Statsutskottets utlåtande nr 6.
1
Xr 6.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga
statsutgifter för budgetåret 1952/53 under sjätte
huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
Kommunikationsdepartementet.
1 :o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I propositionen nr 1
har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4
januari 1952) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i
personalförteckningen för kommunikationsdepartementet uppföra ytterligare
en kontorsbiträdestjänst i Ca 8, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för departementet, att tillämpas tills vidare fr. o. in.
budgetåret 1952/53, dels ock till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 657 600 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 533 600 kronor.
Anslagsförhöjningen betingas främst av den av 1951 års riksdag beslutade
regleringen av vissa chefslöner samt omräkningen av det rörliga tillägget
enligt gällande procentsats. I fråga om personalförteckningen innebär Kungl.
Maj :ts förslag att däri uppföres ytterligare en kontorsbiträdestjänst i Ca 8.
Utskottet, som intet har att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
kommunikationsdepartementet uppföra ytterligare en kontorsbiträdestjänst
i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsdepartementet,
att tilfämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53:
1 —eio 92 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr fl.
2
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Avlöningsstat.
1. Avlöning till departementschefen ..................... 31 500
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 303 700
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 170 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 151 800
Summa kronor 657 600
c) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 657 600 kronor.
2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 2 och 3) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
45 100 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 3, s. 4—19) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att företaga vissa i statsrådsprotokollet angivna ändringar i personalförteckningen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder, som må erfordras i anledning av
omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kansli- och kameralbyråer,
dels godkänna av föredraganden förordad avlöningsstat för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1952/53, dels ock till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 036 000 kronor, varav
2 518 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 4 090 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår höjes med 1 358 000 kronor.
Genom beslut den 25 augusti 1950 förordnade Kungl. Maj :t, att översyn
skulle verkställas av organisationen och personalbehovet inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kansli- och kameralbyråer. Med stöd av Kungl.
Maj :ts i detta sammanhang meddelade bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet tre utredningsmän för att verkställa
den anbefallda översynen.
Utredningsmännens i anledning härav framlagda organisationsförslag
innebär sammanfattningsvis följande.
De nuvarande kansli- och kameralbyråerna ersättas med dels en administrativ
byrå, omfattande ett kamrerarkontor och en i fråga om arbetsuppgifterna
något utvidgad personalavdelning, dels en juridisk byrå, omfattande
den nuvarande kanslibyråchefen och ombudsmannaexpeditionen, dels
Statsutskottets utlåtande nr 6.
3
en till byggnads- och underhållsbyrån överflyttad avdelning för arbetarärenden,
dels slutligen en ny, till sistnämnda byrå förlagd avdelning för
teknisk-ekonomisk granskningsverksamhet. Av revisionskontoret överflyttas
mindre delar till kamrerarkontoret samt till riksräkenskapsverket.
Återstoden indrages. I samband med utredningen av de allmänna organisatoriska
spörsmålen ha utredningsmännen också till bedömande upptagit
vissa frågor om förändring av befintliga tjänster, personalförstärkning
in. m.
Beträffande den närmare innebörden av utredningsmännens förslag
torde få hänvisas till propositionen (s. 6—15).
Över utredningsmännens förslag ha yttranden avgivits av ett tiotal myndigheter
in. in. (s. 15 och 16).
Vad beträffar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personaläskanden i
övrigt torde få hänvisas till propositionen (s. 4—6).
Föredraganden tillstyrker, att medel anvisas för två assistenttjänster i
högst Cg 22 på avdelningen för arbetsorganisation samt för bibehållande i
styrelsens tjänst av den i styrelsens framställning redovisade personal på
vägbvrån och konslruktionsbyrån, som redan finnes anställd med anlitande
av anslaget till Planering av allmänna arbeten eller genom överskridande
av anslagsposten till icke-ordinarie personal. Av hithörande tjänster anses
av föredraganden i personalförteckningen t. v. böra uppföras endast en
förste byråingenjörstjänst i Ce 29. Årskostnaderna för den här avsedda personalen
uppgå till sammanlagt ca 250 000 kronor.
Föredraganden föreslår vidare dels att en överingenjör sbefattning hos
styrelsen uppflyttas från Cp 15 till Cp 16 och dels att i styrelsens personalförteckning
på övergångsstat temporärt uppföras två överinspektörstjänster
i Cp 13, avsedda att bibehållas så länge överinspektörerna K. Kinch och
K. H. Håård komma att innehava desamma, varvid två överinspektörstjänster
i Cp 10 skola hållas vakanta. Dessa förändringar medföra en ökning
av avlöningsanslaget med 5 400 kronor. I personalförteckningen böra
vidare enligt föredraganden uppföras ytterligare 20 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8 för beredande av ordinarie anställning åt viss biträdespersonal enligt
grunderna för reglerad befordringsgång. Slutligen föreslår föredraganden
en höjning av arvodesposten med 3 000 kronor.
De sålunda tillstyrkta ökningsbeloppen samt av styrelsen angivna kostnadsökningar
för löneklassuppflyttningar, reglerad befordringsgång och
omräkning av det rörliga tillägget skulle vid oförändrad organisation medföra
ett anslagsbehov av 5 170 700 kronor.
Beträffande frågan om kansli- och kameralbyråernas omorganisation
har föredraganden anfört följande.
»Frånsett några detaljer, till vilka jag återkommer i det följande, anser
jag mig kunna biträda det framlagda organisationsförslaget.
Jag tillstyrker sålunda den föreslagna ändringen i byråindelningen samt
avvecklingen av revisionskontoret.
4
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Med anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket
anfört angående personalbehovet för den siffergranskning av
vägförvaltningarnas räkenskaper, som skulle förläggas till styrelsens kainrerarkontor,
har jag funnit mig böra föreslå den avvikelsen från utredningsmännens
förslag, att för detta arbete överföras från revisionskontoret
två kanslibiträden — ett i Ca It och ett i Cell — i stället för två kontorsbiträden.
Kungl. Maj:t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att vidtaga
de övergångsåtgärder, som kunna befinnas erforderliga i samband med
indragningen av revisionskontoret och omorganisationen i övrigt. Jag förutsätter
härvid att de tjänster, som uppföras på riksräkenskapsverkets
stat i samband med omorganisationen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
skola tillsättas genom överflyttning av övertalig personal från
styrelsen.
Avgörande skäl synas mig ha förebragts för att den av utredningsmännen
förordade teknisk-ekonomiska granskningsverksamheten nu prövas i
praktiken. I avvaktan på närmare erfarenhet bör den härför avsedda personalen
begränsas till två befattningshavare. I personalförteckningen bör
för ändamålet uppföras två tjänster i Ce 29 med alternativ tjänstebenäinning
förste byråingenjör/förste byråsekreterare. Granskningsverksamheten
bör i enlighet med utredningsmännens förslag i organisatoriskt hänseende
förläggas till byggnads- och underhållsbyrån.
Vad angår de av utredningsmännen föreslagna tjänsteförändringarua
tillstyrker jag i fråga om personalavdelningen dels att en förste byråsekreterartjänst
i Ca 29 förändras till en byrådirektör stjänst i Ca 31 och dels
att en byråsekreterartjänst i Ca 24 utbytes mot en förste byråsekreterartjänst
i Ca 27. Beträffande kamrerarkontoret biträder jag förslaget om utbyte
av två amanuenstjänster mot en bokliållartjänst i Ca 21 och en kontorsskrivartjänst
i Ce 19 men däremot icke förslaget om ordinariesättning
av befattningen såsom biträdande kamrerare. Den av utredningsmännen
förordade förändringen av en kansliskrivartjänst i Ca 15 till kanslibiträdestjänst
i Ca 11 bör genomföras vid uppkommande vakans på befattningen.
I enlighet med statskontorets förslag bör frågan om löneställningen för
generaldirektörens och överdirektörens handsekreterare avgöras först efter
biträdesutredningens prövning av frågan. Utredningsmännens beräkning av
personalbehovet för arkiv- och biblioteksgöromål föranleder ingen erinran
från min sida. Till frågorna om uppflyttning av chefen för arbetaravdelningen
samt förste byråsekreteraren och ombudsmannen till byrådirektörer
i Ca 31 ävensom av eu förste byråsekreterare på juridiska byrån från
Ca 27 till Ca 29 är jag icke beredd att taga ställning, förrän tjänsteförteckningskommittén
avgivit förslag i ämnet. Däremot anser jag mig beträffande
juridiska byrån kunna tillstyrka att eu byråsekreterartjänst i Ca 24
utbytes mot en förste byråsekreterartjänst i Ca 27 samt att en förste byråsekreterartjänst
i Cg 27 överföres till extra ordinarie stat. Med inrättandet
Statsutskottets utlåtande nr 6.
5
av den föreslagna nya amanuenstjänsten på nyssnämnda byrå bör anstå
tills vidare i avvaktan på ytterligare erfarenhet om arbetsuppgifternas omfattning.
Vad slutligen angår den i statskontorets yttrande omförmälda
byråsekrcterartjänsten i Ca 24, som är avsedd för arbetaravdelningen
inom byggnads- och underhållsbyrån, vill jag med hänsyn till vad som
anförts om rekryteringen till denna tjänst föreslå en ändring av tjänstebenämningen
till assistent.
De yrkanden om ytterligare löneförbättringar och personalförstärkningar,
som framförts i vissa av remissyttrandena, kan jag icke tillstyrka.
Med de organisationsförändringar, som jag nu förordat, skulle den förut
angivna anslagssumman för nästa budgetår komma att minskas till
5 036 000 kronor.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ewerlöf in. fl. (I: 337) och den andra inom andra kammaren av
herr Hjalmarson m. fl. (11:441), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts,
att riksdagen måtte besluta, utöver vad i statsverkspropositionen föreslås,
inrätta en förste byråingenjörsbefattning i Ce 29 å vägbyrån, avdelningen
för landsbygden, samt i samband därmed uttala att minst motsvarande begränsning
bör göras på andra avdelningar inom styrelsen;
dels ock en inom andra kammaren av herr Håstad väckt motion (11:453),
i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta, att biträdande kamrerartjänsten
i lönegrad Ce 27 hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överflyttas
till ordinarie stat.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:441 och 11:453.
Utskottet. I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt förslag om ett flertal personalförstärkningar.
Föredraganden har emellertid endast delvis funnit sig kunna tillstyrka styrelsens
förslag. Häremot ha i de båda likalydande motionerna I: 337 och
11:441 vissa erinringar framförts. Under hänvisning till planerings- och
projekteringsarbetets stora betydelse ha sålunda motionärerna ansett en
förstärkning av vägbyråns personal på avdelningen för landsbygden med
åtminstone en förste byråingenjör vara ofrånkomlig. Samtidigt borde enligt
motionärernas mening en reducering av personalen i minst motsvarande
omfattning på andra avdelningar inom styrelsen vara möjlig.
Utskottet vill för sin del starkt understryka den vikt som icke minst i
nuvarande läge måste tillmätas den av motionärerna berörda verksamheten.
Uppenbarligen erfordras, därest den nu ifrågasatta upprustningen av landets
vägväsende skall snabbt kunna genomföras, eu noga förberedd planläggning
och projektering av vederbörande arbetsföretag. I avvaktan på närmare
erfarenhet rörande den inverkan, som nämnda upprustning kan
Statsutskottets utlåtande nr 6.
6
komma att få på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation,
har emellertid utskottet funnit sig böra godtaga Kungl. Maj :ts förslag och
kan sålunda icke biträda motionärernas yrkande. Utskottet förutsätter dock
att Kungl. Maj :t, därest trängande behov av ytterligare personalförstärkning
på förevarande område skulle uppstå, bereder styrelsen möjlighet att
genom överskridande av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal anställa den extra arbetskraft som må befinnas erforderlig.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget om viss omorganisation av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kansli- och kameralbyråer finner utskottet
ändamålsenligt. Vad föredraganden i anslutning härtill anfört och
förordat har icke givit utskottet anledning till annan erinran än att utskottet,
i likhet med vad i motionen II: 453 förordats, anser att tjänsten såsom
biträdande kamrerare hos styrelsen bör ordinariesättas.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag i övrigt hemställer utskottet.
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med bifall till motionen II: 453 samt med avslag å motionerna
1:337 och 11:441, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i
fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de förändringar i
personalförteckningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som av utskottet förordats;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder
som må erfordras i anledning av omorganisation av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens kansli- och kameralbyråer;
c) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 585 000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t .................. 7 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för -
slagsvis ...................................................... 2 205 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 1 239 000
Summa kronor 5 036 000
d) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 036 000
kronor, varav 2 518 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
4:o) Väg- och vaUenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 19 och 20), som innebär höjd medelsanvisning
för nästa budgetår med 137 000 kronor, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6.
7
att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 991 000 kronor, varav 495 500 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.
5:o) Vägförvaltningarna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s.
20—27) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för vägförvaltningarna uppföra ytterligare 16 kontor sbiträdestjänster
i Ca 8, dels godkänna av föredraganden förordad avlöningsstat
för vägförvaltningarna, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1952/53, dels ock till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 13 435 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 11 000 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
14 053 000 kronor för nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 20—25).
Över styrelsens framställning har yttrande avgivits av statskontoret (s.
25).
Föredraganden har först beträffande vägförvaltningarnas projekteringspersonal
anfört följande.
»För projektering av vägar och broar finnes vid vägförvaltningarna dels
viss på avlöningsstaten uppförd personal och dels viss extra personal, som
avlönas från det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget till Planering
av allmänna arbeten och är avsedd för förtidsplanering av arbeten, vilka
skola ingå i en investeringsreserv för vägväsendet. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
framställning synes nu framgå att den förstnämnda personalen
är för knapp icke blott för att hinna förnya investeringsreserven,
allteftersom de i denna reserv ingående företagen komma till utförande
eller av olika anledningar måste utmönstras, utan även för att kunna bemästra
de ordinarie projekteringsuppgifterna. På grund härav ha vägförvaltningarna,
enligt vad styrelsen uppger, blivit nödsakade att numera disponera
den för förtidsplaneringen avsedda personalen nästan uteslutande för
omedelbart aktuella investeringsobjekt. Den betydande anslagsökning
för avlönande av projekteringspersonal, som styrelsen nu begärt, sammanhänger
med här angivna förhållanden samt med den omständigheten att
anslaget till Planering av allmänna arbeten skall avvecklas med utgången
av innevarande budgetår, ökningen innefattar sålunda i stort sett endast
medel för att bibehålla den nuvarande projekteringspersonalens numerär
oförändrad. Med hänsyn till de skäl för styrelsens framställning, som sålunda
föreligga, och då jag i det följande kommer att tillstyrka medel fölen
väsentlig ökning av väg- och brobyggnadsverksamheten, vill jag icke
8
Statsutskottets utlåtande nr 6.
motsätta mig en förstärkning av väg- och vattenbyggnadsverkets ordinarie
personalresurser för projekteringsverksamheten av i huvudsak den storleksordning
som styrelsen föreslagit. Jag tillstyrker, att i anslaget inräknas
ett belopp av 225 000 kronor för ändamålet. Tills ytterligare någon erfarenhet
vunnits rörande personalbehovet på förevarande område bör den nya
personalen endast anställas som extra.»
Föredraganden föreslår vidare, att medel beräknas för anställande av
följande ytterligare personal, nämligen dels fyra vågmästare i Ce 17 och
tolv biträden i reglerad befordringsgång för vägförvaltningarnas arbetsuppgifter
beträffande enskild väghållning, dels en distriktsingenjör i Cg 29 för
vatten- och avloppsverlcsamheten och dels slutligen en bromästare i Ce 16
och tre maskinister i Ce 12 för skötseln av svängspannet på den nya bron
vid Hjulsta. Årskostnaden för denna personalökning uppgår till sammanlagt
ungefär 156 000 kronor. För löneklassuppflyttningar och uppflyttningar
enligt reglerad befordringsgång samt för omräkning av det rörliga tillägget
bör slutligen enligt föredraganden anslaget uppräknas med sammanlagt
ca 2 126 000 kronor.
Beträffande den av styrelsen föreslagna överflyttningen av lönekostnaderna
för personalen vid Falsterbokanalen till anslaget Underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder har föredraganden intet haft
att erinra.
Slutligen föreslår föredraganden, att i personalförteckningen för vägförvaltningarna
uppföras ytterligare 16 kontorsbiträdestjänster i Ca 8 för beredande
av ordinarie anställning åt viss biträdespersonal enligt grunderna
för den reglerade befordringsgången.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom
andra kammaren väckta motioner, den ena av herrar Ähman och Strandh
(II: 368), i vilken hemställts att riksdagen utöver vad Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
föreslagit beslutar erforderliga medel å vägförvaltningarnas
avlöningsstat för inrättande av 2 vägmästarbefattningar i lönegrad
Ce 17 och 10 kanslibi trädest jänster i lönegrad Ce 11, den andra av herr
Hansson i Skediga (II: 440), i vilken hemställts att vägförvaltningarnas
personal för den enskilda väghållningen måtte i överensstämmelse med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens äskande förstärkas med 8 vägmästartjänster.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Å riksstaten för innevarande budgetår är vägförvaltningarnas
avlöningsanslag uppfört med 11 milj. kronor. För nästa budgetår har
Kungl. Maj :t föreslagit en höjning av anslaget med 2 435 000 kronor, huvudsakligen
till följd av vissa automatiska utgiftsstegringar. I sistnämnda
belopp ha därjämte inräknats medel för nyanställning av bl. a. följande
personal, nämligen fyra vågmästare i Ce 17 och tolv biträden i reglerad
befordringsgång för vägförvaltningarnas arbetsuppgifter beträffande en
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
9
skild väghållning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsäskanden på
denna punkt avse åtta vägmästartjänster, tolv kanslibiträdestjänster och
tio skriv- eller kontorsbiträdestjänster. Under hänvisning härtill har i
motionen II: 368 hemställts, att riksdagen utöver vad Kungl. Maj :t i förevarande
hänseende föreslagit ville besluta anvisa erforderliga medel för inrättande
av två vägmästarbefattningar och tio kanslibiträdestjänster. Vidare
har i motionen II: 440 förordats en förstärkning av vägförvaltningarnas
ifrågavarande personal med ytterligare åtta vågmästare.
Såvitt utskottet kan bedöma, måste den personal som vägförvaltningarna
f. n. ha till sitt förfogande för den enskilda väghållningen anses vara otillräcklig.
En ytterligare förstärkning av denna personal skulle därför vara
i hög grad önskvärd. Med hänsyn till de stegrade krav som nu även i övrigt
ställas på den statliga vägadministrationen anser dock utskottet, att man
på förevarande område bör iakttaga viss försiktighet, då det gäller inrättandet
av nya tjänster, varför utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts
förslag. I överensstämmelse med vad utskottet under näst föregående punkt
förordat beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens projekteringsverksamhet
förutsätter emellertid utskottet, att behovet av för den enskilda
väghållningen oundgängligt nödvändig personal skall t. v. kunna tillgodoses
genom anställande av tillfällig arbetskraft, i den mån Kungl. Maj :t finner
så erforderligt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna II: 368 och II: 440,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för vägförvaltningarna uppföra ytterligare 16 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningarna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 5 379 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för -
slagsvis ...................................................... 4 854 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 3 202 000
Summa kronor 13 435 000
c) till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 13 435 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattcmedlen.
6:o) Vägförvaltningarna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 6, s. 27 och 28) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vägförvaltningarna: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 913 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 6.
7 :o) De lokala vägnämnderna m, m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 7, s. 29), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till De lokala vägnämnderna m. m. för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
8:o) Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 8, s. 29), som
innebär anslagshöjning för nästa budgetår med 75 000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Reglering av vissa skador inom vägoch
vattenbyggnadsstgrclsens ämbetsområde för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor.
9:o) Allmän översikt över beräkningen av väganslagen för budgetåret
1952/53. Före behandlingen av de olika anslagen till vägunderhåll och
vägbyggnader har Kungl. Maj :t (punkt 9, s. 29—43) lämnat en översikt
över beräkningen av väganslagen för budgetåret 1952/53.
I det ekonomiska långtidsprogram för åren 1951—1955, som framlagts
av särskilt tillkallade utredningsmän (SOU 1951: 30), har mot bakgrunden
av den inträdda utvecklingen på vägtrafikens område ett försök gjorts att
bedöma behovet av åtgärder på vägväsendets område för nämnda tidsperiod.
Vägväsendets behov av ökade investeringar för perioden 1951—
1955 har av utredningen angivits till genomsnittligt 150 milj. kronor per
år utöver 1950 års investeringsvolym, varav för statliga investeringar 100
milj. kronor och för kommunala 50 milj. kronor. I det utkast till investeringsbudget
för 1951—55, som utredningen upprättat, har för vägväsendets
del rekommenderats en höjning av investeringsnivån under perioden med
genomsnittligt 90 milj. kronor per år utöver 1950 års nivå. Därav hänföra
sig 60 milj. kronor till de statliga och 30 milj. kronor till de kommunala
vägarna.
I sina petita för budgetåret 1952/53 (skr. 3/s 1951) har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bl. a. erinrat om de omfattande skador på vägnätet, som
uppkommo under tjällossningen våren 1951. De konsekvenser dessa skador
medfört på olika områden, ej minst för näringslivet, torde vara så kända,
framhåller styrelsen, att det icke är erforderligt att närmare redogöra för
dem.
Styrelsen erinrar vidare om att styrelsen tidigare såsom huvudmotivering
för ökade anslag till vägväsendet framhållit det ekonomiskt berättigade i
stora investeringar på vägområdet. Utvecklingen har emellertid lett till ett
sådant tillstånd på vägområdet, att ökade investeringar äro icke blott berät
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
11
tigade utan oundgängligen nödvändiga, såvida man icke vill riskera, att förhållandena
under år 1951 — med tidvis inträffande avbrott i betydelsefulla
vägförbindelser och under längre tid svårframkomliga vägar — skola upprepas
alltför många år framåt. Det är nämligen icke längre möjligt att undvika,
att sådana förhållanden — och till och med i försvårad grad — kunna
komma att inträda under de år framåt, som erfordras för att taga igen vad
som hittills eftersatts på vägväsendets område. Till detta bedömande säger
sig styrelsen ha kommit utan att bortse från det förhållandet, att 1951 års
tjällossning i södra Sverige varit en företeelse, som åtminstone till vissa
delar av sina yttringar icke tidigare förekommit i denna del av landet.
Med hänsyn till de konsekvenser nuvarande förhållanden på landets
vägar ha på skilda områden, kan det enligt styrelsens uppfattning ej vara
försvarligt att underlåta att av landets samlade resurser avdela en väsentligt
större del än hittills för att förbättra vägkommunikationerna. Tillståndet
på vägområdet motiverar, att även i jämförelse med andra angelägna
behov vägväsendets behov måste få prioritet.
De resurser, som enligt styrelsen nu måste ställas till vägväsendets förfogande
i tillräcklig omfattning, äro anslagsmedel, arbetskraft och material.
Medlen till vägväsendet ha hittills i huvudsak utgått av automobilskattemedel.
För budgetåret 1952/53 räknar styrelsen med en väsentlig stegring
i inflytande automobilskattemedel i förhållande till motsvarande beräkning
för innevarande budgetår. Ett allvarligt övervägande av finansieringsfrågan
bör enligt styrelsens uppfattning giva vid handen, att erforderliga medel
borde kunna ställas till förfogande. I det läge, som nu föreligger på vägområdet,
kunna emellertid väginvesteringarna under de närmaste åren icke få
begränsas av huru stort belopp man beräknar skall inflyta under just det
budgetåret. Lägets allvar kräver, att under de närmaste åren begränsningen
genomföres endast med hänsyn till vilken arbetsvolym, som är möjlig att
uppnå med anspänning av alla krafter.
