Nr 206—209.

Statsutskottets utlåtande nr 206.

Nr 206.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd pension
åt f. rf. kammarrättsrådet S. Norrman.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (II: 373) hemställer herr
Ohlin m. fl., att riksdagen måtte besluta, att f. d. kammarrättsrådet Sune
Norrman må från och med den 1 oktober 1950 under sin återstående livstid
uppbära en till belopp, svarande mot pensionsunderlaget för befattningshavare
i lönegraden Co 19 å löneplan 2, förhöjd pension jämte rörligt tilllägg
därå.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Norrman, som är född den 20 maj 1883, utnämndes till kammarrättsråd
den 29 april 1918 samt förordnades den 18 december 1942 till divisionsordförande
i kammarrätten och den 31 december 1945 att från och med den
1 januari 1946 tills vidare under den tid presidenten N. J. E. Quensel utövade
statsrådsämbete uppehålla presidentämbetet i kammarrätten, vilket
förordnande upphörde med utgången av september 1950.

Norrman var — efter att ha haft andra anställningar hos riksdagen åren
1907—1918 och 1923—1937, den senare perioden som biträdande sekreterare
hos riksdagens andra kammare — sekreterare hos riksdagens andra
kammare vid samtliga riksdagar, lagtima och urtima, under åren 1938—
1945.

Sedan Norrman av statskontoret genom beslut den 3 november 1948
förklarats berättigad att vid avgång från kammarrättsrådstjänsten åtnjuta
ålderspension, för tiden intill maj månad 1950 med 10 920 kronor samt för
tiden därefter med 10 128 kronor, i båda fallen för år räknat och jämte rörligt
tillägg, beviljades Norrman av Kungl. Maj :t nådigt avsked från kammarrättsrådstjänsten
med utgången av maj 1950. Han kvarstod emellertid,
såsom redan nämnts, vid förordnandet såsom president till och med utgången
av september 1950.

Till stöd för vår framställning om en tilläggspension åt Norrman tala —
utom redan angivna förhållanden att han under nära 5 år uppehållit presidentämbetet
i kammarrätten och under 9 riksdagar, 8 lagtima och 1 urtima,
varit andra kammarens sekreterare — följande omständigheter.

Genom beslut av 1939 års lagtima riksdag tillerkändes Norrman såsom
andra kammarens sekreterare tilläggsarvode med visst belopp för månad
räknat för tid, varunder han på grund av tjänstgöring hos riksdagen, med
avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner, åtnjutit
ledighet från statstjänsten. Till grund för riksdagens beslut, i vad angick
tilläggsarvodets storlek, låg ett av riksdagens kanslideputerade avgivet yttrande.
Enligt detta yttrande, som finnes återgivet i bankoutskottets vid
1939 års lagtima riksdag utlåtande nr 76, borde tilläggsarvodet bestämmas
till visst angivet belopp av sådan storlek, att arvodet för andra kam 1832

r>2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 206—-209.

2 Statsutskottets utlåtande nr 206.

marens sekreterare komme att »överstiga månadsavlöningen till statssekreterare»
(se s. 4).

Norrman lämnade befattningen såsom sekreterare hos riksdagens andra
kammare med 1945 års utgång för att tillträda förordnandet att uppehålla
presidentämbetet i kammarrätten, vilken befattning tillhör lönegraden
Co 19 å löneplan 2 i statens allmänna avlöningsreglemente. Det finns icke
någon anledning antaga annat än att Norrman, därest han icke mottagit
det honom erbjudna presidentförordnandet, årligen skulle hava återvalts till
andra kammarens sekreterare.

Det förtjänar slutligen framhållas, att Norrman efter nettolönesystemets
genomförande faktiskt under åren 1946—1950 erlagt mot pension såsom
president svarande pensionsavgifter samt att pensionsunderlaget efter
Norrmans avgång ur statstjänsten höjts utan att Norrmans dessförinnan
fastställda pension därigenom höjts.

På grund av vad sålunda anförts synes det oss skäligt, att Norrman tillerkännes
tilläggspension, räknat från och med den 1 oktober 1950, med
belopp, motsvarande skillnaden mellan pensionsunderlaget för befattningshavare
i 19 lönegraden å löneplan 2 och den Norrman författningsenligt
tillerkända pensionen, jämte rörligt tillägg.

I en den 2 januari 1950 dagtecknad skrift anhöll Norrman hos Kungl.
Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna honom tilläggspension från och
med månaden näst efter den, då han avgått ur-tjänst, med belopp motsvarande
skillnaden mellan pensionsunderlaget för befattningshavare i 19
lönegraden å löneplan 2 i statens allmänna avlöningsreglemente, 13 812
kronor, och den honom författningsenligt tillerkända pensionen, 10 920
kronor, eller således med 2 982 kronor jämte rörligt tillägg, eller eventuellt
göra framställning i ämnet hos riksdagen.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret följande.

