Statsutskottets utlåtande nr 32.
17
Nr 32.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
reglering av vissa från statens pensionsanstalt utgående
pensioner m. m.
(5:e avd.)
I propositionen nr 23 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 28 december 1951, föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser angående
omreglering av vissa från statens pensionsanstalt utgående pensioner,
dels ock medgiva, att förre ämnesläraren vid Lunds privata elementarskola
Åke Harald Körner och förre gymnastikläraren vid Stockholms samgymnasium
Eric Gustaf Granfelt må från och med den 1 juli 1952 under återstående
livstiden från anslaget till Diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
årliga pensioner jämte rörligt tillägg enligt samma grunder som i fråga
om av riksdagen beviljade pensioner i allmänhet, dock att pensionerna skola
utgå endast därest Körner och Granfelt från vederbörande huvudmän uppbära
pensioner till lägst de belopp som gällt för år 1951.
I propositionen föreslås, att vissa från statens pensionsanstalt utgående
s. k. äldre pensioner skola omregleras i viss anslutning till den för den nuvarande
aktiva personalen gällande pensionsnivån. Förbättringen, som föreslås
bli genomförd från och med den 1 juli 1952, beräknas komma att draga
en kostnad av omkring 3 miljoner kronor under budgetåret 1952/53.
De rättigheter i fråga om tjänste- och familjepensionsförmåner, som
enligt statliga bestämmelser tillkomma en förutvarande anställningshavare,
regleras primärt av de pensionsbestämmelser, som för honom gällde vid avgången
ur tjänst. En senare genomförd pensionsreglering för den aktiva
personalen får för den skull icke automatiskt någon verkan för den avgångne.
På grund härav kan en serie skilda pensionsnivåer uppstå för pensionstagare
av olika årgångar. I tider med stabilitet i fråga om levnadskostnader
samt löner och pensioner får angivna ordning för bestämmande av
pensionsförmånernas storlek icke någon större betydelse. Däremot kunna
avsevärda skillnader i fråga om pensionsnivå uppstå under en period av
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 31—32.
18
Statsutskottets utlåtande nr 32.
snabb prisstegring, särskilt om reglerna för dyrtid skompensationen innebär
att ofullständig täckning gives för kostnadsökningarna. Utvecklingen under
det senaste världskriget aktualiserade på grund härav frågan om förbättring
av s. k. äldre pensioner, d. v. s. pensioner enligt tidigare bestämmelser än de
för den aktiva personalen gällande. Förbättringar av äldre statspensioner
och därmed i pensionstekniskt hänseende jämförliga pensioner ha åstadkommits
bl. a. genom särskilda beslut vid 1943, 1944, 1946 och 1947 års riksdagar.
Innebörden av de till och med år 1946 genomförda regleringarna var
att en i princip enhetlig pensionsnivå blev gällande för förutvax^ande arbetare
och tjänstemän i högst nuvarande 17 :e lönegraden, oavsett vid vilken tidpunkt
vederbörande avgått ur tjänst. Vid 1947 års reglering av äldre statspensioner
m. m. åstadkoms principiell likställighet även i fråga om pensionstagare
som varit innehavare av högre tjänster än nyss sagts. Den omständigheten
att likställigheten mellan pensionstagare av skilda årgångar bibehölls
vid 1947 års reglering innebar även — på grund av den samtidigt
genomförda pensionsregleringen för den aktiva personalen —• en viss allmän
lyftning av nivån för de äldre pensionerna. Däremot beaktades givetvis icke
sådana ändringar i lönenivån för den aktiva personalen, som efter pensionstagarens
avgång ur tjänst uppstått till följd av tjänsteförteckningsrevision
eller eljest på grund av ändrad lönegradsplacering.