Knappheten på arbetskraft har bedömts komma att bestå de närmaste
åren. Styrelsen förmenar emellertid, att väginvesteringarna nu måste få
prioritet. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att om läget i fråga om
svensk arbetskraft bedömes icke medgiva väsentlig utökning av vägbyggnadsverksamheten,
anslagsmedlen icke böra begränsas av detta skäl, förrän
det allvarligt övervägts huruvida man icke i sådant läge bör söka erhålla
utländsk arbetskraft. Inom andra delar av näringslivet, som varit av avgörande
betydelse för hushållningen, har ju denna utväg redan måst tillgripas.
Materialfrågan synes — så som den nu bedömes — icke behöva framstå
såsom den trånga sektionen för väginvesteringarna.
För eu riktig planläggning av investeringarna inom vägväsendet är det
enligt styrelsens uppfattning nu nödvändigt, att statsmakterna uttala sig
för eu bestämd politik på vägområdet för de kommande åren. Antingen
måste man, framhåller styrelsen, taga konsekvensen av den hittills inträdda
12 Statsutskottets utlåtande nr 6.
trafikutvecklingen och av det som närmast tillätes fortgå på trafikområdet
genom att besluta om samt genomföra en snabb och genomgripande förbättring
av vägarna eller måste man genom tvångsregleringar och effektiv kontroll
av deras tillämpning återföra vägtrafiken till vad som svarar mot
vägarnas tillstånd. Sådana regleringar måste bli omfattande och långt gående.
Man måste räkna med att de i manga fall komma att innebära ytterligare
nedsättningar i hjultrvcken och avstängningar vid tjällossningar samt höjda
straffsatser för att hindra överträdelser. Det kan emellertid ifrågasättas om
den utvägen — så långt som trafikutvecklingen tillåtits fortgå — står till
buds att genomföra. Men även om man väljer den enligt styrelsens mening
enda riktiga lösningen, nämligen en snabb och genomgripande förbättring
av vägarna, komma de närmaste åren att medföra stora svårigheter icke
blott för trafiken utan även för väg- och vattenbyggnadsverket, framför allt
dess verkställande förvaltningar, vilka få uppgiften att under den pågående,
överväldigande trafiken bringa vägarna i skick. En bestämd inställning
måste emellertid, påpekar styrelsen, tagas, då det nuvarande tillståndet icke
kan få fortgå längre bl. a. med hänsyn till vägarnas fortgående förstöring
och nuvarande otillfredsställande förhållanden på trafiksäkerhetsområdet.
Beslut bör enligt styrelsens mening sålunda fattas om ett mera långsiktigt
investeringsprogram för vägväsendet. Ur såväl planläggnings- som
utförandesynpunkt måste detta få en successiv stegring. För väg- och brobyggnader
på landsbygden föreslår styrelsen följande minimiomslutning.
Kalenderår |
Investeringsram |
1952 ........... |
................. 165 |
1953 ........... |
................ 200 |
1954 ........... |
................. 240 |
1955 ........... |
................ 280 |
1956 ........... |
................ 320 |
Anslaget till Bidrag till byggande av vägar och gator inom städer, som
äro väghållare, bör enligt styrelsen på motsvarande sätt successivt ökas till
minst 70 milj. kronor senast år 1956.
Styrelsen betonar, att den angivna investeringsramen endast är att betrakta
som preliminär och angivande storleksordningen av de investeringar
som, såvitt nu kan bedömas, böra kunna genomföras under de närmaste
åren. Skulle förhållandena bliva sådana, att stegringen kan ske snabbare,
bör detta utnyttjas för att minska den tid, som kräves för att inhämta
trafikens försprång.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställer, att sådana direktiv lämnas,
att styrelsen kan planlägga arbetsprogrammen så att desamma år 1956 uppgå
till förenämnda belopp räknat i 1951 års löne- och prisnivå. Samtidigt
framhåller styrelsen att, om en planläggning göres under sådana förutsättningar,
det också är nödvändigt att de faktiska investeringarna under de år
planläggningen avser överensstämma med denna.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
13
Vad angår anslagen för de statliga väginvesteringarna har styrelsen därjämte
föreslagit en förändring i fråga om beräkningsprinciperna.
Styrelsen, som i tidigare petita framhållit angelägenheten av en återgång
till kalenderår som grund för beräkningen av anslagsbehoven, anser att
förändringen beträffande väg- och brobyggnadsanslagen icke bör ske successivt
utan med en gång från och med budgetåret 1952/53 för att avsedd nytta
ur planläggningssvnpunkt skall ernås. Styrelsen har därför räknat med
att medel skola anvisas i sådan omfattning att en övergång till kalenderårsberäkning
kan äga rum. Detta medför att anslagsmedel äskas såväl för senare
hälften av kalenderåret 1952 som för kalenderåret 1953. För anslaget till Vägbeläggningar
gäller redan nu kalenderårsberäkning, varför anslagsäskandet
å detta anslag avser endast kalenderåret 1953. För anslagen till Byggande
av bro vid Bergnäset samt Byggande av bro vid Hjulsta anser styrelsen att,
i likhet med vad som hittills varit fallet, medelsanvisningen kan avse endast
budgetåret 1952/53.
I utlåtande (skr. 1951) över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petita
erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om att vägväsendet under de senaste åren
varit hänvisat att tillgodose sina ökade investeringsbehov huvudsakligen
genom ökad mekanisering och rationalisering, byggande i större utsträckning
på tidpunkter under året, då arbetskraftstillgången varit rikligare,
samt tillvaratagande av'' lokala arbetskraftsreserver. Under hänvisning till
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt sin skrivelse angående investeringsanslag
för verkets förrådsfond avser att successivt förbättra och utvidga
sin maskinpark för att möjliggöra den fortgående mekaniseringen
och rationaliseringen av vägunderhålls- och vägbyggnadsarbeten, framhåller
arbetsmarknadsstyrelsen att detta ligger helt i linje med vad styrelsen
anfört angående arbetskraftstillgången.
Styrelsen har därefter till behandling upptagit frågan om tillgodoseende
av arbetskraftsbehovet för de ökade väginvesteringarna. Beträffande de synpunkter
styrelsen härvid anfört torde få hänvisas till propositionen (s. 34
—37).
Avslutningsvis framhåller styrelsen att erfarenheterna från byggnadsregleringen
utvisa, att det icke medför några avsevärda olägenheter om
byggnads- och anläggningsverksamheten vid uppgörandet av ett investeringsprogram
från början inställes på en något lägre nivå än den maximalt
genomförbara. Skulle arbetskraft under den period som avses visa sig stå
till förfogande i större utsträckning än beräknat, är det i allmänhet lätt
att utvidga anläggningsverksamheten under förutsättning att erforderlig
detaljplanering av lämpliga företag utförts samt att medel för arbetenas
utförande stå till förfogande. Liksom i sitt yttrande över motsvarande
anslagsäskanden för innevarande budgetår anser sig arbetsmarknadsstyrelsen
därför böra framhålla önskvärdheten av att anslagen i fråga tillmätas
med beaktande av denna synpunkt. — Om å andra sidan investeringsverksamheten
från början inriktas på en högre nivå än som senare
14 Statsutskottets utlåtande nr 6.
visar sig genomförbart, riskerar man, att genomgripande ändringar i programmet
till följd av genom arbetskrafts- eller materialbrist påtvungna
inskränkningar bli nödvändiga. Vilka olägenheter en dylik inriktning av
ansträngningarna kan medföra har bl. a. framhållits av 1951 års bostadsutredning
i en nyligen avgiven promemoria.
Föredraganden har först beträffande anslagen till de statliga väginvesteringarna
erinrat om att dessa investeringar sedan ingången av
år 1951 icke längre regleras genom särskilda byggnadstillstånd utan genom
eu av Kungl. Maj :t fastställd ram för medelsförbrukningen samt genom
kontroll över arbetskraftstillförseln till vägväsendet. Vidare anför föredraganden
härom följande.
»För budgetåret 1950/51 hade för ifrågavarande investeringar fastställts
en medelsförbrukningsram av 110 milj. kronor. Rambeloppet inbegrep icke
utgifterna under anslaget Vissa vägbyggnadsarbeten till den del detsamma
användes i direkt svsselsättningssyfte och ej heller det på tilläggsstat anvisade
anslaget Vissa vägreparationer. Det visade sig emellertid att nettoutgifterna
inom medelsförbrukningsramen vid budgetårets utgång endast
uppnått en summa av 97,4 milj. kronor och alltså understigit rambeloppet
med 12,6 milj. kronor, trots att avsevärda löne- och prisstegringar inträtt
under budgetåret. Anledningen till eftersläpningen var enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen — förutom den allmänna bristen på arbetskraft —
den omständigheten, att arbetena på grund av den ovanligt snörika vintern
och den sena våren icke kunde komma i gång vid beräknad tidpunkt. En
bidragande orsak var också, att en stor del av den ordinarie arbetskraften
under månaderna april—juni måste insättas på reparation av under våren
uppkomna tjälskador på vägnätet. Sådana arbeten utfördes under budgetåret
till ett belopp av ca 4,5 milj. kronor.
För innevarande budgetår gäller i realiteten samma rambelopp som för
1950/51, ehuru det med hänsyn till inträdda löne- och prisstegringar nominellt
höjts till 135 milj. kronor. Föreliggande, delvis beräknade utgiftssiffror
för 1951 synas giva vid handen att nettoutgiften för detta år kommer att
stanna vid ca 115 milj. kronor. Enligt uppgifter, som vägförvaltningarna
efter samråd med länsarbetsnämnderna lämnat omkring den 1 december
1951, skulle det finnas möjligheter att för budgetåret 1951/52 utan rubbningar
på arbetsmarknaden öka anläggningsverksamheten med några miljoner
kronor utöver den omslutning, som är fixerad genom gällande medelsförbrukningsram.
Om en sådan ökning, vilken alltså skulle falla helt på
sista hälften av budgetåret, verkligen skulle visa sig genomförbar, torde
frågan om en höjning av rambeloppet få upptagas till övervägande. För att
minska de svårigheter, som kunna föreligga på det finansiella planet när
det gäller att fullfölja det för innevarande budgetår uppgjorda investeringsprogrammet,
kommer jag i annat sammanhang denna dag att tillstyrka
en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning om utverkande
av bemyndigande för Kungl. Maj :t att tillfälligt under budgetåret överföra
Statsutskottets utlåtande nr 6.
15
medel mellan vissa av de anslag, som omfattas av medelsförbrukningsrarnen.
Vid bedömande av vägförvaltningarnas uppgifter om möjligheterna
att öka investeringsverksamheten bör emellertid observeras att väg- och
vattenbyggnadsverket — såsom framgår av den redogörelse jag kommer att
lämna vid anmälan denna dag av vissa frågor om anslag på tilläggsstat -—
samtidigt förutsättes skola dels slutföra de pågående tjälskadereparationerna
till en kostnad av ca 6 milj. kronor under senare hälften av budgetåret
1951/52 och dels öka vägunderhållsarbetets omfattning. Mot bakgrunden
härav har jag vid anslagsberäkningen ansett mig försiktigtvis icke
böra räkna med en större total nettoutgift inom medelsförbrukningsramcn
för budgetåret 1951/52 än 125 milj. kronor, frånsett den ökning
som kan föranledas av ytterligare löne- och prisstegringar.
I sina petita för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med stor skärpa framhållit, att arbetet på upprustningen av det allmänna
vägnätet måste forceras, och har närmare utvecklat skälen härför. Styrelsen
föreslår nu, att för de statliga väginvesteringarna måtte fastställas ett
minimiprogram för åren 1952—56, enligt vilket den årliga investeringsvolymen
skulle ökas till 165 milj. kronor för 1952, 200 milj. kronor för
1953 och sedan successivt till 320 milj. kronor för 1956. Den sammanlagda
ökningen för de fem åren i förhållande till den för innevarande budgetår
fixerade investeringsnivån uppgår till 530 milj. kronor. Styrelsens anslagsäskanden
för budgetåret 1952/53 ha grundats på detta program.
Att det inom vägväsendet föreligger stora investeringsbehov av hög angelägenhetsgrad
har vitsordats från många håll. Jag vill bär endast erinra
om de i det föregående refererade uttalanden som 1950 års långtidsutredning
gjort i ämnet. Behovet av ökade åtgärder har också på ett påtagligt
sätt bestyrkts av de brister i vägnätet, som framkommit i samband med de
svåra tjälskadorna 1949 och 1951. Eu ökning av anläggningsverksamheten
i överensstämmelse med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda
investeringsprogrammet framstår därför som i hög grad önskvärd
och bör enligt min mening uppställas som ett mål. Jag nödgas emellertid
samtidigt konstatera att förutsättningarna för att förverkliga detta program
i dagens läge te sig allt annat än ljusa. Vad som härvid i första hand
bereder bekymmer är arbetskraftsfrågan. För att ge ett ungefärligt mått på
arbetskraftsbehovet kan jag nämna att en höjning av investeringsnivån
med 30 milj. kronor överslagsvis kan beräknas kräva eu ökad arbetskraftsinsats
av ca 1 000 årsarbetare under förutsättning av en jämförelsevis
ganska långt driven mekanisering av arbetena. Enbart för att uppnå den
för 1953 ifrågasatta omfattningen av anläggningsverksamheten skulle alltså
erfordras ett arbetskraftstillskott av minst ett par tusen årsarbetare. Såsom
framgår av arbetsmarknadsstyrelsens yttrande torde under rådande förhållanden
på arbetsmarknaden möjligheterna att rekrytera arbetskraft till
vägväsendet från andra verksamhetsområden huvudsakligen inskränka sig
16
Statsutskottets utlåtande nr 6.
till ett ianspråktagande av säsongmässigt friställd arbetskraft inom jordbruket
och skogsbruket samt av vissa andra arbetskraftsreserver. Tanken på att
därutöver överföra för vägarbeten lämpad arbetskraft från andra områden,
t. ex. från jordbruket, skogsbruket eller byggnadsproduktionen, synes under
nuvarande förhållanden vara i stort sett utesluten bl. a.med hänsyn till den
arbetskraftsbrist som råder även inom dessa områden. Under sådana omständigheter
framstår det som särskilt betydelsefullt att den arbetskraft,
som redan står till vägväsendets förfogande, tages i anspråk i största möjliga
utsträckning. Enligt vad som upplysts mig har väg- och vattenbyggnadsverket
också planerat sin verksamhet för innevarande år med särskilt
beaktande av denna synpunkt. Som eu ytterligare utväg att öka vägväsendets
resurser bör slutligen nämnas möjligheten av att anlita utländsk
arbetskraft. Undersökningar i detta hänseende pågå f. n. Jag är emellertid
för dagen icke i tillfälle att uttala mig om huruvida dessa undersökningar
kunna komma att leda till några positiva resultat.
Såsom torde framgå av den här lämnade redogörelsen är det f. n. i hög
grad vanskligt att söka framlägga någon beräkning av den investeringsökning,
som kan bli möjlig inom vägväsendet, även om man begränsar sig
till den närmaste framtiden. Inga omständigheter synas f. n. föreligga som
ge anledning att räkna med några lättnader på arbetsmarknaden. Mot bakgrunden
härav men med en optimistisk bedömning av de faktorer, som
kunna påverka arbetskraftsförsörjningen inom vägväsendet i gynnsam
riktning, har jag ansett mig böra räkna med en omslutning av högst 140
milj. kronor för 1952 och högst 170 milj. kronor för 1953. Jag har härvid
även tagit hänsyn till den fördyring, som kan väntas uppkomma genom att
vägarbeten förutsatts komma till utförande i ökad utsträckning vintertid.
Av de nyss angivna beloppen kunna ca 156 milj. kronor beräknas falla
på budgetåret 1952/53.
Jag kommer härefter till frågan om anslagsberäkningen för nämnda
budgetår. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med åberopande av vissa
uttalanden i 1951 års statsverksproposition (bil. 8 s. 24) och statsutskottets
utlåtande 1951:6 (s. 11) föreslagit, att man i fråga om anslagen för de
statliga väginvesteringarna nu skulle övergå till beräkning för kalenderår.
Detta innebär att i riksstaten för budgetåret 1952/53 skulle anvisas anslag,
som täcka medelsbehovet icke blott för nämnda budgetår utan även för
andra halvåret 1953. För anslaget till Vägbeläggningar gäller redan nu en
dylik kalenderårsberäkning. Anslagen till de båda stora brobyggnaderna
vid Bergnäset och Hjulsta har styrelsen ansett böra som hittills beräknas
för budgetår.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsberäkning för här ifrågavarande
anslagsgrupp framgår sammanfattningsvis av följande sammanställning.
Statsutskottets utlåtande nr 6''.
17
Milj. kr.
Disponibla medel lh 1951 ................................................... 168,5
Beräknad medelsförbrukning 1951/52 .................................... 135,4
Beräknad reservation 3% 1952 ............................................. 33, i
Beräknad medelsförbrukning 2:a halvåret 1952 ........................ 104,6
Beräknad medelsförbrukning 1953 196,5
Nettobehov av anslagsmedel, att anvisas för 1952/53 ............... 269,i
Anslagsmarginaler ............................................................ 20,9
Anslagssumma, att anvisas för 1952/53 .................................... 290,o
Mot den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna omläggningen
av anslagsberäkningen, som innebär en återgång till tidigare tillämpad
praxis och som ansluter sig till vägstadgans bestämmelser om flerårsplanerna
för vägbyggnader, har jag i princip intet att erinra. I fråga om
anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar, för vilket behovet av
en kalenderårsräkning icke är lika markerat, synes dock reformen tills
vidare kunna anstå.
Med utgångspunkt från vad jag tidigare anfört om medelsförbrukningen
och med tillämpning av kalenderår sprincipen i den utsträckning jag nyss
förordat har jag kommit fram till följande justerade anslagsberäkning.
Milj. kr.
Disponibla medel lh 1951 ................................................... 168,5
Beräknad medelsförbrukning 1951/52 .................................... 125,o
Beräknad reservation S0/6 1952 ............................................. 43,5
Beräknad medelsförbrukning 2:a halvåret 1952 ........................ 84,o
Beräknad medelsförbrukning 1953 ....................................... 170,o
Nettobehov av anslagsmedel, att anvisas för 1952/53 .................. 181,5
Anslagsmarginaler ............................................................... 39,o
Anslagssumma, att anvisas för 1952/53 .................................... 220,5
Av den angivna medelsförbrukningen av (84 + 170) 254 milj. kronor för
tiden 1 juli 1952—31 december 1953 ha vid anslagsberäkningen avdragits
29 milj. kronor, utgörande beräknade utgifter under andra halvåret 1953
å de anslag, vilka fortfarande skulle beräknas för budgetår. Det framräknade
nettobehovet av anslagsmedel utgör skillnaden mellan den sålunda
reducerade medelsförbrukningssumman (254 — 29) 225 milj. kronor och
reservationen 43,5 milj. kronor. Till detta nettobehov av (225,o — 43,5)
181,5 milj. kronor har lagts en reserv för kostnadsstegringar, förskjutningar
i medelsförbrukningen mellan olika anslag m. m. av 39,0 milj.
kronor, motsvarande något mer än 20 % av nettobehovssumman.
Den av mig tillstyrka anslagssumman av 220,5 milj. kronor innebär en
ökning från innevarande budgetår med 93,4 milj. kronor men i förhållande
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag en minskning med 69,5 milj.
kronor.»
Beträffande beräkningen av de övriga väganslagen anför föredraganden
följande.
2—(>10 52 Bihang till riksdagens protokoll 1U52. 6 sand. Nr 6.
18
Statsutskottets utlåtande nr 6.
»Summan av bidragsanslagen till kommunala och enskilda väginvesteringar
har för nästa budgetår höjts från 21,5 milj. kronor till
32,5 milj. kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för ändamålet
begärt sammanlagt 36,5 milj. kronor. Den av mig tillstyrkta ökningen faller
med 8,5 milj. kronor på anslaget Bidrag till byggande av vägar och gator
och med 2,5 milj. kronor på anslaget Bidrag till byggande av enskilda vägar.
Höjningen av det förstnämnda anslaget sammanhänger bl. a. med en beräknad
eftersläpning i bidragstilldelningen för redan utförda eller pågående
arbeten.
För den anslagsgrupp, som omfattar anslagen för det statliga vägunderhållet
och vissa andra driftsutgifter har, i huvudsaklig
överensstämmelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, beräknats
en anslagssumma av ungefär 198,2 milj. kronor, innefattande en ökning
med sammanlagt ca 29,8 milj. kronor Härav belöpa 28 milj. kronor
på anslaget till Vägunderhållet. Denna höjning är avsedd dels att täcka
vissa löne- och prisstegringar och dels att möjliggöra en viss ökning av
arbetsvolymen. Beträffande de övriga anslagen inom gruppen förordar
jag för anslaget till Bidrag till underhåll av enskilda vägar in. m. en ökning
med 2,2 milj. kronor samt för återstoden en nettominskning med ca 0,4
milj. kronor.
Vad slutligen angår förslagsanslaget till bidrag till underhåll av
vägar och gator i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare,
förutses en automatisk utgiftsstegring under detta anslag från 15,s
till 28,o milj. kronor.»
Föredraganden framhåller därefter, att enligt den sålunda redovisade
beräkningen av väganslagen skulle dessa för budgetåret 1952/53 uppgå till
sammanlagt (220,5 + 32,5 + 198,2 + 28,o) 479,2 milj. kronor eller mera
exakt angivet 479 245 400 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande
till motsvarande på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslagssumma
med omkring 146,5 milj. kronor.
Den angivna anslagssumman av 479,2 milj. kronor skall praktiskt
taget helt täckas av automobilskattemedel. Mot dessa medel skola därjämte
avräknas dels vissa andra anslag under sjätte huvudtiteln, beräknade till
sammanlagt ca 22,9 milj. kronor, dels vissa anslagsbelopp under nionde och
elfte huvudtitlarna om sammanlagt ca 2,5 milj. kronor. Det totalbelopp, som
skulle täckas av automobilskattemedel, utgör alltså i avrundat tal 504,7 milj.
kronor, d. v. s. omkring 150 milj. kronor mera än motsvarande i riksstaten
för innevarande budgetår beräknade utgifter.
Slutligen erinrar föredraganden att chefen för finansdepartementet i
annat sammanhang beräknat automobilskattemedelsinkomsterna för budgetåret
1952/53 till 505 milj. kronor. Av detta belopp skulle alltså ca 504,7
milj. kronor disponeras för att täcka anslag å driftbudgeten. Återstoden,
ca 0,3 milj. kronor, anses böra tillföras budgetutjämningsfonden och där
redovisas under särskild titel.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
19
I de båda likalydande motionerna I: 337 och II: 441 (jfr punkten 3:o) i
det föregående) har såvitt nu är i fråga hemställts, att riksdagen måtte
dels fastställa nedan angivna investeringsprogram för väg- och brobyggnader
på landsbygden
dels besluta att anslagen till Bidrag till byggande av vägar och gator
inom städer, som äro väghållare, på motsvarande sätt successivt skola ökas
till 70 milj. kronor, senast år 1956;
dels uttala att anslag för budgetåret 1952/53 avseende investeringar till
vägväsendet under tiden 1 juli 1952— 31 december 1953, vilka visa sig
erforderliga utöver vad i statsverkspropositionen föreslagits, må inom
ramen för ovanstående investeringsprogram äskas å tilläggsstat;
dels besluta att de anslag, som skola täckas av inflytande automobilskattemedel,
skola avräknas på det sätt som i motionerna anvisats;
dels ock i övrigt beakta vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionen 11:441.
