas, att statens
jordbruksförsök komma afl söka använda här avsedda gårdar för utläggande
av sådana försök, som ingå i jordbruksförsökens egen verksamhet.
För dylika försök böra försöksgårdarna — i enlighet med vad förut anförts
— kunna påräkna full ersättning.
I anslutning till sina förslag rörande försöksverksamheten har kommittén
även upptagit vissa frågor om åtgärder för att underlätta spridningen av
försöksresultaten. Kommittén förordar härvid att anslaget till statens jordbruksförsöks
trycknings- och publikationskostnader skall höjas från det
för innevarande budgetår beräknade beloppet av 15 000 kronor till 40 000
kronor. Såsom eu åtgärd, vilken särskilt tar sikte på att sprida kunskaper
bland jordbrukarna om resultaten av försöks- och rationaliseringsverksamlieten,
föreslår kommittén härjämte att sällskapen skola erhålla ekonomiskt
stöd av det allmänna för anskaffande och drivande av särskilda demonstrationsgårdar.
Vad först angår anslaget till trycknings- och publikationskostnader vill
jag erinra om att i riksstatsförslaget för nästa budgetår under anslaget till
omkostnader vid lantbrukshögskolan och statens lanlbruksförsök för publi»
kationstryck vid statens jordbruksförsök upptagits ett med 5 000 kronor
till 20 000 kronor förhöjt belopp. Någon ytterligare medelsanvisning för
ändamålet anser jag mig ej kunna föreslå så vitt angår nästa budgetår.
Vad härefter gäller frågan om statligt stöd till demonstrationsgårdar
delar jag kommitténs uppfattning, att dylika gårdar kunna vara av mycket
stort värde såsom ett hjälpmedel i sällskapens upplysnings- och rådgivningsverksamhet
bland jordbrukarna. De konkreta belägg för effekten
av eu ändamålsenlig planläggning av jordbruksdriften och av olika rationaliseringsåtgärder,
som kunna lämnas på dylika gårdar, torde ofta i
84
Kungl. Maj. ts proposition nr 109.
högre grad än många andra upplysningsformer vara ägnade att ge positiva
resultat. Att inrätta sådana försöksgårdar, som föreslagits i det föregående,
kan härvidlag icke anses tillräckligt, då driften vid dessa med hänsyn till
försöksverksamheten i regel ej kan läggas på det sätt, som ur jordbruksekonomisk
synpunkt är mest lämpligt. Jag finner det därför önskvärt att
sällskapen skola få stöd av det allmänna för anskaffande och drivande även
av demonstrationsgårdar. Jag vill emellertid anmärka att vad jag nu sagt
om skillnaden mellan försöks- och demonstrationsverksamhet givetvis icke
utesluter, att dessa båda verksamhetsgrenar i större eller mindre utsträckning
kunna förenas på en gård.
Såsom kommittén framhållit kan demonstrationsgårdsverksamheten bedrivas
under olika former. Ett sällskap kan sålunda köpa eller arrendera
en gård för detta ändamål eller också träffa avtal med ägaren av viss gård
om att denne skall ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.
För egen del anser jag att särskilt den sista utvägen ofta torde vara att
föredraga, då man därigenom dels kan undvika kapitalinvesteringar och
dels lättare än eljest kan åstadkomma ett ur demonstrationssynpunkt önskvärt
ombyte av gårdar.
Det statliga stödet till hushållningssällskap för anskaffande av demonstrationsgård
torde böra utgå efter samma grunder som de, vilka jag förut
föreslagit i fråga om stöd för anskaffande av försöksgård. Kungl. Maj :t
bör sålunda kunna lämna lånegaranti för inköp av dylik gård ävensom
för driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Några särskilda
bestämmelser angående lån och bidrag till rationaliseringsåtgärder
vid demonstrationsgårdar äro enligt min mening icke påkallade. De bestämmelser,
som i allmänhet gälla för dylika lån och bidrag, torde sålunda böra
tillämpas även i nu förevarande fall. Vad till slut angår driften av demonstrationsgård
torde man även här ha att räkna med att något intrång kommer
att uppstå till följd av syftet med gården. Det synes därför önskvärt
att ett visst bidrag skall kunna utgå av allmänna medel såsom ersättning
härför. Omfattningen av intrånget kan dock uppenbarligen komma att
variera avsevärt. I vissa fall torde det ej behöva bli större än att det kan
täckas av gårdens inkomster, medan det i andra fall, såsom även påpekats
i några yttranden, kan komma att ej oväsentligt överstiga det av kommittén
föreslagna bidragsbeloppet av 1 200 kronor för år och gård. Med hänsyn
härtill synes det lämpligast att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts
förfogande, ur vilket bidrag får utgå efter prövning av omständigheterna i
varje särskilt fall. Såsom jag i det följande skall närmare angiva förordar
jag att den nuvarande studiegårdsverksamheten skall upphöra. Det belopp,
som därigenom inbesparas, i runt tal 70 000 kronor om året, synes lämpligen
i stället kunna användas för nu ifrågavarande demonstrationsgårdsverksainhet.