1 fråga om de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna —
»SPA-pensionerna» — är läget ett annat. Motsvarigheten till 1947 års
pensionsreglering för statens aktiva personal m. fl. genomfördes för de
aktiva SPA-grupperna först från och med den 1 januari 1950 i och med tillkomsten
av det nya SPA-reglementet. De äldre SPA-pensionerna omreglerades
visserligen liksom de äldre statspensionerna år 1947 men för de äldre
SPA-pensionerna åstadkoms härvid blott en förbättring som i stort sett
överensstämde med de sammanlagda förhöjningar, som de under åren 1943,
1944 och 1946 genomförda regleringarna av statspensionerna medfört. Härtill
kommer att utgångsläget var lägre och mera ojämnt för SPA-pensionerna.
Dessas nivå ligger därför i många fall avsevärt under den statliga för jämförliga
befattningar. Tjänstepension, som utgår enligt 1919 års reglemente
för statens pensionsanstalt, har i princip beräknats skola uppgå till 2/3 av
befattningshavarens lön under förutsättning att befattningshavaren har
fullt antal tjänstår. Denna relation mellan pension och lön överensstämmer
i stort sett med vad som gäller för statens tjänstemän. Utvecklingen
har emellertid vad de äldre SPA-pensionerna beträffar medfört, att förhållandet
mellan lön och pension i praktiken ej blivit det från början avsedda.
Detta sammanhänger med att löneökningar icke alltid kommit att
medföra motsvarande höjningar av pensionsnivån. En lön, som för länge
sedan förlorat sin aktualitet, har sålunda ofta kommit att förbli bestämmande
vid beräknandet av pensionen. Bristande överensstämmelse mellan
den faktiska lönen och den pensionsgrundande förekommer ej blott i de.
Statsutskottets utlåtande nr 32.
19
tall då pensionsunderlagen varit fixerade i reglementet utan även i många
fall då den pensionsgrundande lönen åtgjorts av ett av huvudmannen i
verkställd tjänstereglering angivet belopp. I sistnämnda fall har en höjning
av pensionsunderlagen i regel kunnat åvägabringas efter ändring av tjänsteregleringen,
men de krav som därvid uppställts på engångsavgifter ha föranlett,
att huvudmännen icke alltid varit benägna att vidtaga åtgärder för
en omreglering i pensionshänseende.
Som exempel på storleken av de pensioner som efter 1947 års förbättring
utgå enligt 1919 års reglemente för pensionsanstalten kan nämnas, att
sjuksköterskor i allmänhet uppbära pensioner till belopp som närmast motsvarar
vad som tillkommer statstjänstemän i lönegraden Ca 5. Bortsett från
vad som gäller för viss teaterpersonal kan pension enligt 1919 års reglemente
för pensionsanstalten, efter omräkning enligt kungörelsen 1947:658,
icke uppgå till högre belopp än som ungefärligen tillkommer statstjänstemän
i lönegraden Ca 25. Nu angivna maximipensioner enligt 1919 års reglemente
utgå till bl. a. lasarettsläkare.
Den omständigheten att 1947 års reglering av de äldre SPA-pensionerna
begränsades på sätt förut angivits sammanhängde med att frågan om ändrade
grunder för SPA-pensioneringen var föremål för utredning. Sedan
denna utredning slutförts och förslag (prop. 1949:200) förelagts riksdagen
angående bl. a. höjda pensionsförmåner för den aktiva personalen inom
SPA-området upp till i princip samma nivå som för statstjänstemännen,
uppdrog Kungl. Maj :t åt statens pensionsanstalt att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande förbättring av de äldre SPA-pensionerna.
I föreliggande proposition framlägges nu på grundval av en utav statens
pensionsanstalt verkställd utredning förslag angående omreglering av äldre
SPA-pensioner i viss anslutning till den för den nuvarande aktiva personalen
gällande pensionsnivån.
