Nr 37—40.

Statsutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjt pensionsunderlag
för förre arbetsläraren vid dövstumskolan
i Härnösand N. P. Nilsson.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergh (I: 66) och den andra inom andra kammaren av fru Hellström
(II: 92), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att f. d. arbetsläraren
Nils Petter Nilssons pensionsunderlag måtte beräknas efter hela hans tjänstgöringstid,
23 år, och alltså fastställas till 3 816 kronor för tid före 67 års
ålder och 3 144 kronor för tid därefter.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 92 bland annat
följande.

Genom beslut vid 1937 års riksdag hade staten övertagit ansvaret för
dövstumsundervisningen. Sedan skolöverstyrelsen verkställt utredning rörande
de erforderliga åtgärderna för beslutets genomförande fr. o. m. den 1
juli 1938, hade frågan upptagits i proposition nr 212 till 1938 års riksdag.
Rörande de dåvarande ordinarie lärarnas övergång till de statliga dövstumskolorna
hade skolöverstyrelsen anfört bland annat, att det finge anses, att
de intoge en sådan rättslig ställning gentemot landstingen, att de icke kunde
entledigas utan måste bibehållas vid de förmåner, som tillförsäkrats dem i
egenskap av ordinarie lärare; till dessa förmåner hörde i främsta rummet
rätt till avlöning och pension samt erforderlig tjänstårsberäkning. Departementschefen
hade för egen del uttalat, att överstyrelsen syntes ha förutsatt,
att kompensation i förekommande fall skulle utgå för minskning i pensionsförmånerna.
Intill dess det visats, att en sådan minskning komme att
inträda, hade departementschefen ansett sig icke böra framställa något förslag
i detta hänseende.

Bland de av staten övertagna dövstumskolorna hade befunnit sig den i
Härnösand, för vilken Västernorrlands läns landsting tidigare varit huvudman.
Arbetsläraren Nils Petter Nilsson vid denna skola hade avgått i juni
1950 från sin befattning efter uppnådd pensionsålder. Han hade då haft 23
tjänstår.

Den 25 augusti 1950 hade Kungl. Maj:t företagit beslut angående Nilssons
pension. Skolöverstyrelsen hade i ett utlåtande framhållit att, därest
icke dövstumväsendet förstatligats, Nilssons pensionsunderlag skulle ha
varit 3 816 kronor före 67 år och 3 144 kronor efter denna ålder. Dessa belopp
hade även tillstyrkts av skolöverstyrelsen. Statskontoret hade emellertid
ansett att den tid av 11 år 6 månader, varunder Nilsson varit anställd
vid dövstumskolan före förstatligandet, icke skulle medräknas helt utan

1 — Dihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 37—1)0.

2

Statsutskottets utlåtande nr 87.

endast till två tredjedelar, varför Nilsson icke borde tillgodoräknas mer än
7 år 8 månader av denna tid. Kungl. Maj:t hade beslutat i enlighet härmed,
och Nilsson hade medgivits ett pensionsunderlag å 2 988 kronor för tid före
67 års ålder och 2 472 kronor för tid därefter.

Av det tidigare anförda framginge, att skolöverstyrelsen vid framläggandet
av sitt förslag 1938 förutsatt, att de ordinarie lärarna vid dövstumskolorna
icke skulle försättas i sämre ställning genom förstatligandet. Av
departementschefens uttalande 1938 syntes också framgå, att detta icke
heller varit hans avsikt. Den försämring för Nilsson i pensionshänseende,
som uppkommit genom att riksdagen icke 1938 eller senare fattat något
beslut i den år 1938 ifrågasatta riktningen, torde sålunda icke ha varit
avsedd. Under sådana förhållanden syntes det rimligt och rättvist att riksdagen
beslutade sådan höjning av Nilssons pensionsunderlag att vederbörlig
rättvisa åstadkommes.

Jämlikt riksdagens skrivelse år 1938, nr 438, har Kungl. Maj:t bemyndigats
besluta, huruvida och med vilket belopp kompensation för minskning
av pensionsförmåner må utgå till sådan befattningshavare vid läroanstalt
för dövstumma, som i samband med dövstumundervisningsväsendets förstatligande
övergått i statstjänst.

