Nr 49—50.

Statsutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
höjning av statstjänstemannens löner in. in. jämte i
ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 60 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 15 februari 1952,
föreslagit riksdagen att

1) besluta att till de under år 1951 utgående månadslönerna skola, med
de undantag varom Kungl. Maj :t kan finna gott förordna, under år 1952
läggas särskilda lönetillägg enligt de grunder, som angivas i den i propositionen
omnämnda överenskommelsen;

2) besluta att å pensioner, utgående enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen
antagna tjänste- och familjepensionsbestämmelser, skall under år 1952 utgå
rörligt tillägg med 53 procent av tilläggsunderlaget;

3) besluta att kristillägg under år 1952 skall utgå med 82 procent av kristilläggsunderlaget; 4)

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i propositionen angivna grunder besluta om höjning av
arvoden till befattningshavare i statlig eller statsunderstödd verksamhet;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de beslut, som kunna föranledas
av den i propositionen omförmälda garantibestämmelsen;

6) medgiva att nu utgående kallortstillägg och kallortstraktamenten må,
räknat från och med den 1 januari 1952, höjas med i genomsnitt 25 procent;

7) bemyndiga Kungl.. Maj :t att vidtaga de ändringar i vederbörliga avlöningsreglementen,
som erfordras med hänsyn till vad i propositionen förordats; 8)

bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåren 1951/52 och 1952/53 medgiva
de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter, som lcunjia
föranledas av vad under 1—6 föreslagits;

9) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa
löne- och pensionsförmåner å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1951/52 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 115 000 000
kronor; samt

10) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa
löne- och pensionsförmåner å riksstaten för budgetåret 1952/53 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 230 000 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 49—50.

2

Statsutskottets utlåtande nr 49.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Svärd in. fl. (I: 374) och den andra inom andra kammaren av herr Håstad
in. fl. (11:493), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte besluta att där föreslagna lönetillägg respektive
arvodesförhöjningar skola utgivas utan hänsyn till huruvida befattningshavaren
är ansluten till viss organisation eller ej;

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Svärd m. fl. (I: 375) och den andra inom andra kammaren av herr Birke
in. fl. (II: 494), i vilka hemställts, att riksdagen i anslutning till vad i motionerna
anförts måtte vid behandlingen av propositionen i skrivelse till
Ivungl. Maj :t uttala, alt beslut om sådan kompensation för levnadskostnadsstegringen,
som beröres i 4 § av statens löneplansförordning, framdeles
endast skola avse en procentuellt lika höjning och att följaktligen frågor
om eventuella justeringar utöver nämnda kompensation skola behandlas
såsom ändringar i lönegradsplacering eller eljest såsom fristående beslut
i lönefrågor;

en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion (11:492), i
vilken hemställts, att riksdagen med ändring av förevarande proposition
måtte besluta, att det procentuella tillägget å statstjänstemännens löner
även i fortsättningen skall beräknas å högst 1 600 kronor för månad, samt
i övrigt beakta de synpunkter som i motionen anförts; samt

en inom andra kammaren av herr Ohlin in. fl. väckt motion (II: 495), i
vilken hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
måtte avslå Kungl. Maj:ts under punkten 1) begärda fullmakt, så att de
särskilda lönetilläggen under år 1952 utbetalas till alla berörda, samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala önskvärdheten av att
ett förlikningsorgan får i uppdrag att medla i rådande konflikt beträffande
vissa statstjänstemäns löneförmåner;

dels ock två vid riksdagens början väckta likalydande motioner, den ena
inom första kammaren av herr Bergh (I: 209) och den andra inom andra
kammaren av fru Boman och fru Hellström (II: 282), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl.
Maj :t ville företaga en revision av de nu gällande bestämmelserna om kallortstillägg
i sådan riktning, att tilläggets grundbelopp höjes och att rörligt
tillägg därå må utgå.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:493, 1:375, 11:492 och 11:495 samt
I: 209.

Vid genomförandet av 1947 års lönereglering förutsattes, att de lönebelopp,
som finnas upptagna i grundlönetabellerna i 3 § statens löneplanslörordning
den 30 juni 1947 (nr 376), skulle på sätt i 4 § förordningen angives
höjas och sänkas i visst förhållande till pristal, fastställda på grundval
av beräkningar över de allmänna levnadskostnaderna. Bestämmelserna i

Statsutskottets utlåtande nr 49.

3

sistnämnda paragraf ha emellertid aldrig satts i kraft. I stället ha gällt särskilda,
efter förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer
för varje år fastställda procenttal. För tiden den 1 juli 1947—den 31 december
1950 gällde procenttalet 12. För år 1951 fastställdes procenttalet till 32,
dock skulle å grundlön eller del därav, som ej överstege 500 kronor för månad,
procenttalet utgöra 33. Till den 1 juli 1951 utgick det procentuella
tillägget å högst 1 200 kronor per månad; därefter har maximigränsen varit
1 600 kronor per månad. Vilka grunder, som borde gälla efter 1951 års utgång,
förutsattes vid 1951 års beslut i ämnet skola bli föremål för nya förhandlingar
med personalorganisationerna. I avbidan på beslut i ämnet borde
provisoriskt tillämpas samma procenttal som under år 1951.

Å pensionernas grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar
och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla angående höjning
av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna
grundlönetabcllerna.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut, innebärande att kristillägget skulle regleras
i anslutning till den procentuella förhöjningen av de nyreglerade lönerna.
Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå efter 16 procent,
och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal med
3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas med 4,2 enheter.
I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden den 1 juli 1947
—den 31 december 1950 utgjort 24,4 procent samt under år 1951 53,8 procent
å högst 500 kronor för månad av kristilläggsunderlaget och 52,4 procent å
återstoden därav.

I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 32 och 34) förutsattes, att frågan
om lönernas storlek och om grunderna för rörligt tillägg å pensionerna och
för kristillägg under år 1952 senare skulle få anmälas för riksdagen.

Förhandlingar om de statsanställdas löner m. in. under år 1952 ha nu
förts med statstjänstemännens huvudorganisationer. Därvid har —- under
förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande — med Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation
träffats en överenskommelse av följande innehåll.

