Statsutskottets utlåtande nr 39.

7

Nr 39.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar
i dyrortsgrupperingen.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ebbe Ohlsson m. fl. (I: 76) och den andra inom andra kammaren av
herr Nilsson i Svalöv m. fl. (II: 128), har hemställts, att riksdagen måtte
besluta dels att ortsgrupp I bör uppflyttas till ortsgrupp II från den 1
januari 1953, dels att de storkommuner, som äro indelade i olika dyrorter,
från samma tid skola vara enhetligt indelade i dyrortshänseende.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 128 i huvudsak
följande.

Enligt vår mening skulle ett slopande av den lägsta dyrorten eliminera
en stor del av de orättvisor som nu förefinnas i och med att delar av en
och samma storkommun tillhöra olika dyrorter. Det torde icke, enligt vår
mening, föreligga några risker för att en från lägsta dyrorten uppflyttad
dyrort ånyo skall behöva nedflyttas. Prisolikhetema, som legat till grund
för placeringen i de olika dyrortema, torde nämligen sedan dess i hög grad
ha utjämnats. Dessutom torde den planerade indelningen i dyrortsområden
komma att medföra en mera enhetlig indelning.

Att en storkommuns indelning i olika dyrorter orsakar irritation och
orättvisor torde vara alldeles självklart, och att så skall behöva vara fallet
ter sig säkerligen för invånarna i dessa kommuner som utslag av byråkratism.
Följden blir ju nämligen att lönerna för exempelvis lärarpersonal,
kommunalarbetare m. fl. komma att variera, likaså skatteavdraget, bostadstilläggen
till pensionerna o. s. v. Detta är ägnat att skapa olust inom
de nya kommunerna, där i stället alla åtgärder behövde vidtagas för att
underlätta skapandet av en ny gemensamhetskänsla. Vi anse följaktligen
att den pågående dyrortsundersökningen bör erhålla i uppdrag att framlägga
förslag angående slopande av den lägsta dyrorten i så god tid att
förslaget kan bliva föremål för prövning redan vid innevarande års riksdag.

Utskottet får erinra, att de i föreliggande motioner väckta frågorna voro
föremål för prövning av fjolårets riksdag på grund av vissa i anledning
av propositionen nr 111/1951 angående anslag till en dyrortsundersökning
m. m. väckta motioner. Sålunda yrkades dels i två likalydande
motioner (1:426 och II: 533), att riksdagen ville besluta om ome -

8

Statsutskottets utlåtande nr 39.

delbart avskaffande av ortsgrupp 1, dels ock i två likalydande motioner
(I: 427 och II: 532), att de från och med den 1 januari 1952 nybildade storkommunerna
skulle vara enhetligt organiserade i dyrortshänseende. I sitt
utlåtande nr 132 uttalade utskottet, att utskottet vore väl medvetet om att
en uppdelning av de nya storkommunerna i olika dyrortsgrupper måste
medföra olägenheter och irritation. Det vore därför enligt utskottets mening
önskvärt, att största möjliga enhetlighet snarast åvägabringades i
detta hänseende. En uppdelning av storkommunema borde sålunda icke
ges längre giltighetstid än som vore oundgängligen nödvändigt. Å andra
sidan kunde utskottet icke bortse från att en provisorisk justering av den
gällande ortsgrupperingen icke finge ske på ett sådant sätt, att den nya
grupperingen föregrepes genom provisoriska uppflyttningar, som senare
måste återgå.

De i de nu väckta motionerna berörda spörsmålen ingå som ett led i den
av 1951 års riksdag beslutade, nu pågående dyrortsundersökningen. Enligt
vad utskottet inhämtat kan denna undersökning planenligt väntas bli slutförd
under instundande höst, varefter förslag i ämnet torde vara att motse
till 1953 års riksdag i syfte att den nya lönegrupperingen — såsom avsett
är — skall kunna träda i kraft den 1 juli 1953. Vid angivna förhållanden
finner sig utskottet liksom i fjol sakna anledning tillstyrka vidtagandet av
provisoriska justeringar av gällande dyrortsindelning, vilka kunna verka
föregripande på den blivande nya grupperingen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 76 och II: 128 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 26 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 37.

Statsutskottets utlåtande nr 39.

9

Reservation

av herr Näsgård, fröken Andersson, herrar Pålsson, Bergh, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Grönvik, Staxäng och Johansson i Mysinge, vilka ansett,
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening äro de olägenheter, som vållas av att delar av
en och samma storkommun tillhöra skilda dyrorter, i flera avseenden så
framträdande, att det är högeligen angeläget, att de med det snaraste
undanröjas. Utskottet biträder därför den i motionerna framkastade tanken
på att den nu pågående dyrortsundersökningen anbefalles att avgiva
förslag om slopande av den lägsta dyrorten i så god tid, att förslaget kan
hinna underställas innevarande års riksdag och genomföras med verkan
redan från ingången av år 1953. Såvitt utskottet kan finna, lärer en dylik
begränsad åtgärd på förevarande område knappast behöva befaras verka
föregripande på resultatet av den pågående undersökningen. Grundad anledning
finnes nämligen att antaga, att den fortskridande prisutjämningen
kommer att framtvinga en mera enhetlig indelning i dyrortsområden.
Någon risk för att en från lägsta dyrortsgrupp uppflyttad dyrort ånyo skall
behöva nedflyttas föreligger enligt utskottets uppfattning icke.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 76 och
II: 128, besluta

a) att ortsgrupp 1 från och med den 1 januari 1953 uppflyttas
till ortsgrupp 2;

b) att de storkommuner, som äro indelade i olika dyrorter,
skola från och med den 1 januari 1953 vara enhetligt
indelade i dyrortshänseende.»

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. C saml. Nr 37—40.