Efter en översikt av vid tidigare pensionsregleringar tillämpade grunder
(prop. s. 4—7) lämnas å s. 7—29 i propositionen en redogörelse för pensionsanstaltens
berörda utredning jämte däri innefattade förslag in. m. Till denna
redogörelse tillåter sig utskottet hänvisa. Sammanfattningsvis må här nämnas,
att enligt pensionsanstaltens förslag i stort sett samtliga från pensionsanstalten
utgående äldre pensioner, vilka —- enligt kungörelsen 1947:658 —
omfattades av 1947 års reglering, nu skola höjas. Vad beträffar förbättringens
storlek har pensionsanstalten föreslagit, att staten skall svara för en
höjning av de äldre pensionerna med belopp, som för hela pensioner motsvara
halva skillnaden mellan å ena sidan pensionerna för nuvarande aktiva
tjänstemän i jämförliga befattningar och å andra sidan de nu utgående
äldre pensionerna. Pensionsanstalten har vidare förutsatt, att vederbörande
huvudmän skola kunna, utan att de från pensionsanstalten utgående förmånerna
därav påverkas, bevilja särskilda pensionstillägg av sådan stor
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 32.
lek, att de sammanlagda pensionsförmånerna komma att i princip överensstämma
med de enligt det gällande SPA-reglementet utgående.
över pensionsanstaltens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret
samt av styrelserna för Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet. Närmare redogörelse för yttrandena
återfinnes å s. 29—33 i propositionen. Under det att statskontoret tillstyrkt
förslagets huvudgrunder, ha styrelserna för Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet
motsatt sig att pensionsregleringen utformas på sådant sätt att särskilda
huvudmannatillägg till pensionerna skulle erfordras för ernående av full
förbättring upp till den enligt SPA-reglementet gällande pensionsnivån.
Styrelserna för Svenska landskommunernas förbund och Svenska landstingsförbundet
ha uttalat, att i stället staten ensam bör svara för sådan full
förbättring som nyss sagts. Svenska stadsförbundets styrelse, som inskränkt
sig till att beröra finansieringsfrågan, har förklarat sig anse, att staten ensam
bör svara för kostnaderna för hela den avsedda pensionsregleringen.
Såsom grund för sin inställning i finansieringsfrågan ha kommunförbunden
åberopat den omständigheten, att staten vid tidigare pensionsförbättringar
för ifrågavarande kategorier ensam påtagit sig kostnaderna och
att staten enligt vederbörliga bestämmelser haft att ensam bestrida kostnaderna
för deras tilläggsförmåner. Vidare ha kommunförbunden uttalat,
att en pensionsreglering enligt de av statens pensionsanstalt förordade riktlinjerna
på grund av de härvid aktualiserade huvudmannatilläggen kunna
medföra mycket betydande administrativa svårigheter, då det gäller alt fördela
kostnaderna för tilläggen på berörda huvudmän.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»För egen del vill jag framhålla, att ifrågavarande SPA-pensionärer vid
jämförelse med flertalet andra icke-statliga pensionstagare icke torde kunna
betecknas såsom missgynnade. Däremot befinna de sig i ett klart oförmånligt
läge i förhållande till de äldre statspensionärerna. Med hänsyn till
sistnämnda omständighet samt statens engagemang vid pensioneringen av
de ifrågavarande SP A-pensionärerna och på grund av den ställning i förhållande
till staten, som intages av de institutioner, inom vilka pensionstagarna
varit anställda, vill jag förorda, att viss pensionsförbättring beredes
de kategorier pensionstagare, som avses i pensionsanstaltens förslag.
Vad angår finansieringen av förbättringen anser jag emellertid, att det
icke bör ifrågakomma, att en så långt gående förhöjning, som en uppräkning
till den nu gällande pensionsnivån för den aktiva personalen innebär,
skulle helt bekostas av staten. En kostnadsbelastning för statsverket i
enlighet med vad som följer av pensionsanstaltens förslag innebär enligt
min mening i princip en rimlig lösning såväl med hänsyn till de tidigare
pensioneringsgrunderna för SP A-pensionärerna som i betraktande av de
Statsutskottets utlåtande nr 32.
21
enligt SPA-reglementet nu gällande reglerna för huvudmännens bidrag till
pensioneringen.