1. Till de under år 1951 utgående månadslönerna skola, med nedan
nämnda undantag, läggas särskilda lönetillägg så att lönebeloppen för månad
under år 1952 komma att uppgå till belopp, som angivas i bifogade
tabell.1 '' °

Arvoden till icke löneplansplacerad personal höjas i ungefär samma grad.
Undantag skall dock göras i fråga om arvoden, som ha karaktären av bisysslearvoden
och äro avvägda med hänsyn därtill. Sådana arvoden prövas
särskilt.

De särskilda lönetilläggen respektive de höjda arvodesbeloppen skola icke
utgå till an ställ ningsha vare, som ej uppnått 17 års ålder, och ej heller till

1 Tabellen, vilken är likalydande med den vid statsrådsprotokollet fogade tabellbilagan, har
här uteslutits.

4

Statsutskottets utlåtande nr 49.

anställningshavare, ansluten till organisation, som varslar (varslat) eller vidtager
(vidtagit) stridsåtgärder i anslutning till förhandlingar i avlöningsfrågor.

2. Det rörliga tillägget å pensionernas grundbelopp skall under år 1952
utgå efter 53 procent.

3. Om levnadskostnadsindex i 1935 års serie exklusive skatter och sociala
förmåner för tredje eller fjärde kvartalet 1952 uppnår eller överstiger 216,
äga första gången detta sker de organisationer, som godtagit denna uppgörelse,
påkalla förhandlingar om höjning av lönerna och pensionerna intill
full kompensation för indexhöjningen utöver 210. Om sådan kompensation
därvid erbjudes, skall överenskommelse anses träffad. De höjda lönerna
och pensionerna skola i dylikt fall utgå från och med andra månaden
i respektive kvartal.

Om indextalet efter att för tredje kvartalet 1952 ha uppnått eller överstigit
216, för fjärde kvartalet nedgår under 216, skall den höjning som kan
ha medgivits på grund av denna överenskommelse sänkas i proportion till
den sänkning av index, som skett i jämförelse med den tidigare höjning över
210, som föranlett löne- och pensionsökningen. Sådan sänkning skall inträda
från och med den andra månaden i kvartalet.

4. Kallortstilläggen och kallortstraktamentena höjas med i genomsnitt 25
procent. Rörande vissa andra särskilda kontanta avlöningsförmåner skola
förhandlingar med de organisationer, som godtagit denna uppgörelse, äga
rum under de närmaste månaderna.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Under sommaren och hösten 1951 ägde överläggningar rum mellan regeringen
och intresseorganisationerna på arbetsmarknadens och jordbrukets
område i syfte att utröna huruvida möjligheter förefunnos att uppnå en
samlad avtalsrörelse. Därvid riktades i princip icke några invändningar mot
löntagarorganisationernas krav på att arbetstagarna borde erhålla en sådan
förbättring av den nominella inkomstnivån, som motsvarade skälig andel
i den reala produktivitetsstegringen i samhället, och därtill kompensation
i de fall där lönenivån släpat efter. Enighet uppnåddes också om att man
i 1952 års avtalsrörelse skulle söka få till stånd en samordning i uppläggningen
och beräkningarna. Detta har sedermera tagit sig uttryck i det mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige träffade
ramavtalet rörande de kollektivavtal, vilkas giltighetstid är angiven att
utlöpa under tiden den 31 december 1951—den 30 juni 1952. I detta ramavtal
ha uppdragits vissa riktlinjer avsedda att vara vägledande för årets
avtalsrörelse. Jag torde därför i detta sammanhang få lämna en närmare
redogörelse för avtalets innehåll.

Enligt ramavtalet skola den 31 december 1951 utgående tidlöner och ackord
— med viss minimering — höjas med 8 procent för män och 10 procent
för kvinnor. Från denna höjning skall avräknas värdet av ändringar i kollektivavtalens
allmänna bestämmelser av väsentlig ekonomisk betydelse.

Om levnadskostnadsindex i 1935 års serie exklusive skatter och sociala
förmåner den 15 juni eller den 15 september uppnår eller överstiger 216,
har LO rätt att påkalla centrala förhandlingar om en sådan höjning av lönerna
att full kompensation erhålles för indexhöjningen från 210. Om sådan

Statsutskottets utlåtande nr 19.

5

kompensation erbjudes från arbetsgivarsidan, skall överenskommelse anses
träffad. De höjda lönerna skola i sådant fall utgå från och med den första
i andra månaden av det kvartal, under vilket det aktuella levnadskostnadstalet
tillkännagivits. För den händelse indextalet åter nedgår under 216,
skola de sålunda förhöjda lönerna kunna sänkas i motsvarande grad.

I de fall då ökningen av förtjänsterna från slutet av år 1950 till slutet
av år 1951 varit mindre än 20 procent, må särskild kompensation givas intill
denna nivå. Beträffande vissa avtalsområden kan kompensation även av
annan anledning ifrågakomma.

I ramavtalet har förutsatts, att de båda avtalsslutande parterna skola
verka för att de riktlinjer, som uppdragits i avtalet, komma att följas även
för andra löntagare än sådana som direkt beröras av överenskommelsen.

De principer, som ligga till grund för ramavtalet -— kompensation för
eftersläpning och s. k. konsekvensprisstegring samt därutöver skälig andel
av den förutsebara produktivitetsförbättringen i förening med garanti
för gottgörelse för under året inträdande levnadskostnadsökning av viss storleksordning
— ha varit grundläggande jämväl för den förhandlingsöverenskommelse,
som nu träffats rörande statstjänstemännens löner under år
1952. Jag hemställer därför, att överenskommelsen genom proposition förelägges
riksdagen för godkännande.

Vid förhandlingarna har det i enlighet med det anförda ansetts skäligt
att statstjänstemännen erhålla kompensation för inträffad eftersläpning.
Härvid är att märka, att av den löneökning, som under år 1951 kom statstjänstemännen
till godo, en väsentlig del utgjorde kompensation för tidigare
eftersläpning. Å andra sidan har beaktats, att under år 1951 å det statliga
området förekommit en viss motsvarighet till löneglidningen å den enskilda
arbetsmarknaden i form av uppflyftningar i lönegrad m. in.

