Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
1
Nr 105.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen
den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, m. m.; given Stockholms
slott den 29 februari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av
§§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa från 225 till 235 miljoner kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 105.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj
1935 (nr 176) angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 angående
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
§ 2. § 2.
Såsom grundfond för hypotekskassan
ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande
svenska statens tre och en
halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av tvåhundratjugofem
miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara
---äro fullgjorda.
Grundfondsobligationer må,--
— kassans likvidation.
Då grundfondsobligationer — —
—- anspråk tagna.
§ 3.
Därest grundfonden skulle, genom
på hypotekskassans rörelse i dess
helhet uppkomna förluster, nedgå
till tvåhundratio miljoner kronor,
må kassan icke upptaga nytt lån,
med mindre Konungen därtill lämnar
tillstånd. Om grundfonden av
sådan anledning skulle nedgå till
Såsom grundfond för hypotekskassan
ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande
svenska statens tre och en
halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av tvåhundratrettiofem
miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara
---äro fullgjorda.
Grundfondsobligationer må, — —-
— kassans likvidation.
Då grundfondsobligationer -— —-
— anspråk tagna.
§ 3.
Därest grundfonden skulle, genom
på hypotekskassans rörelse i dess
helhet uppkomna förluster, nedgå
till tvåhundratjugu miljoner kronor,
må kassan icke upptaga nytt lån,
med mindre Konungen därtill lämnar
tillstånd. Om grundfonden av
sådan anledning skulle nedgå till
Senaste lydelse av §§ 2 och 3 se 1951:274.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
3
tvåhundra miljoner kronor, må nytt
lån icke upptagas, med mindre riksdagen
på Konungens framställning
det medgiver.
Kassans styrelse--—nu sagts.
tvåhundratio miljoner kronor, må
nytt lån icke upptagas, med mindre
riksdagen på Konungens framställning
det medgiver.
Kassans styrelse---nu sagts.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsi''ådet å Stockholms slott den 29
februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Lingman, anmäler fråga
om höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa
samt anför därvid följande.
I § 2 förordningen angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 18 maj 1951, nr 274, stadgas
att staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till förfogande såsom
grundfond för kassan ställer svenska statens 3% procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 225 miljoner
kronor.
Enligt § 3 må kassan, därest grundfonden genom på kassans rörelse i
dess helhet uppkomna förluster skulle nedgå till 210 miljoner kronor, icke
upptaga nytt lån med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar tillstånd. Om
grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till 200 miljoner kronor, må
nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på framställning av Kungl.
Maj:t det medgiver.
Vidare stadgas i § 4, att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande
obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än tio gånger grundfondens
belopp.
I skrivelse den 22 januari 1952 har styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa hemställt, att grundfondens belopp måtte höjas med 50
miljoner till 275 miljoner kronor samt att § 3 i 1935 års förordning måtte
ändras på så sätt att de där angivna gränserna höjas från 210 miljoner och
200 miljoner kronor till respektive 260 miljoner och 250 miljoner kronor.
Styrelsen har inledningsvis erinrat om att styrelsen i skrivelse den 26
oktober 1950 hemställt, att grundfondens belopp, som vid denna tidpunkt
uppgick till 200 miljoner kronor, måtte höjas med 50 miljoner till 250
miljoner kronor samt att de i § 3 angivna gränserna måtte fastställas till 235
respektive 220 miljoner kronor. Genom förenämnda författningsändring den
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
5
18 maj 1951 (nr 274) hade emellertid framställningen — av skäl som framginge
av förarbetena till ändringen (Kungl. Maj:ts proposition nr 158 och
bankoutskottets utlåtande nr 15) — bifallits endast i så måtto, att grundfonden
hade höjts med 25 miljoner till 225 miljoner kronor, varvid de nyssnämnda
gränserna hade justerats till 210 respektive 200 miljoner kronor.
