Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
1
Nr 108.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att överlämna vissa arbetsuppgifter
till riksskattenämnden, m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås bl. a. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t uppdraga
åt riksskattenämnden att fr. o. m. den 1 juli 1952 eller senare dag,
som kan befinnas lämplig, övertaga vissa arbetsuppgifter, sammanhängande
med uppbörds- och taxeringsförfarandet samt tillämpningen av mellan Sverige
och främmande stater ingångna dubbelbeskattnings- och handräckningsa\tal,
vilka uppgifter f. n. ankomma å Kungl. Maj.t.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 10S.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om
överlämnande till riksskattenämnden av vissa ärenden, m. m. samt anför
därvid följande.
Angående området för riksskattenämndens ämbetsbefattning är i 135 a §
taxeringsförordningen stadgat, att nämnden har att genom rådgivande och
vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av nämnda
förordning samt av de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes
på sätt i taxeringsförordningen sägs. I förordningen den 1 juni 1951
(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor
har nämndens befattning med sådana ärenden närmare reglerats.
I propositionen nr 64 till 1951 års riksdag, däri Kungl. Maj:t föreläde
riksdagen förslag till inrättande av en riksskattenämnd, lämnades en ingående
redogörelse för vilka arbetsuppgifter, som syntes böra ankomma på
nämnden. Därvid framhölls bland annat att inrättandet av ett centralt organ
på taxeringsväsendets område skulle möjliggöra en i och för sig önskvärd
avlastning av finansdepartementets rättsavdelnings arbetsbörda, varigenom
rättsavdelningen kunde mera fullständigt disponeras för sina egentliga arbetsuppgifter.
De uppgifter, som med detta uttalande åsyftades skola framdeles
överlämnas till riksskattenämnden, voro uppgifter av administrativ
och organisatorisk art vilka kunde anses falla inom ramen för ett centralt
taxeringsorgans ämnesområde. Att förslag till sådant överlämnande icke
underställdes riksdagen redan i samband med förslaget om riksskattenämndens
inrättande, sammanhängde med önskemålet att nämnden och dess
kansli skulle hinna göra sig förtrogna med de redan från början ålagda arbetsuppgifterna
och att erfarenhet skulle vinnas rörande behovet av personal,
innan ytterligare uppgifter pålades nämnden. I samband härmed torde
även få erinras om det i nyssnämnda proposition nr 64 gjorda uttalandet att
spörsmålet om överlämnande till nämnden av arbetet med upprättandet och
distribuerandet av de s. k. källskattetabellerna samt av ärenden, som sam
-
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 108.
manhänga med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater ingångna
avtal till förhindrande av dubbelbeskattning och om handräckning
i skatteärenden, syntes böra prövas i samband med medelsanvisningen till
riksskattenämnden för budgetåret 1952/53.
I årets statsverksproposition (VII ht s. 2, under rubriken Finansdepartementet:
Avlöningar) har angivits, att förslag om överförande till riksskattenämnden
av de i det föregående berörda arbetsuppgifterna komme att i ett
senare sammanhang anmälas för riksdagen. I samma proposition (VII ht s.
?5, under rubriken Riksskattenämnden: Avlöningar) har — efter en redogörelse
för riksskattenämndens förslag till medelsanvisning för budgetåret
1952/53, vilket förslag grundats på förutsättningen att nämndens arbetsuppgifter
skulle på antytt sätt utvidgas — vidare angivits att jämväl frågan
om överlåtande på riksskattenämnden av fastställande av formulär till vissa
deklarationsblanketter komme att i ett senare sammanhang anmälas för
riksdagen.
Med åberopande av det sagda får jag nu återkomma till dessa frågor.
1. Med uppbördsförfarandet sammanhängande arbetsuppgifter.
Enligt uppbördsförordningen ankommer på Kungl. Maj :t att fastställa
\issa
se 1951:421), att Kungl. Maj:t skall för varje inkomstår fastställa i författningsrummet
angivna skattetabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomslbelopp,
beräknade för vecka och månad eller annan tid som Kungl.
Maj :t bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. I 3 mom. samma
paragraf (senaste lydelse se 1947: 585) angives att för envar av de i 48 §
1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola upprättas
särskilda tabeller, angivande den preliminära skatten under bland annat
den förutsättningen, att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och
skalteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t
fastställas för varje inkomstår. — I 8 § stadgas, att om skattskyldig åtnjuter
jämte kontant inkomst naturaförmåner i form av kost och bostad eller
endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda
inkomstförmånernas sammanlagda värde. Tillika angives, att Kungl.
Maj :l har att fastställa de värden som sagda naturaförmåner skola anses
aga inom olika delar av riket vid tillämpningen av uppbördsförordningen.
— Enligt 19 § skall preliminär självdeklaration avfattas å blankett enligt
formulär, som det åligger Kungl. Maj:t att fastställa. — I 28 § samma förordning
angives under vilken tid uppbördstermin skall infalla, varefter
tillägges, att Kungl. Maj:t må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
efter generalpoststyrelsens börande, föreskriva att uppbördstermin under
viss månad skall infalla under annan tid än den, som enligt den antydda
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
föreskriften eljest skulle ifrågakomma. — 38 § (senaste lydelse se 1947: 585)
utsäger, att debitering av preliminär B- och C-skatt, slutlig och kvarstående
skatt samt tillkommande skatt skall ske å uppbördskort, som upprättas i
enlighet med av Kungl. Maj :t fastställt formulär. Tillika angives i paragrafen,
att i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar skall jämväl debiteiingslängd
upprättas. — Enligt 40 § skall för envar skattskyldig, för vilken
upplagts särskilt uppbördskort, utfärdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet
angivna uppgifter. Vid debetsedeln skola vara fogade genom
perforering frånskiljbara skatteanvisningar, avsedda för inbetalning avskatt.
Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av
Kungl. Maj :t fastställt formulär.
De uppgifter, som enligt det nyss återgivna ankomma på Kungl. Maj :t,
äro sådana, vilka lämpligen synas kunna överlämnas till riksskattenämnden.
Vad särskilt angår fastställandet av värdet å naturaförmåner, till
vilka hänsyn skall tagas vid preliminärskatteuppbörden, må framhållas, att
riksskattenämnden årligen har att granska länsanvisningarna för det lokala
taxeringsarbetet; därigenom vinner nämnden en god förtrogenhet med
rådande uppfattning angående värdet av dylika förmåner. Kungl. Maj :t har
till ledning för fastställandet av förmånernas värde regelmässigt infordrat
yttrande och förslag i saken från socialstyrelsen. Det torde även vara lämpligt,
att — om fastställandet framdeles skulle ankomma på riksskattenämnden
— nämnden först inhämtar socialstyrelsens mening.
Mot ett överlämnande till riksskattenämnden av de nyss berörda arbetsuppgifterna
skulle möjligen kunna invändas, att därigenom komme vissa
med uppbördsförfarandet sammanhängande uppgifter att handläggas av
riksskattenämnden medan andra sådana omhänderhavas av centrala uppbördsnämnden.
Detta torde emellertid i och för sig icke innebära någon
olägenhet; något direkt samband mellan de olika uppgifterna föreligger
nämligen i huvudsak ej. Jag vill därjämte erinra om vad som framhölls i
den förut omnämnda propositionen nr 84 till 1951 års riksdag därom, att
det visserligen syntes tänkbart att låta riksskattenämnden övertaga centrala
uppbördsnämndens uppgifter men att denna fråga borde prövas framdeles
och sedan den pågående översynen av uppbördsförfarandet avslutats
och centrala uppbördsnämnden fullföljt de arbetsuppgifter, som kunde
förutses bli föranledda av denna översyn. Innebörden av detta uttalande
var att frågan om överförande av centrala uppbördsnämndens arbetsuppgifter
till riksskattenämnden väl vore förtjänt att prövas men att så först
framdeles borde ske. Med hänsyn härtill synes icke nu böra ifrågakomma
att tilldela uppbördsnämnden sådana arbetsuppgifter, som i och för sig äro
väl förenliga med riksskattenämndens allmänna uppgifter. Däremot torde
det ligga i sakens natur att, under den tid uppbördsnämnden alltjämt är i
funktion, denna nämnd lämnar riksskattenämnden biträde vid fullgörandet
av de ifrågavarande arbetsuppgifterna.
Jag förordar följaktligen, att till riksskattenämnden överlämnas de med
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
5
uppbördsförfarandet sammanhängande arbetsuppgifter, varom i det föregående
varit tal. Detta synes böra ske så, att Kungl. Maj :t bemyndigas uppdraga
åt riksskattenämnden att fr. o. m. den 1 juli 1952 eller den senare
dag, som kan befinnas lämplig, övertaga arbetsuppgifterna i fråga.
Det må i detta sammanhang tilläggas, att om åt riksskattenämnden komme
att uppdragas handhavandet av de uppgifter, varom i det föregående
varit tal, riksskattenämndens beslut i förevarande hänseenden böra publiceras
i Svensk författningssamling i samma omfattning som Kungl. Maj:ts
motsvarande beslut för närvarande publiceras.
2. Med taxeringsförfarandet sammanhängande arbetsuppgifter.
I taxeringsarbetet användes ett stort antal blanketter, vartill formulär
fastställas av Kungl. Maj :t. I taxeringsförordningen har beträffande vissa
formulär uttryckligen angivits att fastställandet ankommer på Kungl. Maj:t;
därjämte har i särskilda skatteförfattningar stadgats att där avsedda formulär
skola fastställas av Kungl. Maj :t.
Vid sidan av nu antydda blanketter användas inom taxeringsarbetet även
andra sådana, nämligen för inhämtande av vissa upplysningar från de skattskyldiga
eller för taxeringsmyndigheternas interna bruk. Beträffande dessa
blanketter förordades i propositionen nr 64 till 1951 års riksdag med förslag
till inrättande av ett centralt taxeringsorgan, att riksskattenämnden
skulle fastställa formulär till erforderliga blanketter, något som dock icke
borde betaga taxeringsmyndigheterna möjlighet att i begränsad omfattning
själva upprätta blanketter för mera speciella ändamål. Något uttryckligt
stadgande angående riksskattenämndens befattning med dessa formulär ansågs
icke erforderligt. Om dessa blanketter och formulär är i detta sammanhang
icke tal.
Vad först angår i taxeringsförordningen omförmälda blanketter och formulär,
må här erinras om följande. Enligt uttrycklig föreskrift skall Kungl.