Med skrivelse den 12 juni 1950 överlämnade skolöverstyrelsen till Kungl.
Maj:t en av ordinarie arbetsläraren med undervisning i skrädderi vid dövstumskolan
i Härnösand Nils Petter Nilsson gjord ansökan om rätt att vid
beräkning av honom tillkommande ålderspension helt tillgodoräkna tiden
den 1 januari 1927—den 30 juni 1938, varunder han före dövstumundervisningens
förstatligande innehaft ordinarie lärartjänst vid skolan. Ansökningen
hade tillstyrkts av rektor vid döv stumskolan, vilken i skrivelse den
23 mars 1950 anfört följande.

Enligt av sjunde dövstumskoldistriktets landsting fastställt pensionsreglemente
av år 1916 för viss personal vid dövstumskolan i Härnösand
samt av samma landsting i pensionsfrågor prejudicerande beslut av senare
datum hade skolans lärare i skrädderi intill tiden för dövstumundervisningens
förstatligande den 1 juli 1938 varit berättigad att vid uppnådda
65 levnads- och 30 tjänstår i pension erhålla 60 procent av den årslön, han
vid avskedet från tjänsten uppburit ävensom dyrtidstillägg såsom till f. d.
befattningshavare i statens tjänst enligt de i 4 § kungörelsen den 18 juni
1925 angivna grunder. I och med dövstumundervisningens förstatligande
hade detta pensionsreglemente upphört att gälla. För befattningshavare
vid inrättningar tillhörande Västernorrlands läns landsting gällde emellertid
från den 1 januari 1948 ett nytt pensionsreglemente, enligt vilket dess
personal tillförsäkrats ungefär samma förmåner i pensionshänseende som
tillkomme statliga befattningshavare. Om dövstumundervisningsväsendet
icke förstatligats, hade säkerligen dessa bestämmelser kommit att tillämpas
vid pensionering av dövstumskolans i Härnösand befattningshavare.

I en den 5 juni 1950 dagtecknad skrivelse hade rektor vidare anfört.

Om dövstumundervisningsväsendet icke förstatligats utan Nilsson fått
vara kvar i sjunde dövstumskoldistriktets tjänst, skulle han i enlighet med
övergångsbestämmelserna i 1948 års pensionsreglemente för landstingens

Statsutskottets utlåtande nr 37.

3

befattningshavare vid beräkning av honom tillkommande ålderspension
såsom tjänstår fått tillgodoräkna sig alla de år han tjänstgjort vid dövstumskolan
i Härnösand. Beträffande storleken av den pension, Nilsson skulle
ha erhållit, därest dövstumundervisningen icke förstatligats den 1 juli 1938,
syntes — enär Nilsson åtnjöte lön enligt Ca 15: 18 — pensionsunderlaget
för hans tjänst vara 4 644 kronor såväl enligt bestämmelserna i landstingens
pensionsreglemente (§ 14) som enligt motsvarande bestämmelser i 1947 års
allmänna tjänstepensionsreglemente (14 §). Pensionsunderlaget för löneklass
18 i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente motsvarades emellertid
av pensionsunderlaget för lönegrad 15 i landstingens pensionsreglemente.

I sin förberörda skrivelse av den 12 juni 1950 anförde skolöverstyrelsen
följande.

Enligt pensionsreglementet för landstingens befattningshavare syntes
Nilssons pension — beräknad i enlighet med vad som framginge av en
skrivelsen bifogad promemoria — skolat vid avgång den 31 juli 1951 ha
uppgått till 3 816 kronor före och 3 144 kronor efter 67 års ålder. Rörligt
tillägg utginge enligt samma grunder, som gällde för statens befattningshavare.
Då alltså de pensionsförmåner, som skulle tillkommit Nilsson, därest
icke dövstumundervisningen förstatligats, överstege dem, som erhölles
i hans statliga tjänst, tillstyrkte överstyrelsen medgivande, att Nilsson
finge av anställningstid före den 1 juli 1938 tillgodoräkna så lång tid, som
erfordrades för att pensionens grundbelopp skulle uppgå till nämnda belopp.

I utlåtande den 8 augusti 1950 över den av Nilsson gjorda ansökningen
anförde statskontoret följande.

