Statsutskottets utlåtande nr 41.
1
Nr 41.
Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränteersättning
åt riksbanksvaktmästaren R. H. Brohn.
(5:e avd.)
I en inom första kammaren av herr Lundqvist väckt motion (I: 100) har
hemställts, att riksdagen ville besluta, att den livränteersättning, som enligt
beslut av riksförsäkringsanstalten den 6 juli 1950 utgår till riksbanksvaktmästaren
Bror Herbert Brohn, skall, räknat fr. o. m. den 1 juli 1946, under
hans återstående livstid utgå med ett från 146 kronor och 84 öre för månad
till 350 kronor för månad förhöjt belopp.
I motionen upplyses till en början, bl. a.,
att Brohn, som är född den 12 november 1909, under tiden den 21 september
1942—den 3 februari 1943 fullgjort beredskapstjänstgöring i Boden och
Kiruna;
att han enligt uppgift vid inryckningen i militärtjänst varit tuberkulinnegativ,
varför han i slutet av september 1942 underkastades calmettevaccinering;
att
han den 3 maj 1943 intogs å karolinska sjukhusets ögonavdelning
för ögonsjukdom — enligt uppgift av tuberkulos natur — och kvarlåg där
till och med den 26 juni samma år;
att han den 3 juli 1943 drabbades av förlamning i båda benen och i urinblåsan
och då intogs på serafimerlasarettet, där han den 27 i sistnämnda månad
underkastades operation;
att han numera med hjälp av två käppar med stor ansträngning kan förflytta
sig kortare sträckor samt att han är nästan fullständigt blind på
vänster öga;
att han — efter att tre gånger ha erhållit avslag från riksförsäkringsanstalten
på ansökningar om ekonomisk ersättning för sin sjukdom — genom
beslut av anstalten den 6 juli 1950 tillerkändes en månatlig ersättning av
146 kronor 84 öre att utgå räknat från och med den 1 juli 1946 för hans
återstående livstid;
samt att en av Brohn den 27 oktober 1950 gjord underdånig ansökning
om erhållande av eu livränta om ytterligare 500 kronor för månad av Kungl.
Maj:t lämnats utan bifall.
Härefter anföres i motionen följande.
Enligt vad vill synas av handlingarna hade ovannämnda framställning
(till Kungl. Maj:t) remitterats till försvarets civilförvaltning, vilken i under
t
Biluing till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 41.
-7
Statsutskottets utlåtande in• 41.
dånigt remissutlåtande den 17 april 1951 avstyrkte den gjorda framställningen
under erinran bl. a. att förvaltningen — gemensamt med dåvarande
försvarets sjukvårdsavdelning — genom beslut den 31 oktober 1944 funnit
gottgörelse icke kunna från militär myndighet utgå till sökanden och att
sjukvårdsstyrelsen icke ansåg det sannolikt, att sökanden vaccinerats enligt
calmettemetod. För egen del tilläde civilförvaltningen följande: ''Även om
den läkarbehandling, sökanden undergått vid ifrågavarande tillfälle, mot förmodan
skulle vara orsak till sökandens sjukdom, kan enligt civilförvaltningens
mening skadan icke anses stå i sådant sammanhang med behandlingen,
att den utgör grund för skadestånd.’
Detta uttalande och ställningstagande, vilket av allt att döma varit avgörande
för Kungl. Majts avslag, strida uppenbart mot riksförsäkringsanstaltens
ståndpunkt av den 2 juni 1950. Uppfattningen synes även — att
döma av avgivet läkarintyg — på läkarhåll vara en annan än den, åt vilken
civilförvaltningen här givit uttryck.
Då riksförsäkringsanstalten efter ingående prövning så sent som 1950
funnit grundad anledning föreligga för antagande av sådant orsakssamband
mellan Brolins militärtjänstgöring och här ovan berörda sjukdomar, att
anstalten tillerkänt honom livränta, måste sambandet få anses vara erkänt.
Det bör då också få anses både rimligt och riktigt, att den gottgörelse, som
det allmänna sålunda lämnar, blir av sådan storleksordning, att den kan
anses innebära någorlunda tillfredsställande kompensation för såväl det
ekonomiska avbräck skadan direkt vållar som ock det påfrestande psykiska
lidande som den ådragna sjukdomen och lytet ofrånkomligt måste förorsaka.
Att den hittills utgående ersättningen icke tillnärmelsevis uppfyller
detta krav framgår med full tydlighet bl. a. av Brohns förutnämnda framställning
till Konungen den 27 oktober 1950. Här må särskilt erinras om
alt ingen som helst ersättning lämnats för tiden före 1 juli 1946 och att
Brolin, som enligt föreliggande intyg är en duglig och plikttrogen tjänsteman
och som därför eljest haft goda utsikter erhålla befordran inom riksbanken,
på grund av sjukdomen icke längre kan räkna med någon sådan,
samtidigt som hans rese- och levnadskostnader i övrigt på grund av den
starkt nedsatta rörelse- och arbetsförmågan mycket kännbart stegrats. —
Beträffande närmare detaljer rörande det föreliggande fallet ber jag få
hänvisa till de handlingar i ärendet, vilka jag kommer att överlämna till
vederbörande utskott.