I detta sammanhang vill jag erinra, att staten enligt de äldre pensionsbestämmelserna
visserligen svarade för kostnaderna för tilläggsförmånerna
men att å andra sidan höjning av grundförmånerna skedde under förutsättning
att därför erlades viss engångsavgift, vilken i allmänhet motsvarade
hela den försäkringstekniskt beräknade kostnaden för höjningen. I anledning
av vad från kommunförbundens sida uttalats angående statens bidrag
till tidigare pensionsförbättringar må framhållas att, då staten vid den
senaste — den år 1947 genomförda — regleringen för ifrågavarande pensionstagarkategorier
påtog sig hela kostnaden för förbättringen, detta föranleddes
av den begränsade innebörden av SPA-regleringen i förhållande till
1947 års reglering av äldre statspensioner m. m. Vidare vill jag framhålla,
att en uppräkning av de äldre SPA-pensionerna till den enligt SPA-reglementet
gällande pensionsnivån skulle innefatta icke blott en dyrtidstilläggsförmån
utöver de redan lämnade utan även en realförbättring av sådan
storlek att det icke bör åvila staten ensam att bekosta densamma.
I enlighet med det anförda bör omfattningen av statens medverkan till
pensionsregleringen begränsas till att avse ett belopp, i princip motsvarande
hälften av kostnaderna för förbättring upp till pensionsnivån för aktiva
tjänstemän i jämförliga befattningar. I betraktande av vad kommunförbunden
anfört rörande de administrativa svårigheter, som skulle uppstå,
om tillägg å pensionerna skulle utgå från de olika huvudmännen, torde
man icke ha att räkna med huvudmanna tillägg. Under dessa förutsättningar
skulle emellertid resultatet av en pensionsreglering, utformad på sätt pensionsanstalten
föreslagit, bli mycket ojämnt — en pension, som nu utgör
70 procent av motsvarande pension enligt SPA-reglementet, skulle efter omreglering
uppgå till belopp motsvarande 85 procent av sådan pension, under
det att en pension, som nu motsvarar 90 procent av ’ny’ pension, efter
omreglering skulle utgöra 95 procent av densamma. Med hänsyn till olägenheterna
härav vill jag förorda, att pensionsförbättringen i stället utformas
så att i princip samtliga omreglerade pensioner komma att utgöra lika stor
del av motsvarande ’nya’ pensioner. En skälig avvägning synes härvid
åvägabringas, om äldre pension, som utgör mindre än 90 procent av ’ny’
pension, uppräknas till sistnämnda procenttal. Då samordning med folkpensionsförmånerna
icke synes böra införas beträffande ifrågavarande pensioner,
böra till utgångspunkt för pensionsberäkningen tagas de för vederbörliga
pensionsklasser i SPA-reglementet fastställda begynnelseunderlagen
minskade med däri ingående utjämningstillägg.
Vad beträffar valet av de pensionsklasser, som skola tjäna såsom utgångspunkter,
biträder jag i princip statens pensionsanstalls förslag. Bl. a.
i sådana fall då de äldre pensionerna för visst slag av befattning beräknats
på grundval av skilda pensionsunderlag skulle enligt pensionsanstaltens
22
Statsutskottets utlåtande nr 82.
förslag automatiskt åstadkommas en viss differentiering. Vid användning
av den här förordade procentberäkningsmetoden erhålles icke någon motsvarande
gradering, vilket för vissa pensionstagare innebär en förbättring i
förhållande till pensionsanstaltens förslag. Med hänsyn till de speciella omständigheterna
anser jag, att denna konsekvens av det föreslagna systemet
bör kunna accepteras.
En pensionsförbättring enligt av mig förordade grunder innebär i stort
sett för tid innan pensionstagaren uppnått 67 års ålder något mindre ökning
och för tid därefter något större ökning än vad som skulle följa av
pensionsanstaltens förslag utan huvudmannatillägg. Med hänsyn till vad
jag förut anfört och på grund av den aktuella åldersfördelningen för de
berörda pensionstagarna torde dock den förordade procentberäkningsmetoden
allmänt taget innebära en förmånligare reglering för pensionstagarna.