Utskottet. I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
starkt understrukit angelägenheten av utökade investeringar
på vägväsendets område. För att en riktig planläggning av investeringsverksamheten
skall kunna ske, är det enligt styrelsens mening nu
nödvändigt, att statsmakterna uttala sig för en bestämd politik härutinnan
för de kommande åren. Beslut anses sålunda böra fattas om ett mera långsiktigt
program för vägväsendets upprustning. I anslutning härtill har styrelsen
beträffande väg- och brobyggnader på landsbygden föreslagit viss
minimiomslutning, innebärande för kalenderåren 1952—1956 investeringsramar
av respektive 165, 200, 240, 280 och 320 milj. kronor. Vidare har
förutsatts att bidragsanslaget till de kommunala väginvesteringarna skall
på motsvarande sätt successivt ökas till minst 70 milj. kronor senast år 1956.
Föredraganden har givit uttryck åt den uppfattningen, att en ökning
av anläggningsverksamhcten i överensstämmelse med det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framlagda investeringsprogrammet framstår som
i hög grad önskvärd och därför bör uppställas som ett mål. Samtidigt har
emellertid föredraganden funnit sig böra konstatera, att förutsättningarna
för ett förverkligande av detta program i dagens läge te sig allt annat än
ljusa. Anledningen härtill är i främsta rummet rådande brist på arbetskraft.
Med hänsyn härtill har föredraganden ansett det vara synnerligen
vanskligt att söka framlägga någon beräkning av den investeringsverksamhet
som kan bli möjlig inom vägväsendet, även om man begränsar sig
Kalenderår
I nvesteringsram
milj. kronor
1952
1953
1954
1955
1956
155
190
240
280
320;
20
Statsutskottets utlåtande nr 6.
till den närmaste framtiden. På grundval av vissa överväganden har emellertid
föredraganden funnit sig böra räkna med en omslutning av högst
140 milj. kronor för år 1952 och högst 170 milj. kronor för år 1953. Detta
motsvarar för budgetåret 1952/53 en investeringsvolym av ca 156 milj.
kronor.
För finansiering av detta program skulle enligt föredragandens beräkningar
anslagen till de statliga väginvesteringarna för nästa budgetår behöva
anvisas med ett sammanlagt belopp av 220,5 milj. kronor. Anslagssumman,
vari inräknats viss medelsreserv, innebär en ökning från innevarande
budgetår med 93,4 milj. kronor. Delvis sammanhänger denna förhöjning
därmed, att för huvudparten av hithörande anslag förutsatts en
övergång till kalenderårsberäkning, varför anslagsbeloppen tillmätts för
att täcka medelsbehovet jämväl under andra halvåret 1953.
I de båda likalydande motionerna 1:337 och 11:441 har föreslagits, att
riksdagen nu skulle fastställa ett investeringsprogram för vägväsendet,
som med vissa jämkningar ansluter sig till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda planen. I samband därmed ha framförts en rad olika
synpunkter på frågan om vägväsendets upprustning. Vidare har gjorts
gällande, att Kungl. Maj :ts förevarande förslag icke skulle innebära någon
ökning av väginvesteringarnas realvärde. Enligt motionärernas uppfattning
skulle nämligen vid bifall till detta förslag allenast 199,5 milj. kronor vara
disponibla för nu ifrågavarande ändamål under nästa budgetår. Då motsvarande
belopp för innevarande budgetår med hänsyn till penningvärdeförsämringen
anses böra uppskattas till 202,2 milj. kronor, skulle sålunda en
faktisk reducering av anslagssumman med ca 3 milj. kronor ha skett.
Till de av motionärerna i förevarande sammanhang förordade åtgärderna
återkommer utskottet i det följande. Beträffande spörsmålet om den
närmare innebörden av Kungl. Maj:ts förslag vill emellertid utskottet redan
här framhålla, att motionärernas uttalande på denna punkt icke kan anses
styrkt. De synpunkter som härutinnan framförts i motionerna synas delvis
grunda sig på en missuppfattning av de i statsverkspropositionen redovisade
sifferuppgifterna, vilket framför allt tagit sig uttryck däri, att någon klar
åtskillnad icke gjorts mellan medelsanvisning och medelsförbrukning. Ovan
angivna belopp av 199,5 milj. kronor har sålunda erhållits genom att till
den beräknade anslagsreservationen per den 30 juni 1952 — 43,5 milj. kronor
— lagts den av föredraganden för nästa budgetår beräknade omslutningssiffran
av 156 milj. kronor. För att en mera rättvisande jämförelse skall
kunna göras, bör emellertid reservationen ökas med den för nästa budgetår
äskade anslagssumman, vilken dock torde böra reduceras med ca 60,o milj.
kronor, motsvarande den på sista halvåret 1953 belöpande delen av de anslag,
under vilka på grund av övergången till kalenderårsberäkning förutsatts
skola anvisas medel för perioden den 1 juli 1952—den 31 december
1953. Detta ger ett sammanlagt anslagsbelopp av (43,5 + 220,5-—60,o =)
204,o milj. kronor, vilket överstiger den av motionärerna för innevarande
budgetår angivna summan med (204,o -— 202,2 =) 1,8 milj. kronor. Anslags
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
21
mässigt sett innebär detta uppenbarligen icke någon mera avsevärd förhöjning.
Samtidigt vill emellertid utskottet framhålla att dylika beräkningar,
vilka måste utmärkas av en viss konstruktion, på sin höjd kunna tillmätas
ett rent teoretiskt intresse, då storleken av tillgängliga anslagsmedel ju icke
utgör något mått på själva investeringsverksamhetens omfattning. Vad som
i detta sammanhang äger betydelse är de faktiska investeringsutgifter som
föredraganden räknar med under här ifrågavarande båda budgetår. Siffrorna
äro i detta fall respektive 125 och 156 milj. kronor, innebärande en reell
ökning av omslutningen med 31 milj. kronor.
Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år framhållit önskvärdheten
av utökade investeringar på vägväsendets område. Att en mera
väsentlig vidgning av medelsförbrukningsramcn nu avses skola komma till
stånd är därför enligt utskottets mening att hälsa med tillfredsställelse.
Såsom icke minst av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petitaskrivelse
framgår, har av skilda anledningar situationen utvecklats därhän, att upprustningen
av vägväsendet f. n. framstår som en statlig angelägenhet av
yttersta vikt. Behovet av målmedvetna åtgärder på förevarande område har
jämväl bestyrkts av 1950 års långtidsutredning. Mot bakgrunden härav
kunna vägande skäl åberopas för den uppfattning som kommit till
uttryck i förenämnda motioner, nämligen att investeringsverksamheten
bör ytterligare intensifieras och anslutas till en mera långsiktig plan. Med
hänsyn till de många ovissa faktorer som i detta sammanhang måste beaktas
och icke minst göra en framtidsbedömning vansklig har emellertid
utskottet ansett sig böra godtaga det av Kungl. Maj:t nu framlagda programmet.
Enligt utskottets mening utesluter detta givetvis icke att investeringsverksamheten
ytterligare ökas, därest reella förutsättningar härför befinnas
föreligga. Utskottet har sålunda under hand erhållit den upplysningen,
att väg- och vattenbyggnadsverket räknar med alt innevarande
budgetår kunna uppnå en investeringsvolym som avsevärt överstiger den
i statsverkspropositionen förutsatta. Denna möjlighet har föredraganden
för övrigt själv ansett vara icke alldeles otänkbar. Utskottet har för sin del
intet att erinra mot att i ett dylikt läge, vare sig det inträffar innevarande
eller nästa budgetår, vederbörande medelsförbrukningsrainar utökas i erforderlig
mån. Såsom i förenämnda motioner framhållits torde därvid, om
så skulle visa sig nödvändigt, frågan om anvisande av tilläggsstatsanslag fä
upptagas till övervägande. Utskottet vill i detta sammanhang jämväl göra det
uttalandet, att det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att — sedan ytterligare
erfarenhet vunnits rörande de olika faktorer som påverka hithörande
spörsmål -— närmare pröva i vad mån det kan befinnas ändamålsenligt
att för riksdagen framlägga ett investeringsprogram för vägväsendet på
längre sikt.
Såsom föredraganden erinrat, utgör rådande brist på arbetskraft det
kanske största hindret för en mera omfattande utökning av investeringsverksamheten.
Denna fråga har även ingående berörts i motionerna I: 337
och 11:441. Till åtskilliga av de synpunkter som därvid utvecklats kan
22
Statsutskottets utlåtande nr 6.
utskottet ansluta sig. Utskottet anser sålunda, att i nuvarande läge den fördyring
av vägbyggandet som uppstår genom ökad tillämpning av vinterarbete
bör inom rimliga gränser kunna godtagas. Särskild uppmärksamhet
synes därvid böra ägnas de rent lokala förhållandena; problemet har för
Norrlands vidkommande särskild aktualitet. Däremot är utskottet med
hänsyn till de alltmer framträdande rubbningarna på den svenska arbetsmarknaden
icke övertygat om lämpligheten av att anlita utländsk arbetskraft.
Utskottet förutsätter därför att behovet härutinnan i möjligaste
mån skall kunna tillgodoses genom inhemska arbetare.
I syfte att få till stånd en administrativ förenkling ha motionärerna
vidare föreslagit en mindre rigorös uppdelning av väganslagen. Att på
förevarande område en viss omgruppering kunde vara ändamålsenlig håller
utskottet icke för uteslutet. Däremot finner utskottet det synnerligen tveksamt,
om förenklingen bör drivas så långt som motionärerna avse. Riksdagen
torde sålunda även i fortsättningen böra äga möjlighet att påverka
den närmare fördelningen av de anslagsmedel som ställas till vägväsendets
förfogande. Under alla omständigheter synes erfarenheten av
den av föredraganden förordade omläggningen till kalenderårsberäkning
böra avvaktas, innan några mera genomgripande förändringar i anslagsuppställningen
vidtagas. Redan vid behandlingen av anslagsäskandena
under sjätte huvudtiteln i 1951 års statsverksproposition förklarade utskottet
sin anslutning till tanken på en övergång till dylik kalenderårsberäkning,
och utskottet är alltjämt av den uppfattningen, att en åtgärd av
nu föreslagen innebörd kommer att medföra väsentliga lättnader i väg- och
vattenbyggnadsverkets administrativa bestyr. I detta sammanhang må
jämväl erinras om att årets riksdag, med bifall till vad utskottet i sitt utlåtande
nr 19 förordat, bemyndigat Kungl. Maj :t att tillfälligt under innevarande
budgetår överföra medel mellan vissa hithörande anslag.
Såsom ovan framhållits har medelsbehovet under anslagen till de statliga
väginvesteringarna för nästa budgetår beräknats till ett sammanlagt belopp
av 220,5 milj. kronor. Kungl. Maj :ts förslag härutinnan har icke givit
utskottet anledning till erinran. Utskottet kan jämväl godtaga de principer
som lagts till grund för fördelningen av nämnda anslagssumma, innebärande
att ombyggnadsanslagen nu höjas förhållandevis mera än nvanläggningsanslagen.
Beträffande övriga väganslag må följande framhållas.
För de båda bidragsanslagen till kommunala och enskilda väginvesteringar
har förutsatts en utökad medelsanvisning med 8,5 respektive 2,5
milj. kronor. Höjningen av det förstnämnda anslaget, avseende bidrag till
byggande av vägar och gator, har huvudsakligen motiverats med den eftersläpning
som inträtt i fråga om bidragstilldelningen för redan utförda eller
pågående arbeten. Vidare har till det statliga vägunderhållet äskats ett från
160 till 188 milj. kronor förhöjt anslag, varvid syftet varit att dels få
täckning för vissa kostnadsstegringar och dels möjliggöra viss ökning av
arbetsvolymen. För bidragsanslaget till underhåll av enskilda vägar m. in.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
23
har föreslagits en ökning med 2,2 milj. kronor, medan för övriga anslag
som avse löpande driftutgifter redovisas en nettominskning med ca 0,4
milj. kronor. Detta sammanhänger väsentligen därmed, att sådana kostnader
som hittills bestritts från anslaget till projektering av vägar och broar
förutsatts skola fr. o. in. nästa budgetår belasta vederbörande byggnadsanslag
respektive bidragsanslaget till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.
Vad slutligen angår förslagsanslaget till bidrag till underhåll av
vägar och gator väntas under detta anslag en automatisk utgiftsstegring
från 15,8 till 28,o milj. kronor uppkomma.
Ej heller i nu angivna delar har utskottet funnit anledning till erinran
mot de i statsverkspropositionen framlagda anslagsberäkningarna.
Vid bifall till Kungl. Maj :ts av utskottet sålunda tillstyrkta förslag skulle
väganslagen för nästa budgetår komma att anvisas med ett sammanlagt
belopp av ca 479,2 milj. kronor, innebärande en ökning i förhållande till
motsvarande på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslagssumma
med omkring 146,5 milj. kronor. Här ifrågavarande anslag skola
praktiskt taget helt täckas av automobilskattemedel. Mot dessa medel skola
därjämte avräknas vissa andra anslag under sjätte huvudtiteln, vilka av
föredraganden beräknats till inalles ca 22,9 milj. kronor, vartill komma
vissa anslag under nionde och elfte huvudtitlarna om sammanlagt ca 2,5
milj. kronor. I det följande kommer emellertid utskottet att tillstyrka, att
bidragsanslagen till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder
samt till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande höjas
med 0,2 respektive 0,i milj. kronor. Enligt utskottets förslag skulle sålunda
det totala anslagsbelopp som skall avräknas mot automobilskattemedlen
uppgå till (479,2 + 22,9 + 0,2 + 0,i + 2,5 =) i avrundat tal 505 milj. kronor,
vilket exakt motsvarar summan av de i statsverkspropositionen för
nästa budgetår beräknade automobilskattemedelsinkomsterna.
I de förenämnda motionerna 1:337 och 11:441 har berörts visst med
automobilskattemedlens specialbudget sammanhängande spörsmål. Enligt
motionärernas beräkningar skulle sålunda vid bifall till av dem framlagda
förslag nu ifrågavarande anslag sammanlagt komma att icke oväsentligt
överstiga nyss angivna belopp av 505 milj. kronor. För att förhindra ett
överskridande av denna utgiftsram ha motionärerna föreslagit, att den del
av anslagssumman som avser arbeten under tiden den 1 juli—den 31
december 1953 skall täckas av under budgetåret 1953/54 inflytande medel.
Enligt på förevarande område tillämpade principer, vilka bl. a. innebära
att för visst budgetår anvisade reservationsanslag med hela sitt belopp avräknas
mot under samma budgetår inflytande automobilskattemedel, är
emellertid ett sådant förfaringssätt icke möjligt. Utskottet vill dock samtidigt
erinra om att å budgetutjämningsfonden finnes per den 30 juni 1951
bokförd en behållning av icke mindre än 255,7 milj. kronor, utgörande
medel som tillförts fonden såsom överskott på automobilskattemedlens
specialbudget. Därest, på sätt utskottet antytt i det föregående, för upprustningen
av vägväsendet skulle erfordras tilläggsstatsanslag under nästa bud
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 6.
getår, kan sålunda ur specialbudgetens synpunkt täckning för dessa merutgifter
anses föreligga genom den på budgetutjämningsfonden redovisade
behållningen.
Till frågan om anvisandet av ovan berörda anslag återkommer utskottet
under respektive punkter i det följande, varvid utskottet jämväl kommer att
behandla vissa motionsledes framställda yrkanden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 337 och II: 441 såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört.
10:o) Vägunderhållet. Kungl. Maj :t har (punkt 10, s. 43—47) föreslagit
riksdagen att till Vägunderhållet för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 188 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 160,o milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg
en reservation av ca 2,o milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vatt enby ggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
188 000 000 kronor för nästa budgetår.
I sin till 1950/51 års petita fogade preliminära beräkning av kostnaderna
för det statliga vägväsendet under ett normalår har styrelsen angivit, att
under vissa förutsättningar kostnaderna för vägunderhållet normalt borde
upptagas till 155 milj. kronor. Med hänsyn till bl. a. de stora stegringarna
i löne- och prisnivån och den språngvis inträffade och alltjämt fortgående,
ovanligt starka stegringen av trafiken kan emellertid denna normalstat
icke förutsättas gälla för budgetåret 1952/53.
Efter granskning av vägförvaltningarnas äskanden och med ledning av
utfallet av verksamheten under tidigare budgetår har styrelsen funnit, att
vägunderhållsanslaget för budgetåret 1952/53 bör beräknas till 188 milj.
kronor enligt följande sammanställning.
Milj.
kronor
Grusning m. m...................................................................... 19
Dammbindning........................................................................ 25
Hyvling ................................................................................. 13
Vägkropp .............................................................................. 10
Trummor, diken, slänter, räcken m. m........................................ 22
Broar, bryggor, färjor ............................................................... 10
Belagd vägbana ..................................................................... 13
Vinterväghållning .................................................................. 28
Materialtillverkning ............................................................... 26
Speciella förmåner till arbetare, vissa administrationskostnader m. m. 18
Katastrofreserv främst för försvårad vinterväghållning .................. 4
Summa 188, o
Statsutskottets utlåtande nr 6.
25
Föredraganden har framhållit, att den ökning av vägunderhållsanslaget
från 160 till 188 milj. kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu
föreslagit, delvis är en anpassning till de inträdda förändringarna i kostnadsnivån
och delvis en reell ökning.
Föredraganden anför vidare följande.
»Om man vill klarlägga den reella ökning av vägunderhållsarbetet, som
innefattas i styrelsens anslagsberäkning, bör man icke utgå från det av
styrelsen angivna grundbeloppet av 155 milj. kronor, vilket representerar
den vägunderhållskostnad varmed styrelsen räknat i sin normalbudget för
vägväsendet, utan från det anslagsbelopp av 149 milj. kronor, som ursprungligen
anvisats för budgetåret 1950/51. Detta belopp, vilket i stort sett torde
motsvara arbetsvolymen under nämnda budgetår beräknad enligt 1950 års
kostnadsnivå, bör i första hand omräknas med utgångspunkt från de av
styrelsen angivna, mer eller mindre automatiska ökningarna och minskningarna
på grund av inträdda löne- och prisstegringar, utförda beläggningsarbeten
m. m. Därvid erhålles en summa av 172 milj. kronor. Det
återstående av styrelsen äskade beloppet (188—172) 16 milj. kronor utgör
en realökning, som bl. a. synes kräva en ökad insats av arbetskraft motsvarande
minst 600 årsarbetare.
Med hänsyn till bl. a. vägtrafikens utveckling måste den angivna ökningen
av vägunderhållets arbetsvolym enligt min mening betraktas som i
hög grad angelägen. Med utgångspunkt från det just nu rådande läget på
arbetsmarknaden kan det emellertid synas tveksamt huruvida möjlighet
kommer att finnas att på en gång genomföra en sådan ökning. Jag anser
likväl, att hela det begärda anslagsbeloppet av 188 milj. kronor bör anvisas
för att finansiella hinder icke skola föreligga, därest förutsättningarna för
den åsyftade utvidgningen av vägunderhållsarbetet framdeles skulle visa
sig gynnsammare än vad som f. n. kan förutses.»
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vägunderhållet för budgetåret 1952/58
anvisa ett reservationsanslag av 188 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
11 :o) Nyanläggning av bygdevägar. Kungl. Maj :t har (punkt 11, s.
47—49) föreslagit riksdagen att till Nyanläggning av bygdevägar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 14 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Väg- och vattenbijggnadsstgrelscn har hemställt, att anslaget uppföres
med 21 000 000 kronor.
Styrelsen har gjort följande beräkning av medclsförbrukningen och
medelsbehovct å de olika anslagen för statliga väginvesteringar.
26
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Dispo- |
Beräk- nad medcls- för- bruk- ning 1951/52 |
Beräk-nad re-serva-tion ''/7 |
Beräknad medelsför-brukning |
Netto- |
Beräk- |
|||
Anslagsrubrik |
nibla |
1/7-81/lS 1952 |
Vl-Sl/u 1953 |
lh 1952 |
behov |
nät anslags- behov |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Nyanläggning av bvgde- |
20-2 |
18-9 |
21 |
|||||
vagar.................. |
9-3 |
8-o |
1-8 |
7-6 |
12’7 |
|||
Nyanläggning av ödebygds- |
6-5 |
10-5 |
10''l |
11 |
||||
vägar.................. |
5-9 |
5-5 |
0-4 |
4-0 |
||||
Byggande av huvudvägar.. |
18-2 |
17o |
1/2 |
20o |
37o |
57o |
55''8 |
60 |
Ombyggnad av bygdevägar |
23o |
35o |
33''4 |
37 |
||||
och ödebvgdsvägar...... |
171 |
15-5 |
1-6 |
12o |
||||
Förstärkning och förbätt- |
||||||||
ring av vägar.......... |
43-5 |
39-o |
4-5 |
27o |
47-o |
74-o |
69-5 |
75 |
Vägbeläggningar.......... |
37-3 |
21-o |
16-3 |
15 o |
35-o |
50''o |
33-7 |
35 |
Byggande av broar ...... |
24-8 |
21-o |
3-8 |
13-5 |
32-o |
45-5 |
41-7 |
45 |
Byggande och förbättring |
||||||||
broar.................. |
3 9 |
0’8 |
3-1 |
1-0 |
1 lo |
2 o |
— |
— |
Byggande av bro vid Berg- |
49 |
4*o |
||||||
näset.................. |
5-6 |
47 |
0''9 |
2-6 |
1 2-3 |
4 |
||
Byggande av bro vid Hjulsta |
2-7 |
2-7 |
— |
2-o |
— |
20 |
2*o |
2 |
Summa miljoner kronor 1 Avser endast tiden Vi— |
16Ss -s% 195 |
1352 1. |
83 l |
1046 |
196 5 |
3011 |
269i |
290 |
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 48 och 49).
Föredraganden har anfört följande.
»Det gångna årets erfarenheter giva vid handen att ökade ansträngningar
måste göras för att sätta det befintliga vägnätet i ett tillfredsställande skick.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag därför, att anslagen
till ombyggnad av vägar nu böra höjas förhållandevis mera än nyanläggningsanslagen.
Med beaktande bl. a. härav har jag funnit mig böra föreslå,
att den av mig i det föregående under punkten 9 tillstyrkta anslagssumman
för statliga väginvesteringar av 220,5 milj. kronor fördelas på följande sätt.
Nyanläggning av bygdevägar ............................................. 14 000 000
Nyanläggning av ödebygdsvägar ....................................... 7 000 000
Byggande av huvudvägar ................................................ 55 000 000
Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar ..................... 28 500 000
Förstärkning och förbättring av vägar .............................. 47 000 000
Vägbeläggningar ............................................................ 27 000 000
Byggande av broar ......................................................... 36 000 000
Byggande av bro vid Bergnäset .......................................... 4 000 000
Byggande av bro vid Hjulsta ............................................. 2 000 000
Summa kronor 220500000»
Statsutskottets utlåtande nr 6. 27
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Nyanläggning av bygdevägar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 14 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
12 :o) Nyanläggning av ödebygds vägar. Kungl. Maj :t har (punkt 12,
s. 50) föreslagit riksdagen att till Nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 4,5 milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg en
reservation av 1,4 milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 11 000 000 kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Nyanläggning av ödebygdsvägar för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
13:o) Byggande av huvudvägar. Kungl. Maj:t har (punkt 13, s. 50)
föreslagit riksdagen att till Byggande av huvudvägar för budgetåret 1952/53
anvisa ett reservationsanslag av 55 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlcn.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 16,o milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg
en reservation av 2,i milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 60 000 000 kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Byggande, av huvudvägar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 55 000 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
14 :o) Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar. Kungl. Maj:t har
(punkt 14, s. 50 och 51) föreslagit riksdagen att till Ombyggnad av bygdevägar
och ödebygdsvägar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 28 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
28
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 13,4 miljoner kronor.
Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg en reservation av 3,7 miljoner
kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har hemställt om ett anslag av
37 000 000 kronor för nästa budgetår.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet''hemställa,
att riksdagen må till Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 28 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
15 :o) Förstärkning och förbättring av vägar. Kungl. Maj :t har (punkt
15, s. 51) föreslagit riksdagen att till Förstärkning och förbättring av vägar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 47 000 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 37,o miljoner kronor. Vid
utgången av budgetåret 1950/51 fanns en reservation av 6,5 miljoner kronor
å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har hemställt om ett anslag av
Ib 000 000 kronor för nästa budgetår.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Förstärkning och förbättring av vägar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
47 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
16:o) Vägbeläggningar. Kungl. Maj :t har (punkt 16, s. 51) föreslagit
riksdagen att till Vägbeläggningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 27 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 22,o miljoner kronor. Vid
utgången av budgetåret 1950/51 fanns en reservation av 15,3 miljoner kronor
å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har hemställt om ett anslag av
35 000 000 kronor för nästa budgetår.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vägbeläggningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 27 000 000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
29
17:o) Byggande av broar. Kungl. Maj :t har (punkt 17, s. 52) föreslagit
riksdagen att till Byggande av broar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 36 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskatteinedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 21,o miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg
en reservation av 6,2 miljoner kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbgggnadsstijrelseri har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 45 000 000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gustaf Karlsson m. fl. (I: 29) och den andra inom andra kammaren av
herr Johansson i Torp m. fl. (II: 60), i vilka föreslagits, att riksdagen vid
behandlingen av förevarande punkt måtte uttala sig för att broförbindelsen
från Orust och Tjörn till fastlandet är av sådan angelägenhetsgrad att
arbetet med detta brobygge omedelbart bör komma till stånd;
dels ock en inom andra kammaren av herr Persson i Norrby väckt motion
(II: 70), vari hemställts att riksdagen måtte besluta, att utöver det äskade
anslaget till byggande och underhåll av broar måtte beviljas ett extra anslag
av 9 000 000 kronor, att utgå till ombyggnad och underhåll av broar ingående
i vägar av enklare och mera lokal karaktär.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 60 och II: 70.
Utskottet. I motionen II: 70 har föreslagits, att riksdagen utöver förevarande
anslag måtte bevilja ett extra anslag å 9 milj. kronor att utgå
till ombyggnad och underhåll av broar som ingå i vägar av enklare och
mera lokal karaktär. Enligt motionärens mening kunde det nämligen
befaras, att den uppräkning av väganslagen som förutsatts för nästa budgetår
skulle främst komma de större vägarna till godo, medan de mindre
vägarna finge stå tillbaka, hur nödvändiga de än vore för den lokala trafiken.
Med .anledning härav vill utskottet till en början erinra om att frågor
rörande ordningsföljden för olika broföretag behandlas mycket ingående
av väg- och vattenbyggnadsverket i samråd med vederbörande länsstyrelser
och länsvägnämnder samt försvarsstaben. Därvid visar det sig ofta, att ett
helt brosystem måste förbättras för att ett högre hjultryck skall kunna
tillåtas på viss väg. Till följd härav kan inträffa, att iståndsättningen av en
närbelägen sämre bro får komma i efterhand. Det är emellertid uppenbart,
att möjligheterna att tillgodose de många behoven på förevarande område
komma att väsentligt förbättras i och med den ökade investeringsverksamhet
som nu kan förväntas. Utskottet, som icke anser skäl föreligga för de
av motionären uttalade farhågorna, förutsätter också att brobyggnadsanslaget
i erforderlig utsträckning användes jämväl för mindre företag, där
30
Statsutskottets utlåtande nr 6.
sådana äro sakligt motiverade. Då det vidare torde vara mindre lämpligt
att för nu berörda ändamål anvisa ett särskilt anslag och då någon ytterligare
förhöjning av det ordinarie anslaget knappast kan komma i fråga,
finner sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.
Vad därefter angår det i de båda likalydande motionerna I: 29 och II: 60
berörda spörsmålet torde få erinras om att på sin tid utarbetats förslag till
broförbindelser från såväl Orust som Tjörn till fastlandet. Av vissa skäl
har emellertid intetdera av dessa båda alternativ kommit till utförande.
Enligt vad utskottet under hand erfarit pågå f. n. inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
detaljerade utredningar i frågan, vilka väntas vara färdiga
innevarande vår och därefter torde komma att behandlas i vederbörlig
ordning. Samtidigt har från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida lämnats
den upplysningen, att styrelsen betraktar nämnda projekt som ett
företag av hög angelägenhetsgrad och därför ämnar upptaga detsamma på
det aktuella byggnadsprogrammet, så snart pågående arbeten vid Bergnäset
och Hjulsta slutförts. Även utskottet anser ifrågavarande broförbindelse
vara av sådan betydelse, att densamma snarast möjligt bör komma till
stånd. Med hänsyn till nyssberörda omständighet finner utskottet dock icke
anledning föreligga för riksdagen att, på sätt förordats i sistnämnda båda
motioner, göra särskilt uttalande i frågan.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må till Byggande av broar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 36 000 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen;
II. att motionerna I: 29 och II: 60 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
III. att motionen II: 70 icke må bifallas av riksdagen.
18:o) Byggande av bro vid Bergnäset. Kungl. Maj :t har (punkt 18, s.
52 och 53) föreslagit riksdagen att till Byggande av bro vid Bergnäset för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
Till byggande av bro vid Bergnäset har för innevarande budgetår anvisats
3,70 miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns en
reservation av 1,88 miljon kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att för nästa budgetår
anvisas ett belopp av 4 000 000 kronor.
Föredraganden har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Byggande av bro vid Bergnäset för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
31
19:o) Byggande av bro vid Hjulsta. Kungl. Maj :t har (punkt 19, s. 53
och 54) föreslagit riksdagen att till Byggande av bro vid Hjulsta för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Till byggande av bro vid Hjulsta ha för innevarande budgetår anvisats
2,oo miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg en reservation
av 0,68 miljon kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att för nästa budgetår
anvisas ett anslag av 2 000 000 kronor.
Föredraganden har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Byggande av bro vid Hjulsta för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
20 :o) Byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret betydelsefulla
vägar och broar. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 20, s. 54)
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Byggande och förbättring av vissa för
riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.
21 :o) Vissa vägbyggnadsarbeten. Kungl. Maj :t har (punkt 21, s. 55)
föreslagit riksdagen att till Vissa vägbyggnadsarbeten för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 100 kronor.
Föredraganden, som framhållit att någon ytterligare medelsanvisning
under förevarande anslag icke ifrågasatts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för nästa budgetår, anser anslaget böra uppföras med ett formellt
belopp av 100 kronor.
Föredraganden anför vidare följande.
»Såsom framgår av den redogörelse för anslagets användning, som lämnats
i 1950 års statsverksproposition (VI ht p. 15), har detsamma hittills
haft en viss arbetsmarknadsreglerande funktion, nämligen att finansiera
vägarbeten för sysselsättning av friställd arbetskraft framför allt inom vägväsendet
och skogsbruket vid uppträdande arbetslöshet inom ett begränsat
område. Under rådande förhållanden på arbetsmarknaden torde emellertid
anslaget icke komma att tagas i anspråk för sådant ändamål i någon större
utsträckning. Med hänsyn härtill synes det kunna tjäna som reserv även
för vissa andra ändamål. Jag syftar härvid bl. a. på det väg- och brobygg
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 6.
nadsprogram, som nyligen framlagts av 1949 års skärgårdstrafikkommission
för lösande av vissa kommunikationsproblem i Stockholms skärgård.
Därest detta program vid den slutliga prövningen av kommissionens förslag
befinnes böra helt eller delvis genomföras, torde förevarande anslag
böra tagas i anspråk för ändamålet, i den mån arbetena icke kunna inrymmas
inom ramen för den ordinarie tilldelningen av vägbyggnadsmedel
till Stockholms län. Även andra liknande fall av extraordinär natur kunna
tänkas, där anslaget skulle kunna tillgodose ett behov. Som en förutsättning
för anslagets användning bör emellertid alltjämt gälla att det endast
får disponeras för sådana företag, vilka kunna bedrivas utan förfång för
arbetskraftsförsörjningen för de arbeten, som samtidigt skola utföras i ordinarie
ordning.»
Utskottet. Förevarande anslag anses för nästa budgetår kunna anvisas
med ett allenast formellt belopp av 100 kronor, vilket tillstyrkes av utskottet.
Beträffande anslagets användning har föredraganden föreslagit, att detsamma
under vissa förutsättningar skall få tagas i anspråk jämväl för
ändamål, vilka icke direkt äga samband med dess primära arbetsmarknadsreglerande
funktion. Såsom exempel härpå ha nämnts vissa väg- och brobvggnader
som framdeles kunna komma till utförande i enlighet med det
av 1949 års skärgårdstrafikkommission framlagda programmet för lösande
av vissa kommunikationsproblem i Stockholms skärgård. Vad föredraganden
härutinnan anfört och förordat har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vissa vägbyggnadsarbeten för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
22 :o) Markförvärv m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt
22, s. 55 och 56) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Markförvärv m. m. för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
23 :o) Marklösen m. in. för vissa vägbyggnadsföretag. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 23, s. 56) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Marklösen m. in. för vissa vägbyggnadsföretag
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
24 :o) Bidrag till städer och samhällen för tillhandahållande av mark
m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 24, s. 56), som innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6.
33
att riksdagen må till Bidrag till städer och samhällen för
tillhandahållande av mark m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 100 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
25 :o) Bidrag till underhåll av vägar och gator. Kungl. Maj :t har (punkt
.25, s. 57—59) föreslagit riksdagen att till Bidrag till underhåll av vägar
och gator för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 28 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 15,8 miljoner
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 28 000 000 kronor samt att möjlighet införes att,
om så av omständigheterna befinnes påkallat, vid mitten av löpande fyraårsperiod
verkställa en procentuell justering av kostnadsberäkningen för
underhållsbidraget för den återstående delen av perioden med hänsyn till
då rådande löne- och prisläge.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 57—58).
Föredraganden, som icke funnit anledning till erinran mot styrelsens
beräkning av anslaget för nästa budgetår, framhåller att den avsevärda
anslagsökning som föreslagits huvudsakligen är en följd av den trafikstegring
och den förskjutning i kostnadsnivån, som inträtt under den senaste
fyraårsperioden och som först nu slår igenom i anslagsberäkningen.
Däremot anser föredraganden närmare erfarenheter om utvecklingen under
den nya fyraårsperioden böra avvaktas, innan frågan om en ändring av
gällande principer för underhållsberäkningen upptages till behandling.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till underhåll av vägar och
gator för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
28 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
26:o) Bidrag till byggande av vägar och gator. Kungl. Maj:t har (punkt
26, s. 59—61) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av vägar och
gator för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 26 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 17,5 miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg
en reservation av 22,o miljoner kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
30 000 000 kronor.
.''{—■flio 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. (i samt. Nr (i.
34
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Styrelsen framhåller, att den snabba ökningen av fordonsbeståndet och
av trafiken medfört en avsevärt ökad belastning på städernas vägar och
gator. För de tidigare starkt trafikerade gatorna har detta resulterat i
minskad framkomlighet och kraftigt ökade risker i trafikhänseende. 1
sina petita till 1950 års riksdag föreslog styrelsen, i vetskap om en sådan
utveckling, en viss koncentration till smärre företag, omfattande regleringar
av gatukors o. d., som kunde beräknas giva relativt snabba resultat
i form av ökad trafiksäkerhet och framkomlighet. Läget är emellertid nu
sådant, att förutom dylika smärre arbeten även vissa mer omfattande och
kostnadskrävande företag måste igångsättas för att råda hot på sådana
uppenbara missförhållanden, som icke kunna elimineras enbart genom åtgöranden
i mera blygsam skala.
Föredraganden har erinrat, att den nu aktuella anslagsberäkningen närmast
avser kalenderåret 1953, samt anför vidare följande.
»Av en kompletterande redogörelse, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 30 oktober 1951 överlämnat, framgår att städerna beräkna att under
år 1951 ha utfört arbeten, ingående i fördelningsplanen, samt vissa bidragsberättigade
brobyggnadsarbeten till en sammanlagd kostnad av 19,2 milj.
kronor. Motsvarande kostnad 1950 uppskattas till ungefär 10 milj. kronor.
Till följd av den ökning, som sålunda för utsetts för 1951, beräknas bidragsanslaget
vid ingången av 1952 vara överdisponerat med 7,7 milj. kronor.
Under år 1952 väntas anläggningsverksamheten öka ytterligare så att eftersläpningen
i anslagstilldelningen per den 1 januari 1953 skulle stiga till
13 milj. kronor. Av det anslag om 30 milj. kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskat, skulle därvid endast 17 milj. kronor belöpa på
arbeten under år 1953.
Den ganska avsevärda ökningen av anläggningsverksamhetens omslutning
från 1950 till 1951 kan, enligt vad jag underhand inhämtat från styrelsen,
förklaras bl. a. med att flera större brobyggnader kommit i gång
1951. Härtill komma de löne- och prisstegringar, som inträtt sedan 1950.
Av samma skäl som kunna anföras i fråga om landsbygdens huvudvägnät
är det angeläget att förbättringen av det för biltrafiken viktiga vägoch
gatunätet i städerna påskyndas i den utsträckning omständigheterna
tillåta.
En för snäv anslagsram medför att också fördelningsplanens omfattning
måste begränsas. Detta kan leda till att i planen icke kunna medtagas
alla de för den genomgående biltrafiken angelägna arbeten, vilka
städerna skulle vara benägna att utföra inom ramen för föreliggande arbetskraftsresurser,
därest bidrag kunde påräknas. Åtminstone för vissa städers
del torde dessutom gälla att anslagstilldelningens storlek inverkar även på
deras benägenhet att igångsätta arbeten, som redan ingå i fördelningsplanen.
Vad här anförts ger enligt min mening vid handen att en höjning av
förevarande anslag är befogad. Med hänsyn dels till osäkerheten be
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
35
träffande de uppgifter, på vilka anslagsberäkningen grundats, och dels
till de begränsade statsfinansiella resurserna anser jag mig emellertid
böra förorda, att den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda anslagsökningen
av 12,5 milj. kronor begränsas till 8,5 milj. kronor. I enlighet
härmed uppföres anslaget med (17 500 000 + 8 500 000) 26 000 000 kronor.»
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till byggande av vägar och
gator för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
26 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
27 :o) Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. Kungl. Maj :t har
(punkt 27, s. 62—74) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till underhåll
av enskilda vägar m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dels
ock medgiva att under budgetåret 1952/53 statlig kreditgaranti må beviljas
för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar
intill ett totalbelopp av 2 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 6,8 milj. kronor. Vid utgången
av budgetåret 1950/51 förelåg en reservation av 2,3 milj. kronor å
tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 9 000 000 kronor. Styrelsen har vidare föreslagit en höjning
till 15 000 kronor av den övre kostnadsgränsen för sådana mindre broombyggnader
till vilka särskilt s. k. iståndsättningsbidrag må utgå.
Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till resultatet av ett av styrelsen
den 14 juli 1951 redovisat utredningsuppdrag angående statligt stöd
till anskaffande av vägmaskiner för underhåll av enskilda vägar. Med
denna utredning sammanhänger i sin tur ett av särskilt tillkallade sakkunniga,
1948 års vinterväghållningsutredning, den 14 december 1950 avgivet
betänkande angående snöröjning på enskilda vägar.
Vad beträffar resultatet av den förstnämnda utredningen finner vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen det berättigat att staten genom särskilt ekonomiskt
stöd stimulerar till ökad maskinanvändning i underhållet av enskilda
vägar, till vilka statligt underhållsbidrag utgår. Då det emellertid,
med hänsyn till det isolerade läge som många enskilda vägar ha, icke är
ekonomiskt försvarligt att insätta maskiner vid underhåll av alla vägar,
skulle bidrag till maskinanskaffning för enbart en del vägar medföra
orättvisa de enskilda väghållarna emellan. Vidare skulle ett bidragssystem
för delta ändamål nödvändiggöra kontroll över att maskinerna icke utnyttjades
för andra uppgifter än dem för vilka statsbidrag beviljats. Styrelsen
anser därför, att det ekonomiska stödet till inköp av egentliga väg
-
Statsutskottets utlåtande nr 6''.
sö
underhållsmaskiner — huvudsakligen krossverk och väghyvlar —- bör inskränkas
till att staten underlättar kapitalanskaffningen för inköp av
dylika maskiner. Styrelsen föreslår, att staten skall, under vissa lörutsättningar,
ikläda sig lånegaranti för lån i kreditinrättningar till inköp
av maskiner. Låntagare skall därvid vara sammanslutning av enskilda väghållare,
maskinstation för jordbruket eller kommun och låntagaren skall
svara för maskinens användning och förvaltning.
Vinterväghållningsutredningen avvisar tanken på förstatligande av vinterväghållningen.
Utredningsmännen framhålla bl. a., att en sådan åtgärd
skulle innebära, att man i administrativt hänseende inrättade eu ny vägkategori,
omfattande vägar som viss del av året vore allmänna men under återstoden
enskilda vägar. På dessa vägars vinterunderhåll skulle från trafikanternas
sida snart komma att ställas samma krav som beträffande de allmänna
vägarna, oavsett huruvida trafikmängden motiverade en med dessa vägar
jämförbar underhållsstandard. En förutsättning för standardhöjningen av
vinterunderhållct skulle vidare i många tall vara omfattande förbättringsoch
iståndsättningsarbeten vilka, med den administrativa karaktär vägarna
avsetts erhålla, skulle bekostas av väghållarna. En följd härav bleve ofta
att endast väghållare, som hade möjlighet att göra avsevärda investeringar
i förbättring av en väg, kunde komma i åtnjutande av den förmån som förstatligandet
av vinterunderhållet innebure.
Beträffande den närmare innebörden av utredningsförslagen torde få
hänvisas till propositionen (s. 62—66).
Över utredningsförslagen ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och organisationer (s. 66-—71).
Efter att i korthet ha berört resultatet av förenämnda utredningar samt
de synpunkter som därvid framkommit har föredraganden anfört följande.
»Man kan ha olika uppfattningar om huru långt statens medverkan vid
mekaniseringen av underhållsarbetet på de enskilda vägarna bör utsträckas.
För egen del är jag av den meningen att mekaniseringssträvandena
bäst skulle främjas om väg- och vattenbyggnadsverket med sin tekniska
expertis direkt kunde engageras i denna uppgift genom att vägförvaltningarna
i avsevärt ökad utsträckning åtoge sig vägunderhållsarbete
för enskilda väghållares räkning. I det rådande läget på vägväsendets område,
då vägförvaltningarnas alla resurser måste mobiliseras för att hålla
det allmänna vägnätet i ett tillfredsställande skick, synes man emellertid
knappast kunna vänta sig att vägförvaltningarna därutöver skola vara
i stånd att i någon större utsträckning öka sina arbetsprestationer på den
enskilda väghållningens område. Förutsättningarna för ökade insatser
torde emellertid vara något växlande för olika län och trakter och jag anser
därför att, såsom vinterväghållningsutredningen föreslagit, en inventering
bör göras rörande vägförvaltningarnas möjligheter att öka sina
tjänster åt enskilda väghållare.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
HT
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde man få räkna med att rationaliseringen
av underhållsarbetet på de enskilda vägarna tills vidare får
ankomma huvudsakligen på väghållarna själva. Under sådana förhållanden
synes det mig emellertid befogat att staten i stället söker befrämja
rationaliseringen genom att lämna ekonomiskt stöd åt väghållarna för anskaffning
av maskiner och redskap. Denna form av statlig medverkan
kan, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vissa av remissmyndigheterna
påpekat, väntas medföra bl. a. den fördelen, att jordbrukets traktorer
och maskinhållningsorganisationcr på ett ändamålsenligt sätt kunna
inkopplas i det enskilda väghållningsarbetet.
Den utformning och omfattning av understödsverksamheten, som vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen förordat, förefaller att innefatta en efter omständigheterna
lämplig avvägning av detta nya statliga engagemang. Det
föreslagna understödssystemet bör enligt min mening sålunda prövas i
praktiken, innan de i vissa remissyttranden ifrågasatta utvidgningarna av
detsamma upptagas till närmare övervägande.
Av skäl som anförts av Svenska landskommunernas förbund in. fl.
bör garantigivningen icke omfatta kommunerna. Den av nämnda förbund
berörda frågan om statsbidrag till kommun för enskild väghållning torde
böra upptagas till prövning i annat sammanhang.
I anslutning till statskontorets uttalande att det föreslagna bidragssystemet
innebär ett dubbelbidrag vill jag framhålla att jag förutsätter
att, i den män särskilt bidrag till redskapsanskaffning beviljas, i underlaget
för det ordinarie underhållsbidraget icke inräknas några kapitalkostnader
för motsvarande redskap.
Därest riksdagen icke finner anledning till erinran emot de här förordade
principerna för ekonomiskt stöd till maskin- och redskapsanskaffning
för underhåll av vissa enskilda vägar, torde Kungl. Maj :t böra utfärda
erforderliga författningsbestämmelser i ämnet.
Den i vissa remissyttranden berörda frågan om samordning av vägförvaltningarnas,
kommunernas och de enskilda väghållarnas insatser i fråga
om underhållet av enskilda vägar bör beaktas i samband med bidragsgivningen.
Vad slutligen angår de av vinterväghållningsutredningen behandlade
spörsmålen rörande dels utjämning mellan olika beställare av kostnaderna
för framkörning med vägförvaltningarnas plogaggregat och dels eventuell
minskning av det tioprocentiga pristillägg, som nu utgår då vägförvaltningarna
ombesörja snöplogning på enskilda vägar med anlitande av entreprenör,
har jag, med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört
i ämnet, icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring av nu tilllämpade
principer.»
Beträffande frågan om anslag för nästa budgetår anför föredraganden
följande.
»I överensstämmelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag bör
i anslaget till Bidrag till underhåll av enskilda vägar för nästa budgetår
38
Statsutskottets utlåtande nr 6.
inräknas ett belopp av 700 000 kronor för bidrag till redskapsanskaffning.
I vilken utsträckning medel för fullföljande av det av styrelsen framlagda
anskaffningsprogrammet framdeles böra anvisas, torde få bli beroende av
erfarenheterna.
Mot storleken av det föreslagna totalbeloppet för den statliga lånegarantien
under budgetåret 1952/53, 2 000 000 kronor, har jag heller icke
funnit något att erinra.
Jag tillstyrker att bidragsanslaget, i överensstämmelse med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hemställan, för nästa budgetår uppföres med
9 000 000 kronor.
Därest riksdagen icke finner anledning till erinran mot den föreslagna
höjningen till 15 000 kronor av den övre kostnadsgränsen för sådan mindre
broombyggnad, vilken kan hänföras till iståndsättningsarbete jämlikt 2 §
statsbidragskungörelsen, torde detta högre gränsvärde få tillämpas från
och med nästa budgetår.
Jag får i sammanhanget slutligen meddela, att jag ämnar föreslå Kungl.
Maj :t att särproposition framlägges till 1952 års riksdag angående vissa
frågor som behandlats i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
skogsstyrelsen den 20 oktober 1950 avlämnade utredningen rörande statligt
stöd till byggande och underhåll av enskilda vägar.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Axel Andersson (I: 132) och den andra inom andra kammaren av herr
Andersson i Långviksmon m. fl. (II: 274), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att statsbidrag på lägst 50 och högst 70 % skall utgå till vägintressenterna
för iståndsättande av sådana vägar som beslutats skola övertagas
till allmänt underhåll och att anslag härtill beviljas med förslagsvis 2
milj. kronor för nästa budgetår;
dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Skediga väckt
motion (11:439), i vilken hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning, huruvida icke enskilda vägar, som
erhålla statsbidrag för underhållet, helt kunna ställas under den statliga
vägorganisationens skötsel.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:274 och 11:439.