Av vad ovan framhållits måste det anses vara i hög grad både behjärtansvärt
och sakligt motiverat, att nu utgående ersättning till Brohn väsentligt
höjes, förslagsvis från nu utgående 146 kronor och 84 öre per månad
till 350 kronor per månad.
Det förtjänar även framhållas, att det här är fråga om en ytterligt sällsynt
sjukdom, varför prejudikatrisken i detta fall är utomordentligt ringa.
Brohns ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t har varit remitterad
icke blott till försvarets civilförvaltning utan även till riksförsäkringsanstalten.
Anstaltens den 23 november 1951 dagtecknade utlåtande är av följande
lydelse:
Genom remiss den 10 oktober 1951 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten
avgiva utlåtande över eu av riksbanksvaktmästaren Herbert
Brohn, Stockholm, gjord framställning om viss ytterligare livränta på grund
av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, över vilken framställning
försvarets civilförvaltning den 17 april 1951 avgivit underdånigt utlåtande.
Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Statsutskottets utlåtande nr 41.
3
Med stöd av nådigt brev den 20 juni 1947 angående prövning av vissa ärenden
rörande ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
tillerkände riksförsäkringsanstalten genom beslut den 2 juni 1950
Brohn ersättning enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning
för ögonsjukdom och ryggmärgsinflammation. Enligt anstaltens mening
fanns nämligen grundad anledning antaga, att orsakssamband kunde föreligga
mellan Brolins ifrågavarande sjukdomar och hans militärtjänstgöring
under tiden 22 september 1942—4 februari 1943. Anstalten utgick härvid
från att Brohn, såsom i ärendet hade uppgivits, under militärtjänstgöringen
blivit vaccinerad enligt Calmettes metod. Ersättningen är för
tiden från och med den 1 juli 1950 bestämd enligt grunderna i förordningen
den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och utgår i form av livränta
efter en invaliditetsgrad av 50 procent med ett belopp av 146 kronor
84 öre för månad.
Av den utredning, sam numera verkställts av försvarets sjukvårdsstyrelse,
måste anses framgå, att Brohn icke undergått vaccination enligt ovannämnda
metod. Vidare har framkommit, att en vid inryckningen till militärtjänstgöring
företagen tuberkulinprövning å Brohn utfallit positivt. Med anledning
härav har riksförsäkringsanstalten, efter samråd med sin sakkunnige
i fråga om ögonsjudomar, docenten T. Kornerup, och en av sina sakkunniga
på lungsjukdomarnas område, docenten T. Bruce, funnit synnerligen tveksamt,
huruvida grundad anledning finnes för antagande, att orsakssamband
kan föreligga mellan Brolins sjukdomar och hans militärtjänstgöring. Då
emellertid ett dylikt samband icke torde helt kunna uteslutas, anser sig
anstalten icke böra vidtaga någon åtgärd syftande till omprövning av Brolins
ersättningsrätt. Anstalten äger icke i fall som förevarande själv besluta om
eventuell indragning av tillerkänd livränta, utan tillkommer det försäkringsrådet
att meddela beslut härom.
I sin framställning har Brolin icke anfört några omständigheter av beskaffenhet
att kunna föranleda höjning av den från anstalten utgående livräntan.
Enligt anstaltens mening synes ej heller skäl föreligga att i särskild
ordning bereda honom ytterligare ersättning. Riksförsäkringsanstalten avstyrker
därför bifall till framställningen.
Vad beträffar Brohns uppgift, att han tillskyndats sjukvårdskostnader
för tiden till och med den 7 februari 1947, får anstalten meddela, att anstalten
utgivit ersättning för dylika kostnader enligt inkomna räkningar för tiden
efter den 30 juni 1946 — för tid dessförinnan utgår ej ersättning enligt
ovan nämnda nådiga brev — i den mån kostnaderna ej ersatts av riksbanken
enligt gällande avlöningsbestäminelser. Brohn har på förfrågan uppgivit,
att han numera ej har några anspråk på ersättning för sjukvårdskostnader
för lid efter den 30 juni 1946.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten
numera drager i tvivelsmål, huruvida över huvud taget grundad anledning
finnes till antagande, alt orsakssammanhang kan föreligga mellan
Brohns sjukdomar och hans militärtjänstgöring. Utan att ingå på denna
fråga, vilken icke är av direkt betydelse i förevarande sammanhang, anser
utskottet sådana omständigheter icke vara för handen, alt anledning föreligger
att genom särskilt riksdagsbeslut bereda Brohn längre gående ersättning
än den han enligt riksförsäkringsanstaltens beslut redan erhållit, nämligen
146 kronor 84 öre i månaden utöver full lön såsom riksbanksvakt
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 41.
mästare i lönegraden Ca 11, löneklass 14. Det förtjänar här framhållas, dels
att Brolin icke, såvitt visats, hos försäkringsrådet fört talan mot riksförsäkringsanstaltens
ersättningsbeslut, dels ock att en av Brohn hos Kungl. Maj :t
gjord framställning om förhöjd ersättning av Kungl. Maj:t lämnats utan
åtgärd.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 100 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson och Edvin
Thun; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson
i Grönvik, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Staxäng,
Johansson i Mysinge, Hoppe, Kollberg, Andersson i Munkaljungby, Wedén,
Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.
527241. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.