Styrelsen har emellertid — med hänsyn till den betydande låneökning, som
den livliga bostadsbyggnadsverksamheten medfört för stadshypoteksinstitutionen
under år 1951 — funnit erforderligt, att frågan om grundfondens
storlek redan innevarande år toges under förnyad prövning. Styrelsen
har uttalat att nettobeloppet utelöpande obligationer per den 31 december
1951 uppgått till 2 058 miljoner kronor. Kassan ägde sålunda nämnda dag
utgiva obligationer till ett belopp av ytterligare 192 miljoner kronor. Av
detta belopp hade under år 1952 intill den dag skrivelsen vore dagtecknad
eller den 22 januari utnyttjats 10 miljoner kronor, varför den återstående
upplåningsrätten vore begränsad till 182 miljoner kronor. Följande uppställning
belyste närmare utvecklingen under senare år beträffande stadshypotekskassans
obligationsskuld.
Utlämnade |
Nettobelopp |
||
1945 års |
slut .............................. |
1430 |
1 379 |
1946 » |
T> |
1482 |
1 429 |
1947 » |
» |
1 642 |
1 588 |
1948 » |
T> |
1807 |
1 749 |
1949 » |
» |
1873 |
1 813 |
1950 » |
1 954 |
1891 |
|
1951 » |
» .............................. |
2123 |
2 058 |
Till utveckling av frågan i vad mån en marginal på 182 miljoner kronor
kunde anses tillfyllest för att möta de anspråk, som under den närmaste
tiden kunde komma att ställas på stadshypoteksinstitutionen, har styrelsen
vidare anfört följande. Netlolåneökningen under år 1951 hade uppgått till
109 miljoner kronor. Det vore givetvis icke möjligt att med någon större grad
av säkerhet bilda sig en uppfattning om den låneökning, som rörelsen kunde
resultera i under den närmaste framtiden. Någon anledning att räkna med
en minskning i lånefrekvensen syntes emellertid tills vidare icke föreligga.
Man syntes snarare av olika skäl icke kunna bortse från möjligheten av ökade
låneanspråk. Därest prövningen av frågan om en ökning av grundfonden
skulle anstå till 1953 års riksdag, skulle utlåningsrörelsen under cirka fem
kvartal framåt vara bunden vid nuvarande upplåningsrätt eller sålunda
ytterligare 182 miljoner kronor. Då emellertid stadshypoteksinstitutionen
såsom nyss framhållits tills vidare syntes böra vara beredd alt möta låneanspråk
av åtminstone samma omfattning som under 1951, borde det ytler
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
ligare utlåningsbehovet under nämnda fem kvartal beräknas till minst 210
miljoner kronor.
I anslutning till de synpunkter som framförts i förarbetena till den år
1951 företagna författningsändringen har styrelsen slutligen uttalat, att
styrelsen vore väl medveten om att kraven på en stram kreditpolitik kvarstode
med oförminskad styrka; styrelsen ansåge sig emellertid böra framhålla,
att låneanspråken på stadshypoteksinstitutionen i främsta rummet
vore beroende av omfattningen av det bostadsbyggande, som statsmakterna
etter prövning ur bostadspolitiska utgångspunkter funne vara av den angelägenhetsgrad,
att det borde givas utrymme i investeringsplanerna. Stadshypoteksinstitutionens
kreditgivning avsåge sålunda i huvudsak ändamål,
som kontrollerades inom ramen av byggnadsregleringen. Det kunde även
framhållas, att en höjning av grundfonden endast skapade formella förutsättningar
för en ökad obligationsutgivning och sålunda i och för sig icke
beredde stadshypoteksinstitutionen vidgade kreditgivningsmöjligheter. Kreditgivningens
omfattning vore beroende av möjligheterna att erhålla avsättning
för obligationerna.
Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.
Fullmäktige i riksbanken ha uttalat att fullmäktige icke kunde tillstyrka
större ökning av kassans grundfond än med 10 miljoner kronor eller från
225 till 235 miljoner kronor. Fullmäktige ha erinrat om att överläggningar
nyligen ägt rum mellan riksbanken och olika kreditinstitut rörande möjligheterna
till och formerna för en kreditåtstramning. Vid dessa överläggningar
hade bl. a. framhållits, att den skärpta kontrollen över emissioner
av obligationslån, som inginge som ett led i de kreditåtstramande åtgärderna,
även måste omfatta kassans obligationslån. Riksbanken hade vidare
understrukit vikten av att kassans låneverksamhet bedreves på ett sätt, som
stode i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden.