Utskottet. På grundval av vissa resultat, vilka vunnits vid de i det föregående
omnämnda utredningarna, har Kungl. Maj :t under förevarande
punkt framlagt förslag om ekonomiskt stöd från statens sida till mekaniseringen
av underhållet på sådana enskilda vägar till vilka underhållsbidrag
utgår. Enligt förslaget skall detta stöd beträffande inköp av vägunderhållsmaskiner
få formen av en statlig lånegaranti för kapitalanskaffningen
samt vid inköp av större redskap utgå såsom bidrag med 60 procent
av inköpskostnaden.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
39
Utskottet finner för sin del det sålunda föreslagna nya uliderstödssystexnet
ändamålsenligt. Mot de i statsverkspropositionen uppdragna riktlinjerna
för verksamhetens utformning och handhavande har utskottet
intet att erinra.
I motionen II: 439 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning, huruvida icke enskilda vägar som erhålla
statsbidrag för underhållet helt kunna ställas under den statliga vägorganisationens
skötsel. Med anledning härav vill utskottet erinra om att
motioner av liknande innebörd regelbundet väckts under de fyra senaste
åren utan att dock vinna riksdagens bifall. Enligt utskottets mening ha
några nya omständigheter icke tillkommit som nu kunde motivera ett
annat ställningstagande från riksdagens sida. Det synes snarare föreligga
så mycket mindre anledning att i år biträda motionärens yi’kande som det
ovan berörda understödssystemet får antagas komma att medföra en betydande
hjälp åt de enskilda väghållarna. I avvaktan på närmare erfarenhet
rörande detta system torde den statliga vägorganisationen icke i vidare
mån än nu förutsatts böra tagas i anspråk för den här ifrågavarande verksamheten.
Framhållas må därjämte att riksdagen senare i år, enligt vad
föredraganden anmält, genom cn särskild proposition får tillfälle att taga
ställning till vissa andra frågor, vilka beröra omfattningen av och formerna
för statens bidrag till den enskilda väghållningen.
Lika litet kan utskottet tillstyrka bifall till det i de båda likalydande
motionerna 1:132 och 11:274 framförda förslaget om anvisande av ett
särskilt anslag å 2 milj. kronor, vilket skulle utnyttjas för statsbidrag till
vederbörande vägintressenter för iståndsättande av sådana vägar som beslutats
skola övertagas till allmänt underhåll. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under hand upplyst disponeras redan nu betydande belopp
från de ordinarie väganslagen för dylika iståndsättningsarbeten. Möjligheterna
härtill torde ytterligare förbättras genom den allmänna anslagshöjning
som förutsatts för nästa budgetår, varför speciella medel för ändamålet
icke synas erforderliga. I detta sammanhang vill utskottet slutligen
framhålla, att utskottet icke finner anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag om höjning till 15 000 kronor av den övre kostnadsgränsen för sådan
mindre broombyggnad som jämlikt gällande statsbidragsbestämmelser kan
hänföx-as till iståndsättningsai’bete.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) till Bidrag till underhåll av enskilda vägar in. m. för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 9 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemcdlen;
b) medgiva, att under budgetåret 1952/53 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda vägar intill ett totalbelopp av
2 000 000 kronor;
40
Statsutskottets utlåtande nr 6.
II. att motionerna 1:132 och 11:274 icke må bifallas av
riksdagen;
III. att motionen II: 439 icke må bifallas av riksdagen.
28 :o) Bidrag till byggande av enskilda vägar. Kungl. Maj:t har (punkt
28, s. 75 och 76) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
6 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till ifrågavarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 4, o
milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns en reservation av
6,i milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
6 500 000 kronor för nästa budgetår. Styrelsen har därjämte föreslagit viss
ändring av gällande bestämmelser om uppdelning av byggnadsbidrag i vissa
fall på två eller tre år.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 75 och 76).
Föredraganden anser styrelsens anslagsberäkning böra godtagas och
framhåller vidare att, därest riksdagen icke finner anledning till erinran
mot de av styrelsen föreslagna ändringarna i gällande föreskrifter om uppdelning
av statsbidraget i vissa fall på två eller tre år, Kungl. Maj :t torde
böra meddela beslut i överensstämmelse med styrelsens förslag.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Svedberg m. fl. (I: 131) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilsson i Varuträsk (II: 190), har hemställts, att förevarande anslag måtte
för budgetåret 1952/53 anvisas med 12 000 000 kronor.
Beträffande skälen för nämnda yrkande får utskottet härnäsa till
motionen I: 131.
Utskottet. Med biträdande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsberäkning
har Kungl. Maj :t till byggande av enskilda vägar för nästa budgetår
äskat ett bidragsanslag av 6,5 milj. kronor. I de båda likalydande
motionerna I: 131 och II: 190 har emellertid hemställts, att riksdagen till
förevarande ändamål måtte anvisa 12 milj. kronor.
Utskottet vill erinra om att den av Kungl. Maj :t föreslagna medelsanvisningen
innebär en anslagsförhöjning med icke mindre än drygt 60 procent.
Även om med hänsyn till föreliggande behov åtskilliga skäl kunna anföras
till stöd för det av motionärerna framställda yrkandet, torde likväl i dagens
läge förutsättningar saknas för ytterligare utökning av bidragsverksamheten
på förevarande område. Härutinnan synas icke minst böra beaktas
de svårigheter som väg- och vattenbyggnadsverkets personalorganisation
för den enskilda väghållningen redan nu har att kämpa med, en fråga som
utskottet i korthet berört under punkten 5:o) i det föregående. Ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
41
skottet förutsätter emellertid, att den nu avsedda upprustningen av landets
vägväsende efter hand skall kunna leda till en än starkare utökning av
byggnadsverksamheten även på förevarande område.
Mot vad föredraganden föreslagit beträffande viss ändring av gällande
statsbidragsföreskrifter har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 131 och II: 190, till Bidrag till
byggande av enskilda vägar för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 6 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
29:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Kungl.
Maj:t har (punkt 29, s. 77) föreslagit riksdagen att till Bidrag till säkerhetsanordningar
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 800 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 350 000
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om en höjning av anslaget
med 450 000 kronor för nästa budgetår.
Styrelsen framhåller, att utöver tidigare beviljade medel skulle under
budgetåret 1951/52 erfordras ytterligare 183 000 kronor för att bidrag till
samtliga bidragsberättigade kostnader för sådana säkerhetsanordningar till
vilka bidrag redan sökts skulle kunna utbetalas. Bidragskostnaden för sådana
ytterligare anordningar, som beräknas bliva färdigställda år 1951 och
för vilka statsbidrag komma att sökas före den 1 april 1952, uppskattas
till sammanlagt ca 630 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för
budgetåret 1952/53 skulle sålunda uppgå till 813 000 kronor, vilket belopp
av styrelsen anses kunna avrundas till 800 000 kronor.
Föredraganden har tillstyrkt styrelsens anslagsäskande.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till säkerhetsanordningar vid
järnvägskorsningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 800 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
30:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Kungl.
Maj :t har (punkt 30, s. 78—80) föreslagit riksdagen alt till Bidrag till vissa
forsknings- och undersökningsarbeten för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 290 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
42 Statsutskottets utlåtande nr 6.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 90 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär hemställt om ett anslag av 350 000
kronor för nästa budgetår.
Den föreslagna anslagsökningen avser främst kostnader för speciella
utredningar inom vägväsendet, vilka kostnader beräknas till 250 000 kronor.
Styrelsen framhåller, att det nu anmälda medelsbehovet dock icke innebär
någon reell höjning, då för dylika utredningar medel av samma storleksordning
tidigare inräknats i anslaget till Projektering av vägar och broar.
Föredraganden har intet att erinra mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag att sådana kostnader, som f. n. belasta anslaget till Projektering
av vägar och broar, fr. o. in. nästa budgetår i stället skola bestridas
från vederbörande byggnadsanslag resp. anslaget till Bidrag till vissa forsknings-
och undersökningsarbeten. Den behållning å projekteringsanslaget,
som kan komma alt föreligga vid utgången av innevarande budgetår, anses
dock, i den mån den är bunden genom tidigare dispositioner, böra få tagas
i anspråk under nästa budgetår.
Vad angår beräkningen av anslaget till Bidrag till vissa forsknings- och
undersökningsarbeten anser sig föredraganden icke böra tillstyrka styrelsens
förslag om höjningar av bidraget till samfundet för hembygdsvård samt
av bidraget till kostnader för anordnande av kurser, för studieresor m. in.
För speciella utredningar inom vägväsendet beräknas vidare ett till 200 000
kronor begränsat belopp. I enlighet härmed uppföres anslaget med (90 000
+ 200 000) 290 000 kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 290 000 kronor, att avräknas mot automobilskattcmedlen.
31 :o) Vissa kostnader i samband med internationella vägkongresser. I
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 31, s. 80 och 81) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vissa kostnader i samband med internationella
vägkongresser för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 5 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
32 :o) Väg- och vattenbyggnadsverkets civilförsvar in. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32, s. 81 och 82), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6.
43
att riksdagen inå till Väg- och vattenbyggnadsverkels civilförsvar
in. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor, att avräknas mot automobilskatteinedlen.
33 :o) Avsättning till statens aulomobilskatlemedelsfond. I enlighet med
Kung]. Maj :ts förslag (punkt 33, s. 82) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Avsättning till statens automobilskaitcmedelsfond
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 100 kronor.
34 :o) Bidrag till handelshamnar och farleder. Kungl. Maj :t har (punkt
34, s. 82 och 83) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handelshamnar
och farleder för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 2,6 milj. kronor, varav
1,7 milj. kronor ha anvisats under särskilt anslag med rubriken Bidrag till
vissa handelshamnar. Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg en reservation
av 2 004 000 kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 3 500 000 kronor.
Styrelsen erinrar om att tidigare ett årligt statsbidragsanslag av minst
5 milj. kronor ansetts behövligt för att tillgodose det investeringsbehov,
som i 1944 års hamnutrednings betänkande beräknats för tiden fram till
år 1960. Med hänsyn till prisutvecklingen sedan utredningen avgav sitt betänkande
bör nämnda årsbelopp ökas med omkring 25 %.
Styrelsen framhåller vidare, att läget på detta område nu är sådant, att
man icke utan allvarliga konsekvenser kan uppskjuta utförandet av vissa
arbeten, främst kompletterings-, ombyggnads- och utvidgningsarbeten.
Slutligen föreslår styrelsen att anslaget sammanslås med det särskilda
anslag till påbörjande av vissa hamnarbeten på västkusten, som beviljats
för budgetåret 1951/52.
Föredraganden har anfört följande.
»För de hamnbyggnader på västkusten, till vilkas påbörjande ett särskilt
anslag med rubriken Bidrag till vissa handelshamnar anvisats för innevarande
budgetår, bör i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelscns förslag
för nästa budgetår beräknas ett ytterligare belopp av 1 000 000 kronor
under det ordinarie anslaget till Bidrag till handelshamnar och farleder.
För övriga bidragsbehov kan jag under rådande förhållanden icke tillstyrka
större medelsanvisning än 1 000 000 kronor. I enlighet härmed uppföres
förevarande anslag med 2 000 000 kronor. Till detsamma bör överföras den
behållning, som vid utgången av innevarande budgetår kan komma alt
kvarstå å anslaget till Bidrag till vissa handelshamnar.»
44
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Utskottet. Medelsbehovet för nästa budgetår under bidragsanslaget till
liandelshamnar och farleder har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppskattats
till 3,5 milj. kronor. Härav avser 1 milj. kronor sådana
arbeten, för vilka innevarande budgetår disponerats ett särskilt anslag. 1
denna del ha styrelsens medelsäskanden tillstyrkts av föredraganden. För
övriga hithörande företag har föredraganden däremot icke ansett sig kunna
förorda högre belopp än 1 miljon kronor. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
skulle sålunda förevarande anslag anvisas med sammanlagt 2 milj. kronor.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. Samtidigt
önskar emellertid utskottet framhålla följande.
I sitt den 6 maj 1949 avgivna betänkande (SOU 1949: 2) har 1944 års
hamnutredning framlagt förslag angående statens medverkan till om- och
utbyggnad av handelshamnarna med tillhörande infartsleder. Någon ställning
härtill ha statsmakterna dock ännu icke tagit. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sin petitaskrivelse framhållit, har detta medfört stor
osäkerhet, som fått ogynnsamma återverkningar i olika avseenden. Svårigheterna
ha icke minst tagit sig uttryck däri, att vederbörande kommunala
myndigheter icke kunna planera verksamheten på mest ändamålsenliga sätt.
Med hänsyn till nu antydda omständigheter finner utskottet det
önskvärt, att en översyn av förhållandena på förevarande område snarast
kommer till stånd. Syftet bör därvid vara att skapa en säker grund för
bedömandet av de åtgärder i fråga om utbyggnaden av handelshamnar och
farleder som få anses mest angelägna. Av särskild vikt torde vara att bestämda
riktlinjer för verksamheten uppdragas, vilka kunna tjäna till ledning
för den statliga politiken på längre sikt. Enligt utskottets mening bör
det vara möjligt, att konkreta förslag härutinnan föreläggas riksdagen
redan nästkommande år.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) till Bidrag till handelshamnar och farleder för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;
b) i skrivelse til] Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
35 :o) Statliga farledsarbeten. Kungl. Maj :t har (punkt 35, s. 84 och
85) föreslagit riksdagen att till Statliga farledsarbeten för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 100 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1950/51 förelåg en behållning av 95 000 kronor å tidigare
anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 2 700 000 kronor, vilket belopp är avsett för påbörjande av
två i inomskärsfarleden i Bohuslän ingående företag, nämligen förbättring
Statsutskottets utlåtande nr 6.
45
av farledssträckan Hamburgsund—Hornö ränna samt utförande av den
s. k. Sannäskanalen. För det förstnämnda företaget har beräknats ett belopp
av 1,2 miljon kronor och för det sistnämnda 1,5 miljon kronor.
Föredraganden, som med hänsyn till det rådande ekonomiska läget icke
anser sig kunna tillstyrka någon medelsanvisning till förenämnda arbeten,
föreslår att anslaget även för nästa budgetår uppföres med ett formellt belopp
av 100 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Karl Andersson m. fl. (1:59) och den andra inom andra kammaren
av lierr Staxång m. fl. (II: 88), har hemställts, att till förevarande ändamål
måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ett anslag av 800 000 kronor.
Beträffande motiveringen för nämnda förslag torde få hänvisas till
motionen 1: 59.
Utskottet. Med hänsyn till det rådande ekonomiska läget har föredraganden
icke ansett sig kunna tillstyrka någon medelsanvisning för vissa
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen planerade farledsarbeten i Bohuslän.
I de båda likalydande motionerna I: 59 och II: 88 har emellertid hemställts,
att riksdagen till förevarande ändamål måtte anvisa ett reservationsanslag
av 800 000 kronor, avsett att tagas i anspråk för påbörjande av farledssträckan
Hamburgsund—Hornö ränna.
För egen del finner utskottet de av motionärerna framförda synpunkterna
vara förtjänta av det största beaktande. Att iordningställandet av
nyssnämnda farledssträcka skulle bliva till avsevärt gagn för kusttrafiken
i berörda trakter torde sålunda vara höjt över varje tvivel. Jämväl vissa
beredskapspolitiska skäl tala för projektet. De sakkunniga instanser som
haft tillfälle att yttra sig i frågan ha också samtliga varit ense om att här
avsedda arbete snarast bör komma till utförande. Med hänsyn till de jämförelsevis
begränsade kostnaderna synas vidare några mera vägande invändningar
av statsfinansiell natur icke kunna liktas mot motionärernas
förslag. Ej heller föreligga i detta fall några arbetsmarknadspolitiska omständigheter
som skulle kunna utgöra hinder mot att beslut nu fattas i
frågan. Företagets huvudsakliga karaktär av muddringsarbete torde snarare
innebära ett ytterligare skäl för att detsamma påbörjas, enär väg- och
valtenbyggnadsverket därigenom får tillfälle att sysselsätta just den personal
som verket är angeläget att behålla i tjänst men f. n. har svårigheter
att bereda ai''bete. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka motionärernas
förslag, att förevarande anslag anvisas med ett belopp av 800 000 kronor
för nästa budgetår.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag sanxt
med bifall till motionerna I: 59 och It: 88, till Statliga farledsarbeten
för budgetåret 1952/53 anvisa ell reservationsanslag
av 800 000 kronor.
46
Statsutskottets utlåtande nr 6.
36:o) Byggande av fiskehamnar. Kungl. Maj:t har (punkt 36, s. 85 —
87) föreslagit riksdagen att till Byggande av fiskehamnar för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med l,o miljon kronor. Vid utgången
av budgetåret 1950/51 förelåg en behållning av ca 2,3 milj. kronor
å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
3 000 000 kronor för nästa budgetår.
Efter att ha erinrat om att anslagsanvisningen till byggande av fiskehamnar
för budgetåren 1948/52 uppgått till sammanlagt endast 4,5 milj.
kronor eller ej fullt en fjärdedel av det totalbelopp, som upptagits i den
av 1914 års fiskehainnsutredning framlagda femårsplanen, framhåller vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att denna eftersläpning i det tidigare planerade
fiskehamnsbyggandet speciellt på västkusten medfört, att ett flertal
hamnar snart sakna tillförlitliga förtöjningsmöjligheter för fiskebåtarna.
Styrelsen har vidare i yttrande den 20 oktober 1951 över en framställning
om åtgärder för ordnande av hamnfrågan på Visingsö förklarat, att
styrelsen i sina petita för budgetåret 1952/53 räknat med att för påbörjande
av utbyggnaden av Visingsö hamn ett belopp av 400 000 kronor skulle utgå
från anslagen till Byggande av fiskehamnar samt Bidrag till byggande och
underhåll av mindre hamnar och farleder. För företagets utförande har
beräknats en byggnadstid av två år samt en byggnadskostnad av 760 000
kronor.
Föredraganden har anfört följande.
»Med hänsyn bl. a. till inträdda kostnadsstegringar har jag ansett mig
böra tillstyrka en höjning av förevarande anslag till 1 500 000 kronor. Jag
har härvid räknat med att detta anslag också skall lämna tillgång till beviljande
av ett delbidrag till iståndsättning av hamnen på Visingsö, vilket
arbete icke ingår i fiskehamnsutredningens femårsplan. Bidragsbehovet
i övrigt för ifrågavarande företag synes för nästa budgetår i enlighet med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag böra täckas från anslaget till
Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder och jag
kommer därför i det följande att föreslå en höjning av detta anslag med
200 000 kronor.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Spetz m. fl. (I: 27) och den andra inom andra kammaren av herr
Utbult in. fl. (II: 39), i vilka hemställts, att till förevarande ändamål måtte
för budgetåret 1952/53 anvisas ett anslag av 3 000 000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr Nestrup väckt motion (II: 69),
vari hemställts att till utbyggnad av fiskehamnen i Bua i Hallands län måtte
för budgetåret 1952/53 anvisas ett reservationsanslag av 300 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6. 47
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 39 och II: 69.
Utskottet. Till förevarande ändamål har Kungl. Maj:t för nästa budgetår
äskat ett reservationsanslag av 1,5 milj. kronor. Härav avses 200 000 kronor
skola disponeras såsom delbidrag till iståndsättning av hamnen på
Visingsö.
I de båda likalydande motionerna I: 27 och II: 39 har framställts yrkande
om en fördubbling av anslagsbcloppet. Vidare har i motionen 11:69 föreslagits,
att riksdagen till utbyggnad av fiskehamnen i Bua i Hallands län
måtte anvisa ett särskilt anslag av 300 000 kronor.
I detta sammanhang torde få erinras om att 1944 års fiskehamnsutredning
i sitt den 1 november 1947 avgivna betänkande (SOU 1947: 63) framlagt
ett principförslag, vilket avsetts skola tjäna till ledning vid den fortsatta
utbyggnaden av fiskehamnar. Enligt delta förslag skulle till nu berörda
ändamål för budgetåren 1948/53 anvisas sammanlagt 25,5 milj.
kronor, varav 3,9 milj. kronor för budgetåret 1948/49 och 5,t milj. kronor
för vart och ett av de följande fyra budgetåren. Detta byggnadsprogram
har emellertid på grund av investeringsbegränsningen icke kunnat följas.
I enlighet härmed har anslagsanvisningen för budgetåren 1948/52 begränsats
till icke fullt en fjärdedel av det eljest avsedda beloppet. Med
hänsyn till den eftersläpning i fiskehamnsbyggandet som därigenom uppstått
kunna uppenbarligen skäl anföras till förmån för det i motionerna
I: 27 och II: 39 framförda yrkandet. Å andra sidan nödgas utskottet konstatera,
att i rådande ekonomiska läge förutsättningar icke torde föreligga
för någon ytterligare utökning av den statliga verksamheten på förevarande
område. Utskottet finner sig därför icke kunna biträda motionärernas hemställan.
Då emellertid utskottet under hand erfarit, att vid en anslagsanvisning
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag risk förefinnes för att arbete
icke kan beredas väg- och vattenbyggnadsverkets muddringspersonal, vill
utskottet samtidigt göra det uttalandet, att den specialutbildade arbetskraft
varom här är fråga självfallet bör fortlöpande utnyttjas, även om detta
skulle nödvändiggöra anvisande av lilläggsstatsanslag.
Vad det i motionen II: 69 framförda yrkandet därefter angår vill utskottet
erinra om att fiskehamnen i Bua icke upptagits på det av fiskehamnsutredningen
framlagda utbyggnadsprogrammet. Av såväl praktiska
som principiella skäl synes det vidare icke lämpligt att riksdagen fattar beslut
om enstaka projekt på förevarande område. Frågan om den inbördes
ordningsföljden olika delföretag emellan torde sålunda böra prövas av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt sedvanliga grunder. Utskottet finner
sig därför icke kunna tillstyrka att för ändamålet anvisas ett särskilt
anslag.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj ris förslag
samt med avslag å motionerna 1: 27 och IT: 39, till Byggande
48
Statsutskottets utlåtande nr 6''.
au fiskehamnar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor;
II. att motionen II: 69 icke må bifallas av riksdagen.
37 :o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Kungl.
Maj:t har (punkt 37, s. 87 och 88) föreslagit riksdagen att till Underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder för budgetåret 1952/53 anvisa
ett förslagsanslag av 140 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 50 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om en
höjning av anslaget med 90 000 kronor.
Styrelsen framhåller, att — sedan numera avgifter upptagas för fartygstrafiken
genom Falsterhokanalen -— det synes riktigare att förvaltningskostnaderna
för kanalen bestridas från förevarande anslag, varigenom
bättre överblick av driftresultatet erhålles. Vid behandlingen av avlöningsoch
omkostnadsanslagen för vägförvaltningarna ha dessa minskats med
72 000 resp. 4 000 kronor. Förevarande anslag bör i anledning härav uppräknas
med motsvarande belopp.
Styrelsen har vidare föreslagit inrättandet av ytterligare en maskinistbefattning
i Ce 12 vid Falsterhokanalen för förbättring av personalens ar
betsförhållanden samt en kontoristbefattning i Cg 13 för biträde med uppbörden
av kanalavgifterna.
Föredraganden, som anser att den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna bi trädest jänsten för uppbörden av avgifter vid Falsterhokanalen
tills vidare icke bör placeras i löneställning över befordringsgången för
biträdespersonal, har i övrigt icke funnit anledning till erinran mot styrelsens
anslagsberäkning.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 140 000 kronor.