Utöver kompensationen för eftersläpningen har vid förhandlingarna hänsyn
tagits till den förutsebara produktivitetsstegringen under år 1952 samt
de prisstegringar, som antagits bli en följd av årets avtalsrörelse. I anslutning
till ramavtalets bestämmelse om avräkning för värdet av vissa ändringar
i kollektivavtalens allmänna bestämmelser har hänsyn tagits till kostnaderna
för vissa andra överenskomna löneförbättringar än sådana som
direkt hänföra sig till lönebeloppen för månad.

Med beaktande av angivna faktorer bär under förhandlingarna överenskommits
att till de nu utgående lönerna skall med vissa undantag läggas
ett särskilt lönetillägg av sådan storlek att lönebeloppen för månad höjas
med 15 procent. I fråga om löneklasserna 13—25 å löneplanen nr 2 har därvid
hänsyn tagits endast till den del av de utgående lönerna, som innefattar
viss del av grundlönen med därå belöpande tilläggsförmåner. I viss anslutning
till ramavtalets bestämmelser ha emellertid såsom eu särskild avlöningsförstärkning
lagts ytterligare vissa belopp till de lägst avlönade tjänstemännens
löner. Sålunda skal) utöver nyssnämnda tillägg i löneklasserna
8—13 å löneplanen nr 1 utgå en avlöningsförstärkning av sådan storlek att

6

Statsutskottets utlåtande nr 49.

den sammanlagda ökningen blir i kronor räknat lika stor som i 14 löneklassen.
Även i 1—7 löneklasserna å löneplanen nr 1 skall utgå en viss avlöningsförstärkning.
Sammanlagt skola lönetilläggen i dessa löneklasser vara
följande.

Löne-

klass

nr

Lönetillägg per månad i kronor i ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

63

66

69

72

75

2

85

68

71

74

78

3

68

71

74

77

81

4

71

74

77

81

84

5

74

78

81

85

89

6

79

82

86

90

94

7

83

87

91

95

99

Motsvarande lönetillägg skola tillkomma dem, som åtnjuta lön enligt löneplanen
nr 5.

De lönebelopp för månad, som med tillämpning av här anförda grunder
avses skola gälla under år 1952, ha angivits i den i överenskommelsen omförmälda
tabellen, vilken torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i detta ärende.1

Liksom under föregående år böra arvodena till icke löneplansplacerad personal
höjas i ungefär samma grad. Undantag skall dock göras i fråga om arvoden,
som ha karaktär av bisysslearvoden och som äro avvägda med hänsyn
därtill. Sådana arvoden få prövas särskilt.

Under förhandlingarna har enighet rått om att de särskilda lönetilläggen
respektive de höjda arvodesbeloppen endast skola avse anställningshavare,
som uppnått 17 års ålder. För dem, som icke uppnått denna ålder, har förutsatts,
att löneförmånerna skola prövas i särskild ordning.

I överenskommelsen har även intagits, att de särskilda lönetilläggen respektive
de höjda arvodesbeloppen icke skola utgå till anställningshavare,
som är ansluten till organisation, vilken varslar (varslat) eller vidtager
(vidtagit) stridsåtgärder i anslutning till förhandlingar i avlöningsfrågor.
Det har nämligen ansetts naturligt, att för de av statsmedel avlönade i förevarande
hänseende skall gälla detsamma som tillämpas på arbetsmarknaden
i övrigt, där löneökning icke ifrågakonuner under pågående konflikt
eller innan uppgörelse träffats. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
besluta om de undantag från tillämpningen av de särskilda lönetilläggen
respektive arvodesförhöjningen, som åsyftas i överenskommelsen. Under
förhandlingarna har förutsatts, att till ifrågavarande anställningshavare tills
vidare skall utgå lön enligt de under år 1951 tillämpade grunderna.

Vad angår pensionerna gäller för närvarande, att å pensionernas grundbelopp
skall utgå rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning
enligt samma procenttal, som gälla angående höjning av månads -

1 Se Bilaga vid detta utlåtande.

Statsutskottets utlåtande nr 49.

7

lön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna.
Något sådant procenttal kommer, därest överenskommelsen genomföres,
icke att gälla under år 1952. På grund härav har under förhandlingarna avtalats,
att det rörliga tillägget å pensionernas grundbelopp under år 1952
skall utgå efter 53 procent, vilket motsvarar en höjning av de nu utgående
pensionerna med i genomsnitt 15 procent. Hur det rörliga tillägget å pensionerna
för framtiden skall konstrueras torde sedermera få upptagas till
närmare övervägande.

Samma procenttal, som överenskommits för pensionernas del, hör läggas
till grund även för beräkningen av det kristillägg, som alltjämt utgår till
vissa befattningshavare. Kristilläggsprocenten blir till följd härav 82.

Liksom å den enskilda arbetsmarknaden har en garantibestämmelse ansetts
böra intagas i överenskommelsen. För att undvika att riksdagen, för
den händelse levnadskostnadstalet för tredje kvartalet 1952 skulle uppnå
eller överstiga 216, skall behöva särskilt inkallas, torde riksdagens bemyndigande
böra inhämtas för Kungl. Maj :t att meddela de beslut, som garantibestämmelsen
kan föranleda. Ett liknande bemyndigande gällde under
lönestoppsåren.

I överenskommelsen har upptagits även en höjning av de enligt bl. a.
34 § statens allmänna avlöningsreglemente utgående kallortstilläggen och
kallortstraktamentena. Höjningen utgör i genomsnitt 25 procent. Med hänsyn
till penningvärdeförändringen synes en sådan ökning böra godtagas i
avvaktan på slutförandet av den pågående dyrortsundersökningen. Riksdagens
bemyndigande torde böra inhämtas för Kungl. Maj :t att vidtaga härav
påkallade ändringar i avlöningsreglementena. Såsom av överenskommelsen
framgår har det förutsatts, att förhandlingar med de organisationer, som
godtagit uppgörelsen, skola äga rum rörande storleken av vissa andra särskilda
kontanta avlöningsförmåner. Härmed avses bl. a. ekiperingsbidrag
och ekiperingshjälp. Härtill torde jag sedermera få återkomma.

