Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 4 förordningen den 16
maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank,
m. m.; given Stockholms slott den 29
februari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 4
förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank; dfls

ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Sveriges allmänna
hypoteksbank från 85 till 90 miljoner kronor.

Ili han g till riksdagens protokoll 1952.

1 saml. Nr 104.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 4 förordningen den 16 maj 1890
(nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Härigenom förordnas, att § 4 förordningen den 16 maj 1890 angående
Sveriges allmänna hypoteksbank1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av åttiofem miljoner
kronor i av staten utgivna obligationer,
ouppsägbara å innehavarens
sida samt förskrivna med fyra
och en halv procent årlig ränta;
ägande banken över dem förfoga
efter ty här nedan sägs.

Föreslagen lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av nittio miljoner
kronor i av staten utgivna obligationer,
ouppsägbara å innehavarens
sida samt förskrivna med fyra
och en halv procent årlig ränta;
ägande banken över dem förfoga
efter ty här nedan sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

1 Senaste lydelse av

4 se 1951:273.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Lingman, anmäler fråga
om höjning av grundfonden för Sveriges allmänna hgpoteksbank samt anför
därvid följande.

Enligt § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank — sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen den
18 maj 1951, nr 273 — överlämnar staten till grundfond för hypoteksbanken
genom riksgäldskontoret ett belopp av 85 miljoner kronor i av staten utgivna
obligationer, ouppsägbara å innehavarens sida samt förskrivna med
4V2 procent årlig ränta; och äger banken förfoga över dem efter vad i förordningen
närmare angives. Vidare stadgas i § 5, att hypoteksbanken må
utgiva obligationer mot viss säkerhet och att sammanlagda beloppet av utelöpande
obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än 10 gånger
beloppet av grundfonden.

I en den 17 december 1951 dagtecknad skrift har styrelsen över Sveriges
allmänna hypoteksbank hemställt, att det såsom grundfond för hypoteksbanken
överlämnade beloppet måtte höjas från 85 till 100 miljoner kronor.
Styrelsen har anfört, att beloppet av bankens utelöpande obligationer uppginge
till ca 780 miljoner kronor. Utrymme funnes sålunda för banken att
lörsälja obligationer till ett belopp av ytterligare ca 70 miljoner kronor och
att därmed möjliggöra en motsvarande kreditgivning. Vid bedömandet av
lrågan huru länge detta belopp kunde beräknas förslå för hypoteksinstitutionens
kreditgivning— inom ramen för den överenskommelse om allmänna
riktlinjer för en kreditbegränsning, som i augusti 1950 träffats mellan riksbanken
och affärsbankerna och till vilken även hypoteksinstitutionen anslutit
sig — kunde framhållas, att hypoteksinstitutionen kunde förväntas
ha att motse betydande kreditanspråk från jordbrukarna under år 1952.
Genom att skörden under år 1951 delvis slagit fel hade avsevärda lånebehov
uppstått, vilket hypoteksinstitutionen redan haft erfarenheter av i form av
ökade låneansökningar. Den väntade höjningen av taxeringsvärdena under
åi 1952 innebure bl. a. att jordbrukarna i många fall kunde omlägga sina

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi.

sekundärkrediter till bottenkrediter och därmed förbilliga krediten; taxeringsvärdena
syntes nämligen kunna tagas till utgångspunkt för åsättande
av högre belåningsvärden. Slutligen kunde påpekas, att en icke obetydlig
del av hypoteksinstitutionens utlåning föranleddes av institutionens medverkan
i långivningen mot statlig lånegaranti. Hypoteksinstitutionens andel
i den totala kreditgivningen mot statlig lånegaranti tenderade att öka.

Det syntes emellertid icke osannolikt, har bankstyrelsen vidare anfört, att
förenämnda belopp å ca 70 miljoner kronor komme att förslå för kreditgivningen
under år 1952. Däremot förefölle det mycket ovisst om beloppet
räckte till även för långivningen under första halvåret 1953. Styrelsen ville
därför föreslå, att frågan om höjning av grundfonden redan nu upptoges
och underställdes 1952 års riksdag. Det syntes styrelsen därvid lämpligt att
höjning skedde till 100 miljoner kronor.