Jag torde härefter få något beröra de särskilda frågor, som behandlats i
statens pensionsanstalts skrivelse. I huvudsak kan jag biträda de förslag,
som pensionsanstalten i dessa hänseenden framlagt. Beträffande omfattningen
av pensionsregleringen förordar jag sålunda, att en förbättring i
princip genomföres även med avseende å de pensioner, som utgå enligt i
SPA-reglementet provisoriskt fastställda pensionsklasser till sådan lärarpersonal
vid folkhögskolor, lantbruksundervisningsanstalter och privatläroverk,
som avgått före 1951 års löne- och pensionsregleringar. I fråga om
grunderna för omregleringen för lärarpersonalen vid angivna läroanstalter
bör iakttagas vad i den förut angivna, inom civildepartementet upprättade
promemorian förordats.
Vad angår den av pensionsanstalten väckta frågan om eventuell förbättring
av vissa s. k. uppskjutna pensioner, som beviljats enligt stadgarna för
kungl. teatrarnas pensionsinrättning eller stadgarna för kungl. hovkapellets
pensionsinrättning, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter den
ytterligare utredning som må befinnas erforderlig besluta, huruvida och
efter vilka grunder en förbättring må ske av dylika pensioner, som tillkomma
anställningshavare vilka avgått endast kortare tid före pensionsålderns
inträde.
Pensionsanstaltens förslag om differentiering av pensionsförbättringen
för hovkapellisterna anser jag mig icke kunna biträda. En gradering, i enlighet
med vad statskontoret anfört, genom anknytning till pensionsklass
1:25 för konsertmästare och 1:21 fijr annan hovkapellist synes mig dock
skälig.
I fråga om utbetalningsbestämmelsernas utformning finner jag i likhet
med statskontoret icke skäl att i fråga om pensioner till f. d. teaterpersonal
— vilka pensioner enligt äldre bestämmelser utgå till och med det kvartal,
varunder pensionstagaren avlider — förorda undantag från den allmänna
regeln att tjänstepension skall utgå till och med den dag, då en månad
Statsutskottets utlåtande nr 32.
23
förflutit efter pensionstagarens frånfälle, samt familjepension till och med
månaden efter den, varunder familjepensionstagaren avlidit.
Såsom statens pensionsanstalt i sin skrivelse framhållit utgöres det pensionstagarklientel,
som avses skola omfattas av förevarande pensionsreglering,
av ett stort antal från varandra mer eller mindre skarpt avgränsade
grupper med i flera hänseenden oenhetligt reglerade pensionsförhållanden.
Det har icke synts påkallat att i förevarande sammanhang lämna en uttömmande
redogörelse för alla de speciella spörsmål, som kunna uppkomma i
samband med en reglering av pensionerna. Liksom fallet var vid 1947 års
pensionsreglering torde det vara erforderligt att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att med tillämpning av redovisade huvudgrunder
meddela bestämmelser rörande omregleringen.
Den förordade pensionsförbättringen synes böra genomföras från och
med den 1 juli 1952.
Statsverkets kostnad för pensionsregleringen har beräknats för budgetåret
1952/53 uppgå till något över 3 miljoner kronor, däri inberäknat rörligt
tillägg enligt nu gällande procenttal. Medel för genomförandet av pensionsregleringen
komma att äskas under tolfte huvudtiteln för nästkommande
budgetår.
Vad angår frågan om beredande av pension av statsmedel åt förre ämnesläraren
vid Lunds privata elementarskola Åke Harald Körner och förre
gymnastikläraren vid Stockholms samgymnasium Eric Gustaf Granfelt vill
jag med hänsyn till de särskilda förhållandena icke motsätta mig pensionsanstaltens
förslag om att vissa statliga pensionsförmåner utverkas åt
dem. I fråga om beloppens storlek förordar jag dock att pensionen åt Körner
bestämmes till 2 004 kronor för år och åt Granfelt till 1 200 kronor för år.
Ä angivna belopp bör beräknas rörligt tillägg enligt gängse grunder. Pensionerna
böra utgå från och med den 1 juli 1952 under vederbörandes återstående
livstid, dock under förutsättning att pensionerna från huvudmännen
framgent utgå med minst nu gällande belopp.
Utgifterna för de föreslagna pensionerna torde böra bestridas från det
under tolfte huvudtiteln upptagna anslaget till Diverse pensioner och understöd
in. m.»