De löneökningar, som innefattas i överenskommelsen, böra göras tilllämpliga
retroaktivt från och med den 1 januari 1952. Frågan om grunderna
för lönetilläggen efter utgången av år 1952 torde sedermera få föreläggas
riksdagen. Därest beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet
1952/53, synes provisoriskt få tillämpas samma grunder som under
innevarande år.

De årliga kostnadsökningarna för statsverket vid ett genomförande av
överenskommelsen kunna uppskattas till i runt tal 400 miljoner kronor.
Därutöver kommer statsverket att åsamkas ökade lönekostnader genom
lönegradsuppflyttningar i samband med tjänsteförteckningsrevisionen och
genom höjning av kollektivavtalslönerna. Av nämnda belopp om 400 miljoner
kronor belöpa 340 miljoner kronor å löner och arvoden samt 60 miljoner
kronor å pensioner. Av de totala kostnaderna hänföra sig 160 miljoner kronor
till de affärsdrivande verken, 10 miljoner kronor till löner och pensioner,

s

Statsutskottets utlåtande nr 49.

som eljest bestridas av andra medel än anslagsmedel, samt 230 miljoner
kronor till statsförvaltningen i övrigt och statsunderstödd verksamhet.

Då de på affärsverken belöpande kostnaderna böra bestridas i den ordning,
som dessa verks övriga utgifter bestridas — vilket uppenbarligen kan
innebära ett inkomstbortfall för statsverket — kommer riksstatens utgiftssida
att belastas med allenast sistnämnda belopp. I allmänhet bör denna del
av kostnadsökningarna i vanlig ordning redovisas under respektive avlönings-
och pensionsanslag, vilka följaktligen komma att överskridas. I den
män under anslagen upptagits särskild post till rörligt tillägg torde från
denna anslagspost böra bestridas kostnaderna för de särskilda lönetilläggen.

De ökade kostnaderna torde i många fall belasta anslag eller anslagsposter,
som äro maximerade. Beträffande dessa anslag och anslagsposter synes
Kungl. Maj :t därför böra erhålla bemyndigande att medgiva erforderligt
överskridande. I de fall då kostnaderna falla på reservationsanslag, torde
det emellertid vara lämpligare att särskilda medel ställas till förfogande för
kostnadernas bestridande. På grund härav och då kostnaderna för löne- och
pensionsökningarna böra komma till uttryck i budgeten bör — i överensstämmelse
med vad riksdagen beslutat för nästföregående och innevarande
budgetår — under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår upptagas ett särskilt
anslag för ändamålet. Detta anslag, som lämpligen torde böra benämnas
Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löneoch
pensionsförmåner, bör uppföras med 230 miljoner kronor. För innevarande
budgetår bör ett motsvarande anslag å 115 miljoner kronor anvisas
å tilläggsstat.

I allmänhet böra de avlönings- och pensionsutbetalande myndigheterna
icke äga förfoga över de anslag, som ifrågasatts för täckning av det beräknade
överskridandet av anslagsmedlen för tilläggsförmånerna. Kungl.
Maj:t torde dock liksom under budgetåren 1950/51 och 1951/52 böra erhålla
bemyndigande att från dessa anslag anvisa medel i de fall, då överskridanden
icke lämpligen böra ske. Sålunda torde efter Kungl. Maj :ts prövning
i varje särskilt fall medel från förevarande anslag böra få tagas i anspråk
bl. a. för bestridande av de kostnadsökningar för sakanslagsavlönad
personal, som föranledas av den träffade överenskommelsen.

Vad angår arvodespersonalen bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att
medgiva höjning icke blott av sådana arvoden, som bestämts av Kungl.
Maj:t, utan även av arvoden, som fastställts av riksdagen. Under år 1951
bereddes en väsentlig del av förevarande personal anställning såsom extra
tjänstemän. I de fall då sådan anställningsform ej ansågs böra ifrågakomma,
eftersträvades att närmare ansluta arvodena till de kontanta avlöningsförmånerna
i viss löneklass. Detta bör vara fallet även i år.»

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgör Kungl.
Maj :ts föreliggande förslag i fråga om höjning från och med den 1 januari
1952 av statstjänstemännens löner och pensioner m. in. ett resultat av de
förhandlingar mellan staten och statstjänstemännens huvudorganisationer,
vilka helt nyligen slutförts. Den därvid mellan staten å ena sidan och tre av

Statsutskottets utlåtande nr 49.

9

dessa organisationer å andra sidan träffade överenskommelsen ansluter sig
i princip till det mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
i Sverige ingångna ramavtalet rörande de under tiden den 31 december
1951—den 30 juni 1952 utlöpande kollektivavtalen.

Rörande de närmare överväganden, vilka föregått den vid förhandlingen
med huvudorganisationerna uppnådda överenskommelsen, har utskottets
vederbörande avdelning erhållit informationer efter föredragning av statssekreteraren
i civildepartementet.

Enligt den träffade uppgörelsen skall till de nu utgående månadslönerna,
med vissa undantag, läggas ett särskilt lönetillägg, i stort sett motsvarande
15 procent av nuvarande månadslönebelopp. I löneklasserna 1—13 å löneplan
nr 1 samt 1—7 å löneplanen nr 5 skall utöver nyssnämnda tillägg utgå
en viss avlöningsförstärkning. För höjning av pensionernas grundbelopp skall
gälla procenttalet 53, vilket motsvarar en ökning av de nu utgående pensionerna
med i genomsnitt 15 procent. Kristilläggsprocenten föreslås i anslutning
härtill bli 82. Liksom på den enskilda arbetsmarknaden har i överenskommelsen
inryckts en garantiregel, som träder i tillämpning vid uppnående
eller överstigande för tredje eller fjärde kvartalet 1952 av levnadskostnadstalet
216.

Då den föreslagna löneökningen i stort sett följer de principer, om vilka
enighet nåtts vid årets avtalsuppgörelser på den enskilda arbetsmarknaden,
och då vidare vid förhandlingarna enighet nåtts mellan de i överenskommelsen
deltagande parterna rörande lönehöjningens storlek i de olika lönelägena,
tillstyrker utskottet det föreliggande förslaget i denna del. Härav
följer att utskottet icke kan biträda det i motionen 11:492 väckta yrkandet.