Norrman syntes i första hand såsom grund för sin framställning om
tilläggspension ha velat åberopa det förhållandet, att han från och med
den 1 januari 1946 mot vikariatslön uppehållit presidentämbetet i kammarrätten.
Såväl av principiella skäl som med hänsyn till konsekvenserna
kunde statskontoret emellertid icke tillstyrka, att innehav av vikariat å
högre befattning föranledde en höjning av författningsenligt utgående pension.
Huruvida den omständigheten, att Norrman på grund av nämnda
vikariatslöneförordnande varit förhindrad att från och med år 1946 mottaga
fortsatt förordnande såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare,
kunde anses utgöra motiv för ett visst tillmötesgående av framställningen,
undandroge sig statskontorets bedömande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som bereddes tillfälle avgiva yttrande i
ärendet, anförde följande.

Fullmäktige hade ansett sig böra begränsa sitt yttrande till att avse allenast
frågan om eventuell tilläggspension till Norrman på grund av dennes
tjänstgöring såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare. Härvid
ville fullmäktige erinra om ett tidigare likartat fall, som avgjorts genom
beslut av riksdagen.

I anledning av i ämnet väckt motion hade 1921 års riksdag beslutat
tilldela första kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von Krusenstjerna,
en årlig pension under hans återstående livstid till sådant belopp,
att densamma jämte honom från statsverket tillkommande pension upp -

Statsutskottets utlåtande nr 206.

ginge till 9 000 kronor, motsvarande det då högsta medgivna pensionsunderlaget
för civila befattningshavare i statens tjänst, justitieråd och regeringsråd
undantagna. Krusenstjerna hade då tjänstgjort såsom sekreterare
hos första kammaren alltsedan år 1881 och avgått från denna befattning
med 1922 års riksdags slut. Krusenstjerna hade sålunda vid sin
avgång tjänstgjort såsom första kammarens sekreterare under icke mindre
än 42 riksdagar. — Härutöver kunde nämnas, att i ytterligare ett antal fall
förekommit, att riksdagen i anledning av motionsvis gjorda framställningar
tillerkänt tjänstemän hos riksdagen eller dess utskott pension. Förhållandena
hade dock i dessa fall icke varit likartade med det nu ifrågavarande
och kunde således icke tjäna till ledning för bedömande av Norrmans pensionsfråga.

Vid en jämförelse mellan Norrmans och von Ivrusenstjernas pensionsfall
trädde emellertid omedelbart i förgrunden den avsevärt längre tid den
senare tjänstgjort såsom sekreterare i en riksdagens kammare, 42 år mot
Norrmans 8 år. Även om det finge antagas, att Norrman skulle ha erhållit
fortsatt förordnande såsom andra kammarens sekreterare, därest han icke
från och med den 1 januari 1946 förordnats att uppehålla presidentämbetet
i kammarrätten, syntes det fullmäktige, med hänsyn till den relativt
korta tid Norrman tjänstgjort såsom andra kammarens sekreterare,
i viss mån tveksamt, huruvida han borde komma i åtnjutande av någon
tilläggspension enbart på grund av denna sin tjänstgöring. Ett bedömande
av denna fråga syntes ankomma på riksdagen, därest frågan underställdes
denna.

Sedan frågan om tilläggspension åt Norrman numera motionsvägen underställts
riksdagens prövning, har Norrman den 31 januari 1952 återkallat
sin förenämnda hos Kungl. Maj:t gjorda framställning i ämnet.

Utskottet. I den nu väckta motionen åberopas till stöd för förslaget om
beredande av tilläggspension åt Norrman såväl den omständigheten att
Norrman under närmare fem år — mot vikariatslön — uppehållit presidentämbetet
i kammarrätten som att han under nio riksdagar — åtta lagtima
och en urtima — varit andra kammarens sekreterare. Med beaktande
av de av statskontoret åberopade skälen finner utskottet emellertid i likhet
med nämnda ämbetsverk det av Norrman innehavda vikariatslöneförordnandet
icke i och för sig böra föranleda en höjning av den honom författningsenligt
tillkommande pensionen. Vad angår frågan om beviljande
av tilläggspension åt Norrman under hänsynstagande till hans omförmälda
tjänstgöring såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare får utskottet
erinra, att frågan om beredande av pension åt den hos riksdagen
tillfälligt anställda personalen för närvarande är under utredning genom
en särskild av riksgäldsfullmäktige tillsatt kommitté. Enligt vad utskottet
inhämtat, har kommitténs arbete ännu icke fortskridit så långt, att ställning
inom kommittén kunnat tagas till principerna för en eventuell pensionsreglering
för ifrågavarande personal. Det synes utskottet därför icke
lämpligt att nu, utan avbidan på resultatet av kommitténs arbete, ingå i
saklig prövning av den väckta motionen, i vad densamma avser att Norrman
skulle beredas pensionsförbättring under hänsynstagande till hans

Statsutskottets utlåtande nr 206.

förenämnda tjänstgöring hos riksdagen. Vid angivna förhållanden kan utskottet
icke tillstyrka någon åtgärd i anledning av motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 373 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,
Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom, Lodenius, Ragnar Persson, Axel
Andersson och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Thapper, Widén,
Birke, Wedén och Svensson i Alingsås.