Utskottet. Såsom i propositionen erinras, fattades vid 1949 års riksdag
beslut om uppräknande av pensionsförmånerna för den aktiva personalen
inom SPA-området till i princip samma nivå som för statstjänstemännen.
Denna åtgärd aktualiserade frågan om en förbättring jämväl av de äldre
SPA-pensionerna. Sedan denna fråga utretts inom statens pensionsanstalt,
förordas nu, i anslutning till ett av anstalten framlagt förslag, viss pensionsförbättring
för äldre SPA-pensionärer. Med avseende på förbättringens storlek
hade anstalten utgått från att staten skulle svara för en höjning av de
äldre pensionerna med belopp, motsvarande halva skillnaden mellan å ena
24
Statsutskottets utlåtande nr 32.
sidan pensionerna för jämförliga aktiva tjänstemän och å andra sidan de nu
utgående äldre pensionerna. Härvid hade förutsatts, att vederbörande huvudmän
skulle kunna, utan att de från anstalten utgående förmånerna härav
påverkades, bevilja särskilda pensionstillägg av sådan storlek, att de sammanlagda
pensionsförmånerna komme att i princip överensstämma med
de enligt gällande SPA-reglemente utgående. De över anstaltens förslag
hörda kommunförbunden ha emellertid yrkat, att staten ensam skall bära
kostnaderna för full förbättring i princip upp till den enligt SPA-reglementet
gällande nivån.
Bland annat med tanke på den oförmånliga ställning, som de äldre SPApensionärerna
intaga i förhållande till de äldre statspensionärerna, finner
utskottet i likhet med departementschefen välmotiverat, att viss pensionsförbättring
beredes de i pensionsanstaltens förslag avsedda pensionstagarkategorierna.
Härvid ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning,
att en så långt gående förhöjning, som en uppräkning intill nu
gällande pensionsnivå för den aktiva personalen innebär, icke bör helt
bekostas av staten; på de i propositionen anförda skälen synes omfattningen
av statens medverkan i stället böra begränsas till att avse i princip hälften
av kostnaderna för full förbättring. Den form, i vilken härvid pensionsförbättringen
föreslagits skola ske — innebärande att samtliga omreglerade
pensioner skulle komma att utgöra lika stor andel av motsvarande nya
pensioner, i det att äldre pension, som utgör mindre än 90 procent av ny
pension, skulle uppräknas till sistnämnda procenttal — finner utskottet
lämplig. Då, såsom i propositionen förutsättes, någon samordning med folkpensionsförmånerna
icke skulle ske, framstår det som naturligt, att till utgångspunkt
för pensionsberäkningen tagas de för vederbörliga pensionsklasser
i SPA-reglementet fastställda begynnelseunderlagen minskade med
däri ingående utjämningstillägg.
Vad i propositionen föreslagits beträffande valet av de pensionsklasser,
som skola bilda utgångspunkter, föranleder icke någon erinran från utskottets
sida. Även i övriga hänseenden biträder utskottet Kungl. Maj :ts
förslag till pensionsförbättring.
Beträffande slutligen den i propositionen berörda frågan om beredande av
pension av statsmedel åt två förutvarande lärare har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 28 december 1951 förordats meddela bestämmelser
angående omreglering av vissa från statens pensionsanstalt
utgående pensioner;
Statsutskottets utlåtande nr 32.
25
b) medgiva, att förre ämnesliiraren vid Lunds privata
elementarskola Åke Harald Körner och förre gymnastikläraren
vid Stockholms samgymnasium Eric Gustaf Granfelt
må från och med den 1 juli 1952 under återstående
livstiden från anslaget till Diverse pensioner och understöd
m. in. uppbära årliga pensioner jämte rörligt tillägg enligt
samma grunder som i fråga om av riksdagen beviljade
pensioner i allmänhet, dock att pensionerna skola utgå endast
därest Körner och Granfelt från vederbörande huvudmän
uppbära pensioner till lägst de belopp som gällt för år
1951.
Stockholm den 19 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 31.
av herr O hlon.
Reservation
8 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 31—32.