Att såsom i motionerna I: 375 och II: 494 yrkas riksdagen skulle binda sig
för ett uttalande, att beslut om kompensation för levnadskostnadsstegringen
framdeles endast skulle avse en procentuellt lika höjning, kan utskottet lika
litet i år som i fjol vid behandlingen av då föreliggande lönehöjningsförslag
och i anslutning därtill väckta motioner i enahanda syfte (utskottets utlåtande
nr 38/1951) tillstyrka. Ett dylikt uttalande skulle, såsom utskottet då
framhöll, omöjliggöra eller i varje fall väsentligt försvåra fria förhandlingar.
Utskottet finner sig alltså böra avstyrka motionerna I: 375 och II: 494.

De föreslagna procenttalen för rörligt tillägg å pensioner samt för kristillägg
kunna av utskottet godtagas.

I propositionen förutsättes, att arvodena till icke löneplansplacerad personal
— dock icke vissa bisysslearvoden — liksom under föregående år
skola höjas i ungefär samma grad som lönerna. Häremot har utskottet icke
något att erinra.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts därom, alt de särskilda
lönetilläggen respektive de höjda arvodesbeloppen endast skola avse
anställningshavare, som uppnått 17 års ålder och att löneförmånerna för
dem, som icke uppnått denna ålder, skola prövas i särskild ordning.

10

Statsutskottets utlåtande nr 49.

I överenskommelsen har intagits, att de särskilda lönetilläggen respektive
de höjda arvodesbeloppen icke skola utgå till anställningshavare, som
är ansluten till organisation, vilken varslar (varslat) eller vidtager (vidtagit)
stridsåtgärder i anslutning till förhandlingar i avlöningsfrågor. I propositionen
föreslås, att det skall få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om de
undantag från tillämpningen av de särskilda lönetilläggen och arvodesförhöjningarna,
som kunna föranledas av överenskommelsen. I de likalydande
motionerna I: 374 och II: 493 har yrkats, att riksdagen måtte besluta att lönetillägg
respektive arvodesförhöjningar skola utgivas utan hänsyn till huruvida
befattningshavaren är ansluten till viss organisation eller ej. I motionen
II: 495 har framställts ett yrkande av samma innebörd, varjämte hemställts
om ett uttalande från riksdagens sida angående önskvärdheten av
att ett förlikningsorgan finge i uppdrag att medla i rådande konflikt beträffande
vissa statstjänstemäns löneförmåner. I motionerna 1:374 och 11:493
göres gällande bl. a., att en tillämpning av ifrågavarande »fredsklausul»
skulle innebära en kränkning icke blott av det offentligrättsliga anställningsförhållandet
mellan staten och den enskilde tjänstemannen utan även av föreningsrätten.
I motionen 11:495 bestrides icke statens formella befogenhet
att handla i enlighet med klausulen; med hänsyn till föreliggande förhållanden
anses emellertid ett tillgripande från statens sida av det stridsmedel
klausulen medgiver såsom oklokt.

Utskottet, som inhämtat informationer från sakkunnigt håll i den föreliggande
rättsfrågan, hyser för sin del den bestämda uppfattningen, att berörda
klausul kan tillämpas utan att fördenskull föreningsrätten eller andra
rättsförhållanden kränkas. Huruvida de motåtgärder, om vilka här är fråga,
lämpligen böra komma till användning i föreliggande eller senare eventuellt
uppkommande konfliktsituationer måste enligt utskottets uppfattning helt
få ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma, med hänsynstagande därvid till
alla omständigheter i det enskilda fallet. Utskottet kan alltså icke tillstyrka
en sådan inskränkning av Kungl. Maj :ts befogenhet härvidlag, som ett bifall
till motionerna 1:374 och 11:493 samt motionen 11:495, såvitt nu är
i fråga, skulle innebära.

Ej heller finner sig utskottet kunna biträda det i motionen II: 495 framställda
yrkandet om ett uttalande från riksdagens sida om önskvärdheten
av ett medlingsinitiativ genom ett särskilt förlikningsorgan. Även i sistberörda
hänseende måste det enligt utskottets mening få ligga helt i Kungl.
Maj :ts hand att med beaktande av alla på frågan inverkande faktorer bedöma
huruvida och när ett medlingsförfarande bör tillgripas samt vilken
form ett sådant ingripande bör givas. Av det anförda följer, att motionen
II: 495 avstyrkes av utskottet jämväl i förevarande hänseende.

Utskottet finner sig kunna tillstyrka det i propositionen framlagda förslaget,
att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande att meddela de beslut,
som kunna föranledas av den i överenskommelsen intagna garantibestämmelsen.

Med hänsyn till penningvärdeförändringen kan utskottet tillstyrka Kungl.

Statsutskottets utlåtande nr 49.

11

Maj:ts förslag om höjning av kallortstilläggen och kallortstraktamentena.
Vid bifall härtill torde motionerna I: 209 och II: 282 — i vilka hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t
ville företaga en revision av de nu gällande bestämmelserna om kallortstillägg
i sådan riktning, att tilläggets grundbelopp höjes och att rörligt tilllägg
därå må utgå — icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. I fråga
om själva kallortstillägget får syftet med motionerna anses i sak tillgodosett
genom bifall till Kungl. Maj :ts förslag. Tillräcklig anledning för riksdagen
att hos Kungl. Maj :t anhålla om revision av bestämmelserna i syfte att rörligt
tillägg må utgå å kallortstillägget synes utskottet icke föreligga; frågan
härom bör få bli beroende på Kungl. Maj :ts eget initiativ.

Gentemot de i propositionen framlagda anslagsberäkningarna har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Ej heller i övrigt föranleder propositionsförslaget
någon erinran från utskottets sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet.