Även om en höjning av grundfonden endast skapade formella förutsättningar
för en ökad obligationsutgivning och icke i och för sig beredde
kassan vidgade kreditmöjligheter, ansåge sig fullmäktige icke i nuvarande
läge kunna förorda en höjning med det i framställningen angivna beloppet.
Såsom framginge av den redovisning kassan lämnat, ha fullmäktige slutligen
anfört, förelåg alltjämt vid årsskiftet 1951/52 möjligheter för kassan att
inom ramen för nuvarande grundfond öka sin utlåning med 192 miljoner
kronor. Nettolåneökningen under år 1951 uppgick till i runt tal 170 miljoner
kronor. En fondökning med 10 miljoner kronor skulle jämte den nu icke
utnyttjade upplåningen vara tillräcklig att under 1952 tillgodose låneanspråk
av samma omfattning som under 1951 och därjämte lämna erforderlig
marginal för ny prövning av frågan om ökning av grundfonden vid 1953 års
riksdag. Olägenheten av att åter då behöva förelägga riksdagen frågan,
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
7
tinge vägas mot behovet av att som ett led i kreditpolitiken kunna pröva
även de formella förutsättningarna för hypoteksinstitutionernas obligationsutgivning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat att fullmäktige icke hade
något att erinra mot bifall till den av stadshypotekskassans styrelse i ärendet
gjorda framställningen.
Bank- och fondinspektionen har uttalat att inspektionen tillstyrkte framställningen
i vad den avsåge ökning av stadshypotekskassans grundfond;
inspektionen hade ej heller något att erinra mot de i övrigt föreslagna förändringarna
i förordningen angående kassan. Inspektionen har anfört att
det med hänsyn till kassans återstående upplåningsrätt uppenbarligen vore
av vikt att frågan om ytterligare ökning av grundfonden redan nu upptoges
till prövning. Det vore härvid en lämplighetsfråga hur stor denna ökning
borde vara. Under hänvisning till önskvärdheten av att allmänt hålla tillbaka
kreditgivningen hade man vid tidigare tillfälle avsiktligt medgivit blott
en mindre ökning av grundfonden, varigenom alltså kassan hindrats att
töra en expansiv lånepolitik. Sedan beredskapslagstiftningen om räntereglering
m. m. numera kommit till stånd, hade statsmakterna emellertid redan
i sin hand tillräckliga maktmedel att hålla kreditvolymen under kontroll
varför behovet försvunne att via grundfonden kunna påverka stadshypoteksorganisationens
låneverksamhet. Någon anledning att motsätta sig den
begärda grundfondsökningen kunde därför knappast anses föreligga.
Departementschefen. Vid anmälan av föregående ärende (prop. nr 104)
angående ifrågasatt höjning av Sveriges allmänna hypoteksbanks grundfond
uttalade jag, att jag icke i nuvarande läge kunde förorda en höjning
med det i framställningen från bankens styrelse angivna beloppet. Av motsvarande
skäl som anförts i nämnda ärende anser jag mig även för stadshypotekskassans
del böra föreslå en begränsning av den begärda höjningen
av grundfondens belopp. I likhet med hankofullmäktige förordar jag sålunda
att grundfonden höjes med endast 10 miljoner till 235 miljoner kronor.
I anslutning härtill böra de i § 3 angivna gränserna vid vilka Kungl.
Maj :ts respektive riksdagens tillstånd för upptagande av nytt lån blir erforderligt
bestämmas till 220 miljoner respektive 210 miljoner kronor. Därest
riksdagen biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta
att obligationer i vederbörlig ordning skola ställas till förfogande.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga ett i enlighet med det anförda inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och .1 förordningen
den 17 maj 10.15 (nr 176) angående Konungarikei Sveriges stadshypolekskassa,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
dels ock besluta att staten skall, för ökning av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret
ställa till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner
kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående
kassan givna bestämmelserna taga obligationerna i anspråk.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Berggren.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520244