Över styrelsens framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksbanken ha uttalat att fullmäktige icke kunde tillstyrka
större ökning av bankens grundfond än med 5 miljoner kronor, eller från
85 till 90 miljoner kronor. Fullmäktige ha erinrat om att överläggningar
nyligen ägt rum mellan riksbanken och olika kreditinstitut rörande möjligheterna
till och formerna för en kreditåtstramning. Vid dessa överläggningar
hade bl. a. framhållits, att den skärpta kontrollen över emissioner av
obligationslån, som inginge som ett led i de kreditåtstramande åtgärderna,
även måste omfatta hypoteksbankens obligationslån. Riksbanken hade vidare
understrukit vikten av, att hypoteksbankens låneverksamhet bedreves
på ett sätt, som stode i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten
på kreditmarknaden. Även om en höjning av grundfonden endast skapade
formella förutsättningar för en ökad obligationsutgivning och icke i och för
sig beredde banken vidgade kreditmöjligheter, ansåge sig fullmäktige icke
i nuvarande läge kunna förorda en höjning med det i framställningen angivna
beloppet. Fullmäktige ha framhållit att en fondökning med 5 miljoner
kronor skulle jämte den nu icke utnyttjade upplåningen vara tillräcklig att
under 1952 tillgodose låneanspråk av samma omfattning som under 1951
och därjämte lämna erforderlig marginal för ny prövning av frågan om
ökning av grundfonden vid 1953 års riksdag. Olägenheten av att åter då
behöva förelägga riksdagen frågan finge vägas mot behovet av att som ett
led i kreditpolitiken kunna pröva även de formella förutsättningarna för
hypoteksinstitutionernas obligationsutgivning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat att fullmäktige på de skäl,
som anförts till stöd för den gjorda framställningen, icke funnit anledning
till erinran mot en ökning av hypoteksbankens grundfond från 85 miljoner
kronor till 100 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10k.

5

Bank- och fondinspektionen har yttrat att inspektionen, ur de synpunkter
inspektionen företrädde, ej hade något att erinra mot bifall till framställningen.

Följande uppställning belyser utvecklingen under senare år beträffande
hypoteksbankens obligationer.

1945 års slut

1946 » »

1947 » »

1948 >

1949 » »

1950 » »

1951 > >

Obligations-skuld
(milj. kr)

Nettobelopp
utelöpande
obligationer
(milj. kr)

532

524

544

537

597

591

649

644

675

668

714

707

780

768

Departementschefen. Såsom bankofullmäktige framhållit måste den skärpta
kontroll över emissioner av obligationslån, som ingår som ett led i de
kreditåtstramande åtgärderna, även omfatta hypoteksbankens obligationslån.
Det är jämväl av vikt att hypoteksbankens låneverksamhet bedrives
på ett sätt, som står i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten
på kreditmarknaden. Ehuru det givetvis i och för sig är önskvärt att frågan
om storleken av grundfonden icke skall behöva prövas med alltför korta
mellanrum, anser jag mig likväl i nuvarande läge icke kunna förorda en
höjning med det i framställningen från bankens styrelse angivna beloppet.

Bankofullmäktige ha uttalat att en fondökning med 5 miljoner kronor
skulle jämte den icke utnyttjade upplåningen vara tillräcklig att under 1952
tillgodose låneanspråk av samma omfattning som under 1951 och därjämte
lämna erforderlig marginal för ny prövning av frågan om ökning av grundfonden
vid 1953 års riksdag. Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag
mig icke kunna förorda höjning av grundfonden med högre belopp än
bankofullmäktige tillstyrkt eller sålunda med 5 miljoner kronor från 85 till
90 miljoner kronor.

I § 4 i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank bör i enlighet
härmed vidtagas den ändringen, att det där angivna grundfondsbeloppet
ändras från 85 miljoner till 90 miljoner kronor. Därest riksdagen
biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta alt staten
skall —för ökning av hypoteksbankens grundfond — genom fullmäktige
i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 5 miljoner kronor med rätt för banken alt i enlighet med
bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga obligationerna i anspråk.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr lOi.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels antaga ett i enlighet med det anförda inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändrad lydelse av § b förordningen den 16
maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks
grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till
förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor
med rätt för banken att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna
i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Berggren.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520354