I. att motionerna I: 375 och II: 494 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 374 och II: 493, II: 492 och
II: 495, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, besluta att
till de under år 1951 utgående månadslönerna skola — med
de undantag varom Kungl. Maj :t kan finna gott förordna —
under år 1952 läggas särskilda lönetillägg enligt de grunder,
som angivas i den i propositionen omnämnda överenskommelsen; III.

att motionen II: 495, i vad den icke behandlats under
II, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att riksdagen må

a) besluta att å pensioner, utgående enligt av Kungl.
Maj :t och riksdagen antagna tjänste- och familjepensionsbestämmelser,
skall under år 1952 utgå rörligt tillägg med
53 procent av tilläggsunderlaget;

b) besluta att kristillägg under år 1952 skall utgå med 82
procent av kristilläggsunderlaget;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i propositionen angivna
grunder besluta om höjning av arvoden till befattningshavare
i statlig eller statsunderstödd verksamhet;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de beslut, som
kunna föranledas av den i propositionen omförmälda garantibestämmelsen
;

e) medgiva att nu utgående kallortstillägg och kallortstraktamenten
må, räknat från och med den 1 januari 1952,
höjas med i genomsnitt 25 procent:

12

Statsutskottets utlåtande nr 49.

f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i vederbörliga
avlöningsreglementen, som erfordras med hänsyn
till vad i propositionen förordats;

g) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåren 1951/52
och 1952/53 medgiva de överskridanden av maximerade anslag
och anslagsposter, som kunna föranledas av vad under
punkterna 1—6 i propositionen föreslagits;

h) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för vissa löne- och pensionsförmåner å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1951/52 under tolfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 115 000 000 kronor;

i) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för vissa löne- och pensionsförmåner för budgetåret
1952/53 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 230 000 000 kronor;

V. att motionerna 1:209 och 11:282 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,
Sundelin, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Birger Andersson,
Edvin Thun och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestad,
Ståhl, Staxäng, Bergstrand, Hoppe, Thapper, Hansson i Skegrie,
Gustafsson i Stockholm och Gustafsson i Skellefteå.

Reservationer.

1) beträffande lönejusteringar i anledning av levnadskostnadernas förändring a)

av fröken Andersson, herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Staxäng,
vilka ansett, att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med orden »Att
såsom» och slutar med »I: 375 och II: 494», bort ha följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 49.

13

»Ehuru utskottet alltså funnit sig böra godtaga en överenskommelse, som
innebär att lönetillägg skola utgå med procentuellt olika belopp i skilda lönelägen,
finner utskottet det likväl angeläget erinra om den allmänt godtagna
principen, att kompensation för levnadskostnadsstegringen bör lämnas
genom procentuellt samma ökning av alla löner. Härom voro även de
förhandlande organisationerna i princip ense vid förra årets förhandlingar.
Frågor om lönejusteringar av annan anledning än levnadskostnadernas och
den på allmänna arbetsmarknaden förekommande lönesättningens förändring
böra enligt utskottets mening av riksdagen behandlas och bedömas för
sig och icke sammankopplas med justeringar av löneläget för statens anställda.
Utskottet anser alltså att den vedertagna principen för fastställandet
av löneläget fortfarande bör följas och kan icke finna att förhandlingarna
därigenom bindas i vidare mån än riksdagen avsett vid fastläggandet av
de allmänna normerna för den statliga lönesättningen. Utskottet föreslår, att
riksdagen i skrivelse delgiver Kungl. Maj :t vad utskottet sålunda i anledning
av motionerna 1:375 och 11:494 anfört.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:375
och 11:494, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad
utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Malmborg i Skövde, Stöld, Bergstrand och
Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med orden »Att
såsom» och slutar med »I: 375 och II: 494», bort ha följande lydelse:

»Ehuru utskottet alltså funnit sig böra godtaga den träffade överenskommelsen,
finner utskottet det angeläget betona att i varje fall under tider av
betydande ändringar i penningvärdet kompensation för levnadskostnadernas
stegring, såsom även framhållits i motionen 11:495, hålles isär från
höjning av den reella lönestandarden. Kompensationen bör syfta till att undvika
att under perioder med stigande reell nationalinkomst en sänkt reallön
blir följden för någon grupp av anställda. Önskemålet härom bör enligt
utskottets uppfattning beaktas vid framtida avtalsförhandlingar. Den reella
löneförhöjningens storlek för olika grupper blir i sista hand en förhandlingsfråga.
Utskottet föreslår, att vad utskottet sålunda och i anledning av
yrkandet i motionerna I: 375 och II: 494 anfört i skrivelse delgives Kungl.
Maj :t.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 375 och
11:494, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
anfört;»

2) beträffande särskilda lönetillägg under år 1952

a) av fröken Andersson, herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Staxärig,
vilka ansett, alt

14

Statsutskottets utlåtande nr 49.

dels den del av utskottets yttrande på s. 10, som börjar med orden »I överenskommelsen»
och slutar med orden »skulle innebära», bort ha följande lydelse
:

»I överenskommelsen har intagits, att de särskilda lönetilläggen respektive
de höjda arvodesbeloppen icke skola utgå till anställningshavare, som
är ansluten till organisation, vilken varslar (varslat) eller vidtager (vidtagit)
stridsåtgärder i anslutning till förhandlingar i avlöningsfrågor. I propositionen
föreslås att det skall få ankomma på Ivungl. Maj :t att besluta om
de undantag från tillämpningen av de särskilda lönetilläggen och arvodesförhöjningarna
som kunna föranledas av överenskommelsen. I de likalydande
motionerna I: 374 och II: 493 har yrkats, att riksdagen måtte besluta
att lönetillägg respektive arvodesförhöjningar skola utgivas utan hänsyn till
huruvida befattningshavaren är ansluten till viss organisation eller ej. I motionen
II: 495 har framställts ett yrkande av samma innebörd, varjämte
hemställts om ett uttalande från riksdagens sida angående önskvärdheten
av att ett förlikningsorgan finge i uppdrag att medla i rådande konflikt beträffande
vissa statstjänstemäns löneförmåner. I motionerna I: 374 och II:
493 göres gällande dels att det varken kan vara lämpligt eller välbetänkt
att sammankoppla frågorna om dyrtidskompensation och revision av lönegradsplaceringen,
dels att en tillämpning av den ifrågasatta »fredsklausulen»
kan tolkas som en kränkning icke blott av det offentligrättsliga anställningsförhållandet
mellan staten och den enskilde tjänstemannen utan även av
föreningsrätten. I motionen 11:495 bestrides icke statens formella befogenhet
att handla i enlighet med klausulen, men med hänsyn till föreliggande
förhållanden anses emellertid i sistnämnda motion ett tillgripande från statens
sida av det stridsmedel klausulen medgiver såsom oklokt.