38 :o) Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder.
Kungl. Maj :t har (punkt 38, s. 89 och 90) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 100 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1950/51 förelåg en behållning av 717 000 kronor å tidigare
anvisade medel.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
49
Väg- och vattenbyggnadsstijrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 500 000 kronor. Ansökningar om statsbidrag till det slag av
anläggningar, varom här är fråga, föreligga enligt styrelsen för närvarande
i betydande omfattning. Den del av tillgängliga anslagsmedel, som ännu
icke disponerats för bidragstilldelning, kommer emellertid på grund av
under föregående budgetår inträffade prisstegringar att tagas i anspråk
för tilläggsbidrag till pågående företag.
Föredraganden har tillstyrkt ett anslag om 300 000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hällgren in. fl. (I: 28) och den andra inom andra kammaren av herr
Andersson i Ronneby m. fl. (11:37), har hemställts, att till förevarande
ändamål måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ett anslag av 500 000 kronor.
Beträffande skälen för detta yrkande hänvisar utskottet till motionen
I: 28.
Utskottet. Såsom bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar
och farleder har Kung]. Maj:t för nästa budgetår äskat ett reservationsanslag
av 300 000 kronor, vilket innebär en förhöjning med 200 000 kronor.
Detta belopp avses dock i sin helhet skola tagas i anspråk för den
tidigare omnämnda iståndsättningen av hamnen på Visingsö. Med hänsyn
härtill har i de likalydande motionerna 1:28 och 11:37 hemställts, att
anslaget i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag uppföres
med 500 000 kronor.
För vart och ett av de tre budgetåren 1949/52 har medelsanvisningen
under förevarande rubrik utgjort 100 000 kronor. Härvid är dock att märka,
alt icke obetydliga reservationer samtidigt förelegat å anslaget. De för innevarande
budgetår tillgängliga medlen väntas emellertid vara praktiskt
taget helt disponerade vid budgetårets utgång. Därest man bortser från den
del av anslaget som enligt vad ovan framhållits förutsatts skola användas för
visst särskilt ändamål, skulle sålunda vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag
elt belopp av allenast 100 000 kronor stå till förfogande för nästa budgetår.
Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petitaskrivelse framgår, att antalet
ansökningar om statsbidrag till anläggningar av här ifrågavarande art
f. n. är mycket stort. Nyssnämnda belopp av 100 000 kronor torde dock icke
förslå för att något enda arbetsföretag av mera betydande omfattning skall
kunna igångsättas. Enligt utskottets mening bör vidare beaktas, att förevarande
anslag avsetts skola utgöra eu form av kollektiv återbäring av bensinskaltemedel
som erlagts av den mindre sjöfarten och motorbåtslrafiken,
varför jämväl av rent principiella skäl en anslagsförhöjning synes motiverad.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra tillstyrka motionärernas
yrkande att förevarande anslag anvisas med 500 000 kronor.
4—eio 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 6.
50
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 28 och II: 37, till Bidrag till byggande
och underhåll av mindre hamnar och farleder för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
39:o) Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 39, s. 90) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 400 000 kronor.
40:o) Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. Kungl.
Maj :t har (punkt 40, s. 91—94) föreslagit riksdagen att till Bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 13 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 12,o miljoner kronor. Vid
utgången av budgetåret 1950/51 förelåg en behållning av 15,4 miljoner kronor
å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
17 000 000 kronor för nästa budgetår. Beträffande den närmare innebörden
av styrelsens förslag torde få hänvisas till propositionen (s. 91—93).
Arbetsmarknadsstyrelsen har avgivit yttrande över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
framställning (s. 93 och 94).
Föredraganden har anfört följande.
»1946 års vatten- och avloppssakkunniga ha i september 1951 avlämnat
sitt betänkande (SOU 1951: 26) och detta är nu föremål för remissbehandling.
Några på detta betänkande grundade förslag synas icke kunna framläggas
förrän tidigast till 1953 års riksdag. I fråga om statsbidragsbestämmelserna
har kommittén föreslagit vissa ganska omfattande förändringar i
förhållande till vad som nu gäller. Utan att för närvarande vilja taga ställning
till dessa förslag anser jag emellertid skäl föreligga för en viss återhållsamhet
vid den fortsatta bidragsgivningen intill dess frågan om de nya
bidragsgrunderna blivit i vederbörlig ordning prövad.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beräknat det nu aktuella behovet
av nya anslagsmedel till 33 milj. kronor men av olika skäl begränsat sitt
anslagsyrkande till 17 milj. kronor.
Med hänsyn till vad jag nyss anfört i anledning av vatten- och avloppssakkunnigas
förslag och med beaktande jämväl av de skäl, som under rådande
ekonomiska förhållanden tala mot en ökning av statsutgifterna, har
jag icke ansett mig kunna tillstyrka en anslagsökning av den storleksord
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
51
ning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit. En mindre höjning av
anslaget synes mig dock kunna ifrågakomma. Jag förordar att detsamma
uppföres med ett till 13 000 000 kronor förhöjt belopp.
Styrelsens förslag att av anslaget ett visst mindre belopp skulle få användas
för tekniska undersökningar av allmän betydelse för anläggningsverksamheten
på förevarande område har icke givit mig anledning till
erinran.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Axel Andersson m. fl. (I: 83) och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. (II: 191), i vilka hemställts, att till
förevarande ändamål måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ett reservationsanslag
av 17 000 000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Karlsson i
Stuvsta väckt motion (II: 448), vari likaledes hemställts att anslaget till
förevarande ändamål för budgetåret 1952/53 anvisas med ett belopp av
17 000 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 191 och 11:448.
Utskottet. Till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp har för
innevarande budgetår anvisats ett bidragsanslag av 12 milj. kronor. I
sina petita för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyi-elsen hemställt
om en förhöjning av anslaget till 17 milj. kronor. Kungl. Maj :t har
emellertid icke ansett sig kunna förorda en högre medelstilldelning än 13
miljoner kronor, vilket av föredraganden motiverats med dels rådande ekonomiska
förhållanden, dels ock angelägenheten av viss återhållsamhet vid
den fortsatta bidragsgivningen, intill dess frågan om de av 1946 års vattenoch
avloppssakkunniga föreslagna nya bidragsgrunderna blivit i vederbörlig
ordning prövad.
I de båda likalydande motionerna 1:83 och 11:191 liksom i motionen
II: 448 har påyrkats en medelsanvisning i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag.
Att på förevarande område ett mycket omfattande bidragsbehov föreligger
är utskottet nu liksom tidigare år väl medvetet om. De skäl som av
föredraganden anförts för en begränsning av anslaget till ett belopp av
13 milj. kronor för nästa budgetår finner dock utskottet bärande. Med
hänsyn till de personalresurser som stå till väg- och vattenbyggnadsverkets
förfogande för nu berörda ändamål synes det jämväl tveksamt, huruvida
reella möjligheter föreligga att f. n. utöka bidragsverksamheten i någon
mera väsentlig utsträckning. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka
bifall till de i ovannämnda motioner framställda yrkandena.
Mot vad föredraganden anfört rörande anslagets användning för vissa
tekniska undersökningar har utskottet intet att erinra.
52
Statsutskottets utlåtande nr ti.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna 1:83 och 11:191 samt 11:448, till
Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000
kronor.
\ ägtrafikväsendet.
41:o) Statens bilinspektion: Avlöningar. Kungl. Maj:t bär (punkt 41,
s. 95—99) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för statens bilinspektion företaga vissa i statsrådsprotokollet
angivna ändringar, dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1952/53, dels ock till Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 524 800 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 1 176 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om en höjning av anslaget
med 350 300 kronor för nästa budgetår.
Knappheten på personal har, framhåller styrelsen, gjort det omöjligt för
bilinspektionen att betjäna den förrättningssökande allmänheten på ett tillfredsställande
sätt. Den långa väntetiden, som under större delen av året
ofta uppgår till en månad eller mera, har väckt stor irritation bland de förrättningssökande,
och såväl bilinspektionen som styrelsen har fått mottaga
mycket klander för det sätt på vilket verksamheten bedrives. Då de inkomster
till statsverket — i form av förrättningsavgifter — som inflyta
genom den tillfälligt anställda personalens arbete mer än väl täcka
avlöningskostnaderna för denna personal, har allmänheten, enligt vad styrelsen
erfarit, svårt att förstå varför anslagsmedel icke skola kunna ställas
till förfogande för anställande av tillräckliga arbetskrafter. Styrelsen anser
för sin del en utökning av bilinspektionens personal vara ofrånkomlig.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 95—98).
över styrelsens förslag har yttrande avgivits av statskontoret (s. 98).
Departementschefen erinrar till en början om att bilinspektionens verksamhet
huvudsakligen omfattar besiktning av motorfordon samt körkortsprov.
Den sistnämnda arbetsuppgiften torde representera något mer än
hälften av inspektionens verksamhet.
De särskilda avgifter för besiktningsförrättningarna, som tidigare utgingo
och som inbringade ca 700 000 kronor per år (1938), avskaffades av
redovisningstekniska skäl när bilinspektionen år 1948 fick sin nuvarande
utformning. Det förutsattes därvid att ersättning till statsverket för dessa
Statsutskottets utlåtande nr 6.
53
förrättningar skulle inarbetas i fordonsskatten vid en kommande revision
av bilbeskattningen. För körkortsprov utgår däremot fortfarande särskild
avgift.
En viss ledning för bedömande av det anmälda behovet av personalförstärkning
vid bilinspektionen synes enligt departementschefen kunna erhållas
genom eu jämförelse mellan å ena sidan de i riksstaten beräknade
och de verkliga inkomsterna av körkortsförrättningarna samt å andra sidan
de i riksstaten beräknade och de verkliga utgifterna för bilinspektionens
avlöningar och omkostnader. En dylik jämförelse utvisar dels att avgifterna
för körkortsproven numera helt täcka utgifterna under bilinspektionens
avlönings- och omkostnadsanslag och dels att relationen mellan inkomster
och utgifter alltsedan 1948 visat sig ur statsfinansiell synpunkt utfalla
bättre än vad man räknat med i budgeten, såsom framgår av följande sammanställning.
Budgetår
1948/49
1949/50
1950/51
1951/52
Inkomster |
Verkliga |
. 54 |
82 |
71 |
98 |
. 83 |
112 |
. 100 |
minst 105 |
Departementschefen anför vidare följande.
»För en personalförstärkning vid bilinspektionen tala i huvudsak följande
skäl, nämligen dels behovet av att tillgodose allmänhetens krav på
bättre service och personalens anspråk på förbättring i arbetsförhållandena,
dels nödvändigheten ur trafiksäkerhetssynpunkt av att bilinspektionen icke
på grund av personalbrist tvingas eftersätta noggrannheten i sitt arbete.
Med hänsyn härtill och mot bakgrunden av den självfinansiering, som utmärker
bilinspektionen, anser jag mig icke böra framställa erinran mot omfattningen
av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda personalökningen.
I avbidan på ytterligare utredning rörande möjligheterna att
genomföra en sådan lösning av lokalfrågan för bilinspektionen i Stockholm,
att inspektionen kan sammanhållas på en plats, är jag emellertid icke f. n.
beredd att upptaga styrelsens förslag om inrättande av en förste bilinspektörstjänst
i Ca 27 till slutlig prövning. Jag förordar att medel i stället beräknas
för anställande av en bilinspektör i Cg 25. Beträffande övriga av
styrelsen begärda tjänster har jag intet annat att invända än att den närmast
för Västervik avsedda bilinspektörstjänsten tills vidare bör placeras
i Ce 25, varjämte samtliga nya tjänster som biträdande bilinspektör i avvaktan
på närmare erfarenhet böra vara extra.
Med utgångspunkt från vad jag sålunda anfört torde den av styrelsen
54
Statsutskottets utlåtande nr f>.
föreslagna ökningen av anslaget böra begränsas till 348 800 kronor, varav
ca 227 600 kronor utgöra automatiska utgiftsstegringar.»
Utskottet. Mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört
och förordat har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet
hemställer alltså,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen för
statens bilinspektion uppföra följande ytterligare tjänster,
nämligen 1 bilinspektör stjänst i Ce 25 samt 1 kontorsbiträdestjänst
i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 580 400
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 568 100
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 376 300
Summa kronor 1 524 800
c) till Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 524 800 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
42:o) Statens bilinspektion: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 42, s. 99 och 100), som innebär anslagshöjning med 91 000
kronor för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens bilinspektion: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 416 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
43 :o) Registrering av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 43, s. 100), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Registrering av motorfordon för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kronor.
44 :o) Bidrag till vissa kominunikationsändamål. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 44, s. 100 och 101), hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa kommunikationsändamål
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
200 000 kronor.
45:o) Statens biltrafiknämnd: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
45, s. 101—103) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departements
-
Statsutskottets utlåtande nr 6.
55
chefen förordad avlöningsstat för statens biltrafiknämnd, att tillämpas tills
vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53, dels ock till Statens biltrafiknämnd:
Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 228 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 190 000 kronor.
Statens biltrafiknämnd har hemställt, att anslaget höjes med 41 300
kronor för nästa budgetår. Beträffande den närmare innebörden av nämndens
förslag torde få hänvisas till propositionen (s. 101 och 102).
Kungl. Maj:ts förslag innebär att hos biltrafiknämnden inrättas två
kanslibiträdestjänster i Ce 11 för befordran av två ordinarie kontorsbiträden.
Detta medför en kostnadsökning av ca 900 kronor. I övrigt föreslås
icke några förändringar i nämndens personalorganisation.
I avbidan på ytterligare erfarenhet om nämndens befattning med ärenden
rörande internationell vägtrafik anses nämndens personalbehov för
ifrågavarande uppgifter även under nästa budgetår få tillgodoses genom
bemyndigande att överskrida icke-ordinarieposten i nämndens avlöningsstat.
Med inberäknande av förenämnda ökningsbelopp av 900 kronor samt
i nämndens anslagsberäkning angivna omräkningsposter om sammanlagt
ca 37 100 kronor skulle anslaget sålunda uppföras med (190 000 + 900 +
37 100) 228 000 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens biltrafiknämnd,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 27 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsuis ................................. 20 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
......................................................... 131 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 48 500
Summa kronor 228 000
b) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 228 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
46 :o) Statens billrafiknämnd: Omkostnader, I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 46, s. 103), som innebär anslagshöjning för nästa
budgetår med 1 000 kronor, hemställer utskottet,
56
Statsutskottets utlåtande nr 6.
att riksdagen må till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 34 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
47 :o) Undersökningar rörande vägtrafikolyckor in, in, Kungl. Maj :t
har (punkt 47, s. 103—105) föreslagit riksdagen att till Undersökningar
rörande vägtrafikolyckor m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av
150 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 125 000 kronor.
Statens trafiksäkerhetsråd har hemställt om en höjning av anslaget med
25 000 kronor för nästa budgetår, varav 20 000 kronor avse en ökning av
anslagsposten till vetenskaplig forskning.
Beträffande den närmare innebörden av rådets förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 104).
Över trafiksäkerhetsrådets framställning har yttrande avgivits av statskontoret
(s. 105).
Departementschefen, som icke funnit anledning till erinran mot den
av rådet begärda anslagshöjningen, erinrar om att vägtrafikolyckorna blivit
ett samhällsproblem av allt större betydelse. En av förutsättningarna
för att detta problem effektivt skall kunna angripas är ökad kunskap om
olyckornas natur och orsaker. Trafiksäkerhetsrådets verksamhet bör härvid
enligt departementschefen kunna ge ett värdefullt underlag för bedömande
av vilka åtgärder, som böra vidtagas.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Undersökningar rörande vägtrafikolyckor
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av
150 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
48 :o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Kungl. Maj:t har (punkt 48, s. 105 och 106) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1952/53 anvisa ett anslag av 200 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 200 000 kronor.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande har hemställt, att
anslaget för nästa budgetår måtte utgå med oförändrat belopp av 200 000
kronor.
I särskild skrivelse den 26 september 1951 har nationalföreningen hemställt,
att ett anslag av 1 000 000 kronor måtte äskas å tilläggsstat för innevarande
budgetår för anordnande av en landsomfattande upplysnings- och
propagandakampanj mot trafikolyckorna.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
57
Departementschefen, som intet haft att invända mot att det ordinarie
anslaget till föreningen uppföres med oförändrat belopp av 200 000 kronor,
säger sig däremot icke av vad föreningen i sin skrivelse upplyst om riktlinjerna
för den planerade rikskampanjen ha blivit övertygad om att denna
kommer att giva ett resultat, som svarar mot de stora ekonomiska insatser
från statens sida som ifrågasatts. Föreningens framställning i denna sak
har departementschefen därför ansett sig icke f. n. böra tillstyrka.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundqvist in. fl. (I: 52) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilsson i Göteborg in. fl. (It: 68), i vilka hemställts att utöver å sjätte huvudtiteln
upptaget belopp ytterligare 200 000 kronor som extra anslag måtte
ställas till nationalföreningens förfogande;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Björck in. fl. (1:260) och den andra inom andra kammaren av
herr Gustafsson i Borås in. fl. (II: 369), i vilka hemställts att till förevarande
ändamål måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ytterligare 250 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna II: 68 och I: 260.
Utskottet. Till förmån för den av nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande bedrivna verksamheten har departementschefen för nästa
budgetår tillstyrkt ett oförändrat statsanslag av 200 000 kronor. Däremot
har departementschefen icke ansett sig kunna biträda en av föreningen
gjord framställning om ett särskilt tilläggsstatsanslag av 1 miljon kronor
för anordnande av* en landsomfattande upplysnings- och propagandakampanj
mot trafikolyckorna.
Motionsledes har framförts förslag om att riksdagen genom ökad medelsanvisning
för nästa budgetår skulle i viss utsträckning tillmötesgå de
önskemål, åt vilka föreningen givit uttryck i sistnämnda framställning. Sålunda
har i de båda likalydande motionerna 1:52 och 11:68 påyrkats ett
extra anslag av 200 000 kronor, medan i de likalydande motionerna 1:260
och 11:369 hemställts alt för nu berörda ändamål anvisas 250 000 kronor.
För egen del finner utskottet de av motionärerna framförda synpunkterna
vara värda allt beaktande. Icke minst mot bakgrunden av den skrämmande
omfattning trafikolyckorna numera fått framstår eu intensifiering
av propagandan på förevarande område, syftande till att söka förebygga
förlusten av människoliv och förhindra annan skadegörelse, såsom i hög
grad önskvärd. Visserligen torde icke vara möjligt att statistiskt närmare
fastställa effekten av den verksamhet som bedrives av nationalföreningen.
Att denna verksamhet utgör ett betydelsefullt led i kampen mot trafikdöden
måste dock anses ostridigt. Med beaktande jämväl av den inträdda
penningvärdeförsämringen har utskottet därför kommit till den uppfatt
-
58
Statsutskottets utlåtande nr 6.
ningen, att förevarande anslag bör något höjas för nästa budgetår. Då den
genom automobilskattemedelsinkomsterna bestämda utgiftsramen av nu
ifrågavarande anledning icke gärna bör överskridas, synes dock anslagsförhöjningen
böra begränsas till ett belopp av 100 000 kronor.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
motionerna 1: 52 och II: 68 samt 1: 260 och II: 369, till Bidrag
till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för
budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 300 000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
49:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 49, s. 107—110) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för institutet företaga vissa i statsrådsprotokollet angivna ändringar,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för institutet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53, dels ock till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten i allmänhet: Avlöningar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 822 600
kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 1 530 000
kronor.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har hemställt, att anslaget
för nästa budgetår höjes med 312 600 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av institutets förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 107—109).
Departementschefen har tillstyrkt, att institutets anslagspost för avlöningar
till icke-ordinarie personal uppräknas med 5 000 kronor till ökade
lönekostnader för den från försvarsväsendets radioanstalt övertagna personalen.
Därjämte tillstyrker departementschefen att följande tjänsteförändringar
genomföras vid institutet fr. o. in. nästa budgetår, nämligen
uppflyttning av kamrerartjänsten från Ce 25 till Ce 27, förändring av en
tjänst som radioföreståndare i Ca 19 till en radiokommissarietjänst i Ca 22
samt utbyte av en radiotelegrafisttjänst i Ce 16 mot en förste radiotelegrafisttjänst
i Ca 18. Dessa tjähsteförändringar medföra en anslagsökning
av sammanlagt ca 5 000 kronor. Vidare erfordras enligt departementschefen
en ökning med (17 265 + 273 300 — 8 000) 282 565 kronor eller avrundat
282 600 kronor för de i institutets anslagsberäkning angivna automatiska
förändringarna i löneutgifterna. I överensstämmelse härmed uppföres
anslaget med (1 530 000 + 5 000 -f 5 000 + 282 600) 1 822 600 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
59
Mot den av institutet föreslagna justeringen av medelsfördelningen
mellan ordinarie och icke-ordinarieposterna har departementschefen intet
haft att erinra.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kung]. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut dels
ändra lönegradsbeteckningcn för en kamrerartjänst från Ce
25 till Ce 27, dels utbyta en tjänst som radioföreståndare i
Ca 19 mot en radiokommissarietjänst i Ca 22, dels ock uppföra
en förste radiotelegrafisttjänst i Ca 18;
b) godkänna följande avlöningsstat för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 427 600
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 954 400
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 440 600
Summa kronor 1 822 600
c) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Verksamheten i allmänhet: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 1 822 600 kronor.
50:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Undervisning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
50, s. 110 och 111), som innebär anslagshöjning för nästa budgetår med
800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Verksamheten i allmänhet: Undervisning för
budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 8 700 kronor.
51 :o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Undersökningar inom hydrologiska byrån. Kungl. Maj:t har
(punkt 51, s. 111—114) föreslagit riksdagen att dels i en personalförteckning
för undersökningsverksamheten inom hydrologiska byrån vid institutet
uppföra en förste statshydrologtjänst i Ce 29, dels ock till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten i allmänhet:
Undersökningar inom hydrologiska byrån för budgetåret 1952/53 anvisa
ett förslagsanslag av 391 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstal uppfört med 271 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
60
Institutet har hemställt att anslaget för nästa budgetår liöjes med 120 000
kronor.
Beträffande den närmare innebörden av institutets förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 111—113).
Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna
uppräkningen av förevarande anslag med 120 000 kronor, vilken
täckes av på riksstatens inkomstsida redovisade ersättningar från hydrologiska
hyråns uppdragsgivare. Anslaget uppföres sålunda med 391 000
kronor.
Därjämte tillstyrker departementschefen de av institutet föreslagna förbättringarna
i anställningsförhållandena för den med hithörande undersökningar
sysselsatta personalen. I en särskild personalförteckning för
hydrologiska byråns undersökningsverksamhet anses sålunda böra uppföras
eu förste statshydrologtjänst i Ce 29. Det förutsättes vidare få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma antalet extra-ordinarie hydrologassistenttjänster
vid undersökningsverksamheten.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
alt riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i en personalförteckning
för undersökningsverksamheten inom hydrologiska byrån råd
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut uppföra en
förste statshydrologtjänst i Ce 29;
b) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Verksamheten i allmänhet: Undersökningar inom hydrologiska
byrån för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 391 000 kronor.
52:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Observatörer. Kungl. Maj:t har (punkt 52, s. 114 och 115)
föreslagit riksdagen att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Verksamheten i allmänhet: Observatörer för budgetåret 1952/53 anvisa
ett anslag av 522 200 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 465 400 kronor.
Institutet har hemställt, att anslaget för nästa budgetår höjes med
96 700 kronor. Av den föreslagna anslagsökningen belöpa 89 900 kronor
på av styrelsen som synnerligen angelägna betecknade höjningar av arvodena
till observatörerna vid klimatstationerna och vattenståndsstationerna
samt 6 800 kronor på av ändringar i semesterlagen följande höjningar av
semesterlönerna.