Det torde emellertid icke vara sannolikt att något större antal
demonstrationsgårdar kommer till stånd redan under nästa budgetår. Med
hänsyn härtill torde man ej för budgetåret 1952/53 behöva räkna med större
medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål än 30 000 kronor.
85
Kungl. Maj.ts proposition nr 109.
Enligt kommitténs förslag skulle demonstrationsgårdsverksamheten ställas
under överinseende av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
som tillika skulle vara anslagsmyndighet. Då demonstrationsgårdsverksamheten
är att betrakta som ett led i hushållningssällskapens allmänna
upplysningsverksamhet på jordbrukets område, är det emellertid enligt min
mening riktigare att verksamheten skall stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.
Fördelningen av nyssnämnda belopp torde i enlighet med det anförda böra
ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen.
I fråga om inköp av sådana försöks- och demonstrationsgårdar som nu
nämnts, torde det av flera skäl vara lämpligt att en viss återhållsamhet iakttages
till dess ytterligare erfarenheter av verksamheten å dylika gårdar hunnit
inhämtas. Med hänsyn härtill anser jag att lånegaranti tills vidare ej bör
beviljas för inköp av mer än högst 10 sådana gårdar.
I anslutning till det anförda torde jag även få upptaga frågan om en
eventuell utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet. Såsom tidigare
framhållits kunna av hushållningssällskapen drivna försöksgårdar bli ett
värdefullt komplement till de statliga försöksgårdarna. Inrättas dylika gårdar
kommer därför frågan om en utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet
i ett annat läge än tidigare. Det synes under sådana förhållanden ej i
nuvarande läge finnas anledning att överväga att inrätta ytterligare statliga
försöksgårdar utöver dem som redan finnas eller för vilka mark redan förvärvats
av det allmänna.
Jag anser mig ej kunna tillstyrka att, såsom i ett par yttranden ifrågasatts,
lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond skulle kunna utgå till
hushållningssällskapen för anskaffande av utrustning för försöksverksamheten.
I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om studiegårdsverksamhetens
bibehållande. Det är enligt min mening ofrånkomligt att denna
verksamhet varit förhållandevis dyrbar och knappast givit resultat, som
stått i rimlig proportion till kostnaderna. Såsom kommitténs majoritet påpekat
kunna dessutom de föreslagna demonstrationsgårdarna fullgöra en
avsevärd del av de uppgifter, som studiegårdarna varit avsedda att fylla.
Med hänsyn härtill ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag att
studiegårdsverksamheten skall upphöra och att de medel, som inbesparas
därigenom, i stället skola användas för att främja en demonstrationsgårdsverksamhet
av det slag, som förut angivits.
Även om en nedläggning av studiegårdsverksamheten nu beslutas, torde
emellertid vissa kostnader för verksamheten komma att uppstå under budgetåret
1952/53. Kontrakten angående studiegårdarna kunna nämligen i en
del fall ej genom uppsägning bringas till upphörande tidigare än den 30
september 1952. Vissa mindre ersättningsbelopp torde därför få utbetalas
till gårdarnas innehavare för tiden den 1 juli—den 30 september 1952. Dessa
86
Kungl. Maj. ts proposition nr 109.
ersättningar ävensom de avvecklingskostnader, som i övrigt kunna uppstå,
torde ej komma att uppgå till större belopp än att de kunna inrymmas i det
anslag å 30 000 kronor, som enligt vad jag förut anfört bör utgå för nästa
budgetår för demonstrationsgårdsverksamhet.