Utskottet, som av naturliga skäl icke i detta sammanhang tar ställning
till de bakom den aktuella konflikten liggande motsättningarna mellan parterna,
anser det vara ett allmänt intresse att densamma så snart ske kan
löses genom en uppgörelse, som av båda parterna kan godtagas. Redan hotet
om repressalier synes hava medfört en skärpning i konfliktläget och en utbredning
av stridsområdet. Då utskottet icke kan finna att den ifrågasatta
fullmakten för Kungl. Maj :t ger grund för en förhoppning om en vändning
till det bättre, är utskottet redan på grund härav icke berett att tillstyrka en
sådan. Olika behandling i lönehänseende av tjänstemän, som icke kunna
lämna sin tjänst, är ägnad att försämra själva förhandlingsatmosfären och
kan förvandla en begränsad saklig motsättning till eu princip- och prestigestrid.
Erfarenheten visar att sådana äro särskilt svårlösta.

Härtill komma sedan mera allmänt grundade betänkligheter. En parallell
mellan förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden och inom den
statliga sektorn kan icke utan vidare göras. Ingen av parterna inom den
statliga sektorn har alla de stridsmedel till förfogande som traditionellt användas
på den allmänna marknaden. Kompensation för dyrtiden och lönegradsplaceringen
äro två skilda frågor som från början behandlats i separata
förhandlingar. De föreskrifter som kunna erfordras för den faktiska tilllämpningen
av klausulen om diskrimination av tjänstemän tillhörande vissa

Statsutskottets utlåtande nr 49.

15

organisationer kunna föra till åtgärder som skapa risker för kränkning av
föreningsrätten. De äro i övrigt icke ens antydningsvis utformade.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet, att de i förevarande proposition
föreslagna lönetilläggen och arvodesförhöjningarna höra utbetalas utan
hänsyn till huruvida befattningshavarna tillhöra viss organisation eller ej.
Utskottet tillstyrker alltså de i motionerna 1:374 och 11:493 samt 11:495
framställda yrkandena i sådant hänseende.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med bifall till motionerna I: 374 och II: 493 samt
11:495, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, samt med
avslag å motionen II: 492, besluta att till de under år 1951
utgående månadslönerna skola — utan medgivande för
Kungl. Maj :t att förordna om undantag härifrån annat än
beträffande anställningshavare, som icke uppnått 17 år —
under år 1952 läggas särskilda lönetillägg enligt de grunder,
som angivas i den i propositionen omnämnda överenskommelsen;» b)

av herrar Ohlon, Sundelin, Malmborg i Skövde, Ståhl, Bergstrand och
Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att

dels det stycke på s. 10 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med orden »skulle innebära», bort ha följande lydelse: »Avsikten

med ifrågavarande klausul angives i propositionen vara, att för
statstjänstemännen i förevarande hänseende skall gälla detsamma som tilllämpas
på arbetsmarknaden i övrigt, där löneökning icke ifrågakonnner under
pågående konflikt eller innan uppgörelse träffats. Emellertid äro enligt
utskottets uppfattning anställningsförhållandena för statens tjänstemän icke
jämförliga med de kollektivavtalsanställdas. Även om det enligt utskottets
mening icke kan bestridas, att staten har formell rätt att vägra utbetalande
av det i propositionen berörda särskilda tillägget till medlemmar
av organisation, som varslat om stridsåtgärd, synes det utskottet knappast
tillrådligt att i nuvarande läge göra ifrågavarande tillägg, som till större
delen får anses vara kompensation för levnadskostnadsstegringen, beroende
av uppkomna eller uppkommande meningsskiljaktigheter i andra lönefrågor,
i vilka förhandlingar ägt eller komma att äga rum helt fristående från
förhandlingarna rörande ersättning för levnadskostnadsökningen. Icke minst
med hänsyn till att nuvarande period har karaktär av omdanings- och övergångsskede
i fråga om avtalsförhållanden och förhandlingsmetoder för statsanställda,
anser utskottet det oklokt av staten att tillgripa detta stridsmedel.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet, all de i förevarande proposition
föreslagna lönetilläggen och arvodesförhöjningarna böra utbetalas utan hänsyn
till huruvida befattningshavarna tillhöra viss organisation eller ej. Utskottet
tillstyrker alltså de i motionerna 1:374 och 11:493 samt 11:495
framställda yrkandena i sådant hänseende.»

16

Statsutskottets utlåtande nr 49.

dels ock utskottets hemställan under IT. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med bifall till motionerna 1:374 och 11:493 samt
II: 495, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, samt med
avslag å motionen II: 492, besluta att till de under år 1951
utgående månadslönerna skola — utan medgivande för
Kungl. Maj :t att förordna om undantag härifrån annat än
beträffande anställningshavare, som icke uppnått 17 år —
under år 1952 läggas särskilda lönetillägg enligt de grunder,
som angivas i den i propositionen omnämnda överenskommelsen;» c)

av herr Rubbestad, som ansett, att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med orden »Då
den» och slutar mecforden »väckta yrkandet», bort ha följande lydelse:

»Då den föreslagna löneökningen står i dålig överensstämmelse med de
principer, om vilka enighet nåtts vid årets avtalsuppgörelse på den enskilda
arbetsmarknaden, och då det föreliggande förslaget i alltför stor utsträckning
gynnar de högre tjänstemännen och betydligt vidgar den förut stora
klyftan mellan lägre och högre tjänstemän, finner utskottet de i motionen
II: 492 anförda synpunkterna beaktansvärda. Utskottet tillstyrker därför
i enlighet med nämnda motion att det procentuella tillägget å statstjänstemännens
löner beräknas å högst 1 600 kronor för månad.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen II: 492 ävensom med avslag
å motionerna I: 374 och II: 493 samt II: 495, sistnämnda motion
såvitt nu är i fråga, besluta att till de under år 1951
utgående månadslönerna skola — med de undantag varom
Kungl. Maj :t kan finna gott förordna — under år 1952 läggas
särskilda lönetillägg enligt de grunder, som angivas i den
i propositionen omnämnda överenskommelsen, dock att det
procentuella tillägget skall beräknas å högst 1 600 kronor för
månad;»

d) av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård, Birger Andersson,
Edvin Thun, Nils Theodor Larsson, Mårtensson i Uddevalla och Hansson i
Skegrie.

3) beträffande medling i rådande konflikt rörande vissa statstjänstemän

a) av fröken Andersson, herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Staxäng,
vilka ansett, att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10, som börjar med orden »Ej
heller» och slutar med orden »förevarande hänseende», bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 49.

17

»Utskottet anser sig icke böra uttala sig om vilka åtgärder som i den aktuella
konfliktsituationen äro lämpliga för att överläggningar mellan parterna
skola komma till stånd men understryker i detta sammanhang principiellt
önskvärdheten av att sådana former tillskapas för förhandlingarna
med statstjänstemännens organisationer att förlikningsman skall kunna
tillkallas. Vad utskottet sålunda i anledning av motionen II: 495 anfört,
anser sig utskottet böra föreslå att riksdagen i skrivelse giver Kungl. Maj :t
tillkänna.»

dels ock utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:

»III. att riksdagen må, i anledning av motionen 11:495,
i vad den icke behandlats under II., i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Malmborg i Skövde, Slakt, Bergstrand och
Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10, som börjar med orden »Ej
heller» och slutar med orden »förevarande hänseende», bort ha följande lydelse: »Med

hänsyn till vikten av att åtgärder snarast vidtagas, som skulle kunna
befrämja en lösning av rådande konflikt, biträder utskottet vidare det i motionen
II: 495 framställda yrkandet, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttalar önskvärdheten av att — om ej på regeringens initiativ nu pågående
förhandlingar leda till resultat i en mycket nära framtid — ett förlikningsorgan
får i uppdrag att på samma sätt som vid konflikter på den
enskilda arbetsmarknaden medla i rådande konflikt beträffande vissa statstjänstemäns
förmåner. Utskottet vill i detta sammanhang även betona vikten
av att snarast möjligt förhandlingsformerna för statstjänstemännen kompletteras
genom att som förhandlingsrättskommittén förordat en institution av
liknande art som arbetsmarknadsnämnden skapas.»

dels ock utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:

»III. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:495, i
vad den icke behandlats under II., i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttala önskvärdheten av alt — om ej nu pågående förhandlingar
leda till resultat i en mycket nära framtid —
ett förlikningsorgan får i uppdrag att på samma sätt som
vid konflikter på den enskilda arbetsmarknaden medla i rådande
konflikt beträffande vissa statstjänstemäns löneförmåner;» -

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 49 —50.

18

Statsutskottets utlåtande nr 49.

Bilaga.

Löneplan nr 1.

1 Löne-klass
nr

Månadslön

kronor

i ortsgrupp

Löne-

klass

nr

Månadslön

kronor

i ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

1

380

397

415

432

451

21

922

967

1010

1053

1097

2

391

408

427

446

466

22

978

1025

1070

1 117

1163

3

407

426

445

464

484

23

1035

1083

1132

1 182

1231

4

425

444

464

485

506

24

1094

1 145

1 197

1249

1301

5

446

468

488

509

532

25

1165

1217

1268

1320

1372

6

473

494

517

540

562

26

1239

1290

1342

1393

1444

7

499

523

547

571

595

27

1316

1367

1419

1471

1523

8

529

553

578

604

629

28

1393

1444

1496

1548

1 600

9

553

580

606

632

658

29

1472

1524

1576

1627

1679

10

581

608

636

662

690

30

1551

1603

1655

1705

1757

11

606

634

664

692

721

31

1625

1677

1728

1780

1832

12

632

661

690

721

750

32

1700

1751

1803

1855

1907

13

656

686

717

749

779

33

1764

1815

1866

1918

1970

14

680

711

743

775

807

34

1827

1879

1931

1983

2 034

15

706

741

774

807

841

35

1891

1942

1994

2 046

2 098

16

734

769

804

840

874

36

1955

2 007

2 059

2110

2161

17

765

802

836

873

909

37

2 018

2 070

2122

2174

2 225

18

795

833

869

907

945

38

2 083

2134

2 186

2 237

2 289

19

831

871

911

950

989

39

2146

2198

2 249

2 301

2 353

20

869

912

953

994

1 035

40

2 210

2 262

2 313

2 364

2 416

Löneplan nr 2.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

töne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

1

1524

10

2 207

18

2 960

2

1600

11

2 283 ■

19

3 060

3

1676

12

2 359

20

3160

4

1751

13

2 460

21

3 260

5

1827

14

2 560

22

3 460

6

1903

15

2 660

23

3 660

7

1979

16

2 760

24

3 985

8

2 055

17

2 860

25

4 535

9

2131

1

Statsutskottets utlåtande nr 49

1!)

Löncplan nr 3.

Löne-

klass

nr

Månadslön kronor i lönegrupp

I

II

III

IV

1

1355

1 520

1 686

|

1852

2

1 433

1599

1764

1929

3

1510

1676

1841

2 007

4

1587

1753

1918

2084 |

Löneplan nr 4.

Löne-

klass

nr

Månadslön kronor i lönegrupp

I

II

III

IV

V

1

811

904

998

1093

1187

2

844

937

1032

1126

1220

3

894

988

1082

1176

1271

4

949

1043

1 136

1231

1325

Löneplan nr 5.

Månadslön, kronor

Löne-

klass

nr

Avdel-

ning

A

Avdelning B, ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

223

275

296

319

342

364

2

247

299

320

343

366

388

3

271

323

344

367

390

412

4

295

347

368

391

413

436

5

319

371

392

415

437

460

6

352

402

425

446

469

492

7

383

434

456

479

502

523