Ämbetsverket hade icke något att erinra mot att rätt medgåves Nilsson
tillgodoräkna två tredjedelar eller 7 år 8 månader av tiden 1 januari 1927
—30 juni 1938, varunder han innehaft icke pensionsberättigande anställning
vid dövstumskolan i Härnösand. Med en dylik tillgodoräkning komme
pensionen att uppgå till 2 988 kronor för år före 67 års ålder och 2 472 kronor
för år för tiden därefter. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat,
skulle en pension för Nilsson, beräknad enligt de grunder, som gällde för
dövstumskolans personal vid statsövertagandet den 30 juni 1938, ha understigit
den pension han med av statskontoret föreslagen tillgodoräkning
komme att erhålla.

Genom beslut den 25 augusti 1950 medgav Kungl. Maj:t med stöd av
15 § 3 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, att Nilsson finge
såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna 7 år 8 månader
av tiden 1 januari 1927—30 juni 1938, varunder han före tillträde den 1 juli
1938 av pensionsberättigande statstjänst innehaft anställning vid dövstumskolan
i Härnösand.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Kungl.
Maj:t med stöd av 15 § 3 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
medgivit Nilsson rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna
7 år 8 månader av tiden 1 januari 1927—30 juni 1938, varunder

4

Statsutskottets utlåtande nr 37.

han före tillträde den 1 juli 1938 av pensionsberättigande statstjänst innehaft
anställning vid dövstumskolan i Härnösand. Beslutet innebär, att tillgodoräkning
medgivits med två tredjedelar av den å tiden före dövstumundervisningens
förstatligande belöpande tjänstetiden. Utskottet vill erinra
om att den praxis, som vid handläggningen av frågor om tillgodoräkning i
pensionshänseende av utomstatlig tjänstgöring utbildats, innebär att allenast
viss del därav — högst två tredjedelar (den s. k. två-tredjedelsregeln)
— må tagas i beräkning. Nilssons pensionsfråga har således av Kungl.
Maj:t prövats under hänsynstagande till vedertagna normer.

Emellertid göres i motionerna gällande, att Nilsson skäligen bör medgivas
tillgodoräkna hela den å tiden intill den 1 juli 1938 belöpande tjänstetiden,
varigenom pensionens grundbelopp skulle höjas från 2 988 kronor
för tid före och 2 472 kronor för tid efter 67 års ålder till 3 816 respektive
3 144 kronor. Till stöd härför anföres, att därest dövstumundervisningen
icke förstatligats, Nilsson jämlikt 1948 års efter statligt mönster utformade
pensionsreglemente för landstingens befattningshavare skulle ägt tillgodoräkna
hela sin föregående tjänstetid och därmed blivit tillförsäkrad pensionsunderlag
å 3 816 respektive 3 144 kronor. Enligt utskottets mening
bör emellertid 1938 års riksdagsbeslut rimligen icke tilläggas den innebörden,
att jämförelse i förevarande hänseende överhuvudtaget kan få göras
med pensionsutfästelserna enligt ett pensioneringssystem, som landstingen
infört först lång tid efter dövstumundervisningens förstatligande; ett dylikt
betraktelsesätt måste otvivelaktigt leda till icke önskvärda konsekvenser
på pensionsväsendets område. Nilssons pensionsfråga bör fastmera bedömas
med utgångspunkt från de pensionsvillkor, som för hans vidkommande
gällde vid tidpunkten för dövstumundervisningens förstatligande.
Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter skulle Nilsson jämlikt de vid
denna tidpunkt gällande pensioneringsgrundema vid uppnådd pensionsålder
blivit berättigad till en årlig pension å 1 800 kronor jämte därå belöpande
dyrtidstillägg. Såsom statskontoret framhållit, understiger detta
belopp den pension, som — även med tillämpning av den s. k. två-tredjedelsregeln
— enligt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut tillförsäkrats Nilsson.
Nilsson torde alltså enligt utskottets mening ha blivit i skälig omfattning
tillgodosedd genom nämnda beslut.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 66 och II: 92 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 26 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.

Statsutskottets utlåtande nr 37.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson och Edvin
Thun; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson
i Grön vik, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Staxäng,
Johansson i Mysinge, Hoppe, Kollberg, Andersson i Munkaljungby, Wedén,
Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.