Departementschefen har anfört följande.
»Genom beslut den 15 juni 1951 har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
skrivelse 1951: 50 medgivit, att förevarande anslag för budgetåret 1951/52
61
Statsutskottets utlåtande nr 6.
må överskridas med 40 000 kronor för höjning av arvodena till observatörpersonalen.
Enligt vad jag under hand erfarit har det icke varit möjligt
för institutet att inom ramen för detta belopp höja arvodena till de heltidsanställda
timobservatörerna i samma utsträckning som skett i fråga
om andra arvodister med heltidstjänstgöring inom statsförvaltningen. Utöver
förenämnda belopp av 40 000 kronor torde anslaget därför böra ökas
med ytterligare 10 000 kronor för arvodesregleringar. Därjämte bör i anslaget
inräknas det av institutet begärda beloppet av 6 800 kronor för
höjda semesterer sättningar.
I enlighet härmed uppföres anslaget med (465 400 -(- 40 000 + 10 000 -f
6 800) 522 200 kronor.»
Utskottet. Med tillstyi''kande av Kung]. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Verksamheten i allmänhet: Observatörer för
budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 522 200 kronor.
53:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Telegramkostnader in. in. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 53, s. 115), som innebär anslagshöjning för nästa budgetår
med 122 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Verksamheten i allmänhet: Telegramkostnader
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
580 000 kronor.
54:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Underhåll av stationer in. in. 1 enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 54, s. 116), som innebär oförändrad medelsanvisning för
nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Verksamheten i allmänhet: Underhåll av stationer
m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 39 800 kronor.
55:o) Sveriges meteorologiska oeli hydrologiska institut: Verksamheten
i allmänhet: Övriga omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 55, s. 116), som innebär anslagshöjning för nästa budgetår med
12 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Verksamheten i allmänhet: Övriga omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 118 500
kronor.
62
Statsutskottets utlåtande nr 6.
56:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Särskilda
undersökningar: Geofysiska undersökningar i Riksgränsen. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 56, s. 117), som innebär anslagshöjning
för nästa budgetår med 600 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Särskilda undersökningar: Geofysiska undersökningar
i Riksgränsen för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag
av 5 600 kronor.
57:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Särskilda
undersökningar: Väderlekstjänst för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt
57, s. 117—119) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad stat för väderlekstjänsten för luftfarten, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53, dels ock till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Särskilda undersökningar: Väderlekstjänst
för luftfarten för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
758 700 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 628 500 kronor.
Institutet har hemställt om en anslagshöjning med 149 800 kronor för
nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av institutets förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 117 och 118).
Departementschefen tillstyrker en fortsatt utbyggnad av personalorganisationen
vid Bromma flygplats med ytterligare en meteorologassistent i
Ce 16. Institutets förslag i övrigt har icke givit anledning till annan erinran
än att den föreslagna ökningen av expensposten bör begränsas till 3 000
kronor. I enlighet härmed anses anslaget böra uppföras med 758 700
kronor.
De av institutet berörda frågorna om förändring av vissa tjänster är
departementschefen icke beredd att nu pröva.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för väderlekstjänsten för luftfarten,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:
Stat.
Avlöningar.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 5 100
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 544 300
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 175 800
Omkostnader, förslagsvis .................................... 33 500
Summa kronor 758 700
Statsutskottets utlåtande nr 6.
63
b) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Särskilda undersökningar: Väderlekstjänst för luftfarten för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 758 700
kronor.
58:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Särskilda
undersökningar: Aerologiska stationer. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 58, s. 119 och 120), vilket innebär anslagshöjning med 55 900
kronor för nästa budgetår, huvudsakligen beroende på omräkning av rörliga
tillägget enligt gällande procentsatser samt ökade kostnader för radiosonder
in. m. på grund av prisstegringar, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Särskilda undersökningar: Aerologiska stationer
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
461 400 kronor.
59 :o) Bidrag till seismologiska och magnetiska* iakttagelser i Abisko.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59, s. 120), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till seismologiska och magnetiska
iakttagelser i Abisko för budgetåret 1952/53 anvisa ett
anslag av 8 000 kronor.
60:o) Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland.
Kungl. Maj :t har (punkt 60, s. 120—123) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 617 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 870 000
kronor.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har föreslagit att anslaget
sänlces med 253 000 kronor för nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av institutets förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 120—122).
Departementschefen har anfört följande.
»I överensstämmelse med institutets förslag i skrivelse den 10 augusti
1951 torde bemyndigande böra lämnas institutet att nu på en gång slutbetala
Sveriges återstående del av inlösningssumman för väderleksskeppen i
Nordatlanten. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå Kungl. Maj :t
att utverka riksdagens bemyndigande att för ändamålet överskrida det för
innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget Bidrag till väderleksstationer
i Nordatlanten och på Grönland med 700 000 kronor.
Därest riksdagen icke framställer erinran mot den i institutets och
luftfartsstyrelsens skrivelse den 12 mars 1951 föreslagna utvidgningen av
Sveriges ekonomiska engagemang i väderlekstjänsten på Grönland, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t alt godkänna föreliggande förslag till
överenskommelse i ämnet.
64
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Under här angivna förutsättningar anser jag mig böra tillstyrka institutets
anslagsberäkning för nästa budgetår, enligt vilken bidraget till nordatlantstationen
antages minska med 300 000 kronor och bidraget till grönlandsstationerna
öka med 47 000 kronor.
I enlighet härmed uppföres anslaget med (870 000 — 300 000 -f 47 000 )
617 000 kronor.»
Utskottet. Mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört
och förordat har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet
hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten
och på Grönland för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 617 000 kronor.
* Byggnadsväsendet.
61 :o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 61, s.
124—126) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1952/53, dels ock till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 895 300 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 1 565 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning för nästa budgetår
med 484 800 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 124 och 125).
Departementschefen har anfört följande.
»Frågan om de förändringar i byggnadsstyrelsens organisation och i länsarkitektsorganisationen,
som föreslagits i betänkandet rörande planväsendets
uppgifter och organisation, står i nära samband med lösningen av vissa
andra aktuella spörsmål. Jag syftar härvid bl. a. på det uppdrag, som lämnats
åt 1947 års byggnadsstyrelseutredning och som ännu ej redovisats.
Vidare må nämnas att 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas nyligen
framlagda betänkande (SOU 1951:26) innehåller ett omfattande organisationsförslag,
som direkt berör byggnadsstyrelsen. Slutligen vill jag erinra
om sambandet i arbetsuppgifterna mellan styrelsens stadsplanebyrå och det
organ, som föreslagits av utredningen rörande näringslivets lokalisering
(SOU 1951: 6).
Innan byggnadsstyrelseutredningens betänkande framlagts och överblick
erhållits över det komplex av organisatoriska frågor, som nyss berörts, är
jag icke beredd att tillstyrka några större förändringar i byggnadsstyrelsens
organisation. Ett ytterligare skäl härför är den återhållsamhet med ökningar
av statsutgifterna, som påkallas av det rådande ekonomiska läget.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
65
För att bl. a. ge styrelsen möjlighet att i någon mån öka sin rådgivande
verksamhet på planväsendets område förordar jag, att styrelsens avlöningsanslag
uppräknas med ett belopp av 20 000 kronor för anlitande av experter
och anställande av extra personal. Därjämte synes en provisorisk placering
i Cg 31 såsom byrådirektörer böra genomföras beträffande de förste byråingenjörer
på byggnadsbyrån, vilka enligt styrelsens av byggnadsstyrelseutredningen
tillstyrkta förslag skulle uppflyttas till byrådirektörer i Ce 31.
Denna åtgärd påverkar icke anslagsberäkningen. I övrigt anser jag mig icke
kunna tillstyrka styrelsens nu föreliggande förslag om personalökningar
och förbättrad löneställning för vissa tjänster.
För genomförande av en begränsad höjning av arvodet till generaldirektörens
ställföreträdare bör anslagsposten Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t
uppräknas med 300 kronor.
Med inberäknande av förenämnda belopp av 20 000 och 300 kronor samt
de av styrelsen angivna ökningsbeloppen för löneklassuppflyttningar in. m.
samt för omräkning av rörliga tillägget uppföres anslaget med (1 565 000
+ 20 300 + 310 000) 1 895 300 kronor.»
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 767 000
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ..................... 1 500
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 462 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 385 200
Säger kronor 1 616 100
Statens bränslekontrollerande verksamhet.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 115 500
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 36 900
Säger kronor 152 400
Byggnadsstyrelsens värmelednings personal.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 39 100
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 56 900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 30 800
Säger kronor 126 800
Summa kronor 1 895 300
5—eio sb Bihang till riksdagens protokoll 1952. (i sand. Nr 6.
66
Statsutskottets utlåtande nr 6.
b) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 1 895 300 kronor.
62:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 62, s. 127), som innebär anslagshöjning för nästa budgetår
med 37 800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 208 900 kronor.
63 :o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
63, s. 128—130) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
1 personalförteckningen för länsarkitektsorganisationen uppföra ytterligare
2 kontorsbiträdestjänster i Ca 8, dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53, dels ock till Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
2 694 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 2 192 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om en anslagshöjning
med 673 500 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 128 och 129).
Departementschefen har anfört följande.
»Som jag tidigare framhållit vid behandlingen av byggnadsstyrelsens avlöningsanslag
är jag f. n. icke beredd att upptaga frågan om planväsendets
organisation till avgörande. Med hänsyn till de allt större krav, som ställas
på länsarkitektsorganisationen, synes det emellertid nödvändigt att i någon
utsträckning öka organisationens personella resurser. Denna förstärkning
bör ske i den formen att anslagsposten Avlöningar till biträdande ingenjörer
och arkitekter m. fl. uppräknas med ett belopp av 200 000 kronor.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att någon personalökning utöver
den ursprungligen givna anslagsramen icke ägde rum under budgetåret
1950/51 trots det bemyndigande att överskrida nyssnämnda anslagspost
med 225 000 kronor, som av Kungl. Maj :t meddelades för ifrågavarande
budgetår. Till den del bemyndigandet utnyttjades motsvarades det nämligen
av en minst lika stor besparing under posten till avlöningar till ickeordinarie
personal. Anställes under nästa budgetår personal i hela den utsträckning
anslagsramen det medger, innebär den nu tillstyrkta ökningen
av posten till biträdande ingenjörer och arkitekter en väsentlig förstärkning
av länsarkitektsorganisationens personal.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
67
Vad angår byggnadsstyrelsens yrkanden i övrigt anser jag mig icke
kunna tillstyrka mer än ordinariesättningen av två kontorsbiträdestjänster
samt de föreslagna beloppen för löneklassuppflyttningar och omräkning av
rörliga tillägget.
I enlighet härmed uppföres anslaget med (2 192 000 + 200 000 -f 10 100
+ 9 400 + 282 500) 2 694 000 kronor.»
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
länsarkitektsorganisationen uppföra ytterligare 2 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 484 400
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 942 500
3. Avlöningar till biträdande ingenjörer och arkitekter
m. fl., förslagsvis .................................... 816 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 451 100
Summa kronor 2 694 000
c) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 694 000 kronor.
64:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 64, s. 130 och 131) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
378 000 kronor.
65 :o) Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. m. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 65, s. 131) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 10 000 kronor.
66:o) Bidrag till upprättande av generalplaner och regionplaner. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 66, s. 131) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av generalplaner
och regionplaner för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
68
Statsutskottets utlåtande nr 6.
07 :o) Utredningar rörande tiliämnade byggnadsföretag in. in. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 07, s. 131 och 1321 hemställer utskottet,
att riksdagen må till Utredningar rörande tiliämnade byggnadsföretag
in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor.
Tekniska institut.
68:o) Statens vägiiistitut. Kungl. Maj:t har (punkt 68, s. 133—135)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredraganden förordad stat för
statens väginstitut, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53,
dels ock till Statens väginstitut för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 520 800 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 430 000 kronor.
Direktionen för statens väginstitut har hemställt om en höjning av anslaget
med 117 500 kronor för nästa budgetår. Beträffande den närmare
innebörden av direktionens förslag torde få hänvisas till propositionen (s.
133).
Kungl. Maj:ts förslag innebär att en kontorsbiträdestjänst i Ce 8 vid institutet
förändras till en kanslibiträdestjänst i Ce 11. Denna ändring jämte
av institutet angivna omräkningar av överingenjörens lön och det rörliga
tillägget samt löneklassförändringar skulle medföra en ökning av avlöningsstaten
med avrundat 83 800 kronor.
Vidare tillstyrkas föreslagna jämkningar av avlöningsposterna för institutets
verksamhet för särskilda uppdragsgivares räkning.
Beträffande omkostnadsstaten föreslås, att posterna till reseersättningar
och till övriga expenser uppräknas med 1 000 resp. 3 500 kronor. Dessutom
förordas en begränsad höjning av posterna till publikationstryck och till
bibliotek med 2 000 resp. 500 kronor, vilket medför eu uppräkning av omkostnadsstaten
med tillhopa 7 000 kronor.
I enlighet härmed skulle anslaget uppföras med (430 000 + 83 800 -f
7 000) 520 800 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för statens väginstitut, att tilllämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:
Statsutskottets utlåtande nr 6.
69
Stat.
Avlöningar.
Statens väginstituts verksamhet i allmänhet.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...131 900
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 195 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 112 300
Säger kronor 439 800
Statens väginstituts verksamhet för särskilda uppdragsgivares
räkning.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 228 000
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 74 500
Säger kronor 302 500
Säger för avlöningar kronor 742 300
Omkostnader.
1. Statens väginstituts verksamhet i allmänhet, för -
slagsvis ......................................................... 113 500
2. Statens väginstituts verksamhet för särskilda uppdragsgivares
räkning, förslagsvis ........................ 100 000
Säger för omkostnader kronor 213 500
Summa kronor 955 800
Särskilda uppbördsmedel.
1. Ersättningar för materialkontroll in. m............. 2 000
2. Ersättningar för tillfälliga uppdrag m. in.......... 433 000
Säger kronor 435 000
Nettoutgift kronor 520 800
b) till Statens väginstitut för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 520 800 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
69 :o) Laboratorieiitrustning för statens väginstitut. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 69, s. 135 och 136) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Laboratorieiitrustning för statens väginstitut
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
70:o) Statens geotekniska institut: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt
70, s. 136—138) föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredraganden
förordad avlöningsstat för statens geotekniska institut, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53, dels ock till Statens geotekniska institut:
Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 497 800
kronor.
70
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 437 800 kronor.
Direktionen för statens geotekniska institut har för nästa budgetår
hemställt om en höjning av anslaget med 61 200 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av direktionens förslag torde få
hänvisas till propositionen (s. 137 och 138).
Kungl. Maj.ts förslag innebär att en kanslibiträdescjänst i Ce 11 vid
geotekniska institutet förändras till kontoristtjänst i Ce 13 samt en kontorsbi
trädest jänst i Ce 8 till kanslibi trädest jänst i Ce 11. Dessa ändringar jämte
i direktionens förslag upptagna omräkningar av överingenjörens lön och
det rörliga tillägget samt posten för lönekiassuppflyttningar skulle sammanlagt
medföra en ökning av avlöningsstaten med (1 500 + 2 100 -f
3 708 -f 50 892) 58 200 kronor.
Vidare tillstyrkes den av direktionen föreslagna omorganisationen av
institutets ledning. För arvoden till ledamöterna i det föreslagna arbetsutskottet
föreslås ett belopp av 1 800 kronor, varav till ordföranden 1 200
kronor och till den andre i utskottet ingående ledamoten av institutets
direktion 600 kronor.
I enlighet härmed skulle anslaget uppföras med (437 800 -f 58 200 -f1
800) 497 800 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens geotekniska
institut, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 54 000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t..................... 1 800
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 192 700
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 79 300
5. Avlöningar till biträdande personal för konsulta
tionsuppdrag
m. m., förslagsvis ........................ 170 000
Summa kronor 497 800
b) till Statens geotekniska institut: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 497 800 kronor.
71 :o) Statens geotekniska institut: Omkostnader. I enlighet med Kungi.
Maj :ts förslag (punkt 71, s. 139), som innebär anslagshöjning för nästa
budgetår med 3 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens geotekniska institut: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
248 200 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
71
Statens elektriska inspektion m. m.
72:o) Statens elektriska inspektion: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 72, s. 140) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens elektriska inspektion, att tilllämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53, dels ock till Statens elektriska
inspektion: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 211 100 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 178 700 kronor.
Kommerskollegium har för nästa budgetår hemställt om en höjning av
anslaget med 83 300 kronor.
Departementschefen föreslår, att en kontorsbiträdestjänst i Ca 8 hos
inspektionen utbytes mot en kanslibiträdestjänst i Ca 11, men är icke för
närvarande beredd att tillstyrka några förändringar i övrigt i inspektionens
personalorganisation.
Den förordade tjänsteförändringen samt löneklassförändringarna och
omräkningen av det rörliga tillägget medföra en ökning av anslaget med
i avrundat tal 32 400 kronor. I enlighet härmed uppföres anslaget med
(178 700 + 32 400) 211 100 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens elektriska
inspektion, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 127 200
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 33 200
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 50 700
Summa kronor 211 100
b) till Statens elektriska inspektion: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 211 100 kronor.
73:o) Statens elektriska inspektion: Omkostnader. 1 enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 73, s. 141), som innebär anslagshöjning för
nästa budgetår med 1 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens elektriska inspektion: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 20 300 kronor.
72
Statsutskottets utlåtande nr 6.
74:o) Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 74, s. 141), som innebär oförändrad inedelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens prisregleringsnämnd för elektrisk
ström för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 2 000 kronor.
Djurgårdsnämnden.
75:o) Djurgårdsnämnden: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 75, s. 142), som innebär anslagsökning med 12 700 kronor
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för djurgårdsnämnden,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t .................. 18 000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 78 700
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 13 300
Summa kronor 110 000
b) till Djurgårdsnämnden: Avlöningar för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 kronor.
76:o) Djurgårdsnämnden: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 76, s. 143) och under erinran att samma belopp anvisats
för innevarande budgetår hemställer utskottet,
att riksdagen må till Djurgårdsnämnden: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 11 500 kronor.
Diverse.
77 :o) Ersättning till statens allmänna fastighets!ond: Slottsbyggnadernas
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 77, s. 144)
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Slottsbyggnadernas delfond för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 770 000 kronor.
78 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 78, s. 144) hemställer
utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6.
73
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 1 432 000 kronor.
79 :o) Ersättning till statens järnvägar för av Kungi. Maj:t medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. I enlighet med Kungi.
Maj:ts förslag (punkt 79, s. 144 och 145), som innebär anslagshöjning för
nästa budgetår med 20 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens järnvägar för
av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 25 000 kronor.
80 :o) Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 80, s. 145 och 146) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till postverket för befordran
av tjänsteförsändelser för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 30 600 000 kronor.
81 :o) Understöd åt inrikes lufttrafik. Kungl. Maj :t har (punkt 82, s.
148—153) föreslagit riksdagen att till Understöd åt inrikes lufttrafik för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 1 370 000
kronor.
I skrivelse den 26 oktober 1951 har Aktiebolaget Aerotransport (ABA)
anhållit om understöd åt inrikes lufttrafik på linjerna Stockholm/Norr -köping/Malmö—Visby, Stockholm—Luleå, Stockholm—Sundsvall/Härnösand
och Stockholm—Malmö med 450 000 kronor för perioden 1 oktober
1952—30 september 1953, med 400 000 kronor för perioden 1 oktober 1953—
30 september 1954 och med 350 000 kronor för perioden 1 oktober 1954—30
september 1955.
ABA meddelar, att enligt det mellan Det Danske Luftfartsselskab AS,
Det Norske Luftfartselskap AS och bolaget den 8 februari 1951 ingångna
konsortialavtalet skall bl. a. all trafikflygning, vartill bolagen erhålla tillstånd,
bedrivas av konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS). Jämlikt
§ 1 st. 4 i konsortialavtalet skall envar av parterna, därest vederbörande
statliga myndigheter så begära, äga påfordra, att konsortiet — på villkor,
varom överenskommelse kan träffas — åtager sig sådan inrikestrafik,
som icke kan anses motiverad ur affärsmässig synpunkt.
Konsortiet har i samband härmed meddelat, att för att kunna ytterligare
utnyttja de resurser, som måste avdelas för den inrikes lufttrafiken, och
därigenom reducera understödsbehovet ingå i trafikprogrammet från 1
74
Statsutskottets utlåtande nr 6.
oktober 1951 utöver visby- och norrlandslinjerna även linjen Stockholm
-—Malmö samt en begränsad sommartrafik på linjen Malmö—Visby. Det
tilltänkta programmet, som på grund av den gångna sommarens erfarenheter
erhållit något mindre omfattning än det som gällde för perioden 1
oktober 1950—30 september 1951, omfattar följande antal dubbelturer.
Linje |
Period |
Antal dubbelturer |
Stockholm—Visby.................. |
Vio—l»/s |
1 daglig + 1 varje vardag |
2%S —19/8 |
3 dagliga |
|
2% —so/e |
1 daglig + 1 varje vardag |
|
Norrköping—Visbv ................ |
Vio—I9/e |
3 per vecka |
2°/e —19/8 |
1 daglig |
|
3% —S0/9 |
3 per vecka |
|
Stockholm—Luleå.................. |
Vio—*%> |
1 varje vardag |
Stockholm—Sundsvall/Härnösand.... |
74 —SI>/9 |
1 daglig |
Stockholm—Malmö ................ |
Vio—S% |
1 varje vardag |
Malmö—Visbv .................... |
20/6--»9/8 |
1 per vecka |
Konsortiet har också uppgjort en resultatberäkning för ett inrikes program
omfattande samtliga ifrågavarande linjer. Det totala underskottet,
exklusive andel i konsortiets och dess svenska regions administrationsoch
försäljningskostnader, beräknas i sådant fall, på sätt framgår av följande
uppställning, komma att uppgå till högst 450 000 kronor.
Stockholm/ |
Stockholm— |
Stockholm— |
Stockholm— |
Totalt |
|
Intäkter .............. |
1 413 000 |
1087 000 |
275 000 |
622 000 |
3 397 000 |
Till linjerna hänförbara |
1 519 000 |
1 182 000 |
426 000 |
720 000 |
3 847 000 |
106 000 |
95 000 |
151000 |
98 000 |
450 000 |
|
SAS ansluter sig helt till det i en ämbetsskrivelse från kommunikationsdepartementet
framförda förslaget, att ett avtal på längre sikt bör upprättas.
En sådan ordning skulle innebära bättre möjligheter att planera
trafiken. De nuvarande osäkra ekonomiska förhållandena utgöra enligt konsortiet
å andra sidan ett hinder för en alltför långfristig överenskommelse.
Avtalet bör därför omfatta en period av tre år. Med ledning av hittillsvarande
erfarenhet har konsortiet utgått från att, genom ytterligare effektivisering
av trafiken, underskottet för perioden 1 oktober 1953—30 september
1954 skall kunna nedbringas med 50 000 kronor i förhållande till räkenskapsåret
1952/53, d. v. s. till 400 000 kronor. Även för räkenskapsåret
1954/55 beräknas en ytterligare reducering av bidragsbehovet med 50 000
kronor till 350 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6. 75
Över de sålunda framlagda förslagen ha yttranden avgivits av luf tf artsstyrelsen
och statskontoret (s. 151 och 152).
Departementschefen framhåller till en början, att understödet åt den
inrikes lufttrafiken i princip endast omfattar linjerna Stockholm/Norrköping—Visby,
Stockholm—Sundsvall/Härnösand och Stockholm—Luleå.
