Statsutskottets utlåtande nr 34.
3
Nr 34.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till uppskjuten
livränta för befattningshavare, som dömts till avsättning
eller på grund av tjänstefel skilts från tjänsten
före år 1935.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Söderquist m. fl. (1:345) och den andra inom andra kammaren av
fröken Vinge m. fl. (II: 454), har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att de statens befattningshavare, som dömts till avsättning eller på grund
av tjänstefel skilts från tjänsten före år 1935, måtte tillerkännas uppskjuten
livränta i likhet med dem, som efter 1935 års ingång kommit i
motsvarande situation.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 345.
Utskottet får erinra, att den i föreliggande motioner väckta frågan var
föremål för prövning av fjolårets riksdag i anledning av två då väckta
likalydande motioner (I: 271 och II: 278). I sitt över dessa motioner avgivna
utlåtande nr 92 erinrade utskottet om de av riksdagen år 1949 godkända
grunderna beträffande pensionsrätt för den, som dömts till avsättning
eller till följd av tjänstefel skilts från befattning i statens tjänst,
vilka grunder innebära, att befattningshavaren i fråga om rätt till tjänstelivränta
likställts med den, som frivilligt avgått ur tjänst före pensionsålderns
inträde. Bestämmelserna i fråga äro utformade så, att de ha avseende
jämväl å fall, som inträffat före år 1949, dock tidigast den 1 juli
1935, vid vilken tidpunkt begreppet uppskjuten livränta första gången infördes.
I konsekvens härmed är den, som före sistnämnda tidpunkt blivit
avsatt eller skild från tjänsten, alltjämt undantagen från rätt till uppskjuten
livränta (tjänstelivränta). Det i fjol väckta förslaget avsåg —
liksom de nu väckta motionerna — att jämväl sist omförmälda f. d. befattningshavare
skulle tillförsäkras dylik rätt. För egen del fann utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till detta förslag, vilket — såsom statskontoret
påpekat — skulle innebära, att bestämmelserna i civila tjänstepensionsrcglementct
om uppskjuten livränta i förevarande fall gåves retroaktiv tilllämplighet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 34.
Då några omständigheter icke inträffat, som skulle motivera att utskottet
frånginge sin i fjol intagna ståndpunkt, hemställer ulskottet,
att motionerna 1:345 och 11:454 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 19 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 33.
RESERVATIONER.
1) av herrar Sundelin, Lundqvist, Söderquist, Malmborg i Skövde, Boman
i Kieryd, Svensson i Ljungskile och Nihlfors, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka motionerna och därför hemställa,
att riksdagen må med bifall till motionerna I: 345 och
II: 454 besluta, att de statens befattningshavare, som dömts
till avsättning eller på grund av tjänstefel skilts från tjänsten
före år 1935, måtte tillerkännas uppskjuten livränta i likhet
med dem, som efter 1935 års ingång kommit i motsvarande
situation.
2) av herr Näsgärd.