Kommittén har även behandlat spörsmålet om vissa åtgärder för tillsyn
över sådan enskild försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags
eller organisations egen regi. I de fall då resultaten av sådan försöksverksamhet
äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär, har kommittén
ansett att verksamheten i viss utsträckning bör följas från det allmännas
sida. Med anledning härav vill jag allenast framhålla, att det givetvis
bör ankomma på vederbörande statliga organ att pröva, huruvida en dylik
försöksverksamhet kan anses så upplagd att organet bör biträda vid tillsynen
över verksamheten eller medge, att resultaten av denna få offentliggöras
under myndighetens medverkan. Att det därvid skulle uppställas några
särskilda villkor i fråga om godkännande av den person, som leder försöksverksamheten,
eller rörande dennes anställnings- och pensionsförhållanden
finner jag däremot icke lämpligt.
Vad till slut angår anslagsfrågorna har jag redan förut angivit att man
enligt min mening bör uppehålla den hittillsvarande skillnaden mellan den
lokala försöksverksamheten i egentlig mening och de s. k. skrivelseförsöken.
Med hänsyn härtill synes det lämpligt att dessa båda grenar hållas åtskilda
även anslagsmässigt. I princip anser jag det riktigt att medelsanvisningen
till täckande av kostnaderna för skrivelseförsöken, på sätt lantbrukshögskolans
lärar- och försökskollegier uttalat, liksom medelsanvisningen till den
fasta försöksverksamheten skall ske under den i anslaget till materiel in. in.
vid lantbruksliögskolan och statens lantbruksförsök ingående delposten till
försökskostnader och materiel avseende statens jordbruksförsök. I avvaktan
på en sådan omläggning torde för nästa budgetår kostnaderna för skrivelseförsöken
och bidragen till den fasta försöksverksamheten böra upptagas
under ett särskilt anslag under rubriken Lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet in. in. Vidare torde
under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag
till lokal försöksverksamhet böra upptagas det belopp, som skall utgå till
hushållningssällskapen för ifrågavarande verksamhet. Slutligen torde såsom
ett särskilt anslag under rubriken Bidrag till hushållningssällskapen:
Demonstrationsgårdsverksamhet böra upptagas det belopp som skall utgå i
årliga bidrag till demonstrationsgårdar. Samtliga tre anslag torde böra givas
karaktär av reservationsanslag.
Vad angår anslagens storlek torde man i fråga om den lokala försöksverksamheten
kunna utgå från det antal försök, som lärar- och försökskollegierna
angivit, eller 3 000, ävensom ett bidrag av 60 kronor per försök.
Kostnaden för bidragen skulle i så fall komma att uppgå till sammanlagt
180 000 kronor. Under anslaget för Bidrag till fast försöksverksamhet in. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
87
torde böra upptagas dels det belopp av 43 000 kronor, som för innevarande
budgetår utgår för bidrag till fasta försöksstationer och försöksfält, dels
den del av det hittillsvarande anslaget till lokal försöksverksamhet, som är
avsedd för skrivelseförsöken samt för försök med matpotatis, stallgödsel
och ogräsbekämpningsmedel, sammanlagt 96 200 kronor. Summan av dessa
båda belopp, i runt tal 140 000 kronor, torde vidare med hänsyn till den
löne- och kostnadsstegring, som inträtt under 1951 och är att förvänta
under år 1952, böra uppräknas med 25 procent eller 35 000 kronor. Sammanlagt
synes anslaget alltså böra uppföras med ett belopp av (140 000 +
35 000 =) 175 000 kronor.
För bidrag till hushållningssällskapens demonstrationsgårdsverksamhet
bör såsom förut nämnts beräknas ett belopp av 30 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
och utfärda de föreskrifter i övrigt, vilka bli erforderliga vid bifall till
vad jag i det föregående förordat.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) godkänna de förslag rörande organisationen av den lokala
försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m.,
vilka angivits i det föregående;
2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bidrag till lokal försöksverksamhet ett reservationsanslag
av 180 000 kronor;
b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bidrag till fast försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag
av 175 000 kronor;
c) till Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet
ett reservationsanslag av 30 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund.