28
Statsutskottets utlåtande nr 48.
Nr 48.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
förläggande av den under försvarets fabriksverk hörande
centrala beklädnadsverlcstaden till Karlskrona m. m.
(l:a avel.)
I propositionen nr 30 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 18 januari 1952, föreslagit
riksdagen att dels medgiva att driften vid den till försvarets fabriksverks
tvätt- och reparationsanstalt i Karlskrona hörande avdelningen för nytillverkning
av skodon må nedläggas, dels ock besluta att försvarets centrala beklädnadsverkstad
skall förläggas till de av försvarets fabriksverk disponerade lokalerna
å Stumholmen i Karlskrona.
Sedan lång tid tillbaka har inom försvaret bedrivits tillverkning av beklädnadspersedlar
vid två för ändamålet inrättade verkstäder, den ena i Stockholm
och den andra i Karlskrona. Stockholmsverkstaden, ursprungligen benämnd
arméns centrala beklädnadsverkstad (ACB), stod tidigare under ledning
av arméförvaltningen, medan verkstaden i Karlskrona, ursprungligen benämnd
marinens centrala beklädnadsverkstad (MCB), lydde under marinförvaltningen.
Vid sistnämnda verkstad har alltsedan dess tillkomst bedrivits
jämväl nytillverkning av skor. Denna tillverkning avsåg till en början endast
att täcka marinens eget behov. Efter beslut av 1925 års riksdag avser fabrikationen
emellertid skodon även för övriga försvarsgrenar.
Genom beslut av 1940 års riksdag sammanfördes med vissa undantag de
staten tillhöriga verkstäder och fabriker, vilka i industriell skala bedrevo
tillverkning för försvarets behov, till en försvarsväsendets verkstadsnämnd.
Enligt beslut av 1943 års riksdag ombildades sedermera försvarsväsendets
verkstadsnämnd till ett statligt affärsdrivande verk med enahanda uppgifter,
försvarets fabriksstyrelse. Härigenom ställdes dåvarande marinens centrala
beklädnadsverkstad och marinens tvättinrättning i Karlskrona från och med
den 1 april 1944 samt dåvarande arméns centrala beklädnadsverkstad i Stockholm
från och med den 1 maj 1944 under fabriksstyrelsens ledning.
Försvarets fabriksstyrelse samt därunder lydande fabriker och verkstäder
benämnas sammanfattningsvis försvarets fabriksverk.
Vid beklädnadsverkstädernas inordnande i fabriksverket ingingo i vardera
verkstaden — förutom konfektionsavdelning — även beställningsskrädderi
och reparationsavdelning för beklädnadspersedlar. Därjämte funnos vid stockholmsverkstaden
en mössavdelning och vid karlskronaavdelningen en avdel
-
Statsutskottets utlåtande nr 48.
29
ning för nytillverkning och en avdelning för reparation av skodon ävensom en
tvättanstalt. Från och med den 1 oktober 1948 sammanfördes de båda avdelningar
inom fabriksverket där beklädnads tillverkning förekom — i Stockholm
och Karlskrona — under en fabrikschef. I samband härmed upphävdes
benämningen arméns respektive marinens centrala beklädnadsverkstad och
ersattes med benämningen Centrala beklädnadsverkstaden, varvid den i Karlskrona
bedrivna beklädnadstillverkningen kom att utgöra eu avdelning av sistnämnda
verkstad. De i Karlskrona befintliga tvätt- och reparationsavdelningarna
samt avdelningen för nytillverkning av skodon sammanfördes till en
direkt under styrelsen lydande underförvaltning, benämnd tvätt- och reparationsanstalten
i Karlskrona, under omedelbar ledning av en fabriksingenjör.
Försvarets skofabrik i Karlskrona ingår sålunda från nämnda tidpunkt som
en avdelning i anstalten i fråga.
I anledning av förslag av Kungl. Maj:t i 1947 års statsverksproposition (bil.
25, s. 65—83) om uppförande å viss angiven ort av en ny verkstad har riksdagen
— utan att taga ståndpunkt till förläggningsfrågan — för budgetåret
1947/48 under försvarets fabriksfond anvisat ett investeringsanslag av 1 150 000
kronor till uppförande av central beklädnadsverkstad och ett investeringsanslag
av 160 000 kronor till anskaffning av maskiner och annan utrustning för samma
verkstad.
Verksamheten vid skofabriken i Karlskrona har under de senaste åren
i hög grad påverkats av det minskade behovet att nyanskaffa skodon
för försvaret. Då det varit svårt för fabriken i dess nuvarande verksamhetsform
att erhålla civila beställningar, har följden av de minskade
militärbeställningarna blivit, att produktionen måst minskas och att en
långsiktig planering av produktionen icke varit möjlig. Dessa omständigheter
i förening med vissa brister på det organisatoriska och tekniska
planet ha föranlett, att verksamheten under senare år lämnat ett mindre tillfredsställande
resultat i ekonomiskt avseende. Försvarets fabriksstyrelse har
med hänsyn till svårigheten att upprätthålla en tillfredsställande drift vid
fabriken i olika sammanhang bragt frågan om driftens nedläggande under
Kungl. Maj:ts prövning. I avvaktan på resultatet av 1945 års skoutrednings
undersökningar i ämnet ha emellertid åtgärder vidtagits för att tills vidare
upprätthålla driften.
I utlåtande den 1 juni 1951 har skoutredningens majoritet förordat
fabrikens bibehållande, varvid emellertid räknats med en rekonstruktion
av verksamheten. Skoutredningen har funnit att fabriken i Karlskrona
genom sin begränsade storlek, sin ensartade produktionsinriktning och sina
särpräglade arbetsförhållanden i övrigt icke kan vid jämförelse med de privata
och kooperativa skoföretagen betraktas som typisk för en statligt bedriven
skofabrikation. För att en statlig skofabrik fortsättningsvis skall kunna
drivas anses sålunda produktionen böra givas en annan inriktning än den nuvarande.
En förändring i produktionsinriktningen anses dock icke stå att
30
Statsutskottets utlåtande nr 48.
vinna med mindre fabriken lielt rekonstrueras, varvid anses böra övervägas,
huruvida icke bolagsformen vore den lämpligaste. För att fabriken härvid
skall bli bärkraftig erfordras eu utbyggnad av densamma.
Departementschefen delar den av skoutredningens majoritet uttalade uppfattningen,
att en statlig verksamhet på detta område, om den gives tillräckliga
resurser i ekonomiskt och tekniskt avseende, bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig,
men kan med hänsyn till vikten av att sträng återhållsamhet i nuvarande
läge iakttages beträffande nyinvesteringar icke tillstyrka, att den statliga
sektorn på detta område utvidgas. Mot en utbyggnad av fabriken talar enligt
departementschefen även det förhållandet att den svenska skoindustrien enligt
inhämtade uppgifter redan nu har en kapacitet, som överstiger behovet.
Att bibehålla skofabriken i dess nuvarande begränsade omfattning synes,
framhåller departementschefen vidare, med hänsyn till hittills vunna erfarenheter
och de begränsade möjligheterna att under de närmaste åren erhålla militära
beställningar icke försvarbart. Departementschefen anser sig därför böra
föreslå, att driften vid skofabriken nedlägges så snart ske kan.
Enligt av fabriksstyrelsen gjord undersökning kunna de utrymmen som bli
lediga vid skofabrikens nedläggande tagas i anspråk för en utvidgning av beklädnadsverkstaden
i Karlskrona. Det skulle härigenom enligt fabriksstyrelsen
bli möjligt att till karlskronaverkstaden sammanföra hela den statliga beklädnadstillverkningen.
Departementschefen har funnit av fabriksstyrelsen härom
framlagt förslag innebära påtagliga fördelar. Sålunda skulle de olägenheter ur
kommunal synpunkt, som ett nedläggande av skotillverkningen i Karlskrona
skulle kunna medföra, neutraliseras. Vidare skulle genom en sådan lösning
av förläggningsfrågan driftkostnaderna för den centrala beklädnadsverkstaden
komma att bli icke oväsentligt lägre än vid nybyggnad i Storfors, det
alternativ som tidigare närmast varit aktuellt. Genom att förlägga beklädnadsfabriken
i sin helhet till de befintliga lokalerna i Karlskrona kunde vidare
nybyggnad undvikas. Mot en koncentration av beklädnadstillverkningen till
Karlskrona hade tidigare anförts, att denna stad skulle vara ogynnsam ur beredskapssynpunkt.
Då emellertid den statliga beklädnadstillverkningen torde få
mycket ringa betydelse under beredskap och krig, syntes denna omständighet
icke böra tillmätas betydelse. Enligt inhämtade uppgifter kunde en koncentrering
av denna tillverkning till Karlskrona numera betraktas som gynnsam ur
arbetsmarknadssynpunkt. Departementschefen har därför ansett sig böra föreslå,
att den centrala beklädnadsverkstaden i sin helhet förlägges till Karlskrona.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t att efter närmare utredning av
fabriksstyrelsen besluta om tidpunkten för skofabrikens nedläggande och beklädnadsverkstadens
omorganisation. Därvid anses personalens intressen i görligaste
mån böra tillgodoses. Enligt uppgift av fabriksstyrelsen kan all den personal,
som för närvarande sysselsättes vid beklädnadsverkstaden i Stockholm
och vid skoavdelningen i Karlskrona men som efter nedläggandet av skofabrikationen
och förflyttningen av beklädnadsverkstaden i dess helhet till Karlskrona
icke kan beredas sysselsättning i beklädnadsverkstaden, i stället erhålla
Statsutskottets utlåtande nr 48.
31
arbete inom andra av fabriksverkets anläggningar. Departementschefen förutsätter
emellertid härvid att fabriksstvrelsen vid en omläggning av driften fäster
särskild uppmärksamhet vid att den familjeförsörjande personal, som måste
omplaceras, i första hand beredes arbete vid andra försvarsväsendet tillhöriga
anläggningar inom samma ort, där vederbörande tidigare haft sin utkomst. Med
hänsyn till möjligheterna att i allt fall bereda samtlig personal fortsatt sysselsättning
inom försvarsväsendet anses dock ett av 1947 års riksdag lämnat bemyndigande
att medgiva ersättning till personal, som blir övertalig vid centralisering
av beklädnadsverkstaden, icke komma att behöva utnyttjas.
Genom den föreslagna lösningen av beklädnadsverkstadens lokalfråga
anses det av 194-7 års riksdag anvisade investeringsanslaget å 1150 000 kronor
till uppförande av central beklädnadsverkstad icke behöva tagas i anspråk.
Det samtidigt anvisade investeringsanslaget å 160 000 kronor till anskaffning
av maskiner och annan utrustning för central beklädnadsverkstad anses däremot
alltjämt erforderligt.
Fabriksstyrelsen har beräknat kostnaderna för iordningställande av karlskronaverkstadens
lokaler till beklädnadsverkstad till omkring 200 000 kronor.
Då de erforderliga arbetena äro av underhållskaraktär förutsättas, därest riksdagen
bifaller förslaget om förläggande av beklädnadsverkstaden till Karlskrona,
kostnaderna för iordningställandet få bestridas av fabriksverkets driftsmedel.
Enligt medgivande av 1947 års riksdag må den nu för beklädnadsverkstaden
i Stockholm disponerade fabriksfastigheten efter genomförd centralisering
försäljas, därest den ej kommer att användas för annat statligt ändamål.
Fabriksstyrelsen har föreslagit, att ifrågavarande fabriksfastighet skall disponeras
för ämbetslokaler för styrelsen. Kostnaderna för en därvid erforderlig
ombyggnad ha preliminärt beräknats till omkring 500 000 kronor. I avvaktan
på den ytterligare utredning i ämnet, som fabriksstyrelsen förebådat, är departementschefen
icke nu beredd taga ställning till denna fråga.
Utskottet. Verksamheten vid den till försvarets fabriksverks tvätt- och reparationsanstalt
i Karlskrona hörande avdelningen för nytillverkning av skodon
har, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, under senare år lämnat
ett mindre tillfredsställande resultat i ekonomiskt avseende. Driften har därför
vid olika tillfällen ifrågasatts skola nedläggas men har i avvaktan på resultat
av 1945 års skoutrednings undersökningar i ämnet ansetts tills vidare böra upprätthållas.
I sitt numera avgivna utlåtande har skoutredningens majoritet förordat
fabrikens bibehållande, varvid dock räknats med en rekonstruktion av
verksamheten. Departementschefen har emellertid ansett sig av anförda skäl
böra föreslå, att driften vid skofabriken nedlägges så snart ske kan. Utskottet
ansluter sig till vad departementschefen sålunda föreslagit.
Utskottet anser sig jämväl kunna tillstyrka framlagt förslag om att med utnyttjande
av de utrymmen, som genom skofabrikens nedläggande bliva lediga,
den centrala beklädnadsverkstaden i sin helhet skall förläggas till Karlskrona.
32
Statsutskottets utlåtande nr 48.
Kostnaderna, beräknade till 200 000 kronor, för iordningställande av fabrikens
lokaler till beklädnadsverkstad ha förutsatts skola bestridas av fabriksverkets
driftsmedel. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att genom den angivna
lösningen av beklädnadsverkstadens lokalfråga det av 1947 års riksdag
anvisade investeringsanslaget å 1 150 000 kronor till uppförande av central
beklädnadsverkstad icke behöver tagas i anspråk.
Tidpunkten för skofabrikens nedläggande och beklädnadsverkstadens omorganisation
torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter närmare utredning
av fabriksstyrelsen, varvid personalintressena böra tillgodoses i enlighet med
vad departementschefen förutsatt.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) medgiva att driften vid den till försvarets fabriksverks tvättoch
reparationsanstalt i Karlskrona hörande avdelningen för nytillverkning
av skodon må nedläggas;
b) besluta att försvarets centrala beklädnadsverkstad skall förläggas
till de av försvarets fabriksverk disponerade lokalerna å
Stumholmen i Karlskrona.
Stockholm den 7 mars 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 44, dock att herr Hjalmarson deltagit i
stället för herr Staxäng.
Reservation
av herr Petterson i Degerfors.
Stockholm 3952. K. L. Beckmans Boktryckeri.