Maj:t fastställa:
enligt 17 § (senaste lydelse se 1950: 123) formulär till blankett för allmän
fastighetsdeklaration;
enligt 22 § 1 mom. formulär till blankett för särskild fastighetsdeklaration;
enligt
27 § formulär till blankett för allmän självdeklaration och särskild
självdeklaration som i 28 § sägs (senaste lydelse se 1943: 855);
enligt 31 § (senaste lydelse se 1951: 792) formulär för avgivande av uppgifter
erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag
för värdeminskning samt tör lämnande av utdrag av räkenskaperna
till styrkande av dessa uppgifter;
enligt 40 a § 1 mom. formulär till blankett att användas av bostadsförening
och bostadsaktiebolag för avlämnande av vissa i författningsruminet
närmare angivna uppgifter;
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
enligt 41 § (senaste lydelse se 1943: 855) formulär till blankett att användas
vid avlämnande av sådan särskild uppgift angående renskötsel, som avses
i 26 § 3 mom.; samt
enligt 42 § 3 mom. (senaste lydelse se 1943: 855) formulär för avgivande
av uppgift angående utdelning och ränta, varom i nämnda moment talas.
Även i särskilda skatteförfattningar återfinnas bestämmelser om att
Kungl. Maj :t skall fastställa vissa formulär. Här må erinras om följande.
Enligt 15 § förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder
(angående paragrafens senaste lydelse se 1950:590) skall skattskyldig vid
självdeklaration foga vissa uppgifter enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Maj :t. — En motsvarande föreskrift återfinnes även i 9 § förordningen
den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda
investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar.
I 4 § förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt för
svensk livförsäkringsanstalt angives, att försäkringsanstalt, som vill göra i
nämnda paragraf omnämnd ansökan, skall göra detta å blankett, vartill
formulär fastställes av Kungl. Maj :t.
I 4 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall föreskrives att ansökan, som
i samma paragraf sägs, skall göras å blankett, vartill formulär fastställes av
Kungl. Maj :t.
I 9 § förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av
aktiebolags tillgångar angives, att Kungl. Maj :t har att fastställa formulär
för deklaration till utskiftningsskatt.
De formulär, som enligt det nyss sagda skola enligt gällande bestämmelser
fastställas av Kungl. Maj :t, äro samtliga sådana, vilkas fastställande enligt
min mening lämpligen bör ankomma på riksskattenämnden. Vad särskilt
angår deklarationsformulären, skola dessa enligt 27 § taxeringsförordningen
upprättas i enlighet med i nämnda förordning meddelade bestämmelser.
Taxeringsförordningens närmare föreskrifter härutinnan äro i vissa hänseenden
relativt knapphändiga, i följd varav den myndighet, å vilken fastställandet
av formulären ankommer, har att i viss omfattning efter eget
bedömande avgöra vad formulären skola innehålla. Detta torde emellertid
icke utgöra något avgörande skäl för att fastställandet även i fortsättningen
skall förbehållas Kungl. Maj :t. Med hänsyn till att i riksskattenämnden ingå
företrädare såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna
och vidare med hänsyn till den erfarenhet, som nämnden i sin egenskap av
centralt organ på taxeringsväsendets område erhåller, synes enligt min mening
någon avgörande invändning icke vara att rikta mot att riksskattenämnden
anförtros uppgiften i fråga.
Jag förordar alltså att riksdagen underställes förslag till bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att fr. o. in. den 1 juli
1952 eller den senare dag, som kan befinnas lämplig, fastställa de formulär,
varom i det föregående varit tal. Det må tilläggas att det kan visa sig lämp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 108. 7
ligt att icke på eu gång utan successivt överlämna de uppgifter, varom här
är fråga.
Skulle fastställandet av formulären överlämnas till riksskattenämnden, bör
ankomma å nämnden att, i motsvarande omfattning som för närvarande sker,
i Svensk författningssamling publicera i ämnet fattade beslut.
Vad angår de vid taxeringsarbetet använda längderna, får jag i detta sammanhang
erinra om följande bestämmelser i taxeringsförordningen. Enligt
62 § 3 mom. skola beredningsnämndens förslag till taxering upptagas i
särskilda fastighetslängder, däri fastighetstaxeringsnämnden jämlikt 66 §
3 mom. antecknar beslut, som innefatta avvikelse från beredningsnämndens
förslag. Även beslut av fastighetstaxeringsnämnd i stad skola jämlikt 67 §
3 mom. antecknas i fastighetslängder. I 73 § lämnas föreskrifter angående
anteckning av vissa fastighetsprövningsnämndens beslut i särskild ändringslängd.
I fråga om den årliga taxeringen stadgas i 86 § att för varje
taxeringsdistrikt eller närmare angiven del därav skola föras fastighetslängder,
inkomstlängd och förmögenhetslängd, varjämte i 98 § lämnas föreskrift
om anteckning i särskild ändringslängd av vissa länsprövningsnämndens
beslut.
Beträffande förandet av nu angivna längder lämnas i taxeringsförordningen
vissa föreskrifter, varjämte i förordningen utsäges att närmare föreskrifter
angående längdföringen meddelas av Kungl. Maj :t. Dylika föreskrifter
ha upptagits i kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa
föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
I fråga om själva fastställandet av formulär till längder stadgas i 116 §,
sådan denna paragraf lyder efter däri genom förordning den 1 juni 1951 (nr
441) om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)
företagen ändring, att detta fastställande ankommer å Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts förordnande, riksskattenämnden.