En utökning av det inrikes trafikprogrammet anses alltjämt böra ifrågakomma
endast för sådana ytterligare inrikeslinjer, för vilka trafikintäkterna
överstiga de merkostnader, som betingas av det utökade linjesystemet,
och vilka sålunda medföra en minskning av det totala bidragsbehovet.
Departementschefen anför vidare följande.
»I sitt utlåtande nr 143 till 1950 års riksdag underströk statsutskottet
önskvärdheten av att till närmare prövning upptoges frågan, huruvida förutsättningar
icke kunde anses föreligga att få till stånd ett system med
successiv reducering av de statliga subventionerna till den inrikes lufttrafiken
under viss tidsperiod. I anslutning härtill framlades i 1951 års statsverksproposition
förslag beträffande beloppens storlek under de följande
två åren. I skrivelse till bolaget den 11 juni 1951 har framhållits önskvärdheten
av att understöden för tiden från och med den 1 oktober 1952 bestämdes
för en längre följd av år.
Scandinavian Airlines System, som bl. a. övertagit all av AB A tidigare
bedriven inrikes lufttrafik, har nu erbjudit sig, att under treårsperioden
1 oktober 1952—30 september 1955 mot ett årligt subventionsbelopp av
högst 450 000 kronor för första året och högst 400 000 respektive 350 000
kronor för de två följande åren uppehålla inrikes lufttrafik enligt redovisat
trafikprogram. SAS har dock förutskickat, att förhandlingar om ändringar
av trafikprogrammets omfattning eller om tilläggsbidrag skola kunna upptagas
under treårsperioden, om sådana kostnadsökningar äga rum, vilka icke
kunna kompenseras med höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling
på någon av flyglinjerna ger anledning härtill.
Av remissmyndigheterna har statskontoret framhållit att de framförda
anspråken på bidrag av statsmedel icke innebära en sådan minskning av
subventionsbcloppet, som min företrädare i ämbetet förutsatt i 1951 års
statsverksproposition. Med hänsyn härtill ävensom till den väntade gynnsamma
ekonomiska utvecklingen av inrikestrafiken anser statskontoret det
påkallat, att förhandlingarna återupptagas med bolaget om kraftigare reducering
av statsunderstödet.
Statens granskningsman anför, under hänvisning till det under inrikesflygets
nuvarande utvecklingsstadium icke helt tillfredsställande utnyttjandet
av besättningar och flygplan, att förutsättningar finnas för att bl. a.
genom förbättringar i nämnda hänseende successivt reducera understöden,
varför de av SAS redovisade årliga minskningarna i understödsbeloppen
förefalla väl motiverade.
Jag utgår ifrån, att det på grund av den ökade trafiken och möjligheter
76
Statsutskottets utlåtande nr 6.
att föi’etaga vissa rationaliseringar skall visa sig möjligt att minska subventionsbeloppet
i betydligt snabbare takt än SAS med hänsyn till den ovissa
ekonomiska utvecklingen vågat förutsätta. I anledning av statskontorets
yttrande vill jag framhålla, att de begärda understöden utgöra maximibelopp
och att bidrag endast utgå med de redovisade driftsunderskotten. Med
hänsyn härtill och då det uppenbarligen kan vara förenat med vissa svårigheter
för SAS att bedöma utvecklingen under den relativt långa tidsperiod
varom här är fråga, anser jag mig böra tillstyrka att det föreliggande förslaget
godtages. SAS bör emellertid inrikta sina strävanden på att så snabbt
som möjligt göra den inrikes lufttrafiken självbärande. Subventionssystemet
bör såvitt möjligt avvecklas efter utgången av perioden 1 oktober 1954—30
september 1955.
Det nu föreslagna trafikprogrammet innebär vissa reduceringar av antalet
turer i förhållande till det tidigare gällande programmet. Häremot har
jag icke något att erinra. I överensstämmelse med vad konsortiet anfört vill
jag understryka vikten av att frågan om det fortsatta trafikerandet av
sådana linjer, vilka visa en otillfredsställande utveckling, fortlöpande
prövas.
Vid mina förhandlingar med SAS har konsortiet meddelat, att det framlagda
förslaget till inrikestrafik under perioden 1 oktober 1952—30 september
1955 baserats på användande av flygplan av typ DC-3. Under denna
treårsperiod räknas dock med att i viss utsträckning ersätta DC-3 med flygplan
av typ Scandia efter hand som sådana plan kunna frigöras från andra
linjer och i den mån denna övergång är ekonomiskt försvarbar. En ändring
av flygplantypen kommer icke att innebära någon förändring av det av SAS
angivna subventionsbehovet.
Jag tillstyrker alltså, att den av Aktiebolaget Aerotransport framlagda
bidragsramen lägges till grund för understöd åt den inrikes lufttrafiken
under treårsperioden 1 oktober 1952—30 september 1955.»
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Scandinavian
Airlines System erbjudit sig att under treårsperioden den 1 oktober
1952—den 30 september 1955 mot ett årligt subventionsbelopp av högst
450 000 kronor för första året och högst 400 000 respektive 350 000 kronor
för de två följande åren uppehålla inrikes lufttrafik enligt visst, i det föregående
närmare redovisat trafikprogram. Förslaget har tillstyrkts av departementschefen,
som bl. a. uttalat att subventionssystemet såvitt möjligt
bör avvecklas efter utgången av ovan angivna tidsperiod.
Utskottet -— som finner det nu framlagda programmet stå i god överensstämmelse
med de synpunkter på hithörande spörsmål åt vilka utskottet
gav uttryck i sitt utlåtande nr 143 till 1950 års riksdag — har intet
att erinra mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört
och förordat. Utskottet tillstyrker sålunda, att anslaget till understöd åt
inrikes lufttrafik för nästa budgetår anvisas med ett belopp av 450 000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
i i
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 450 000
kronor.
82 :o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar in. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 83, s. 153 och 154), som innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor.
83 :o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 84, s. 154), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 kronor.
84:o) Extra utgifter.! enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 85, s.
154), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1952/53
anvisa ett reservationsanslag av 50 000 kronor.
85 :o) Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 86, s. 154), som innebär en anslagsminskning
för nästa budgetår med 3 200 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Barntillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 5 000 kronor.
Uppskjuten fråga.
86:o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande
Kungl. Maj :ts under punkten 81 (Understöd åt skär går dsrederier) framställda
förslag, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 1 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
78
Statsutskottets utlåtande nr 6.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård,
fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Hesselbom, Lundqvist, Ragnar Persson, Axel Andersson, Edvin Thun, Bergman
och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson
i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Ståhl, Staxäng,
Åkerström, Johansson i Mysinge och Thapper.
Reservationer.
1) vid punkten 3:o) (Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar) av
herr Lundqvist.
2) vid punkten 9:o) (Allmän översikt över beräkningen av väganslagen
för budgetåret 1952/53)
a) av fröken Andersson samt herrar Lundqvist, Skoglund i Doverstorp
och Staxäng, vilka ansett att
dels den del av utskottets yttrande, som å s. 19 börjar med »I sin» och
å s. 22 slutar med »hithörande anslag», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med särskild skärpa understrukit nödvändigheten av väsentligt
utökade investeringar på vägväsendets område för att åstadkomma en snabb
och genomgripande förbättring av vägarna. Lägets allvar kräver, att under
de närmaste åren begränsning av väginvesteringarna genomföres endast med
hänsyn till vilken arbetsvolym som är möjlig att uppnå med anspänning
av alla krafter. För att en riktig planläggning av investeringsverksamheten
skall kunna ske, är det enligt styrelsens mening nu ofrånkomligt, att statsmakterna
uttala sig för en bestämd politik härutinnan för de kommande
åren. Beslut anses sålunda böra fattas om ett mera långsiktigt program för
vägväsendets upprustning. I anslutning härtill har styrelsen beträffande
väg- och brobyggnader på landsbygden föreslagit viss minimiomslutning,
innebärande för kalenderåren 1952—1956 investeringsramar av respektive
165, 200, 240, 280 och 320 milj. kronor. Vidare har förutsatts att bidragsanslaget
till de kommunala väginvesteringarna skall på motsvarande sätt
successivt ökas till minst 70 milj. kronor senast år 1956.
Föredraganden har givit uttryck åt den uppfattningen, att en ökning av
anläggningsverksamheten i överensstämmelse med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda investeringsprogrammet framstår som i hög
grad önskvärd och därför bör uppställas som ett mål. Samtidigt har emellertid
föredraganden funnit sig böra konstatera, att förutsättningarna för
ett förverkligande av detta program i dagens läge te sig allt annat än ljusa.
Statsutskottets utlåtande nr 6.
79
Anledningen härtill vore i främsta rummet rådande brist på arbetskraft.
Med hänsyn härtill har föredraganden ansett det vara synnerligen vanskligt
att söka framlägga någon beräkning av den investeringsverksamhet som
kan bli möjlig inom vägväsendet, även om man begränsar sig till den närmaste
framtiden. Inga omständigheter syntes för närvarande föreligga som
ge anledning att räkna med några lättnader på arbetsmarknaden. På grundval
av vissa överväganden har emellertid föredraganden med en optimistisk
bedömning av olika inverkande faktorer funnit sig böra räkna med en omslutning
av högst 140 milj. kronor för år 1952 och högst 170 milj. kronor för
år 1953 emot av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna 165 respektive
200 milj. kronor.
För finansiering av detta program skulle enligt föredragandens beräkningar
anslagen till de statliga väginvesteringarna för nästa budgetår behöva
anvisas med ett sammanlagt belopp av 220,5 milj. kronor. Anslagssumman,
vari inräknats viss medelsreserv, innebär en ökning från innevarande budgetår
med 93,4 milj. kronor. Därvid är emellertid att märka, att huvudparten
av denna förhöjning — ca 60 milj. kronor — sammanhänger direkt med förutsatt
övergång i större utsträckning till kalenderårs- i stället för budgetårsberäkning,
varför anslagssumman för budgetåret 1952/53 är avsedd att
delvis täcka medelsbehovet jämväl under andra halvåret 1953, alltså sammanlagt
under 1,5 år i stället för att vederbörande anslag för innevarande
budgetår avse endast 1 år.
I de båda likalydande motionerna I: 337 och 11:441 har föreslagits, att
riksdagen nu skulle fastställa ett investeringsprogram för vägväsendet, som
med vissa jämkningar ansluter sig till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda planen. I samband därmed ha framförts en rad olika synpunkter
på frågan om vägväsendets upprustning. Vidare har gjorts gällande,
att Kungl. Maj :ts förevarande förslag med hänsyn till penningvärdets
fall icke torde innebära någon väsentlig ökning av väginvesteringarnas realvärde.
Enligt motionärernas uppfattning skulle nämligen vid bifall till detta
förslag allenast 199,5 milj. kronor vara disponibla för nu ifrågavarande
ändamål under nästa budgetår. Då motsvarande belopp för innevarande
budgetår med hänsyn till penningvärdeförsämringen anses böra uppskattas
till 202,2 milj. kronor, skulle sålunda eu faktisk reducering av anslagssumman
med ca 3 milj. kronor ha skett.
Till de av motionärerna i förevarande sammanhang förordade åtgärderna
återkommer utskottet i det följande. Beträffande spörsmålet om den närmare
innebörden av Kungl. Maj :ts förslag beklagar utskottet att det siffermaterial
som framlagts i statsverkspropositionen är så oklart att det måste
anses nära nog omöjligt att med stöd enbart av dessa officiella uppgifter
bilda sig en fullt tillförlitlig uppfattning om vad Kungl. Maj :ts förslag innebär.
Att olika meningar här kunna göra sig gällande är därför lättförståeligt.
Utskottet vill således bl. a. framhålla, att Kungl. Maj :t i bilaga 22 till
statsverkspropositionen, Kapitalbudgeten, gjort ett uttalande, enligt vilket
vid utgången av budgetåret 1952/53 en anslagsbehållning av 107 milj. kro
-
80
Statsutskottets utlåtande nr 6''.
noi- för väginvesteringar skulle återstå. Då av denna anslagsbehållning, vilken
rätteligen borde ha upptagits till 108 milj. kronor, 43,5 milj. kronor
kunna anses utgöra tidigare reservationer, skulle resterande belopp (108
— 43,5 =) 04,5 milj. kronor hänföra sig till det för nästa budgetår anvisade
anslaget å 220,5 milj. kronor. Motionärerna ha uppenbarligen uppfattat
detta så att av det totala anslaget 64,5 milj. kronor avsåg tiden 1 juli—31
december 1953. Omslutningssiffran 156 milj. kronor för budgetåret 1952/53
skulle med utgångspunkt härifrån kunna betraktas även som anslagssumman
för nämnda tidrymd.
Det har under utskottsbehandlingen bestyrkts, att den anslagssiffra motionärerna
räknat med för tiden 1 juli 1952—30 juni 1953 ger en väsentligt
bättre bild av det verkliga läget än den av Kungl. Maj :t gjorda jämförelsen.
Utskottet har sålunda efter inhämtande av kompletterande upplysningar
funnit, att det för senare kalenderhalvåret 1953 avsedda anslaget bör — såsom
ovan angivits — uppskattas till ca 60 milj. kronor, medan det av motionärerna
beräknats till 64,5 milj. kronor. Utskottet kan alltså konstatera
att den del av anslaget (220,5 — 60,o =) 160,5 milj. kronor, som avser tiden
1 juli 1952—30 juni 1953, med hänsyn till penningvärdets fall icke innebär
någon påtaglig förhöjning i jämförelse med innevarande budgetår.
Utskottet vill i detta sammanhang vidare framhålla, att de disponibla
medlen, anslag jämte reservationer, äro av avgörande betydelse för bedömandet
av den totalt möjliga investeringsvolymen. Motionärerna ha uppenbarligen
utgått härifrån. De ha också, som tidigare nämnts, uttalat, att den för
nästa budgetår föreslagna investeringsvolymen med hänsyn till penningvärdets
fall icke väsentligt torde komma att överstiga innevarande års.
Detta antagande bär numera bestyrkts i och med att, enligt vad utskottet
inhämtat, Kungl. Maj :t fastställt en medelsförbrukningsram av 165 milj.
kronor för innevarande budgetår i stället för den i statsverkspropositionen
till 125 milj. kronor beräknade. Detta innebär ‘t. o. in. att den av Kungl.
Maj:t föreslagna investeringsvolymen för nästa budgetår, 156 milj. kronor,
komme att understiga innevarande års med 9 milj. kronor. De disponibla
medlen för nästa budgetår skulle då icke heller vara tillräckliga för en investeringsvolym
av samma storleksordning som innevarande års.
Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år framhållit önskvärdheten
av utökade investeringar på vägväsendets område. Att icke eu
mera väsentlig vidgning av medelsförbrukningsramen nu avses skola
komma till stånd är därför enligt utskottets mening att beklaga. Såsom icke
minst av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petitaskrivelse framgår, har
av skilda anledningar situationen utvecklats därhän, att upprustningen av
vägväsendet f. n. framstår som en statlig angelägenhet av yttersta vikt. Behovet
av målmedvetna åtgärder på förevarande område har jämväl bestyrkts
av 1950 års långtidsutredning. Mot bakgrunden härav kunna vägande
skäl åberopas för den uppfattning som kommit till uttryck i förenämnda
motioner, nämligen att investeringsverksamheten bör ytterligare
Statsutskottets utlåtande nr 6.
81
intensifieras och anslutas till en mera långsiktig plan. Utskottet anser sig
därför också böra livligt förorda en sådan intensifiering i anslutning till
det av motionärerna föreslagna investeringsprogrammet. Såsom i förenämnda
motioner framhållits torde därvid, om så skulle visa sig nödvändigt,
frågan om anvisande av tilläggsstatsanslag få upptagas till övervägande.
Såsom föredraganden erinrat, utgör rådande brist på arbetskraft det
kanske största hindret för en mera omfattande utökning av investeringsverksamheten.
Denna fråga har även ingående berörts i motionerna 1:337
och II: 441. Till åtskilliga av de synpunkter som därvid utvecklats kan utskottet
ansluta sig. Utskottet anser sålunda, att i nuvarande läge den fördyring
av vägbyggandet som uppstår genom ökad tillämpning av vinterarbete
bör inom rimliga gränser kunna godtagas. Särskild uppmärksamhet
synes därvid böra ägnas de rent lokala förhållandena; problemet har för
Norrlands vidkommande särskild aktualitet. Med hänsyn till de alltmer
framträdande rubbningarna på den svenska arbetsmarknaden anser sig utskottet
emellertid icke nu böra taga slutlig ställning till frågan om anlitande
av utländsk arbetskraft, men förutsätter att situationen på arbetsmarknaden
noggrant följes och att, om varaktig brist av för vägarbete lämplig arbetskraft
synes uppstå, Kungl. Maj :t i god tid tager frågan under förnyad provning.
I syfte att få till stånd en administrativ förenkling ha motionärerna
vidare föreslagit en mindre rigorös uppdelning av anslagen. Utskottet vill,
utan att taga slutlig ställning till den av motionärerna förslagsvis framförda
indelningsgrunden, uttala att en sådan uppdelning förefaller utskottet vara
fördelaktig ur arbetsplanerings- och arbetseffektivitetssynpunkt. Det synes
därför utskottet angeläget att en sådan kommer till stånd vid framläggandet
av nästa års statsverksproposition.»
dels ock den del av utskottets yttrande, som å s. 23 börjar med »I de»
och å s. 24 slutar med »framställda yrkanden», bort ersättas med text avföljande
lydelse:
»I de förenämnda motionerna 1:337 och 11:441 har berörts visst med
automobilskattemedlens specialbudget sammanhängande spörsmål. Enligt
motionärernas beräkningar skulle sålunda vid bifall till av dem framlagda
förslag nu ifrågavarande anslag sammanlagt komma att icke oväsentligt
överstiga nyss angivna belopp av 505 milj. kronor. Motionärerna ha föreslagit,
att den del av anslagssumman som avser arbeten under tiden den
1 juli—31 december 1953 skall täckas av under budgetåret 1953754 inflytande
medel. Utskottet vill ansluta sig till motionärernas uppfattning att vid
beräknandet av anslagen för en viss tidrymd de under motsvarande tidrymd
inflytande automobilskattemedlen böra medräknas vid fastställandet
av de tillgängliga medlen. I budgetutjämningsfonden finnes per den 30 juni
1951 bokförd en behållning av icke mindre än 255,7 milj. kronor, utgörande
medel som tillförts fonden såsom överskott på autombilskattemed
(i—6io
52 Biliawj Ull riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr (i.
82
Statsutskottets utlåtande nr 6.
lens specialbudget. Därest, på sätt utskottet antytt i det föregående, för upprustningen
av vägväsendet skulle erfordras tilläggsstatsanslag under nästa
kalenderår, kan sålunda även ur specialbudgetens synpunkt täckning för
dessa merutgifter anses föreligga genom den på budgetutjämningsfonden
redovisade behållningen.
Till frågan om anvisandet av ovan berörda anslag återkommer utskottet
under respektive punkter i det följande.»
b) av herr Ståhl.
3) vid punkten 35:o) (Statliga farledsarbeten) av fröken Andersson
samt herrar Eric Ericson, Ragnar Persson, Bergström, Andersson i Malmö,
Lindholm, Åkerström och Thapper, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande å s. 45, som börjar med »För egen»
och slutar med »nästa budgetår», bort ha följande lydelse:
»Såvitt utskottet kan bedöma, skulle ett förverkligande av det av motionärerna
förordade projektet medföra avsevärda fördelar för kusttrafiken i
berörda trakter. Även inom andra delar av vårt land föreligga på nu ifrågavarande
område eftersatta behov av hög angelägenhetsgrad. Det skulle därför
vara önskvärt, om ytterligare medel kunde ställas till förfogande för
statliga farledsarbeten. I rådande ekonomiska läge är det emellertid icke
möjligt att tillgodose alla de behov som här äro aktuella. Utskottet vill i
detta sammanhang särskilt erinra om att för nästa budgetår förutsatts
en betydande ökning av de statliga investeringarna i vägar och järnvägar,
vilket medfört att andra arbetsföretag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde måst sättas i efterhand. Att nu rubba de principer som
legat till grund för denna avvägningsfråga finner utskottet icke tillrådligt.
Utskottet anser sig därför böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag, att förevarande
anslag anvisas med ett allenast formellt belopp av 100 kronor för
nästa budgetår.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:59 och 11:88, till Statliga farledsarbeten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.»
4) vid punkten 36:o) (Byggande av fiskehamnar) av herrar Karl Andersson,
Gustaf Karlsson, Pålsson, Axel Andersson, Söderquist, Malmborg
i Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Rubbestad, Ståhl
och Staxäng, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna
I: 27 och II: 39 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande å s. 47, som börjar med »I detta»
och slutar med »av tilläggsstatsanslag», bort ersättas med text av följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 6.
83
»I detta sammanhang torde få erinras om att 1944 års fiskehamnsutredning
i sitt den 1 november 1947 avgivna betänkande (SOU 1947:63)
framlagt ett principförslag, vilket avsetts skola tjäna till ledning vid
den fortsatta utbyggnaden av fiskehamnar. Enligt detta förslag skulle
till nu berörda ändamål för budgetåren 1948/53 anvisas sammanlagt
25,5 milj. kronor, varav 3,9 milj. kronor för budgetåret 1948/49 och
5,4 milj. kronor för vart och ett av de följande fyra budgetåren. Detta
byggnadsprogram har emellertid på grund av investeringsbegränsningen
icke kunnat följas. I enlighet härmed har anslagsanvisningen för budgetåren
1948/52 begränsats till icke fullt en fjärdedel av det eljest avsedda
beloppet, oaktat samtidigt en stark penningvärdeförsämring inträtt. Denna
eftersläpning i fiskehamnsbyggandet har, såsom närmare utvecklats i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens petitaskrivelse, medfört en mycket brydsam
situation på förevarande område.
Med hänsyn till nu berörda omständigheter finner sig utskottet helt
kunna ansluta sig till de synpunkter på förevarande spörsmål som kommit
till uttryck i motionerna I: 27 och II: 39. Enligt utskottets mening böra
sålunda med det snaraste åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån avhjälpa
de svåra skadeverkningar som eftersläpningen i det tidigare planerade
fiskehamnsbyggandet medfört. Härvidlag må särskilt uppmärksammas,
att av det anslag Kungl. Maj :t äskat för nästa budgetår 200 000 kronor
avsetts skola tagas i anspråk såsom delbidrag till iståndsättning av hamnen
på Visingsö. Vad som därefter återstår av den föreslagna anslagshöjningen
är icke tillräckligt ens för att kompensera den kostnadsfördyring
som numera inträtt. Detta innebär att några nya företag icke kunna igångsättas
under nästa budgetår liksom att ej heller medel komma att finnas
tillgängliga för löpande underhålls- och iståndsättningsarbeten. Vid en anslagsanvisning
i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag uppstår vidare risk för
att väg- och vattenbyggnadsverket nödgas entlediga sin specialutbildade
muddringspersonal. Utskottet kan för sin del icke finna en sådan utveckling
försvarlig utan anser i likhet med motionärerna, att till förevarande
ändamål bör anvisas ett anslagsbelopp av 3 milj. kronor för nästa budgetår.
»
dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 27 och II: 39, till Byggande
av fiskehamnar för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.»
5) vid punkten 40:o) (Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och
avlopp) av herr Axel Andersson.
6) vid punkten 48:o) (Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande) av herr Rubbestad, som ansett att utskottet bort tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag och därför hemställa,
84
Statsutskottets utlåtande nr 6.
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 52 och II: 68 samt I: 260 och
II: 369, till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av
200 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
7) vid punkten 81 :o) (Understöd åt inrikes lufttrafik) av herr Karl
Andersson.
Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.