Utrikesutskottets utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner angående
Sveriges utträde ur den s. k. Marshallorganisationen,
p
Uti en inom första kammaren av herr öhman och herr Persson, Ola,
väckt motion, nr 7, ävensom uti en likalydande inom andra kammaren av
herr Hagberg i Luleå m. fl. väckt motion, nr 8, har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär, att den i enlighet med bestämmelserna
i artikel 27 i ''Konventionen angående europeiskt ekonomiskt samarbete’
anmäler landets utträde ur denna konvention samt i enlighet med bestämmelserna
i artikel XI punkt 2 i ''Överenskommelse angående ekonomiskt
samarbete mellan Sverige och Amerikas förenta stater’, uppsäger
överenskommelsen».
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Utöver skäl, som framförts i tidigare motioner med samma
yrkande, vilka utskottet ej funnit böra föranleda någon riksdagens åtgärd,
anföres i de nu föreliggande motionerna, att »svenska regeringen meddelat,
att Sverige icke är i behov av Marshallån», samt att »Marshallplanen officiellt
utlöpte med utgången av december månad 1951». Motionärerna anse, att
den logiska konsekvensen av Marshallplanens upphörande borde vara, att
»Marshallorganisationen upplöstes». Samtidigt göra motionärerna gällande,
att amerikanska regeringen ej har denna avsikt utan i stället ersatt »Administrationen
för ekonomiskt samarbete» med »Administrationen för ömsesidig
säkerhet».
Utskottet vill framhålla, att vad motionärerna anfört är missvisande. De i
motionen angivna amerikanska organisationerna äro interna administrativa
organ. Sveriges anslutning till Konventionen angående europeiskt ekonomiskt
samarbete medför medlemskap i den enligt konventionen upprättade
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete, den s. k. Parisorganisationen.
Denna — som har till uppgift att främja ekonomiskt samarbete
mellan de i organisationen ingående länderna — är fristående från
de ovannämnda amerikanska organen. Utskottet finner, att motionärerna
icke anfört något, som motiverar Sveriges uppsägande av Konventionen angående
europeiskt ekonomiskt samarbete.
Vad beträffar den av motionärerna med tidigare nämnd motivering påyrkade
uppsägningen från svensk sida av Konventionen angående ekonomiskt
samarbete mellan Sverige och Amerikas förenta stater må följande
erinras.
Den sammanlagda tilldelningen för Sveriges del enligt avtalet med Amerikas
förenta stater om ekonomiskt samarbete uppgick från Marshallperiodens
början fram till slutet av budgetåret 1950/51, då tilldelningen för
Sveriges del upphörde, till 118 452 000 dollar.
Bihaitg till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 1 avd. Nr 2—4.
2
Utrikesutskottets utlåtande nr 2.
Genom skrivelse den 27 augusti 1951 underrättades den amerikanska
regeringen om att man på svensk sida beslutat att från och med den 1 september
1951 icke tillgodogöra sig då ännu ej disponerade delar, cirka 11
milj. dollar, av den villkorliga dollarhjälp, som tilldelats Sverige mot upprättandet
av en ingående debetbalans i den europeiska betalningsunionen.
Såsom förutsättning för avståendet av hjälpen skulle gälla, att Sverige gottskreves
motsvarande belopp i den europeiska betalningsunionen. Detta har
numera skett.
Den av Sverige faktiskt utnyttjade Marshallhjälpen stannade sålunda vid
ca 107 milj. dollar. Av detta belopp ha 20,4 milj. dollar utgått som lån.
Lånet löper med 2% procents ränta, som börjar räknas den 1 juli 1952 och
skall erläggas halvårsvis fr. o. m. den 31 december 1952. Lånet skall återbetalas
under perioden 1956—1983. Resten har varit s. k. villkorlig hjälp,
för vilken återbetalningsskyldighet ej föreligger. Vad som erhållits såsom
villkorlig hjälp utgör dels ersättning för dragningsrätter genom vilka Sveriges
överskottsexport under budgetåren 1948/49 och 1949/50 till vissa andra
Marshalländer finansierats, dels kompensation för att Sverige under budgetåret
1950/51 ställt ett belopp, i svenska kronor motsvarande 21,2 milj. dollar,
till den europeiska betalningsunionens förfogande. Innebörden i den villkorliga
hjälpen kan kort uttryckt angivas så, att svensk export till mjukvalutaländer
i viss omfattning betalats med dollar tack vare denna hjälp.
Icke mindre än 37 procent av Sveriges hela dollarbetalda import under
1949 — det år då Marshallorganisationen började utnyttjas — finansierades
med Marshalldollar. Därefter har hjälpens andel i denna import successivt
sjunkit och var under januari—augusti 1951 15 procent. Huvuddelen av
Marshallmedlen — ca 60 procent — har använts för inköp av olja, medan
18 procent ha använts för betalning av maskiner, 8 procent för stål och
andra metaller samt resten för kemikalier, bildelar m. m.
Utskottet anser, att det tillkommer regeringen att ta det initiativ, som må
vara påkallat i det läge, som uppkommit till följd av att Sverige icke längre
mottager eller utnyttjar dollar, som ställts till förfogande av Förenta staterna
inom ramen för det europeiska hjälpprogrammet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1:7 och 11:8 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1952.
På utrikesutskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Sandler, Strand, Ohlon, Domö, Wigforss,
von Heland, Elmgren och Näsgård;
från andra kammaren: herrar Fast, Hall, Pettersson i Dahl och Edberg.