Något ytterligare bemyndigande av riksdagen erfordras alltså ej för att
Kungl. Maj :t skall kunna till riksskattenämnden överlämna uppgiften att
fastställa längdformulären. Lämnas nämnden sådant bemyndigande, innebär
detta alltså att formulären skola av riksskattenämnden fastställas på
grundval av de i taxeringsförordningen och i kungörelsen den 28 september
1928, nr 382, lämnade föreskrifterna.
Av 116 § taxeringsförordningen framgår även att Kungl. Maj :t äger uppdraga
åt riksskattenämnden att fastställa formulär till anmaningar, underrättelse
om avvikelse från deklaration eller annan till ledning för egen taxering
lämnad uppgift samt andra föreskrivna underrättelser med mera dylikt.
Det är min avsikt, att vid ett senare tillfälle föreslå Kungl. Maj :t att till
riksskattenämnden överlämna de nu senast antydda uppgifterna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
3. Med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater
ingångna dubbelbeskattningsavtal sammanhängande
arbetsuppgifter.
Enligt 72 § 2 inom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt och 20 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt
äger Kungl. Maj :t, till förekommande eller lindring av dubbelbeskattning,
träffa överenskommelse med annan stats regering om fördelning
i beskattningshänseende mellan den främmande staten och Sverige av
inkomst eller förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning. Enligt
samma bestämmelser äger Kungl. Maj :t vidare, under förutsättning av ömsesidighet
i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller viss förmögenhet
eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis
vara fri från beskattning här i riket.
Med stöd av dessa bestämmelser ha ett stort antal avtal till undvikande
av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet ingåtts.
Vad först angår s. k. fullständiga eller allmänna avtal, vilka regelmässigt
underställts riksdagen för godkännande, ha sådana träffats med Tyska riket
den 25 april 1928, med Danmark den 6 maj 1932, med Nederländerna den
21 mars 1935, med Ungern den 17 juni 1936, med Frankrike den 24 december
1936 med tilläggsavtal den 5 maj 1939, den 8 april 1949 och den 28 oktober
1950, med Island den 8 september 1937, med Amerikas Förenta Stater
den 23 mars 1939, med Norge den 21 juni 1947, med Schweiziska Edsförbundet
den 16 oktober 1948, med Storbritannien den 30 mars 1949, med Finland
den 21 december 1949, med Canada den 6 april 1951 och med Österrike
den 19 juli 1951.
Det må tilläggas att vissa av de nyssnämnda avtalen kompletterats med
särskilda överenskommelser i speciella hänseenden.
I anledning av avtalen och överenskommelserna ha vissa kungörelser utfärdats
av Kungl. Maj :t. Dessa återfinnas såvitt angår avtal eller överenskommelse
med Tyska riket i SFS 1928:485, 1939:17 och 1943:82, med
Danmark i SFS 1932: 348, 1939: 19, 1943:84 och 1944: 259, med Nederländerna
i SFS 1935: 139, 1939: 20 och 1943: 85, med Ungern i SFS 1937: 1008,
1939: 22 och 1943: 87, med Frankrike i SFS 1937: 1003, 1939:21 och 945,
1943:86, 1949: 519 samt 1951: 74 och 383—385, med Island i SFS 1938:111,
med Amerikas Förenta Stater i SFS 1940: 1042 och 1943: 88, med Norge i
SFS 1947:791 samt 1948:4 och 603, med Schweiziska Edsförbundet i SFS
1949: 150 och 151, med Storbritannien i SFS 1949:523 och 524 samt 1950:
491, med Finland i SFS 1950: 198 och 199, med Canada i SFS 1951: 626 och
627 samt med Österrike i SFS 1951: 739.
Även s. k. partiella avtal ha i en del fall träffats. Någon närmare redogörelse
härutinnan är emellertid i förevarande sammanhang icke erforderligt
att lämna. Dessa avtal innehålla nämligen icke bestämmelser, till vilka
äro knutna sådana tillämpningsuppgifter som böra ankomma på riksskattenämnden.
9
Kungi. Maj.ts proposition nr 108.
Så är däremot fallet beträffande de först omnämnda avtalen. I dessa återfinnas
exempelvis sådana bestämmelser som att de avtalsslutande staternas
högsta finansmyndigheter skola träffa särskilda överenskommelser då tvivelsmål
uppkommer om i vilken stat skattskyldig skall anses vara bosatt eller
då de förutsättningar, som enligt avtalet skola vara härutinnan avgörande,
föreligga samtidigt i båda staterna, att om skattskyldig visat att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalsslutande staterna vidtagna åtgärder för honom
medfört dubbelbeskattning, må han häremot göra erinringar hos den
stat, vars medborgare han är, därvid denna stats högsta finansmyndighet
har att träffa överenskommelse med den andra statens högsta finansmyndighet
i syfte att undanröja dubbelbeskattningen, att de högsta finansmyndigheterna
i de avtalsslutande staterna kunna träffa särskilda överenskommelser
till undvikande av dubbelbeskattning i fall, som icke regleras i avtalet,
ävensom i fall, då svårighet eller tvivelsmål uppkommer vid avtalets
tolkning och tillämpning, att tvivelaktiga frågor rörande skatter, å vilka
avtalet är tillämpligt, skola avgöras i samförstånd mellan båda staternas
högsta finansmyndigheter, att uppdelning av inkomster i särskilt angivna fall
skall ske enligt av de högsta finansmyndigheterna slutet särskilt avtal härom,
att de högsta finansmyndigheterna skola träffa överenskommelser från fall
till fall beträffande personer, som äro medborgare i båda de avtalsslutande
staterna, då enligt avtalet medborgarskapet är avgörande för beskattningen
samt att särskilda överenskommelser kunna av de högsta finansmyndigheterna
träffas från fall till fall angående sådana personer, som icke tillhöra
någon av de båda avtalsslutande parterna.
Bestämmelser av nu antydd art återfinnas såvitt angår avtalet med Tyskland
i artiklarna 10, 13, 14 och 15 samt i punkterna 1, 7, 14 och 15 i det
vid avtalet fogade slutprotokollet, avtalet med Danmark i artiklarna 10, 11
och 12 samt i punkterna 1, 2, 5, 6, 11, 12, 17 och 18 i det vid detta avtal fogade
slutprotokollet, avtalet med Nederländerna i artiklarna 5 och 7 samt i
punkt XII i avtalets slutprotokoll, avtalet med Ungern i artiklarna 14—16
samt i punkterna 1, 2, 10 och 11 i det vid avtalet fogade slutprotokollet,
avtalet med Frankrike i artiklarna 3 och 15 samt i punkterna 1, 6 och 12
av det vid avtalet fogade protokollet, avtalet med Island i artikel 1, avtalet
med Amerikas Förenta Stater i artiklarna II och XX samt i punkterna 3 och
15 i det vid avtalet fogade protokollet, därvid må anmärkas att i sistnämnda
avtal angives att de åsyftade åtgärderna ankomma, för Sveriges vidkommande,
å finansdepartementet, avtalet med Norge i artikel 10 samt i punkterna 1,
2, 5, 6, 11 och 12 i avtalets slutprotokoll, avtalet med Schweiziska Edsförbundet
i artiklarna 2 och 10 samt i avtalets slutprotokoll gjorda förklaringar
till artiklarna 1, 4 och 9, därvid angives att de åsyftade åtgärderna ankomma,
för Sveriges vidkommande, å finansdepartementet, avtalet med Finland
i artiklarna 3, 11, 14, 15 och 16 samt i de vid avtalets slutprotokoll fogade
förklaringarna till artiklarna 2 och 5 samt avtalet med Canada i artikel XIX.
I några av avtalen har vidare angivits, att utbyte mellan behöriga myndigheter
i de avtalsslutande staterna skall göras av vissa taxeringsuppgifter
o. d.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
Det må tilläggas, att i de i anledning av avtalen utfärdade tillämpningskungörelserna
angivits, att skattskyldig, som blivit föremål för dubbelbeskattning,
äger till finansdepartementet ingiva till Kungl. Maj :t ställd ansökan
om åtgärd till undvikande av denna dubbelbeskattning.
Tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalen ankommer i första hand på
beskattningsnämnderna och, efter i det enskilda fallet anförda besvär, på
skattedomstolarna. Som framgår av det förut sagda skall emellertid i vissa
fall Kungl. Maj :t eller finansdepartementet verka för undanröjande av sådan
dubbelbeskattning som likväl uppkommit. Skattskyldig, som genom beskattningsmyndigheternas
åtgöranden i de berörda staterna blivit föremål för
dubbelbeskattning, äger nämligen hänvända sig till Kungl. Maj :t (finansdepartementet)
med hemställan om åtgärder i saken. Gången blir då i allmänhet
den, att genom departementets försorg inhämtas alla tillgängliga
upplysningar, som kunna lämnas av den skattskyldige och av vederbörande
myndigheter. Därjämte infordras regelmässigt yttrande i ärendet från vederbörande
länsstyrelse och från kammarrätten.
Frågan underställes därefter Kungl. Maj :t för prövning. Framgår av den
verkställda utredningen, att dubbelbeskattningen, med hänsyn till avtalets
innehåll, bör undanröjas genom eftergift av skatt i Sverige, förordnas om att
den härstädes verkställda taxeringen skall undanröjas eller nedsättas.
Intages däremot den ståndpunkten att dubbelbeskattningen bör undanröjas
genom eftergift från den andra statens sida, underställes frågan genom
finansdepartementets försorg behörig myndighet i nämnda stat. Godtagas
därvid de från svensk sida anförda synpunkterna, beslutar sistnämnda
myndighet att skattekravet i dess hemland skall eftergivas.
Flertalet uppkommande frågor lösas i enlighet med vad nu sagts. I ett
mindre antal fall kunna de båda staternas berörda myndigheter icke omedelbart
enas om hur avtalet i dessa fall skall tolkas; först efter ytterligare
förhandlingar uppnås ett slutligt avgörande, som understundom kan ur båda
staternas synpunkt te sig som en kompromisslösning. — Ett i viss mån liknande
förfarande kan även äga rum i sådana fall, då dubbelbeskattningen
sammanhänger med spörsmål som över huvud icke uttryckligen reglerats i
avtalet i fråga.
Av det nu anförda framgår att flertalet tillämpningsfrågor av beskaffenhet
att med nuvarande ordning kräva Kungl. Maj :ts (finansdepartementets)
medverkan äro av ren tillämpningsnatur och till denna del i princip
av beskaffenhet att böra kunna överlämnas för handläggning till underordnad
myndighet. Att ett sådant överlämnande även kommer till stånd framstår
såsom angeläget med hänsyn till att ärendena ofta äro tidskrävande.
Därtill kommer att antalet dubbelbeskattningsfrågor är i och för sig stort;
som exempel kan nämnas att till finansdepartementet inkommo under vart
och ett av åren 1949—1951 mellan 50 och 100 framställningar sammanhängande
enbart med tillämpningen av det svensk-danska dubbelbeskattningsavtalet.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Om sålunda flertalet av de nu ifrågavarande ärendena är av beskaffenhet
att kunna överlämnas till annan myndighet, är det å andra sidan uppenbart,
att vissa frågor måste även framdeles handläggas av Kungl. Maj :t. Detta
gäller främst sådana spörsmål, där bestämda motsättningar de berörda staterna
emellan rörande avtalets tolkning i särskilda fall föreligga eller kunna
förutses komma att föreligga, ävensom vissa frågor om undanröjande av
dubbelbeskattning i hänseenden som icke reglerats genom avtalet eller eljest
frågor av särskild betydelse.
Att riksskattenämnden är ett organ, som i och för sig är väl lämpat
att handha sådana med tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalen sammanhängande
spörsmål, vilkas handläggning enligt vad nyss sagts bör kunna
överföras från Kungl. Maj :t (finansdepartementet), torde vara uppenbart.
Jag vill därför i princip förorda, att berörda arbetsuppgifter överföras till
nämnden.
Av det förut sagda framgår, att i dubbelbeskattningsavtalen direkt utsagts
att de berörda tillämpningsfrågorna skola handhavas av högsta finansmyndigheten
(i vissa fall finansdepartementet). Med högsta finansmyndigheten
torde ha avsetts Kungl. Maj :t. Härav följer att ett överförande av
arbetsuppgifterna i fråga förutsätter — förutom riksdagens medgivande -—
att den främmande staten förklarar sig biträda en sådan ändring i avtalet,
som ett överlämnande av uppgifterna till riksskattenämnden innebär. Skulle
riksdagen fatta beslut i enlighet med vad jag i det föregående förordat, få
alltså överläggningar efter hand upptagas med de stater, vilka träffat dubbelbeskattningsavtal
med Sverige.
Sammanfattningsvis får jag alltså förorda, att riksdagen underställes förslag
av innebörd att sådana med tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalen
avseende inkomst och förmögenhet sammanhängande frågor, som icke enligt
det förut sagda äro av beskaffenhet att böra avgöras av Kungl. Maj :t,
må av Kungl. Maj :t, efter därom med vederbörande främmande stat träffat
avtal, överlämnas till riksskattenämnden för handläggning. Då i vissa avtal
stadgats att utbyte av taxeringsuppgifter berörda stater emellan skall äga
rum, bör Kungl. Maj :t även medgivas rätt att uppdraga åt riksskattenämnden
att översända respektive mottaga dylika uppgifter.
4. Med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater
ingångna handräckningsavtal sammanhängande arbetsuppgifter.
Sverige har med vissa stater träffat avtal om ömsesidig handräckning beträffande
inkomstskatter samt andra skatter och avgifter. Sådana avtal ha
träffats med Tyska riket den 14 maj 1935 (SFS 1935:5(57 och 568 samt
1939: 23 och 206), med Frankrike den 24 december 1936 (SFS 1937: 790 och
791, 1 003—1 006 samt 1940: 1 040) med tilläggsavtal den 5 maj 1939 (SFS
1939: 945), med Amerikas Förenta Stater den 23 mars 1939 (SFS 1940: 1 042
samt 1941: 999 och 1 000), med Finland den 10 mars 1943 (SFS 1943: 286
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
och 287 samt 1950: 113 och 1951: 12) och med Norge den 17 december 1949
(SFS 1950: 591 och 592).
När handräckning skall begäras för uttagande i främmande stat av i avtalen
avsedda utskylder och avgifter, är förfarandet i princip så ordnat att
vederbörande svenska myndighet inger till länsstyrelsen en till Kungl. Maj :t
ställd ansökan om handräckning. Länsstyrelsen föranstaltar om viss utredning
och överlämnar därefter ärendet med eget yttrande till Kungl. Maj :t.
Efter vederbörlig beredning av ärendet inom finansdepartementet avgör
Kungl. Maj :t huruvida framställning hos den främmande staten skall göras
eller ej. Fattas beslut om sådan framställning, meddelas detta till finansministeriet
i den främmande staten, som uppdrager åt vederbörande myndighet
att vidtaga handräckningsåtgärder och redovisar ärendet åter till finansdepartementet
samtidigt med att indrivna medel överföras till Sveriges
riksbank. Kungl. Maj :t meddelar därefter vederbörande svenska myndigheter
vad sålunda förekommit samtidigt som de indrivna medlen tillföras den
som begärt indrivningen.
Gör den främmande staten framställning om handräckning i Sverige, skall
sådan framställning prövas av Kungl. Maj :t. I samband därmed verkställes
utredning angående vederbörandes uppehållsort o. d. Beslutar Kungl. Maj :t
om handräckning, uppdrages åt länsstyrelse att ombesörja sådan. Efter fullgjort
uppdrag redovisas ärendet till Kungl. Maj :t, som i sin tur underrättar
den som gjort framställningen om handräckning angående resultatet av densamma.
De uppgifter, som enligt det nu återgivna ankomma på Kungl. Maj :t, äro
av sådan beskaffenhet att de böra kunna överlämnas till riksskattenämnden.
Med hänsyn till ärendenas antal — mellan 2 000 och 3 000 ärenden inkomma
f. n. årligen till finansdepartementet — skulle en önskvärd avlastning
av departementets arbetsbörda i fråga om ärenden av i huvudsak rutinkaraktär
uppnås, om ett dylikt överlämnande komme till stånd. Jag får därför
i princip förorda att så sker.
Biträdes vad jag sålunda förordat synes riksdagen böra underställas förslag
till bemyndigande för Kungl. Maj:t att, i den omfattning som med
hänsyn till olika omständigheter befinnes ändamålsenligt, till riksskattenämnden
överlämna sådana med tillämpningen av ingångna handräckningsavtal
sammanhängande arbetsuppgifter, vilka för närvarande ombesörjas
av Kungl. Maj :t. I de fall, då ett dylikt överlämnande förutsätter överenskommelse
med den främmande staten, har jag — därest riksdagen skulle
lämna Kungl. Maj :t bemyndigande av nyss angiven art — för avsikt att
taga initiativ till sådan överenskommelse i syfte att möjliggöra ett överförande
av arbetsuppgifterna på riksskattenämnden fr. o. m. den 1 juli 1952
eller den senare dag, som kan befinnas lämplig.
Skulle åt riksskattenämnden uppdragas att handha med tillämpningen av
dubbelbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängande uppgifter i
enlighet med det nu sagda, synes det ligga i sakens natur att nämndens be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
13
slut i dylika ärenden icke böra kunna överklagas. Skulle riksdagen lämna
Kungl. Maj :t det av mig ifrågasatta bemyndigandet, torde detta bemyndigande
få anses innefatta rätt för Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter jämväl i
sistnämnda hänseende.
I detta sammanhang torde även få anmälas frågan om den förstärkning
av riksskattenämndens personal, som kan bli nödvändig vid ett genomförande
av den av mig i proposition nr 79 till årets riksdag föreslagna konjunkturbeskattningen.
I nämnda proposition förutskickade jag att en utökning
av riksskattenämndens personal kunde bli erforderlig men att frågan
härom borde anmälas för Kungl. Maj :t i ett senare sammanhang.
Enligt den föreslagna förordningen till konjunkturskatt skall det åligga
riksskattenämnden att taga befattning med spörsmål och utredningar i
olika hänseenden rörande konjunkturskattetaxeringar. Detta kommer utan
tvivel att i avsevärd grad öka nämndens arbetsbörda.
Sålunda skall riksskattenämnden efter framställning från landskamrerare,
taxeringsintendent, prövningsnämnd eller eljest när anledning kan anses
föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till konjunkturskatt.
Efter framställning av näringsorganisation och i vissa fall enskild skattskyldig
skall riksskattenämnden avgiva förklaring beträffande visst slag av
rörelse, att inkomstökning såsom oberoende av den särskilda konjunkturen
icke skall beskattas till konjunkturskatt. Har sådan förklaring avgivits, äger
taxeringsintendent påkalla nämndens uttalande om att förklaringen icke
skall avse viss skattskyldig.
Vidare skall nämnden fastställa grunder till ledning för skattskyldigs utredning
om prisstegring utöver omkostnadsökning vid beräkning av taxerad
merinkomst av skogsbruk i vissa fall, varjämte nämnden, när anledning
därtill uppkommer, skall till Kungl. Maj :t avgivna förslag rörande tillämpning
av konjunkturskatteförordningen. I fråga om deklarationsblanketter,
blanketter för taxeringsarbetet och anvisningar för deklaration och taxering
torde det vara lämpligt att uppdraga åt nämnden att uppgöra erforderliga
förslag.
Slutligen har riksskattenämnden att i enlighet med den allmänna bestämmelsen
i sin instruktion genom rådgivande och vägledande verksamhet främja
en riktig och enhetlig tillämpning av förordningen om konjunkturskatt.
Riksskattenämnden har såsom framgår av det nu anförda dels att meddela
beslut och vidtaga andra åtgärder i vissa grupper av ärenden, som enligt
sin natur Köra ankomma på handläggning av central myndighet, dels
ock att utöva rådgivande och vägledande verksamhet i förhållande till de
lokala taxeringsorganen. Med all sannolikhet blir det härvid ofta fråga om
komplicerade fall och fall av principiell betydelse, vilkas bedömande måste
föregås av utredningsarbete, som kan antagas bli av både arbetskrävande
och tidsödande natur. , ....
Taxeringen till konjunkturskatt skall i första instans asattas av prov -
u
Kungi. Maj.ts proposition nr 108.
ningsnämnderna, i följd varav taxeringsarbetet kommer att åvila taxeringsavdelningarna
vid länsstyrelserna. Dessa avdelningar äro redan nu och
komma även i fortsättningen att bli hårt belastade med arbetsuppgifter. Det
är därför ur det allmännas synpunkt angeläget, att riksskattenämnden beredes
möjlighet att fullgöra på densamma ankommande göromål beträffande
konjunkturskattetaxeringen med särskilt aktgivande på nödvändigheten
av att söka underlätta utförandet av de taxeringsavdelningarna åliggande
göromålen.
Ur de skattskyldigas synpunkt är det av vikt att de på riksskattenämnden
ankommande uppgifterna utföras med beaktande av de svårigheter, inför
vilka de därav berörda skattskyldiga ställas då de skola fullgöra deklarationsplikten
och andra åligganden enligt konjunkturskatteförordningen.
Med den utformning, som den föreslagna beskattningen erhållit, kan det
därmed förbundna arbetet för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna
avsevärt begränsas, om blanketter och annat material tillhandahållas
i god tid och om de beslut och direktiv, som det ankommer på riksskattenämnden
att meddela, kunna meddelas snabbt. I detta hänseende må särskilt
erinras om riksskattenämndens åliggande att från skattskyldighet och
deklarationsplikt undantaga sådana kategorier rörelseidkare, vilkas inkomstökningar
äro att anse såsom oberoende av vinstkonjunkturen. Beslut härom
böra givetvis meddelas i så god tid före deklarationstidens utgång, att de
skattskyldiga icke skola sväva i okunnighet om huruvida de ha att vidtaga
åtgärder för upprättande av deklaration eller ej. En ändamålsenlig begränsning
av deklarationsskyldigheten minskar taxeringsmaterialet och därmed
arbetet för taxeringsmyndigheterna.
Då vid beräkningen av personalbehovet för riksskattenämndens kansli
för innevarande och kommande budgetår anledning icke förelegat att räkna
med de omfattande arbetsuppgifter, som tillkomma därest konjunkturskatteförslaget
genomföres, är det ofrånkomligt att personalen förstärkes.
Behovet av personalförstärkning omfattar, såvitt nu kan bedömas, i första
hand en kvalificerad tjänsteman i taxeringsintendents eller taxeringsrevisors
ställning. Denne tjänsteman bör, så snart beslut om konjunkturskatten fattats,
uppgöra förslag till blanketter, anvisningar o. dyl. samt förbereda
andra åtgärder, som ankomma på riksskattenämnden. Efter hand bör denne
tjänsteman börja fungera såsom centralkonsulent för konjunkturskattetaxeringen
med uppgift att bereda på riksskattenämndens handläggning ankommande
ärenden och att bistå taxeringsavdelningarna med råd och upplysningar.
Särskild vikt bör läggas vid sistnämnda göromål och tjänstemannen
bör för fullgörande av sitt uppdrag kunna besöka taxeringsavdelningarna
för överläggning med tjänstemän, som ha att taga befattning med konjunkturskattetaxeringen.
För att icke kansligöromålen skola inkräkta på möjligheterna
att bistå taxeringsavdelningarna torde det bliva erforderligt, att
under viss del av den tid, varunder arbetet med taxeringen pågår, ytterligare
en tjänsteman anställes å riksskattenämndens kansli. På denne bör
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
15
ankomma att utföra löpande göromål av sådan karaktär, som i allmänhet
utföres av amanuens eller tjänsteman i motsvarande ställning.
Taxering till konjunkturskatt kan enligt den föreslagna förordningen äga
rum till och med den 31 januari 1954. Emellertid torde det knappast föreligga
behov av särskild förstärkning av riksskattenämndens personal efter
den 28 februari 1953.
För skrivgöromål i anledning av förevarande arbetsuppgifter böra beräknas
utgifter motsvarande avlöning för ett kontorsbiträde. Härjämte torde erfordras
viss ytterligare tillfällig skrivhjälp.
Kostnaderna för den personalförstärkning som sålunda föreslagits, torde,
efter ett rörligt tillägg av 33 (resp. 32) procent, kunna beräknas till 5 000
kronor för liden 1 maj—30 juni 1952 och till 21 000 kronor för tiden 1 juli
1952—28 februari 1953. Till bestridande av utgifter för skrivmaterialier,
telefon etc. torde för angivna tidsperioder böra beräknas 1 000 kronor resp.
1 500 kronor. Härutöver torde under nästa budgetår uppkomma vissa resekostnader
dels för förenämnde centralkonsulent och dels för riksskattenämndens
ledamöter vid ökat antal sammanträden i anledning av konjunkturskatteärendena.
Medelsbehovet härför torde preliminärt kunna uppskattas
till 4 000 kronor.
Vidare torde å riksskattenämnden ankommande särskilda åtgärder beträffande
merinkomst av skogsbruk kräva, att skogsteknisk sakkunskap anlitas.
Härför torde böra beräknas ett belopp av 3 000 kronor.
Då medel till i det föregående angivna ändamål ej finnas ställda till riksskattenämndens
förfogande torde bemyndigande för Kungl. Maj :t böra inhämtas
av riksdagen att från vederbörliga till riksskattenämndens verksamhet
anvisade anslag ställa erforderliga medel härför till förfogande.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen lämna Kungl. Maj:t bemyndigande att
dels uppdraga åt riksskattenämnden att fr. o. in. den 1 juli 1952 eller senare
dag, som kan befinnas lämplig, övertaga de i det föregående angivna
arbetsuppgifter, som sammanhänga med uppbörds- och taxeringsförfarandet
och som enligt nu gällande bestämmelser ankomma å Kungl. Maj :t,
ävensom —- sedan i förekommande fall avtal därom träffats med vederbörande
främmande stat — med tillämpningen av mellan Sverige och främmande
stater ingångna dubbelbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängade
arbetsuppgifter, vilkas handläggning enligt nuvarande bestämmelser
ankommer å Kungl. Maj:t;
dels ock att av de till riksskattenämndens förfogande för budgetåret
1951/52 och 1952/53 anvisade anslagen till avlöningar och omkostnader
bestrida uppkommande kostnader för riksskattenämndens handläggning av
konjunkturskatteärenden.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
527221. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.